Fredagen den 17 maj
Kl. 9.00-13.44
Protokoll
1990/91:114
Anf. 1 TALMANNEN:
Med ändring av kammarens sammanträdesplan anordnas inget arbetsple-
num fredagen den 24 maj. Kammaren sammanträder den nämnda dagen för
interpellationssvar kl. 9.00.
Företogs till avgörande arbetsmarknadsutskottets betänkande
1990/91:AU13, jordbruksutskottets betänkande 1990/91:JoU25 och konsti-
tutionsutskottets betänkande 1990/91:KU44 (betr, debatten i dessa ärenden,
se prot. 113).
Mom. 1 (regionalpolitikens allmänna inriktning)
Först biträddes reservation 3 av Karl-Erik Persson med 17 röster mot 16
för reservation 4 av Anna Horn af Rantzien. 252 ledamöter avstod från att
rösta.
Härefter biträddes reservation 2 av Kersti Johansson och Göran Eng-
ström med 36 röster mot 13 för reservation 3 av Karl-Erik Persson. 241 leda-
möter avstod från att rösta.
Därpå biträddes reservation 1 av El ver Jonsson m.fl. med 89 röster mot 36
för reservation 2 av Kersti Johansson och Göran Engström. 165 ledamöter
avstod från att rösta.
Slutligen bifölls utskottets hemställan med 134 röster mot 89 för
reservation 1 av Elver Jonsson m.fl. 64 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 6 (riskgarantilån m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 235 röster mot 53 för reservation 7 av
Anders G Högmark m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 8 (branschmässig avgränsning av nedsättningen av socialavgifter)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Elver Jonsson
m.fl. - bifölls med acklamation.
1 Riksdagens protokoll 1990/91:114
Prot. 1990/91:114 Mom. 12 (regionalpolitiska medel till underleverantörer)
17 maj 1991 Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 12 av Karl-Erik
Persson - bifölls med acklamation.
Mom. 15 (översyn av stödområdesindelningen)
Utskottets hemställan bifölls med 215 röster mot 74 för reservation 15 av
Elver Jonsson m.fl.
Mom. 19 (inplacering i stödområde 2 av Gotland)
Utskottets hemställan bifölls med 248 röster mot 40 för reservation 17 av
Kersti Johansson och Göran Engström i motsvarande del. 1 ledamot avstod
från att rösta.
Mom. 20 (inplacering i stödområde 2 av Hallstahammars kommun)
Utskottets hemställan bifölls med 243 röster mot 45 för reservation 17 av
Kersti Johansson och Göran Engström i motsvarande del. 1 ledamot avstod
från att rösta.
Jan-Olof Ragnarsson (v) anmälde att han avsett att rösta nej men marke-
rats ha röstat ja.
Mom. 21 (inplacering i stödområde av Hallstahammars kommun)
Utskottets hemställan - som ställdes mot motion A484 av Birgit Henriks-
son - bifölls med acklamation.
Mom. 36 (inplacering i stödområde 1 av Älvsbyns kommun)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservationerna 17 av Kersti
Johansson och Göran Engström i motsvarande del och 18 av Karl-Erik Pers-
son i motsvarande del - bifölls med acklamation.
Mom. 44 (förslag om program för landsbygdspolitiken under 90-talet)
Utskottets hemställan bifölls med 269 röster mot 17 för reservation 23 av
Anna Horn af Rantzien.
Mom. 45 (försök med decentraliserat glesbygdsstöd m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 16 för reservation 24 av
Anna Horn af Rantzien. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 47 (regionalpolitiska insatser i vissa områden)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 25 av Elver Jonsson
och Charlotte Branting- bifölls med acklamation.
Mom. 50 (insatser för kvinnor i glesbygd)
Utskottets hemställan bifölls med 223 röster mot 66 för reservation 28 av
Elver Jonsson m.fl.
Mom. 67 (anslag till landsbygdsutveckling)
Utskottets hemställan bifölls med 241 röster mot 39 för reservation 41 av
Kersti Johansson och Göran Engström. 10 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 77 (anslag till glesbygdsdelegationen)
Utskottets hemställan bifölls med 157 röster mot 67 för reservation 53 av
Kersti Johansson och Göran Engström. 65 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 85 (åtgärder i Södermanlands och Stockholms län)
Utskottets hemställan - som ställdes mot utskottets hemställan med den
ändring däri som föranleddes av bifall till motion A504 av Ylva Annerstedt
m.fl. - bifölls med acklamation.
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
Mom. 3 (sänkning av fiskekvoterna m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 272 röster mot 17 för reservation 2 av
Marianne Samuelsson.
Mom. 4 (den svenska sockernäringen m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 249 röster mot 36 för reservation 3 av
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander. 5 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 5 (överskottslagret av socker m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 200 röster mot 90 för reservation 4 av
Karl Erik Olsson m.fl.
Mom. 7 (Mörbylånga sockerbruk)
Först biträddes det av Lena Öhrsvik under överläggningen framställda yr-
kandet med 47 röster mot 18 för reservation 9 av Marianne Samuelsson. 225
ledamöter avstod från att rösta.
Härefter biträddes det av Lena Öhrsvik under överläggningen framställda
yrkandet med 45 röster mot 28 för reservation 8 av Annika Åhnberg. 217
ledamöter avstod från att rösta.
Därpå biträddes reservation 7 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander
med 53 röster mot 51 för det av Lena Öhrsvik under överläggningen fram-
ställda yrkandet. 186 ledamöter avstod från att rösta.
Härefter biträddes reservation 6 av Jens Eriksson m.fl. med 67 röster mot
64 för reservation 7 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander. 159 leda-
möter avstod från att rösta.
Slutligen bifölls utskottets hemställan med 152 röster mot 117 för reserva-
tion 6 av Jens Eriksson m.fl. 19 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 8 (Roma sockerbruk)
Först biträddes reservation 10 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunan-
der - som ställdes mot reservation 11 av Annika Åhnberg - med acklama-
tion.
Härefter bifölls utskottets hemställan med 220 röster mot 66 för
reservation 10 av Karl Erik Olsson och Lennart Brunander. 3 ledamöter av-
stod från att rösta.
|
Prot. 1990/91:114 17 maj 1991 |
Mom. 10 (konsekvensanalyser m.m.) Utskottets hemställan bifölls med 269 röster mot 17 för reservation 13 av |
Marianne Samuelsson.
|
Verksamhet och |
Mom. 14 (handlingsprogram för insjöfisket m.m.) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 15 av Bengt Rosén Mom. 27 (laxfisket) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 23 av Marianne Mom. 28 (skydd av den naturreproducerade laxen) Utskottets hemställan bifölls med 235 röster mot 52 för reservation 24 av Bengt Rosén och Anders Castberger. Mom. 42 (förlängning av nuvarande avtal) Utskottets hemställan bifölls med 235 röster mot 53 för reservation 30 av Mom. 44 (villkoren för upplåtelse av fiskerättigheter m.m.) Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 34 av Marianne Mom. 46 (lån till fiskerinäringen) Utskottets hemställan bifölls med 164 röster mot 120 för reservation 35 av Övriga moment Utskottets hemställan bifölls. Konstitutionsutskottets betänkande KU44 Utskottets hemställan bifölls. 2 § Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 Föredrogs försvarsutskottets betänkande 1990/91 :FöU8 Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 (prop. Anf. 2 ARNE ANDERSSON i Ljung (m): Herr talman! Dagens försvarspolitiska debatt är en helt annan än den som |
|
4 |
han i december 1988 tog initiativ till att förkorta en beslutsperiod som inte |
hade de bästa förutsättningar för sig. Nu säger jag detta till kammaren i stäl-
let.
Av skäl som jag i någon mån skall återkomma till inleds nu en debatt som
endast avser att tillgodose försvarets ettåriga övervintring i avbidan på ett
långsiktigt försvarsbeslut som, herr talman, alla förväntar sig skall komma
om ett år.
Herr talman! Jag tillåter mig att med anledning av detta ställa en ängslig
fråga. Med vilken rätt kan man egentligen förvänta sig ett försvarsbeslut om
ett år? Var det omöjligt att efter två års beredning i försvarskommittén
kunna formulera ett förslag till regeringen för ett beslut nu i vår, säger mig
sunda förnuftet att det med två månaders beredning under hösten efter valet
kommer att vara ännu svårare att lägga fram ett komplett underlag för ett
försvarsbeslut på regeringens bord. Det är självfallet tillåtet att ha mycket
stora förväntningar på en eventuell ny regering, men förväntningarna måste
ändå ha realismens prägel. Jag ger därför uttryck för ängslan över att det
kommer att bli mycket svårt att klara det här.
Vi moderater har gjort en sådan uppdelning av den här debatten att jag
nu tar upp försvarsfrågan i ett vidare perspektiv och Göran Allmér kommer
senare att närmare kommentera de direkt avvikande meningar som vi mode-
rater har anfört i utskottet.
Det är alldeles uppenbart att det innebär ett försvarspolitiskt misslyck-
ande att det nu inte kan fattas ett försvarsbeslut såsom förutsatts. Rege-
ringen bär självfallet det yttersta och tunga ansvaret för detta.
Att anställda i allmänhet och ansvarig ledningspersonal i synnerhet inom
det militära och civila försvaret liksom inom svensk materielindustri känner
osäkerhet i tillvaron och berättigat ställer sig frågande till såväl vilja som för-
måga inom försvarsdepartementet är förståeligt.
Det gagnar nu föga att gräva alltför djupt när det gäller varför det blev
som det blev. Det kan dock inte helt förbigås att starka socialdemokratiska
bindningar till begreppet oförändrad ekonomi - vilket försvarsministern nå-
got mera raljant för ett par tre år sedan uttryckte med ”inte en krona mer till
försvaret” - har försvårat ställningstagandet. Om detta uttalande var vägle-
dande för de socialdemokratiska ledamöterna i försvarskommittén vet jag
naturligtvis inte. Men såvitt man kunde förstå fanns det ett tydligt behov på
den socialdemokratiska sidan i kommittén av att tolka in både långsiktiga
och säkra utvecklingstendenser mot bakgrund av den snabba och omtum-
lande händelseutvecklingen i Centraleuropa under det händelserika året
1990. Den säkerhetspolitiska skönmålning som var på gång verkade vara ett
beställningsarbete för att man säkerhetsmässigt skulle tillgodose att man se-
dermera vid utformningen av det militära behovet skulle stanna vid oföränd-
rad ekonomi, med de allvarliga konsekvenser detta medför.
Herr talman! Få områden har, såsom det säkerhetspolitiska området, be-
hov av att behandlas med långsiktighet, realism och verklighetssinne. De
fördelaktiga förändringar som förvisso har ägt rum i Östeuropa skall man ta
till sig och kunna glädjas åt. Det är en seger för demokratiernas krets att
denna krets vidgas, och det är en framgång för välståndsskapande krafter att
planekonomier ersätts med marknadsekonomier. Säkerhetspolitiskt måste
dessa förändringar emellertid bevisa sin stabilitet och varaktighet för att till-
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
låtas påverka svensk säkerhetspolitik och svenskt försvar. Enligt moderat
mening måste således säkerhetspolitiken alltid ha marginalerna på sin sida.
Jag skall en stund uppehålla mig vid den säkerhetspolitiska miljö i vilken
vi skall besluta om svenskt försvars förmåga. På sina håll i landet har man
varit snabb och dragit förhastade slutsatser. Försvarsdiskussionen har som
så ofta kommit att handla om tekniska detaljer och fredsorganisationen på
bekostnad av den säkerhetspolitiska analysen. Bryskt har förra årets freds-
yra kommit i skuggan av ett grymt storkrig vid Gulfen. Läget i Baltikum är
fortfarande kritiskt. I en sådan situation är det mycket viktigt att vi lägger
fast grunden för den försvarspolitik vi skall föra. Den grunden saknas. Det
måste finnas en säkerhetspolitisk analys av vår militära strategi, om det
värsta skulle hända. Vidare måste också denna strategis omsättning i princi-
per för en försvarsoperations genomförande finnas.
Nu är vi dess bättre långt ifrån oeniga på alla punkter. Således finns det få
olikheter i beskrivningen av den säkerhetspolitiska situationen. Långt större
blir skillnaderna mellan partierna då vi drar de försvarspolitiskt betingade
slutsatserna.
Jag tänkte återge en del av vad regeringen har anfört i sina anvisningar
till överbefälhavaren, formulerade i mars i år. I ett avsnitt betitlat ”Sveriges
säkerhetspolitiska miljö” är det intressant att kunna läsa att man tecknar
sovjetiska prioriteringar i Baltikum på ett oomskrivet sätt som man kanske
inte har gjort tidigare. Således skriver regeringen inledningsvis att den sovje-
tiska centralmaktens ingripande mot frihetssträvandena i Baltikum visar att
ambitionerna att hålla samman unionen prioriteras framför målet att skapa
öppna och demokratiska förhållanden. Om än försvagad av en inre upplös-
ning och en djupgående ekonomisk kris kommer stormakten även i framti-
den att förfoga över en mycket stor militär potential.
Efter att ha erinrat om denna del av Europas fortsatta strategiska bety-
delse för både USA och Sovjetunionen framhåller regeringen att redan geo-
grafiska förhållanden leder till att såväl Sverige som Finland framstår som
viktiga skyddsområden för vitala civila och militära centra. Allt talar för att
regionen under lång tid framöver kommer att ha kvar sin strategiska bety-
delse, säger regeringen, och detta oavsett om SSSR finns kvar i sin nuva-
rande form.
Förändringar i Centraleuropa påverkar i långt mindre grad nordflanken.
ESK-besluten påverkar varken stormakternas luft- eller sjötransportkapaci-
tet, dvs. möjligheten att snabbt komma till ett utgångsläge för ett anfall. Men
som en följd av förlusten av den säkerhetspolitiska kontrollen i just Central-
europa kommer de sovjetiska defensiva intressena i vårt Östersjöområde att
förstärkas, manar regeringen. Totalförsvarets planering skall därför utgå
ifrån angriparens syfte att utnyttja Sverige som genomgångs- och basområde
främst för flygstridskrafter och för framskjuten luftbevakning. Detta betyder
att ockupation av svenska landsdelar kan bli nödvändiga för en angripare.
Sammantaget gör regeringens säkerhetspolitiska bedömning som jag tagit
några axplock ur ett stramt och välbalanserat intryck. Det kan vi skriva un-
der på. Hur besviken blir man då inte när det gäller att dra konsekvenser av
de gjorda deklarationerna. Då saknas logiken. Regeringens envisa fasthål-
lande vid oförändrad ekonomi är inte den logiska slutsats man skall dra av
de gjorda konstaterandena. Lika litet drar statssekreteraren Jan Nygren en
acceptabel slutsats då han i Svenska Dagbladet den 4 mars i år - om tid-
ningen nu har tolkat honom rätt - drog slutsatsen att invasionsförsvaret skall
skrotas. Det är inte i linje med regeringens nyss redogjorda deklarationer.
Ett försvarsbeslut som skänker stabil säkerhetspolitisk miljö för Sverige
kan inte byggas upp på inkonsekvens i de grundläggande värderingarna.
Detta är en av de avgörande anledningarna till att vi inte nu har ett förslag
till långsiktigt försvarsbeslut på riksdagens bord.
Herr talman! Jag har i det föregående otvetydigt låtit förstå hur otillfreds-
ställande svenskt totalförsvar tillgodoses med oförändrad ekonomi. Jag är
säker på att det här i debatten kommer att göras gällande att i avspänningens
tecken är oförändrad ekonomi bra och att det vid i en internationell jämfö-
relse t.o.m. är mycket bra.
Till det vill jag bara säga att jämförelsen haltar. Länder omkring oss har
under den tid som vi har urholkat vårt försvar med oförändrad ekonomi i
mycket hög grad höjt sin ekonomiska status för försvaret och därmed för-
stärkt sina försvarsmakter. Det är från den högre nivån man nu gör halt eller
t.o.m. minskar, dock ej i Finland.
Som ett mått på hur otillräcklig en oförändrad ekonomi verkligen är vill
jag något belysa ett begrepp som sedan något år tillbaka finns i försvarsde-
batten och som jag tror uppfanns i den avsomnade försvarskommittén. Jag
tänker på begreppet kärnmodellen, som lanserades därför att det med oför-
ändrade ekonomiska medel inte på längre sikt går att bibehålla det nuva-
rande försvarets numerär. Kärnmodellen står då för att man, applicerad på
arméns brigader, säger sig endast ha medel för att underhålla halva antalet
brigader. Halva antalet brigader utgör då prioriterade brigader som också
underhålls och kanske t.o.m. om möjligt förnyas, medan andra halvan briga-
der, s.k. oprioriterade brigader, helt enkelt inte tillförs någonting. Det är lätt
att förstå att denna modell för brigadunderhållet är kostnadseffektiv då man
endast underhåller hälften. Det borde dock vara lika lätt att förstå att de inte
underhållna brigaderna efter 5—8 år på lika goda grunder som de för ett och
ett halvt år sedan utmönstrade IB 66-brigaderna är klara för att tas ur krigs-
organisationen.
Min bestämda uppfattning är följaktligen att kärnmodellen endast är ett
förfinat instrument för att i accelererande takt då och då halvera svensk för-
svarskraft. Ingen kan övertyga mig om motsatsen. Tanken på kärnmodellen
är falsk varubeteckning och måste behandlas därefter.
Regeringens handfallenhet inför försvarsproblematiken rymmer andra
skrämmande interiörer. I avsaknad av ett långsiktigt försvarsbeslut har en
låt-gå-situation tillåtits bli handlingsmönster. Hela totalförsvaret lider av
detta. Sannolikt har materielindustrin, som är så beroende av långsiktiga be-
slut och värderingar, blivit mest lidande i denna långbänksdragning. De oför-
ändrade och alltför låga anslagen har medfört att planerade materielbeställ-
ningar har endera reducerats, senarelagts eller rent av avbeställts.
Denna behandling av den del av vårt totalförsvar som dessutom utgör det
starkaste inslaget i vår neutralitetspolitiska profil är oförsvarbar. Regering-
ens ansvar för detta är självfallet tungt.
Ett inslag i debatten om materielförsörjningen som är särskilt anmärk-
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
|
Prot. 1990/91:114 17 maj 1991 |
ningsvärt är att regeringen på grund av bekymmer inom materielindustrin |
svarsmakten har således tillförts Haubits 77 och Ubåt 90 med sådant förfa-
|
Verksamhet och |
rande. Bortsett från det moraliskt förkastliga i detta beteende innebär förfaran- I en totalt sett över hela den militära verksamheten mycket pressad ekono- Herr talman! De konsekvenser som detta tillsammans med vissa andra till- En viljeyttring i denna riktning här i dagens debatt skulle, utöver att vara Jag antydde nyss, herr talman, att de tre borgerliga partierna har en ge- Herr talman! Tiden med låt-gå-politik inom försvaret måste vara förbi. Vi |
|
8 |
försvarsfrågor där saker och ting kommer till uttryck i rätt ordning. |
Herr talman! Sveriges försvar och svensk materielindustri behöver be-
sked. Vi moderater anser att beskeden måste bestå av såväl ökade medel
som organisatoriska förändringar. Vi kommer att göra allt som står i vår
makt för att beskeden skall komma redan om ett år.
Anf.3 KERSTIN EKMAN (fp):
Herr talman! Egentligen är sakernas tillstånd bedrövligt och oroande -
bedrövligt för att vi inte har kunnat arbeta oss fram till ett försvarsbeslut
denna vår och
oroande när man funderar över möjligheterna till ett beslut nästa vår.
Både uppskovet och risken för ytterligare förseningar är ytterst allvarliga
såväl för vår trovärdighet som för försvarets framtid, och inte minst för de
försvarsanställda.
För att först uppehålla mig en stund vid behandlingsfrågor och tid för för-
svarsbeslut vill jag säga att vi, i folkpartiet liberalerna, anser att bekymren
började då försvarsministern föll för locktonerna från överbefälhavaren och
Carl Bildt, som ju förordade att försvarsbeslutet skulle tidigareläggas ett år.
Ett av motiven i den argumentering som fördes var att hela försvarsmak-
ten måste behandlas i ett svep och att armébeslutet inte kunde fattas separat.
Försvarsministern borde, lika väl som vi med rätta gjorde, ha kunnat hävda
att beslutet om armén var en rest från 1987 års försvarsbeslut. Beslutet om
armén kom ju sedan också att fattas separat, dock efter det att den nya för-
svarskommittén förberett ärendet.
Det kan tyckas onödigt att uppehålla sig vid det som varit. Men det är inte
utan betydelse när man diskuterar framtiden och de åtgärder som skall vidtas
för att skapa förståelse för de beslut som måste fattas, så att åtminstone en
del av vår försvarsmakt bibehålls.
Huruvida försvarsministern var inblandad i beslutet, i den socialdemokra-
tiska gruppen, om att lägga ner försvarskommittén kan jag inte uttala mig
om. Men även detta beslut var olyckligt och kommer att tynga det fortsatta
arbetet med att förbereda det försvarsbeslut som i alla fall teoretiskt skall
fattas nästa vår.
Just senareläggning och metoden att förpassa frågor till utredningar gör
det omöjligt att nu fatta beslut. Även detta är till förfång för utvecklingen i
försvarsmakten.
En uppgift fullbordade dock försvarskommittén. Den utvärderade den sä-
kerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld. Detta betänkande ställde sig de
fem partier bakom som då fanns representerade i kommittén, och enligt vår
uppfattning är den lägesbild som där tecknades fortfarande aktuell. Givetvis
måste en uppdatering göras med tanke på slutarbetet inför nästa försvarsbe-
slut.
Den positiva utvecklingen i Centraleuropa kvarstår, liksom dialogen mel-
lan stormakterna. Likaså kvarstår de viktiga strategiska och militärgeogra-
fiska motsättningarna mellan USA och Sovjetunionen. Vårt närområde be-
rörs dels genom kärnvapensituationen, där Sovjetunionens starka beroende
av Murmanskområdet kvarstår, dels genom att Baltikum och Östersjöområ-
det fått ökad betydelse som skyddszon för det ryska kärnlandet genom Wars-
zawapaktens upplösning.
Prof. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
10
Förutsättningarna för den marginaldoktrin på vilken vi byggt vår uppfatt-
ning om vårt totalförsvars utformning har ändrats genom de militärgeogra-
fiska förändringarna på kontinenten.
Några övertygande argument för att vi skulle frångå vår i politisk enighet
grundlagda politik om nödvändigheten av ett starkt svenskt försvar finns inte
i dag.
Även om utvecklingen i vår omvärld inte har varit föremål för några dras-
tiska förändringar sedan det säkerhetspolitiska betänkandet justerades har
en för vårt totalförsvar viktig händelse ägt rum, nämligen Gulfkriget. Det
är helt otänkbart att erfarenheterna från detta krig inte skulle finnas med i
förberedelsearbetet inför nästa försvarsbeslut. Visserligen kan man miss-
tänka att alla åsikter om nödvändiga satsningar kan finna stöd vid en utvär-
dering, men erfarenheterna måste utnyttjas.
Redan utan alltför inträngande studier kan det konstateras att betydelsen
av ett heltäckande luftförsvar slogs fast - just ordet heltäckande är viktigt
att poängtera. Vi har i trängda ekonomiska situationer en benägenhet att i
samband med vår planering vara till freds med ensidiga satsningar på bekost-
nad av helheten. Detta kan visa sig ödesdigert, om funktionerna skall använ-
das.
Vi väntar nu på ÖBs svar beträffande de planeringsanvisningar som läm-
nades av regeringen i början av året. En av de förändringar som regeringen
då gjorde var att man skulle utgå från ändrade mål för totalförsvaret. Detta
är i och för sig anmärkningsvärt, eftersom riksdagen tidigare har lagt fast de
gällande målen, senast i samband med 1987 års försvarsbeslut.
En av förklaringarna när det gäller tillvägagångssättet var givetvis att ÖB
uttalat sig oförmögen att uppfylla gällande mål på den ekonomiska nivå som
regeringen lade som grund för planeringen. I ett säryrkande i försvarsbered-
ningen har folkpartiet liberalerna, tillsammans med moderata samlingspar-
tiet och centerpartiet, framfört att man önskar belysa en sammansättning av
försvarskrafterna med utgångspunkt i gällande mål.
Vi kan här i dag inte diskutera framtiden utifrån svaren beträffande dessa
planeringsanvisningar, men en principdiskussion är möjlig.
Utgångspunkten för diskussioner och ställningstaganden om arméns fram-
tida struktur måste vara en realistisk syn på kvaliteten i förbanden. Vi i folk-
partiet liberalerna har under många år påpekat att den materiella standarden
måste höjas, och det är vår förhoppning att även andra partier nu skall ha
kommit till insikt om att kvalitet måste prioriteras före kvantitet.
Vi har, i konsekvens med våra tidigare förslag, begärt att överbefälhava-
ren skall belysa ett alternativ, där en påtaglig modernisering genomförs på
ungefär hälften av brigaderna före år 2000 samt att handlingsfrihet bibehålls
att vid nästa försvarsbeslut (1996) utöka moderniseringsarbetet.
En förutsättning för att detta skall vara genomförbart är med säkerhet att
fredsorganisationen bantas och att underhållet av äldre materiel begränsas.
De krav på förstärkningar kvarstår som vi förordade inför 1987 års försvars-
beslut och som det fattades beslut om, nämligen sjukvårdstransporthelikopt-
rar och kvalificerat luftvärn. Medlen som anslogs kom nämligen att använ-
das till drift när det gäller dagens arméorganisation i stället för till materielin-
köp.
