Regeringens proposition
1990/91:89

Proposition om förhandsbesked och
dispenser i skattefrågor

Prop.

1990/91:89

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 31 januari 1991.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Erik Åsbrink

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksskatteverkets nämnd för rättsärenden
(rättsnämnden) bryts ut från verket och i fortsättningen i eget namn —
skatterättsnämnden — fattar beslut i ärenden om förhandsbesked. I ären-
dena skall riksskatteverket föra det allmännas talan utom när det gäller
förhandsbesked enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Avgiften för erhållande av förhandsbesked föreslås anpassad till den
allmänna prisutvecklingen.

Slutligen föreslås att uppgiften att besluta om dispens i flera av de
ärendetyper som för närvarande ligger på rättsnämnden flyttas ned till
skattemyndigheterna och att riksskatteverket skall vara överklagandein-
stans.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.

1 Riksdagen 1990/91. 1 samI. Nr 89

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor

Prop. 1990/91:89

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor¹

dels att nuvarande 10 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 2 — 9 §§ skall betecknas 5 — 12 §§,

dels att i den nya 8§ ordet ”skattemyndighet” skall bytas ut mot ”riks-
skatteverket”,

dels att i den nya 11 § ordet ”riksskatteverket” skall bytas ut mot ”skatte-
rättsnämnden”,

dels att 1 § och de nya 5 —7, 9, 10 och 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 — 4 §§, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Riksskatteverket får, om det fin-
nes vara av synnerlig vikt för nå-
gon, efter ansökan lämna besked på
förhand (förhandsbesked) angående
viss fråga, som avser sökandens
taxering till kommunal inkomst-
skatt, statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, utskiftnings-
skatt, ersättningsskatt eller vinstdel-
ningsskatt, ävensom viss fråga rö-
rande tillämpningen av lagen
(1951:763) om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad in-
komst eller i lag givna bestämmel-
ser om uppskov med beskattning av
realisationsvinst. Gäller ansökning-
en fråga om tillämpning av lagen
(1980:865) mot skatteflykt får för-
handsbesked meddelas, om det är
av vikt för sökanden.

I frågor som avses i första stycket
får förhandsbesked också medde-
las, om det finnes vara av vikt för
enhetlig lagtolkning eller rättstill-
lämpning.

Föreslagen lydelse

Förhandsbesked får, om det är av
synnerlig vikt för någon, efter ansö-
kan lämnas angående viss fråga,
som avser sökandens taxering till
kommunal inkomstskatt, statlig in-
komstskatt, statlig förmögenhets-
skatt eller avkastningsskatt på pen-
sionsmedel samt fråga rörande till-
lämpningen av lagen (1951:763)
om statlig inkomstskatt på ackumu-
lerad inkomst. Gäller ansökningen
fråga om tillämpning av lagen
(1980:865) mot skatteflykt får för-
handsbesked meddelas, om det är
av vikt för sökanden.

I frågor som avses i första stycket
får förhandsbesked också medde-
las, om det är av vikt för enhetlig
lagtolkning eller rättstillämpning.

Vad som har sagts i första stycket första meningen och andra stycket
skall också tillämpas, när ägare till fastighet önskar erhålla förhandsbesked

¹ Senaste lydelse av

lagens rubrik 1980:866

5§ 1990:341

8§ 1971:312

10§ 1990:341.

² Senaste lydelse 1984:1089.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

angående viss fråga, som avser taxering av fastigheten. Detsamma gäller
den som enligt 1 kap. 5§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses

som ägare.

Om rätt att av riksskatteverket er-
hålla förhandsbesked i fråga röran-
de mervärdeskatt föreskrivs i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt.

Bestämmelser om rätt att erhålla
förhandsbesked finns också i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt,
lagen (1984:151) om punktskatter
och prisregleringsavgifter och väg-
trafikskattelagen (1988:327).

2§

Frågor om förhandsbesked prövas
av en särskild nämnd, skatterätts-
nämnden. Den sammanträder på
två avdelningar, en för direkt skatt
och en för indirekt skatt.

Nämnden består av högst arton
ledamöter och högst arton ersättare
som regeringen förordnar för högst
fyra år. Bland ledamöterna utser re-
geringen två ordförande och tre vice
ordförande.

Ledamöternas och ersättarnas
fördelning på avdelningarna be-
stäms av regeringen.

3§

Skatterättsnämnden är beslutför
när minst sex ledamöter är närva-
rande. Nämnden är emellertid be-
slutför med Järre ledamöter, om tre,
bland dem ordföranden, är ense om
utgången i ärendet.

Fler än åtta ledamöter får inte
delta i nämndens beslut. Bland le-
damöterna skall ingå en ordförande
eller en vice ordförande.

Om det framkommer skiljaktiga
meningar vid överläggning tilläm-
pas föreskrifterna i 16 kap. rätte-
gångsbalken om omröstning i tviste-
mål.

Andra beslut än sådana som avser
förhandsbesked eller avvisning en-
ligt 7 § första stycket får fattas av en
ordförande eller en vice ordförande
ensam.

4§

Ärendena avgörs efter beredning
och föredragning av tjänstemän vid
skatterättsnämndens kansli.

Sakkunnig och, även om hinder

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

Förhandsbesked sökes skriftligen
hos riksskatteverket. Ansökan må
icke ingivas senare än den dag, då
deklaration senast skall avlämnas
till ledning för taxering varom Jråga
är. Ansökan om förhandsbesked rö-
rande tillämpning av förordningen
om ersättningsskatt må, därest be-
skedet är avsett att åberopas vid så-
dan taxering till ersättningsskatt
som kan föranledas av beslutad
vinstdisposition for visst verksam-
hetsår, icke ingivas efter den dag, då
sökanden senast är pliktig avlämna
deklaration till ledning för taxering
till statlig inkomstskatt för inkomst
under samma verksamhetsår.

Vid ansökan skall fogas all den
utredning i ärendet, som står sö-
kanden till buds. Efter anmaning av
riksskatteverket eller hos verket an-
ställd tjänsteman är sökanden skyl-
dig, i den mån sådant är för honom
möjligt, att inom i anmaningen an-
given tid inkomma med de ytterli-
gare upplysningar, som finnas er-
forderliga för meddelande av för-
handsbesked, vid äventyr att ansök-
ningen eljest avvisas.

3g⁴

Över inkommen ansökan skall,
där ej denna omedelbart avvisas
jämlikt 4§ första stycket, yttrande
inhämtas av skattemyndighet, som
är behörig att taga befattning med
ifrågavarande taxering. Avser an-
sökningen fråga av särskilt intresse
för kommun, må denna beredas
tillfälle att avgiva yttrande över an-
sökningen.

Riksskatteverket äger, där så fin-
nes påkallat, bereda sökanden äv-
ensom vederbörande skattemyndig-
het tillfälle att muntligen lämna

för någon ledamot inte föreligger,
ersättare får kallas att närvara vid
överläggningarna men dock inte
delta i nämndens beslut.

5§

En ansökan om förhandsbesked
skall vara skriftlig. Ansökningen får
inte ges in senare än den dag, då
deklaration senast skall avlämnas
till ledning för det års taxering som
frågan avser.

Vid ansökningen skall fogas all
den utredning i ärendet, som står
sökanden till buds. Sökanden kan
föreläggas att inom viss tid komma
in med de ytterligare upplysningar,
som nämnden anser sig behöva för
att meddela förhandsbesked. Iföre-
läggandet skall det tas in en upplys-
ning om att ansökningen annars
kan komma att avvisas.

6§

Om ansökningen inte omedelbart
avvisas enligt 7§ första stycket,
skall riksskatteverkets yttrande in-
hämtas z ärendet. Riksskatteverket
får uppdra åt en tjänsteman vid en
skattemyndighet att företräda ver-
ket. Avser ansökningen fråga av
särskilt intresse för kommun, får
denna beredas tillfälle att yttra sig
över ansökningen.

Sökanden och riksskatteverket får
beredas tillfälle att muntligen läm-
na upplysningar inför nämnden.

Senaste lydelse 1970:914.

Senaste lydelse 1990:341.

Nuvarande lydelse
upplysningar inför verket.

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

4§⁵

Finner riksskatteverket med hän-
syn till ansökningens innehåll för-
handsbesked icke böra meddelas,
skall ansökningen avvisas.

Upptages ansökningen till pröv-
ning, meddelar verket, i den om-
fattning sådant finnes böra ske, be-
sked huru den till verket hänskjutna
frågan skall vid taxering bedömas.
Därest särskilda omständigheter
icke till annat föranleda, må i för-
handsbeskedet angivas allenast de
grunder, som skola följas vid taxe-
ringen.

6§j>

Över beslut, varigenom riksskat-
teverket meddelat förhandsbesked,
må besvär anföras av sökanden och
vederbörande skattemyndighet.
Rätt att anföra besvär tillkommer
även vederbörande kommun och
landstingskommun, om förhands-
beskedet avser taxering av fastighet
eller såvitt detsamma avser taxe-
ring till kommunal inkomstskatt.
Besvär som nu sagts skola upptagas
och avgöras av regeringsrätten.

Över beslut, varigenom riksskat-
teverket avvisat ansökan om för-
handsbesked, må besvär ej anföras.

7§⁷

Besvär enligt 6§ första stycket
skall anjoras inom en månad från
den dag, då klaganden erhållit del
av förhandsbeskedet.

7§

Finner skatterättsnämnden med
hänsyn till ansökningens innehåll
att förhandsbesked inte bör medde-
las, skall ansökningen avvisas.

Tas ansökningen upp till pröv-
ning, meddelar nämnden, i den om-
fattning det anses böra ske, besked
hur den till nämnden hänskjutna
frågan skall bedömas vid taxering.
Om inte särskilda omständigheter
föranleder annat, får i förhandsbe-
skedet anges endast de grunder,
som skall följas vid taxeringen.

9§

Beslut om förhandsbesked får
överklagas hos regeringsrätten av
sökanden och riksskatteverket.
Riksskatteverket får uppdra åt en
tjänsteman vid en skattemyndighet
att företräda verket. Vederbörande
kommun och landstingskommun
får också överklaga beslutet, om för-
handsbeskedet avser taxering av
fastighet eller såvitt detsamma av-
ser taxering till kommunal in-
komstskatt.

Beslut, varigenom skatterätts-
nämnden avvisat en ansökan om
förhandsbesked, får inte överkla-
gas.

/Of

Överklagande enligt 9§ första
stycket skall ha kommit in inom en
månad från den dag då klaganden
fick del av förhandsbeskedet.

12§

För ett förhandsbesked skall var-
je sökande betala en avgift. Avgif-
ten bestäms av skatterättsnämnden
med hänsyn till omständigheterna i
det enskilda fallet till lägst 600 kro-
nor och högst 10000 kronor.

⁵ Senaste lydelse 1970:914.

⁶ Senaste lydelse 1990:341.

⁷ Senaste lydelse 1984:359.

⁸ Senaste lydelse 1984:359.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

skatteverket får dock om särskilda
skäl föreligger bestämma en lägre
avgift än 400 kronor eller lämna
sökanden förhandsbeskedet utan
avgift. Verkets beslut om avgift får
inte överklagas.

Avgiften får tas ut genom post-
förskott på den försändelse genom
vilken förhandsbeskedet enligt 5§
sänds till sökanden. Betalas inte av-
giften inom en månad efter det att
krav framställts får den tas ut ge-
nom utmätning.

Har regeringsrätten undanröjt ett
av riksskatteverket meddelat för-
handsbesked på grund av att det
inte bort lämnas, skall avgiften be-
talas tillbaka.

Nämnden får dock om särskilda
skäl föreligger bestämma en lägre
avgift än 600 kronor eller lämna
sökanden förhandsbeskedet utan
avgift. Nämndens beslut om avgift
får inte överklagas.

Avgiften får tas ut genom post-
förskott på den försändelse genom
vilken förhandsbeskedet enligt 8§
sänds till sökanden. Betalas inte av-
giften inom en månad efter det att
krav framställts får den tas ut ge-
nom utmätning.

Har regeringsrätten undanröjt ett
av skatterättsnämnden meddelat
förhandsbesked på grund av att det
inte borde ha lämnats, skall avgif-
ten betalas tillbaka.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Äldre bestämmelser om avgift
gäller dock fortfarande om ansökan om förhandsbesked har kommit in före
ikraftträdandet. Förhandsbesked angående fråga som avses i 1 § första styc-
ket i dess äldre lydelse får lämnas även efter den 30 juni 1991. Den nya
bestämmelsen i 3 § fjärde stycket tillämpas inte i ärenden om dispens som
enligt särskilda bestämmelser skall prövas av skatterättsnämnden.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om mervärdeskatt¹t/e/s att 63 § skall ha följande lydelse,

dels att det närmast före 63 § skall införas en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förhandsbesked

63 §

Prop. 1990/91:89

Riksskatteverket kan på ansökan
av den som bedriver eller ämnar be-
driva verksamhet som medför skyl-
dighet att erlägga mervärdeskatt
meddela förhandsbesked i fråga
som avser sökandens skattskyldig-
het. Förhandsbesked får meddelas
om det finns vara av vikt med hän-
syn till sökandens intresse eller för
en enhetlig lagtolkning eller rättst ill-
lämpning.

Förhandsbesked sökes skriftligt
hos riksskatteverket före ingången
av den första redovisningsperiod
som beröres av den fråga förhands-
beskedet gäller.

I övrigt gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 2 § andra stycket
och 3—8§§ lagen (1951:442) om för-
handsbesked taxeringsfrågor.

Den särskilda nämnd som avses i
2 § lagen (1951:442) om förhandsbe-
sked i taxeringsfrågor (skatterätts-
nämnden) kan på ansökan av den
som bedriver eller ämnar bedriva
verksamhet som medför skyldighet
att erlägga mervärdeskatt meddela
förhandsbesked i fråga som avser sö-
kandens skattskyldighet. Förhands-
besked får meddelas om det är av
vikt med hänsyn till sökandens in-
tresse eller för en enhetlig lagtolk-
ning eller rättstillämpning.

En ansökan om förhandsbesked
skall vara skriftlig och ges in före in-
gången av den första redovisningpe-
riod som berörs av den fråga för-
handsbeskedet gäller.

I övrigt gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 2— 4 §§, 5 § andra
stycket och 6—11 §§ lagen om för-
handsbesked i taxeringsfrågor.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

Lagen omtryckt 1990:576.

3 Förslag till Prop. 1990/91:89

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 7 § och 6 kap. 1 - 3 §§ lagen (1984:151) om

punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 kap.
7§

Hos beskattningsmyndigheten
skall det finnas ett allmänt ombud
som för det allmännas talan hos för-
valtningsdomstol i mål och ärenden
enligt denna lag. Ombudet skall
också yttra sig i sådana ärenden hos
beskattningsmyndigheten som avser
förhandsbesked enligt 6 kap.

Föreslagen lydelse

Hos beskattningsmyndigheten
skall det finnas ett allmänt ombud
som för det allmännas talan hos för-
valtningsdomstol i mål och ärenden
enligt denna lag. Ombudet skall
också yttra sig i sådana ärenden hos
skatterättsnämnden och statens
jordbruksnämnd som avser för-
handsbesked enligt 6 kap.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar det
allmänna ombudet och ersättare för denne.

6 kap.
1§

Beskattningsmyndigheten får, ef-
ter ansökan av den som är skattskyl-
dig eller avser att bedriva verksam-
het eller vidta åtgärd som kan med-
föra skyldighet att betala skatt,
meddela förhandsbesked i frågor
som rör beskattningen, om det är av
vikt för sökanden eller för en enhet-
lig lagtolkning eller rättstillämp-
ning.

Den särskilda nämnd som avses i
2 § lagen (1951:442) om förhandsbe-
sked i taxeringsfrågor (skatterätts-
nämnden) får, efter ansökan av den
som är skattskyldig eller avser att be-
driva verksamhet eller vidta åtgärd
som kan medföra skyldighet att be-
tala skatt, meddela förhandsbesked
i frågor som rör beskattningen, om
det är av vikt för sökanden eller för
en enhetlig lagtolkning eller rättstill-
lämpning. Vad som sägs i första me-
ningen om skatterättsnämnden skall
i stället gälla för statens jordbruks-
nämnd när fråga är om avgifter en-
ligt 1 kap. 1 § första stycket 2.

I fråga om skatteplikt för trycksak enligt lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam kan förhandsbesked också meddelas efter ansökan av
den som avser att beställa en trycksak av en skattskyldig.

I frågor som rör beskattning enligt lagen (1957:262) om allmän energiskatt
kan förhandsbesked meddelas även efter ansökan av den som i större om-
fattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft eller bränslen.

