Prop.
1990/91: 81
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bi-
fogade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 februari 1991.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Bengt Göransson
I propositionen tas upp vissa frågor om inriktningen av filmpolitiken
samt två anslagsfrågor. Den ena av anslagsfrågorna går ut på att det stat-
liga fraktstödet för film upphör med utgången av juni 1991 och att re-
surserna förs över till visningsnämnden vid Filminstitutet. I propositio-
nen redovisas också ett avtal mellan staten, filmbranschen och video-
branschen om den fortsatta verksamheten vid stiftelsen Svenska Filmin-
stitutet. Avtalet är en förlängning av 1982 års film- och videoavtal och
gäller fr.o.m. den 1 juli 1991 t.o.m. den 31 december 1992. Avtalet har
ingen automatisk förlängning, varför nya förhandlingar måste föras före
avtalstidens utgång. Nya parter i avtalet är videobranschens detaljhan-
delsorganisationer.
Den viktigaste ekonomiska förändringen är att avgifterna för video-
gram sänks. Detta gäller både hyrvideogram och köpvideogram. Antalet
I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 81
biografbesökare och videouthyrningen har minskat kraftigt under år Prop. 1990/91: 81
1990. Detta leder till att Filminstitutet kommer att få lägre intäkter
framöver. Budgetåret 1989/90 erhöll Filminstitutet ca 175 milj.kr. ge-
nom filmavtalet och intäkterna beräknas för innevarande budgetår bli
177 milj.kr. För budgetåret 1991/92 beräknas intäkterna uppgå till ca
155 milj.kr. Statsbidraget till Filminstitutet kommer under budgetåret
1991/92 att öka med mer än 6 procent. Statens andei av den totala fi-
nansieringen av Filminstitutets verksamhet kommer att öka.
Avtalet innebär att en större andel av de totala resurserna avsätts för
produktionsstöd till svensk långfilm. Filminstitutets resurser för gemen-
sam förvaltning, för administrativa basresurser för viss verksamhet samt
för övriga filmkulturella ändamål minskar.
Filminstitutets styrelse kommer att ha färre ledamöter och inga
suppleanter. De två garantinämnderna för långfilm ersätts med en pro-
duktionsstödsnämnd för långfilm. Genom dessa förändringar blir styr-
formerna tydligare.
Prop. 1990/91: 81
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 februari 1991
Närvarande: Statsministern Carlsson, ordförande och statsråden Hjelm-
Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hell-
ström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Frei-
valds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson
Föredragande: statsrådet Göransson
Enligt 1982 års film- och videoavtal mellan staten och fdm- och video-
branscherna skall en tioprocentig avgift på biljettintäkterna erläggas av
de större biograferna, samt en avgift på fyrtio kronor för varje hyrvi-
deogram. Avgiften för hyrvideogram har under avtalsperioden höjts till
sextio kronor och det har införts en avgift om tjugo kronor på köpvi-
deogram. Avgifterna betalas in till Filminstitutet och används dels för
stöd till produktion av svensk film och dels för institutets övriga verk-
samhet. Villkoren för avtalet var att biografbiljetter var befriade från
mervärdeskatt och att videobranschen var befriad från kassettskatt för de
videogram för vilka avgift betalades.
Film- och videoavtalet löper till den 30 juni 1991. Avtalet har sagts
upp av staten den 11 maj 1989. Under hösten 1990 har förhandlingar
pågått mellan företrädare för utbildningsdepartementet och representan-
ter för filmbranschen och videobranschen om ett fortsatt avtalsförhål-
lande på filmpolitikens område. Förhandlingarna har resulterat i ett
den 20 december 1990 undertecknat avtal, som från statens sida slutits
under förbehåll för regeringens godkännande.
Avtalet bör fogas till protokollet som bilaga 1.
I prop. 1990/91:100 (bil. 10 s. 322) har jag anmält att jag avsåg att
återkomma till regeringen med en särskild proposition om den framtida
statliga filmpolitiken. I denna skulle resultatet av nyss nämnda förhand-
lingar anmälas. 1 avvaktan på den särskilda propositionen har regering-
en föreslagit riksdagen att till fraktstöd för film för budgetåret 1991/92
beräkna ett förslagsanslag på 1 213000 kr., samt att till filmstöd för bud-
getåret 1991/92 beräkna ett reservationsanslag av 55 739 000 kr.
Jag anhåller om att få ta upp dessa frågor. För överblickens och sam- Prop. 1990/91: 81
manhangets skull behandlar jag i det följande även frågor som inte ford-
rar beslut av riksdagen.
Under första hälften av 1900-talet var filmen ensam om att förmedla
rörliga bilder. Det gjorde filmen viktig för underhållning och upplys-
ning, liksom för nyhetsförmedling och propaganda. Biografpubliken var
stor och utgjorde underlag för en omfattande filmproduktion.
1 Sverige expanderade filmbranschen stadigt fram till mitten av 1950-
talet. Antalet biografsalonger var som flest år 1952, då det fanns 2 583
registrerade biografsalonger. Uppgifter om filmpublikens storlek finns
inte före år 1956, men detta år uppgick antalet besökare till 78,2 miljo-
ner. Produktionen av svensk spelfilm var störst under 1940-talet då i ge-
nomsnitt 38 spelfilmer om året hade premiär.
I och med televisionens genombrott från mitten av 1950-talet och
framåt fick filmen konkurrens. Det nya mediet övertog helt rollen som
nyhetsförmedlare och biografernas publik minskade kraftigt.
Besökssiffrorna sjönk stadigt under 1950- och 1960-talen. Under
1970-talet varierade antalet biobesök runt ett årligt medelvärde av ca 24
miljoner. Under 1980-talets första hälft fortsatte nedgången i antalet bio-
besök, för att under senare hälften av decenniet stabilisera sig på en läg-
re nivå. Under år 1990 har det skett en ytterligare nedgång i antalet bio-
grafbesökare. Den drastiska utvecklingen kan sammanfattas genom att
antalet biografbesökare år 1956 var ca 78 miljoner, år 1963 ca 40 miljo-
ner, år 1973 ca 22 miljoner, år 1983 ca 18 miljoner och för år 1990 ca
15,3 miljoner.
Nedgången under 1980-talet sammanfaller med videobandspelarnas
genombrott och den ökade uthyrningen av videogram. Utbyggnaden av
kabelnät för vidaresändning av satellitprogram har vidare ökat utbudet
av televisionsprogram och då inte minst utbudet av spelfilmer. I kon-
kurrensen mellan olika TV-kanaler har filmutbudet blivit ett viktigt in-
strument. Detta har inneburit att även Sveriges Televisions kanaler har
ökat sitt filmutbud under senare tid. Det anförda kan vara en förklaring
till den nedgång i biografbesök som har inträffat i början av 1990-talet.
De riktigt stora publikfilmerna var få. Allt färre spelfilmer på biogra-
ferna svarar dessutom för en allt större andel av publiken. Spelåret
1989/90 svarade de tio mest populära filmerna för 41 % av de totala
bruttointäkterna och hade ca 6,7 miljoner besökare. Av de tio filmerna
var fyra svenska.
Budgetåret 1982/83 fanns det 1 253 biografsalonger och budgetåret
1985/86 1 116 biografsalonger. Under senare hälften av 1980-talet har
antalet biografsalonger varit i stort sett konstant. Budgetåret 1989/90
fanns det totalt 1131 biografsalonger i Sverige.