Vi anser alltså att den utvecklingslinje som vi har förordat och som vi vill
ha belyst överensstämmer med de försvarspolitiska målen. Om det visar sig
svårt att realisera denna handlingsfrihetsmodell måste kvaliteten sättas före
numerären i det fortsatta arbetet. Vi kan under inga omständigheter fort-
sätta med den urgröpning av kvaliteten som har fortgått under alltför lång
tid.
Även för marinstridskrafterna bör i huvudsak arbetet med den inriktning
som lades fast i 1987 års försvarsbeslut fullföljas. Utvecklingen av ubåtssys-
temet och anskaffningen av amfibieförband är ett resultat av de beslut som
då fattades. Man bör dock allvarligt överväga om inte problem med den för-
dyring som det nya ubåtssystemet drabbats av skall lösas genom att medel
tillförs.
Folkpartiet liberalerna kan naturligtvis med tillfredsställelse notera sjö-
sättningen för en månad sedan av Smyge, den testrigg/det försöksfartyg som
vi tog initiativ till 1987. Erfarenheterna från detta arbete bör ge resultat vid
utformningen av kommande generationer ytstridsfartyg - ytstridsfartyg som
kommer att anpassas för minjakt, minering, bevakning, ubåtsskydd och at-
tack.
De beslut som fattats om inriktningen mot anskaffning av fyra tunga kust-
robotbatterier har inte kunnat fullföljas. Med den förändring av överskepp-
ningskapaciteten i Östersjöområdet som skett kan en lägre ambitionsnivå
godtas. Men enligt vår mening finns det vägande skäl att anskaffa en kust-
robotenhet för placering på Gotland. Vi har också förutsatt att det, mot flyg-
anfall väl skyddade, fasta kustartilleriet i de viktigaste områdena skall vida-
reutvecklas.
Marinens helikopterförbands placering har aktualiserats, främst genom
kopplingen till genomförandet av beslutet om Tullinge och skrivningarna i
propositionen om att en modernisering av helikopterbasen på Säve skulle
anstå.
Även om inga förslag ännu har framlagts, är det en helt oacceptabel tanke
att tillgången på helikoptrar i Västerhavet skulle upphöra. Frågan om heli-
kopterkapacitet är inte enbart en försvarsfråga. Vi kan inom ramen för det
sambruk vi alla strävar efter för att till fullo utnyttja våra samlade resurser
inte godta att den civila räddningstjänsten i Västerhavet helt skulle hänvisas
till norsk och dansk helikopterinsats. Vi får inte fatta felaktiga beslut i vår
strävan att maximalt utnyttja en anläggning.
Erfarenheterna från Gulfkriget ger, som jag tidigare nämnt, klara bevis
för nödvändigheten av ett bra luftförsvar. De uppgifter som nu finns om fort-
skridandet i JAS-projektet inger förhoppningar om att satsningen på ett
koncept med ett mindre plan som mer ekonomiskt kan lösa uppgifterna var
riktig. Med tanke på den ökade livslängd som både Draken och Viggensyste-
men nu har bör man så långt möjligt, med hänsyn till industrins möjligheter,
förlänga leveranstiden av de nya planen.
Det är dock angeläget att påtala att vår luftförsvarsförmåga inte enbart
kan lösas genom de flygstridskrafter vi disponerar, inkl. JAS, utan det ford-
ras även en förnyelse av vårt luftvärn.
Det är här inte bara den samlade effekten av systemen som är ett måste
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
199U92
11
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
12
utan det måste också vid planeringen tas hänsyn till möjligheten att skydda
våra baser och anläggningar.
Herr talman! Jag har tidigare påtalat de bekymmer som skapats genom
att försvarsbeslutet skjutits framåt i tiden. I vissa avseenden hade dock en
handlingskraftig regering kunnat lösa åtminstone en del av de frågor som i
stort är färdigberedda och där majoritet finns i denna kammare för beslut.
Så har ingalunda skett, och det är att beklaga.
En sådan fråga berör det militära ledningssystemet. Vi i folkpartiet libera-
lerna anser att såväl de militärgeografiska förändringarna i vårt närområde
liksom de svenska krigsförbandens antal och karaktär måste ligga till grund
för hur vi utformar det militära ledningssystemet. Vi har fört fram förslaget
att antalet militärområden bör minskas. Det troligen realistiska och mest
ändamålsenliga är enligt vår mening en tremilolösning. Vi välkomnar i och
för sig den föreslagna ledningsutredning som regeringen vill tillsätta, men vi
kan inte förstå varför man inte redan nu kan fatta beslut om sammanslagning
av västra och södra militärområdena. Alla besparingar måste tillvaratas, och
denna fråga har förvisso tidigare belysts. Att lösa stötostenen med civilområ-
desorganisationen bör kunna klaras separat.
Vi i folkpartiet liberalerna har under en lång följd av år drivit frågan om
direktrekrytering av värnpliktiga för utbildning inom civilförsvaret. Behovet
av utbildad, ung personal för placering inom befolkningsskyddet är angelä-
get. Vi hade kommit en god bit på väg genom att allt fler av riksdagens par-
tier anslöt sig till tanken och fattade beslut om en försöksverksamhet.
Nu stoppas detta genom att regeringen vill uppskjuta principbeslutet i av-
vaktan på resultatet av utredningen om försvarets personalbehov. Eftersom
det inte finns något realistiskt alternativ till att utbilda värnpliktiga direkt till
civilförsvaret för att få en bra organisation, kan vi inte förstå varför man inte
nu kan fatta beslut och påbörja försöksverksamheten.
Just frågan om värnpliktssystemet kommer att belysas i nämnda utred-
ning. Vi i folkpartiet liberalerna välkomnar att man får en ordentlig genom-
lysning av våra pliktlagar. Vi har vid många tillfällen i denna kammare fram-
fört att dagens system borde omprövas. I det samhälle som vi har skapat är
hela svenska folket delaktigt på alla samhällsområden - så kommer också att
bli fallet i händelse av ofred. Problemet är då bara att en stor del av befolk-
ningen inte har fått information och utbildning för att klara de uppgifter som
man blir satt att lösa. Tyvärr kommer inte regeringen genom begränsningar
i direktiven att utgå från det faktum att man om man vill ha en helt rationell
lösning för att lösa personalbehovet, måste utgå från såväl den manliga som
den kvinnliga befolkningen. Vår önskan är alltså att den utredning, som skall
belysa samtliga pliktlagar borde utgå från tanken på en totalförsvarsplikt.
Folkpartiet liberalerna anser att värnplikten som pliktlag skall ge möjlig-
het att utbilda personal för krigsorganisationen. Vi har länge hävdat att man
då skall ta vara på den enskildes egenskaper och utbildning. Vi måste också
sträva efter att utbildningen blir så effektiv som möjligt och att den svarar
mot utbildningsmålet. Man måste vara öppen för att utbildningstidens längd
kan variera. Vi har därför tillstyrkt överbefälhavarens önskan att inleda för-
söksverksamhet med kortare grundutbildning för värnpliktiga som ges be-
vakningsuppgifter. Den utbildningstid som erfordras skall vara gränssät-
tande. På samma sätt ser vi med oro på uppgifterna om att dagens 7,5 måna-
der inte är tillräckligt för de värnpliktiga som ingår i brigaderna. Om så är
fallet, bör utbildningstiden ökas.
Det måste också vara ett krav att den värnpliktige efter utbildningens slut-
förande skall placeras i krigsorganisationen. Med en krympande krigsorga-
nisation följer därför att antalet värnpliktiga som behöver genomgå utbild-
ning minskar. Vad som därför måste belysas i den kommande utredningen
är hur uttagningssystemet med dessa utgångspunkter skall utformas. Detta
skall också kopplas till besluten om vår framtida fredsorganisation. Vi som
politiker måste alltså komplettera överbefälshavarens rent militära bedöm-
ning med vårt ansvar att bibehålla försvarsmedvetandet i varje del av vårt
land och möjligheten att utbilda förband som kan lösa uppgifter i olika delar
av landet. Även värnpliktssociala hänsyn måste tas.
Inför nästa försvarsbeslut är det avgörande för den fortsatta utvecklingen
att beslut fattas om ett väl fungerande ekonomisystem och förbandsproduk-
tionens framtida utformning. Man måste inom försvaret, precis som inom
andra samhällssektorer, avmonopolisera för att förbättra den interna kon-
kurrensen.
Herr talman! Innan jag lämnar dagens betänkande vill jag yrka bifall till
reservationerna 1, 8, 11 och 65.
För att till sist bli mer personlig vill jag, eftersom det är sista gången jag
som ledamot deltar i en debatt om vårt svenska försvar, blicka såväl bakåt
som framåt.
Under de år jag här i riksdagen ägnat mig åt försvarspolitik och utveck-
lingen av vårt svenska försvar, har jag blivit övertygad om att man måste
arbeta långsiktigt och inte falla för snabba impulser.
Jag tror att den känslan grundades redan när jag som frivilligförsvarare
hjälpte till med försvarsinformation under 70-talet.
Detta är väl så betydelsefullt i dag, när röster höjs om att förändringarna
i världen radikalt skulle minska betydelsen av hur vi utvecklar vårt svenska
försvar. I det korta perspektivet, och som ett inlägg i EG-debatten, anser jag
att förtroendet för vår förmåga att försvara vårt land är av stor betydelse
även vid det förhandlingsbordet.
Jag är medveten om att min värderade kollega Roland Brännström, som
har fler än mina tolv riksdagsår att se tillbaka på när han nu också lämnar
riksdagen, har större erfarenhet. Men under de år jag har haft förmånen att
samarbeta med honom har det känts som om vi haft samma grundinställning
när det gäller det svenska försvaret.
Detta gäller förövrigt alla er, kära kolleger i försvarsutskottet, som alla
bidragit till att utskottsarbetet varit stimulerande och intressant.
Därför ett varmt tack till er alla. Och till er som kommer att fortsätta det
betydelsefulla arbetet att forma vårt svenska försvar vill jag önska arbetsro
och god fortsättning. Min tilltro till er gör att min avslutning kan gå litet mer
i dur än vad de mollackord som jag anslog i början gjorde.
I detta anförande instämde Carl-Johan Wilson, Lars De Geer och Hans
Lindblad (alla fp).
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
13
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
14
Anf. 4 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c):
Herr talman! När vi för drygt ett år sedan debatterade försvaret här i kam-
maren, trodde alla aktörer att det nästa år skulle fattas ett nytt femårigt för-
svarsbeslut. Så blev inte fallet. I stället fattar vi i dag ett beslut som skall ge
någon form av handlingsfrihet i ytterligare ett år framåt.
Regeringen och försvarsminister Roine Carlsson har inte haft kraften och
orken att föra en stabil politik i försvarsfrågan. Det s.k. krispaketet från i
höstas var spiken i den kista som 1988 års försvarskommitté lades ner i.
Socialdemokraternas oförmåga att handlingskraftigt ta sig an de problem
som försvaret brottas med skapar stora osäkerheter ute i landet. Vilket eller
vilka regementen kommer att få stryka på foten nästa gång? De anställdas
situation är svår. Att ständigt gå med nedläggningshot vilande på sina axlar
är en tung börda.
De olika turerna inom försvaret under senare år har ökat förvirringen.
1987 års försvarsbeslut var inte många veckor gammalt när det konstaterades
att det inte höll måttet. Fu 88-kommittén hann knappast starta innan den
upplöstes.
Nästa steg blev tillsättandet av 1988 års försvarskommitté med målsättning
att tidigarelägga nästa försvarsbeslut med ett år, men så blev inte fallet utan
den kapsejsade i höstas, och på den vägen är vi. Och nu senast bestämdes
att värnplikten skall utredas.
Herr talman! Den säkerhetspolitiska situationen har i vårt närområde för-
ändrats i positiv riktning under senare år. Warszawapaktens fall har resulte-
rat i en minskad hotbild, men samtidigt kvarstår osäkerheten om den fort-
satta utvecklingen i Sovjetunionen och dess republiker.
Under hela 1970-talet och den tidigare delen av 1980-talet skedde en kraf-
tig upprustning i vårt närområde. Under samma tidsperiod genomförde vi i
vårt land en reell nedrustning. Det är från denna utgångspunkt vår försvars-
debatt skall starta.
Utvecklingen i försvarsmakten efter första världskriget med en kraftig
nedrustning som resultat är ingenting att efterapa just i dag.
När andra världskriget bröt ut var vårt land i det närmaste oförberett.
Många trodde att det första världskriget också skulle bli det sista kriget. Det
var i den andan svensk försvarsplanering levde och som nu i dag återkommer
med förnyad styrka.
Neutralitetspolitiken har med skiftande framgång hållit oss utanför de
stora krigen, men eftergifterna under andra världskriget var inte av den äro-
rika sorten. Men därtill var vi nödda och tvungna. I det tillstånd som försva-
ret då befann sig i gavs det inte möjligheter till ett rakryggat handlande. Låt
oss inte hamna i en liknande situation en gång till.
I regeringens planeringsanvisningar skall ÖB redovisa ett framtida försvar
med en oförändrad ram. Alla vet att detta kommer att innebära kraftiga ned-
skärningar inom alla försvarsgrenar. Tusentals officerare och civilanställda
kommer att avskedas, regementen och flottiljer får stryka på foten. För-
svarsindustrin är en annan gren som får problem. Inte ens på den nivå som
centern, moderaterna och folkpartiet liberalerna angett som planeringsnivå
går försvaret obemärkt förbi.
Herr talman! Vi har under lång tid levt på arvet inom försvarsmakten.
Gammal materiel måste någon gång förnyas. Detta är en förklaring till att
det behövs mer resurser till försvaret. Under lång tid har urholkningen av
försvarets kassakista pågått. Med ett givet mål från statsmaktens sida att alla
värnpliktiga skall utbildas så att de kan utgöra dugliga krigsförband ges små
utrymmen för rationaliseringar. Vi kan aldrig jämföra försvarets produktion
av förband med t.ex. Volvos biltillverkning.
En priskompensation som är heltäckande och som ger försvaret ersättning
fullt ut är en nödvändighet om vi inte medvetet vill urholka försvarsmakten.
Rapporten från den avsuttna försvarskommitténs arbetsgrupp om pris-
kompensation borde ligga till grund för ett rättvisare system.
Herr talman! Vi från centerns sida anser att ett ekonomiskt tillskott utöver
regeringens om 625 milj.kr. bör tillföras det militära försvaret nästa bud-
getår. Vi skapar då en bättre handlingsfrihet inför nästa försvarsbeslut.
Att i det närmaste helt upphöra med repetitionsutbildningen under nästa
budgetår bedömer vi vara ohållbart. Det ger en bristande trovärdighet åt vår
försvarsförmåga. Ett krigsförband som inte övas och samtränas med andra
förband får en lägre kvalitet.
Vi föreslår därför att ytterligare 300 milj.kr. anvisas för repetitionsutbild-
ningen.
Även på försvarsmaterielsidan bör en förstärkning ske. Handlingsfriheten
kräver detta. Vi vill förstärka den delen med 275 milj.kr.
Regeringen har under det gångna året gjort vissa beställningar av kost-
nadskrävande slag som saknar täckning inom försvarsramen. Haubits 77 B
var en sådan post. Andra planerade beställningar har fått skjutas på framti-
den. Samma mönster går igen när det gäller U-båt 90. Återigen skall en tung
investering beslasta en oförändrad ram. De hål som kommer att uppstå ge-
nom denna lättsinniga politik är alltför stora.
Från centerns sida har vi en klar uppfattning att medel för både Haubits
77 B och U-båt 90 måste tillföras försvaret i 1992 års försvarsbeslut. Vi har
ett sådant yrkande, men det har av misstag hamnat i reservation 37, där det
står: ”inriktningen av marinstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen”.
Vårt yrkande går ut på att finansieringen skall ske i nästa försvarsbeslut,
och det påverkar därför inte budgetramen 1991/92.
Arne Andersson i Ljung tog upp just denna fråga och vädjande om enig-
het från oppositionen angående finansieringen av U-båt 90. För oss i centern
är det inte svårt, eftersom vi redan har gjort ett klart ställningstagande i
denna finansieringsfråga.
Herr talman! Läget inom totalförsvaret är för dagen inte det bästa. Hand-
lingsförlamningen från regeringens sida har inte skapat det allra friskaste hu-
möret. Men än är det inte för sent. Det finns de som vill få i gång Sverige
och därmed även ge totalförsvaret de nödvändiga resurserna. Centern är ett
av de partierna.
Anf.5 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservationerna 13, 19 och
70 i betänkandet.
De som tidigare har talat här har till en del uppehållit sig vid det inställda
försvarsbeslutet och regeringens ansvar för att det inte blir något beslut nu
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
199U92
15
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
16
och för att denna debatt förs i ett slags vakuum. Alla säger att detta är ett
mellanår för försvaret.
Det är naturligtvis riktigt att regeringen liksom alla andra krafter i ett sam-
hälle har ett ansvar. Men jag vill nog påstå att det inte är på grund av försum-
ligheter eller ovilja från regeringens sida att man inte kom fram till en lös-
ning. Så har jag definitivt inte uppfattat det. Detta erkännande kan man väl
kosta på sig i detta sammanhang.
Att tala om handlingsförlamning och att man inte har haft kraft och ork
kan naturligtvis bara bli meningsfullt om man sätter det i relation till något,
och då naturligtvis till vilken ställning försvarsfrågan över huvud taget har i
svensk samhällsdebatt. Vilken ställning försvaret har kan bara förstås utifrån
hur omvärlden ser ut, hur den har förändrats och vilken form folkets ut-
tryckta vilja får.
Jag fäste mig vid en sak som Ingvar Karlsson i Bengtsfors sade med ut-
gångspunkt i det förbättrade säkerhetspolitiska läget. Men samtidigt beto-
nade han att det råder osäkerhet. Javisst, det är alla överens om. En sak är
att analysera omvärlden och dra vissa slutsatser av det. En annan sak är att
formulera vad man vill.
Det är helt klart att de borgerliga partierna vill ha ett starkare eller åtmin-
stone ett icke försvagat försvar i förhållande till dagens läge. Och då tänker
jag på det militära försvaret, eftersom det är huvudintresset i dag. Den åsik-
ten har naturligtvis sin grund i vilka intressen man företräder som parti i ett
samhälle som ju inte är sprunget ur gårdagens situation eller dagens utan har
en lång och djup tradition. Här har partierna olika roller. Till dessa roller
hör naturligtvis att driva vissa frågor på väljarnas uppdrag. Jag erinrar mig
en radiointervju för ganska många år sedan med förre högerledaren Gunnar
Heckscher. Han påstod att hans avgörande för att ansluta sig till sitt parti vid
den tidpunkten var partiets inställning i försvarsfrågan. I annat fall, menade
han, kunde han lika gärna ha varit socialdemokrat. För mig är det ett förvå-
nansvärt uttalande, men det belyser vilka krafter som är i rörelse och vilka
roller partierna har att spela.
Vänsterpartiet har naturligtvis också en roll. Vi företräder den del av
svenska opinionen som ifrågasätter det militära försvaret och som vill
minska dess betydelse. Det får naturligtvis konsekvenser för hur vi betraktar
de andra partiernas agerande. Det är alltså fråga om att liksom på politikens
övriga områden acceptera att det finns en spännvidd. Vi har vant oss vid att
i en sak som gäller rikets fortbestånd, för att uttrycka det högtidligt, skall vi
vara eniga. Risken för angrepp utifrån är ett mycket allvarligt hot mot rikets
fortbestånd - det är inget tvivel om saken. Men det är inte konstigt om det
inom detta område skulle finnas olika uppfattningar, liksom vi har olika upp-
fattningar om vilken utbildning vi skall ge för våra barn, hur vi skall ta hand
om våra sjuka och vårda våra gamla. Det ligger inget suspekt i detta. Den
som inte ställer upp för det absolut säkraste när det gäller militärt försvar,
den i varje läge, låt oss kalla det, högsta nivån skall för den skull inte beskyl-
las för att inte ta ett ansvar. Det är återigen en följd av hur vi betraktar om-
världen och vad vi vill göra.
För vänsterpartiets del är slutmålet en värld utan vapen. Förmodligen sä-
ger alla att det här vore någonting som alla ställer upp för. Men för det mesta
verkar det vara någonting som är - låt oss göra en liknelse - som den kristna
kärlekstanken. Det är vackert i och för sig, men det är minsann inte någon-
ting att bygga praktisk politik på. Även här kan vi skilja oss åt. När jag nu
påstår att vänsterpartiets politik syftar till en värld utan vapen, måste det
naturligtvis få konsekvenser för hur vi betraktar svenskt militärt försvar i
dag. Hur skall vi kunna medverka i en process som över huvud taget gör att
en sådan tanke blir möjlig, gör att vi åtminstone kan komma i gång med en
utveckling i den riktningen? Ett sådant ställningstagande får givetvis konse-
kvenser. Det innebär också i någon mening risker, eftersom få av oss tror att
människan i grunden har förändrats, i varje fall inte under det allra senaste
året. Vi är alla väl medvetna om att vi styrs av känslor, förmåga till logiskt
tänkande och det som driver våra handlingar, alltifrån adrenalin och andra
hormoner till övriga, låt oss kalla dem, mer mätbara komponenter i vår om-
givning. Det finns ingen anledning att anta att vi här i Sverige i dag skulle
besitta något slags högre molarisk halt än man gjorde under antiken eller när
som helst under den del av mänsklighetens historiska utveckling som vi kan
beskriva någorlunda säkert. Men denna synpunkt innebär naturligtvis ett
ställningstagande, som i sin tur innebär att man tar konsekvenser av uppfatt-
ningen att vi skall ha en värld utan vapen. I någon mening innebär det också
givetvis risker. Det som skiljer när det gäller denna spännvidd är om man är
villig att ta dessa risker för att nå ett mer långsiktigt och bättre mål.
Hur skall nu försvarsbeslutet ses i belysningen av detta? Det är givetvis att
acceptera den praktiska politikens svårigheter. Det finns i varje läge en öns-
kan att uppnå enighet. Det som bekymrar oss som sysslar med försvarspoli-
tiken - Kerstin Ekman var inne på detta - är hur den politiska situationen
ser ut efter valet. Vem skall ta hand om denna fråga efter mellanåret, efter
den här debatten som inte hetsar upp särskilt många? En trolig utveckling
kan mycket väl vara att spännvidden efter valet snarast är större än den är i
dag. Vi får alltså leva med den situationen och vänja oss vid tanken att den
tiden kanske är förbi då vi hade en relativ enig uppfattning om hur svenskt
militärt försvar bör utformas.
Den utveckling som vi har haft i vårt närområde innebär ju till stor del att
den militära kapacitet som vi har haft tidigare i stort sett bör kvarstå, men
det finns ändå vissa förhållanden som gör att man kan tala om en kvalitativ
förändring. Vi räknar inte med att vi skall utsättas för kustinvasion t.ex. över
Östersjön. Jag tror att det är få i denna sal som över huvud taget betraktar
det som sannolikt. Det bör naturligtvis få konsekvenser t.ex. för vår syn på
behovet av pansarbrigader i södra Sverige. Det är ett exempel där vi menar
att utvecklingen i vår närhet medverkar till att vi kan förändra den militära
organisationen och gör det möjligt att sänka kostnaderna. Det är givetvis i
denna ordning ett ställningstagande måste göras. Det finns i och för sig andra
modeller. Man kan fastställa en viss andel av bruttonationalprodukten och
säga att detta skall det militära försvaret få alldeles oberoende av hur det ser
ut omkring oss. Det är förmodligen praktiskt hanterbart och ändamålsenligt
men knappast en frukt av ett resonemang om behov som grundar sig på för-
nuft och analys.
I det stycket kan vi säga att hur vi än mäter det svenska militära försvarets
styrka har det minskat, det har skett en faktisk nedrustning. Från vårt partis
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991192
2 Riksdagens protokoll 1990/91:114
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
18
synpunkt är det en helt riktig utveckling. Den militära andelen av bruttona-
tionalprodukten har minskat, andelen av statens budget har minskat men vi
vill minska den ytterligare. Då kan man säga att det är propagandistiskt att
göra det. Det är ett i vissa kretsar populärt beslut. Javisst, men det kan också
betraktas som ett förnuftigt förslag, med utgångspunkt i de värderingar som
jag har redovisat här tidigare.
När vi säger att vi vill minska det svenska militära försvarets ekonomi med
10 % under det här budgetåret medför det naturligtvis mycket dramatiska
ingrepp. Det är ingen lätt uppgift. Förmodligen är det på gränsen till vad
man kan åstadkomma, om inte organisationen skall lamslås helt och hållet
och enbart ha att göra med sin egen minskning. Det är möjligt att det kan
finnas andra slutsatser av det, men jag tror att det mycket väl kan förhålla
sig så. En kritiker kan också säga att 10 % är en lättförståelig och lättuppfat-
tad siffra och av den anledningen lämplig att välja. Jag kan inte bortse från
att så är fallet. Politiken är fylld av den typen av s.k. symbolsiffror, symbol-
områden. Vår symbolsiffra för det svenska försvaret är en minskning med
10%.
