Tisdagen den 7 maj
KL 14.30-16.48
Protokoll
1990/91:108
Talmannen meddelade att ansökan om ytterligare ledighet på grund av
sjukdom inkommit från Birgitta Johansson (s) för tiden den 16-30 maj.
Kammaren biföll denna framställning.
Talmannen anmälde att Christina Raud (s) även i fortsättningen skulle
tjänstgöra som ersättare för Birgitta Johansson.
Anf. 1 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Lars Sundin har frågat mig om eventuella förändringar i den
framtida bibliotekarieutbildningen. Sundin ställer frågan med anledning av
vissa överväganden som nyligen presenterats i en rapport från universitets-
och högskoleämbetet (UHÄ).
Regeringen uppdrog i september 1989 åt UHÄ att göra en uppföljning av
bibliotekarieutbildningen i den nya form som tillämpats vid högskolan i Bo-
rås sedan höstterminen 1989. UHÄ har med anledning av uppdraget tillsatt
en särskild arbetsgrupp - Översynsgruppen för bibliotekarieutbildningen,
som nyligen kommit med en rapport. Det är tankegångarna i denna rapport
som ligger bakom Sundins fråga. Rapporten har just varit föremål för re-
missbehandling. Översynsgruppen skall nu göra sina ställningstaganden,
varefter UHÄ har att ta ställning till vad översynsgruppens arbete bör leda
till. UHÄ skall redovisa sina förslag till regeringen den 1 januari 1992.
Jag finner därför inte anledning att nu uttala mig om den framtida bibliote-
karieutbildningen.
Anf. 2 LARS SUNDIN (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.
Ja, visst är det tankegångarna i den rapporten som ligger bakom min fråga.
Just en uppföljning av bibliotekarieutbildningen sedan 1989 menar jag att
gruppen inte har gjort. Man har möjligen gjort en uppföljning av den utbild-
ning som bedrevs före 1989 och som kanske med viss rätt kan kritiseras: den 1
1 Riksdagens protokoll 1990191:108
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
kanske inte var högskolemässig, den hade inte den forskningsanknytning
som man kan begära, den hade inte de internationella kontakter som man
kan begära. Men allt detta är nu, som det heter, åtgärdat. Man har forsk-
ningsanknytning - över hälften av lärarna har det. Man har internationell
anknytning till biblioteksskolorna i Stuttgart i Tyskland, i Lyon i Frankrike
och i England och med universitet i Amerika. Jag tycker därför inte att det
är en rättvis utredning som gruppen har gjort. Är det att fullgöra uppdraget,
statsrådet Göransson, när man ser på hur utbildningen bedrevs före 1989 och
inte efter 1989?
Anf. 3 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Eftersom vi dels har remitterat översynsgruppens rapport
för yttrande, dels i kompletteringspropositionen har redovisat ganska ge-
nomgripande förslag till förändrad styrning av högskolan och ändrad struk-
tur för högskolans grundläggande undervisning, tycker jag inte att man be-
höver känna någon oro, även om man, som Lars Sundin, bedömer att över-
synsgruppen har varit orättvis i sin utredning. Den kritik som i så fall, med
eller utan fog, kan riktas mot gruppen blir ju då belyst. Det finns alltså rejäl
tid för dem som har synpunkter på utbildningen, för dem som på olika sätt
är berörda av den, att framföra sina synpunkter och få dem hörda. Jag har
därför tillförsikt inför den fortsatta hanteringen av frågan.
Anf. 4 LARS SUNDIN (fp):
Herr talman! Jag tackar för den upplysningen.
Gruppen har ju även en annan kritisk synpunkt: Den vill gärna lägga ut
den framtida bibliotekarieutbildningen på tre fyra högskoleorter. Det kan
man ha förståelse för - det låter bra i princip och i teorin. Men kommer re-
surserna att räcka till att man lägger ut den på tre fyra orter? Jag tror att det
då blir fråga om att splittra resurserna; jag tror inte att det blir fråga om att
tillföra nya resurser till bibliotekarieutbildningen.
Om man lägger ut utbildningen på tre fyra orter slår man sönder de resur-
ser som redan finns i Borås, lärarkåren splittras, det fina biblioteket slås kan-
ske sönder, den forskning som har kommit i gång avbryts och de internatio-
nella kontakter som man har utvecklat kanske avbryts. Är det, mot bak-
grund av de knappa resurserna, rimligt att lägga ut utbildningen på tre fyra
orter?
Anf. 5 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Just den typen av frågor får vi rimlig tid att noga pröva under
hösten och vintern.
Anf. 6 LARS SUNDIN (fp):
Herr talman! Som boråsare och som lokalpatriot undrar jag också om
statsrådet instämmer i gruppens vrångbild av Borås som kulturmiljö och som
lämplig miljö för en högskola.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 7 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Martin Olsson har frågat mig om vilka åtgärder regeringen
tänker vidta för att tillgodose behovet av samiskspråkiga tolkar och översät-
tare samt lexikon och läromedel i samiska - detta med anledning av same-
rättsutredningens slutbetänkande Samerätt och samiskt språk.
Det samiska språket har en stor betydelse för den samiska kulturens fort-
bestånd, och det är ytterst angeläget att på olika sätt stärka det samiska språ-
kets ställning. Jag vill erinra om att när regeringen och riksdagen tog ställ-
ning till förslagen i rapporten (Ds 1989:38) Samisk kultur fördubblades an-
slaget till bidrag till samisk kultur. Vidare tillkom genom den senaste forsk-
ningspropositionen ytterligare resurser för samisk forskning. Vid båda till-
fällena hänvisades till möjligheten att stödja sådana projekt som kunde
stärka det samiska språket.
När det gäller utveckling och produktion av läromedel för sameskolorna
får sameskolstyrelsen från den 1 juli i år ett vidgat ansvar samtidigt som den
får en allmän resursförstärkning.
I övrigt är samerättsutredningens förslag i slutbetänkandet ute på remiss.
Remisstiden går ut den 31 maj. Något ställningstagande från regeringens
sida har därför ännu inte gjorts.
Anf. 8 MARTIN OLSSON (c):
Herr talman! Jag vill tacka utbildningsministern för svaret på min fråga.
Språket är ju den viktigaste kulturbäraren - därför är det av största bety-
delse att minoritetsspråk kan leva vidare. För bevarande av den samiska kul-
turen är det därför viktigt att stärka det samiska språkets ställning.
Samerättsutredningen framlade i höstas olika förslag, syftande till att öka
det samiska språkets status, bl.a. genom att det skall användas både muntligt
och skriftligt vid kontakt med vissa myndigheter; det skulle bedrivas försöks-
verksamhet i Kiruna och Gällivare kommuner med att använda samiska
gentemot kommunala myndigheter.
För att möjliggöra denna ökade användning av det samiska språket ford-
ras det flera tolkar och översättare än hittills. För att möjliggöra utbildning
fordras det läromedel - bland det viktigaste är aktuella och tillräckligt omfat-
tande svensk-samiska ordböcker.
Jag har ställt min fråga om vilka åtgärder som regeringen överväger för
att tillgodose behovet av tolkar, översättare, lexika och läromedel i samiska
eftersom det är viktigt att brister i sådana avseenden inte får hindra exempel-
vis ett genomförande av samerättsutredningens förslag. Mot bakgrund av
svaret undrar jag om utbildningsministern kan lova att sådana brister inte
kommer att föreligga och att de alltså inte skall utgöra hinder att inom rimlig
tid genomföra samerättsutredningens förslag när det gäller stöd till och ut-
veckling av det samiska språket.
Anf. 9 BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Jag kan försäkra Martin Olsson att jag både har lagt ned och
är beredd att lägga ned betydande möda för att på olika sätt stärka den sa-
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
miska kulturens och det samiska språkets ställning. Samtidigt vill jag gärna
erkänna att jag inte har sett utbildningen av tolkar som den mest angelägna
uppgiften.
Ett av problemen är att ett mycket stort antal av samerna själva inte talar
tillräckligt bra samiska för att ha glädje av att bli tolkade från samiska till
svenska, som de talar bättre. Jag har då ansett det centralare med språkun-
dervisning i skolan, att man ser till att de samiska barnen utnyttjar den möj-
lighet till samespråklig undervisning som finns. Det är inte på samma sätt
som när det gäller vissa invandrargrupper ett översättningsproblem för dem
som inte har tillgång till det svenska språket - det handlar om att stärka ett
språk som av olika skäl har trängts undan under ett antal år. Då är det som
jag ser det i första hand andra åtgärder än utbildning av tolkar som är det
angelägnaste.
Anf. 10 MARTIN OLSSON (c):
Herr talman! Jag ställde min fråga med utgångspunkt i de förslag som
samerättsutredningen har lagt fram. I andra sammanhang har man framhållit
vikten av att i skolan och på annat sätt stärka det samiska språkets ställning.
Men i samerättsutredningen föreslås möjligheterna att ge språket en högre
status genom att det skulle få användas vid kontakt med vissa statliga och
kommunala myndigheter i två speciella kommuner. Självfallet behövs det
tolkar och översättare för att det skall vara möjligt att verkligen använda
språket.
De farhågor som jag har tagit upp är inte bara mina utan de finns hos den
samiskspråkiga institutionen vid Umeå universitet. Jag undrar: Ar oron för
att det inte finns tillräckligt med lexika och tillräckligt med läromedel i övrigt
en oro som är obefogad? Anser utbildningsministern att situationen inte är
sådan att det utgör ett hinder för genomförande av de nämnda åtgärderna?
Anf. 11 Utbildningsminister BENGT GÖRANSSON (s):
Herr talman! Nej, den oro som finns för det samiska språkets fortbestånd
är mycket befogad. Vad jag visat på är att det finns anledning att mycket
noga pröva vilka åtgärder som skall vidtas för att tillgodose önskemålen. Att
utbilda tolkar som skall stå till förfogande för att tolka åt personer som inte
talar tillräckligt bra samiska för att kunna använda tolk är inte, tycker jag,
den insats som skall prioriteras framför den att möjliggöra utgivning av sa-
misk litteratur, att möjliggöra en bättre skolundervisning, att möjliggöra för
föräldrar att tillsammans med sina barn ta del av samiska kulturprogram,
osv. Det finns en rad andra områden som jag för min del är beredd att priori-
tera. Det tog jag i dag tillfället i akt att redovisa inför kammaren.
Anf. 12 MARTIN OLSSON (c):
Herr talman! Det är viktigt att vi inte talar förbi varandra här. Det är ju
inte samerna som skall ha hjälp att tolkas till svenska, utan det är de svensk-
språkiga myndighetspersonerna som, om det förslag som samerättsutred-
ningen har lagt fram skall genomföras, måste kunna tolkas till samiska. De
måste både kunna ordna översättning till samiska och klara muntliga kon-
takter med samiskspråkiga. Det är där som det fordras tolkar - det är inget
tvivel om det.
Allmänt verkar vi vara ense om - det är jag glad över - att språket behöver
stärkas. Sverige ligger efter Norge och Finland när det gäller samepolitik.
I det här fallet kan jag erinra om att både Norge och Finland har samiska
språklagar, och det hoppas vi få även i Sverige. Men jag har som sagt ställt
min fråga för att höra vilka åtgärder som har vidtagits för att man skall kunna
genomföra samerättsutredningens förslag när det gäller språket.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
Anf. 13 Försvarsminister ROINE CARLSSON (s):
Herr talman! Britt Bohlin har frågat mig om jag är beredd att medverka
till ett bibehållande av personalbostäderna vid F7 Såtenäs.
Frågan om personalbostäder behandlades av riksdagen år 1981, då riksda-
gen beslutade att statens bestånd av uthyrningsbostäder skulle avvecklas.
Vissa byggnader måste dock behållas tills vidare eller under en övergångstid.
Bostadshus nära flygfält nämndes särskilt i detta sammanhang.
Bostadshusen vid F7 i Såtenäs har ännu inte avvecklats, bl.a. därför att
bostäderna är belägna nära flottiljen och att den framtida bullersituationen
såvitt gäller JAS 39 Gripen inte klarlagts.
Diskussioner har dock förts med företrädare för kommunen om det fram-
tida utnyttjandet, men den pågående bullerutredningen avvaktas för närva-
rande.
På senare tid har frågan om personalbostäder i statlig regi aktualiserats
igen. Inom regeringskansliet bereds för närvarande förslag till en ompröv-
ning av beslutet från år 1981.
Mot denna bakgrund anser jag att personalbostäderna vid bl.a. F7 Såtenäs
tills vidare bör behållas. Frågan om vem som skall vara huvudman för bostä-
derna bör övervägas inom ramen för den omprövning av personalbostadsfrå-
gan som jag nämnt.
Anf. 14 BRITT BOHLIN (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern för svaret.
Det var ett bra och positivt besked som försvarsministern hade att ge, och
det gläder mig verkligen. Det beslut som riksdagen 1981 fattade om avveck-
ling av samtliga dessa statens bostäder har på vissa områden visat sig vara
mindre lyckligt.
Jag är också mycket nöjd med att försvarsministern tänker se över frågan
om försvarets personalbostäder totalt sett. Jag är medveten om att det finns
andra myndigheter - framför allt flygflottiljer - som också är angelägna om
att få behålla de personalbostäder som fortfarande finns kvar.
När det sedan gäller frågan om vem som i framtiden skall ha ansvaret för
att förvalta dessa byggnader och hur det skall ske vill jag skicka med för-
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar pä frågor
svarsministern synpunkten, att det av många skäl faller sig naturligt att an-
svaret ligger hos den lokala myndigheten. Men den frågan får vi väl anled-
ning att återkomma till.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 15 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Elver Jonsson har frågat kommunikationsministern om nor-
diska regler om utlandsregistrerade bilar. Frågan har överlämnats till mig.
Bakgrunden till problemen med utlandsregistrerade bilar är att det råder
stora skillnader i beskattningen av bilar i länderna. Det är mycket billigare
att köpa bil i Sverige än i Norge. Norska myndigheter har därför en noggrann
kontroll av vilka utlandsregistrerade bilar som kör i landet. Från svensk sida
har vi kritiserat den strikta norska tillämpningen av reglerna.
Problemen gäller flera olika situationer och personkategorier. Den i sär-
klass största gruppen är arbetspendlare. Problemet för dessa personer är att
de ibland enligt norska regler anses bosatta i Norge, och följaktligen inte
kan använda svenskregistrerad bil i Norge, medan de enligt svenska regler är
bosatta i Sverige.
Det beslut som Nordiska ministerrådet, i detta fall finansministrarna, fat-
tade så sent som vid ett möte den 27 februari i år syftar främst till att lösa
problemen för denna grupp. Det innebär vissa enhetliga principer för var
en person skall anses vara bosatt vid tillämpningen av nationella regler om
temporär tullfrihet för utlandsregistrerade personbilar. I de fall de nordiska
ländernas nationella regler trots allt kolliderar, skall de berörda ländernas
myndigheter konsultera varandra. Finansministrarnas beslut kräver i vissa
fall ändringar i de nationella författningarna.
Enligt vad jag erfarit har det norska Toll- och Avgiftsdirektoratet fått upp-
giften att senast den 10 maj i år, alltså om bara några dagar, inkomma till det
norska finansdepartementet med förslag till författningsändringar. Förslaget
avses att sedan genomföras så snart som möjligt.
