Prop.
1990/91:97
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 februari 1991.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Anita Gradin
I remissen föreslås en ny lag om förbud mot utförsel av vissa produkter
som kan användas i massförstörelsesyfte, m. m. Förslaget innefattar tre
delar, nämligen kontroll över vissa obemannade luftfarkoster som kan
användas som vapenbärare (missiler) jämte delsystem och komponenter,
kontroll över viss tillverkningsutrustning för biologiska och kemiska
stridsmedel samt kontroll över vissa kemiska produkter som kan användas
för tillverkning av kemiska stridsmedel. För samtliga fall föreslås att det
skall vara förbjudet att föra ut produkterna, om inte regeringen har lämnat
tillstånd till det. När det gäller missiler, m. m. föreslås även förbud mot att
utan tillstånd överföra tillverkningsrätter och att överföra viss program-
vara.
För tillverkningsutrustning som kan användas för tillverkning av kemi-
ska och biologiska stridsmedel samt för vissa kemiska produkter föreslås
ett förbud mot att bl. a. förmedla sådana produkter som finns utom riket.
Även här föreslås att regeringen skall kunna medge undantag från förbuden.
Förslagen grundar sig till stora delar på internationella åtgärder i syfte
att begränsa en spridning av massförstörelsevapen.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 97
Prop. 1990/91:97
Härigenom föreslås följande.
Inledande bestämmelser
1 § Lagen gäller i den utsträckning regeringen föreskriver
1. fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade luftfar-
koster som har en lastförmåga av minst 500 kilogram och en räckvidd av
minst 300 kilometer,
2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för system som
avses i 1,
3. provnings- och tillverkningsutrustning som särskilt utformats för
system, delsystem och komponenter som avses i 1 och 2,
4. program för automatisk databehandling och annan programvara sär-
skilt utformade för produkter som avses i 1 —3,
5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller
kemiska stridsmedel, och
6. kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska
stridsmedel (kemiska prekursorer).
2 § Utöver vad som sägs i denna lag kan bestämmelserna i lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m. m., lagen
(1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. samt lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet vara tillämpliga.
Utförsel m.m.
3 § Produkter som avses i 1 § får inte föras ut ur landet utan tillstånd av
regeringen.
4 § Programvara som avses i 1 § 4 får inte heller medelst telekommuni-
kation eller på annat liknande sätt överföras från Sverige till mottagare i
utlandet utan tillstånd av regeringen.
Upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt
5 § Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom landet
tillverka produkter som avses i 1 § 1 —3 får inte utan tillstånd av regering-
en ingås här i landet och inte heller utom landet av svensk myndighet,
svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.
Tillhandahållande av tillverkningsutrustning
6 § Produkter som avses i 1 § 5 — 6 och som finns utom landet får inte här
i landet och inte heller utom landet av svensk myndighet, svenskt företag
eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här tillhandahållas genom
försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon i utlandet Prop. 1990/91: 97
utan tillstånd av regeringen.
Villkor m. m.
I § Ett tillstånd enligt denna lag får förenas med villkor samt med kon-
troll- och ordningsbestämmelser.
Återkallelse av tillstånd
8 § Tillstånd enligt 3, 4 och 6 §§ får återkallas av regeringen, om till-
ståndshavaren har åsidosatt villkor eller brutit mot kontroll- eller ord-
ningsbestämmelser som har meddelats med stöd av lagen eller om det
finns andra särskilda skäl till återkallelse.
Ansvarsbestämmelser m. m.
9 § Bestämmelser om olovlig utförsel och försök därtill finns i lagen
(1960:418) om straff for varusmuggling.
10 § Den som bryter mot 4, 5 eller 6 § döms,
1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två
år,
2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Den som uppsåtligen genom vilseledande förmår regeringen att lämna
tillstånd enligt 4, 5 eller 6 § och därigenom föranleder att överföringen,
avtalet eller tillhandahållandet kommer till stånd, döms till böter eller
fängelse i högst två år. Om gärningen har skett av oaktsamhet, döms till
böter eller fängelse i högst sex månader.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
II § Har brott enligt 10 § begåtts uppsåtligen och är det att anse som
grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om produkter-
na varit av särskilt farligt slag, om brottet avsett betydande värde eller om
gärningen annars varit av särskilt allvarlig art.
12 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet
1. i annat fall än som avses i 9 § och 10 § andra stycket lämnar oriktig
uppgift i ansökan om tillstånd eller i annan handling som är av betydelse
för prövningen av ett ärende enligt denna lag,
2. åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller ordningsbestämmel-
se som har meddelats med stöd av denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
13 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.
14 § Utbyte av brott som avses i 10 och 11 §§ skall förklaras förverkat,
om inte detta är uppenbart oskäligt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §'
Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är
bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie
domare.
Lagen gäller inte heller
1. beslut av en arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,
2. beslut om svenskt medborgarskap,
3. beslut om utlänningars vistelse i riket,
4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller tjänstgö-
ring inom försvarsmakten,
5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
6. beslut som rör skatter eller avgifter,
7. beslut enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel eller beslut i
frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering,
8. beslut enligt lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmate-
riel, m. m.,
9. andra beslut enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen
av krigsmateriel, m. m. än sådana som avser återkallelse av tillstånd,
10. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 §3 — 5 lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
11. beslut enligt lagen (1991:000)
om förbud mot utförsel av vissa pro-
dukter som kan användas i mass-
förstörelsesyfte, m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Senaste lydelse 1988:560.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991
Prop. 1990/91:97
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wall-
ström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson
Föredragande: statsrådet Gradin
Sverige har i sin politik på nedrustningsområdet lagt mycket stor vikt vid
internationella avtal om begränsning och eliminering av massförstörel-
sevapen. Uttryck för detta är Sveriges starka stöd till fördraget om hind-
rande av spridning av kärnvapen (Non Proliferation Treaty, NPT) och de
krav om ett fullständigt provstopp och om kärnvapennedrustning som
sedan lång tid framförts av Sverige i olika internationella fora. Vårt land
spelar också en aktiv roll i de pågående förhandlingarna i Geneve om en
konvention om förbud mot framställning och innehav av kemiska vapen.
Den svenska inställningen till massförstörelsevapen är således klar. De-
ras användning måste förhindras och arbetet med deras fullständiga elimi-
nering drivas vidare med beslutsamhet.
Sverige är folkrättsligt bundet av fyra internationella överenskommelser
avseende massförstörelsevapen. Dessa är det nyssnämnda icke-sprid-
ningsfördraget från år 1968, 1971 års fördrag om förbud mot placering av
kärnvapen och andra massförstörelsevapen på havsbottnen, 1925 års
Genéveprotokoll om förbud mot användning av biologiska och kemiska
vapen samt 1972 års konvention om totalförbud mot B-vapen.
På senare år har vidtagits ytterligare åtgärder på det internationella
planet som syftar till en begränsning av spridningen av massförstörelseva-
pen.
Ett dussintal industrinationer har infört utförselkontroll av vissa obeman-
nade luftfarkostsystem (missiler) och delar till sådana. Även viss teknolo-
giöverföring som är av särskild betydelse i sammanhanget kontrolleras.
Andra internationella åtgärder har inriktats på att hindra själva fram-
ställningen av massförstörelsevapen. Sålunda har några länder infört kon-
trollregimer beträffande viss utrustning som kan användas vid tillverkning
av kemiska och biologiska vapen.
Flera länder har också infört kontrollregimer för vissa kemiska produk-
ter som kan användas för kem vapenframställning, s. k. kemiska prekurso- Prop. 1990/91:97
rer.
Mot bakgrund av angelägenheten av att det också från svensk sida vidtas
ytterligare åtgärder for att minska spridningen av produkter som på olika
sätt kan användas for framställning av massförstörelsevapen har inom
utrikesdepartementets handelsavdelning utarbetats promemorian (Ds
1990:4) Kontroll av vissa produkter som kan användas i massförstörelse-
syfte. Promemorian har remissbehandlats.
Sverige har sedan länge lagstiftning som reglerar bl. a. utförsel av krigs-
materiel. Också kärnteknikområdet är reglerat. I den mån produkter som
kan användas i massförstörelsesyfte klassificeras som krigsmateriel eller
faller under kärntekniklagstiftningen, omfattas utförsel och teknologiöver-
föring av bestämmelserna i dessa regleringar.
Krigsmateriellagstiftningen omfattar endast sådan materiel som är ut-
formad för militär användning. De produkter och den teknologi som nu är
aktuella för en reglering har, utöver beskaffenheten att kunna användas i
massförstörelsesyfte eller vid tillverkning av massförstörelsevapen, även
civila användningsområden.
Såväl krigsmaterielbegreppet som krigsmateriellagstiftningen har nyli-
gen varit föremål för utredningar. Betänkandena (SOU 1989:66) Begrep-
pet krigsmateriel och (SOU 1989:102) Utlandssamverkan på krigsmate-
rielområdet är för närvarande föremål för beredning inom regeringskansli-
et. Som jag skall redovisa i det följande anser jag emellertid inte att de
överväganden som dessa betänkanden kan komma att leda till bör hindra
att de förslag som gäller vissa produkter som kan användas i massförstörel-
sesyfte nu läggs fram.
Kärntekniklagstiftningen omfattar — i nu aktuella avseenden — viss
utrustning som främst svarar mot våra internationella åtaganden på områ-
det. Också kärntekniklagstiftningen är föremål för utredning. Denna ut-
rednings inriktning tar emellertid inte sikte på frågor som rör det nu
aktuella området.
Till protokollet i detta ärende bör fogas lagförslaget i promemorian Ds
1990:4 som bilaga 1 och en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av yttrandena som bilaga 2.
De förslag jag nu lägger fram för regeringens bedömning bygger på
departementspromemorians förslag.
1 det följande behandlas den internationella utvecklingen och Sveriges
medverkan i kampen mot massförstörelsevapen i avsnitten 2.1 och 2.2.
Frågan om en kontroll skall regleras genom en i förhållande till andra
närliggande områden fristående lagstiftning behandlas i avsnittet 2.3. För-
bud mot bl. a. utförsel av vissa luftfarkoster som kan användas som
vapenbärare m. m., viss tillverkningsutrustning för biologiska och kemiska
stridsmedel och vissa kemiska prekursorer behandlas i avsnittet 2.4. Villkor
och återkallelse av tillstånd tas upp i avsnittet 2.5 och ansvarsbestämmelser
i avsnittet 2.6.
I avsnitt 2.7 behandlas frågan om ändring av lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut med anledning av den föreslagna
kontrollen. Ikraftträdande, frågan om behovet av övergångsbestämmelser Prop. 1990/91:97
och kostnader behandlas i avsnittet 2.8.
De enskilda lagbestämmelserna kommenteras i avsnitt 4.
Lagrådet
Regeringen har den 24 januari 1991 beslutat inhämta lagrådets yttrande
över utrikesdepartementets förslag till
1. lag om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte, m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvalt-
ningsbeslut.
De till lagrådet remitterade förslagen bör fogas till protokollet i detta
ärende som bilaga 3.
Lagrådet har den 30 januari 1991 lämnat de remitterade lagförslagen
utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 4.1 förhållande till lagrådsremissen har vissa redaktionella änd-
ringar gjorts av förslaget till lag om förbud mot utförsel av vissa produkter
som kan användas i massförstörelsesyfte, m. m.
2.1.1 Den s. k. sjustatsöverenskommelsen
De centrala folkrättsliga dokumenten beträffande kärnvapen är 1968 års
fördrag om hindrande av spridning av kärnvapen (icke-spridningsfordra-
get, NPT) och 1971 års fördrag om förbud mot placering av kärnvapen och
andra massförstörelsevapen på havsbottnen och i dennas underlag.
I icke-spridningsfordraget uttalar fordragsparterna sin avsikt att vid
snarast möjliga tidpunkt uppnå ett stopp för kärnvapenkapprustningen
och att vidta effektiva åtgärder for att uppnå kärnvapennedrustning.
Kärnvapenstaterna Förenta Staterna, Sovjetunionen och Storbritannien
får inte till någon som helst mottagare överlåta kärnvapen eller andra
kärnladdningar eller den direkta eller indirekta kontrollen över sådana
vapen eller laddningar och inte heller på något sätt uppmuntra, bistå eller
förmå någon icke-kärnvapenstat att tillverka eller på annat sätt förvärva
eller tillverka kärnvapenladdningar.
Icke-kämvapenstaterna åtar sig enligt fördraget att inte mottaga kärnva-
pen eller andra kärnladdningar eller kontrollen över sådana vapen eller
laddningar. Vidare åtar de sig att inte tillverka eller på annat sätt förvärva
kärnvapen eller andra kärnladdningar samt att inte söka eller mottaga
bistånd för tillverkning av kärnvapen.
1 dag är mer än 140 stater anslutna till icke-spridningsfördraget. Ett antal
nyckelländer såsom kärnvapenstaterna Frankrike och Kina samt flera
stater med signifikant kärnteknisk kapacitet står fortfarande utanför för-
draget. 7
Icke-spridningsfördraget behandlar alltså kärnvapen och kärnvapen- Prop. 1990/91:97
laddningar samt utrustning eller teknologi som är av betydelse för fram-
ställning, hantering, bearbetning eller användning av kärnämne. Vapenbä-
rare behandlas därför inte i fördraget. Fördraget förbjuder inte heller
militär icke-explosiv användning av klyvbart material.
Spridningen till nya länder av robot-, raket- och andra obemannade
luftfarkostsystem med förhållandevis lång räckvidd utgör ett problem från
rustningskontrollsynpunkt. Systemen kan användas som bärare av såväl
kärnvapen som biologiska eller kemiska vapen. De kunskaper som krävs för
att konstruera sådana system och delsystem börjar snabbt sprida sig till
länder som inte har undertecknat icke-spridningsfördraget, liksom till län-
der som har eller kan förväntas skaffa kemiska eller biologiska vapen. En av
orsakerna till den alltmer spridda missilteknologin är de civila rymdpro-
gram som finns i olika länder. En annan orsak är att teknologispridningen,
via export av mindre sofistikerade missiler, stimulerar till utvecklingsarbete
i köparländerna.
År 1982 inleddes samtal mellan experter från sju industrinationer röran-
de kontroll av missiler och missilteknologi. Samtalen var en fortsättning
på tidigare gjorda multilaterala ansträngningar för att minska riskerna för
kärnvapenspridning, dvs. i första hand icke-spridningsfördraget samt den
s. k. Londonklubbens arbete. Syftet med samtalen var att utsträcka restrik-
tionerna till att omfatta även vissa typer av luftburna och ballistiska
obemannade luftfarkostsystem.
Som en följd av dessa samtal tillkännagav Amerikas Förenta Stater,
Canada, Storbritannien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien
och Japan i april 1987 att man, var för sig, beslutat anta en ny politik för
begränsning av spridning av missiler och missilteknologi, den s. k. sjustats-
överenskommelsen, Missile Technology Control Regime (MTCR). Över-
enskommelsen omfattar kontroll av såväl missilsystem och vapenbärare
som komponenter och teknologi som är av vital betydelse för att kunna
konstruera sådana system. Syftet med överenskommelsen är att begränsa
riskerna för insats av kärnvapen samt kemiska och biologiska vapen på långa
avstånd genom kontroll av utförsel av nyckelutrustning och teknologi av-
sedd för luftburna och ballistiska vapenbärare. Däremot är inte avsikten att
hindra civila nationella och internationella rymdsamarbetsprogram.
Sjustatsöverenskommelsen är inte en överenskommelse i egentlig me-
ning utan har formen av samtidigt tillkännagivna nationella uttalanden.
Resp, regering avsåg enligt uttalandena att agera i överenstämmelse med
gemensamt formulerade och samma dag publicerade identiskt lika rikt-
linjer för exportkontroll av känslig utrustning, liksom för kontroll av
överföring av teknologi (Guidelines for Sensitive Missile Relevant Trans-
fers).
Ett gemensamt utformat annex till riktlinjerna innehåller en förteckning
över missilsystem, komponenter och teknologi som omfattas av kontroll-
regimen (Equipment and Technology Annex).
Riktlinjerna och annexet bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilagorna 5 och 6.
Annexet visar i detalj omfattningen av kontrollen. Det tar upp två
kategorier, där kategori I anger särskilt känslig materiel. Denna kategori Prop. 1990/91:97
omfattar
— kompletta robot- och raketsystem och obemannade luftfarkostsystem,
vilka kan bära en vapenlast av minst 500 kilogram och som har en
räckvidd av minst 300 kilometer,
— vissa kompletta delsystem inom ovannämnda system samt
— tillverkningsanordningar och tillverkningsutrustning speciellt utforma-
de för nämnda system.
Med termen tillverkningsanordning avses utrustning och för denna sär-
skilt utformad programvara som ingår i anordningar för framställning av
prototyper eller för ett eller flera steg av en serieproduktion.
Tillverkningsutrustning betecknar verktyg, schabloner, mätinstrument,
gjutformar, testutrustning m. m. som utformats särskilt för framställning
av prototyper eller för ett eller flera steg av en serieproduktion.
Kategori II omfattar vissa andra delsystem för produkter i kategori I och
för dessa delsystem särskilt utformade tillverkningsanordningar och till-
verkningsutrustning samt viss, särskilt angiven, teknologi.
Med termen teknologi avses sådan särskild kunskap som erfordras för
utveckling, framställning eller användning av kontrollerade produkter.
Däremot avses inte allmänt tillgänglig teknologi eller teknisk-vetenskaplig
grundforskning. Teknologi kan förekomma i form av tekniska data eller
tekniskt bistånd. Tekniska data kan vara exempelvis ritningar, diagram,
formler, modeller, specifikationer, liksom instruktioner som nedskrivits
eller registrerats på annat sätt. Tekniskt bistånd kan bestå av handledning,
utbildning, konsulttjänster m. m.
Enligt sjustatsöverenskommelsen skall således inte enbart exporten av
vissa angivna produkter kontrolleras, utan även viss teknologiöverföring.
Sådan kontroll skall utövas i den utsträckning den nationella lagstiftningen
medger det.
Enligt de gemensamt utformade riktlinjerna skall största restriktivitet
iakttas vid överväganden om export av kompletta missilsystem och härför
särskilt utformade fullständiga delsystem samt särskilt utformade tillverk-
ningsanordningar (kategori I-utrustning). För vissa tillverkningsanord-
ningar inom kategori I råder enligt riktlinjerna tills vidare totalt utförsel-
förbud. För övrig materiel i kategori I skall utförsel tillåtas endast i
undantagsfall, när en överenskommelse med mottagarlandets regering fö-
religger beträffande användningen och tillräckliga åtgärder har vidtagits
för att säkerställa att materielen endast kommer till uppgiven användning.
I riktlinjerna anges att följande principer skall beaktas vid prövningen
— möjligt samband med risken för kärnvapenspridning (nuclear prolifera-
tion concems),
— mål- och utvecklingsmöjligheter för den mottagande statens missil- och
rymdprogram,
— den aktuella exportens betydelse för utvecklingen av obemannade kärn-
vapenbärare,
— bedömning av förefintliga slutanvändarintyg inkl, den aktuella statens
utfästelser samt
— tillämpliga multilaterala överenskommelser. 9
De sju länderna har valt sinsemellan liknande modeller för införandet
av de gemensamma riktlinjerna i den nationella lagstiftningen. Kontrollen
har genomgående fått en utformning som anknyter till eller liknar krigsma-
terielkontrollen i resp. land. Departementspromemorians redogörelse for
implementeringen av MTCR bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 7.
Vissa MTCR-stater har var for sig kontaktat en rad andra länder for att
få stöd för och anslutning till riktlinjerna. Detta gäller bl. a. de länder
utanför MTCR-kretsen som deltar i det europeiska rymdsamarbetet inom
ESA (European Space Agency). Man ser i flera länder positivt på den
skärpta kontrollen på missilområdet. Australien, Belgien, Luxemburg,
Nederländerna, Spanien och Norge har redan infört nationella kontrollre-
gimer. Det finns indikationer på att ytterligare länder avser att införa
liknande regleringar.
2.1.2 Framställning av biologiska och kemiska stridsmedel
Biologiska stridsmedel (B-vapen), ibland även kallade bakteriologiska va-
pen, är baserade på sjukdomsframkallande egenskaper hos patogena mik-
roorganismer. De utgörs av levande organismer eller smittsamt material
som härrör från levande organismer. Biologiska vapen är avsedda att vålla
sjukdom eller död bland människor, djur eller växter.
Kemiska stridsmedel (C-vapen) är baserade på vissa kemiska ämnens
giftiga egenskaper. Det kan vara fråga om gaser eller fasta ämnen som kan
komma in i den mänskliga organismen genom inandning eller beröring.
Senapsgas skadar hud och ögon. Nervgaser är fosforföreningar i form av
vätskor som snabbt forångas och påverkar andningsorganen och andra
vitala kroppsfunktioner.
Det centrala folkrättsliga instrumentet beträffande biologiska och kemi-
ska stridsmedel är 1925 års Genéve-protokoll. Enligt detta dokument
förbjuds all användning av stridsmedlen i fråga. Över hundra stater,
däribland Sverige, har ratificerat protokollet, vilket för övrigt torde ge
uttryck for allmän folkrätt.
Under 1960-talet inleddes försök att uppnå överenskommelser inte en-
dast mot användning utan också mot innehav av B- och C-vapen. År 1972
nådde nedrustningskonferensen i Genéve enighet om en konvention om
totalförbud mot B-vapen. Konventionen om förbud mot utveckling, fram-
ställning och lagring av bakteriologiska (biologiska) vapen och toxinvapen
samt om deras förstöring trädde i kraft år 1975. För närvarande har ett
drygt hundratal länder, bl. a. Sverige, tillträtt konventionen.
I konventionen förbinder sig parterna att inte utveckla, framställa, lagra
eller på annat sätt förvärva eller inneha vare sig mikrobiella eller andra
biologiska medel eller toxiner av sådana typer eller i sådana mängder som
inte har något berättigande för profylaktiska ändamål, skyddsändamål
eller andra fredliga ändamål.
Konventionen förbjuder också utveckling och produktion av vapen och
utrustning avsedd för fientlig spridning av biologiska medel eller toxiner.
De fördragsslutande parterna förbinder sig dels att inte överlåta eller på
Prop. 1990/91:97
10
något sätt hjälpa, uppmuntra eller förmå någon stat, grupp av stater eller Prop. 1990/91: 97
internationella organisationer att tillverka eller på annat sätt förvärva
något som omfattas av konventionen, dels att i sin nationella lagstiftning
förbjuda och på annat sätt förhindra utveckling, framställning, lagring,
förvärv eller innehav av sådana medel, toxiner, vapen eller utspridnings-
anordningar som omfattas av konventionen.
Någon internationell konvention liknande den nyssnämnda har inte
kunnat träffas för C-vapenområdet. Sedan många år pågår dock i Geneve
förhandlingsarbete för att åstadkomma en multilateral konvention om ett
fullständigt och effektivt förbud mot kemiska vapen. Sverige deltar aktivt i
detta arbete, som syftar till att åstadkomma en heltäckande internationell
konvention om förbud mot tillverkning, förvärv, lagring och överlåtelse av
såväl kemiska vapen som av ämnen som utan vidare bearbetning kan an-
vändas som kemiska stridsmedel. Även kemiska prekursorer, dvs. produk-
ter som kan tjäna som utgångsmaterial för kemiska vapen avses omfattas av
konventionen.
1972 års B-vapenkonvention innehåller inte några kontrollbestämmel-
ser och ger i realiteten små möjligheter att beivra konventionsbrott. Vid
konventionens tillkomst framstod biologiska stridsmedel som militärt
föga användbara. Den tekniska utvecklingen har emellertid sedan dess
varit sådan att konventionen i dag framstår som ett viktigt nedrustnings-
avtal. Under senare år har det nämligen funnits tecken som tyder på en
ökad risk för användning av B-vapen i krig. Även utvecklingen på C-
vapenområdet har skapat oro internationellt, inte minst mot bakgrund av
att stridsgaser har använts i kriget mellan Iran och Irak. Biologiska och
kemiska vapen utgör därför ett hot mot internationell fred och säkerhet.
2.1.3 S. k. kemiska prekursorer
Arbetet vid nedrustningskonferensen i Geneve omfattar, som nyss
nämnts, inte bara färdiga kemiska vapen utan också kemiska prekursorer,
dvs. kemiska substanser som kan användas för tillverkning av kemiska
vapen. Avsikten är att konventionen också skall innehålla regler om bl. a.
internationell kontroll av den kemiska industrin i syfte att säkerställa att
kemiska vapen inte utvecklas och tillverkas. Det är inte möjligt att ange
när förhandlingsarbetet kan avslutas och en konventionstext ligga färdig,
men i teknisk mening är arbetet långt framskridet.
I avvaktan på en internationell konvention om totalförbud för C-vapen
har ett tjugotal västländer, den s. k. Australiengruppen, tillsammans agerat
för att hindra spridning av kemiska prekursorer. Dessa länder är Amerikas
Förenta Stater, Australien, Canada, de tolv medlemsländerna i de Europe-
iska gemenskaperna (EG), Japan, Norge, Nya Zeeland, Schweiz samt
Österrike. Även i andra länder finns regler om kontroll av kemiska prekur-
sorer, t. ex. i Bulgarien, Israel, Republiken Korea, Pakistan och Sovjetunio-
nen. Ytterligare stater förbereder lagstiftning.
Kontrollåtgärderna varierar i de olika staterna i Australiengruppen.
