Prop.
1990/91:9
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 20 september 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Allan Larsson
I denna proposition föreslås att regeringen bemyndigas att öka den svenska
insatsen (kvoten) i Internationella valutafonden med 549,7 milj. SDR (ca
4 400 milj.kr.) till 1 614,0 milj. SDR (ca 12 900 milj.kr.). Den föreslagna
höjningen är resultatet av en allmän översyn av medlemsinsatserna.
Vidare föreslås att regeringen bemyndigas att för Sveriges del biträda en
ändring av valutafondens stadgar. Ändringen syftar till att göra det möjligt
att suspendera rösträtten och därmed sammanhängande rättigheter för med-
lemsländer som är i betalningsdröjsmål till valutafonden och som inte är be-
redda att samarbeta.
1 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 9
Rättelse: S. 3 rad 13 Står: 1990 Rättat till: 1991
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde 1990-09-20
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, statsråden Thalén, Eng-
ström, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carls-
son. Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Freivalds,
Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Larsson
Prop. 1990/91:9
Internationella valutafonden (IMF) är den centrala samarbetsorganisatio-
nen på valutaområdet. Sverige blev medlem i valutafonden år 1951 (prop.
1950:89. BaU 8. rskr. 152). En av valutafondens huvuduppgifter är att ge
finansiellt stöd till medlemsländer med betalningsbalansproblem. Detta stöd
finansieras i första hand genom utnyttjande av organisationens ordinarie re-
surser. vilka utgörs av medlemmarnas insatser eller s.k. kvoter.
Kvoterna ses regelbundet över i syfte att anpassa valutafondens resurser
till de krav pä insatser som ställs på fonden. Den senaste kvothöjningen ge-
nomfördes under åren 1983—1984 (prop. 1983/84:21, FiU 11, rskr. 12). Yt-
terligare en allmän kvotöversyn avslutades i juni 1990. Denna översyn ut-
nnnnade i ett förslag om ökning av valutafondens resurser med 50%. Resul-
tatet av översynen har tillställts medlemsländerna för godkännande.
I ill förslaget om kvothöjningen har knutits ett förslag om ändring av valu-
tafondens stadgar. Syftet med ändringen är att utvidga möjligheterna för va-
lutafonden att ingripa mot medlemsländer som är i betalningsdröjsmål till
fonden. Ändringen innebär att stadgarna kompletteras med bestämmelser
som gör det möjligt att suspendera en medlems rösträtt och vissa därmed
■sammanhängande rättigheter.
Riksbanksfullmäktige har i en skrivelse till regeringen den 12 juli 1990 an-
malt dels fragan om höjning av Sveriges insats i valutafonden inom ramen
tor den senaste allmänna översynen, dels frågan om en ändring av fondens
stadgar. Fullmäktiges skrivelse - till vilken är fogad översättningar av fonddi-
rektionens resolutioner - bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga.
Prop. 1990/91:9
Mitt förslag: Regeringen bemyndigas att öka Sveriges kvot i Interna-
tionella valutafonden med 549,7 milj. SDR* (ca 4 400 milj.kr.), vilket
innebär en ökning med 51,6 %. Riksbanken bemyndigas att erlägga
det erforderliga beloppet.
Bakgrunden till mitt förslag: Valutafondens styrelse godkände i juni 1990
ett resolutionsförslag om en allmän kvothöjning.
Höjningen av en medlems kvot träder ikraft först när medlemmen har un-
derrättat valutafonden om sitt godkännande och fullgjort erforderliga inbe-
talningar. För ikraftträdande krävs också, antingen att medlemsländer med
minst 85 % av den totala kvotsumman meddelat sitt godkännande senast den
30 december 1991 eller, efter detta datum, att medlemsländer med minst
70 % av den totala kvotsumman gjort detta. Dessutom krävs att en ändring
av valutafondens stadgar har trätt i kraft.
Förslaget om kvothöjning innebär en ökning av valutafondens ordinarie
resurser från ca 90 miljarder SDR till ca 135 miljarder SDR. Kvothöjningen
avses genomföras genom att 60 % av totalökningen fördelas proportionellt
mot gällande kvoter, medan resterande 40 % fördelas selektivt med ledning
av medlemsländernas betydelse i världsekonomin. Dessutom har Japans
kvot blivit föremål för en särskild höjning.
Skälen för mitt förslag: De fortsatta stora betalningsbalansrubbningarna
i åtskilliga av valutafondens medlemsländer gör det angeläget att fondens
permanenta resurser förstärks. Alltsedan den s.k. skuldkrisens början år
1982 har efterfrågan på finansiellt stöd från valutafonden varit hög. Såvitt
nu kan bedömas kommer detta att vara fallet även under de närmaste åren.
Valutafonden måste dessutom ha en finansiell beredskap för att klara av
eventuellt uppkommande betalningskriser, som i annat fall riskerar att få
återverkningar på det internationella finansiella systemet. I detta samman-
hang bör särskilt noteras att ett flertal länder i Östeuropa, som nyligen blivit
eller inom kort kommer att bli medlemmar i valutafonden, sannolikt behö-
ver utnyttja fondens resurser i betydande omfattning.
Valutafondens utlåning har fått en särskild betydelse genom att den är
kopplad till ekonomisk-politiska villkor, vilka medverkar till att låntagarlän-
derna vidtar nödvändiga anpassningsåtgärder. Denna s.k. konditionalitet,
som tidigare varit mycket omstridd, har under senare år blivit mera allmänt
accepterad i medlemskretsen. Valutafondens långivning har också kommit
att få en nyckelroll i hanteringen av de internationella skuldproblemen.
Först efter det att valutafonden godkänt ett ekonomiskt program och bevil-
jat stöd har övriga aktörer - andra multilaterala organisationer, de offentliga
kreditorerna i den s.k. Paris-klubben och affärsbankerna - varit beredda att
göra sina finansieringsåtaganden.
SDR (särskild dragningsrätt) motsvarande per 1990-08-31 7,97 svenska kronor.
De växande svårigheterna att ordna erforderlig finansiering, framför allt Prop. 1990/91:9
från affärsbankerna, gör det viktigt att valutafondens centrala roll i hante-
ringen av skuldproblemen befästs. Med ökade resurser får valutafonden
bättre möjligheter att spela denna roll. Samtidigt måste undvikas att fonden
tvingas ta över den del av finansieringsbördan som andra aktörer bör svara
för. Valutafonden bör, liksom hittills, särskilt inrikta sig på en katalytisk
funktion, dvs. att underlätta finansiering från andra källor.
Det är vidare av stor betydelse för förtroendet för valutafonden, såväl
bland de medlemsländer vilkas valutor används i dess utlåning, dvs. främst
industriländer, som bland andra långivare, att försiktighet iakttas i utlå-
ningen. De snabbt växande betalningseftersläpningarna har accentuerat be-
hovet av sådan försiktighet. Det är därför väsentligt att de ekonomiska pro-
gram som valutafonden stödjer med sina resurser är starka nog för att upp-
fylla det grundläggande kravet om att låntagarländernas bytesbalansunder-
skott skall vara finansieringsbara på medellång sikt.