Under senare hälften av 1950-talet minskade den svenska spelfilms-
produktionen kraftigt. Under åren 1959-1964 var det genomsnittliga an-
talet spelfilmspremiärer lägre än 18 per år. Omedelbart efter 1963 års
filmavtal ökade produktionen av svensk film. Under spelåren 1964/65-
1969/70 uppgick det genomsnittliga antalet premiärer för svenska och
svensk-utländska filmer till över 25 per år. Produktionstakten under
1970-talet var i genomsnitt 18,5 premiärer per år. Under 1980-talet steg
det genomsnittliga antalet premiärer för svenska och svensk-utländska
filmer till över 22 per år.
Under perioden 1975/76-1981/82 premiärvisades 129 svenska eller
svensk-utländska filmer. Under perioden 1982/83-1988/89 var motsva-
rande siffra 153. Det innebär att antalet premiärvisade svenska eller
svensk-utländska filmer ökade med ca 19 % mellan de två perioderna.
Under perioden 1975/76-1981/82 premiärvisades 1 804 utländska filmer
och under perioden 1982/83-1988/89 var motsvarande antal I 504. Det
innebär att antalet premiärvisade utländska filmer minskade med ca
17% mellan de båda perioderna.
Under perioden 1975/76-1981/82 var den svenska andelen av premi-
ärvisade filmer ca 6,5 % för att under perioden 1982/83-1988/89 stiga till
ca 9,2 %.
Svensk film har alltså under 1980-talet kunnat öka sin andel av pre-
miärsatta filmer och den ökningen har varit tydlig.
Antalet biografbesökare har minskat för svensk film, men minsk-
ningen för utländsk film har varit ännu större. Under perioden 1975/76-
1981/82 var antalet biografbesökare på svenska filmer ca 24,5 miljoner,
för att under perioden 1982/83-1988/89 minska till ca 21 miljoner. Det
är en minskning med ca 14 %. Utländska filmer hade under perioden
1975/76-1981/82 totalt ca 113 miljoner biografbesökare, för att under pe-
rioden 1982/83-1988/89 minska till ca 83,4 miljoner. Det är en minsk-
ning med ca 26 %.
Det genomsnittliga antalet biografbesökare under premiäråret på
svenska filmer var under perioden 1975/76-1981/82 ca 145 000, för att
under perioden 1982/83-1988/89 falla till ca 114000. Det är en minsk-
ning med ca 21 %.
Enligt Filminstitutet behöver en normal svensk spelfilmsproduktion
en biografpublik på ca 600 000 personer för att filmen skall bära sina
kostnader. Med tanke på vårt språkområdes storlek är det bara i undan-
tagsfall möjligt att få så stora publiksiffror. Spelåren 1987/88-1989/90 ha-
de ca 42 % av de premiärsatta svenska långfilmerna en publik per film
som var färre än 5 000 personer.
Prop. 1990/91: 81
Svensk filmpolitik syftar till att inom vårt begränsade språkområde up-
pehålla en filmproduktion av en sådan omfattning att vi kan behålla en
egen filmidentitet. En sådan produktion har blivit ännu viktigare ge-
fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 81
nom den massiva exponering av utländsk film som sker genom det öka-
de televisionsutbudet i kombination med videotekniken. Till detta kom-
mer den dominans som utländsk film har på de svenska biograferna och
på den svenska marknaden för uthyrning av videogram. Den svenska
produktionen bör vara kvalitetsinriktad. De filmpolitiska åtgärderna
skall vidare syfta till ökade möjligheter att visa kvalitetsfilm utanför
storstadsområdena. Insatserna för barn och ungdom har en särskilt stor
betydelse inom hela det filmpolitiska området. Svensk film kan ge barn
och ungdom en nationell, kulturell identitet. Inom filmpolitikens ram
bör det också finnas utrymme för att bevara och levandegöra det film-
kulturella arvet. Filminstitutet fungerar som ett centralt instrument för
den statliga filmpolitiken.
Filmpoiitiken har utformats under en lång period. Organisatoriska
och finansiella frågor har ofta lösts på annat sätt än inom övriga kultur-
områden. Före år 1951 förekom inga statliga bidrag till svensk filmpro-
duktion. Under 1950- och 60-talen utvecklades vissa former för stöd till
filmen i form av återbäring av erlagd nöjesskatt. Förutsättningarna för
den svenska filmpolitiken ändrades i grunden genom 1963 års filmavtal.
Enligt avtalet skulle biografägarna erlägga 10 % av biljettintäkterna till
den genom avtalet bildade stiftelsen Svenska Filminstitutet. Medlen
skulle användas för att enligt bestämmelser i avtalet i olika former stöd-
ja svensk film. Samtidigt med att avtalet trädde i kraft avskaffades nöjes-
skatten på biografföreställningar. Genom 1982 års film- och videoavtal
kom videobranschen in i avtalet. Detta innebar att en avgift för hyrvi-
deogram skulle erläggas till Filminstitutet. Avtalet ändrades under av-
talstiden, vilket innebar att hyrvideogramsavgiften höjdes från ursprung-
liga 40 kr. för varje videogram till 60 kr. för varje videogram, samt att
det tillkom en avgift för köpvideogram.
Under 1960-talet finansierades de filmpolitiska åtgärderna uteslutan-
de med biografavgifter. Sedan 1970-talet har staten gradvis ökat sina fi-
nansieringsinsatser för de filmpolitiska åtgärderna dels genom generella
bidrag till Filminstitutet, dels specialdestinerade statliga insatser. Den
större delen av åtgärderna finansieras emellertid fortfarande med avgifts-
medel från de avtaisslutande branscherna.
Prop. 1990/91: 81
1963 års filmavtal och 1982 års film- och videoavtal har under snart 30
år utgjort grunden för den svenska filmpoiitiken. Staten har sagt upp
1982 års film- och videoavtal till den 1 juli 1991. Parterna har därefter
fört förhandlingar om stiftelsen Svenska Filminstitutets fortsatta verk-
samhet och om möjligheterna att behålla ett avtalsförhållande även efter
den nuvarande avtalsperiodens slut.
Videogram tekniken har en stor betydelse för spridning och visning
av film. Med hänsyn härtill har förhandlingarna om en förlängning av
1982 års film- och videoavtal även förts med representanter för video- Prop. 1990/91: 81
branschens detaljistorganisationer.
Mellan filmbranschen genom Sveriges Biografägareförbund, Folkets
Husföreningarnas Riksorganisation, Riksföreningen Våra Gårdar, Sveri-
ges Filmuthyrareförening u.p.a. och Föreningen Sveriges Filmprodu-
center, videobranschen genom Sveriges Videodistributörers Förening,
VideoHandelns Samarbetsorganisation och Videouthyrarnas Samarbets-
organisation samt staten, har den 20 december 1990 träffats ett avtal om
att förlänga 1982 års film- och videoavtal. Jag avser att i ett annat sam-
manhang föreslå regeringen att godkänna avtalet.
Förlängningen av 1982 års film- och videoavtal är kortsiktig och av-
ser perioden fr.o.m. den 1 juli 1991 t.o.m. den 31 december 1992. Det
sker ingen automatisk förlängning av avtalet om ingen av parterna säger
upp det. En orsak till att det inte har varit möjligt att sluta ett långsik-
tigt avtal är osäkerheten om hur televisionen kommer att utvecklas.