Flertalet länder har dock infört utförselkontroll. Detta har skett antingen i
form av generella utförselförbud med krav på tillstånd för utförsel till alla
11
länder eller i form av begränsade förbud med krav på tillstånd för utförsel Prop. 1990/91:97
till vissa länder. Kombinationer förekommer också, på så sätt att ett
förbud kan gälla generellt beträffande vissa ämnen, men beträffande andra
vara begränsat till att avse utförsel till vissa länder. Även omfattningen av
de ämnen som är föremål för exportkontroll varierar. Som mest kontrolle-
ras ett femtiotal ämnen. I vissa länder kombineras ett utförselförbud för
vissa kemiska prekursorer med en s. k. vamingslista beträffande ytterligare
ämnen. En sådan lista avses tjäna främst som en signal till den kemiska
industrin att under vissa förhållanden iaktta försiktighet vid export av
sådana ämnen. Departementspromemorians redogörelse för kontrollåtgär-
derna i de olika länderna i Australiengruppen bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 8.
FN:s säkerhetsråd antog år 1988 enhälligt en resolution som fördömde
användningen av kemiska vapen i konflikten mellan Iran och Irak. I
resolutionen finns bl. a. en uppmaning till alla stater att fortsätta att
tillämpa, att inrätta eller stärka strikt exportkontroll för kemiska produk-
ter som är användbara för tillverkning av kemiska vapen. Särskilt angelä-
gen är sådan kontroll vid export till stater som har eller kan misstänkas ha
använt kemiska vapen, konstateras det i resolutionstexten.
Mitt förslag: En kontrollregim införs för vissa produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget eller läm-
nat detta utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Under det senaste decenniet har teknik för att
tillverka och använda massförstörelsevapen spritts till allt fler länder, inkl,
länder i regioner där svåra bilaterala motsättningar råder. Det gäller ut-
rustning för att tillverka kärnvapen men även kemiska och t. o. m. biologis-
ka stridsmedel samt bärraketer — s. k. missiler — för att transportera
sådana vapen. Problemet förvärras av att en hel del av denna teknologi
baseras på utrustning som används för legitima civila ändamål, t. ex.
kärnkraft, kemisk industri, läkemedels- och livsmedelsindustri samt civila
rymdprogram. När det gäller kärnvapen finns genom Internationella
atomenergiorganet (IAEA) en internationell kontroll som gäller NPT-an-
slutna stater. Vidare finns de s. k. Londonriktlinjerna för export av kärn-
material, utrustning och teknologi. Motsvarande globala kontrollregimer
saknas i fråga om bärraketer liksom i fråga om tillverkningen av kemiska
stridsmedel.
Att problemet inte är teoretiskt framgår av att åtminstone ett femtontal
länder i Mellersta Östern, Asien och Latinamerika nu disponerar eller
själva utvecklar missiler som kan bära massförstörelsevapen. De kunska-
per som krävs för att tillverka kemiska stridsmedel har samtidigt blivit vitt
12
spridda. Sådana stridsmedel har bevisligen använts i konflikten mellan Prop. 1990/91:97
Irak och Iran och internt i Irak mot kurderna. Av andra uppgifter framgår
att vissa stater även försöker skaffa sig en kapacitet att utveckla biologiska
stridsmedel.
I fråga om bärraketer har spridningen till stor del åstadkommits genom
stormakternas försäljning av militära raketer till länder i tredje världen.
Vissa avancerade missilprojekt i dessa länder bygger emellertid även på att
man skaffat sig tillgång till civil rymdteknologi och applicerat den på
militära projekt. Användningen av i princip civil utrustning kännetecknar
i ännu högre grad tillverkningen av kemiska och biologiska stridsmedel.
Vederbörande lands försvarsmakt vidtar därvid ofta stora ansträngningar
för att dölja att den civila utrustningen skall användas för militära ända-
mål.
Sveriges inställning är klar när det gäller spridning av massförstörelseva-
pen. Vi betraktar dessa vapen som en fara för mänskligheten och verkar
sedan länge aktivt för deras fullständiga eliminerande. Sverige har inga
som helst ambitioner att anskaffa sådana vapen och ser stora faror för den
internationella stabiliteten i att de sprids till nya länder. Det finns inte
heller något svenskt nationellt intresse av att tillåta export av civil utrust-
ning eller teknologi, om det är risk att den används för framställning av
massförstörelsevapen.
Som jag redan har redogjort för har ett antal industristater uppmärk-
sammat spridningsrisken beträffande bärraketer med lång räckvidd. Detta
ligger bakom kontrollen enligt MTCR. Mot bakgrund av de pågående
förhandlingarna om ett totalförbud mot kemiska vapen har bl. a. länderna
inom den s. k. Australiengruppen infört exportkontroll av kemiska prekur-
sorer som kan användas för framställning av kemiska stridsmedel.
Det är enligt min mening synnerligen angeläget att även Sverige bidrar
till att förhindra spridning av produkter och teknologi för massförstörel-
sevapen. I första hand bör vi se till att inte svenska produkter eller svensk
teknologi kommer till användning för framställning av sådana vapen. Men
det kan inte heller tillåtas att Sverige blir ett genomgångsland för sådan
utrustning sedan andra stater infört kontrollregimer.
Min slutsats är således att Sverige bör införa ett kontrollsystem för att
förhindra att produkter och teknologi, som kan användas i massförstörel-
sesyfte, från eller via Sverige exporteras till länder som kan befaras använ-
da dem i detta syfte.
De produkter och den teknologi som bör kontrolleras bör enligt interna-
tionell förebild vara
— bärraketer m. m. med en räckvidd av minst 300 kilometer och en lastför-
måga av minst 500 kilogram liksom delsystem och viss utrustning,
— utrustning som kan användas för tillverkning av kemiska och biologiska
stridsmedel,
— sådana kemiska substanser — s. k. kemiska prekursorer — som kan
användas för tillverkning av kemiska stridsmedel.
Regimen bör bygga pä ett utförselförbud. Såvitt gäller missiler, m.m.
bör även teknologiöverföring regleras liksom överföring av viss program-
vara. Något motsvarande behov torde inte föreligga beträffande tillverk-
13
ningsutrustning avseende B- och C-stridsmedel eller kemiska prekursorer. Prop. 1990/91: 97
Däremot menar jag att det beträffande dessa kategorier finns skäl att
reglera bl. a. sådan försäljning och förmedling som kan ske från ett land till
ett annat, om åtgärderna vidtas i Sverige eller av svenska företag eller
myndigheter eller personer som är bosatta eller stadigvarande vistas i
Sverige. För samtliga fall bör gälla att regeringen efter prövning kan medge
tillstånd i det enskilda fallet.
De huvudprinciper som enligt min mening bör vara vägledande för
prövningen av tillstånd är följande.
Den viktigaste prövningsgrunden bör vara vilken risk som föreligger för
att den tillståndspliktiga produkten eller teknologin kan komma till an-
vändning för utveckling, tillverkning eller insättande av massförstörel-
sevapen. Detta får bedömas mot bakgrund av vad som är känt om motta-
garlandets kapacitet på området, dess ambitioner att anskaffa sådana
vapen samt spänningsförhållanden i regionen som kan påskynda en sådan
utveckling. Om risken anses reell, bör tillstånd vägras.
En andra prövningsgrund bör vara en värdering av kvaliteten på sådana
åtaganden om att produkten eller kunskapen endast skall användas för
specificerade civila ändamål, som i förekommande fall görs från mottagar-
landet eller köparen. Vid en sådan bedömning bör hänsyn tas bl. a. till
vilka internationella eller andra åtaganden landet gjort att inte självt
anskaffa massförstörelsevapen.
En tredje prövningsgrund bör vara risken för vidareexport till ett tredje
land. Detta får bedömas bl. a. mot bakgrund av de kontrollregimer som
råder i mottagarlandet.
Alla dessa faktorer bör vägas in i den totalbedömning, som det måste
ankomma på regeringen att göra i varje enskilt tillståndsärende.
Enligt min mening bör vi eftersträva att få till stånd en effektiv kontroll-
regim som undanröjer risken för spridning av produkter och teknologi som
kan användas i massförstörelsesyfte från Sverige men som samtidigt inte i
onödan begränsar legitim handel och teknologiöverföring för fredliga än-
damål.
Jag vill här också ta upp frågan om hur en kontrollregim förhåller sig till
Sveriges handelspolitiska åtaganden inom det allmänna tull- och handels-
avtalet (GATT), i vårt frihandelsavtal med den Europeiska ekonomiska
gemenskapen (EEC) och i EFTA-konventionen.
Samtliga dessa instrument undantar åtgärder som tillkommer i säker-
hetssyfte. Den vidaste begränsningen gäller inom GATT som stadgar att
avtalet inte innebär hinder för avtalsslutande part att vidta nödvändiga
åtgärder för att skydda väsentliga säkerhetsintressen, där åtgärder bl. a.
avser handel med varor som direkt eller indirekt äger rum i syfte att
tillgodose militära behov.
Likartade bestämmelser finns i frihandelsavtalet med EEC samt i
EFT A-konventionen.
Också inom EG finns det bestämmelser som ger medlemsländerna rätt
att upprätthålla regimer på området.
Min slutsats är att en regim av det slag jag ämnar föreslå inte inkräktar
på Sveriges handelspolitiska åtaganden gentemot andra länder.
14
Mitt förslag: Förbudet mot utförsel av vissa produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte, m. m. regleras i en särskild lag.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Några av remissinstanserna har förordat att den
föreslagna regleringen samordnas med gällande lagstiftning, främst krigs-
materiellagstiftningen.
FOA anser, bl. a. mot bakgrund av den översyn som nu sker av krigsma-
teriellagstiftningen, att det är olämpligt att införa en separat lag om export-
kontroll inom ”delområden” som gäller massförstörelsevapen. De pro-
blem som finns att tilllämpa nuvarande regelverk, främst det som gäller
krigsmateriel och som redovisats i promemorian, bör enligt FOA kunna
elimineras i samband med pågående översyner. De ändringar som erford-
ras gäller främst tillämpnings- och klassificeringspraxis samt utformning
och omfattning av krigsmaterielförteckningen. Även ÖB anser att en sam-
ordning bör ske med förbudet mot utförsel av krigsmateriel. RPS pekar på
det gränsdragningsproblem som kan uppstå om olika lagar gäller för pro-
dukter som samtidigt klassificeras som krigsmateriel och produkter som
kan användas i massförstörelsesyfte. Styrelsen menar att den typ av över-
lappningar som nu har berörts bör undvikas så långt det är möjligt. Enklast
förefaller detta kunna ske om man tar ett samlat grepp över hela problem-
området och för samman det nu aktuella lagförslaget med lagstiftningen
om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel och om förbud mot
utförsel av krigsmateriel. En sådan samlad lagstiftning skulle enligt RPS
kunna erbjuda betydande fördelar inte bara för de rättstillämpade myndig-
heterna utan också för dem, vilkas verksamhet styrs av de aktuella bestäm-
melserna. ÖCB, FFA och SIND har framfört liknande synpunkter. SKI och
Statens strålskyddsinstitut anser att det inte är lämpligt att koppla kontrol-
len av missiler till kärntekniklagstiftningen.
Skälen för mitt förslag: Några av de produkter som bör omfattas av en
kontrollregim är redan i dag föremål för lagstiftning. Detta gäller framför
allt lagstiftningen om krigsmateriel men också i något enstaka fall kärntek-
niklagstiftningen och regleringen av viss högteknologi.
1 Sverige regleras sedan länge bl. a. utförsel av krigsmateriel. Regleringen
har byggts ut vid flera tillfällen. Nu gällande lag (1988:558) om förbud mot
utförsel av krigsmateriel, m.m. (utförsellagen) trädde i kraft den 1 juli
1988.
Enligt utförsellagen ankommer det på regeringen att meddela föreskrif-
ter om vad som skall avses med krigsmateriel. I förordningen (1988:561)
om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m. (utförselförordningen)
anges att med krigsmateriel skall avses sådana varor som är upptagna i
bilagan till förordningen och som inte har tillverkats före år 1890.1 bilagan
Prop. 1990/91:97
15
till förordningen finns en förteckning över krigsmateriel som innehåller 16 Prop. 1990/91:97
grupper materiel, vilka inom sig innehåller undergrupper.
I utförsellagen stadgas att krigsmateriel inte får föras ut ur landet utan
tillstånd av regeringen. Regeringens prövning sker med utgångspunkt från
riktlinjer som har godkänts av riksdagen.
Förutom utförsel regleras upplåtelse och överlåtelse av rätt att utom
landet tillverka krigsmateriel samt bedrivande av militärt inriktad utbild-
ning av utländska medborgare. Genom nu gällande lag infördes också krav
på tillstånd för att ingå avtal med någon utom landet om att för dennes
räkning utveckla krigsmateriel eller metod för framställning av sådan
materiel. Även marknadsföring av krigsmateriel är reglerad.
Enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmate-
riel, m. m. (tillverkningslagen) krävs regeringens tillstånd för att få tillverka
eller tillhandahålla krigsmateriel.
Till krigsmateriel hänförs materiel som är utformad för militär använd-
ning. Om materielen i annan form eller annat utförande har en civil
användning, måste den militära utformningen avvika från den civila på ett
påtagligt sätt för att materielen skall anses utgöra krigsmateriel. Krigsma-
terielkontrollen är alltså en s. k. single use-regim, vilket innebär att civil
användning i princip utesluter klassificering som krigsmateriel och där-
med också tillämpning av krigsmateriellagstiftningens bestämmelser. För
att denna skall bli tillämplig på produkter som kan användas i massförstö-
relsesyfte, krävs alltså att produkterna kan klassificeras som krigsmateriel.
Krigsmaterielbegreppet har nyligen varit föremål för utredning. Det-
samma gäller lagstiftningen om förbud mot utförsel av krigsmateriel,
m.m. Betänkandena (SOU 1989:66) Begreppet krigsmateriel och (SOU
1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet, som resp, utred-
ning har resulterat i, har remissbehandlats. De är för närvarande föremål
för överväganden inom regeringskansliet. I krigsmaterielbegreppsutred-
ningen (SOU 1989:66) föreslås att utförsellagen byggs ut med en beskriv-
ning av vilka materielslag (huvudkategorier) som omfattas av regelsyste-
met. Den mer detaljerade förteckningen över berörda varuslag bör det
enligt utredningen även i fortsättningen ankomma på regeringen att be-
stämma. Utredningen specificerar tio huvudkategorier som den menar
uttryckligen bör nämnas i utförsellagen. För fem av kategorierna föreslår
utredningen beteckningen ”krigsmateriel” och för de övriga beteckningen
”jämställda med krigsmateriel”.
Enligt utredningen bör ett funktionskriterium, dvs. materielens potenti-
ella användning i en process vars operativa slutmål är att åstadkomma
förstörelsebringande vapenverkan, vara den överordnade principen vid
avgränsningen av de varuslag som skall beröras av reglerna i utförsellagen.
Vid den mer detaljerade klassificeringen av enskilda produkter bör, enligt
utredningen, liksom hittills konstruktionskriteriet, dvs. produkternas sam-
mansättning och prestanda, vara det avgörande.
Vid en tillämpning av krigsmaterielbegreppsutredningens funktions-
och konstruktionskriterier skulle en produkt vara att betrakta som krigs-
materiel endast i den mån produkten har en potentiell användning i en
process vars operativa slutmål är att åstadkomma förstörelsebringande
16
vapenverkan och om den enligt objektivt verifierbara data beträffande Prop. 1990/91:97
sammansättning, egenskaper och prestanda har konstruerats, utrustats
eller ändrats på ett sådant sätt att den påtagligt avviker från motsvarande
civila materiel och har en militär effekt. En reglering som har detta krigs-
materielbegrepp skulle lämna en stor del av de produkter som kan använ-
das i massförstörelsesyfte utanför krigsmateriellagstiftningen. Sådana pro-
dukter har — som jag tidigare varit inne på — huvudsakligen civil använd-
ning.
En utvidgning av krigsmaterielbegreppet till att inbegripa alla de pro-
dukter som bör omfattas av föreliggande förslag skulle innebära att inte
bara utförsel och teknologiöverföring utan även andra för krigsmateriel
specifika regler om bl. a. utveckling av krigsmateriel och marknadsföring
skulle styra kontrollen över produkter som kan användas i massförstörel-
sesyfte. Dessutom skulle de underkastas de utbyggda kontrollåtgärder som
numera kännetecknar krigsmaterielområdet.
Till detta kommer att prövningsgrunderna för bl. a. utförsel av produk-
ter som kan användas i massförstörelsesyfte i enlighet med vad jag tidigare
sagt bör vara annorlunda än de som styr bedömningen av tillståndspröv-
ningen i fråga om krigsmateriel.
Lagen om kärnteknisk verksamhet trädde i kraft år 1984. Lagen syftar
till att ta till vara säkerheten vid verksamhet på kärnenergiområdet och att
möjliggöra att de förpliktelser uppfylls som följer av de överenskommelser
som Sverige ingått i syfte att förhindra spridning av kärnvapen. Lagen är
en säkerhetslag som är speciellt inriktad på att tillgodose säkerheten vid
verksamhet på kärnenergiområdet samt på att ge tillsyn över och insyn i
sådan verksamhet. Enligt en till lagen hörande förordning får viss utrust-
ning och material som har särskilt konstruerats eller iordningställts för
bearbetning, användning eller framställning av kärnämne eller som annars
är av väsentlig betydelse för framställning av kärnladdningar inte föras ut
ur riket utan tillstånd av regeringen. Viss teknologiöverföring regleras
också. Frågor om tillstånd prövas, med vissa undantag, av regeringen som
utöver hänsyn till risken för spridning har möjlighet att från fall till fall
beakta andra faktorer av t. ex. utrikes-, industri- eller handelspolitisk na-
tur. I kärntekniklagen regleras även vissa s. k. dual use-produkter på kärn-
teknikområdet.
För en lösning som skulle innebära att kärntekniklagens omfattning
vidgas till att gälla även missiler m.m., talar det förhållandet att viss
utförsel redan regleras i kärntekniklagstiftningen. Vidare har lagen en
koppling till svensk icke-spridningspolitik och reglerar vissa dual use-pro-
dukter.
Mot en utvidgning av kärntekniklagstiftningen talar emellertid att kärn-
tekniklagen är en säkerhetslag med tillämpning på civil kärnteknik. Anled-
ningen till att även dual use-produkter omfattas av kärntekniklagens utför-
selkontroll är ett vid lagens tillkomst konkret behov att kontrollera utförsel
av viss utrustning som inte omfattas av krigsmateriellagstiftningen. En
missilexportkontroll inom kärntekniklagstiftningens ram skulle enligt nu-
varande regim förutsätta en bedömning av den civila produkten utifrån
icke-spridningssynpunkt med hänsyn till mottagarlandets kärnvapenambi- 17
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 97
tioner. Detta skulle kräva en ändring i kärntekniklagens definition av Prop. 1990/91:97
kärnteknisk verksamhet till att även inrymma kontroll av vissa komponen-
ter till vapensystem. Med hänsyn till att lagen utformats i linje med gjorda
NPT-åtaganden, skulle en sådan lagändring kunna komma att uppfattas
som en positionsförändring vad gäller Sveriges tolkning av NPT.
Kontrollregimen beträffande missiler m. m. bör dessutom utformas så
att tillståndsfrågorna ges en så allsidig nedrustnings- och säkerhetspolitisk
bedömning som möjligt.
Kärntekniklagstiftningen är for närvarande föremål for översyn. Enligt
direktiven (Dir 1989:10) skall en utvärdering ske bl. a. av frågan om vilka
produkter kämteknikkontrollen skall omfatta. Även anpassningen till de
internationella överenskommelser som Sverige har ingått på kämener-
giområdet skall kartläggas. Härmed avses dock inte en eventuell anslut-
ning till sjustatsöverenskommelsen.
I Sverige råder vidare sedan år 1986 förbud mot att vidareexportera
vissa högteknologiska varor som är belagda med exportrestriktioner i
ursprungslandet [förordningen (1986:89) om förbud mot viss utförsel].
Syftet med förbudet är att förhindra att svenskt territorium används för att
kringgå andra länders exportbestämmelser. Den svenska utförselprövning-
en är således kopplad till resp, exportlands restriktioner. En missilkontroll
bör emellertid grundas på andra överväganden. Ytterligare en omständig-
het som talar emot en sådan ordning är att högteknologikontrollen hand-
läggs av tullmyndigheterna, vilket är mindre lämpligt för missilkontrollen
med hänsyn till de militärtekniska och politiska överväganden som bör
ingå i tillståndsprövningen.
Någon svensk lagstiftning som tar sikte på utförsel av kemiska prekurso-
rer finns för närvarande inte. Import och hantering av kemiska produkter
regleras i lagen (1985:426) om kemiska produkter. Syftet med lagen är att
förebygga skador på människors hälsa eller i miljön. Kemikalieinspek-
tionen är handläggande myndighet för huvuddelen av den i lagen ingående
regleringen.
Produktåterkallelsekommittén har i sitt betänkande (SOU 1988:65) Ex-
port av farliga varor föreslagit vissa restriktioner för export av kemiska
produkter som kan orsaka allvarlig skada på person eller i miljön. Härmed
avses främst vissa industrikemikalier och bekämpningsmedel, livsmedel
och läkemedel. För särskilt farliga ämnen föreslås regeringen få möjlighet
att utfärda exportförbud.
I den reglering jag nu ämnar föreslå är det andra överväganden än de
som rör varans farlighet i sig som bör ligga till grund för regeringens
prövning. Regeringen bör, som jag kommer att redovisa närmare i det
följande, grunda sin bedömning bl. a. på om det finns skälig anledning
anta att de kemiska prekursorerna kan komma att användas vid framställ-
ning av kemiska stridsmedel. En sådan prövning bör alltså inte enbart utgå
från produktens egenskaper, utan framför allt från faktorer bl. a. i motta-
garlandet, såsom den avsedda användningen.
Jag anser därför att frågan om kontroll över kemiska prekursorer bör
inordnas i en lagstiftning vars syfte är att hindra spridning av massförstö-
relsevapen och inte inordnas i bestämmelserna om kemiska produkter.
18
Sammanfattningsvis menar jag att en samordning av kontrollen över Prop. 1990/91:97
produkter som kan användas i massförstörelsesyfte med krigsmateriellag-
stiftningen inte är lämplig med hänsyn till produkternas karaktär av hu-
vudsakligen civil utrustning. Syftet med de två kontrollregimerna är också
olika. Vad gäller krigsmateriel finns det ett svenskt säkerhetspolitiskt
intresse att tillåta viss export. Detta är inte fallet när det gäller produkter
och teknologi som kan missbrukas för att tillverka eller använda massför-
störelsevapen.
Jag anser det inte heller lämpligt att lägga den nya kontrollregimen
under de existerande regleringarna för kontroll av kärnteknisk verksamhet
resp, kontroll av kemiska produkter. Inte heller finns skäl att samordna
regimen med högteknologikontrollen.
Mot denna bakgrund har jag stannat för att föreslå att en fristående
kontrollregim införs som riktar in sig på sådana huvudsakligen civila
produkter som kan användas för massförstörelsevapen. Härmed markerar
vi från svensk sida, att massförstörelsevapen har en särställning, och att
särskilda åtgärder måste vidtas för att förhindra deras spridning. Det
stämmer också väl överens med de traditioner som Sverige såsom allians-
fri stat har på nedrustningsområdet.
Den av mig förordade lösningen med en fristående lagstiftning i fråga
om produkter som kan användas i massförstörelsesyfte kan komma att
innebära att vissa produkter kommer att underkastas mer än en kontrollre-
gim. Detta gäller främst sådana produkter som också omfattas av krigsma-
teriellagstiftningen. Vissa produkter kan emellertid också tänkas falla un-
der kärntekniklagstiftningen.
I sådana fall då en produkt omfattas av den nu föreslagna lagstiftningen
liksom av andra lagar och föreskrifter bör naturligtvis en samordnad
tillståndsprövning eftersträvas. Det vanligaste förekommande fallet torde
som jag nyss nämnt vara att en produkt faller under såväl den nu föreslag-
na lagstiftningen som under krigsmateriellagstiftningen. Liksom när det
gäller produkter som utgör krigsmateriel anser jag att tillståndsgivningen
beträffande produkter som omfattas av den nu föreslagna lagen skall
handhas av regeringen.
I de fall då det är regeringen som skall pröva tillstånd såväl enligt den nu
föreslagna lagstiftningen som enligt annan lagstiftning torde det inte före-
ligga några svårigheter att åstadkomma erforderlig samordning av till-
ståndsprövningen.
En konsekvens av den nu föreslagna ordningen med en fristående lag-
stiftning för kontroll av massförstörelseprodukter m.m. är att en och
samma gärning kan utgöra brott både mot den föreslagna lagen och mot
andra lagar och föreskrifter. Detta torde kunna bli aktuellt främst när en
och samma gärning utgör brott — förutom mot den nu föreslagna lagen —
också mot lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m.
Jag återkommer till denna fråga i specialmotiveringen (avsnitt 4).
19
2.4.1 Förbud mot utförsel av vissa obemannade luftfarkoster, m. m.
2.4.1.1 Produktomfattning m. m.
Mitt förslag: Lagen skall, i den utsträckning regeringen föreskriver,
gälla
1. fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade
luftfartkoster som har en lastförmåga av minst 500 kilogram och en
räckvidd av minst 300 kilometer,
2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för system
som avses i 1,
3. provnings- och tillverkningsutrustning som särskilt utformats
för system, delsystem och komponenter som avses i 1 —2 samt
4. program for automatisk databehandling och annan programva-
ra särskilt utformade för produkter som avses i 1 —3.
Prop. 1990/91:97
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
mitt förslag. 1 departementspromemorian föreslogs dock, såvitt avser
programvara, att regleringen endast skulle omfatta s. k. mjukvara lagrad på
medium.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Statens delegation för rymdverksamhet och Försvarsindustriföre-
ningen förordar att civilt rymdsamarbete som regleras i mellanstatligt
avtal skall undantas från lagens tillämpningsområde så att internationellt
civilt rymdsamarbete inte onödigtvis hindras. ÖCB, FOA och FFA ser
stora svårigheter i att kontrollera efterlevnaden av ett förbud mot utförsel
av mjukvara.