Jag instämmer med riksbanksfullmäktige i att Sverige bör medverka i den
nionde kvothöjningen. Ett svenskt deltagande bidrar till en angelägen för-
stärkning av valutafondens ordinarie resurser. Kvotökningen skulle dess-
utom innebära att vår röstandel ökar något, liksom den nordiska andelen
sammantaget. Mot bakgrund av de många nya medlemsansökningarna är
detta inte oväsentligt. Inträdet av nya medlemsländer kan komma att resul-
tera i en förändring i sammansättningen av valutafondens direktion. Den
nordiska kvoten har hittills varit tillräckligt stor för att garantera en gemen-
sam nordisk representant i direktionen. Det är av vikt att denna andel även
framgent är så stor att den nordiska valkretsen kan bibehållas.
Erforderliga betalningar till följd av höjningen av Sveriges kvot fullgörs
av riksbanken. Jag vill här erinra om att våra inbetalningar till följd av kvot-
höjningen i valutafonden inte medför någon minskning av valutareserven.
Mitt förslag: Regeringen bemyndigas att för Sveriges del biträda en
ändring av Internationella valutafondens stadgar avseende regler för
suspension av rösträtten och därmed sammanhängande rättigheter.
Bakgrunden till mitt förslag: Under de senaste åren har ett mindre antal
medlemsländer inte fullgjort sina betalningsförpliktelser gentemot valuta-
fonden. En rad åtgärder har vidtagits för att undanröja dessa dröjsmålspro-
blem. En svårighet har därvid varit att de sanktioner som stadgarna tillåter
visat sig föga verkningsfulla.
För närvarande kan ett medlemsland, som ej fullgör sina åtaganden gent-
emot valutafonden, avstängas från att nyttja fondens allmänna resurser.
Dessutom kan valutafonden förklara ett land samarbetsovilligt. Detta inne-
bär i praktiken endast en mera kritisk markering mot medlemslandet i fråga.
I ytterst grava fall kan slutligen styrelsen, med 85 % av rösterna, anmoda
landet i fråga att utträda ur organisationen.
I förhandlingarna om kvothöjningen har diskussioner förts om lämpliga
mellanformer av sanktioner, eftersom det råder enighet om att uteslutning
bör användas endast i ytterlighetsfall. Förslaget till stadgeändring ger möjlig-
het till en sanktion som kan sägas vara en sådan mellanform och som dess-
utom redan finns i vissa andra multilaterala organisationer. Valutafondens
direktion föreslås kunna besluta, med en majoritet om 70 %, att suspendera
ett medlemslands rösträtt och därmed sammanhängande rättigheter. Rent
praktiskt innebär detta att landet i fråga inte kan delta i beslutsfattandet,
vare sig i styrelsen eller i direktionen. Beslutet skall kunna återkallas med
samma majoritet.
Skälen för mitt förslag: Problemet med betalningsdröjsmål är allvarligt,
både med tanke på valutafondens roll som monetär institution och med
tanke på dess centrala roll i hanteringen av skuldkrisen. Dröjsmålen till valu-
tafonden uppgick i april 1990 till drygt 3 miljarder SDR, vilket skall jämföras
med de 41,2 miljarder SDR som vid samma tid utgjorde fondens tillgängliga
ordinarie resurser. Nio länder har varit i dröjsmål i åtminstone sex månader.
Av dem har åtta förlorat rätten att använda valutafondens allmänna resurser.
För drygt ett år sedan vidtogs särskilda åtgärder i syfte att underlätta en åter-
gång till normala relationer mellan valutafonden och dröjsmålsländerna.
Ansträngningar gjordes för att få till stånd erforderlig finansiering av den
ekonomiska anpassningen. Åtgärderna har gett vissa positiva resultat. Två
länder har återfått rätten att låna, och inga nya länder har råkat i dröjsmål.
Emellertid står det klart att inte ens dessa åtgärder är tillräckliga för att han-
tera dröjsmålsproblemen i ett litet antal länder med volymmässigt mycket
omfattande dröjsmål. Mot denna bakgrund genomfördes nyligen ytterligare
förändringar. De förebyggande åtgärderna förbättrades något, liksom sank-
tionsmöjligheterna gentemot länder som inte samarbetar. Dessutom utvid-
gades valutafondens engagemang för att lösa finansieringsproblemen för
samarbetsvilliga länder med mycket stora dröjsmål. En väl avvägd kombina-
tion av de åtgärder som jag beskrivit är, enligt min mening, en nödvändig
förutsättning för att på ett konstruktivt sätt lägga grunden till en lösning av
dröjsmålsproblemet.
Jag instämmer med riksbanksfullmäktige i att det övergripande målet allt-
jämt måste vara att nå en lösning utan att tillämpa sanktionsåtgärder. Dröjs-
målsproblemet är emellertid så allvarligt, att det måste skapas möjlighet att
vidta ytterligare åtgärder gentemot länder som klart demonstrerat ovilja att
samarbeta. Effekterna av ökade dröjsmål kan bli att valutafonden inte kan
upprätthålla sin monetära roll och att framtida kvothöjningar kan bli svåra
att få till stånd. Detta skulle ovillkorligen få konsekvenser för valutafondens
fortsatta långivning. Dessutom medför problemet med betalningsdröjsmål
att övriga medlemsländer måste vara med och betala kostnaden. Skötsamma
låntagarländer tvingas betala högre avgifter på sina lån, medan långivarlän-
derna i valutafonden måste acceptera en lägre avkastning då deras valutor
används. Liksom fullmäktige stöder jag en ändring av stadgarna i syfte att
ge valutafonden vidgade sanktionsmöjligheter. Jag instämmer i att den före-
slagna ändringen ger tillfredsställande flexibilitet och tillräckligt utrymme
för bedömning av förhållandena i varje enskilt fall.
Prop. 1990/91:9
Prop. 1990/91:9
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att öka Sveriges insats (kvot) i Internatio-
nella valutafonden med 549,7 milj. SDR till 1 614,0 milj. SDR,
2. bemyndiga Sveriges riksbank att erlägga erforderligt insatsbe-
lopp,
3. bemyndiga regeringen att för Sveriges del biträda ändringen av
Internationella valutafondens stadgar.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
SVERIGES
RIKSBANK
1990-07-12 Dnr 90-112-DIR
Prop. 1990/91:9
Bilaga
Till Finansdepartementet
1 SAMMANFATTNING
Inom Internationella valutafonden (IMF) slutför-
des i juni 1990 den nionde allmänna översynen av
medlemsländernas insatser eller s k kvoter, över-
synen resulterade i förslag om höjning av den
totala kvotsumman i IMF frän ca 90 miljarder
SDR1) till ca 135 miljarder SDR. För Sveriges del
föreslås en höjning av kvoten från 1 064,3 miljo-
ner SDR till 1 614,0 miljoner SDR. Resultatet av
översynen har tillställts medlemsländerna för
formellt godkännande.