För svensk del bedöms inte några ändringar av de materiella författning-
arna vara erforderliga.
Vad gäller de bilar som redan har tagits i beslag kan konstateras att saken
rör överträdelser av gällande norska regler som handläggs av norska admi-
nistrativa och judiciella myndigheter. Saken utgör därför en intern norsk an-
gelägenhet.
Vad den svenska regeringen kan göra för att påverka förhållandena i
Norge är att verka för att de norska reglerna ändras för framtiden. Sverige
har genom olika kanaler gjort klart att vi anser att de norska reglerna, och
den strikta tillämpningen av dem, har fått helt orimliga konsekvenser. Ett
idogt arbete har utförts av den svenska ambassaden i Oslo och den expert-
grupp som tillsatts av Nordiska ministerrådet. En överenskommelse har nu
nåtts om att liberalisera reglerna så att arbetspendling skall underlättas. I de
fall de nya reglerna trots allt skapar problem skall konsultationsprocessen
tillgripas för att undvika att en enskild människa kommer i kläm mellan två
länders skattesystem.
Anf. 16 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Jag tackar nordiske samarbetsministern, herr jordbruksmi-
nistern, för svaret. Det var ett långt och i många avseenden bra svar - det
inger hopp om att man skall kunna lösa ett minst sagt långlivat och segt pro-
blem.
Det är två saker som har varit besvärande. Den ena är tidsutdräkten. Den
andra är den faktiska situationen, som statsrådet här också har redogjort för.
Vi har faktiskt varit ganska stolta över den gränslösa samverkan vi har haft
i Norden under ett fyrtiotal år i Nordiska rådets regi, och vi har talat om att
det inte skall existera gränser. Ändock upplever människor att det plötsligt
i vardagsarbetet finns hinder som för de flesta ter sig helt orimliga. Det har
funnits exempel på norrmän som har arbetat i Sverige och som inte har fått
åka hem till sin bostad med en svensk tjänstebil. Det har gällt svenskar i
Charlottenberg som skiftarbetat på Fornebu och plötsligt betraktats som
norrmän. Ytterligare ett exempel gäller en person som har lånat sina föräld-
rars bil. Han blev fast i tullen och blev tvungen att lösa bilen för ett par hund-
ratusen kronor, annars skulle den tas i beslag. Statsrådet har pekat på de
orimligheter som finns, och det är bra att de är på väg att rättas till.
Jag kan avslöja, herr talman, att jag några gånger i Nordiska rådet har
ställt frågor på detta område. Jag har då ofta fått svar från finansministrarna.
Det har inte lett till särskilt mycket genom åren förrän nu i februari, då man
sade att det är på gång. Det hade kanske funnits skäl att låta samarbetsminis-
tern få ta hand om det här litet tidigare. Då kanske man hade kunnat raska
på.
Den 10 maj skall man lämna ett förslag. Kommer det att ta flera månader
eller kommer frågan att lösas under den här månaden? Hur ser statsrådet
på det? Ligger den slutgiltiga lösningen långt fram i tiden eller är den nära
förestående?
Anf. 17 Jordbruksminister MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag hoppas verkligen att det inte ligger långt fram i tiden
utan att vi snabbt skall kunna komma till skott med dessa frågor. Jag tror
inte att Elver Jonsson och jag har några delade meningar i den frågan. Vi
har tack och lov mycket få problem med våra grannländer. Vi har ett bra
förhållande till Norge.
På den här punkten har vi dock en klar konflikt med våra norska vänner.
Vi tycker att de hanterar den här frågan fel. Jag har personligen sagt det i
Norge. Framför allt vår ambassad och ambassadören i Norge har engagerat
sig starkt i frågan. Människor som är arbetspendlare och gör ett bra jobb för
norska företag eller norska staten kommer här i kläm. Det gäller även perso-
ner som arbetar på den svenska sidan. De hamnar i orimliga situationer på
grund av de norska bestämmelserna. I Sverige gör vi säkert andra saker som
trasslar till livet för andra, och då försöker vi rätta till det.
På den punkt som Elver Jonsson har tagit upp måste vi fortsätta med att
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
försöka få den norska regeringen att ändra sig i grundfrågan. Vi har nu ändå
kommit fram till en dellösning. Det är viktigast för gränspendlarna som job-
bar på andra sidan gränsen. För dem känns det här extra orimligt. Vi arbetar
för att detta skall lösas så fort som möjligt. Efter det att det norska Tolldirek-
toratet har kommit med sitt förslag i maj skall vi ta tag i frågan så fort vi kan.
Anf. 18 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Jag tackar för den kompletteringen. Statsrådets mycket
klara bekännelse av att det här måste rättas till vill jag uppfatta som en ga-
ranti för att lösningen är nära förestående. Det är närmast att beklaga att vi
har fått ett exempel på hur vi inte bör hantera en samarbetsfråga. Den har
blivit alltför långdragen, och den har till sitt innehåll varit alltför besvärande
när vi i andra sammanhang talar om det gränslösa Norden. På den punkten
är vi helt ense. Jag tackar för det här beskedet och hoppas på ett lyckligt slut
av en långdragen och besvärande fråga.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 19 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Alf Wennerfors har frågat socialministern hur man praktiskt
och informationstekniskt skall kunna styra över alkoholkonsumtionen till
svagare drycker.
Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall svara på
frågan.
Under år 1989 såldes 228 000 liter alkoholsvagt lättvin och år 1990 såldes
213 000 liter, vilket är en minskning med drygt 6,5 %.
Alf Wennerfors tycks mena att försäljningen av alkoholsvagt lättvin skulle
gynnas, om konsumenterna kunde informeras genom annonser.
Huvudregeln är att ”särskild måttfullhet” måste iakttas vid marknadsfö-
ring av alkoholdrycker. Det innebär bl.a. att utomhusreklam och s.k. direkt-
reklam inte är tillåten. Tidningsannonsering för spritdrycker, vin och starköl
som riktar sig direkt till konsumenter är inte heller tillåten. Däremot tillåts
annonsering i branschtidningar och tryckalster som tillhandahålls på försälj-
ningsställen. Även viss annan marknadsföring på restauranger och i system-
butiker är tillåten under förutsättning att den är måttfull.
Systembolagets konsumentupplysning sker i enlighet med gällande regler
och syftar till att ge kunderna en saklig och allsidig information om de varor
man säljer så att ett medvetet val mellan olika produkter kan göras. Det in-
nebär att man informerar om sortimentet, bl.a. om alkoholsvagt lättvin som
ett alternativ till starkare alkoholdrycker.
Att minska den totala alkoholkonsumtionen och att förskjuta konsumtio-
nen från starka alkoholdrycker till svagare är två viktiga alkoholpolitiska
mål. Jag anser inte att det skulle bli lättare att förverkliga våra alkoholpoli-
tiska mål om nuvarande bestämmelser vad gäller marknadsföring av alko-
holdrycker luckras upp.
Anf. 20 ALF WENNERFORS (m):
Herr talman! Jag ber först att få tacka socialministern för svaret. Jag är
glad för det som statsrådet sade avslutningsvis, nämligen att det är viktigt att
vi försöker styra över konsumtionen från starkare drycker till svagare
drycker. Men statsrådet säger också att vi ändå inte kan göra någonting. Det
måste kännas som ett dilemma för en socialminister att å ena sidan säga att
det är viktigt att styra över konsumtionen men å andra sidan kan, får eller
vill jag inte göra det.
Hur i hela världen skall vanliga Svenssons få veta att det finns alkohol-
svaga alternativ på Systembolaget? Det var egentligen bara när dessa alter-
nativ introducerades som det stod något rejält om det i tidningarna, och de
som då läste det fick information. Sedan har det inte förekommit någon som
helst information eller marknadsföring. Hur skall vanliga Svenssons få veta
något om detta?
Vin- och spritcentralen satsar mycket stora resurser och ett stort intresse
på att få fram ett alkoholsvagare lättvin, och så blir det egentligen bara pann-
kaka av allt. Drygt 200000 liter säljs. Jag skulle tro att mellan 50 000 och
70 000 kunder känner till dessa alternativ, köper dem aktivt och tycker att
de utgör ett bra alternativ. Det finns säkert 3-4 miljoner konsumenter som
inte bryr sig om dessa alternativ. Varför? Jo, de vet inget om dem. Känns det
ändå inte som ett dilemma att inte få informera om det här?
Anf. 21 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Jag har inga svårigheter att erkänna ett dilemma när jag upp-
lever ett sådant. Här finns naturligtvis ett dilemma som består i att en annon-
sering av en viss produkt inte nödvändigtvis leder till en överföring av inkö-
pen från en produkt till en annan utan mycket väl kan få effekten att den
ökar konsumtionen totalt. Det finns ett dilemma mellan de båda målen att
minska konsumtionen totalt och tillämpa ett utbud av åtgärder som leder i
den riktningen samtidigt som man skall klara rörelsen från starkare alkohol-
drycker till svagare.
Jag tycker också, herr talman, att Alf Wennerfors något underskattar Sy-
stembolagets egna möjligheter att informera Medelsvensson när han, som
Medelsvensson nog i allmänhet gör, besöker Systembolaget. Är han intres-
serad av viner har han möjlighet att via Systembolagets egen information i
butiken få del av sakupplysningar som också orienterar honom om de sva-
gare lättvinerna. Jag ser det mycket svårt att anträda någon annan väg, efter-
som det både gäller att minska konsumtionen totalt och att klara överfö-
ringen från starkare till svagare drycker.
Anf. 22 ALF WENNERFORS (m):
Herr talman! Jag tänkte också komma in på frågan om Systembolaget.
Visst har Systembolaget allmänt sett en bra information om sina produkter.
Nu talar vi emellertid om ett alkoholsvagare lättvin på 6-7 %, i motsats till
det vanliga som är nästan dubbelt så starkt. I går kom det in ett nytt vin på
Systembolaget på 2,2 %. Det kommer att röna samma öde som de andra lätt-
vinerna, nämligen att försvinna i all annan information, eftersom vi inte får
informera om det på ett bättre sätt än för närvarande.
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar pä frågor
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar pä frågor
Informationen om och marknadsföringen av det alkoholsvagare lättvinet
är faktiskt ganska dålig ifrån Systembolagets sida. Det är inte särskilt många
Medelsvenssons som märker något av det, tyvärr.
När folk får höra talas om att man introducerar ett lättvin som är alkohol-
svagare, 6-7 %, kanske Medelsvensson tror att det inte är lika gott och lika
kvalitativt bra, men det är det verkligen. Varför skulle inte ett svenskt sy-
stembolag kunna låta kunderna smaka på detta lättvin? Vad säger statsrådet
om det?
Anf. 23 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Jag har ingen överblick över hur Systembolaget informerar
om de svagare lättvinerna. Som en allmän strävan att få oss att gå över från
starkare till svagare drycker, tycker jag dock att det vore bra om Systembola-
get hade en aktiv marknadsföring av dessa produkter i sina egna butiker.
Däremot tror jag inte att vi skall gå så långt som till provsmakning i system-
butikerna. Det tycker jag bryter en svensk tradition på ett ganska påtagligt
sätt.
Anf. 24 ALF WENNERFORS (m):
Herr talman! Vi har brutit så många andra traditioner i Sverige under se-
nare år. Varför skulle vi inte kunna bryta den här? Vad hindrar det? Hur
skall Svensson få veta hur det smakar när han inte får prova det?
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 25 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Elisabeth Fleetwood har frågat om jag är beredd att med
nu vunna erfarenheter uttala mig för laglig rätt för dem som är beroende av
servicehusboende att kunna flytta till annan kommun.
Frågan om äldres möjligheter att flytta till bl.a. servicehusboende i annan
kommun har behandlats av äldredelegationen i rapporten Ansvaret för äld-
reomsorgen (Ds 1989:27). Svenska kommunförbundets styrelse beslöt i maj
1989 att rekommendera kommunerna att positivt verka för att äldre perso-
ner och personer med handikapp skall ges möjlighet att erhålla servicebo-
stad i annan kommun än hemkommunen.
Jag utgår ifrån att de rekommendationer som utfärdats både när det gäller
flyttningar mellan kommuner och mellan institutionsvården inom lands-
tingen följs. Jag finner inga skäl att nu lagreglera en rättighet för den en-
skilde.
Socialstyrelsen kommer senare i vår att få ett uppdrag som rör uppföljning
och utvärdering av äldrereformen. I samband med detta uppdrag avser jag
också att låta socialstyrelsen belysa hur äldre och handikappade kan utnyttja
möjligheten att flytta.
10
Anf. 26 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Jag tycker att Bengt Lindqvists svar är chockerande. Om det
är någon i denna kammare som skulle kunna eller har chockerat mig lika
mycket skulle det i så fall vara Göran Persson som också sitter här i kamma-
ren.
Jag väckte min motion år 1987, och jag fick svar 1987 av en enig riksdag
som gav regeringen i uppdrag att komma med förslag. Det har nu gått fyra
år, och ännu har det inte kommit något förslag. Vi fick i stället förslag om
rekommendation. Vi var tre borgerliga partier som reserverade oss för laglig
rätt för de svagaste människorna i Sverige att få ställa sig i kö till service-
boende i annan kommun. Man kan ha barn eller andra närstående i en annan
kommun. Ni säger nej.
I svaret talar Bengt Lindqvist om vad andra skall göra. Han tar upp att
Svenska kommunförbundets styrelse fattade ett beslut i maj 1989 och att so-
cialstyrelsen kommer att få ett uppdrag. Ni har ju fått i uppdrag av riksdagen
att komma med ett beslut. För något år sedan sade Bengt Lindqvist till mig
att när vi har fått tillräcklig erfarenhet av om denna rekommendation räcker
eller inte återkommer vi. Jag har återkommit hela tiden. Vi upptäcker att
rekommendationen inte hjälper. De svaga människorna måste ha en lagfäst
rätt för att kunna flytta in i ett servicehusboende i en annan kommun. Det
är precis som vanligt. Det är de svagaste i vårt samhälle och de små minorite-
terna som ni inte bryr er om som drabbas hårdast i socialdemokratins Sve-
rige.
Anf. 27 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Jag vill framför allt rekommendera Elisabeth Fleetwood att
noga läsa igenom riksdagens beställning till regeringen. Den är nämligen ex-
pedierad efter konstens alla regler. Den beställning som riksdagen gjorde
gick ut på att vi skall lösa frågan om möjligheten att flytta, men att det i första
hand skulle ske på frivillig grund. Det har vi åstadkommit genom de rekom-
mendationer som både landstingsförbundet och Kommunförbundets sty-
relse nu har fattat beslut om. Därtill har jag sagt att regeringen för sin del är
bestämd när det gäller att rätten att flytta mellan olika serviceinrättningar
verkligen skall komma till stånd. Om detta frivilliga system inte fungerar -
så har riksdagen också uttryckt sig - måste vi ta till andra åtgärder, dvs. lag-
stiftning.