Skälen för mitt förslag: Regleringens omfattning bör bestämmas efter
internationell förebild och av produkternas kapacitet för åstadkommande
av massförstörelse. Detta innebär att vissa obemannade luftfarkostsystem
och produkter som är nödvändiga för framställning eller användning av
vapenbärare bör kontrolleras. Till denna kategori hör fullständiga robot-
och raketsystem och andra obemannade luftfarkoster, om de har en last-
förmåga av minst 500 kilogram och en räckvidd av minst 300 kilometer. 1
Sverige tillverkas inte ballistiska missiler eller självstyrande flygfarkoster
med dessa prestanda. Ett civilt raketsystem avsett för uppskjutning av
sönder eller satelliter innehåller emellertid, om det har tillräcklig kapaci-
tet, komponenter, dataprogram och kunnande, användbara vid framställ-
ning av ballistiska missiler. En reglering bör förutom kompletta system
därför även omfatta delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial.
Sådana produkter kan användas för att bygga om ett inhemskt, eller från
annat land importerat, civilt system till en ballistisk missil.
I departementspromemorian föreslogs att regleringen skall omfatta ”sär-
skilt utformad mjukvara (dataprogram)”. Härmed avsågs särskilt utfor-
20
mad mjukvara upptagen på datalagringsmedium såsom magnetband eller Prop. 1990/91:97
diskett.
Till kategorin produkter som är nödvändiga för framställning eller an-
vändning av vapenbärare måste enligt min mening hänföras sådan pro-
gramvara som erfordras för bl. a. kontroll, styrning och navigering av
missiler. I allmänhet är denna programvara speciell för varje missiltyp. I
Sverige utvecklad programvara för civila rymdprogram torde inte vara
direkt användbar i en utländsk missil avsedd för massförstörelseändamål.
Det är dock inte uteslutet att sådan programvara kan modifieras för att
användas för missiler. Om inte programvara omfattas, skulle denna utan
någon kontroll kunna överlåtas för användning i t. ex. kärnvapenmissiler.
Detta skulle inte vara tillfredsställande. Regleringen bör sålunda, enligt
min mening, också omfatta programvara.
Även provnings- och tillverkningsutrustningar som har utformats sär-
skilt för nyssnämnda system, delsystem, komponenter och för dessa ut-
rustningar särskilt utformad programvara bör omfattas av kontrollen, om
den föreslagna regleringen på ett verksamt sätt skall kunna hindra att
produkter eller teknologi utnyttjas för framställning eller användning av
vapenbärare.
Beträffande civilt rymdsamarbete vill jag anföra följande. Syftet med
den reglering jag nu förordar är i och för sig inte att hindra nationella och
internationella civila rymdsamarbetsprogram. Utan något undantag för
produkter som är hänförliga till civilt rymdsamarbete kommer dock även
sådana produkter att omfattas av kontrollen, vilket naturligtvis kan upp-
fattas som ett hinder i det civila rymdsamarbetet.
Sverige är medlem i European Space Agency (ESA) sedan starten år
1975. ESA har till syfte att för uteslutande fredliga ändamål bl. a. sörja för
och främja samarbetet mellan europeiska stater inom rymdforskning och
rymdteknologi och dessas tillämpning. Sverige deltar i flera av ESAs
utvecklingsprogram (t. ex. bärraketen Ariane). Svensk industri har kon-
trakt i bl. a. Arianes utvecklingsprogram och i dess produktionsfas.
Mot bakgrund av bl. a. ESAs uteslutande fredliga inriktning har särskil-
da regler om överföring av kunskap och teknologi till tredje part utvecklats
inom ESA. Information om sådana överföringar skall ske till ESA, som
uttrycker sin uppfattning om överföringen och remitterar informationen
till medlemsstaterna. Dessa kan härvid begära att överföringen skall be-
handlas vid särskilt sammanträde. Om överföringen avser av ESA ägd
kunskap och teknologi, fordras två tredjedels majoritet bland medlemssta-
terna för att överföring skall få ske.
Om överföringen avser kunskap och teknologi som ägs av ett kontrak-
terat företag, har medlemsstaterna att vid sammanträdet uttrycka sin
uppfattning om en överföring. Om mer än en tredjedel av medlemsstater-
na röstar mot en överföring, anses en negativ uppfattning om utförsel ha
framförts. Beslut om överföringen fattas sedan på nationell basis av rege-
ringen i det land företaget hör hemma, i den mån produkterna är föremål
för nationell utförselkontroll.
Även om detta förfarande kan synas betryggande för att hindra att
teknologi överlåts åt tredje land, anser jag att ett generellt undantag från
21
lagens tillämpningsområde for produkter som omfattas av internationellt Prop. 1990/91:97
civilt rymdsamarbete skulle kunna leda till alltför långtgående konsekven-
ser. Jag menar därför att något sådant undantag inte bör göras. Som jag
skall återkomma till (avsnitt 2.4.1.2.), bör dock tillstånd såvitt avser pro-
dukter och teknologiöverföring för civilt rymdsamarbete kunna utformas
så att de kan ges för vissa projekt.
När det gäller svensk tillverkning av nu aktuella produkter vill jag
omnämna följande.
Några svenska företag som utvecklar eller tillverkar sådana system eller
delsystem som beskrivs i kategori I i MTCR finns som tidigare sagts inte.
Vad avser kategori II är redan nu Volvo Flygmotor och Saab Space
engagerade i komponenttillverkning för Ariane och i utvecklingen av nästa
generation Ariane-raketer.
Det finns ytterligare svenska företag med kompetens för utveckling och
tillverkning av kategori II-materiel. Hittills har deras inriktning härvid
varit antingen robotar eller raketer med betydligt lägre prestanda än här
aktuella eller bemannade flygplan. Ca tio svenska företag torde dock ha
sådan kompetens inom missilområdet att de skulle kunna engagera sig i
projekt som bör omfattas av en lagstiftning. Saab Missiles och AB Bofors
har t. ex. omfattande kompetens för såväl studier och utveckling som
tillverkning inom raketområdet. Ericsson Radar Electronics utvecklar ra-
darsystem, mikrovågssystem och fiberoptiksystem, vilka i vissa tillämp-
ningar kan komma att omfattas av kontrollregimen.
Enligt min mening bör det ankomma på regeringen att närmare bestäm-
ma produktomfattningen. Bakgrunden är som jag tidigare har anfört dels
den tekniska utvecklingen, dels att allt fler länder infört kontrollregimer för
denna typ av produkter och att det därför är viktigt att undvika att Sverige
blir ursprungs- eller transitland. En väsentlig förutsättning för att kunna
åstadkomma detta är att det snabbt kan beslutas att en produkt eller grupp
av produkter, som täcks av någon av huvudgrupperna, skall omfattas av
kontrollen. Med denna konstruktion kan kontrollen ges en omfattning som
väsentligen motsvarar MTCRregimen. Däremot bör redan i lagen anges de
olika huvudkategorier inom vilka regeringen har att besluta om produktom-
fattningen.
2.4.1.2 Utförsel
Mitt förslag: Förbud införs mot att utan regeringens tillstånd föra ut
ur landet sådana produkter som avses i föregående avsnitt.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
mitt förslag. I promemorian föreslås bl. a. att regleringen skall omfatta
förbud att föra ut särskilt utformad mjukvara (dataprogram) för kompletta
system.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget om
utförselförbud eller lämnat detta utan erinran. FOA anser att syftet med en
22
utförselkontroll är gott, men att kontroll av utförsel av mjukvara i prakti- Prop. 1990/91:97
ken är omöjlig. Lagringsmedier som magnetband och disketter kan själv-
fallet kontrolleras av tullmyndighet men det väsentliga, mjukvaran, är
enligt FOA information som lika väl kan överföras t. ex. per telefon eller
brev. FOA anser därför att regleringen inte bör omfatta mjukvara, såvida
inte annan principell syn används vid behandlingen av krigsmateriel.
Även ÖCB och FFA pekar på kontrollproblem. GTS framför betänklighe-
ter beträffande möjligheterna att kontrollera exporten av vissa angivna
produkter.
Skälen för mitt förslag: En kontrollregim av det slag jag här förordar bör
innefatta ett grundläggande förbud mot att föra ut till en början sådana
produkter som anges i föregående avsnitt under punkterna 1 — 3, dvs. vissa
obemannade luftfarkostsystem som kan användas i massförstörelsesyfte,
vissa delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial till dessa samt
särskild provnings- och tillverkningsutrustning för sådana produkter. Där-
med skulle både kompletta vapenbärare som kan användas för kärnvapen
och för kemiska eller biologiska vapen och sådana delar och sådan utrust-
ning som kan användas vid tillverkning av vapenbärare kontrolleras.
Detta skulle också väl svara mot grunderna i de konventioner Sverige har
anslutit sig till på detta område.
När det gäller mjukvara, eller programvara, har jag nyss givit uttryck för
uppfattningen att även sådan programvara som är särskilt utformad för
bl. a. kontroll, styrning och navigering av missiler liksom för delsystem och
provnings- och tillverkningsutrustning bör omfattas av regleringen. Pro-
gramvara inom detta område är så viktig för funktionen hos produkterna
att en reglering inte skulle nå avsett syfte, om inte även särskild pro-
gramvara reglerades. Detta stämmer också överens med vad som gäller
enligt sjustatsöverenskommelsen.
När det gäller formen för reglering av programvara har några remissin-
stanser pekat på att en utförselreglering kan innebära kontrollproblem.
FOA har erinrat om att den information som mjukvaran innehåller lika
väl kan överföras t. ex. per telefon eller brev, vilket skulle kunna leda till
ett kringgående av ett utförselförbud.
Med hänsyn härtill och till att programvara till sin karaktär är av mera
immateriell natur, eller know how, kan ifrågasättas om inte kontroll av
överföring av programvara borde regleras på samma sätt som i fråga om
t. ex. upplåtelse av en tillverkningsrätt, dvs. genom att villkora ingående av
avtal om överföring av programvara av tillståndsgivning, oavsett i vilken
form överföringen senare äger rum.
En sådan ordning skulle emellertid kunna innebära vissa nackdelar.
Dels skulle den enskilde i samtliga fall, där sådan programvara som avses
regleras ingår i ett avtal, vara nödgad att först söka tillstånd för överföring
av programvara, även om denna avses tas upp på lagringsmedium, och
senare för utförsel av de produkter som programvaran hänför sig till. Jag
kan inte förorda detta som en generell regel. Ett viktigt hinder mot att
reglera kontrollen av programvara enbart som en form av kunskapsöverfö-
ring måste emellertid vara att man då inte skulle komma åt transitering av
programvara lagrad på fast medium. Som jag tidigare har anfört är ju ett
23
av skälen till den reglering jag nu förordar att vårt land inte skall kunna Prop. 1990/91:97
utnyttjas som genomgångsland för handel med sådana produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte. Om programvara undantogs från en ut-
förselkontroll, skulle detta syfte motverkas.
Jag menar därför att särskilt utformad programvara för bl. a. vissa
obemannade luftfarkostsystem, delsystem och komponenter liksom för
provnings- och tillverkningsutrustning för sådana produkter skall omfattas
av utförselkontroll. Som FOA har anfört har emellertid en utförselkontroll
bara verkan om programvaran materialiseras i ett datalagringsmedium
såsom databand, magnetband eller diskett. Svårigheten att tullkontrollera
sådana produkter skall inte överdrivas.
Att enbart reglera utförsel av programvara lagrad på medium skulle
emellertid som framgått av vad jag tidigare sagt innebära möjligheter till
ett kringgående av bestämmelserna genom att välja en annan form av
överföring av programvara, såsom t. ex. via telenätet. Detta skulle inte
vara tillfredsställande. Jag kommer därför i det följande avsnittet att
lämna förslag till hur jag menar att denna problematik skall lösas.
Beslut om undantag från ett utförselförbud bör ankomma på regeringen.
I vad mån utförsel skall medges får bedömas från fall till fall utifrån en
bedömning av huruvida det finns risk för att produkterna kan komma att
användas för framställning eller utveckling av massförstörelsevapen i mot-
tagarlandet eller bli föremål för vidareexport.
De kriterier som enligt min mening bör ligga till grund för regeringens
prövning bör vara
— mottagarlandets mål för missil- och rymdprogram,
— den aktuella exportens potentiella betydelse i mottagarlandet för ut-
veckling eller framställning av obemannade bärare av massförstörel-
sevapen, och
— tillämpliga multilaterala överenskommelser.
Mottagaren bör regelmässigt avkrävas ett skriftligt åtagande om att
produkterna skall ha civil användning och om att vidareexport inte skall
ske.
Vid värderingen av slutanvändaråtaganden bör regeringen i enlighet
härmed pröva den förväntade användningen i mottagarlandet och risken
för vidareexport.
Regeringen bör göra en totalbedömning av samtliga relevanta omstän-
digheter i varje enskilt fall. Vid bedömningen av risken för vidareexport
kan förekomsten av en exportkontrollregim i mottagarlandet vara av bety-
delse.
Det bör ankomma på sökanden att lämna de uppgifter om varans
beskaffenhet, dess mottagare och användning m.m. som behövs för rege-
ringens prövning.
Regeringen bör också kunna införskaffa de ytterligare skriftliga försäk-
ringar beträffande produkternas användning som kan anses påkallade.
Sådana försäkringar kan inhämtas antingen från köparlandets regering
eller det köpande företaget.
24
Vid beredningen av ärendena bör yttrande inhämtas från exempelvis Prop. 1990/91:97
FOA, när detta anses påkallat.
Regeringens tillstånd skall inhämtas i varje enskilt utförselärende. När
fråga är om internationellt rymdsamarbete som regleras i mellanstatligt
avtal bör regeringen, i sådana fall där någon risk for militär användning
inte bedöms föreligga, kunna medge ett generellt tillstånd till utförsel av
produkter som hänför sig till sådant samarbete. I sådana fall bör ett
tillstånd kringgärdas av villkor och kontrollbestämmelser. Jag skall senare
återkomma till hithörande frågor.
Som jag tidigare har sagt bör det ankomma på regeringen att bestämma
produktomfattningen. Det bör självfallet vara ett syfte att definiera pro-
dukterna så att tullmyndighetens kontroll inte försvåras.
2.4.1.3 Överföring av programvara i vissa fall
Mitt förslag: Programvara som särskilt utformats för missilproduk-
ter får inte medelst telekommunikation eller på annat liknande sätt
överföras från Sverige till mottagare i utlandet utan tillstånd av rege-
ringen.
Departementspromemorian har inte särskilt tagit upp denna fråga.
Remissinstanserna: Som jag tidigare redovisat har FOA anfört att det
väsentliga i fråga om programvara är informationen som lika gärna kan
överföras per telefon eller brev som på lagringsmedier. En erforderlig
kontroll kan därför enligt FOAs uppfattning inte erhållas genom en utför-
selkontroll av programvara lagrad på visst medium.
Skälen för mitt förslag: 1 det föregående har jag förordat att särskilt
utformad programvara för vissa obemannade luftfarkostsystem m. m.
skall omfattas av regleringen. Jag har också angivit skäl till varför jag anser
att sådan programvara som är lagrad på fast medium skall omfattas av
utförselkontrollen. En begränsning av kontrollen till dessa fall skulle emel-
lertid innebära en möjlighet till kringgående av regleringen genom att
överföra programvara på andra sätt.
Detta skulle innebära att t. ex. ett svenskt företag som fått i uppdrag att
skapa ett program för styrning av en missil fritt skulle kunna överföra
programvaran via telenätet mellan konstruktörens dator och mottagarens
dator, medan utförsel av motsvarande programvara i de fall den lagrats på
ett medium skulle vara underkastad ett utförselförbud.
Detta skulle enligt min mening inte vara tillfredsställande. Jag menar
därför att förbudet mot utförsel av programvara som är särskilt utformad
for produkter som avses i avsnitt 2.4.1.1 bör kompletteras med ett förbud
mot att i andra fall än vid utförsel överföra programvara till någon i
utlandet utan tillstånd av regeringen. Detta förbud omfattar alltså de fall
då programvara görs tillgänglig för någon i utlandet på annat sätt än via
utförsel av programvara lagrad på fast medium. Vid prövningen av om
undantag från förbudet skall medges bör regeringen beakta samma pröv-
ningsgrunder som vid prövning av utförseltillstånd.
25
FOA och FFA har pekat på svårigheterna att kontrollera efterlevnaden Prop. 1990/91:97
av ett förbud mot överföring av programvara. Jag anser emellertid inte att
dessa svårigheter utgör tillräckliga skäl för att avstå från en reglering.
2.4.1.4 Upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt
Mitt förslag: Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att
utom landet tillverka sådana produkter som avses i avsnittet 2.4.1.1
under punkterna 1 — 3 får inte utan tillstånd av regeringen ingås här i
landet och inte heller utom landet av svensk myndighet, svenskt fö-
retag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erin-
ran.
Skälen för mitt förslag: Upplåtelse och överlåtelse av rätt att tillverka
kompletta robot- och raketsystem och andra obemannade luftfarkoster och
delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för sådana system samt
provnings- och tillverkningsutrustning som utformats särskilt för dessa pro-
dukter, kan betraktas som en form av utförsel och därför som ett alternativ
härtill. Som jag anfört tidigare finns det inte något svenskt säkerhetspolitiskt
intresse som talar för att svensk teknologi som riskerar att bli använd för
tillverkning av missiler m. m. görs tillgänglig i utlandet. Denna form av
kunskapsöverföring bör därför enligt min mening omfattas av regleringen.
Förslaget står också i överensstämmelse med de regimer som gäller i andra
länder.
Upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom landet tillverka ifrågavaran-
de produkter innebär att antingen en rättighet inom det industriella rätts-
skyddets område och/eller kunskap, mot eller utan vederlag överförs till en
utländsk mottagare. Objektet för avtalet kan utgöras exempelvis av såväl
immaterialrättsligt skyddade rättigheter som driftserfarenheter som sak-
nar egentligt rättsskydd.
Med rätt att tillverka produkter avses det medgivande som lämnas en
motpart att utnyttja viss rätt eller att i enlighet med av upplåtaren eller
överlåtaren tillhandahållna tekniska underlag såsom ritningar, beskriv-
ningar eller programvara tillverka viss produkt.
Förslaget innebär att regeringens tillstånd krävs för att ingå ifrågavaran-
de avtal. Detta är enligt min bedömning ett viktigt kompletterande bidrag
till ansträngningarna att förhindra att teknologiskt kunnande förs vidare
från Sverige till länder till vilka vi inte skulle tillåta export av den färdiga
produkten.
Förbudet bör enligt min mening utformas så att avtal inte utan tillstånd
av regeringen får ingås här i landet och inte heller utom landet om upplåta-
ren/överlåtaren är en svensk myndighet, ett svenskt företag eller en person
som är bosatt eller stadigvarande vistas här. Denna konstruktion av förbu-
26
dets omfattning stämmer överens med vad som i dag gäller på krigsmate- Prop. 1990/91:97
rielområdet.
Vid prövningen av om undantag från förbudet skall medges bör rege-
ringen beakta samma prövningsgrunder som vid prövning av utförseltill-
stånd.
2.4.2 Förbud mot utförsel av viss tillverkningsutrustning för biologiska eller
kemiska stridsmedel, m. m.
2.4.2.1 Produktomfattning m. m.
Mitt förslag: Lagen gäller, i den utsträckning regeringen förskriver,
utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller
kemiska stridsmedel.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Förslaget har i huvudsak lämnats utan erinran. SBL
avstyrker förslaget bl. a. mot bakgrund av att sådana produkter som enligt
promemorieförslaget avses omfattas av en reglering inte är nödvändiga för
att producera större mängder B-stridsmedel, även om de underlättar stor-
skaleproduktion. Svea hovrätt vänder sig mot utformningen av bemyndi-
gandet, som hovrätten finner väl generellt mot bakgrund av att det enligt
promemorian är mycket speciell utrustning som avses regleras. Hovrätten
anser att det av lagen bör framgå vilken typ av utrustning som avses
omfattas av kontrollen.
Skälen för mitt förslag: Under utredningsarbetets gång har FOA under-
sökt vilken utrustning som främst kan förknippas med en anläggning för
produktion av B-vapen och möjligheterna att övervaka handeln med så-
dan utrustning. FOA konstaterade att det för närvarande pågår en intensiv
forsknings- och utredningsverksamhet inom det biotekniska området, men
att industriell produktion av utrustning eller biotekniska produkter i stor
skala i Sverige är koncentrerad till ett fåtal större tillverkare.
Någon närmare kartläggning av handeln med nyckelutrustning har inte
gjorts. Tillgänglig statistik är inte tillräckligt detaljerad för att ge en säker
bild. Kontakter med berörda företag pekar på en utförsel av några tiotal
kvalificerade utrustningar per år.
Den utrustning som används vid tillverkning av biologiska vapen är av
utpräglad dual use-karaktär. Det är således möjligt att med utrustning
avsedd för civil användning, t. ex. vaccin- och läkemedelsproduktion,
tillverka stridsmedel. Praktiskt taget alla länder har en egen vaccin- och
läkemedelsproduktion. Vid byggandet av en anläggning som kan tas i
anspråk för sådana ändamål, kan det vara omöjligt att av varuleveranserna
dra några säkra slutsatser om anläggningens framtida produktion. Anlägg-
ningar för tillverkning av vaccin och läkemedel kan ofta helt eller delvis
även utnyttjas för att producera B-vapen.
Med hänsyn till att utrustning användbar för framställning av B-strids-
medel huvudsakligen används för civila uppgifter, bör en reglering göras så
27
lite betungande som möjligt för den civila sektorn. Det torde därför vara
lämpligt att begränsa regleringen till att omfatta endast specifik nyckelut-
rustning som kan användas vid framställning av B-stridsmedel. Enligt min
mening bör, i vart fall för närvarande, enbart sådan utrustning som är
nödvändig för en säker högindustriell produktion av B-stridsmedel omfat-
tas av regleringen, även om detta innebär att vissa produkter som kan
användas för vapenframställning lämnas utanför regleringen. Avsikten är
således inte att allehanda civila produkter som i någon form eller samman-
sättning kan tas i anspråk för tillverkning skall underkastas en reglering.
Den utrustning jag framför allt tänker på som viktig att reglera är
kvalificerade fermentorer och centrifugalseparatorer, eftersom de kan an-
vändas vid produktion av stridsmedel i större skala utan omfattande
skyddsåtgärder för personalen.
Jag har förståelse för Svea hovrätts synpunkter i fråga om räckvidden av
bemyndigandet. Emellertid kan utvecklingen komma att leda till att även
annan utrustning , fullt jämförbar med de nyss berörda, bör infogas under
regleringen. Det är därför av vikt att bemyndigandet är så utformat att
regeringen kan föreskriva om en sådan utvidgning.
Tillverkningsutrustning för kemiska stridsmedel har, som tidigare
nämnts, över huvud taget inte varit föremål för internationella överens-
kommelser. Någon tillverkning inom landet av specifik utrustning inom
C-vapenområdet har enligt departementspromemorian inte kunnat identi-
fieras. De skäl som redovisats för att handel med tillverkningsutrustning
för B-vapenframställning bör kontrolleras, talar emellertid för en bered-
skap för motsvarande kontroll av tillverkningsutrustning för kemiska va-
pen. Härtill kommer att kemiska stridsmedel bevisligen har kommit till
användning i internationell konflikt under 1980-talet. Det är därför enligt
min mening angeläget att det införs en ordning som gör det möjligt för
regeringen att ingripa och kontrollera handeln med sådan utrustning, om
ett behov härav uppstår. Jag förordar därför att bemyndigandet för rege-
ringen omfattar även tillverkningsutrustning som kan användas för till-
verkning av kemiska stridsmedel.
24.2.2 Utförsel
Mitt förslag: Förbud införs mot att utan regeringens tillstånd föra ut
ur landet sådan tillverkningsutrustning som avses under avsnitt
2.4.2.1, dvs. utrustning som kan användas för tillverkning av biolo-
giska eller kemiska stridsmedel.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt departments-
förslaget eller lämnat detta utan erinran. SBL har avstyrkt förslaget om
kontroll av tillverkningsutrustning, eftersom man inte anser att den i
promemorian föreslagna lösningen kommer att bli ett bra verktyg för att
Prop. 1990/91:97
28
minska de angivna riskerna. SBL menar att det blir svårt att övervaka eller Prop. 1990/91: 97
hindra vidareexport. I stället för ett utförselförbud förordar SBL att kon-
trollen av B-vapenframställning skall ske genom öppet samarbete mellan
t. ex. forskningslaboratorier inom det mikrobiologiska området, kombine-
rat med möjligheter till inspektion med kort varsel.
Skälen for mitt förslag: Ett sådant tillvägagångssätt som SBL har föresla-
git förutsätter, för att vara effektivt, enligt min mening ett omfattande
internationellt samarbete med särskilt utsedda organ. Jag förordar i stället
att förbud mot att föra ut sådan utrustning införs. Även om vi själva har
liten produktion på området, åstadkoms med ett sådant förbud också ett
hinder mot att Sverige blir transitland för ifrågavarande utrustning. Detta
skäl kommer att få ökad styrka i takt med att andra länder inför kontrollåt-
gärder på området.
Det är här viktigt att understryka att en kontroll måste ske på ett sådant
sätt att den innefattar en allsidig nedrustnings- och säkerhetspolitisk be-
dömning. En sådan bedömning bör ankomma på regeringen att göra.