Televisionen har en viktig roll, både som distributionskanal för film
och som producent av filmer av olika slag. Satelliter och kabelnät har
på ett avgörande sätt ändrat förutsättningarna på detta område. En hu-
vudfråga i svensk fdmpolitik är hur de televisionsföretag som med sina
sändningar vänder sig till Sverige skall kunna bidra till nyproduktion av
svensk spelfilm.
Samarbetet mellan stiftelsen Svenska Filminstitutet och Sveriges Te-
levision kommer att fortsätta i samma omfattning som förut. Vissa re-
striktioner i det gamla avtalet har strukits. De hade den effekten att Sve-
riges Television missgynnades i förhållande till andra televisionsbolag
samtidigt som det var det enda bolag som lämnade finansiella bidrag till
Filminstitutet.
I det följande kommer jag att redovisa de huvudsakliga ändringarna i
det förlängda film- och videoavtalet. Inledningsvis anger jag vissa institu-
tionella förändringar.
Filminstitutets styrelse blir mindre. I det tidigare avtalet bestod sty-
relsen av åtta ledamöter och tre suppleanter. 1 det nu förlängda avtalet
kommer styrelsen att bestå av sju ledamöter och det kommer inte att
finnas några suppleanter. Detta sker för att göra styrformerna tydligare.
Tydligare styrformer är nödvändiga under den period som avtalet avser
främst på grund av den ekonomiska situationen, vilket jag strax ämnar
återkomma till.
För att inte fasta tillgångar skall överföras till den löpande driften
har i det förlängda avtalet införts en bestämmelse som gör det omöjligt
för styrelsen att sälja eller ytterligare belåna Filmhuset utan regeringens
medgivande.
Vid Filminstitutet skall det enligt det förlängda avtalet finnas en pro-
duktionsstödsnämnd för långfilm. Nämnden ersätter de tidigare två gar-
antinämnderna för långfilm. Garantinämnderna har haft en gemensam
ordförande utan rösträtt, som utses av stiftelsens styrelse. Produktions-
stödsnämnden för långfilm har en ordförande med rösträtt som utses av
stiftelsens styrelse. Förutom ordförande har varje garantinämnd för
långfilm haft fem ledamöter och tre suppleanter. I den ena nämnden ut- Prop. 1990/91: 81
ser filmbranschen fyra ledamöter och två suppleanter medan Svenska
teaterförbundet utser en ledamot och en suppleant. 1 den andra nämn-
den utser filmbranschen en ledamot och en suppleant medan Svenska
teaterförbundet utser fyra ledamöter och två suppleanter. Produktions-
stödsnämnden för långfilm består av fem ledamöter, varav en är ordfö-
rande. Ordförande utses av styrelsen, två ledamöter av filmbranschen
och två ledamöter av Svenska teaterförbundet. Denna förändring inne-
bär att Filminstitutets styrelse får ett större ansvar för hela stiftelsens
verksamhet, medan nämnden har den tydliga och begränsade uppgiften
att fördela produktionsstöd till svensk film. Minskningen av antalet le-
damöter och suppleanter från 17 till 5 personer innebär ett tydligare an-
svar. De fem personerna i produktionsstödsnämnden för långfilm kom-
mer att få mandatet att fastlägga färdvägen för svensk långfilmsproduk-
tion med tydligt ansvar för denna verksamhet.
Namnbytet från garantinämnd till produktionsstödsnämnd avspeglar
den verklighet som gäller. Det stöd som utgår är ett produktionsstöd
och inte ett garantibelopp.
Filmavtalet har under sin 27-åriga existens varit framgångsrikt. Avtalet
är unikt i sitt slag. Det är en frivillig överenskommelse mellan avtals-
parterna om stöd till filmproduktion och en rad filmkulturella ända-
mål.
De ekonomiska förutsättningarna har förändrats till följd av film-
och videobranschernas utveckling, men avtalet har via Filminstitutets
verksamhet åstadkommit en filmproduktion som varit omfattande. Det
gäller långfilm, dokumentärfilm och kortfilm. Det gäller också insatser
för filmvisning som under senare tid fått ökad betydelse. Avtalet har
också skapat förutsättningar för filmkulturella insatser (arkiv, filmre-
staurering, bibliotek mm), som i ett internationellt perspektiv varit
omfattande.
Under senare tid har en tillbakagång förmörkat en tidigare mycket
ljus situation. Till följd av detta har branschernas lönsamhet försämrats
och många företag visar stora förluster. Ekonomiskt innebär avtalet att
film- och videobranscherna anslår en del av omsättningen till Filminsti-
tutet. Detta betyder att stora inkomster från utländska filmer används
för svensk filmproduktion och filmkulturella ändamål. Det är viktigt att
inse att avtalet inte garanterar en fast årlig inkomst till Filminstitutet.
I de förhandlingar som fördes framkom det att videobranschen till
följd av ekonomiska problem inte var beredd att stå kvar i avtalet på nu-
varande villkor. Denna förändring tillsammans med färre biografbesö-
kare kommer att minska den ekonomiska ramen.
1 detta läge kan det ligga nära till hands att överväga att staten skulle
ta över hela ansvaret för filmpoiitiken. Det statsfinansiella läget skapar
inga förutsättningar för detta. Budgetåret 1989/90 tillfördes filmfonden Prop. 1990/91: 81
vid Filminstitutet ca 175 milj.kr., varav staten svarade för ca 27 milj.kr.
Därutöver lämnades statsbidrag för särskilda ändamål med ca 22 milj.kr.
Filmavtalet har därtill ett egenvärde genom att de kommersiella bran-
scherna tar ett ansvar för filmpoiitiken.
Mot den nu anförda bakgrunden fann jag det angeläget att bibehålla
ett avtalsförhållande. Kontakter med parterna, Filminstitutets styrelse,
fackliga organisationer och filmarbetare stärkte mig i den uppfattning-
en.
Parterna var i det ekonomiska läget överens om att fördelningen
mellan olika ändamål måste justeras. Resultatet blev att stödet till film-
produktion fick en högre andel av resurserna och att stödet till förvalt-
ning och vissa filmkulturella ändamål, kortfilm, samt visningsverksam-
heten i motsvarande grad fick en lägre andel av resurserna.
Under hela 1980-talet har filmavtaiet varit utomordentligt fördelak-
tigt för Filminstitutet. Inget annat kulturområde har haft en lika snabb
anslagsutveckling. Från budgetåret 1980/81 till budgetåret 1989/90 har
intäkterna ökat med ca 300 % i löpande priser och ca 60 % i fasta pri-
ser. Om prognoserna över videouthyrning och biografbesök slår in,
kommer Filminstitutet under budgetåret 1991/92 att ha lägre intäkter,
men intäkterna kommer realt att ligga betydligt över de intäkter 1982
års film- och videoavtal gav under sitt första budgetår, dvs. 1982/83.
När det gäller fördelningen av intäkterna på olika ändamål bör det
uppmärksammas att det är de filmkulturella verksamheterna som fått de
största förstärkningarna. Budgetåret 1982/83 var intäkterna till detta än-
damål 16,9 milj.kr. För budgetåret 1991/92, alltså det första där det för-
längda avtalets fördelningsnyckel tillämpas, beräknas beloppet bli 35,7
milj.kr. eller mer om reservmedel utnyttjas.
Det betyder att intäkterna till filmkultur och förvaltning kommer att
i betydande grad ha ökat i realt penningvärde fram till budgetåret
1991/92.