Värnpliktssystemet kommer att utredas. Det har i och för sig vi som sysslar
med försvarspolitik haft önskemål om och känt till ett bra tag. Men i dag
presenteras det som en nyhet i massmedia. Det är naturligtvis alldeles up-
penbart att konsekvensen för oss som vill ha en minskning av den militära
organisationen blir att en allmän värnplikt för alla män kommer att utgöra
en alltmer omöjlig konstruktion. Det kan man naturligtvis lösa med olika
medel. Man kan acceptera att begreppet tas bort. Vi skall inte tala om all-
män värnplikt. Man kan tala om allmän värnplikt i teorin men inte genom-
föra den i praktiken, ungefär som man gör i Danmark. Man kan ha ett sy-
stem där de som vill ingå i en militär organisation har möjligheter att göra
det, andra slipper. Man kan ha lottningssystem. Det lär som sagt bli tillfälle
att debattera detta när utredningen kommer i gång.
Det är viktigt att synen på det militära försvaret som en hela folkets ange-
lägenhet lever kvar. Den åsikten tror jag i alla fall är gemensam för oss alli-
hop. Det är definitivt en förutsättning för att vi skall behålla ”det kollektiva
ansvaret för dödandet”. Det skall inte vara möjligt att utpeka någon viss
grupp som står för samhällets våld. Jag tror att det är utomordentligt viktigt.
Det är närmast en fråga av filosofisk karaktär, men det är en princip som jag
tycker att ett demokratiskt samhälle inte har råd att slänga över bord.
Jag började med att säga att alla påstår att det här försvarsbeslutet innebär
ett mellanår. Man kan också säga, som en del har gjort, att förhållandet att
det är så är ett uttryck för vanmakt. Man kan säga att det är ett uttryck för
en faktisk politisk situation. Man kan säga att det råder vanmakt på en
mängd andra områden inom politiken. Det här belyser naturligtvis det fak-
tum att ingen påstår att demokrati är enkelt. Ingen påstår att demokrati är
ett sätt att på ett effektivt sätt nå fram till beslut. Men det är ett sätt att nå
fram till ett beslut som majoriteten till nöds kan acceptera.
Det skulle naturligtvis vid ett annat tillfälle än en dag som denna, när för-
ströddheten och likgiltigheten är den etikett som nästan alla använder i av-
vaktan på det som skall komma, vara angeläget att fundera kring mer princi-
piella frågor. Men jag tycker att vi måste ha den delen i åtanke hela tiden.
Militärt försvar handlar inte om regionalpolitik, om budget eller om indu-
strins sysselsättning i första hand. Det är konsekvenser som vi kan betrakta i
ett senare skede. Det är naturligtvis nödvändiga konsekvenser. För mig som
norrlänning är det naturligtvis en väldig skillnad mellan att förband i Väster-
norrland läggs ned och att man tar bort motsvarande arbetstillfällen i andra
delar av landet. Behovet är naturligtvis vida större i de glest befolkade de-
larna av landet. Det är någonting som vi lär få debattera ytterligare fram-
över. I dag är det inte läge för det.
Herr talman! Jag yrkar än en gång bifall till reservationerna 13,19 och 70.
Med anledning av det som i övrigt har sagts om intresset för den här debat-
ten i dag, skulle man kunna säga att det finns fler saker som vi har haft med
i förberedelserna för det här betänkandet, vilka vore värda att belysa vidare.
Men jag avstår av de skäl som jag angett.
Anf. 6 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:
Herr talman! I detta joviala och, som Jan Jennehag själv sade, smått filo-
sofiska inlägg finns en ny riktning som vi inte är riktigt säkra på att vi känner
igen. Jag ifrågasätter inte att det är vänsterpartiets. Men jag tycker ändå att
det är värt att notera att vänsterpartiets mål är en värld utan vapen.
Det är möjligt att intressegemenskaperna i världskommunismens upplös-
ning har gått så pass långt att det finns behov av att så här kraftigt markera
avstånd från kommunistiska regimer runt om i världen. Det är annars uppen-
bart att intressegemenskapen i partier som har funnits tidigare och som stått
vänsterpartiet kommunisterna nära har fört fram till vapensmedjor som har
rasslat och dundrat kraftigare än någon annanstans i världen. Från den ut-
gångspunkten är det en mycket intressant iakttagelse att Jan Jennehags och
hans partis uppfattning nu är att det vore lugnast och bäst, t.o.m. ett mål,
med en värld utan vapen. Man kan närmast fråga sig varför vänsterpartiet
nöjer sig med att minska den svenska vapenarsenalen med 10%, om man
ändå har den grundläggande inställningen. Men det kanske tjänar ett annat
syfte.
Min fråga, Jan Jennehag, är: Om varken Jan Jennehag eller jag kan på-
verka vapensmedjorna ute i världen, och vi vet att den militära potentialen
är betydande, är det då en klok politik att Sverige, som ni i vänsterpartiet
föreslår, gör ensidiga neddragningar av vårt försvar? Det handlar dock om
människors integritet och oberoende. Det gäller för alla alltifrån de vänster-
partister som röstar på Jan Jennehag till dem som röstar på andra partier
ända ut på högerkanten och på mitt eget parti. Alla de människorna är nog
undrande inför ett sådant budskap.
Anf. 7 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Var vapensmedjor har skramlat mest, Arne Andersson i
Ljung, det kan man naturligtvis diskutera. Men jag tror att det har skramlat
väl så mycket på andra håll som i de förutvarande kommunistiska staterna.
För att avsluta den delen av debatten vill jag säga att jag tar ansvar för den
politik som mitt parti har beslutat om i den ordning som jag tycker är demo-
kratisk. Om sedan Arne Andersson definierar det som att vi genom partiets
historia har haft intressegemenskap, åsiktsgemenskap eller vilken gemen-
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
19
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
199H92
20
skap som helst med diktaturer är det Arne Anderssons analys. Jag tror inte
att vi kommer längre i den frågan.
Jag tycker alltså att den politik som mitt parti har fört genom den svenska
historien tål en belysning. Om Arne Andersson i Ljung har en annan upp-
fattning, får vi väl ta upp en diskussion.
Så till en annan sak som togs upp i Arne Anderssons inlägg. Det gäller
hans fråga om hur vi kan föreslå ensidiga neddragningar. Då vill jag först och
främst säga att det inte är fråga om några ensidiga neddragningar. Det sker
ju neddragningar på många håll i vår omgivning. Jag tror att det handlar om
neddragningar som kan stå sig. Därför tycker jag att det är en uppgift för
vårt parti att ta de praktiska konsekvenserna av en sådan här utveckling. Vi
måste visa att vi tycker att utvecklingen är riktig och att vi vill ge vårt bidrag
genom att göra det som vi vill att andra skall göra.
Anf. 8 PAUL CISZUK (mp):
Herr talman! Säkerhets- och försvarspolitiken kan inte ändras från den
ena dagen till den andra. Vi i miljöpartiet de gröna har alltsedan partiets
tillkomst sagt nej till principen om militärt försvar, och vi gör det med ännu
större emfas i dag. Men det betyder inte att vi vill avrusta utan att ta hänsyn
till historiska erfarenheter, till omvärldens utseende eller till den ovissa fram-
tiden. Detta måste beaktas.
Majoriteten i denna riksdag synes emellertid klamra sig fast vid en militär
modell som gäller ända sedan andra världskriget. Den blir alltmer föråldrad
till följd av utvecklingen i omvärlden och den snabbt ökande sårbarheten i
vårt samhälle.
Grunden för försvarspolitiken förändras just nu raskt och radikalt:
Den hotfulla Warszawapakten är borta. Marginaldoktrinen är irrelevant.
Regeringen vänder på klacken och ansöker om medlemskap i EG. Neutrali-
tetspolitiken överges. Sårbarheten ökar. Man talar om beredskapshänsynen
i den kommunala planeringen. Men staten lägger fram förslag om byggandet
av en Öresundsbro utan att det förs diskussioner om sårbarhetsaspekten.
30 % av de värnpliktiga ratas och kan inte krigsplaceras. De passar inte in i
systemet osv.
Men försvaret förändras inte. Tre försvarskommittéer misslyckas. Men
man skjuter till samma pengar, i fasta priser, som man alltid har gjort. För-
svarsstaben försöker med dessa medel förtvivlat upprätthålla ett stormakts-
försvar som det egentligen inte längre finns några pengar till. Det är ungefär
så jag uppfattar situationen.
Fortfarande talas det i programplaneanvisningarna till ÖB om att vi skall
vara alliansfria i fred syftade till neutralitet i krig. Talet om ett EG-medlem-
skap syftande till neutralitet i krig låter trovärdigt och bra. De säkerhetspoli-
tiska dogmerna har blivit föråldrad liturgi, och det militära försvaret liknar
alltmer en potemkinkuliss.
Jag tycker att det finns tre krav som bör ställas på ett bra försvar. Det skall
vara en god anpassning till hotbilden. Det skall vara minsta möjliga militära
makt. Det skall vara så stor folklig förankring som möjligt.
Egentligen saknar Sverige i dag en försvarpolitik. Det är alltså hög tid att
vi skaffar oss en sådan. Men det kan vi inte göra så länge vi saknar ett ordent-
ligt beslutsunderlag. Därför föreslår vi i miljöpartiet att två sakkunniga ut-
redningar tillsätts som i konkurrens arbetar fram olika möjliga försvarsmo-
deller. Då får vi inte blanda in partipolitiker. Men riksdagens försvarsutskott
kan lämpligen vara en referensgrupp när det gäller de här utredningarna.
Som jag redan har sagt har jag mycket dåliga erfarenheter av tidigare för-
svarskommittéer.
Naturligtvis kan försvaret inte utformas om det inte finns några politiska
värderingar. Olika partier har olika ideér om vad som är lämpligt. Men vill
man vara med i EG, får man också lyssna litet i EG och ta reda på vad som
kan passa. Vill man bygga upp samhället inom ekologiska ramar, blir sanno-
likt en annan modell aktuell - i likhet med vad som antyds i reservation 3
från oss i miljöpartiet. Värderar man pengar och effektivitet högst, blir det
kanske en yrkesarmé. Är man radikalpacifist, blir det civilmotstånd osv.
Kunde man ändå inte enas om ett framtagande av ett ordentligt beslutsun-
derlag?
Herr talman! Jag yrkar inte bifall till reservation 2 från miljöpartiet men
vill återigen framhålla denna.
Som framgår av det här betänkandet har vi i miljöpartiet de gröna, tycker
i alla fall vi, rätt många förslag om förbättringar redan för nästa budgetår.
Trots det bristande underlag som jag har talat om finns det en del saker som
det enligt vår mening redan är möjligt att göra.
Vi vill t.ex. börja bygga upp ett land som är mera robust och försvarbart.
Men vi vill också göra akutinsatser på den civila sidan. Pengar får vi loss ge-
nom att omstrukturera den militära delen. Vi vill spara 3,4 miljarder i det
sammanhanget genom en nedläggning av JAS-projektet och flygverksam-
het, genom en reduktion av pansartrupperna osv.
Men samtidigt vill vi utöka anslaget med 712 milj. kr. för repetitionsutbild-
ning, för ett bättre skydd, för helikoptrar m.m.
Vi landar då på en ram om 32 miljarder, inkl, priskompensation för den
militära delen av försvaret. Vi utgår då inte från något symboliskt procenttal.
Vi har gått igenom krigsmaktens struktur och menar att det i dag går att und-
vara nämnda delar.
Den civila ramen vill vi utöka med 651 milj. kr. Det är fråga om en försöks-
verksamhet med direktrekrytering av värnpliktiga till utbildning inom rädd-
ningstjänst, inom sjukvården och för anläggande av våtmarker. Sammanlagt
skulle 2 600 värnpliktiga beröras.
Vi menar att den här vägen är den realistiska när det gäller att utveckla
den allmänna värnplikten till att vara en allmän värntjänst. Det enda realis-
tiska alternativet, som vi ser saken och om värnpliktssystemet nu skall behål-
las, är att verksamhetsområdet utvidgas. Oberoende av vad man sedan
tycker om det militära försvaret är det här en praktiskt gångbar lösning såvitt
jag förstår.
Vidare vill vi stödja olika åtgärder för att minska sårbarheten i fråga om
vattenförsörjning och energiförsörjning. I första hand gäller det åtgärder be-
träffande elsystemet. Lokala nät måste kunna frikopplas, så att det går att
utnyttja en lokal kraftkälla för de allra nödvändigaste behoven. Hälso- och
sjukvården behöver en förstärkning i händelse av kris eller krig. En viktig
Prof. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
199U92
21
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
199H92
22
detalj är att man skaffar lager av återanvändbara sprutor, kanyler osv. Men
det handlar också om infusionsvätskor. Jag yrkar bifall till reservation 17.
Behovet av helikoptrar för transporter av skadade har länge framhållits av
t.ex. Hans Lindblad. Jag yrkar bifall till reservation 18.
Det kan vara riktigt, som regeringen föreslår, att lägga ansvaret för heli-
kopterberedskapen på landstingen. Men samtidigt bör man, som modera-
terna anför i en reservation, komma ihåg att den här verksamheten är ganska
främmande för landstingen. Vårt förslag till budgetförändringar innebär att
vi avsätter 200 milj. kr. i det här sammanhanget, så att det går att sätta upp
helikopterförband vid terrängtrupperna. De behövs för transporter av för-
nödenheter till jägarförband och för intransporter av sjuka och skadade. Det
måste finnas en god helikopterkapacitet överallt i vårt land. Därför yrkar
jag också bifall till den moderata reservationen, där man förespråkar fortsatt
helikopterverksamhet på Säve. Det handlar alltså om reservation 35.
När det gäller livsmedelsberedskapen blir sårbarheten allt större genom
att vi har en centraliserad förädlingsindustri och genom nedläggningen av
åkermark. Regeringen följer inte upp den nya jordbrukspolitiken. Man vän-
tar med att köpa in livsmedelslager. Jag kan begripa att man tvekar. Det
finns ju inga bra lagringsmetoder. Vi föreslår en utbyggnad av livsmedelslag-
ringen på s.k. kärngårdar. Kan inte det vara intressant för förespråkarna av
kärnförsvarsmodellen? Dessa kärngårdar kunde vara utrustade med ett me-
jeri, ett slakteri och en kvarn. Lagring i form av levande djur, potatis och
spannmål är betydligt säkrare och enklare än överkapacitet hos Konsum el-
ler DAGAB - och dessutom bättre för både landskap och ekologi. Den mest
trovärdiga beredskapen är den som finns ute hos de enskilda människorna
och familjerna. Hemskyddet bör ha hög prioritet. Vi har motionerat om 3
milj. kr. ytterligare för hemskyddsverksamheten. Glädjande nog föreslår ut-
skottet nu 1,5 milj. kr. mer än regeringen. Det tackar man för.
Herr talman! Det finns mycket att säga om beredskap på det civila områ-
det. Mycket skulle kunna åstadkommas för relativt små medel, t.ex. en eva-
kueringsplan för Stockholm. Den skulle ha ett oskattbart värde i händelse
av nordlig vind och härdsmälta i Forsmark.
Apropå kärnkraft och försvar upphör jag aldrig att förvånas över att vi
litar så starkt på internationella konventioner när det gäller just detta att re-
aktorerna inte skall angripas eller hotas av någon fientlig makt. Det är rart.
Skulle vi då inte i konsekvensens namn skriva en konvention mot krig, och i
ett slag slippa hela den militära försäkringspremien på 30 miljarder kronor.
För det är väl inte terrorbalansstrategin som gäller, att vi behöver JAS-plan
för att kunna hota verken i Ignalina och Greifswald? Nej, herr talman, nu är
jag dum. Får jag övergå till att yrka bifall till reservationerna 64, 65, 66 och
67.
Detta är frågor om rekrytering av värnpliktiga direkt till det civila försva-
ret. Det är något utomordentligt positivt och konstruktivt. Undsättningsplu-
tonerna som skall plocka fram skadade ur bombade hus bör t.ex. inte bestå
av enbart 50- och 60-åringar. Folkpartiet har här ett gammalt men framsynt
förslag. Det är bra, även om det inte, som vi hoppas, skulle bli början till en
allmän värntjänst.
Ett annat område där det behövs positiva åtgärder är de värnpliktigas re-
sor. De skall definitivt inte inskränkas, men däremot styras över till järnväg
så långt som möjligt. Låt alla få periodkort på ungefär samma sätt som vi
riksdagsledamöter. Själva resandet blir kanske något dyrare, men totalt
skulle det bli en besparing genom att man slipper en stor administration i
storleksordningen en person per regemente. Samtidigt skulle man gynna
järnvägen genom att öka resandeunderlaget. Norge har goda erfarenheter
av ett sådant system.
Försvarsindustrin ägnas många ord i propositionen. Vi menar att industrin
skall anpassas till vårt försvar och inte tvärtom, som nu sker. Vi får utrusta
oss med haubitsar som inte ens ÖB bett om eller med JAS-flygplan som blir
näst bäst. Vi har ju sett i Gulfkriget hur värdefullt det är att vara näst bäst.
Vad vi behöver är en inhemsk tillverkning av exempelvis luftvärnsrobotar,
pansarvärnsrobotar, minor, torpeder, olika slag av ammunition och spräng-
ämnen. Det gäller rimligtvis också granatgevär, handeldvapen och kommu-
nikationsteknisk utrustning. Vi har inte råd att lägga ned pengar på dyrbara
specialfarkoster som JAS eller stridsvagnar. Vapenexporten skall upphöra,
men svensk tillverkning av små smarta vapen bör vara möjlig.
Jag yrkar bifall till reservation 19 och nedläggning av JAS.
Karlskronavarvet bör emellertid behållas. Jag yrkar bifall till reservation
77 som är avgiven av Arne Andersson i Ljung m.fl.
Sammanfattningsvis skall av tidsskäl jag nöja mig med att yrka bifall en-
dast till reservationerna 15, 18, 19, 35, 65, 66, 67 och 77, men även till reser-
vation 17, där jag förstår att flera yrkar bifall. Jag kommer även att begära
votering när det gäller dessa.
Jag vill ställa tre övergripande frågor till de andra partierna. Skall vi ut-
veckla eller avveckla värnpliktssystemet? Skall försvaret EG-anpassas? Hur
skall kärnkraften försvaras? Jag hoppas att moderaterna har goda svar här.
Tack!
Anf. 9 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):
Herr talman! Försvarsutskottets betänkande nr 8, som vi nu behandlar,
beskriver den tänkta verksamheten inom totalförsvaret för endast ett år.
Skälen för detta är många, men ett par av dem är mer påtagliga än andra.
Ett skäl är osäkerheten när det gäller den fortsatta utvecklingen i Europa
och i vårt närområde. Ett annat är den brist i samsyn om huruvida verksam-
het och ekonomi inom försvaret står i god relation till varandra.
Nuläget vad avser den säkerhetspolitiska bedömningen kan kort beskrivas
på följande sätt.
Den säkerhetspolitiska miljön i vår del av världen har under de senaste
åren genomgått grundläggande förändringar i såväl politiskt som militärt av-
seende. Även om förändringsprocessen är koncentrerad till Öst- och Cen-
traleuropa har den långtgående och i sina huvuddrag positiva konsekvenser
för hela Europa liksom för relationerna mellan USA och Sovjetunionen.
De två militäralliansernas roll och ställning har sålunda radikalt föränd-
rats. Warszawapakten har i praktiken upphört som militärt samarbetsorgan.
Säkerheten i norra och nordvästra Europa är starkt knuten till den vidare
europeiska säkerhetssituationen. Samtidigt uppvisar Norden och dess när-
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
23
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
24
område vissa särdrag i såväl politiskt som militärstrategiskt avseende i för-
hållande till Europa i dess helhet.
Sammantaget innebär således de säkerhetspolitiska förändringar som re-
dan genomförts resp, avtalats i Europa ett allmänt gynnsammare säkerhets-
politiskt klimat som kommer även Sverige till del.
I denna situation bör Sveriges försvarspolitik kännetecknas av öppenhet
för de positiva förändringar som ter sig långtsiktiga och oåterkalleliga, men
även av fasthet för att fortsätta att bidra till lugn och stabilitet i en nordisk
miljö som i betydande utsträckning präglas av mer eller mindre permanenta
strategiska stormaktsintressen.
Det är mot denna bakgrund vår försvarspolitik långsiktigt bör utformas.
Jag vill nu övergå till att ge den socialdemokratiska synen på det militära
försvaret. Barbro Evermo Palmerlund kommer senare att belysa de civila
delarna av totalförsvaret m.m.
Hur är då läget inom försvarsmakten? Ja, det framgår av propositionen
att försvarsministern anför att det militära försvaret i många avseenden är
bra. Den anställda personalen är kunnig. Andan och motivationen hos de
värnpliktiga är god. Försvarsindustrin har utvecklat och levererat materiel
med hög standard. Många typer av förband har dock minskat i antal och bara
till en del kunnat moderniseras i takt med utvecklingen i omvärlden.
Specifikt för arméstridskrafterna redovisas att inställda och avkortade
krigsförbandsövningar, i kombination med brist på yrkesofficerare, lett till
ett ökat behov av kompletterande utbildning.
Marinens kvalificerade krigsförband bedöms kunna lösa sina huvudupp-
gifter direkt efter mobilisering, men i vissa fall med begränsad uthållighet.
De delar som är begränsat krigsdugliga kräver kompletterande utbildning
och underhåll.
Flygstridskrafterna har hög beredskap och initialeffekt. Brist på personal,
främst i övre Norrland, begränsar dock beredskapen. Här behövs komplet-
teringsutbildning för att öka uthålligheten.
Vi har inom utskottet noterat ett antal allvarliga problem när det gäller
läget inom försvarsmakten, t.ex. materielens i vissa fall bristande moderni-
tet, armeförbandens bristande förmåga att uppträda och verka i mörker, ef-
tersatt materielunderhåll samt otillräcklig utbildning och uthållighet hos
många förband.
Men det är också enligt utskottets mening en central fråga hur åtgärder
kan rätta till dessa brister och hur de skall avvägas mot förslag om ny verk-
samhet och mot behovet av strukturella förändringar. I nuvarande besluts-
läge och statsfinansiella situation anser utskottsmajoriteten att det är nöd-
vändigt att reducera ambitionerna för bristtäckning och strukturreformer till
vissa förberedande åtgärder för att säkerställa största möjliga handlingsfri-
het inför ett nytt försvarsbeslut.
När det gäller det militära försvarets fortsatta utveckling hänvisar också
ministern till det statsfinansiella läget och till avsikten att fatta ett nytt lång-
siktigt försvarsbeslut år 1992.1 det läget anser han att planeringen för försva-
ret måste utgå från oförändrade ekonomiska ramar och att det är nödvändigt
att undvika nya åtaganden som långsiktigt binder statsmakterna till rampå-
slag. Planering och verksamhet bör därför inriktas och genomföras så att
statsmakterna har en rimlig grad av handlingsfrihet inför ett nytt försvarsbe-
slut.
Ett flertal motioner behandlar denna övergripande inriktning för det mili-
tära försvaret. Sålunda ges i motion FÖ201 från miljöpartiet förord för ett
militärt försvar som är mer flexibelt när det gäller vitt skilda hotbilder inom
spektrat miljöförstöring, militärt angrepp, ekonomiskt angrepp och sociala
hot.
I motion Fö 17 från centerpartiet framförs i ett yrkande ett avslagskrav på
propositionens förslag till inriktning av det militära försvaret med hänvisning
till att läget nu kräver att brister åtgärdas inom såväl utbildningen som mate-
rielanskaffningen. Enligt ett annat yrkande bör riksdagen uttala att den all-
männa värnplikten måste utgöra fortsatt grund för det militära försvaret.
När det gäller den övergripande inriktningen av försvarsmakten hänvisar
utskottsmajoriteten till vad som tidigare sagts i samband med övervägan-
dena om läget i totalförsvaret. Utskottet anförde då att det under i frågava-
rande mellanår är nödvändigt att, inom ramen för tillgängliga resurser, redu-
cera ambitionen vad avser långsiktigt angelägna strukturreformer till förbe-
redande åtgärder inom vissa områden och att med hjälp av säkerhetspolitiskt
acceptabla besparingar säkerställa största möjliga handlingsfrihet inför det
kommande långsiktiga försvarsbeslutet. Vi kan därför inte godta de förslag
till annan inriktning som förs fram i motionerna FÖ201 från miljöpartiet,
FÖ408 från moderaterna och Föl7 från centerpartiet.
Allmän värnplikt gäller sedan länge som princip för uttagning av soldater
till försvaret. Propositionen föreslår ingen ändring av detta förhållande. Den
allmänna värnpliktens stora symbolvärde har heller inte ifrågasatts. Utskot-
tet ser därför inga vägande skäl för att nu göra ett uttalande i enlighet med
yrkande 11 i motion FÖ17. Riksdagen bör således avslå motionsyrkandet.
Herr talman! Jag övergår nu till att belysa vår syn på verksamheten inom
armén, marinen och flygvapnet.
Arméns krigsorganisation består för närvarande av bl.a. 21 brigader. För-
svarsministern strävar efter att upprätthålla organisatorisk handlingsfrihet
men anför att denna kan hållas på en lägre nivå än vad som tidigare ansågs
nödvändigt. En säkerhetspolitiskt och ekonomiskt betingad reduktion bör
sålunda kunna genomföras genom att planeringen inför 1992 års försvarsbe-
slut inriktas mot en struktur med 18 brigader. Enligt propositionen bör tre
av de nuvarande infanteribrigaderna avvecklas, nämligen Närkebrigaden,
Kronobergsbrigaden och Bohusbrigaden. De grundorganisatoriska konse-
kvenserna härav har redan beaktats i planeringen.