Som jag nyss har anfört är det för närvarande kvalificerade fermentorer
och centrifugalseparatorer som bör omfattas av en reglering. Den industri-
ella produktionen i Sverige är, som jag också har nämnt, koncentrerad till
ett fåtal tillverkare. Antalet utförseltillfällen per år torde begränsa sig till
några tiotal. En utförselkontroll kommer därför sannolikt inte att bli
särskilt betungande för vare sig industrin eller tillståndsgivande myndig-
het.
Beträffande tillverkningsutrustning som kan användas för C-vapen-
framställning har, som jag nyss sagt, någon sådan utrustning inte identifi-
erats som för närvarande kan vara intressant för en utförselkontroll. Som
jag tidigare har anfört bör emellertid en beredskap för en kontroll finnas.
Liksom beträffande missilprodukter m. m. bör regeringen kunna medge
undantag från utförselförbudet. De bedömningar som enligt min mening
bör ligga till grund för regeringens prövning av ett ärende om utförsel av
tillverkningsutrustning som kan användas för framställning av B- och C-
stridsmedel bör vara
— om det finns anledning anta att tillverkningsutrustningen kan komma
att användas antingen för framställning av biologiska eller kemiska
stridsmedel eller vid forskning, utveckling, utprovning eller liknande
åtgärd för att främja framställning av sådana vapen, och
— risken för vidareexport till tredje land.
Regeringen bör göra en totalbedömning av samtliga relevanta omstän-
digheter i varje enskilt fall. Vid bedömningen av risken för vidareexport
kan det vara av betydelse om det finns en exportkontrollregim i mottagar-
landet.
Det bör ankomma på sökanden att lämna de uppgifter om varans
beskaffenhet, dess mottagare och användning m.m. som behövs för rege-
ringens tillståndsprövning. Regeringen bör kunna införskaffa de ytterligare
försäkringar beträffande produkternas användning som kan anses påkalla-
de.
29
Vid beredningen av ärenden bör yttrande inhämtas från FOA, SBL och Prop. 1990/91:97
andra myndigheter, när detta anses påkallat.
2.4.2.3 Förbud mot försäljning och förmedling av tillverkningsutrustning
som jinns utom landet m. m.
Mitt förslag: Sådan utrustning som avses i avsnittet 2.4.2.1, dvs.
utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska och
kemiska stridsmedel och som finns utom landet får inte här i landet
och inte heller utom landet av svensk myndighet, svenskt företag
eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här tillhandahållas
genom försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt
någon i utlandet utan tillstånd av regeringen.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Förslaget har lämnats utan erinran utom av SBL,
som avstyrker förslaget om kontroll av tillverkningsutrustning i dess hel-
het.
Skälen för mitt förslag: Den grundläggande inställningen är att Sverige
inte bör medverka till att produkter eller teknologi som riskerar att använ-
das för framställning av massförstörelsevapen förs ut ur landet. När det
gäller tillverkningsutrustning som kan användas för framställning av B-
och C-stridsmedel, liksom — som jag skall återkomma till — beträffande
kemiska prekursorer, finns skäl att från svensk sida se till att sådana
produkter inte sprids genom svensk försorg även om det inte är fråga om
utförsel från Sverige. Det är enligt min mening angeläget att förhindra att
någon här i landet utan kontroll t. ex. köper upp tillverkningsutrustning i
utlandet och säljer den vidare utan att utrustningen passerar svenskt
territorium eller förmedlar sådan utrustning som finns utom riket från ett
land till ett annat. Ett sådant handlande skulle stå i direkt motsats till de
svenska nedrustningssträvandena. Jag föreslår därför att det införs ett
förbud mot att utan regeringens tillstånd här i landet till någon i utlandet
tillhandahålla sådan tillverkningsutrustning som inte finns i landet. Förbu-
det bör också hindra svenska myndigheter, svenska företag och personer
som är bosatta eller stadigvarande vistas här att utom landet tillhandahålla
sådan utrustning till någon i utlandet.
Regeringens prövning av ett tillståndsärende bör grundas på samma
bedömning som i fråga om tillstånd till utförsel.
Inte heller här kan jag finna att en bättre kontroll skulle kunna utövas på
det sätt SBL föreslagit.
30
2.4.3 Förbud mot utförsel av vissa kemiska produkter, m. m.
2.4.3.1 Produktomfattning m. m.
Mitt förslag: Lagen gäller, i den utsträckning regeringen föreskriver,
kemiska produkter som kan användas for tillverkning av kemiska
stridsmedel (kemiska prekursorer).
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt förslaget eller
lämnat detta utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Som jag förut nämnt varierar omfattningen av de
kemiska produkter som är föremål for kontroll i andra länder. Som mest
regleras ett femtiotal prekursorer, framför allt genom utförselkontroll. För
att söka utröna omfattningen av den svenska handeln med motsvarande
prekursorer uppdrog utrikesdepartementet under beredningsarbetet åt
kommerskollegium att företa en kartläggning av importen till, exporten
från och framställningen i Sverige av vissa kemikalier som kan tjäna som
utgångspunkt vid tillverkningen av kemiska stridsmedel. I uppdraget in-
gick även att samråda med generaltullstyrelsen samt att höra berörda
branschföreningar.
Kemikalier som kan utnyttjas för framställning av nervgaserna tabun,
sarin, soman och VX liksom de hudskadande kemiska stridsmedlen se-
napsgas och lewisit uppdelades i uppdraget i följande kategorier:
1. Kemikalier med ingen eller mycket begränsad fredlig användning.
2. Kemikalier som även har fredlig användning för framställning av
bekämpningsmedel, brandhindrande medel, farmaceutiska produkter etc.
3. Högre alkylderivat av kemikalier i kategori 1 och 2, vilka ger derivat
av aktuella kemiska stridsmedel.
4. Kemikalier som tillverkas kommersiellt i stor skala för fredlig an-
vändning.
Kommerskollegium konstaterade i sitt yttrande sammanfattningsvis att
någon mera omfattande handel med resp, tillverkning av de aktuella
kemikalierna syntes förekomma endast i ett fåtal fall. Sannolikt, menade
kommerskollegium, förekom det härutöver handel med små kvantiteter av
flertalet kemikalier i fråga avsedda för forsknings- och laboratorieverk-
samhet. Denna handel kunde dock inte kartläggas i utredningen.
Kemikontoret har i yttrande till kommerskollegium uppgivit att konto-
ret bland sina medlemsföretag funnit tillverkning av endast en av de i
remissen angivna kemikalierna (tillhörande grupp 3). Kemikontoret påpe-
kade vidare att flertalet av de aktuella kemikalierna kan tänkas användas
för forskningsändamål inom läkemedelsindustrin. Det är här fråga om
kvantiteter upp till ett kilogram. Kemikalierna i grupp 4 angavs vara
föremål för allmän handel.
Vid bestämmandet av omfattningen av regleringen bör hänsyn tas till
bl. a. vilka produkter som regleras i andra länder, produkternas lättillgäng-
lighet och de pågående övervägandena inom ramen för nedrustningskonfe-
rensen. Det bör vara en uppgift för regeringen att meddela närmare före-
Prop. 1990/91:97
31
skrifter om vilka produkter som skall omfattas av regleringen och i vilken Prop. 1990/91: 97
utsträckning. Liksom när det gäller tillverkningsutrustning för B- och C-
vapen, bör urvalet av produkter göras så att den legitima handeln inte
onödigtvis hindras, vilket innebär att sådana prekursorer som tillverkas
kommersiellt i stor skala för fredlig användning i princip inte bör omfattas
av en reglering.
2.4.3.2 Utförsel
Mitt förslag: Förbud införs mot att utan regeringens tillstånd föra ut
ur landet sådana prekursorer som avses i avsnitt 2.4.3.1, dvs. såda-
na kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemi-
ska stridsmedel.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Några remissinstanser, däribland FOA, GTS och Svea hovrätt, har
haft synpunkter på promemorians förslag att undanta vissa mindre sänd-
ningar från lagens tillämpningsområde.
Skälen för mitt förslag: Som jag nyss har redovisat är handeln från
Sverige med sådana kemiska prekursorer som kan komma att bli föremål
för reglering begränsad. Detta innebär emellertid inte att Sverige inte bör
bidra till de internationella ansträngningarna att förhindra tillverkning
och användning av kemiska vapen. I en situation där ett stort antal
ensidiga handelsreglerande åtgärder redan har genomförts, vilket kan leda
till att nya handelsmönster uppkommer, finns enligt min mening skäl att
förebygga att Sverige utnyttjas som ursprungsland eller transitland. Härtill
kommer att en nationell kontroll av handel med kemiska produkter kom-
mer att erfordras i framtiden, när en kemvapenkonvention träder i kraft.
Jag föreslår därför att det införs ett förbud mot att föra ut sådana kemiska
prekursorer som kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel och
som enligt regeringens bestämmande skall omfattas av en reglering. Rege-
ringen bör även här kunna medge tillstånd till utförsel i det enskilda fallet.
De bedömningsgrunder som bör ligga till grund för regeringens till-
ståndsprövning bör vara
— om det finns skälig anledning anta att de kemiska prekursorerna kan
komma att användas för framställning av kemiska stridsmedel eller vid
forskning, utveckling, utprovning eller liknande åtgärd för att främja
framställning av sådana stridsmedel,
— mängden av aktuell vara, eftersom det krävs vissa mängder för att
kemiska prekursorer skall vara militärt intressanta, och
— risken för vidareexport.
Ovanliga omständigheter bör också beaktas. Uppgift om samband med
exempelvis leveranser av produktionsinstallationer, som skulle kunna an-
vändas för tillverkning av kemiska vapen, är en omständighet som rege-
32
ringen bör ta hänsyn till vid tillståndsprövningen. När det gäller risken för Prop. 1990/91:97
vidareexport kan hänsyn tas till om mottagarlandet har en egen kontrollre-
gim.
Sökanden bör lämna sådana uppgifter om varans beskaffenhet, dess
mottagare och användning m.m. som behövs för regeringens tillstånds-
prövning.
Regeringen bör också kunna införskaffa de skriftliga försäkringar beträf-
fande produkternas användning som kan anses påkallade. Sådana försäk-
ringar kan införskaffas från det köpande företaget eller mottagarlandets
regering.
Vid beredningen av ärenden bör vid behov yttrande inhämtas från
kemikalieinspektionen och andra berörda myndigheter.
I promemorians förslag till regeringsförfattning gjordes ett generellt
undantag från utförselförbudet beträffande sändningar understigande 20
kilogram kemiska prekursorer. Några remissinstanser har vänt sig mot
detta. Även om detta är en fråga som ankommer på regeringen att besluta
i, vill jag här kommentera den.
För kemvapenframställning av militär betydelse krävs stora mängder
kemikalier. Med hänsyn härtill och för att handeln med substanser avsed-
da för fredliga ändamål, t. ex. forskning, inte skall hindras mer än nödvän-
digt kan ifrågasättas om inte utförsel av viss mängd kemiska produkter
skulle kunna undantas från tillståndskravet. I så fall skulle en lämplig
gräns varunder utförsel borde få ske fritt kunna vara sändningar omfattan-
de högst 20 kilogram. Häremot har GTS invänt att en sådan ordning skulle
kunna leda till ett kringgående av utförselförbudet och till kontrollpro-
blem, medan FOA däremot anser att gränsen för undantag från utförsel-
förbudet borde kunna höjas till att omfatta sändningar om 100 kilogram.
Mot bakgrund av att det krävs stora mängder kemiska produkter för C-
vapenframställning av militär betydelse och annat främjande av sådan
framställning, får risken för kringgående betraktas som obetydlig, om
mindre sändningar av kemiska prekursorer undantas från utförselkontroll.
Promemorian har utgått från att det torde finnas möjligheter för tullmyn-
digheterna att observera om ett sådant generellt undantag från utförselför-
budet missbrukades, samt uttalat att om tullmyndigheternas observationer
vid export skulle ge anledning till förmodan att ett sådant undantag miss-
brukades, frågan fick tas under förnyade överväganden. GTS har emeller-
tid inte bejakat detta synsätt, utan i stället framhållit att tullverkets möjlig-
heter att i efterhand upptäcka om ett sådant undantag missbrukas är
begränsade.
Jag har tagit intryck av remisskritiken i denna del när den menat att ett
undantag för mindre sändningar skulle kunna leda till risk för kringgående
av utförselförbudet och i övrigt medföra kontrollproblem. Å andra sidan
menar jag att det är angeläget att handeln med små mängder inte får
hindras mer än nödvändigt. Då det kan antas att utförsel av små mängder
kemiska prekursorer normalt sker i etablerade relationer under förhållan-
den där det inte finns anledning att befara något missbruk, t. ex. för
forskningsändamål, menar jag att det nyss redovisade syftet att inte onö-
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 97
digtvis hindra handeln, kan nås genom generella utförseltillstånd för viss Prop. 1990/91:97
tid. Sådana tillstånd kan förenas med villkor och kontrollbestämmelser.
2.4.3.3 Förbud mot försäljning och förmedling av kemiska produkter som
finns utom landet, m. m.
Mitt förslag: Sådana kemiska produkter, som avses i avsnitt 2.4.3.1,
dvs. kemiska prekursorer som kan användas för tillverkning av
kemiska stridsmedel och som finns utom landet får inte här i landet
och inte heller utom landet av svensk myndighet, svenskt företag
eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här tillhandahållas
genom försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt
någon i utlandet utan tillstånd av regeringen.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har lämnat förslaget utan erin-
ran.
Skälen för mitt förslag: Jag har beträffande viss tillverkningsutrustning
som finns utom landet förordat en ordning som innebär att regeringens
tillstånd skall krävas för att här i landet åt någon i utlandet tillhandahålla
tillverkningsutrustning som finns utom landet liksom att det för en viss krets
av personer samt för svenska myndigheter och företag skall krävas sådant
tillstånd också för att utomlands tillhandahålla utrustning till någon i ut-
landet.
Som jag också har redovisat ligger bakom denna inställning intresset av
att bl. a. svenska företag och enskilda inte utan kontroll engagerar sig i
handel med denna typ av produkter på internationell nivå. Detta synsätt
gör sig med än större styrka gällande när det gäller t. ex. försäljning från
Sverige av kemiska prekursorer som inte finns här eller förmedling av så-
dana prekursorer åt kontrahenter i utlandet.
Det måste således vara ett svenskt intresse att kemiska prekursorer som
finns utom landet inte sprids till någon i utlandet genom handelstransak-
tioner i Sverige, eller genom tillhandahållande av bl. a. svenska företag
eller personer med fast anknytning till landet, om det finns en risk för att
prekursorerna kan komma att användas vid tillverkning av kemiska strids-
medel. Också tillhandahållanden av prekursorer som finns utom riket bör
därför i vissa fall kontrolleras.
I enlighet härmed förordar jag att kemiska prekursorer som omfattas av
regleringen och som finns utom landet inte här i landet och inte heller
utom landet av svenskt företag, svensk myndighet eller den som är bosatt
eller stadigvarande vistas här får tillhandahållas genom försäljning, utbju-
dande mot vederlag eller förmedling åt någon i utlandet utan tillstånd av
regeringen.
Prövning av huruvida tillstånd skall ges i det enskilda fallet bör göras på
motsvarande sätt som angetts i avsnitt 2.4.3.2 om prövningen av utförsel-
ärenden.
34
2.5.1 Villkor samt kontroll- och ordningsbestämmelser
Prop. 1990/91:97
Mitt förslag: Tillstånd enligt lagen får förenas med villkor samt med
kontroll- och ordningsbestämmelser.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har lämnat förslaget utan
erinran. Flera har emellertid efterlyst exempel på situationer där det kan
vara befogat att förena ett tillstånd med villkor eller kontroll- och ord-
ningsbestämmelser.
Skälen för mitt förslag: Beslut om tillstånd bör kunna förenas med
villkor samt med kontroll- och ordningsbestämmelser. I fråga om beslut
om tillstånd till utförsel kan anges t. ex. att utförseln bara får ske till
angiven mottagare och att vidareexport förutsätter regeringens medgivan-
de. I syfte att kontrollera att levererade produkter kommit avsedd motta-
gare tillhanda, bör ett utförseltillstånd kunna förenas med en kontrollbe-
stämmelse som innebär ett åliggande för exportören att inge en handling
som utvisar att produkterna nått avsedd mottagare. En sådan handling kan
i speciella fall utgöras av en bekräftelse om mottagandet eller av doku-
mentutfärdande av mottagarlandets tullmyndigheter, t. ex. en tullsedel,
som visar att produkterna inklarerats för mottagarens räkning. I beslutet
kan också krävas att tillståndet skall sändas åter till regeringen efter verk-
ställd leverans. Ett beslut om utförsel för demonstrationsändamål, kan in-
nehålla kontrollbestämmelser som ålägger exportören att anmäla till rege-
ringen när materielen återinförts in i landet.
Som villkor vid överlåtelse eller upplåtelse av tillverkningsrätt kan anges
att den framställda materielen inte exporteras vidare eller att exportfrågan
skall underställas den svenska regeringen.
Ytterligare kontroll- och ordningsbestämmelser som kan vara aktuella
vid ett sådant avtal är t. ex. att upplåtaren/överlåtaren skall rapportera till
regeringen hur avtalet löper och omfattningen av tillverkningen enligt
avtalet.
Behovet av villkor samt kontroll- och ordningsbestämmelser kan också
göra sig gällande i fråga om överföring av programvara och tillhandahål-
lande av produkter som finns utom landet.
35
2.5.2 Återkallelse av tillstånd
Prop. 1990/91:97
Mitt förslag: Tillstånd till utförsel skall kunna återkallas av regering-
en, om tillståndshavaren har åsidosatt villkor eller brutit mot
kontroll- eller ordningsbestämmelser som har meddelats med stöd av
lagen eller om det finns andra särskilda skäl till återkallelse. Det-
samma gäller tillstånd att överföra programvara samt att tillhanda-
hålla tillverkningsutrustning för B- och C-stridsmedel och kemiska
prekursorer som inte finns inom landet.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
mitt förslag.
Remissinstanserna: Förslaget har av flertalet remissinstanser lämnats
utan erinran. Svea hovrätt påpekar att förslag saknas om att tillstånd till att
ingå avtal om upplåtelse eller överlåtelse av rätt att i utlandet tillverka
missilprodukter skall kunna återkallas.
Skälen för mitt förslag: För vissa fall bör det finnas en möjlighet för
regeringen att återkalla ett meddelat tillstånd. Detta bör gälla i fråga om
tillstånd till utförsel liksom tillstånd att överföra en programvara samt
tillstånd att tillhandahålla tillverkningsutrustning för biologiska och kemi-
ska stridsmedel samt kemiska prekursorer. Ett skäl att återkalla ett givet
tillstånd kan vara att tillståndshavaren åsidosätter ett villkor eller bryter
mot en ordnings- eller kontrollbestämmelse. Att ett tillstånd kan återkallas
på grund av vilseledande eller felaktiga uppgifter följer redan av allmänna
förvaltningsrättsliga principer.
Andra särskilda skäl kan bestå i att ett land, som vid tidpunkten för
regeringens beslut inte kunde misstänkas producera massförstörelsevapen,
senare börjar med sådan tillverkning.
Förutsättningen för att det skall vara meningsfullt att återkalla ett givet
tillstånd är självfallet att utförsel, överföring av programvara eller till-
handahållande enligt tillståndet helt eller delvis ej ägt rum.
När det gäller fråga om återkallelse av tillstånd att ingå avtal som
innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att tillverka produkter till någon
utom landet vill jag säga följande. Regeringens tillstånd avser avtalets ingå-
ende. Ett återkallande av ett sådant tillstånd skulle kunna få effekt bara
under tiden mellan regeringens tillståndsgi vning och avtalets ingående. Om
vilseledande är för handen, kan ett sådant tillstånd återkallas utan särskilda
föreskrifter därom. Om avtalet redan är ingånget, torde emellertid en åter-
kallelse vara verkningslös. Jag menar därför att en bestämmelse om åter-
kallelse av tillstånd till ingående av avtal avseende tillverkningsrätter inte
skall tas in i lagen. Jag vill samtidigt framhålla att regeringen givetvis alltid
har möjlighet att avslå en ansökan om utförsel av produkter som har sam-
band med t. ex. upplåtelse av tillverkningsrättigheter, om förutsättningarna
för fortsatta leveranser inte skulle vara för handen.
36
Mitt förslag: Överträdelse av införselförbudet bestraffas enligt lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.
Överträdelse av förbudet mot att överföra programvara och mot
att ingå avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av tillverk-
ningsrätt beträffande missilprodukter liksom överträdelse av förbu-
det mot att tillhandahålla vissa produkter som finns i utlandet skall
föranleda straffansvar, om det inte är fråga om ringa fall. Detsamma
gäller vilseledande av regeringen att meddela tillstånd att göra sådan
överföring, ingå sådant avtal eller att tillhandahålla sådana produk-
ter.
På samma sätt som gäller enligt varusmugglingslagen i fråga om
utförsel skall för de nyssnämnda gärningarna en särskild straffskala
gälla för grovt brott. Vidare skall, liksom fallet är beträffande utbyte
av brott enligt varusmugglingslagen, utbyte av brott enligt de nya
ansvarsbestämmelserna kunna förklaras förverkat.
Lämnande av oriktig uppgift i en ansökan om tillstånd eller i
någon annan handling som är av betydelse för prövningen av ett
ärende enligt den nya lagen liksom överträdelse av ett villkor eller
en kontroll- eller ordningsbestämmelse som meddelats med stöd av
lagen omfattas av straffansvar, om det inte är fråga om ringa fall.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med
mitt förslag, men saknar bestämmelser om grovt brott i annat fall än det
som bestraffas enligt lagen om varusmuggling.
Remissinstanserna: Förslaget har av flertalet remissinstanser lämnats
utan erinran. RÅ påpekar bl. a. att de i promemorian föreslagna straffbe-
stämmelserna delvis omfattar samma typ av förfaranden som regleras i
lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m. m. och lagen om kontroll
över tillverkningen av krigsmateriel, m. m. och att dessa två lagar och den
föreslagna lagen har något olika utformade straffbestämmelser. RÅ kan inte
se något sakligt skäl för detta och anser att det vore av värde att anknyta de
nu föreslagna straffbestämmelserna till regelsystem som redan gäller på om-
rådet. Detta regelsystem borde enligt RÅ helst samtidigt ses över så att
enhetliga straffbestämmelser kunde tillskapas för hela det aktuella fältet.
Svea hovrätt föreslår att det till paragrafen som hänvisar till varusmugglings-
lagens regler läggs ett andra stycke som reglerar uppsåtligt vilseledande av
regeringen att meddela utförseltillstånd. Kammarrätten i Göteborg anser att
det kan behöva klargöras huruvida lämnande av oriktig uppgift innefattar
även underlåtenhet att lämna erforderliga uppgifter och förtigande.
Skälen för mitt förslag: Överträdelse av ett förbud mot att utan tillstånd
föra ut produkter ur landet bestraffas som varusmuggling enligt lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling (varusmugglingslagen). Enligt va-
rusmugglingslagen är dessutom ett antal andra i den lagen angivna förfa-
randen att anse som varusmuggling, t. ex. försök till olovlig utförsel eller
vilseledande av tillståndsgivande myndighet att utfärda tillstånd om man
Prop. 1990/91:97
37
därigenom föranleder att godset förs ut. Dessa bestämmelser kan givetvis Prop. 1990/91:97
bli tillämpliga när det gäller olovlig utförsel av de produkter som omfattas
av den nya lagen. I lagen bör därför på samma sätt som har skett i lagen
(1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. (utförsellagen)
tas in en erinran om att bestämmelserna om olovlig utförsel och försök
därtill finns i varusmugglingslagen.
Överträdelse av förbudet mot att utan tillstånd ingå avtal som innefattar
upplåtelse eller överlåtelse av tillverkningsrätt beträffande missilprodukter
bör enligt min mening i ansvarshänseende jämställas med det i utförsel-
lagen föreskrivna förbudet mot att ingå avtal om upplåtelse eller överlåtel-
se av tillverkningsrätt beträffande krigsmateriel. För överträdelser av det
nyssnämnda förbudet bör därför i den nya lagen straffskalan bestämmas
till böter eller fängelse i högst två år, om gärningen skett uppsåtligen, eller
till böter eller fängelse i högst sex månader, om gärningen skett av oakt-
samhet. I ringa fall bör inte dömas till ansvar.
Det jag nu har anfört beträffande straffskalan för nyssnämnda överträ-
delser bör enligt min mening gälla även för överträdelse av förbudet att
överföra särskilt utformad programvara för missilprodukter liksom för
överträdelse av förbudet att tillhandahålla vissa produkter som finns utom
landet, nämligen tillverkningsutrustning för biologiska och kemiska strids-
medel och kemiska prekursorer.
Till skillnad från vad som gäller enligt utförsellagen anser jag emellertid
att straffsanktionen när det gäller gärning som begåtts av oaktsamhet inte
bör begränsas till sådan gärning som begåtts av grov oaktsamhet. En sådan
gradering av det subjektiva rekvisitet kan vålla svårigheter i rättstillämp-
ningen och, som framgår av det nyss sagda, bör det enligt min mening i vart
fall inte dömas till ansvar i ringa fall.
Som jag redan har anfört kan den som genom vilseledande förmår
tillståndsgivande myndighet att lämna tillstånd till utförsel som annars är
förbjuden bestraffas enligt varusmugglingslagen, om man därigenom för-
anleder att gods förs ut i strid mot förbudet. Även den som uppsåtligen
genom att vilseleda regeringen utverkar tillstånd till överföring av särskilt
utformad programvara eller till ingående av avtal om upplåtelse eller
överlåtelse av tillverkningsrätt beträffande missilprodukter liksom till till-
handahållande av vissa produkter som finns utom landet och som därige-
nom föranleder att överförande, avtal eller tillhandahållande kommer till
stånd bör, liksom vad som gäller enligt varusmugglingslagen i fråga om
olovlig utförsel, dömas till böter eller fängelse i högst två år. Har vilseledan-
det skett genom oaktsamhet, bör dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader. I ringa fall bör inte dömas till ansvar.