Samtidigt med kvotöversynen har överläggningar
ägt rum om sanktioner mot länder med betalnings-
dröjsmål till IMF och som ej är beredda att
samarbeta med institutionen. Dessa föreslagna
sanktioner, som inkluderar upphävande av rösträt-
ten och därmed sammanhängande rättigheter, före-
slås bli en del av IMF:s stadgar. Ett beslut
härom kan ej tas utan stadgeändring, som i sin
tur kräver godkännande av tre femtedelar av
antalet medlemmar och minst 85 procent av röst-
1) SDR (särskild dragningsrätt) motsvarade 7,99
kronor per 1990-06-29
styrkan i IMF. Genom diskussionerna i IMF har Prop. 1990/91:9
denna fråga länkats samman med frågor om den Bilaga
nionde kvotöversynen så att ömsesidigt positiva
beslut förutsätts.
1 det följande behandlas först resultatet av den
nionde kvotöversynen såväl generellt som med
avseende på den svenska insatsen i valutafonden.
Därefter tar fullmäktige upp ändringar i IMF:s
stadgar avseende regler för upphävande av
rösträtten och därmed sammanhängande rättigheter.
Avslutningsvis hemställer fullmäktige att rege-
ringen föreslår riksdagen att bemyndiga rege-
ringen att öka Sveriges kvot till 1 614,0 miljo-
ner SDR, medge riksbanken att erlägga det insats-
belopp som behövs samt bemyndiga regeringen att
för Sveriges del biträda de föreslagna ändring-
arna av fondens stadgar.
2 FÖRSLAGET OM HÖJNING AV KVOTERNA I
VALUTAFONDEN
2.1 Beskrivning av förslaget
Sverige inträdde som medlem i IMF 1951 med en
kvot på 100 miljoner amerikanska dollar (USD)
(prop. 1950:89). Riksdagen godkände 1959 en
ökning av den svenska kvoten till 150 miljoner
USD (prop. 1959:126), 1965 en höjning till 225
miljoner USD (prop. 1965:122) samt 1970 en höj-
ning till 325 miljoner USD (prop. 1970:95).
Valutafonden beslutade 1972 att kvoterna skall
uttryckas i SDR i stället för USD. Efter detta
har ytterligare tre höjningar av Sveriges kvot
skett; riksdagen godkände 1977 en höjning till
450 miljoner SDR (prop. 1976/77:86), vidare 1979
en höjning till 675 miljoner SDR (prop.
1978/79:158) samt, slutligen, 1983 en höjning
till 1 064,3 miljoner SDR (prop. 1983/84:21).
Samtliga ovannämnda kvotökningar skedde som ett Prop. 1990/91:9
resultat av allmänna kvotöversyner. För en när- Bilaga
mare beskrivning av bakgrunden till tidigare
svenska finansiella åtaganden sammanhörande med
valutafondens verksamhet hänvisas till nämnda
propositioner.
Enligt valutafondens stadga skall en översyn av
medlemmarnas kvoter ske minst vart femte år.
Resolutionen om den åttonde allmänna översynen
antogs av IMF:s styrelse i mars 1983. Förbe-
redelserna för den nionde översynen inleddes
1987. Det visade sig emellertid inte möjligt att
nå en uppgörelse inom den stipulerade femårs-
perioden. Först vid ett möte med IMF:s interims-
kommitté i maj 1990 kunde en princip-överenskom-
melse nås. Denna överenskommelse innebär att den
totala kvotsumman i IMF höjs från ca 90 miljarder
SDR till ca 135 miljarder SDR, dvs med 50
procent, samt att fördelningen av höjningen sker
enligt schablonregler som beskrivs närmare nedan.
Med utgångspunkt i interimskomroitténs “överens-
kommelse utarbetade fonddirektionen en rapport om
den nionde allmänna kvotöversynen. Till rapporten
har bilagts ett förslag till resolution, vilket
bifogas i översättning (bilaga 1). Resolutions-
förslaget antogs med erforderlig majoritet av
valutafondens styrelse i juni 1990. Den nionde
allmänna kvotöversynen är därmed avslutad.
För att höjningen av en medlems kvot skall träda
i kraft krävs emellertid dessutom dels att med-
lemmar med sammantaget 85 procent av den totala
kvotsumman i fonden meddelat sitt godkännande,
dels att respektive medlemsland har godkänt och
inbetalat det höjda beloppet. Enligt resolutionen
skall godkännande lämnas senast den 31 december
1991.
9
1* Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 9
I samband med genomförandet av den åttonde
kvotrevisionen eftersträvades å ena sidan att nå
större överensstämmelse mellan medlemsländernas
relativa ekonomiska betydelse och deras andelar
av kvotsumman i valutafonden. Å andra sidan
skulle en rimlig balans i fonddirektionens sam-
mansättning eftersträvas. Resultatet av nionde
översynen innebär att en mindre anpassning av
kvotandelarna kommer att ske. Av den totala kvot-
höjningen fördelas 40 procent i form av selektiva
höjningar i förhållande till varje medlems andel
av summan av de s k beräknade kvoterna. Dessa
"beräknade" kvoter återspeglar i stort medlems-
ländernas relativa position i världsekonomin.
Återstående 60 procent av kvothöjningsbeloppet
fördelas i förhållande till gällande kvoter.
Inom ramen för den nionde översynen har Japans
kvot blivit föremål för en särskild ökning, vil-
ket återspeglar landets snabbt växande betydelse
i världsekonomin. Samtidigt har kvotökningarna
för Frankrike, Italien,-Canada, Storbritannien,
Förbundsrepubliken Tyskland och USA justerats så
att övriga medlemsländers kvotökningar ej
påverkas av ad hoc-höjningen för Japan. Förslaget
innebär dels att Japan och Förbundsrepubliken
Tyskland, dels även Frankrike och Storbritannien,
kommer att få lika stora kvoter.
Prop. 1990/91:9
Bilaga
En ytterligare anpassning inom ramen för nionde
översynen gäller medlemsländer med mycket små
kvoter (under 10 miljoner SDR). För beräkningen
av dessa kvoter har fastställts något generösare
avrundningsregler än för övriga kvoter.
För Sveriges vidkommande innebär det aktuella
förslaget att kvotandelen skulle uppgå till 1,19
procent. Detta sker genom att nuvarande kvot på
1 064,3 miljoner SDR ökas med 549,7 miljoner SDR,
dvs med 51,6 procent. Om höjningen accepteras
skulle Sveriges kvot således komma att uppgå till
1 614,0 miljoner SDR eller ca 12 900 miljoner
kronor med gällande valutakurser per 29 juni
1990.