Samma typ av analys kan göras för samtliga ändamål som kommer
att få en lägre andel av de fördelningsbara intäkterna.
Avtalstiden är nu 18 månader och den korta avtalstiden beror bl.a.
på att branscherna inte var beredda att acceptera en längre tidsperiod.
Inför den 1 januari 1993 bör det finnas en helhetsbild för en utökning
av antalet avtalsparter, så att ett nytt avtal kan avse samtliga filmvisare.
Jag avser att återkomma till hur förberedelserna av detta skall genomfö-
ras.
Filminstitutet har sedan sin tillkomst haft en central roll i svensk film-
politik. Institutets stöd till svensk filmproduktion har gjort det möjligt
att upprätthålla en produktion av kvalitetsfilm. Visningsverksamheten
inom Filminstitutet har bidragit till en stor bredd på biografrepertoaren
i hela landet. Filminstitutets verksamhet för att bevara och levandegöra Prop. 1990/91: 81
det filmkulturella arvet är viktig. Filminstitutet bedriver också ett vik-
tigt arbete för att ute i världen sprida kännedom om svensk film. Under
senare år har ett arbete inletts för att stärka filmens roll i det lokala kul-
turlivet.
En del av statens filmstödjande verksamhet har förlagts utanför
Filminstitutet. Det har vid dessa tillfällen funnits skäl som har talat för
sådana lösningar. När nu de ekonomiska resurserna för stöd till svensk
film minskar är det angeläget att ytterligare markera Filminstitutets roll
som centralt organ för filmen. Jag kommer under punkten 10 Anslags-
beräkningar för budgetåret 1991/92 att föreslå att det statliga fraktstödet
för film, som statens biografbyrå svarar för, avvecklas i och med utgång-
en av innevarande budgetår. Motsvarande resurser tillförs i stället vis-
ningsnämnden vid Filminstitutet. Däremot har jag inte ansett det vara
lämpligt att överföra till Filminstitutet de bidrag till projekt på filmom-
rådet som konstnärsnämnden disponerar. Den mångfald för stöd till
svensk kortfilm som detta ger bör bibehållas.
Jag finner det angeläget att stärka Filminstitutets ställning som det
centrala organet på filmpolitikens område. Samtidigt har jag varit ange-
lägen att bevara den unika konstruktion med ett avtalsförhållande mel-
lan staten och film- och videobranscherna, som utgör grunden för Film-
institutet.
En central filmpolitisk uppgift är att slå vakt om den svenska filmpro-
duktionen. Vi behöver svensk film för att bevara vår nationella identitet
på ett område som domineras av multinationell produktion för en
världsmarknad. I det nu förlängda film- och videoavtalet har det, som
jag redovisar under avsnitt 8, skett en ännu kraftigare markering av stö-
det till svensk filmproduktion.
Den svenska filmens utveckling beror dock till sist på alla dem som
är verksamma inom filmproduktionen. Bra filmer kan bara skapas av
dessa personer och inte genom administrativa eller politiska beslut.
Det finns två faktorer som är viktiga att framhålla. Det är väsentligt
att en tillräcklig produktionsvolym kan upprätthållas. Det förlängda
film- och videoavtalet ger sådana förutsättningar, men det går inte att
garantera en viss produktionsvolym enbart genom offentliga insatser.
Det är angeläget att de offentliga insatserna samverkar med andra till-
gängliga resurser både inom och utom landet. De sammanlagda resur-
serna bestäms också genom filmernas framgång hos publiken. Publik-
mässigt framgångsrika filmer stödjer nyproduktion av svensk film på fle-
ra sätt. Dels ger de intäkter till Filminstitutet genom avgifter på biograf-
biljetter och genom videogramavgifter, dels bär publikmässigt fram-
gångsrika filmer sina egna kostnader bättre. Ar filmen publikmässigt
10
mycket framgångsrik kan produktionsstödet återbetalas till Filminstitu-
tet.
Filmutbudet på de svenska biograferna och på den svenska video-
marknaden hänger samman med de marknadsmässiga förutsättningarna.
Delvis gäller detta också filmutbudet i olika televisionskanaler. 1 storstä-
derna där publikunderlaget är större blir filmutbudet bredare och om-
fattar film för olika smakriktningar. På mindre orter begränsas utbudet.
Filmer som attraherar mindre delar av publiken kommer sällan dit.
Sedan lång tid har filmintresserade människor inte nöjt sig med det-
ta. Detta är bakgrunden för filmstudiorörelsen och till de insatser för
spridning och visning av värdefull film som kanaliseras via visnings-
nämnden vid Filminstitutet.
Prop. 1990/91: 81
Filmavtalet utgår från att biografavgifter och videoavgifter skall finansie-
ra de olika delarna av Filminstitutets verksamhet. Därtill kommer statli-
ga bidrag både i allmän och specialdestinerad form.
Inför förhandlingarna om filmavtalet har det som jag tidigare har an-
fört funnits en strävan från samtliga parter att vidmakthålla den nuva-
rande konstruktionen med ett filmavtal. Det har inte varit möjligt att
öka det nuvarande procentuella avgiftsuttaget från biograferna. Däremot
har det varit möjligt att bibehålla den tidigare avgiftsnivån trots att det
ekonomiska läget för biografbranschen är bekymmersamt. Ar 1990 var
det hittills sämsta publikåret i filmavtalets historia. Antalet besökare var
1990, som nämnts, 15,3 miljoner vilket skall jämföras med 16,6 miljo-
ner besökare för år 1986, vilket var den tidigare bottennoteringen. Bio-
grafbranschens ekonomi kommer att försämras ytterligare den 1 januari
1991, när den breddade mervärdeskatten genomförs. Genom att biograf-
biljetter aldrig har varit belagda med mervärdeskatt innebär den bredda-
de mervärdeskatten att biografbranschen måste betala den breddningen
fullt ut, eftersom de inte har möjlighet att dra av ingående mervärde-
skatt mot utgående medvärdeskatt.
Videobranschen betalar även i fortsättningen en avgift för både hyr-
videogram och köpvideogram. Enligt 1982 års film- och videoavtal var
avgiften för varje hyrvideogram 40 kr. Den 1 mars 1989 höjdes avgiften
till 60 kr. Avtalet kompletterades senare genom att det för varje köpvi-
deogram skulle utgå en avgift på 20 kr. fr.o.m. den 1 juli 1989.
Videobranschen har under år 1990 fått vidkännas en kraftig minsk-
ning av omsättningen. Det är nu en bransch som har en vikande mark-
nad. Det har trots detta varit angeläget för videobranschen att fortsätta
som part i film- och videoavtalet. Detta har varit möjligt genom att av-
giften för varje hyrvideogram har återgått till 1982 års nivå, dvs. en av-
gift på 40 kr. för varje videogram. Avgiften för varje köpvideogram blir
15 kr. Antalet avtalsparter från videobranschen har utökats.
Sveriges Television har tidigare haft en överenskommelse direkt med Prop. 1990/91: 81
Filminstitutet om samarbete på filmproduktionens område. Detta för-
hållande består. Enligt vad jag erfarit kommer Sveriges Television att
förbinda sig att för budgetåret 1991/92 betala 5 milj.kr. och för budgetå-
ret 1992/93 2,5 milj.kr. allt i 1982 års penningvärde till Filminstitutets
allmänna verksamhet, samt att satsa en minst lika stor summa på sam-
produktion och förvärv av visningsrätt till svenska långfilmer.