Senaste lydelse 1990:331.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

Förhandsbesked skall sökas
skriftligt hos beskattningsmyndig-
heten. Sökanden skall lämna de upp-
gifter som behövs for att förhands-
besked skall kunna meddelas. Myn-
digheten får begära varuprov av
sökanden. Görs undersökning eller
anlitas sakkunnig för att utreda en
varas beskaffenhet, skall sökanden
betala kostnaden för detta om myn-
digheten inte medger undantag.

Finner beskattningsmyndigheten
med hänsyn till ansökningens inne-
håll, utredningens beskaffenhet eller
andra omständigheter att förhands-
besked inte bör meddelas, skall an-
sökningen avvisas. Beslut om av-
visning får fattas utan att det all-
männa ombudet har yttrat sig över
ansökningen.

Förhandsbesked skall sökas
skriftligt hos myndighet som anges i
1 §. Sökanden skall lämna de uppgif-
ter som behövs for att förhandsbe-
sked skall kunna meddelas. Myndig-
heten får begära varuprov av sökan-
den. Görs undersökning eller anlitas
sakkunnig för att utreda en varas be-
skaffenhet, skall sökanden betala
kostnaden för detta om myndighe-
ten inte medger undantag.

3§

Finner myndighet som avses i 1 §
med hänsyn till ansökningens inne-
håll, utredningens beskaffenhet eller
andra omständigheter att förhands-
besked inte bör meddelas, skall an-
sökningen avvisas. Beslut om av-
visning får fattas utan att det all-
männa ombudet har yttrat sig över
ansökningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

4 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

Prop. 1990/91:89

Härigenom föreskrivs att 3 och 68 §§ vägtrafikskattelagen (1988:327)
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3§

Beskattningsmyndighet är länsstyrelsen i det län där fordonets ägare har
sin adress enligt bilregistret eller, om fordonet inte är registrerat, i det län
där fordonets ägare har sitt hemvist. Saknar ägaren hemvist inom landet,
är länsstyrelsen i Stockholms län beskattningsmyndighet.

Beskattningsmyndigheten får anlita sakkunniga i enlighet med reglerna i
1 kap. 6§ lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Det allmännas talan hos förvalt-
ningsdomstol i mål enligt denna lag
förs av ett allmänt ombud. Ombu-
det skall också yttra sig i ärenden
hos riksskatteverket om förhands-
besked.

Det allmännas talan hos förvalt-
ningsdomstol i mål enligt denna lag
förs av ett allmänt ombud. Ombu-
det skall också yttra sig i ärenden
hos skatterättsnämnden om för-
handsbesked.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar
allmänna ombud och ersättare för dessa.

68 §

Bestämmelserna om förhandsbe-
sked i 6 kap. lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsav-
gifter gäller även för vägtrafikskatt.
Vad som sägs där om beskattnings-
myndighet gäller riksskatteverket
och vad som sägs om allmänt ombud
gäller allmänt ombud enligt 3 §.

Bestämmelserna om förhandsbe-
sked i lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter
gäller även för vägtrafikskatt. Vad
som sägs där om allmänt ombud
gäller allmänt ombud enligt 3 §.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

5 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Prop. 1990/91:89

Härigenom föreskrivs att 53 § 3 och 4 mom., punkterna 20 a och 20 e av
anvisningarna till 23 §, punkt 1 av anvisningarna till 31 § och punkt 4 av
anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen (1928:370) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

53 §

3 mom.¹ Avlider skattskyldig, skall för det beskattningsår, då dödsfallet
inträffade, dödsboet efter honom taxeras såväl för inkomst, vilken den
avlidne haft, som för inkomst, vilken ingått till dödsboet efter dödsfallet,
och skall därvid för dödsboet tillämpas vad som enligt bestämmelserna i
denna lag skolat gälla for den avlidne.

För senare beskattningsår än det, då dödsfallet inträffade, tillämpas vad
som sägs om dödsbo endast om den avlidne vid sitt frånfalle var bosatt här
i riket; i annat fall anses dödsbo som sådan här i riket icke hemmahörande
juridisk person som inte skall taxeras till kommunal inkomstskatt.

Från och med det taxeringsår som följer närmast efter det fjärde kalen-
deråret efter det kalenderår, då dödsfallet inträffade, tillämpas dock be-
stämmelserna om handelsbolag på dödsbo efter den som vid sitt frånfalle
var bosatt här i riket, om for dödsboet skulle ha beräknats högre till statlig
inkomstskatt taxerad inkomst än 10000 kronor eller större skattepliktig
förmögenhet än 100000 kronor. Bestämmelserna om handelsbolag i punk-
terna 1 och 2 av anvisningarna till 22 § och punkt 1 av anvisningarna till
23 § tillämpas dock inte. Ingår i dödsbo sådan egendom som vid dödsfallet
var privatbostad, som avses i 5 §, skall reglerna om privatbostad tillämpas
intill utgången av nyss angiven tid om egendomen fortfarande uppfyller
förutsättningarna för att kunna räknas som privatbostad. Dödsbo på vilket
bestämmelserna om handelsbolag varit tillämpliga något beskattningsår
anses därefter som sådant bolag i beskattningshänseende, oavsett storleken
av boets inkomst eller förmögenhet. Bestämmelserna i detta stycke tilläm-
pas icke på fideikommissbo.

Om särskilda skäl föreligger, får
riksskatteverket på ansökan förkla-
ra att dödsbo, som enligt föregåen-
de stycke skall behandlas såsom
handelsbolag i beskattningshänse-
ende, får taxeras enligt bestämmel-
serna i andra stycket. Ansökan skall
för att kunna upptagas till prövning
göras hos riksskatteverket senast un-
der året efter det taxeringsår, då
dödsboet första gången skall be-
handlas som handelsbolag i beskatt-
ningshänseende. Mot beslut, som
riksskatteverket meddelat i sådant
ärende, får talan inte föras.

Om särskilda skäl föreligger får
dödsbo, som enligt föregående styc-
ke skall behandlas såsom handels-
bolag i beskattningshänseende, tax-
eras enligt bestämmelserna i andra
stycket.

Senaste lydelse 1990:650.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

4 m o m.² Överlåtes pensionsför-
säkring genom bodelning, skall
överlåtaren oavsett överlåtelsen
under sin livstid i förvärvarens stäl-
le vara skattskyldig för utfallande
belopp, såvida han icke skulle ha
varit berättigad till avdrag vid utgi-
vande av periodiskt understöd till
förvärvaren. Föreligga särskilda
skäl, får riksskatteverket besluta att
överlåtaren icke skall vara skatt-
skyldig i förvärvarens ställe, även
om överlåtaren icke skulle ha varit
berättigad till avdrag som här av-
ses. Mot beslut som riksskatteverket
meddelat i sådant ärende får talan
icke föras.

4 m o m. Överlåtes pensionsför-
säkring genom bodelning, skall
överlåtaren oavsett överlåtelsen
under sin livstid i förvärvarens stäl-
le vara skattskyldig för utfallande
belopp, såvida han icke skulle ha
varit berättigad till avdrag vid utgi-
vande av periodiskt understöd till
förvärvaren. Om det finns särskilda
skäl, får skattemyndigheten efter
ansökan besluta att överlåtaren inte
skall vara skattskyldig i förvärva-
rens ställe, även om överlåtaren
inte skulle ha varit berättigad till
avdrag som här avses. Skattemyn-
dighetens beslut i sådant ärende får
överklagas hos riksskatteverket.
Riksskatteverkets beslut får inte
överklagas.

Överlåter skattskyldig, som enligt bindande förpliktelse äger rätt att
uppbära periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, sin
rätt, skall han alltjämt vara skattskyldig för utfallande belopp, i den mån
han icke vid utbetalning till mottagaren skulle vara berättigad till avdrag
för beloppet såsom för omkostnad eller periodiskt understöd.

Anvisningar
till 23 §³

20. a. Arbetsgivare får avdrag för medel, som avsatts till personalstiftelse
enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Har ett fåmansföretag eller ett få-
mansägt handelsbolag avsatt medel
till personalstiftelse, medges avdrag
endast om företaget stadigvarande
sysselsätter minst 30 årsarbetskraf-
ter. Riksskatteverket får, om sär-
skilda skäl föreligger, medge un-
dantag från detta stycke. Riksskat-
teverkets beslut får inte överklagas.

20. e. Arbetsgivare har — under
de förutsättningar som anges i tred-
je stycket — rätt till avdrag för kost-
nader för att trygga pensionsåta-
gande enligt allmän pensionsplan.
Om allmän pensionsplan träder i
kraft stegvis men arbetsgivaren
lämnat utfästelse om en snabbare
tillämpning av planen, har arbetsgi-

Har ett fåmansföretag eller ett få-
mansägt handelsbolag avsatt medel
till personalstiftelse, medges avdrag
endast om företaget stadigvarande
sysselsätter minst 30 årsarbetskraf-
ter. Skattemyndigheten får, om sär-
skilda skäl föreligger, efter ansökan
medge undantag från detta stycke.
Skattemyndighetens beslut i sådant
ärende får överklagas hos riksskat-
teverket. Riksskatteverkets beslut
får inte överklagas.

20. e. Arbetsgivare har — under
de förutsättningar som anges i and-
ra stycket — rätt till avdrag för
kostnader för att trygga pensions-
åtagande enligt allmän pen-
sionsplan. Om allmän pen-
sionsplan träder i kraft stegvis men
arbetsgivaren lämnat utfästelse om
en snabbare tillämpning av planen,

² Senaste lydelse 1975:1347.

³ Senaste lydelse 1990:650.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

varen rätt till avdrag för kostnader
föranledda av denna utfästelse. All-
män pensionsplan har samma inne-
börd som i 4§ lagen (1967:531) om
tryggande av pensionsutfästelse
m. m. Med allmän pensionsplan av-
ses emellertid i denna lag, i fall där
pensionsåtagande enligt allmän
pensionsplan icke föreligger, även

a) pensionsåtagande för pen-
sionsförmåner som rymmes inom
vad som är sedvanligt enligt allmän
pensionsplan i fråga om arbetstaga-
re med motsvarande uppgifter eller
hans efterlevande under förutsätt-
ning att annat åtagande än sådant
som innebär tryggande genom pen-
sionsförsäkring eller avsättning till
pensionsstiftelse tryggats genom
kreditförsäkring,

b) pensionsbestämmelser, som

rekommenderats av Svenska kom-
munförbundet, Landstingsförbun-
det eller Svenska kyrkans försam-
lings- och pastoratförbund och an-
tagits såsom pensionsreglemente av
kommun, kommunalförbund,

Svenska kommunförbundet,

Landstingsförbundet, Kommuner-
nas Pensionsanstalt, Svenska kyr-
kans församlings- och pastoratför-
bund eller Sjukvårdens och soci-
alvårdens planerings- och rationali-
seringsinstitut eller av annan ar-
betsgivare, för vars pensionsutfäs-
telser enligt pensionsreglementet
kommun, kommunalförbund,

Svenska kommunförbundet,

Landstingsförbundet eller Svenska
kyrkans församlings- och pastorat-
förbund tecknat borgen, och

c) pensionsåtagande som har
lämnats av statligt företag och för
vilket staten har tecknat borgen.

Om särskilda skäl föreligger, får
riksskatteverket besluta att även an-
nat pensionsåtagande vid tillämp-
ning av denna lag skall anses som
allmän pensionsplan. Riksskat-
teverkets beslut får inte överklagas.

har arbetsgivaren rätt till avdrag för
kostnader föranledda av denna ut-
fästelse. Allmän pensionsplan har
samma innebörd som i 4§ lagen
(1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m.m. Med allmän
pensionsplan avses emellertid i
denna lag, i fall där pensionsåta-
gande enligt allmän pensionsplan
icke föreligger, även

b) pensionsbestämmelser, som

rekommenderats av Svenska kom-
munförbundet, Landstingsförbun-
det eller Svenska kyrkans försam-
lings- och pastoratförbund och an-
tagits såsom pensionsreglemente av
kommun, kommunalförbund,

Svenska kommunförbundet,

Landstingsförbundet eller Svenska
kyrkans församlings- och pastorat-
förbund tecknat borgen, och

c) pensionsåtagande som har
lämnats av statligt företag och för
vilket staten har tecknat borgen.

Avdragsrätt enligt första stycket föreligger endast under förutsättning
dels att högsta pensionsgrundande lön enligt den allmänna pensionsplanen

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

icke överstiger trettio gänger det basbelopp som enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring bestämts för året närmast före taxeringsåret eller det
högre pensionsgrundande belopp som gällde enligt planen vid utgången av
år 1977, dels att livsvarig ålderspension vid full intjänandetid enligt pla-
nen icke avses komma att överstiga 15 procent av den pensionsgrundande
lönen till den del den icke överstiger sju och en halv gånger nämnda
basbelopp, 70 procent av den pensionsgrundande lönen till den del den
överstiger sju och en halv men icke tjugo gånger nämnda basbelopp och 40
procent av den pensionsgrundande lönen till den del den överstiger tjugo
men icke trettio gånger nämnda basbelopp eller det högre pensionsbelopp
som gällde enligt planen vid utgången av år 1977. Det förhållandet att
planen ger rätt till ålderspension utöver 15 procent av den pensionsgrun-
dande lön som icke överstiger sju och en halv gånger nämnda basbelopp
utgör dock icke hinder för avdrag, om den överskjutande pensionen är
avsedd att utgöra ersättning för tilläggspension enligt lagen om allmän
försäkring.

Vid bestämmande av avdragsrätt enligt första stycket får — även om
detta ej har medgivits i allmän pensionsplan — i pensionsåtagande inräk-
nas såväl arbetstagares anställningstid hos samma arbetsgivare innan åta-
gandet lämnats som anställningstid hos förutvarande arbetsgivare. Vid
beräkning av avdrag för tryggande av åtagandet skall härvid dock avräknas
sådan pension åt arbetstagaren, som tidigare har utfasts och tryggats av
arbetsgivare under anställningstid som inräknas i åtagandet.

Avdrag för kostnad avsedd att Avdrag för kostnad avsedd att

trygga pensionsåtagande som inne-
bär rätt till pension före 65 års ålder
— härunder inbegripet kostnad av-
sedd att vid arbetstagarens avgång
före 65 års ålder trygga samma pen-
sionsförmåner som skulle ha till-
kommit honom vid avgång vid
nämnda ålder — medges i den ut-
sträckning sådana förmåner kan
utgå enligt allmän pensionsplan
och med beaktande jämväl av be-
stämmelserna i tionde stycket. Är
fråga om arbetstagare i aktiebolag
eller ekonomisk förening som har
bestämmande inflytande över före-
taget, är dock kostnad som här av-
ses och som hänför sig till avgång
före 60 års ålder avdragsgill endast
efter beslut enligt elfte stycket. Till
grund för bedömande om en arbets-
tagare har bestämmande inflytande
lägges det samlade innehavet av ak-
tier eller andelar i företaget hos ar-
betstagaren själv jämte sådana ho-
nom närstående personer som
nämns i punkt 14 sista stycket av
anvisningarna till 32 §.

För medel, som avsatts enligt b
eller d, medges sålunda avdrag in-

trygga pensionsåtagande som inne-
bär rätt till pension före 65 års ålder
— härunder inbegripet kostnad av-
sedd att vid arbetstagarens avgång
före 65 års ålder trygga samma pen-
sionsförmåner som skulle ha till-
kommit honom vid avgång vid
nämnda ålder — medges i den ut-
sträckning sådana förmåner kan
utgå enligt allmän pensionsplan
och med beaktande jämväl av be-
stämmelserna i nionde stycket. Är
fråga om arbetstagare i aktiebolag
eller ekonomisk förening som har
bestämmande inflytande över före-
taget, är dock kostnad som här av-
ses och som hänför sig till avgång
före 60 års ålder avdragsgill endast
efter beslut enligt tionde stycket.
Till grund för bedömande om en
arbetstagare har bestämmande in-
flytande lägges det samlade inneha-
vet av aktier eller andelar i företa-
get hos arbetstagaren själv jämte så-
dana honom närstående personer
som nämns i punkt 14 sista stycket
av anvisningarna till 32 §.

För medel, som avsatts enligt b
eller d, medges sålunda avdrag in-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

till vad som motsvarar arbetsgiva-
rens pensionsreserv, och för pen-
sionsförsäkring medges avdrag för
så stor del av kostnaderna som be-
hövs för att trygga pensionsåtagan-
de, allt med iakttagande av bestäm-
melserna i första — femte styckena
och beslut enligt elfte stycket av
denna anvisningspunkt.