Jag har åtskilliga kontakter med handikapp- och pensionärsrörelsen såväl
ute i landet som centralt. Den här frågan var ganska het under vissa perioder,
men jag får inga reaktioner nu. Jag tar det som ett tecken på att dramatiken
i alla fall har försvunnit från det här fältet. Förmodligen lever kommuner och
landsting nu faktiskt upp till rekommendationerna. Om så är fallet skall vi
inte lagstifta, inte heller enligt riksdagens intentioner, eftersom vi har ordnat
detta på frivillig grund.
Mitt uppdrag till socialstyrelsen går ut på att man skall utvärdera hur det
har fungerat. Jag kan utan vidare säga att om det visar sig att vi får problem
och att rätten inte tillgodoses, har jag samma åsikt i dag som jag hade tidi-
gare. Då skall vi lagstifta. Det vet jag att jag också kan få stöd för hos andra
partier i riksdagen.
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
11
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
12
Anf. 28 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! I utskottets betänkande står att det föreligger full enighet om
att de hinder som finns för flyttning måste undanröjas. Det är ett allvarligt
problem. Gamla och svaga människor måste få denna möjlighet. Det är
mycket angeläget att undanröja hinder. Praktiska frågor som möter i detta
arbete får inte hindra ett initiativ i frågan. Arbetet måste genomföras skynd-
samt eftersom det brådskar med förslag till lösning av frågan. Allt detta står
i betänkandet.
Har rekommendationerna, Bengt Lindqvist, varit tillräckliga? Har Bengt
Lindqvist tagit reda på det? Att opinionen är tyst måste helt enkelt bero på
att den är slagen till slant. Det här gäller som jag säger de svagaste och de
som är beroende av att bo i servicebostäder, och de har inte så lätt att tala
för sig. Jag tycker därför att vi som arbetar här i riksdagen tillsammans med
regeringen skulle kunna fatta ett beslut som medför att dessa människor får
en lagfäst rätt. Det är märkligt att Bengt Lindqvist står här och säger: Såvitt
jag vet.
Anf. 29 Statsrådet BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Får jag än en gång upprepa att min avsikt är att nu i vår ge
socialstyrelsen i uppdrag att se över hur det här systemet har fungerat. Det
har fungerat sedan hösten 1988. Kommuner och landsting bör få någon tid
på sig för att visa att man är beredd att följa de rekommendationer som har
utfärdats. Jag säger återigen att om det visar sig att systemet inte fungerar -
jag har inte fått några signaler nu, fastän jag borde ha fått det med tanke på
de kontakter jag har med de människor som det här berör - skall vi naturligt-
vis inskrida med andra åtgärder, med lagstiftning.
Anf. 30 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Jag tycker också att Bengt Lindqvist borde ha fått signaler.
Jag har nu ställt den här frågan så många gånger att jag tycker att Bengt
Lindqvist hade kunnat förutse att den skulle komma tillbaka i år också och
ha förberett sig.
I vår kommer socialstyrelsen att få ett uppdrag. Varför i hela världen har
det inte skett tidigare? Nu har det snart gått fyra år sedan beslutet fattades i
riksdagen, och ändå har vi inte kommit längre. Det är riktigt att opinionen
håller på att tystna. Alla de som ringde mig och sade att det här är underbart
och att de äntligen kunde få upp sin ensamma sjuka mamma till Boden, Piteå
osv. har tystnat, eftersom de har gett upp. De tror inte på den socialdemo-
kratiska regeringen längre, och det gör inte jag heller.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 31 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Erkki Tammenoksa har frågat mig om vilka informationsåt-
gärder jag ämnar vidta för att klargöra att målet om tvåspråkighet ligger fast.
Låt mig inleda med att klargöra regeringens inställning. Internationalise-
ringen reser nya och växande anspråk på utbildningen i vårt samhälle.
Ökade krav kommer att ställas på färdigheterna både i att kunna uttrycka
sig på främmande språk och på bättre kunskaper om internationella förhål-
landen.
Sverige är ett mångkulturellt samhälle som har en betydande resurs i form
av invandrare och flyktingar med såväl språklig som kulturell kompetens.
Det är regeringens uppfattning att denna kompetens i så stor utsträckning
som möjligt skall tas till vara och få möjligheter att utvecklas bl.a. inom skol-
väsendet.
Regeringens förslag till minskning av sektorsbidraget med hänvisning till
den rationaliseringsmöjlighet som finns inom hemspråksundervisningen be-
rör inte målet för verksamheten. Det övergripande målet för skolans hem-
språksundervisning och undervisning i svenska som andra språk är alltjämt
att främja aktiv tvåspråkighet. Kommunerna har ansvar för att bereda så
många elever som möjligt undervisning i och på hemspråk med målsätt-
ningen att vidmakthålla och utveckla kunskaperna så att deras utveckling
mot tvåspråkighet främjas. Detta mål är viktigt mot bakgrund av såväl den
enskilde elevens möjligheter till en harmonisk utveckling som samhällets be-
hov av språklig kompetens. Kommunerna har också ansvaret för att organi-
sera sin skolverksamhet så att den passar de lokala förhållandena.
I en mål- och resultatorienterad skola måste verksamheten följas upp och
utvärderas. Jag underströk vikten av detta i samband med mina förslag vad
avser hemspråksundervisningen i årets budgetproposition. Skolverket an-
svarar på det nationella planet för detta. Jag avser emellertid också att inom
kort ta initiativ till en referensgrupp, med representanter för invandrarorga-
nisationerna, vars uppgift blir att noggrant följa utvecklingen bl.a. mot bak-
grund av den oro som frågeställaren ger uttryck för.
Hemspråksundervisning är ett viktigt inslag i den svenska skolan. Den
skall planeras och organiseras på samma sätt som övriga ämnen inom skolan.
Kraven på kvalitet i undervisningen är lika högt ställda för hemspråket som
för andra skolämnen. Hemspråksundervisningen omfattas också av samma
system för uppföljning och utvärdering som skolans verksamhet i övrigt. Må-
len för hemspråksundervisningen ligger fast. Jag hoppas, herr talman, att det
hädanefter inte skall behöva föreligga någon tveksamhet på den punkten.
Anf. 32 ERKKI TAMMENOKSA (s):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret, som faktiskt innehöll posi-
tiva besked. Det gäller främst vad statsrådet sade om referensgruppen med
representanter för invandrarorganisationer.
Jag medger att det finns skäl för de åtgärder som vidtagits för att effektivi-
sera hemspråksundervisningen. Men därifrån till att skrota hela denna re-
form, som faktiskt är unik för Sverige, är steget långt. Statsrådet avser inte
heller att göra någonting sådant, vilket jag flera gånger har kunnat konsta-
tera.
Fr.o.m. november förra året, då finansministern nämnde hemspråksun-
dervisningen i regeringens besparingspaket, har kommunerna gjort bespa-
ringar även i andra avseenden på hemspråksklasser, och i del fall har man
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
13
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
14
helt lagt ned denna undervisning. Kommunerna har vidtagit åtgärder som
berott på att man missuppfattat regeringens intentioner.
Jag vill därför fråga statsrådet om det inte finns anledning att på lämpligt
sätt ge kommunerna information om detta. Svaret på min fråga är delvis en
sådan information, men det krävs kanske någonting ytterligare. Vad statsrå-
det säger om denna referensgrupp är jag alltså nöjd med, men min fråga nu
är på vilket sätt informationen till kommunerna kan förbättras.
Anf. 33 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Det är viktigt att förändringar som görs beskrivs på ett kor-
rekt sätt - på den punkten delar jag Erkki Tammenoksas uppfattning.
Vad som hänt är att hemspråksundervisningen i en lång rad kommuner
har organiserats på ett sådant sätt att det nästan blivit fråga om enskild un-
dervisning - det har varit en lärare och en elev. Statsbidraget har egentligen
stimulerat en sådan ordning. Men detta har gjort att kostnaderna för den här
verksamheten har rakat i höjden med en väldig hastighet.
När vi nu ställer krav på att det skall vara minst fem elever i varje hem-
språksgrupp, kommer verksamheten att bli mer skolliknande, dvs. hem-
språkseleverna sitter tillsammans med andra elever och hämtar in sina kun-
skaper i detta viktiga ämne. Det innebär också att vi använder resurserna,
våra skattepengar, på ett mycket effektivare sätt. Det tror jag är klokt och
riktigt, inte minst för hemspråksundervisningens ställning i skolan. Vi kan
inte med utgångspunkt i statsbidragstilldelningen ha ett ämne i skolan som
särbehandlas på det sätt som tidigare skett med hemspråksundervisningen.
Om vi menar allvar med att detta är ett skolämne som skall försvara sin ställ-
ning gentemot andra, skall det ha ungefär samma arbetsvillkor som andra
ämnen. Vi har då sagt att det bör vara minst fem elever i varje hemspråksun-
dervisningsgrupp.
När riksdagen nu har tagit ställning dels till en neddragning av statsbidra-
get, dels till förändringar i regelverket för att möjliggöra en rationellare han-
tering, finns det naturligtvis anledning att gå ut med en ordentlig information
till kommunerna och tala om vad det är som gäller.
Jag har hela tiden varit mycket noga med att understryka att hemspråks-
undervisningen som ämne och som företeelse i skolan icke har ifrågasatts.
Hemspråksundervisningen är värdefull och den skall vi slå vakt om. Men
hemspråksundervisningen skall bedrivas på samma sätt som annan skolverk-
samhet. Det är den nya markeringen, och den är jag - precis som Erkki
Tammenoksa - mycket angelägen att föra ut till landets kommuner. Det skall
vi försöka hjälpas åt med att försöka åstadkomma.
Anf. 34 ERKKI TAMMENOKSA (s):
Herr talman! Med det svaret är jag nöjd, men jag har en följdfråga med
anledning av förläggningen av hemspråksundervisning till lördagarna.
Min fråga till statsrådet blir: Vilka andra icke-obligatoriska ämnen kan
förläggas till lördagar? Och om man nu lägger hemspråksundervisningen på
lördagar, vilket jag misstänker att man vill göra på många håll, eftersom det
har kommit klarsignaler om det, hur många kommer då att kunna ställa upp?
Kommer det inte att innebära ett slut för denna reform?
Anf. 35 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Det innebär naturligtvis inte ett slut för reformen. Lördags-
undervisningen har tillkommit just mot bakgrunden av att vi har infört kra-
vet att det skall vara fem elever i varje grupp. Det kan ju vara så att man i
en kommun har två hemspråkselever på en skolenhet och tre på en annan.
Det är svårt att med de nya reglerna ordna undervisningen på var och en av
dessa enheter och eleverna bör då kunna sammanföras. En möjlighet som
då bör kunna användas är att förlägga den undervisningen på en tid som inte
omfattas av den ordinarie skolveckan, exempelvis på lördagar eller efter
skoldagens slut. Det är därför vi har öppnat denna möjlighet. Vi vill helt
enkelt ge dessa barn och ungdomar ytterligare en chans att få sin undervis-
ning.
Anf. 36 ERKKI TAMMENOKSA (s):
Herr talman! Jag fick inte något svar på min fråga i vilka andra icke-obliga-
toriska ämnen undervisningen kan förläggas till lördagar. Jag har själv sva-
ret - det finns inga sådana ämnen. Jag tycker inte att lördagsundervisning
borde vara det första alternativet för hemspråksundervisningen heller. Jag
tycker att det vore värdefullt om statsrådet Göran Persson på ett lämpligt
sätt kunde markera att det borde vara det sista alternativet.
Anf. 37 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Jag betraktar detta som ett alternativ som vi har tillskapat
för att ge en möjlighet att ordna hemspråksundervisning när antalet elever
på en skolenhet är för litet. Detta alternativ ger alltså möjligheter i vissa fall
att få till stånd en grupp som består av fem elever. För andra ämnen där vi
har delningstalet fem, t.ex. vissa språk, ger vi för dessa elever inte en andra
möjlighet att läsa sitt ämne efter den ordinarie arbetsdagen slut eller på en
annan veckodag. Detta är alltså en extra möjlighet som har tillskapats för att
ge möjlighet till hemspråksundervisning, även om det är mindre än fem ele-
ver på den enskilda skolenheten. När vi tillskapat denna möjlighet har vi
betraktat detta som en sistahandslösning, när andra möjligheter inte har
stått till buds. Vi har nu öppnat den här möjligheten för kommunerna, och
det är nu deras sak att hantera den möjligheten på ett ansvarsfullt sätt.
Anf. 38 ERKKI TAMMENOKSA (s):
Herr talman! Det skall bli mycket intressant att se vad som kommer att
hända. Jag hoppas personligen att det inte blir ett s.k. Rinkebysyndrom. I
Rinkeby har man ovanligt många invandrarbarn, och det kan medföra att
det svenska språket inte kommer till användning.
Detta riktar jag inte till Göran Persson utan till allmänheten. Vi har ett
klimat i samhället som gör att invandrarfrågorna lätt glöms bort. Situationen
har förändrats kolossalt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
15
Prot. 1990/91:108 9§ Svar på frågorna 1990/91:547, 549, 550 och 551 om konst och bild
Svar på frågor
Anf. 39 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Marianne Andersson i Vårgårda, Ingela Mårtensson, Jan
Strömdahl och Kaj Nilsson har alla ställt frågor om bildundervisningens roll
i den nya gymnasieskolan.
Estetiskt tillval föreslås ingå som ett av nio obligatoriska ämnen i den nya
gymnasieskolan med minst 30 timmars undervisning. Detta innebär att den
estetiska verksamheten betonas på ett helt annat sätt än tidigare för alla gym-
nasieskolans elever.
För närvarande får de elever som väljer yrkesförberedande linjer, drygt
hälften av de sökande, endast möjlighet att studera bild eller musik genom
tillval. Mellan 7-10 % av de studerande på yrkesinriktade linjer har valt äm-
net bild som tillval i årskurs 1 under perioden 1973-1988. I årskurs 2 har de
senaste åren ca 4 % av eleverna valt bildundervisning som tillval.
Förslaget innebär således att estetisk undervisning kommer att ges till en
betydligt större grupp elever än i dag. För den elev som så önskar - och detta
avser alla elever i gymnasieskolan - kommer därtill bildundervisningen att
kunna bli betydligt större om han eller hon utnyttjar sitt individuella val till
bildundervisning.
I detta sammanhang bör också framhållas propositionens förslag om ett
estetiskt program. Det estetiska programmet skall efter ett första gemen-
samt år, där eleverna får möjlighet att pröva olika konstnärliga uttrycksfor-
mer, delas upp i tre grenar: konst och formgivning, musik resp, dans och
teater. I årskurs 3 kan eleverna sedan välja att specialisera sig på exempelvis
bild. Intresset hos eleverna för dagens estetiska utbildningar är stort. Därför
räknar jag med att många elever kommer att välja det estetiska programmet.
När det så gäller innehållet har regeringen tillsatt en läroplanskommitté
som har, som en av sina uppgifter, att lämna förslag till riktlinjer och model-
ler för de kursplaner som senare skall utarbetas av skolverket.
Då Marianne Andersson i Vårgårda, som framställt fråga 547, anmält att
hon var förhindrad att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att
Birgitta Hambraeus i stället fick delta i överläggningen.
Anförandena nr 40-43 illustrerades med ett antal bilder.