Minskat behov av ingenjörförband i krigsorganisationen och en överfö-
ring av viss fältarbetsutbildning till de brigadproducerande myndigheterna
bör leda till en minskning av antalet ingenjörregementen. Svea ingenjörre-
gemente i Södertälje, som enligt riksdagens beslut skall flytta till Strängnäs,
bör i stället avvecklas. Av samma skäl bör förband för ingenjörutbildning
inte heller etableras i Sollefteå.
Ett flertal motioner berör arméförbandens utveckling och anslagstilldel-
ning. Sex motioner från bl.a. folkpartiet, moderata samlingspartiet och mil-
jöpartiet tar upp frågan om Svea ingenjörregementes framtid och använd-
ningen av Almnäsetablissementet. Utskottsmajoriteten vill i denna fråga
Prof. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
25
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
hänvisa till riksdagens beslut hösten 1989 med innebörden bl.a. att Ing. 1
skulle flyttas från Almnäs till Strängnäs och där samlokaliseras med Söder-
manlands regemente, att FN-skolan skulle flyttas från Almnäs till Kungs-
ängen och samlokaliseras med Svea livgarde samt att fältarbetsskolans verk-
samhet tillsammans med ingenjörinspektören med truppslagsavdelning ur
arméstaben skulle bilda ett ingenjörtruppernas truppslagscentrum i Eksjö,
samlokaliserat med Göta ingenjörregemente. Samtidigt skulle Almnäseta-
blissementet avvecklas.
Vi kan konstatera att synen på Almnäsetablissementets betydelse och för-
utsättningarna för att lämna detta delvis har förändrats sedan frågan ur-
sprungligen väcktes år 1987. En större osäkerhet råder t.ex. om hur många
värnpliktiga som skall utbildas och med vilken inriktning. Det råder också
osäkerhet om utvecklingsmålen för arméns framtida krigs- och fredsorgani-
sation. Inför de överväganden härom som behöver ske i anslutning till 1992
års försvarsbeslut torde det enligt utskottets uppfattning vara en fördel att
också kunna mer förutsättningslöst värdera ett möjligt framtida utnyttjande
av Almnäsetablissementet.
Det sagda innebär att det är angeläget med en samlad genomgång av ut-
bildningsbehoven i Stockholmsområdet och att dessa vägs mot befintliga re-
surser för utbildning m.m.
När det gäller marinförbanden anför försvarsministern att det är angeläget
och nödvändigt att kraftigt reducera marinens lednings-, bas- och under-
hållsorganisation för att uppnå balans mellan stridande och understödjande
förband. Den påbörjade omstruktureringen bör därför fullföljas. I avvaktan
på ytterligare underlag om helikopterorganisationens framtida utformning
bör investeringar för helikopterdivisionen i Säve inte göras.
Kravet på operativ förmåga i olika avseenden behöver ytterligare övervä-
gas. Därför bör beslut om inriktning avseende nya ytstridsfartyg också anstå
till försvarsbeslutet 1992.
I fem motioner lämnas förslag som berör de marina styrkornas basering
eller förbandstilldelningen till de olika marinkommandona.
Vi anser att det i första hand ankommer på överbefälhavaren att fördela
disponibla resurser med hänsyn till bl.a. beredskapskrav och utbildnings-
mässiga förutsättningar. Utskottet anser därför att riksdagen inte skall uttala
sig om specifika fartygs- eller helikopterförbands basering. Inte heller bör
några uttalanden nu göras i organisatoriska eller andra frågor av det slag som
motionärerna tar upp och som kan komma att prövas och fattas beslut om i
1992 års försvarsbeslut.
Ubåtsskyddet är en av de verksamheter som enligt föredragande statsrå-
det bör prioriteras. Utskottet har ingen annan uppfattning. Behovet av en
utökad ubåtsj aktkapacitet och de resursanspråk en sådan kan ställa bör dock
vägas mot andra angelägna behov inför ett ställningstagande i nästa försvars-
beslut.
Det torde även bli nödvändigt att genomföra strukturella förändringar i
flygvapnet. Underlag för sådana beslut saknas men bör tas fram inför nästa
försvarsbeslut år 1992.
Flygstridskrafternas höga initialeffekt föreslås behållas och uthålligheten
26
så långt möjligt förbättras. Luftförsvarsförmågan bör prioriteras och inci-
dentberedskapen upprätthållas på nuvarande nivå.
När det gäller vapenutvecklingen förordar försvarsministern att ställning
tas till anskaffning av nya radar jaktrobotar i det kommande försvarsbeslutet.
Flera motioner behandlar frågan om behovet av jaktdivisioner, främst
med flygplan J 35 Draken. I en motion om Skånes försvar förordas sålunda
att minst ytterligare en jaktdivision organiseras för luftförsvaret av Skåne.
Av det sagda framgår att motionärerna inte kan acceptera att flygdivisio-
ner kaderställs på det sätt som försvarsministern sanktionerat. Erfarenheten
visar nämligen, enligt motionärerna, att flygförband inte lämpar sig vare sig
som kader- eller mobiliseringsförband, och besparingseffekten skulle inte
stå i rimlig relation till effektförlusten av att inte ha alla flygplan flygande.
Speciellt allvarligt bedöms detta vara i en tidig krisutveckling.
En motsatt uppfattning ger motionärerna uttryck för i folkpartiets motion
Fö8. Frågan om kaderställning av flygförband och användning av reservper-
sonal anses ha kommit i ett nytt läge genom forskningsrön som anger att er-
farna förare kan återinflygas flera år efter det att deras tjänst som stridsfly-
gare har upphört.
I motion Fö7 från miljöpartiet förordas ett försvarskoncept som i avgö-
rande delar skiljer sig från det nuvarande. I samklang med uppfattningen om
denna annorlunda försvarsutformning föreslås att flygvapnet skall inleda en
avveckling av flygflottiljer och begränsa flygverksamheten, vilket bedöms
kunna leda till en besparing på 500 milj.kr.
Utskottet har tidigare anfört att det inte kan ställa sig bakom den föränd-
rade försvarsstruktur som ges förord i miljöpartiets motion Fö7. Riksdagen
bör därför inte heller bifalla motionens yrkande 23 om att bl.a. påbörja en
avveckling av flygflottiljerna.
Herr talman! Hur ser det då ut inom försvarsindustrin? Utskottet konsta-
terar att den inriktning som redovisas i propositionen avseende det försvars-
industriella området nära överensstämmer med den rapport som utarbeta-
des av en arbetsgrupp knuten till försvarskommittén med uppdrag att för
kommitténs räkning utarbeta förslag till inriktning av försvarsindustripoliti-
ken inför det långsiktiga försvarsbeslutet.
Kännetecknade för denna inriktning är framför allt de hårdare priorite-
ringskrav från statens sida som följer av den tekniska och ekonomiska ut-
vecklingen och behovet av öppenhet för ett utvidgat samarbete mellan
svensk och utländsk försvarsindustri. Det senare är en följd både av våra
egna svårigheter att bibehålla hittillsvarande försvarsindustrien mångfald
och av de allmänna internationella tendenserna till integration och samar-
bete, inte minst inom detta område.
Utrikesutskottet gör i sitt yttrande, med hänvisning till sin årliga gransk-
ning av ärenden rörande export av krigsmateriel från Sverige i samband med
behandlingen av regeringens skrivelser om krigsmaterielexporten och hithö-
rande motioner, bedömningen att ifrågavarande avsnitt i propositionen inte
strider mot de riktlinjer för svensk krigsmaterielexport som riksdagen har
godkänt.
Försvarsutskottet delar utrikesutskottets uppfattning om vikten av att den
svenska försvarsindustrins behov av närmare samverkan med utländsk indu-
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
27
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
28
stri görs till föremål för en noggrann prövning med beaktande också av neu-
tralitetspolitiska aspekter. Utskottet delar också försvarsministerns bedöm-
ning, som nära överensstämmer med inriktningen i 1987 års försvarsbeslut,
att det från försvarspolitiska utgångspunkter är av vikt att sådana betingelser
för utlandssamarbetet kan skapas - genom tillräckligt klara ställningstagan-
den från statsmakternas sida - att en livskraftig svensk försvarsindustri kan
bevaras inom sådana sektorer där det även under rådande och framtida för-
hållanden kan bedömas förbli ett vitalt nationellt intresse att bibehålla kom-
petensen.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag understryka vikten av att Sveriges för-
svars- och säkerhetspolitik skall vara väl förankrad i folkdjupet genom att
människorna görs delaktiga i verksamheten.
De skillnader som kommer till uttryck i motioner och reservationer är en-
ligt min mening - med undantag av det som kanske framför allt miljöpartiet
och till viss del vänsterpartiet står för - marginella, medan däremot grundsy-
nen på och inriktningen av försvars- och säkerhetspolitiken dokumenterar
en stabil och bred uppslutning bakom den av regeringen förordade och av
utskottet föreslagna inriktningen av årets försvarsbeslut.
Herr talman! Med det anförda som grund yrkar jag bifall till utskottets
hemställan i samtliga punkter.
Låt mig sedan övergå till att något kommentera de synpunkter som mina
högt värderade kollegor i utskottet gett uttryck för.
När det gäller utredningsarbetet har det från några håll sagts att det be-
traktas som ett stort misslyckande att försvarskommittén inte kunde arbeta
färdigt och lägga en grund för ett försvarsbeslut redan detta år. Vi kan kan-
ske vara eniga om det. Men jag är inte riktigt sams med er om att ensidigt
lägga skulden på regeringskansliet eller socialdemokraterna. Det fanns
ingen större vilja från partiledarna som företrädde de borgerliga partierna
att medverka till samtal kring försvarspolitikens inriktning som grund för ett
femårigt beslut. Jag tycker att det är viktigt att notera att de beskeden än-
dock bidrog till svårigheterna att arbeta vidare med målsättningen att lägga
en bra grund för ett försvarsbeslut redan i år.
Jag kan också påminna om att den beredning som skulle genomföra och
verkställa de kvarvarande uppgifterna i 1987 års försvarsbeslut kapsejsade
på grund av ovilja från vissa partier att delta i det arbetet.
Hur är det med försvarspolitiken rent allmänt om man tittar på det som
framgår av reservationerna osv.? Låt mig peka på ett par saker. Jag uppehål-
ler mig framför allt vid de ekonomiska ramarna och knyter till dem de för-
väntningar som kan dras av de synpunkter som tidigare talare har gett ut-
tryck för. Det synes ganska svårt inom de för oss näraliggande ramarna, dvs.
de av folkpartiet och centern föreslagna uppräkningarna, att ge utrymme för
en försvarspolitik som i samklang med Arne Anderssons i Ljung och mode-
raternas äskande skulle ge utrymme för någon större samhörighet och sam-
förstånd om ett borgerligt försvarspolitiskt alternativ till den försvarspolitik
som nu förs. Däremot är det helt uppenbart att närheten mellan oss och folk-
partiet ger större utrymme för samförstånd om merparten av innehållet i för-
svarspolitiken. Man ser dessutom att vi i den strukturella uppbyggnaden står
betydligt närmare varandra än vad man kan bedöma att folkpartiet och t.ex.
moderaterna gör. Centerns syn på en fortsatt stor militär organisation har
också betydande svårigheter framför sig i en diskussion om en ändock för
deras del förhållandevis smal ram.
Vi har belyst funderingar som i spåret av Gulfkriget skulle påverka ett
kommittéarbete och ett försvarsbeslut inför nästa år. Självfallet måste erfa-
renheterna av utvecklingen, både den långa och militära uppladdningen men
också krigets utveckling, vägas in när man skall strukturera ett nytt svenskt
försvarsbeslut men också lägga grunden till en annan struktur av det militära
försvaret. Det finns anledning att noga studera det politiska spelet kring
krigsutvecklingen men också den tekniska utvecklingen, som starkt avgjorde
hur förloppet ändock ledde fram till ett mycket kort krig med en klar seger
för dem som företrädde FN-grupperna.
Vidare ställdes frågor som rör detaljer i försvarsbeslutet. Man kan alltid
diskutera några av dem. Låt mig uppehålla mig vid ett par av dem.
Kerstin Ekman diskuterade pliktlagstiftningen. Vi är nu på väg att se över
frågan. Vi kan i nära samförstånd mellan oss och andra partier se över det
som jag vill beteckna med ett samlat begrepp, nämligen personalförsörjning
för totalförsvarets samlade behov av personella resurser. I det samman-
hanget måste naturligtvis inriktning, behov av numerär, utbildningstidens
längd osv. vägas in för att på bästa sätt svara upp mot behovet.
Jag noterade att Kerstin Ekman mycket vänligt tackade för ett fint samar-
bete i utskottet under ett antal år. Jag har den bestämda uppfattningen att
det samarbetet har lett fram till en mycket fin stämning i utskottsarbetet, en
stor öppenhet och möjlighet att föra resonemang i sakfrågor, även om vi till
slut kanske inte har varit helt överens om den slutgiltiga bedömningen av
försvarspolitikens ekonomiska utrymme och inriktning.
Jag vill framföra ett varmt tack till kamraterna för alla de år jag har haft
möjlighet att arbeta i utskottet. Det är en fin stämning i utskottet. Jag hop-
pas att de som fortsätter arbetet tar vara på den grunden och ser till att den
medverkar till bra och kloka försvarsbeslut åren igenom.
Till slut en kommentar kring de partier som mera påtagligt avviker i sin
inriktning av försvarspolitiken. Paul Ciszuk vill på käckt miljöpartistiskt sätt
med morötterna i högsta hugg ge sig på fienden. Men han bibehåller i grun-
den en viss struktur med ett försvar som är anpassat till miljöpartiets synsätt
om hur försvarsstrukturen skall se ut. Men jag tror att det ändå är något för-
hastat att avhända sig det skydd som ett verkningsfullt och kraftfullt flygva-
pen ändå utgör med möjligheten att mobilisera den morotsförsedda armén.
Det är värt att överväga frågan.
Jan Jennehag gav ett bra besked om vänsterpartiets synpunkter när det
gäller försvarsekonomin. Det är hedersamt när Jan Jennehag säger att det
kommer att bli betydande svårigheter att på kort tid minska försvarsramen
med 10 % utan att det leder till katastrofala effekter. Det är bra att ha den
klarsynen. Samtidigt tycker jag att det är värdefullt att vänsterpartiet i grun-
den i dag står upp för ett svenskt försvar med en inriktning som framför allt
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
29
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
30
syftar till att bibehålla vår politiska handlingsfrihet och möjligheten att ut-
veckla vårt eget land på bästa sätt.
Anf. 10 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:
Herr talman! Jag har några små anmärkningar i anledning av Roland
Brännströms inlägg. Om den knappa repliktiden medgav det skulle jag
kunna läsa litet i den proposition som Roland Brännström inledde med. Det
är alldeles uppenbart att regeringen ger uttryck för oro för en lång rad saker
som inte är särskilt tillfredsställande. Jag skall inte ta tiden i anspråk för att
återge vad som står i propositionen, men det går att läsa vidare med den
inriktning jag nämnde. Man finner då att detta är egentligen produkten av
oförändrad ekonomi, av det enkla skälet att det finns detaljer inom försvaret
som vi inte kan påverka. Det gäller både personalens lönehistorier och de
kronor som våra värnpliktiga alltid tycker är för få. Även de pengarna påver-
kar. Men inom oförändrad ram, mina vänner, påverkar de såväl materielde-
len som produkter av hela verksamheten, nämligen övningstiden. Så funge-
rar oförändrad ekonomi.
Det är alldeles uppenbart att om regeringen har bundit sig så hårt som
faktiskt har skett för oförändrad ekonomi, då kan jag nätt upp inte anmärka
på att regeringen inte har någon annan utväg än att krympa organisationen
för att på det sättet kortsiktigt vinna möjligheten att bibehålla en mera säker
struktur på det som finns kvar. Det är enligt moderata samlingspartiets me-
ning ingen bra lösning. Därför förordade jag i mitt anförande såväl ökade
medel som organisatoriska förändringar.
Hur var det med det s.k. misslyckandet, Roland Brännström? Varför böka
särskilt mycket i det? Det blir litet långsökt att skylla på partiledarna. Om
jag minns rätt - vilket jag tror att jag gör - träffades partiledarna en av de
första dagarna i december. Med andra ord var det precis vid den tid då det
för alla initierade var uppenbart att sedan en månad eller två var kommit-
téarbetet under upplösning.
Det går att filosofera över varför det blev så. Den enklaste lösningen är
att ni socialdemokrater inte har blivit uppmärksammade på att situationen
inte är sådan som den under så lång tid har varit att ni har kunnat bestämma
er för en försvarsstruktur eller en politik över huvud taget. Ni utgör ett van-
ligt stort parti numera, och ni är beroende av andra partier. Ni behärskar
fortfarande inte förmågan att ställa er i ledet och anpassa er till situationen.
Det har vi andra tränat oss på. Vi är ganska bra på det. Det kallas föraktfullt
att vi måste kompromissa. Det måste ni också göra i den situation som nu
råder.
Anf. 11 KERSTIN EKMAN (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att det var bra när Roland Brännström kom
dragande med partiledarna när det gäller försvarskommittén. Jag tycker inte
att man skall ifrågasätta vår förmåga som ledamöter att företräda våra par-
tier i kommittén. Vi hade kunnat klara ut dessa frågor, men det var interna
socialdemokratiska motsättningar som torpederade arbetet. Så ser jag situa-
tionen som ledamot av kommittén.
Roland Brännström säger att vi har en samsyn i försvarsfrågan. Ja, visst.
Men vi från folkpartiet liberalerna har inte ändrat oss så mycket. Vi har väl-
komnat närmandet från socialdemokraterna. En samsyn i framtiden kan sä-
kert lösas på samma sätt med att våra borgerliga bröder hinns upp av verklig-
heten. Det är bra att det sker en översyn av pliktlagarna. Vi beklagar att det
inte har skett tidigare. Förvisso har det funnits möjligheter att bifalla våra
yrkanden tidigare. Det är just senfärdigheten som är ödesdiger. Den utred-
ning som nu skall börja arbeta under Roland Brännströms ledning, vilket är
bra, gör att tidsplanen kanske torpederar möjligheterna att ta till vara saker
och ting inför försvarsbeslutet - om det fattas nästa vår - som borde komma
till nytta. Därför är det en förhoppning att man delar upp utredningen, så att
man med delbetänkande lämnar förslag som kan gynna försvarsbeslutet.
När det gäller senfärigheten tycker jag verkligen att man ändå kan fort-
sätta att beklaga den när det gäller direktrekrytering av värnpliktiga för
tjänstgöring i civilförsvaret. Därvidlag borde man ha kunnat gå vidare utan
att invänta principbeslut i utredningen.
Anf. 12 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c) replik:
Herr talman! Jag delar Roland Brännströms bedömning av det säkerhets-
politiska läget och den utveckling som varit, men jag delar inte hans slutsat-
ser. Han drar alldeles för stora växlar på detta för framtiden.
Vem har skulden till att försvarskommittén föll? Roland Brännström vill
att vi skall dela den skulden på många. De som har det största ansvaret är ju
de som leder en sådan här kommitté. Jag tyckte nog, liksom andra talare här,
att det de sista månaderna såg ut som om detta inte skulle gå. Sedan kom
krispaketet, och man skulle spara också på försvarssidan. Det var då som
man från de andra partierna sade att nu får det vara slut på det hela. Därefter
kom partiledarna in. Jag vill nog lägga ansvaret på socialdemokraterna i det
här fallet. Vankelmodet tog över, och allmän oreda rådde.
Herr talman! Inte med ett ord nämnde Roland Brännström den typ av be-
ställningar som har gjorts av Haubits 77 B och Ubåt 90 under senare år. Jag
vill fråga: Tycker Roland Brännström att det är rätt att man gör på detta sätt,
att man gör så stora beställningar, som är så kapitalkrävande, inom den ram
som redan finns? Vad har man för nytta av beslut om det inte är någon me-
ning med att de genomförs? Så mycket annat får ju stå tillbaka i det här fal-
let.
Sedan till talet om nivåer som de olika partierna har. Det finns en samsyn
hos centerpartiet, moderaterna och folkpartiet om att det behövs mera re-
surser till totalförsvaret. Det är kanske stor skillnad mellan de olika parti-
erna, men detta måste man i så fall diskutera. Jag menar att det är en bra
början, en bra utgångspunkt, att vi anser att det behövs mera resurser.
Anf. 13 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Det verkade nästan som en suck av lättnad från Roland
Brännström när han konstaterade att vänsterpartiet vill ha ett militärt för-
svar. Ja, det är inte förvånande. Man behöver bara gå tillbaka till historien.
När vi har varit med i riksdagen har vi haft synpunkter på det militära försva-
ret. Men att det skall vara en militär komponent har funnits med och kom-
mer, som världen nu ser ut, att finnas med ett bra tag till. Vi vill alltså inte
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
31
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
32
ha en ensidig svensk avrustning, men vi vill ha en nedrustning som kan med-
verka till den process som vi önskar.
Sedan finns det naturligtvis olika åsikter om utformningen av försvaret,
framför allt när det gäller synen på pliktlagen, hur man kan utnyttja värn-
pliktiga och vilka förmåner de skall ha. Det är ju inte uttryck för hänsyn till
de värnpliktigas behov i och för sig eller uttryck för någon positiv uppfattning
om deras insats, när vi skall spara pengar på att ha låga dagersättningar, då-
liga reserförmåner och över huvud taget en situation där vi inte tar de medel
som finns för att underlätta och göra tiden i militärtjänst mer positiv än den
är i dag för väldigt många.
När vi menar att vi måste inrikta oss på att göra organisationen mer ekono-
misk och att vi skall spara pengar, så gäller det inte dem som är tvingade att
delta i det här systemet, utan för dem skall vi kontinuerligt införa förbätt-
ringar. Man kan alltså konstatera att det i synen på det militära försvaret
finns betydande skiljaktigheter när det gäller flera delområden.
Anf. 14 PAUL CISZUK (mp) replik:
Herr talman! Roland Brännström rekommenderar oss att hålla ett visst
flyg för att försvara morötterna. Jag börjar ana hans tankegångar. Var det
inte så att man i tidigare morotsodling använde fotogen som ogräsbekämp-
ningsmedel? Fotogen lär också användas i flygplan som bränsle. Kan det
möjligen finnas någon koppling här? För att klara det hela skulle det vara
bättre att använda fotogenen direkt till morotsodlingarna.
Skämt å sido - visst behövs det ett visst flyg. Men vad vi menar är att det
behövs för gränsövervakning. Vi behöver relativt snabba plan. Den gamla
Draken skulle kunna duga ganska bra för gränsövervakning i fredstid och för
t.ex. incidentberedskap. Nu har vi också den misslyckade Viggen, som aldrig
kunde exporteras. Men vi kanske kan livstidsförlänga den litet.
Vår poäng är att det blir alldeles för dyrt för ett litet land att försöka ha
lika avancerade stridsfarkoster som en stormakt. Och har vi inte det, så kan
vi sedan inte använda farkosterna i en reell situation; det har vi sett av Ku-
waitkriget.
Därför menar vi att det vore smartare att i stället lägga pengarna på bättre
vapen, bättre robotar som är baserade på civila farkoster, mark- eller sjö-
bundna. Vi kan t.ex. satsa på helikoptrar, som går att använda både civilt och
militärt, för att trängtrupperna skall kunna transportera ut förnödenheter,
såsom vi har exemplifierat, och ta in sjuka och skadade. Vi har i dag ingen
helikopterindustri i Sverige. Men jag har talat litet med Volvo Flygmotor om
detta, och där är man inte alltför främmande för sådana här lösningar.
Jag tror att vi skall vara litet kritiska när det gäller flyget. Det var bra un-
der lång tid; Sverige har varit framstående. Men det finns en ände på all ut-
veckling. Nu har man på flygutvecklingsområdet kommit så långt att man får
sätta in oerhört mycket pengar för att få ut någon liten ytterligare effekt, och
det har vi inte råd med. Låt oss välja alternativa vägar!
Anf. 15 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Jag vill göra ett par kommentarer med anledning av de syn-
punkter som har framförts efter mitt anförande.
Det är självklart, Arne Andersson i Ljung, att det försvar vi nu redovisar
som mellanårsprodukt också är en produkt av den ekonomi som råder. Det
vore ju märkligt annars, för det går inte gärna att presentera en disharmoni
mellan de två delar det här gäller. Så långt vi har kunnat åstadkomma är det
en planering för att 1992 återkomma med en total översyn och en inriktning
av ett långsiktigt försvarsbeslut.
Både Arne Andersson och Kerstin Ekman har beklagat att jag drog in par-
tiledarna i resonemanget om kommittéarbetet. Men de var förvisso inblan-
dade. Jag kunde i alla fall inte avläsa att det angavs någon stor ambition från
deras sida för att kommittén trots svårigheter skulle försöka ta sig fram till
ett underlag för ett beslut redan i år. Alldeles utan delaktighet var de nog
ändå inte.
Sedan är det självklart att också vi som hade både ordförandeskapet och
majoriteten i den här kommittén har ett stort ansvar. Jag har inte försökt
avhända mig ett sådant ansvar, men jag anser ändå att det är rimligt att vi
delar ansvaret med varandra.
När det gäller den tänkta översynen av pliktlagarna är det i alla fall min
ambition att så långt möjligt tappa av synpunkter som kan vara till nytta för
ett beslut redan 1992. Men jag tror också, utan att alltför mycket ge mig in i
något detaljresonemang, att det kan vara värdefullt, även för den kommitté
som jag skall leda, att se vilka effekter som kommer ut av ÖBs synpunkter
den 14 juni och vad som kan komma fram av en konstellation i Sveriges riks-
dag efter valet i höst. Det är kanske inte alldeles betydelselöst.