De statsbidrag som utgår till filmändamål har räknats upp på samma
sätt som andra bidrag inom det statliga området.
Biografavgifterna kan beräknas till 70 milj.kr. för budgetåret
1991/92. Videogramavgifterna kan beräknas till 40 milj.kr. under sam-
ma period. Intäkterna från Sveriges Television och Filminstitutets ränte-
intäkter kan för budgetåret 1991/92 beräknas till 17 milj.kr. Det generel-
la statsbidrag som jag i det följande kommer att föreslå skall tillföras
filmfonden beräknas för budgetåret 1991/92 till 29 milj.kr. Totalt inne-
bär detta att filmfonden för budgetåret 1991/92 kommer att tillföras 155
milj.kr. Beräkningarna är osäkra på vissa punkter, eftersom utveckling-
en är svår att förutse.
De beräknade intäkterna för budgetåret 1991/92 kan jämföras med
de intäkter som tillfördes filmfonden budgetåret 1989/90. Genom bio-
grafavgifter tillfördes då fdmfonden 69 596 000 kr., genom videogramav-
gifter 58 107 000 kr., genom Sveriges Television och Filminstitutets rän-
teintäkter 19 635 000 kr. och genom ett generellt statsbidrag 27 270 000
kr. Filmfonden tillfördes totalt 174608000 kr. budgetåret 1989/90. In-
täkterna beräknas alltså bli ca 20 milj.kr. lägre för budgetåret 1991/92
än utfallet för budgetåret 1989/90.
Reglerna om fördelningen av filmfondens medel finns i 32 § film- och
videoavtalet. Fondmedlen skall användas med lägst 20 % för stiftelsens
engagemang i produktion av svensk film. På denna punkt har det inte
skett någon ändring i förhållande till det tidigare avtalet. I det förlängda
avtalet är det emellertid inte längre möjligt att föra resurser från detta
ändamål till stiftelsens gemensamma förvaltning. För budgetåret 1989/90
tillfördes detta ändamål 41,7 milj.kr., varav 6,5 milj.kr. överfördes för
stiftelsens gemensamma förvaltning, för administrativa basresurser samt
övriga filmkulturella ändamål. Den summa som då återstod för stiftel-
sens egna engagemang i svensk filmproduktion var 35,2 milj.kr. Denna
summa skall jämföras med ett beräknat belopp på 31 milj.kr. för bud-
getåret 1991/92.
Lågst 38 % av de i filmfonden tillgängliga medlen skall användas för
produktionsstöd till svenska långfilmer. I det tidigare avtalet skulle lägst
35 % av medlen användas för produktionsgarantier till motsvarande än-
damål. I det nya avtalet har termen produktionsgaranti ersatts med pro-
duktionsstöd, eftersom den senare termen bättre beskriver stödformens
12
innehåll. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 60,2 milj.kr. och Prop. 1990/91: 81
för budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras 58,9 milj.kr.
I det tidigare avtalet skulle lägst 5 % av de fördelningsbara medlen i
filmfonden avsättas för produktionsgarantier till svenska kortfilmer. En-
ligt det förlängda avtalet skall lägst 4 % av medlen avsättas för produk-
tionsstöd till svenska kortfilmer. I det nya avtalet har termen produk-
tionsgarantier ersatts med produktionsstöd av samma skäl som gäller för
långfilmsstöd. Budgetåret 1989/90 tillfördes ändamålet 9,2 milj.kr. och
för budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras 6,2 milj.kr.
I det tidigare avtalet skulle lägst 5 % av de fördelningsbara medlen i
filmfonden avsättas för att främja spridning och visning av värdefull
film. Enligt det förlängda avtalet skall lägst 4 % avsättas för detta ända-
mål. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 9,1 milj.kr. och för
budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras 6,2 milj.kr.
För stiftelsens gemensamma förvaltning, för administrativa basresur-
ser för viss verksamhet, samt för övriga filmkulturelia ändamål avsattes i
det tidigare avtalet högst 23 % av de fördelningsbara medlen i filmfon-
den om de totalt i filmfonden disponibla medlen för ett budgetår var i
intervallet 111-120 milj.kr. och högst 24 % om de var i intervallet 101-
1 10 milj.kr. i prisläge den 1 juli 1982. Understeg de totalt fördelningsba-
ra intäkterna under ett budgetår 100 milj.kr. i prisläge den 1 juli 1982
skulle högst 25 % av de fördelningsbara medlen tillföras detta ändamål
Enligt det nya avtalet skall högst 23 % av de fördelningsbara medlen i
filmfonden användas för detta ändamål. Överstiger de i filmfonden dis-
ponibla medlen för ett budgetår 100 milj.kr. i prisläge den 1 juli 1982
får av de överskjutande medlen högst 14 % användas för ändamålet.
Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 40,3 milj.kr. Under budgetå-
ret 1991/92 får styrelsen använda den i avtalet avsatta reserven på 2 %
för detta ändamål. Budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras
35,7 milj.kr. och om reserven används 38,8 milj.kr.
I det tidigare avtalet skulle 3 % av de fördelningsbara medlen i film-
fonden användas för film- och videobranschernas branschfrämjande åt-
gärder. På denna punkt sker det inga förändringar i det förlängda avta-
let. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 5,2 milj.kr. och för bud-
getåret 1990/91 beräknas detta ändamål tillföras 4,7 milj.kr.
1 det tidigare avtalet skulle 2 % av de fördelningsbara medlen i film-
fonden avsättas för stöd till produktion eller distribution av värdefulla
videogram. Detta gällde under förutsättning att de fördelningsbara med-
len var i intervallet 101-110 milj.kr. i prisläge den I juli 1982. Var de
fördelningsbara medlen i intervallet 1 11-120 milj.kr. i prisläge den 1 ju-
li 1982 skulle 4 % avsättas och var de fördelningsbara medlen mer än
121 milj.kr. i prisläge den 1 juli 1982 skulle lägst 5 % avsättas.
1 det förlängda avtalet skall lägst 3 % av de fördelningsbara medlen i
filmfonden användas för detta ändamål. Budgetåret 1989/90 tillfördes
detta ändamål 4,3 milj.kr. Budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål
tillföras 4,7 milj.kr.
13
12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 81
I det tidigare avtalet skulle 4 % av de fördelningsbara medlen i film- Prop. 1990/91: 81
fonden avsättas för stöd till biografer. Detta gällde under förutsättning
att de fördelningsbara medlen var 1 1 1 milj.kr. eller mer i prisläge den 1
juli 1982. Enligt det förlängda avtalet skall lägst 3 % användas till stöd
föi' biografer. Budgetåret 1989/90 tillfördes detta ändamål 6,2 milj.kr.
och för budgetåret 1991/92 beräknas detta ändamål tillföras 4,7 milj.kr.
ÄTTONDE HUVUDTITELN
I prop 1990/91:100 upptogs anslagen Fraktstöd för film och Filmstöd
med preliminärt beräknade belopp i avvaktan på förevarande särskilda
proposition. Slutliga förslag till medelsanvisningar kan nu föreläggas
riksdagen.
H 2. Fraktstöd för film
inför arbetet med en treårsbudget för statens biografbyrå fick byrån i
uppdrag att redovisa hur det statliga fraktstödet för film använts och att
bedöma vilka effekter stödet haft Det statliga fraktstödet syftar till att
allmänt förbättra biorepertoaren vid de mindre biograferna.