Anf. 40 KAJ NILSSON (mp):
Herr talman! Jag tackar statsrådet Persson för svaret. Jag ställde en fråga
tillsammans med mina tre kollegor. Vi är representanter för fyra olika par-
tier. Min fråga gällde egentligen konstbildningens betydelse i det framtida
gymnasiet.
Vi har tänkt visa litet bilder för att trycka på betydelsen av bilden, och jag
tänker fläta in mina kommentarer under tiden.
Första bilden visar Mona Lisa. Jag har valt henne därför att hon symboli-
serar vad vi menar med konst - även om hon senare fått en mustasch, är hon
16
fortfarande fräsch och en symbolbärare av konsten som sådan. Det känner
alla människor till.
Den andra bilden visar Sten Sture den yngres död. Jag har valt den för att
illustrera en minnesbild ur svenskt historiemåleri som säkerligen etsat sig
fast hos åtminstone äldre ledamöter i samband med historieundervisningen
i skolan. Den kan bidra till en nationell identitetskänsla och medvetenhet
om kulturarvet.
Den tredje bilden visar Midsommardansen med det svenska ljuset. Den
skildrar vårt dyrbara nationella kulturarv, det specifika svenska naturintres-
set.
Bild fyra är en modern bild av Evert Lundquist och kallas Boken. Den
visar en variant av det nordiska ljuset och de enkla tingens betydelse, något
som är värdefullt att föra med oss ut till Europa. 11.ex. USA har det svenska
måleriet med det nordiska ljuset rönt stor uppmärksamhet.
Anf. 41 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Jag ber också att få tacka skolministern för svaret på Mari-
anne Anderssons i Vårgårda fråga.
Mina bilder kan visas i en följd. Jag anar ur skolministerns svar att han ser
bildämnet enbart som ett estetiskt intresse, men bild är mycket mer, det är
ett språk. Som språk kan det utvecklas och förfinas så att det blir ett allt
bättre redskap för tanken och känslan. Vi kan förstå barnen utifrån deras
bilder. Deras utveckling avspeglas i deras skapande. Vi lär oss sammanhang
bättre när vi har blivit skickligare i att i klar form gestalta ett ämne eller något
vi varit med om. Kreativiteten stimuleras av ett utvecklat bildsinne. När man
bara uttrycker sig med ord blir tillvaron torftig. Bilden är konkret och ut-
trycker nyanser som inte kan verbaliseras. Vår kultur präglas av ett alltför
torrt teoretiserande. Jag anser att det är ett allvarligt misstag att endast låta
bildundervisningen vara ett obligatoriskt ämne inom det estetiska program-
met i gymnasiet. Fler än blivande konstutövare behöver lära sig bildens
språk. Att inskränka bildundervisningen till de estetiska programmen är
ungefär som att anse att undervisning i svenska endast är nödvändig för bli-
vande författare. Och hur skall det t.ex. gå för framtidens arkitekter om inte
bild ingår som ett självklart ämne på gymnasiet?
Anf. 42 JAN STRÖMDAHL (v):
Herr talman! Som arkitekt får jag väl säga att om inte jag hade haft den
här bildundervisningen hade det varit fullt med arkitekter i riksdagen, för
här arbetar vi inte med bild normalt. Situationen är den att bildämnet och
bildskapandet har en betydelsefull roll i grundskolan. Man lär sig att arbeta
med bild och ord, man lär sig arbeta med ett rikt språk. Bilden som visas nu
är ett exempel på vad eleverna i en högstadieklass i Västerås har åstadkom-
mit. Det ger också lärarna i t.ex. bild, svenska eller miljö möjlighet att sam-
arbeta.
Nästa bild: Det finns en tradition i svensk skola där den instruktiva plan-
schen har en plats som ingen glömmer som har undervisats med hjälp av de
här planscherna. Genom planscherna som visades i ämnet kristendom lärde
jag mig själv t.ex. att de gamla templen inte var några gamla grå trista ruiner,
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
17
2 Riksdagens protokoll 1990/91:108
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
18
utan rikt målade och dekorerade palats. Nu är de här planscherna ganska
begärliga väggprydnader, som man kan hitta på auktioner.
Nästa bild: Hjärtat, får symbolisera angelägenheten av bild och text till-
sammans och en bättre utbildning. Uppslagsverken arbetar mycket med bild
och text tillsammans. Det gäller då att förstå och kunna läsa detta.
Vi tar nästa bild. Precis som Birgitta Hambraeus sade, behöver tekniker
av alla de slag lära sig att arbeta med bilder och förstå dem. Det är någonting
man måste kunna för att sedan jobba vidare med datorgrafik och annat som
nu är helt dominerande i den tekniska verksamheten.
Jag skulle vilja sluta med följande fråga: Är det så att bildutbildning och
bildförståelse inte längre behövs som ett obligatorium i 9:an?
Anf. 43 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag tackar Göran Persson för svaret.
Jag tror inte att det är någon som inte vet vad denna bild symboliserar.
Gulfkriget kom på ett unikt sätt in i våra vardagsrum med bilder. Bilden ger
också en upplevelse av envåldshärskaren Saddam Hussein och hans brutali-
tet. I detta fall gäller det en tillfångatagen pilot som är neddrogad.
Det fanns också andra bilder från Gulfkriget, t.ex. bilden av den lille poj-
ken som Saddam Hussein klappade på huvudet. Den gav mycket mer infor-
mation än många ord.
Det fanns också bilder från kriget som vi inte fick se. Vi fick inte se några
bilder på skadade människor. Det verkade som om det var ett perfekt krig,
ett blodlöst krig.
Vi tar nästa bild. Det finns också andra typer av bilder. Reklamen använ-
der sig väldigt mycket av bilder. Man kan fråga sig vad den här damen har
på bilden att göra, men det är också ett sätt att appellera till en viss grupp
och befästa könsroller.
Vi tar nästa bild. Barn- och ungdomskulturen har sina bilder. För oss
vuxna kan de te sig ganska bisarra. Jag vet inte riktigt hur jag skall tolka den
här bilden. Det kanske också förstärker klyftorna mellan olika generationer.
Vi tar nästa bild. Här har vi en annan välkänd man, som kanske presente-
ras på ett sätt som vi inte är vana vid här i riksdagen. Här ger han mera sken
av att vara en antikens filosof, en religiös person, ett uttryck för 1800-talets
hjältedyrkan av intellektuella. Det är också ett sätt att presentera politiker.
Anf. 44 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Det var en bra illustration på hur bilden kan användas i un-
dervisningen. Vi som ofta besöker skolor - det tror jag några av frågestäl-
larna också gör - märker att väldigt många lärare i dag använder bilden på
detta sätt i sin undervisning. Vi märker också att väldigt mycket av våra bra
läromedel bygger på den kombination av ord och bild som jag tror att Jan
Strömdahl pekade på med sin illustrativa bild av hjärtat.
Jag har pratat med en organisation som heter Ord och bildakademien,
som har haft en lång rad synpunkter på dessa frågor i sin uppvaktning hos
mig. Jag delar uppfattningen att bilden betyder väldigt mycket för eleven och
skolarbetet, inte bara som en skönhetsupplevelse, utan naturligtvis också
som information. Eftersom bilden i det moderna samhället används som ett
sätt att påverka och föra ut budskap, är det naturligtvis värdefullt att man
kan analysera och förstå bilder.
Det har tagits upp en lång rad detaljerade frågeställningar. Beträffande
gymnasieskolan lämnar vi ett betydande utrymme till eleverna själva att ef-
ter intresse välja inriktning för sina studier. Jag tror att en hel del kommer
att välja en komplettering som är estetisk verksamhet utöver program som
kanske har en studieförberande eller yrkesförberedande inriktning. Det kan
då vara bild. Exakt hur det kommer att se ut vet vi ju inte i dag. Jag tror nog
att bild, konstnärlig verksamhet och estetisk verksamhet över huvud taget
kommer att förstärkas i den nya gymnasieskolan. Det är min bedömning.
Läroplanskommissionen arbetar med innehållet i de olika kurserna och äm-
nena. Det är självklart att den kommer att beakta och ta upp den typ av
diskussion som vi har fört här i dag. Det föreställer jag mig.
Anf. 45 KAJ NILSSON (mp):
Herr talman! Jag tycker att det svar som statsrådet nu utvecklade är
mycket positivt på många områden. Men i det svar som vi från början fick
hänvisas det faktiskt endast till tillval. Om man vänder sig mot Europa, som
vi gör i allt större utsträckning, kan man se att åtminstone konstutbildning
är etablerat på gymnasiet i de flesta länder. När svenska ungdomar kommer
dit och möter människor där kommer de inte att kunna möta dem på jämlika
villkor på konstområdet, som jag tagit upp här.
Nu kommer alltså ämnet konst- och musikhistoria att skäras ned. Vi und-
rar då vad man skall göra av ämnet. Det kan inte bara helt slopas. Antingen
kan man lägga det i det obligatoriska bildämnet, som vår motion pläderar
för, eller i kulturkunskapen, som tydligen har fått mycket litet tid. Det är
visst bara två timmar. Jag hoppas att denna kommitté - det blir väl den som
får ta ställning till detta - tar upp dessa synpunkter. Jag kan inte finna att
detta löses enbart genom tillval.
Anf. 46 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Jag inser att det är trängsel på gymnasiets schema. Det är
många ämnen som måste in. Göran Persson säger att lärare använder bilder,
men vi skall veta att det då är lärare som egentligen inte kan det språket.
Man använder en bild utan att ha kunskap i det. Jag har hört en bildlärare
berätta att det är svårt att samarbeta med t.ex. svensklärare - man skulle
behöva kunna gestalta också litteratur osv. i bildform - när det bara är en
liten del av klassen som är med där. Det är viktigt att vi för att kunna bli
fullödiga människor lär oss mer än ett språk; det är viktigt att vi förutom det
verbala språket också blir bildade på bildområdet.
Anf. 47 JAN STRÖMDAHL (v):
Herr talman! Jag ser också positiva drag i svaret från statsrådet. Det är
helt klart att det i jämförelse med dagens situation finns förbättringar i
idéerna för en ny gymnasieskola som är presenterade. Men det som vi för-
sökte peka på. bildens betydelse som likvärdig språkets och textens, innebär
att man borde ha samma typ av obligatorium, på samma nivå, som för de
språkliga ämnena. I praktiken kommer man i det obligatoriska tillvalet att
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
19
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
20
ha fyra estetiska ämnen att välja mellan. Jag tror inte att man på det sättet
direkt kan jämföra drama och dans med bild. Vi kan ju dansa här i nästa
frågestund, men det är kanske inte riktigt detsamma.
Frågan kvarstår. Borde det inte finnas plats för en starkare betoning av
bilden som ett obligatorium?
Anf. 48 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! De bilder jag tidigare visade från kriget, ungdomskulturen
osv., visar ju också på hur bilden kommit in alltmer och på allt fler ställen
och används som ett kommunikationsmedel i det moderna samhället. Man
måste då också se det som ett kommunikationsmedel. Jag har tidigare varit
inne på tanken att man faktiskt skulle kunna jämställa det med det svenska
språket. Nu blir det ju ändå så att många elever kommer att gå ut gymnasie-
skolan utan att ha någon utbildning i bildämnet, även om skolministern säger
att ämnet kommer att förstärkas. I ett demokratiskt samhälle är det inte rätt
mot våra elever att de inte också får en skolning i att kritiskt kunna granska
en bild och tolka budskapet i en bild. Det tillhör vår demokratiska skola att
det skall bli en undervisning för alla. Det har faktiskt blivit en försämring om
man ser tillbaka i tiden. Det har blivit sämre och sämre i det svenska samhäl-
let när det gäller bildundervisningen. Det blir mindre utrymme för detta i
skolan när det i ett bildsamhälle borde bli precis tvärtom.
Anf. 49 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Låt mig ta det sista först. Den proposition som riksdagen nu
behandlar och som frågorna faktiskt anknyter till flyttar ju fram positionerna
märkbart för hela elevgruppen när det gäller de estetiska ämnena och där
räknar jag in bildämnet.
Sedan har vi den större frågan om hur man ser på bilden som ett sätt att
kommunicera. Man kan faktiskt jämställa bilden med t.ex. svenska språket
som ett sätt att uttrycka ett budskap, som Ingela Mårtensson gör. Det är bara
att konstatera att jag inte har hittat tid för detta, precis som Birgitta Ham-
braeus var inne på i sitt inlägg. Jag har inte hittat tid till att göra den posi-
tionsframflyttningen i den timplan som vi har presenterat för riksdagen. Jag
tror inte heller att något av era partier kommer att hitta den tiden. Vi kan
naturligtvis diskutera bilden här, men det är skoldebattens eviga dilemma att
nästan varje ämne i skolan kan motiveras mycket utförligt, men sedan skall
det ställas mot andra ämnen. Då måste någonting annat vika i stället. Då vet
jag att ni fyra, precis som jag, kommer i en mycket svår avvägningssituation
i det här sammanhanget.
Anf. 50 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Det är klart att det är ganska hopplöst att diskutera vad vi
skall ta bort i stället osv. Jag tycker ändå att vi kunde vara överens om att
det är ett mycket viktigt ämne. Det är ett kommunikationsämne, och det
måste finnas plats för det som ett obligatoriskt ämne för alla elever. Om det
sedan skall bli en timme i veckan eller hur det skall utformas kan ju diskute-
ras. Men det skall finnas ett utrymme för alla elever att få någon form av
bildundervisning på gymnasieskolan.
Sedan håller jag med dem som har sagt att det estetiska programmet är
bra och att det är bra att dessa möjligheter finns. Det är bra att det förstärks
på det hållet, men det blir ingen förstärkning när vissa elever fortfarande
kommer att gå ut från gymnasieskolan utan att ha någon utbildning i bildäm-
net.
Anf. 51 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! För min del kan jag avsluta med att konstatera att Ingela
Mårtensson egentligen sammanfattar debatten på ett bra sätt. Hon sade att
det nästan är hopplöst att föra det här samtalet eftersom vi alltid kommer att
ställas inför någonting annat. Det är ju detta som är min situation. När krav
av det här slaget reses måste jag faktiskt ha modet och kraften att säga att
någonting annat får vika i stället. När vi då petar på det andra kommer det
andras representanter att ställa frågor till mig i riksdagen och undra varför
jag gör detta övergrepp mot deras ämne. Detta dilemma sitter vi i. Jag har
gjort en positionsframflyttning i den här propositionen för hela det estetiska
området. Det är naturligtvis bra också för bildämnet. Vi kommer inte så
långt fram som ni ville, men vi har kommit en bra bit i rätt riktning. Vi har
fått en debatt från andra ämnesföreträdare som känner sig missgynnade. Det
är skolpolitikens dilemma, hopplöst eller inte.
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
Anf. 52 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag menar att det är hopplöst om vi skall diskutera på det
här viset, att vi som anser att bilden skall vara ett obligatorium för alla på
gymnasieskolan skall ange vilka timmar som då skall tas bort. Jag tycker att
detta är en principdiskussion. Anser vi att bilden har en sådan betydelse i
det moderna samhället att det är en demokratisk rättighet för alla att få den
utbildningen måste det också finnas plats för den.