I departementspromemorian föreslås inte att det i den nya lagen skall tas
in någon särskild straffskala för vissa grova överträdelser.
För egen del anser jag att omständigheterna i vissa fall kan vara så
försvårande att en strängare påföljd är motiverad. Jag tänker framför allt
på situationer då det varit fråga om produkter av särskilt farligt slag, om
brottet avsett betydande värde eller om gärningen annars varit av särskilt
allvarlig art. Enligt min mening finns det sålunda anledning att beträffande
sådana gärningar införa en särskild straffskala för grovt brott. I enlighet
38
med vad som gäller enligt utförsellagen bör därför enligt den nya lagen för Prop. 1990/91: 97
brott som är att anse som grovt dömas till fängelse i lägst sex månader och
högst fyra år.
Den som lämnar oriktig uppgift i en ansökan om tillstånd eller förtiger
en uppgift som kan vara av betydelse för regeringens bedömning, bör
kunna bestraffas för detta förfarande. Detta bör även gälla uppgifter i
andra handlingar som är av betydelse för prövning av ett ärende enligt
lagen, t. ex. uppgifter i samband med att fråga om återkallelse aktualiseras.
Ansvar för sådant oriktigt uppgiftslämnande bör emellertid vara subsidiärt
i förhållande till de övriga bestämmelser som jag berört. Även den som
åsidosätter ett villkor eller bryter mot en kontroll- eller ordningsbestäm-
melse som har meddelats med stöd av lagen bör kunna bestraffas. Straff-
satsen bör bestämmas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa
fall bör inte dömas till ansvar.
Till frågan om förverkande av utbyte av brott återkommer jag i special-
motiveringen (avsnitt 4).
Några av remissinstanserna har funnit att en samordning bör ske med
ansvarsbestämmelserna i krigsmateriellagstiftningen. Som jag tidigare har
anfört är utförsellagen föremål för översyn inom utrikesdepartementet. I
samband med att jag presenterar de förslag som kan komma att aktualise-
ras med anledning av de utredningar jag tidigare nämnt, kommer jag också
att behandla samordningen av ansvarsbestämmelserna i de aktuella kon-
trollregimerna.
Mitt förslag: I 2§ lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut görs undantag för beslut enligt den föreslagna
lagen om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas
i massförstörelsesyfte, m. m.
Departementspromemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Endast kammarrätten i Göteborg har kommenterat
förslaget. Kammarrätten ifrågasätter om inte beslutet om återkallelse av
tillstånd borde kunna bli föremål för rättsprövning.
Skälen för mitt förslag: Lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut trädde i kraft år 1988. Dess syfte är att säkerställa att
svensk lagstiftning generellt motsvarar de krav på domstolsprövning som
anges i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna. Beslut som regeringen och andra myndigheter meddelar i
förvaltningsärenden och som inte kan komma under någon annan dom-
stols prövning, kan enligt lagen överprövas av regeringsrätten, om beslutet
rör tillämpningen av föreskrifter om förhållanden som avses i 8 kap 2 eller
3 § regeringsformen, dvs. civilrättsliga och ”betungande” offentligrättsliga
föreskrifter.
Från prövningsinstitutet undantas för närvarande tio grupper av beslut
39
som inte kan omfattas av europakonventionens krav på tillgång till dom- Prop. 1990/91: 97
stolsprövning, däribland beslut — vari inbegrips beslut om återkallelse av
tillstånd — enligt lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmate-
riel, m.m. Denna lag inrymmer typiskt sett politiska ställningstaganden
som bör undantas från tillämpningsområdet för rättsprövning.
Motsvarande synpunkter gör sig gällande beträffande beslut enligt det
framlagda förslaget till lag om förbud mot utförsel av vissa produkter som
kan användas i massförstörelsesyfte, m. m. Också här är det fråga om
beslut som typiskt sett är av utpräglat utrikes- och säkerhetspolitisk karak-
tär. Beslut enligt denna lag bör därför enligt min mening undantas från
tillämpningsområdet för lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbe-
slut.
Jag föreslår att den nya lagen om förbud mot utförsel av vissa produkter
som kan användas i massförstörelsesyfte m.m. träder i kraft den 1 juli
1991. Svea hovrätt har ifrågasatt behov av övergångsbestämmelser för
eventuellt befintliga avtal som kan komma att omfattas av den nu föreslag-
na lagstiftningen liksom för avtal som kan vara under utarbetande vid
lagens ikraftträdande. Jag kan emellertid inte finna att avtal som kan vara
under utarbetande vid lagens ikraftträdande eller eventuella optioner i
förefintliga avtal bör undantas från kravet på tillståndsprövning.
Beträffande redan ingångna avtal, t. ex. avseende upplåtelse av tillverk-
ningsrätt kommer den föreslagna lagen att kräva tillstånd t. ex. för utförsel
som är förbunden med ingångna förpliktelser på det reglerade området.
Min uppfattning är att något behov av övergångsbestämmelser inte förelig-
ger.
Beredningen av ärenden enligt den nya lagen bör ske inom utrikesdepar-
tementet. Samråd bör i förekommande fall ske med andra departement.
Jag har redan under resp, regleringsområde nämnt att yttranden i vissa fall
bör inhämtas från myndigheter med särskild kunskap om de aktuella
produktområdena.
Handläggningen av ärenden kan hanteras inom ramen för tillgängliga
resurser och kommer således inte att föranleda ytterligare kostnader för
statsverket.
I enlighet med det anförda har inom utrikesdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte, m.m.,
2. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvalt-
ningsbeslut.
40
Det under 2. angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för Prop. 1990/91:97
justitiedepartementet.
Inledande bestämmelser
1 § Lagen gäller i den utsträckning regeringen föreskriver
1. fullständiga robot- och raketsystem och andra obemannade luftfar-
koster som har en lastförmåga av minst 500 kilogram och en räckvidd av
minst 300 kilometer,
2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för system som
avses i 1,
3. provnings- och tillverkningsutrustning som särskilt utformats för
system, delsystem och komponenter som avses i 1 och 2,
4. program för automatisk databehandling och annan programvara sär-
skilt utformade för produkter som avses i 1 —3,
5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller
kemiska stridsmedel, och
6. kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska
stridsmedel (kemiska prekursorer).
Paragrafen anger i punktform de olika huvudgrupper inom vilka regering-
en har att bestämma lagens tillämpningsområde.
2 § Utöver vad som sägs i denna lag kan bestämmelserna i lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., lagen
(1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. samt lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet vara tillämpliga.
Som jag har anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) kan vissa
produkter komma att omfattas såväl av den nu föreslagna lagen som av
lagstiftningen avseende krigsmateriel. Det kan inte heller uteslutas att
någon produkt kommer att omfattas också av kämtekniklagstiftningen
eller annan lagstiftning. Paragrafen, som inte är uttömmande, innehåller
en erinran om detta. Utförselförbud kan finnas också inom andra regel-
komplex, t. ex. enligt föreskrifter utfärdade med stöd av lagen (1971:176)
om vissa internationella sanktioner. I samtliga fall i exemplifieringen
ankommer prövningen av en ansökan om tillstånd på regeringen som har
att företa en prövning enligt tillämpliga lagar i ett sammanhang. Som jag
har redogjort för i det föregående, skall olika faktorer ligga till grund för
regeringens prövning enligt de skilda regelkomplexen.
Utförsel m. m.
3 § Produkter som avses i 1 § får inte föras ut ur landet utan tillstånd av
regeringen.
41
Paragrafen anger att utförsel av produkter som avses i 1 § inte får ske utan Prop. 1990/91:97
tillstånd. Bestämmelsen avser utförsel såväl efter tillverkning i Sverige
som utförsel efter import till Sverige eller utförsel efter transitering, förva-
ring på tullager, tullupplag eller i frihamn.
Prövning av tillståndsärendet bör ankomma på regeringen, bl. a. med
tanke på de utrikespolitiska överväganden som måste ingå i bedömningen.
De faktorer som bör ligga till grund för bedömningen har redovisats i den
allmänna motiveringens avsnitt om resp, huvudgrupp.
4 § Programvara som avses i 1 § 4 får inte heller meddelst telekommuni-
kation eller på annat liknande sätt överföras från Sverige till mottagare i
utlandet utan tillstånd av regeringen.
I den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4.1.2 och 2.4.1.3) har redovisats
att programvara som är särskilt utformad för produkter som avses i 1 § 1 —
3 i vissa fall kan lagras på fast medium såsom databand, disketter och
kretskort. Sådana produkter omfattas av utförselförbudet enligt 3 §. Om
emellertid, överföring sker t. ex. via telenätet, kan inte utförselförbudet bli
tillämpligt. Överföring av programvara regleras i sådana situationer ge-
nom förevarande paragraf. Bestämmelsen är tillämplig t. ex. för det fall
någon i Sverige konstruerar ett dataprogram för styrning av en speciell
missil och för över programvaran till sin uppdragsgivare i utlandet via
telenätet.
Upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt
5 § Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom landet
tillverka produkter som avses i 1 § 1 — 3 får inte utan tillstånd av regering-
en ingås här i landet och inte heller utom landet av svensk myndighet,
svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.
Denna bestämmelse gäller enbart missiler m. m. och reglerar överföring av
teknologi. Med rätt att tillverka produkter avses det medgivande som
lämnas en motpart att utnyttja en viss rätt eller att i enlighet med av
upplåtaren eller överlåtaren tillhandahållna underlag tillverka en produkt.
Bestämmelsen omfattar — som anförts i avsnitt 2.4.1.3 — inte bara
upplåtelse eller överlåtelse av rättigheter som åtnjuter rättsligt skydd, t. ex.
i form av patent utan även varje sådan upplåtelse eller överlåtelse som
innebär ett tillhandahållande av tekniskt underlag e. d. som utgör en
förutsättning för mottagaren att starta en egen tillverkning. I de tekniska
underlagen kan ingå upplysningar om uppfinningar och metoder, kontroll-
och konstruktionsföreskrifter, beskrivningar av arbetsprocesser, datapro-
gram m. m.
Tillhandahållande av tillverkningsutrustning
6 § Produkter som avses i 1 § 5 — 6 och som finns utom landet får inte här
i landet och inte heller utom landet av svensk myndighet, svenskt företag
eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här tillhandahållas genom
42
försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon i utlandet Prop. 1990/91:97
utan tillstånd av regeringen.
Denna bestämmelses syfte är att förhindra att framställning av biologiska
eller kemiska stridsmedel främjas genom vissa andra förfaranden än utför-
sel av utrustning eller kemiska substanser från Sverige. Genomgående
gäller att dessa förfaranden skall avse produkter som finns utanför Sverige.
Så snart produkterna kommer in till Sverige gäller i stället vad som sägs i
3 § om utförsel. Bestämmelsen är tillämplig t. ex. för det fallet att en
person eller företag i Sverige avser att förmedla tillverkningsutrustning
eller kemiska produkter från ett land till ett annat eller att angiven krets
personer, företag eller myndigheter i utlandet avser förmedla ifrågavaran-
de utrustning eller kemiska prekursorer åt någon i utlandet. Detsamma
gäller vid försäljning eller utbjudande mot vederlag. Missiler m. m. omfat-
tas inte av detta stadgande.
Villkor m. m.
1 § Ett tillstånd enligt denna lag får förenas med villkor samt med kon-
troll- och ordningsbestämmelser.
Det ligger i sakens natur att tillstånden kan vara tidsbegränsade. Villkor
eller kontroll- eller ordningsbestämmelser får inte vara onödigt betungan-
de.
Återkallelse av tillstånd
8 § Tillstånd enligt 3,4 och 6 §§ får återkallas av regeringen, om tillstånds-
havaren har åsidosatt villkor eller brutit mot kontroll- eller ordningsbestäm-
melser som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra sär-
skilda skäl till återkallelse.
Bestämmelsen i 8 § föreskriver att beviljade tillstånd till utförsel, överfö-
ring av programvara i vissa fall eller tillhandahållande kan återkallas av
regeringen, om tillståndshavaren har åsidosatt villkor eller kontroll- eller
ordningsbestämmelser eller om det annars finns särskilda skäl till en åter-
kallelse. I den allmänna motiveringen har angivits skälen för att tillstånd
enligt 5 § inte bör omfattas av bestämmelsen. Möjlighet att återkalla ett givet
tillstånd bör i princip utnyttjas endast när detta är nödvändigt.
Ansvarsbestämmelser m. m.
9 § Bestämmelser om olovlig utförsel och försök därtill finns i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.
10 § Den som bryter mot 4, 5 eller 6 § döms,
1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två
år,
2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst
sex månader.
43
Den som uppsåtligen genom vilseledande förmår regeringen att lämna Prop. 1990/91:97
tillstånd enligt 4, 5 eller 6 § och därigenom föranleder att överföringen,
avtalet eller tillhandahållandet kommer till stånd, döms till böter eller
fängelse i högst två år. Om gärningen har skett av oaktsamhet, döms till
böter eller fängelse i högst sex månader.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
11 § Har brott enligt 10 § begåtts uppsåtligen och är det att anse som
grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om produkter-
na varit av särskilt farligt slag, om brottet avsett betydande värde eller om
gärningen annars varit av särskilt allvarlig art.
12 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet
1. i annat fall än som avses i 9 § och 10 § andra stycket lämnar oriktig
uppgift i ansökan om tillstånd eller i annan handling som är av betydelse
för prövningen av ett ärende enligt denna lag,
2. åsidosätter villkor eller bryter mot kontroll- eller ordningsbestämmel-
se som har meddelats med stöd av denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
13 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.
14 § Utbyte av brott som avses i 10 och 11 §§ skall förklaras förverkat,
om inte detta är uppenbart oskäligt.
I 9§ har intagits en erinran om att överträdelse av utförselförbudet och
försök därtill bestraffas enligt bestämmelserna i varusmugglingslagen. Som
har framgått av den allmänna motiveringen (avsnitt 2.6) kan även den som
genom vilseledande förmår tillståndsgivande myndighet att lämna till-
stånd till utförsel och därigenom föranleder att utförseln kommer till stånd
dömas för varusmuggling enligt varusmugglingslagen. Att olovlig utförsel
liksom vilseledande av myndighet under vissa omständigheter är att anse
som grov varusmuggling och bestraffas enligt en strängare straffskala fram-
går av varusmugglingslagen.
Straffbestämmelserna i 10 § avser överträdelse av förbudet att överföra
programvara (4 §), förbudet att ingå avtal om upplåtelse eller överlåtelse
av tillverkningsrätt inom missilområdet (5 §) liksom överträdelse av för-
budet att tillhandahålla tillverkningsutrustning för biologiska eller kemi-
ska stridsmedel eller kemiska prekursorer som finns utom landet (6 §).
I andra stycket har tagits in en bestämmelse om ansvar for den som
uppsåtligen eller av oaktsamhet, genom vilseledande förmår regeringen att
lämna tillstånd enligt 4, 5 eller 6 § och därigenom föranleder att överfö-
ringen, avtalet eller tillhandahållandet kommer till stånd.
Av tredje stycket i paragrafen följer att det i ringa fall inte skall dömas till
ansvar.
En särskild straffskala gäller om ett brott som avses i 10 § är att anse som
grovt. En bestämmelse om detta finns i 11 §. Bestämmelsen tar sikte
endast på uppsåtliga gärningar. Straffskalan inrymmer fängelse i lägst sex
44
månader och högst fyra år. I bestämmelsen anges exempel på omständig- Prop. 1990/91: 97
heter som skall beaktas vid bedömande om brottet är grovt. En gärning av
särskilt allvarlig art får anses föreligga om t. ex. en överlåtelse av en
tillverkningsrätt inneburit att produkter av kvalificerat slag kommit att
tillverkas i ett land som kan antas tillverka massförstörelsevapen och till
vilket utförsel av motsvarande produkter inte kunnat komma i fråga.
Detta bör också gälla i fråga om överlåtelse av programvara och tillhanda-
hållande av vissa produkter som finns utom landet.
I 12 § föreskrivs straff för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet i
annat fall än som avses i 9 § och 10 § andra stycket lämnar oriktig uppgift i
en ansökan om tillstånd eller i någon annan handling som är av betydelse för
prövning av ett ärende enligt lagen eller som bryter mot ett villkor eller
någon kontroll- eller ordningsbestämmelse som meddelats med stöd av la-
gen. Med lämnande av oriktig uppgift jämställs förtigande av uppgift. Be-
stämmelsen är subsidiär till såväl varusmugglingslagen som denna lags be-
stämmelser. Straffskalan inrymmer böter eller fängelse i högst sex månader.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Enligt krigsmateriellagstiftningen är straffbestämmelserna i denna subsi-
diärt tillämpliga, om gärningen redan är belagd med straff enligt brottsbal-
ken. Även den nya lagen bör i fråga om straffansvar vara subsidiärt
tillämplig i förhållande till brottsbalken. En bestämmelse om detta har
tagits in i 13 §.
Som jag redan har angett i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3) får
förslaget om en fristående kontroll av massförstörelsevapen den konse-
kvensen att en gärning som är belagd med straff enligt den nya lagstiftning-
en kan föranleda ansvar också enligt föreskrifter på näraliggande områden.
Det vanligast förekommande fallet torde vara att även krigsmateriellag-
stiftningen är tillämplig. Ansvar enligt annan kontrollagstiftning kan emel-
lertid också tänkas komma i fråga. I de flesta sådana fall torde det vara
naturligast att betrakta gärningen som endast ett brott. Det kan emellertid
inte uteslutas att vissa fall kan uppkomma som föranleder en annan
bedömning. Det får ankomma på de rättstillämpande myndigheterna att
med ledning av allmänna principer i varje enskilt fall ta ställning till de
olika frågor om brottskonkurrens m. m. som härvid kan uppkomma.
Enligt 14 § skall utbyte av brottsligt förfarande som avses i 10 och 11 §§
kunna förklaras förverkat.
När det gäller brottsligt förfarande som avses i 9 § medför hänvisningen
till varusmugglingslagen att den lagens bestämmelser om förverkande blir
tillämpliga på sådant förfarande.
I paragrafen görs undantag från lagen om rättsprövning av vissa förvalt-
ningsbeslut för beslut enligt den föreslagna lagen om förbud mot utförsel
av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. De
närmare skälen härför har utvecklats i den allmänna motiveringen.
45
Prop. 1990/91:97
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte, m. m.,
2. lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvalt-
ningsbeslut.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
46
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § I denna lag finns föreskrifter om förbud mot utförsel och tillhanda-
hållande av vissa produkter som kan användas i syfte att åstadkomma
massförstörelse, liksom föreskrifter om förbud mot upplåtelse och överlå-
telse av rätt att utom landet tillverka sådana produkter.
2 § Utöver vad som sägs i denna lag gäller bestämmelserna i lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m., lagen
(1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. samt lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
3 § Lagen gäller i den utsträckning regeringen föreskriver
1. kompletta robot-, raket- och andra obemannade luftfarkostsystem
med en lastförmåga av minst 500 kilogram och som har en räckvidd på
minst 300 kilometer,
2. delsystem, komponenter, konstruktionsmaterial och särskilt utfor-
mad mjukvara (dataprogram) för system som avses i 1,
3. tillverkningsanordningar och tillverkningsutrustning som särskilt ut-
formats för tillverkning av system som avses i 1 och 2,
4. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller
kemiska stridsmedel, och
5. kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska
stridsmedel (kemiska prekursorer).
Förbud mot utförsel
4 § Produkter som avses i 3 § får inte föras ut ur landet utan tillstånd av
regeringen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har
meddelats med stöd av lagen.
Förbud mot upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt
5 § Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom riket
tillverka produkter som avses i 3 § 1 — 3 får inte utan tillstånd av regering-
en ingås här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt
företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.
Förbud mot tillhandahållande
6 § Produkter som avses i 3 § 4 och 5 och som finns utom riket får inte
här i riket och inte heller utom riket av svensk myndighet, svenskt företag
Prop. 1990/91:97
Bilaga 1
47
eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här tillhandahållas genom Prop. 1990/91:97
försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon i utlandet Bilaga 1
utan tillstånd av regeringen.
Villkor och återkallelse av tillstånd
I § Ett tillstånd enligt denna lag får förenas med villkor samt med kon-
troll- och ordningsbestämmelser.
8 § Tillstånd enligt 4 och 6 §§ får återkallas av regeringen om tillstånds-
havaren har åsidosatt föreskrifter, villkor eller kontroll- eller ordningsbe-
stämmelser som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra
särskilda skäl till återkallelse.
A nsvarsbestä mmelser
9 § Bestämmelser om ansvar för olovlig utförsel av produkter som avses i
3 § och for försök därtill finns i lagen (1960:418) om straff för varusmugg-
ling.
10 § Den som bryter mot 5 eller 6 § döms
1. om gärningen skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två år,
2. om gärningen skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst sex
månader.
Den som uppsåtligen genom vilseledande förmår regeringen att lämna
tillstånd enligt 5 eller 6 § och därigenom föranleder att avtalet eller till-
handahållandet kommer till stånd döms till böter eller fängelse i högst två
år.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
II § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet
1. i annat fall än som avses i 10 § andra stycket lämnar oriktig uppgift i
ansökan om tillstånd enligt denna lag, eller
2. bryter mot villkor eller kontroll- eller ordningsbestämmelse som har
meddelats med stöd av denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
12 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.
13 § Utbyte av brottsligt förfarande som avses i 10 § skall förklaras
förverkat, om inte detta är uppenbart oskäligt.
Denna lag träder i kraft den
48
Sammanställning av remissyttranden över
promemorian (Ds 1990:4) kontroll av vissa
produkter som kan användas i massförstörelsesyfte
Remissinstanserna
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av justitiekanslern
(JK), riksåklagaren (RÅ), kommerskollegium (KK), överbefälhavaren
(ÖB), försvarets materielverk (FMV), överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB), försvarets forskningsanstalt (FOA), flygtekniska försöksanstalten
(FFA), statens bakteriologiska laboratorium (SBL), generaltullstyrelsen
(GTS), statens industriverk (SIND), styrelsen för teknisk utveckling
(STU), statens delegation för rymdverksamhet, affärsverket FFV, rikspo-
lisstyrelsen (RPS), kemikalieinspektionen, statens strålskyddsinstitut, sta-
tens kämkraftsinspektion (SKI), Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm,
kammarrätten i Göteborg, kungliga tekniska högskolan (KTH), delegatio-
nen (UD 1972:02) för utveckling av folkrättens regler om humanitet i krig
(Folkrättsdelegationen), utredningen om översyn av kärntekniklagstift-
ningen (ME 1989:03), Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges
försvarsindustriförening, Kemikontoret, Plast och kemikalieleverantörers
förening, Svenska Rymdaktiebolaget, Sveriges Socialdemokratiska Kvin-
noförbund (SSKF),och Folkpartiets Kvinnoförbund.
Prop. 1990/91:97
Bilaga 2
I departementspromemorian föreslogs att kontroll av utförsel m.m. av
vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte skall införas.
Remissinstanserna är över lag positiva till att kontroll införs.
RÅ anser att Sveriges internationella åtaganden gör det angeläget att
införa en lagstiftning med bestämmelser om kontroll av ifrågavarande
produkter.
KK finner att de föreslagna kontrollåtgärderna ansluter sig väl till de
kontrollsystem som åtskilliga andra länder redan tillämpar.
ÖB har ingen erinran mot promemorians förslag.
FMV tillstyrker lagförslaget. Beträffande robotområdet är det verkets
uppfattning att den föreslagna regleringen inte kommer att medföra några
påtagliga negativa konsekvenser för svensk industri. Verket berörs princi-
piellt av förslagen om tillverkningsutrustning och kemiska prekursorer,
men eftersom FMV varken genomför eller medverkar i någon verksamhet
som påverkas av förslaget förutses inga svårigheter om lagstiftningen trä-
der i kraft.
ÖCB instämmer i huvudsak i bedömningarna i departementspromemo-
rian och tillstyrker lagförslaget. Styrelsen ser dock vissa generella svårighe-
ter vad gäller kontroll och gränsdragningsfrågor.
FOA anser att förslaget innebär en komplettering av nuvarande kontroll
av massförstörelsevapen i lagen om förbud mot utförsel av krigsmateriel,
m. m. och lagen om kärnteknisk verksamhet. FOA delar uppfattningen att 49
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 90
en effektivare och utvidgad exportkontroll inom området massförstörel-
sevapen behövs för att stödja Sveriges aktiva nedrustningsarbete.
FFA instämmer i det uttalade syftet bakom förslaget och finner att
berörda förhållanden bör lagregleras.
SBL avstyrker förslaget såvitt avser tillverkningsutrustning för biologis-
ka stridsmedel.
GTS har inget att erinra mot att exportrestriktioner införs, men förutser
klassificeringsproblem.
SIND framhåller att många av de produkter som omfattas av förslaget
har civil användning, varför det är viktigt att det noggrant definieras vilka
produkter som omfattas av regleringen och att ärendena behandlas snabbt
och enkelt.
Statens delegation för rymdverksamhet delar promemorians uppfattning
om behovet av ett kontrollsystem för utförsel av teknologi och produkter
som i ett mottagarland kan innebära risk för en inte önskvärd användning
och spridning. Delegationen poängterar att ett kontrollsystem inte får
utformas eller tillämpas på ett sådant sätt att det verkar försvårande och
hindrande av export av produkter avsedda uteslutande för fredliga ända-
mål.