Dock medges avdrag även utöver
vad som anges i föregående stycke,
om pensionsutfästelserna avser för-
måner som innebär smärre avvikel-
ser från allmän pensionsplan. Detta
gäller dock endast under förutsätt-
ning att utfästelserna till den del de
avser sådana avvikelser har tryg-
gats genom pensionsförsäkring. Vi-
dare fordras att utfästelserna har
lämnats före utgången av år 1977
eller att de lämnats till arbetstagare
som därefter erhållit anställning
hos arbetsgivare och motsvarar ut-
fästelser som har lämnats av arbets-
givaren till andra arbetstagare före
utgången av år 1977. Med smärre
avvikelser förstås sådana förmåns-
belopp som utgår utöver allmän
pensionsplan men inom ramen för
högsta pensionsgrundande lön en-
ligt planen under förutsättning att
den genomsnittliga kostnaden för
förmånsbeloppen icke överstiger
åtta procent av kostnaden för pen-
sionsåtagande enligt den allmänna
pensionsplanen. Med genomsnitt-
lig kostnad för förmånsbeloppen
förstås den merkostnad som mot-
svarande förmåner skulle medföra,
om de skulle lämnas åt samtliga
som omfattas av den allmänna pen-
sionsplanen. Överstiger kostnaden
för förmånsbeloppen vad nu sagts,
skall emellertid ingen del av den
kostnad som överstiger kostnaden
för pensionsåtagande enligt den all-
männa pensionsplanen vara av-
dragsgill. För att erhålla avdragsrätt
skall arbetsgivaren med intyg av
försäkringsgivaren styrka att endast
smärre avvikelser från allmän pen-
sionsplan föreligger. Om särskilda
skäl föreligger, får riksskatteverket

till vad som motsvarar arbetsgiva-
rens pensionsreserv, och för pen-
sionsförsäkring medges avdrag för
så stor del av kostnaderna som be-
hövs för att trygga pensionsåtagan-
de, allt med iakttagande av bestäm-
melserna i första — fjärde styckena
och beslut enligt tionde stycket av
denna anvisningspunkt.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

besluta att avdrag som avses i detta
stycke skall medges även i andra
fall. Riksskatteverkets beslut får inte
överklagas.

Har arbetsgivare gjort pensionsåtagande enligt allmän pensionsplan
men föreligger icke avdragsrätt enligt första stycket eller har arbetsgivare
gjort pensionsåtagande för arbetstagare som icke omfattas av allmän pen-
sionsplan, får han — under förutsättning att åtagandet tryggats genom
pensionsförsäkring — avdrag för kostnaderna för sådant åtagande med
högst ett belopp motsvarande summan av 35 procent av vad arbetgivaren
utgivit i lön till arbetstagaren intill en lön som motsvarar tjugo gånger det
basbelopp som enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring bestämts för
året närmast före taxeringsåret samt 25 procent av lönen till den del den
överstiger tjugo men icke trettio gånger nämnda basbelopp. Avdraget får
beräknas på lön som arbetsgivaren utgivit till arbetstagaren antingen un-
der beskattningsåret eller under det närmast föregående beskattningsåret.

Arbetsgivare, som enligt 25§ lagen (1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m. m. är skyldig att trygga upplupen del av pensionsutfäs-
telse genom att köpa pensionsförsäkring, får avdrag för hela kostnaden för
sådan försäkring om utfästelsen icke avser arbetstagare i aktiebolag eller
ekonomisk förening som har bestämmande inflytande över företaget.

Vid beräkning av avdrag för kostnader avsedda att trygga arbetsgivares
pensionsåtaganden får pensionsutfästelse beaktas endast om försäkring för
utfästelsen skulle ha varit sådan pensionsförsäkring som avses i punkt 1 av
anvisningarna till 31 §.

Om särskilda skäl föreligger, får
riksskatteverket besluta om avdrag
avseende kostnader för att trygga
pensionsutfästelse utöver vad som
gäller enligt första och femte stycke-
na ovan. Riksskatteverkets beslut
får inte överklagas.

Om särskilda skäl föreligger, får
skattemyndigheten efter ansökan
besluta om avdrag avseende kost-
nader för att trygga pensionsutfäs-
telse utöver vad som gäller enligt
första och fjärde styckena. Skatte-
myndighetens beslut i sådant ären-
de får överklagas hos riksskattever-
ket. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas.

till 31 §⁴

1. Med pension förstås dels belopp, som annorledes än i följd av försäk-
ring utgår på grund av föregående tjänsteförhållande, dels belopp, som på
grund av lagen (1962:381) om allmän försäkring utgår i form av folkpen-
sion eller tilläggspension, dels belopp som utgår på grund av pensionsför-
säkring.

Med pensionsförsäkring förstås försäkring, som inte medför rätt till
andra försäkringsbelopp än ålderspension, invalidpension eller efterlevan-
depension. För att en försäkring skall anses som pensionsförsäkring ford-
ras vidare, om inte annat följer av förklaring enligt sjuttonde stycket, att
försäkringen meddelats i en här i landet bedriven försäkringsrörelse. Med
försäkrad avses den på vars liv försäkringen tagits eller, i fråga om invalid-
pension, den vars arbetsoförmåga försäkringen avser. Med tjänstepen-
sionsförsäkring förstås pensionsförsäkring, som har samband med tjänst

Senaste lydelse 1990:650.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

och för vilken den försäkrades arbetsgivare åtagit sig att ansvara för
betalning av hela avgiften. Med tjänstepensionsförsäkring förstås också
pensionsförsäkring, som — om en anställd avlidit — tagits av den anställ-
des arbetsgivare till förmån för den anställdes efterlevande och för vilken
försäkring arbetsgivaren åtagit sig att ansvara för betalning av hela avgif-

ten.

I fråga om annan pensionsförsäk-
ring än tjänstepensionsförsäkring
skall försäkringstagaren vara den
försäkrade. Har försäkringstagaren
eller hans make eller person med
vilken han sammanbor under
äktenskapsliknande förhållanden
barn under 16 år, får han ta försäk-
ring avseende efterlevandepension
på sin makes eller den sammanbo-
endes liv, om barnet insätts som
förmånstagare. Om särskilda skäl
föreligger kan riksskatteverket efter
ansökan medge att dödsboet efter
skattskyldig som här i riket bedrivit
näringsverksamhet får ta försäkring
avseende efterlevandepension.
Som förutsättning för att medgi-
vande skall lämnas gäller att den
efterlevande saknar betryggande
pensionsskydd och att försäkringen
tas i samband med att boet upphör
med driften i förvärvskällan. Mot-
svarande gäller om den avlidne
drivit verksamheten genom för-
medling av juridisk person.

Ålderspension får inte börja utgå
vid lägre ålder än 55 år. Om särskil-
da skäl föreligger, får dock regering-
en eller, efter regeringens förord-
nande, riksskatteverket efter ansö-
kan besluta att pension får börja
utgå vid lägre ålder.

I fråga om annan pensionsförsäk-
ring än tjänstepensionsförsäkring
skall försäkringstagaren vara den
försäkrade. Har försäkringstagaren
eller hans make eller person med
vilken han sammanbor under
äktenskapsliknande förhållanden
barn under 16 år, får han ta försäk-
ring avseende efterlevandepension
på sin makes eller den sammanbo-
endes liv, om barnet insätts som
förmånstagare. Om särskilda skäl
föreligger kan skattemyndigheten
efter ansökan medge att dödsboet
efter skattskyldig som här i riket
bedrivit näringsverksamhet får ta
försäkring avseende efterlevande-
pension. Som förutsättning för att
medgivande skall lämnas gäller att
den efterlevande saknar betryggan-
de pensionsskydd och att försäk-
ringen tas i samband med att boet
upphör med driften i förvärvs-
källan. Motsvarande gäller om den
avlidne drivit verksamheten genom
förmedling av juridisk person.

Ålderspension får inte börja utgå
vid lägre ålder än 55 år. Om särskil-
da skäl föreligger, får dock skatte-
myndigheten efter ansökan besluta
att pension får börja utgå vid lägre
ålder.

Ålderspension får utgå högst så länge den försäkrade lever, men under
den försäkrades livstid lägst fem år eller, om försäkringen skall upphöra
när den försäkrade fyller 65 år, lägst tre år. Pensionen får under den första
femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå med annat än samma
belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande pensionsbelopp.

För ålderspension som utgår enligt allmän pensionsplan gäller, om den
skall upphöra innan den försäkrade avlider, vad därom utfästs enligt
planen. Vad som enligt denna lag avses med allmän pensionsplan framgår
av punkt 20 av anvisningarna till 23 §.

Förmånstagare får inte insättas till annan ålderspensionsförsäkring än
tjänstepensionsförsäkring. Till tjänstepensionsförsäkring avseende ålders-
pension skall anställd, som då försäkringsavtalet ingicks var den försäkra-
de, vara förmånstagare.

Med invalidpension förstås pension som utgår till den försäkrade högst

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 89

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

så länge denne är arbetsoförmögen eller har nedsatt arbetsförmåga. Inva-
lidpension får upphöra tidigast fem år efter det försäkringsavtalet träffa-
des. I fråga om förmånstagare gäller föreskrifterna i föregående stycke.

Med efterlevandepension förstås
pension

1. som efter den försäkrades död
utgår till den försäkrades make,
varmed i detta sammanhang förstås
person med vilken den försäkrade
varit gift eller sammanbott under
äktenskapsliknande förhållanden,

2. som efter den försäkrades död
utgår till barn till den försäkrade
eller barn till person som angivits
under 1,

3. som utgår till efterlevande på
grund av försäkring som tagits av
dödsbo efter medgivande av riks-
skatteverket enligt tredje stycket,
varvid pension får utgå som om
den avlidne varit försäkrad, eller

4. som utgår på grund av försäk-
ring som tagits av arbetsgivare till
förmån för anställds efterlevande
med stöd av andra stycket sista me-
ningen, varvid pension får utgå
som om den avlidne varit försäk-
rad.

Med efterlevandepension förstås
pension

2. som efter den försäkrades död
utgår till barn till den försäkrade
eller barn till person som angivits
under 1,

3. som utgår till efterlevande på
grund av försäkring som tagits av
dödsbo efter medgivande enligt
tredje stycket, varvid pension får
utgå som om den avlidne varit för-
säkrad, eller

Efterlevandepension får utgå högst så länge den efterlevande lever och
får under den första femårsperiod under vilken den utbetalas inte utgå
med annat än samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med
stigande pensionsbelopp. Efterlevandepension till person som avses i före-
gående stycke 1. får upphöra när denne ingår nytt äktenskap men i annat
fall under dennes livstid inte förrän fem år förflutit efter den försäkrades
död. Har den försäkrade avlidit mindre än fem år före den tidpunkt då
försäkringen annars skulle har upphört, får dock sådan efterlevandepen-
sion som nyss sagts upphöra vid sistnämnda tidpunkt. Efterlevandepen-
sion till barn, som avses i föregående stycke 2., skall upphöra senast när
barnet fyller 20 år. Är barnet varaktigt oförmöget till arbete, får pension
utgå så länge barnet lever. Har försäkring avseende efterlevandepension
till barn tagits på sådan persons liv som avses i föregående stycke 1., skall
pensionen upphöra senast när barnet fyller 16 år.

Som efterlevandepension anses även pension som — om försäkrad eller
efterlevande make avlider innan ålders- eller efterlevandepension har ut-
gått under viss i försäkringsavtalet angiven minsta tid — skall utgå under
återstoden av denna tid (försörjningsränta). En förutsättning för detta är
dock att försörjningsräntan skall kunna utgå endast till person som avses i
nionde stycket. Vidare förutsätts

a) att försörjningsräntan är förenad med livsvarig ålderspension eller
med sådan livsvarig efterlevandepension till make, som skall börja utgå
omedelbart efter den försäkrades död, samt att försörjningsräntans årsbe-
lopp inte överstiger den livsvariga pensionens årsbelopp,

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

b) att försörjningsräntan skall utgå under högst tjugo år, dock med den
inskränkningen att, då räntan är förenad med livsvarig ålderspension,
räntan inte får utgå längre än till den tidpunkt, då den försäkrade skulle ha
fyllt 90 år, och inte heller, vid pensionsålder över 70 år, under längre tid än
som motsvarar skillnaden mellan 90 år och pensionsåldern,

c) att premier for försörjningsräntan och den med denna förenade
livsvariga pensionen skall erläggas under tid, som inte med mera än fem år
understiger den tid under vilken försörjningsräntan enligt avtalet längst
skall utgå, samt att inte vid utgången av något kalenderår under först-
nämnda tid det sammanlagda beloppet av erlagda premier överstiger det
belopp, som vid samma tidpunkt skulle ha erlagts, om premiebetalningen
jämnt fördelats på tid, som med fem år understiger den tid under vilken
försörjningsräntan längst skall utgå.

Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) i nästföregående stycke
skall efterlevandepension anses såsom livsvarig, även om pension skall
upphöra vid omgifte.

Som förmånstagare till försäkring avseende efterlevandepension får en-
dast insättas person till vilken efterlevandepension kan utgå enligt nionde
och tionde styckena eller, vid försöijningsränta, person som anges i nionde
stycket.

Försäkringsvillkor, som med hänsyn till bestämmelserna i denna lag är
avgörande for frågan huruvida försäkringen är att anse som pensionsför-
säkring, skall tas in i försäkringsavtalet. Detta skall dessutom innehålla
villkor att försäkringen inte får pantsättas eller belånas och inte heller
ändras på sådant sätt att den inte längre uppfyller de föreskrifter, som
anges för pensionsförsäkring i denna lag, eller i andra fall än nedan
föreskrivs överlåtas eller återköpas. Avtalet får inte innehålla villkor som
är oförenligt med bestämmelserna om pensionsförsäkring i denna lag.

Under den försäkrades livstid får pensionsförsäkring endast överlåtas

1. till följd av anställningsförhållande, därvid försäkringen före eller
efter överlåtelsen skall ha karaktär av tjänstepensionsförsäkring,

2. på grund av utmätning liksom vid ackord eller konkurs eller

3. genom bodelning.

Ny ägare till pensionsförsäkring
skall omedelbart underrätta försäk-
ringsgivaren om förvärvet av för-
säkringen. Återköp av pensionsför-
säkring får utan hinder av bestäm-
melserna i denna lag ske, om det
tekniska återköpsvärdet uppgår till
högst 10000 kronor eller om sär-
skilda skäl föreligger och riksskatte-
verket på särskild ansökan medger
det. Bestämmelserna i lagen hind-
rar inte heller återbetalning enligt
13 kap. 4§ äktenskapsbalken av
försäkringstagarens tillgodohavan-
de.

Om särskilda skäl föreligger, kan
riksskatteverket efter ansökan för-
klara att försäkring som har medde-
lats i utomlands bedriven försäk-
ringsrörelse skall anses som pen-

Ny ägare till pensionsförsäkring
skall omedelbart underrätta försäk-
ringsgivaren om förvärvet av för-
säkringen. Återköp av pensionsför-
säkring får utan hinder av bestäm-
melserna i denna lag ske, om det
tekniska återköpsvärdet uppgår till
högst 10000 kronor eller om sär-
skilda skäl föreligger och skatte-
myndigheten på särskild ansökan
medger det. Bestämmelserna i
lagen hindrar inte heller återbetal-
ning enligt 13 kap. 4§ äktenskaps-
balken av försäkringstagarens till-
godohavande.

Om särskilda skäl föreligger, kan
skattemyndigheten efter ansökan
förklara att försäkring som har
meddelats i utomlands bedriven
försäkringsrörelse skall anses som

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

sionsförsäkring. Sådan förklaring
får meddelas endast under förut-
sättning att villkoren för försäk-
ringen i huvudsak står i överens-
stämmelse med bestämmelserna i
denna anvisningspunkt om pen-
sionsförsäkring. Har riksskattever-
ket meddelat förklaring som här av-
ses kan försäkringen inte övergå till
kapitalförsäkring.

pensionsförsäkring. Sådan förkla-
ring får meddelas endast under för-
utsättning att villkoren för försäk-
ringen i huvudsak står i överens-
stämmelse med bestämmelserna i
denna anvisningspunkt om pen-
sionsförsäkring. Har förklaring som
här avses meddelats kan försäkring-
en inte övergå till kapitalförsäk-
ring.

Med kapitalförsäkring förstås annan livförsäkring än pensionsförsäk-
ring. Till kapitalförsäkring hänförs mot statens grupplivförsäkring svaran-
de förmån från kommun, även om förmånen inte utgår på grund av
försäkring.

Försäkring som enligt denna lag är att hänföra till pensionsförsäkring får
anses såsom kapitalförsäkring, om förbehåll härom intagits i avtalet vid
dess ingående.

Premiebefrielseförsäkring skall anses tillhöra samma slag av försäkring
som huvudförsäkringen.