Inbetalningarna av kvothöjningarna skall till 75
procent fullgöras i medlemmens egen valuta. Åter-
stående 25 procent skall inbetalas i SDR eller i
av IMF särskilt angivna valutor. Föreskriften att
25 procent av kvothöjningen i första hand skall
inbetalas i SDR grundas på bestämmelserna i fond-
stadgans artikel III. För de medlemmar som har
otillräckliga SDR-behållningar kommer fonden att
arrangera lån så att inbetalningen kan fullgöras.
IMF:s stadgar reglerar att nästa allmänna kvot-
översyn skall vara klar senast fem år efter det
att den nionde egentligen skulle ha avslutats,
dvs den 31 mars 1993. Interimskommittén har
dock vid sitt möte i maj 1990 noterat att en
tionde kvotöversyn kan komma att genomföras
tidigare om det finns ett klart behov för detta.
2.2 Fullmäktiges synpunkter
En av valutafondens huvuduppgifter är att ge tem-
porärt finansiellt stöd åt medlemsländer med
betalningsbalansproblem. Stödet är avsett att
underlätta en nödvändig ekonomisk anpassning utan
tillgripande av handels- eller betalningsrest-
riktioner. Detta betalningsbalansstöd finansieras
primärt genom ianspråktagande av fondens ordina-
rie resurser, dvs medlemmarnas insatser. Det
råder enighet i medlemskretsen om att IMF:s utlå-
ning även framgent i första hand bör finansieras
genom utnyttjande av IMF:s egna medel.
Prop. 1990/91:9
Bilaga
11
Efterfrågan på traditionellt betalningsbalansstöd
från valutafonden har varit hög under senare år.
Härutöver tillkommer de särskilda insatser som
IMF har åtagit sig sedan 1989 i samband med
initiativ för att hantera den internationella
skuldkrisen. Prognoser som gjorts såväl inom IMF
som av andra institutioner pekar på ett fortsatt
högt utnyttjande av resurserna under de närmaste
åren. Åtskilliga medlemsländer, särskilt utveck-
lingsländer och östeuropeiska länder, kommer även
fortsättningsvis att ha betalningsproblem av en
sådan karaktär att det blir nödvändigt med
omfattande och upprepade IMF-insatser. Det kan
härvid inte uteslutas att ett antal stora
utvecklingsländer, som inte har utnyttjat fondens
resurser i någon större utsträckning, kan finna
anledning att i framtiden låna avsevärda belopp
genom IMF. Det bör också observeras att efterfrå-
gan på IMF:s resurser varit hög under senare år.
En annan viktig aspekt är att IMF:s långivning,
till skillnad från upplåning på de interna-
tionella kreditmarknaderna, normalt är förenad
med ekonomisk-politiska villkor. Syftet med denna
s k konditionalitet är att medverka till att lån-
tagarlandet vidtar ekonomiska anpassningsåt-
gärder. Dessa ekonomisk-politiska krav skall
anpassas till låntagarens ekonomiska, politiska
och sociala förutsättningar. IMF:s långivning
främjar härigenom den internationella anpass-
ningsprocessen .
Under senare år har IMF tillsammans med Världs-
banken kommit att spela en allt viktigare roll i
ansträngningarna att komma till rätta med den s k
skuldkrisen. Utöver traditionell långivning har
IMF ställt resurser till förfogande för att
underlätta minskning av vissa länders skulder
till affärsbanker. Det är viktigt att IMF har en
Prop. 1990/91:9
Bilaga
12
tillräcklig finansiell styrka för att även fort- Prop. 1990/91:9
sättningsvis kunna agera aktivt på detta område. Bilaga
Beträffande storleken av IMF:s resurser kan kon-
stateras att de medel IMF har tillgängliga för
utlåning även efter kvothöjningen kommer att
uppgå till relativt små belopp i förhållande till
medlemmarnas finansieringsbehov. Huvuddelen av
dessa behov måste täckas från andra källor. Trots
detta är IMF-utlåningen av central betydelse
genom att den är konditionell, dvs kopplad till
ekonomiska anpassningsprogram för låntagarna.
IMF-stödda anpassningsprogram är för åtskilliga
medlemsländer en förutsättning för att få låna
från andra källor och kan i denna mening sägas
utgöra en katalysator för fortsatt eller vidgat
stöd. Detta gäller särskilt kreditgivning från
internationella affärsbanker men även för stöd
från offentliga kreditorer i internationella
fora, såsom den s k Parisklubben.
Det förtjänar vidare påpekas, att den föreslagna
höjningen av kvotsumman endast till en del resul-
terar i ökade utlåningsresurser. Vissa av de
valutor som inbetalas härrör från länder med en
otillfredsställande reserv- eller betalnings-
balansställning. Dessa valutor kan ej användas i
fondens utlåningsverksamhet.
Som ett komplement till de ordinarie resurserna
har IMF tidigare lånat upp medel från industri-
länder och oljeexporterande länder. Det råder
dock bred enighet bland medlemmar om att IMF:s
utlåning- bör baseras på de egna resurserna och
upplåning endast äga rum i onormala situationer,
såsom vid en oväntad, drastisk uppgång i
efterfrågan på fondens resurser. Finansiering
genom särskild upplåning ger endast tillfälliga
13
förstärkningar och medför därmed större osäkerhet Prop.1990/91:9
vad gäller IMF:s resursläge. Bilaga
Sverige har i internationella sammanhang arbetat
för en förstärkning av fondens permanenta resur-
ser och fullmäktige anser att Sverige även denna
gång bör medverka i den föreslagna kvothöjningen.
Under förutsättning att alla medlemsländer god-
känner föreslagna kvothöjningar kommer alltså den
svenska kvotandelen i IMF att uppgå till 1,19
procent, vilket innebär en mindre ökning från
åttonde kvotöversynen.
Ett annat skäl sammanhänger med att ländernas
kvotstorlek bestämmer deras röststyrka i IMF. De
nordiska ländernas sammanlagda röststyrka har
hittills varit tillräcklig för att garantera en
gemensam representant i valutafondens direktion.
Den föreslagna kvotrevisionen innebär viss ökning
av Nordens röstandel i IMF. Genom att godta före-
slagen höjning medverkar Sverige till denna röst-
andelshöjning. Det bör dock i detta sammanhang
noteras att flera länder i Östeuropa samt dess7
utom Schweiz nyligen har ansökt om medlemskap i
IMF. När dessa länder har inträtt som medlemmar
kommer Nordens röstandel att sjunka.
Den förutsedda betalningsordningen, 75 procent i
kronor och 25 procent i SDR, innebär ingen
påfrestning på valutareserven. Inbetalningen av
SDR kommer att kompenseras av en lika stor ökning
av Sveriges reservposition i IMF. Det bör också
erinras om att fondens användning av den svenska
insatsen, dvs utnyttjande av svenska kronor för
finansiering av annan medlems s k dragning, inte
innebär reservförlust för Sverige utan endast
byte av reservtillgång.