STU ser tekniken som ett medel att åstadkomma ett för medborgarna
och miljön bättre samhälle. Användning av produkter i massförstörelsesyf-
te står i motsatsställning till dessa strävanden. STU instämmer därför i
kravet på att produkter som kan omvandlas på ett sådant sätt blir föremål
för kontroll. Med hänsyn till att produkterna också kan användas för civila
syften, anser STU att reglerna måste utformas på ett sådant sätt att fredlig
och angelägen användning av tekniken inte onödigtvis förhindras.
RPS har ingen erinran mot att samhället skaffar sig kontroll över pro-
dukter som kan användas i massförstörelsesyfte.
SKI delar promemorians inställning till behovet av att reglera utförseln
av missiler och därtill hörande teknologi som kan användas för produktion
av kärnvapenbärare, med hänsyn till den starka kopplingen till icke-
spridnings- och nedrustningsfrågor.
Kemikalieinspektionen tillstyrker förslaget såvitt gäller kemiska prekur-
sorer.
KTH framhåller att utvecklingen inom militärteknologin sker minst lika
snabbt som utvecklingen inom grundläggande och tillämpad forskning.
Ledtiderna för överföring av kunskaper från laboratorier till utveckling av
nya produkter blir allt kortare. Detta ställer, enligt KTH, stora krav på den
lagstiftning som reglerar produkter som kan användas i massförstörelsesyf-
te. KTH har koncentrerat sitt svar på de områden som berör biologiska
och kemiska stridsmedel, eftersom det är där den snabbaste utvecklingen
kan ske, samtidigt som ”gråzonen” mot legitim verksamhet är ovanligt
stor, med kontrollproblem som följd.
Folkrättsdelegationen välkomnar promemorieförslaget och menar att
det till viss del kan göras gällande att lagförslag av den typ som nu
aktualiserats redan tidigare borde ha realiserats. Sålunda föreskriver B-
vapenkonventionens artikel III att varje stat förbinder sig att inte på något
sätt hjälpa någon stat eller internationell organisation att tillverka eller
Prop. 1990/91:97
Bilaga 2
50
förvärva medel eller utrustning som är B-vapenrelaterad. Ett svenskt ex-
portförbud som täcker såväl statliga som privata företags agerande får
anses vara påkallat mot bakgrund av denna bestämmelse, med hänsyn till
att vårt näringsliv har en sådan struktur och utvecklingsnivå att risk for
export av komponenter med såväl fredlig som militär användning skulle
kunna föreligga. Den nu föreslagna lagstiftningen är enligt delegationen väl
ägnad att främja de nämnda internationella överenskommelsernas anda
och syfte.
Försvarsindustriföreningen ansluter sig i stort till departementsprome-
morians förslag, men har invändningar avseende förslagets inverkan på
den civila rymdindustrins möjligheter att verka i ett internationellt per-
spektiv.
Kemikontoret och Plast- och Kemikalieleverantörers Förening anser att
det är eftersträvansvärt att motverka användning och tillverkning av kem-
iska vapen, men anser att det föreligger svårigheter när det gäller de prak-
tiska möjligheterna att regleringsvägen förhindra sådan verksamhet. Dessa
remissinstanser menar att vi inte minst under den senaste tiden har fått
illustrationer till hur svårt det är att i en fri internationell marknadsekonomi
praktiskt täppa till alla möjligheter för dem som vill skaffa sådana vapen. De
anser att den enda effektiva lösningen därför sannolikt är internationella
avtal, men motsätter sig inte att Sverige, i linje med andra länder, vidtar
åtgärder och framhåller att det är viktigt att dessa inte orsakar alltför om-
fattande byråkrati.
SSKF ansluter sig till de överväganden som redovisas i promemorian
och anför att det är viktigt att potentiella luckor i den svenska vapenex-
portlagstiftningen täpps till. SSKF anser det också angeläget att Sverige
som för en offensiv nedrustningspolitik och regelmässigt är pådrivande i
nedrustningsförhandlingarna håller jämna steg med de stater som är i färd
med att införa nationella tillämpningsbestämmelser.
Folkpartiets kvinnoförbund anser det angeläget att Sverige, som skrivit
under icke-spridningsavtalet, aktivt verkar för att begränsa riskerna för
kärnvapenspridning.
RÅ anser att frågan om den lagkonkurrens med angränsande lagstiftning
som blir en konsekvens av förslaget bör klargöras.
ÖB menar att behovet av att samordna föreliggande förslag med försla-
get i betänkandet (SOU 1989:102) utlandssamverkan på krigsmaterielom-
rådet bör övervägas.
ÖCB anser att samordningsfrågor bör övervägas ytterligare i lagstift-
ningsarbetet.
FOA finner det olämpligt att införa en separat reglering om exportkon-
troll inom delområden som gäller massförstörelsevapen. Dessa vapen är
enligt FOA naturligtvis krigsmateriel och bör från exportkontrollsynpunkt
behandlas som sådana. De problem som finns att tillämpa nuvarande
regelverk, främst det som gäller krigsmateriel och som redovisats i prome-
morian, bör kunna elimineras i samband med pågående översyner. De
Prop. 1990/91:97
Bilaga 2
51
ändringar som erfordras gäller främst tillämpnings- och klassificerings-
praxis samt utformning och omfattning av krigsmaterielförteckningen.
FFA anser att det vore en stor fördel om den föreslagna regleringen
kunde inlemmas i de regler för export av krigsmateriel som för närvarande
är under översyn.
SIND konstaterar att förslaget innebär att kontroll av vissa produkter
skall utövas enligt både det nya regelverket och krigsmateriellagstiftning-
en. SIND menar att nu gällande regler torde vara tillfyllest för denna typ
av produkter.
Affärsverket FFV anför att missilteknologierna i fråga hos verket har
resulterat i framtagning av delsystem, komponenter och testapparatur för
egna produkter. Dessa kan även i framtiden komma att bli föremål för
exportansträngningar och det skulle därför innebära ett svårt avbräck för
FFV om lagregler utöver gällande lagstiftning om krigsmaterielexport skul-
le lägga hinder i vägen för FFVs bemödanden. FFV anser att lagstiftningen
beträffande export av krigsmateriel i tillräcklig grad uppfyller syftet med
promemorians förslag.
RPS anser att frågan om gränsdragningen mellan å ena sidan krigsmate-
riel enligt tillverkningslagen och utförsellagen och, å den andra sidan,
produkter som kan användas i massförstörelsesyfte inte har blivit tillräck-
ligt belyst. I krigsmaterielbegreppsutredningens (SOU 1989:66) förteck-
ning över vad som skall avses med krigsmateriel finns även produkter som
kan användas i massförstörelsesyfte. Enligt RPS bör denna typ av över-
lappningar undvikas så långt det är möjligt. RPS föreslår att det nu
aktuella lagförslaget förs samman med krigsmateriellagstiftningen. En så-
dan samlad lagstiftning skulle kunna erbjuda betydande fördelar inte bara
för de rättstillämpande myndigheterna utan också för dem, vilkas verk-
samhet styrs av de aktuella bestämmelserna. RPS anser att gränsdrag-
ningsproblemen under alla omständigheter bör ägnas särskild uppmärk-
samhet i det fortsatta beredningsarbetet.
Statens strålskyddsinstitut instämmer i att det inte är lämpligt att koppla
kontrollen av missiler m. m. till kärntekniklagstiftningen.
SKI delar de framförda argumenten för att en sammankoppling mellan
missilkontrollen och kärntekniklagstiftningen är olämplig. SKI har inte
heller i dagsläget någon kompetens att handlägga missilfrågorna och finner
att den i promemorian föreslagna ordningen att skapa en särskild lagstift-
ning för bl. a. missilkontrollen förefaller vara väl vald. SKI kan inte se
vilka produkter som skulle kunna komma att omfattas av både den före-
slagna lagen och lagen om kärnteknisk verksamhet, men anser att i de fall
en dubbel prövning skall ske, denna skall ske i ett sammanhang och
avgöras genom ett regeringsbeslut. Inspektionen anser att en alternativ
lösning av samordningsfrågan kunde vara att bestämma att tillstånd enligt
den föreslagna lagen inte behövs för vad som omfattas av tillstånd enligt
lagen om kärnteknisk verksamhet eller att föreskriva att lagen enbart gäller
i den mån den är förenlig med lagen om kärnteknisk verksamhet.
Utredningen om översyn av kärntekniklagstiftningen delar bestämt upp-
fattningen i promemorian att regleringen av missilkontrollen bör ske utan-
för kärntekniklagen.
Prop. 1990/91:97
Bilaga 2
52
Folkpartiets Kvinnoförbund anser att den svenska lagstiftningen, vad gäl-
ler klassificeringen av krigsmateriel, är otillfredsställande. Det bör inte vara
möjligt att exportera hjälpmedel avsedda för missiler, även om dessa kan ha
civil användning. Folkpartiets kvinnoförbund anser att det finns ett direkt
samband mellan s. k. civil kärnteknik och framställning av kärnvapen. För-
bundet menar att Sverige genom att exportera kärnteknik, oavsett om den är
avsedd för civilt eller militärt bruk, bidrar till att sprida riskerna för att allt
fler länder skaffar sig kärnvapen. Det finns många tecken som tyder på detta.
En spridning av kärnvapen till fler länder måste på alla sätt motarbetas.
Därför bör Sverige vara ytterst restriktiv med att exportera kärnteknik.
3.1 Produktomfattning och förbud
GTS förordar att regeringen i förordning skall utfarda föreskrifter om
anmälningsrutiner, innebärande att utförsel av varor som omfattas av den
föreslagna lagen, skall anmälas till tullmyndighet senast en vecka före den
tidpunkt vid vilken utförsel avses ske. Detta motsvarar anmälningsrutinen
i 10 § utförselförordningen. Eftersom vissa varor kan omfattas av både
krigsmaterielbestämmelsema och de nu föreslagna bestämmelserna bör
enligt GTS samma anmälningsrutiner gälla för båda varuområdena.
Statens delegation för rymdverksamhet anser att ett generellt förbud mot
utförsel m. m. kommer att försvåra svensk industris samarbete i interna-
tionella rymdprojekt och vålla en avsevärd extra arbetsbörda för såväl
industrin som prövande instans. Delegationen förordar att tillstånd enligt
förslagets 4 — 6§ inte skall behövas för produkter tillverkade i Sverige
inom ramen för Sveriges samarbete inom det europeiska rymdsamarbets-
organet ESA, den mellanstatliga deklatationen rörande Arianes produk-
tionsfas eller Sveriges bilaterala rymdsamarbete vilket regleras i mellan-
statliga avtal eller av andra av statsmakterna godkända överenskommel-
ser. Delegationen anser också att yttrande bör inhämtas från delegationen
vid beredning av ärenden inom rymdteknologiområdet.
Svea hovrätt har inget att erinra mot förslagets fem lagbundna huvudom-
råden med bemyndigande till regeringen att närmare ange vilka produkter
som skall omfattas av regleringen. Hovrätten anser dock att det bör vara
lagstiftaren — riksdagen — som tar ställning till vilka produkter som i
princip skall omfattas. Även själva lagtexten bör ge läsaren en viss vägled-
ning om vilka de avsedda produkterna är. Hovrätten anför vidare att det
naturligtvis kan vara så att beskrivningarna i lagtexten svårligen kan
formuleras annat än mycket generellt. Punkten 4 i 3 § synes emellertid väl
generellt utformad (”utrustning som kan användas för tillverkning av
biologiska eller kemiska stridsmedel”) med hänsyn till att det enligt pro-
memorieförslaget är mycket speciell utrustning som avses omfattas.
Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om promemorieförslagets 1 § över
huvudtaget behövs, då denna inte innehåller någon materiell substans och
då det rör sig om en förhållandevis kortfattad lagtext.
Även Försvarsindustriföreningen motsätter sig en kontroll av produkter
Prop. 1990/91:97
Bilaga 2
53
och teknologi som har framtagits i samarbete med annan europeisk indu- Prop. 1990/91:97
stri. Ägande- och nyttjanderätten till produkterna och deras teknologi är Bilaga 2
noggrant reglerade i avtal i vilka det även finns bestämmelser avseende
reexport av produkter och teknologi. Detta regelverk är tillräckligt för att
tillgodose utredningens önskemål.
3.2 Tillstånd, villkor samt kontroll- och ordningsbestämmelser, återkallande
av tillstånd
RA påpekar att det i departementspromemorian inte nämns vilka typer av
villkor som kan bli aktuella.
SKI anser att det är viktigt att eventuella villkor och kontrollbestämmel-
ser samordnas med dem som kan uppställas enligt lagen om kärnteknisk
verksamhet.
Svea hovrätt påpekar att promemorian inte innehåller något förslag till
bestämmelse om rätt för regeringen att återkalla tillstånd att ingå avtal om
upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt. Hovrätten kan inte se några
särskilda omständigheter som motiverar att sådana tillstånd inte skulle
kunna återkallas. Vidare anser hovrätten att motiven till lagen bör innehål-
la en exemplifiering av vad som avses med ”andra särskilda skäl” till
återkallelse av tillstånd än brott mot föreskrifter, villkor och kontroll- eller
ordningsbestämmelser. Hovrätten anser också att begreppet ordningsbe-
stämmelser är oklart, liksom hur sådana bestämmelser förhåller sig till
begreppet kontrollbestämmelser och anser att dessa frågor bör utredas i
specialmotiveringen.
3.3 Ansvarsbestämmelser
RÅ konstaterar att de föreslagna straffbestämmelserna omfattar delvis
samma typ av förfaranden som behandlas i utförsellagen och tillverknings-
lagen. Dessa två lagar och den föreslagna lagen har olika utformade straff-
bestämmelser. Något som sakligt motiverar detta synes inte finnas. Man
kan förutse att gärningar inträffar som innebär överträdelser av regler i
både den föreslagna lagen och den angränsande krigsmateriellagstiftning-
en. RÅ anser att det vore av värde att anknyta de nu föreslagna straffbe-
stämmelserna till regelsystem som redan gäller på området. RÅ förordar
också att hänvisningen till varusmugglingslagen skall ges samma lydelse
som motsvarande hänvisning i utförsellagen, dvs. till varusmugglingsla-
gens bestämmelser om olovlig utförsel ”och om försök därtill”.
Svea hovrätt föreslår att hänvisningen till att lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling är tillämplig vid olovlig utförsel, skall kompletteras med
ett andra stycke som uttryckligen reglerar fall då någon uppsåtligen genom
vilseledande förmår regeringen att lämna tillstånd till utförsel.
Kammarrätten i Stockholm framhåller att förbuden mot att ingå avtal
utom landet resp, mot att tillhandahålla produkter i utlandet är straffsank-
tionerade och konstaterar att bestämmelserna torde ha utformats efter
förebild av 4 och 5 §§ utförsellagen som fick som nuvarande lydelse på
förslag av lagrådet. Kammarrätten finner att det skulle vara av värde om
54
det i motiven något berördes hur de föreslagna bestämmelserna förhåller
sig till reglerna i 2 kap BrB om tillämpligheten av svensk lag.
Kammarrätten i Göteborg förordar att orden ”utförsel av produkter som
avses i 3 §” bör utgå ur hänvisningen till varusmugglingslagen eftersom
ansvarsbestämmelsen i denna lag är konstruerad så att den gäller den som
utan att ge det till känna hos vederbörlig myndighet från riket utfor gods,
”som enligt stadgande i lag eller författning ej må... utföras”. Kammarrät-
ten ifrågasätter också om det inte måhända bör klargöras huruvida straff-
stadgandet för den som lämnar oriktig uppgift även skall omfatta underlå-
tenhet att lämna erforderliga uppgifter och förtigande.
3.4 övriga lagtekniska frågor
Svea hovrätt anser att en genomgång måste ske av behovet av övergångs-
bestämmelser. Hovrätten påpekar att utgångspunkten for lagstiftaren mås-
te vara att det kan finnas sådana avtal resp, att sådana avtal kan vara
under utarbetande vid tidpunkten for lagstiftningens ikraftträdande, som
kommer att omfattas av den föreslagna lagstiftningen.
Kammarrätten i Göteborg ifrågasätter om inte beslut om återkallelse av
tillstånd borde kunna bli föremål för rättsprövning.
4.1 Produktomfattning
FOA kommenterar främst promemorians förslag till en närmare specifice-
ring av vilka produkter som bör omfattas av regleringen. I förslaget hänsvi-
sas beträffande de flesta produkterna till att de är utformade for fullstän-
diga missilsystem (inklusive ballistiska robotar, raketer och robotar for
rymduppskjutning samt rymdraketer) och andra system med obemannade
luftfarkoster (inkl, kryssningsrobotar, mål- och spaningsplattformar) med
en lastförmåga av 500 kilogram eller mer och en räckvidd av 300 kilometer
eller mer (förordningsforslagets punkt 1). Enligt FOA innebär detta, for
nästan samtliga produkter inget krav på prestanda eller utformning som
gör det möjligt att särskilja dem från deras användning i andra militära
eller civila produkter, varigenom tillståndprövningen torde bli i det när-
maste omöjlig att genomföra. Vidare anför FOA att de aktuella missilerna
med anknuten teknologi gäller endast en av flera möjliga och användbara
vapenbärare for nukleära, biologiska, kemiska och även konventionella
stridsdelar. Slutligen anser FOA att förslaget tillsammans med nuvarande
definition av krigsmateriel kan leda till en dubbelreglering som inte ger
dubbel utan snarast minskad säkerhet vid utförselkontrollen.
GTS anför att komponenter till robot- och raketmotorer som kan kom-
ma att omfattas av regleringen kan bestå av enkla standardvaror som finns
allmänt tillgängliga på marknaden, varför det inte torde vara möjligt att
upprätthålla en fungerande exportkontroll av sådana varor. GTS förordar
att kontrollen begränsas till komponenter särskilt utformade för sådana
robot- och raketmotorer som omfattas av regleringen. Detta gäller enligt
Prop. 1990/91:97
Bilaga 2
55
GTS även komponenter till bl. a. kompasser, gyroskop m. m. för sådana
system. Vidare anser GTS betr, beträffande utrustning och anläggningar
for uppskjutning av system under 1 och markbaserade stödfunktioner för
sådana system att avgränsningen är diffus och kan vålla tillämpningspro-
blem.
Statens delegation för rymdverksamheten förordar att Sveriges deltagan-
de i rymdsamarbete för fredliga ändamål vilket regleras i mellanstatliga
avtal eller andra av statsmakterna godkända överenskommelser skall un-
dantas från tillståndsplikten. Delegationen föreslår även att yttrande skall
inhämtas från delegationen vid beredning av tillståndsärenden inom tek-
nologiområdet. Lagförslaget innebär ett generellt förbud mot utförsel av
produkter, liksom upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt för såda-
na produkter, och skulle alltså omfatta även sådana produkter som nu
utvecklas och framställs av svensk industri inom ramen för det konven-
tionsbundna europeiska rymdsamarbetet eller inom ramen för andra mel-
lanstatliga avtal eller av regeringen godkända överenskommelser inom
rymdområdet. Inom ESA finns ett regelverk för överföring av känslig
teknologi vilken i förekommande fall omfattar prövning i nationella organ
för exportkontroll. Försvarsindustriföreningen och Rymdbolaget framför
liknande synpunkter och förslag.
FFV framhåller att vissa teknologier som återfinns i promemorians
listor har kommit till användning i helt andra sarnmahang och för helt
andra ändamål än massförstörelse. Nya syften som inte är kopplade till
massförstörelsevapen kan också komma i framtiden.
SKI anser att man genom att kontrollera nyckelelementet på missilområ-
det kan bidra till nedrustningssträvandena.
Prop. 1990/91:97
Bilaga 2
4.2 Programvara
I departementspromemorian föreslås att lagen skall omfatta särskilt utfor-
mad mjukvara (dataprogram) för system som avses i 1 (dvs. kompletta
robot-, raket- och andra obemannade luftfarkostsystem med en lastförmåga
av minst 500 kilogram och en räckvidd på minst 300 kilometer). I förslaget
till förordning specificeras detta till att avse ”Särskilt utformad mjukvara
(dataprogram), upptagen på datalagringsmedium såsom magnetband eller
diskett.
FOA anser att syftet med en sådan reglering är gott men att en kontroll i
praktiken är omöjlig. Lagringsmedier som magnetband och disketter kan
självfallet tullkontrolleras men det väsentliga, mjukvaran, är information
som lika väl kan utföras t. ex. per telefon eller brev. FOA anser att de delar
som gäller mjukvara bör utgå, såvida inte annan principiell syn används
vid behandling av krigsmateriel.
ÖCB och FFA ser betydande kontrollproblem om mjukvara regleras i
enlighet med förslaget.
56
Prop. 1990/91:97
Bilaga 2
Enligt departementspromemorians lagförslag skall utrustning som kan
användas vid tillverkning av biologiska eller kemiska stridsmedel regleras.
Detta specificeras i förordningsförslaget till att avse vissa centrifugalsepa-
ratorer och vissa fermentorer.
FOA påpekar att förslaget omfattar endast utrustning som kan användas
för tillverkning av biologiska stridsmedel och anser att det i framtiden är
önskvärt att utöka produktförteckningen. FOA anser att exportkontroll
endast behövs för fermentorer med volym över 100 liter, eftersom mindre
fermentorer inte är lika känsliga med hänsyn till syftet med kontrollen.
FOA förordar också en i förhållande till förordningsförslaget alternativ
beskrivning av de reglerade produkterna, eftersom promemorieförslaget
omfattar enbart tillverkningsutrustning som medger en från skyddssyn-
punkt säker användning. Med den föreslagna formuleringen skulle, enligt
FOA, en köpare som är beredd att ta risker vid användningen, kunna
undgå exportkontrollen.
ÖCB konstaterar att den föreslagna lagstiftningen omfattar de utrust-
ningar och produkter som traditionellt anses utgöra grunden för biologiska
och kemiska vapen. ÖCB vill emellertid framhålla att även produkter som
redan i fredligt bruk är farliga för befolkningen kan komma att användas i
massförstörelsesyfte av t. ex. terrorister. Vidare anför ÖCB att med tanke
på utvecklingen rörande genteknik, genmanipulation m. m. och den snab-
ba utvecklingen på bioteknikområdet ytterligare utrustningar kan behöva
bli föremål för en kontroll.
SBL instämmer i bedömningen att risken för användning av biologiska
vapen har ökat under senare år och anför att såväl länder som terrorist-
grupper i dag kan tänkas vilja utnyttja sådana vapen. SBL framhåller den
enkelhet med vilken B-vapen kan framställas och användas som ett skäl till
denna utveckling. Enligt SBL kan vilket medicinskt laboratorium som
helst användas för tillverkning, möjligen med viss komplettering av utrust-
ningen. SBL delar också uppfattningen att arbetet med att minska riskerna
för spridning eller användning av B- och C-stridsmedel bör bedrivas aktivt,
skyndsamt, och med beslutsamhet. SBL anser emellertid att den i
departementspromemorian föreslagna kontrollen inte kommer att bli nå-
got bra verktyg för att minska de anförda riskerna och avstyrker därför
förslaget såvitt avser viss tillverkningsutrustning. Som skäl för sin inställ-
ning anför SBL att fermentorer och centrifugalseparatorer inte är nödvän-
diga för att framställa större mängder av vissa typer av B-vapen, även om
de kan underlätta en storskaleproduktion. Filtrering som produktionme-
tod nämns inte i promemorian. Ett annat skäl som SBL anför är att samma
utrustning med fördel används för att producera t. ex. vacciner och med
den föreslagna ordningen kan sökanden eller mottagaren uppge t. ex. vac-
cinproduktion som avsett ändamål med utrustningen, även om det är
produktion av B-vapen som är avsett. Det torde enligt SBLs mening vara
svårt för regeringen att göra en skälig bedömning av den framtida använd-
ningen, t. ex. av huruvida det föreligger ett bulvanförhållande. SBL anser
57
att det i praktiken torde vara omöjligt eller mycket svårt att övervaka eller
förhindra reexport. Enligt SBLs uppfattning fyller en handelsrestriktion,
som lätt kan sättas ut spel med antydda medel, inte någon funktion. I
stället for den föreslagna lösningen förordar SBL att B-vapenkontrollen
skall ske genom ett öppet samarbete mellan t. ex. forskningslaboratorier
inom det mikrobiologiska området. Ett sådant vetenskapligt arbete, parat
med möjligheter till inspektion med kort varsel, anser SBL vara ett bättre
medel än den förordade utförselkontrollen.
GTS anser att förslaget till specificering är detaljerat och inte torde
komma att vålla några gränsdragningsproblem.
STU anser att handeln bör kontrolleras på det sätt som föreslås i prome-
morian, men poängterar att fermentorer och centrifugalseparatorer även i
de fall de är konstruerade på det sätt som anges i departementspromemorian
huvudsakligen har sin användning för civila ändamål. Det är enligt STUs
uppfattning viktigt att angelägen civil användning inte försvåras varför
varje ärende bör prövas individuellt.
Att tillverka utrustning som medger produktion av B-stridsmedel har
enligt KTH inte karaktär av högteknologi. Att en del kommersiella fermen-
torer klassificeras som högteknologi beror enligt KTH på att de av konkur-
rensskäl har gjorts alltmer avancerade för att ge bättre prestanda och
säkerhet. KTH konstaterar att det är relativt enkelt att, med en teknik på
de industrialiserade ländernas nivå, tillverka fermentorer för framställning
av organismer som kan användas som stridsmedel och ännu enklare att
modifiera en befintlig standardfermentor så att produktion av B-stridsme-
del möjliggörs. Enligt högskolan krävs inte speciellt kvalificerade fermen-
torer för odling av organismer som kan vara aktuella for framställning av
B-stridsmedel. Däremot krävs kvalificerad kringutrustning för att produk-
tionen skall kunna ske med hög säkerhet gentemot personalen. Produktion
av användbara centrifugalseparatorer torde enligt KTH vara betydligt mer
krävande, men å andra sidan kan mikroorganismer separeras från odlings-
mediet med andra tekniker än centrifugalseparatorer. Beträffande prome-
morians förslag ”... fermentor, utformad för odling av patogena mikroorga-
nismer...” anför KTH att det kan vara omöjligt att avgöra om en fermentor
är avsedd for odling av patogena mikroorganismer eller om den är avsedd för
annan produktion, om stor vikt har lagts vid säkerhetsfrågor. KTH förordar
att beslutsmyndigheten kompletteras med ett aktivt expertorgan.