Statens biografbyrå har i en rapport. Fraktstödet och dess effekter,
redovisat uppdraget.
Biografbyrån har i sitt arbete med rapporten haft medverkan av stats-
kontoret.
Andelen granskade filmer som blivit fraktstödsberättigade har under
perioden 1985-1989 ökat från 31% till 43 %. Biografbyrån har också
studerat hur fraktstödet har fördelats i relation till hur publikdragande
filmerna har varit. 40 % av antalet beslutade fraktstödstitlar har varit så-
dana att de dragit stor publik (mer än 100 000 besökare) medan 60 % av
titlarna har lockat färre besökare. Biografbyrån har gjort en detaljerad
analys av antalet visningar av fraktstödsberättigade filmer för det första
kvartalet 1988. Genomgången ger viti handen att 67 % av dessa filmer
visades upp till tre visningslillfällen och att det var 15 % av filmerna
som visades vid mer än 10 tillfällen. Av de filmer som visades vid mer
än 10 tillfällen är spridningen stor. En del av de filmerna tillhör katego-
rin publikfilmer, som med stor sannolikhet skulle ha visats även om
fraktstöd inte hade utgått. När det gäller de filmer som har visats vid ett
14
fåtal tillfallen ställer sig biografbyrån frågan om inte visningen skulle ha Prop. 1990/91: 81
kommit till stånd även om det inte hade funnits ett fraktstöd.
Statskontorets analys avser antalet visade fraktstödsfilmer i relation
till det totala antalet visade filmer på de mindre biograferna i Norrbot-
ten och Västerbotten. Mätperioden avser tre olika år. Analysen visar att
i Västerbotten sjönk andelen visade fraktstödsfilmer efter det att frakt-
stödet kommit att gälla i detta län. 1 Norrbottens län, där fraktstöd utgått
under hela perioden, sjunker andelen visade fraktstödsberättigade filmer
från 30 % 1983 till 20 % 1988. Utvecklingen i de två länen är nästan
identisk trots att fraktstöd infördes i Västerbotten mitt under perioden
Den slutsats biografbyrån drar är att det statliga fraktstödet inte i
nämnvärd utsträckning har den effekt som varit avsikten, nämligen att
på de mindre biograferna påverka repertoaren i riktning mot ett större
utbud av kvalitetsfilmer.
Utnyttjandet av fraktstödet har generellt sett minskat. Biografbyrån
har kunnat betala ut fullt ansökt belopp utan att utnyttja hela anslags-
posten. För budgetåret 1989/90 återstod mer än 200 000 kr. Visningen av
fraktstödsberättigad film har sjunkit samtidigt som en större andel av
filmerna har blivit fraktstödsberättigade. En del av de fraktstödsberätti-
gade filmerna har visat sig kommersiellt gångbara och därför utan be-
hov av fraktstöd.
Det statliga fraktstödet har enligt biografbyrån blivit ett biografstöd
riktat till de små biograferna i stället för ett stöd för visning av kvalitets-
film.
Biografbyråns rapport har varit remitterad och remissvar har inkom-
mit från Bygdegårdarnas Riksförbund, Folkets Husföreningarnas Riksorga-
nisation, Film- och Videobranschens Samarbetskommilté, Polfilm, Riksför-
eningen Våra Gärdar, Stiftelsen Svenska Filminstitutet, Sveriges Förenade
Barn- och Ungdomsfilmstudios, Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a., Sve-
riges Förenade Filmstudios och Triangelfilm.
Remissinstanserna stödjer i huvudsak biografbyråns analys av det
statliga fraktstödets effekter för visning av kvalitetsfilm.
Riksföreningen Våra Gårdar och Bygdegårdarnas Riksförbund menar
att det statliga fraktstödet bör ersättas av ett system med förlustgaranti-
stöd. Den ekonomiska situationen för de små biograferna i landsorten
är svår. De drivs mer eller mindre med ideella insatser. Fraktstödet har
haft stor betydelse, men det administrativa förfarandet har motverkat
stödets syfte. Det avgörande för filmsättare och föreståndare är om film-
erna kan möta en publik och inte om filmen är berättigad till fraktstöd
eller inte.
Film- och Videobranschens Samarbetskommilté anser att fraktstöd är
bra, men att stödet bör utökas till 150 % av fraktkostnaderna. Den eko-
nomiska stödeffekten skulle då bli mer kraftfull. Sveriges Filmuthyrare-
förening u.p.a. delar denna uppfattning.
Stiftelsen Svenska Filminstitutet menar att de resurser som nu finns
för fraktstöd även i framtiden kan användas för att stödja och bredda ut-
budet av kvalitetsfilm utanför storstadsområdena. Filminstitutet visar
15
på de olika stödformer som nu finns bl.a. genom fraktstöd, biografstöd, Prop. 1990/91: 81
parallelldistribution av film och den verksamhet som visningsnämnden
vid institutet bedriver. Enligt Filminstitutet är det angeläget att en för-
stärkt samverkan kommer till stånd mellan olika former för stöd till
kvalitetsfilm. För att nå det målet anser institutet att de medel som nu
finns för fraktstöd för film bör överföras till visningsnämnden vid insti-
tutet.
Polfilm och Triangelfilm delar båda biografbyråns uppfattnin att
fraktstödets effekter inte har blivit de avsedda. Båda anser likaledes att
nuvarande resurser för fraktstöd bör föras över till visningsnämnden vid
Filminstitutet.
För Folkets Husföreningarnas Riksorganisation har fraktstödet haft en
stor betydelse. Organisationen vill att Riksföreningen Våra Gårdars för-
slag till förlustgarantistöd prövas som en del i en mer samlad kulturpo-
litisk översyn av samhällets biografpolitik. Det är först i ett sådant per-
spektiv som man kan ta ställning till om administrationen av fraktstödet
skall flyttas från biografbyrån. Organisationen vill inte utesluta att Film-
institutet i en framtid får en vidgad roll för att söka bevara biografer i
hela landet.
Föredragandens överväganden
Det är uppenbart att det statliga fraktstödet för film inte har fått de av-
sedda effekterna. Det visar både biografbyråns rapport och remissvaren.
Filminstitutet visar på de olika stödformer som nu finns. Jag är av den
uppfattningen att det är lämpligt att nu avveckla det statliga fraktstödet
för film och att överföra motsvarande resurser från detta anslag till vis-
ningsnämnden vid Filminstitutet. Resurserna skall av visningsnämnden
användas för samma syfte som det statliga fraktstödet, dvs. för spridning
och visning av kvalitetsfilm. Det bör ankomma på Filminstitutet att när-
mare ta ställning till hur dessa resurser skall användas, samt att följa re-
sultaten av verksamheten.
H 3. Filmstöd
1989/90
1990/91
1991/92
Utgift
Anslag
Förslag
49 384 000
55 739 000
59 229 000
För stiftelsen Svenska Filminstitutets verksamhet gäller 1982 års film-
och videoavtal, godkänt av regeringen den 3 juni 1982. Ändringar inför-
des i avtalet, för statens del genom beslut den 17 mars 1983, den 29 au-
gusti 1985, den 2 oktober 1986, den 8 september och den 22 december
1988, den 11 maj 1989 samt den 20 december 1990. Enligt avtalet, som
är slutet mellan staten och organisationerna inom film- och videobran-
scherna, skall avgifter till stiftelsen erläggas av biografägare och video-
gramuthyrare. Avgifterna tillförs en filmfond för att enligt närmare be-
stämmelser i avtalet användas för produktion av svensk film, för att
16
främja spridning och visning av värdefull film, för branschfrämjande Prop. 1990/91: 81
ändamål samt för övriga filmkulturelia ändamål.