För att sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband
med tjänst fordras, att premier för försäkringen skall betalas av arbetsgiva-
ren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att för-
säkringen har tagits i samband med tjänst.

Till livränta räknas även höjning av livräntan och sådant tillägg till
denna som skall utgå under livräntans fortsatta bestånd.

Mot beslut, som riksskatteverket
meddelat i ärende enligt denna an-
visningspunkt, får talan inte föras.

Beslut som skattemyndighet
meddelat med stöd av tredje, fjärde,
sextonde eller sjuttonde stycket av
denna anvisningspunkt får överkla-
gas hos riksskatteverket. Riksskat-
teverkets beslut får inte överklagas.

till 53 §

4.⁵ Att bestämmelserna om handelsbolag skola tillämpas för oskiftat
dödsbo medför att dödsboet icke skall åsättas taxering. I stället skall
dödsboets inkomst hänföras till de särskilda delägarnas inkomst med
belopp som för varje delägare motsvarar hans andel i boets inkomst. Om
annat icke följer av arvsavsägelse eller avtal om sammanlevnad i oskiftat
dödsbo, anses därvid delägares andel i boets inkomst motsvara hans andel
i boets behållning enligt lag och testamente. Till skattepliktig inkomst
hänföres ej vad delägare erhåller genom skifte av boet.

Förklaring enligt 53 § 3 mom. sis-
ta stycket må meddelas exempelvis
när frågan vilka som äro dödsbo-
delägare är oklar till följd av tvist
om testamente eller av annan an-
ledning.

Undantag enligt 53 § 3 mom. sista
stycket får göras exempelvis när
frågan vilka som är dödsbodelägare
är oklar till följd av tvist om testa-
mente eller av annan anledning.

⁵ Senaste lydelse 1966:724.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Om ärende om dispens enligt
bestämmelse som ändras genom denna lag är anhängigt hos riksskattever-
ket vid utgången av juni 1991 skall ärendet prövas av skatterättsnämnden.
Nämndens beslut får inte överklagas.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Prop. 1990/91:89

Härigenom föreskrivs att 2§ 2 och 9 mom., 7§ 5 och 6 mom.samt 24§
6 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§

2 mom.² Inkomst av verksamhet som kommissionärsföretag har drivit
för ett kommittentföretags räkning får redovisas hos kommittentföretaget
under förutsättning

a) att kommissionärsförhållandet är grundat på skriftligt avtal,

b) att kommissionärsföretaget inte under beskattningsåret har drivit
verksamhet i nämnvärd omfattning vid sidan av den verksamhet som
drivits för kommittentföretagets räkning,

c) att verksamheten drivits på det angivna sättet under hela beskatt-
ningsåret för båda företagen eller sedan kommissionärsföretaget började
driva verksamhet av något slag,

d) att beskattningsåren för båda företagen utgått vid samma tidpunkt
samt

e) att båda företagen skulle ha rätt till avdrag enligt 3 mom. för koncern-
bidrag som under beskattningsåret hade lämnats till det andra företaget.

Med kommissionärsföretag förstås svenskt aktiebolag eller svensk eko-
nomisk förening, som driver verksamhet i eget namn uteslutande för ett
eller flera andra sådana bolags eller föreningars räkning, och med kommit-
tentföretag förstås bolag eller förening för vars räkning verksamheten

drivs.

Har kommissionärsföretag under
samma beskattningsår drivit verk-
samhet för två eller flera kommit-
tentföretags räkning, får inkomsten
redovisas hos dessa företag om de
förutsättningar som anges i första
stycket a och c—e är uppfyllda i
förhållande till varje kommittent-
företag och kommissionärsföreta-
get inte under beskattningsåret har
drivit verksamhet i nämnvärd om-
fattning vid sidan av verksamhet
som har drivits för kommittentfö-
retagens räkning. Har kommissio-
närsförhållandet tillkommit av or-
ganisatoriska eller marknadsteknis-
ka skäl eller föreligger andra syn-
nerliga skäl, kan riksskatteverket
dock på ansökan av kommittentfö-
retagen medge att inkomsten får re-
dovisas hos dem utan hinder av att
förutsättningar för avdrag som av-
ses i första stycket e inte föreligger.

Har kommissionärsföretag under
samma beskattningsår drivit verk-
samhet för två eller flera kommit-
tentföretags räkning, får inkomsten
redovisas hos dessa företag om de
förutsättningar som anges i första
stycket a och c —e är uppfyllda i
förhållande till varje kommittent-
företag och kommissionärsföreta-
get inte under beskattningsåret har
drivit verksamhet i nämnvärd om-
fattning vid sidan av verksamhet
som har drivits för kommittentfö-
retagens räkning. Har kommissio-
närsförhållandet tillkommit av or-
ganisatoriska eller marknadstekni-
ska skäl eller föreligger andra syn-
nerliga skäl, kan skattemyndigheten
dock på ansökan av kommittentfö-
retagen medge att inkomsten får re-
dovisas hos dem utan hinder av att
förutsättningar för avdrag som av-
ses i första stycket e inte föreligger.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

Senaste lydelse 1990:651.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

Riksskatteverkets beslut i fråga som Skattemyndighetens beslut i fråga
här avses får inte överklagas. som här avses får överklagas hos

riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.

Vid prövningen av villkoret i första stycket e skall den verksamhet som
kommissionärsföretaget enligt avtalet skall bedriva för kommittentföreta-
gets räkning anses ingå i båda företagens verksamhet. Inkomst som enligt
första eller tredje stycket redovisas hos kommittentföretag skall hos detta
företag behandlas som om företaget självt hade drivit verksamheten.

9 mom.³ Har svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening uppta-
git lån som löper med ränta vars storlek är helt eller delvis beroende av
företagets utdelning eller av dess vinst (vinstandelslån), medges avdrag för
räntan i den utsträckning som anges nedan.

För sådan ränta på vinstandelslån som inte är beroende av det låntagan-
de företagets utdelning eller vinst får företaget avdrag enligt bestämmelser-
na i 23 § kommunalskattelagen (1928:370).

Ränta, vars storlek är beroende av företagets utdelning eller vinst (rörlig
ränta), anses som avdragsgill omkostnad för företaget endast under förut-
sättning att

a) lånet har utbjudits till teckning på den allmänna marknaden eller

b) ensamrätt eller företrädesrätt till teckning av lånet har lämnats någon
som inte äger aktier eller andelar i det låntagande företaget och inte har
sådan intressegemenskap med företaget som avses i punkt 1 av anvisning-
arna till 43 § kommunalskattelagen samt — såvitt gäller fåmansföretag som
avses i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen — inte
heller är företagsledare i företaget eller närstående till sådan företagsledare
eller till aktie- eller andelsägare i företaget eller

c) aktierna eller andelarna i det låntagande företaget är noterade på
svensk börs eller föremål för liknande notering här i riket och företrädes-
rätt till teckning av lånet har lämnats aktie- eller andelsägarna i företaget i
förhållande till deras innehav av aktier eller andelar.

I fall som avses i tredje stycket c skall det låntagande företaget dock som
intäkt ta upp ett belopp motsvarande det sammanlagda värde som genom
företrädesrätterna kan anses ha tillförts aktie- eller andelsägarna. Beloppet
tas till beskattning vid taxeringen för det beskattningsår under vilket
teckningen av lånet har avslutats.

På ansökan av låntagande företag
får riksskatteverket, under förut-
sättning att lånevillkoren med hän-
syn till omständigheterna vid lånets
upptagande får antas ha bestämts
på affärsmässig grund, besluta att
rörlig ränta skall anses som av-
dragsgill omkostnad för företaget
utan hinder av att rätt till teckning
av lånet har förbehållits person el-
ler personer som äger aktier eller
andelar i företaget. Beslut av riks-
skatteverket i fråga som här avses
får inte överklagas.

På ansökan av låntagande företag
får skattemyndigheten, under förut-
sättning att lånevillkoren med hän-
syn till omständigheterna vid lånets
upptagande får antas ha bestämts
på affärsmässig grund, besluta att
rörlig ränta skall anses som av-
dragsgill omkostnad för företaget
utan hinder av att rätt till teckning
av lånet har förbehållits person el-
ler personer som äger aktier eller
andelar i företaget. Beslut av skatte-
myndigheten i fråga som här avses
får överklagas hos riksskatteverket.

³ Senaste lydelse 1990:651.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

Riksskatteverkets beslut får inte
överklagas.

Är det låntagande företaget sådant fåmansföretag som avses i punkt 14
av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen, gäller — oberoende av
bestämmelserna i tredje och fjärde styckena — att rörlig ränta, som utbeta-
las till aktie- eller andelsägare eller företagsledare i företaget eller dem
närstående personer eller någon som på annan grund har intressegemen-
skap med företaget, inte är avdragsgill.

Uttrycken företagsledare och närstående personer har den innebörd som
anges i punkt 14 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen.

Har svenskt aktiebolag utgivit skuldebrev förenat med optionsrätt till
nyteckning eller köp av aktie medges bolaget ej avdrag for skillnaden
mellan emissionspriset och skuldebrevets marknadsvärde.

7§

5 mom.⁴ Ideella föreningar som uppfyller i fjärde stycket angivna villkor
frikallas från skattskyldighet för inkomst av näringsverksamhet som inte
hänför sig till innehav av fastighet eller till rörelse. Sådana föreningar är
också frikallade från skattskyldighet för inkomst som hänför sig till inne-
hav av fastighet som tillhör föreningen och som har använts på sätt anges i
3 kap. 4§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och for sådan inkomst som
hänför sig till förvaltningsenhet avseende innehav av fastighet eller till
särskild förvärvsverksamhet avseende rörelse och som till huvudsaklig del
härrör från verksamhet som har naturlig anknytning till föreningens all-
männyttiga ändamål eller av hävd utnyttjats som finansieringskälla för
ideellt arbete. Annan inkomst som hänför sig till innehav av fastighet,
utom inkomst som avses i 7 mom., och till rörelse utgör således i sin helhet
skattepliktig inkomst för föreningen.

Inkomst som direkt härrör från föreningens ideella verksamhet, t. ex.
hyror som en samlingslokalägande förening uppbär på grund av upplåtelse
av lokaler för allmännyttigt ändamål, entréavgifter till idrotts- och kultur-
evenemang o. d., skall anses ha naturlig anknytning till föreningens ända-
mål. Detsamma gäller inkomst av verksamhet som utgör ett direkt led i det
ideella arbetet, t. ex. om en naturskyddsförening säljer affischer, märken
och böcker för att öka intresset för föreningens verksamhet eller om en
handikappförening säljer varor avsedda för handikappade personer.
Kravet på naturlig anknytning skall också anses uppfyllt om en förenings
kommersiella verksamhet har karaktär av service till medlemmarna och
andra som deltar i den ideella verksamheten. Detta får exempelvis anses
vara fallet om en idrottsförening i mindre skala säljer förfriskningar eller
idrottsartiklar i sina klubblokaler. Inkomst av verksamhet, som inte har
annat samband med det ideella arbetet än att den skall finansiera detta,
skall däremot anses sakna naturlig anknytning till en förenings allmännyt-
tiga ändamål.

Till verksamhet som av hävd utnyttjas för att finansiera ideellt arbete
räknas anordnande av bingo och andra lotterier, fester, basarer, försälj-
nings- och insamlingskampanjer samt sådan biografrörelse som bedrivs av
nykterhetsförening eller förening med huvudsakligt ändamål att tillhanda-
hålla allmänna samlingslokaler. Detsamma gäller verksamhet som består i
att en förening upplåter reklamutrymme på klubbdräkter eller i förening-
ens samlingslokaler e. d.

Senaste lydelse 1990:651.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

En ideell förening är skattebefriad enligt första stycket om

a) föreningen har till huvudsakligt syfte att — utan begränsning till viss
familjs, vissa familjers, föreningens medlemmars eller andra bestämda
personers ekonomiska intressen — främja ändamål som anges i 6 mom.
eller andra allmännyttiga ändamål, såsom religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller därmed jämförliga kulturella ända-
mål,

b) föreningen i sin verksamhet uteslutande eller så gott som uteslutande
tillgodoser ändamål som anges under a,

c) föreningen inte vägrar någon inträde som medlem, om inte med
hänsyn till arten eller omfattningen av föreningens verksamhet eller för-
eningens syfte eller annan orsak särskilda skäl motiverar det, samt

d) föreningen bedriver en verksamhet som skäligen svarar mot avkast-
ningen av föreningens tillgångar.

Skattemyndigheten kan efter an-
sökan medge att förening, som av-
ser att anskaffa fastighet eller an-
nan anläggning avsedd för den ide-
ella verksamheten, skall kunna an-
ses hänförlig under detta moment
utan hinder av att föreningen inte
uppfyller under fjärde stycket d an-
givet villkor. Medgivande av detta
slag får avse högst fem beskatt-
ningsår i följd och kan förenas med
villkor om ställande av säkerhet
e. d.för den inkomst- eller förmö-
genhetsskatt som enligt sjunde styc-
ket kan komma att påföras för-
eningen på grund av taxering för
det eller de beskattningsår med-
givandet avser. Beslut i anledning
av sådan ansökan får överklagas ge-
nom besvär hos riksskatteverket.
Besvären skall ha kommit in till
riksskatteverket inom en månad
från det föreningen fick del av det
överklagade beslutet. Beslut av riks-
skatteverket i fråga som avses här
får inte överklagas.

Skattemyndigheten kan efter an-
sökan medge att förening, som av-
ser att anskaffa fastighet eller an-
nan anläggning avsedd för den ide-
ella verksamheten, skall kunna an-
ses hänförlig under detta moment
utan hinder av att föreningen inte
uppfyller under fjärde stycket d an-
givet villkor. Medgivande av detta
slag får avse högst fem beskatt-
ningsår i följd och kan förenas med
villkor om ställande av säkerhet
e. d. för den inkomst- eller förmö-
genhetsskatt som enligt sjunde styc-
ket kan komma att påföras för-
eningen på grund av taxering för
det eller de beskattningsår med-
givandet avser. Beslut i anledning
av sådan ansökan får överklagas
hos riksskatteverket. Riksskattever-
kets beslut får inte överklagas.

Medgivande enligt föregående stycket får lämnas även då en förening
avser att genomföra omfattande byggnads-, reparations- eller anläggnings-
arbeten på en fastighet som brukas av föreningen.

Har förening inte inom föreskriven tid genomfört den investering för
vilken medgivande enligt femte eller sjätte stycket lämnats eller har för-
eningen underlåtit att iaktta annat i sådant beslut angivet villkor, skall
föreningen taxeras för de beskattningsår som medgivandet avsett efter de
regler som skulle ha gällt om något medgivande inte hade lämnats. I fråga
om sådan taxering gäller bestämmelserna i 4 kap. 19 — 22 §§ taxeringslagen
(1990:324) i tillämpliga delar.

Det förhållandet, att en ekonomisk förening med stöd av 14§ lagen
(1987:668) om införande av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

fått bestå som registrerad förening, utgör inte hinder mot att föreningen
vid tillämpning av denna lag behandlas såsom ideell förening.

Riksskatteverket får, om särskil-
da skäl föreligger, efter ansökan för-
klara att förening, som har till hu-
vudsakligt ändamål att främja nor-
diskt samarbete, i fråga om skatt-
skyldighet eller eljest vid till-

lämpning av denna lag skall anses
jämställd med förening som avses i
första stycket. Sådant beslut får, när
omständigheterna ger anledning till
det, av riksskatteverket återkallas.
Beslut, som riksskatteverket medde-
lat enligt detta stycke, får inte över-
klagas.

6 m o m.⁵ Kyrkor, sjukvårdsin-
rättningar vilkas verksamhet inte
bedrivs i vinstsyfte, barmhärtig-
hetsinrättningar, stiftelser som har
till huvudsakligt ändamål att under
samverkan med militär eller annan
myndighet stärka rikets försvar el-
ler att, utan begränsning till viss fa-
milj, vissa familjer eller bestämda
personer, främja vård och uppfost-
ran av barn eller lämna understöd
för beredande av undervisning eller
utbildning eller utöva hjälpverk-
samhet bland behövande eller
främja vetenskaplig forskning samt
hushållningssällskap med stadgar
som har fastställts av regeringen el-
ler myndighet som regeringen be-
stämmer frikallas från skattskyldig-
het för inkomst av näringsverksam-
het som inte hänför sig till innehav
av fastighet eller till rörelse.