Skolministern sade att jag hade gjort en bra sammanfattning, och jag tol-
kar det som att han också delar min uppfattning att det här är ett viktigt kom-
munikationsämne. Då måste vi också se till att det finns plats för det.
Jag reagerade litet på det första svaret där det hela tiden talas om estetiskt
ämne. Det talas aldrig om i svaret att det är ett kommunikativt ämne. Den
attitydförändringen måste vi få till stånd.
Anf. 53 Statsrådet GÖRAN PERSSON (s):
Herr talman! Det är bara att titta på läroplanen för exempelvis grundsko-
lan, där framstår hur vi betraktar bildämnet. I det avseendet finns inga de-
lade meningar oss emellan. Det jag vill stryka under är att fördelningen av
tid mellan olika ämnen i gymnasieskolan riksdagsbinds. Även om man
tycker att skolministern, departementet eller någon annan borde göra avväg-
ningen kommer den förr eller senare till Ingela Mårtensson och hennes kol-
leger här i riksdagen. Tycker man att bildämnet är så oerhört viktigt hamnar
man i det läget - om man inte skall låta skolåret eller skoldagen växa - att
man faktiskt måste ha en uppfattning om vad man i stället kan ställa åt sidan.
Jag tycker att detta är viktigt. Jag har gjort den här markeringen. Jag har
gått så långt som vi nu har orkat. Längre än så här kommer vi inte nu. Skall
vi gå längre bör man faktiskt också, för att debatten skall vara rimlig, peka
21
3 Riksdagens protokoll 1990191:108
Prot. 1990/91:108 på vad som bör få lämna plats för det här ämnets tillväxt. Det var min enkla
7 maj 1991 slutsats.
Svar på frågor
22
Anf. 54 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag kan hålla med om att situationen är bättre när det gäller
grundskolan. Där har ju alla undervisning i bild, men däremot finns det inte
i gymnasieskolan. Det är lika viktigt att våra gymnasieelever får den här ut-
bildningen och att de utvecklar sitt kunnande och sin kompetens att uttrycka
sig med bilder. Det kommer många att göra i framtiden i sitt kommande
jobb. Där ingår bilden som en del i de redskap vi har att förmedla budskap
med. Då måste alla få den här möjligheten.
Sedan tycker jag inte att det skall vara vår sak här i riksdagen att sitta och
diskutera hur många timmar det skall vara hit eller dit. Vi skall kunna uttala
oss om vilka som skall vara obligatoriska och vilka ämnen som är viktiga,
vilka som är kärnämnen. Det tycker jag att vi kan göra. Men att sitta och
peta i timmar hit och dit tycker jag är litet svårt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 55 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Sonia Karlsson har frågat mig på vilket sätt jag avser att
verka för att Göta kanal även fortsättningsvis kan hållas öppen.
Enligt regeringsbeslut i maj 1984 ålades domänverket att överta förvalt-
ningen av statens aktier i AB Göta kanalbolag. Inför överföringen av ak-
tierna redovisades ett omfattande upprustningsbehov inom bolaget för att
möjliggöra fortsatt kanalverksamhet. Vidare angavs att fortsatta driftsun-
derskott i kanalrörelsen inte kunde undvikas.
Mot bakgrund av bedömningen att det var angeläget att slå vakt om Göta
kanals värden som kulturminnesmärke och turistled beslutade riksdagen
(prop. 1984/85:25, NU12, rskr. 87) samma år efter förslag av regeringen om
vissa ekonomiska åtgärder avseende bolaget bl.a. för att trygga den nödvän-
diga upprustningen av kanalen samt för att täcka förluster i bolaget till följd
av underskott i kanalrörelsen. Ett upprustningsprogram innefattande åtgär-
der under åren 1985 -1994 redovisades härvid för riksdagen. Regeringen har
därför genom beredskapsmedel, direkta statliga bidrag och nedsättning av
domänverkets inleveranskrav på totalt 61,6 milj.kr. hittills bidragit till bl.a.
upprustning av kanalen och därmed aktivt medverkat till att den hållits öp-
pen.
I regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin
och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna redovisas en minskning
av utgifterna inom bl.a. industridepartementets område. I min anmälan till
budgetpropositionen (prop. 1990/91:100, bil. 14, s. 80) inför budgetåret
1991/92 har regeringen ansett att 15,6 milj.kr. av denna minskning bör tas
från anslaget rörande upprustning och driftbidrag till AB Göta kanalbolag.
Några medel för upprustning har därför inte föreslagits. Förslaget behandlas
för närvarande inom riksdagen. Jag vill också påminna om att regeringen i
propositionen om näringspolitik för tillväxt (prop. 1990/91:87 s. 177) före-
slagit en ombildning av domänverket till aktiebolag per den 1 januari 1992.
I det sammanhanget kommer en rad olika frågor att behandlas såsom avkast-
ningskravet för det nya bolaget, hanteringen av olika samhällsuppgifter och
kulturhistoriskt värdefull egendom. Också frågor om Göta kanalbolaget
kommer att behandlas i samband med förberedelserna inför domänverkets
bolagisering. Jag kan i detta avseende nämna att regeringen senare denna
vecka kommer att ge domänverket och riksantikvarieämbetet i uppdrag att
utreda vissa frågor som rör kulturhistoriskt värdefull egendom under do-
mänverkets nuvarande förvaltning. Regeringen kommer i höst att förelägga
riksdagen förslag om den närmare inriktningen av bolagiseringen i dessa och
andra avseenden.
Avslutningsvis vill jag nämna att domänverket hos industridepartementet
begärt avdrag från inleverans för medel till upprustning och driftbidrag till
AB Göta kanalbolag. Framställningen bereds för närvarande inom rege-
ringskansliet.
Som framgått är frågor om kanalen aktuella i många sammanhang.
Anf. 56 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret.
I svaret hänvisas till bolagiseringen av domänverket. Men det är alldeles
för sent att lösa frågan vid årsskiftet. Kanalbolaget behöver pengarna från
budgetårets början, dvs. från den 1 januari 1991, för att verksamheten inte
skall påverkas negativt. Att man inte fått besked om anslaget har redan i dag
inneburit att osäkerhet har skapats om den fortsatta verksamheten.
Sedan säger industriministern att domänverket hemställt om att man skall
få göra avdrag för inleverans av medel. Jag förutsätter att detta är möjligt
och att regeringen ställer sig positiv till denna framställning om att domän-
verket får göra avdrag med det som behövs, dvs. 16,9 milj.kr. i 1990 års pen-
ningvärde, och att den summan får överlämnas till Göta kanalbolag.
Anf. 57 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Göta kanalbolag är ett dotterbolag till domänverket. Do-
mänverket har alltså ansvaret för verksamheten i detta dotterbolag. I det ar-
bete som nu pågår inför domänverkets bolagisering prövas naturligtvis hur
man skall kunna finansiera alla de olika uppgifter domänverket har som inte
har direkt kommersiell karaktär. Det är fråga om fritidsverksamhet, fiske,
kulturminnen, turism av olika slag samt olika leder, och däribland Göta ka-
nal.
Hur detta skall regleras får regeringen återkomma till riksdagen med. Det
kan lösas genom ett avtal mellan staten och domänverket vari bestäms hur
man skall lösa dessa uppgifter, vilka konsekvenser det får för avkastnings-
krav och inleverans till staten av vinstmedel. Det kan även göras på ett annat
sätt. Man kan redan i beslutet om bolagisering fastställa ett annat avkast-
ningskrav för domänverket där man tar hänsyn till dessa faktorer. Här finns
olika möjligheter.
I den nu aktuella situationen är budgetläget besvärligt, och det har gjort
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
23
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
24
att vi varit tvungna att se över våra utgifter. Regeringen har då ansett att
denna uppgift kan utföras av domänverket. Vi tror att det är bra att man får
pröva utgifterna och inte bara få medel från statskassan. Men detta måste
naturligtvis också leda till att det tas hänsyn till detta när det ställs krav på
lönsamhet osv. i domänverket. Detta får vi återkomma till.
Anf. 58 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Industriministern säger här att det bara är domänverket som
har ett ansvar. Men även regering och riksdag har ett ansvar, eftersom Göta
kanal är så speciell ur kulturhistorisk synpunkt och klassad som riksintresse
både för friluftslivet och kulturminnesvården. Det är också därför som riks-
dagen har bestämt att man skall fortsätta att ge medel för upprustning och
underhåll t.o.m. 1994/95 med drygt 15,5 milj.kr. per år. Detta är nödvändigt
för att kanalen skall kunna hållas öppen.
Får man inte medel från den 1 juli, har man så mycket pengar att man
kanske kan klara nästa år. Därefter kan man ur säkerhetssynpunkt inte hålla
kanalen öppen, eftersom det underhåll som behövs inte kan göras. Dess-
utom får man friställa de personer som har särskild kunskap om kanalens
underhåll.
Sveriges riksdag beslutade år 1810 att bygga Göta kanal. Jag hoppas att
industriministern inte vill vara den som stänger kanalen under 1990-talet.
Anf. 59 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Det är absolut inte min avsikt. Här har satsats över 60
milj.kr. under en period för att upprusta kanalen och göra den mer attraktiv.
I planerna ingår att regeringen tillsammans med domänverket skall reda ut
hur underhållet skall ske i framtiden. Men av ekonomiska skäl föreslår rege-
ringen inte riksdagen några direkta anslag.
Denna fråga behandlas för närvarande av riksdagen, och vi får se om riks-
dagen gör en annan bedömning än den regeringen har gjort.
Anf. 60 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Industriministern sade att det förs samtal med domänverket.
Min önskan är att dessa samtal skall leda till att Kanalbolaget får pengar från
den 1 juli i år.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 61 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Krister Skånberg har frågat mig på vilket sätt jag avser att
verka för att minska energiförlusterna på kraftledningsnätet.
Kraftföretagens beräkningar visar att överföringsförlusterna uppgick till
knappt 10 TWh år 1991. Av detta utgjorde ca 2,5 TWh förluster i storkraft-
nätet och resten förluster i regionala och lokala nät. I förhållande till den
totala elanvändningen inom landet har förlusterna minskat från ca 10 % år
1973 till knappt 7 % år 1990. Denna effektivisering av överföringen av el är
en följd av kraftföretagens och eldistributionsföretagens fortlöpande moder-
nisering av det svenska kraftsystemet.
Enligt regeringens uppfattning - vilken senast framhölls i propositionen
om energipolitiken (prop. 1990/91:88) - är det elmarknadsföretagens uppgift
att med utgångspunkt i den av statsmakterna fastlagda energipolitiken pla-
nera och utveckla kraftsystemet så, att landets behov av el blir tillgodosett.
Enligt ellagen (1902:71) krävs koncession för överföring och distribution av
el. Härvid prövas bl.a. företagets lämplighet att utöva sådan verksamhet.
Vid prövningen beaktas bl.a. distributionsföretagens ekonomiska möjlighe-
ter att genomföra behövliga investeringar och moderniseringar av lednings-
näten. I takt med moderniseringen minskas även de tekniska förlusterna.
Enligt min mening behövs inte några ytterligare åtgärder.
Anf. 62 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret.
Dessa överföringsförluster, energiförluster, är också ekonomiska förluster
för kraftbolagen, elanvändarna och samhället, och de innebär också förlus-
ter för miljön. Minskade förluster innebär en bättre resurshushållning. Min
fråga är: Är industriministern beredd att tillämpa balansprincipen även på
detta område, dvs. att ett kraftföretag skall åläggas att vidta de åtgärder för
att frigöra energi som är mest lönsamma? Skulle det visa sig att det finns mer
att göra när det gäller att minska effektförlusterna, och det gör det enligt min
uppfattning, skall sådana åtgärder få förtur som är mer lönsamma och kostar
mindre per kilowattimme än att bygga ut ny elproduktionskapacitet.
Herr talman! Ett sätt att minska energiförlusterna vid överföring är att an-
vända energin effektivare. På så sätt minskar man nätbelastningen. Ytterli-
gare ett sätt att minska nätbelastningen och därmed minska överföringsför-
lusterna är att kapa effekttopparna. Här finns minst tre sätt att genomföra
förbättringar, dels direkta ingrepp i nätet för att minska överföringsförlus-
terna, dels att använda energin effektivare, dels att kapa effekttopparna. Ba-
lansprincipen kan tillämpas vid alla tre sätten. Man väljer det som ger bäst
lönsamhet och kostar minst.
Anf. 63 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Det är naturligtvis en viktig uppgift att minska dessa överfö-
ringsförluster eftersom man på detta sätt kan komma undan de investeringar
som skulle behöva göras när det gäller tillförsel av el. Det är inte bara jag
som anser detta, utan detta är en viktig fråga både för kraftföretagen och för
distributörerna. Kan man komma bort från överföringsförluster är detta god
ekonomi.
Kraftföretagen och distributörerna har ett incitament för att vidta åtgär-
der, eftersom det i många fall sannolikt är mycket lönsamt. Men oftast kom-
mer lönsamheten fram enbart i samband med att andra investeringar som
också kan förbättra ekonomin görs.
Det finns olika elhushållningsprogram. Dessa åtgärder kan ses som en del
av dessa. Man arbetar med olika delar, och jag utgår ifrån att de som kom-
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
25
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
26
mer att arbeta med detta program inom energiverket eller det nya näringspo-
litiska verket också kommer att granska möjligheterna att utnyttja den be-
sparingsmöjlighet som ligger i att få ner överföringsförlusterna. Detta är na-
turligtvis helt i linje med det elhushållningsprogram som regeringen kommer
att lägga fram. Jag kan inte se att det behövs några ytterligare åtgärder från
regeringen i detta läge.
Anf. 64 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Regeringen kan naturligtvis inte detaljstyra detta område.
Vad som är viktigt är att klargöra principerna. Det är därför som jag frågar
om balansprincipen.
Regeringen har i sin energiproposition nämnt balansprincipen. Förhopp-
ningsvis har regeringen sett att man i Norge i och med den nya norska energi-
lagen börjat tillämpa en sådan princip och att den tillämpas, även med lag-
stöd, i ganska stor omfattning i USA, där man kallar det för least cost utility-
planning. Det finns förebilder i andra länder för den princip som regeringen
nämnt i propositionen. Men det är så pass löst uttryckt att regeringen borde
kunna förstärka den uttryckta viljeinriktningen och göra klart för kraftföre-
tag och användare att detta är en viktig princip.
Detta är en princip som alla tjänar på, nämligen principen att göra någon-
ting så lönsamt, och så litet kostsamt, som möjligt.
Anf. 65 Industriminister RUNE MOLIN (s):
Herr talman! Det är en helt självklar princip. Om det är billigare att spara
än att producera nytt skall man naturligtvis stimulera detta. Jag utgår ifrån
att de som skall arbeta med dessa elhushållningsproblem kommer att mer
konkret utforma hur en sådan balansprincip skall tillämpas på olika områden
inkl, överföring.