Prop. 1990/91:97
Bilaga 2
I lagförslaget anges att regleringen skall omfatta kemiska produkter som
kan användas för tillverkning av kemiska stridsmedel. I förslaget till
förordning undantas sändningar med kemiska prekursorer som väger högst
20 kilogram från utförselförbudet. För transaktioner som äger rum utom-
lands bör enligt promemorian krävas tillstånd för allt tillhandahållande.
Förslaget innehåller även en uppräkning av ett 30-tal kemiska substanser
som avses omfattas av regleringen.
ÖCB anser att det bör övervägas ytterligare om inte den aktuella förteck-
58
ningen bör samordnas med liknande förteckningar över produkter som
kan betecknas som krigsmateriel och kemiska produkter.
FOA instämmer i att små kvantiteter bör undantas från utförselkontrol-
len, men förordar att gränsen sätts vid 100 kilogram. FOA motiverar detta
med att militärt signifikanta kvantiteter av kemiska stridsmedel inte kan
framställas från mindre än 100 kilogram utgångsmaterial. Dessutom sker
därmed en anpassning till skyldigheten att till kemikalieinspektionen rap-
portera all hantering av kemikalier i kvantiteter som överstiger 100 kilo-
gram. FOA anser också att det kan ifrågasättas om de utvalda kemikalier-
na utgör det optimala urvalet och anför att i USA kontrolleras 50 ämnen.
FOA bedömer emellertid att de ämnen som är medtagna på den ameri-
kanska men inte den svenska listan inte är speciellt aktuella som väsentliga
prekursorer for tillverkning av kemiska stridsmedel.
GTS anser att det inte bör göras något undantag for sändningar av
kemiska prekursorer understigande 20 kilogram. Enligt GTS kan även
mindre sändningar av kemiska prekursorer utgöra ett led i en marknadsfö-
ring utomlands och detta kan motverka syftet med lagen. Det framgår inte
av departementspromemorian att detta undantag skulle ha någon motsva-
righet i något annat lands bestämmelser. Tullverket anser att möjligheter-
na att i efterhand upptäcka att undantaget missbrukas är begränsade. GTS
pekar också på risken att större sändningar av kemiska prekursorer delas
upp i 20-kilograms sändningar for att kringgå utförselförbudet. GTS anser
att förslagets varubeskrivning inte torde vålla några tillämpningsproblem,
under förutsättning att produkterna exporteras under sina kemiska namn.
STU anser att förslaget om utförselkontroll av vissa kemiska prekursorer
synes rimligt utformat och att kravet på en enkel hantering av mindre
kvantiteter kan tillgodoses genom den valda undre gränsen for exportkon-
troll (20 kilogram). STU förordar att en harmonisering med internationel-
la bestämmelser, främst EGs reglering, eftersträvas vad gäller regleringens
omfattning.
Svea hovrätt finner de föreslagna bestämmelserna onödigt krångliga och
ifrågasätter om inte enhälliga regler för alla kemiska prekursorer skulle
vara att föredra. Hovrätten anser att det inte kan uteslutas att ett och
samma avtal avser handel både inom och utom Sverige. Om det anses att
tillstånd lämpligen bör krävas, kan det enligt hovrätten antas att antalet
ärenden blir av skäligen enkel beskaffenhet. Det bör övervägas om inte
sådana ärenden bör kunna avgöras av kemikalieinspektionen och regering-
ens tillståndsprövning inskränkas till de ärenden som är av större betydel-
se.
KTH förordar att det knyts en kvalificerad teknisk/vetenskaplig refe-
rensgrupp till beslutsmyndigheten. Referensgruppen bör följa utveckling-
en. KTH påpekar att åskilliga av kemikalierna i listan används till fram-
ställning av helt legitima produkter som läkemedel och insekticider. Sam-
tidigt utvecklas både nya C-stridsmedel och nya syntesvägar, vilket snabbt
kan göra kemikalielistor inaktuella och därmed till ett ganska trubbigt
legalt instrument.
Kemikontoret och Plast- och Kemikalieleverantörers Förening framför
att de ämnen som specificerats i förslaget inte tillverkas i Sverige. Däremot
Prop. 1990/91:97
Bilaga 2
59
används de som råvaror i icke oväsentlig omfattning. Kemikontoret och Prop. 1990/91:97
föreningen förordar att kontroll av produkter med stor fredlig användning Bilaga 2
bör ske endast då skälig misstanke om missbruk föreligger och att hänsyn
tas till hur andra länder hanterar liknande frågor.
60
Prop. 1990/91:97
Bilaga 3
Härigenom föreslås följande.
Inledande bestämmelser
1 § Lagen gäller i den utsträckning regeringen föreskriver
1. kompletta robot-, raket- och andra obemannade luftfarkostsystem
som har en lastförmåga av minst 500 kilogram och en räckvidd av minst
300 kilometer,
2. delsystem, komponenter och konstruktionsmaterial för system som
avses i 1,
3. provnings- och tillverkningsutrustning som särskilt utformats för
system, delsystem och komponenter som avses i 1 och 2,
4. programvara särskilt utformad för produkter som avses i 1 —3,
5. utrustning som kan användas för tillverkning av biologiska eller
kemiska stridsmedel, och
6. kemiska produkter som kan användas för tillverkning av kemiska
stridsmedel (kemiska prekursorer).
2 § Utöver vad som sägs i denna lag kan bestämmelserna i lagen
(1983:1034) om kontroll över tillverkning av krigsmateriel, m.m., lagen
(1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. samt lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet vara tillämpliga.
Utförsel
3 § Produkter som avses i 1 § får inte föras ut ur landet utan tillstånd av
regeringen.
Överföring av programvara
4 § Programvara som avses i 1 § 4 får inte via telekommunikation eller
på annat liknande sätt överföras från Sverige till någon i utlandet utan
tillstånd av regeringen.
Upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt
5 § Avtal som innebär upplåtelse eller överlåtelse av rätt att utom landet
tillverka produkter som avses i 1 § 1 — 3 får inte utan tillstånd av regering-
en ingås här i landet och inte heller utom landet av svensk myndighet,
svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här.
Tillhandahållande av tillverkningsutrustning
6 § Produkter som avses i 1 §5 — 6 och som finns utom landet får inte här
i landet och inte heller utom landet av svensk myndighet, svenskt företag
eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas här tillhandahållas genom
61
försäljning, utbjudande mot vederlag eller förmedling åt någon i utlandet Prop. 1990/91:97
utan tillstånd av regeringen. Bilaga 3
Villkor m. m.
7 § Ett tillstånd enligt denna lag får förenas med villkor samt med kon-
troll- och ordningsbestämmelser.
Återkallelse av tillstånd
8 § Tillstånd enligt 3, 4 och 6 §§ får återkallas av regeringen, om till-
ståndshavaren har åsidosatt villkor eller kontroll- eller ordningsbestäm-
melser som har meddelats med stöd av lagen eller om det finns andra
särskilda skäl till återkallelse.
Ansvarsbestämmelser m. m.
9 § Bestämmelser om olovlig utförsel och försök därtill finns i lagen
(1960:418) om straff för varusmuggling.
10 § Den som bryter mot 4, 5 eller 6 § döms,
1. om gärningen har skett uppsåtligen, till böter eller fängelse i högst två
år,
2. om gärningen har skett av oaktsamhet, till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Den som uppsåtligen genom vilseledande förmår regeringen att lämna
tillstånd enligt 4, 5 eller 6 § och därigenom föranleder att överföringen,
avtalet eller tillhandahållandet kommer till stånd, döms till böter eller
fängelse i högst två år. Om gärningen har skett av oaktsamhet, döms till
böter eller fängelse i högst sex månader.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
11 § Har brott enligt 10 § begåtts uppsåtligen och är det att anse som
grovt skall dömas till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år.
Vid bedömande om brottet är grovt skall särskilt beaktas om det avsett
programvara, tillverkningsrätt eller produkter av betydande värde eller om
gärningen annars varit av särskilt allvarlig art.
12 § Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet
1. i annat fall än som avses i 9 § och 10 § andra stycket lämnar oriktig
uppgift i ansökan om tillstånd eller i annan handling som är av betydelse
för prövningen av ett ärende enligt denna lag,
2. bryter mot villkor eller kontroll- eller ordningsbestämmelse som har
meddelats med stöd av denna lag.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
13 § Till ansvar enligt denna lag skall inte dömas, om gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.
14 § Utbyte av brott som avses i 10 och 11 §§ skall förklaras förverkat,
om inte detta är uppenbart oskäligt.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
62
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §'
Lagen gäller inte beslut av en sådan nämnd vars sammansättning är
bestämd i lag och vars ordförande skall vara eller ha varit ordinarie
domare.
Lagen gäller inte heller
1. beslut av en arrendenämnd, hyresnämnd eller övervakningsnämnd,
2. beslut om svenskt medborgarskap,
3. beslut om utlänningars vistelse i riket,
4. beslut om värnpliktigas eller reservpersonals inkallelse eller tjänstgö-
ring inom försvarsmakten,
5. beslut enligt lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
6. beslut som rör skatter eller avgifter,
7. beslut enligt lagen (1974:922) om kreditpolitiska medel eller beslut i
frågor om allmän likviditetsindragning eller allmän prisreglering,
8. beslut enligt lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmate-
riel, m. m.,
9. andra beslut enligt lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen
av krigsmateriel, m. m. än sådana som avser återkallelse av tillstånd,
10. beslut om tillstånd till sådan verksamhet som avses i 1 § 3 —5 lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet,
11. beslut enligt lagen (1991:000)
om förbud mot utförsel av vissa pro-
dukter som kan användas i mass-
förstörelsesyfte, m. m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Senaste lydelse 1988:560.
63
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-01-30
Prop. 1990/91:97
Bilaga 4
Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil
Werner, justitierådet Ulf Gad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträdet den 24 januari 1991 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Gradin beslutat inhämta lagrådets ytt-
rande över förslag till lag om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan
användas i massförstörelsesyfte, m.m. och lag om ändring i lagen
(1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Lisbeth
Petersson.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
64
Bilaga 5
1. The purpose of these guidelines is to limit the risks of nuclear prolifera-
tion by controlling transfers that could make a contribution to nuclear
weapons delivery systems other than manned aircraft. The guidelines are
not designed to impede national space programmes or international co-
operation in such programs as long as such programmes could not contri-
bute to nuclear weapons delivery systems. These guidelines, including the
attached annex, form the basis for controlling transfers to any destination
beyond the Governmenfs jurisdiction or control of equipment and tech-
nology relevant to missiles whose performance in terms of payload and
range exceeds stated pararmeters. Restraint will be exercised in the consi-
deration of all transfers of items contained within the annex and all such
transfers will be considered on a case-by-case basis. The Government will
implement the guidelines in accordance with national legislation.
2. The annex consists of two categories of items, which term includes
equipment and technology. Category I items, all of which are in annex
items 1 and 2 are those items of greatest sensitivity. If a category I item is
included in a system, that system will also be considered as category I,
except when the incorporated item cannot be separated, removed or
duplicated. Particular restraint will be exercised in the consideration of
Category I transfers. And there will be a strong presumption to deny such
transfers. Until further notice, the transfer of Category I production facili-
ties will not be authorised. The transfer of other Category I items will be
authorised only on rare occasions and where the Government (a) obtains
binding Government-to-Government undertakings embodying the assur-
ances from the recipient government undertakings called for in paragraph
5 of these guidelines; and (b) assumes responsibility for all steps necessary
to ensure that the item is put only to its stated end use. It is understood
that the decision to transfer remains the sole and sovereign judgement of
the supplying government.
3. In the evaluation of export applictions for annex items, the following
factors will be taken into account:
A. Nuclear proliferation concerns;
B. The capabilities and objectives of the missile and space programmes
of the recipient State;
C. The significance of the transfer in terms of the potential development
of nuclear weapons delivery systems other than manned aircraft;
D. The assessment of the end-use of the transfers, including the relevant
assurances of the recipient States referres to in sub-paragraphs 5.A and 5.B
below;
E. The applicability of relevant multilateral agreements.
4. The transfer of design and production technology directly associated
with any items in the annex will be subject to as great a degree of scrutiny
and control as will the eqiupment itself, to the extent permitted by national
legislation.
65
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 97
5. Where the transfer could contribute to a nuclear weapons delivery Prop. 1990/91:97
system, the Government will authorise transfers of items in the annex only Bilaga 5
on receipt of appropriate assurance from the Government of the recipient
State that:
A. The items will be used for the purpose stated and that such use will
not be modified nor the items modified or replicated without the prior
consent of............Government;
B. Neither the items nor replicas nor derivatives thereof will be retrans-
ferred withoult the consent of............Government.
6. In furtherance of the effective operation of the guidelines,..............
Government will, as necessary and appropriate, exchange relevant infor-
mation with other governments applying the same guidelines.
7. The adherence of all States to these guidelines in the interest of
international peace and security would be welcome.
66
1. Introduction
(a) This annex consists of two categories of items, which term includes
equipment and technology. Category I items, all of which are in Annex
items 1 and 2, are those items of greatest sensitivity. If a Category I item is
included in a system, that system will also be considered as Category I,
except when the incorporated item cannot be separated, removed or
duplicated. Caregory II items are those items in the Annex not designated
Category I.
(b) The transfer of design and production technology directly associated
with any items in the Annex will be subject to as great a degree of scrutiny
and control as will the equipment itself, to the extent permitted by national
legislation.
2. Definitions For the purpose of this Annex, the following definitions
shall apply:
(a) The term technology means specific information which is required for
the development, production or use of a product. The information
may take the form of technical data or technical assistance.
(b) (1) Development is related to all stages prior to serial production
such as
— design
— design research
— design analyses
— design concepts
— assembly and testing of prototypes
— pilot production schemes
— design data
— process of transforming design data into a product
— configuration design
— integration design
— layouts
(2) Production means all production stages such as
— production engineering
— manufacture
— integration
— assembly (mounting)
— inspection
— testing
— quality assurance
(3) Use means
— operation
— installation (including on-site installation)
— maintenance (checking)
— repair
— overhaul and refurbishing
(c) (1) Technical data may take forms such as blueprints, plans, dia-
Prop. 1990/91:97
Bilaga 6
67
Prop. 1990/91:97
Bilaga 6
grams, models, formulae, engineering designs and specifications,
manuals and instuctions written or recorded on other media or
devices such as disk, tape, read-only memories.
(2) Technical assistance may take forms such as
— instruction
— skills
— training
— working knowledge
— Consulting services
(d) Note: This definition of technology does not include technology in the
public domain nor basic scientific research.
(1) In the public domain as it applies to this Annex means technology
which has been made available without restrictions upon its
further dissemination. (Copyright restrictions do not remove
technology from being in the public domain.)
(2) Basic scientific research means experimental or theoretical work
undertaken principally to acquire new knowledge of the funda-
mental principles of phenomena and observable facts, not pri-
marily directed towards a specific practical aim or objective.
(e) The term production facilities means equipment and specially desig-
ned Software therefor integrated into facilities for prototype develop-
ment or for one or more stages of serial production.
(f) The term production equipment means tooling, templates, jigs, mand-
rels, moulds, dies, fixtures, alignment mechanisms, test equipment,
other machinery and components thereof, limited to those specially
designed or modified for prototype development or for one or more
stages of serial production.
ITEM 1 - CATEGORYI
Complete rocket systems (including ballistic missile systems, space launch
vehicles, and sounding rockets) and unmanned air vehicle systems (inclu-
ding cruise missile systems, target drones, and reconnaissance drones)
capable of delivering at least a 500 kg payload to a range of at least 300 km
as well as the specially designed production facilities for these systems.
ITEM2 - CATEGORYI
Complete subsystems usable in the systems in item 1, as follows, as well as
the specially designed production facilities and production equipment
therefor:
(a) Individual rocket stages;
(b) Reentry vehicles, and specially designed equipment therefor, as fol-
lows, except as provided in note (1) below for those designed for non-
weapons payloads:
(1) Heat shields and components thereof fabricated of ceramic or
ablative materials; 68
(2) Heat sinks and components thereof fabricated of light-weight,
high heat capacity materials;
(3) Electronic equipment specially designed or modified for reentry
vehicles.
Prop. 1990/91:97
Bilaga 6
(c) Solid or liquid fuel rocket engines, having a total impulse capacity of
2.5X 105 lb-sec or greater, except as provided in note (1) below for
those specially designed or modified for orbital correction of satelli-
tes;
(d) Guidance sets capable of achieving system accuracy (CEP) of 10 km
or less at a range of 300 km, except as provided in note (1) below for
those designed for missiles with range under 300 km or manned
aircraft;
(e) Thrust vector Controls, except as provided in note (1) below for those
designed for rocket systems with range under 300 km;
(f) Warhead safing, arming, fuzing, and firing mechanisms, except as
provided in note (1) below for those designed for systems other than
those in Item 1.
Notes to Item 2:
(1) The exceptions in (b), (c), (d), (e), and (f) above may be treated as
Category II if the subsystem is exported subject to end use statements and
quantity limits appropriate for the excepted end use stated above.
(2) CEP (circle of equal probability) is a measure of accuracy; the radius
of the circle centered at the target, at a specific range, in which 50 percent
of the payloads impact.
ITEM3 - CATEGORYII
Propulsion components and equipment usable in the systems in Item 1, as
follows, as well as the specially designed production facilities therefor:
(a) Lightweight turbojet and turbofan engines (including turbocom-
pound engines) that are small and fuel efficient;
(b) Ramjet/Scramjet engines, including devices to regulate combustion,
and specially designed production equipment therefor;
(c) Rocket motor cases and specially designed production equipment
therefor;
(d) Staging mechanisms and specially designed production equipment
therefor;
(e) Liquid fuel control systems and components therefor, specially desig-
ned to operate in vibrating environments of more than 12 g rms
between 20 H2 and 2000 Hz including:
(1) Servo valves designed for flow rates of 24 litres per minute or
greater at a pressure of 250 bars, and having flow contact surfaces
made of 90 percent or more tantalum, titanium or zirconium,
69
ProD 1990/91’97
either separately or combined, except when such surfaces are .
made of materials contain ing more than 97 percent and less than Bdaga 6
99.7 percent titanium;
(2) Pumps (except vacuum pumps), having all flow contact surfaces
made of 90 percent or more tantalum, titanium or zirconium,
either separately or combined, except when such surfaces are
made of mate rials containing more than 97 percent and less than
99.7 percent titanium.
Notes to Item 3:
(1) Item 3(a) engines may be exported as part of a manned aircraft or
in quantities appropriate for replacement parts for manned air-
craft.
(2) Item 3(e) systems and components may be exported as part of a
satellite.
ITEM4 - CATEGORYII
Propellants and constituent Chemicals for propellants as follows:
(a) Propulsive substances:
(1) Hydrazine with a concentration of more than 70 percent;
(2) Unsymmetric dimethylhydrazine (UDMH);
(3) Spherical ammonium perchlorate with particles of uniform dia-
meter less than 500 microns;
(4) Spherical aluminum powder with particles of uniform diameter
of less than 500 microns and an aluminium content of 97 percent
or greater;
(5) Metal fuels in particle sizes less than 500 microns, whether
spherical, atomized, spheroidal, flaked or ground, consisting of
97 percent or more of any of the following: zirconium, titanium,
uranium, tungsten, boron, zinc, and alloys of these; magnesium;
Misch metal;
(6) Nitro-amines (cyclotetramethylenetetranitramine (HMX), cyc-
lotetramethylenetrinitramine (RDX)) when specially formula-
ted as propulsive substances.
(b) Polymeric substances:
(1) Carboxy-terminated polybutadiene (CTPB);
(2) Hydroxy-terminated polybutadiene (HTPB);
(c) Composite propellants including molded glue propellants and propel-
lants with nitrated bonding and aluminum content in excess of 5
percent.
(d) Other high energy density fuels such as Boron Slurry, having an
energy density of 40 X 106 joules/kg or greater.
70
ITEM 5 — CA TEG OR YII
Production technoloy or production equipment specially designed or mo-
dified for production, handling, mixing, curing, casting, pressing, machi-
ning and acceptance testing of the liquid or solid propellants and propel-
lant constituents as described in Item 4.
ITEM6 - CATEGORYII
Equipment, technical data and procedures for the production of structural
composites usable in the systems in Item 1 as follows, and specially desig-
ned components and accessories and specially designed Software therefor:
(a) Filament winding machines of which the motions for positioning,
wrapping and winding fibres are coordinated and programmed in
three or more axes, specially designed to fabricate composite struc-
tures or laminates from fibrous and filamentary materials; and coor-
dinating and programming Controls;
(b) Tape-laying machines of which the motions for positioning and laying
tape and sheets are coordinated and programmed in two or more
axes, specially designed for the manufacture of composite airframes
and missile structures;
(c) Interlacing machines, including adapters and modification kits for
weaving, interlacing or braiding fibres to fabricate composite structu-
res, except textile machinery which has not been modified for the
above end-uses;
(d) Specially designed or adapted equipment for the production of fibro-
us and filamentary materials as follows:
(1) Equipment for converting polymeric fibers (such as
polyacrylonitrile, rayon, or polycarbosilane) including special
provision to strain the fibre during heating;
(2) Equipment for the vapor deposition of elements or compounds
on heated filamentary substrates; and
(3) Equipment for the wet-spinning of refractory ceramics (such as
aluminum oxide);
(e) Specially designed or adapted equipment for special fibre surface
treatment or for producing prepregs and preforms. Note: Equipment
covered by this sub-item includes but is not limited to rollers, tension
stretchers, coating equipment, cutting equipment and clicker dies.
(f) Technical data (including Processing conditions) and procedures for
the regulation of temperature, pressures or atmosphere in autoclaves
when used for the production of composites or partially processed
composites.
Note to Item 6:
Specially designed or adapted components and accessories for the ma-
chines covered by this entry include, but are not limited to, moulds, man-
Prop. 1990/91:97
Bilaga 6
71
drels, dies, fixtures and tooling for the preform pressing, curing, casting, Prop. 1990/91:97
sintering or bonding of composite structures, laminates and manufactures Bilaga 6
thereof.
ITEM 7 - CATEGORYII
Pyrolytic deposition and densification equipment and technology as fol-
lows:
(a) Technology for producing pyrolytically derived materials formed on a
mold,mandrel or other substrate from precursor gases which decom-
pose in the 1300°C to 2900°C temperature range at pressures of 1 mm
Hg to 150 mm Hg (including technology for the composition of pre-
cursor gases, flow-rates, and process control schedules and parame-
ters);
(b) Specially designed nozzles for the above processes;
(c) Equipment and process Controls, and specially designed Software
therefor, specially designed for densification and pyrolysis of struc-
tural composite rocket nozzles and reentry vehicle nose tips.
ITEM8 - CATEGORYII
Structural materials usable in the systems in Item 1, as follows:
(a) Composite structures, laminates, and manufactures thereof, inclu-
ding resin impregnated fibre prepregs and metal coated fibre preforms
therefor, specially designed for use in the systems in Item 1 and the
subsystems in Item 2 made either with an organic matrix or metal
matrix utilizing fibrous or filiamentary reinforcements having a spe-
cific tensile strength greater than 7.62 X 104 m (3x 106 inches) and a
specific modulus greater than 3.18 X 106 m (1,25x 108 inches);
(b) Resaturated pyrolized (i. e., carbon-carbon) materials specially desig-
ned for rocket systems;
(c) Fine grain artificial graphites for rocket nozzles and reentry vehicle
nosetips having all of the following characteristics:
(1) Bulk density of 1.79 or greater (measurcd at 293 K);
(2) Tensile strain to failure of 0.7 percent or greater (measured at
293K);
(3) Coefficient of thermal expansion of 2.75 X 106 or less per degree K
(in the range of 293K to 1,255K);
(d) Ceramic composite materials specially designed for use in missile
radomes.
ITEM 9- CATEGORYII
Compasses, gyroscopes, accelerometers and inertial equipment and spe-
cially designed Software therefor, as follows; and specially designed com-
ponents therefor usable in the systems in Item 1:
(a) Integrated flight instrument systems which include gyrostabilizers or
72
automatic pilots and integration Software therefor, specially designed roP"
or modified for use in the systems in Item 1; Bilaga 6
(b) Gyro-astro compasses and other devices which derive position or
orientation by means of automatically tracking celestial bodies;
(c) Accelerometers with a threshold of 0.005 g or less, or a linearity error
within 0.25 percenfiof full scale output or both, which are designed
for use in inertial navigation systems or in guidance systems of all
types;
(d) Gyros with a rated free directional drift rate (rated free precession) of
less than 0.5 degree (1 sigma or rms) per hour in a 1 g environment;
(e) Continuous output accelerometers which utilize servo or force balan-
ce techniques and gyros, both specified to function at acceleration
levels greater than 100 g;
(f) Inertial or other equipment using accelerometers described by subi-
tems (c) and (e) above or gyros described by subitems (d) or (e) above,
and systems incorporating such equipment, and specially designed
integration Software therefor;
(g) Specially designed test, calibration, and alignment equipment for the
above;
(h) Specially designed production equipment for the above, including the
following:
(1) For ring laser gyro equipment, the following equipment used to
characterize mirrors, having the threshold accuracy shown or bet-
ter:
(i) Rectilinear Scatterometer (10 ppm);
(ii) Polar Scatterometer (10 ppm);
(iii) Reflectometer (50 ppm);
(iv) Profilimeter (5 Ångströms);
(2) For other inertial equipment:
(i) Inertial Measurement Unit (IMU Module) Tester;
(ii) IMU Platform Tester;
(iii) IMU Stable Element Handling Fixture;
(iv) IMU Platform Balance Fixture;
(v) Gyro Tuning Test Station;
(vi) Gyro Dynamic Balance Station;
(vii) Gyro Run-In/Motor Test Station;
(viii) Gyro Evacuation and Fill Station;
(ix) Centrifuge Fixture for Gyro Bearings;
(x) Accelerometer Axis Align Station;
(xi) Accelerometer Test Station.