6 m o m. Kyrkor, sjukvårdsin-
rättningar vilkas verksamhet inte
bedrivs i vinstsyfte, barmhärtig-
hetsinrättningar, stiftelser som har
till huvudsakligt ändamål att under
samverkan med militär eller annan
myndighet stärka rikets försvar el-
ler att, utan begränsning till viss fa-
milj, vissa familjer eller bestämda
personer, främja vård och uppfost-
ran av barn eller lämna understöd
för beredande av undervisning eller
utbildning eller utöva hjälpverk-
samhet bland behövande eller
främja vetenskaplig forskning eller
nordiskt samarbete samt hushåll-
ningssällskap med stadgar som har
fastställts av regeringen eller myn-
dighet som regeringen bestämmer
frikallas från skattskyldighet för in-
komst av näringsverksamhet som
inte hänför sig till innehav av fas-
tighet eller till rörelse.

Med kyrka avses en till svenska kyrkan hörande lokalkyrka, domkyrka
e. d. i dess egenskap av ägare till viss för svenska kyrkans verksamhet
avsedd egendom.

Frågan om skattskyldigheten för stiftelse skall bedömas med hänsyn till
det ändamål som tillgodoses i den bedrivna verksamheten.

Stiftelse som i sin verksamhet främjar flera ändamål avses hänförlig
under detta moment, om verksamheten huvudsakligen avser att tillgodose
ändamål av sådan beskaffenhet som sägs i första stycket. Detta anses vara
fallet, om i verksamheten endast i ringa omfattning främjas verksamhet av
annan art.

Om stiftelse under längre tid inte bedrivit eller inte kan väntas komma

⁵ Senaste lydelse 1990:651.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

att bedriva verksamhet i en omfattning som skäligen svarar mot avkast-
ningen på stiftelsens tillgångar, är stiftelsen oavsett dess ändamål skatt-
skyldig för all inkomst.

Vad som sägs i 5 mom. nionde

stycket har motsvarande till-
lämpning i fråga om stiftelse.

24 §

6 mom.⁶ Avyttrar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående
person egendom till företaget, skall vid vinstberäkningen vederlaget tas
upp som intäkt endast till den del det inte överstiger egendomens mark-
nadsvärde. Av punkt 14 andra stycket av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370) framgår att överskjutande del av vederlaget
skall beskattas som intäkt av tjänst.

Vad som sägs i första stycket gäller inte när hela vederlaget enligt det där
angivna lagrummet skall beskattas som intäkt av tjänst. I sådana fall skall
avyttringen inte till någon del beaktas vid beräkning av överlåtarens in-
komst av kapital.

Vid avyttring som avses i första stycket får vinsten inte beräknas enligt
25 § 9 mom. eller 26 § 7 mom. Vad nu sagts gäller dock inte om den
avyttrade egendomen helt eller till huvudsaklig del skall användas i företa-
gets näringsverksamhet.

Riksskatteverket får om synnerli-
ga skäl föreligger medge undantag
från bestämmelserna i tredje styc-
ket. Riksskatteverkets beslut får
inte överklagas.

Skattemyndigheten får om syn-
nerliga skäl föreligger efter ansökan
medge undantag från bestämmel-
serna i tredje stycket. Skattemyn-
dighetens beslut får överklagas hos
riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.

⁶ Senaste lydelse 1990:651.

7 Förslag till Prop. 1990/91:89

Lag om ändring i lagen (1990:680) om upphävande av lagen
(1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst

Härigenom föreskrivs att lagen (1990:680) om upphävande av lagen
(1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Härigenom föreskrivs att lagen (1978:970) om uppskov med beskatt-
ning av realisationsvinst skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1990.
Den upphävda lagen gäller dock alltjämt i fråga om 1991 och tidigare års
taxeringar samt i fall som avses i punkten 3 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomst-

skatt.

I stället för vad som sägs i den
upphävda lagen skall gälla att beslut
om dispens enligt 3§ femte stycket
och 5§ meddelas av skattemyndig-
heten. Skattemyndighetens beslut i
sådant ärende får överklagas hos
riksskatteverket. Riksskatteverkets
beslut får inte överklagas.

Ärende om dispens som är an-
hängigt hos riksskatteverket vid ut-
gången av juni 1991 skall prövas av
skattemyndigheten.

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 31 januari 1991

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, statsråden Engström,
Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Hellström, Johansson,
Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Pers-
son, Molin, Sahlin, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Åsbrink

Proposition om förhandsbesked och dispenser i
skattefrågor

1 Inledning

Skatteförenklingskommittén föreslog i sitt slutbetänkande (SOU 1988:21)
Ny taxeringslag — reformerad skatteprocess att riksskatteverket (RSV)
skulle vara den enskildes motpart i ärenden om förhandsbesked såväl i
verkets nämnd för rättsärenden (rättsnämnden) som i regeringsrätten.
Skälet angavs främst vara att RSV skulle tillförsäkras insyn i och möjlighet
att argumentera i den rättsutveckling som pågår på förhandsbeskedsområ-
det. I konsekvens med detta skulle enligt kommittén rättsnämnden behöva
bli fristående från RSV, i vart fall i funktionellt hänseende.

Kommitténs betänkande låg till grund för den nya taxeringslagen, NTL,
som gäller fr. o. m. 1991 års taxering (prop. 1989/90:74, SkU32, rskr.217,
SFS 1990:324). Kommitténs förslag rörande vilken myndighet som skulle
föra det allmännas talan i rättsnämnden och nämndens organisatoriska
ställning ledde dock inte då till lagstiftning.

RSV har i en framställning till regeringen den 21 december 1988 fram-
hållit att det är angeläget att verket får den roll som kommittén föreslagit
med tanke på det ansvar för en enhetlig rättstillämpning inom skatteför-
valtningen som vilar på verket. Vidare delar RSV kommitténs uppfattning
att rättsnämnden då inte längre kan utgöra ett organ inom verket. Kansliet
bör dock enligt RSV bibehållas inom verket därför att det är av väsentligt
intresse att i verket ha tillgång till de kunskaper och erfarenheter som
personalen på nämndens kansli besitter. I sin framställning har RSV
därför föreslagit att själva rättsnämnden skall få en fristående ställning
direkt under regeringen (finansdepartementet) men att dess kansli skall
behålla sin ställning inom verket.

RSV:s författningsförslag bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 1. Efter remiss har yttrande avgetts av kammarrätten i Stockholm,
justitieombudsmannen Claes Eklundh, Sveriges advokatsamfund, Sveriges
industriförbund, Föreningen Auktoriserade revisorer, Lantbrukarnas riks-
förbund och statskontoret. En sammanställning av remissyttrandena har

Prop. 1990/91:89

upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftnings- Prop. 1990/91:89
ärendet (dnr 6379/88).

Enligt åtskilliga bestämmelser i skattelagstiftningen får RSV i enskilda
fall medge undantag från gängse skatteregler. Ansökningarna avseende
flertalet dispensbestämmelser avgörs inom RSV av rättsnämnden. För
nämnden och dess kansli är befattningen med dispensärendena förhållan-
devis omfattande. Exempelvis inkom under år 1989 drygt 2200 ansök-
ningar, varav ca hälften avsåg dispens enligt lagen (1978:970) om uppskov
med beskattning av realisationsvinst, uppskovslagen. Ungefär hälften av
nämndkansliets totala handläggarresurs har under senare tid tagits i an-
språk för dispensärendena.

I en framställning till regeringen den 21 juni 1988 har RSV föreslagit att
beslutsbehörigheten i flera av de olika typerna av dispensärenden som
RSV genom rättsnämnden nu beslutar i flyttas ned till den regionala
skatteförvaltningen. Efter remiss har yttranden över framställningen av-
getts av kammarrätten i Göteborg, Föreningen Auktoriserade revisorer,
Småföretagens riksorganisation, Svenska försäkringsbolags riksförbund
och Sveriges industriförbund. En sammanställning av remissyttrandena har
upprättats inom finansdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftnings-
ärendet (dnr 3334/88).

Jag avser nu att lägga fram förslag på grundval av RSV:s framställningar,
som båda rör verksamheten vid rättsnämnden. En annan utgångspunkt för
mina förslag är att handläggningstiden hos rättsnämnden i ärenden om
förhandsbesked som avser den direkta beskattningen är alltför lång. Det
rör sig normalt om sju — åtta månder, men i vissa fall om ännu längre tid.
Förslagen syftar därför också till att förkorta handläggningstiden.

Inledningsvis kan påpekas att förhandsbeskedsinstitutet regleras i lagen
(1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor, FHBL. Enligt lagen kan
besked ges i frågor som avser inkomst-, förmögenhets- eller fastighetstaxe-
ring. Förhandsbesked kan emellertid på motsvarande sätt lämnas också i
frågor som rör den indirekta beskattningen. Bestämmelser om detta finns
bl. a. i 63 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, i 6 kap. lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter och i 3 och 68 §§ vägtrafikskat-
telagen (1988:327). När jag i det följande behandlar förhandsbeskeden tar
jag sikte på de besked som meddelas enligt FHBL beroende på att pro-
blemen med handläggningstiden i första hand gäller dem. De förslag som
jag lämnar får dock konsekvenser för förhandsbesked angående indirekta
skatter.

Regeringen beslutade den 17 januari 1990 att inhämta lagrådets yttran-
de över de lagförslag som upprättats inom finansdepartementet med an-
ledning vad jag nu redogjort för. Lagrådet lämnade förslagen utan erinran.
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 2. I förhållande till
lagrådsremissen kommer jag att föreslå några mindre redaktionella änd-
ringar. Dessutom kommer jag att föreslå att FHBL skall utökas med dels
en bestämmelse som ger en ordförande eller en vice ordförande rätt att
ensam fatta vissa beslut som inte innebär att förhandsbesked lämnas eller
att en ansökan om förhandsbesked avvisas (3 § fjärde stycket), dels en be-
stämmelse som ger RSV rätt att uppdra åt en tjänsteman vid en skatte-

myndighet att företräda verket i regeringsrätten (9 § första stycket andra Prop. 1990/91:89
meningen).

2 Förhandsbesked

Mitt förslag: RSV skall föra det allmännas talan i ärenden om
förhandsbesked.

Rättsnämnden skall brytas ut från RSV och i eget namn meddela
förhandsbesked.

Avgiften för ett förhandsbesked anpassas till penningvärdeför-
sämringen och skall därför normalt tas ut inom intervallet 600 —
10000 kr.

Skatteförenklingskommitténs förslag: Överensstämmer med mitt såvitt
gäller uppgiften att föra det allmännas talan.

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt vad gäller utbrytningen av
rättsnämnden. Frågan om avgiftshöjning tas inte upp.

Remissinstanserna: Förslagen tillstyrks eller lämnas utan erinran. De
som yttrat sig över RSV:s förslag är dock av den uppfattningen att även
rättsnämndens kansli bör brytas ut från verket.

Skälen för mitt förslag: En enskild får hos RSV:s rättsnämnd ansöka om
förhandsbesked rörande tolkning eller tillämpning av skattelag. Skatte-
myndigheten är den enskildes motpart i rättsnämnden. En ansökan som
inte direkt avvisas av nämnden remitteras sålunda för yttrande till skatte-
myndigheten i det län där sökanden skall taxeras. Förhandsbesked får
överklagas hos regeringsrätten av den enskilde och av det allmänna genom
skattemyndigheten eller ett till RSV knutet allmänt ombud. Årligen med-
delar nämnden ca 200 förhandsbesked varav ca 50 överklagas.

För beslut om taxering däremot gäller på processområdet enligt NTL
fr. o. m. taxeringsåret 1991 att endast RSV får överklaga ett taxeringsbeslut
för det allmännas räkning och att RSV ensamt för det allmännas talan i
regeringsrätten. Härigenom har RSV getts ett ökat ansvar för en enhetlig
tillämpning och rättsutveckling på skatteområdet. I konsekvens med dessa
ändringar bör som bl. a. skatteförenklingskommittén föreslagit RSV också
föra det allmännas talan i ärenden om förhandsbesked och ges möjlighet
att överklaga ett förhandsbesked med hänsyn till att förhandsbeskedsinsti-
tutet fyller en viktig rättsbildande funktion. Den nuvarande konstruk-
tionen med allmänt ombud bör följaktligen avvecklas. Det allmänna om-
bud enligt lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter som finns hos
beskattningsmyndigheten och har till uppgift att föra det allmännas talan
hos förvaltningsdomstol och rättsnämnden bör dock finnas kvar. Det
ombudet bör även framgent företräda det allmänna i ärenden om för-
handsbesked som avser punktskatter och prisregleringsavgifter.

En förutsättning för att RSV skall kunna ta över skattemyndighetens
eller i vissa fall allmänna ombudets uppgift rörande förhandsbeskeden är

som skatteförenklingskommittén också påpekat att rättsnämnden blir fri- Prop. 1990/91: 89
stående, i vart fall i funktionellt hänseende, från RSV.

Det kan givetvis diskuteras att ha en helt annan ordning för förhandsbe-
skeden. Mot bakgrund av att handläggningstiderna sedan åtskilliga år varit
alltför långa och institutet därmed endast delvis fyllt sitt ursprungliga syfte
har det på sina håll också gjorts gällande att uppgiften att meddela för-
handsbesked bör tas över av något annat organ, i första hand skattemyn-
digheterna, som ju numera också skall fatta taxeringsbeslut. Enligt min
mening skulle emellertid förhandsbeskedsinstitutet i så fall mista mycket
av sin funktion att svara för en betydande del av rättsutvecklingen, inte
minst vad gäller frågor som rör aktuella strömningar på skatteområdet.
Nämndens svar på de ställda frågorna får i allmänhet också ett brett
erkännande på grund av det förtroende hos allmänheten och företagen
som rättsnämnden skapat genom åren. Om ett flertal skattemyndigheter
får meddela förhandsbesked är vidare risken uppenbar att ett stort antal
besked överklagas. Vidare kommer det att ta längre tid än för närvarande
att få ett slutligt avgörande från regeringsrätten eftersom en ordning med
skattemyndigheterna som beslutsinstans förutsätter en överklagandein-
stans mellan skattemyndigheterna och regeringsrätten. Jag anser därför att
man skall ta vara på den höga kompetens som byggts upp i rättsnämnden
genom att också i fortsättningen låta förhandsbeskeden lämnas på en
central nivå.

Enligt min mening finns det inte nu skäl att på något annat avgörande
sätt ändra den grundläggande karaktären hos förhandsbeskedsinstitutet.
Bl. a. bör förfarandet vara kontradiktoriskt och besluten meddelas av en
nämnd som arbetar under domstolsliknande förhållanden. En effektivise-
ring av verksamheten bör kunna uppnås på annat sätt.

Den av bl. a. skatteförenklingskommittén föreslagna utbrytningen av
rättsnämnden från RSV bör nu kunna komma till stånd. Därvid är det i
hög grad angeläget att man inte försämrar förutsättningarna för en förkort-
ning av handläggningstiderna. Utbrytningen bör därför bara avse nämn-
den i sin beslutande funktion. I denna nya skepnad bör nämnden kallas
skatterättsnämnden. Bl. a. med hänsyn till den osäkerhet som råder i fråga
om den framtida ärendetillströmningen till nämnden bör nämndens kansli
fortfarande höra till RSV. Härigenom kan man ta till vara de fördelar det
innebär att vid behov från RSV:s övriga organisation på ett smidigt sätt få
tillgång till kvalificerade handläggare. Kansliets ordinarie organisation,
som redan i dag är förhållandevis liten och därmed sårbar, bör nämligen
minskas om — som jag också kommer att föreslå — den för närvarande
stora mängden dispensärenden inte längre skall handläggas vid kansliet.
En flexibel handläggarorganisation är vidare en förutsättning för att få ett
mera permanent tillstånd där förhandsbeskeden lämnas snabbt och med
bibehållen kvalitet.

Jag kan inte ansluta mig till remissinstansernas uppfattning att de hand-
läggare som bereder ärendena om förhandsbesked inte kan vara anställda
av RSV med hänsyn till tilltron till nämndens opartiskhet. Som jag redan
sagt åtnjuter nämnden redan med dagens ordning stort förtroende. De

ändringar jag föreslår här bör rimligen inte leda till minskat förtroende,
snarare tvärtom.

Vad gäller beslutsfunktionen hos nämnden bör gällande huvudstruktur,
som för närvarande beskrivs i 2 kap. 21 — 23 §§ instruktionen (1990:1293)
för skatteförvaltningen, kunna behållas. Exempelvis bör nämnden sam-
manträda på två avdelningar, en för direkt och en för indirekt skatt.
Vidare bör regeringen också i fortsättningen utse ordförande, andra leda-
möter och ersättare. I likhet med vad som hittills skett bör tillses att
ledamöterna och deras ersättare har goda kunskaper på skatteområdet.