Ingvar Karlsson i Bengtsfors talar om vankelmod och oreda. Nej, jag vill
bestämt hävda att det inte var fråga om det, utan att det var fråga om en real
anpassning till den verklighet som gäller för ett ansvarsfullt parti i regerings-
ställning - att hantera sakfrågor inom de ramar som man disponerar. Att det
sedan kunde leda till att det uppfattas som något svårt att komma till beslut
är en annan sak.
De materielbeställningar som gjordes för att man skulle upprätthålla kom-
petens och kunskap avsågs ändå ligga inom de ramar som var anvisade, och
de skall rimligtvis leda till att den som får uppdraget ser till att annat går ut
ur dessa ramar för att möjliggöra att de prioriterade beställningarna faktiskt
verkställs.
Till Jan Jennehag kan jag säga att jag respekterar vänsterpartiets synpunk-
ter kring behovet av ett militärt försvar. Det är också bra om det harmonierar
med den säkerhetspolitik som vi alla är överens om.
Anf. 16 ARNE ANDERSSON i Ljung (m) replik:
Herr talman! Tyvärr får försvaret egentligen, Roland Brännström, bli en
produkt av ekonomin, men det skall vara en produkt av vår målsättning för
försvaret. Vi har råd att ha ett försvar för de vitala tillgångar som vi vill
värna. På den punkten har vi, Roland Brännström, utomordentligt olika syn
på försvaret, och jag kommer att försöka att arbeta i enlighet med min syn.
Med talmannens benägna tillstånd övergår jag nu från att vara en moderat
representant i försvarsdebatten till att för ett ögonblick vara utskottsordfö-
rande.
Som Kerstin Ekman och Roland Brännström redan har sagt lämnar några
Prof. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
3 Riksdagens protokoll 1990/91:114
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991192
34
högt värderade ledamöter snart försvarsutskottet. Det är Roland Bränn-
ström, Kerstin Ekman, Göran Allmér och Ingvar Karlsson i Bengtsfors som
har i varje fall planerat att avgå från utskottet.
Jag vill ta tillfället i akt att säga, oaktat de utomordentligt stora menings-
skiljaktigheter som vi har om försvaret, att ledamöterna i utskottet bär på
goda mänskliga kvaliteter. Jag har förstått att ledamöterna i vårt utskott har
en utomordentlig respekt för varandras personer. De både känner och ger
uttryck för glädje över varandra. Även om detta gäller utskottet i dess helhet
riktar jag dessa ord alldeles särskilt till Roland Brännström, till Kerstin Ek-
man, till Göran Allmér och till Ingvar Karlsson när de står inför att lämna
utskottet. Tack för att ni har bidragit till en trevlig försvarsdebatt, trots våra
olika meningar, och till att vi trivts i vårt utskott! Vi har trots den utomor-
dentligt fina vänskapen oss emellan inte på något sätt eftersatt de viktiga sak-
frågorna, utan allvaret har fått sin del och vårt goda förhållande sin del. Det
tackar jag er för.
Anf. 17 INGVAR KARLSSON i Bengtsfors (c) replik:
Herr talman! Min slutreplik till Roland Brännström skall bli litet annor-
lunda än vad han kanske har tänkt sig.
Arne Andersson i Ljung nämnde att jag skall sluta i utskottet, och förmod-
ligen är det nu sista gången som jag yttrar mig från denna talarstol. Jag har
suttit i försvarsutskottet i 3 1/2 år och totalt 9 år i riksdagen. Jag tycker att
det har varit lärorika år, inte minst i försvarsutskottet, där sammanhåll-
ningen har varit mycket fin.
När Kerstin Ekman, Göran Allmér och Roland Brännström avgår blir det
ett tomrum i utskottet, även om luckorna efter dem naturligtvis kommer att
fyllas på bakifrån. Om det kan bidra till att vi får kraftfulla försvarspolitiska
beslut, är det ju bra, men jag vill säga att det inte har berott på dessa perso-
ner att det inte blivit några sådana, utan det är, som jag sade tidigare, den
politiska situationen som gjort att det har blivit en långbänk av hela försvars-
politiken.
Anf. 18 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s) replik:
Herr talman! En sista kommentar till de ekonomiska nivåer som vi resp,
moderaterna står för. Låt mig bara konstatera att Arne Andersson i Ljung
kommer att ha samma svårigheter med sin ekonomiska ram och med sina
önskemål inom den ramen som vi har inom vår snävare ram, men med en
något mera hovsam ambitionsnivå när det gäller det materiella innehållet.
Jag tror att det är värt att påminna Arne Andersson om de bekymmer han
kommer att få med att få alla sina önskemål tillgodosedda, även med den
från moderat håll vidgade ramen.
Anf. 19 GÖRAN ALLMÉR (m):
Herr talman! Försvarsutskottets ordförande Arne Andersson i Ljung har
tidigare i debatten givit moderata samlingspartiets övergripande syn på Sve-
riges säkerhets- och försvarspolitik. Jag har uppgiften att mera konkret be-
lysa de problem och behov som onekligen föreligger.
Det militära försvaret har under en lång följd av försvarsbeslut tillförts
otillräckliga ekonomiska resurser för att på ett tillfredsställande sätt kunna
lösa de uppgifter som riksdagen ålagt det. Vår säkerhets- och försvarspoli-
tiska målsättning ligger fast. Det innebär alliansfrihet i fred syftande till neu-
tralitet i händelse av krig eller krigshot i vår omvärld. Skall vi hos andra län-
der kunna skapa tilltro till denna självvalda inriktning, krävs att vi måste
kunna försvara hela vårt land och kunna föra försvaret i vilken del av landet
ett angrepp än må komma. Vi måste omedelbart kunna uppta försvarsope-
rationer vid ett angrepp, och vi måste kunna ha stor uthållighet i våra för-
svarsansträngningar. Det är enligt vår och även ÖBs mening inte möjligt att
fullt ut lösa dessa uppgifter med de resurser som i dag tilldelas det militära
försvaret, samtidigt som den av oss valda säkerhetspolitiska linjen inte gör
det möjligt att omformulera uppgifterna.
Propositionens förslag om oförändrad real anslagsnivå inriktar försvarets
utveckling mot någon form av s.k. kärnmodell. En sådan modell förutsätter
förvarningstider, som kommer att röra sig om flera år, för att kunna återta
den eftersatta utbildningen och materielanskaffningen. Den säkerhetspoli-
tiska utvecklingen i vårt närområde ger inte anledning till sådan lättsinnig-
het. Försvarets resurser måste följaktligen förstärkas.
Budgetåret 1991/92 få, som många tidigare talare sagt, betraktas som ett
mellanår mellan två försvarsbeslutsperioder, där det gäller att säkerställa
största möjliga handlingsfrihet inför ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. Då
kan enligt moderata samlingspartiets mening inte den pågående försvag-
ningen av den svenska försvarsförmågan accepteras. Som jag redan tidigare
framhållit är det tvärtom nödvändigt att tillföra det militära försvaret ytterli-
gare medel, något som också skulle öka trovärdigheten för den svenska sä-
kerhetspolitiken.
För att skapa den tidigare omnämnda handlingsfriheten anser vi att såväl
repetitionsutbildningen som materielanskaffningen måste få ökade resurser
med tillsammans 1 320 milj.kr. utöver vad i propositionen föreslås.
Armén har drabbats hårt av de senaste tio årens försvarsplanering. Anta-
let brigader har sjunkit från 29 till 21. Radikala ingrepp har redan gjorts i
både grund- och krigsorganisationerna. Dessa stora förändringar måste nu
följas av en period av analys och bedömning. En balans måste etableras mel-
lan kravet på god materiell och utbildningsmässig standard å ena sidan och
behovet av mängden förband för att täcka territoriet å den andra. Även om
senare tids krigserfarenheter tycks visa kvalitetens överlägsenhet över kvan-
titeten, kan den föreslagna neddragningen från 21 till 18 brigader inte nu
accepteras. Den skulle drabba tre förhållandevis moderna och välutrustade
brigader - Närkes-, Bohus- och Kronobergsbrigaderna. Eftersom vinsten
med att lägga ner dessa redan nu skulle vara obefintlig, innebär det kapital-
förstöring att avskaffa dem innan det framtida behovet av brigader analyse-
rats närmare inför 1992 års försvarsbeslut.
Den av regeringen föreslagna nedläggningen av Svea Ingenjörregemente
i Almnäs ger heller inte några större besparingar under den tid som återstår
till försvarsbeslutet 1992. Vi kan acceptera att den tidigare föreslagna flytt-
ningen till Strängnäs inhiberas liksom att man inte etablerar någon ingen-
jörsutbildning i Sollefteå. Att däremot helt lägga ned Almnäsetablissemang,
som är ett av arméns modernaste, utan att kunna utnyttja det för annan mili-
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
35
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
36
tär verksamhet finner vi moderater vara en kapitalförstöring av enorma
mått. Svea Ingenjörregemente bör sålunda finnas kvar i avvaktan på den
översyn av arméns krigs- och fredsorganisation som behöver ske inför 1992
års försvarsbeslut. Handlingsfriheten innebär således att viss ingenjörsut-
bildning i framtiden kan komma att äga rum vid Almnäs likaväl som att ut-
bildningen där även kan få ett annat innehåll. Den till Almnäs lokaliserade
FN-skolan bör därför inte flyttas till Kungsängen utan kvarligga vid Almnäs.
Fältarbetsskolan, som nu ligger vid Almnäs, skulle enligt tidigare beslut
flytts till Ing 2 i Eksjö. Det rimliga hade varit att även fältarbetsskolan hade
kvarblivit vid Almnäs. Det faktum att förberedelserna för flyttningen är
långt framskridna och att investeringar redan gjorts i Eksjö gör emellertid
att vi accepterar flyttningen.
Av de ytterligare resurser om 1 320 milj.kr. som vi moderater föreslår ut-
över regeringens anslag vill vi anvisa 300 miljoner till utökad repetitionsut-
bildning inom armén och 420 miljoner för anskaffning av materiel. Av dessa
senare medel är 230 miljoner avsedda som ersättning för beställning av Hau-
bits 77 B, 90 miljoner för bibehållande av utvecklingskapacitet vid försvars-
industrin och 100 miljoner för förstärkning av pansarvärnsfunktionen. Rege-
ringen lade bl.a. under förra året ut en beställning av Haubits 77 B, som utan
att den fanns med i ÖBs planering, skulle betalas genom omfördelning inom
befintlig anslagsram. Denna typ av ryckighet i regeringens handlande,
främst tydligen föranledd av regional- och försvarsindustripolitiska skäl, fin-
ner vi oacceptabel. Föreligger behov av dylika ingrepp måste dessa naturligt-
vis läggas utanför befintlig ram och medel härför tillföras försvarsanslaget.
För marinens del är ubåtsskyddet en av de verksamheter som enligt före-
dragande statsrådet bör prioriteras. Vi har ingen annan uppfattning från mo-
derat sida, men eftersom undervattenskränkningarna mot Sverige fortsätter,
trots vidtagna åtgärder, måste enligt vår uppfattning en andra ubåtsstyrka
beslutas och organisationsbestämmande materiel till denna beställas. För
detta ändamål vill vi anvisa 300 miljoner utöver regeringens ram.
Liksom när det gäller Haubits 77 B inom armén har regeringen för mari-
nens del lagt en beställning av en ny ubåtsserie - Ubåt 90 - utan att ge erfor-
derliga ekonomiska medel. Beställningen av ubåt 90 är naturligtvis i och för
sig positiv, men finansieringen inom marinens ram leder till oacceptabla kon-
sekvenser för andra viktiga funktioner. Marinen måste därför kompenseras
för denna investeringskostnad. Vi vill för detta ändamål anvisa 100 miljoner
utöver regeringens ram.
Den nya regionala marina ledning - marinkommandostaberna - som nu
organiseras kommer att medföra en efterlängtad förstärkning av den marina
ledningskapaciteten, men vi moderater finner att förutsättningarna för att
lokalisera MKOs stab till Tullinge åter har förändrats. Dels har kostnaderna
stigit kraftigt för projektet, dels kommer marinkommandostaben att inne-
hålla färre anställda än vad som tidigare antagits. Vi menar därför att det är
olämpligt att i strid med ÖBs och CMs åsikt genomföra den av regeringen
planerade flyttningen till Tullinge. Över huvud taget borde hela Tullingepro-
jektet, med hänsyn till de mycket stora investeringskostnaderna, tas under
förnyat övervägande.
Vad gäller flygvapnet säger sig försvarsministern också fortsättningsvis
vilja prioritera luftförsvarsförmågan. Moderata samlingspartiet delar den
uppfattningen och anser det, eftersom renovering och modernisering av
samtliga J 35 har genomförts, naturligt att ytterligare en division J 35 Draken
organiseras vid F 10 i Ängelholm. Att inte organisera en tolfte jaktdivision
skulle innebära en stor kapitalförstöring. Att som regeringen föreslår ka-
derställa någon eller några flygdivisioner är enligt vår uppfattning klart
olämpligt. Erfarenheter visar att flygförband inte lämpar sig som vare sig ka-
der- eller mobiliseringsförband. Vi anvisar även för detta ändamål medel ut-
över regeringens ram.
Låt mig så, herr talman, sägra några ord om Karlskronavarvet. Vi mode-
rater anser att det krav som framförs i motion Föl5 på en översyn av den
statligt ägda örlogsmarina verksamheten bör tillstyrkas. Mycket talar nämli-
gen för att de fartygsproducerande enheterna inte passar in i Celsiuskoncer-
nen, vars nuvarande verksamhet huvudsakligen ligger inom andra branscher
än varvsindustrin. I anslutning till en eventuell försäljning av Celsiuskoncer-
nen, i det fall staten skulle avyttra denna, bör det säkerställas att de struktur-
frågor som gäller Karlskronavarvet AB och Kockums AB får en gynnsam
lösning. Vi anser att det bör ankomma på regeringen att tillse att dessa bolag
ges en ägarmiljö som bättre än den nuvarande möjliggör en positiv utveck-
ling av företagen och som bidrar till en ändamålsenlig strukturering av den
svenska försvarsindustrin.
Herr talman! Vi moderater står naturligtvis bakom alla de reservationer
med moderata namn som fogats till detta betänkande, men jag yrkar för tids
vinnande bifall endast till reservationerna nr 1, 4 och 10.
Herr talman! Eftersom detta förmodligen är sista gången jag står i riksda-
gens talarstol, vill jag sälla mig till dem som har framfört ett tack till försvars-
utskottets övriga medlemmar för en mycket trivsam samvaro, som jag tror
också har gett upphov till ett gott resultat för försvaret, även om vi i många
frågor har klart delade meningar. Jag hoppas att de som blir kvar i försvarsut-
skottet med samma frenesi och samma duktighet som hittills kommer att
fullfölja det försvarspolitiska arbetet här i riksdagen.
Jag vill också tacka presidiet och tjänstemännen inom kammarkansliet för
de tolv år jag har haft förmånen att, under god ledning från deras sida, föra
moderata samlingspartiets talan från denna talarstol.
Anf. 20 HANS LINDBLAD (fp):
Herr talman! Kerstin Ekman har motiverat liberal försvarspolitik. Jag tän-
ker egentligen inte säga mer om vare sig reservationer eller resonemang i
betänkandet. De flesta som intresserar sig för frågan - såväl i dag som i fram-
tiden - är ju dessutom läskunniga.
Herr talman! Jag tycker att man vid ett sådant här tillfälle kan reflektera
litet grand. Vi har i Sverige i dag rätt hårda omdömen om politiker. De riktar
sig till stor del mot oss ledamöter i denna kammare. Valdeltagandet minskar,
det förekommer missnöjesyttringar, och människor tycker inte att politi-
kerna riktigt fyller sin funktion. Vi måste ta detta ansvar mot väljarna, men
vi måste också se till att ta ett ansvar för verkligheten såsom den är.
Jag har i ganska många år hållit på med försvarspolitik. Jag upplever väl-
digt starkt att myndigheterna har en oerhörd dominans. När man som riks-
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991192
37
|
Prot. 1990/91:114 17 maj 1991 |
dagsledamot frågar sig om man inte kan göra på ett annat sätt än det vanliga, |
I samband med det förra försvarsbeslutet försökte vi få till stånd en änd-
|
Verksamhet och |
ring i fråga om uthålligheten, men de myndigheter som hade denna fråga Jag upplever ibland att Roine Carlsson kritiseras. Jag har inte i allt samma Jag har flera gånger tidigare påpekat att 1972 års riksdag var medveten om Jag har också fått tillfälle att studera andra samhällssektorer. Jag är ordfö- Samtidigt får man åtskilliga brev från folk ute på fältet - distriktsläkare Det är litet obehagligt att i fråga om sjukvårdsområdet behöva notera att |
|
38 |
riksdagen har sagt att det skall satsas mer på primärvård men att det inte |
finns någon återrapportering. Socialutskottet har inte begärt en sådan någon
gång, socialdepartementet har inte heller gjort det, och socialstyrelsen syss-
lar över huvud taget inte med sådant. Inom Landstingsförbundet, där man
tror sig sitta på siffrorna, anser man sig nöjd bara man får tala om att man
har gjort rätt.
I samband med olika försvarsbeslut har jag stått i den här talarstolen och
sagt att den svagaste länken är sjukvården, och jag har känt mig mycket obe-
hagligt berörd av detta. Nu visar det sig att det inte är fullt så farligt. Vi har
nämligen utgått från vad socialstyrelsen har sagt oss. Det gäller delvis frågan
om läkarna. Man räknar med att deras fredstida tjänstgöring är 30 timmar,
men använder man dem längre, inser man att det inte råder någon brist på
läkare. Antalet operationssalar är mycket större än vad socialstyrelsen har
sagt. På socialstyrelsen känner man nämligen inte till detta, därför att man
har dålig kontroll. Försvarskommitténs arbetsgrupp visar också att läget när
det gäller det som vi trodde var den största bristen, nämligen förbruknings-
materiel, är betydligt bättre än myndigheterna har angivit.
I verkligheten är det alltså inte fullt så farligt, men den ansvariga myndig-
heten är illa orienterad, och vi har trott på myndighetens uppgifter. Vad sä-
ger oss detta? Jo, att vi som politiker måste ta ansvar för vad som händer ute
i verkligheten. Myndigheterna har sedan länge den uppfattningen att deras
uppgift alltid är att skildra verkligheten på ett sådant sätt att de får mer
pengar och att det gäller att skriva petita på det sättet. Vi påverkas ibland
till att tro att det är såsom myndigheterna säger.
Låt mig ta ett exempel. Vår överbefälhavare talar - och förmodligen med
ganska stor framgång - om att det svenska försvaret blir sämre och sämre.
Han gör det naturligtvis av det skälet att han vill ha mer pengar. Jag hävdar
med stor bestämdhet att det svenska totalförsvaret i dag är väsentligt bättre
än det var för fem-tio år sedan. På civil sida är detta alldeles uppenbart. Vi
hade svaga länkar där, samtidigt som man satsade oerhört mycket på några
länkar som hade starka påtryckningsgrupper och påtryckande myndigheter.
Det var riktigt att ta pengar från de starka länkarna och ge till de svaga, så
som vi gjorde 1987, eftersom kedjan bestäms av de svagaste.
I fråga om den militära sidan är det sant att vi nu har tagit bort ett antal
brigader. Hade dessa tagits bort tidigare, skulle försvaret i dag ha varit star-
kare. Det är alltså fråga om en felaktig struktur. Felet är inte att regementen
läggs ned och att dessa brigader tas bort, utan felet är att detta icke gjordes
tidigare.
Låt mig ge ett enkelt exempel. Inför det förra försvarsbeslutet fick för-
svarskommittén beskedet att Robot 15 b, som enligt planerna skulle anskaf-
fas för JAS, redan var under leverans medan planen skulle komma flera år
senare. Vi ställde då frågan: Hur skall vi, om det exempelvis blir krig 1991,
kunna förklara för skattebetalarna att robotar för ett antal 100 milj.kr. ligger
i förråd i väntan på JAS? Skulle det inte gå att sätta robotarna på Attackvig-
gen? Det hade myndigheterna inte tänkt på, men man sade att det kunde
genomföras till en kostnad av 40 milj.kr. Detta började man sedan genom-
föra. Några tekniker fann då, att om man ändå skulle göra om balkarna för
att kunna bära Robot 15, så kunde man lika gärna sätta dem på Spaningsvig-
garna, eftersom de är ungefär likadana. När man ändå genomför detta - det
Prof. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
39
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991192
40
blir bl.a. fråga om data - så får man egentligen för Viggen tillgång till JAS
hela beväpning. Plötsligt visade det sig att vi, från att ha haft t.ex. ett spa-
ningsflygplan som kunde ha en robot i jaktförsvar, hade fått en maskin som
kan flyga omkring med sex stycken jaktrobotar. Denna kan alltså bli en
ganska bra jaktmaskin mot exempelvis trupptransportflygplan. Detta kom
så att säga som en bonuseffekt.
Vad visar oss detta? Jo, det visar att om det skall bli möjligt att göra för-
bättringar, så skall ansvaret läggas ganska långt ned, på en nivå där sådana
här tips kan komma fram. Men det verkar som om myndigheterna helst bara
vill göra sådant som man tror kan motivera politikerna till att ge mer pengar.
Det som vi nu har gjort innebär att sjömålsbekämpningskapaciteten för
attacksystemet har fördubblats genom att vi har både de tidigare robotarna
och de nya. Detta gör naturligtvis att behovet av andra åtgärder, som kostar
väldigt mycket pengar, är mindre. Jag kan förstå att myndigheterna inte
tycker att det är så roligt att föra fram det mest rationella förslaget. Det är
enligt min mening viktigt att riksdagens egna organ och kanslihuset skaffar
sig sådana instrument att man kan välja de rationella lösningarna.
Detta är ett principiellt problem med lång räckvidd. Vi som sitter i för-
svarsutskottet kan möjligen med viss rätt hävda att vi har hyfsat med tid och
att vi hinner gå igenom arbetsmaterialet. Vi hinner gå tillbaka och titta på
tidigare beslut. Ledamöterna i ett annat utskott berättar att de har 36 sekun-
der per motionsyrkande, och man inser att detta icke är en rimlig behand-
ling. Utskotten hinner därför aldrig gå tillbaka för att studera tidigare beslut.
Visst har vi olika meningar partierna emellan när det gäller försvarspoli-
tik, men det ligger ändå på marginalen. Det är fråga om någon enstaka pro-
cent upp eller ned. De som vill höja anslagen med mer än någon procent,
vet att de säkert ändå inte kommer att kunna göra det om de skulle få till-
fälle. Detta är alltså mycket marginellt. I fråga om de 99 % där vi är överens,
borde vi ha ett gemensamt intresse av att verkligen kunna granska materialet
och ta ansvar för besluten. Det kräver att vi på den politiska nivån - utskottet
och ansvarigt departement - tillsammans måste kunna ta ledningen. Det är
orimligt att vi har ett försvar som alla, inkl, myndigheterna, anser är i kraftig
obalans, därför att vi har satsat för mycket på driften och för litet på investe-
ringarna.
Sedan finns det ett antal frågor som hänger ihop med det och som gäller
principer. En sådan är naturligtvis frågan om värnpliktssystemet.
Den norska professor som kanske kan mest i världen om det här - hon har
i varje fall forskat mest om det - är Ragnhild Sohlberg; hon var i Monterey.
Hon var på FOA men hade mycket svårt att vistas i den miljön - hon upp-
levde att hela det svenska etablissemanget tyckte att man inte fick framföra
sådana uppfattningar som hon gjorde från svenska FOA. Hon sade att värn-
plikten är ett underbart system. Det innebär att man i alla lägen kan ta ut
precis den kvantitet och den kvalitet man behöver. Det är ett oerhört flexi-
belt system. Men säger man sedan att i princip alla män skall utbildas och
dessutom utbildas lika länge får man världens mest rigida system.
Vaktslåendet kring den fyrkantiga tillämpningen har fått tre följder.
För det första: Detta har lett till att vi har ett civilförsvar som är förgubbat
och outbildat. Det är bara 20-åringar som kan godta att bli inkallade för ut-
bildning tre—sju månader, och får de inte kallas in till civilförsvaret utan bara
till det militära försvaret får vi ett outbildat och förgubbat civilförsvar.
För det andra: Jag vet inte hur många hundratusen värnpliktiga som har
utbildats sedan andra världskriget och sedan inte krigsplacerats. Det är svårt
att se dem i ögonen och säga: Vi tog ut dig - jag skall då inte titta på Jan
Jennehag som jag nyss gjorde; jag tar Carl-Johan Wilson i stället - för en
princips skull. Vi tog tio månader av din tid, men vi hade ingen användning
för dig. Det är verkligen att misskreditera hela värnpliktstanken. Den skall
användas för ett vettigt ändamål.
För det tredje: Vi har 20 000 som nu mot sin vilja går omkring och väntar
upp till tre år på utbildning. Vi vet att det innebär betydande sociala problem
för dem, och det innebär större kostnader. Det fanns ett förslag i en arbets-
grupp i värnpliktskommittén, där Åke Gustavsson och jag drivit det här
ganska mycket, att låta dem slippa. Men så blir det inte. Jag tycker att det
är ett högt pris att betala för en princip.
Det som nu har hänt - det är glädjande - är att regeringen nu också säger:
Låt oss se över det här systemet! Från folkpartiets sida har vi motionerat om
det i årtionden. Nu får vi en granskning, och det blir Roland Brännström
som kommer att leda utredningen. Jag tror att den är väldigt viktig.