Från anslaget utgår bidrag enligt följande sammanställning.
1990/91 Beräknad ändring
1991/92
Föredraganden
|
1. |
Bidrag till filmfonden |
28 265 000 |
+ |
735 000 |
|
2. |
Produktionsgarantier 1 |
3 092 000 |
+ |
424 000 |
|
3. |
Främjande av spridning och |
8 697 000 |
+ |
1 954 000 |
|
4. |
Bidrag för filmkulturelia |
1 895 000 |
of. | |
|
5. |
Bidrag till filmkulturelia |
6 755 000 |
+ |
270 000 |
|
6. |
Stöd till biografer |
4 975 000 |
+ |
25 000 |
|
7. |
Bidrag till projekt |
2 060 000 |
+ |
82 000 |
|
55 739 000 |
+ |
3 490 000 |
Svenska Filminstitutet
Svenska Filminstitutet har lämnat in en fördjupad anslagsframställning
för budgetåren 1991/92-1993/94. Institutet har dessutom enligt ett upp-
drag från regeringen överlämnat en särskild rapport, Filmstödet, där er-
farenheterna och framtidsutsikterna för ett filmstödssystem av nuvaran-
de typ behandlas. Båda framställningarna redovisas här i ett samman-
hang.
Förslag
Institutet föreslår inte någon omprövning av verksamheten eller förän-
drad inriktning av arbetet.
Fr.o.ni. budgetaret 1991/92 Produktionsstöd till svenska kortfilmer
17
Institutet föreslår, i likhet med tidigare år, ett antal nya finansierings- Prop. 1990/91: 81
källor för verksamheten:
1 En 10-procentig avgift på betal-TV-kanaler för långfilm
2 Överföring av kabelnämndens överfinansiering med 10 milj.kr. i
avvaktan på betal-TV-avgiften
3 En tillfällig särskild höjning av TV-avgiften med 30 kr. till förmån
för svensk filmproduktion
Institutet beräknar sina anslagsbehov enligt följande (milj.kr.):
1 I avvaktan på att nya finansieringskällor
skapas enligt punkterna 1 och 2 ovan
ett specialdestinerat anslag till
Filminstitutets A-ändamål + 34,7
2 Publikarbete + 2
3 Främjande av spridning och visning
av värdefull film + 2
4 Film- och videoverkstäder + 5
5 Engångsanslag för nordiska barn-
och ungdomsfilmmönstringen + 0,5
Slutligen föreslår institutet att medvärdeskatteutredningens förslag
(i betänkandet SOU 1987:45) om avdrag för ingående mervärdeskatt på
produktions- och kopieringskostnader för svensk film genomförs.
Utgångspunkter
Institutets utgångspunkter i form av en analys av uppnådda resultat
sammanfattas under rubriken Filminstitutet i går. Institutet menar att
dess engagemang i filmproduktionen i samspelet med övriga producen-
ter resulterat i att det i dag finns en svensk filmproduktion som är värd
att tala om Institutet ser dock barn-, ungdoms- och familjefilm som ett
område för särskilda satsningar inför 1990-talet.
Filminstitutets visningsverksamhet gör institutet till den största film-
distributören i Sverige med 12-13 % av marknaden. Sverige har en
bredd på repertoaren som överträffar många andra länders. Institutet
har under perioden 1975/76-1988/89 satt 1 013 filmer i distribution. Det
ekonomiska målet att filmerna skall bära sina egna kostnader har upp-
nåtts enligt institutet, om man beaktar att institutets filmbank rymmer
ett stort antal ännu inte utnyttjade filmrättigheter. Förluster har dock
uppkommit för distributionen sedan budgetåret 1984/85. Antalet impor-
terade och distribuerade barn- och ungdomsfilmer har minskat kraftigt
sedan 1985/86.
Antalet biografbesökare har minskat kraftigt sedan institutet började
föra statistik - från ca 40 miljoner 1963/64 till ca 17 miljoner 1989/90.
En tydlig koncentration av besökarna till ett fåtal stora publikdragande
filmer har skett. 32 % av de svenska filmerna 1989/90 sågs av färre än
5 000 personer, 64 % av högst 20 000. Förklaringen till nedgången är
naturligtvis konkurrens från TV och under senare år video och kabel-
IV.
18
Institutet redovisar också verksamheten med parallelldistribution av Prop. 1990/91: 81
filmer till biografer på mindre och medelstora orter, biografstödet, Ci-
nemateket, filmarkivet, dokumentation, festivaldeltagande, förlag, tek-
nisk information, tidningar, filmpedagogisk verksamhet, produktions-
teknisk och administrativ service.
F ilminstitutets framtid är delvis oroväckande enligt institutet, främst
därför att videointäkterna minskar kraftigt, från 77 milj.kr. budgetåret
1989/90 till beräknade 61 milj.kr. för innevarande budgetår. Inkomster-
na från biografbesöken beräknas komma att ligga kvar på ungefär nuva-
rande nivå. Det minskade besökarantalet kompenseras i stort sett av höj-
da biljettpriser. Minskningen av intäkterna går i första hand ut över stö-
det till produktion av svensk långfilm.
Föredragandens överväganden
En förutsättning för förlängningen av 1982 års film- och videoavtal har
varit att statsbidrag även i fortsättningen utgår till stiftelsen Svenska
Filminstitutet. Enligt avtalet skall avgiftsinkomster och bidrag av olika
slag samlas i en fond och fördelas mellan olika ändamål enligt procent-
tal som anges i avtalet.
Tillgången på medel för fonden är beroende av intäkterna från bio-
grafavgifter och videoavgifter. För budgetåret 1991/92 beräknas fonden
tillföras 126 milj.kr.
Under förevarande anslag bör för budgetåret 1991/92 sammanlagt 29
milj.kr. av statsmedel tillföras fonden. Dessa medel kommer att fördelas
i enlighet med procentsatserna i avtalet. Totalt kommer alltså fonden att
ha tillgång till ca 155 milj.kr. under budgetåret.
Staten bör vidare rikta vissa bidrag direkt till särskilda verksamhets-
områden. Härigenom kommer resurstilldelningen för dessa områden att
bli större än som följer av avtalets fördelningsregler.
Den svenska kortfilmsproduktionen har kunnat erhålla stöd på två
olika sätt. Under förevarande anslag har produktionsgaranti kunnat ut-
gå från anslagsposten Produktionsgarantier till svenska kortfilmer och
produktionsstöd från anslagsposten Bidrag till projekt på filmområdet.
Anslagsposten Produktionsgarantier till svenska kortfilmer har fördelats
av garantinämnden för kortfilm vid Filminstitutet och anslagsposten Bi-
drag till projekt på filmområdet av konstnärsnämnden.
Visningsnämnden vid Filminstitutet svarar bl.a. för främjande av
spridning och visning av värdefull film. 1982 års förlängda film- och vi-
deoavtal har konsekvenser för spridning och visning av värdefull film.