För närvarande är nämnden beslutför i ärenden om förhandsbesked
med minst sex ledamöter eller, om ordföranden och minst tre andra
ledamöter är ense om utgången, med fyra eller fem ledamöter. Sistnämnda
beslutförhetsregel, som ju innebär att nämnden kan vara beslutför i en
mindre sammansättning, infördes år 1984 i syfte att öka avverkningskapa-
citeten. Den har emellertid enligt vad jag inhämtat hittills inte tillämpats.
Det kan bero på att huvudorsaken till de långa handläggningstiderna står
att finna i det förfarande som föregår avgörandena, bl. a. en ofta utdragen
skriftväxling i ärendena och splittringen för kansliet genom hanteringen av
dispensansökningar.

Som jag ser det bör det emellertid finnas anledning att utnyttja möjlighe-
ten att besluta i en mindre sammansättning. När arbetssituationen vid
kansliet förbättras, vilket en decentralisering av dispensgivningen resul-
terar i, kan risken öka för att det på beslutsnivå bildas något av en
”flaskhals” om alla ärenden skall avgöras i fullsutten nämnd. Det kan

Prop. 1990/91:89

heller inte främja effektiviteten och snabbheten att ständigt arbeta med ett
stort antal ledamöter. Dessutom har en ledamot i regel en ordinarie befatt-
ning som han inte utan vidare kan frigöra sig från för att fullgöra sido-
uppdraget i nämnden. Möjligheten att besluta i en mindre sammansätt-
ning bör enligt min mening vidgas så att beslut får fattas när minst tre
ledamöter deltar i sammanträdena under förutsättning att de är ense om
utgången. Beslut i en mindre sammansättning kan vara lämplig inte minst
i ärenden av mindre vikt för lagtolkningen eller rättstillämpningen.

Enligt 9§ FHBL skall sökanden i regel betala en avgift för ett förhands-
besked. Avgiften bestäms av nämnden med hänsyn till omständigheterna i
det enskilda fallet och skall utgå med lägst 400 kr. och högst 6 000 kr. Finns
det särskilda skäl får nämnden bestämma att avgift inte skall tas ut eller tas
ut med lägre belopp.

Huvudsyftet med avgiftsbeläggningen är att ”förhindra missbruk av
frågerätten” (prop. 1951:64 s. 15) men avgiften skall också vara ett bidrag
till kostnaderna för institutet. I förarbetena sägs vidare att avgiftens stor-
lek inte i första hand skall vara beroende av ärendets mer eller mindre
invecklade beskaffenhet utan företrädesvis ställas i relation till tvisteföre-
målets värde.

Den nuvarande avgiftsnivån bestämdes år 1984. En avgiftshöjning är
enligt min mening motiverad med hänsyn till penningvärdeförändringen.
En anpassning till dagens penningvärde innebär att den nedre gränsen höjs
till ca 600 kr. och den övre till ca 10000 kr.

Vad gäller författningsregleringen föranleder mina förslag ändringar

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 89

framfor allt i FHBL. Bl. a. måste det komma till uttryck att förhandsbe- Prop. 1990/91:89
sked meddelas av skatterättsnämnden. I lagen bör vidare tas in grundläg-
gande bestämmelser om nämndens sammansättning, beslutförhet m.m.
De bör i huvudsak motsvara de föreskrifter om rättsnämnden som för
närvarande finns i instruktionen för skatteförvaltningen.

Med anledning av att skatteförenklingskommittén åberopat sekretessyn-
punkter som ett skäl för att RSV i stället för skattemyndigheterna bör vara
den enskildes motpart i ärenden om förhandsbesked vill jag till sist säga
följande. Av 9 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100) följer att sekretess gäller i
ärenden om förhandsbesked. I paragrafen anges uttryckligen att sekretes-
sen också gäller besluten i ärendena. Beslut om taxering däremot är offent-
liga. Sekretesskyddet för förhandsbeskeden avser främst att förhindra att
uppgifter om enskildas ekonomiska förhållanden, t. ex. planerade nyinve-
steringar eller fusioner e. d., som det inte gärna går att underlåta att
redovisa i beslutet, får en allmän spridning. Avsikten torde emellertid inte
ha varit att förhindra att skattemyndigheten vid taxeringen skall få känne-
dom om förhandsbeskedet i fall där den enskilde inte själv åberopar det.
Frågan om sekretess i förhållande till den skattemyndighet som skall
besluta om den aktuella taxeringen måste bedömas med utgångspunkt i 14
kap. 3§ sekretesslagen om sekretess myndigheter emellan. Av betydelse är
också att det av flera skäl i praktiken endast undantagsvis finns anledning
att i beskattningsverksamheten upprätthålla sekretess mellan de olika
myndigheterna inom skatteförvaltningen. När RSV i egenskap av part får
del av ett förhandsbesked som kan antas vara av intresse vid den enskildes
taxering torde det enligt min mening normalt inte finnas några hinder mot
att lämna ut beskedet till skattemyndigheten.

3 Dispenser

3.1 Kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt

Mitt förslag: Beslut om dispens enligt kommunalskattelagen och
lagen om statlig inkomstskatt skall fattas av skattemyndigheten
Besluten skall få överklagas till RSV.

Möjligheten att få dispens för annat pensionsåtagande än enligt
allmän pensionsplan (punkt 20 e andra stycket av anvisningarna till
23 § KL) och för smärre avvikelse från allmän pensionsplan (punkt
20 e sjunde stycket av samma anvisningspunkt) slopas.

Dispensreglerna gällande föreningar och stiftelser som främjar
nordiskt samarbete (7 § 5 mom. nionde stycket och 7 § 6 mom. sista
stycket SIL) och gällande dödsbon som skall behandlas som han-
delsbolag i beskattningshänseende (53 § 3 mom. sista stycket KL)
omvandlas till regler att iakttas vid taxering.

RSV:s förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. RSV har dock

föreslagit att dispens för dödsbon skall ges av skattemyndigheten. RSV har
också föreslagit vissa materiella ändringar i dispensreglema.

Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran. Indu-
striförbundet har dock framfört att det framstår som tveksamt om det går
att bygga upp erforderlig kompetens gällande avdrag för premie för egen
pensionsförsäkring i vissa fall med hänsyn till att försäkringsmatematiska
och försäkringstekniska överväganden spelar en avgörande roll i sådana
ärenden.

Skälen för mitt förslag: Dispensmöjligheterna avser i allmänhet fall där
det vid lagstiftningen ansetts att det finns behov av att göra undantag från
de regler som normalt skulle tillämpas utan att förutsättningarna för
undantagen kunnat anges i detalj. Kännetecknande för flertalet dispens-
möjligheter är också att den enskilde har ett betydande intresse av att få
klarhet i vilka beskattningskonsekvenserna blir av en planerad transaktion
eller åtgärd. Besked i frågan bör alltså många gånger ges före den årliga
taxeringen.

Ärendena avseende huvuddelen av dispensbestämmelserna avgörs för
närvarande av rättsnämnden. I övriga fall fattas besluten inom RSV:s
ordinarie organisation, av generaldirektören eller, efter delegation, av
någon särskild tjänsteman inom verket. Fördelningen av ärendegrupperna
är i princip den att beslut i ärenden som inte får överklagas fattas av
rättsnämnden medan överklagbara beslut — för vilka gäller att regeringen
är klagoinstans — fattas av RSV som sådant.

Som jag tidigare berört tar dispenshanteringen i anspråk betydande
delar av resurserna vid rättsnämndens kansli. På grund av det angelägna i
att rättsnämndens resurser kan inriktas på att meddela förhandsbesked,
faller det sig naturligt att nämnden avlastas uppgiften att pröva ärenden
om dispens. Det ligger också i linje med senare tids strävanden att så långt
som möjligt till regional eller lokal nivå decentralisera arbetsuppgifter som
inte kräver så speciell kompetens eller är av sådan särskild karaktär att de
måste utföras centralt.

Enligt min mening bör i stället skattemyndigheterna, som numera också
fått befogenheten att fatta beslut om taxering, normalt få fatta beslut om
dispens. En sådan decentralisering innebär visserligen ökad risk för olik-
formig behandling. Ärendena innehåller emellertid i regel inte frågor som
med hänsyn till svårighetsgrad eller av något annat skäl inte bör prövas på
skattemyndighetsnivå. Myndigheterna är för övrigt redan förtrogna med
flertalet dispensgrupper genom att rättsnämnden har remitterat dispensan-
sökningarna till myndigheterna för yttranden. Som RSV har berört bör
också befarade brister i tillämpningen efter en decentralisering kunna
botas genom att verket ger ut praxissamlingar, råd och rekommendationer
och bedriver en effektiv uppföljning av dispensverksamheten.

Beslutsbefogenheten bör överföras på skattemyndigheterna i fråga om
följande dispenstyper:

1. avsättning till personalstiftelse i fåmansföretag (punkt 20 a andra
stycket av anvisningarna till 23 § KL),

2. tryggande av pensionsutfästelse utöver allmän pensionsplan och vid

Prop. 1990/91:89

förtida avgång ur tjänst (punkt 20 e sista stycket av anvisningarna till 23 § Prop. 1990/91: 89
KL),

3. dödsbo som försäkringstagare (punkt 1 tredje stycket av anvisningar-
na till 31 § KL),

4. lägsta pensionsålder (punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 31 §
KL),

5. överlåtelse av pensionsförsäkring (punkt 1 femtonde stycket av anvis-
ningarna till 31 § KL samt 53 § 4 mom. KL),

6. återköp av pensionsförsäkring (punkt 1 sextonde stycket av anvis-
ningarna till 31 § KL),

7. utländska pensionsförsäkringar (punkt 1 sjuttonde stycket av anvis-
ningarna till 31 § KL),

8. förhöjt avdrag för premie för pensionsförsäkring under vissa förut-
sättningar (punkt 6 tredje stycket av anvisningarna till 46 § KL),

9. kommissionärsföretag (2 § 2 mom. tredje stycket SIL),

10. införsäljning av fastighet till fåmansföretag (24 § 6 mom. fjärde styc-
ket SIL),

11. vinstandelslån (2 § 9 mom. femte stycket SIL).

Beträffande den under 8 nämnda dispensregeln överväger jag för närva-
rande vissa ändringar med anledning av skattereformens nya systematik.
Jag avser att återkomma under våren med förslag i den delen och jag
kommer då att föreslå att skattemyndigheterna får överta beslutsbefogen-
heten i sådana ärenden.

Vad gäller två andra dispenstyper, nämligen avdrag för tryggande av
annat pensionsåtagande än enligt allmän pensionsplan (punkt 20 e andra
stycket av anvisningarna till 23 § KL) och pensionsåtagande som innebär
smärre avvikelse från allmän pensionsplan (punkt 20 e sjunde stycket av
samma anvisningar) har RSV förslagit att de skall slopas. Dispensmöjlig-
heterna infördes för att lösa vissa övergångsproblem. Under senare år har
det inte kommit in någon ansökan. De som behövt dispens enligt de båda
lagrummen har enligt RSV:s mening redan fått det. Remissinstanserna har
inte haft något att erinra mot att dispenstyperna slopas. Även för min del
godtar jag förslaget.

Det förekommer också två dispensgrupper där det inte finns något
påtagligt behov av att på förhand ge de skattskyldiga ett bindande besked i
fråga om taxeringen. Den ena avser möjligheten för föreningar och stiftel-
ser som har till huvudsakligt ändamål att främja nordiskt samarbete att få
skattebefrielse. Den andra gruppen gäller möjligheten att för ett dödsbo
göra undantag från bestämmelsen om att dödsboet skall behandlas som
handelsbolag i beskattningshänseende.

Vad gäller den förstnämnda dispensmöjligheten har det inte framkom-
mit någon annan mening än att den fråga som kan bli föremål för dispens i
stället bör prövas vid den årliga taxeringen.

Den sistnämnda dispensmöjligheten innebär att ett äldre dödsbo inte
skall behandlas som ett handelsbolag om frågan om vem som är dödsbo-
delägare är oklar till följd av tvist om testamente eller av annan anledning.
Dispens förutsätter enligt rättsnämndens praxis att det förekommer vissa
oklarheter om vilken egendom som ingår i boet, svävande äganderätt eller

andra omständigheter som beror på rättshandlingar utförda av den avlidne Prop. 1990/91:89
eller som annars förelegat redan vid dödsfallet. De skattskyldigas disposi-
tioner är således inte beroende av om dispens ges eller inte. Enligt min
mening är det därför naturligare att skattemyndigheten vid taxeringen får
bedöma om undantag från huvudregeln bör göras.

Rättsnämndens beslut om dispens får enligt nuvarande regler normalt
inte överklagas. En överföring av beslutsbefogenheten till skattemyndighe-
ten motiverar enligt min mening att en överklaganderätt införs. RSV bör
vara andra och sista instans.

3.2 Uppskovslagen m. m.

Mitt förslag: Beslutsbefogenheten i samtliga dispensärenden enligt
lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst
decentraliseras till skattemyndigheterna. Besluten får överklagas till
RSV.

RSV:s förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna har inte kommenterat förslaget.

Skälen för mitt förslag: Genom skattereformen (prop. 1989/90:110 och
prop. 1990/91:54) har vissa dispensbestämmelser upphävts. Under en
övergångsperiod kommer emellertid dispensfrågoma att ha fortsatt aktua-
litet. Ett stort antal ansökningar torde komma att ges in även i framtiden.
Det gäller särskilt i fråga om dispens enligt lagen om uppskov med beskatt-
ning av realisationsvinst, uppskovslagen. Rättsnämnden har för närvaran-
de hand om dispensgivningen också enligt många av dessa numera upp-
hävda bestämmelser. Följande slag av dispensärenden är av intresse:

1. vinstbolag (35 § 3 mom. sjunde stycket KL),

2. koncernbidrag (2 § 3 mom. tredje stycket SIL),

3. förvaltningsföretag (7 § 8 mom. åttonde stycket SIL),

4. övertagande av utskiftningsskatteskuld vid fusion (1 § 2 mom. andra
stycket lagen (1927:321) om utskiftningsskatt),

5. fartygsfond (6 § andra stycket lagen (1954:40) om särskild fartygs-
fond),

6. eldsvådefond (5§, 8§ andra och fjärde styckena samt 9§ lagen
(1981:296) om eldsvådefonder),

7. uppskov med beskattning av realisationsvinst (3§ femte stycket, 5§
första och andra styckena uppskovslagen).

De vid 1—6 upptagna dispensmöjligheterna kan föranleda dispensan-
sökningar även efter den 1 juli 1991 då rättsnämnden enligt vad jag nyss
föreslagit skall frikopplas från RSV. Med hänsyn till det fåtal ansökningar
som kan förväntas bör denna dispensgivning även i fortsättningen ligga på
central nivå. Den kan med fördel ankomma på RSV, vilket medför att de
nu upphävda bestämmelserna i lag inte behöver ändras.

Beträffande de vid punkt 7 nämnda dispensmöjligheterna enligt upp-
skovslagen bör nämnas att ärendena formellt inte avgörs av rättsnämnden

men de handläggs vid nämndens kansli och avgörs — med stöd av delega- Prop. 1990/91: 89
tion — av tjänstemän där. Uppskovslagen skall tillämpas även i fortsätt-
ningen vid 1991 och tidigare års taxeringar. Uppskov kan således sökas for
vinst vid avyttringar som skett fram till årsskiftet 1990/91. På goda grun-
der kan antas att — till skillnad från vad som är fallet med ärenden om
dispens enligt de andra upphävda reglerna — det också efter den 1 juli
1991 kommer att ges in ett stort antal dispensansökningar avseende upp-
skov.

Ansökningarna kan komma att avse samtliga dispensmöjligheter, dvs.

— undantag från kravet att den skattskyldige skall ha varit bosatt på den
avyttrade fastigheten minst tre år under den femårsperiod som inföll
närmast före avyttringen (3 § femte stycket),

— medgivande att, i fall där den skattskyldige avlidit, fastighet som den
avlidne eller dödsboet förvärvat godtas som ersättningsfastighet samt
att en den avlidne närstående persons bosättning på ersättningsfastighet
skall anses medföra att kravet på bosättning är uppfyllt (3 § femte
stycket),

— medgivande att den fyraåriga tidsfristen för förvärv av ersättningsfas-

tighet förlängs högst tre år (5 § första stycket),

— medgivande till förlängning av den ettåriga fristen för bosättning på
ersättningsfastigheten (5 § andra stycket).

Dispensärendena om uppskov är med hänsyn till sin frekvens resurskrä-
vande och kommer av allt att döma att så förbli under några år. Vidare
finns det numera en fast praxis, vilket medför att det saknas vägande skäl
att låta uppgiften ligga kvar på central nivå. Dispensgivningen bör därför
decentraliseras till skattemyndigheterna.