14
Om riksdagen lämnar sitt bemyndigande är riks- Prop. 1990/91:9
banken beredd att till valutafonden erlägga ett Bilaga
belopp motsvarande 549,7 miljoner SDR enligt den
angivna betalningsordningen. Med hänsyn till att
det är fråga om förvaltningen av monetära reser-
ver anser sig fullmäktige ej böra begära garanti
för täckning av eventuella förluster.
3 UPPHÄVANDE AV RÖSTRÄTTEN OCH DÄRMED
SAMMANHÄNGANDE RÄTTIGHETER
3.1 Beskrivning av förslaget
Olika former av åtgärder mot samarbetsovilliga
medlemsländer med betalningsdröjsmål till IMF har
diskuterats såväl separat som i anslutning till
den nionde kvotöversynen. Skälet till detta är
att sådana dröjsmål blivit ett mycket allvarligt
problem för IMF.
Under senare tid har en rad åtgärder vidtagits
för att hjälpa länder med volymmässigt svår-
hanterliga dröjsmål att återfå normala relationer
till IMF. Denna s k samarbetsstrategi grundas på
att medlemsländerna ifråga är beredda att i sam-
råd med IMF finna lösningar på sina betalnings-
problem. Samtidigt har förstärkta sanktioner
införts mot länder som ej visat samarbetsvilja.
Den föreslagna stadgeändringen syftar till att ge
fonden ytterligare sanktionsmöjligheter mot län-
der som, trots den assistans som kan erbjudas för
att landet skall kunna normalisera sitt förhål-
lande till IMF, fortsätter att ställa sig avvi-
sande till samarbete.
Med nuvarande regler kan IMF, genom direktions-
beslut, förklara en medlem som inte fullgör sina
skyldigheter avstängd från att utnyttja IMF:s
15
allmänna resurser. Ett sådant beslut följs av Prop. 1990/91:9
regelbundet återkommande diskussioner i direk- Bilaga
tionen, vilka - om dröjsmålen inte avvecklas -
leder till gradvis skarpare uppmaningar till
landet ifråga. Direktionen antog våren 1990 ett
uppstramat tidsschema för denna procedur.
Som en yttersta åtgärd kan en majoritet av sty-
relsemedlemmarna med 85 procent av samtliga
röster anmoda ett land, som gravt missköter sina
åligganden gentemot IMF, att utträda ur organisa-
tionen.
IMF:s inställning är att så långt möjligt upp-
rätthålla kontakterna med länder som råkar i
betalningssvårigheter och tillsammans med landets
myndigheter diskutera hur dödläget skall kunna
brytas. Samarbetet underlättas givetvis om landet
visar positiva intentioner genom egna kontakter
med IMF och genom att fortsatt fullgöra åtmins-
tone partiella betalningar.
Det finns för närvarande nio länder med skalder
som förfallit till betalning minst sex månader
tidigare varav åtta förlorat rätten att använda
IMF:s allmänna resurser.
Betalningsdröjsmålen uppgick till drygt 3 miljar-
der SDR vid utgången av det senaste räkenskaps-
året (april 1990) - en ökning med 16 procent på
ett år. Beloppet kan jämföras med de 41,2 miljar-
der SDR som utgjorde IMF:s tillgängliga allmänna
resurser vid samma tid.
Den föreslagna stadgeändringen (resolutionen i
översättning återfinns i bilaga 2) skall ge
direktionen möjlighet att med 70 procent majori-
tet besluta att dra in ett lands rösträtt och
vissa därmed sammanhängande rättigheter. Åtgär-
16
den skall kunna vidtas mot ett land som, efter Prop. 1990/91:9
det att landet förlorat rätten att använda fon- Bilaga
dens allmänna resurser, under längre tid fortsatt
att försumma sina skyldigheter.
Under den tid rösträtten är indragen skall ett
land, enligt förslaget, inte kunna delta i beslut
om stadgeändringar annat än i vissa undantags-
fall. Landets styrelseledamot och dennes ställ-
företrädare samt landets direktionsledamot skall
avgå och deras röster skall inte kunna användas i
något av fondens organ.
Fonddirektionen skall, med 70 procent majoritet,
när som helst kunna återge landet dess rösträtt.
Stadgeändringen föreskriver att innan någon av de
tre sanktionsåtgärderna tillämpas, dvs icke-
berättigande, indragen rösträtt eller uteslut-
ning, skall medlemslandet under rimlig tid ha
känt till klagomålen och haft möjlighet att för-
klara sitt agerande både muntligt och skriftligt.
3.2 Fullmäktiges synpunkter
Problemet med betalningsdröjsmål till IMF är all-
varligt. Det har hittills gällt ett relativt
litet antal medlemsländer. Det samlade skuld-
beloppet fortsätter dock att öka över tiden. Kan
denna utveckling inte hejdas, finns risk att
IMF:s roll som monetär institution kommer att
hotas.
Ett fåtal länders oförmåga att samarbeta drabbar
också samtliga övriga medlemsländer eftersom
kostnaderna, enligt IMF:s regler, fördelas
solidariskt. Detta innebär att andra låntagarlän-
der, som genomför ekonomiska anpassningsprogram
och i övrigt sköter sina åligganden, får betala
17
högre avgifter för sina lån samtidigt som Prop. 1990/91:9
kreditorländerna får lägre avkastning på sina Bilaga
insatta medel.
För att IMF skall kunna fungera som långivare,
och katalysator för andra långivare, krävs att
dess begränsade resurser är i omlopp. Detta är
också en förutsättning för att medlemsländernas
centralbanker skall kunna inräkna insatskapi-
talet i sina valutareserver. En följd härav är
att IMF:s status som prioriterad långivare måste
respekteras. Detta är långtifrån alltid fallet.
Det finns olika sätt att angripa denna brist på
respekt för IMF:s utlåningsregler. Ett sätt är
den använda metoden att avstänga länder från
användning av IMF:s medel. Ett annat sätt vore
att tillämpa straffränta. Straffränta har dock
ansetts olämpligt eftersom landets ekonomiska
börda ökar ytterligare. En nyligen införd åtgärd
är att IMF kan förklara landet samarbetsovilligt.
Detta beslut kan tas om landet avstängts från
IMF:s allmänna-resurser och efter ytterligare en
tid inte ändrat sin negativa hållning.
De hittills använda instrumenten har inte visat
sig vara särskilt effektiva. Det finns dock
tecken på att hårdare sanktioner skulle kunna få
en preventiv verkan. Det är väsentligt att de
åtgärder, som kan bli aktuella, upplevs som till-
räckligt besvärande för landet redan i utgångslä-
get. Erfarenheten visar att om ett land börjar
bygga upp dröjsmål till IMF, försvåras situa-
tionen snabbt.
Med nuvarande regler saknas lämpliga mellanformer
av sanktionsåtgärder som skulle kunna påverka
landet att ändra inställning. Alla länder är med-
vetna om att det från IMF:s synpunkt inte är
18
önskvärt att använda uteslutningsinstrumentet. Prop. 1990/91:9
Det ligger i IMF:s intresse att värna de kanaler Bilaga
som ger möjligheter att återfå utlånade medel.