Anf. 66 KRISTER SKÅNBERG (mp):
Herr talman! Jag vill än en gång tacka för svaret. Jag hoppas att dessa rikt-
linjer om balansprincipen i den slutliga utformningen blir så klara som möj-
ligt. Detta får naturligtvis också riksdagen hjälpa till med vid behandlingen
av betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 67 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Görel Thurdin har frågat mig om jag kan redogöra för vad
som gäller för skatteplikten till mervärdeskatt på utbildningsområdet. Frå-
gan har ställts mot bakgrund av att riksskatteverket ännu inte meddelat re-
kommendationer på området och att det föreligger osäkerhet i fråga om
skattepliktens omfattning.
Undantaget från skatteplikt för utbildning omfattar varor och tjänster som
den som bedriver utbildningen direkt tillhandahåller den som åtnjuter
denna. När det gäller tillämpningen av bestämmelsen ankommer det som
bekant inte på regeringen att göra några bedömningar eller uttalanden. Det
är skattemyndigheterna som har att tolka lagen och besluta om omfattningen
av skattefriheten i enskilda fall.
Det är naturligtvis beklagligt att riksskatteverket ännu inte har meddelat
några rekommendationer på detta område. Här delar jag helt Görel Thur-
dins uppfattning. Enligt uppgift från riksskatteverket kommer dock verket
den 17 maj att fastställa allmänna råd och rekommendationer vad gäller mer-
värdebeskattningen inom bl.a. utbildningsområdet.
Jag är därför inte beredd att, utöver vad som redan finns angivet i proposi-
tionen, redogöra för vad som skall gälla på utbildningsområdet.
Anf. 68 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret.
Jag konstaterar att statsrådet åtminstone delar min uppfattning att det är
dåligt att det inte finns några klara regler för dem som bedriver utbildning i
landet. Detta gäller även med tanke på utbildningens betydelse. Skattesyste-
met har i allra högsta grad med rättssäkerhet att göra. Oklara regler skapar
osäkerhet, oro och utrymme för ett alltför kraftigt myndighetsutövande,
skulle jag vilja påstå.
Ungefär elva månader efter beslutet kommer man med rekommendatio-
ner, dvs. nästan ett helt år har gått sedan beslutet fattades här i riksdagen.
Statsrådet måste väl ändå tillstå att propositionen inte varit tillräckligt ge-
nomarbetad och är dåligt skriven. Utskottet har gått efter skrivningarna och
inte förmedlat några tydliga regler, och riksskatteverket har de facto inte ve-
tat vad riksdagen har beslutat. Nog måste väl också statsrådet tillstå att detta
är en rättsosäkerhet som inte är särskilt bra om regeringen vill ha acceptans
för en stor skatteomläggning.
Anf. 69 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Utgångspunkten för lagstiftningsarbetet på detta område
har varit att i stort sett samma regler som tidigare skall gälla. Utbildning har
tidigare varit befriad från mervärdeskatt och skall vara detta i även i det nya
skattesystemet.
Jag anser inte att det begåtts några fel i samband med propositionsarbetet.
Däremot har jag sagt att jag beklagar att det i detta fall tagit så lång tid att
få fram anvisningar. Detta är nu nära förestående, men det är beklagligt att
utarbetande av anvisningar för detta viktiga område har tagit så pass lång
tid.
Jag vill också understryka att detta är besvärliga tolknings- och tillämp-
ningsproblem. Det är inte alldeles lätt att klara ut gränsdragningsfrågorna.
Efter att tagit del av erfarenheterna på detta område är mitt intryck att kritik
ibland kommer från skattskyldiga inte på grund av att det råder oklarhet om
vilka bestämmelser som skall gälla, utan därför att man fått besked från skat-
temyndigheterna men inte gillar innehållet i de besked som givits. Detta har
i sin tur föranlett en del kritik.
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
27
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
28
Anf. 70 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Statsrådets senaste inlägg, åtminstone sista meningen, var
alldeles extra ordinärt. Jag har exempel på när man i mervärdeskatteären-
den kontaktat skattechefer som sagt: Vi kan över huvud taget inte ge någon
upplysning hur ni skall hantera er bokföring eller hur ni skall bete er när ni
skickar ut era fakturor. Detta har de sagt när man ringt till dem.
Jag har personligen försökt kontakta både dessa skattechefer och personer
som varit i kontakt med finansdepartementet för att kunna arbeta med dessa
frågor. Jag har dessutom fått helt olika svar.
De som jag frågat har hävdat att de fått vissa upplysningar från finansde-
partementet. Då måste ändå finansdepartementet ha uttryckt åsikter om
myndigheternas tolkning. Jag anser därför att statsrådet borde tillstå att pro-
positionen var dåligt skriven. Man har mycket fort hafsat fram ett förslag.
Man kunde ha dröjt med detta, eftersom man inte visste hur det skulle han-
teras.
Anf. 71 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag vet att det ibland uttryckts åsikter om att vi haft för
bråttom när det gällt att reformera vårt skattesystem och att vi skulle ha vän-
tat med detta ytterligare en tid. Jag delar inte den uppfattningen. Jag anser
att det var brådskande. Jag anser dessutom att det inte har begåtts några fel
på detta område i lagstiftningsarbetet.
Jag vill understryka vad som gäller på detta område lika väl som på andra.
Det ankommer inte på regeringen att göra bedömningar och tolkningar av
lagreglerna, utan det får göras i sedvanlig ordning av skattemyndigheterna.
Anf. 72 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag vill ställa en sista fråga till statsrådet. Är det vanligt och
acceptabelt att man inte får veta vad ett riksdagsbeslut innehåller förrän ett
år efter det att beslutet fattades?
Anf. 73 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Vi är säkert överens om att det är önskvärt att skattemyndig-
heterna utfärdar sina tillämpningsföreskrifter så skyndsamt som möjligt, och
helst innan reglerna träder i kraft. Men tillämpningen av lagarna måste
många gånger prövas genom ett förfarande i vårt domstolsväsende, och det
tar med nödvändighet tid. Det råder en osäkerhet innan domstolarna har
fällt sitt utslag. Den typen av rättstillämpning är en viktig del av vårt skatte-
system, och den kommer vi inte undan.
Anf. 74 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Domstolarna säger egentligen inte sitt förrän efter det att
man gjort de första bedömningarna på t.ex. skattemyndighetsnivån, även
om det finns ett förfarande med förhandsbesked.
Att domstolarna skall pröva lagstiftningen är en sak, men när man inte
ens kan fastställa något slags regel, och det ganska snabbt, visar detta att
regeringen inte i propositionen klart och tydligt talat om hur man anser att
denna gränsdragning skall göras.
Anf. 75 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag skall inte upprepa mig. Jag vill bara slutligen konstatera
att det om tio dagar - det råkar vara den norska nationaldagen - kommer ett
besked från riksskatteverket på denna punkt. Det tycker jag att Görel Thur-
din och jag gemensamt kan glädja oss åt.
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
Anf. 76 GÖREL THURDIN (c):
Herr talman! Jag vet inte om detta är ett mycket glädjande besked för dem
som bedriver utbildning och kanske inte intill denna dag har kunnat skriva
ut några fakturor. Frågan är ju inte ens klarlagd i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 77 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Ingrid Ronne-Björkqvist har pekat på att en viss stiftelse inte
befriats från skattskyldighet och begär besked om jag är beredd att verka för
skattebefrielse för stiftelser av liknande slag.
Flera förutsättningar måste vara uppfyllda för att en stiftelses skattskyldig-
het skall kunna begränsas. En begränsning i skattskyldigheten medges bl.a.
inte om en stiftelse under längre tid inte bedrivit eller inte kan väntas komma
att bedriva verksamhet som skäligen svarar mot avkastningen av stiftelsens
tillgångar.
När det gäller den stiftelse som Ingrid Ronne-Björkqvist hänvisar till har
frågan om begränsad skattskyldighet prövats av skattemyndigheterna och
skattedomstolarna och jag har erfarit att frågan åter prövas i domstol. Jag
kan självfallet inte uttala mig om hur jag ser på skattefrågan i detta enskilda
fall. Jag kan endast konstatera att stiftelsernas skattskyldighet och övriga be-
skattningsfrågor som rör stiftelser är föremål för en översyn av stiftelse- och
föreningsskattekommittén (Fi 1988:03). Det finns, enligt min mening, inte
några skäl att föregripa denna översyn.
Anf. 78 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det här är en stiftelse som
förvaltas och styrs helt ideellt. Ingen har tagit ut någon ersättning eller betal-
ning eller fått någon förmån från stiftelsen. Avkastningen går till medicinsk
forskning; Läkaresällskapet har hittills fått över 100 000 kr. De samlingar
som styrelsen vårdar är enligt riksarkivarien unika och oerhört värdefulla för
forskningen, och de bör inte skingras. Det står ju också skrivet i testamentet
att de inte får skingras. Genom orimliga skatteregler kan stiftelsen tvingas
till konkurs.
Anser statsrådet att det bör finnas förutsättningar för att en sådan här stif-
telse skall kunna existera? I så fall måste reglerna ändras. Regeringsrätten
behandlade frågan i februari och vägrade då prövningstillstånd. Efter vad
jag förstår återstår inte mycket annat än att ändra på reglerna. Detta kan 29
4 Riksdagens protokoll 1990191:108
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
man göra genom att ta bort 80-procentsregeln, eftersom den uppenbart slår
väldigt orättvist. Man kan också tänka sig att ge generösare avdragsmöjlig-
heter och t.ex. bevilja avdrag för drift och underhåll av den fastighet där de
här samlingarna är inrymda.
Anf. 79 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! I fråga om detta enskilda fall varken vill eller kan jag göra
någon överprövning av den bedömning som har gjorts av skattemyndighe-
terna och skattedomstolarna. Enligt vad jag har inhämtat har kammarrätten
tidigare prövat frågan, och nu lär en ny prövning pågå i länsrätten. Frågan
är alltså ännu inte slutgiltigt avgjord. Detta är det system vi har i vårt land,
och vi måste låta sakerna ha sin gång i de enskilda fallen.
Den generella lagstiftningen på detta område är, som jag nämnde, föremål
för översyn i stiftelse- och föreningsskattekommittén. Den kommittén vän-
tas bli klar med sitt arbete någon gång nästa år, och vi får då se om det där
finns anledning att ompröva lagreglerna på detta område.
Anf. 80 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Herr talman! Jag förväntar mig naturligtvis inte att statsrådet skall ta ställ-
ning i ett enskilt fall, utan min fråga avser just principen när det gäller den
här typen av stiftelser, om reglerna skall vara sådana att det är möjligt för
dessa stiftelser att existera.
I just det här fallet är det kanske nödvändigt för stiftelsen att gå i konkurs,
eftersom man inte klarar av sin ekonomi. Det är en stor tragedi. Det är fråga
om två rättrogna människor som gjorde det till sitt livsverk att visa sin om-
sorg om humanitär välgörenhet. Detta håller nu på att förfuskas. Det är där-
för brådskande att få veta om det finns i utsikt att en regeländring blir av. I
så fall kanske verksamheten kan hållas flytande så länge.
Håller statsrådet med om att reglerna är orimliga för den här typen av
stiftelser?
Anf. 81 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag instämmer naturligtvis i Ingrid Ronne-Björkqvists be-
dömning att den här stiftelsen verkar för ett behjärtansvärt ändamål.
När det gäller tolkningen av gällande lagstiftning är det inte förbjudet att
beakta de utgifter - i det här fallet för en fastighet - som stiftelsen har. Jag
känner inte till de närmare övervägandena hos de myndigheter som hittills
har bedömt fallet. Men jag vill alltså understryka att det inte i och för sig är
omöjligt att beakta de utgifter stiftelsen har för fastigheten.
Anf. 82 INGRID RONNE-BJÖRKQVIST (fp):
Herr talman! Jag är väldigt tacksam för att få den uppgiften. Det som är
så oerhört överraskande i de prövningar som har gjorts är nämligen att man
inte har fått beakta kostnaden för fastigheten där dessa samlingar är in-
rymda. Det borde ju rimligtvis vara lika behjärtansvärt att vårda förmögen-
het i form av fast egendom som att vårda kapitalet och placera det på ett
vettigt sätt. Stiftelsen har, som sagts, förvägrats prövningsrätt av regerings-
30
rätten, så de människor som nu i många år har ägnat sig åt det här ideella
arbetet känner sig rätt uppgivna och förtvivlade.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 83 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Karl-Gösta Svenson har frågat mig om jag avser att lägga
fram något förslag som innebär att beskattningseffekterna avseende bilför-
mån i taxiföretag likställs oavsett företagsform och att bilförmånsvärdet rela-
teras till det verkliga nyttjandet.
Beskattningen av förmånsbilar skärptes, för alla som innehar förmån av
fri bil, i samband med skattereformen. Liksom tidigare finns dock möjlighet
för anställda i taxiföretag att få förmånsvärdet jämkat vid inkomsttaxe-
ringen. Enligt av riksskatteverket utfärdade rekommendationer kan för-
månsvärdet jämkas ner till ett halvt basbelopp, för närvarande 16 100 kr.
Anledningen till att jämkning medges är de begränsade möjligheter att an-
vända bilen privat som ofta föreligger för innehavare av taxibilar. Samma
jämkningsmöjlighet för enskilda näringsidkare har av regeringen föreslagits
riksdagen i proposition 1990/91:166 om särskild löneskatt på pensionskost-
nader, m.m.
Jag ser för närvarande inget behov av ytterligare översyn av inkomstskat-
tereglerna rörande förmån av fri bil.
Anf. 84 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för svaret. I den mån ett taxiföretag
bedrivs i aktiebolagsform kommer företaget att drabbas av en avsevärt ökad
skatte- och avgiftsbelastning i jämförelse med taxiföretag som bedrivs i en-
skild regi. Jag har sett exempel på att en sådan skillnad kan uppgå till över
20 000 eller t.o.m. 25 000 kr. Jag är därför förvånad över att statsrådet i sitt
svar inte alls kommenterar denna olikhet och det faktum att uttaget av moms
gör att det blir en sådan väldig skillnad.
Avser verkligen inte statsrådet att återkomma till riksdagen med förslag
om att man skall eliminera denna olikhet när det gäller skatter på avgiftsut-
tag? I den mån regering och riksdag hade följt det moderata förslaget om att
förmånsbeskattningen skall relateras till det verkliga nyttjandet av en bil,
hade inte den här uttagseffekten uppkommit.
Efter vad jag kan förstå är man på finansdepartementet införstådd med
taxiföretagens problem i detta avseende, eftersom vi i skatteutskottet har
fått kännedom om att Svenska taxiförbundet redan den 14 februari uppvak-
tade er och informerade om de här problemen. Det borde ha resulterat i att
regeringen presenterade någon form av förslag när det gäller jämkningen för
enskilda företag i samband med att man lade fram den aktuella proposition
som statsrådet åberopar.
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
31
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
Anf. 85 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Som jag i mitt svar konstaterade är vi nu i färd med att åstad-
komma likställighet mellan anställda i aktiebolag och egenföretagare när det
gäller förmånsvärdet vid inkomsttaxering. Det är riktigt att andra skillnader
kvarstår. I själva verket skiljer sig aktiebolag och enskilda näringsidkare åt i
en rad avseenden. Detta slår inte entydigt till förmån för den ena associa-
tionsformen, utan i vissa fall kan man möjligen hävda att aktiebolag gynnas
och i andra fall att enskilda näringsidkare gynnas.