I likhet med vad jag föreslagit i fråga om andra dispensgrupper bör
skattemyndigheternas beslut om dispens enligt uppskovslagen få överkla-
gas till RSV. Verkets beslut bör inte få överklagas. Enligt min mening bör
denna ordning gälla i fråga om samtliga dispensmöjligheter, alltså även
beträffande beslut enligt 5 § andra stycket som — till skillnad från övriga
beslut — enligt gällande rätt inte får överklagas. I sammanhanget kan
nämnas att årligen drygt 100 överklaganden av beslut om uppskovsdispens
ges in till regeringen. Mitt förslag medför att regeringen avlastas uppgiften
som överinstans.

Slutligen vill jag framhålla att genom att skatterättsnämnden och dess
kansli inte kommer att ha någon befattning med dispensärenden, hand-
läggningen av förhandsbeskedsärendena kan snabbas upp och tiden från
ansökan till beslut förkortas avsevärt.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har sagt har inom finansdepartementet upprät-
tats förslag till

l.lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor,

2. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsav- Prop. 1990/91:89
gifter,

4. lag om ändring i vägstrafikskattelagen (1988:327),

5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

6. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

7. lag om ändring i lagen (1990:680) om upphävande av lagen (1978:970)
om uppskov med beskattning av realisationsvinst.

Lagrådet har granskat förslagen.

5 Författningskommentarer

5.1 Lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor

1§

I paragrafen sägs inte längre vilken myndighet som skall pröva ansökning-
ar om förhandsbesked. Detta sägs i stället i den nya 2 §.

Första stycket har anpassats till skattereformen på så sätt att besked
angående utskiftningsskatt, ersättningsskatt och vinstdelningsskatt inte
längre behövs. Däremot skall besked få lämnas angående avkastningsskatt
på pensionsmedel.

I fjärde stycket har tillagts att även lagen om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter och vägtrafikskattelagen innehåller föreskrifter om rätt att
erhålla förhandsbesked. Tillägget är endast ett förtydligande.

2§

Paragrafen, som är ny, anger att förhandsbesked prövas av en särskild
nämnd, skatterättsnämnden, och reglerar denna nämnds sammansättning.
Reglerna motsvarar dem som för närvarande finns i instruktionen för
skatteförvaltningen beträffande RSV:s nämnd för rättsärenden.

3§

Paragrafen, som är ny, reglerar skatterättsnämndens beslutförhet och om-
röstningsregler om det förekommer olika meningar. Några särskilda regler
för ärenden om dispenser som övergångsvis skall prövas av skatterätts-
nämnden ges inte. Sådana ärenden kan avgöras i den mindre sammansätt-
ningen där minst tre ledamöter måste vara ense om utgången.

Om det förekommer skiljaktiga meningar skall rättegångsbalkens om-
röstningsregler i tvistemål tillämpas. Av bestämmelserna i förvaltningsla-
gen följer bl. a. att skiljaktig mening skall antecknas och att parterna skall
underrättas därom.

I fjärde stycket sägs att ordförande eller en vice ordförande ensam får
fatta vissa beslut. Det rör sig bl. a. om avskrivning av ett ärende efter åter-
kallelse och avvisning av för sent inkomna överklaganden.

4§

I paragrafen sägs bl. a. att ärendena avgörs efter föredragning och att nämn-

den kan kalla bl. a. sakkunnig att närvara vid sammanträdet. Att även par- 39

terna får beredas tillfälle att muntligen lämna upplysningar inför nämnden Prop. 1990/91: 89
framgår a v 6 § (tidigare 3 §). Motsvarande har hittills gällt for rättsnämnden.

5 § (tidigare 2 §)

Paragrafen har ändrats på så sätt att där inte längre anges hos vilken
myndighet förhandsbesked skall sökas. Detta framgår i stället av 2§.

Vidare har den särskilda bestämmelsen angående tidpunkt for ansökan
om förhandsbesked beträffande ersättningsskatt utmönstrats (jfr kommen-
tarerna till 1 §). I övrigt har redaktionella ändringar vidtagits.

6 § (tidigare 3 §)

Uppgiften att företräda det allmänna har överförts till RSV. I följd härav
har också den gamla 10 § upphävts.

7 § (tidigare 4 §)

RSV har ersatts av skatterättsnämnden men i övrigt har inga nyheter
införts.

8 § (tidigare 5 §)

Beslut om förhandsbesked skall delges RSV som part.

9 § (tidigare 6 §)

I överensstämmelse med vad som sägs under 8 § får RSV rätt att överklaga
förhandsbesked i stället för skattemyndigheten. RSV har möjlighet att låta
sig företrädas av en tjänsteman vid en skattemyndighet. I övrigt har para-
grafen redigerats om utan att sakliga ändringar vidtagits.

10 § (tidigare 7 §)

Ändringen föranleds av att 6§ numera betecknas 9§.

11 § (tidigare 8 §)

Ändringen följer av ändringen i 1 §.

12 § (tidigare 9 §)

Beloppsgränserna har höjts från 400 kr. till 600 kr. resp, från 6000 kr. till
10000 kr. med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen. Ordet riksskat-
teverket har bytts ut mot skatterättsnämnden.

Övergångsbestämmelserna

Äldre bestämmelser om avgift skall tillämpas i ärenden där ansökan kommit
in för ikraftträdandet.

I något fall kan det finnas skäl att meddela förhandsbesked beträffande
vinstdelningsskatt, utskiftningsskatt m.m. även efter ikraftträdandet.

Skatterättsnämnden skall pröva vissa ansökningar om dispens som getts
in till RSV före ikraftträdandet. I sådana ärenden får inte ordföranden eller
vice ordföranden ensam fatta beslut (jfr. kommentarerna till 3 §).

5.2 Lagen om mervärdeskatt

63§

Skatterättsnämnden skall i stället för RSV meddela förhandsbesked. En ny
rubrik har med anledning härav förts in före paragrafen.

I sista stycket har hänvisningarna till FHBL anpassats till ändringarna i
den lagen.

5.3 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter

1 kap.

⁷.§

Ändringarna föranleds av att skatterättsnämnden skall meddela förhands-
besked i de ärenden där RSV är beskattningsmyndighet.

6 kap.

1 — 3 §§ har ändrats så till vida att skatterättsnämnden meddelar förhands-
besked angående de skatter och avgifter beträffande vilka RSV är beskatt-
ningsmyndighet.

5.4 Vägtrafikskattelagen

3§

I tredje stycket har ordet riksskatteverket bytts mot skatterättsnämnden.

68 §

Inskränkningen till 6 kap. i hänvisningen till lagen om punktskatter och
prisregleringsavgifter har tagits bort eftersom bestämmelserna om överkla-
gande av förhandsbesked finns i 8 kap. 3§ av denna lag. Vidare har
paragrafen ändrats med hänsyn till att skatterättsnämnden och inte be-
skattningsmyndigheten skall meddela förhandsbesked beträffande punkt-
skatter.

Ändring har också vidtagits med anledning av att skatterättsnämnden i
stället för RSV skall meddela förhandsbesked i frågor som rör vägtrafik-
skatt.

5.5 Kommunalskattelagen

53 § 3 mom.

Dispensbestämmelsen i fjärde stycket har omvandlats till en regel som
skall tillämpas av skattemyndigheten vid taxering av dödsbo. Som framgår
av anvisningarna avses med särskilda skäl detsamma som tidigare.

4 mom.

Beslutsbefogenheten i ärenden om dispens enligt första stycket har flyttats
till skattemyndighetsnivå. Skattemyndighetens beslut får överklagas till
RSV men inte vidare. Förvaltningslagens regler gäller därvid, dvs. beslutet

Prop. 1990/91:89

4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 89

får överklagas av den skattskyldige, om beslutet gått honom emot och Prop. 1990/91:89
tiden för överklagande är tre veckor.

Anvisningarna

till 23 §

punkt 20 a

Beslutsbehörigheten i ärenden om medgivande för fåmansföretag och få-
mansägda handelsbolag att göra avdrag för avsättning till personalstiftelse
har flyttats ned till skattemyndighetsnivå. Skattemyndighetens beslut får
överklagas till RSV men inte vidare.

punkt 20 e

Dispensbestämmelserna i andra och sjunde styckena har slopats.

Dispens enligt sista stycket skall i fortsättningen sökas hos skattemyn-
digheten. Skattemyndighetens beslut får överklagas till RSV men inte
vidare.

till 31 §

punkt 1

Beslutsbehörigheten i ärenden om dispens från de kvalitativa krav som
uppställs i anvisningspunkten har flyttats ned till skattemyndighetsnivå.
Skattemyndighetens beslut i dessa ärenden får enligt sista stycket överkla-
gas till RSV men inte vidare.

till 53 §

Anvisningspunktens andra stycke har anpassats till ändringen i 53 § 3
mom. fjärde stycket.

5.6 Lagen om statlig inkomststskatt

2 § 2 mom.

Skattemyndigheten får i vissa situationer i stället för RSV besluta att
inkomsten hos ett eller flera kommissionärsföretag får redovisas hos ett
kommittentföretag även om förutsättningarna inte är uppfyllda vad gäller
företagens rätt till avdrag för koncernbidrag till varandra. Skattemyndig-
hetens beslut får överklagas till RSV. RSV:s beslut får inte överklagas.

9 mom.

Beslutsbehörigheten i ärenden om dispens enligt femte stycket har flyttats
till skattemyndighet. Skattemyndighets beslut får överklagas till RSV men
inte vidare.

7 § 5 mom.

Den särskilda tidsfristen för överklagande av skattemyndighets beslut
enligt femte stycket har slopats. Förvaltningslagens bestämmelser skall i
stället gälla, dvs. tiden för överklagande är tre veckor.

Dispensregeln i nionde stycket för föreningar med huvudsakligt ända-

mål att främja nordiskt samarbete har slopats och i stället har främjande Prop. 1990/91:89
av nordiskt samarbete angetts som ett av de ändamål som medför skatte-
befrielse enligt första stycket jämfört med fjärde stycket.

6 mom.

Bestämmelserna i första stycket, till vilka 5 mom. fjärde stycket hänvisar,
har utvidgats till att omfatta stiftelser som har till huvudsakligt ändamål
att, utan begränsning till viss familj, vissa familjer eller bestämda perso-
ner, främja nordiskt samarbete. Hänvisningen i sjätte stycket har slopats
till följd härav.

24 § 6 mom.

Ändringen i fjärde stycket innebär att beslutsbehörigheten i ärenden om
medgivande att schablonregeln skall få tillämpas vid beräkning av reavinst
vid införsäljning av fastighet eller bostadsrätt till fåmansföretag flyttas ned
till skattemyndighetsnivå. Skattemyndighetens beslut får överklagas till
RSV men inte vidare.

5.7 Lagen om upphävande av lagen om uppskov med
beskattning av realisationvist

Övergångsbestämmelserna har ändrats så att skattemyndigheten i stället
för RSV prövar samtliga ansökningar om dispens enligt uppskovslagen.
Skattemyndighetens beslut får överklagas till RSV men inte vidare. Efter-
som det är angeläget att nämndens kansli så snart som möjligt avlastas
dessa dispensärenden skall de ärenden som ligger i balans hos rättsnämn-
den den 1 juli 1991 överlämnas till skattemyndigheterna för prövning.

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor,

2. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsav-
gifter,

4. lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327),

5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

6. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

7. lag om ändring i lagen (1990:680) om upphävande av lagen (1978:970)
om uppskov med beskattning av realisationsvinst.

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
lagt fram.

RSVs Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor

Prop. 1990/91:89

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor'

dels att nuvarande 10 och 12 §§ skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 2 — 9 och 11 §§ skall betecknas 5 — 12 respektive 13 §§,

dels att 1 § och de nya 5 — 7 och 9 — 12 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas tre nya paragrafer, 2 — 4 §§, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§²

Riksskatteverket får, om det fin-
nes vara av synnerlig vikt för nå-
gon, efter ansökan lämna besked på
fijrhand (förhandsbesked) angående
viss fråga, som avser sökandens
taxering till kommunal inkomst-
skatt, statlig inkomstskatt, statlig
förmögenhetsskatt, utskiftnings-
skatt, ersättningsskatt eller vinst-
delningsskatt, ävensom viss fråga
rörande tillämpningen av lagen
(1951:763) om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad in-
komst eller i lag givna bestämmel-
ser om uppskov med beskattning
av realisationsvinst. Gäller ansök-
ningen fråga om tillämpning av
lagen (1980:865) mot skatteflykt
får förhandsbesked meddelas, om
det är av vikt för sökanden.

I frågor som avses i första stycket
får förhandsbesked också medde-
las, om det finnes vara av vikt för
enhetlig lagtolkning eller rättstill-
lämpning.

Förhandsbesked får efter ansökan
lämnas enligt denna lag, om det är
av synnerlig vikt för någon angå-
ende viss fråga, som avser sökan-
dens taxering till kommunal in-
komstskatt, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskift-
ningsskatt, ersättningsskatt eller
vinstdelningsskatt, eller viss fråga
rörande tillämpningen av lagen
(1951:763) om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad in-
komst eller i lag givna bestämmel-
ser om uppskov med beskattning
av realisationsvinst. Gäller ansök-
ningen fråga om tillämpning av
lagen (1980:865) mot skatteflykt
får förhandsbesked meddelas, om
det är av vikt för sökanden.

I frågor som avses i första stycket
får förhandsbesked också medde-
las, om det är av vikt för enhetlig
lagtolkning eller rättstillämpning.

Vad som sagts i första stycket första meningen och andra stycket skall
också tillämpas, när ägare till fastighet önskar erhålla förhandsbesked
angående viss fråga, som avser taxering av fastigheten. Detsamma gäller
den som enligt 1 kap. 5§ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses
som ägare.

' Senaste lydelse av
lagens rubrik 1980:866
5§ 1986:1290
10§ 1988:418

11 § 1986:1290

12§ 1980:866

² Senaste lydelse 1984:1089

Nuvarande lydelse

Om rätt att av riksskatteverket er-
hålla förhandsbesked i fråga röran-
de mervärdeskatt föreskrivs i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt.

Föreslagen lydelse

Om rätt att erhålla förhandsbe-
sked i fråga rörande mervärdeskatt
föreskrivs i lagen (1968:430) om
mervärdeskatt.

Prop. 1990/91:89

Bilaga 1

2§

Frågor om förhandsbesked prövas
av en särskild nämnd, skatterätts-
nämnden. Denna sammanträder på
två avdelningar, en för direkt skatt
och en för indirekt skatt.

Nämnden består av högst arton
ledamöter och högst tjugofyra ersät-
tare som regeringen förordnar för
högst fyra år. Bland ledamöterna
utser regeringen två ordförande och
tre vice ordförande.

Ledamöternas och ersättarnas
fördelning på avdelningarna be-
stäms av regeringen.

3§

Skatterättsnämnden är vid avgö-
rande av ärenden angående för-
handsbesked beslutför när minst sex
ledamöter är närvarande. Nämnden
är dock beslutför i ett sådant ärende
med fyra eller fem ledamöter, om
minst fyra av dessa, bland dem ord-
föranden, är ense om utgången i
ärendet.

I ärende, som prövas av nämnden
enligt särskilda föreskrifter, är
nämnden beslutför när minst tre le-
damöter är närvarande. Fler än åtta
ledamöter får inte delta i nämndens
beslut. Bland ledamöterna skall
ingå en ordförande eller vice ordfö-
rande.

Om det framkommer skiljaktiga
meningar vid överläggning tilläm-
pas föreskrifterna i 16 kap. rätte-
gångsbalken om omröstning i tviste-
mål.

Nämnden får överlämna åt en
ordförande eller vice ordförande att
besluta ensam i ärenden om för-
handsbesked av enkel beskaffenhet.
4§

Sakkunnig och, även om hinder
för någon ledamot inte föreligger,
ersättare får kallas att närvara vid
överläggningarna men dock inte
delta i nämndens beslut.

Nuvarande lydelse

2§³

Förhandsbesked sökes skriftligen
hos riksskatteverket. Ansökan må
icke ingivas senare än den dag, då
deklaration senast skall avlämnas
till ledning för den taxering varom
fråga är. Ansökan om förhandsbe-
sked rörande tillämpning av förord-
ningen om ersättningsskatt må, dä-
rest beskedet är avsett att åberopas
vid sådan taxering till ersättnings-
skatt som kan föranledas av beslu-
tad vinstdisposition för visst verk-
samhetsår, icke ingivas efter den
dag, då sökanden senast är pliktig
avlämna deklaration till ledning för
taxering till statlig inkomstskatt för
inkomst under samma verksam-
hetsår.

Vid ansökan skall fogas all den
utredning i ärendet, som står sö-
kanden till buds. Efter anmaning
av riksskatteverket eller hos verket
anställd tjänsteman är sökanden
skyldig, i den mån sådant är för
honom möjligt, att inom i anma-
ningen angiven tid inkomma med
de ytterligare upplysningar, som
finnas erforderliga för meddelande
av förhandsbesked, vid äventyr att
ansökningen eljest avvisas.