Note to Item 9: Items (a) through (f) may be exported as part of a
manned aircraft or satellite or in quantities appropriate for replacement
parts for manned aircraft.
73
6 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 97
ITEM 10 - CA TEGOR YII
Flight control systems usable in the systems in Item 1 as follows, as well as
the specially designed test, calibration, and alignment equipment therefor:
(a) Hydraulic, mechanical, electro-optical, or electro-mechanical flight
control systems (including fly-by-wire systems) specially designed or
modified for the systems in Item 1;
(b) Attitude control equipment specially designed or modified for the
systems in Item 1;
(c) Design technology for integration of air vehicle fuselage, propulsion
system and lifting and control surfaces to optimize aerodynamic
performance throughout the flight regime of an unmanned air vehic-
le;
(d) Design technology for integration of flight control, guidance, and
propulsion data into a flight management system for optimization of
rocket system trajectory.
Note to Item 10: Items (a) and (b) may be exported as part of a manned
aircraft or satellite or in quantities appropriate for replacement parts for
manned aircraft.
ITEMll - CATEGORYII
Avionics equipment specially designed or modified for use in unmanned
air vehicles or rocket systems and specially designed Software and compo-
nents therefor usable in the systems in Item 1, including but not limited to:
(a) Radar and laser radar systems, including altimeters;
(b) Passive sensors for determining bearing to specific electromagnetic
sources (direction finding equipment)or terrain characteristics;
(c) Equipment specially designed for real-time integration, Processing,
and use of navigation information derived from an external source;
(d) Electronic assemblies and components specially designed for military
use incorporating any of the following:
(1) Specially designed, integral structural supports;
(2) Techniques for conductive heat removal;
(3) Radiation hardening;
(4) Design for reliable short term operation at temperatures in ex-
cess of125°C;
(e) Design technology for protection of avionic and electrical subsystems
against electromagnetic pulse (EMP) and electromagnetic interferen-
ce (EMI) hazards from external sources, as follows:
(1) Technology for design of shielding systems;
(2) Technology for the configuration design of hardened electrical
circuits and subsystems;
(3) Determination of hardening criteria for the above.
Notes to Item ll:
(1) Item 11 equipment may be exported as part of a manned aircraft or
Prop. 1990/91:97
Bilaga 6
74
satellite or in quantities appropriate for replacement parts for man
ned aircraft.
(2) Examples of equipment included in this item:
— Terrain contour mapping equipment;
— Scene mapping and correlation (both digital and analog) equip
ment;
— Doppler navigation radar equipment;
— Passive interferometer equipment;
— Imaging sensor equipment (both active and passive).
ITEM 12 - CATEGORYII
Launch and ground support equipment and facilities usable for the sy-
stems in Item 1, as follows:
(a) Apparatus and devices specially designed or modified for the hand-
ling, control, activation and launching of the systems in Item 1;
(b) Military vehicles specially designed or modified for the handling,
control, activation and launching of the systems in Item 1;
(c) Gravity meters (gravimeters), gravity gradiometers, and specially de-
signed components therefor, designed or modified for airborne or
marine use, and having a static or operational accuracy of one milligal
or better, with a time to steady-state registration of two minutes or
less;
(d) Telemetering and telecontrol equipment suitable for use with unman-
ned air vehicles or rocket systems;
(e) Precision tracking systems:
(1) Tracking systems which use a translator installed on the rocket
system or unmanned air vehicle in conjunction with either surfa-
ce or airborne references or navigation satellite systems to provi-
de real-time measurements of inflight position and velocity;
(2) Software systems which process recorded data for post mission
precision tracking enabling determination of vehicle position.
Prop. 1990/91:97
Bilaga 6
ITEM 13 - CATEGORYII
Analog computers, digital computers, or digital differential analyzers spe-
cially designed or modified for use in air vehicles or rocket systems and
usable in the systems in Item 1, having any of the following characteristics:
(a) Rated for continuous operation at temperatures from below — 45°C
to above 55°C;
(b) Designed as ruggedized or radiation hardened equipment and capable
of meeting military specifications for ruggedized or radiation-harde-
ned equipment; or,
(c) Modified for military use.
Note to Item 13: Item 13 equipment may be exported as part of a manned
aircraft or satellite or in quantities appropriate for replacement parts for
manned aircraft. 75
ITEM 14 - CATEGORYII
Analog-to-digital converters, other than digital voltmeters or counters,
usable in the systems in Item 1 and having any of the following characteris-
tics: rated for continuous operation at temperatures from below — 45°C to
above 55°C; designed to meet military specifications for ruggedized equip-
ment, or modified for military use; or designed for radiation resistance, as
follows:
(a) Electrical input type analog-to-digital converters having any of the
following characteristics:
(1) A conversion rate of more than 200,000 complete conversions
per second at rated accuracy;
(2) An accuracy in excess of 1 part in more than 10,000 of full scale
over the specified operating temperature range;
(3) A figure of merit of 1 X 108 or more (derived from the number of
complete conversions per second divided by the accuracy).
(b) Analog-to-digital converter microcircuits having both of the following
characteristics:
(1) A maximum conversion time to maximum resolution of less
than 20 microseconds;
(2) A rated non-linearity of better than 0.025 percent of full scale
over the specified operating temperature range.
ITEM 15 - CATEGORYII
Test facilities and equipment usable for the systems in Item 1, as follows:
(a) Vibration test equipment using digital control techniques and special-
ly designed ancillary equipment and Software therefor capable of
imparting forces of 100 kN (22,500 lbs) or greater;
(b) Supersonic (Mach 1.4 to Mach5), hypersonic (Mach 5 to Mach 15),
and hypervelocity (above Mach 15) wind tunnels, except those special-
ly designed for educational purposes and having a test section size
(measured internally) of less than 25 cm (10 inches);
(c) Test benches with the capacity to handle solid or liquid fuel rockets of
more than 20,000 lbs of thrust, and capable of measuring the three
thrust components.
Note to Item I5(a): The term ”digital control” refers to equipment, the
functions of which are, partly or entirely, automatically controlled by
stored and digitally coded electrical signals.
ITEM 16 - CATEGORYII
Specially designed Software, or specially designed Software and related
specially designed analog or hybrid (combined analog/digital) computers,
for modeling, simulation, or design integration of rocket systems and
unmanned air vehicle systems, usable for the systems in Item 1.
Prop. 1990/91:97
Bilaga 6
76
ITEM 17 -CA TEGOR YII
Technology, materials, and devices for reduced observables such as radar
reflectivity, optical/infrared signatures and acoustic signatures (i.e.,
stealth technology), for military application in rocket systems and unman-
ned air vehicles, and usable for the systems in Item 1, for example:
(a) Structural materials and coatings specially designed for reduced radar
reflectivity;
(b) Optical coatings, including paints, specially designed or formulated
for reduced optical relflection or emissivity, except when specially
used for thermal control of satellites.
ITEM 18 -CA TEGOR YII
Technology and devices specially designed for use in protecting rocket
systems and unmanned air vehicles against nuclear effects (e. g., Electro-
magnetic Pulse (EMP), X-rays, combined blast and thermal effects), and
usable for the systems in Item 1, for example:
(a) Hardened microcircuits and detectors specially designed to withstand
radiation as follows:
(1) Neutron dosage of 1 X 1012 neutrons/cm2 (single event);
(2) Gamma dose rate of 1x109 rads/sec;
(3) Total dose 1500 rads (single event).
(b) Radomes specially designed to withstand a combined thermal shock
greater than 100 cal/cm2 accompanied by a peak overpressure of
greater than 7 pounds per square inch.
Note to Item I8(a): A microcircuit is defined as a device in which a
number of passive and active Circuit elements are considered as indivisibly
associated on or within a continuous structure to perform tshe function of
a Circuit.
Prop. 1990/91:97
Bilaga 6
77
I Amerikas Förenta Stater har MTCR implementerats i där gällan-
de exportkontrollregimer. Om militära komponenter ingår, följs Interna-
tional Traffic Arms Regulation. Tillstånd lämnas av State Department.
Om dual-useprodukter, dvs. produkter med både civil och militär använd-
ning, ingår gäller Export Administrations Regulation och ansökan prövas
av Department of Commerce. I båda fallen remissbehandlas ärendet av
Department of Defence. Formella och informella samråd äger normalt
rum mellan berörda instanser.
I C a n a d a regleras exporten av missiler m. m. — liksom bl. a. krigsma-
teriel och kärnteknologi — av Export and Imports Permits Act. I anslut-
ning till lagen finns en särskild Export Control List, som anger produkter
för vilka exporttillstånd krävs.
Listan upptar de i MTCR-annexet angivna produkterna och teknologin.
Policyfrågor bereds inom Arms Control and Disarmament Division och
tillståndsfrågor inom Export Controls Division (Special Trade Relations
Bureau) inom utrikesministeriet i nära samråd med försvarsministeriet.
Beslutanderätten när det gäller missilfrågor ligger hos utrikesministern
som vid behov konsulterar andra ledamöter av regeringen.
IStorbritannien kontrolleras exporten på samma sätt som krigsma-
teriel, högteknologi, vissa kemiska produkter m.m. enligt the Export of
Goods (Control) Order. Varuområdet fanns dock redan tidigare på den av
Storbritannien tilllämpade COCOM-listan. På basis av MTCR har kon-
trollen på missilområdet utsträckts till att omfatta fler länder och fått en
mer restriktiv tillämpning än tidigare. Frågor om export av kontrollerade
varuområden prövas gemensamt av Department of Trade and Industry,
Ministry of Defence och Foreign and Commonwealth Office. Verkställan-
de organ är Board of Customs and Excise.
Exporten av missiler m. m. behandlas i Frankrike på samma sätt som
export av krigsmateriel. Ansökan om exporttillstånd ges in till le Secréta-
riat Général pour la Défense Nationale (SGDN), som lyder under premiär-
ministern. Därefter bereds ärendet inom la Commission Interministerielle
pour 1’Etude des Exportations de Matériels de Guerre. Yttranden inhäm-
tas från utrikes-, ekonomi- och försvarsministeriema, som alla är represen-
terade i kommissionen. Besluten fattas formellt av generalsekreteraren i
SGDN.
Behandlingen i Förbundsrepubliken Tyskland av missilärenden
följer i princip reglerna för krigsmaterielexport. Beslut om utförsel m.m.
fattas av förbundsregeringen. Ärendena bereds av en statlig myndighet,
Bundesamt för Aussenwirtschaft. Inom förbundsregeringens kansli hand-
läggs frågorna av Auswärtiges Amt tillsammans med ekonomiministeriet.
Varor som klassificeras som krigsmateriel finns upptagna dels i Kriegswaf-
fenliste bilagd till Kriegswaffenkontrollgesetz, dels i Ausfuhrliste bilagd till
Aussenwirtschaftsgesetz med Aussenhandelsverordnung. Ausfuhrliste be-
står av fyra listor, nämligen (A) vapen, ammunition, rustningsvaror, (B)
kärnenergiutrustning, (C) civila varor och teknologi av strategisk betydelse
78
(dual-useprodukter) samt (D) utrustning for den kemiska industrin.
MTCR-listan är, allt efter produktens utformning, inarbetad i nyssnämn-
da listor, företrädesvis i Kriegswaffenliste samt listorna A och C.
Ansvaret för missilkontrollen åvilar i 11 a 1 i e n, på motsvarande sätt som
när det gäller vapenexporten, utrikesministeriets ekonomiska avdelning och
utrikeshandelsministeriet. En interministeriell kommitté granskar in-
komna ansökningar om export resp, utländskt samarbete på missilområdet
och ger rekommendation om beslut. Till sin hjälp har den interministeriella
kommittén en teknisk underkommitté med representanter från i första hand
flygvapnet.
I Japan hanteras MTCR enligt lagen om kontroll av utländsk valuta
och utrikes handel (the Foreign Exchange and Foreign Trade Control Law)
och enligt regeringens direktiv rörande exportkontroll resp, valutakontroll.
Kontrollistan är inkluderad i det japanska exportkontrolldirektivet inne-
hållande ett stort antal varugrupper. Underlag för regeringens beslut be-
reds inom finans-, utrikeshandels och industridepartementen, men även
andra departement deltar.
Prop. 1990/91:97
Bilaga 7
79
Kontrollåtgärderna varierar. Flertalet av länderna har dock infort utförsel-
kontroll. Detta har skett antingen i form av ett generellt utförselförbud
med krav på tillstånd för utförsel till alla länder, eller i form av ett
begränsat förbud med krav på tillstånd för utförsel till vissa länder. Kom-
binationer förekommer också på så sätt att ett förbud kan gälla generellt
beträffande vissa ämnen, medan ett förbud beträffande andra ämnen kan
vara begränsat till att endast avse utförsel till vissa länder.
Även omfattningen av de ämnen som är föremål för exportkontroll
varierar. Som mest kontrolleras ett 50-tal prekursorer. I de flesta länder
krävs tillstånd till utförsel för följande åtta ämnen, nämligen tiodiglykol,
fosforoxiklorid (fosforylklorid), dimetyl metylfosfonat (dimetoximetylfos-
finoxid), metylfosfonyldifluorid (DF), metylfosfonyldiklorid, dimetylfos-
fit, fosfortriklorid och trimetylfosfit.
I vissa länder kompletteras ett utförselförbud med en s. k. varningslista
beträffande ytterligare ämnen. En sådan lista avses tjäna främst som en
signal till den kemiska industrin att under vissa förhållanden iaktta försik-
tighet vid export av sådana ämnen.
Australien har infört exportförbud med tillståndskrav för samman-
lagt 30 olika prekursorer. Denna kontroll är generellt tillämplig, dvs. den
gäller i förhållande till alla övriga länder.
Amerikas Förenta Stater kontrollerar ett 50-tal ämnen. Totalt
utförselförbud gäller — förutom till fyra stater gentemot vilka ett totalt
handelsembargo upprätthålls — i förhållande till Iran, Irak, Libyen och
Syrien. Utförsel till medlemmar i Australiengruppen kan ske fritt. I övrigt
krävs utförseltillstånd.
Nya Zeelands reglering avser något tiotal ämnen, medan den ja-
panska regleringen omfattar ett knappt dussin prekursorer.
EG har reglerat exporten av åtta stycken kemiska prekursorer. Regle-
ringen innebär att medlemsländerna blir skyldiga att göra en förhands-
prövning vid utförsel av de angivna produkterna. Exporttillstånd skall
vägras om det finns anledning misstänka att produkten skall användas för
utveckling eller tillverkning av kemiska vapen eller om den skall levereras
direkt eller indirekt till krigförande länder eller till områden som präglas
av allvarliga internationella spänningar.
Regleringen förhindrar inte enskilda medlemmar att vidta strängare
åtgärder. Variationer finns därför även inom EG. I Irland krävs t.ex.
utförseltillstånd för ett stort antal prekursorer. IStorbritannien gäller,
till skillnad mot de övriga EG-staterna, exportkontrollen för vissa ämnen
enbart i förhållande till Iran och Irak. I Nederländerna krävs utförsel-
tillstånd enligt bestämmelser avseende strategiska varor. Det uttalas i
motiven till den nederländska lagstiftningen att det från fall till fall i ljuset
av den internationella rättsordningen skall prövas om tillstånd kan lämnas
eller om det måste vägras. Kravet på tillstånd gäller i förhållande till
samtliga stater med undantag för övriga medlemsstater i EG. De övriga
medlemmarna i EG kräver dock tillstånd även i handeln inom gemenska-
80
pen. Även beträffande antalet prekursorer underkastade exportkontroll Prop. 1990/91:97
förekommer olikheter mellan EG-länderna. Bilaga 8
I Danmark fordras, enligt 1987 års bekendtgorelse om udforsel af
visse varer, tillstånd för utförsel av 17 prekursorer.
I Förbundsrepubliken Tyskland förbereds — utöver redan gäl-
lande exportkontrollregler — en kontroll av västtyska företag som handlar
med produkter utanför förbundsrepubliken liksom extraterritoriell till-
ämpning på västtyska medborgare.
I Schweiz anses kemiska prekursorer utgöra krigsmateriel och omfat-
tas därigenom av bestämmelserna om krigsmateriel. Utförseltillstånd
krävs i förhållande till alla länder. Tillstånd får inte meddelas när det finns
skäl att anta att substanserna kommer att användas för framställning av
kemiska stridsmedel. I Norge omfattas ett drygt tiotal prekursorer av
exportkontroll.
Som tidigare anförts har vissa länder utöver exportkontroll infört en
varningslista. Sådana listor omfattar i allmänhet ca ett trettiotal ämnen.
För dessa kemikalier föreligger således inte något formellt krav på utförsel-
tillstånd. Listan fyller främst en funktion genom att vara en signal till
industrin att iakttaga försiktighet. Företagen har i en del länder fått sär-
skild information med råd om hur industrin bör förfara vid handel med
ifrågavarande produkter. Företagen uppmanas att vara speciellt noggran-
na t. ex. i fråga om nya kunder, stora beställningar, varukombinationer
speciellt lämpade för framställning av kemiska stridsmedel eller om ovan-
liga omständigheter föreligger.
81
1. Fullständiga missilsystem (inklusive ballistiska robotar, raketer och
robotar for rymduppskjutning samt sondraketer) och andra system med
obemannade luftfarkoster (inklusive kryssningsrobotar, mål- och spa-
ningsplattformar) med en lastförmåga av 500 kilogram eller mer och en
räckvidd av 300 kilometer eller mer.
2. Nedan under a-f förtecknade fullständiga delsystem för system under
1.
a) Enskilda raket- och robotsteg
b) Stridsdelsplattformar utformade för återinträde i atmosfären
c) Raket- och robotmotorer för fast eller flytande bränsle
d) Styr- och navigeringssystem
e) Utrustning för drivstrålestyming
f) Anordningar för stridsdelars säkring, armering och avfyring.
3. Tillverkningsanordningar samt tillverknings- och provningsutrust-
ning särskilt utformade för system under 1.
4. Delsystem och komponenter till robot- och raketmotorer för system
under 1.
5. Drivmedel särskilt utformade för motorer till robotar och raketer
under 1.
6. Speciella konstruktionsmaterial för system under 1, såsom
a) Kompositer och laminat med stor hållfasthet samt produkter därav
b) Återmättade pyroliserade material
c) Finkornig konstgjord grafit för raketdysor och spetsar på återinträ-
desplattformar (RV)
d) Keramiska kompositmaterial för robotradomer.
7. Kompasser, gyroskop, accelerometrar och tröghetsnavigeringsutrust-
ningar för system under 1 och komponenter till samt särskild mjukvara
(dataprogram), upptagen på datalagringsmedium såsom magnetband eller
diskett, utformad för sådana system.
8. Flygkontrollsystem för system under 1.
9. Avionikutrustning (flyg- och robotelektronik) särskilt utformad eller
modifierad för användning i system under 1.
10. Utrustning och anläggningar för uppskjutning av system under 1 och
markbaserade stödfunktioner för sådana system.
11. Analogdatorer, digitaldatorer och digitala differentialanalysatorer
särskilt konstruerade eller modifierade för användning ombord på luftfar-
koster, raketer och robotar under 1.
82
12. Analog-digital-omvandlare för system under 1.
13. Särskilt utformad mjukvara (dataprogram), upptagen på datalag-
ringsmedium såsom magnetband eller diskett, allmän eller anpassad till
speciella analog- eller hybriddatorer, för systemstudier och simulering av
system under 1.
2. Förteckning över produkter enligt 3 § 4 lagen (1990:000) om
förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte, m.m.
I polerat rostfritt stål eller annat korrosionsbeständigt material tillverkad
centrifugalseparator, utformad för skonsam avskiljning av patogena mik-
roorganismer, som dels är avtätad mot läckage genom dubbla eller fler-
dubbla tätningar mellan vilka upprätthålls ett kontinuerligt ångtryck, dels
är så utformad att den kan steriliseras i slutet tillstånd.
I polerat rostfritt stål eller annat korrosionsbeständigt material tillver-
kad fermentor, utformad for odling av patogena mikroorganismer, som
dels är avtätad mot läckage genom dubbla eller flerdubbla tätningar mellan
vilka upprätthålls ett kontinuerligt ångtryck, dels är så utformad att den
kan steriliseras i slutet tillstånd.
3. Förteckning över produkter enligt 3 § 5 lagen (1990:000) om
förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte, m. m.
Arseniktriklorid
Bensilsyra (2,2-difenyl-2-hydroxyättiksyra)
Dimetylaminodietylfosfat (dietyl-N,N-dimetylfosforoamidat)
Dietylfosfit
Dietyl metylfosfonat (dietoximetylfosfinoxid)
2-N,N-diisopropylaminoetanol
2-N,N-diisopropylaminoetantiol
Diisopropylaminoetoxi-etoximetylfosfin (QL)
2- N,N-diisopropylaminoetylklorid
Dimetylamin
Dimetylaminhydroklorid
Dimetylfosfit
Dimetyl metylfosfonat (dimetoximetylfosfinoxid)
Etyldiklorfosfin
Etylfosfonyldifluorid
Etylfosfonyldiklorid
Fosforoxiklorid (fosforylklorid)
Fosfortriklorid
Kaliumfluorid
3- Kinuklidinol
3-Kinuklidinon
2-Kloretanol
Prop. 1990/91:97
Bilaga 9
83
Metylbensilat (2,2-difenyl-2-hydroxyättiksyre-metylester)
Metyldifluorfosfin
Metyldiklorfosfin
Prop. 1990/91:97
Bilaga 9
84
Prop. 1990/91:97
Proposition.................................................. 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1
Propositionens lagförslag...................................... 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991 . 5
1 Inledning.................................................. 5
2 Allmän motivering ......................................... 7
2.1 Den internationella utvecklingen ......................... 7
2.1.1 Den s. k. sjustatsöverenskommelsen ................. 7
2.1.2 Framställning av biologiska och kemiska vapen ....... 10
2.1.3 S. k. kemiska prekursorer........................... 11
2.2 Sveriges medverkan i kampen mot massförstörelsevapen .... 12
2.3 En fristående lagstiftning om förbud mot utförsel av vissa
produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m. ... 15
2.4 Förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i
massförstörelsesyfte, m.m................................ 20
2.4.1 Förbud mot utförsel av vissa obemannade luftfarkost-
system m. m...................................... 20
2.4.1.1 Produktomfattning m. m.................... 20
2.4.1.2 Utförsel................................... 22
2.4.1.3 Överföring av programvara i vissa fall......... 25
2.4.1.4 Upplåtelse och överlåtelse av tillverkningsrätt .. 26
2.4.2 Förbud mot utförsel av viss tillverkningsutrustning för
biologiska eller kemiska stridsmedel, m. m............ 27
2.4.2.1 Produktomfattning m. m.................... 27
2.4.2.2 Utförsel................................... 28
2.4.2.3 Förbud mot försäljning och förmedling av till-
verkningsutrustning som finns utom landet
m.m...................................... 30
2.4.3 Förbud mot utförsel av vissa kemiska produkter, m. m. . 31
2.4.3.1 Produktomfattning m. m.................... 31
2.4.3.2 Utförsel................................... 32
2.4.3.3 Förbud mot försäljning av kemiska produkter
som finns utom landet, m. m................. 34
2.5 Villkor och återkallelse av tillstånd m. m................... 35
2.5.1 Villkor samt kontroll-och ordningsbestämmelser...... 35
2.5.2 Återkallelse av tillstånd ............................ 36
2.6 Ansvarsbestämmelser m. m............................... 37
2.7 Rättsprövning.......................................... 39
2.8 Ikraftträdande, övergångsbestämmelser och kostnader m.m... 40
3 Upprättade lagförslag....................................... 40
4 Specialmotivering.......................................... 41
4.1 Förslaget till lag om förbud mot utförsel av vissa produkter
som kan användas i massförstörelsesyfte................... 41
4.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättspröv-
ning av vissa förvaltningsbeslut........................... 45
5 Hemställan................................................ 46
6 Regeringens beslut.......................................... 46
Bilaga 1 Lagförslaget i departementspromemorian (Ds 1990:4)
Kontroll av vissa produkter som kan användas i mass-
85
Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4
Bilaga 5
Bilaga 6
Bilaga 7
Bilaga 8
Bilaga 9
forstörel sesyfte.................................... 47
Förteckning över remissinstanser och sammanställning
av remissyttrandena............................... 49
Lagrådsremissens lagförslag ........................ 61
Utdrag ur lagrådets protokoll den 30 januari 1991...... 64
Riktlinjer för MTCR-regimen, Guidelines for Sensitive
Missile Relevant Transfers ......................... 65
Equipment and Technology Annex .................. 67
Departementspromemorians (Ds 1990:4) redogörelse
för implementeringen av MTCR-regimen............. 78
Departementspromemorians (Ds 1990:4) redogörelse
för kontrollåtgärder i de olika länderna i Australiengrup-
pen .............................................. 80
Departementspromemorians förslag till produktomfatt-
ning ............................................. 82
Prop. 1990/91:97
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991
86