Värnpliktssystemet är ett underbart system, och vi skall ha det kvar, allde-
les oavsett hur försvaret blir. Även om vi bara behövde ett försvar som vore
tiondelen eller femtedelen av dagens, skulle vi ändå ha kvar värnpliktssyste-
met, därför att ett yrkesförsvar är så dyrbart och svårrekryterat. Att i ett läge
med brist på arbetskraft försöka ragga upp svenska soldater är inte lätt.
Värnpliktssystemet är ett fint system, men värnplikten skall inte vara bun-
den till ett visst antal. I dagens svenska värnpliktsförsvar tar vi ut 34% av
årskullarna. Kvinnorna tar vi inte ut, och var tredje man tar vi inte heller ut,
men 34 % tar vi ut. Hade vi ett värnpliktssystem där vi tog ut 27 % till militärt
försvar och 7—9 % till det civila försvaret vore det fortfarande ett system som
byggde på en pliktlag, och det skulle vara rationellt.
Den slutsats jag här försöker dra är att vi från politisk nivå måste ta led-
ningen. Myndigheter kommer definitionsmässigt alltid att se till myndighets-
intresset. Min erfarenhet är väldigt enkel: En myndighet är företrädare för
vad den uppfattar som sin sektor men egentligen ännu mer för myndigheten
själv - när man som riksdagsman får ett brev från en myndighet i Sverige är
det sällan det gäller myndighetens verksamhetsområde, utan det gäller näs-
tan alltid att myndigheten själv riskerar att förlora sin lokal, få flytta, förlora
en avdelning eller drabbas av en minskning av folk. Det är då de kommer
springande till oss i riksdagen. Men det är mer sällan en myndighet vänder
sig till oss därför att man på myndigheten upplever att något samhällspro-
blem är väsentligt.
Är man medveten om det här inser man att det är väsentligt att riksdagen
på ett helt annat sätt än hittills tar ledningen. Sedan försvarets planeringssys-
tem antogs av riksdagen 1971 har vi i försvaret jobbat med femårsplaner och
med att titta tillbaka. Vi är nu i färd med att införa en treårsbudgetering, där
man försöker tre år framåt för hela statsförvaltningen. Då blir det avgörande
att verkligen göra en uppföljning. Riksdagen måste uttrycka målen i sådana
termer att det går att mäta och att gå tillbaka och se om målen blev uppfyllda.
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
199U92
41
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
199U92
Det gör man inte i dag. Ett vanligt utskott ser världen i form av en packe
papper som det gäller att försöka få att minska ett visst antal centimeter, så
att man är klar med varje ärende till det datum då det enligt vad talmanskon-
ferensen har bestämt skall behandlas i kammaren. Det hela blir då bara en
fråga om antal dagar och antal centimeter papper. Verkligheten bortanför
detta får över huvud taget inte en chans - konstitutionsutskottet erkänner
t.ex. att man inte kommer att seriöst kunna granska förslaget till kommunal-
lag; det har man inte tid med. Formellt kommer den att gå igenom. Det är
helt oacceptabelt.
Försvarsområdet är naturligtvis besvärligt på det sättet att det är svårt att
finna alternativ av det slag som finns t.ex. när det gäller sjukvården. Jag tror
för egen del att sjukvården i Sverige kommer att se helt annorlunda ut om
två—fyra år. Den kommer då att vara bättre och mer kostnadseffektiv än i
dag.
När det gäller försvaret har vi talat om decentralisering i 20 år. Men det
har de facto skett mycket litet. Det är en väsentlig uppgift för kammaren att
ta på sig rimliga arbetsuppgifter, ställa upp de mål man vill verka för och
sedan kunna följa upp det.
Jag har i det sammanhanget nämnt Roine Carlsson. När Roine Carlsson
har fått kritik är det för att han har försökt ta det politiska befälet. När Roine
Carlsson kritiseras för det tänker jag ta honom i försvar. Däremot tycker jag
att Roine Carlsson dröjer för länge med att göra något i värnpliktsfrågan,
men jag är ändå glad att utredningen nu tillsätts. Det finns ett stort förnyelse-
behov.
Hotet från omvärlden har nu rimligen minskat. Men de problem vi känner
oss oroade av är de obalanser som finns i apparaten själv, till följd av försum-
melser under årtionden. Hade vi haft ett försvar i balans hade vi nu kunnat
säga: Vi kan minska på vårt försvar nu när hotet utifrån minskar. Men det
som inger oss oro är en följd av vår tidigare oförmåga att hålla balans mellan
investeringar och drift.
Oavsett vem som skall ta ansvar för det här är det, tror jag, nödvändigt att
hela tiden se till att veta vad som görs och återge fakta på ett riktigt sätt och
inte låta myndigheter bluffa och gömma saker och ting i syfte att få politi-
kerna att skjuta till pengar och i syfte att dölja förhållanden som man tror
kan vara ofördelaktiga. Det är viktigt att förstå att kammaren icke fungerar
när det gäller att leda den offentliga sektorn, därför att riksdagen själv är för
splittrad i sitt jobb.
Anf. 21 GUNHILD BOLANDER (c):
Herr talman! I detta mellanår av försvarspolitiska beslut tilldrar sig dagens
debatt kanske inte något större intresse. Vi i centerpartiet har kritiserat rege-
ringens valhänta hantering, som förra året ledde till det slutliga sammanbrot-
tet för den då sittande försvarskommittén.
Kommittén hade genomfört 70 sammanträden, och dess ledamöter hade
rest ute i världen och gjort studiebesök, men den 24 oktober - samman-
brottsdagen - låg fortfarande ÖCBs programplan för det civila försvaret helt
obehandlad. Det är inte alls svårt att göra bedömningen att de civila delarna
42
bör utredas i särskild ordning, något som vi också har krävt i vår partimotion
Föl7.
Vi anser att det finns stora brister i det civila försvaret. Här gör vi möjligen
en annan bedömning än den Hans Lindblad gjorde alldeles nyss. Vi anser
att dessa civila frågor måste ges en högre prioritet än vad som har gällt hit-
tills. Mycket tyder på att de icke-militära hoten och sårbarheten kommer att
få större aktualitet. Civilförsvaret har ansvar för hur vår befolkning på 8,5
miljoner människor i både krig och kristid skall få omsorg, skydd och sina
basbehov täckta. Detta inbegriper också det behov som det militära försva-
ret har av sjukvård, energi, transporter och förnödenheter.
Det sägs ofta att det är viktigt att se totalförsvaret i ett sammanhang. Men
om man inför varje försvarspolitiskt beslut ändå bara hinner utreda den mili-
tära delen av försvaret och anslår kortaste möjliga tid till den civila delen, då
blir det ändå ingen helhet. Vi anser därför att det är klokt att besluta om det
civila försvaret efter det att beslut har fattats om säkerhets- och försvarspoli-
tiken samt det militära försvarets utformning.
Detta skulle ge bättre förutsättningar att integrera beredskapsfrågorna i
utformningen av bl.a. energi-, närings-, jordbruks- och sjukvårdspolitik.
Det skulle sannolikt leda till en minskad sårbarhet i samhället.
Det är särskilt angeläget att sårbarhetsfrågorna i samhällets nätverk stude-
ras, i synnerhet sårbarheten i storstäderna.
Försörjningsberedskapen för livsmedel är en annan mycket central fråga.
Vi anser att beredskapsmålet med en 80-procentig försörjning av livsmedel
är nödvändigt för att klara en kris- och krigssituation. Vår självförsörjnings-
grad är en avgörande faktor för att upprätthålla förtroendet för totalförsva-
rets förmåga hos landets befolkning liksom i omvärlden. Vi har därför ansla-
git 128 milj.kr. utöver regeringens förslag för att stärka bl.a. livsmedelsbe-
redskapen. Den frågan har behandlats i jordbruksutskottet.
I en tid av stora förändringar inom svenskt jordbruk finns det faktiskt an-
ledning att vara observant på möjligheterna att klara livsmedelsförsörj-
ningen. Men som vanligt möts sådana farhågor oftast med en axelryckning.
Det bör dock i ett särskilt utredningsarbete vara möjligt att ge den problema-
tiken sitt rättmätiga värde.
Eftersom vi har krävt ett särskilt parlamentariskt utredningsarbete beträf-
fande de civila delarna, så har vi inte preciserat förslag på alla delområden
utan konstaterar att utskottsmajoriteten egentligen tycker som vi.
I utskottets skrivning sägs att den handläggningsordning som i centerpar-
tiets motion förordas rörande hanteringen av den långsiktiga inriktningen av
det civila totalförsvaret, i rådande läge kan komma att visa sig praktisk och
ändamålsenlig. Vi välkomnar naturligtvis att utskottet på detta sätt ger ut-
tryck för instämmande i vårt förslag, även om vi tycker att man fullt ut kunde
ha tillstyrkt vårt motionsyrkande. Verkligheten kommer ändå att visa att vi
har rätt i vår bedömning, att det rent av är klokt att fatta beslut efter det att
säkerhetspolitiken och den militära delen av totalförsvaret fått sin utform-
ning.
Så några ord om värnplikten. Principen om ett folkförsvar, som vilar på
medverkan från varje medborgare, anser vi måste bibehållas. Men tyvärr
möter man andra uppfattningar i denna fråga. Även om jag nu vet att värn-
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
43
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
44
pliktssystemet och övriga pliktlagar skall bli föremål för ett parlamentariskt
utredande, så tycker jag att det är viktigt att vi i dagens debatt ändå slår fast
att den allmänna värnplikten skall utgöra grunden för det militära försvaret
också i framtiden.
Jag noterar i likhet med flera andra här att Roland Brännström, som skall
leda den här utredningen, klart har uttalat sig för att denna princip skall gälla
i utredningsarbetet. Vi har anledning att så småningom förvänta oss besked
från delutredningen. Naturligtvis skall vi arbeta med dessa frågor också i för-
svarsberedningen, och vi hoppas att det blir någon form av avtappning från
pliktlagsutredningen till försvarsberedningen.
Regeringen föreslår att värnpliktsförmånerna skall förbättras något som
en följd av de ökade kostnader som skattereformen har inneburit. Höj-
ningen med 3 kr. av dagersättningen är dock ganska blygsam i förhållande
till de storstilade löften som socialdemokraterna gav de värnpliktiga inför
valet 1982. Om dessa löften hade infriats under det nuvarande regeringsin-
nehavet hade dagersättningen varit ca 50 kr. Man kan undra om det var ett
löfte eller möjligen en målsättning. Vi tycker att dagersättningen bör räknas
upp till 38 kr., och vi har i vårt budgetalternativ avsatt 50 milj. kr. för ändamå-
let.
De frivilliga försvarsorganisationerna har bl.a. som en följd av skattere-
formens ändrade traktamentsförmåner och bilersättningar fått svårare än ti-
digare att engagera försvarsmaktens anställda som instruktörer i sin utbild-
ning. Vi anser att instruktörsförmånerna måste förbättras liksom möjlighe-
terna till tjänstledighet för att kunna utföra dessa viktiga insatser för totalför-
svaret. Men vi har inte lagt fram något förslag eftersom dessa frågor är före-
mål för utredning.
Nu har dock de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet som tradition
att bjuda över sin minister när det gäller vissa anslag till främst civilförsvars-
förbundets verksamhet, så också i år. Ytterligare 1,5 milj.kr. har anslagits
dels till civilförsvarsförbundet, dels till Gällöfsta kursgård. Själv hade jag
gärna sett att hela påslaget gått till civilförsvarsförbundet. Det är där det
folkliga engagemanget finns och det är där mycket ideellt arbete som är väl
värt att stimulera läggs ned. Jag är något mer tveksam till anslaget till Gäl-
löfsta kursgård, men jag har inte reserverat mig mot det.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna 1, 12,
23 och 71 i utskottets betänkande.
Anf. 22 HANS LINDBLAD (fp) replik:
Herr talman! När det är aktuellt med omprövningar på detta område, så
kommer alltid centern sist med sina förslag. Det kan alltid diskuteras om det
har satsats för mycket eller för litet pengar på civil beredskap i Sverige under
efterkrigstiden. Det har, som jag sade, satsats miljarder på tekoindustrin och
skoindustrin. Samtidigt känner vi inte till något land som har uppgett sin fri-
het och kapitulerat på grund av brist på kläder och skor. Det har inte hänt.
Vi har också satsat mycket på gödsel och bekämpningsmedel inom jordbru-
ket, trots att vi redan i fred har ett överskott på sådana medel. Det utgör
ett stort problem. I krigstid kan man gå över till vegetabilisk föda, dra ner
ransonerna osv. Det råder alltså ingen brist på livsmedel. Däremot kan ändå
folk svälta ihjäl på grund av transportproblem. Man har inte sett till att det
under krigstid skall vara möjligt att transportera livsmedel och annat till
olika delar av landet, inkl, storstäderna. Pengarna har använts på ett mycket
konstigt sätt. Vad det har berott på är naturligtvis mycket enkelt att förstå.
Jag inser att jordbruksrörelsen vill argumentera för behovet av sin produk-
tion, och det har varit lönsamt för dem att göra det gentemot politikerna.
Tekoindustrin, dess fackförbund, landskapets folk och andra har också varit
framgångsrika när det gällt att framföra sina argument. Det har också gällt
landshövdingar, kommunalråd m.fl.
Sårbarheten i samhället har vi dock granskat ganska litet. Det har gällt på
bl.a. sjukvårdsområdet, telekommunikationsområdet och elförsörjningsom-
rådet. Det blev dock en väsentlig förändring 1987 när det sades att det gällde
att kunna vidta åtgärder på dessa viktiga områden. Det allvarligaste proble-
met gäller förmodligen vattenförsörjningen. Just de stora vattenförsörj-
ningssystemen är mycket sårbara, framför allt i de stora tätorterna.
Jag tror alltså att man hade kunnat nöja sig med mycket mindre pengar till
den civila beredskapen, om man hade satsat resurser på ett rationellt sätt.
Varje krona som har använts till sådant som inte är så angeläget har antingen
i onödan tagits från skattebetalarna eller också har pengarna tagits från nå-
got väsentligt ändamål inom övriga delar av totalförsvaret. Politikerna har
inte haft det rätta kuraget. De har inte velat stöta sig med olika grupper i
samhället.
Det gäller att hela tiden ha en aktiv riksdag och ett aktivt utskott som vå-
gar fatta korrekta beslut. I och med ÖCBs tillkomst har vi dock fått en myn-
dighet som försöker handla rationellt, men fram till dess var det jordbruks-
nämnder och andra som äskade medel till sin egen lilla sektor. Det var
mycket olyckligt. Det har rått obalanser på både den militära och den civila
sidan på grund av att politikerna inte har tagit kommandot. Också det har
varit utomordentligt olyckligt.
Anf. 23 GUNHILD BOLANDER (c) replik:
Herr talman! Den uppräkning av diverse felprioriteringar som Hans Lind-
blad gör har kanske sin orsak i att man aldrig har avsatt tillräckligt mycket
tid i förberedelse- och utredningsarbete för att göra de rätta bedömningarna
av hur pengarna bäst skall användas inom de civila delarna av totalförsvaret.
Det är kanske inte krångligare än att vi kan ge utredningsarbetet tillräckligt
med tid för det.
Så fort man talar om jordbruksberedskap, livsmedelsberedskap och andra
försörjningsfrågor, så är det böndernas intressen som bevakas. Jag avvisar
bestämt det motivet som det viktigaste. En hungrig soldat är ingen bra sol-
dat, och det bör också Hans Lindblad förstå.
Jag vill gärna ge en komplimang till ÖCB. För några år sedan väckte cen-
tern en motion om att man skulle utreda specifikt vattenförsörjningsproble-
met i storstäderna. Den motionen avslogs naturligtvis i vanlig ordning här i
kammaren. Men ÖCB fann vårt förslag så intressant att man bad regeringen
att få utföra utredningsarbetet, och det har man nu gjort. Ett dokument har
också presenterats. Att helt bortse från myndigheternas bedömningar och
arbete på detta område, tycker jag är att underkänna dem.
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
45
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
46
Anf. 24 HANS LINDBLAD (fp) replik:
Herr talman! Inför det försvarspolitiska beslutet 1988 föreslog ÖB att Ing
1 skulle flytta till Strängnäs, och riksdagen sade ja till det förslaget. Därefter
ångrade sig ÖB och sade att man ansåg att regementet skulle läggas ner. Men
innan propositionen kom ändrade sig ÖB på nytt och menade att regementet
skulle ligga kvar. Man kan omöjligen använda sådana myndigheters ställ-
ningstaganden som beslutsunderlag.
Om livsmedelsförsörjningen hade varit det intressanta, då hade naturligt-
vis riksdagen för länge sedan uttalat att det var väsentligt att klara transpor-
ter och lagring av livsmedel även för övre Norrlands behov. Man hade också
sagt att vattenförsörjningen och annat var viktigt. De stora pengarna har
dock lagts ned på jordbruksprodukter, gödsling av åkermark och annat.
Jordbrukarna har helt enkelt haft starka påtryckningsgrupper. Att den stack-
ars soldaten uppe i övre Norrland kanske ändå inte får mat i krigstid, beror
på att transporterna inte fungerar. Det har alltså inget att göra med åkerarea-
lens storlek i Skåne.
Anf. 25 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Herr talman! Att vi befinner oss i ett förberedelseskede inför ett nytt för-
svarsbeslut är nog alla medvetna om vid det här laget. Jag skall här ta upp
till debatt några som jag tycker angelägna frågor rörande förhållandena i
sydöstra Sverige.
I motioner har jag tillsammans med andra ledamöter pekat på de speciella
förutsättningar som råder i denna del av landet. Vi har lyft fram positiva
möjligheter, som vi ser det, att flytta flera delar av marinens verksamhet och
enheter till Karlskrona. Vi vet att den verksamhet som bedrivs där i dag be-
drivs med gott resultat vad gäller såväl effektivitet som ekonomi. Ytterligare
satsningar i detta område skulle faktiskt placera marinen än mer i centrum,
dvs. just i den delen av Östersjöområdet där den totala marina verksamhe-
ten tycks vara som intensivast.
Utskottet säger i sin skrivning att detta med omgrupperingar av marinför-
band i första hand ankommer på ÖB att besluta om. Ja, det har förvisso sin
riktighet. Men det skall inte glömmas bort att den sittande försvarsbered-
ningen och det kommande försvarsbeslutet kommer att ha stor betydelse för
marinens framtida verksamhet och möjligheter till utveckling. I avvaktan på
kommande förslag i denna fråga avser jag att avvakta och att, om så erford-
ras, återkomma med förslag som kan vara till gagn för landets försvarsför-
måga och marinens framtid.
Vad gäller försvarsindustrin finns både motioner och en reservation till be-
tänkandet om Karlskronavarvet. Vi menar att det är viktigt att Karlskrona-
varvet och Kockums får en annan huvudman än den nuvarande Celsiuskon-
cernen. Mycket talar för att de fartygsproducerande enheterna inom Celsius-
koncernen inte passar in där, eftersom koncernen till huvudsaklig del arbetar
med helt andra saker än produktion av svensk högkvalitativ och högkvalifi-
cerad försvarsmateriel.
För något år sedan hade vi stora bekymmer med Karlskronavarvet, och
problemen hopade sig. Man har gripit sig an dessa problem, rett ut bekym-
ren, ser nu framtiden an med tillförsikt och jobbar nu även med annan pro-
duktion som komplement till fartygsproduktionen. Det är viktigt att den
speciella varvskompetensen säkerställs och att varvet på sikt får en annan
ägare, huvudman, så att varvets kompetens, som i många avseenden är
världsunik, kan få bättre möjligheter till en positiv utveckling.
Jag tycker att det är positivt, Paul Ciszuk, att miljöpartiet också inser vär-
det av att Karlskronavarvet och dess kompetens behålls. Det visar ändå att
ni har förståelse för att vi behöver en kapabel och kvalitativt högtstående
försvarsindustri här i landet, och jag hoppas att ni också vill medverka till att
vi kan behålla annan bra försvarsindustri.
Herr talman! Med detta vill jag ansluta mig till centerns reservationer i
utskottet och instämma i de yrkanden som Gunhild Bolander tidigare har
framfört.
Anf. 26 BARBRO EVERMO PALMERLUND (s):
Herr talman! Vi behandlar nu de avsnitt i försvarsutskottets betänkande
som rör de civila delarna av totalförsvaret. Jag kommer att redogöra för de
socialdemokratiska ståndpunkterna.
Jag vill inledningsvis erinra om vad Roland Brännström sade om att förut-
sättningen för att hantera nu förestående budgetår bestäms bl.a. av mellan-
årskaraktären.
De civila delarna utgör oundgängliga delar av vårt svenska totalförsvar.
Läget i stort inom det svenska totalförsvaret kännetecknas av såväl positiva
förhållanden som problem. Till de positiva inslagen hör bl.a. att Sverige har
ett av världens mest utvecklade civila försvar.
Principerna för finansiering av beredskapsåtgärder inom totalförsvarets
civila del fastställdes genom 1987 års försvarsbeslut. Vissa funktioner tillde-
las medel ur en gemensam ekonomisk planeringsram, exempelvis Civil led-
ning och samordning. Befolkningsskydd och räddningstjänst, Psykologiskt
försvar, Hälso- och sjukvård m.m.
Beredskapsförberedelser inom affärsverkens ansvarsområden finansieras
däremot med egna medel. Några finansierar dock sina beredskapsåtgärder
med såväl egna medel som anslagsmedel. Inom andra funktioner sker finan-
sieringen inom ramen för myndigheternas ordinarie förvaltningsanslag. Be-
redskapsförberedelserna betalas även av kommuner och landsting samt av
näringslivet.
I regeringens proposition 1990/91:102, som betänkandet behandlar, erin-
rar försvarsministern inledningsvis om den ekonomiska planeringsramen för
totalförsvarets civila del, som berör olika huvudtitlar och består av såväl för-
slagsanslag som reservationsanslag. För budgetåret 1991/92 beräknar för-
svarsministern enligt närmare redogörelse i propositionen ifrågavarande
ram i beräknat genomförandeprisläge 1991/92 exkl. mervärdeskatt till
1 993 418 000 kr.
Miljöpartiet har i motion föreslagit att vissa funktioner inom den civila de-
len av totalförsvaret tillförs sammanlagt 648 milj.kr. utöver regeringens för-
slag.
Jordbruks- och socialutskotten har i sina yttranden över propositionen och
därtill knutna motioner avstyrkt att ytterligare medel i enlighet med miljö-
partimotionen anvisas till funktionerna Livsmedelsförsörjning m.m. resp.
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991192
47
|
Prot. 1990/91:114 17 maj 1991 |
Hälso- och sjukvård m.m. Jordbruksutskottet har också avstyrkt tillkomsten |
Försvarsutskottet är inte heller berett att förorda att medel tillförs utöver
|
Verksamhet och |
regeringens förslag. Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag i avvak- Herr talman! Betänkandet upptar också vissa för totalförsvaret gemen- De senaste två försvarsbesluten har utpekat sjukvården i krig som total- Socialministern föreslår nu åtgärder som skall säkerställa en bättre uthål- I 1987 års försvarsbeslut behandlades också frågan om helikoptrar för Socialministerns förslag avseende utvidgning av sjukvårdshuvudmännens Försvarsutskottet delar föredragande statsrådets mening att huvudmanna- Socialutskottet har med sitt yttrande överlämnat två folkpartimotioner |
|
48 |
gärder för att säkerställa försörjningen på detta område. |
Försvarsutskottet delar socialutskottets mening att redovisningen i propo-
sitionen avseende planerade åtgärder är till fyllest varför något uttalande
med den inriktning som förordas i dessa motioner inte erfordras.
Utskottet anser sammanfattningsvis att det är tillfredsställande att åtgär-
der nu kan redovisas som innebär att en funktion som länge betraktats som
en av de svagaste länkarna i vårt totalförsvar synes vara på väg att uppnå en
beredskapsnivå som är i god överensstämmelse med övriga delar, även om
ytterligare åtgärder krävs.
Herr talman! Jag övergår nu till att säga något om inriktningen i stort inom
den civila delen av totalförsvaret.
Som utgångspunkt för sina överväganden rörande den allmänna inrikt-
ningen av totalförsvarets civila del konstaterar försvarsministern att förmå-
gan hos denna del av totalförsvaret grundas på det fredstida samhällets re-
surser och dess handlingsberedskap och omställningsförmåga inför svåra si-
tuationer. Han betonar principen att ansvaret för en verksamhet i fred inne-
bär motsvarande ansvar i krig och framhåller i detta sammanhang att bered-
skapsåtgärder som vidtas inför kriser och krig i många fall har samma karak-
tär som åtgärder mot skilda risker i det fredstida samhället. Enligt föredra-
gande statsrådets mening bör beredskapsverksamheten i högre grad än hit-
tills inriktas mot att omfatta hela hotskalan fred-kris-krig och i ökad omfatt-
ning ingå i de ordinarie driftsäkerhetsbedömningar som resp,
verksamhetsutövare gör. Han understryker att verksamheten bör präglas av
handlingsberedskap, kombinerad med ett stort mått av flexibilitet, och beto-
nar i detta sammanhang utbildningens och övningarnas betydelse. Slutligen
anger han att verksamheten under kommande budgetår i stort sett skall följa
inriktningen enligt 1987 års försvarsbeslut.