Enligt fullmäktiges uppfattning skall IMF:s förs-
ta prioritet även i fortsättningen vara att upp-
rätthålla kontakten med ett medlemsland så länge
inte alla möjligheter till lösning av ett betal-
ningsproblem uttömts. De negativa effekterna av
uteblivna betalningar är emellertid mycket
oroande. Problemets allvar har också gjort att
det kopplats samman med genomförandet av den
nionde kvothöjningen.
Från svensk och nordisk sida har i IMF, i olika
sammanhang, betonats vikten av att de låntagar-
länder som sköter sina åligganden inte skall
diskrimineras i förhållande till dem som bygger
upp betalningsdröjsmål. De förra länderna är för
närvarande inte bara med och bär de direkta kost-
naderna för uteblivna betalningar. Deras framtida
lånemöjligheter riskerar också att begränsas om
lhte betalningsdröjsmålen till IMF minskar. Sam-
tidigt finns det en uppenbar risk för att den
försämrade avkastningen på IMF-anknutna till-
gångar minskar kreditorländernas vilja att ställa
upp med ytterligare resurser. Med tanke på dessa
allvarliga effekter och faran för att bristande
respekt för IMF som institution skall äventyra
dess funktion anser fullmäktige att en utökning
av IMF:s sanktionsåtgärder är motiverad.
Fullmäktige menar dock att regler om ökade
bestraffningsmöjligheter måste innehålla en viss
grad av flexibilitet och ge utrymme för bedömning
av förhållandena i det enskilda fallet. I den
form förslaget fått anser fullmäktige att detta
krav är tillgodosett dels genom att åtgärden inte
med nödvändighet måste insättas, dels genom att
19
landet ges rimliga möjligheter att förklara sitt Prop. 1990/91:9
beteende och visa samarbetsvilja. Bilaga
HEMSTÄLLAN
Med Åberopande av vad som ovan anförts hemställer
fullmäktige i riksbanken att regeringen föreslår
riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att öka Sveriges
insats (kvot) i Internationella valuta-
fonden med 549,7 miljoner SDR till
1 614,0 miljoner SDR,
2. medge Sveriges riksbank att erlägga
det insatsbelopp som behövs,
3. bemyndiga regeringen att för Sveriges
del biträda det av Internationella
valutafondens direktion fattade be-
slutet om en ändring av Internationella
valutafondens stadgar avseende regler
för upphävande av rösträtten och därmed
sammanhängande rättigheter.
20
RE$OMJTK!H
Prop. 1990/91:9
Bilaga 1 till
riksbanksfullmäktiges
skrivelse
ÖKNING AV FONDMEDLEMMARS KVOTER - NIONDE ALLMÄNNA
ÖVERSYNEN
Då direktionen har förelagt styrelsen en rapport
benämnd "Ökningar i fondmedlemmarnas kvoter -
nionde allmänna översynen" innehållande rekommen-
dationer om ökningar av enskilda fondmedlemmars
kvoter; och
då direktionen har rekommenderat styrelsen att,
genom röstning utan sammanträde enligt paragraf
13 i fondens procedurregler, anta följande reso-
lution, vilken innehåller förslag om ökningar av
fondmedlemmarnas kvoter till följd av nionde all-
männa kvotöversynen och avhandlar vissa därmed
sammanhängande frågor;
beslutar därför styrelsen nu att:
1. Internationella valutafonden föreslår i
enlighet med bestämmelserna i denna resolu-
tion att fondmedlemmarnas kvoter skall ökas
till de belopp som anges i anslutning till
deras namn i underbilagan till denna resolu-
tion.
2. En medlems kvotökning i enlighet med försla-
get i denna resolution skall inte träda i
kraft om inte medlemmen har meddelat fonden
sitt godkännade till ökningen senast den dag
som föreskrivs i enlighet med punkt 4 nedan
21
samt har inbetalat hela kvotökningen inom
den tidsram som föreskrivs i enlighet med
punkt 5 nedan; förutsatt att ingen medlem
med betalningsdröjsmål beträffande försenade
återköp, räntor eller avgifter till det all-
männa resurskontot har rätt att godkänna
eller inbetala sin kvotökning innan medlem-
men till fullo har reglerat dessa åtaganden.
3. Ingen kvotökning skall träda i kraft före
den senare av:
i) den dag under perioden t.o.m. den 30
december 1991, som fonden fastslår att med-
lemmar som den 30 maj 1990 innehade minst
åttiofem (85) procent av den totala kvotsum-
man har godkänt ökningarna av sina kvoter,
eller den dag efter den 30 december 1991 som
fonden fastslår att medlemmar som den 30 maj
1990 innehade minst sjuttio (70) procent av
den totala kvotsumman har godkänt ökningarna
av sina kvoter; eller
ii) den dag, som den tredje ändringen av
fondens stadgar träder i kraft.
4. Meddelanden i enlighet med punkt 2 ovan
skall lämnas av en vederbörligen bemyndigad
tjänsteman i medlemslandet och skall vara
fonden tillhanda före kl. 18.00, Washington-
tid, den 31 december 1991, dock kan direk-
tionen besluta om förlängning av denna tids-
ram.
5. Varje medlem skall till fonden inbetala
ökningen av sin kvot inom 30 dagar efter den
senare av:
a) den dag den meddelar fonden sitt god-
kännande; eller
Prop. 1990/91:9
Bilaga 1 till
riksbanksfullmäktiges
skrivelse
b) den dag som villkoren för ikraft-
trädandet av kvothöjningen enligt punkt
3 ovan har uppfyllts, dock kan direk-
tionen besluta om förlängning av denna
tidsram.
6. När det gäller beslut om en förlängning
av tidsramen för godkännande eller inbe-
talning av kvothöjningen, skall direktionen
ta särskild hänsyn till de fall där med-
lemmar kan vilja godkänna eller inbetala
kvotökning, även för medlemmar med lång-
variga betalningsdröjsmål till allmänna
resurskontot, vilka består av försenade
återköp, räntor eller avgifter till
allmänna resurskontot, medlemmar vilka
enligt direktionens bedömning samarbetar med
fonden för att reglera dessa åtaganden.
7. Varje medlem skall inbetala 25 procent av
sin kvotökning antingen i särskilda drag-
ningsrätter eller i andra medlemmars
valutor, vilka med dessa medlemmars
medgivande har angivits av fonden, eller i
en kombination av särskilda dragningsrätter
och sådana valutor. Återstoden av ökningen
skall inbetalas i medlemmens egna valuta.