3§⁴

Över inkommen ansökan skall,
där ej denna omedelbart avvisas
jämlikt 4§ första stycket, yttrande
inhämtas av länsskattemyndighet,
som är behörig att taga befattning
med ifrågavarande taxering. Avser
ansökningen fråga av särskilt intres-
se för kommun, må denna beredas
tillfälle att avgiva yttrande över an-
sökningen.

Riksskatteverket äger, där så fin-
nes påkallat, bereda sökande även-
som vederbörande länsskattemyn-
dighet tillfälle att muntligen lämna
upplysningar inför verket.

Föreslagen lydelse

5§

En ansökan om förhandsbesked
skall vara skriftlig. Ansökan får inte
ges in senare än den dag, då dekla-
ration senast skall avlämnas till led-
ning för det års taxering som frågan
avser. Ansökan om förhandsbesked
rörande tillämpning av lagen
(1933:395) om ersättningsskatt får,
om beskedet är avsett att åberopas
vid sådan taxering till ersättnings-
skatt som kan föranledas av beslu-
tad vinstdisposition för visst verk-
samhetsår, inte ges in efter den dag,
då sökanden senast skall avlämna
deklaration till ledning för taxering
till statlig inkomstskatt för inkomst
under samma verksamhetsår.

Vid ansökan skall fogas all den
utredning i ärendet, som står sö-
kanden till buds. Efter anmaning
av skatterättsnämnden eller tjänste-
man vid nämndens kansli är sökan-
den skyldig, i den mån det är möj-
ligt för honom, att inom i anma-
ningen angiven tid komma in med
de ytterligare upplysningar, som be-
hövs för meddelande av förhands-
besked, vid påföljd att ansökningen
annars avvisas.

6§

Om inte ansökan omedelbart av-
visas enligt 7§ första stycket, skall
yttrande över ansökan inhämtas
från länsskattemyndighet, som är
behörig att ta befattning med ifrå-
gavarande taxering.

Prop. 1990/91:89

Bilaga 1

Skatterättsnämnden får, när det
kan antas vara till fördel för utred-
ningen, bereda sökanden och läns-
skattemyndigheten tillfälle att
muntligen lämna upplysningar in-
för nämnden.

³ Senaste lydelse 1970:914

⁴ Senaste lydelse 1986:1290

Nuvarande lydelse

4§⁵

Finner riksskatteverket med hän-
syn till ansökningens innehåll för-
handsbesked icke böra meddelas,
skall ansökningen avvisas.

6§⁶

Över beslut, varigenom riksskat-
teverket meddelat förhandsbesked,
må besvär anföras av sökanden och
vederbörande länsskattemyndighet.
Rätt att anföra besvär tillkommer
även vederbörande kommun och
landstingskommun, om förhands-
beskedet avser taxering av fastighet
eller såvitt detsamma avser taxering
till kommunal inkomstskatt. Besvär
som nu sagts skela upptagas och av-
göras av regeringsrätten.

Över beslut, varigenom riksskat-
teverket avvisat ansökan om för-
handsbesked, må besvär ej anföras.

7§⁷

Besvär enligt 6§ första stycket
skall anföras inom en månad från
den dag, då klaganden erhållit del
av förhandsbeskedet.

8§⁸

Av riksskatteverket meddelat för-
handsbesked eller, om besvär där-
över anförts, regeringsrättens i an-
ledning av besvären meddelade be-
slut skall lända till efterrättelse vid
taxering som med beskedet avses,
om och i den mån den, på vilkens
begäran förhandsbeskedet har med-
delats, därom framställer yrkande.
Därvid har denne att meddela erfor-
derliga upplysningar till bedöman-

Föreslagen lydelse

7§

Finner skatterättsnämnden med
hänsyn till ansökningens innehåll
att förhandsbesked inte bör medde-
las, skall ansökningen avvisas.

Tas ansökningen upp till pröv-
ning, meddelar nämnden i den om-
fattning det bör ske, besked hur den
till nämnden hänskjutna frågan
skall bedömas vid taxeringen. Om
särskilda omständigheter inte för-
anleder annat, får i förhandsbeske-
det anges endast de grunder, som
skall följas vid taxeringen.

Prop. 1990/91:89

Bilaga 1

9§

Beslut om förhandsbesked får
överklagas hos regeringsrätten av
sökanden och länsskattemyndighe-
ten. Rätt att överklaga tillkommer
även kommun eller landstingskom-
mun i fråga om taxering av fastig-
het eller taxering till kommunal in-
komstskatt.

Riksskatteverket får i fråga om ett
visst förhandsbesked ta över den be-
fogenhet att överklaga ett beslut
som tillkommer länsskattemyndig-
het.

Beslut, varigenom skatterätts-
nämnden har avvisat en ansökan
om förhandsbesked, får inte över-
klagas.

10§

En skrivelse med överklagande
enligt 9§ första stycket skall ha
kommit in inom en månad från den
dag då klaganden fått del av för-
handsbeskedet.

11§

Av skatterättsnämnden meddelat
förhandsbesked eller, om beskedet
överklagats, regeringsrättens med
anledning av överklagandet medde-
lade beslut skall följas vid den taxe-
ring, som med beskedet avses, om
och i den mån den, på vilkens begä-
ran förhandsbeskedet har medde-
lats, yrkar det. Denne skall lämna
de upplysningar som behövs för att
bedöma beskedets tillämplighet.

⁵ Senaste lydelse 1970:914

⁶ Senaste lydelse 1986:1290

⁷ Senaste lydelse 1984:359

⁸ Senaste lydelse 1971:312

Nuvarande lydelse

de av beskedets tillämplighet.

Vad i första stycket är stadgat
skall dock icke gälla, därest efter
beskedets lämnande vidtagits för-
fattningsändring av beskaffenhet att
påverka taxeringen i det avseende
beskedet angår.

9§⁹

För ett förhandsbesked skall var-
je sökande betala en avgift. Avgif-
ten bestäms av riksskatteverket
med hänsyn till omständigheterna i
det enskilda fallet till lägst 400 kro-
nor och högst 6000 kronor. Riks-
skatteverket får dock om särskilda
skäl föreligger bestämma en lägre
avgift än 400 kronor eller lämna
sökanden förhandsbeskedet utan
avgift. Verkets beslut om avgift får
inte överklagas.

Har regeringsrätten undanröjt ett
av riksskatteverket meddelat för-
handsbesked på grund av att det
inte bort lämnas, skall avgiften be-
talas tillbaka.

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:89

Bilaga 1

Vad som sägs i första stycket gäl-
ler dock inte om författningsänd-
ring efter det att beskedet lämnats
påverkar den fråga som beskedet
avser.

12§

För ett förhandsbesked skall var-
je sökande betala en avgift. Avgif-
ten bestäms av skatterättsnämnden
med hänsyn till omständigheterna i
det enskilda fallet till lägst 400 kro-
nor och högst 6 000 kronor. Nämn-
den får dock om särskilda skäl före-
ligger bestämma en lägre avgift än
400 kronor eller lämna sökanden
förhandsbeskedet utan avgift.
Nämndens beslut om avgift får inte
överklagas.

Har regeringsrätten undanröjt ett
av skatterättsnämnden meddelat
förhandsbesked på grund av att det
inte borde ha lämnats, skall avgif-
ten betalas tillbaka.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Ärende om förhandsbesked som
är anhängigt hos riksskatteverket vid utgången av juni 1989 prövas av
skatterättsnämnden.

⁹ Senaste lydelse 1984:359

2 Förslag till

Lag om ändring av lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Prop. 1990/91:89

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1968:430) om mervärdeskatt¹dels att 62 och 64 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 63 § skall ha följande lydelse,
dels att närmast före 63 § skall införas en rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Förhandsbesked

63 §²

Riksskatteverket kan på ansökan
av den som bedriver eller ämnar
bedriva verksamhet som medför
skyldighet att erlägga mervärde-
skatt meddela förhandsbesked i frå-
ga som avser sökandens skattskyl-
dighet. Förhandsbesked får medde-
las om det finns vara av vikt med
hänsyn till sökandens intresse eller
för en enhetlig lagtolkning eller
rättstillämpning.

Förhandsbesked sökes skriftligt
hos riksskatteverket före ingången
av den första redovisningsperiod
som beröres av den fråga förhands-
beskedet gäller.

I övrigt gäller i tillämpliga delar
bestämmelserna i 2§ andra stycket,
3—8 samt 11 och 12§§ lagen
(1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor.

Förhandsbesked får efter ansökan
av den som bedriver eller ämnar
bedriva verksamhet som medför
skyldighet att erlägga mervärde-
skatt meddelas i fråga som rör sö-
kandens skattskyldighet. Förhands-
besked får meddelas om det finns
vara av vikt med hänsyn till sökan-
dens intresse eller för en enhetlig
lagtolkning eller rättstillämpning.

En ansökan om förhandsbesked
skall vara skriftlig och ges in före
ingången av den första redovis-
ningsperiod som berörs av den frå-
ga som förhandsbeskedet gäller.

Frågor om förhandsbesked prövas
av den särskilda nämnd som anges i
2§ lagen (1951:442) om förhands-
besked i taxeringsfrågor. I övrigt
gäller i tillämpliga delar bestäm-
melserna i 3 och 4 §§, 5 § andra styc-
ket och 6—11 samt 13§§ i den nämn-
da lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Ärende som är anhängigt hos
riksskatteverket vid utgången av juni 1989 prövas av skatterättsnämnden.

¹ Senaste lydelse av

62§ 1986:1289

64§ 1970:917

² Senaste lydelse 1984:357

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Prop. 1990/91:89

Bilaga 1

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

att 1 kap 7 § och 6 kap 1 — 3 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

7§

Hos beskattningsmyndigheten
skall det finnas ett allmänt ombud
som för det allmännas talan hos
förvaltningsdomstol i mål och ären-
den enligt denna lag. Ombudet
skall också yttra sig i ärenden hos
skatterättsnämnden och statens
jordbruksnämnd som avser för-
handsbesked enligt 6 kap. Prövas
sådant ärende av skatterättsnämn-
den skall allmänna ombudet hos
riksskatteverket yttra sig och i övri-
ga ärenden allmänna ombudet hos
statens jordbruksnämnd.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer förordnar det
allmänna ombudet och ersättare för denne.

6 kap.

1§‘

Beskattningsmyndigheten får, efter
ansökan av den som är skattskyldig
eller avser att bedriva verksamhet
eller vidta åtgärd som kan medföra
skyldighet att betala skatt, meddela
jorhandsbesked i frågor som rör be-
skattningen, om det är av vikt för
sökanden eller för en enhetlig lag-
tolkning eller rättstillämpning.

Förhandsbesked får efter ansökan
lämnas den som är skattskyldig el-
ler avser att bedriva verksamhet el-
ler vidta åtgärd som kan medföra
skyldighet att betala skatt, i frågor
som rör beskattningen, om det är
av vikt för sökanden eller för en
enhetlig lagtolkning eller rättstill-
lämpning.

I frågor som rör beskattning enligt lagen (1957:262) om allmän energi-
skatt kan förhandsbesked meddelas även efter ansökan av den som i större
omfattning förbrukar eller avser att förbruka elektrisk kraft eller bränslen.

Ärenden hos riksskatteverket om Frågor om förhandsbesked enligt
förhandsbesked enligt denna lag denna lag prövas, i de fall där riks-

Senaste lydelse 1990:331.

Nuvarande lydelse

skall avgöras av den särskilda
nämnd som anges i 19§ taxerings-
lagen (1956:623).

Förhandsbesked skall sökas
skriftligt hos beskattningsmyndig-
heten. Sökanden skall lämna de
uppgifter som behövs för att för-
handsbesked skall kunna meddelas.
Myndigheten får begära varuprov av
sökanden. Görs undersökning eller
anlitas sakkunnig för att utreda en
varas beskaffenhet, skall sökanden
betala kostnaden för detta om myn-
digheten inte medger undantag.

Finner beskattningsmyndigheten
med hänsyn till ansökningens inne-
håll, utredningens beskaffenhet el-
ler andra omständigheter att för-
handsbesked inte bör meddelas,
skall ansökningen avvisas. Beslut
om avvisning får fattas utan att
det allmänna ombudet har yttrat
sig över ansökningen.

Föreslagen lydelse

skatteverket är beskattningsmyndig-
het,av den särskilda nämnd (skatte-
rättsnämnden) som anges i 2 § lagen
(1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor och i övriga fall av
statens jordbruksnämnd.

En ansökan om förhandsbesked
skall vara skriftlig. Sökanden skall
lämna de uppgifter som behövs för
att förhandsbesked skall kunna
meddelas. Sökanden får anmanas
att lämna varuprov. Görs undersök-
ning eller anlitas sakkunnig för att
utreda en varas beskaffenhet, skall
sökanden betala kostnaden för det-
ta om undantag inte medges.

Prop. 1990/91:89

Bilaga 1

Om förhandsbesked med hänsyn
till ansökningens innehåll, utred-
ningens beskaffenhet eller andra
omständigheter inte bör meddelas,
skall ansökningen avvisas. Beslut
om avvisning får fattas utan att det
allmänna ombudet har yttrat sig
över ansökningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989. Ansökningar om förhandsbe-
sked som kommit in till riksskatteverket före ikraftträdandet men som inte
avgjorts av verket skall prövas av skatterättsnämnden.

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-01-29

Prop. 1990/91:89

Bilaga 2

Närvarande: f. d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil
Werner, justitierådet Ulf Gad.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 17 januari 1991 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Åsbrink beslutat inhämta lagrådets ytt-
rande över förslag till lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked
i taxeringsfrågor, m. m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn Su-
sanne Mattsson.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

Innehållsförteckning

Prop. 1990/91:89

Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1

Författningsförslag

1 Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxerings-
frågor ..................................................... 2

2 Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt ........... 7

3 Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter ........................................... 8

4 Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)............... 10

5 Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)............. 11

6 Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt....... 22

7 Lag om ändring i lagen (1990:680) om upphävande av lagen

(1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst .... 28

1 Inledning.................................................. 29

2 Förhandsbesked............................................ 31

3 Dispenser .................................................

3.1 Kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt....... 34

3.2 Uppskovslagen m.m...................................... 37

4 Upprättade lagförslag....................................... 38

5 Författningskommentarer...................................

5.1 Lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor .................. 39

5.2 Lagen om mervärdeskatt .................................. 40

5.3 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter ............. 41

5.4 Vägtrafikskattelagen ...................................... 41

5.5 Kommunalskattelagen .................................... 41

5.6 Lagen om statlig inkomstskatt.............................. 42

5.7 Lagen om upphävande av lagen om uppskov med beskattning av

realisationsvinst.......................................... 43

6 Hemställan................................................

7 Beslut

Bilaga 1 RSV:s författningsförslag .............................. 44

Bilaga 2 Lagrådets yttrande .................................... 52

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

Regeringens proposition1990/91:89

Proposition om förhandsbesked ochdispenser i skattefrågor

Propositionens huvudsakliga innehåll

Författningsförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked itaxeringsfrågor

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt

3 Förslag till Prop. 1990/91:89

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och

prisregleringsavgifter

4 Förslag till

Lag om ändring i vägtrafikskattelagen (1988:327)

5 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

7 Förslag till Prop. 1990/91:89

Lag om ändring i lagen (1990:680) om upphävande av lagen(1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst

Finansdepartementet

Proposition om förhandsbesked och dispenser iskattefrågor

1 Inledning

2 Förhandsbesked

3 Dispenser

3.1 Kommunalskattelagen och lagen om statlig inkomstskatt

3.2 Uppskovslagen m. m.

4 Upprättade lagförslag

5 Författningskommentarer

5.1 Lagen om förhandsbesked i taxeringsfrågor

5.2 Lagen om mervärdeskatt

5.3 Lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter

5.4 Vägtrafikskattelagen

5.5 Kommunalskattelagen

5.6 Lagen om statlig inkomststskatt

5.7 Lagen om upphävande av lagen om uppskov medbeskattning av realisationvist

6 Hemställan

7 Beslut

RSVs Författningsförslag

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked itaxeringsfrågor

2 Förslag till

Lag om ändring av lagen (1968:430) om mervärdeskatt

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter ochprisregleringsavgifter

LAGRÅDET

Innehållsförteckning

Regeringens proposition
1990/91:89

Proposition om förhandsbesked och
dispenser i skattefrågor

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor

Lag om ändring i lagen (1990:680) om upphävande av lagen
(1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst

Proposition om förhandsbesked och dispenser i
skattefrågor

5.7 Lagen om upphävande av lagen om uppskov med
beskattning av realisationvist

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter