Regeringens proposition
1990/91:82
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 82
Regeringen förelägger riksdagen vad som tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 14 februari 199! för de åtgärder som framgår
av föredragandens hemställan
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Göran Persson
I propositionen behandlas frågor som, rör den statliga bidragsgivningen
till studieförbund, folkhögskolor, kontakttolkutbildning och till central
kursverksamhet samt Samernas folkhögskola.
De statliga regler som i dag gäller för statsbidrag till folkbildningen,
dvs. den verksamhet som bedrivs av studieförbund och folkhögskolor,
föreslås upphöra i och med utgången av budgetåret 1990/91. Ir.o.m.
budgetåret 1991/92 skall riksdag och regering fastställa övergripande mål
och motiv, som skall ligga till grund för att bevilja statsbidrag för den
samlade folkbildningen. För viss verksamhet skall statsbidrag utgå i an-
nan ordning.
Förslagen i propositionen innebär en markant förändrad ansvarsför-
delning mellan staten och folkbildningen. Inom de gränser som riksdag
och regering lägger fast skall folkbildningen själv ta ansvar för fördel-
ning av statsbidrag, administration, organisation samt för uppföljning
och utvärdering av verksamheten. Nämnda uppgifter skall fullgöras av
ett folkbildningsråd som under våren kommer att bildas av Folkbild-
ningsförbundet, Rörelsefolkhögkolornas intresseorganisation och lands-
tingsförbundet.
Målet med statsbidrag till folkbildningen är att stödja en verksamhet
som syftar till att göra del möjligt för människor all påverka sin livssi-
tuation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen genom
t.ex. politiskt, fackligt eller kulturellt arbete. Verksamheter som syftar
till att utjämna utbildningsklyftor och höja utbildnings- och bildnings-
nivån i samhället skall prioriteras. Personer som är utbildningsmässigt,
socialt eller kulturellt missgynnade skall särskilt prioriteras. Den utbild-
ning som bedrivs inom folkbildningen skall både till form och arbetssätt
utgöra ett alternativ till utbildning inom det offentliga skolväsendet och
högskolan.
Nämnden för vårdartjänst (NV) skall fr.o.m. budgetåret 1991/92 dis-
ponera det statsbidrag som nu utgår under anslaget C 6. Bidrag till drif-
ten av folkhögskolor m.m. för särskilt kostnadskrävande utbildningsin-
satser för personer med funktionshinder. Nämnden skall även disponera
och till Synskadades Riksförbund utbetala det statbidrag som utgår un-
der anslaget C 4. Bidrag till studieförbunden m.m. för bidrag till teknisk
anpassning av studiemateriel för synskadade och dövblinda.
Statsbidrag till Samernas folkhögskola i Jokkmokk skall utgå i sär-
skild ordning.
De statsbidrag som nu utgår under anslaget C 8. Bidrag till konlakt-
tolkutbildning samt de medel för detta ändamål som utgår under studie-
förbunds- och folkhögskoleanslagen skall föras samman. Tolk- och över-
sättarinstitutet vid Stockholms universitet skall ha ett övergripande an-
svar för utbildningen och fördela statbidrag på olika anordnare.
De föreslagna reformerna skall träda i kraft den I juli 1991.
Prop. 1990/91:82
Prop. 1990/9 l:H2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991.
Närvarande: Statsministern Carlsson, ordförande, och statsräden Hjelm
Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hell-
ström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, I rei-
valds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson.
Föredragande: statsrådet Göran Persson
De senaste mer övergripande riksdagsbesluten om folkbildning, dvs.
folkhögskolan och studieförbundens verksamhet, fattades våren 1977
resp, våren 1981.
1977 års riksdagsbeslut med anledning av propositionen om folkhög-
skolan (prop. 1976/77:55, UbU30, rskr. 318) innebar bl.a att vissa för-
ändringar av folkhögskolans administration genomfördes samt att ett
schabloniserat statsbidrag infördes.
Riksdagens beslut med anledning av propositionen om folkbildning
m.m. (prop. 1980/81:127, UbU36, KrU 6y, rskr. 386) innebar bl a. all
det gjordes vissa preciseringar av folkbildningens mål och av gränserna
mellan folkbildning och olika former av vuxenutbildning. Vidare inför-
des ett nytt statsbidragssystem.
Med stöd av regeringens bemyndigande den 21 april 1988 tillkallade
dåvarande chefen för utbildningsdepartementet en kommitté för att ut-
reda frågor rörande främst folkhögskolans roll och uppgifter i förhållan-
de till andra utbildningsanordnare samt att göra en översyn av statsbi-
dragssystemet. Kommittén antog namnet folkhögskolekommittén. Den
21 juni 1989 beslöt regeringen att utfärda tillläggsdirektiv. I augusti
1990 överlämnade kommittén betänkandet (SOU 1990:65) Folkhögsko-
lan i framtidsperspektiv1 samt ett debattinlägg om folkbildningen och
folkhögskolan i framtiden (SOU 1990:66) Det fria bildningsarbetet. Un-
der sitt utredningsarbete har kommittén även lagt fram en fakta- och de-
battbok (SOU 1989:97) Vad händer med folkhögskolan? Kommitténs
1 Ledamöter vid betänkandets avlämnande: f. statssekreteraren Gunnar Svens-
son, ordförande, landstingsrådet Stig Gustafsson, riksdagsledamoten Helge Hag-
berg, folkhögskolerektorn Lars Hjertcn samt riksdagsledamöterna Berit Oscars-
son, Elisabeth Persson, Karin Starrin och Carl-Johan Wilson.
huvudbetänkande Folkhögskolan i framtidsperspektiv har remissbe-
handlats.
Hösten 1988 överlämnade skolöverstyrelsen (SÖ) till regeringen rap-
porten Studieförbunden inför 90-talet, en analys av studieförbundens si-
tuation, verksamhet och uppgifter. I den missivskrivelse som inlämna-
des med rapporten föreslog SÖ förändringar på kort och på lång sikt.
På längre sikt innebar SÖs förslag en minskning av antalet regler för
hur studiecirkelverksamheten skall utformas för att berättiga till statsbi-
drag. Vidare föreslogs att statsbidragssystemet på ett mer direkt och tyd-
ligare sätt knyts till målen för folkbildningen. SÖ föreslog också att kon-
sekvenserna av ett nytt statsbidragssystem skulle prövas praktiskt genom
en försöksverksamhet som skulle omfatta några län. I 1989 års budget-
proposition angav dåvarande utbildningsministern att han hade för av-
sikt att återkomma till regeringen med lörslag om såväl riktlinjer för ett
nytt statsbidragssystem som om den eller dc försöksverksamheter som
kunde komma att behövas.
Förslagen till förändringar på kort sikt fick (ill följd att regeringen i
1989 års budgetproposition (prop. 1988/89:100 bil. 10, UhU17, KrU 2y,
rskr. 202) föreslog att det totala antalet studietimmar med del högre
schablonbidraget skulle ligga fast fr.o.m. budgetåret 1989/90 t.o.m. bud-
getåret 1991/92.
Genom Folkbildningsförbundets försorg har studieförbunden skrift-
ligen besvarat ett antal frågeställningar i anslutning till SÖ-rapporten.
Svar från samtliga studieförbund har därefter vidarebefordrats till ut-
bildningsdepartementet för den fortsatta beredningen av SÖ-rapporten.
Folkbildningsförbundet har även inkommit till regeringen med sitt
reformprogram Studieförbunden under 90-talet. Programmet, som sam-
tidigt utgör förbundets anslagsframställning för budgetperioden 1991/92-
1993/94, har också överlämnats till SÖ och statens kulturråd.
I betänkandet (SOU 1988:39) Mål och resultat - nya principer för det
statliga stödet till föreningslivet, lämnades förslag om nya principer för
det totala statliga stödet till folkrörelserna med en övergång från ett re-
gelstyrt system till en friare användning av bidragen. Regelsystemet före-
slogs bli ersatt av en tydligare uppföljning och utvärdering av stödet.
Mot denna bakgrund uttalade regeringen i 1990 års budgetproposition
(prop. 1989/90:100, bil. 2) att principerna för statens totala stöd till folk-
rörelserna inkl, folkbildningen borde omprövas i den riktning utred-
ningen angav. Statskontoret har den 10 februari 1991 till regeringen (ci-
vildepartementet) redovisat ett av regeringen givet uppdrag att kartlägga
stödet till föreningslivet samt lämna förslag till hur en fördjupad pröv-
ning kan göras av stödet.
1 anledning av propositionen om särskild skatt på företagsvinster
m.m. (prop. 1988/89:132, SkU33 s. 14) uttalade skatteutskottet att det
kunde finnas skäl till att någon del av de medel som den särskilda vinst-
skatten inbringade, användes för utbildning av korttidsutbildade vuxna.
Vad utskottet anfört gav riksdagen regeringen till känna (rskr. 304). l ör
närvarande pågår ett par utredningar som berör de korttidsutbildades si-
Prop. 1990/91:82
tuation. Regeringen är därför inte nu beredd att ta upp frågan men av- Prop. 1990/91:82
ser att återkomma när resultaten av utredningarna är kända.
I 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:10(1 bil. 10 s. 375) an-
mälde regeringen för riksdagen att det inom utbildningsdepartementets
område pågick en översyn av den samiska kulturens fortbestånd och ut-
veckling. Syftet var bl.a. att analysera den samiska kullurens förutsätt-
ningar, förändringsfaktorer och utvecklingsmöjligheter. Utredaren hade
att särskilt ta fasta på frågor om det samiska språket, konsthantverket
och de kulturella utrycksformci na i övrigt. Även utbildningsfrågorna
borde studeras. Den särskilde utredaren lade i juni månad 1989 fram si-
na förslag i rapporten (Ds 1989:38) Samisk kultur. Rapporten har te-
rn issbehand lats och i nämnda budgetproposition ingår en sammanställ-
ning av remissyttrandena. Såväl utredaren som remissinstanserna ansåg
att frågor rörande Samernas folkhögskola i Jokkmokk borde behandlas i
anslutning till beredningen av folkhögskolekommitténs förslag. Jag tar
därför upp denna fråga nu.
Genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om ansva-
ret för skolan (prop.1990/91:18, UbU4, rskr. 76) har riktlinjerna för ett
nytt styrsystem för skolan och ett nytt statsbidragssystem antagits. Riks-
dagens beslut innebär även att SÖ skall avvecklas och att ett nytt äm-
betsverk, skolverket, inrättas den I juli 1991. Regeringen har utfärdat
direktiv (Dir. 1990:60 och 77) till en särskild utredare som har att lägga
fram förslag om och förbereda genomförandet av en ny organisation för
den statliga skoladministrationen. 1 direktiven konstateras att folkbild-
ningsfrågorna, dvs. folkhögskolans och studieförbundens verksamhet in-
te berörs av förändringarna på skolområdet, varför dessa frågor kommer
att föreläggas riksdagen i annan ordning under våren 1991.
I berörda frågor har samråd skett med chefen för utbildningsdeparte-
mentet.
Kortfattade sammanställningar av folkhögskolekommitténs förslag
och remissyttrandena, redogörelser över nuvarande bidrag till studieför-
bund och till folkhögskolor samt vissa statistiska uppgifter om studieför-
bundens och folkhögskolornas verksamhet bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 1-4.
Prop. 1990/91:82
Min bedömning: De grundläggande skälen till att stödja folkbild-
ningen är att den bidrar till en demokratisk grundsyn och ut-
veckling i samhället.
Den fria och frivilliga folkbildningen:
främjar demokrati, jämlikhet, jämställdhet samt internatio-
nell och kulturell förståelse och utveckling,
bygger på människors fria och frivilliga kunskapssökande,
präglas av demokratiska värderingar och samarbete,
syftar till att stärka människors möjligheter att påverka sina
livsvillkor och tillsammans med andra förändra förhållandena
enligt egna värderingar och idéer,
medverkar till att utveckla en folklig kultur,
ger stöd och stimulans till ett idéhuret studiearbete i folkrö-
relser och föreningar,
medverkar till att ge alla, men i synnerhet dem med kortare
utbildningserfarenheter, goda grundkunskaper och stimulerar
intresset för nya kunskapsområden.
Folkbildningens anordnare lägger själva fast målen för verk-
samheten, medan riksdag och regering lägger fast målen för bi-
dragsgivningen.
Skälen för min bedömning: Demokrati och folkbildning har i vårt
land alltid varit nära förbundna med varandra.
Det fria bildningsarbetet tog form inom de folkrörelser som verkade
för en demokratisering av det svenska samhället och kämpade för den
allmänna rösträtten. Det var ur behoven att vinna insikter och kunska-
per för att kunna hävda sina intressen som folkrörelsernas bildningsar-
bete växte fram. Folkbildningen var en del i det demokratiska upproret.
Ofta, i motsättning till den tidens auktoritära makthavare, lyfte folk-
rörelserna fram tidigare inte erkända kunskaper och skapade nya och
oberoende institutioner för sitt bildningsarbete; bibliotek, folkhögsko-
lor, studieförbund. Genuint demokratiska studieformer utvecklades som
när studieförbundens deltagare samlades i cirklar och bestämde vad de
skulle studera och själva tog ansvaret för studierna.
Det var en bildning "inte endast för folket, utan genom folket", som
en av folkbildningens pionjärer formulerade målet för verksamheten.
Inom folkbildningen formades en särskild demokratisk samtalskultur
med tolerans mot oliktänkande och för varandra och med respekt för
sakliga argument och fattade beslut, som många menar har kommit att
utmärka det demokratiska vardagsarbetet i vårt land.
Folkbildningen har, i ett historiskt perspektiv, fungerat som en häv-
stång för de demokratiska strävandena. Människor, som annars inte
skulle fått möjlighet att göra sig gällande eller saknat tilltro till den egna Prop. 1990/91:82
förmågan, har aktiviserats i samhällslivet och inte minst i det politiska
och fackliga arbetet.
Samtidigt har folkbildningen inneburit en frihet för den enskilda
människan att söka sina egna kunskaper eller tillsammans med andra
skaffa sig nya insikter för att påverka och förändra.
Folkbildningen handlar i all enkelhet om folkets fria kunskapssö-
kande. Den demokratiska kunskapssyn, som fått sitt uttryck i det fria
bildningsarbetet, är en omistlig del i vårt samhälle. Den är en förutsätt-
ning för yttrandefriheten och för de enskilda medborgarnas möjligheter
att bilda opinioner.
De ideella folkrörelserna har under senare år visat tecken på all för-
svagas. Såväl medlemsantal som aktiviteter avtar. Del sker samtidigt som
Maktutredningen (SOU 1990:4'1) konstaterar att "de egenskaper som en
gång uppställdes som ideal för det demokratiska medborgarskapet, så-
som kunskaper och ekonomiskt och socialt oberoende, är bättre upp-
fyllda i dagens samhälle än i gårdagens".
Som en följd av stigande utbildningsnivåer och växande anspråk pä
medbestämmande ökar de svenska medborgarnas förmåga och engage-
mang att ta ställning och aktivt gripa in i samhällsutvecklingen år från
år. Medborgarna blir alltmera självständiga, visar utredningens under-
sökningar, och ingen medborgardygd skattas i dag högre än den alt kun-
na bilda sig en egen uppfattning. Det finns, varnar maktutredningen,
risker för en växande klyfta mellan "vad man skulle kunna kalla del
möjliga och det förverkligade medborgarskapet".
"Medborgarnas förväntningar på personligt inflytande stiger snabba-
re än det faktiska handlingsutrymmet. Samhällsutvecklingen känneteck-
nas därför också av medborgerlig vanmakt", hävdar maktutredningen.
Det gäller särskilt i arbetslivet, där människor fortfarande känner sig
omyndiga, men det gäller också i samhällslivet där medborgarengage-
manget söker sig nya vägar vid sidan av dagens etablerade institutioner,
dit de politiska partierna och de ideella folkrörelserna räknas.
De politiska partierna och folkrörelserna utmanas från alltmer akti-
va och kompetenta medborgare, menar maktutredarna. Det är en allvar-
lig, men självfallet inbjudande, utmaning för de politiska partierna och
för folkrörelserna.
Som maktutredningen skriver i sin allra sista mening så är demokra-
tin "ytterst en fråga om att kombinera det fria personliga valet med soli-
darisk gemenskap".
Folkrörelserna har länge präglat svensk demokrati just genom sin
förmåga att förena individualitet och solidaritet. En försvagning av akti-
viteten i de ideella folkrörelserna - och i de politiska partierna - innebär
därför en försvagning av vår demokrati. Uppgiften måste nu vara att för-
nya och vitalisera demokratin. Den klyfta mellan "det möjliga och det
förverkligade medborgarskapet" som maktutredningen talar om, måste
överbryggas. Okad valfrihet för den enskilda människan och decemrali-
sering av befogenheter och ansvar blir en naturlig strategi för att bana Prop. 1990/91:82
väg för en sådan demokratisk förnyelse.
För folkrörelserna blir i detta perspektiv den lokalt förankrade verk-
samheten viktigare samtidigt som det gäller att lyssna, lyhört och öppet,
på de nya krav som människor ställer på delaktighet och social gemen-
skap.
Jag är övertygad om att det fria bildningsarbetet återigen kan bli en
kraftkälla i strävandena att fördjupa och att ge liv och innehåll åt vår
demokrati.
De förslag som jag presenterar i det följande syftar till att stimulera
folkbildningen att anta denna utmaning.
Frihet och frivillighet
Det finns ett behov att tid efter annan precisera statens syn på folkbild-
ningsverksamheten. 1944 års folkbildningsutredning gjorde det med sär-
skild pregnans;
"Folkbildningsarbetet är fritt och frivilligt.
Friheten innebär icke att bildningsarbetet skulle sakna förankring i
de faktiska kunskaps- och bildningsbehoven. Vad den innebär är fiihet i
förhållande till staten och till de organisationer, som tjänstgöra som för-
medlingsorgan för bildningsarbetet. Den innebär även frihet i betydel-
sen oberoende av arbetsgivare, donatorer och institutioner av konfessio-
nell eller politisk art.
Frivilligheten är en sida av denna frihet. Den innebär att bildnings-
arbetet uppbäres av folket självt, den är tecknet på dess kulturella full-
myndighet. Detta hindrar icke att enskilda personer och organisationer,
för landet i dess helhet eller för lokalt begränsade delar, framträtt som
väckare, initiativtagare och ledare. En effektiv propaganda för bildnings-
arbetet låter väl förena sig med kraven på friviHighet och frihet".
Den principiella syn på folkbildningen som här kommer till uttryck
är enligt min mening fortfarande giltig och relevant.
Folkbildningsverksamheten skall vara fri och frivillig, obunden av
stat och marknad, skild från samhällets läroplansstyrda utbildning och
arbetsgivarnas produktionsanpassade personalutbildning. Den skall vara
ett forum där deltagarna själva väljer ämne och arbetsformer och där de
egna erfarenheterna och behoven styr studierna. En nära relation till
människors vardagliga miljöer och gemenskaper av ideologisk och kul-
turell karaktär är naturlig.
Sedan SÖ, hösten 1988 presenterade rapporten "Studieförbunden in-
för 90-talet" har folkbildningens framtida roll och aktuella uppdrag dis-
kuterats intensivt. I januari 1990 överlämnade vart och ett av de elva
studieförbunden sina synpunkter på rapporten till utbildningsdeparte-
mentet. Folkbildningsförbundet har sedan samlat alla studieförbunden
bakom ett reformprogram "Studieförbunden under 90-talet" som for-
mulerar "folkbildningsorganisationernas gemensamma hållning" inför
framtiden. Programmet överlämnades i juni 1990 till utbildningsdepar- Prop. 1990/91:82
tementet.
Folkhögskolekommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:65) och
i ett par debattskrifter noggrant och inträngande analyserat och diskute-
rat vad som i dag bör känneteckna en fri bildningsvetksamhet. Kommit-
téns arbete ligger tillsammans med SÖ-rapporten, SÖs fördjupade an-
slagsframställning för budgetåren 1991/92-1993/94, synpunkterna Irån
studieförbunden och Folkbildningsförbundets program till grund löt
många av de överväganden och förslag som jag lägger fram i denna pro-
position.
Som både Folkbildningsförbundet och folkhögskolekommittén po-
ängterar så skall en fri bildningsverksamhet ha bestämda kännetecken,
om ett omfattande statligt stöd i förening med stor självständighet skall
kunna motiveras.
I Folkbildningsförbundets program betonas på nytt all "ett fritt och
frivilligt folkbildningsarbete är en dynamisk kraft i samhället". Mycket
av det som i programmet sägs om folkbildningens kunskapssyn, synen
på folkligt kulturliv och verksamheter för handikappade och invandra-
re, behoven av ökad delaktighet i folkrörelserna och samverkan mellan
folkbildningens olika grenar bör, enligt min mening, vara riktningsgi-
vande för det framtida folkbildningsarbetet.
Jag vill särskilt betona det utbyte som folkbildningsverksamheten
och folkbiblioteken kan ha av varandra om ett ännu närmare samarbete
utvecklas.
Det påpekande som görs i Folkbiklningsförbundets program om stu-
dieförbundens och folkhögskolornas skilda organisatoriska och ideolo-
giska hemvist, och de demokratiska värden, som ligger i mångfalden
och pluralismen är en betydelsefull markering av den integritet och
självständighet som skall utmärka det fria bildningsarbetet.
Folkbildningen bör ha sin förankring i ett demokratiskt kunskapsar-
bete i nära relation till folkrörelser och idébärande organisationer och
stå fri i förhållande till staten och starka ekonomiska intressen.
Likaväl som en fri press med plats för olika röster och opinioner är
nödvändig för demokratin, behövs en fri och obunden folkbildnings-
verksamhet, som ger möjligheter att utveckla kunskaper och kulturell
aktivitet på folklig och ideell grund. Liksom pressen har en kritisk
funktion har också folkbildningen en uppgift att fungera som en kritisk
och ifrågasättande motkraft.
Folkbildningens mål
Av den principiella syn på folkbildningsverksamheten som jag här givit
uttryck för, följer att staten som bidragsgivare inte kan föreskriva mål
och syften för folkbildningen Fn tydlig åtskillnad bör därför göras mel-
lan folkbildningens egna mål och dem som bidragsgivaren fastställer för
att bevilja bidrag.
"Det är viktigt att betona att varje studieförbund självt lastställer mål
och inriktning för sin verksamhet, medan staten bestämmer villkoren
för bidragsgivningen", skriver Folkbildningsförbundet i sitt reformpro-
gram.
Jag delar denna uppfattning.
I det följande avsnittet kommer jag mera utförligt att redovisa och
diskutera målen för ett samhälleligt stöd till folkbildningen.
Jag vill understryka att statliga och kommunala bidrag till folkbild-
ningsorganisationerna bygger på en fundamental tilltro till idén om en
fri och folkligt förankrad bildningsverksamhet. Bidragen förutsätter ett
grundläggande förtroende för de mottagande organisationerna och deras
vilja och förmåga att förverkliga den bildningstanke de säger sig stå för.
Om folkhögskolor och studieförbund skall åtnjuta det förtroende
som är en förutsättning för bidragsgivningen är därför främst beroende
på dem själva. Endast genom att hävda det fria bildningsarbetets värden
och ideal och verksamhetens obundenhet och oberoende kan folkhög-
skolor och studieförbund skapa respekt och förtroende för sig själva och
för sin roll i samhället. En verksamhet som utförs som uppdrag och fi-
nansieras på kommersiell bas får en annan karaktär än den som bärs
upp av en fri och frivillig folkbildning och stödjs av samhälleliga bidrag.
Motiven för både statliga och kommunala bidrag minskar eller för-
svinner i den mån som folkhögskolor och studieförbund anordnar pa-
rallella utbildningar till dem som stat och kommun redan har ansvar
för. Den utbildning som bedrivs inom folkbildningen skall vad gäller
både rekrytering, form och arbetssätt utgöra ett alternativ till utbild-
ningar inom det offentliga skolväsendet och, i vissa fall högskolan.
Prop. 1990/91:82
Utvärdera folkbildningen
Det finns uppenbara behov såväl hos bildningsarbetets egna företrädare
som hos stat och kommun av att kontinuerligt följa och utvärdera folk-
bildningsverksamheten. Uppföljningen och utvärderingen skall inriktas
på bildningsarbetets grundläggande kännetecken och hur dessa förverk-
ligas. Ett viktigt gemensamt syfte är alt skapa ett bra underlag för beslut
om fortsatt bidragsgivning.
Jag kommer i senare (avsnitt 7) att ange och diskutera villkor och
metoder efter vilka en uppföljning och utvärdering bör göras.
Som SÖ-rapporten "Studieförbunden inför 90-talet" visar så är det
förenat med växande svårigheter att avgränsa god folkbildning med ad-
ministrativa regler. I strävan att maximera bidragen har verksamhetens
mål och syften ibland fått träda i bakgrunden till förmån för en strikt
tillämpning av regelboken.
Den reglering av verksamheten som hittills funnits har haft två syf-
ten; att ge författningsstöd åt viktiga drag i folkbildningsarbetet och att
definiera ett underlag för bidragsberäkningen till folkbildningens orga-
nisationer.
10
Med den form för bidraget som jag i det följande kommer alt föreslä
faller det andra motivet för detaljregleringen bort. Det första motivet
tillgodoses, enligt min mening, bättre genom att folkbildningen själv an-
ger sina mål och syften med sin verksamhet.
Den nya form för det statliga bidraget som jag föreslår syftar till att
stimulera bildningsarbetets egna, inre drivkrafter. Som jag tidigare klart
markerat är det inte bidragsgivarens uppgift att bestämma målen för ett
fritt bildningsarbete, de måste ta form inom bildningsarbetet självt. Bi-
dragsgivaren skall däremot tydligt ange vad bidraget är avsett för. Jag
återkommer till detta i det följande.
Bidragsgivningen baseras på en politisk vilja att stödja och stimulera
en fri och frivilligt förankrad bildningsverksamhet.
De kännetecken på en sådan verksamhet som jag tidigare har disku-
terat bör vara avgörande för statens och kommunernas intresse av att i
den utsträckning som nu sker finansiera folkbildningen.
Prop. 1990/91:82
Folkbildningen kan styra sig själv
Av det resonemang som jag här fört drar jag slutsatsen att den statliga
detaljregleringen och därmed förknippad statlig myndighetsutövning
kan upphöra.
En viktig del av myndigheternas arbete med folkbildningsfrågorna
har varit att fastställa ett bidragsunderlag för varje studieförbund och
folkhögskola för en senare fördelning av bidragen till de olika arrangö-
rerna. Med den nya bidragsmodell som jag föreslår kommer denna upp-
gift att få en helt ny karaktär.
Folkbildningens organisationer får själva större möjligheter att fylla
verksamheten med innehåll. Det bör då ankomma på dem själva att or-
ganisera och administrera fördelningen av bidragen mellan de olika stu-
dieförbunden och folkhögskolorna.
Jag anser att ett folkbildningens eget organ, ett lolkbildningsräd, har
goda förutsättningar att fylla denna uppgift.
En av folkbildningsrådets uppgifter blir att hantera bidragsfördcl-
ningen. Rådet skall också ansvara för en samlad redovisning och utvär-
dering av folkhögskolornas och studieförbundens verksamhet som kan
utgöra underlag för beslut om fortsatt bidragsgivning.
I ett följande avsnitt preciserar jag närmare de uppgifter som enligt
min mening kan överlämnas till folkbildningsrådet.
Prop. 1990/91:82
Mitt förslag: Målet med statsbidrag till folkbildningen är all
stödja en verksamhet som syftar till att göra det möjligt för män-
niskor att påverka sin livssituation och skapa engagemang att
delta i samhällsutvecklingen genom t.ex. politiskt, fackligt eller
kulturellt arbete.
Verksamheter som syftar till alt utjämna utbildningsklyftor
och höja utbildningsnivån i samhället skall prioriteras.
Personer som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt
missgynnade skall särskilt prioriteras, varvid invandrare särskilt
skall uppmärksammas. 1 landikappade utgör en annan viktig
målgrupp.
Den utbildning som bedrivs inom folkbildningen skall till
både form och arbetssätt tydligt skilja sig från utbildning inom
det offentliga skolväsendet och högskolan.
Resurserna från staten får inte användas till en verksamhet
med kommersiellt syfte.
Skälen för mitt förslag: Folkhögskolekommittén har i ett inledande
avsnitt behandlat frågan om folkbildningens roll i utbildning och kul-
turliv. I sina konkreta resonemang tar kommittén fasta på folkhögsko-
lans situation. Vad som allmänt sägs är tillämpligt också på studieför-
bunden. Kommittén vill se studieförbund och folkhögskolor som före-
nade krafter i vad den kallar det fria bildningsarbetet.
Folkhögskolekommittén beskriver folkbildningens ställning i förhål-
lande till annan utbildning i samhället genom att beskriva den som en
fri och självständig kraft vid sidan av den av samhället anordnade
grund- och yrkesutbildningen. Folkbildningsarbetet karaktäriseras av
deltagarstyrda studier där samtal och grupparbete är vanliga arbetsfor-
mer. Uppgifterna för det fria bildningsarbetet i framtiden är enligt kom-
mitténs mening au ge utrymme åt studier som växer fram ur deltagarnas
egna intressen och behov, au främja ett studiearbete som uppmuntrar
till ställningstagande och beslutsfattande, au förmedla kunskap och sti-
mulera debatt om ideologier och livsåskådningar samt all bredda kultur-
intresset och skapa förutsättning för en folklig kultur.
Jag delar folkhögskolekommitténs uppfattning om folkbildningsarbe-
tets roll och framtidsuppgifter och har tagit kommitténs resonemang till
utgångspunkt för mina egna överväganden och bedömningar.
I takt med att grundutbildningen förstärks och det skapas ett alll li-
kare utbud av utbildningsmöjligheter för vuxna blir folkbildningens roll
mer renodlad. Dess egna idéer och ambitioner kan i högre grad sälta sin
prägel på arbetet och skapa utrymme för nya uppgifter. Folkbildningens
vitt förgrenade kontaktnät och dess förmåga att skapa engagemang och
motivation i studiearbetet, liksom dess demokratiska arbetsform och
bildningssyn, kommer alltid att vara en ovärderlig tillgång när det gäller
12
att utjämna utbildningsklyftor och höja såväl utbildningsnivån som bild Prop. 1990/91:82
ningsnivån i samhället. Behovet av insatser i dessa avseenden kan aldrig
helt elimineras genom förbättringar av ungdomsutbildningen eller den
av samhället bedrivna vuxenutbildningen.
Jag delar därmed det synsätt som markeras bl.a. i Folkbildningsför-
bundets reformprogram, Studieförbunden under 90-talet, och i folkhög-
skolekommitténs betänkande att studieförbunden och folkhögskolorna
också i framtiden har en viktig roll inom vuxenutbildningen.
Men därutöver behövs folkbildningsinsatser också i andra avseenden
till följd av kunskapsutvecklingen och förändringar i arbetslivet och i
samhället i övrigt.
Sedan mitten av 1970-talet har riksdag och regering vid flera tillfäl-
len fastslagit att det är de som har fått minst del av samhällets insatser
för utbildning och kultur som i första hand skall komma i åtnjutande
av de resurser som staten ställer till förfogande för detta ändamål. En av
huvuduppgifterna för den av samhället stödda vuxenutbildningen är att
utjämna skillnader i utbildning mellan olika grupper i samhället. Detta
mål har ännu inte uppnåtts.
En rad olika undersökningar har visat att det främst är relativt välut-
bildade grupper som tar del av vuxenutbildning i någon form. Detta gäl-
ler såväl de utbildningsformer som helt eller delvis finansieras genom
skattemedel som de som bekostas av arbetsgivare. De som redan har en
bra utbildning har ofta klart för sig vilket värde utbildning har, både i
arbetslivet och i andra sammanhang. Folkbildningens anordnare har en
viktig uppgift när det gäller att försöka förändra denna slagsida.
Möjligheter till perspektiv, engagemang, kritisk skolning och skapan-
de verksamhet måste komma så många som möjligt till del. Riskerna för
utanförskap och för att klyftorna ökar mellan svaga och starka grupper
är i dag påtagliga. För att demokratin skall utvecklas och stärkas, är del
nödvändigt att alla känner sig berörda och deltar i förändringsai betet.
Detta gäller såväl i arbetslivet som i samhällslivet i övrigt. Det får inte
vara så att grupper av människor ställer sig utanför och endast betraktar
de förändringar som sker. För att åstadkomma en positiv utveckling
fordras stora ansträngningar på skilda håll. Studieförbunden och folk-
högskolorna har goda förutsättningar alt påverka utvecklingen positivt.
Jag anser därför att riksdag och regering, ännu tydligare än hittills,
skall markera att de resurser samhället ställer till förfogande för studie-
förbundens och folkhögskolornas verksamhet främst skall användas för
att nå ut och aktivera grupper, som av olika skäl har begränsade möjlig-
heter att delta i studier och kulturverksamhet. Verksamheter som riktas
mot grupper som är utbildningsmässigt eller kulturellt missgynnade
skall prioriteras. Människor med funktionshinder och invandrare som
tillhör de tidigare nämnda grupperna är, i sammanhanget, särskilt vikti-
ga målgrupper. Det är också angeläget att de som bor i glesbygdsområ-
den ges möjlighet att delta i olika folkhildningsaktiviteter.
Studieförbunden och folkhögskolorna har hittills värnat om allas rätt
till deltagande. Man har från utbildningsanordnarnas sida gjort stora an-
13
strängningar för att t.ex. undanröja sådana praktiska hinder som försvå- Prop. 1990/91:82
rar deltagande i olika aktiviteter. Det har också visat sig att de friare ar-
betsformer och det arbetssätt som präglar studieförbunden och folkhög-
skolorna i många fall är särskilt väl lämpade för personer med funk-
tionshinder. Det är väsentligt att studieförbunden och folkhögskolorna
även i fortsättningen kommer att sträva efter att möjliggöra deltagande i
sina verksamheter för dem som har olika funktionshinder.
Kravet på goda grundkunskaper ökar snabbt i vårt samhälle, som en
följd av teknisk utveckling, ökad internationalisering och en medveten
strävan att bredda inflytandet i arbets- och samhällsliv. Ungdomsutbild-
ningen har förlängts och förbättrats. Också vuxenutbildningen har
byggts ut för att utjämna utbildningsskillnader generationer och befolk-
ningsgrupper emellan. Vuxenutbildningen måste finnas tillgänglig i
många olika former om alla skall ges reella möjligheter att delta.
Folkbildningen har alltid erbjudit dem som haft kort och bristfällig
utbildning möjlighet att skaffa sig baskunskaper, forma egna uppfatt-
ningar och stärka självförtroendet. Ännu finns en stor grupp korttidsut-
bildade för vilka studiecirkeln eller folhögskolan är den självklara, och
ibland den enda tänkbara, studievägen. Detta beror på att dessa erbjuder
verksamhetsformer, rekryteringsvägar och bildningsprogram som sär-
skiljer dem från den av samhället bedrivna kompetensini iktade vuxen-
utbildningen.
Bidragsgivaren behöver veta att resursen för folkbildning används för
den typ av aktiviteter som den är avsedd för och inte för uppgifter, som
till både form och innehåll är parallella till vad som utförs inom det of-
fentliga skolväsendet. Resurserna skall inte heller användas för en verk-
samhet med kommersiellt syfte. Studier som ingår i personalutbildning
och aktiviteter som är ett led i ett vårdprogram, skall t.ex. inte finansie-
ras med statliga bidrag.
Bidragsgivaren behöver också följa hur studieförbund och folkhög-
skolor profilerar sin verksamhet. Enligt min mening är det viktigt att
varje studieförbund ger uttryck för en egen profil, som är präglad av
t.ex. huvudmannens ideologiska eller politiska värderingar. För folkhög-
skolornas del bör profilering finnas i två avseenden; för det första bör
skolorna som helhet skilja sig från det offentliga skolväsendet, t.ex. vad
gäller arbetsform och uppläggning. För det andra bör skolorna sträva ef-
ter en tydligare profil. Denna kan ta sig ideologiska uttryck men kan li-
kaväl vara av t.ex. innehållsmässig art, på ett sätt som kan avspegla sig i
kursutbudet eller i de traditioner för verksamheten som byggts upp av
lärare och elever vid skolan.
Styrkan i studiecirkelarbetet och folkhögskolestudierna är att de ger
den studerande möjlighet att påverka inriktning och arbetssätt och att
anknyta studierna till vardagslivets verklighet. Den profilen måste fin-
nas kvar som ett starkt inslag också i det framtida utbudet av folkbild-
ning, vid sidan av den formellt kompetensinriktade kommunala vuxen-
utbildningen och personalutbildningen som främst styrs av yrkeslivets
aktuella behov.
Det är bl.a. för att ge utrymme för en mer profilerad verksamhet Prop. 1990/91:82
som det är motiverat att öka friheten att disponera resurserna.
Folkbildningen har också en viktig uppgift att belysa och diskutera
aktuella problem och introducera nya kunskapsområden. Kunskapsut-
vecklingen sker numera så snabbt att det en gång inlärda lätt blir förål-
drat. Samhällsutvecklingen, t.ex. miljöförstöringen, den europeiska inte-
grationen och den ökade invandringen, medför att nya frågeställningar
kommer i centrum för uppmärksamheten. Forskningen utvecklas mot
en allt starkare specialisering vilket gör det angeläget att ge aktuella
samhällsproblem en tvärvetenskaplig belysning.
Folkbildningsarbetet öppnar nya perspektiv och ger tillfälle till
granskning och ifrågasättande av det som sker. Detta är ingen ny uppgift
för folkbildningen, men en uppgift som nu får förnyad aktualitet och
gör studiecirkeln och folkhögskolan till samlingspunkter för människor
med skiftande utbildningsbakgrund.
I folkrörelsernas arbete har studierna en central roll för förnyelse av
ideologi och arbetsformer. litt vitalt folkrörelsearbele, som banai väg lör
nya tankar och påverkar opinionen, har alltid sin grund i ett fritt och
självständigt kunskapssökande.
Folkbildningsarbetet har i väsentlig utsträckning vuxit fram inom
folkrörelserna och den har betjänat folkröreisearbetet genom att bidra
till organisatorisk styrka och ideologisk utveckling. I dag behövs folk-
bildningen som en livgivande kraft inom de traditionella folkrörelserna
och som ett stöd åt nya framväxande rörelser.
I folkbildningen integreras utbildning, kunskapssökande och kultur-
verksamhet. Folkbildningens karaktär av fritt och frivilligt arbete har gi-
vit ett naturligt utrymme för studier inom kulturområdet. Sådana studi-
er är för många viktiga som grund för att utveckla självkänsla, identitet
och kreativitet även om inget samband finns med den egna yrkesrollen.
Studieförbunden och folkhögskolorna har också kommit att inta en
framträdande roll i kulturlivet. Det är inom folkbildningen som ama-
törverksamheten inom kulturområdet har kunnat utvecklats bäst. Ama-
törteater och folkdans, körer och musikgrupper, konst- och skrivarcir-
klar ger inte bara kunskaper utan också nya uttrycksmedel.
Mot denna bakgrund kan det främsta kulturpolitiska motivet för stö-
det till folkbildningen sammanfattas med att den skall bredda kullurin-
tresset i samhället och vidga deltagandet i kulturlivet. Denna uppgift
förutsätter bl.a. uppmärksamhet på de grupper i samhället som inte på
ett naturligt eller självklart sätt ägnar sig åt eget konstnärligt skapande
eller tar del av kulturutbudet.
Studieförbundens och folkhögskolornas betydelse för amatörernas
kulturverksamheter ger dem ett särskilt ansvar för utvecklingen av den
folkliga kulturen. Det är angeläget att höja kvaliteten i den amatörkul-
turella verksamheten. Folkbildningen bör verka lör atl utveckla samver-
kan mellan amatörer och yrkesverksamma och mellan amatörer och
kulturinstitutioner samt -organisationer, lin stor andel av studieförbun-
dens kulturprogram vänder sig till barn och ungdom. Au studieförbun-
2 — Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 82
den på detta sätt tar ansvar för barns och ungdomars deltagande i kul- Prop. 1990/91:82
turlivet är av stor betydelse.
Jag vill i detta sammanhang även kort beröra folkbibliotekens bety-
delse i folkbildningsverksamheten. De svenska folkbibliotekens fram-
växt präglas av en stark folkrörelsetradition och biblioteket har en unik
och central position i samhället. Ett utökat samarbete mellan studieför-
bund, folkhögskolor och folkbibliotek bör vara en naturlig utveckling
för att svara upp mot allmänhetens förväntningar och behov. Jag förut-
sätter att kommuner, studieförbund och folkhögskolor uppmärksammar
den möjlighet som här finns till effektiv samverkan.
Från studieförbunden har under senare tid ofta framförts kritik mot
att regelsystemet kommit att utgöra hinder för arbetet med att förverkli-
ga de centrala folkbildningsmålen. Enligt min mening har myckel i
denna kritik varit berättigat. Genom sin konstruktion premierar de nu-
varande statsbidragssystemen för studieförbund och folkhögskolor ett
kvantitetstänkande. Det gäller för varje anordnare att redovisa så många
studietimmar resp, genomförda elevveckor som möjligt för att inte ris-
kera att förlora sin relativa andel av det totala statsbidraget. Detta får till
följd att de som deltar i någon form av folkbildningsverksamhet ofta är
de som är lätta att rekrytera, dvs. de som känner till värdet av utbild-
ning. Att rekrytera personer som är studieovana och/eller lågmotiverade
till studier eller andra slag av bildningsaktiviteter är svårare och fordrar
större resurser. Nuvarande statsbidragssystem ger inte tillräckliga incita-
ment för ansträngningar av detta slag. Jag kommer senare att redovisa
mitt förslag till ett nytt statsbidragssystem för studieförbund och folk-
högskolor. Detta system skapar förutsättningar för att arbeta med stu-
dieovana eller lågmotiverade grupper.
I granskningen av resursanvändningen och utvärderingen av verk-
samheten i framtiden är det - såväl från statsmakternas sida som från
folkbildningen - naturligt att ställa en rad grundläggande frågor om del-
tagarantal, målgrupper och kostnader för olika typer av aktiviteter. För
riksdag och regering är det av stor vikt att få ett underlag som kan ligga
till grund för bedömningar av måluppfyllelsen av statsbidraget. Det kan
däremot inte bli aktuellt att t.ex. göra en bedömning av hur mycket del-
tagarna har lärt sig. I den fria folkbildningen är prov och kunskapstest
främmande företeelser. Värdet av aktiviteterna skall bedömas i en öppen
debatt bland deltagarna och denna skall ge vägledning för den vidare ut-
vecklingen av verksamheten.
De förslag och riktlinjer, som jag nu har redogjort för, skall enligt
min mening vara styrande för den statliga bidragsgivningen till folkbild-
ningen. Det bör få ankomma på regeringen alt närmare ange grunderna
för att komma i fråga för statsbidrag. En utgångspunkt bör vara att reg-
lerna skall vara enkla och begränsas till de mest väsentliga kriterierna.
De bidrag som kommuner och landsting ger till studieförbund och
folkhögskolor utgör en viktig del i finansieringen av verksamheterna.
Jag förutsätter, att den definition som kommuner och landsting gör av
folkbildningen som helhet, inte kommer att skilja sig på väsentliga
16
punkter från den som riksdag och regering föreslås ställa sig bakom. Jag Prop. 1990/91:82
utgår också från att bidragen från kommuner och landsting skall minst
vara av den omfattning de har i dag, och att de förändringar som nu fö-
reslås i den statliga bidragsgivningen inte skall medföra negativa effekter
inom detta område. Jag förutsätter således att kommuner och landsting
även i fortsättningen skall ta ett ansvar för finansieringen av folkbild-
ningen.
För närvarande finns det elva studieförbund, som får statsbidrag. I)e be-
driver även en allmänt bildande verksamhet, som syftar till att erbjuda
en bred allmänhet studie- och bildningsmöjligheter. Det som ger verk-
samheten dess särprägel och som skiljer den från skola och vuxenutbild-
ning i övrigt, har sitt ursprung i folkrörelsernas studieverksamhet. Det
kan sammanfattas med begreppen frihet, idegemenskap, lokal förank-
ring, deltagarstyrning, ifrågasättande och förändringssträvan. Studieför-
bundens folkbildningsverksamhet kan karaktäriseras som ett fritt kun-
skapssökande under social gemenskap.
Verksamheten bedrivs i form av studiecirklar, kullurgrupper och
kulturprogram. Budgetåret 1989/90 anordnades 316000 studiecirklat
med sammanlagt 2600000 deltagare, 27 500 kulturgrupper med 403 000
deltagare och 102 000 kulturprogram med 11 300 000 besökare.
Studieförbunden får samhällsstöd genom statsbidrag, primärkommu-
nala bidrag och landstingsbidrag. Merparten av statsbidraget och det pri-
märkommunala stödet går till den verksamhet som bedrivs på det lokala
planet, medan landstingsbidragen avser insatser på regional nivå.
Mitt förslag: Studiecirkelverksamhet med gemensamma, plan-
mässigt bedrivna studier skall utgöra basen i den statsbidragsbe-
rättigade verksamheten.
I varje studiecirkel eller kulturgrupp skall det finnas en le-
dare, som är godkänd av en lokal studieförbundsavdelning.
Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har nämnt finns det i dag el-
va studieförbund. Med ett undantag har dessa förbund sin förankring i
olika folkrörelser. Studieförbunden arbetar utifrån en folkrörelsebas
med ideellt engagemang som grundförutsättning för sin verksamhet.
Samtliga studieförbund skall enligt nu gällande förordning ha ett bety-
dande antal lokala avdelningar med egen ekonomisk förvaltning. Varje
studieförbunds styrelse ansvarar för förbundets statsbidragsberältigade
17
verksamhet. Slutligen skall varje studieförbund under vart och ett av de Prop. 1990/91:82
tre senaste redovisningsåren i studiecirklar ha genomfört minst 50000
studietimmar. Studiecirkel- och kulturverksamheten bedrivs i Sverige.
Jag kommer senare att föreslå alt ett folkbildningsråd skall ansvara
bl.a. för fördelning av statsbidrag på olika anordnare av folkbildning.
Rådet kommer att få avgöra under vilka förutsättningar statsbidrag till
såväl befintliga som till nya förbund skall ges. I.nligt min mening är det
rimligt att huvuddelen av de regler som i dag gäller för att ett studieför-
bund skall ha rätt till statsbidrag för sin verksamhet kommer att tilläm-
pas även i fortsättningen. Jag utgår även från att studiecirkelverksamhe-
ten liksom i dag endast skall anordnas i Sverige.
Den nvarande uppdelningen i bidragshänscendc pä hög- och låg
schablontimmar, på olika tilläggsbidrag och på studiecirkel- och kultur-
verksamhet kommer att upphöra. 1 budgettekniskt och i administativt
avseende innebär detta givetvis förändringar. De olika tilläggsbidragen
för studiecirkelverksamheten har tillkommit, dels för att markera prio-
riterade målgrupper eller olika slags ämnesgrupper, dels för att undan-
röja vissa praktiska eller ekonomiska hinder som studieförbunden har
vid anordnandet av dessa studiecirklar. De medel som nu utgår i form
av tilläggsbidrag kommer att föras över till ett samlat folkbildningsan-
slag, och från statens sida kommer de inte längre att särredovisas vid bi-
dragsgivningen. Detta betyder inte att de olika syftena med de nuvaran-
de tilläggsbidragen minskar i vikt. Tvärtom är det även i fortsättningen
viktigt att studieförbunden t.ex. anordnar sådan verksamhet som syftar
att till utveckla handikappades färdigheter, att informera om olika sor-
ters funktionshinder eller att ge medlemmar i handikapporganisationer
utbildning som gör dem bättre skickade att tillvarata sina intressen i
samhället. Det är likaså angeläget att studieförbunden, liksom i dag, an-
ordnar verksamhet i glesbygdsområden, studiecirklar i hemspråk samt
lägger särskild vikt vid studiecirklar i svenska, engelska, matematik och
samhällsinriktade ämnen.
Jag anser att det finns skäl för riksdag och regering att markera vik-
ten av att studiecirkelverksamhet i traditionell mening med planmässigt
bedrivna studier skall utgöra basen i den verksamhet som studieförbun-
den bedriver med stöd av statsbidrag. Det finns däremot, enligt min me-
ning, inte skäl för staten att ange hur stor denna andel bör vara. Denna
fråga anser jag att studieförbunden själva bäst kan bedöma och komma
överens om. Antalet deltagare i en studiecirkel har betydelse när del gäl-
ler utformningen av själva studiearbetet. Om antalet deltagare är för li-
tet är det svårt att uppnå gruppdynamiska effekter och om det är för
stort blir det svårt att hålla samman gruppen. Jag utgår från att studie-
förbunden kommer att göra rimliga avvägningar i detta avseende.
Det nuvarande statsbidragssystemet till studieförbundens verksamhet
kan i stor utsträckning sägas premiera kvantitet framför kvalitet. Ju fler
studiecirklar som inrapporteras desto högre statsbidrag utgår. I ram
t.o.m. budgetåret 1988/89, då antalet redovisade lågschablontimmar hade
betydelse för resp, studieförbunds andel av högschablontimmarna, förde
18
statsbidragssystemet med sig att varje studieförbund drogs in i en jakt Prop. 1990/91:82
på studietimmar för att inte förlora sin relativa andel av högschablon-
timmarna. Riksdagen har dock beslutat att antalet studietimmar med
det högre schablonbidraget försöksvis skall ligga fast under en treårspe-
riod med början budgetåret 1989/90 (prop. 1988/89:100 bil. 10, UbUI7,
rskr. 202). Antalet lågschablontimmar samt de olika s.k. tilläggsbidragen
kan däremot fortfarande rekvireras allt efter behov. Mitt förslag om ett
nytt statsbidragssystem för folkbildningen får bl.a. till följd alt
storlek. Utifrån de mål som staten fastlägger för bidragsgivningen får
studieförbunden härigenom förbättrade möjligheter att satsa på kvalitet i
sina verksamheter utan att förden skull riskera minskat statsbidrag.
Jag övergår nu till att kort anföra några av de skäl, som ligger till
grund för förslaget att särskilt värna om studiecirkelverksamheten. Den-
na har, och har länge haft, en central och betydande roll såväl i det
folkrörelseförankrade studiearbetet som i det allmänna kunskapssökan-
det i stort. Den metodik och de fria arbetsformer, som under lång tid
har utformats i studiecirkelform, passar alla slags ämnen och lämpar sig
mycket bra särskilt för dem som har kort och bristfällig grundutbild-
ning. Deltagarnas kunskaper och tidigare erfarenheter, liksom olika
slags studiematerial, behandlas så att hela gruppen kan tillgodogöra sig
ny information och kunskap. Studiearbetet i cirkeln är demokratiskt;
deltagarna ges möjlighet till gemensamt kunskapssökande utan formella
meriter som mål och med en studietakt som anpassas efter resp, delta-
gargrupps förutsättningar och önskemål.
Det samhälle vi i dag lever i är i många avseenden komplicerat och
det är därför viktigt att så många av oss som möjligt bygger på sina kun-
skaper för att därigenom öka förutsättningarna att på olika sätt vara del-
aktiga i, diskutera, påverka och utforma det som händer runt omkring
oss. När det gäller att ta till sig nya kunskaper anser jag cirkelstudier va-
ra ett viktigt redskap.
Många ämnen eller ämnesområden kräver att det finns en cirkelleda-
re med goda kunskaper inom området. Ledaren har därutöver en viktig
uppgift i att verka för att folkbildningens allmänna mål kommer till ut-
tryck i studiecirkelarbetet. En i nu nämnda avseenden kunnig ledare
bör, menar jag, vara en garanti för största möjliga utbyte av arbetet. Det
bör åligga den lokala studieförbundsavdelningen att pröva och godkän-
na alla ledare i aktiviteter av skilda slag.
Även om jag anser att studiecirkelarbetet bör vara tyngdpunkten i
studieförbundens statsbidragsberätligade verksamhet vill jag betona vik-
ten av den kulturverksamhet som de bedriver. I inledningen till delta
avsnitt har jag redovisat några data rörande kulturverksamheten. Av
denna framgår att ett mycket stort antal personer årligen kommer i kon-
takt med de olika kulturaktiviteter som anordnas av studieförbunden.
Verksamheten är till sin art mycket mångskiftande och berör alla konst-
områden - föreläsningar, sång, musik, dans, teater, litteratur, konst och
konsthantverk, film, foto och bild samt dokumentation. Genom studie-
19
förbundens breda organisationsförankring kommer stora delar av be- Prop. 1990/91:82
folkningen i kontakt med kulturaktiviteter av skilda slag. I denna verk-
samhet deltar såväl kulturarbetare som amatörer. Det är angeläget att
studieförbunden fortsätter att sträva efter att sprida kulturintresset till
nya grupper, att stimulera människors eget skapande och att främja ett
utvidgat deltagande i kulturlivet. Det är även angeläget att en positiv vä-
xelverkan äger rum mellan folkbildningens amatörkulturella aktiviteter,
kulturarbetare och kulturinstitutionerna.
Det finns i dag 128 statsbidragsbcrättigadc folkhögskolor, varav 77 drivs
av folkrörelser, organisationer eller stödföreningar och 51 av landsting
och kommuner. De flesta folkhögskolorna ligger pä landsbygden men
det finns också folkhögskolor i tätorterna. Verksam hetsåret I 988/89 ge-
nomförde folkhögskolorna sammanlagt 719000 elevveckor, varav
431000 i form av långa kurser (15 veckor eller längre) och 188000
veckor som korta kurser (2 till 14 dagar). Varje år studerar ca 18000
personer vid skolornas långa kurser och ca 2I3OOO personer vid de kor-
ta.
Folkhögskolorna får samhällsstöd genom statsbidrag, landstingsbi-
drag och kommunbidrag. Av statskontorets rapport (1990:3, Statsbidrag
till folkhögskolan) framgår att de offentliga bidragen svarar för 61 % av
de årliga kostnaderna för rörelse- och stödföreningsskolorna, medan
motsvarande andel för landstingsfolkhögskolorna utgör drygt 80 %.
Mitt förslag om en förändrad ansvarsfördelning mellan statsmakterna
och folkbildningen får till följd att en stor del av kommitténs förslag in-
nefattar sådana frågor som inte skall föranleda direkta ställningstagan-
den av riksdag och regering utan skall avgöras av huvudmännen för
folkhögskolorna. Det betyder givetvis inte att dessa frågor är av mindre
betydelse för folkhögskolans verksamhet framöver. Jag utgår från att så-
väl kommitténs överväganden och förslag som de synpunkter, som har
framförts från remissinstanserna, i olika avseenden kommer att utgöra
ett bra underlag för de bedömningar och beslut rörande den fortsatta
folkhögskoleverksamheten som huvudmännen och folkhögskolans per-
sonal nu har att göra.
Jag övergår nu till närmast att behandla de villkor som jag anser
skall vara förknippade med statligt stöd till folkhögskoleverksamhet,
varefter jag tar upp vissa andra frågor som rör verksamheten.
20
Prop. 1990/91:82
Mitt förslag: Varje folkhögskola skall ha en styrelse.
All undervisning som anordnas vid en folkhögskola med
statsbidrag skall vara avgiftsfri.
Allmänna kurset skall utgöra basen i folkhögskolornas
verksamhet. Den totala omfattningen av allmänna kurset vid en
folkhögskola skall årligen utgöra minst 15 procent av verksam-
heten.
Den allmänna kursen skall vant avsedd främst löt dem som
saknar grundskole- eller gymnasieutbildning.
Till allmän kurs får antas den som fyller minst IX år det ka-
lenderår kursen börjar eller är äldre. Utan hinder av delta fät
en folkhögskola anta en elev som går ett individuellt program i
gymnasieskolan eller en elev som skall delta i en kurs som inte
har sin motsvarighet i det offentliga skolväsendet.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag i fråga om sty-
relsen. Kommittén anser att styrelsen skall besluta om vilka samrädsor-
gan som skall finnas vid varje skola och hur dessa skall vara sammansat-
ta. Enligt kommittén skall företrädare för de studerande, lärare och öv-
rig personal ha rätt att närvara vid styrelsens sammanträden och att där-
vid delta i överläggningarna, ställa förslag samt anteckna skiljaktig me-
ning till protokollet.
I fråga om personal vid folkhögskolan anser kommittén att behovet
av denna skall bedömas utifrån en av styrelsen fastställd verksamhets-
plan. Enligt kommittén bör det även slås fast att rektor skall ansvara för
den pedagogiska ledningen av skolans verksamhet.
Remissinstanserna: SÖ, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation
(RIO) och några landsting tillstyrker förslaget att varje skola skall ha en
styrelse. Landstingsförbundet anser att det klarare måste framgå all det
skall vara möjligt för ett landsting med flera landstingsdrivna folkhög-
skolor att självt avgöra om dessa skall ha en gemensam styrelse eller var
sin. Svenska Folkhögskolans lärarförbund (SFIII.), Lärarnas Riksför-
bund (LR), Sveriges Folkhögskolelevers l örbund (SI EF') samt etl flertal
företrädare för folkhögskoleslyrelser och frän lärarråd understryker vik-
ten av att varje folkhögskola har en egen styrelse.
Bl.a SFIIL, Tjänstemännens Centralorganisation (ICO), LR och
SFEF kräver också att varje skola, liksom nu, skall ha förord ni ngsregle-
rade lärarråd och kursråd som garantier för lärarnas och kursdeltagar-
nas medinflytande.
21
Allmän kurs
Prop. 1990/91:82
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar kommitténs förslag att
de allmänna kurserna bör finnas kvar och att folkhögskolorna genom
flexibla arbetsformer och särskilda satsningar främst bör sträva efter att
rekrytera korttidsutbildade till dessa kurser. Uppfattningarna är däremot
delade när det gäller såväl minsta längd som antal deltagare vid dessa
kurser. Riksrevisionsverket (RRV), SÖ, SFEF, Landstingsförbundet och
landstingen i Sörmlands, Hallands, Älvsborgs, Värmlands och Gävle-
borgs län m.fl. anser i likhet med kommittén att varje skola skall anord-
na minst en allmän kurs om minst 30 veckors längd och lägst 20 delta-
gare vid kursstarten. Andra, t.ex. SFHL, Bohuslandstinget, Örebro och
Västerbottens läns landsting, Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) och
Pensionärernas Riksorganisation (PRO) anser att kommitténs förslag
om kurslängd och deltagarantal kan få negativa effekter speciellt för
mindre skolor utanför tätorterna och förordar därför att de nuvarande
bestämmelserna får stå kvar, dvs. årligen minst två kurser om minst 15
veckors längd vardera, som ansluter till varandra och med vardera lägst
20 deltagare. RIO menar att det är tillräckligt om varje skola årligen an-
ordnar minst en 30 veckor alternativt varje termin en 15 veckor lång
kurs samt att varje skola dessutom anordnar kortare allmänorienterandc
kurser med en sammanlagd kursvolym om 600 clevveckor för deltagare
ur de prioriterade målgrupperna. Enligt RIO skulle kravet om de korta
kurserna helt eller delvis kunna fullföjas med långa kurser.
Skälen för mitt förslag: Jag delar den principiella uppfattning, som
förs fram av folkhögskolekommittén och av vissa remissinstanser att hu-
vudmannen och styrelsen skall avgöra styrelseformen och att styrelsen
skall avgöra hur skolans verksamhet skall organiseras. Delta synsätt är
enligt min mening i höggrad förenligt med den fria ställning, som folk-
högskolan i övrigt redan har.
De remissinstanser, som anser att det bör föreskrivas att det skall fin-
nas lärarråd och kursråd som garantier för lärarnas och kursdeltagarnas
medinflytande, menar att detta bl.a. för med sig ett ökat engagemang
från styrelsens sida och ger bättre förutsättningar för t.ex. kontinuitet
och förnyelse. Jag anser inte att frågor om medinflytande skall författ-
ningsregleras när det gäller folkhögskolan. Det är min övertygelse att
huvudmännen för de olika folkhögskolorna även i fortsättningen kom-
mer att se det som angeläget att finna lämpliga former för samråd och
därigenom möjliggöra en så stor uppslutning som möjligt kring verk-
samheten. Även om det ytterst är styrelsen som bär ansvaret för verk-
samheten är det självfallet viktigt att den tillsammmans med skolans
personal och elever strävar efter att forma skolarbetets inriktning, inne-
håll och arbetsformer på ett sätt som lämpar sig för den enskilda folk-
högskolan. Det är en viktig fråga för varje skola att finna egna lösningar
i detta avseende.
22
Allmän kurs
Prop. 1990/91:82
Den allmänna kursen motsvarar i stort den utbildning som ges i grund-
skolan och/eller i gymnasieskolan. Beroende på kursens längd och del-
tagarnas förkunskaper kan genomgången kurs ge allmän behörighet för
högskolestudier. Statistiska centralbyrån har visat att det år 1988 fanns
drygt 800 000 personer i åldern 16-64 år som hade kortare förgymnasial
utbildning än nio år. Flertalet av dem var i åldrarna 35-64 år. I de yngre
åldersgrupperna var flertalet invandrare. Behoven av kompletterande
utbildningsinsatser, för all tillgodose grundskolekiinskaper, kommer att
kvarstå länge än. Såväl komvux som folkbildningen har viktiga uppgif-
ter när det gäller att tillgodose dessa behov.
Jag delar de bedömningar som kommittén redovisar som skäl till sitt
förslag att allmänna kurser bör finnas på alla folkhögskolor. Kommittén
betonar t.ex. att allmänna kurser alltjämt behövs lör korttidsutbildade
men att kurserna kan och bör utformas på ett mer flexibelt sätt än nu.
De allmänna kurserna bör ge kunskaper och färdigheter i allmänna äm-
nen. I SOs föreskrifter definieras den allmänna kursens innehåll till "ett
brett ämnesurval". Jag anser i likhet med bl.a. kommittén att denna de-
finition fortfarande är användbar. Det måste självfallet vara så, att det
inom detta begrepp för den allmänna kursens innehåll, finns utrymme
för nya ämnesområden av skilda slag. Kommittén ger som exempel på
sådana nya områden bl.a. datakunskap samt miljö- och energifrågor.
Om de allmänna kurserna avser att ge allmän eller särskild behörig-
het för högskoleutbildning bör de självfallet i allt väsentligt ge kunska-
per och färdigheter, som är likvärdiga dem i gymnasieskolan. Däremot
anser jag inte att ämnena eller ämnesområdena behöver vara identiska
till sin benämning med dem som gäller för gymnasieskolan eller kom-
vux. Detta gäller även rörande studiegång och arbetssätt. Det är i stället
önskvärt att folkhögskolorna utvecklar och tillämpar alternativa model-
ler för stoffgruppering och metoder.
Förekomsten av allmänna kurser vid folkhögskolorna har länge setts
som ett utbildningspolitiskt huvudmotir för att bevilja folkhögskolorna
statsbidrag. De minimikrav som i dag finns, innebär att 600 elevveckor
av en folkhögskolas totala undervisningsvolym skall användas för all-
män kurs. För en skola, som har en statsbidragsberältigad årsvolym om
4 500 elevveckor, innebär det således att ca 13 procent av undervisnings-
volymen utgör detta minimikrav.
Mitt förslag rörande den allmänna kursen innebär att den även i
fortsättningen skall utgöra en viktig del av verksamheten vid samtliga
folkhögskolor. Riksdag och regering skall inte längre fastställa minsta
antal deltagare för dessa kurser. Delta överlåts till folkhögskolorna och
deras styrelser. Dessa har att se till alt allmänna kurser, som riktas till
korttidsutbildade deltagare, anordnas vid skolorna. Även om del blir
möjligt att anordna kortare allmänna kurser utgår jag vidare från att
längre allmänna kurser skall känneteckna folkhögskolornas verksamhet.
23
I mina övergripande motiv för statsbidrag till det fria bildningsarbe- Prop. 1990/91:82
tet har jag bl.a. betonat vikten av folkbildningen i utbildningspolitiskt
avseende. För folkhögskolans del innebär den allmänna kursen en vik-
tig förutsättning för att leva upp till detta mål. Med hänsyn dessutom till
att mitt förslag om allmän kurs innebär en uppmjukning av de regler,
som för närvarande gäller för sådana kurser, anser jag det vara ett rim-
ligt krav för folkhögskolorna att uppfylla.
Jag kommer senare att föreslå att statsbidrag för bl.a. vissa avgränsade
utbildningar som riktas till personer med funktionsnedsättningar skall
utgå i särskild ordning. För deltagare som är i behov av särskilt stöd i
undervisningen utgår, utöver det reguljära bidraget, bidrag med ytterli-
gare 50%, den s.k. handikappschablonen, som är avsett för åtgärder som
underlättar studiesituationen för psykiskt, fysiskt, socialt och språkligt
handikappade deltagare. Medel, motsvarande dem som i dag utgår för
ändamålet, kommer att ingå i det samlade bidraget till folkbildningen
som skall fördelas av folkbildningsrådet. Det är en angelägen uppgift för
rådet att verka för att folkhögskolorna tar ansvar för att personer med
funktionshinder av skilda slag kan delta i undervisningen.
Ålder
Liksom vad fallet är nu kommer folkhögskolorna även i fortsättningen
att ha rätt att välja sina målgrupper. De regler beträffande ålder, som i
dag finns för folkhögskolan, är förhållandevis detaljerade. luiligl min
mening skall den som påbörjar allmän kurs vid folkhögskolan lylla
minst 18 år under kursens första år eller vara äldre. Del bör dock vara
möjligt för en folkhögskola att anta en yngre elev, som går ett individu-
ellt program i gymnasieskolan, till undervisningen. Likaså får folkhög-
skolorna anta dem som är under 18 år till sådana kurser som inte har
sin motsvarighet i det offentliga skolväsendet. Jag vill dock betona att
folkhögskolan främst bör vara avsedd för vuxna personer.
Mitt förslag: Den statliga regleringen av tjänsterna som lärare
och rektor vid folkhögskolan skall upphöra med utgången av
budgetåret 1990/91.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av bl.a. Statens arbetsgivarverk
(SAV), Landstingsförbundet, Kommunförbundet, RIO, Folkbildnings-
förbundet, LO samt av flera landsting. SFHL, LR och SFEF samt ett
stort antal lärarråd avvisar kommitténs förslag. SFHL anför bl.a. att det
finns risk för uppsplittring på flera avtalsområden och att erfarenheter
24
från lokala system visar att kvinnor ofta missgynnas i dem. Förbundet Prop. 1990/91:82
menar även att det är viktigt att folkhögskolan även i framtiden ses som
ett organ med offentliga myndighetsuppgifter.
Skälen for mitt förslag: Riksdagens beslut med anledning av proposi-
tionen om kommunalt huvudmannaskap för lärare, skolledare, biträ-
dande skolledare och syofunktionärer (prop. 1989/90:11, UbLJ9, rskr.58)
innebär att den statliga regleringen av nämnda tjänster har upphön. I
nämnda proposition anförde jag all förslaget rörande de statligt leglera-
de tjänsterna i det kommunala skolväsendet borde få konsekvcnsct ock-
så för de statligt reglerade tjänsterna vid folkhögskolorna. Jag meddelade
även att jag avsåg att återkomma till regeringen med förslag till riksda-
gen sedan frågan hade behandlats av folkhögskolekommittén
Lärare och rektorer vid folkhögskolorna har tjänster där avlönings-
förmånerna fastställs under medverkan av regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer. Därmed följer enligt 2 kap. I § lagen
(1976:600) om offentlig anställning att dessa tjänster är statligt reglerade.
För denna personal gäller s.k. dubbelt huvudmannaskap. Detta innebär
att de är anställda av huvudmannen för resp, folkhögskola medan staten
med stöd av lagen (1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa
avtalsförhandlingar m.m. - den s.k. ställföreträdarlagen - och ett särskilt
riksdagsbeslut (prop. 1967:131, SU134, rskr. 327) förhandlar och sluter
avtal om deras avlöningsförmåner och övriga anställningsvillkor.
Staten utfärdar också vissa föreskrifter om deras anställningar, l ör
övriga anställda vid folkhögskolorna svarar huvudmännen ensamma för
denna uppgift liksom för förhandlingar om anställnings- och lönevill-
kor. I dag finns således inget enhetligt arbetsgivaransvar inom folkhög-
skolan. Det delade personalansvaret medför nackdelar bl.a. i avtalssam-
manhang. Förhandlingar om löne- och anställningsvillkor förs i dag
mellan statens arbetsgivarverk och de statsanställdas huvudorganisatio-
ner trots att det inte är staten utan resp, folkhögskola eller folkhögsko-
lestyrelse som är arbetsgivare. Kommittén har vid sina överväganden setl
betydande fördelar med ett enhetligt personalansvar. Fin fördel är all
huvudmännen och folkhögskolestyrelserna då lättare kan disponera den
samlade personalstyrkan efter behov och rådande förutsättningar, lin
annan fördel är att en samordning av lärartjänstgöring på folkhögskola
och i det fria bildningsarbetet underlättas.
Mitt förslag om ett förändrat personalansvar för folkhögskolans lära-
re och rektorer bör genomföras den 1 juli 1991. Det innebär att fr.o m.
denna tidpunkt upphör den statliga regleringen av lärar- och rektors-
tjänster och att huvudmännen eller dess styrelse fr.o.m. samma tidpunkt
har ansvar för att tjänsterna regleras på annat sätt, .lag har under hand
erfarit att RIO förbereder bildandet av en arbetsgivai kommitté, som till-
sammans med Landstingsförbundet och Kommunfölbundel kommer att
förhandla med arbetstagarparlerna om ett nytt avtal för folkhögskolor-
nas lärare och rektorer, linligt min mening är del också naturligt att
huvudmännen i samråd med de avtalsslutande parterna får avgöra behö-
righetsfrågor för lärare och rektorer vid folkhögskolorna.
25
I denna fråga har jag samrått med statsrådet Wallström.
Prop. 1990/91:82
Min bedömning: Grundutbildningen för fritidsledare får även i
fortsättningen bedrivas vid folkhögskolor.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med min bedömning.
Kommittén konstaterar att centralt utarbetade studieplaner är svåra
att förena med den profilering av verksamheten som förordas och att
den samordning som kan komma att behövas bör ske i friare former än
nu. Detta kan ske t.ex. genom att företrädare för avnämare, för yrkes-
verksamma fritidsledare och för utbildningarna bildar en central refe-
rensgrupp. Denna kan ha till uppgift att formulera mål för utbildning-
arna samt följa upp verksamheten m.m. Kommittén anser vidare att del
är önskvärt att studerandegruppernas storlek och antalet undervisnings-
timmar i högre grad än nu varieras efter behovet och att ett ökande an-
svar läggs på de studerande under utbildningens gång.
Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser tillstyrker i allt vä-
sentligt kommitténs förslag rörande grundutbildningen, däribland soci-
alstyrelsen, Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), SFHL, SFEF,
RIO, LR, TCO, Svenska kyrkans centralstyrelse och Nykterhetsrörelsens
landsförbund. Fritidsledarskolorna, samarbetsorganisation för fritidsle-
darutbildning inom svensk folkhögskola, menar att fritidsledarutbild-
ningen även i fortsättningen skall ligga på folkhögskolan, men anser alt
kommittén har saknat personella och tidsmässiga resurser för all göra
en grundlig undersökning och analys av viktiga basfakta rörande utbild-
ningen och att många av slutsatserna i betänkandet därför är osäkra. Or-
ganisationen anser vidare att kommittén har underskattat värdet av en
enhetlig yrkesutbildning även i framtiden och att det är viktigare att ut-
bilda generalister än specialister.
RRV, SO, Kommunförbundet och TCO anser att folkhögskolan inte
skall ha monopol på fritidsledarutbildningen. En sådan utbildning bör
även kunna anordnas inom högskolan. Riksidrottsförbundet är positivt
till ett närmare samarbete med högskolan.
Skälen för min bedömning: Folkhögskolekommittén har övervägt om
den skall föreslå att grundutbildningen för fritidsledare även skall för-
läggas till högskolan. Kommittén har därvid funnit att övervägande skäl
talar för att folkhögskolan även i fortsättningen har denna uppgift. För
egen del har jag inga invändningar mot att folkhögskolorna anordnat
fritidsledarutbildning, utan finner det positivt om skolorna åtar sig den-
na uppgift. Jag delar således uppfattningen att folkhögskolorna är väl
lämpade att anordna denna utbildning. De skäl som talar för folkhög-
skolan är förutom dess arbetssätt också växlingen mellan praktik och
teori. Till detta kommer dess närhet till folkrörelserna. Detta gör alt
folkhögskolorna kan svara mot fritidsverksamhetens inriktning, såväl i
26
kommunal som i föreningsdriven verksamhet, folkhögskolornas kun- Prop. 1990/91:82
skapstradition, som t.ex. förutsätter ett aktivt deltagande från de stude-
rande vid planering och genomförande av utbildningen, ger därtill en
god förberedelse för arbetet som fritidsledare. Jag vill emellertid betona
att vad jag nu talar om är inte ett monopol för folkhögskolorna utan en
tillåtelse för att statsbidraget går till sådant ändamål vid skolorna.
En tydligare profilering, som jag i likhet med kommittén finner an-
gelägen för de skolor som arbetar med fritidsledarutbildning, kan ta sig
flera olika uttryck. I många fall kan det röra sig om att mer anpassa ut-
bildningen till en folkrörelses aktuella behov, i andra kan det vara
lämpligt att få till stånd en inriktning som mer svarar mot kommuner-
nas behov. Huvudsaken är att folkhögskolorna tar vara på de möjlighe-
ter som finns att variera utbildningen alltefter varje skolas egna förut-
sättningar och avnämarnas behov.
1 likhet med vad som föreslås ske för den övriga verksamheten vid
folkhögskolorna, skall folkhögskolorna och deras styrelser även lör Iri-
tidsledarutbildningens del, i högre grad än vad som nu gäller, själva la
ansvar för den direkta utformningen m.m. Jag finner därför inte anled-
ning att närmare gå in på frågor som rör t.ex. samordning av Itilidsle-
darutbildningarna, studerandegruppernas storlek eller antalet undervis-
ningstimmar. Dessa och andra liknande frågor anser jag alt skolorna
själva skall ta ställning till.
Det har från många håll påtalats behovet av en påbyggnadsutbildning
för dem som t.ex. arbetat några år i kommunal fritidsverksamhet och
som har genomgått fritidsledarutbildning, fritidspedagogutbildning eller
annan motsvarande utbildning. Såväl kommittén som ett flertal remiss
instanser aktualiserar också denna fråga. Även jag anser att det finns
skäl att överväga en påbyggnadsutbildning för dem som är verksamma
inom detta område. Chefen för utbildningsdepartementet har för avsikt
att senare återkomma till denna fråga.
Lärarutbildning och fortbildning
I mina förslag till övergripande mål för den statsbidragsstödda folkbild-
ningsverksamheten har jag bl.a. betonat dels behovet av folkbildningsin-
satser inom olika områden dels vikten av att folkbildningen tydligt pro-
filerar sin verksamhet i förhållande till den av samhället anordnade
grund- och yrkesutbildningen. Med det samlade personalansvar som hu-
vudmännen för folkhögskolorna föreslås få, blir det naturligt att de får
ett större inflytande än nu på lärarutbildningen samt att de övertar an-
svaret för fortbildningen.
Lärarnas pedagogiska och ämnesmässiga kompetens har avgörande
betydelse för att upprätthålla kvaliteten på uppläggningen och genomfö-
randet av folkhögskolornas verksamhet. Delta gäller såväl för behörig
27
hetsgivande kurser som för övriga kurser. Fortbildningen spelar i detta Prop. 1990/91:82
sammanhang en stor roll. Den skall syfta till att öka måluppfyllelsen
och utveckla verksamheten vid såväl den enskilda folkhögskolan som i
folkbildningen i stort. Då det naturligtvis ligger i huvudmannens intres
se att upprätthålla en hög kompetensnivå hos personalen utgår jag från
att kompetensutveckling, bl.a. i form av fortbildning kommer alt spela
en viktig roll. Jag vill här understryka fortbildningens betydelse lör ut-
vecklingen av folkhögskolan. Det är självklart många skilda behov och
intressen som fortbildningen skall möta och tillgodose. Det är därför
nödvändigt att planera fortbildningsinsatserna så att de blir ett led i en
medveten förändring och förbättring av kompetensen vid folkhögsko-
lan.
Studieomdöme vid folkhögskolorna
Studieomdömet är ett urvalsinstrument för sökande till högskolan inom
folkhögskolekvoten. Som normeringsinstrument för studieomdömet har
sedan ett tiotal år använts en specialkonstruerad version av högskolepro-
vet, det s.k. folkhögskoleprovet. Kostnaderna för rättning av provet har
uppgått till ca 250 000 kr. per år. Linder det senaste året har SO inte er-
hållit medel för detta normeringsinstrument. Någon normering har där-
för inte ägt rum. Kommittén konstaterar att det tidigare använda syste-
met har mist en stor del av sitt värde genom att mer än hälften av sko-
lorna inte deltar i folkhögskoleprovet. Enligt kommitténs mening kan
det ifrågasättas om något instrument för normering av detta slag behövs
med tanke på hur den grupp som deltar i proven numera är samman-
satt. Jag delar kommitténs bedömning i detta avseende och menar såle-
des att det inte längre behövs ett särskilt normeringsprov för att studie-
omdömen skall kunna sättas. Lärarkollektivets bedömningar skall enligt
min mening vara tillräckliga. Detta förutsätter dock att nuvarande re-
kommendation om fördelning av omdömesgrader följs på skolorna och
att folkhögskolorna gemensamt uppmärksammar och ålgärdar avsteg
från den befintliga rekommendationen.
Kommittén ifrågasätter om studieomdömet alls kommer alt behövas
i framtiden om högskoleprovet blir så allmänt som det förväntas bli
Om erfarenheterna av de nya reglerna för tillträde till högskolan visar
att det inte längre finns skäl all ha graderade studieomdömen och all ha
en särskild kvotgrupp för folkhögskolesökande, bör en förändring av ur-
valsreglerna till högskolan i detla avseende övervägas. Jag delar denna
uppfattning.
28
Mitt forslag: Statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor
skall utgå i form av ett gemensamt bidrag uttryckt i kronor. Bi-
draget skall fördelas av ett folkbildningens eget organ, ett folk-
bildningsråd.
En årlig justering av bidraget skall göras med hänsyn till lö-
ne- och prisutvecklingen i samhället.
Statsbidraget skall, utan rekvisitionsförfarande, betalas ut
halvårsvis i förskott.
Nuvarande grunder för beräkning av och villkor för statsbi-
drag till studieförbund och folkhögskolor upphör att gälla.
För viss verksamhet bör statsbidrag utgå i annan ordning.
Det nya statsbidragssystemet skall träda i kraft den I juli
1991.
Skälen för mitt forslag: 1 förordningarna (1981:518) om statsbidrag
till studiecirklar m.m. och (1981:519) om statsbidrag till kulturverksam-
het i studieförbunden m.m. samt (1977:551) om folkhögskolan anges de
villkor, som gäller för statsbidrag till studieförbund och folkhögskolor.
Statsbidrag utgår för närvarande till folkbildningen främst ur två an-
slag under åttonde huvudtiteln, dels C 4. Bidrag till studieföl humlen
m.m., dels C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m., häda anslagen
förslagsvis betecknade. Som en följd av att statsbidraget i stor omfattning
är detaljreglerat, är en rad anslagsposter för skilda ändamål upptagna
under anslagen.
Vidare utgår vissa resurser för forskning och fortbildning inom folk-
bildningsområdet ur anslagen B 7. Forskning inom skolväsendet m.m.
och B 8. Fortbildning m.m.
Enligt min mening har den detaljreglering, som i dag styr den statli-
ga bidragsgivningen, kommit att bli alltför omfattande. Denna mening
delas såväl av folkhögskolekommittén som av många remissinstanser.
Även i SÖs rapport Studieförbunden inför 90-talet och i de skriftliga
synpunkter som studieförbunden har redovisat i samband med rappor-
ten framförs liknande synpunkter.
Denna detaljreglering av den statliga bidragsgivningen har i sig lett
till att utvecklingen av nya arbetsformer inom folkbildningen försvårats.
Statsbidragens utformning har även lett till att mycken tid och kraft har
behövt läggas ned på administration såväl från tillsynsmyndigheternas
sida som från utbildningsanordnarnas.
Jag har i det föregående redovisat min syn på folkbildningens roll i
samhället och riktlinjer för bidragsgivningen till studieförbundens och
folkhögskolornas verksamhet. Inom de gränser,som riktlinjerna ställer
upp, bör folkbildningen själv få bestämma inriktningen på sin verksam-
29
het. Detta leder enligt min mening till att statsbidragets roll som styrin- Prop. 1990/91:82
strument för verksamheten kraftigt bör tonas ned. Statsbidraget bör såle-
des inte knytas till ett omfattande regelsystem som i stor utsträckning
styr verksamheten. Jag bedömer att företrädare för folkbildningen på
eget ansvar, utifrån angivna riktlinjer, kan avgöra hur det tilldelade
statsbidraget skall användas för skilda verksamhetsområden.
Med färre regler och friare verksamhetsformer bör folkbildningens
anordnare få bättre förutsättningar att nå de folkbildningsmål som efter-
strävas och möjliggöra att verksamhetens innehåll och kvalitet sätts i
centrum. Den hittillsvarande fokuseringen på hur man uppfyller de for-
mella regler, som styr statsbidraget, måste ersättas av en kontinuerlig
mål- och innehållsdiskussion, som grundas på en fortlöpande lokal och
central uppföljning och utvärdering av folkbildningsarbetet. Jag kom-
mer senare att redovisa mina förslag beträffande uppföljning och utvär-
dering av den verksamhet som får statligt stöd.
Mitt förslag innebär således att statsbidraget för folkbildning utgår i
form av ett totalbelopp. Det bör därefter ankomma på företrädare för
folkbildningen att utifrån de grunder, som jag tidigare berört, fördela bi-
draget på anordnarna. Som jag förut har nämnt avses att lolkbildnings-
organisationerna skall bilda ett nytt gemensamt organ för detta ändamål:
ett folkbildningsråd. Jag skall längre fram gå in på rådets närmare upp-
gifter.
Ca 80 % av studieförbundens och folkhögskolornas kostnader kan
hänföras till löner medan 20 % kan hänföras till varor och tjänster. I)cn
årliga prisomräkningen av anslaget skall utgå från denna fördelning av
kostnaderna och baseras på den genomsnittliga timlöne- och prisutveck-
lingen i samhället. Hänsyn kommer således att tas till redan inträffade
kostnadsförändringar. Prisomräkningen skall däremot inte ha några in-
slag av förväntade pris- och löneförändringar.
Det nya statsbidragssystemet bör enligt min mening underlätta för
studieförbund och folkhögskolor att på relativt kort sikt kunna minska
sin administration. Jag finner det därför rimligt att det fr.o.m. budget-
året 1992/93 ställs ett produktivitetskrav även på folkbildningsområdet.
Jag avser därför att i samband med 1992 års budgetproposition återkom-
ma till regeringen med närmare förslag härom.
Jag kommer nu att övergå till att närmare redovisa mina förslag av-
seende den verksamhet för vilken statsbidrag skall utgå i annan ordning
än vad som nu redovisats.
30
Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Lindqvist.
Mitt förslag: Nämnden för vårdartjänst (NV) skall fr.o.m. bud-
getåret 1991/92 disponera de statsbidrag som utgår ur anslaget C
6. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. för särskilt kost-
nadskrävande utbildningsinsatser för personer med funktions-
hinder.
NV skall även disponera oeh till Synskadades riksförbund
(SRF) utbetala det särskilda statsbidrag som för närvatande ut-
går ur anslaget C 4. Bidrag till studieförbunden m.m. lör bidrag
till teknisk anpassning av studiemateriel för synskadade och
dövblinda.
Skälen för mitt förslag: Folkhögskolans och studieförbundens arbets-
former har visat sig vara utvecklande och stimulerande för många per-
soner med funktionsnedsättningar av skilda slag. T.ex. kan kursinnehåll
och utbildningens genomförande ges en individuell utformning efter
varje deltagargrupps behov. Vid folkhögskolan ger internatboendet dess-
utom möjligheter till sociala kontakter även vid sidan av studierna. Ur
folkhögskoleanslaget utgår särskilda statsbidrag till flera avgränsade ut-
bildningar eller åtgärder i samband med utbildningar med speciell in-
riktning inom handikappområdet. Dessa är: kurser för vuxna dövblinda
med anhöriga, undervisning i teckenspråk för syskon till döva, hörsel-
skadade eller talskadade kursdeltagare, anpassningskurser för personer
med funktionsnedsättningar, utbildning av tolkar för döva, dövblinda,
synskadade och hörselskadade, teckenspråkslärarutbildning, bidrag för
att öka tillgängligheten vid folkhögskola för handikappade elever, vissa
rese- och inackorderingskostnader, medel för fortbildningsinsatser för
dem som arbetar med anpassningskurser, extra förstärkningsåtgärder för
handikappades studier samt bidrag för elevassistans.
Ur studieförbundsanslaget utgår ett särskilt bidrag till SRF för tek-
nisk anpassning av studiemateriel för synskadade och dövblinda.
Nämnden för vårdartjänst (NV) är en statlig myndighet som hör till
socialdepartementets verksamhetsområde. Den har bl.a. till uppgift att
organisera verksamheten med vårdartjänst samt administrera det statliga
bidraget till denna. Vårdartjänst, dvs. personlig och praktisk hjälp, er-
bjuds svårt rörelsehindrade som studerar i eftergymnasial utbildning el-
ler vid folkhögskola. Den omfattar hjälp med de funktioner som hör till
den dagliga livsföringen, som den studerande inte klarar själv och som
inte tillgodoses på annat sätt.
Under och i samband med undervisningen motsvaras vårdat tjänsten
av elevassistans för vilken, såvitt gäller folkhögskolestudici, bidrag utgår
ur folkhögskoleanslaget. Bidraget till elevassistans hanteras av SO.
3 — Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 82
NV och SÖ har upprättat ett nära samarbete vid fördelningen av bi- Ihop. I,MJO/,)1:82
dragen till vårdartjänst resp, elevassistans. Aven om NV inte har alt ar-
beta med direkta utbildningsfrågor, har nämnden genom sina nuvaran-
de uppgifter många och fortlöpande kontakter med folkhögskolor och
kunskaper om deras arbetssätt och förutsättningar i skilda avseenden.
Enligt min mening har därför NV goda förutsättningar alt hanlera de
särskilda statsbidrag som jag i det föregående har redogjort för. Jag kom-
mer även senare att under avsnittet Anslagsfrågor för budgetåret
1991/92, anslaget C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbild-
ningen föreslå, att NV tillförs vissa resurser för sin administration av bi-
draget. Dessa resurser bör helt eller delvis kunna användas för att bred-
da nämndens kompetens inom utbildningsområdet. Fr.o.m. budgetåret
1991/92 föreslås därför att NV får disponera ifrågavarande statsbidrag
och fördela dessa till de folkhögskolor som anordnar sådan undervis-
ning. Det bidrag som utgår till SRF ur studieförbundsanslaget bör även
lämpligen hanteras av NV.
Det ankommer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser för
verksamheten.
Statsrådet Lindqvist kommer senare att återkomma till regeringen
med förslag om erforderliga ändringar i instruktionen för NV.
Mitt förslag: Verksamheten vid nuvarande Samernas folkhög-
skola bör fortsätta. Statsbidrag skall utgå i särskild ordning.
Kommitténs förslag: Överensstäm mer med mitt förslag såtillvida atl
bidrag bör utgå i samma omfattning som nu och alt bidraget bör sam-
ordnas till ett särskilt bidrag.
Remissinstanserna: Samernas folkhögskola i Jokkmokk konstaterar
att elevantalet under 1980-talet successivt har minskat, vilket hat lett till
att skolan har fått såväl rekryteringsproblem som ekonomiska problem.
SÖ har under de senaste åren beviljat dispens för skolan att anordna all-
män kurs med ett lägre antal elever än vad slatsbidragsbcslämmelserna
anger. Skolans övriga verksamhet, slöjd-, renskötsel- och ekologilinjer-
na, är dock så värdefulla ur samisk kulturpolitisk synpunkt att det vore
berättigat med en generell dispens om kravet på allmän kurs.
Skälen för mitt förslag: Jag har tidigare föreslagit att som ett villkor
för statsbidrag skall varje folkhögskola årligen anordna allmänna kurser
i viss omfattning. Samernas folkhögskola i Jokkmokk har under senare
år haft svårigheter att rekrytera elever till allmän kurs. Av skolans ytt-
rande framgår att man befarar att dessa svårigheter kommer att bestå
framöver. Detta innebär att ett av de viktigaste motiven för statsbidrag
därmed inte kommer att kunna uppfyllas.
32
Jag anser det emellertid synnerligen angeläget all den verksamhet, 1’lop. IW) I ;82
som bedrivs vid skolan, lever vidare för att därigenom bidra till all den
samiska kulturen i dess olika former och uttryckssätt ges reella möjlig-
heter att föras vidare.
För verksamheten vid nuvarande Samernas folkhögskola bör diirlör
statsbidrag utgå även fortsättningsvis, oavsett om det är möjligt all an-
ordna allmän kurs eller inte. Bidraget bör dock utgå i form tiv ett total-
belopp, som får disponeras av skolans styrelse för sådan undervisning,
som efter styrelsens bedömning bäst tjänar samernas sak.
Det bör ankomma på regeringen att utfärda de närmare bestämmel-
ser som behövs för verksamheten.
I denna fråga har jagsamrått med statsrådet Lööw.
Mitt förslag: Grundbidraget för kontakttolkutbildning, som tidi-
gare beräknats under folkhögskole- och studieförbundsanslagen,
skall föras till anslaget Bidrag till kontakttolkutbildning. l-r.o.m.
budgetåret 1991/92 skall medlen under anslaget i fråga dispone-
ras av universitetet i Stockholm. Tolk- och översättarinstitutet
(TÖI) skall ha ett övergripande ansvar för kontakttolkutbild-
ningen och fördela statsbidrag på olika anordnare av kontakt-
tolkutbildning.
Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommit-
tén anser dock att medel för deltagarnas studiestöd som budgeterats un-
der anslaget Bidrag till kontakttolkutbildning, bör föras till anslag där
medlen disponeras av centrala studiestödsnämnden (CSN).
Remissinstanserna har i allmänhet inte kommenterat denna fråga.
Skäl för mitt förslag: Utbildningen av kontakttolkar avser ämnesom-
rådena socialtolkning, sjukvårdstolkning, arhetsmarknadstolkning, ar-
betsplatstolkning och rältstolkning. Kontakttolkutbildning anordnas
som folkhögskolekurser och som studiecirklar.
Under innevarande budgetår utgår statsbidrag till kontakltolkutbild-
ning dels inom ramen för folkhögskole- och studieförbundsanslagen,
dels från anslaget C 8. Bidrag till kontakttolkutbildning. Irän det sist-
nämnda anslaget betalas bidrag till vissa administrativa och pedagogiska
merkostnader som folkhögskolor och studieförbund har i samband med
att de anordnar kontakttolkutbildning. I rån anslaget utgår också bidrag
till kostnader för studiesocialt stöd till kursdeltagarna. Medlen dispone-
ras av SÖ.
I skrivelse den 18 maj 1989 begärde SÖ och statens invandrarverk
(SIV) en översyn av systemet för kontakttolkutbildning. 1 sin fördjupade
anslagsframställning för vuxenutbildning för budgetåren 1991/92-
33
1993/94 föreslog SÖ att kontakttolkutbildningen i framtiden arrangeras Prop. 1990/91:82
som uppdragsutbildning vid folkhögskolor och studieförbund. En sådan
förändring skulle öka möjligheterna för att tillgängliga resurser används
på mest ändamålsenliga sätt i fråga om lokalisering och språkområde.
TÖI borde bli huvudman för den nya verksamheten. Kontakttolkutbild-
ningens direkta anknytning till invandrings- och flyktingsituationen
borde, enligt SÖ, återspeglas i utbiklningsvolymen.
Genom beslut den 11 oktober 1990 uppdrog regeringen åt SÖ att, i
samråd med UHÄ och TÖI och efter samråd med SIV, bl.a. redovisa vil-
ka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att SÖs förslag skulle
kunna genomföras i praktiken. Den 19 november 1990 har SÖ inkom-
mit med en delrapportering av uppdraget.
Som jag har nämnt tidigare, avvecklas SO med utgången av juni
1991 och ersätts med ett nytt ämbetsver k, skolverket. Uppgiften all lör
dela statsbidragen för kontakttolkutbildningen passar inte in i den nya
myndighetens uppdrag. Denna uppgift mäsle alltså fr.o.m. den I juli
1991 läggas på något annat organ.
Jag anser att TÖI, som redan ansvarar för tolkutbildningcn pä hög-
skolenivå och dessutom har vissa uppgifter i fråga om utbildning av
kontakttolkar, bör få ett övergripande ansvar också för kontakltolkul-
bildningen. Högskoleutbildningen och kontakttolkutbildningen kom-
pletterar varandra och båda behövs för en god tolkservice i samhället.
TÖI bör ansvara för att kontakttolkutbildningen lokaliseras till de re-
gioner och inriktas på de språkområden där behovet av kontakttolkar är
störst. TÖI bör också ansvara för att kvaliteten i kontakttolkutbildning-
en upprätthålls, bl.a. genom att utbildningen kontinuerligt utvärderas.
Den administration som hänför sig till själva utbildningen bör, liksom
hittills, läggas på anordnarna av kontakttolkutbildning. De administra-
tiva kostnaderna för institutet kan på så sätt hållas nere.
Jag anser att den framtida kontakttolkutbildningen inte bör betraktas
som uppdragsutbildning. I stället bör del liksom hittills vara anordnarna
som svarar för urvalet bland de sökande Det bör också vara möjligt för
personer som inte är anställda som kontakttolkar att söka sig till utbild-
ningen.
Medlen bör i fortsättningen få utnyttjas mer flexibelt. De bör i första
hand användas för utbildningskostnader. En del bör få användas för ad-
ministration av statsbidraget för kontakttolkutbildning och kostnader
som är föranledda av den förstärkning av I Öls kansliresurser som blir
nödvändig. Det kan också visa sig lämpligt att medlen i vissa fall an-
vänds för deltagarkostnader, t.ex. om det är fråga om resekostnader för
att delta i riksrekryterande utbildning och deltagarna inte är anställda
som kontakttolkar. Det ingår i SÖs ännu inte avslutade uliedningsupp
drag att närmare belysa dessa frågor. Del bör ankomma pä regeringen
att meddela bestämmelser för verksamheten.
34
Prop. 1990/91 :K2
Min bedömning: Statsbidrag till Föreningen Nordiska folkhög-
skolan i Geneve skall fr.o.m. budgetaret 1991/92 disponeras av
CSN.
Bidrag till föreläsningsföreningar och andra ideella fören-
ingar för kulturverksamhet sand bidrag till länsbildningslöibun-
den skall även i fortsättningen disponeras av statens kulturråd.
Skälen för min bedömning: Nordiska folk högsko km i Geneve (Gene-
veskolan) tillkom år 1931. Skolan vill ge aktiva medlemmar i folkrörel-
seorganisationer i Norden möjlighet till närmare inbördes kontakter
och gemensamma studier i internationella problem. Skolans årliga kurs
koncentreras till arbetet vid Internationella Arbetsorganisationen, ILO,
som är FNs fackorgan för arbetsmarknadsfrågor. Skolan följer dess ge-
neralkonferens, som hålls i Geneve, under tre veckor varje år. Till den
årliga kursen antas sammanlagt 40 deltagare från de nordiska länderna.
Under budgetåret 1990/91 utgår till föreningen ett bidrag från svensk
sida med 242 000 kr. De statsbidragsregler som gäller för folkhögskolor-
na i övrigt tillämpas inte för denna skola. Med hänsyn till del senare
samt då skolan är samnordisk och av speciell karaktär, anser jag alt det
statliga stöd som anvisas från Sverige bör utgå i särskild ordning. Jag be-
dömer att bidraget till Föreningen Nordiska folkhögskolan i Geneve
fr.o.m. budgetåret 1991/92 lämpligen kan hanteras av CSN, som även, i
enlighet med vad jag senare kommer att föreslå under avsnitt 10, skall
disponera anslaget Bidrag till viss central kursverksamhet.
Av de medel som utgår till studieförbundens kulturverksamhet får
under innevarande budgetår 3,7 milj.kr. fördelas till föreläsningsföre-
ningar och andra ideella föreningar vilka inte ingår som medlemmar i
något av de elva studieförbunden. Statsbidraget utgör ett stöd för anord-
nande av kulturprogram och ger möjlighet för föreningar all anlita kul-
turarbetare. Föreningarna har stor frihet att utforma kulluiverksamhe-
ten i enlighet med sin ideologiska profil och efter lokala intressen och
behov. Bidraget, som i första hand är avsett att främja lokal kullutvcrk-
samhet, fördelas av länsbildningslöibunden. Dessa får under innevaran-
de budgetår sammanlagt 1 631 000 kr. löt att samordna vissa kulturakti-
viteter inom det egna länet samt alt utföra denna uppgift.
Med hänsyn främst till att detta bidrag inte kan utgå till organisatio-
ner som är medlemmar av något av de elva studieförbunden, anser jag
att bidraget även fortsättningsvis bör hanteras av statens kulturråd.
.35
Prop. 1990/91:82
Mitt förslag: Frågor om fördelning av statsbidrag, uppföljning
och utvärdering överlämnas till ett av I ölkbildningsförhundel.
Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), och lands-
tingsförbundet bildat folkbildningsråd.
Folkbildningsrådets redovisning och förvaltning granskas
årligen från statens sida av riksrevisionsverket.
Folkbildningsrådet bestämmer självt om sin verksamhet och
organisation.
Kostnaden för folkbildningsrådet och dess verksamhet får
betalas ur den totala resurs som staten ställer till förfogande för
folkbildning.
Folkhögskolekommitténs förslag: Vid en översyn av SOs uppgifter
och organisation borde man överväga att överföra det centrala förvalt-
nings- och tillsynsansvaret för all folkbildningsverksamhet inom
utbildnings- och kultursektorn från SÖ och statens kulturråd till ett sta-
tens folkbildningsråd. Detta råd skulle överta förvaltnings- och tillsyns-
ansvaret för folkhögskolorna, studieförbunden och den kulturverksam-
het som studieförbunden får anslag till via statens kulturråd.
En rad argument kan enligt kommittén framföras för ett fristående
förvaltnings- och tillsynsorgan. Ett argument är den friare ställning och
den ökade frihet som folkhögskolorna kommer att få om kommitténs
förslag genomförs. Ett annat är den tydligare markeringen av verksam-
hetens folkbildningskaraktär som kommittén förordat. Om man inrättar
ett folkbildningsråd kan det ses som en markering av att folkbildningen
mer än nu bör präglas av självförvaltning. Ett tredje argument är att för-
delningen av bidrag kan ske med en mer samlad helhetssyn pä folkbild
ningen som grund och med kvalitetsbedömningar och avvägningar som
är väl förankrade hos folkbildningsvet ksamhctcns egna företrädare. I
detta avseende fordras ofta prioriteringar som lämpligen bör göras av
personer med god förankring inom sektorn. Såvitt gäller uppgifterna för
ett folkbildningsråd torde några vara givna som att fördela resurserna
mellan skolorna, att utöva tillsyn, att svara för årliga anslagsframställ-
ningar, att vart tredje år avge en fördjupad anslagsframställning, att sva-
ra för uppföljning och utvärdering på nationell nivå, att samordna cen-
tralt initierade forsknings-, utvecklings- och fortbildningsinsatser, samt
vara beredningsorgan för regeringen i folkhögskole- och studieförbunds-
frågor. Därtill kommer ett antal nya uppgifter som följd av kommitténs
förslag.
Remissinstanserna: Meningarna är delade om kommitténs bedöm-
ning att frågan om en central förvaltnings- och tillsynsmyndighet prövas
vid översynen av den statliga skoladministrationen och att därvid tanken
på ett statens folkbildningsråd bör övervägas som alternativ till SO -
skolverket.
36
Alternativet med ett folkbildningsråd förordas av bl.a. SÖ, statens
kulturråd, RIO, ABF, Hyresgästernas riksförbund samt av Kristianstads,
Örebro, Västmanlands, Värmlands och Västernorrlands läns landsting.
Tanken på ett folkbildningsråd avvisas av bl.a. RRV, Landstingsför-
bundet, SFHL, SFEF, TCO, Sörmlands, Hallands, Skaraborgs och Kop-
parbergs läns landsting.
Statskontoret saknar en diskussion om att det alls behövs någon stat-
lig förvaltnings- och tillsynsinstans för folkbildningsverksamheten. ABF
är inne på samma tanke och menar att rådgivning, fördelning av statsbi-
drag m.m. borde kunna skötas av ett av RIO och Folkbildningsförbun-
det konstituerat folkbildningsråd.
Såvitt gäller Folkbildningsrådets uppgifter påpekar SO att det kan
vara svårt för ett litet organ, bestående av företrädare för folkbildnings-
verksamheten, att förena ansvar för verksamheten med en oberoende ut-
värdering. En möjlighet är att rådet får ansvar för utvärdering och för
underlag för regeringens ställningstaganden, men inte någon normgi-
vande eller beslutande roll gentemot de enskilda skolorna, lin annan är
att rådet får exekutiva uppgifter men att utvärderingen anförtros det nya
skolverket. En tredje lösning är en mer traditionell statlig myndighet
med både medelsfördelande och utvärderande uppgifter RIO hävdar all
ett folkbildningsråd bör få mer begränsade uppgiftet än vad SÖ hittills
haft. Uppgifterna bör begränsas till statsbidragsfrågor och ulvärdci ing.
Skälen för mitt förslag: SÖ är nu statens centrala tillsyns- och förvalt-
ningsmyndighet för folkhögskolor och studieförbund. Statens kulturråd
har motsvarande uppgifter gentemot studieförbunden i vad avser statsbi-
dragsberättigad kulturverksamhet.
Riksdagen har tidigare beslutat att SÖ skall avvecklas och att ett nytt
ämbetsverk, skoiverket skall inrättas för skolväsendet (prop 1990/91;1 8,
UbU4, rskr. 76). Förändringarna skall träda i kraft den I juli 1991. Jag
har i samband med direktiven (1990:60) till den särskilde utredaren
med uppdrag att lägga fram förslag om en ny statlig skoladministration
redovisat min uppfattning att folkbildningsfrågorna knappast hör hem-
ma i det nya skolverket, vars verksamhet skall inriktas mot det offentli-
ga skolväsendet.
Jag anser mot bakgrund av vad jag nu har redovisat det nödvändigt
att ett nytt fristående centralt organ för folkbildningsfrågor bildas. I)e
argument som folkhögskolekommittén redovisat talar också för en så-
dan lösning.
Folkhögskolekommittén har i sitt resonemang utgått från att del fri-
stående folkbildningsrådet skall vara ett statligt förvaltnings- och till-
synsorgan för studieförbund och folkhögskolor. Jag delar inte den upp-
fattningen. Jag har i det föregående redovisat konsekvenserna av en för-
ändrad ansvarsfördelning mellan staten och folkbildningen. Av dessa
framgår att staten skall ge statsbidrag för verksamheten efter det att man
lagt fast folkbildningens samhällsmål och uppgifter i stort samt angett
riktlinjer och villkor för statsbidrag till studieförbund och folkhögsko-
lor.
Prop. 1990/91:82
37
Inom de gränser som staten således lagt fast bör det ankomma på Prop. 1990/91:82
folkbildningen själv att administrera och organisera sin verksamhet.
Detta måste då även inkludera ett ansvar för att statens bidrag till folk-
bildningen fördelas mellan de olika studieförbunden och folkhögskolor-
na. Folkbildningen själv måste även reagera och vidta åtgärder internt
om det visar sig att viss bedriven verksamhet inte uppfyller de villkor
som staten angett för att statsbidrag skall utgå. Statsbidraget kan om del
hanteras slentrianmässigt leda till en icke önskad stagnation inom folk-
bildningen. Folkhögskolor och studieförbund med växtkraft och med en
verksamhet som ligger väl i linje med målen och riktlinjerna för statsbi-
drag kan få stå tillbaka till förmån för verksamhet som kanske spelat ul
sin roll. Detta får inte inträffa. Det är frågor av detta slag som bör vara
ett folkbildningsråds uppgift att hantera. Ett folkbildningsråd skall där-
för inte vara en statlig myndighet utan ett folkbildningens eget organ.
En annan sak är att rådets fördelning av statsbidrag enligt föreskrifter i
författning kommer att utgöra myndighetsutövning. Det finns numera
åtskilliga exempel på myndighetsutövning genom enskilda organ. En så-
dan ordning är därför inte särskilt märklig i sig.
1 ett folkbildningens eget organ måste studieförbund och folkhögsko-
lor ha ett avgörande inflytande. Jag har erfarit att Folkbildningsförbun-
det, RIO och Landstingsförbundet har för avsikt att inom kort bilda ett
folkbildningsråd. Samtliga statsunderstödda studieförbund är medlem-
mar i Folkbildningsförbundet och samtliga rörelse- och stödföreningsäg-
da folkhögskolor är medlemmar i RIO. De båda nämnda organisatio-
nerna representerar således samtliga studieförbund samt de rörelse- och
stödföreningsägda folkhögskolorna. Landstingsförbundet representerar
de landstingsägda folkhögskolorna.
Det folkbildningsråd som således är under bildande bör därför enligt
min mening kunna få den status inom och utom folkbildningen som er-
fordras för att den skall kunna fullgöra de uppgifter som bör åligga ett
folkbildningsråd.
Folkbildningsrådet lägger självt genom sina stadgar fast hur verksam-
heten skall organiseras, styrelsesammansättning, beredningsorgan etc.
Motsvarande gäller även vilka kansliresurser som rådet anser sig behöva
ha för att fullgöra sin uppgift. Ansvarsförhållandet och arbetsfördelning-
en mellan Folkbildningsrådet, I ölkbildningsförbundet, RIO och Lands-
tingsförbundet samt de enskilda studieförbunden och folkhögskolorna
bör inte regleras från statens sida.
De krav som bör ställas på folkbildningsrådet kan hänföras till tvä
huvudgrupper, en avser frågor rörande statsbidrag och en avser uppfölj-
ning och utvärdering.
Mitt förslag till nytt statsbidragssystem för folkbildningen innebär att
statsbidraget utgår i form av ett gemensamt bidrag uttryckt i kronor
utan närmare detaljreglering från statens sida. Statsbidraget utanordnas,
utan rekvisition, halvårsvis i förskott av kammarkollegiet till folkbild-
ningsrådet.
38
Folkbildningsrådet skall ha till uppgift att fördela statsbidraget till Prop. 1990/91:82
studieförbund och folkhögskolor dels utifrån de krav som staten ställer,
dels utifrån sina egna bedömningar.
Eventuella förändringar i och utökningar av vissa verksam heter un-
der ett budgetår får, efter beslut av folkbildningsrådet, bekostas genom
omprioriteringar inom givet anslag. Detta bör leda till alt beslut om
statsbidrag till nya folkhögskolor och, mera teoretiskt, även nya studie-
förbund, som hittills fattats av staten, bör fattas av folkbildningsrådet.
I ett system där staten lägget last folkbildningens samhällsmål och
uppgifter samt anger riktlinjer och villkor för statsbidrag men där folk-
bildningen själv administrerar och organiserar sin verksamhet är frågan
om uppföljning och utvärdering väsentlig. Rådet skall således kontinu-
erligt följa upp att statsbidraget används i enlighet med de sylten och
villkor som riksdag och regering fastställt. Den utvärdering som således
kommer att fullgöras av folkbildningsrådet skall emellertid även kom-
pletteras med en fristående utvärdering. Jag kommer senare att mera
ingående redovisa min uppfattning i hithörande frågor.
Folkbildningsrådet skall årligen lämna anslagsframställning och re-
sultatredovisning till regeringen. Bestämmelserna i budgetförordningen
(1989:400) bör därvid gälla i tillämpliga delar. Det bör ankomma på re-
geringen att utfärda närmare bestämmelser för folkbildningsrådets an-
slagsframställning.
Rådets redovisning och förvaltning skall årligen granskas av riksrevi-
sionsverket (RRV). Kostnaden för revisionen skall bekostas av rådet.
Genom RRVs medverkan vid revisionen av rådets verksamhet garante-
ras staten en fortlöpande insyn i rådets arbete.
Överlämnande av uppgiften att fördela statsbidrag på angivet sätt
kräver lagstöd. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om
ändring i lagen (1976:1046) om överlämnande av förvaltningsuppgifter
inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde, sedan folkbild-
ningsrådet har bildats.
Offentlighetsprincipen bör gälla för folkbildningsrådets fördelning av
statsbidrag. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag om änd-
ring av bilagan till sekretesslagen (1980:100).
Jag anser slutligen att de totala förvaltningskostnaderna för folkbild-
ningsrådet får betalas ur det anslag till folkbildningen som jag tidigare
redogjort för. Detta innebär att en stor och dyrbar administration auto-
matiskt kommer att medföra minskade resurser för själva folkbildnings-
verksamheten och givetvis vice versa. Jag utgår från att folkbildningsrå-
det kommer att begränsa sina förvaltningskostnader så långt det ät möj-
ligt.
39
Mitt förslag: Studieförbundens och folkhögskolornas verksam
het skall följas upp och utvärderas.
Folkbildningsrådet skall redovisa sin utvärdering av verk-
samheten till regeringen.
Regeringen skall dels utifrån det underlag rådet lämnar ärli-
gen utvärdera verksamheten dels ansvara för att en fördjupad
utvärdering görs vart tredje år fristående från den som rådel ut-
för.
Folkhögskommitténs förslag: Överensstämmer i väsentliga delar med
mitt förslag.
Remissinstanserna: De remissinstanser, som yttrat sig i frågan, till-
styrker kommitténs förslag. Statskontoret påpekar att det saknas förslag
kring ekonomiska uppföljningar. Exempel på vad som bör följas upp är
kostnaden per elev och utbildningslinje. Detta gäller speciellt för utbild-
ninginsatser som konkurrerar med komvux, grundvux eller andra ut-
bildningsanordnare för vuxna. SÖ betonar vikten av att de som berörs
av utvärderingen får möjlighet att medverka vid utformningen av de frå-
geställningar och de metoder, som skall användas, samt att tonvikten
bör läggas vid en kvalitativt inriktad utvärdering. Statens kulturråd an-
ser att utvärderingen bör göras så att det blir möjligt att få en kontinuer-
lig belysning av hur folkhögskolornas roll inom olika delar av kultur-
området utvecklas. Detta gäller t.ex. den nu bristfälliga anpassningen till
kulturarbetsmarknadens krav samt folkhögskolans möjligheter att spela
en ökad roll för utvecklingen av nya metoder för resultatredovisning
och utvärdering. SFHL anser att det måste finnas en seriös utvärderings-
forskning utifrån folkhögskolans särart och dess utövare i stället för från
uppifrån ställda mål. RIO anser bl.a. alt skolorna själva genom sina ge-
mensamma huvudmannaorgan hör kunna initiera och utarbeta nya for-
mer för resultatredovisning och utvärdering.
Skälen för mitt förslag: Tidigare har jag föreslagit omfattande föränd-
ringar i de regelsystem, som i dag gäller för studieförbunden och för
folkhögskolan. Mina förslag innebär en övergång från en detaljerad re-
gelstyrning till en mer utpräglad målstyrning inom folkbildningen. Jag
har angett folkbildningens roll inom olika områden och har betonat
vikten av att de olika anordnarna av folkbildning strävar efter en tydli-
gare profilering av sina verksamheter. Förslagen förutsätter en förbätt-
rad uppföljning och utvärdering på alla nivåer. En uppföljning, som be-
skriver vad studieförbund resp, folkhögskolor presterar, och en utvärde-
ring, som belyser prestationernas effekter och kvalitet, måste därför ske
kontinuerligt.
Oavsett hur en verksamhet styrs är uppföljning och utvärdering vik-
tiga instrument för att man skall kunna bilda sig en uppfattning om gra-
den av måluppfyllelse. Med en verksamhet, vars resultat främst skall
40
värderas i relation till de mål som är fastställda för statligt bidrag, blir Prop. 1990/91:82
detta en absolut nödvändighet. Kravet på uppföljning och utvärdering
gäller både för statsmakterna och för folkbildningen. På båda håll be-
hövs uppgifter om vad man uträttar med det statliga bidraget.
Uppgifter som behövs för riksdagens och regeringens bedömningar
En samlad uppföljning och utvärdering är en nödvändig del i den statli-
ga budgetprocessen. Den uppföljning och utvärdering som är av intresse
för riksdag och regering skall alltså relateras till den statliga bidragsgiv-
ningen. Folkbildningsrådet gör uppföljning av den verksamhet som be-
drivs med statsbidrag samt utvärderar denna. Staten tar dels del av rå-
dets utvärdering men gör även en egen bedömning av materialet. Den
bedömning som staten därvid gör bör vara en viktig utgångspunkt för
beslut om framtida resurstilldelning. Den kan även föranleda en revide-
ring av de mål som staten fastställt för sin bidragsgivning.
1 statens bedömning är det naturligt att främst ställa frågor som t.ex. i
vilken utsträckning har deltagare ur prioriterade målgrupper rekryte-
rats? I vilken utsträckning har anordnarna förmått anpassa olika former
av folkbildning efter handikappades behov? Vilka ämnesområden och
aktiviteter har i första hand varit föremål för statligt slöd? I vilken ut-
sträckning har de anordnare som nu får statligt bidrag visat öppenhet
mot nya grupper och ämnesområden? Vilka gränser har man satt upp
mot oönskad verksamhet? Svar på dessa och liknande frågeställningar
bör således redovisas till statsmakterna av folkbildningsrådet.
Enligt min mening finns det anledning att även bedriva ett utvärde-
ringsarbete som är helt frikopplat från det som folkbildningen själv
skall svara för. Ett sådant arbete kan ske genom att regeringen lägger ut
tidsbegränsade uppdrag t.ex. till en särskild utredare eller till en forsk-
ningsinstitution. Statens fördjupade utvärdering av folkbildningsverk-
samheten bör göras vart tredje år. Genom ett sådant förfarande tillgodo-
ses även önskemål om att utvärderingen bör göras åtskild från dem som
är ansvariga för verksamhetens genomförande. Jag vill i detta samman-
hang även erinra om att jag tidigare har föreslagit att staten dels skall ut-
se en av revisorerna i folkbildningsrådet, dels skall ha rätt att göra revi-
sion av folkbildningsrådets verksamhet.
Uppgifter som behövs för folkbildningsrådets bedömningar
För folkbildningsrådet, som skall avgöra hur statsbidraget skall fördelas
såväl mellan studieförbunds- och folkhögskoleverksamheten som mellan
enskilda studieförbund och folkhögskolor, kommer uppföljning och ut-
värdering likaså att vara nödvändig. Folkbildningsrådet skall vart tredje
budgetår redovisa resultat från en fördjupad utvärdering. Under de mel-
lanliggande budgetåren i resp, period skall det inkomma med en för- Prop. 1990/91:82
enklad anslagsframställning.
I den förenklade anslagsframställningen bör främst finnas uppgifter
av kvantitativt slag, såsom t.ex. fördelning av statsbidraget, antal kur-
ser/cirklar, kulturgrupper och kulturarrangemang, deltagare och ämnes-
inriktning. Den samlade uppföljningen skall redovisas i de årliga an-
slagsframställningarna samt vart tredje år kompletteras med en samlad
utvärdering. Uppföljningen skall ha en sådan form att den kan redovisas
inom ramen för den offentliga statistiken. Den skall således innehålla
uppgifter om antal deltagare, kön samt kurstyp alternativt antal sam-
mankomster eller arrangemang, och samver kan med kultui institutioner
samt medverkande kulturarbetare. Uppgifter om ålder för deltagare i
folkhögskolekurser samt antal deltagare i studieföibundsvcrksainheten,
som är under 14 år, bör även redovisas. Den samlade utvärderingen bör
vidare belysa hur stor del av de samlade resurserna, som avsätts för
verksamhet resp, för administration.
Statistiska centralbyrån (SCB) producerar f.n viss löpande statistik
om folkbildningen i samarbete med SO. I 1991 års budgetproposition
(prop. 1990/91:100 bil. 10 s. 56, bil. 15 s. 36) föreslås dels att anslagsme-
del för skolstatistik m.m. överförs på försök från SCB till skolverket dels
att vuxenutbildningsstatistiken förstärks med 1 milj.kr. Det är en natur-
lig uppgift för folkbildningsrådet att inför budgetåret 1992/93 i samråd
med SCB och skolverket överväga och komma med förslag om hur den
löpande statistikproduktionen skall organiseras och finansieras.
I den fördjupade utvärderingen bör därutöver folkbildningsrådet gö-
ra kvalitativa bedömningar och analyser av den verksamhet som genom-
förts samt vilka konsekvenser detta bör få för den fortsatta verksamhe-
ten. Eftersom uppgiften att få fram kvalitativa data är resurskrävande,
har jag beräknat särskilda medel för detta ändamål (se avsnitt 8). Häri-
genom skall det vara möjligt att genomföra en mer djupgående kvalita-
tiv studie. En sådan studie bör kunna ge mer information om deltagar-
na i verksamheten och om hur verksamheten fungerar. För denna typ
av utvärdering är det angeläget att skilja mellan rollen som anordna-
re/beställare å ena sidan och rollen som utvärderare å den andra. Dessa
studier bör därför vara så objektiva att de inte ger företräde för någon
grupps särintresse.
De instrument som finns att tillgå för att mäta resultat i t.ex. utbild-
ningssammanhang är till viss de! trubbiga och svårhanterliga. Kvantitati-
va data är relativt lättillgängliga, medan det är betydligt svårare att fånga
upp data av kvalitativ karaktär. Detta gäller i hög grad för slora delar av
folkbildningen, som utöver en ren kunskapsförmedling även syftar till
att främja ett studiearbete som uppmuntrar till ställningstagande och be-
slutsfattande och som därigenom bidrar till alt stärka och fördjupa de-
mokratin.
Jag förutsätter att de ansvariga inom folkbildningen, gemensami och
var för sig, försöker komma fram till lämpliga former för detta arbete. I
detta sammanhang vill jag betona vikten av alt uppföljning och ulvärde-
42
ring inte blir enbart en teknikfråga utan ett hjälpmedel i verksam hetsut- Prop. 1990/91:82
vecklingen. Det får inte bli ett självändamål som förstärker den admini-
strativa överbyggnaden.
Enskild uppföljning och utvärdering
Jag förutsätter att uppföljning och utvärdering också är en nalutligdel i
den verksamhet som bedrivs i studieförbund och i folkhögskolor. Det
ger anordnarna själva underlag för egen bedömning, målinriktning och
kvalitativ utveckling av verksamheten. På lokal nivå är det naturligt alt
utvärderingen fokuseras kring frågorna: vad görs, varför och hur? Ut-
värderingen bör vara av processorienterad karaktär, inbegripa deltagare,
innehåll och deltagarstyrning samt även vara förändringsinriktad Häri-
genom får de enskilda studieförbunden, deras distrikt och avdelningar
och folkhögskolorna en naturlig koppling mellan utvärdering och ut-
veckling. På olika nivåer bör vunna erfarenheter kunna återspeglas i
personalfortbildningen. Genom den lokala uppföljningen och utvärde-
ringen kommer den ideologiska debatten att kunna hållas aktuell och
levande.
Genomförande
Formerna för uppföljning och utvärdering måste få utvecklas under
loppet av de första verksamhetsåren med de nya förutsättningar som jag
har föreslagit. Jag har erfarit att SÖs projekt Pedagogiskt utvecklingsar-
bete för studieförbunden och Pedagogiskt utvecklingsarbete för folkhög-
skolan under innevarande verksamhetsår arbetar med utveckling av mo-
deller för utvärdering av målstyrd verksamhet. Erfarenheterna från delta
arbete bör kunna ligga till grund för en fortsatt utveckling inom områ-
det.
Jag har tidigare föreslagit att folkbildningen själv skall ansvara för för-
delning av statsbidraget pä olika verksamheter, och går därför inte när-
mare in på det pedagogiskt! utvecklingsarbete som bedrivs inom enskil-
da studieförbund och på folkhögskolor. Jag vill dock understryka, att ett
fortlöpande utvecklingsarbete är en absolut förutsättning lör alt inten-
tionerna med de föreslagna reformerna skall kunna förverkligas.
Bl.a. för att möjliggöra en djupare utvärdering av folkbildningen hat
jag beräknat en resurs som motsvarar folkbildningens andel av SÖs nu-
varande medel för centralt utvecklingsarbete. Denna resurs ingår i det
samlade statsbidraget till folkbildningen. Resursen är således avsedd löt
mer djupgående kvalitativa studier som t.ex. kan användas inför den
43
fördjupade utvärderingen. Jag utgår dessutom från att folkbildningsrådet Prop. 1990/91:82
kommer att ta initiativ till och finansiera forsknings- och utvecklingsar-
bete inom folkbildningsområdet.
Den mångfald som kännetecknar svensk folkbildning innebär, att det
naturligen finns en stor spännvidd i inriktning och tyngdpunkter i den
verksamhet och det utvecklingsarbete som bedrivs av studieförbund och
folkhögskolor. Samtidigt är det nödvändigt att utbyta erfarenheter och
resultat liksom att föra en diskussion och en debatt om folkbildningens
gemensamma kärna. Diskussionen om folkbildningsarbetets mål och in-
nehåll måste ständigt föras. Jag anser det viktigt, att folkbildningens fö-
reträdare själva för den diskussionen och tar ansvaret för utformningen
av folkbildningens ideal och etik.
Rätten till studiestöd i form av studiehjälp, studiemedel, särskilt vuxen-
studiestöd, särskilt vuxenstudiestöd för arbetslösa, korttidssludiestöd och
internatbidrag förändras inte, med ett undantag, av de förslag som jag
nu har lagt fram. Undantaget avser studier vid Samernas folkhögskola
som, enligt vad jag har föreslagit, inte i formell mening räknas som lolk
högskolestudier fr.o.m. den 1 juli 1991. Enligt min mening ät det själv-
klart att nuvarande Samernas folkhögskola även fortsättningsvis skall fö-
ras till de läroanstalter vid vilka studiestöd kan utgå. Del ankommer på
regeringen att utfärda de bestämmelser som behövs.
Några förändringar av administrativ karaktär behöver även vidtas.
Enligt 7 kap. 2 § studiestödsförordningen (1973:418) bestämmer SÖ. ef-
ter samråd med UHÄ och CSN vilken utbildningsnivå den studiestöds-
berättigande utbildningen skall anses ligga på. Bestämmelsen har bety-
delse främst när det gäller beviljning av särskilt vuxenstudiestöd för
folkhögskolestudier. Jag bedömer att CSN bör överta denna uppgift ef-
ter samråd med UHÄ och folkbildningsrådet. Enligt 5 kap. I § och 6
kap. 1 § studiestödsförordningen meddelar SÖ närmare bestämmelser
om vilka utbildningar som ger rätt till korttidstudiestöd och internatbi-
drag efter samråd med CSN. Även denna uppgift bör övertas av CSN ef-
ter samråd med folkbildningsrådet. Det ankommer på regeringen att ut-
färda de bestämmelser som behövs.
Anslagsieknt.sk förändring
Nuvarande anslagen C 4. Bidrag till studieförbunden m.m. och C 6. Bi-
drag till driften av folkhögskolor m.m. utgår. Två nya anslag C I. Bidrag
44
till folkbildningen och C 2. Bidrag till vissa handikappåtgärdei inom Prop. 1990/91:82
folkbildningen förs upp under litleral.
Anslagen C 7. Bidrag till viss central kursverksamhet m.m. och (.' 8
Bidrag till kontakttolkutbildning ges numreringen C .3 resp. (' 1.
1991/92 Nytt anslag 2 148 611 000
Från anslaget utgår bidrag till folkbildning. Statsbidraget utbetalas till
folkbildningsrådet som ett samlat finansiellt stöd till folkbildning.
Jag delar upp min föredragning av anslaget så att jag först behandlar
de allmänna utgångspunkterna för mina beräkningar av bidraget för
budgetåret 1991/92. Därefter redovisar jag mina beräkningar för pris-
omräkning av anslaget. Jag kommer även att redovisa förslag till en en-
gångsvis kompensation för slutreglering av statsbidrag till studieförbund
och folkhögskolor enligt nu gällande bestämmelser avseende budgetåret
1990/91. Jag redovisar slutligen förslag till viss besparing under anslaget.
Allmänna utgångspunkter
Jag har vid min medelsberäkning för förevarande anslag i första hand
utgått ifrån de resurser som under innevarande budgetår beräknats för
studieförbund och folkhögskolor under anslagen C 4. Bidrag till studie-
förbunden m.m. och C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. To-
talt har under dessa anslag anvisats I 842 921 000 kr.
Från detta belopp har jag fört bort de medel för följande ändamål
som enligt det föregående inte skall bekostas ur detta anslag:
Kontakttolkutbildning
(avsnittet 5.4.)
Samernas folkhögskola
(avsnittet 5.3)
Nordiska folkhögskolan i
Geneve (avsnittet 5.5)
Bidrag till föreläsnings-
föreningar och andra
ideella föreningar
(avsnittet 5.5.)
Bidrag till länsbildnings-
förbunden (avsnittet 5.5.)
Vissa handikappåtgärder
(avsnittet 5.2)
Totalt
2 314 000
3 760 000
242 000
3 700 000
I 631 000
38 195 000
49 842 000
Kvarstående belopp blir då 1 793 079 000 kr.
45
Nuvarande anslag till studieförbund och folkhögskolor är förslagsvis Prop. 1990/91:82
betecknade, vilket innebär att regeringen får medge att de överskrids
utan riksdagens hörande. För budgetåret 1989/90 har anslaget till studie-
förbunden överskridits med ca 32 milj.kr. och anslaget till folkhögsko-
lor överskridits med ca 213 milj.kr.
Överskridandet av studieförbundsanslaget beror på att den verksam-
het för vilken studieförbunden erhåller det lägre schablonbidraget per
studietimme har ökat mer än vad som beräknats medel för. Motsvaran-
de gäller även för vissa tilläggsbidrag.
Överskridandet av folkhögskoleanslaget beror främst på alt den fak-
tiska genomsnittliga lönen inom lärarkollektivet under de senaste åren
väsentligt överstigit den schabloniserade genomsnittliga läratlönekostna-
den (årslön i dåvarande lönegrad I. 13 älderstilläggsklass (>) pä vilken
medelsberäkningen gjorts. Avtalsenliga löneökningar undci budgetåret,
som inte kunnat förutses vid medelsberäkningen har ytterligare bidragit
till överskridandet. Slutligen kan konstateras alt antalet elevveckor vari
har ingått studerande som är fysiskt, psykiskt, socialt eller språkligt han-
dikappade och som skall höjas med det tal som motsvarar antalet kurs-
veckor multiplicerat med halva antalet handikappade kursdeltagare
(den s.k. handikappschablonen) väsentligt överstigit det antal för vilka
medel beräknats.
Jag bedömer att vid medelsberäkningen av det nya anslaget till Folk-
bildning bör beaktas det överskridande som skett av anslaget till folk-
högskolor under budgetåret 1989/90. Utöver vad som ovan angetts bör
således ytterligare 213 milj.kr. tillföras anslaget.
Under innevarande budgetår bekostas ur reservationsanslaget B 7.
Forskning inom skolväsendet vissa forskningsprojekt avseende folkbild-
ning. De totala kostnaderna härför beräknas uppgå till ca 1,7 milj.kr.
Jag anser att motsvarande resurs bör tillföras förevarande anslag för fort-
satt forskning inom folkbildningen.
Fortbildningsnämnden i Linköping ansvarar för fortbildning av lära-
re inom folkhögskolan. Fortbildningsnämnderna avvecklas den 1 juli
1991. Linköpingsnämndens uppgifter vad gäller denna fortbildning
kommer som jag tidigare redovisat att övertas av folkbildningsrådet. En
resurs, som motsvarar den som för innevarande budgetår beräknats för
denna fortbildning under reservationsanslaget B 8. Fortbildning m.m.,
300 000 kr., bör därför tillföras förevarande anslag. Jag avser att åter-
komma till regeringen med förslag om att skolverket skall innehålla
motsvarande prisomräknade belopp från reservationsanslaget B 6. Fort-
bildning m.m. för budgetåret 1991/92.
Totalt beräknar jag som utgångsnivå löt anslaget lör budgetåret
1991/92 ett belopp på 2 008 079 000 kr.
4(>
Prisomräkning
Prop. 1990/91:82
Det belopp som jag har angett bör pr iso inräknas. Jag beräknar prisom
räkningen till 140 565 000 kr.
Engångsanvtsning som kompensation för slutreglering
Enligt SOs föreskrifter och allmänna råd skall studieförbunden senast
den 1 november efter avslutat verksamhetsår sända in slutredovisning
och rekvisition av slutligt bidrag. Utbetalning av bidrag eller krav om
återbetalning görs därefter av SO. För folkhögskolans del gäller följan-
de. SÖ skall till varje folkhögskola betala ut 90 % i förskott av det be-
räknade statsbidraget för redovisningsåret. Resterande bidrag beslutas av
SÖ efter det att huvudmannen för skolan ansökt om statsbidrag hos SÖ
senast den 30 september närmast efter redovisningsårets utgång.
Vid övergången till ett nytt statsbidragssystem bör därför en engångs-
vis kompensation ske till studieförbund och folkhögskolor för den slut-
reglering som kan framräknas enligt nuvarande regler för statsbidrag.
Jag beräknar ett medelsbehov av 100 milj. kr. för denna kompensation.
Ifrågavarande engångsvisa kompensation bör föras upp som en sär-
skild förslagsvis betecknad anslagspost under anslaget.
Regeringens ekonomiska politik syftar till att åtgärda obalanserna i
den svenska ekonomin. Ett led i detta arbete är att begränsa de offentli-
ga utgifterna. Ett flertal förslag om ulgiftsnedragningar inom olika om-
råden har förts fram av regeringen vid skilda tidpunkter. Jag finner det
mot den bakgrunden rimligt att även resurserna till folkbildningen
minskas. En besparing på 100 milj. kr. bör göras under anslaget.
Anslaget bör, i likhet med vad som gäller föranslaget (’ I Bidrag till
studieförbunden m.m. för innevarande budgetår, tillföras 70 milj kr. av
de medel som tillfaller statsverket genom vuxenutbildningsavgiften.
Det totala medelsbehovel under anslaget beräknar jag till
2 148 644 000 kr.
1991/92 Nytt anslag 43 569 000
Som jag tidigare föreslagit under avsnittet 5. 2. skall nämnden för vår-
dartjänst (NV) disponera det statsbidrag som innevarande budgetår utgår
ur anslaget C 6. Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. för särskilt
47
4 — Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 82
kostnadskrävande utbildningsinsatser för personer ined lunktionshin- Prop. 1990/91:82
der.
NV skall likaså disponera och till Synskadades riksförbund (SRI) ut-
betala det särskilda statsbidrag sotn nu utgår ur anslaget C I. Bidrag till
studieförbunden m.m. för bidrag till teknisk anpassning av studiemaleri-
el för synskadade och dövblinda.
Vid min medelsberäkning har jag ulgåtl ifrån de resurser, som beräk-
nats för ifrågavarande ändamål innevarande budgetår under tidigare
angivna anslag, 38 195 000 kr. Jag beräknar därutöver en prisomräkning
om 2 674 000 kr.
Jag bedömer att NV bör ges vissa ytterligare resurser för alt täcka
nämndens kostnader för hanteringen av bidraget. Jag föreslår därför att
1,8 milj.kr. av de förvaltningsresurser som för närvarande utgår ur an-
slaget B 1. Skolöverstyrelsen för tillsyn och administration av studieför-
bund och folkhögskolor får tillföras förevarande anslag.
Under innevarande budgetår bekostas visst forsknings- och utveck-
lingsarbete för vuxna med funktionshinder ur reservationsanslaget B 7.
Forskning inom skolväsendet. De totala kostnaderna härför beräknas
uppgå till 500000 kr. Jag anser att motsvarande resurs bör tillföras detta
anslag.
En motsvarande minskning bör då göras under reservationsanslaget
B 5. Forskning inom skolväsendet under budgetåret 1991/92. Jag avser
att senare i samband med utfärdande av regleringsbrev för budgetåret
1991/92 återkomma till regeringen med förslag om att skolverket skall
innehålla 500000 kr. från reservationsanslaget Forskning inom skolvä-
sendet.
Under anslaget bör även föras upp ett engångsbelopp på 400 000 kr.
för särskilda kostnader som uppkommer inom NV i samband med över-
tagandet av ifrågavarande uppgifter såsom omläggning av rutiner, perso-
nalutbildning och informationsinsatser.
Det totala medelsbehovet under anslaget beräknar jag således till
43 569 000 kr.
|
1989/90 |
Utgift |
39 778 000 |
|
1990/91 |
Anslag |
4 1 400 000 |
|
1990/91 |
Förslag |
43 352 000 |
|
Från |
anslaget betalas utgifter för statsbidrag lör central kursverksam | |
het till löntagarorganisationer, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges fisk
ares riksförbund samt Småföretagens riksorganisation. l ör verksamhe-
ten gäller förordningen (1970:272) om statsbidrag till viss central kurs-
verksamhet (omtryckt 1983:269, ändrad senast 1988:585).
Anslaget finansieras i sin helhet av medel som tillfaller statsverket
genom vuxenutbildningsavgiften.
48
Prop. 1990/91:82
1. För bidrag som utgår enligt förordningen (1970:272) om statsbi-
drag till viss central kursverksamhet föreslår SÖ en prisomräkning med
5 382 000 kr.
2. Under folkhögskoleanslaget föreslår SÖ att bidraget till Förening-
en Nordisk folkhögskola i Genéve för budgetåret 1991/92 skall utgå med
273 000 kr., vilket innebär en höjning med 31 000 kr.
Som framgår vad jag tidigare anfört under punkten 5.5 Vissa statshi-
dragsfrågor i övrigt, föreslår jag att statsbidraget till Föreningen Nordis-
ka folkhögskolan i Genéve fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall utgå under
detta anslag. Jag beräknar en höjning av detta bidrag till 252 000 kr.
Denna anslagspost finansieras inte genom vuxenutbildningsavgiften.
Det bidrag som utgår enligt förordningen (1970:272) om statsbidrag
till viss central kursverksamhet bör räknas upp till 43,1 milj.kr, vilket
innebären höjning med 1,7 milj.kr.
Som jag har nämnt tidigare, avvecklas SO med ulgängcn av juni
1991 och ersätts med ett nytt ämbetsverk, statens skolverk. Utbetalning
av statsbidrag från detta anslag passar inte in i den nya myndighetens
uppgifter. Jag föreslår därför alt medlen under delta anslag fr.o.m bud
getåret 1991/92 disponeras av CSN.
|
1989/90 |
Utgift |
3 495 000 |
|
1990/91 |
Anslag |
4 252 000 |
|
1991/92 |
Förslag |
7 24 1 000 |
|
Från |
anslaget |
utgår dels bidrag för vissa merkostnader för kontakt |
tolkutbildning som anordnas av folkhögskolor och studieförbund, dels
bidrag för studiesocialt stöd till kursdeltagare.
Under förutsättning av oförändrad anslagskonstruktion, har SO föresla-
git en ökning av anslaget med 5 423 000 kr, varav pris- och löncomräk-
ning beräknats till 552000 kr. Enligt vad jag tidigare har anfört, anser
SO att kontakttolkutbildningen så snart som möjligt bör organiseras
om.
49
Jag har i det föregående (avsnitt 5.4) redovisat mitt förslag till omorgani-
sation av kontakttolkutbildningen redan fr.o.m. budgetåret 1991/92. En-
ligt vad jag har anfört, bör anslaget disponeras av Stockholms universi-
tet. Tolk- och översättarinstitutet (TOI) skall ha ett övergripande ansvar
för utbildningen och fördela statsbidrag på olika anordnare av kontakt-
tolkutbildning.
Som en följd av omorganisationen bör sammanlagt 2 314 000 kr.,
som för innevarande budgetår beräknats under folkhögskole- och stu-
dieförbundsanslagen, och 327 000 kr., som beräknats under anslaget B
1. Skolöverstyrelsen för administration m.m. av kontakttolkutbildning-
en, för budgetåret 1991/92 beräknas under detta anslag. Löne- och pris-
omräkningen för hela anslaget beräknar jag till 348000 kr. Anslaget bör
fr.o.m. budgetåret 1991/92 anvisas som reservationsanslag.
|
B 12. |
Sameskolor | |
|
1989/90 |
Utgift |
16 989 469 |
|
1990/91 |
Anslag |
19 558 000 |
|
1991/92 |
Förslag |
27 532 000 |
I prop. 1990/91:100 bil. 10 har under anslaget B 12. Sameskolor bl.a.
hemställts att riksdagen till Sameskolor för budgetåret 1991/92 anvisar
ett förslagsanslag på 23 509 000 kr.
Statsbidrag till Samernas folkhögskola utgår under innevarande bud-
getår ur anslaget Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. Som jag tidi-
gare har föreslagit under avsnittet 5.1. skall statsbidrag till studieförbund
och folkhögskolor fr.o.m. budgetåret 1991/92 utgå i form av ett gemen-
samt belopp utan närmare reglering från statens sida. Till Samernas
folkhögskola skall dock statsbidrag utgå i särskild ordning. Bidraget
skall utgå som ett totalbelopp, som får disponeras av skolans styrelse för
sådan undervisning, som efter styrelsens bedömning bäst tjänar samer-
nas sak (avsnitt 5.3).
Jag bedömer att medel till Samernas folkhögskola lämpligen bör an-
visas ur förevarande anslag.
Vid min beräkning av det totalbelopp som bör anvisas har jag ifrån
de resurser, som beräknats för Samernas folkhögskola under anslaget
Bidrag till driften av folkhögskolor m.m. för innevarande budgetår. Det-
50
ta belopp uppgår till 3760000 kr. Till detta belopp bör föras en pris- Prop. 1990/91:82
och löneomräkning på 263 000 kr.
Totalt bör således till Samernas folkhögskola anvisas ett belopp på
4 023 000 kr.
Vad jag nu har föreslagit innebär att ytterligare 4 023 000 kr. ulöver
de 23 509000 kr. som tidigare hemställts om i 1991 års budgetproposi-
tion (prop. 1990/91 bil. 10) behöver anvisas under anslaget.
1989/90 Utgift 88 372 005
1990/91 Anslag 99 405 000
1991/92 Förslag 109 958 000
Reservation
4 640 855
1 prop. 1990/91:100 bil. 10 har under reservationsanslaget G 2. Bidrag
till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m hemställts till riks-
dagen till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m.
för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 101 254 000 kr.
Bidrag till föreläsningsföreningar och andra ideella föreningar lör
kulturverksamhet samt bidrag till länsbildningsförbunden utgår under
innevarande budgetår ur anslaget C 4. Bidrag till studieförbunden m.m.
Bidragen har disponerats av statens kulturråd. Som jag tidigare har före-
slagit under avsnittet 5. 1 skall statsbidrag till studieförbund och folk-
högskolor fr.o.m. budgetåret 1991/92 utgå i form av ett gemensamt be-
lopp. Bidraget skall fördelas av folkbildningsrådet (avsnitt 6). Nämnda
bidrag till föreläsningsföreningar samt till länsbildningsförbunden bör
dock enligt den bedömning jag tidigare redovisat för under avsnitt 5.5
även fortsättningsvis disponeras av statens kulturråd.
Jag bedömer att medel för dessa ändamål bör beräknas under föreva-
rande anslag.
Vid min medelsberäkning har jag utgått ifrån de resurser, som beräk-
nats under anslaget C 4. Bidrag till studieförbund, m.m. för innevarande
budgetår. Till föreläsningsföreningar och andra ideella föreningar utgår
3 700 000 kr. och till länsbildningsförbunden 1 631 000 kr. J ill dessa be-
lopp bör föras en prisomräkning på 259000 kr. resp. 1 14 000 kr. Det to-
tala medelsbehovet blir då 5 704 000 kr.
Vad jag nu har föreslagit innebär att ytterligare 5 704 000 kr. utöver
de 104 254 000 kr. som hemställts om i 1991 års budgetproposition
(prop. 1990/91:100 bil. 10) behöver anvisas under anslaget.
51
Prop. 1990/91:82
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att godkänna vad jag har förordat om
1. att fördelningen av statsbidrag till folkbildning överlämnas till ett
av Folkbildningsförbundet, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisa-
tion och Landstingsförbundet bildat folkbildningsråd (avsnitt 6),
2. ett nytt statsbidragssystem för folkbildningen (avsnitt 5.1),
3. grunderna för folkbildningsrådets fördelning av för statsbidrag
(avsnitten 2,3,4),
4. att den statliga regleringen av tjänsterna som rektor och lärare vid
folkhögskola skall upphöra (avnitt 4.2),
5. särskilt statsbidrag till Samernas folkhögskola (avsnitt 5.3),
6. statsbidrag för viss utbildning som inriktas mot personer med
funktionshinder (avsnitt 5.2),
7. statsbidrag till kontakttolkutbildning (avsnitt 5.4),
8. riktlinjer för uppföljning och utvärdering (avsnitt 7),
9. att till Bidrag till folkbildningen för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 2 148 644 ()()() kr. (avsnitt 10),
10. att godkänna att 70 000 000 kr. av de medel som tillfaller statsver-
ket genom vuxenutbildningsavgiften för budgetåret 1991/92 används för
att finansiera anslaget Bidrag till folkbildningen (avsnitt 10),
11. att till Bidrag till vissa handikappåtgärder inom folkbildningen för
budgetåret 1991/92 anvisa ett anslag på 43 569 000 kr. (avsnitt 10),
12. att till Bidrag till viss central kursverksamhet, m.m. för budgeiärei
1991/92 anvisa ett anslag på 43 352 000 kr. (avsnitt 10),
13. att godkänna att 13 100 000 kr. av de medel som tillfaller stalsvci
ket genom vuxenutbildningsavgiften för budgetåret 1991/92 används för
att finansiera anslaget Bidrag till viss central kursverksamhet m.m. (av-
snitt 10),
14. att till Bidrag till kontakttolkutbildning för budgetåret 1991/92 an-
visa ett reservationsanslag på 7 241 000 kr. (avsnitt 10),
15. att, med ändring av vad som föreslagits i 1991 års budgetproposi-
tion (prop. 1990/91 bil. 10), till Sameskolor för budgetåret 1991/92 anvi-
sa ett förslagsanslag på 27 532 000 kr. (avsnitt 10),
16. att, med ändring av vad som föreslagits i 1991 års budgetproposi-
tion (prop. 1990/91 bil. 10), till Bidrag till utvecklingsverksamhet inom
kulturområdet m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag
på 109 958 000 kr. (avsnitt 10).
52
Prop. 1990/91:82
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition föreslå riksdagen vad föredraganden har anfört
för de åtgärder och de ändamål som föredraganden hemställt om.
53
Prop. 1990/91:82
Bilaga I
Samhällsutveckligen och framtidens utbildningsbehov
Den svenska folkhögskolan är en uppskattad och framgångsrik skolform
med djup folklig förankring. Den är en mötesplats för människor med
många skilda bakgrunder och studieambitioner. Kursutbudet är mångsi-
digt och färgstarkt och omfattar både korta kurser i samverkan med or-
ganisationer och långa målinriktade ämnesstudier, ofta med inslag av yr-
kesutbildning.
Det råder i dag stor enighet om att folkhögskolan behövs också i
framtiden. Samtidigt är det ett faktum att uppgifter, som länge varit cen-
trala för folkhögskolorna, nu har övertagits av det allmänna utbildnings-
väsendet. Ungdomsutbildningen i grundskolan och gymnasieskolan har
förstärkts. Vuxenutbildningen har förnyats genom tillkomsten av grund-
vux, komvux och särvux. Den yrkesinriktade undervisningen i anslut-
ning till arbetslivet, i form av arbetsmarknadsutbildning och personalut-
bildning, har fått allt större omfattning och betydelse. Högskoleutbild-
ningen har byggts ut kvantitativt och geografiskt.
Denna utveckling har gjort det nödvändigt att nu diskutera folkhög-
skolornas framtida roll och uppgifter och att därvid peka på bildnings-
och utbildningsbehov som folkhögskolorna är särskilt väl skickade att
fylla.
Ett sådant behov blir för överskådlig tid framöver att medverka till
utjämnandet av utbildningsskillnader. Utbyggnaden av utbildningsvä-
sendet har minskat rådande utbildningsklyftor. Men samtidigt uppstår
risker för nya kultur- och utbildningsklyftor genom att de aktivaste och
bäst förberedda tar för sig det mesta av de nya möjligheter som skapas.
I det framtida samhället får kunskaper allt större betydelse. Men de
blir i många fall snabbt föråldrade och måste regelbundet förnyas. Den
som har god grundutbildning skaffar sig lätt nya kunskaper. Den där-
emot som har brister i sin grundutbildning, upplever bristerna som ett
allt allvarligare handikapp som kan leda till utslagning ur arbetslivet.
Vuxenutbildningens uppgift att överbrygga utbildningsklyftor blir därför
allt viktigare i framtiden. Samtidigt blir vuxenutbildning allt viktigare
som förnyande kraft i arbets- och samhällslivet.
De olika vuxenutbildningsalternativen kan med hänsyn till inrikt-
ningen av och avsikten med studierna indelas i studier, som ger formell
kompetens, personalutbildning samt folkbildning (fritt bildningsarbete).
54
Enligt kommitténs bedömning måste i framtiden en mycket stor del Prop. 1990/91:82
av de vuxnas studier bedrivas inom folkbildningens ram. Det fria bild- Bilaga 1
ningsarbetets specifika uppgifter blir att ta initiativ till studier som växer
fram ur deltagarnas intressen och behov och som uppmuntrar till ställ-
ningstagande och beslutsfattande, studier av ideologier och livsåskåd-
ningar, studier som kan bidra till en förnyelse inom folkrörelserna samt
studier som breddar kulturintresset och skapar förutsättningar för en
folklig kultur.
Folkhögskolans uppgifter i framtiden
Även under de närmaste decennierna har folkhögskolorna viktiga upp-
gifter när det gäller att ge grundutbildning i allmänna ämnen och där-
igenom bidra till att överbrygga utbildningsklyftor i samhället. Folkhög-
skolorna bör därutöver och i högre grad än hittills kunna fullgöra vikti-
ga funktioner som kraftcentra i det fria bildningsarbetet. Detsamma gäl-
ler utbildning för folkrörelsernas behov och för olika mer eller mindre
yrkesbetonade roller i det fria bildningsarbetet. Men skolorna måste an-
ses ha begränsade förutsättningar att bedriva annan yrkesutbildning.
Utvecklingen under de senaste årtiondena har inneburit att folkhög-
skolorna i ökande utsträckning har profilerat sin verksamhet. Denna ut-
veckling bör fortsätta.
Skolorna kommer i framtiden mer än hittills att själva behöva moti-
vera sin existens genom att göra verksamheten angelägen och efterfrå-
gad. De måste därför koncentrera sina krafter på det som är eller kan
bli skolans särart och styrka.
De måste också mer än tidigare eftersträva förankring i den kringlig-
gande bygden eller i den organisation som är dess huvudman. De kan
därigenom få en växande betydelse för den regionala utvecklingen.
För att lättare klara de uppgifter som väntar i framtiden bör huvud-
männen, skolornas styrelser och personal ges större frihet att utforma
verksamheten och anförtros ett större självständigt ansvar. Den nuvaran-
de regelstyrningen bör minska och ersättas av en mer utpräglad målstyr-
ning.
Varje skola bör, under medverkan av huvudman och styrelse, utar-
beta ett verksamhetsprogram, i vilket målet med verksamheten kommer
till klart uttryck.
Ett nytt synsätt på kursutbudet
En grundläggande förutsättning för att folkhögskolorna skall kunna
hävda sig i framtiden är att de behåller och vidareutvecklar sin traditio-
nella särart och att de utgör klart urskiljbara alternativ till det övriga
55
skol- och utbildningsväsendet. De måste med andra ord framträda med Prop. 1990/91:82
en mycket tydlig folkhögskoleprofil. Bilaga 1
Traditionellt har folkhögskolorna alltid haft till huvuduppgift att ge
allmän medborgerlig bildning. Därutöver har de fått ge viss yrkesinrik-
tad utbildning. Sett i ett utbildningspolitiskt perspektiv bör alltjämt för-
medlande av allmän medborgerlig bildning vara en huvuduppgift för
folkhögskolorna.
Men ett nytt synsätt bör tillämpas på kursutbudet och dess indelning.
Den nuvarande indelningen i allmän kurs, allmän kurs med särskild in-
riktning och särskild linje utgår från ett ganska strikt linje- och kursin-
delningstänkande och tar inte tillräcklig hänsyn till utbildningens syften
eller till behovet av utbildning hos olika målgrupper.
I stället bör folkhögskolans kursutbud principiellt ses som i grunden
ett enda med en kärna av allmänna ämnen eller sludieomiåden Denna
kärna avser att ge kunskaper och färdigheter som numera bör ingå i en
allmän medborgerlig bildning. Genom fördjupning av olika ämnen, äm-
nesområden eller studieomräden kan specialinriktade kurser utvecklas.
Genom tillförande av yrkesinriktade ämnen kan yrkesinriktade kurser
skapas.
Indelningen av kursutbudet bör sedan ske efter två principer. Den
ena tar hänsyn till kursernas syfte, och den andra beaktar olika mål-
grupper.
Utifrån denna indelningsgrund bör kursutbudet för framtiden inde-
las på följande sätt:
1. Allmänna kurser för i första hand dem som saknat grundskole- eller
gymnasieutbildning.
2. Specialkurser av fördjupningskaraktär.
3. Yrkesinriktade kurser inklusive kurser för ledar- och funktionärs-
uppgifter inom organisations-, kultur- och fritidssektorn.
För folkhögskolornas kurser bör inte finnas några centralt fastställda
regler beträffande innehållet och studiegången utom i de fall kurserna
avses ge bestämda kompetenser eller behörigheter.
De allmänna kurserna och specialkurserna av fördjupningskaraktär
bör i allt väsentligt få utvecklas och genomföras på det fria bildningsar-
betets villkor. För de yrkesinriktade kurserna måste dock vissa villkor
gälla enligt vad som nedan föreslås i avsnittet om dem.
Alla kurser skall i annonser, prospekt, broschyrer och intyg kallas
folkhögskolekurser. Deras längd skall anges i dagar eller veckor och inte
t.ex. i poäng, som är en kurslängdangivelse inom högskolan. Skolornas
och verksamhetens ideologiska eller innehållsmässiga profil skall alltid
klart deklareras liksom kursernas art och karaktär.
Beträffande kursernas längd generellt hör endast gälla att egentliga
folkhögskolekurser skall ha en minsta längd om två dagar och en största
om tre läsår.
Allmänna kurser
Under senare år har ett ökande antal skolor fått svårigheter att rekrytera
deltagare till den allmänna kursen.Detta hetyder emellertid inte att be-
hovet av allmänna kurser - och därmed insatser för korttidsutbildade -
har bortfallit. Vid 1990-talets ingång finns ett gott stycke över en miljon
vuxna svenskar och invandrare som saknar grundskoleutbildning och
minst det dubbla antalet som saknar gymnasieutbildning. Nya former
för allmän kompetenshöjande utbildning för korttidsutbildade diskute-
ras visserligen för närvarande. Men för överskådlig tid torde folkhögsko-
lorna och komvux vara de mest lättillgängliga alternativen.
Allmänna kurser, främst avsedda för dem som saknar grundskole-
eller gymnasieutbildning, bör därför alltjämt finnas vid folkhögskolor-
na. Dessa kurser skall ge kunskaper och färdigheter av orienterande na-
tur i allmänna ämnen. De får inte anordnas enbart för sådana, som re-
dan har allmän eller särskild behörighet för högskoleutbildning.
Många korttidsutbildade motiveras bättre för studier i allmänna äm-
nen om de samtidigt får utveckla något specialintresse. Det kan gälla
musik, konst eller idrott. En allmän kurs bör därför få ges viss ämnes-
mässig specialinriktning eller inriktning mot speciella målgrupper så-
som invandrare, flyktingar eller etniska minoriteter. Det väsentliga är
att kursen vänder sig till och rekryterar korttidsutbildade.
Ämnen eller ämnesområden, som ger allmän kurs en särskild profil,
bör för de studerande få uppgå till högst en tredjedel av kursinnehållet.
Skolorna bör bättre än nu tillvarata möjligheterna att göra studie-
gången i olika delar av allmän kurs mer flexibel. Det är vidare nödvän-
digt att skolornas rekryteringsverksamhet kraftigt och målmedvetet in-
tensifieras och att alla slags informations-, kontakt- och uppsökande ak-
tiviteter prövas.
På varje statsbidragsberättigad folkhögskola skall årligen ges minst en
allmän kurs om minst 30 veckors längd. Kursen skall ha minst 20 delta-
gare närvarande vid kursstarten.
Kursen får vara årskursintegrerad och nivågrupperad, vilket betyder
att den får innehålla deltagare som reellt tillhör olika kunskapsnivåer
eller årskurser i en flerårig studiegång. Den bör vara pedagogiskt diffe-
rentierad därefter. Kursen bör anordnas i första hand pä moderskolan.
Deltagare i olika grupper förlagda till olika platser får inte räknas sam-
man till en kurs.
Skolor som under en treårsperiod inte uppfyllt dessa krav, bör få sitt
statsbidrag omprövat av regeringen efter anmälan av tillsynsmyndighe-
ten. Vid den omprövningen bör särskild hänsyn kunna tas till den
mindre grupp skolor i avfolkningsbygder, som på grund av befolknings-
mässiga och kommunikationstekniska förhållanden har betydande svå-
righeter att rekrytera korttidsutbildade inom sitt naturliga rekryterings-
område men ändå kan ha central betydelse för bygdens utveckling. Hän-
syn bör också kunna tas till skolans övriga verksamhet - den kan vara
så värdefull av t.ex. kulturpolitiska eller regionalpolitiska skäl eller för
Prop. 1990/91:82
Bilaga I
57
en ideell rörelse, att staten anser att skolan bör vara bidragsberättigad Prop. 1990/91:82
även om den inte uppfyller kraven på allmän kurs. Bilaga 1
Vid en omprövning av statsbidraget kan det vara lämpligt att genom
omdisponering och omstrukturering förlägga mer av allmän utbildning
för korttidsutbildade till områden och regioner, där behovet av sådan
utbildning är särskilt stort, t.ex. i storstädernas ytterområden.
Specialkurser
Den typ av kurser som kommittén fortsättningsvis kallar specialkurser
har hittills betecknats som allmänna kurser med särskild inriktning el-
ler särskilda linjer.
Folkhögskolorna bör genom sina specialkurser kunna spela en cen-
tral roll i det fria bildningsarbetet. I några avseenden har skolorna goda
förutsättningar att därvid göra en unik insats. Detta gäller den kontakt-
skapande och samordnande verksamheten, men också utbildning inom
kulturområdet. Många skolor fungerar som kulturcentra i sin bygd och
verkar aktivt för att berika det lokala kulturlivet, titt tredje område där
folkhögskolan har central betydelse gäller utbildning för att stärka de-
mokratin och folkrörelserna.
I framtidens specialkurser bör specialiseringen variera efter skolor-
nas egna bedömningar. Minst en fjärdedel av tiden måste dock ägnas ät
allmänna ämnen. Kurserna kan också ha mycket varierande längd. Ock-
så gruppstorlek, lärartäthet och arbetssätt kan variera. Specialkurserna
kan därigenom tillgodose många skiftande utbildningsbehov.
En utveckling av verksamheten med specialkurser kommer all ak-
tualisera ett allt närmare samarbete med högskolan. I del samarbetet är
det viktigt att folkhögskolans och högskolans olika roll och uppgifter
hålls isär.
Den estetiskt inriktade kursverksamheten har uppmärksammats sär-
skilt i direktiven till folkhögskolekommittén.
Enligt kommitténs mening finns det goda skäl för folkhögskolorna
att erbjuda förberedande konstnärlig utbildning. Denna bör nämligen
vara väl spridd över landet om utbildningschanserna för alla skall bli
någorlunda likvärdiga.
Däremot finns det ingen anledning att nu öka kapaciteten. Om gym-
nasieskolan kommer att reformeras i enlighet med de utredningsförslag
som är under beredning, kommer ytterligare treåriga estetiska linjer att
inrättas där. Mycket talar för att en stor del av de ungdomar, som kom-
mer att välja dessa linjer, siktar på en yrkeskarriär inom det konstnärli-
ga området.
Folkhögskolorna bör också kunna fullgöra viktiga uppgifter för att
stimulera det folkliga kulturarbetet. Vissa linjer och kurser skulle kun-
na ges en tydligare pedagogisk profil och förbereda för såväl fritidsenga-
gemang som yrkesmässig verksamhet inom studieförbunden.
Det bör för övrigt övervägas om inte vissa folkhögskolor i framtiden
skulle kunna anförtros nationella uppgifter när det gäller att utveckla
kvalitet och arbetsformer i amatörverksamheten och ges stöd för detta
58
över kulturbudgeten. Ett folkmusikinstitut eller ett körcentrum t.ex. Prop. 1990/91:82
skulle med fördel kunna förläggas till någon folkhögskola. Bilaga I
Varje folkhögskola som startar en ny yrkesinriktad eller studieförbe-
redarvde estetisk utbildning bör kontinuerligt undersöka hur utbildning-
en tillgodoser arbetsmarknadens behov och i vilken utsträckning de stu-
derande får arbete eller kommer in på vidareutbildning.
Yrkesinriktade kurser
För de yrkesinriktade kurserna finns omständigheter och villkor som
gör det problematiskt att också för dem förorda samma ökade frihet och
ökade flexibilitet i kursutbudet som för de allmänna kurserna och spe-
cialkurserna. Kommittén föreslår därför vissa begränsningar av den yr-
kesinriktade utbildningen.
Utgångspunkterna för förslaget har varit att folkhögskolorna hör ha
stor frihet att erbjuda yrkesinriktade utbildningar på områden där de
har unika förutsättningar att göra goda insatser och särskilt på de områ-
den där ingen liknande utbildning finns, samt alt folkhögskolorna själva
bör ta ett mycket stort ansvar för att utbildningen är arbetsmarknadsan-
passad och leder till anställning.
Med dessa utgångspunkter som grund anser kommittén att folkhög-
skolorna alltjämt bör få ge yrkesinriktad utbildning för folkbildnings-
verksamhetens, folkrörelsernas och de ideella och fackliga organisatio-
nernas behov av ledare och funktionärer, samt utbildning för ledarupp-
gifter främst inom kultur- och fritidssektorn. Inriktningen och dimen-
sioneringen av detta kursutbud bör huvudmännen och skolornas styrel-
ser själva ta ansvar för.
Skolorna bör också få anordna annan yrkesinriktad utbildning. I för-
sta hand bör det gälla sådan yrkesinriktad utbildning som inte anordnas
av andra, t.ex. inom små yrkesområden dit riksrekrytering sker och där
internatformen är lämplig. Av hänsyn till behovet av arbetsmarknadsan-
passning och samhällsekonomisk resurshushållning bör emellertid till-
synsmyndighetens medgivande därvid erfordras.
Alla yrkesinriktade kurser skall bjudas ut just som folkhögskolekur-
ser och deras syfte och innehåll skall mycket klart deklareras, så att inga
missförstånd behöver uppstå om deras behörighets- eller kompetensvär-
de. De yrkesinriktade kurserna får varken totalt eller på varje skola till
omfattningen dominera över de allmänna kurserna och specialkurserna.
Kursernas innehåll skall, såsom nu är fallet, till lägst en fjärdedel bestå
av allmänna ämnen.
Med det anförda som grund följer att vissa nuvarande yrkesinriktade
utbildningar på folkhögskolorna bör begränsas. Som exempel på sådana
kurser kan nämnas kurser inom turismområdet. Viss utbildning bör be-
drivas som uppdragsutbildning, t.ex. tolkutbildning.
Reduceringen av yrkesinriktade kurser bör ske under en kommande
treårsperiod. Omstruktureringen bör initieras av skolorna själva eller av
tillsynsmyndigheten i de fall skolorna inte tar egna initiativ.
59
Folkhögskolornas yrkesinriktade kurser bör för övrigt på lämpligt Prop. 1990/91:82
sätt kontinuerligt beaktas i utbildningsplaneringen på riks-, region- och Bilaga 1
lokalnivå.
Friudsledarutbildningcn
Folkhögskolekommittén har under arbetets gång uppmärksammats pä
ett antal problem i fråga om fritidsledarutbildningen. De gäller bl.a. ut-
bildningens dimensionering och rekrytering, frågan om bredd eller spe-
cialisering, jämställdhet med högskoleutbildning, samt brister beträffan-
de fortbildning, läromedel, forskningsanknytning och forskning. Kom-
mittén lägger fram en rad förslag som syftar till kvalitetsförbättringar
och till ett klarläggande beträffande fritidsledai utbildningens ställning
inom utbildningsväsendet.
En utgångspunkt har varit att fritidsledarskolorna i högre grad än
hittills bör stimulera utveckling och förnyelse på fältet. Det kan innebä-
ra att utbildningen på vissa skolor får en starkare inriktning mot vissa
målgrupper, t.ex. arbetarrörelsens grupper, frikyrkornas medlemmar,
storstädernas förortsbefolkning eller befolkningen i mellanstora indu-
stristäder. Det kan också innebära att en fritidsledarlinje knyter an till
den profil som finns på den egna folkhögskolan och samarbetar mer
t.ex. med skolans musiklinje, teaterlinje eller konsthantverksutbildning.
För relativt smala utbildningar som fritidsledarutbildningen, där en
marknadsmässig lönsamhet sällan kan erhållas i fråga om läremedels-
produktion, är det viktigt att stöd kan lämnas för utveckling och pro-
duktion av läromedel. Kommittén föreslår förstärkta insatser genom
Statens institut för läromedelsinformation.
Enligt kommitténs mening behövs en påbyggnadsutbildning för fri-
tidsledare och fritidspedagoger. Påbyggnadsutbildningen bör knytas till
ett universitet eller en högskola, men den bör planeras och genomföras
i samarbete mellan högskolan och en eller flera folkhögskolor med fri-
tidsledarlinje.
Universitets- och högskoleämbetet bör få i uppdrag att i samråd med
tillsynsmyndigheten och olika intressenter utforma en sådan påbygg-
nadsutbildning
Fritidsledarutbildningen bör kunna tillgodoräknas då det gäller krav
på allmän behörighet vid antagande till forskarutbildning.
För att få till stånd forskning med primär inriktning mot fritidssek-
torn fordras i ett uppbyggnadsskede forskningsmedel som är öronmärk-
ta för denna sektor. Kommittén föreslår därför att en tillfällig delegation
för fritidsforskning upprättas. Den kan organisatoriskt knytas till forsk-
ningsrådsnämnden. Finansieringen av forskningsmedlen kan ske genom
bidrag från intressenterna, dvs. staten, kommunerna och föreningslivet.
60
Handikappades möjligheter till folkhögskolestudier
Kommittén har funnit att mycket redan gjorts och görs för att underlät-
ta för handikappade att bedriva folkhögskolestudier. Här åsyftas också
de som har andra handikapp än fysiska, psykiska och medicinska, näm-
ligen de som har sociala problem eller läs- och skrivsvårigheter eller
språksvårigheter därför att de är invandrare eller flyktingar.
Ett riktmärke för kommande strävanden bör enligt kommitténs åsikt
vara att alla skolor om möjligt blir fullt tillgängliga för deltagare med
olika handikapp så att alla kan välja skola efter intresse och behov och
inte efter skolornas olika slag och grad av handikappanpassning.
Åtgärder behövs också för att förbättra själva undervisningssituatio-
nen. Enligt nuvarande regler kan skolorna anställa speciallärare och an-
passningslärare för handikappade. Skolorna får vidare via SÖ och
Nämnden för vårdartjänst bidrag till assistenter. För att möta det ökade
behovet av här nämnd personal bör skolorna i högre grad än nu anstäl-
la sådan personal.
Kontinuerlig fortbildning av lärare och övrig personal i handikapp-
frågor är en nödvändig förutsättning för att undervisningen och studiesi-
tuationen i övrigt skall kunna utvecklas efter tidens växlande krav.
Skolorna bör även i fortsättningen ges resurser som täcker deras
merkostnader när de tar emot handikappade.
Prop. 1990/91:82
Bilaga I
Korta kurser och samverkanskurser
Kommittén har funnit att verksamheten med korta kurser i samverkan
med organisationer och studieförbund i allt väsentligt hat utvecklats i
linje med riksdagsbeslutet 1977. Verksamheten bör därför få fortsätta
och dessutom expandera på de skolor där den nu förekommer endast
mycket sparsamt.
Det finns emellertid skäl för en uppmjukning av nuvarande tämligen
strikta regler om lärarmedverkan m.m. l ör att en samverkanskurs verk-
ligen skall bli en folkhögskolekurs och inte en kurs vilken som helst,
och för att den skola som anordnar kursen verkligen skall kunna ha an-
svaret för den, bör dock alltjämt gälla alt rektor eller fast anställd lärare
på den anordnande skolan tillsammans med samverkanspartnern skall
planera, administrera och utvärdera kursen. Vidare bör så långt möjligt
och till lägst femton procent lärare på den anordnande skolan svara för
undervisningen.
Vidare bör samverkanskurser alltid ingå i ett större aktivitetssam-
manhang än själva kursen, t.ex. vara ett led i den samverkande organisa-
tionens fortlöpande utbildning eller fortbildning. De bör normalt anslu-
ta till den anordnande skolans vanliga verksam hetsmässiga profil.
Beträffande samverkanskursernas omfång på varje skola bör andelen
sådana kurser av två till fem dagars längd normalt uppgå till högst en
tredjedel av en skolas deltagarveckor men ej få överskrida hälften. Den
högre gränsen avses gälla för skolor tillhörande rörelser och organisatio-
ner som har få skolor att anlita för sin kursverksamhet.
61
De skolor som nu har en större andel kurser av två till fem dagars Prop. 1990/91:82
längd än den ovan nämnda, bör under kommande treårsperiod om- Bilaga 1
strukturera sin verksamhet.
Samtidigt bör skolor, som nu har mycket få samverkanskurser, söka
få till stånd fler sådana i samarbete med bl.a. studieförbund och organi-
sationer och med kulturinstitutioner som bibliotek, muséer och teatrar
etc.
Med lärartjänstgöringen på korta kurser förbundna problem bör lö-
sas i ett nytt arbetstidsavtal.
Sedan 1986 har folkhögskolorna haft möjlighet att genomföra s.k. upp-
dragsutbildning.
Kommittén har funnit att uppdragsutbildningen hitintills utvecklat
sig enligt givna förutsättningar. Utbildningen har fungerat väl och har
dessutom medfört för folkhögskolornas vanliga verksamhet positiva ef-
fekter.
Omfattningen har varit måttlig - utbildningen har engagerat ett 60-
tal skolor och har i regel begränsat sig till några, eller högst en handfull,
kurser på varje skola. Vid några skolor har den emellertid fått så stor
omfattning att en begränsning behöver diskuteras mellan skolorna i frå-
ga och tillsynsmyndigheten.
På grund av det som här anförts anser kommittén att folkhögskolor-
na även fortsättningsvis bör få åta sig uppdragsutbildning under vissa
förutsättningar.
En sådan förutsättning är att utbildningen i fråga ansluter till skolans
vanliga utbud och till dess profil och särart. En annan är att utbildning-
en till omfattningen är så begränsad att den inte i något avseende men-
ligt påverkar skolans ordinarie statsunderstödda verksamhet. En tredje
förutsättning är att den ekonomiska ersättningen för uppdragsutbild-
ningen ger full kostnadstäckning så att förutsättningarna för statsbidra-
get till skolans reguljära utbildning inte ändras.
Kommittén vill i detta sammanhang väcka frågan om inte många
korta samverkanskurser med ringa anknytning till skolornas verksam-
hetsinriktning skulle kunna ges som uppdragsutbildning, frågan bör
prövas under kommande treårsperiod t.ex. genom uppdrag därom till
tillsynsmyndigheten.
Studieomdömet är ett urvalsinstrument för sökande till högskolan inom
folkhögskolekvoten. Som normeringsinstrument för studieomdömet har
sedan ett tiotal år använts en specialkonstruerad version av högskolepro-
vet, det s.k. ”folkhögskoleprovet”. Kostnaderna för rättningen av provet
har uppgått till ca 250000 kronor per år.
(»2
Under det senaste året har SÖ begärt men inte erhållit medel för att Prop. 1990/91:82
använda detta normeringsinstrument, och saknar också medel därtill för Bilaga I
kommande budgetår. Den av SÖ ombesörjda normeringen har därmed
upphört åtminstone temporärt.
Eftersom det hittills använda frågebatteriet, byggt på samma slags frå-
gor som ges i högskoleprovet, nu är uttömt, är det nödvändigt att ny-
konstruera det om provet alltjämt skall finnas kvar. Kostnaden för en
nykonstruktion har av SÖ bedömts uppgå till ö()0000—700000 kronor.
En sådan nykonstruktion torde behöva göras vart fjärde eller femte år.
Med giltighet från och med antagningen till hösten |W| gäller nya
regler för tillträde till högskoleutbildning. Generellt sett innebär de nya
reglerna att tillträdet förenklas och att sökande får fler möjligheter än
nu till antagning. De nya reglerna väntas få den effekten att 40 000 eller
fler sökande årligen kommer att genomgå högskoleprovet mot nu ca
10 000.
Efter analys av frågan om behovet av ett normeringsinstrument har
kommittén konstaterat att nuvarande system för normering har mist en
stor del av sitt värde därigenom att mer än hälften av skolorna regelbun-
det inte deltar i folkhögskoleprovet och därigenom att många elever
även på deltagande skolor bojkottar det. Ett mindre antal skolor utdelar
inte några omdömen.
Enligt kommitténs mening kan det ifrågasättas om något instrument
för normering av detta slag över huvud taget behövs med tanke på hur
den grupp som deltar i proven numera är sammansatt.
Kommittén anser att lärarkollektivens bedömningar i nuvarande si-
tuation förefaller fullt tillräckliga. Detta förutsätter dock att nuvarande
rekommendation om fördelningen av omdömesgrader följs på skolorna
och att tillsynsmyndigheten uppmärksammar och påtalar flagranta av-
steg från den rekommendationen. Rektor bör självklart också ha ett an-
svar att tillse att sådana inte förekommer.
Det kan för övrigt diskuteras om studieomdömet alls behövs om hög-
skoleprovet blir så allmänt som det förväntas bli. Om erfarenheterna av
de nya reglerna för tillträde till högskolan visar att det inte längre finns
samma anledning som hittills att ge graderade studieomdömen och att
ha en särskild kvotgrupp för folkhögskolesökande, bör en förändring
övervägas.
När det gäller folkhögskolestudiers behörighetsvärde, avgörs detta av
UHÄ i tillämpningsföreskrifter till högskoleförordningen.
Under förutsättning att av UHÄ föreskrivna villkor för allmän behö-
righet i övrigt uppfyllts, bör såväl allmänna kurser som specialkurser
och yrkesutbildningskurser inom folkhögskolan kunna ge allmän behö-
righet.
Vad beträffar folkhögskolornas rätt alt utlärda intyg om särskild be-
hörighet i ett eller flera ämnen med vissa krav på lägsta betyg eller läg-
sta medelbetyg, så bör villkoren härför skärpas Innehållet måste i allt
väsentligt motsvara vad som gäller för ämnet eller ämnena i fråga i gym-
nasieskolan eller komvux. Lärarna hör i princip ha utbildning och be-
5-Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 82
hörighet som är likvärdig den som lärarna på gymnasiet eller i komvux Prop. 1990/91:82
har i ämnet eller ämnena och de bör ha god kännedom om fordringar- Bilaga 1
na för olika betygsgrader. Undervisningens omfattning i tid bör motsva-
ra åtminstone vad som gäller i komvux.
Obligatoriska centrala prov i åsyftade ämnen bör införas också för
folkhögskolor som önskar ge särskild behörighet i något eller några av
dessa ämnen.
När det slutligen gäller folkhögskolornas rätt att utfärda intyg som
styrker att kursdeltagare på grundskolenivå har uppnått behörighet för
gymnasiestudier, bör sådant intyg få utfärdas till den som med godkänt
resultat genomgått en allmän kurs vilken i allt väsentligt givit sådana
kunskaper och färdigheter som motsvarar fullständig studiekurs i års-
kurs 9 på grundskolans högstadium.
I vissa landsting har diskussioner förts om omfattningen av landstingens
folkhögskoleverksamhet och om ett överförande av landstingsfolkhög-
skolor till olika slag av folkrörelser.
Ett resultat av hittills förda diskussioner är att huvudmannaskapet
för Gripsholms folkhögskola fr.o.m. 1 juli 1990 övergått från Söderman-
lands läns landsting till Röda korset. Konkreta diskussioner om eventu-
ella överlåtelser pågår i Stockholms kommun och i Kalmar län.
Genom svar på en enkät har ett femtontal organisationer anmält pre-
liminärt intresse av att överta landstingsfolkhögskola.
I kommitténs direktiv sägs att profileringen av folkhögskolans verk-
samhet bör bli tydligare i framtiden med tanke på att det övriga utbild-
ningsväsendet numera är så väl utbyggt. Om landstingsfolkhögskolor
överlåts till folkrörelser och ideella organisationer, underlättas onekli-
gen möjligheterna att både ideologiskt och innehållsmässigt profilera
verksamheten. Kommittén anser därför att sådana huvudmannaskaps-
skiften bör främjas.
Med någorlunda god framförhållning inför ett övertagande och med
smidiga övergångsbestämmelser torde säkerligen de flesta eventuellt
uppkommande personalproblem kunna lösas.
Kommittén anser vidare att organisation eller rörelse, som önskar
överta landstingsfolkhögskola, bör få tillgodoräkna sig hela eller större
delen av vid överlåtelsetillfället till skolan i fråga utgående statsbidrag.
Hur stor del av statsbidraget i form av elevveckor (deltagarveckor) som
får övertas bör avgöras från fall till fall.
64
Prop. 1990/91:82
Bilaga I
Internalplatser och internatboende
Folkhögskolornas mest påtagliga särart har varit möjligheten att kunna
erbjuda utbildning och studier i internatmiljö.
Under de senaste femton åren har andelen internatboende sjunkit.
Till minskningen har verksamt bidragit de allmänna kommunikationer-
nas och privatbilismens utveckling liksom förändringar av levnadsför-
hållanden och levnadsvanor.
Internatet och internatmiljön erbjuder mycket goda förutsättningar
för skapandet av en personlighetsutvecklande social gemenskap och en
engagerande och inspirerande social och pedagogisk miljö.
Även externatskolorna och externatkurserna kan utgöra goda person-
lighetsutvecklande och socialt utvecklande pedagogiska miljöer. Men
kommittén anser att internatformen har så stora fördelar att det alltjämt
är angeläget att så många skolor som möjligt erbjuder internatboende
och att de fullt ut tillvaratar de möjligheter internatformen medger.
Det är allmänt omvittnat att kostnaderna för att driva ett intcrnal
tenderar att öka och att internatkursverksamhet är dyrare än externat-
kursverksamhet. Många efterfrågar därför någon form av förstärkning av
statsbidraget till skolor eller kurser med internatboende. Kommittén har
övervägt frågan men har inte funnit tillräcklig anledning att föreslå nå-
gon förstärkning.
Utlokalisering av kurser
Sedan 1977 har en folkhögskola rätt att förlägga verksamhet utanför
skolorten. Sådan verksamhet skall dock bedrivas i god kontakt med mo-
derskolan och får inte ha karaktären av enbart förmedling av statsbidrag
till kursverksamhet på annan ort.
Genom att förlägga kurser utanför skolan och skolorten har många
folkhögskolor nått målgrupper, som de annars inte hade nått. Möjlighe-
terna att utlokalisera kurser underlättar också för folkrörelser och orga-
nisationer att tillgodose utbildningsbehov i regionala och lokala organ,
avdelningar och församlingar.
Men när utlokaliseringen av kurser sker på längre avstånd, kan med
skäl sättas i fråga om en nära kontakt mellan elever, kursdeltagare och
skola kan upprätthållas. I några fall kan också ifrågasättas om moders-
kolan i förhållande till de utlokaliserade långa kurserna verkligen är en
”huvudskola” i den meningen att huvudddelen av verksamheten bedrivs
där.
Det finns uppenbara risker med en alltför långtgående utlokalise-
ring. En sådan är den att folkhögskolorna i allt för hög grad blir instru-
ment för bidragsförmedling till organisationers kurser på olika orter i
stället för verkliga skolenheter. En annan risk är att reella filialskolor
65
åter uppslår, ett system som riksdagen 1977 uttryckligen ansåg borde Prop. 1990/91:82
upphöra. Bilaga I
Kommittén anser därför att ilen pågående utvecklingen mot reella fi-
lialer på betydligt längre avstånd än dagligt pendelavstånd frän moders-
kolan bör brytas. Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att härvid-
lag ta erforderliga initativ. Möjligheterna att flytta ”moderskolan” till
ort där i praktiken verksamhetens tyngdpunkt ligger, kan vara ett alter-
nativ.
För någon eller några av de i detta sammanhang aktuella skolorna är
en uppdelning i flera skolenheter det bästa alternativet. Om en sådan
delning sker helt inom ramarna för både den totala verksam hetsvoly-
men i riket och för huvudmannens tilldelning av bidragsveckor, uppstår
så vitt kommittén kar se inga negativa effekter. Sådana förändringar till-
styrks därför.
Enligt kommitténs mening bör det i framtiden bli möjligt för en hu-
vudman, som ansvarar för flera skolor, att i viss omfattning och inom
ramen för en långsiktig planering själv bestämma fördelningen av den
bidragsberättigade verksamhetsvolymen mellan sina skolor. Att införa
en sådan möjlighet skulle ligga i linje med det ökade ansvar för folkhög-
skoleverksamheten som kommittén anser att huvudmännen bör ha.
Pingstförsamlingarnas skol- och kursverksamhet, som är huvudman
för pingströrelsens skolor, har i skrivelse till kommittén önskat få ge-
nomföra en sådan uppdelning av Mariannelunds folkhögskola, att den-
na skolas kursverksamhet i Norrland får bilda en egen skolenhet med
centrum i Dalkarlså, Robertsfors kommun. Kommittén föreslår att en
sådan uppdelning får göras per den 1 juli 1991.
Det ingår inte i folkhögskolekommitténs uppgifter alt behandla sludiefi-
nansieringsproblem. Till kommittén hat dock från folkhögskolorna
med stort eftertryck framhållits att studiefinansieringen är ett av de allra
svåraste hindren för att rekrytera deltagare bland dem som har del stör-
sta behovet av folkhögskolestudier.
En särskild utredare har nyligen fått i uppdrag att se över det nuva-
rande systemet för vuxnas möjligheter att finansiera studier. Kommittén
har i en skrivelse till utredaren närmare beskrivit de folkhögskolestude-
randes studiefinansieringsproblem.
Till folkhögskolorna bör i framtiden liksom nu utges allmänt bidrag,
förstärkningsbidrag och särskilda bidrag. Statsbidragssystemet bör för-
enklas och schablonieras mer än nu och specialdestinerade bidrag slås
samman till färre poster.
66
Allmänt bidrag
Det allmänna bidraget skall utges efter det antal bidragsberättigade del-
tagarveckor en folkhögskola har genomfört.
Det totala antalet deltagarveckor för vilka statsbidrag utges, bestäms
för vart och ett av läsåren under perioden 1991/92-1993/94 till en volym
som i stort sett motsvarar den som skolorna disponerade under 1989/90.
Varje enskild folkhögskola garanteras i princip för varje år i treårsperio-
den ett antal deltagarveckor, som beräknas till genomsnittet av de tre se-
nast redovisade årens volymer för vilka skolan erhöll statsbidrag.
För att ge de minsta skolorna möjlighet att växa bör de under treårs-
perioden successivt kunna öka sitt bidragsunderlag till 4 000 deltagar-
veckor. Denna ökning bör finansieras genom all bidragsunderlaget till
övriga skolor begränsas till högst 7 500 deltagarveckor per skola. Denna
begränsning är motiverad enbart av de begränsade ekonomiska resurser-
na. Kommittén anser inte att stora skolor av t.ex. pedagogiska skäl bör
minska sin verksamhet. För att markera detta ställningstagande föreslås
att tio procent av deltagarveckans värde bör ges som bidrag för överskju-
tande veckor upp till 11 000.
För treårsperioden 1994/95-1996/97 bestäms antalet statsbidragsberät-
tigade deltagarveckor för respektive skola efter en mer kvalitativ bedöm-
ning, som föregåtts av en uppföljning och utvärdering av verksamheten
under den föregående perioden.
Det allmänna bidraget bör vid övergången till ett nytt bidragssystem
justeras för samtliga skolor. För det första året i treårsperioden justeras
bidraget med hälften av den förändring som inträffat till följd av det nya
systemet och för det andra året med 25 procent. Därefter utges statsbi-
drag utan justeringar.
En viss mängd undervisning per deltagarvecka bör alltjämt föreskri-
vas. Kravet på lärartäthet bör sättas till det antal timmar som motsvarar
2,0 undervisningstimmar. En förändring från nu 2,1 undervisningstim-
mar per deltagarvecka till 2,0 innebär att ca fem procent av statsbidraget
kan användas till andra ändamål än undervisning, utöver de resurser
som i dag inte är bundna till undervisning. Denna resurs bör betraktas
som en fri resurs, dvs. den skall kunna användas till insatser som sko-
lorna själva bedömer bäst för verksamheten.
Fem procent av det allmänna bidraget bör dock bindas för att finan-
siera rekrytering, uppsökande verksamhet och åtgärder som motiverar
vuxna korttidsutbildade för studier samt utvecklingsarbete och personal-
fortbildning.
Prop. 1990/91:82
Bilaga I
Förstärkningsbidrag
Det allmänna bidraget bör även i fortsättningen kompletteras med ett
förstärkningsbidrag till skolornas merkostnader för handikappades stu-
dier och kvalificerad musikundervisning.
Bidraget till skolornas merkostnader för handikappades studier bör
bibehållas i nuvarande former, dvs. kursdeltagare som är i behov av sär-
67
skilt stöd i undervisningen till följd av ett handikapp får schablonmäs- Prop. 1990/91:82
sigt räknas som 1,5 deltagare. Bilaga I
Även bidraget till ökad lärartäthet i vissa kurser med kvalificerad mu-
sikundervisning bör kvarstå i nuvarande former och omfattning. Kom-
mittén anser dock att bidragsgivningen bör koncentreras mer än idag
till de skolor som har särskilt stora kostnader för sin musikundervisning
därför att utbildningen ifråga kräver hög lärartäthet.
Särskilda bidrag bör ges för att finansiera särskilt kostnadskrävande
verksamhet. Antalet sådana bör dock så långt möjligt begränsas.
EU samlat personaladministrativt ansvar
Folkhögskolornas samlade personalstyrka kan uppskattas till ett stycke
över femtusen personer. Den består dels av pedagogisk personal, främst
rektorer och lärare, vars löne- och anställningsvillkor är statligt reglera-
de, dels av annan personal för vilka huvudmännen och folk högskolesty-
relserna bär hela det personaladministrativa ansvaret.
Kommittén har sett betydande fördelar med ett enhetligt personalan-
svar. En fördel är att huvudmännen och folkhögskolestyrelserna då lät-
tare kan disponera den samlade personalstyrkan efter från tid till annan
skiftande behov och enligt på varje skola vid varje tidpunkt rådande för-
utsättningar. En annan fördel är att en samordning av lärartjänstgöring
på folkhögskola och i det fria bildningsarbetet underlättas; inom det se-
nare finns inga statliga personalregler.
Ett starkt skäl för en förändring av nuvarande dubbla personalansvar
är att riksdagen på regeringens förslag hösten 1989 beslutat att den statli-
ga regleringen av skolledar- och lärartjänsterna inom hela det allmänna
skolväsendet skall upphöra. I propositionen i frågan (prop. 1989/90:41)
sades att förslaget borde få konsekvenser även för folhögskolorna.
Kommittén föreslår att den statliga regleringen av folkhögskolornas
rektors- och lärartjänster upphör med utgången av juni månad 1991
med anförda skäl som grund.
Beträffande frågan om förhandlingsorganisation på arbetsgivarsidan
visar uttalanden från Landstingsförbundet och RIO att dessa båda hu-
vudmannaorganisationer har goda möjligheter att samverka för att få till
stånd ett avtal, som kan tillämpas för såväl de landstingskommunala
som de rörelse-, organisations- och stödföreningsägda folkhögskolorna.
Kommittén anser det önskvärt att ett sådant avtal kommer till stånd.
En mer flexibel arbetstidsreglering
Den tyngdpunktsförskjutning mot det fria bildningsarbetet som kom-
mittén förordar för folkhögskoleverksamheten, förutsätter motsvarande
förskjutning av innehållet i lärarrollen. Läraren måste bl.a. ägna mer tid
68
och uppmärksamhet åt personlig vägledning och studiehandledning och Prop. 1990/91 :K2
ibland också åt kurativ och studievägledande verksamhet. Mer tid måste Bilaga I
ägnas åt pedagogisk planering, utveckling och utvärdering.
Detta leder till slutsatsen att en översyn av lärarnas och lektorernas
arbetstidsreglering behövs. Ett av syftena med en sådan översyn bör vara
att underlätta en mer flexibel disponering av lärarnas årsarbetstid. En
sådan kan bli till stor fördel både för verksamheten och för lärarna.
Ett annat syfte med översynen bör vara att underlätta en samordning
av lärartjänstgöring på folkhögskola med tjänstgöring vid andra skolfor-
mer och inom det fria bildningsarbetet.
Om den statliga regleringen av rektors- och lärartjänsterna upphör,
bör den rekommenderade översynen göras av de blivande avtalsslutande
parterna under samråd med statens arbetsgivarverk.
En förbättrad lärarutbildning och lärarfortbildning
Kommittén vill framhålla, att både grundutbildningen och fortbildning-
en av lärare måste rättas efter den tyngdpunktsförskjutning i verksamhe-
ten mot det fria bildningsarbetets innehåll, pedagogik och metoder som
kommittén förordat.
Med det ökade ansvar för verksamheten som huvudmännen och
folk högskolestyrelserna får enligt kommitténs förslag, blir det naturligt
att dessa får ett större inflytande än nu på lärarutbildningen och ökat
ansvar också för fortbildningen.
Med upphörandet av den statliga regleringen av lärartjänsterna, upp-
hör också för folkhögskolorna det nuvarande systemet med B-avdragsle-
dighet för studier. I stället förordar kommittén, som framgår av kapitlet
om statsbidragsgivningen, att bidrag till fortbildning och lokalt utveck-
lingsarbete läggs in i schablonbidraget till skolorna. Det blir därmed lol-
högskolestyrelserna som får ansvaret för hur medlen till fortbildning
skall användas.
Med det nu anförda som grund bedömer kommittén det angeläget
med en översyn av lärarutbildningen och lärarfortbildningen. Möjlighe-
terna att förlägga lärarutbildningen till mer än en högskola bör därvid
diskuteras.
Det är en erkänd uppfattning att SÖ har fungerat väl som central för-
valtnings- och tillsynsmyndighet för folkhögskolorna. Men med tanke
på den översyn av SÖ:s uppgifter och organisation som förestår kan det
finnas skäl att överväga alternativ. Översynen kommer nämligen sanno-
likt att innebära att SÖ får en helt ny struktur.
Ett annat skäl är att en väntad förändring av statsbidragsgivningen
till studieförbunden säkerligen kommer att medföra att ett ökat ansvar
för verksamheten läggs på studieförbunden. Också det statsbidragssystem
69
som kommittén föreslår kommer att ge huvudmännen och folkhögsko- Prop. 1990/91:82
lestyrelserna ett ökat självständigt ansvar för verksamheten. Bilaga I
Nu nämnda skäl talar för att man vid en översyn av SO:s uppgifter
och organisation bör överväga att överföra det centrala förvaltnings-
och tillsynsansvaret för all folkbildningsverksamhet inom ulbildnings-
och kultursektorn från SÖ och statens kulturråd till ett statens folkbild-
ningsråd. Detta råd skulle överta förvaltnings- och tillsynsansvaret för
folkhögskolorna samt för studieförbunden och den kulturverksamhet
som studieförbunden får anslag till via statens kulturråd.
Efter att ha vägt skäl för och emot en sådan förändring, förordar
kommittén att frågan om central statlig förvaltnings- och tillsynsmyn-
dighet för folkhögskolorna förutsättningslöst prövas vid översynen av
SÖ:s framtida uppgifter och organisation.
Kommittén föreslår riktlinjer för uppföljning och utvärdering av folk-
högskolornas verksamhet.
Huvudansvaret för utvärderingen av verksamheten måste vila på de
verksam hetsansvariga på varje skola (rektor, lärare, övrig personal och
kursdeltagare) samt på skolstyrelserna och huvudmännen.
Vad riksdagen och regeringen har anledning att låta utvärdera är om
verksamhetens resultat överensstämmer med de övergripande syften,
mål och uppgifter som staten satt upp som villkor för sitt bidrag och
som författningsreglerats i folkhögskoleförordningen.
Utvärderingen bör redovisas i samband med vart tredje års fördjupa-
de anslagsframställning. Inget hindrar att riksdagen och/eller regeringen
inför varje sådan framställning uttrycker önskemål om bestämda utvär-
deringsinsatser.
Stat, landsting, kommun, huvudmän och folkhögskolestyrelser bör
därför i samverkan utforma och utpröva nya former och metoder för re-
sultatredovisning och utvärdering. Särskild vikt bör därvid läggas vid be-
hovet av kvalitativt inriktad utvärdering. Tillsynsmyndigheten bör ges i
uppdrag att initiera och leda detta utvecklingsarbete.
Kommitténs förslag till ny folkhögskoleförordning bygger på upplän-
ningen att endast de föreskrifter skall finnas som staten anser oundgäng-
liga för att syftet med statsbidragsgivningen skall nås och att tillämp-
ningsföreskrifter, utfärdade av tillsynsmyndigheten, skall behövas endast
i undantagsfall. Därför har ett antal bestämmelser i nu gällande förord-
ning uteslutits. Det sistnämnda gäller framför allt bestämmelser i fråga
om tjänsteregleringen för lärare och rektorer; kommittén förutsätter att
den nuvarande statliga regleringen upphör.
70
Med hänsyn till det ökade ansvar för verksamheten som huvudmän- Prop. 1990/91:82
nen och folkhögskolestyrelserna föreslås få, har bestämmelserna i nuva- Bilaga 1
rande förordning om tillsynsmyndighetens fastställande av reglemente
och om lärarråd och kursråd m.m. utgått liksom detaljföreskrifter om
verksamheten. Varje styrelse bör själv få avgöra vilka samrådsorgan som
bör finnas och vilka befogenheter som dessa bör ha. Med tanke på folk-
högskolornas betydelse som demokratifrämjande institutioner har dock
en bestämmelse medtagits om medinflytande vid styrelsesammanträden
för kursdeltagare, lärare och övrig personal.
Skyldigheten att erbjuda avgiftsfri hälsovård föreslås upphöra - nå-
gon sådan skyldighet föreligger inte inom andra vuxenuthildningsfor-
mer.
71
Yttranden har lämnats av 52 myndigheter och organisationer vilka be-
retts tillfälle därtill, nämligen socialstyrelsen, statskontoret, riksrevi-
sionsverket (RRV), statens arbetsgivarverk (SAV), statens invandrarverk
(SIV), universitets- och högskoleämbetet (UHÄ), centrala studiestöds-
nämnden (CSN), skolöverstyrelsen (SÖ), statens kulturråd, statens han-
dikappråd, arbetsmarknadsstyrelsen, nämnden för vårdartjänst, universi-
tetet i Linköping, Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Rö-
relsefolkhögskolornas intresseorganisation (RIO), Svenska folkhögsko-
lans lärarförbund (SFHL), Sveriges folkhögskoleelevers förbund (SFEF),
Lärarnas riksförbund (LR), Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste-
männens Centralorganisation (TCO), Folkbildningsförbundet, lands-
tingen i Stockholms, Sörmlands, Östergötlands, Jönköpings, Krono-
bergs, Kalmar, Blekinge, Kristiandstads, Hallands, Bohusläns, Älvsborgs,
Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävle-
borgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
Stockholms och Gotlands kommuner, Handikappförbundens central-
kommitté (HCK), Sveriges Frikyrkoråd, Svenska kyrkans centralstyrelse,
Evangeliska fosterlandsstiftelsen (EFS), Sveriges Riksidrottsförbund
samt Nykterhetsrörelsens landsförbund.
Därutöver har 58 yttranden inkommit från följande organisationer
och enskilda: Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Pensionärernas riks-
organisation (PRO), Ridfrämjandet, Riksförbundet Finska föreningar i
Sverige, Sveriges Dövas Riksförbund, Hörselskadades riksförbund, Riks-
förbundet för hjärt- och lungsjuka. Riksförbundet för social och mental
hälsa, De handikappades riksförbund, Hyresgästernas riksförbund, Hy-
resgästföreningen i Södra Skåne respektive i Angered, DIK-förbundet,
Fritidsforum, Forum för fritidsforskning, Föreningen Sveriges fritid-
schefer, Fritidsledarskolorna, pedagogiska insitutionen, folkbildningsrå-
det och institutionen för lärarutbildning vid Linköpings universitet,
Folkhögskoleföreningen i Angered och i Malmö, Rektorsföreningen för
landstings- och primärkommunala folkhögskolor, SÖ:s samrådskretsar
för framtidsfrågor respektive socialpedagogiska och kulturpedagogiska
frågor, utbildningsrådet för dramapedagogiska utbildningar på folkhög-
skolorna, Rektorerna vid rörelsefolkhögskolorna i Skaraborgs län, Birka
folkhögskola (enskild lärare),Bollnäs folkhögskola (lärarrådet), Bona
folkhögskola (gemensamt för styrelse, lärarråd, elevkår och rektor), For-
sa folkhögskola (LR:s lokalavdelning), Framnäs folkhögskola (styrelsen),
Göteborgs folkhögskola (styrelsen och lärarrådet), Hellidens folkhögsko-
la (SFHL:s lokalavdelning), Hemse folkhögskola (elevkåren), Härnö-
sands folkhögskola (rektor), Kvinnofolkhögskolan (styrelsen), Kyrke-
ruds folkhögskola (lärarrådet och SFHL:s lokalavdelning), Katrinebergs
folkhögskola (styrelsen), Ljungskile folkhögskola (styrelsen), Malungs
folkhögskola (styrelsen), Marieborgs folkhögskola (styrelsen), Molkoms
Prop. 1990/91:82
Bilaga 2
72
folkhögskola (styrelsen), Mora folkhögskola (styrelsen, lärarrådet och
elevkåren), Samernas folkhögskola (styrelsen), S:ta Birgittas folkhögsko-
la (styrelsen), Sånga-Säby folkhögskola (styrelsen), Stensunds folkhög-
skola (styrelsens arbetsutskott), Wendelsbergs folkhögskola (lärarrådet),
Wiks folkhögskola (lärarrådet), Vimmerby folkhögskola (styrelsen), Års-
tagårdens folkhögskola (personalen respektive studerandekåren), samt
Örebro folkhögskola (lärarrådet och styrelsen).
Sammanställningen har disponerats efter betänkandets kapitel- och
rubrikindelning.
Så gott som alla remissinstanser instämmer i allt väsentligt i kommitténs
syn på folkhögskolans roll och uppgifter i framtiden. Många understry-
ker särskilt den betydelse folkhögskolan har och bör ha för det fria folk-
bildningsarbetet och för de korttidsutbildade. Några använder formule-
ringen att folkhögskolan bör vara ett folkrörelseförankrat och profilbe-
stämt alternativ till det allmänna skolväsendet.
Allmänt tillstyrks den föreslagna övergången till en mer utpräglad
mål- och resultatstyrning och därmed till minskad statlig reglering av
verksamheten. Men nästan lika allmänt anses att regelförenklingen kan
och bör gå längre än vad kommittén föreslagit.
Kompletterande eller avvikande synpunkter har anmälts från några
håll. Sålunda anser statskontoret att folkhögskolans utbud mera marke-
rat borde ha setts i ett totalt vuxenutbildningsperspektiv och att risken
för fortsatt överetablering av vuxenutbildning borde ha bedömts. En
jämförelse mellan folkhögskolornas kostnader och kostnaderna inom
övrig vuxenutbildning för likartade utbildningar borde också ha gjorts.
Ser man folkhögskolan huvudsakligen som en integrerad del av vux-
enutbildningen, bör skolan dimensioneras i relation till hela vuxenut-
bildningen, framhåller statskontoret vidare. Ser man däremot folkhög-
skolan som en del av samhällets stöd till folkrörelserna, kan stödet över-
föras till det allmänna folkrörelsestödet på civildepartementets huvudti-
tel. Statskontoret förordar det senare alternativet. Också besparingssyn-
punkter anläggs av statskontoret som förmodar att behovet av åtstram-
ning av statsutgifterna rimligtvis innebär att även statsbidragsnivån till
folkhögskolorna kan komma att omprövas. Uppfattningen delas av
RRV. Landstingsförbundet påpekar att antalet folkhögskolor inte måste
vara konstant och att landstingen kan komma att ompröva behovet av
folkhögskolor på samma sätt som gäller för all annan landstingsverk-
samhet.
RRV anser att statsmakterna bör överväga mera långtgående föränd-
ringar än vad kommittén föreslagit. De förändringar som RRV vill se
gäller bl.a. tydligare utbudsbegränsningar av de yrkesbetonade kurserna
och kortkurserna. Också socialstyrelsen, CSN, Landstingsförbundet, Kom-
munförbundet, statens kulturråd, LR, DIK-förbundel, Stockholms läns
Prop. 1990/91:82
Bilaga 2
73
landsting och dess kulturförvaltning, Stockholms stad och dess skolstyrelse,
Gävleborgs läns m.fl. landsting samt SFEF anser att den yrkesinriktade
utbildningen bör begränsas.
SO menar liksom statskontoret och RRV att folkhögskolans uppgift
inom vuxenutbildningen bör göras klarare och att en tydligare rollför-
delning mellan folkhögskolan och övrig vuxenutbildning bör eftersträ-
vas. Därvid måste folkhögskolans möjligheter att genom sin särart vara
en alternativ utbildningsform särskilt beaktas.Detta innebär bl.a. att
folkhögskolan inte bör ha monopol på något slag av utbildning.
SÖ anser också att det hade varit önskvärt om kommittén anlagt ett
starkare nordiskt och internationellt perspektiv på folkhögskolan. Sam-
ma uppfattning framför RIO, som därtill menar att kommittén kraftiga-
re borde ha betonat folkhögskolornas betydelse för folkrörelser och or-
ganisationer.
Arbetsmarknadsstyrelsen och SÖ påpekar att det är viktigt att folkhög-
skolornas verksamhet är arbetsmarknadsorienterad och arbetsmarknads-
an passad.
Att folkhögskolorna bör kunna vara kulturcentra i bygden och re-
gionen och att de också har en viktig roll när det gäller att höja kvalite-
ten på det amatörkulturella området understryks av statens kulturråd.
Den senare uppgiften kan enligt kulturrådet fullgöras genom ett närma-
re samarbete med studieförbunden och genom arrangerande av möten
mellan den professionella kulturens utövare och amatörkulturens delta-
gare.
Statskontoret, RRV, SÖ och UHA anser att kommittén borde närmare
ha analyserat frågan om vad som beträffande målgrupper m.m. bör skil-
ja folkhögskolan från den kommunala vuxenutbildningen så att paral-
lella utbildningar kan undvikas. Folkhögskolans främsta uppgift finns
inom det fria bildningsarbetet, och folkhögskolorna bör inte vara yrkes-
utbildningsinstitutioner och paralleller till gymnasieskolan eller alterna-
tiv till högskolan. Däremot bör kontakterna mellan folkhögskolan och
högskolan förstärkas ifråga om spridandet av aktuell forskningsinforma-
tion.
Att olika anordnare av vuxenutbildning ger möjligheter att nå sam-
ma mål men på olika vägar är dock inte detsamma som att ge parallella
utbildningar, framhåller Gotlands kommun. Ett visst mått av konkurrens
mellan olika vuxenutbildningsanordnare ger dessutom mångfald, nytän-
kande och kvalitet.
Utbildnings- och forskningsnämnden för lärarutbildning vid Linköpings
universitet anser att kommittén borde utförligare ha behandlat folkhög-
skolan som utvecklings- och kulturinstitution. Styrelsen för Kvinnofolk-
högskolan i Göteborg tycker att kvinnoperspektiv borde ha beaktats me-
ra vid överväganden om folkhögskolan som vuxenutbildare.
Prop. 1990/91:82
Bilaga 2
74
Vad som föreslagits beträffande indelningen av kursutbudet och dettas
karaktär, kursernas längd och benämning m.m. finner de flesta ända-
målsenligt. Bl.a. tillstyrker följande förslaget; RRV, UHÄ, CSN, Lands-
tingsförbundet, Kommunförbundet, LO samt Kronobergs, Kalmar, Hal-
lands, Bohusläns, Älvsborgs, Värmlands och Kopparbergs läns landsting.
Några, bl.a. Västmanlands läns landsting, frågar om man behöver skil-
ja på allmänna kurser och specialkurser eller på specialkurser och yr-
keskurser. Enligt RIO och SFHL kan det bli svårt att avgöra om en kurs
är en specialkurs eller en yrkeskurs. RIO avvisar inte förslagen men fin-
ner det inte nödvändigt att indelningen av kursutbudet regleras i förord-
ning. RIO anser också att 4 veckor bör vara lägsta "långkursmått", samt
att någon högsta tidsgräns för långa kurser inte är nödvändig. RIO me-
nar vidare, liksom även SFHL, att kurser i samverkan med högskola
skall kunna anordnas som högskolepoänggivande kurser om vissa hög-
skolevillkor är uppfyllda.
Styrelsen för Marteborgs folkhögskola hävdar att folkhögskolan all-
tjämt bör vara en konvergenspunkt både för folkbildnings- och vuxenut-
bildningstraditionerna, och styrelsen för Sånga-Säby folkhögskola, lärar-
rådet vid Bollnäs folkhögskola, personalen vid Arstagårdens folkhögskola
och elevrådet vid Hemse folkhögskola m.fl. anser det angeläget att folk-
högskolans behörighetsgivande utbildning och yrkesutbildning får vara
kvar.
Remissorganen instämmer överlag i kommitténs slutsats att de allmänna
kurserna bör finnas kvar och att folkhögskolorna genom flexibla under-
visningsformer och särskilda satsningar bör göra allt vad de kan för att
nå korttidsutbildade, vilka bör utgöra kursernas främsta målgrupp.
Många betonar det nödvändiga i att studiefinansieringsmöjligheterna av-
sevärt förbättras för denna målgrupp.
Enligt Folkbildningsrådet vid Linköpings universitet bör kursen inte
beskrivas genom angivande av vilket slag av ämnen den skall innehålla -
istället bör anges att den ger kunskaper inom ett brett kunskapsområde
och att den är anpassad efter utbildningsmässigt eftersatta gruppers be-
hov.
Om förslaget att varje skola för att vara statsbidragsberättigad årligen
skall anordna minst en allmän kurs om minst 30 veckors längd och
med lägst 20 deltagare närvarande vid kursstarten är meningarna delade.
Förslaget tillstyrks av bl.a. RRV, SÖ, SFEF, Landstingsförbundet och
landstingen i Sörmlands, Hallands, Älvsborgs, Värmlands och Gävleborgs
län. SÖ framhåller att detta statsbidragsvillkor är ett grundläggande krav
för stadga i verksamheten och för upprätthållande av en bred kompe-
75
tens hos lärarkåren. Det markerar betydelsen av en gemensam bas av
allmänorienterande kurser som motverkar tendensen till dominans för
korta och mer specialbetonade kurser. En lång allmän kurs är också en
förutsättning för att de utbildningspolitiska målen skall nås. Eftersom
kommittén vidgat definitionen på allmän kurs, innebär förslaget i prak-
tiken en uppmjukning av nu gällande regler.
Andra är tveksamma med tanke på svårigheterna för mindre skolor
utanför tätorterna att uppfylla kravet. De förordar att nuvarande alter-
nativ till huvudvillkoret får stå kvar, dvs. årligen minst två kurser om
minst 15 veckors längd vardera och i tiden förlagda efter varandra; det
innebär i praktiken en 15-veckorskurs per termin. Till dessa hör SFHL,
Bohuslandstingel, Örebro och Västerbottens läns landsting, AB PRO för-
modar att dess skola sannolikt måste läggas ned om förslaget genomförs.
RIO, Folkbildningsförbundet, ABF, Svenska kyrkans centralstyrelse, Fri-
kyrkorådet, Nykterhetsrörelsens landsförbund, Sveriges riksidrottsförbund
och Jämtlands läns landsting avstyrker eller uttalar tveksamhet med mo-
tiveringen att förslaget kan äventyra möjligheterna att nå korttidsutbil-
dade. RIO förordar för övrigt en helt ny variant av innebörd att varje
folkhögskola årligen för prioriterade grupper skall anordna allmänori-
enterande kurser av minst 4 veckors längd och som omfattar minst 600
deltagarveckor.
Norrbotten läns landsting tänker sig att kravet på en 30 veckors all-
män kurs kan uppfyllas genom en uppdelning av kurstiden i intervaller
under en treårsperiod.
Frikyrkorådet, Sveriges Dövas Riksförbund, styrelsen för Samernas res-
pektive Sånga-Säby folkhögskola m.fl. påtalar svårigheterna att rekrytera
minst 20 deltagare och att behålla det antalet under en lång kurs samt
att effektivt utöva sådan pedagogik som ofta är nödvändig för korttidsut-
bildade. Flera av dessa remissorgan påtalar behovet av dispensmöjlighe-
ter.
Endast i några få yttranden, såsom från Sveriges Dövas Riksförbund,
förekommer invändningar mot förslaget att allmänna kurser inte skall
få anordnas enbart för sådana som redan har fullständig 3- eller 4-årig
gymnasieutbildning.
Inga invändningar noteras, men en rad tillstyrkanden och understryk-
ningar från t.ex. UHÄ, SÖ, Kommunförbundet, RIO, LO och Svenska
kyrkans centralstyrelse. RRV påpekar dock risken för dubblering inom
folkhögskolan av gymnasieskolans estetiska kursutbud och anser att nå-
gon form av medgivande från tillsynsmyndighet därför bör prövas.
Värmlands läns landsting noterar att komittén inte diskuterat antag-
ningsproven till vissa estetiska utbildningar; landstinget kan endast med
tvekan acceptera sådana prov. CSN anser att de långa konstnärliga ut-
bildningarna är ett problem inte minst ur studiestödssynpunkt.
Prop. 1990/91:82
Bilaga 2
76
Folkhögskolornas utbildningsråd för dramapedagogutbildningen yr- Prop. 1990/91:82
kar bl.a. på att denna utbildning bör kompletteras med en ettårig på- Bilaga 2
byggnadskurs och ges högskolemässigt kompetensvärde.
Statens kulturråd anser att översynen av den högre konstnärliga ut-
bildningen bör behandla frågan om folkhögskolornas förberedande ut-
bildning och att folkhögskolorna bör ha ett arbetsmarknadsperspektiv
vid sin planering av kursutbudet. Kulturrådet understryker behovet av
ett utvecklat samarbete mellan folkhögskolan och studieförbunden vad
gäller utbildning av ledare inom kultursektorn liksom behovet av krea-
tiva möten mellan den professionella kulturen och amatörkulturen. Rå-
det tillstyrker förslaget om att några folkhögskolor kan ges nationella
uppgifter och tillfogar förhoppningen att även andra konstnärliga områ-
den än musik kan komma ifråga för sådana kvalitetshöjande åtgärder.
Folkbildningsrådet vid Linköpings universitet finner det mycket ange-
läget att folkhögskolorna tillsammans med sina huvudmän och studie-
förbunden bildar lokala kulturcentra.
Kommitténs bedömningar och förslag tillstyrks av bl.a. socialstyrelsen,
RRV, UHÄ, CSN, SÖ, statens kulturråd, Landstingsförbundet, Kommun-
förbundet, SFEF, LR, LO, TCO, Kalmar, Kristianstads, Kopparbergs och
Gävleborgs läns landsting, Stockholms kommun och skolstyrelse samt
Svenska kyrkans centralstyrelse.
HCK påpekar att speciella behov av utbildning finns för ledare och
funktionärer inom handikapprörelsen och att dessa behov bör beaktas
och tillgodoses särskilt. SIV pekar på behovet av tvåspråkig yrkesutbild-
ning för olika slag av invandrarorgan och invandrarorganisationer. Soci-
alstyrelsen önskar att utbildning av personal för socialtjänsten bör spri-
das till fler folkhögskolor eftersom sådan utbildning ännu inte fått klar
förankring i det allmänna skolväsendet.
RIO, Folkbildningsförbundel, ABF, Sörmlands läns landsting, Nykter-
hetsrörelsens landsförbund och ABF avvisar tanken på förhandsprövning
via tillsynsmyndigheten av vissa yrkesinriktade kurser liksom tanken
på en för alla utbildningsanordnare samlad riks- respektive regionalpla-
nering av det yrkesinriktade utbudet. I stället förordas en prövning i ef-
terhand i samband med utvärdering.
Kommittén får stöd för det väsentliga i sina förslag beträffande grundut-
bildningen av socialstyrelsen, UHÄ, SFHL, RIO, SFEF, LR, TCO, Sven-
ska kyrkans centralstyrelse och Nykterhetsrörelsens landsförbund, Fritidsle-
darskolorna och Föreningen Sveriges Fritidschefer m.fl. Fritidsledarskolor-
na anser dock att kommittén underskattat värdet av en enhetlig utbild-
ning och framhåller att det är viktigare att utbilda generalister än spe-
cialister.
77
LO och Landstingsförbundet kan på sikt tänka sig en samordning av
fritidsledarutbildningen och fritidspedagogutbildningen. Socialstyrelsen
pläderar för en närmare samverkan mellan dessa båda utbildningar bl.a.
i form av ett gemensamt grundläggande kursinnehåll.
RIO, SFHL och Fritidsledarskolorna förordar att den föreslagna refe-
rensgruppen för utbildningens utveckling får verka fristående från den
centrala tillsynsmyndigheten. Fritidsledarskolorna utgår från att de får
en ledande roll i denna referensgrupp. Frilidsforum och Föreningen Sve-
riges Fritidschefer är däremot tveksamma till en referensgrupp och me-
nar att det även i fortsättningen behövs en vägledande studieplan.
RRV, SO, Kommunförbundet och TCO anmäler avvikande mening
beträffande folkhögskolans nuvarande monopol på fritidsledarutbild-
ning. Också högskolan bör få anordna sådan utbildning, menar de och
pekar på att flera högskolor redan anordnar likartad utbildning. Samma
uppfattning har institutionen vid Linköpings universitet. SO påpekar bl.a.
att det kan vara en fördel att människor som arbetar inom samma om-
råde har skolats i olika bildningstraditioner och att monopolet är ofö-
renligt med principen att inte innehållet ensamt utan också kunskaps-
syn och arbetsformer skall avgöra vilken utbildning som skall anordnas
på folkhögskola respektive högskola. RRV framhåller att en förläggning
till högskolan underlättar utbildningens forskningsanknytning. Forum
för fritidsforskning framhåller inrättandet av en treårig fritidsvetarlinje
vid högskolan.
Sveriges riksidroltsförbund är positivt till ett närmare samarbete med
högskolan. Norrbottens läns landsting förordar en förlängning av den
tvååriga utbildningen med ett tredje år förlagt till högskolan.
Beträffande påbyggnadsutbildningen anförs invändningar endast från
RRV. För det första, menar RRV, innebär förslaget att man går runt det
egentliga huvudproblemet, nämligen monopolet. För det andra har på-
byggnadsutbildningen så påtaglig karaktär av personalutbildning att den
bör bedrivas som uppdragsutbildning. 1 annat fall bör behovet av den
vägas mot liknande behov inom andra yrkesområden. Frilidsledarskolor-
na anser att påbyggnadsutbildningen bör få utvecklas på flera orter sam-
tidigt.
Förslaget om en tillfällig forskningsdelegation stöds bl.a. av AMS,
SFHL och LR, men avstyrks av socialstyrelsen, RRV, UHÄ och Lands-
tingsförbundet. Socialstyrelsen, RRV och UHÄ menar att forskningspro-
jekt inom fritidsområdet bör få konkurrera med annan forskning inom
ramen för nuvarande besluts- och finansieringsordning. Landstingsför-
bundet förordar en reguljär inordning i temaforskningen vid Linkö-
pings universitet. Forum för fritidsforskning önskar en permanent forsk-
ningsorganisation och ingen tillfällig delegation.
RIO, Fritidsforum och Föreningen för Sveriges fritidschefer anser det
inte realistiskt att föreningslivet skulle kunna bidra till finansieringen av
fritidsforsk ningen.
Prop. 1990/91:82
Bilaga 2
78
Inga invändningar förekommer men väl en rad kompletteringar. Således
hävdar SÖ att man från ett mer schabloniserat bidragssystem bör bryta
ut såväl de specialdestinerade bidragen som bidraget per deltagarvecka
för handikappade och hantera dem i särskild ordning. Liksom RIO,
TCO, SFHL, Frikyrkorådel och Svenska kyrkans centralstyrelse anser SÖ
också att det nuvarande särskilda bidraget för handikappanpassning av
lokaler bör vara kvar. RIO föreslår för övrigt att den statliga administra-
tionen av handikappfrågorna, som nu sker dels genom SÖ, dels genom
Nämnden för vårdartjänst, i framtiden uppdras åt en ny och sammansla-
gen myndighet.
Handikappkunskap bör enligt HCK ingå som en del av lärarutbild-
ningen och speciella medel avsättas för fortbildning och forskning om
handikappfrågor.
En utredning om möjligheterna att bättre utnyttja folkhögskolorna
för att ge flerspråkig kompetens åt personal som arbetar med habilite-
ring av handikappade invandrare föreslås av SIV.
Statens handikappråd rekommenderar att varje skola antar ett hand-
lingsprogram för att göra skolan handikappanpassad. Rådet anser det
värdefullt om handikapprörelsen, och då särskilt Hörselskadades riks-
förbund, får möjlighet att driva en folkhögskola i egen regi. Rådet föror-
dar att bidrag för vårdartjänst, som nu utbetalas av nämnden för vårdar-
tjänst, och bidrag för eleveassistenter, som nu hanteras av SÖ, i fortsätt-
ningen slås samman till ett enda bidrag. Detta anser även nämnden för
vårdartjänst och DUR.
Hörselskadades riksförbund lämnar en rad argument för behovet av
en egen folkhögskola och ger därutöver praktiska anvisningar till vad
som behöver göras för att nuvarande och nya folkhögskolor för vuxen-
hörselskadade och vuxendöva skall bli bättre utrustade. Riksförbundet
för social och mental hälsa pekar på behovet av extra resurser för uppsö-
kande verksamhet bland psykiskt handikappade. Sveriges Dövas Riksför-
bund anser att ett överförande av tolkutbildningen till uppdragsutbild-
ning inte bör gälla teckentolkutbildningen på Västanviks folkhögskola
på grund av denna utbildnings unika karaktär och behov.
Prop. 1990/91:82
Bilaga 2
Delade meningar redovisas ifråga om andelen undervisning som på kor-
ta samverkanskurser bör fullgöras av folkhögskollärare samt beträffande
högsta andelen deltagarveckor som sådana kurser bör få omfatta.
Några remissorgan, bl.a. LO, Svenska kyrkans centralstyrelse och Riks-
förbundet för hjärt- och lungsjuka, tillstyrker kommitténs förslag medan
SÖ, SFHL, LR, Nykterhetsrörelsens landsförbund, fem landsting och styrel-
serna för Molkoms respektive Sånga-Säby m.fl. folkhögskolor hävdar att
lärarmedverkan inte bör sänkas till lägst 15% utan fortfarande uppgå
till lägst 25% av undervisningstimmarna. SFHL anför som skäl attdet är
viktigt att samverkanskurserna verkligen blir folk högsko lek urser och in-
6 — Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 82
te endast en transferering av statsbidrag till organisationerna. LR menar
för sin del att 25% är en nödvändig förutsättning för att en samverkan-
skurs skall belasta folkhögskoleanslaget.
Lärarundervisningsinsatsen föreslås av RIO kunna anges med formu-
leringen att lärare med fast anställning på den anordnande skolan skall
svara för lägst 25% av det årliga totala antalet undervisningstimmar på
samverkanskurserna.
SÖ, TCO, SFHL, SFEF, LR och styrelsen för Bona folkhögskola vill att
gränsen för andelen korta samverkanskurser vid varje skola sätts till 1/3
av antalet deltagarveckor. I annat fall kan, anser SO, skolans karaktär av
folkbildningsinstitution gå förlorad, och SFHL tillfogar att risken då är
stor att folkhögskolan huvudsakligen blir ett kurshotell. RIO,
Gävleborgs-landstinget och Nykterhetsrörelsens landsförbund ser däremot
gärna att gränsen sätts till 50% och att den gränsen får gälla oavsett hu-
vudman.
Mot bakgrunden att 85% av de korta kurserna är samverkanskurser
anser RRV att statsmakterna bör överväga att antingen reglera verksam-
hetens omfattning eller ifrågasätta om verksamheten över huvud taget
skall ges statsbidrag över folkhögskoleanslaget. Det senare skulle innebä-
ra att verksamheten bedrevs som uppdragsutbildning och att eventuella
statsbidrag ges via folkrörelseanslaget.
CSN noterar med förvåning att kommittén inte lämnat några förslag
som syftar till att förstärka kortkursverksamheten bland korttidsutbild-
ade. CSN anser det angeläget att alla folkhögskolor mobiliseras för en
sådan förstärkning och för den saken krävs någon form av stimulans,
t.ex. ett förhöjt statsbidrag. Detta kan kombineras med garanterad rätt
till korttidsstudiestöd och internatbidrag.
Prop. 1990/91:82
Bilaga 2
De mycket få remissorgan som kommenterat detta avsnitt i betänkandet
tillstyrker i det väsentliga men har i några detaljer annorlunda uppfatt-
ning än kommittén. Så t.ex. hävdar RIO och SFHL. att korta samverkan-
skurser inte bör överföras till uppdragsutbildning och SIV att sådant
överförande inte bör gälla tolkutbildningen. RIO anser det inte nödvän-
digt att förordningsreglera uppdragsutbildningen - förordningens regel-
system bör gälla endast den statsbidragsberättigade verksamheten. SFEF
varnar för riskerna av alltför mycken uppdragsutbildning på skolorna -
kursdeltagarna i den utbildningen hamnar ofta utanför skolsamhället
och fångas inte in i gemenskapen. Inte minst gäller detta flyktingar.
Skolorna bör inte heller uppmuntras till ökad uppdragsutbildning av
ekonomiska skäl.
Pedagogiska institutionen vid Linköpings universitet hävdar att upp-
dragsutbildning bör accepteras endast om den har en klar inriktning
mot allmän medborgerlig bildning.
80
Vad kommittén föreslagit beträffande normeringsprov, allmän behörig-
het och på sikt ett övervägande av behovet av en särskild kvot för folk-
högskolan vid antagning till högskoleutbildning tillstyrks av bl.a. stats-
kontoret, RRV, UHÄ, RIO, SFHL, SFEF och TCO.
Statskontoret, RRV, Landslingförbundel, Kristianstads, Västmanlands
och Norrbottens läns landsting samt ytterligare några remissorgan anser att
folkhögskolekvoten bör avskaffas. Av samma uppfattning är Örebro läns
landstings förvaltningsutskott, vars uppfattning därvidlag dock inte delas
av styrelsen för och lärarrådet vid Örebro folkhögskola.
Avvikande mening om behovet av normering anmäler SO och
LR.Enligt SÖ:s uppfattning finns det endast två vägar att gåi denna frå-
ga. Antingen bestämmer man sig för att folkhögskolan inte skall ha en
egen kvotgrupp och då blir ett normeringsförfarande inaktuellt, eller
också behåller man den särskilda kvotgrupppen varvid en normering är
nödvändig. SO instämmer med kommittén om att högskoleprovet i så
fall är väl lämpat och att ett särskilt folkhögskoleprov inte behövs. Del-
tagande i provet bör vara obligatoriskt i de fall studieomdömen utdelas.
Enligt LR är det i längden ohållbart att inte ha något normeringsinstru-
ment - om det inte finns ett sådant, kommer förtroendet för studieom-
dömet så småningom att urholkas.
Kommitténs rekommendationer om en översyn och skärpning av
kraven för intyg om särskild behörighet delas av UHÄ, SÖ, LR och
Värmlands läns landsting. SO framhåller också att det är mycket svårt att
förena denna form av behörighetsgivning med folkhögskolans allmänna
mål.
UHÄ menar att ett villkor skall vara att kursplanerna för gymnasie-
skolan eller komvux skall följas av lärarna för de elever som önskar
uppnå särskild behörighet i ett eller flera ämnen och att detta villkor
för utfärdande av intyg om särskild behörighet bör anges i folkhögskole-
förordningen.
RIO, SFHL, SFEF, lärarrådet vid Hellidens folkhögskola och styrelser-
na för Bollnäs, Bona och Göteborgs folkhögskolor m.fl. avstyrker eller är
tveksamma. Centrala prov hör inte hemma i den betygsfria folkhögsko-
lan, anser RIO och SFHL, medan SFEF skriver att "behörighetsgivning-
en inte får leda till att folkhögskolan kopierar gymnasieskolans pedago-
gik med kunskapsprov och snuttifierad pluggkunskap".
Ett tjugotal tillstyrkanden men inga avstyrkanden eller invändningar
kan noteras. SÖ, RIO, SFHL, SFEF, LR, Rektorsföreningen för landsting-
ens och primärkommunernas folkhögskolor samt Gotlands kommun och
fem landsting understryker dock vikten av att det även i framtiden finns
ett rimligt antal politiskt och religiöst neutrala folkhögskolor och att
detta är väsentligt inte minst för de korttidsutbildades skull. SFHL po-
Prop. 1990/91:82
Bilaga 2
81
ängterar angelägenheten av att personalkonsekvenser beaktas i mycket
god tid före verkställigheten av överförandebeslut.
Hyresgästernas Riksförbund anser, med instämmande av Hyresgäst-
föreningen i södra Skåne och Hyresgästföreningen i Angered, att utrymme
måste skapas för startande av nya stadsdelsinriktade folkhögskolor. Folk-
högskoleföreningen i Malmö går längre och kräver förtur för sådana sko-
lor.
Ett förstärkt statsbidrag till internatkursverksamhet föreslås av RIO,
EFS, Nykterhetsrörelsens landsförbund, SFHL., l.R, SFEF, Stockholms läns
landsting och styrelsen för Marieborgs folkhögskola. Motiveringen är dels
den allmänt erkända betydelsen av internatmiljön, dels det faktum att
kostnaderna för internatkurser är betydligt högre än för externatkurser.
I detta sammanhang för RIO på tal några särskilda problem och
bland dem det förhållandet att internaten på många skolor ger under-
skott som måste kompenseras med andra intäkter och att det finns stora
behov av såväl nybyggnad som reparation av undervisnings- och sam-
lingslokaler på många av folkrörelsernas folkhögskolor. RIO föreslår
därför att lånemöjligheter för sådana arbeten öppnas för folkhögskolor-
na på samma sätt som gäller för lån till elevhem.
SÖ och LR tillstyrker rekommendationen att den tilltagande benä-
genheten att förlägga långa kurser till orter på ofta mycket långt avstånd
från moderskolan bör hejdas.SO:s tillstyrkande avser dock ej utlandsför-
lagda kurser.K/O, PRO, SFHL, SFEF, Riksförbundet Finska föreningar i
Sverige, Frikyrkorådet och Svenska kyrkans centralstyrelse avråder dock
från att införa begränsningsformuleringen dagligt pendlingsavstånd. For-
muleringen kan leda till gränsdragningsproblem och tolkningstvister.
Det räcker att betona att utlokaliserade kurser skall ha en nära kontakt
med moderskolan. Frikyrkorådet anser att en regel om pendelavstånd
skulle innebära ett allvarligt avbräck för flera samfund i möjligheten för
deras folkhögskola eller folkhögskolor att vara en resurs för utbildning
och fortbildning av lekmän och funktionärer. De flesta frikyrkosamfun-
den har medlemmar över hela landet, och särskilt hårt skulle en sådan
regel drabba samfund som har endast en enda folkhögskola. Styrelsen för
Bona folkhögskola gör samma bedömning för de huvudmän som har en-
dast en riksrekryterande folkhögskola.
Möjligheterna att uppdela stora skolor i flera mindre tillstyrks av bl.a.
RIO och även av SFHL som dock anmärker att personalkonsekvenserna
av sådana förändringar bör analyseras närmare.
Förslaget att huvudmän med flera folkhögskolor själva skall få fördela
slatsbidragsresurserna mellan sina skolor tillstyrks av RIO och Värmlands
läns landsting. SFHL påpekar att sådana omfördelningar bör få göras
först efter samtycke från styrelse och lärarråd vid den skola varifrån re-
surser tas.
Prop. 1990/91:82
Bilaga 2
82
Bilaga 2
Kommittén har inte haft till uppdrag att behandla studiefinansierings-
problem. Men den har till utredningen av finansieringen av vuxnas stu-
dier framfört en rad argument för att särskilt de korttidsutbildades möj-
ligheter att finansiera folkhögskolestudier behöver förbättras. Flera re-
missorgan understryker vikten av sådana förbättringar, bland dem SIV,
RIO, SFHL, SFEF, LO och TCO. Studerandekåren vid Årstagårdens folk-
högskola anser att man måste införa studielön om man vill nå de sämst
utbildade.
Överlag tillstyrks de väsentliga dragen i kommitténs förslag till nytt, mer
schabloniserat statsbidragssystem. Inget remissyrkande innehåller av-
slagsyrkande på någon viktigare punkt. Orebro-landslinget betonar dock
att det nya systemet inte får medföra någon kostnadsöverflyttning från
staten till huvudmännen.
I några avseenden finns emellertid delade uppfattningar och i andra
kompletterande synpunkter och förslag. Således anser statskontoret att
förslaget innehåller alltför många undantag för att bli lättadministrerat
och att det inte på ett avgörande sätt löser problemet med den nuvaran-
de underbudgeteringen. Det svarar inte heller mot det nya planerings-
och styrsystemet för budgetprocessen. Kontoret tillstyrker dock att bi-
dragstaket per folkhögskola behålls och att bidragstrappan avskaffas.
Med statskontorets förut redovisade tanke att staten skulle ge bidrag en-
dast till rörelsefolkhögskolorna sympatiserar rektorerna vid Skaraborgs
läns rörelsefolkhögskolor. Statskontoret erinrar vidare om att den nuva-
rande differentieringen med 5,8% lägre bidrag för landstingsfolkhögsko-
lorna är baserad på att dessa skolor inte får statsbidrag för hela arbetsgi-
varavgiften för folkhögskollärarna; när nu kopplingen till lärarlönerna
upphör, är därför inte den differentieringen längre relevant. Landstings-
förbundet och ett tiotal landsting samt styrelsen för llollnäs folkhögskola
menar dock att statsbidraget bör vara lika stort för alla skolor oavsett
huvudman.
RIO, Folkbildningsförbundel, LO, Frikyrkorådet, Svenska kyrkans cen-
tralstyrelse, EFS, Sveriges Riksidrottsförbund och Nykterhetsrörelsens
landsförbund framhåller, att rörelsefolkhögskolorna bör ha minst 20%
högre bidrag än landstingsfolkhögskolorna. Huvudskälen är rörelsesko-
lornas bräckligare ekonomi och landstingsskolornas betydligt högre of-
fentliga bidrag.
CSN och Jönköpings läns landsting framhåller vikten av extra resur-
ser för korttidsutbildade. LR anser att ingen skola bör vara större än 7
500 deltagarveckor, och liksom SFHL och ICO avvisar LR den föreslag-
na sänkningen av lärartätheten och stöds därvid av bl.a. styrelserna för
Malungs och Mora folkhögskolor.
7 — Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr s/
Några landsting förordar en friare disposition av statsbidraget och sä-
ger nej till den öronmärkning som kommittén föreslagit för bl.a. ut-
veckling och fortbildning.
SFHL lanserar för övrigt en egen modell för statsbidraget, innebäran-
de att varje skola får en grundplåt på ca 300 000 kronor för rektorsfunk-
tionen och en kanslifunktion, och därefter statsbidrag efter antalet delta-
garveckor. SFHL anser det också mycket olyckligt om de nuvarande s.k.
B-avdragsresurserna läggs ut på skolorna. Resursen bör alltjämt finnas
centralt. Samma uppfattning har flera lärarråd.
HCK framhåller att insatser för handikappade bör redovisas med stor
tydlighet i den fördjupade anslagsframställning som tillsynsmyndigheten
skall inge. HCK avstyrker sammanslagningen av nuvarande anslagspos-
ter inom avdelningen särskilda statsbidrag, Motiveringen är den att en
generaliserad bidragsgivning medför stor risk för att handikappade blir
förlorarna vid fördelningen.
Styrelsen för Framnäs folkhögskola och rektor för Härnösands folkhög-
skola tillstyrker kommitténs förslag om att den extra musikresursen bör
koncentreras till ett mindre antal skolor som sedan lång tid bedrivit
kvalificerad musikutbildning och avstyrker tanken i ett särskilt utlåtan-
de att resursen bör fördelas mera jämnt till alla skolor med musikut-
bildning.
Ridfrämjandet yrkar på att Hästsportens folkhögskola bör ha ett för-
stärkningsbidrag av samma slag som för musikundervisning eftersom
den hästanknutna utbildningen kräver väsentligt mindre undervisnings-
grupper än annan utbildning.
Styrelsen för Ljungskile folkhögskola pekar på de svårigheter som sko-
lan råkar i om förslaget till nytt statsbidragssystem går igenom, och sty-
relsen för Stcnsunds folkhögskola pekar på de svårigheter som därvid kan
drabba även mellanstora skolor.
- *
Förslaget att den statliga regleringen av lärar- och rektorstjänsterna vid
folkhögskolan skall upphöra tillstyrks av bl.a. SAV., Landstingsförbundet,
Kommunförbundet, RIO, Folkbildningsförbundet, LO samt flera landsting.
Förslaget avvisas dock av SFHL, LR och SFEF samt ett stort antal lä-
rarråd. Som skäl för sitt avstyrkande anför SI HL bl.a. risken för upp-
slittring på flera avtalsområden, erfarenheten från lokala system att
kvinnor missgynnas i dem samt vikten av att folkhögskolan även i fram-
tiden ses som e Morgan med offentliga myndighetsuppgifter.
5AV anser att de skäl, som anfördes för riksdagens beslut 1989 att av-
skaffa deri statliga regleringen i det allmänna skolväsendet, har minst
samma tyngd när det gäller folkhögskolan. SAV tillfogar att den nuva-
Prop. 1990/91:82
Bilaga 2
84
rande arbetstidsregleringen med ett visst antal undervisningstimmar som Prop. 1990/91:82
mått på arbetstid är dåligt anpassad till verksamheten och dess krav och Bilaga 2
bör ersättas. Verket vill också hävda att en rätt utformad arbetstidsregle-
ring skall bidra till en god arbetsorganisation och att noggranna övervä-
ganden om vilka krav som skall tillgodoses därför bör föregå förhand-
lingar om ett kollektivavtal i saken.
Kommitténs bedömning att det är angeläget med en översyn av lärarut-
bildningen och fortbildningen delas av bl.a. UHÄ, RIO, TCO, SFHL, LR
samt av folkbildningsrådet, utbildnings- och forskningsnämnden och insti-
tutionen för lärarutbildning vid Linköpings universitet. Pedagogiska institu-
tionen avvisar tanken på en uppdelning av lärarutbildningen med moti-
veringen att Linköping har landets enda professur i vuxenutbildnings-
forskning och att antalet studerande är tämligen begränsat.
UHÄ tillstyrker förslaget att ämbetet får i uppdrag att genomföra
översynen i samråd med berörda organ och organisationer, medan RIO
med instämmande av SFHL förordar att översynen sker på departe-
mentsnivå och under samverkan med bl.a. SF HL. LR framhåller att lä-
rare som genomgått bildlärarlinjen eller musiklärarlinjen eller motsva-
rande äldre utbildningar bör få behörighet att undervisa i estetiska äm-
nen i folkhögskolan.
Institutionen för lärarutbildning och utbildnings- och forskningsnämn-
den för lärarutbildningen vid Linköpings universitet välkomnar översy-
nen, men påpekar att den måste omfatta även skolledarutbildningen. Vi-
dare bör möjligheterna prövas att tillgodose vissa behov genom nordisk
samverkan. Relationerna mellan forskning, grundutbildning och fort-
bildning bör också kartläggas. Översynen bör ske antingen genom ut-
bildningsdepartementets försorg eller genom ett uppdrag till Folkbild-
ningsförbundet.
Meningarna är delade om kommitténs bedömning att frågan om central
förvaltnings- och tillsynsmyndighet förutsättningslöst bör prövas vid
översynen av den statliga skoladministrationen och att därvid tanken på
ett Statens folkbildningsråd bör övervägas som alternativ till SÖ-
skolverket.
Flera remissorgan, som t.ex. LO, tillstyrker att frågan prövas. Enligt
Jönköpings läns landsting m.fl. är det viktigt att därvid se till att folkhög-
skolans jämställdhet med övriga skolformer inte äventyras.
Alternativet med ett folkbildningsråd förordas av bl.a. SÖ, statens
kulturråd, RIO, ABF, Hyresgästernas riksförbund, Folkhögskoleföreningen
i Malmö, Nykterhetsrörelsens landsförbund samt Kristianstads, Örebro,
Västmanlands, Värmlands och Västernorrlands läns landsting. Sistnämnda
85
landsting motiverar sitt förord på ett sätt som återger tankarna hos flera
andra. Folkhögskolan bör, skriver landstinget, slå vakt om sin historiskt
starka förankring i folkbildningsarbetet och om möjligheten att därige-
nom skapa sin särart gentemot den reguljära ungdoms- och vuxenut-
bildningen. Att deltagare i en studiecirkel får intresse för fortsatta studi-
er på folkhögskola är vanligt liksom att en folkhögskoletid ger upphov
till fritidsstudier i studieförbund. En gemensam central förvaltnings-
myndighet för all folkbildning skulle förmodligen ge folkhögskolan en
tydligare placering och en mer uppmärksammad ställning inte bara in-
om folkbildningen utan också inom utbildningsväsendet totalt sett. Den
fortsatta utvecklingen av folkhögskolans särart skulle också underlättas.
SO påpekar dock att det kan vara svårt för ett litet organ, bestående
av företrädare för folkbildningsverksamheten, att förena ansvar för verk-
samheten med en oberoende utvärdering. Svårigheten kan lösas på flera
sätt. En möjlighet är att rådet får ansvar för utvärdering och för under-
lag för regeringens ställningstaganden, men inte någon normgivande el-
ler beslutande roll gentemot de enskilda skolorna. En annan är att rådet
får exekutiva uppgifter men att utvärderingen anförtros det nya skolver-
ket, som kan antas komma att utveckla en hög kompetens inom områ-
det, eller högskolan. En tredje lösning är en mer traditionell statlig
myndighet med både medelsfördelande och utvärderande uppgifter.
RIO, med visst instämmande av Svenska kyrkans centralstyrelse, häv-
dar att ett Statens folkbildningsråd bör få mer begränsade uppgifter än
vad SÖ hittills haft. Uppgifterna bör begränsas till statsbidragsfrågor och
utvärderingsfrågor. Skolorna bör via sina huvudmannaorganisationer,
kunna svara för såväl vissa delar av nödvändigt underlag för anslags-
framställningar som för de rådgivande och kontaktskapande funktioner-
na för det gemensamma pedagogiska forsknings- och utvecklingsansva-
ret och den fortbildning som hittills åvilat SÖ.
Värmlands läns landsting ser gärna att Statens folkbildningsråd för-
läggs till Karlstad med motiveringen att Värmlands län har en mycket
omfattande folkhögskole- och folkbildningsverksamhet.
Tanken på ett Statens folkbildningsråd avvisas av bl.a. RRV, Lands-
tingsförbundet, SFHL, LR, SFEF, TCO, Sörmlands, Hallands, Skaraborgs
och Kopparbergs läns landsting samt elevkåren och lärarrådet vid Helti-
dens folkhögskola och Mora folkhögskola. Lärarråden vid bl.a. Bollnäs
folkhögskola och Bona folkhögskola är tveksamma.
Skälen för att avvisa anges främst vara omsorg om helhetssynen på
folkhögskolan som en del av vuxenutbildningen samt hänsyn till det
ekonomiska läget som inte är gynnsamt för inrättandet av nya myndig-
heter.SFHL erinrar om att folkhögskolan har viktiga funktioner vad gäl-
ler både kompetensgivande utbildning och viss yrkesutbildning och där-
för inte får avlägsnas för långt bort från andra vuxenutbildningsanord-
nare.
LR anser att folkhögskolans viktigaste uppgift även i framtiden bör
vara vuxenutbildning och att skolformen därför bör inordnas under det
verk som har tillsynsfunktionen för komvux; därigenom underlättas
Prop. 1990/91:82
Bilaga 2
86
samplanering och samverkan mellan dessa båda skolformer. LR anser Prop. 1990/91:82
det också viktigt att den myndighet, som skall svara för uppföljning och Bilaga 2
utvärdering, är fristående från huvudmanna- och partsintressen. 1 hu-
vudsak samma uppfattning har styrelsen för S.ta Birgittas folkhögskola
och LR:s lokalavdelning vid Forsa folkhögskola.
Om folkhögskolorna sammanförs med studieförbund och kultur un-
der en gemensam myndighet, kommer det kompetensgivande vuxenut-
bildningsansvaret att tunnas ut, befarar SFEF.
Statskontoret framför att man saknar en diskussion i betänkandet om
det alls behövs någon statlig förvaltnings- och ti I Isy nsi nstans för folk-
bildningsverksamheten. ABF är inne på samma tanke och menar att
rådgivning, fördelning av statsbidrag m.m. borde kunna skötas av ett av
RIO och Folkbildningsförbundet konstituerat folkbildningsråd.
Inga invändningar har rests emot kommitténs synpunkter och förslag
beträffande uppföljningen och utvärderingen. Tillstyrker gör bl.a. SÖ,
statens kulturråd, RIO, SFHL, LO, Nykterhetsrörelsens landsförbund och
Västmanlands läns landsting.
SÖ påpekar att ett överförande till SCB av den idag omfattande folk-
högskolestatistiken kräver ett omfattande arbete. SFHL efterlyser en seri-
ös utvärderingsforskning utifrån folkhögskolans unika egenskaper, dess
särart och dess utövare i stället för utifrån kvantiativa mål som ställts
uppifrån.
Kulturrådet understryker att utvärderingen bör genomföras på ett så-
dant sätt att det blir möjligt att få en kontinuerlig belysning av hur folk-
högskolans roll utvecklas inom olika delar av kulturområdet. Det gäller
t.ex. den nu bristfälliga anpassningen till kulturarbetsmarknadens krav
samt folkhögskolans möjligheter att spela en ökad roll för utvecklingen
av metoder att nå nya grupper på kulturområdet. Om folkbildningens
kulturdel förs bort från statens kulturråd, blir det än mer angeläget att
få en helhetsbild av folkhögskolornas kulturverksamhet.
RIO anser bl.a. att skolorna själva genom sina gemensamma huvud-
mannaorgan bör kunna initiera och utarbeta nya former och metoder
för resultatredovisningen och utvärderingen. RIO anmäler också tvek-
samhet inför eventuella krav på inlämnande till myndighet av detaljera-
de verksamhetskostnader m.m.
De synpunkter och ändringsförslag som redovisats i det föregående åter-
kommer i yttrandena över betänkandets avsnitt om folkhögskoleförord-
ningen, som generellt anses kunna förenklas ännu mer än som skett.
Men där redovisas också ändringsförslag av annat slag och som anknyter
87
till de delar av förslaget till ny förordning som tidigare inte diskuterats i
betänkandet.
De vanligaste och viktigaste invändningarna och synpunkterna refe-
reras i det följande.
Förslaget att varje skola skall ha en styrelse, vars sammansättning
och ansvarsområde bestäms av huvudmannen, tillstyrks av bl.a. SO,
Landstingsförbundet, RIO och några landsting. Landstingförbundet anser
emellertid att det klarare måste framgå att det skall vara möjligt för ett
landsting, inom vars område det finns en eller flera landstingsdrivna
folkhögskolor, att för den eller dessa efter fritt skön utse var sin styrelse
eller en gemensam styrelse eller uppdra åt utbildningsnämnden att till-
ika vara styrelse för en eller flera folkhögskolor.
Av rakt motsatt uppfattning är SFHL, LR och SFEF och en rad före-
trädare för folkhögskolornas styrelser och lärarråd, bl.a. vid Kyrkeruds och
Vimmerby folkhögskolor. Enligt dem bör i förordning föreskrivas att
varje skola liksom nu skall ha en egen styrelse. Då kan styrelsen spela
en aktivare roll, menar SFHL. Styrelse och personal kan ha regelbun-
den kontakt. Styrelsens personkännedom kan bli en styrka i utveck-
lingsarbetet och vid lösandet av olika problem. Landstingsskolor utan
egen styrelse riskerar att försvinna i landstingens övriga verksamhet.
Särskilt med tanke på att varje skola skall profileras och ha en tydlig
egen identitet är det viktigt med en egen styrelse. Och det är enligt LR
angeläget att varje skolstyrelseledamot kan engagera sig för den enskilda
skolans behov och utveckling.
SFHL, TCO, LR och SFEF, lärarrådet vid Wendelsbergs folkhögskola
m.fl. kräver också att varje skola liksom nu skall ha förordningsreglera-
de lärarråd och kursråd som garantier för lärarnas och kursdeltagarnas
medinflytande. SFHL framhåller i sitt svar att lärarrådets hittills kollek-
tiva ansvar för den pedagogiska planeringen varit ett uttryck för skolfor-
mens identitet. Rektorer har kommit och gått, men lärarkollektivet har
stått för den pedagogiska kontinuiteten och förnyelsen. Lärarnas engage-
mang är livsviktigt och bör enligt SFHL därför även i fortsättningen tas
till vara och poängteras genom att lärarrådet alltfort ges det pedagogiska
ledningsansvaret. SFHL:s uppfattning är en polemik mot förslaget att
rektor ensam skall ha det pedagogiska ledningsansvaret. Uppfattningen
delas av Frikyrkorådet, Nykterhetsrörelsens landsförbund, och RIO som
anser att det inte är nödvändigt att reglera frågan om vem eller vilka
som har att utöva det pedagogiska ledningsansvaret - det bör i stället för
framtiden vara möjligt för skolorna själva att besluta att den pedagogiska
ledningen skall utövas av rektor och lärare tillsammans eller av en sär-
skild pedagogisk ledningsgrupp.
Prop. 1990/91:82
Bilaga 2
88
Nuvarande bidrag till studieförbundens
verksamhet och anslagsframställning för
studieförbunden budgetåret 1991/92 samt vissa
statisktiska uppgifter över studieförbundens
verksamhet
Prop. 1990/91:82
Bilaga 3
Genom prop. 1980/81:127, (UbU 36, Krtl 6y, rskr. 386) om folkbild-
ning m.m. genomfördes budgetåret 1981/82 omfattande förändringar av
dåvarande statsbidrag till studiecirkelverksamhet, kulturverksamhet
m.m. samt bidraget till studieförbunden. Från att tidigare har redovisats
under flera olika anslag fördes det sammanlagda statsbidraget till studie-
förbunden och deras verksamhet med studiecirklar och kulturverksam-
het upp under ett anslag Bidrag till studieförbunden m.m. Från nämnda
anslag utgår statsbidrag till studiecirklar, till kulturverksamhet i studie-
förbunden, till studieförbundens organisation, pedagogiska verksamhet
och verksamhet för handikappade samt till Folkbildningsförbundet och
till länsbildningsförbunden. Bidragen till kulturverksamhet samt till
Folkbildningsförbundet och länsbildningsförbunden disponeras av sta-
tens kulturråd. Övriga medel disponeras av skolöverstyrelsen (SÖ).
Studiecirklar
För budgetåret 1990/91 beräknas statsbidraget för studiecirkelverksam-
heten uppgå till drygt 915 milj.kr. Statsbidraget består dels av två olika
schablonmässigt beräknade timbidrag dels av ett antal tilläggsbidrag som
stöd för särskilt angelägen studiecirkelverksamhet. Det högre timbidra-
get uppgår budgetåret 1990/91 till 108 kr. per studietimme. För närva-
rande utgår detta bidrag till sammanlagt 6 725 500 studietimmar. Det lä-
gre bidraget som är 30 kr. per studietimme budgetåret 1990/91 utgår till
övriga studietimmar som uppfyller reglerna för statsbidrag.
För studietimmar inom den s.k. fria resursanvändningen, dvs. det
särskilda timbidrag som får användas till verksamhet för korttidsutbild-
ade och andra med motsvarande särskilda behov, utgår ett tilläggsbidrag
med 44 kr. per studietimme. Bidrag för detta ändamål får utgå för högst
tio procent av det fastställda antalet studietimmar med det högre
schablonbidraget, dvs. för högst 672 550 studietimmar.
För studiecirklar som har till syfte att utveckla handikappades färdig-
heter att meddela sig eller som syftar till att informera om olika former
av handikapp och dess konsekvenser eller som skall utbilda medlemmar
i handikapporganisationer i avsikt att göra dem bättre skickade att till-
varata sina intressen i samhället utgår ett tilläggsbidrag med 31 kr. per
studietimme. Detta bidrag kan även utgår för vissa cirklar om minst
hälften av deltagarna på grund av sitt handikapp har stora svårigheter
89
att kommunicera med andra människor. Det särskilda bidraget för han- Prop. 1990/91:82
dikappcirklar, liksom övriga tilläggsbidrag som beskrivs i det följande, Bilaga 3
utgår efter behov. Budgetåret 1990/91 beräknas tilläggsbidraget för han-
dikappcirklar utgå för 940 000 studietimmar.
För studiecirklar som hålls i någon av de kommuner, som enligt ti-
digare indelning har ingått i stödområde 1 eller 2 för regionalpolitiskt
företagsstöd, utgår med vissa undantag ett tilläggsbidrag med 15 kr. per
studietimme. Innevarande budgetår beräknas detta statsbidrag för
775 000 studietimmar.
Studiecirklar i annat språk än svenska och där språket är hemspråk
för deltagarna är berättigade till ett tilläggsbidrag med 30 kr. per studie-
timme. Detta bidrag beräknas under 1990/91 utgå till 48 000 studietim-
mar.
För studiecirklar i svenska, matematik eller samhällsinriktade äm-
nen utgår ett tilläggsbidrag med 30 kr. per studietimme. Budgetåret
1990/91 beräknas bidraget för 2 050 000 studietimmar.
För vissa universitetscirklar utgår traktamenten och resekostnadser-
sättning till cirkelledaren. För budgetåret 1990/91 har 456 000 kr. ansla-
gits för nämnda ändamål.
Kulturverksamhet
Budgetåret 1990/91 har 130 milj.kr. anslagits för kulturverksamhet, va-
rav 126.3 milj.kr. till sådan verksamhet som anordnas av studieförbund
och 3,7 milj.kr. för verksamhet inom föreläsningsföreningar och andra
ideella föreningar.