Prop. 1990/91:9
Bilaga 1 till
riksbanksfullmäktiges
skrivelse
23
Föreslagen kvot Prop. 1990/91:9
(i miljoner SDR) Underbilaga till
riksbanksfullmäktiges
|
1. |
Afghanistan |
120,4 |
skrivelse |
|
2. |
Algeriet |
914,4 | |
|
3. |
Angola |
207,3 | |
|
4 . |
Antigua och Barbuda |
8,5 | |
|
5. |
Argentina |
1 537,1 | |
|
6. |
Australien |
2 333,2 | |
|
7. |
Bahamas |
94,9 | |
|
8. |
Bahrain |
82,8 | |
|
9. |
Bangladesh |
392,5 | |
|
10. |
Barbados |
48,9 | |
|
11. |
Belgien |
3 102,3 | |
|
12. |
Belize |
13,5 | |
|
13. |
Benin |
45,3 | |
|
14. |
Bhutan |
4,5 | |
|
15. |
Bolivia |
126,2 | |
|
16. |
Botswana |
36,6 | |
|
17. |
Brasilien |
2 170,8 | |
|
18. |
Burkina Faso |
44,2 | |
|
19. |
Burundi |
57,2 | |
|
20. |
Canada |
4 320,3 | |
|
21. |
Centralafrikanska |
41,2 | |
|
22. |
Chile |
621,7 | |
|
23. |
Colombia |
561,3 | |
|
24. |
Costa Rica |
119,0 | |
|
25. |
Cypern |
100,0 | |
|
26. |
Danmark |
1 069,9 | |
|
27. |
Dj ibouti |
11,5 | |
|
28. |
Dominica |
6,0 | |
|
29. |
Dominikanska |
158,8 | |
|
30. |
Ecuador |
219,2 | |
|
31. |
Egypten |
678,4 | |
|
32. |
Ekvatorialguinea |
24,3 | |
|
33. |
El Salvador |
125,6 | |
|
34. |
Elfenbenskusten |
238,2 | |
|
35. |
Etiopien |
98,3 | |
|
36. |
Fiji |
51,1 | |
|
37. |
Filippinerna |
633,4 | |
|
38. |
Finland |
861,8 | |
|
39. |
Frankrike |
7 414,6 | |
|
40. |
Förenade Arabemiraten |
392,1 | |
|
41. |
Förenta Staterna |
26 526,8 |
24
|
Föreslagen kvot |
Prop. 1990/91:9 Underbilaga till | |||
|
42. |
Gabon |
110,3 | ||
|
43. |
Gambia |
22,9 | ||
|
44. |
Ghana |
274,0 | ||
|
45. |
Grekland |
587,6 | ||
|
46. |
Grenada |
8,5 | ||
|
47. |
Guatemala |
153,8 | ||
|
48. |
Guinea |
78,7 | ||
|
49. |
Guinea-Bissau |
10,5 | ||
|
50. |
Guyana |
67,2 | ||
|
51. |
Haiti |
60,7 | ||
|
52. |
Honduras |
95,0 | ||
|
53. |
Indien |
3 |
055,5 | |
|
54. |
Indonesien |
1 |
497,6 | |
|
55. |
Irak |
864,8 | ||
|
56. |
Iran |
1 |
078,5 | |
|
57. |
Irland |
525,0 | ||
|
58. |
Island |
85,3 | ||
|
59. |
Israel |
666,2 | ||
|
60. |
Italien |
4 |
590,7 | |
|
61. |
Jamaica |
200,9 | ||
|
62. |
Japan |
8 |
241,5 | |
|
63. |
Arabrepubliken Jemen |
70,8 | ||
|
64 . |
■Demokratiska Folk- |
105,7 | ||
|
65. |
Jordanien |
121,7 | ||
|
66. |
Jugoslavien |
918,3 | ||
|
67. |
Kamerun |
135,1 | ||
|
68. |
Kampuchea |
25,0 | ||
|
69. |
Kap Verde |
7,0 | ||
|
70. |
Kenya |
199,4 | ||
|
71. |
Kina |
3 |
385,2 | |
|
72. |
Kiribati * |
4,0 | ||
|
73. |
Komorerna |
6,5 | ||
|
74. |
Folkrepubliken Kongo |
57,9 | ||
|
75. |
Republiken Korea |
799,6 | ||
|
76. |
Kuwait |
995,2 | ||
|
77. |
Laos |
39,1 | ||
|
78. |
Lesotho |
23,9 | ||
|
79. |
Libanon |
146,0 | ||
|
80. |
Liberia |
96,2 | ||
|
81. |
Libyen |
817,6 | ||
|
82. |
Luxemburg |
135,5 | ||
25
Föreslagen kvot
(i miljoner SDR)
|
83. |
Madagaskar |
90,4 | |
|
84 . |
Malawi |
50,9 | |
|
85. |
Malaysia |
832,7 | |
|
86. |
Maldiverna |
5,5 | |
|
87. |
Mali |
68,9 | |
|
88. |
Malta |
67,5 | |
|
89. |
Marocko |
427,7 | |
|
90. |
Mauretanien |
47,5 | |
|
91. |
Mauritius |
73,3 | |
|
92. |
Mexico |
1 |
753,3 |
|
93 . |
Mocambique |
84,0 | |
|
94 . |
Myanmar |
184,9 | |
|
95. |
Nederländerna |
3 |
444,2 |
|
96. |
Nepal |
52,0 | |
|
97. |
Nicaragua |
96,1 | |
|
98. |
Niger |
48,3 | |
|
99. |
Nigeria |
1 |
281,6 |
|
100. |
Norge |
1 |
104,6 |
|
101. |
Nya Zeeland |
650,1 | |
|
102. |
Oman |
119,4 | |
|
103. |
Pakistan |
758,2 | |
|
104 . |
Panama |
149,6 | |
|
105. |
Papua Nya Guinea |
95,3 | |
|
106. |
Paraguay |
72,1 | |
|
107. |
Peru |
466,1 | |
|
108. |
Polen |
988,5 | |
|
109. |
Portugal |
557,6 | |
|
110. |
Qatar |
190,5 | |
|
111. |
Ruanda |
59,5 | |
|
112. |
Rumänien |
754,1 | |
|
113. |
S:t Lucia |
11,0 | |
|
114. |
S:t Christopher och Nevis |
6,5 | |
|
115. |
S:t Vincent |
6,0 | |
|
116. |
Sao Torne och Principe |
5,5 | |
|
117. |
Saudiarabien |
5 |
130,6 |
|
118. |
Senegal |
118,9 | |
|
119. |
Seychellerna |
6,0 | |
|
120. |
Sierra Leone |
77,2 | |
|
121. |
Singapore |
357,6 | |
|
122. |
Solomon-öarna |
7,5 | |
|
123. |
Somalia |
60,9 | |
|
124. |
Spanien |
1 |
935,4 |
|
125. |
Sri Lanka |
303,6 | |
|
126. |
Storbritannien |
7 |
414,6 |
Prop. 1990/91:9
Underbilaga till
riksbanksfullmäktiges
skrivelse
26
Föreslaq.?n Kvot
(i miljoner SDR)
|
127 . |
Sudan |
233,1 |
|
128. |
Surinam |
67,6 |
|
129. |
Swaziland |
36,5 |
|
130. |
Sverige |
1 614,0 |
|
131. |
Sydafrika |
1 365,4 |
|
132 . |
Syrien |
209,9 |
|
133. |
Tanzania |
146,9 |
|
134 . |
Tchad |
41,3 |
|
135. |
Thailand |
573,9 |
|
136. |
Togo |
54,3 |
|
137. |
Tonga |
5,0 |
|
138 . |
Trinidad och Tobago |
246,8 |
|
139. |
Tunisien |
206,0 |
|
140. |
Turkiet |
642,0 |
|
141. |
Förbundsrepubliken |
8 241,5 |
|
142. |
Uganda |
133,9 |
|
143. |
Ungern |
754,8 |
|
144 . |
Uruguay |
225,3 |
|
145. |
Vanuatu |
12,5 |
|
146. |
Venezuela |
1 951,3 |
|
147. |
Vietnam |
241,6 |
|
148 . |
Västra Samoa |
8,5 |
|
149. |
Zaire |
394,8 |
|
150. |
Zambia |
363,5 |
|
151. |
Zimbabwe |
261,3 |
|
152. |
Österrike |
1 188,3 |
Prop. 1990/91:9
Underbilaga till
riksbanksfullmäktiges
skrivelse
27
RESOLUTION
Prop. 1990/91:9
Bilaga 2 till
riksbanksfullmäktiges
skrivelse
FÖRSLAG TILL TREDJE ÄNDRING AV
INTERNATIONELLA VALUTAFONDENS STADGAR
De regeringar, på vars vägnar nuvarande stadgar
undertecknats, överenskommer enligt följande:
1. Artikel XXVI § 2 ändras enligt följande:
"a) Om medlem ej uppfyller sina förpliktelser
enligt detta avtal, har fonden rätt att förklara
medlemmen ej berättigad att använda fondens all-
männa resurser. Ingenting i denna paragraf skall
anses begränsa bestämmelserna i art. V § 5 eller
art. VI § 1.