Försvarsutskottet har i avvaktan på resultatet av pågående utredningsar-
bete inför ett nytt långsiktigt försvarsbeslut ingen erinran mot det sagda.
Ett flertal motionsyrkanden behandlas i betänkandet. Jag har inte haft
möjlighet att beröra samtliga. Många tar upp områden som kommer att be-
handlas inför nästa långsiktiga försvarsbeslut. Andra yrkanden är föremål
för myndigheternas handläggningar eller redan tillgodosedda. I huvudsak
har här nämnda motiv legat till grund för utskottets avstyrkan.
Utskottet har också behandlat personalförsörjningsfrågorna inom total-
försvaret, däribland frågan om direktrekrytering av vissa värnpliktiga till den
civila delen. Jag kan inte heller låta bli att nämna det i det här samman-
hanget, eftersom det är av vikt att vi får en föryngring av civilförsvarets krigs-
organisationer. Mycket talar enligt utskottets mening för att direktrekryte-
ring av värnpliktiga till det civila försvaret efter ytterligare prövning kommer
att framstå som en framkomlig väg att hantera vissa av totalförsvarets perso-
nalförsörjningsproblem. Utskottet delar försvarsministerns uppfattning att
en särskild försöksverksamhet med direktrekrytering inte bör genomföras
nu, främst med hänsyn till vad som anförts i betänkandet om behovet av att
göra ett flertal nära sammankopplade frågor rörande personalförsörjningen
och tjänsteplikt till föremål för en samlad översyn. Berörda motionsyrkan-
den från folkpartiet och miljöpartiet avstyrks med hänvisning till detta.
Utskottet har gjort vissa smärre omfördelningar inom ÖCBs ram till för-
mån för utbildning och övningar på lokal nivå liksom till signalskydd. Därut-
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
4 Riksdagens protokoll 1990/91:114
|
Prot. 1990/91:114 17 maj 1991 |
över har ytterligare medel tilldelats Civilförsvarsförbundets verksamhet, och |
hovet.
|
Verksamhet och |
Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till utskottets hemställan i Anf. 27 OLLE ÖSTRAND (s): Herr talman! I detta betänkande föreslås nu att ansvaret för luftburna Under praktiskt taget hela 80-talet har jag motionerat, interpellerat och Jag måste erkänna att det har varit minst sagt trögjobbat. Jag har lärt mig I vårt grannland Norge har man löst den här frågan på ett mycket tillfreds- I min egen hemkommun Söderhamn har man byggt upp ett mycket fint För att landstingens ansvar för luftburna sjuktransporter nu inte bara skall Anf. 28 YLVA ANNERSTEDT (fp): Herr talman! Det är minsann inte så ofta man får en motion bifallen i riks- |
|
50 |
Södertälje. |
Under de senaste ett och ett halvt åren har förhållandena för Ing 1 och
Almnäsområdet i Södertälje debatterats och en mängd olika besked har läm-
nats. I december 1989 beslöt riksdagen att Ing 1 skulle flyttas till Strängnäs.
FOA skulle därefter etableras på Ingl:s område. I februari 1990 beslöt så
riksdagen att FOA icke skulle etableras där.
I skrivelse 1990/91:50 aviserade regeringen att förslag skulle komma om
att Ing 1 skulle läggas ned. Trots en omfattande debatt och pågående utred-
ning inför ett nytt försvarsbeslut kom det förslaget. Det var så mycket mer
märkligt som bl.a. arméchefen i ÖB 91 hävdat att det ännu saknades under-
lag för att ange vilka regementen som kunde komma att behöva läggas ned.
I skuggan av kriget i Gulfen och oron i Baltikum och Sovjetunionen kan
det finnas anledning att ytterligare beakta den operativa betydelse som Alm-
näs och Ing 1 har för huvudstadens försvar.
Enligt militär sakkunskap är Stockholmsområdet särskilt känsligt för an-
grepp efter kort militär förvarning. Mot bakgrund av de erfarenheter som
finns av modern krigföring är det inte realistiskt att räkna med att allmän
mobilisering hinns med före ett krigsutbrott. Därför är det av stor vikt att
kunna disponera förband på nära håll.
En nedläggning av Ing 1 skulle innebära en stor risk för att befälhavaren i
Storstockholms försvarsområde inte disponerar några ingenjörsförband i det
mest kritiska skedet. En nedläggning skulle också komma att innebära att
länets olika delar blir skilda från varandra och från omvärlden, utan att det
finns resurser att upprätthålla förbindelser i form av väg- och brobyggnad
eller flygfältsreparationer.
Sammanfattningsvis kan sägas att militärområdet Almnäs är av avgörande
betydelse för Storstockholms försvar.
I propositionen skriver försvarsministern att han strävar efter att upprätt-
hålla organisatorisk handlingsfrihet. Någon analys av varför just Ing 1 är det
ingenjörsförband som skulle avvecklas ett halvår före ett nytt försvarsbeslut
presenterades emellertid inte.
Det kan inte uteslutas att ett nytt försvarsbeslut ändrar förutsättningarna
för verksamheten på Almnäs. För att behålla handlingsfriheten och undvika
stora investeringskostnader i närtid är det rimligt att nuvarande status på
Almnäs ej förändras, åtminstone inte till dess den framtida krigsorganisatio-
nen klarlagts, vilket också är överbefälhavarens åsikt. Det gläder mig att nu
också försvarsutskottet kommit fram till denna ståndpunkt.
Det kan inte heller vara i vare sig försvarets intresse eller i skattebetalar-
nas ögon försvarbart att överge en modern anläggning med 1200 utbild-
ningsplatser, hotell, restaurang och sjukhus 4 mil från Stureplan. Almnäs
kan med fördel merutnyttjas, något som ju också utskottet instämmer i.
”Almnäs ligger lämpligt till för att tillsammans med Svea livgarde---
kunna svara för utbildningen bl.a. av de territoriella förband som kommer
att få uppgifter i Stockholmsområdet”, skriver utskottet. Också de bespa-
ringar detta skulle innebära för värnpliktsresor uppmärksammas i betänkan-
det.
I motionen pekar jag på en rad områden som bör analyseras närmare för
att man bättre skall utnyttja Almnäsområdet. Det gäller flyttningen av Värn-
pliktskontor Öst, mer utbildning etc. Det är angeläget att detta görs så att
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
51
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
52
beslutsunderlaget beträffande Ing 1 och Almnäs är heltäckande när nästa
försvarsbeslut skall fattas 1992.
Herr talman! I det här fallet kan jag bara instämma i försvarsutskottets
kloka resonemang. Men eftersom mina motionskrav inte blivit fullt ut tillgo-
dosedda, vill jag dessutom yrka bifall till reservation 25.
Anf. 29 WIGGO KOMSTEDT (m):
Herr talman! Denna debatt är en form av mellandebatt inför ett viktigt
försvarsbeslut nästa år. Det som denna gång skulle bli någonting bidde inte
ens en tumme. Men det förekommer illavarslande rykten om att det skulle
pågå planering av att Skåne skulle överges i händelse av ett anfall mot vårt
land och att försvarslinjen skulle dras någonstans uppe i Småland. Detta får
aldrig hända och kan aldrig någonsin accepteras av oss skåningar. En miljon
människor skulle evakueras eller överges. Naturligtvis skall hela vårt land
försvaras, precis som framhålls i den moderata reservationen 5.
Dessa rykten måste dock tas på allvar när det samtidigt förekommer upp-
gifter om att planer pågår om en otrolig bantning och åderlåtning av det
skånska försvaret.
Det senaste kriget, i Persiska viken, har visat att det finns två vapenslag
som är väldigt avgörande i modern krigföring: pansarförband och flygför-
band. Det är just dessa två vapenslag som man vill ta bort i Skåne. Detta är
illavarslande.
Det är helt obegripligt hur man bland försvarspolitiker och militärstrate-
ger tycks tro att en fiende skulle komma klättrande över Kebnekajse när
man kan ro i land vid Åhus. Hela vårt land skall naturligtvis försvaras.
Det är därför som vi moderater föreslår en ökning med 1,3 miljarder för
att bibehålla handlingsfrihet inför nästa års försvarsbeslut. Vi måste i Skåne,
med den geografiska struktur som landskapet har, ha tillgång till ett starkt
pansarförsvar. En nedläggning av ett pansarförband i Skåne är förödande.
Vi bör i stället snart fatta beslut om anskaffande av en ny stridsvagn - en
svenskkonstruerad eller köpt av utländsk producent. Men beslutet måste fat-
tas snart. Inte heller bör några ingrepp göras på flygstridskraftema. Tvärtom
bör ytterligare en division av J 35 Draken organiseras vid F10 i Ängelholm,
som vi framför i moderatreservation 43. För övrigt instämmer jag i de yrkan-
den som Göran Allmér framfört tidigare under debatten.
Så några ord om mitt särskilda yttrande nr 6. Jag har ingenting emot att de
värnpliktiga får drägliga förhållanden och bra även när det gäller resor. Men
det finns garnisoner där permittentresorna kostar lika mycket som den mate-
riel som åtgår under utbildningen. Detta är orimligt. Nu skall det skärpas
något, men det blir fortfarande väldigt liberalt. Man får inte bara resa till sin
hemort utan man kommer också att få resa till föräldrar eller syskon eller,
som utskottet skriver, ”med anhörig jämförbar”. Man får tolka ”jämförbar”
som flickvän - vad nu än jämställdhetsdebattör i kammaren kommer att säga
om att flickor betitlas jämförbara.
Konkret innebär detta att en grabb från Hässleholm som gör sin värnplikt
i Eksjö kan anmäla att han har flickvän i Umeå, och då får han rätt att flyga
dit över veckoslutet. Sedan skall han naturligtvis inte behöva ha samma flick-
vän under de fem månader som värnplikten omfattar. Han kan byta flickvän
och då meddela att han har flickvän i Östersund. Då får han ändra destina-
tion och flyga dit i stället. Detta är orimligt. Detta är inte att ge unga grabbar
respekt för vad samhällsekonomin och det svenska försvaret tål, när vi vet
vad vi har råd att satsa på.
Anf. 30 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):
Herr talman! Jag begärde inte ordet för att replikera Wiggo Komstedt,
men jag vill gärna säga beträffande hans särskilda yttrande att vad som allde-
les särskilt bekymrar mig är att Wiggo Komstedt sedan värnplikten gubbat
till sig så pass mycket att han har glömt bort att man på sju och en halv månad
faktiskt kan byta flickvän. Det tycker utskottets majoritet, till skillnad från
Wiggo Komstedt, är legitimt.
Vad jag egentligen begärde ordet för är att säga att jag i mitt huvudanför-
ande aviserade en avkänning av huruvida de borgerliga partierna skulle
kunna vara överens om eller ge en anvisning om att den marina situationen
bedömdes som sådan att man i händelse av en borgerlig regering skulle åter-
komma och fylla de hål som regeringens materielbeställningar har gett an-
ledning till. Jag fick, om än i litet olika ordalag, gensvar för detta och note-
rade det med tillfredsställelse. Det är min förhoppning, herr talman, att de
löften som så här i debatten uttalas kan vara till någon nytta för marinchefen
inför de ytterst grannlaga överväganden som han har att göra under det lö-
pande året.
Anf. 31 WIGGO KOMSTEDT (m) replik:
Herr talman! Mycket kort till min värderade vän försvarsutskottets ordfö-
rande: Jag bryr mig naturligtvis inte om ifall de värnpliktiga eller försvarsut-
skottets ordförande byter flickvän en gång i veckan, men det skall inte be-
kostas av skattebetalarna eller försvaret.
Anf. 32 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag har länge pläderat för att vi måste sätta ett stopp för den
orimliga miljardrullningen till JAS-projektet. I motion 422 har jag, Lennart
Nilsson och Magnus Persson utförligt utvecklat vår syn. Det finns ingen i dag
som vet när JAS-flygplanet kommer att flyga med full kapacitet och full på-
litlighet.
Den nya ledningen för industriprojektet JAS, som tillsattes för att få slut
på all diskussion om ständiga förseningar och fördyringar, har nyligen gett
sin syn på läget. Nya kraftiga förseningar och ett väsentligt högre pris än det
som tidigare avtalats för flygplanen i delserie 2 har rapporterats. Delserie 2
omfattar inte mindre än 110 flygplan. Det mesta talar för att ingen kalkyl
kommer att hålla innan JAS-plan kan både flyga och landa och produceras
enligt uppgjort tidtabell. I dagens kärva läge är det inte försvarligt att fort-
sätta att låsa sig för nya miljardsatsningar.
Helst borde vi göra en avveckling av hela JAS-projektet, vilket vi yrkat i
motionen. Det är industrin som är ansvarig för de försummelser, kostnads-
fördyringar och förseningar som förekommit. Det är därför rimligt att Indu-
strigruppen JAS själv får ta det ekonomiska ansvaret för detta. Skulle en
avveckling av JAS-projektet inte vara möjlig i sin helhet, bör i varje fall vi
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
5 Riksdagens protokoll 1990/91:114
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
54
verka för att delserie 2 av JAS-projektet, dvs. 110 JAS-flygplan, stoppas.
Detta yrkas också i vår motion samt i en annan socialdemokratisk motion av
Maj Britt Theorin, Anneli Hulthén och Berndt Ekholm. Jag är medveten
om att det inte finns någon majoritet för kraven i våra motioner, samtidigt
som jag - genom gjorda undersökningar - vet att det finns ett starkt stöd för
krav av detta slag bland det svenska folket.
I reservation 19 uttrycks ett stöd för de motioner, som jag nu har berört.
Där ställer man sig bakom de två socialdemokratiska motionerna.
Anf. 33 ARNE ANDERSSON i Ljung (m):
Herr talman! JAS 39 Gripen flyger nu i enlighet med planerna, Hans
Göran Franck. Det är alldeles riktigt att JAS-projektet har blivit dyrt och
avsevärt försenat, vilket också bidragit till att öka kostnaderna. Skillnaden
mellan oss andra och Hans Göran Franck är, såvitt jag förstår, att Hans
Göran Franck egentligen vill att vi skall betala pengarna, men inte få något
flygplan för dem. Det är en alldeles exceptionellt dålig politik som Hans
Göran Franck företräder. Vi är bekymrade över förseningen och fördy-
ringen, men att nu avbryta projektet vore en totalt huvudlös politik.
Anf. 34 ROLAND BRÄNNSTRÖM (s):
Herr talman! Låt mig fästa uppmärksamheten på att vad som gäller är ett
avtal mellan staten och industrigruppen JAS om delserie 1. De ekonomiska
ramarna är givna och dem svarar industrigruppen för.
Vi återkommer till hösten med en prövning av delserie 2. Tills vidare är
detta vad som gäller både för det socialdemokratiska partiet och för riksda-
gen.
Anf. 35 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Även försvarsutskottet har uttalat att förseningarna och
kostnadsfördyringarna är av allvarligt slag.
När vår motion väcktes hävdade vi att man borde utnyttja möjligheterna
till en hävning av avtalet, även såvitt avser delserie 1. I så fall hade inte de
ekonomiska konsekvenserna blivit av det slag som nyss nämndes.
Om denna möjlighet inte skulle finnas - vilket jag också sade i mitt anför-
ande - är skälen starka för att avbryta och häva delserie 2. Det är inte någon
dålig ekonomisk politik att göra på det sättet, utan tvärtom. Det finns goda
möjligheter att ha ett bra flyg här i Sverige. Vi har ett av de starkaste flygvap-
nen i Europa i förhållande till vår folkmängd. En stor majoritet av svenska
folket anser att det inte är försvarligt med de ekonomiska satsningar som
görs i fortsättningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (läget inom totalförsvaret)
Utskottets hemställan bifölls med 161 röster mot 125 för reservation 1 av
Arne Andersson i Ljung m.fl.
Mom. 4 (säkerhetspolitiken)
Utskottets hemställan bifölls med 234 röster mot 53 för reservation 4 av
Arne Andersson i Ljung m.fl.
Mom. 7 (översyn av den militära ledningsorganisationen på central och re-
gional nivå)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 8 av Hans Lindblad
och Carl-Johan Wilson - bifölls med acklamation.
Mom. 17 (fastställande av utgiftsram för det militära försvaret budgetåret
1991/92)
Först biträddes reservation 12 av Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson
i Bengtsfors med 34 röster mot 10 för reservation 13 av Jan Jennehag. 242
ledamöter avstod från att rösta.
Härefter biträddes reservation 11 av Hans Lindblad och Carl-Johan Wil-
son med 39 röster mot 34 för reservation 12 av Gunhild Bolander och Ingvar
Karlsson i Bengtsfors. 213 ledamöter avstod från att rösta.
Därpå biträddes reservation 10 av Arne Andersson i Ljung m.fl. med 54
röster mot 37 för reservation 11 av Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson.
196 ledamöter avstod från att rösta.
Slutligen bifölls utskottets hemställan med 135 röster mot 54 för
reservation 10 av Arne Andersson i Ljung m.fl. 98 ledamöter avstod från att
rösta.
Mom. 20 (fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets civila del för
budgetåret 1991/92)
Utskottets hemställan bifölls med 271 röster mot 16 för reservation 15 av
Paul Ciszuk.
Mom. 26 (försörjning med infusionsvätskor)
Utskottets hemställan bifölls med 227 röster mot 57 för reservation 17 av
Hans Lindblad m.fl. 1 ledamot avstod från att rösta.
Mom. 27 (helikoptrar för sjuktransporter)
Utskottets hemställan bifölls med 233 röster mot 53 för reservation 18 av
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson.
Mom. 31 (JAS 39-projektet)
Utskottets hemställan bifölls med 252 röster mot 27 för reservation 19 av
Jan Jennehag och Paul Ciszuk. 5 ledamöter avstod från att rösta.
Mom. 34 (det militära försvarets fortsatta utveckling)
Utskottets hemställan bifölls med 185 röster mot 35 för reservation 23 av
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors. 66 ledamöter avstod
från att rösta.
Inger Schörling (mp) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men
markerats ha röstat ja.
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
55
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
Verksamhet och
anslag inom
totalförsvaret
1991/92
Mom. 36 (nedläggning av Svea ingenjörregemente m.m.)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 25 av Arne Anders-
son i Ljung m.fl. - bifölls med acklamation.
Mom. 47 (helikopterverksamheten på Säve)
Utskottets hemställan bifölls med 215 röster mot 72 för reservation 35 av
Arne Andersson i Ljung m.fl.
Mom. 183 (direktrekrytering till civila försvaret)
Utskottets hemställan bifölls med 232 röster mot 55 för reservation 65 av
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson.
Mom. 184 (försöksverksamhet inom civila sektorer)
Utskottets hemställan bifölls med 270 röster mot 16 för reservation 66 av
Paul Ciszuk.
Mom. 185 (utbildning vid T3 i Sollefteå)
Utskottets hemställan bifölls med 268 röster mot 19 för reservation 67 av
Paul Ciszuk.
Mom. 206 (de värnpliktigas resor)
Utskottets hemställan bifölls med 258 röster mot 26 för reservation 70 av
Jan Jennehag och Paul Ciszuk.
Mom. 207 (dagersättning)
Utskottets hemställan - som ställdes mot reservation 71 av Gunhild
Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors - bifölls med acklamation.
Mom. 214 (Karlskronavarvet m.m.)
Utskottets hemställan bifölls med 148 röster mot 137 för reservation 77 av
Arne Andersson i Ljung m.fl.
Övriga moment
Utskottets hemställan bifölls.
56
Anmäldes och bordlädes
Skatteutskottets betänkanden
1990/91 :SkU29 Särskild löneskatt på pensionsförmåner, m.m.
1990/91 :SkU36 Dubbelbeskattningsavtal med Belgien
Trafikutskottets betänkanden
1990/91 :TU24 Trafikens infrastruktur
1990/91 :TU27 Investeringsplaneringen för luftfart och sjöfart samt nya rikt-
linjer för inrikes flygtrafik
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1990/9LAU17 Ny jämställdhetslag, m.m.
Anmäldes att följande frågor framställts
den 16 maj
1990/91:620 av Viola Claesson (v) till kommunikationsministern om privati-
sering av person- och godstrafik på järnväg:
När det trafikpolitiska beslutet drevs igenom 1988 på regeringens initiativ
splittrades SJ och banverket inrättades. Syftet påstods vara att undvika fram-
tida miljardförluster för SJ.
Men trots att SJ sedan dess tvingats till drastiska åtgärder som omfattande
uppsägningar och utförsäljning av verksamheter finns det nu risk för att SJ
snabbt kan drabbas av ekonomisk kris. Situationen kommer att förvärras yt-
terligare om regeringen får igenom sina nya trafikpolitiska förslag. Det inne-
bär att den s.k. skadlighetsprövningen slopas, dvs. att det blir fritt fram för
bussbolagen att starta trafik var de vill i konkurrens med SJ. Regeringen vill
dessutom öppna trafiken på stomnätet för ”fri konkurrens”. Om det senare
förslaget drivs igenom i riksdagen kan det leda till att privata bolag lägger
beslag på de lönsamma delarna medan SJ får försöka ta hand om resten.
Avser regeringen att närmare ange vilka delar av person- och godstrafiken
som den anser vara lämpliga att i framtiden privatisera resp, vara lämpliga
att ha kvar i SJs regi?
1990/91:621 av Paul Ciszuk (mp) till statsrådet Maj-Lis Lööw om praxis i
utvisningsärenden:
Utvisar Sverige människor som hotas av dödsstraff?
1990/91:622 av Lennart Brunander (c) till civilministern om upphandlingar
av nya polisuniformer:
Svensk tekoindustri har åter visat sin kunnighet. Tillsammans med polisen
har svenska tekoföretag utvecklat en ny uniform. Så var det också när våra
svenska soldater skulle ha ny uniform - då gjordes utvecklingen av svenska
företag. Men när uniformerna sedan skulle köpas fick de svenska tekoföreta-
gen bara vara med på ett litet hörn.
Låt oss inte nu göra om samma dumhet. Nu har utvecklingen av den nya
polisuniformen skett i Sverige i ett fruktsamt samarbete mellan polisen och
svensk teko. Skall detta vara möjligt i framtiden måste det finnas kvar en
svensk tekoindustri. Vill vi ha det så är det också nödvändigt att vi köper
deras produkter.
Det borde enligt min mening vara naturligt att svenska poliser har svensk-
tillverkade uniformer. Regeringen har ett ansvar för att det skall bli så.
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
57
Prot. 1990/91:114 Jag vill mot denna bakgrund fråga civilministern vad han avser att vidta
17 maj 1991 för åtgärder för att upphandlingen av de nya polisuniformerna kan ske från
svenska företag.
1990/91:623 av Margit Gennser (m) till socialministern om socialdeparte-
mentets kostnadsberäkningar
Skatteomläggningens konsekvenser för pensionärer - framför allt de grup-
per som har låga pensioner - ledde till en ny lagstiftning om särskilt kommu-
nalt bostadstillägg (SKBT).
Propositionen pressades fram med stor snabbhet. När lagstiftningen nu
trätt i kraft har det visat sig att regeringen har grundat sina förslag på ett helt
felaktigt faktaunderlag. Departementets beräkningar angav att minst 60 000
pensionärer skulle vara berättigade till SKBT och kostnaderna för statsbud-
geten beräknades med denna utgångspunkt. I verkligheten visade sig att ca
15 000 berördes, dvs. departementets prognoser överskattade behovet fyra
gånger om. Regeringen har samtidigt ordnat finansieringen med utgångs-
punkt från propositionens beräkningar.
Vad avser statsrådet vidta för åtgärder för att få fram korrektare siffror i
framtiden?
1990/91:624 av Knut Wachtmeister (m) till justitieministern om villkorlig fri-
givning:
Under senare år har allmänt diskuterats det lämpliga i den obligatoriska
villkorliga frigivningen efter i allmänhet halva strafftiden som infördes efter
ett riksdagsbeslut våren 1983.
Avser justitieministern föreslå någon ändring i denna lagstiftning?
1990/91:625 av Margareta Fogelberg (fp) till utbildningsministern om Skandi-
naviska konstnärskollegiet i Rom:
Skandinaviska konstnärskollegiet i Rom, vars verksamhet finansieras av
Nordiska rådet, har i brev meddelats att inga medel föreslagits i budgeten
när den nuvarande anslagsperioden löper ut.
Jag vill därför fråga statsrådet:
Hur ställer sig den svenska regeringen till det här förslaget?
den 17 maj
1990/91:626 av Kerstin Ekman (fp) till civilministern om kommunala trafik-
övervakningar:
Trafiksituationen i storstäderna är minst sagt alarmerande. Den senaste
tiden har massmedia uppmärksammat att bilister ofta visar bristande respekt
för fotgängare på övergångsställen, såväl bevakade som obevakade.
Folkpartiet liberalerna har såväl lokalt som på riksnivå verkat för att kom-
munerna skall få inrätta kommunala gatupoliser. Regeringen aviserade i
58
proposition 1989/90:155 - förnyelse inom polisen - att en särskild utredare
skulle tillkallas för att se över ett antal frågor på trafikövervakningsområdet.
Jag vill därför fråga statsrådet:
När avser regeringen att lägga fram förslag som innebär att den kommu-
nala trafikövervakningen kan förbättras?
1990/91:627 av Ingela Mårtensson (fp) till utbildningsministern om svårighe-
terna för utländska akademiker att få arbete i Sverige:
Invandrare med utländska akademiska examina har svårt att få arbete som
överensstämmer med deras utbildningar. Svårigheterna orsakas bl.a. av hur
myndigheter värderar utländska examina. En språklärare med lång akade-
misk utbildning uppmanas t.ex. att genomgå svensk lärarutbildning för att
få arbete, vilket i praktiken innebär att den utländska lärarutbildningen inte
har något värde i Sverige.