Detta statsbidrag får, under vissa förutsättningar, utgå, såväl till kost-
nader för anordnandet av en kulturverksamhet, som till kostnader i
samband med förberedande av denna verksamhet.
Bidrag till studieförbundens centrala kostnader
Till studieförbundens centrala organisationskostnader utgår ett bidrag
om sammanlagt 63,3 milj.kr. budgetåret 1990/91. Varje studieförbund
erhåller ett basbidrag om 200 000 kr. Ett studieförbund som bedriver
verksamhet med sjöfolksinstruktörer får statsbidrag till de kostnader
som är förbundna med denna verksamhet och övriga tillgängliga medel
fördelas mellan studieförbunden i förhållande till den kulturverksamhet
och det genomsnittliga antalet statsbidragsberättigade studietimmar som
förbunden har haft under de tre senaste redovisningsåren.
För studieförbundens pedagogiska verksamhet och utvecklingsarbete
utgår ett bidrag om sammanlagt 31,7 milj.kr. Detta bidrag skall använ-
das till försöks -och utvecklingsarbete samt för åtgärder av pedagogisk
natur, såsom utbildning av cirkelledare och ledare av kulturverksamhet,
framställning av studiematerial och pedagogiska hjälpmedel samt an-
skaffande av apparater för pedagogiskt bruk. Varje studieförbund erhål-
ler ett basbidrag om 100 000 kr. och övriga tillgängliga medel fördelas
90
enligt de principer som tidigare redovisats för bidraget till centrala orga- Prop. 1990/91:82
nisationskostnader. Bilaga 3
Ett bidrag om sammanlagt 22,4 milj.kr. utgår för studieförbundens
verksamhet med handikappade. Bidraget skall användas till kostnader
pedagogisk verksamhet för handikappade, produktion av studiematerial
samt tekniska och organisatoriska stödåtgärder för handikappade, ut-
bildning av funktionärer i studieförbunden och deras medlemsorganisa-
tioner för att öka kunskapen om olika handikapp, assisterande ledare i
cirklar med minst fem handikappade deltagare samt tolk för döva, döv-
blinda, hörselskadade och talskadade samt personlig assistans. Tillgängli-
ga medel fördelas mellan studieförbunden enligt särskilda grunder, vilka
SÖ fastställer efter samråd med studieförbunden.
Övriga bidrag
Till Folkbildningsförbundet och till länsbildningsförbunden utgår ett bi-
drag, som budgetåret 1990/91 uppgår till sammanlagt 3,7 milj.kr. Slutli-
gen utgår ett bidrag med 160 000 kr. till SÖ för kostnader i samband
med konferenser med studieförbunden.
Den 21 juni 1989 utfärdade regeringen myndighetsspecifika direktiv till
SÖ för en fördjupad anslagsframställning för budgetåren 1991/92 -
1993/94 avseende den verksamhet inom vuxenutbildningen som SÖ är
ansvarig för. I enlighet med nämnda direktiv lämnar SÖ i sin anslags-
framställning en redovisning över studieförbundens verksamhet 1985/86
- 1988/89.
Skolöverstyrelsen: Bidrag till studieförbunden m.m.;
1. Pris- och löneomräkning 152 587 000 kr. Eftersom det lägre
schablonbidraget avses täcka en väsentlig del av kostnaderna för sådana
studiecirklar som anordnas utan att cirkelledararvode utgår, tillämpar
SÖ löneomräkning endast för den del av det högre bidraget som översti-
ger nivån för det lägre schablonbidraget (72,2% av 108 kr.). För reste-
rande andel av det högre schablonbidraget och för hela det lägre
scablonbidraget tillämpar SÖ prisomräkning med 13 procent. För övri-
ga anslagsposter som innehåller såväl pris- som löneomräkning tilläm-
par SÖ genomgående prisomräkning för halva beloppet. Då något nytt
avtal ännu inte träffats mellan Folkbildningsförbundet och cirkelledar-
nas fackliga organisationer, baseras löneomräkningen på jämförelser
med det senaste cirkelledaravtalet samt med de avtal som träffats för
SFI-området och för skolområdet.
2. SÖ föreslår att antalet studietimmar med det högre schablonbidra-
get ökar med 65 000 studietimmar budgetåret 1991/92 (+ 5 070 000 kr).
3. SÖ föreslår en ökning av antalet studietimmar inom den s.k. fria
resursanvändningen med en procent (+ 3 276 000 kr.).
i-Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 82
4. SÖ föreslår att den fria resursen ökar med 50 milj.kr. inför bud-
getåret 1992/93 och att detta belopp tillsammans med de befintliga med-
len för detta ändamål ombildas till en utvecklingsresurs utan särskild
anknytning till en timkvot. Denna resurs bör användas för kvalitetshö-
jande åtgärder av fördelningspolitisk karaktär.
5. I sin förra anslagsframställning föreslog SÖ att basbidragsdelen av
bidraget till studieförbundens centrala organisationskostnader under en
treårsperiod skulle öka från 160 000 till 300 000 kr. per studieförbund.
För budgetåret 1991/92 föreslår SÖ att basbidraget höjs från 200 000 till
250 000 kr. och för budgetåret 1992/93 till 300 000 kr. per studieför-
bund. Förslaget medför inte någon kostnadsökning.
6. Även vad gäller bidraget till studieförbundens pedagogiska verk-
samhet och utvecklingsarbete föreslår SÖ ändringar av basbidraget till
varje studieförbund. För budgetåret 1991/92 föreslås basbidraget höjas
från 100 000 kr. till 200 000 kr. och för budgetåret 1992/93 till 320 000
kr. per studieförbund. Förslaget medför ingen kostnadsökning.
7. Bidraget till studieförbundens verksamhet för handikappade före-
slås öka med 2 milj.kr. under vart och ett av de tre kommande budget-
åren, varav 0,5 milj.kr. under respektive budgetår bör avsättas för bidrag
till teknisk anpassning av studiematerial för synskadade och dövblinda.
Vidare föreslår SÖ att den del av anslagsposten som avser tekniska och
organisatoriska stödåtgärder för handikappade blir förslagsvis betecknad
samt att även detta bidrag, inom ramen för ovan föreslagna ökningar,
räknas upp med 0,5 milj.kr. för vart och ett av budgetåren under
1991/92 - 1992/93.
8. SÖ föreslår att en ny anslagspost, Bidrag till studieförbundens
verksamhet för invandrare, uppförs fr.o.m. budgetåret 1991/92. Till den-
na anslagspost bör överföras 573 000 kr. från anslagsposten Bidrag till
studieförbundens pedagogiska verksamhet och utvecklingsarbete samt
l, 3 milj.kr. från anslaget Undervisning för invandrare i svenska språket
m. m. avseende uppsökande verksamhet och barntillsyn. Därutöver före-
slår SÖ reformer med 2 milj.kr. budgetåret 1991/92 och med 1 milj. kr.
under vardera budgetåren 1992/93 och 1993/94.
9. Anslagsposten Bidrag till studiecirklar är underbudgeterad. Anled-
ningen till detta är dels att verksamheten under några år ökat mer än
beräknat, dels att ingen ökning beräknades i 1988 års budgetproposi-
tion. SÖ beräknar med anledning av underbudgeteringen en ökning av
anslaget med 45 milj.kr.
Statens kulturråd: Bidrag till kulturverksamhet i studieförbunden
m.m.; För budgetåret 1991/92 föreslås en ökning av bidraget till kultur-
verksamhet med 34,3 milj, kr., varav 20 milj.kr. avser reformmedel och
resterande del kompensation för kostnadsökningar. Rådet förordar en
översyn av de nuvarande bidagsreglerna så att den nuvarande kultur-
gruppsverksamheten i framtiden ges möjligheter att på ett väl fungeran-
de sätt ingå som en del av den estetiska studiecirkelverksamheten. Vid
en sådan förändring menar rådet dock att den del som innefattat kultur-
program bör kvarstå. Dock bör vissa förändringar göras vad gäller för-
Prop. 1990/91:82
Bilaga 3
92
delning av bidraget mellan de olika studieförbunden, så att bidraget
grundas på en sammanvägning av antal arrangemang och andelen redo-
visade statsbidragsberättigade kostnader för genomförd kulturverksam-
het. Vid beräkning av kulturprogram i studieförbunden bör den totala
bidragssumman uppgå till 100 milj. kr. i ett ingångsskede.
För Folkbildningsförbundet och länsbildningsförbunden föreslås för
budgetåret 1991/92 en ökning med 1 405 000 kr., varav 1 milj.kr avser
förstärkning av verksamheten och återstående del kompensation för
prisökningar.
SÖ har i rapporten Studieförbunden inför 90-talet belyst studieförbun-
dens förutsättningar och verksamhet utifrån olika aspekter. Rapporten
avser perioden 1981/82 - 1986/87. I den fördjupade anslagsframställning-
en för budgetåren 1991/92 - 1993/94 ger SÖ en resultatanalys för budget-
åren 1985/86 - 1988/89. Analysen grundar sig främst på data ur databa-
sen över studieförbundens verksamhet (STUV).
Fördelning av studietimmar på olika ämnesområden
Studieförbundens cirkelverksamhet redovisas på nio huvudämnesgrup-
per1. Fördelningen av studiecirkeltimmar på de olika ämnesområdena
är ojämn. Drygt 40 procent av samtliga statsbidragsberättigade studiecir-
keltimmar som anordnades under verksamhetsåret 1988/89 anordnades
inom det estetiska området. Inom detta område utgör musikcirklar av
olika slag den största delen, följt av slöjd och konsthantverk.
Cirkeltimmar inom det samhällsvetenskapliga ämnesområdet kom-
mer därnäst med ca 18 procent av antalet studiecirkeltimmar och däref-
ter följer språkcirklar med 11,4 procent. Antalet cirkeltimmar inom den
sist nämnda ämnesgruppen har minskat med drygt 2 procent under den
period resultatanalysen avser. Övriga ämnesområden uppvisar mellan
två och nio procent av det totala antalet statsbidragsberättigade studie-
timmar under året 1988/89.
Verksamhetens fördelning på ämnesgrupper ser helt annorlunda ut
om hänsyn tas för den del där til läggsbidraget för den s.k.fria resursan-
vändningen har utgått, dvs det tilläggsbidrag som utgår för verksamhet
för korttidsutbildade och för andra grupper med särskilda behov. Stör-
sta andelen studietimmar, 33 procent, uppvisas inom ämnesområdet
samhällsvetenskap medan motsvarande andel för den estetiska ämnes-
gruppen utgörs av 24 procent.
Prop. 1990/91:82
Bilaga 3
1 Beteendevetenskapliga, estetiska, företagsekonomiska, matematik och naturvetenskap-
liga, medicinska, samhällsvetenskapliga, språk, teknik och övriga ämnesområden.
93
Sludiecirkelverksamhet med tilläggsbidrag
Förutom tilläggsbidraget för den s.k. fria resursanvändningen, som be-
handlas i föregående avsnitt, utgår skilda tilläggsbidrag för särskilt ange-
lägen studiecirkelverksamhet. I resultatanalysen redovisar SO att för
knappt 30 procent av det totala antalet statsbidragsberättigade studietim-
mar utgick tilläggsbidrag under verksamhetsåret 1988/89. Det sk. regio-
nalpolitiska tilläggsbidraget har inte medtagits eftersom det är av en an-
nan art än övriga tilläggsbidrag.
Det bidrag som utgår för cirklar i svenska, matematik och samhälls-
inriktade ämnen utgör här den största gruppen med 66 procent av samt-
liga studietimmar med tilläggsbidrag. Därnäst följer studietimmar inom
handikappområdet med 31 procent under verksamhetsåret 1988/89.
Deltagare
Det genomsnittliga antalet deltagare per studiecirkel uppgår under pe-
rioden till 8,4. En uppdelning av deltagarna efter kön visar att kvinnor-
na utgör 59 procent av antalet deltagare.
Tabell 1. Studieförbundens andelar i procent av statsbidragsberättigade
studiecirkeltimmar
Prop. 1990/91:82
Bilaga 3
|
Studieförbund |
1985/86 |
1986/87 |
1987/88 |
1988/89 |
|
ABF |
30,12 |
29,82 |
30,85 |
30,29 |
|
FS |
2,98 |
3,11 |
3,22 |
3,21 |
|
FU |
7,01 |
7,00 |
6,86 |
6,88 |
|
Sfr |
9,54 |
9,44 |
9,98 |
10,73 |
|
KFUK/M |
1,01 |
1,09 |
1,09 |
1,16 |
|
SV |
18,83 |
18,15 |
18,20 |
18,00 |
|
NBV |
5,20 |
5,18 |
5,27 |
5,40 |
|
SISU |
- |
0,79 |
1,14 |
1,58 |
|
Mbsk |
11,28 |
11,58 |
11,07 |
11,04 |
|
SKS |
4,06 |
4,30 |
3,94 |
3,97 |
|
TBV |
9,97 |
9,54 |
8,38 |
7,74 |
|
Summa |
100,00 |
100,00 |
100,00 |
100,00 |
94
Tabell 2. Statsbidragsberättigade studietimmar 1988/89
Prop. 1990/91:82
Nedan redovisas antal statsbidragsberättigade studietimmar enligt slutre- Bilaga 3
dovisning budgetåret 1988/89.
|
Studie- |
Högre |
Lägre |
Högre + lägre |
|
ABF |
1 936 591 |
1 026 145 |
2 962 736 |
|
FS |
196 920 |
117 285 |
314 205 |
|
FU |
449 463 |
223 634 |
673 097 |
|
Sfr |
602 907 |
446 646 |
1 049 553 |
|
KFUK/M |
67 771 |
46 152 |
113 923 |
|
SV |
1 188 552 |
572 063 |
1 760 615 |
|
NBV |
331 183 |
197 032 |
528 215 |
|
SISU |
71 500 |
83 066 |
154 566 |
|
Mbsk |
723 105 |
356 369 |
1 079 474 |
|
SKS |
265 970 |
122 193 |
388 163 |
|
TBV |
631 038 |
125 607 |
756 645 |
|
Totalt |
6 465 000 |
3 316 192 |
9 781 192 |
95
Fördelningen anges i procent av den totala studiecirkelverksamheten
Prop. 1990/91:82
Bilaga 3
|
Huvudämnesgrupp |
1985/86 |
1986/87 |
1987/88 |
1988/89 |
|
Beteendevetenskap, |
8,7 |
9,2 |
8,9 |
9,1 |
|
Estetiska ämnen |
35,9 |
35,9 |
35,5 |
35,9 |
|
(konstv, teater, |
1,4 |
1,3 |
1,3 |
1,2 |
|
Matematik, natur- |
6,8 |
6,4 |
7,1 |
7,6 |
|
vetenskap Medicin, hälso- och |
2,9 |
3,1 |
1,8 |
1,8 |
|
sjukvård |
18,0 |
18,2 |
19,8 |
20,0 |
|
Språk |
15,1 |
14,5 |
14,4 |
12,8 |
|
Teknik |
2,8 |
2,9 |
2,9 |
3,1 |
|
Övrigt |
8,4 |
8,5 |
8,3 |
8,5 |
|
Summa |
100,0 |
100,0 |
100,0 |
100,0 |
96
Fördelningen anges i procent av den totala studiecirkelverksamheten. Bilaga 3
|
Huvudämnesgrupp |
1985/86 |
1986/87 |
1987/88 |
1988/89 |
|
Beteende vetenskap, |
10,2 |
10,7 |
10,3 |
10,5 |
|
Estetiska ämnen |
33,0 |
33,2 |
32,8 |
33,5 |
|
(konstv, teater, |
1,6 |
1,5 |
1,5 |
1,4 |
|
Matematik, natur- |
7,6 |
7,2 |
7,8 |
8,4 |
|
vetenskap Medicin, hälso- och |
3,1 |
3,2 |
2,0 |
2,0 |
|
sjukvård |
18,9 |
19,0 |
20,7 |
20,6 |
|
Språk |
14,5 |
14,1 |
14,2 |
12,4 |
|
Teknik |
2,9 |
2,9 |
2,8 |
3,1 |
|
Övrigt |
8,2 |
8,2 |
7,9 |
8,1 |
|
Summa |
100,0 |
100,0 |
100,0 |
100,0 |
Det genomsnittliga antalet deltagare i studiecirkelverksamheten redovi-
sas nedan.
|
Studieförbund |
1985/86 |
1986/87 |
1987/88 |
1988/89 |
|
ABF |
8,5 |
8,5 |
8,5 |
8,3 |
|
FS |
10,5 |
10,3 |
10,4 |
10,3 |
|
FU |
8,9 |
9,0 |
8,9 |
8,7 |
|
Sfr |
7,9 |
7,8 |
7,6 |
7,6 |
|
KFUK/M |
8,8 |
8,7 |
8,6 |
8,4 |
|
SV |
8,1 |
8,1 |
8,2 |
8,2 |
|
NBV |
7,9 |
7,9 |
7,9 |
8,0 |
|
SISU |
- |
9,0 |
9,0 |
8,9 |
|
Mbsk |
8,3 |
8,1 |
8,2 |
8,1 |
|
SKS |
9,6 |
9,6 |
9,6 |
9,5 |
|
TBV |
8,6 |
8,7 |
8,8 |
8,8 |
|
Totalt |
8,5 |
8,5 |
8,5 |
8,4 |
97
Nedan redovisas studietimmarnas fördelning per län.
Prop. 1990/91:82
Bilaga 3
|
Län |
Befolkn % |
Procent stt |
antal stt |
|
AB |
20,04 |
17,76 |
1 738 037 |
|
C |
3,11 |
2,88 |
281 510 |
|
D |
2,94 |
3,86 |
377 945 |
|
E |
4,64 |
5,93 |
580 612 |
|
F |
3,47 |
2,94 |
287 888 |
|
G |
2,00 |
2,09 |
204 117 |
|
H |
2,71 |
2,51 |
245 471 |
|
I |
0,65 |
0,69 |
67 148 |
|
K |
1,73 |
1,64 |
160 312 |
|
1. |
3,21 |
2,53 |
248 021 |
|
M |
9,05 |
9,35 |
915 625 |
|
N |
2,84 |
2,85 |
278 779 |
|
O |
8,85 |
10,55 |
1 032 603 |
|
P |
5,01 |
5,78 |
565 675 |
|
R |
3,10 |
2,68 |
261 956 |
|
S |
3,25 |
2,43 |
237 909 |
|
T |
3,10 |
3,26 |
319 199 |
|
U |
3,06 |
2,44 |
238 771 |
|
W |
3,24 |
2,52 |
246 342 |
|
X |
3,36 |
3,58 |
350 568 |
|
Y |
3,04 |
2,78 |
272 159 |
|
Z |
1,52 |
1,58 |
154 166 |
|
AC |
2,90 |
4,27 |
4 17 923 |
|
BD |
3,18 |
3,12 |
305 391 |
|
S:a |
100,00 |
100,02 |
9 788 127 |
98
Tabell 7. Genomsnittligt statsbidrag per studietimme 1988/89
|
Studie- |
Studie- |
Stats- |
Genomsnitt |
|
förbund |
timmar |
bidrag |
kr. per stt |
|
ABF |
2 962 736 |
268 747 914 |
90:71 |
|
FS |
314 205 |
25 277 469 |
80:45 |
|
FU |
673 097 |
56 664 215 |
84:18 |
|
Sfr |
1 049 553 |
80 513 949 |
76:71 |
|
KFUK/M |
113 923 |
8 821 027 |
77:43 |
|
SV |
1 760 615 |
162 859 827 |
92:50 |
|
NBV |
528 215 |
44 992 145 |
85:18 |
|
SISU |
154 566 |
11 283 049 |
73:00 |
|
Mbsk |
1 079 474 |
89 776 236 |
83:17 |
|
SKS |
388 163 |
33 311 687 |
85:82 |
|
TBV |
756 645 |
74 697 172 |
98:72 |
|
Totalt |
9 781 192 |
856 944 690 |
Prop. 1990/91:82
Bilaga 3
|
Studie- 1985/86 |
1986/87 |
1987/88 |
1988/89 |
|
ABF 16 336 660 |
16 682 445 |
17 261 864 |
17 695 866 |
|
FS 1 762 700 |
1 781 840 |
2 079 602 |
2 201 103 |
|
FU 3 970 290 |
3 947 850 |
4 000 193 |
4 065 519 |
|
Sfr 4 487 290 |
4 817 455 |
5 087 436 |
5 323 686 |
KFUK//
|
M |
552 |
920 |
624 |
145 |
696 |
964 |
765 |
468 | ||||
|
SV |
9 |
802 |
050 |
10 |
056 |
425 |
10 |
015 |
485 |
10 |
207 |
044 |
|
NBV |
2 |
812 |
210 |
2 |
859 |
510 |
2 |
868 |
287 |
2 |
952 |
998 |
|
SISU |
- |
597 |
470 |
633 |
485 |
778 |
887 | |||||
|
Mbsk |
6 |
084 |
820 |
6 |
081 |
850 |
5 |
986 |
586 |
6 |
213 |
034 |
|
SKS |
2 |
196 |
980 |
2 |
283 |
330 |
2 |
904 |
545 |
3 |
057 |
417 |
|
TBV |
5 |
454 |
080 |
5 |
537 |
680 |
5 |
393 |
553 |
5 |
374 |
978 |
|
S:a |
53 |
460 |
000 |
55 |
270 |
000 |
56 |
928 |
000 |
58 |
636 |
000 |
Anm: Fr.o.m. budgetåret 1987/88 fördelas bidraget på grundval även av
kulturverksamheten.
99
Prop. 1990/91:82
Bilaga 3
Studie- 1985/86 1986/87 1987/88 1988/89
förbund
|
ABF |
8 141 544 |
8 417 948 |
8 615 995 |
8 827 942 |
|
FS |
814 680 |
951 165 |
976 238 |
1 036 999 |
|
FU |
1 936 836 |
1 928 044 |
1 952 978 |
1 984 229 |
|
Sfr |
2 199 636 |
2 357 194 |
2 505 909 |
2 623 450 |
KFUK/
|
M |
199 |
728 |
243 |
545 |
273 |
079 |
307 |
612 | ||||
|
SV |
4 |
901 |
220 |
4 |
868 |
849 |
5 |
012 |
129 |
5 |
104 |
479 |
|
NBV |
1 |
348 |
164 |
1 |
337 |
403 |
1 |
377 |
333 |
1 |
419 |
004 |
|
SISU |
- |
200 |
008 |
240 |
796 |
314 |
430 | |||||
|
Mbsk |
3 |
011 |
688 |
2 |
929 |
306 |
2 |
963 |
183 |
3 |
075 |
291 |
|
SKS |
1 |
035 |
432 |
1 |
317 |
779 |
1 |
395 |
773 |
1 |
472 |
055 |
|
TBV |
2 |
691 |
072 |
2 |
608 |
759 |
2 |
661 |
587 |
2 |
649 |
509 |
|
S:a |
26 |
280 |
000 |
27 |
160 |
000 |
27 |
975 |
000 |
28 |
815 |
000 |
Anm: Fr.o.m. budgetåret 1986/87 fördelas bidraget på grundval även av
kulturverksamheten.
100
Statsbidrag till driften av folkhögskolorna lämnas i form av allmänt bi-
drag, tilläggsbidrag och särskilda bidrag. Därutöver utgår vissa andra bi-
drag.
Det allmänna bidraget utgår i form av ett schablonbidrag per elev-
vecka, beräknat genom att talet 0.0036 multipliceras med årskostnaden
för en gnomsnittlig lärarlön jämte sociala avgifter. Sedan budgetåret
1983/84 har varje folkhögskolas statbidragsberättigade volym begränsats.
Det allmmänna bidraget justeras med avseende på två olika förhållan-
den. Fullt bidrag utgår endast om lärartätheten uppgår till 2,1 undervis-
ningstimmar per elevvecka. Bidraget justeras även med hänsyn till den
faktiska lönekostnaden vid den enskilda skolan. Utöver det allmänna bi-
draget utgår bidrag för kallorts- och semesterlönetillägg, tjänstledighets-
löner samt löneförstärkning för lektorsbehöriga ämneslärare. Skolorna
får även ersättning för den nedsättning av rektors undervisningsskyldig-
het som SÖ har fastställt.
För deltagare som är i särskilt behov av stöd i undervisningen utgår
ett särskilt bidrag som motsvarar 0,5 elevveckor. Det är avsett för åtgär-
der som underlättar studiesituationen för psykiskt, fysiskt, socialt och
språkligt handikappade elever. Åtgärderna kan vara ökad lärartäthet,
elevassistans, anskaffande av särskild utrustning etc.
Bidag till extra stöd utgår dessutom inom en begränsad ram för mer
omfattande musikundervisning
I den mån handikappresursen inte räcker för att ge stöd åt särskilt
resurskrävande handikappade studerande, kan ett bidrag utgå till extra
förstärkningsåtgärder, t.ex för elevassistenter. Inom en given ram prövas
ansökningar om detta bidrag.
För vissa korta kurser för handikappade - s.k. anpassningskurser - ut-
går särskilt bidrag. Till Samernas folkhögskola och till Finska folkhög-
skolan utgår ett statsbidrag, som är avsett att ge skolorna kompensation
för uteblivet landstingsbidrag.
För utbildning av tolkar för döva, dövblinda samt vuxendöva/hörsel-
skadade samt även för teckenspråkslärarutbildning utgår särskilda bi-
drag.
Därutöver utgår specificerade bidrag för SÖ:s konferenser med före-
trädare för folkhögskolan, särskilda åtgärder för folkhögskolans kultu-
rarbete, medel för samrådskretsar, särskilt bidrag till Vårdinge folkhög-
101
skola, Folkhögskolornas informationstjänst, bidrag för att täcka ev. Prop. 1990/91:82
driftsunderskott vid Samernas folkhögskola, nordkalottlinjen vid Torne- Bilaga 4
dalens folkhögskola, föreningen Nordisk folkhögskola i Genéve samt
särskilt statsbidrag för nordiskt elevutbyte.
1. Löne- och prisomräkning 39 350 000 kr.
2. Den form för begränsning av folkhögskolans undervisningsvolym,
som gäller sedan budgetåret 1985/86, innebär att varje enskild folkhög-
skola för budgetåret 1991/92 skall garanteras statsbidrag för en volym
som baseras på genomsnittet av verksamhetens omfattning budgetåren
1988/89 och 1989/90 och att ytterligare statsbidrag skall utges i den mån
folkhögskolornas samlade verksamhet inte överskrider en fastställd to-
talvolym. SÖ konstaterar att dennna totalvolym, som en följd av inrät-
tandet av nya skolor under senare år, bör ökas med 3 000 bidragsveckor
årligen under den kommande treårsperioden, vilket motsvarar en kost-
nad av ca 2 milj.kr budgetåret 1991/92. SÖ lägger emellertid inget för-
slag om hur volymproblemet för de små skolorna skall lösas eftersom
folkhögskolekommittén har att föreslå förändringar av nuvarande stats-
bidragssystem. SÖ föreslår därför att den totala volymen för folkhögsko-
lans reguljära verksamhet skall vara oförändrad, dvs 701 050 bidrag-
sveckor för budgetåret 1991/92.
3. Med hänsyn till att anslaget är underbudgeterat föreslår SÖ att det
allmänna bidraget under vissa delposter räknas upp med 30 308 000 kr.
4. SÖ föreslår att anslagsposten Extra förstärkningsåtgärder, utöver
pris- och löneomräkning, räknas upp med 3 370 000 kr. budgetåret
1991/92 och med 4 milj.kr. vardera budgetåren 1992/93 och 1993/94.
Syftet med dessa höjningar är att öka studieförutsättningarna för stude-
rande med funktionshinder av skilda slag.
5. Utöver sedvanlig pris- och löneomräkning föreslås anslagsposten
Kostnader för vissa anpassningskurser för synskadade, vuxendöva, afati-
ker m.fl. öka med 1 480 000 kr. budgetåret 1991/92. För budgetåren
1992/93 - 1993/94 föreslås reform medel med 1 490 000 kr. respektive
med 740 000 kr. Härigenom kan verksamheten för främst synskadade
och vuxendöva utökas.
6. SÖ föreslår att anslagsposten Tolkutbildning, utöver pris- och lö-
neomräkning, ökas med 2,1 milj. kr. budgetåret 1991/92 och med varde-
ra 1 milj.kr. budgetåren 1992/93 och 1993/94 i syfte att utöka tolkutbild-
ningen för döva och dövblindas behov. I planeringsunderlaget ingår
teckenspråksutbildning som förberedelse för tolkutbildningen, en ut-
vecklingsresurs knuten till Västanviks folkhögskola och fortbildning för
teckenspråkslärare.
102
Uppgifterna är hämtade från SÖ:s fördjupade anslagsframställning för
budgetåren 1991/92 - 1993/94.
Antalet långa kurser, dvs. kurser längre än 15 veckor, har ökat något
under perioden 1986/87. De långa kurserna utgör ca. 75% av skolornas
samlade verksamhetsvolym. Av de långa kurserna utgör den andel som
består av allmänna kurser ca. 40%.
Kortkursverksamheten expanderade fram t.o.m. 1982 men har sedan
minskat. Under den senaste femårsperioden har kortkurserna utgjort ca.
en fjärdedel av kursverksamheten uttryckt i elevveckor. Det är främst
kurser, som är kortare än en vecka som har minskat i antal.
Tab. 1
Antal kurser och elevveckor budgetåren 1986/87 - 1988/
|
långa kurser |
veckokurser |
korta kurser |
|
antal elevveckor |
antal elevveckor |
antal elevveckor |
|
1986/87 |
911 |
522400 |
1294 |
63600 |
9639 |
118600 |
|
1987/88 |
957 |
536700 |
1373 |
65400 |
9121 |
111900 |
|
1988/89 |
968 |
531000 |
1371 |
65800 |
8621 |
107300 |
Tab. 2
Korta kurser; fördelning efter huvudman. Antal elevveckor
|
landsting/stöd fören ing |
rörelseskolor |
|
1-15 veckor 1-6 dagar |
1-15 veckor 1-6 dagar |
|
1986/87 |
25000 |
46700 |
38700 |
71900 |
|
1987/88 |
24000 |
43400 |
41300 |
68500 |
|
1988/89 |
21500 |
42000 |
44200 |
65300 |
Deltagarantalet har under senare år varit i det närmaste konstant. Varje
år kommer omkring 18 000 personer till folkhögskolornas långa kurser.
Antalet kursdeltagare i kurser kortare än en vecka har minskat under
perioden men fortfarande är det omkring 190 000 personer som deltar.
Tab. 3
Antal deltagare i folkhögskolekurser 1986/87 - 1988/89
103
|
Antal deltagare | |||
|
långa kurser |
veckokurser |
korta kurser | |
|
15 veckor |
1-14 veckor |
1-6 dagar | |
|
1986/87 |
18000 |
25700 |
211700 |
|
1987/88 |
18400 |
27600 |
196000 |
|
1988/89 |
18100 |
27500 |
186600 |
Prop. 1990/91:82
Bilaga 4
Tab. 4
Antal deltagare på olika kurstyper 1986/87-1988/8
|
Allmän kurs |
Allmän kurs |
Särskild linje | |
|
1986/87 |
6907 (38%) |
5797 (32%) |
5271 (29%) |
|
1987/88 |
7268 (39%) |
5622 (31%) |
5479 (30%) |
|
1988/89 |
7114 (39%) |
5817 (32%) |
5112 (29%) |
Deltagare på allmänna kurser; ålder och kön 1986/87 - 1988/89
|
14-17 år |
18-24 år |
25-29 år |
30-59 år |
-60 år |
tot. | ||||||
|
m |
k |
m |
k |
m |
k |
m |
k |
m |
k | ||
|
% |
% |
% |
% |
% |
% |
% |
% |
% |
% | ||
|
1986/87 |
1 |
2 |
16 |
23 |
8 |
8 |
15 |
23 |
1 |
3 |
100 |
|
1987/88 |
1 |
2 |
15 |
22 |
7 |
9 |
16 |
24 |
1 |
3 |
100 |
|
1988/89 |
1 |
2 |
14 |
20 |
7 |
8 |
16 |
27 |
2 |
4 |
100 |
104
Utbildningsbakgrund på samtliga långa kurser 1985/86 - 1988/89
Prop. 1990/91:82
Bilaga 4
|
8 år |
9 år |
10 år |
11 år |
12 år |
13 år |
tot. | |
|
% |
% |
% |
% |
% |
% | ||
|
1985/86 |
13 |
21 |
12 |
26 |
19 |
10 |
100 |
|
1986/87 |
13 |
20 |
10 |
26 |
21 |
10 |
100 |
|
1987/88 |
13 |
19 |
11 |
24 |
21 |
12 |
100 |
|
1988/89 |
13 |
17 |
11 |
24 |
21 |
13 |
100 |
|
Tab. 7 | |||||||
|
Utbildningsbakgrund på allmän kurs 1986/87 - |
1988/89 |
procent | |||||
|
8 år |
9 år |
10 år |
1 1 år |
12 år |
13 år |
tot. | |
|
% |
% |
% |
% |
% |
% | ||
|
1986/87 |
24 |
32 |
13 |
18 |
8 |
5 |
100 |
|
1987/88 |
23 |
30 |
16 |
17 |
9 |
4 |
100 |
|
1988/89 |
23 |
28 |
17 |
18 |
9 |
9 |
100 |
105
Propositionens huvudsakliga innehåll ................. 1
Inledning .................................... 3
1 Principiella utgångspunkter för förslagen; folkbild-
ningen skall vara fri och frivillig och styra sig själv ... 6
2 Mål för statsbidrag till folkbildningen ............ 12
3 Studieförbunden ........................... 17
3.1 Särskilda villkor för statsbidrag till studie-
förbundens verksamhet.................. 17
4 Folkhögskolan ............................. 20
4.1 Särskilda villkor för statsbidrag till folkhög-
skolorna ............................. 21
4.2 Ett enhetligt personalansvar för folkhögskolan 24
4.3 Fritidsledarutbildning ................... 26
4.4 Vissa övriga frågor ..................... 27
5 Ett nytt statsbidragssystem för folkbildningen ...... 29
5.1 Ett samlat statsbidrag till folkbildningen ..... 29
5.2 Statsbidrag för viss utbildning som inriktas
möt personer med funktionshinder ......... 31
5.3 Statsbidrag för samiskt inriktad utbildning ... 32
5.4 Statsbidrag till kontakttolkutbildning........ 33
5.5 Vissa statsbidragsfrågor i övrigt............ 35
6 Ett folkbildningsråd bildas .................... 36
7 Uppföljning och utvärdering av folkbildningen ..... 40
8 Forsknings- och utvecklingsarbete .............. 43
9 Studiesociala frågor ......................... 44
10 Anslagsfrågor för budgetåret 1991/92 ............ 44
11 Hemställan ............................... 52
12 Beslut ................................... 53
Bilaga 1 Sammanfattning av folkhögskolekommitténs
huvudbetänkande (SOU 1990:65) Folkhög-
skolan i framtidsperspektiv ............... 54
Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över
folkhögskolekommitténs betänkande (SOU
1990:65) Folkhögskolan i framtidsperspektiv . . 72
Bilaga 3 Nuvarande bidrag till studieförbundens verk-
samhet och anslagsframställning för studie-
förbunden budgetåret 1991/92 samt vissa
statistiska uppgifter över studieförbundens
verksamhet .......................... 89
Bilaga 4 Nuvarande statsbidragssystem till folkhögsko-
lorna m.m. och SÖs anslagsframställning avseende
bidrag till driften av folkhögskolor m.m. budget-
året 1991/92 samt vissa statistiska uppgifter
över folkhögskolornas verksamhet......... 101
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991
106