Att åstadkomma total likställighet innebär en mycket stor och mångfaset-
terad process, och detta får givetvis verkningar som sträcker sig vida utöver
taxiföretagen.
Jag vill på ett speciellt område - nämligen vad gäller uttaget av sociala av-
gifter - säga till Karl-Gösta Svenson att vi för närvarande internt inom fi-
nansdepartementet bedriver ett arbete för att se i vilken mån man kan låta
jämkade förmånsvärden ligga till grund för uttag av arbetsgivaravgifter i ak-
tiebolag. Vi håller alltså på att undersöka om vi kan få en likformighet även
på detta område, men jag är inte i dag beredd att säga om vi med anledning
av detta kommer att lägga fram något förslag. Att vi hittills inte har gjort det
beror på att vi även har haft en del andra arbetsuppgifter, och något skall vi
ju ha kvar att göra också under nästa mandatperiod.
Anf. 86 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Behöver det ta så lång tid som till nästa mandatperiod? Kan
vi inte få se något resultat från finansdepartementet i den här viktiga frågan
redan under våren? Statsrådet kan väl vara överens med mig om att det just
i taxiföretag med begränsade möjligheter att utnyttja förmånen i dag råder
en osäkerhet. De som i dag bedriver verksamhet på detta område i bolags-
form måste naturligtvis fundera på om de fortfarande skall ha kvar den for-
men av verksamhet eller om de i stället skall gå över till enskild verksamhet.
Detta minskar ju deras skattebelastning rätt avsevärt, eftersom det även be-
rör uttaget av mervärdeskatt - och också det är ju ett mycket stort belopp,
eftersom även det baseras på bruttobeloppet.
Det är bra att finansdepartementet utreder frågan, men jag förväntar mig
att ni snabbar på arbetet så att ni kan lämna ett besked till oss här i riksdagen
och, framför allt, till aktörerna på marknaden.
Anf. 87 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Jag är inte beredd att gå längre än vad jag har gjort. Vi kom-
mer, när vi har analyserat frågan, att ge besked om vilken slutsats vi drar.
Men jag är inte i dag beredd att säga vare sig vid vilken tidpunkt vi blir fär-
diga eller vad resultatet blir. Det får analysen utvisa.
Anf. 88 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Jag vädjar till statsrådet och finansdepartementet att snabba
på arbetet för att vi skall slippa en förändring i associationsformen som gör
att man flyktar från bolag till enskilda företag.
32
Anf. 89 Statsrådet ERIK ÅSBRINK (s):
Herr talman! Vi arbetar med stor skyndsamhet. Jag fick nyss kritik för att
vi ibland arbetar med/or stor skyndsamhet. Jag kan bara säga att vi också i
fortsättningen skall hålla ett högt tempo.
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 90 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Roland Larsson har frågat mig vad regeringen avser göra för
att förkorta handläggningstiderna när det gäller det kontanta arbetsmark-
nadsstödet, KAS, så att stödet utbetalas när det verkligen behövs.
Fr.o.m. den 1 juli 1990 koncentreras administrationen av det kontanta ar-
betsmarknadsstödet till fyra länsarbetsnämnder. Skälet till denna omorgani-
sation var bl.a. att man ville uppnå en effektivare administration. Ansökan
om KAS görs skriftligen hos länsarbetsnämnderna i Gävleborgs, Älvsborgs,
Gotlands och Blekinge län. Utbetalning sker genom försäkringskassorna.
Enligt uppgift från de fyra länsarbetsnämnderna avgörs en inkommen ansö-
kan om kontant arbetsmarknadsstöd normalt inom några veckor. Handlägg-
ningstiden styrs här som överallt annars av antalet inkomna ärenden och
ärendenas svårighetsgrad. Behöver ett ärende kompletteras kan handlägg-
ningstiden självfallet bli längre. Myndigheten är ju då inför sitt beslut bero-
ende av hur snabbt den enskilde kompletterar sitt ärende. Jag vill här under-
stryka vikten av att en sökande håller nära kontakt med arbetsförmedling
och KAS-administration för att på alla sätt minimera tiden för åtgärd.
Anf. 91 ROLAND LARSSON (c):
Herr talman! Jag ber att få tacka arbetsmarknadsministern för svaret. Jag
är ganska övertygad om att ministern inte själv är helt på det klara med hur
detta i dag fungerar. Jag tror nämligen inte att jag i så fall skulle ha fått det
svar jag nu fick. I svaret redovisas ju inte något initiativ i syfte att korta ned
handläggningstiderna. Dess värre är det så att de informationer som ligger
till grund för arbetsmarknadsministerns svar inte stämmer med verklighe-
ten. Handläggningstiderna är i de flesta fall så långa som jag har angivit i min
fråga. Det är faktiskt mera normalt att man får vänta tre eller fyra månader
än att det bara tar några veckor - vad nu skillnaden kan bero på.
Detta är för den enskilde ofta ett mycket stort problem. Det rör sig i de
flesta fallen om unga människor, kanske ungdomar som nyss har avslutat sin
värnplikt och upptäcker att det i dag inte finns något arbete att få. De tvingas
då söka denna form av stöd. Det är i regel just den gruppen som drabbas.
Att få vänta tre - eller i vissa fall fyra - månader utan att få några pengar
innebär naturligtvis ett besvärande försörjningsproblem, vilket i sin tur
många gånger gör att man måste vända sig till socialförvaltningen och ansöka
om förskott på KAS, vilket i sin tur sätter i gång minst tre-fyra olika admi-
nistrationer - dels arbetsförmedlingen, dels KAS-administrationen på Got-
33
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
land, dels socialförvaltningen, dels försäkringskassan, som står för utbetal-
ningen. Alla de här byråkratiska administrationerna skall då valsa omkring
i ett system som egentligen borde vara mycket enklare.
Jag tycker att arbetsmarknadsministern borde ta ett initiativ för att korta
ned tiderna och verkligen på allvar försöka göra något åt situationen.
Anf. 92 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag tar självfallet alla propåer om att saker och ting går för
långsamt och inte fungerar på allvar. Vi har varit i kontakt med alla de läns-
arbetsnämnder som handhar KAS-administrationen, och ingenstans kunde
man peka på exempel på fall där handläggningen hade tagit fyra månader.
Man redovisade i stället att det, om det gäller människor som redan är inne
i systemet, i princip är fråga om vändande post och att det, om det rör sig
om nya ansökningar, i extremfallet kan gå upp till sex veckor innan stödet
betalas ut.
Jag hoppas att Roland Larsson, om han har tillgång till andra informatio-
ner, vid något tillfälle kan visa dem för mig så att vi kan igenom dem. Det är
självfallet mycket allvarligt om en normal handläggningstid är fyra månader
eller mer. Det skall inte behöva inträffa om det inte är fråga om att väldigt
komplicerade uppgifter, som den enskilde inte får fram, på olika sätt fördrö-
jer eller gör det svårt för myndigheterna att bedöma saken.
Jag skall ta detta på allvar. Om dessa uppgifter är riktiga och problemet är
omfattande, så behövs det självfallet ett initiativ. Men jag har inte gjort den
bedömningen.
Anf. 93 ROLAND LARSSON (c):
Herr talman! Jag skulle då vilja rekommendera arbetsmarknadsministern
att ta kontakt med dem som är sysselsatta inom just KAS-administrationen.
Jag tror att de har en kanske något bättre bild av situationen än länsarbets-
nämnderna. Det är i varje fall den uppfattning jag har fått efter att ha varit
i kontakt med både administrationen på Gotland och länsarbetsnämnden.
Jag känner mig i och för sig ganska nöjd med arbetsmarknadsministerns
svar, eftersom jag är övertygad om att det kommer att tas ett initiativ om
arbetsmarknadsministern verkligen får reda på hur det ligger till. Det är just
den här typen av problem, som unga människor drabbas av alldeles i onö-
dan, som skapar det misstroende mot samhället som vi tyvärr på olika sätt
stöter på i politiska sammanhang. Jag tror att vi alla är betjänta av att slippa
den här typen av småproblem, som egentligen borde kunna lösas ganska en-
kelt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 94 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
34 Herr talman! Per Gahrton har frågat mig vad det finns för sakskäl att tro
att Sverige genom EG skulle få minskad arbetslöshet, när danska erfarenhe-
ter och prognoser av EG-experter tvärtom tyder på att EG-effekten på
svensk arbetsmarknad blir en stark ökning av arbetslösheten.
Först vill jag slå fast att arbetslöshetsnivån i ett enskilt land, således också
varje EG-land för sig, är starkt beroende av de ambitioner som landet i fråga
har när det gäller arbetsmarknadspolitiken. I Sverige har vi kanske tydligare
än i de flesta andra länder insett vikten av att såväl av fördelnings- som stabi-
liseringspolitiska skäl ha en väl fungerande arbetsmarknadspolitik, och våra
ambitioner på detta område är högre än vad som gäller i EG-länderna. In-
riktningen på arbetsmarknadspolitiken är hos oss också annorlunda genom
att vi prioriterar aktiva åtgärder som skall förhindra utslagning och under-
lätta återinträdet på arbetsmarknaden i stället för att betala passiviserande
kontantstöd.
Det säger sig dock självt att arbetsmarknadspolitiken inte ensam kan bära
det fulla ansvaret för att vi skal) kunna undvika arbetslöshet och klara målet
arbete åt alla. Därtill krävs också att vi har en sund ekonomisk utveckling
som skapar tillväxt och stärker vår konkurrensförmåga gentemot omvärl-
den. Detta kommer vi inte att kunna uppnå om vi isolerar oss från våra vikti-
gaste marknader. Ett EES-avtal mellan EFTA-länderna och EG eller ett
svenskt EG-medlemskap kommer att aktivt bidra till denna önskvärda eko-
nomiska utveckling, vilken kommer att göra det lättare för oss att uppnå sys-
selsättningsmålen.
Vi har redan nu betydande erfarenheter av samarbete med andra länder
när det gäller en gemensam arbesmarknad. Jag tänker då på det nordiska
samarbetet i detta avseende, som också inkluderar Danmark. Jag tror att vi
alla är överens om att detta samarbete har fungerat bra och att det inte på
något sätt har påverkat arbetslösheten i Sverige negativt, trots att Danmark
med sin höga arbetslöshet ingår i denna gemensamma arbetsmarknad.
Slutligen vill jag hävda att man ofta överdriver rädslan för att en gemen-
sam arbetsmarknad med EG skall innebära en ohämmad invandring av ar-
betskraft till Sverige. Erfarenheterna från EG visar inte på någon påtaglig
ökning av arbetskraftens rörlighet över gränserna. För närvarande flyttar
varje år ca 0,1 % av befolkningen mellan olika regioner inom EG.
Genom att hålla fast vid vår syn på arbetsmarknadspolitiken och vid den
fastlagda politiken i EG-frågan finns det enligt min uppfattning sakskäl nog
att tro att vi inte kommer att få uppleva arbetslöshet på sådana nivåer som
Per Gahrton refererar till.
Anf. 95 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Jag tackar för svaret, som var ganska fritt från sakskäl. Jag
tycker att arbetsmarknadsministern verkar polemisera mot partier som lyck-
ligtvis ännu inte finns i riksdagen. För informations skull kan jag säga att vi
har motionerat här i riksdagen om att vi skall vidga arbetsmarknaden till att
omfatta hela Östersjöområdet och fått förslaget nedröstat av bl.a. socialde-
mokraterna.
Det här handlar inte om att den gemensamma arbetsmarknaden skulle
vara ett problem, utan det är fråga om en gemensam ekonomisk politik, en
ekonomisk monetär union, en gemensam riksbank och en gemensam valuta.
Har inte ni på arbetsmarknadsdepartementet funderat över vad det kan bero
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar pä frågor
35
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
36
på att Belgien har 7,75 % arbetslöshet, Danmark 8,75 %, Tyskland 6,25 %,
Grekland 9,25 %, Spanien 15,5 %, Frankrike 8,75 %, Irland 16,5 %, Italien
10,25%, Nederländerna 7,25% och Storbritannien 7,25% arbetslöshet, i
snitt 8,75 % arbetslöshet? Vad kan det bero på att inget EG-land utom Lux-
emburg har kommit under 5 % arbetslöshet? Vad är det för sammanhang?
Kan det tänkas att det beror på att man har skrivit in i EG-statuterna, i vitbo-
ken och i förslagen till en ekonomisk och monetär union att inflationsbe-
kämpningen skall prioriteras så till den grad att den alltid kommer i första
hand framför arbetslöshetsbekämpningen? Hur skall Sverige som EG-med-
lem, som enda unika fantastiska nation som då trots allt inte har något själv-
bestämmande, konkret kunna undvika att drabbas av samma öde som t.ex.
Danmark, som har fått en fyrdubbling av sin arbetslöshet sedan Danmark
blev EG-medlem? Jag har inte fått något som helst svar på det, inte tillstym-
melse till svar utan bara en massa snack om att vi inte skall isolera oss. Hur
skall Sverige kunna driva en ekonomisk politik som förhindrar arbetslöshet
när Sverige är medlem i EG?
Anf. 96 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag är ledsen om Per Gahrton upplevde detta som bara
snack. Jag har faktiskt svarat på Per Gahrtons fråga, skulle jag vilja påpeka.
Det är han som i sin fråga har hänvisat till oron att arbetskraften skulle
komma att söka sig till de regioner där det finns arbete. Jag tog Per Gahrtons
fråga så mycket på allvar att jag faktiskt försökte besvara just den.
Väldigt mycket när det gäller arbetslöshetsnivåerna handlar om, vill jag
betona, vilken politik och vilka ambitioner de enskilda länderna har. Det
finns inte någon ödesbestämd utveckling - vare sig i Europa eller någon an-
nanstans - som innebär att arbetslösheten kommer att ligga på en viss nivå
bara beroende på om man är medlem i EG eller inte. Jag vill betona att Sve-
rige är ett litet land som är extremt beroende av omvärlden, inte minst bero-
ende av exporten. Vi har alltid varit och kommer alltid att vara en del av en
större internationell ekonomi, som också omfattar Europa. I den mån detta
inger oro har det ingenting med EG-medlemskap att göra. Vi är en del av
denna region och denna omvärld oavsett om vi är medlemmar i EG eller
inte.
Jag vill vidare betona det som Per Gahrton var inne på i slutet av sitt anför-
ande, nämligen att avgörande för hur vi skall klara vår mycket låga arbetslös-
het är vår förmåga att kombinera låg inflation med låg arbetslöshet. Det var
det enda sakskäl som Per Gahrton själv angav. Det helt avgörande är om
inte bara denna riksdag utan också parterna på arbetsmarknaden inser detta.
Vi är i stort sett ensamma i hela Europa om att hävda att det går att få ner
arbetslösheten och inflationen samtidigt. Där menar jag att det är vi själva
och vår förmåga att lösa våra problem som i slutändan avgör hur hög arbets-
löshet vi kommer att ha. Det är inte fråga om att EG skulle vara ett hot, utan
det hela beror på oss själva.
Anf. 97 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Jag ställde min fråga på grundval av en förutsättning som
man numera uppenbarligen inte kan ha, nämligen att regeringen vet vad EG
är, att regeringen vet att EG har en regeringskonferens om utarbetande av
en ekonomisk-monetär union, att det finns förslag framlagda om att man där
kommer att ha budgetkontroll och att man enligt Jacques Delors senaste tal
också kommer att ha en gemensam riksbank, en gemensam valuta och där-
med kommer att inskränka de möjliga ekonomisk-politiska medlen. Jag
hade tänkt att jag skulle få en seriös analys av hur detta skall vara förenligt
med att Sverige som ett län i EG-staten skulle kunna föra en självständig
ekonomisk politik. Låt mig fråga konkret: Vilka ekonomisk-politiska medel
kommer att kvarstå för Sverige när det gäller att föra en aktiv arbetsmark-
nadspolitik när Sverige blir medlem i EGs ekonomisk-monetära union?
Dessutom vill jag fråga: Kan arbetsmarknadsministern garantera att arbets-
lösheten på grund av EG-anpassningen icke går över 5 %?
Anf. 98 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag har många gånger önskat att jag hade en kristallkula att
titta i när det gäller framtiden. Däremot är jag helt övertygad om att det allra
viktigaste när det gäller nivån på arbetslösheten i Sverige är den ekonomiska
styrka och tillväxt som vi kommer att ha i vårt land på 90-talet. Vidare är det
av helt avgörande betydelse vilka ambitioner vi har i vårt land när det gäller
att icke acceptera öppen arbetslöshet. Det är också helt avgörande hur väl
vi lyckas vara med och vara en del när det gäller omstruktureringen av vårt
näringsliv, bidra till att höja kompetensen och få rum med investeringar och
öka tillväxten. Den del som Per Gahrton nu frågar om finns inte nämnd i
hans fråga, och det vill jag betona. I frågan talar han om danska erfarenheter
och rörligheten. Och det var detta som jag tog på allvar också i mitt svar. Jag
vill fråga Per Gahrton i vilken mån Per Gahrton tror att vi i Sverige genom
en isolerad politik skulle ha större förutsättningar att klara våra höga ambi-
tioner på sysselsättningsområdet än vi får när vi blir en del av Europa.
Anf. 99 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Det skulle gå åt pipan om vi isolerade oss. Just därför föror-
dar vi inte heller det. Däremot har vi läst geografi och vet att Sverige redan
är en del av Europa. Vi kan därför inte bli det som vi redan är. Men när man
ställer en fråga till en arbetsmarknadsminister utgår man självfallet från att
hon känner till elementa om ekonomisk-finansiell politik och att man inte
skall behöva undervisa om att EG är på väg att bli en ekonomisk-monetär
union, vilket innebär allt det som jag har räknat upp här tre fyra gånger.
Och det är detta som saken handlar om, och det är det som är de danska
erfarenheterna redan innan den unionen är färdig. Men jag kan alltså inte få
svar på två sådana konkreta och uppenbara följdfrågor som vilka ekono-
misk-politiska medel som kommer att återstå för en svensk regering när det
gäller att bekämpa arbetslöshet när Sverige eventuellt blir medlem i EGs
ekonomisk-monetära union och om Sveriges arbetsmarknadsminister kan
garantera att vi inte får en större arbetslöshet än en för svenska förhållanden
oerhört stor på 5 % om Sverige blir medlem i EG.
Anf. 100 Arbetsmarknadsminister MONA SAHLIN (s):
Herr talman! Jag skall kortfattat kommentera detta. Jag vill betona att den
ekonomiska politik som vi i Sverige nu bedriver, den inflationsbekämpning
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
37
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
38
som vi nu bedriver, den omställning av den ekonomiska politiken för att öka
tillväxten i vårt land som vi nu bedriver och den arbetsmarknadspolitik som
vi nu bedriver för att öka kompetensen hos både de anställda, de arbetslösa
och allmänt i näringslivet i Sverige är det som kommer att avgöra vilka ar-
betslöshetsnivåer som vi kommer att få i Sverige - detta vid sidan av vilka
ambitioner den regering som kommer att styra Sverige under 90-talet och
som också kommer att föra in Sverige i EG kommer att ha. Det är dessa
faktorer som är helt avgörande för vilka arbetslöshetsnivåer vi kommer att
få i Sverige.
Jag hoppas att Per Gahrton inte behöver undervisa mig vare sig om arbets-
marknadspolitik eller om EG. Däremot tror jag att vi alla har oerhört
mycket att lära om och av EG men också lära ut till EG. Jag är väl medveten
om att Sverige är en del av Europa. Men att vi kommer att vara påverkade
på ett helt annat sätt under 90-talet, det är helt riktigt. Men i slutänden är
det vi som avgör.
Anf. 101 PER GAHRTON (mp):
Herr talman! Vad arbetsmarknadsministern uppenbarligen inte vill ta i sin
mun, föra till protokollet och eventuellt någon gång till svenska folket är att
det inte är nog med att vi inte kan devalvera - det spelar en mindre roll efter-
som det inte är någon bra modell. Men vi kommer inte heller att kunna an-
vända ränteinstrumentet. Vi kommer inte att kunna budgetbalansera som vi
vill. Vi kommer över huvud taget inte att kunna föra en Keynesiansk ekono-
misk politik. Vi kommer inte att kunna balansera konjunktursvängningarna
med en självständig svensk ekonomisk-finansiell politik, eftersom vi kom-
mer att vara ett län i den ekonomisk-monetära unionen. Det är ju det som
det handlar om. Hur skall Sverige som enda delstat i EG kunna ha en väsent-
ligt lägre arbetslöshet än alla de andra länderna? Det är min grundfråga, och
den kommer vi att ställa till regeringen om och om igen, och den har jag inte
fått något svar på.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 102 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Gudrun Schyman har frågat mig om jag är beredd att vidta
åtgärder för att få till stånd en öppen diskussion kring frågor om polissamar-
betet inom EG.
Mitt svar på frågan är ja.
Jag har i skilda sammanhang redovisat vad den ökade internationalise-
ringen kan innebära både när det gäller utvecklingen av den gränsöverskri-
dande kriminaliteten och i fråga om det internationella polissamarbetet.
Bl.a. har jag redovisat Sveriges kontakter med den s.k. TREVI-gruppen och
dess arbete, där frågor om europeiskt polissamarbete diskuteras. Jag har i
den proposition om förnyelse inom polisen (prop. 1989/90:155) som lades
fram förra våren för riksdagen lämnat en redovisning av aktuella frågor om
det internationella polissamarbetet.
Rikspolisstyrelsen har publicerat en särskild rapport om europeiskt polis-
samarbete efter 1992. Även säpokommittén (SOU 1990:51) har belyst frågor
om internationellt samarbete i sitt slutbetänkande från förra sommaren.
Om Gudrun Schyman anser att de här frågorna har debatterats för litet,
kan detta bero på att det till en del handlar om ganska svåra frågor. Men för
våra möjligheter att bekämpa brottslighet, särskilt vad gäller narkotika och
organiserad kriminalitet, är internationellt samarbete på polisområdet av av-
görande vikt. Självfallet bör vi föra en öppen debatt om både de möjligheter
vi har och de problem vi väntar.
Då Gudrun Schyman, som framställt frågan, anmält att hon var förhind-
rad att närvara vid sammanträdet, medgav talmannen att Bengt Hurtig i stäl-
let fick delta i överläggningen.
Anf. 103 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag får å Gudrun Schymans vägnar tacka för svaret.
Redan det EES-avtal som kommer att bli färdigt kanske redan under detta
år kommer att innebära en ökad fri rörlighet och minskad gränskontroll när
det gäller vårt land. Såvitt jag kan bedöma kommer det redan ganska snart
att leda till ett ökat behov av polissamarbete, eftersom man i dag kan genom-
föra gränskontroller utan att misstänka folk för något speciellt och på det
viset få en naturlig kontroll av narkotikaflödet och den organiserade krimi-
naliteten.
Särskilt narkotikaflödet är något som oroar stora grupper, inte minst folk
från den landsända som jag kommer ifrån, nämligen Norrland. Där avveck-
lar man nu en hel del tjänster inom tullväsendet, vilket tydligen ligger i linje
med detta.
Jag tror inte att vi får underskatta denna problematik. Nu vräker de syd-
amerikanska knarkproducenterna in knarket till Europa. Och det förs, såväl
i USA som i Västeuropa, en debatt där man från nyliberalt håll för fram tan-
ken att detta i större eller mindre utsträckning borde släppas fritt. Det är en
risk som vi måste vara klart medvetna om och föra en öppen debatt om.
TREVI-samarbetet som nämndes handlar om kamp mot terrorism, radi-
kalism och internationellt våld. Man kan fråga sig vad detta med radikalism
kommer att innebära. Kan civilministern garantera att t.ex. husockupanter
och trädkramare inte kommer att registreras inom det här systemet?
Anf. 104 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag har inte uppfattningen att det förhållandet att gränskon-
trollen minskar på något sätt förändrar situationen. Den innebär att vi i vissa
sammanhang får ett ännu större problem än vi har. Men vi har ju i dag en
gränsöverskridande kriminalitet som är mycket omfattande. Naturligtvis
ställer jag mig litet undrande inför Gudrun Schymans och Bengt Hurtigs sätt
att ställa frågorna: att det är bara problem med att närma sig EG på det här
området. Vi har sedan en lång tid tillbaka mycket stora problem med inter-
nationell kriminalitet, terrorism och narkotika, vilket Bengt Hurtig berörde.
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
39
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Svar på frågor
Skall vi ha någon chans att komma åt de internationella ligorna och spåra
dem som begår mycket svåra våldsbrott runt om i världen och då framför allt
i Europa, måste vi ha ett internationellt samarbete. Jag tycker att den här
diskussionen är intressant och viktig, men den måste föras med utgångs-
punkt i att det här rör sig om ett stort problem som måste lösas. Det interna-
tionella samarbetet är då mycket viktigt för att man skall kunna lösa proble-
met.
Anf. 105 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Självfallet är det ett viktigt problem, och naturligtvis måste
det vara ett internationellt samarbete. Följden måste emellertid bli att man
kommer att tvingas släppa in andra länders polis för att utföra ett arbete som
egentligen tidigare grundlagsenligt har åvilat den svenska poliskåren. Frågan
är om detta kommer att vara möjligt utan att vi ändrar grundlagen, och då
blir följden att samarbetet under en period inte kommer att fungera eller
vara särskilt effektivt.
Jag noterade att man i det avtal som nu har träffats mellan de sex drar upp
riktlinjer för polissamarbetet. Såvitt jag förstår kommer polisen att kunna
gå in över gränserna i de olika länderna. Trycket på Sverige kommer natur-
ligtvis att öka. Vidare konstaterar jag att civilministern sade att vi bör föra
en öppen debatt, men frågan gällde vilka åtgärder som bör vidtas för att en
sådan debatt skall kunna föras.
Anf. 106 Civilminister BENGT K Å JOHANSSON (s):
Herr talman! I den proposition som förra våren framlades om polisarbetet
redogjorde jag ganska utförligt för det polisarbete som pågår internationellt.
Vidare har jag redovisat vilka riktlinjer som bör gälla för polissamarbetet.
Vänsterpartiet hade en delvis avvikande inställning och var, som jag uppfat-
tade det, mindre intresserat för internationellt samarbete. Jag tror att detta
i så fall beror på att man inte riktigt studerar de problem som man möter.
Beträffande det arbete som har bedrivits inom t.ex. TREVI-gruppen - där
Sverige inte deltar som ledamot men som en stat som har intresse av att följa
arbetet - vill jag säga att det har varit till stort gagn att vi har fått delta. Jag
tror att det är mycket viktigt att vi även framdeles intar attityden att Sverige
bör delta. Det föreligger ett egenintresse av att bekämpa den internationella
kriminaliteten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1990/91:193 Ändrade villkor för vissa bostadslån
40
|
19 § Kammaren åtskildes kl. 16.48. |
Prot. 1990/91:108 7 maj 1991 |
Förhandlingarna leddes av talmannen.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Gunborg Apelgren
41
Prot. 1990/91:108
7 maj 1991
Innehållsförteckning
Tisdagen den 7 maj
I § Förlängd ledighet....................................
2§ Svar på fråga 1990/91:570 om bibliotekarieutbildningen.......
Utbildningsminister Bengt Göransson (s)
Lars Sundin (fp)
3 § Svar på fråga 1990/91:589 om samiskspråkiga tolkar, m.m......
Utbildningsminister Bengt Göransson (s)
Martin Olsson (c)
4§ Svar på fråga 1990/91:558 om personalbostäderna vid Såtenäs
flygfottilj........................................
Försvarsminister Roine Carlsson (s)
Britt Bohlin (s)
5 § Svar på fråga 1990/91:540 om nordiska regler om utlandsregistre-
rade bilar........................................
Jordbruksminister Mats Hellström (s)
Elver Jonsson (fp)
6§ Svar på fråga 1990/91:567 om alkoholpolitiken..............
Statsrådet Bengt Lindqvist (s)
Alf Wennerfors (m)
7 § Svar på fråga 1990/91:569 om servicehusboendes rätt att flytta till
annan kommun....................................
Statsrådet Bengt Lindqvist (s)
Elisabeth Fleetwood (m)
8§ Svar på fråga 1990/91:517 om hemspråksundervisningen.......
Statsrådet Göran Persson (s)
Erkki Tammenoksa (s)
9§ Svar på frågorna 1990/91:547, 549, 550 och 551 om konst och bild
i gymnasieskolan..................................
Statsrådet Göran Persson (s)
Kaj Nilsson (mp)
Birgitta Hambraeus (c)
Jan Strömdahl (v)
Ingela Mårtensson (fp)
10 § Svar på fråga 1990/91:571 om Göta kanal.................
Industriminister Rune Molin (s)
Sonia Karlsson (s)
II § Svar på fråga 1990/91:579 om åtgärder för att minska energiför-
luster på kraftledningsnätet..........................
Industriminister Rune Molin (s)
Krister Skånberg (mp)
12 § Svar på fråga 1990/91:536 om mervärdeskatt på utbildning . . . .
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
42
1
1
3
5
6
8
10
12
16
22
24
26
Görel Thurdin (c)
13 § Svar på fråga 1990/91:538 om skattskyldigheten för visst slag av Prot. 1990/91:108
stiftelser......................................... 29 7 maj 1991
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
14 § Svar på fråga 1990/91:585 om värdet av bilförmån i taxiföretag 31
Statsrådet Erik Åsbrink (s)
Karl-Gösta Svenson (m)
15 § Svar på fråga 1990/91:543 om handläggningstiden för ärenden
om kontant arbetsmarknadsstöd....................... 33
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)
Roland Larsson (c)
16 § Svar på fråga 1990/91:563 om arbetslösheten i Sverige vid med-
lemskap i EG..................................... 34
Arbetsmarknadsminister Mona Sahlin (s)
Per Gahrton (mp)
17 § Svar på fråga 1990/91:584 om formerna för polissamarbete inom
EG............................................. 38
Civilminister Bengt K Å Johansson (s)
Bengt Hurtig (v)
18 § Bordläggning...................................... 40
43
gotab 98778, Stockholm 1991