Mot denna bakgrund skulle jag vilja fråga utbildningsministern:
Vad avser utbildningsministern att göra för att den resurs som utländska
akademiker i Sverige utgör tas till vara?
1990/91:628 av Ingela Mårtensson (fp) till utrikesministern om Indonesiens
ockupation av Östtimor:
Indonesiens ockupation av Östtimor har fördömts av FN men pågår trots
detta fortfarande. Övergrepp mot civilbefolkningen sker dagligen. EG har
kraftfullt agerat i denna fråga.
Mot denna bakgrund skulle jag vilja fråga utrikesministern:
Vad avser Sverige att göra för att bidra till att övergreppen mot civilbefolk-
ningen i Östtimor upphör och att Östtimor uppnår självständighet?
1990/91:629 av Britta Bjelle (fp) till justitieministern om planerad omorgani-
sation av Stockholms tingsrätt:
Statskontoret har i en organisationsutredning föreslagit att Stockholms
tingsrätt skall omorganiseras på ett genomgripande sätt. Bl.a. skall tingsrät-
tens brottmålsavdelningar göras om till stora, lokalmässigt splittrade avdel-
ningar.
Ledningen för tingsrätten har accepterat omorganisationen medan i stort
sett samtliga domare har motsatt sig förändringarna. Enligt uppgift kommer
regeringen att fatta beslut i saken nu i maj med ikraftträdande den 1 juli i år.
Förändringarna lär dock inte praktiskt kunna komma att fungera från den 1
juli på grund av de renoveringsarbeten som pågår av tingsrättens lokaler och
som inte blir färdiga förrän i början av nästa år. Domstolsutredningen, som
kommer att avsluta sitt arbete inom det närmaste året, kommer sannolikt
också med förslag som kommer att påverka den framtida arbetssituationen
vid tingsrätten.
Mot bakgrund av det kompakta motståndet mot förslaget från domarkå-
ren och med hänsyn till ombyggnadsarbetena och domstolsutredningen vill
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
59
Prot. 1990/91:114 jag fråga justitieministern om saken inte fordrar ytterligare överväganden
17 maj 1991 och att det därför är olämpligt att fatta beslut i ärendet redan nu.
60
1990/91:630 av Bertil Danielsson (m) till bostadsministern om reavinstbe-
skattningen för bostäder:
Reavinstbeskattningens utformning för bostäder är felaktig, och skatten
bör därför sänkas eller på sikt helt tas bort. Denna skatts effekter blir än
mera förödande när den tillämpas i det nya, av riksdagen i december 1990
beslutade räntelånesystemet. Effekten kan bli att reaskatt kan utgå även vid
förlustförsäljningar.
Detta förhållande uppmärksammades av bostadsutskottet i betänkandet
1990/91 :BoU4, som behandlade ett nytt bostadsfinansieringssystem. Utskot-
tet enades om ett tillkännagivande där regeringen ålades att återkomma till
riksdagen med en redovisning av frågan och därvid lämna förslag om hur den
bör lösas.
Det har nu förflutit mer än fem månader sedan riksdagen tog detta beslut.
Något förslag från regeringen har dock inte presenterats, trots att tiden är
kort innan det nya finansieringssystemet skall träda i kraft.
Jag vill därför fråga bostadsministern när regeringen avser att effektuera
den av riksdagen gjorda beställningen.
1990/91:631 av Bengt Hurtig (v) till arbetsmarknadsministern om arbetslös-
heten i Norrbotten:
I april månad 1991 är den registrerade arbetslösheten i Norrbottens län
uppe i 5,3 % eller nära 9 000 personer. Bland ungdomar i åldern 18-24 år
är hela 9,4 % eller ca 2 500 registrerade som arbetslösa. I båda fallen är siff-
rorna dubbelt så höga som riksgenomsnittet. Vi närmar oss således i detta
län EG-nivåer på arbetslöshet. Under perioden januari—april i år har nära
1 000 personer varslats om uppsägning, och fler varsel väntas. Om utveck-
lingen fortsätter kommer en ny stor flyttvåg från länet liknande den på 60-
talet att framtvingas av utvecklingen. För drygt 20 år sedan hade länet nära
50 000 unga människor i åldern 15—24 år. Inom något år är antalet mindre
än 30 000. Om inte arbetskraften ges möjligheten att stanna i länet kommer
basservicen för de kvarboende i många kommuner att bli svår att upprätt-
hålla. Trots den ovan beskrivna utvecklingen är Norrbotten det enda län som
för nästa budgetår fått mindre pengar än tidigare när AMS fördelat sina re-
surser. Jag förutsätter att regeringen inte accepterar den höga arbetslöshets-
nivån och utvecklingen i Norrbotten.
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att reducera arbetslösheten i
Norrbotten?
1990/91:632 av Bertil Måbrink (v) till arbetsmarknadsministern om arbets-
lösheten i Gävleborg:
Gävleborgs län uppvisar en oroande snabb ökning av arbetslösheten. De
som än en gång drabbas hårt är kvinnorna och ungdomarna.
Det är nödvändigt med snabba insatser för att garantera jobb och utbild-
ning för dem som drabbas och riskerar att bli arbetslösa.
Jag vill fråga:
Avser arbetsmarknadsministern att tillföra ytterligare resurser till Gävle-
borg utöver de i kompletteringspropositionen aviserade medlen?
1990/91:633 av Bertil Måbrink (v) till industriministern om industrietable-
ringen i Gävleborg:
De traditionella basnäringarna i Gävleborgs län har genom strukturratio-
naliseringar kraftigt minskat antalet anställda.
För att trygga sysselsättningen för länets invånare krävs nya industrietab-
leringar och också en ökning av förädlingen vid befintliga industrier.
Jag vill fråga industriministern:
Vilka planer har regeringen för nya industrietableringar samt för ökad för-
ädling inom befintlig industri i Gävleborg?
1990/91:634 av Annika Åhnberg (v) till statsrådet Maj-Lis Lööw om flykting-
barns rättigheter:
15 miljoner människor i världen tvingas fly undan våld och förtryck. Över
hälften av dem är barn. Barnen drabbas alltid hårdast. I Sverige har den s.k.
ettårsregeln skapats med tanke just på barnen. Den innebär att barnfamiljer
som vistats här i mer än ett år skall beviljas uppehållstillstånd.
I Södertälje finns en familj med fyra barn, som nu enligt regeringens beslut
skall utvisas. Familjen kom till Sverige 1987. Föräldrarna uppgav felaktig
identitet, det är skälet till att familjen nu skall utvisas. Enligt lagen kan ett
sådant beslut hävas om det finns ”tillräckliga humanitära skäl av synnerlig
art”. Mer än tre års vistelse i landet och fyra minderåriga barn, som är rotade
här, talar svenska och har svenska kamrater, är oerhört starka skäl.
Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga:
Vilka skäl anser regeringen vara tillräckliga i ett sådant fall som det här
angivna?
1990/91:635 av Berith Eriksson (v) till utbildningsministern om teatergrup-
pen Dalvadis:
Dalvadis är vårt lands nordligaste teatergrupp. Det är också landets enda
samiska teater. Efter 20 års verksamhet är deras framträdanden uppmärk-
sammade och uppskattade på de mest skilda håll. Deras föreställningar ges
förutom på det samiska språket även på svenska och finska. Dalvadis är nu
i vår på turné med sin föreställning ”Tillbaka Hit” som tar upp den viktiga
frågan om samernas ursprung och framtid. Den som känner till gruppens
bakgrund och svårigheter tycker nog att gruppen har utfört storverk. Med-
lemmarna har i stor utsträckning arbetat ideellt och har ständigt fått slåss
mot oförståelse och penningbrist. På grund av att gruppen för första gången
har tagit ut avtalsenliga löner och att sökta bidrag inte har beviljats så har
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
61
Prot. 1990/91:114 deras ekonomiska kalkyler inte hållit, och Dalvadis ligger nu under hot om
17 maj 1991 konkurs; de anställda har inte fått ut sina löner för april m.m.
62
Jag vill fråga statsrådet Bengt Göransson vilka åtgärder regeringen tänker
vidta för att teatergruppen Dalvadis fortsatta existens och verksamhet skall
tryggas.
1990/91:636 av Maggi Mikaelsson (v) till industriministern om gruvindustrin
i Västerbotten:
Varslen och uppsägningarna inom gruvnäringen i Västerbotten är ett all-
varligt hot mot en av våra basnäringar. Fram till årsskiftet 1992/93 kommer
enligt prognoser 840 arbetstillfällen inom gruvnäringen att försvinna. I Kris-
tineberg gäller det 227 jobb, i Boliden 337 och vid Rönnskärsverken 273.
Med nuvarande låga prospekteringsnivå kommer all brytning av sulfid-
malmer att vara nedlagd inom tio år. Detta kommer också att få allvarliga
konsekvenser för övriga delar av svensk industri som baseras på gruvnä-
ringen.
Jag vill därför fråga Rune Molin vilka åtgärder industriministern tänker
vidta för att rädda förutsättningarna för gruvindustrin i Västerbotten i fram-
tiden.
1990/91:637 av Björn Samuelson (v) till industriministern om Värmlands
framtida industristruktur:
Nyligen varslades 100 anställda om uppsägning vid ”Arvikaverken” i Ar-
vika. Det finns fler exempel på varsel om permitteringar och uppsägningar
inom verkstadsindustrin i länet. Situationen och det framtida perspektivet är
oroande. Nödvändigheten av insatser för att modernisera, omstrukturera
och utveckla länets industristruktur framstår som allt klarare. Kalla det
gärna för framtidssatsningar, för det är vad det handlar om.
Jag vill mot bakgrund av det anförda och den ökande arbetslösheten fråga
ministern följande:
Vilka konkreta framtidssatsningar är regeringen beredd att vidta för att
utveckla och stabilisera grunden för en framtida industripolitisk struktur i
Värmland?
1990/91:638 av Jan-Olof Ragnarsson (v) till jordbruksministern om omställ-
ningen av jordbruket:
Som ett resultat av jordbrukets avreglering visar det sig nu att störst andel
av den jordbruksmark som skall ställas om till annan produktion finns i mel-
lersta Sverige. I Västmanland är det t.ex. ca 30 % som berörs.
Detta kan leda till att regioner som i dag har få öppna marker kan bli näs-
tan helt täckta med skog. Risk finns att landskapet utarmas och den biolo-
giska mångfalden minskar. Regioner i södra Sverige som har stora jord-
bruksslätter kommer däremot att påverkas föga av omställningen. Slätter är
ur bl.a. miljösynpunkt större tillgångar om de har en mer varierad biologisk
sammansättning.
Ytterligare en metod för att minska livsmedelsproduktionen, och som
också innebär att naturvårdshänsynen blir större, är att minska intensiteten
av kemikalier och bekämpningsmedel och i stället öka de mekaniska insat-
serna; en metod som även leder till ökat behov av arbetskraft, inte minst
önskvärt i dessa dagar.
Avser regeringen att vidta några åtgärder för att motverka den ur arbets-
marknads-, kulturell- och ekologisk synvinkel icke önskvärda utvecklingen?
1990/91:639 av Maggi Mikaelsson (v) till industriministern om stödområdes-
indelningen av Skellefteå:
Skellefteå kommun har drabbats hårt av varsel och uppsägningar under
den senaste tiden. Nyligen har vi upprörts av Huddig ABs köp och nedlägg-
ning av Valmet Hymas AB. Ett 150-tal anställda sägs upp. Skellefteå kom-
mun drabbas också av nedskärningar inom gruvindustrin.
Vid det regionalpolitiska beslutet förra året flyttades delar av Skellefteå
kommun utanför stödområdet. Bl.a. vänsterpartiet ställde då krav på att
Skellefteå kommun skulle ingå i stödområde 2. En stödområdesinplacering
innebär att det blir lättare att hitta ersättningsindustrier till Skellefteområ-
det.
Mot bakgrund av arbetsmarknadsläget i Skellefteå vill jag fråga om indu-
striministern är beredd att inplacera hela Skellefteå kommun i stödområde
2.
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
1990/91:640 av Karin Falkmer (m) till statsrådet Anita Gradin om tullen på
miljövänliga sjukvårdsprodukter:
Miljövänliga sjukvårdsprodukter i form av återanvändbara haklappar och
blöjor skulle kunna minska problemet med det alltmer växande sopberget.
Av miljöhänsyn och för att konstruktivt angripa avfallsproblemet borde im-
port av dessa produkter snarare uppmuntras än motarbetas.
Miljövänliga sjukvårdsprodukter, exempelvis återanvändbara blöjor,
drabbas i dag av en tullkostnad på 13,5 % medan import av engångsblöjor
endast har 3,5 % tullpåslag.
Är handelsministern beredd att medverka till att skillnaderna i tulltaxa un-
danröjs så att import av miljövänliga, återanvändbara varor åsätts samma
tulltaxa som motsvarande varor för engångsbruk?
1990/91:641 av Marianne Andersson i Vårgårda (c) till statsrådet Lena
Hjelm-Wallén om livsmedelsbistånd till Bangladesh:
Den cyklon som drabbade Bangladesh har lett till den värsta katastrofen
i landets historia. Nästan all bebyggelse och alla försörjningsmöjligheter har
förstörts i vissa områden, där folket nu dör av bristen på mat och vatten och
utebliven läkarhjälp. Situationen är desperat och hjälpen måste snabbt nå
fram. Jag vill mot denna bakgrund fråga biståndsministern:
Är regeringen beredd att från svensk sida bidra med livsmedelsbistånd för
att lindra nöden i Bangladesh?
Prot. 1990/91:114 1990/91:642 av Elver Jonsson (fp) till civilministern om förebyggande åtgär-
17 maj 1991 der mot bankrån etc.:
64
De senaste veckornas våg av stölder och rån har fått en alarmerande om-
fattning. Utöver de kriminella tillgreppen äventyras många människors liv.
Särskilt bank- och postanställda samt värdetransportörer upplever en pres-
sad situation på grund av risken av att utgöra nästa rånoffer. Inom fackliga
kretsar och bland personalgrupper i stort diskuteras hur man skall uppnå
större säkerhet mot rån och våld i samband med sin tjänsteutövning. Uppen-
bart är att särskilda åtgärder behöver vidtas.
Med anledning härav vill jag till civilministern ställa följande fråga:
Vilka åtgärder har regeringen vidtagit eller avser att vidta för att begränsa
och undanröja möjligheten till våld och rån mot affärer, banker, postanstal-
ter m.fl. penninginrättningar?
1990/91:643 av Karl-Erik Persson (v) till arbetsmarknadsministern om be-
redskapsarbeten:
Regeringen har trots det mycket bekymmersamma läget på arbetsmarkna-
den inte föreslagit några statliga medel för inrättande av beredskapsarbeten.
Mot denna bakgrund vill jag fråga arbetsmarknadsministern:
Delar statsrådet arbetsmarknadsutskottets mening från i mars i år att be-
redskapsarbeten för vissa grupper av arbetslösa kan vara den mest ända-
målsenliga åtgärden?
1990/91:644 av Krister Skänberg (mp) till miljöministern om biogas:
I grannlandet Danmark har staten genom satsning på biogas medverkat
till att minska miljöproblemen med dels hanteringen av organiskt avfall från
hushåll och industrier, dels jordbrukets hantering av gödsel. Målet med sats-
ningen är att minska utsläpp av kväve till mark och vatten och av metan och
kväveföreningar som förvärrar drivhuseffekten. Det danska biogasprojektet
visar sig nu vara framgångsrikt. Samtidigt som man minskar miljöproblemen
utvinner man elkraft och fjärrvärme ur biogasen. Därigenom kan man också
minska användningen av fossila bränslen och utsläppen av bl.a. koldioxid
och kväveoxider. Hanteringen av flytgödsel underlättas, liksom precisionen
i doseringen och spridningen av gödsel. Dessutom minskas behovet av
konstgödsel, vilket i sig minskar energiförbrukningen, osv. En ytterligare
vinst är att importbehovet minskar, vilket förbättrar den danska bytesbalan-
sen och ekonomin.
Vad gör vi i Sverige för att nyttiggöra biogasen och samtidigt minska miljö-
problem och användning av fossila bränslen?
1990/91:645 av Håkan Hansson (c) till justitieministern om ersättning till
nämndemännen:
I samband med skattereformen försämrades ersättningen för nämnde-
män. Arvoden i samband med förrättning har länge varit oförändrade. Dess-
utom tillämpas olika ersättningsregler för olika nämnduppdrag. T.ex. före-
kommer inläsningsersättning i vissa instanser, medan så inte är fallet i andra.
Bl.a. den relativt låga ersättningen bidrar till att åldersstrukturen bland
våra nämndemän successivt stiger. Detta leder till en snedrekrytering och på
sikt även uppenbara svårigheter att rekrytera yrkesverksamma till det vik-
tiga uppdraget som nämndeman.
Jag vill mot bakgrund av ovanstående fråga justitieministern:
Vad tänker justitieministern vidta för åtgärder för att förbättra ersätt-
ningsnivåerna för nämndemännen?
1990/91:646 av Viola Claesson (v) till kommunikationsministern om inlands-
banan:
Många av de socialdemokrater och moderater som avgjorde riksdagsbe-
slutet om inlandsbanan den 21 mars trodde på framgångsrika förhandlingar
mellan regeringen och berörda kommuner. Vissa motionsskrivare ansåg att
de fått sådana löften att de till och med kunde rösta emot sina egna förslag
om att rädda trafiken.
Efter regeringsbeslutet i april om att lägga ned persontrafiken på inlands-
banan, har en av de socialdemokratiska motionärerna i flera Dalatidningar,
bl.a. Falukuriren, påstått att beslutet skall skyllas på en prestigefylld kom-
munikationsminister. Georg Andersson har presenterat en annan tolkning.
I Västerbottens Folkblad skriver statsrådet att ”varken länstrafiken eller In-
landskommunernas ekonomiska förening har ansett det möjligt att fortsätta
med persontrafik på de villkor som riksdagen fastställt”.
Mot bakgrund av de olika initiativ som nu tagits: Avser regeringen att om-
pröva sitt tidigare beslut så att persontrafiken på inlandsbanan kan fortsätta?
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
1990/91:647 av Stina Eliasson (c) till socialministern om åtgärder för de sämst
ställda pensionärerna:
Antalet pensionärer som söker socialbidrag ökar. Höjda avgifter och pri-
ser och höjda boendekostnader ligger bakom det ökande antalet äldre som
ser sig tvingade att söka bidrag för att klara sitt uppehälle. För de flesta
känns det som en skam och en förnedring att behöva be om samhällets hjälp.
Pensionärerna har blivit skattereformens verkliga förlorare. De får se sig
dubbelt svikna. Först genom att gruppen pensionärer som sent omsider utlo-
vades viss kompensation för de negativa effekterna blev så liten. Det som
från början sades gälla 300 000 pensionärer blev 50 000. Sedan genom att
utbetalningen i ett antal fall kom att röra sig om belopp på några tior. Beho-
vet av snara och tillförlitliga åtgärder för att höja pensionärernas levnads-
standard är nu stort.
Min fråga till socialministern är därför följande:
Vilka snara åtgärder ämnar regeringen vidta för att hjälpa de sämst ställda
pensionärerna?
1990/91:648 av Krister Skånberg (mp) till industriministern om svenska små-
företag:
Prot. 1990/91:114 Industrins utredningsinstitut, IUI, påpekar liksom miljöpartiet och Cecci-
17 maj 1991 nirapporten, att många småföretag kommer att slås ut i Europa när EGs fria
marknad öppnas 1993. IUI uppger att utslagningen av svenska småföretag
redan har börjat; hittills är det särskilt underleverantörsföretag som drab-
bats och värre blir det. Ca 40 % av jobben i tillverkningsindustrin finns i små-
företagen. Det kommer att bli svårt för svenska småföretag att klara sig mot
konkurrens från utländska storföretag om Sverige inte kan driva en själv-
ständig arbetsmarknads-, handels-, regional- och skattepolitik och ekono-
misk politik.
Vad gör regeringen för att medverka till att förhindra fortsatt utslagning
av svenska småföretag?
1990/91:649 av Marianne Samuelsson (mp) till miljöministern om informa-
tion om slutförvar av kärnkraftsavfall:
I SKB, ett statligt verk som har till uppdrag att sköta hanteringen av det
livsfarliga avfallet från våra kärnkraftverk, åker man just nu runt i våra kom-
muner och dess skolor och visar hur säkert man anser att avfallet hanteras.
Till eleverna delas det ut märken och diplom som förklarar för dem att de
nu har lärt sig hur säkert Sverige förvarar detta livsfarliga avfall. Denna in-
formation, som bekostas av konsumenterna, kan inte uppfattas såsom något
annat än att mjuka upp en opinion som är kritisk till slutförvar i bergrum.
Vad avser statsrådet att göra för att en kritisk vetenskaplig penetrering av
frågan skall ges likartade möjligheter till forskning och information?
Anf. 36 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag ber att få tillönska kammarens ledamöter en glad pingst.
5§ Kammaren åtskildes kl. 13.44.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 2§ anf. 9 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 28 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
66
/Gunborg Apelgren
Innehållsförteckning
Meddelande om sammanträdet fredagen den 24 maj............ 1
Talmannen
1 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 16
maj............................................. 1
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU13
Jordbruksutskottets betänkande JoU25
Konstitutionsutskottets betänkande KU44
2 § Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 .......... 4
Försvarsutskottets betänkande FöU8
Debatt
Arne Andersson i Ljung (m)
Kerstin Ekman (fp)
Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c)
Jan Jennehag(v)
Paul Ciszuk (mp)
Roland Brännström (s)
Göran Allmér (m)
Hans Lindblad (fp)
Gunhild Bolander (c)
Sven-Olof Petersson (c)
Barbro Evermo Palmerlund (s)
Olle Östrand (s)
Ylva Annerstedt (fp)
Wiggo Komstedt (m)
Hans Göran Franck (s)
Beslut................................................ 54
3 § Bordläggning....................................... 56
4 § Anmälan om frågor
1990/91:620 av Viola Claesson (v) om privatisering av person-
och godstrafik på järnväg.......................... 57
1990/91:621 av Paul Ciszuk (mp) om praxis i utvisningsärenden 57
1990/91:622 av Lennart Brunander (c) om upphandlingar av
nya polisuniformer.............................. 57
1990/91:623 av Margit Gennser (m) om socialdepartementets
kostnadsberäkningar............................. 58
1990/91:624 av Knut Wachtmeister (m) om villkorlig frigivning 58
1990/91:625 av Margareta Fogelberg (fp) om Skandinaviska
konstnärskollegiet i Rom.......................... 58
1990/91:626 av Kerstin Ekman (fp) om kommunala trafiköver-
vakningar ..................................... 58
Prot. 1990/91:114
17 maj 1991
67
Prot. 1990/91:114 1990/91:627 av Ingela Mårtensson (fp) om svårigheterna för ut-
17 maj 1991 ländska akademiker att få arbete i Sverige............. 59
1990/91:628 av Ingela Mårtensson (fp) om Indonesiens ockupa-
tion av Östtimor................................ 59
1990/91:629 av Britta Bjelle (fp) om planerad omorganisation
av Stockholms tingsrätt........................... 59
1990/91:630 av Bertil Danielsson (m) om reavinstbeskatt-
ningen för bostäder.............................. 60
1990/91:631 av Bengt Hurtig (v) om arbetslösheten i Norrbot-
ten........................................... 60
1990/91:632 av Bertil Måbrink (v) om arbetslösheten i Gävle-
borg.......................................... 60
1990/91:633 av Bertil Måbrink (v) om industrietableringen i
Gävleborg..................................... 61
1990/91:634 av Annika Åhnberg (v) om flyktingbarns rättighe-
ter ........................................... 61
1990/91:635 av Berith Eriksson (v) om teatergruppen Dalvadis 61
1990/91:636 av Maggi Mikaelsson (v) om gruvindustrin i Väs-
terbotten ...................................... 62
1990/91:637 av Björn Samuelson (v) om Värmlands framtida
industristruktur................................. 62
1990/91:638 av Jan-Olof Ragnarsson (v) om omställningen av
jordbruket..................................... 62
1990/91:639 av Maggi Mikaelsson (v) om stödområdesindel-
ningen av Skellefteå.............................. 63
1990/91:640 av Karin Falkmer (m) om tullen på miljövänliga
sjukvårdsprodukter.............................. 63
1990/91:641 av Marianne Andersson i Vårgårda (c) om livsme-
delsbistånd till Bangladesh......................... 63
1990/91:642 av Elver Jonsson (fp) om förebyggande åtgärder
mot bankrån etc................................. 64
1990/91:643 av Karl-Erik Persson (v) om beredskapsarbeten . 64
1990/91:644 av Krister Skånberg (mp) om biogas.......... 64
1990/91:645 av Håkan Hansson (c) om ersättning till nämnde-
männen ....................................... 64
1990/91:646 av Viola Claesson (v) om inlandsbanan........ 65
1990/91:647 av Stina Eliasson (c) om åtgärder för de sämst
ställda pensionärerna............................. 65
1990/91:648 av Krister Skånberg (mp) om svenska småföretag 65
1990/91:649 av Marianne Samuelsson (mp) om information om
slutförvar av kärnkraftsavfall....................... 66
Glad pingst............................................ 66
Tredje vice talmannen
68
gotab 98949, Stockholm 1991