b) Om medlemmen efter en rimlig tidsfrist efter
förklaring om icke-berättigande enligt (a) ovan,
fortfarande underlåter att uppfylla sina förplik-
telser enligt detta avtal, kan medlemmen fråntas
sin rösträtt i fonden genom ett beslut som stöds
av en majoritet med sjuttio procent av samtliga
röster. Under den tid beslutet är i kraft skall
bestämmelserna i bilaga L tillämpas. Fonden kan
när som helst upphäva beslutet om indragning av
rösträtten med stöd av en majoritet med sjuttio
procent av samtliga röster.
28
c) Om medlemmen efter en rimlig tidsfrist efter
beslut om indragning av rösträtten enligt (b)
ovan, fortfarande underlåter att uppfylla sina
förpliktelser enligt detta avtal, kan medlemmen
anmodas att utträda ur fonden genom ett beslut av
styrelsen, som stöds av en majoritet av styrelse-
ledamöterna med tillsammans åttiofem procent av
samtliga röster.
d) Föreskrifter skall antas för att tillse, att
medlem inom rimlig tid underrättas om de klagomål
som anförts mot denne och bereds tillfälle att
framlägga sin sak både muntligen och skriftligen,
innan åtgärder vidtas enligt a), b), eller c)
ovan."
2. En ny bilaga L tillförs stadgan enligt
följande:
"Bilaga L
Indragning av rösträtt
Vid indragning av en medlems rösträtt enligt art.
XXVI § 2(b) skall följande bestämmelser tilläm-
pas:
1. Medlemmen får inte:
(a) delta vid godkännande av ändringsförslag
till stadgarna, eller för detta ändamål
inräknas i totala medlemsantalet, utom i
det fall en ändring kräver stöd
av samtliga medlemmar enligt art.
XXVIII(b) eller uteslutande är att
hänföra till avdelningen för särskilda
dragningsrätter;
Prop. 1990/91:9
Bilaga 2 till
riksbanksfullmäktiges
skrivelse
29
(b) utse styrelseledamot eller ställföre-
trädare för denne, utse eller delta i
utnämnandet av rådsledamot eller ställ-
företrädare för denne eller utse,
välja eller delta i val av direktions-
ledamot.
2. Det antal röster medlemmen tilldelats får inte
avges inom något av fondens organ. Rösterna får
inte inräknas i totala röststyrkan annat än i
syfte att godkänna ändringar som uteslutande hän-
för sig till avdelningen för särskilda drag-
ningsrätter.
3. (a) Styrelseledamot och ställföreträdare för
denne, som utsetts av medlemmen, skall
frånträda sina ämbeten.
(b) Rådsledamot och ställföreträdare för
denne, som utsetts av medlemmen eller vid
vilkens utnämning medlemmen deltagit,
skall frånträda sina ämbeten förutsatt att
sådan rådsledamot inte har rätt avge
röster som tilldelats andra medlemmar
vilkas rösträtt inte indragits. I det
senare fallet skall annan rådsledamot och
ställföreträdare för denne utses av dessa
andra medlemmar enligt bilaga D. I
avvaktan på utnämning skall rådsledamot
och dennes ställföreträdare fortsätta att
upprätthålla sina ämbeten, dock under
högst trettio dagar från det att
rösträtten indragits.
Prop. 1990/91:9
Bilaga 2 till
riksbanksfullmäktiges
skrivelse
30
"a) När indragning av en medlems rösträtt har
upphävts enligt art. XXVI § 2 (b) och medlemmen
inte har rätt att utse direktionsledamot har med-
lemmen rätt att komma överens med samtliga med-
lemmar som har valt en direktionsledamot att dess
röster skall avges av denne direktions-ledamot. I
det fall inget ordinarie val av direktions-
ledamöter skett under den tid indrag-ningen varit
i kraft skall den direktionsledamot, i vilkens
val medlemmen deltagit före indrag-ningen av
rösträtten eller hans efterträdare vald i enlig-
het med punkt 3(c) i bilaga L eller enligt (f)
ovan, ges rätt att avge de röster som tilldelats
medlemmen. Medlemmen skall anses ha deltagit i
valet av den direktionsledamot som erhållit rät-
ten att avge det antal röster som tilldelats med-
lemmen. "
4. Bilaga D, paragraf 5 ändras enligt
följande:
"(f) När en direktionsledamot har rätt att avge
det antal röster som tilldelats en medlem enligt
art. XII § 3(i)(v) skall den rådsledamot som
utnämnts av den grupp vars medlemmar valt denne
direktionsledamot ha rätt att rösta och avge det
antal röster som tilldelats medlemmen. Medlemmen
skall anses ha deltagit vid utnämningen av den
rådsledamot som erhållit rätten att rösta och
avge det antal röster som tilldelats medleitimeri. *'
Prop. 1990/91:9
Bilaga 2 till
riksbanksfullmäktiges
skrivelse
31
gotab 96975, Stockholm 1990
med förslag till begravningslag
».♦.OA4
1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 10