Filmfondens totala fördelningsbara intäkter minskar, samtidigt som an-
delen avsedd för spridning och visning av värdefull film minskar från 5
% till 4 %. Jag har tidigare under anslagsposten H 2. Fraktstöd för film
redovisat mina synpunkter på det statliga fraktstödet. Det är angeläget
att under rådande ekonomiska villkor sammanföra resurserna på ett så-
dant sätt att de kan användas optimalt. Resurserna motsvarande det stat-
liga fraktstödet har jag nu beräknat under anslagsposten Främjande av
spridning och visning av värdefull film.
19
Jag beräknar 10651000 kr. till främjande av spridning och visning Prop. 1990/91: 81
av värdefull film.
Föreningslivets visningsfrämjande insatser är av stor betydelse. För
budgetåret 1991/92 bör därför bidraget till Folkets Husföreningarnas
Riksorganisation för Bio-Kontrast-verksamheten samt bidraget till Sveri-
ges Förenade Filmstudios inte understiga 1508000 kr. resp. 1014000
kr.
Under anslagsposten Bidrag för filmkulturelia ändamål har jag be-
räknat ett oförändrat belopp på 1 895 000 kr. Vidare har jag för anslags-
posten Stöd till biografer gjort en mindre uppräkning. Totalt har jag be-
räknat anslagsposten till 5 milj. kr.
Det förlängda film- och videoavtalet gäller till den 1 januari 1993.
Avtalstiden gör det olämpligt att för detta anslag tillämpa 3-års-
budgetering.
Med hänvisning till vad jag har anfört, hemställer jag att regeringen fö-
reslår riksdagen
1. att godkänna vad jag har anfört om förutsättningarna för ett
nytt avtal (avsnitt 5) och filmstödets inriktning mot nyproduktion
av svensk film (avsnitt 7),
2. att anta förslaget om att fraktstöd för film upphör med ut-
gången av budgetåret 1990/91,
3. att till Filntslöd för budgetåret 1991/92 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 59 229 000 kr.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört
för de åtgärder och de ändamål som föredraganden hemställt om.
20
Förlängning av 1982 års film- och videoavtal
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
Parterna
1 svenska staten,
2. Sveriges Biografägareförbund, Folkets Husföreningarnas
Riksorganisation, Riksföreningen Våra Gårdar, Sveriges
Filmuthyrareförening u.p.a. och Föreningen Sveriges Filmproducenter
(nedan kallade filmbranschen), och
3. Sveriges Videodistributörers Förening (SVF), VideoHandelns
Samarbetsorganisation (VHS) och Videouthyrarnas
Samarbetsorganisation (V1DSAM) (nedan kallade videobranschen)
har träffat det avtal om förlängning av 1982 års fdm- och videoavtal som
framgår av bilaga A.
Avtalet är från statens sida träffat under förbehåll av regeringens
godkännande.
21
Detta avtal har upprättats i nio likalydande exemplar av vilka staten
tagit ett, filmbranschen fem och videobranschen tre.
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
Stockholm den 20 december 1990
För staten
Bengt Göransson
För Sveriges Biografägareförbund
Göran Lindgren Per Tengblad
För Folkets Husföreningarnas Riksorganisation
Bertil Stockhaus
För Riksföreningen Våra Gårdar
Ragnar Rundlöf
För Sveriges Filmuthyrareförening u.p.a.
Kaj Wall
För Föreningen Sveriges Filmproducenter
Bo Jonsson
22
För Sveriges Videodistributörers Förening
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
Anders Wiklund Lars Gustafsson
För VideoHandelns Samarbetsorganisation
Tom Wiel
För Videouthyrarnas Samarbetsorganisation
Sten Grener
Mot ovanstående avtal har Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag intet att
erinra
Björn Gregfelt
23
Bilaga A
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
Parterna har i fråga om 1982 års film- och videoavtal
överenskommit
dels att 35 och 37 §§ i avtalet samt bilagorna 5, 6, 9 och 10 skall
upphöra att gälla,
dels att 4, 6, 7, 14, 16, 21, 23, 28, 30-33, 38 och 39 §§ i avtalet samt
bilagorna 1, 2, 3 (p. 2 och 4-18), 4 och 8 skall ha följande lydelse.
24
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
Styrelsen skali bestå av sju ledamöter, utsedda av regeringen, som
tillika bestämmer vem som skall vara styrelsens ordförande.
Styrelsens ledamöter skall utses för hela avtalstiden.
Regeringen skall vid sammansättningen av styrelsen företrädesvis till
ledamöter utse personer med erfarenhet från skilda håll på film- och
videoområdet.
Den som varit ledamot under två mandatperioder får utses till
ledamot för ytterligare en period endast om särskilda skäl föreligger.
Styrelsen utser inom sig vice ordförande.
6 §
Styrelsen beslutar om fördelningen av de under räkenskapsåret influtna
medlen i enlighet med de närmare bestämmelser som anges i 32 §. Den
fastställer för varje räkenskapsår en budget för verksamheten.
Styrelsen avgör i övrigt sådana viktigare frågor rörande stiftelsens
verksamhet, organisation och ekonomiska förvaltning som inte enligt
bestämmelser i detta avtal eller dess bilagor ankommer på andra organ
hos stiftelsen.
Styrelsen får inte utan regeringens tillstånd sälja eller belåna
Filmhuset.
7 §
Ordföranden skall tillse att sammanträden hålls när det behövs. Om
styrelseledamot eller verkställande direktören fordrar att styrelsen
sammankallas, skall en sådan begäran efterkommas.
Styrelsen är beslutför nät ordföranden eller vice ordföranden och
minst hälften av de övriga ledamöterna är närvarande. Som styrelsens
beslut gäller den mening som de flesta enar sig om eller, vid lika
röstetal, den mening som ordföranden vid sammanträdet biträder.
Verkställande direktören har rätt att närvara och yttra sig vid
sammanträde med styrelsen.
25
14 §
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
Närmare bestämmelser om förvaltningsrådets verksamhet - såsom om
beslutförhet, kallelser till sammanträden och protokoll - skall antas av
styrelsen efter hörande av rådet.
16 §
Ilos stiftelsen skall finnas en produktionsstödsnämnd för långfilm, en
produktionsstödsnämnd för kortfilm och en visningsnämnd.
Närmare bestämmelser om nämndernas sammansättning och
uppgifter finns i bilagorna 3 och 4.
21 §
Regeringen fastställer ersättning till styrelsens ledamöter och till
revisorer och suppleanter för revisorer. Regeringen fastställer vidare
ersättning till ledamöter i förvaltningsrådet och i nämnderna för
särskilda ärenden.
Styrelsen bestämmer i övrigt löner, arvoden och anställningsvillkor.
23 §
Biografägare eller den som eljest anordnar biografföreställning (nedan
kallad biografägare) skall till stiftelsen erlägga en avgift, motsvarande tio
procent av bruttobiljettintäkten vid föreställningen. Med sådan intäkt
avses bruttoinkomst enligt de av Filmägarnas Kontrollbyrå Aktiebolag
fastställda allmänna bestämmelserna vid filmleveranser. Filmhyra skall
inte utgå på den del av intäkten som utgör avgiften. Det är i detta
sammanhang utan betydelse för avgiftsplikten om film visas med hjälp
av videoteknik i stället för med traditionell teknik.
28 §
Den som bedriver yrkesmässig verksamhet för uthyrning av videogram
(videogramuthyrare) skall erlägga vissa avgifter till stiftelsen. Avgifterna
utgår för de videogram som utges genom att föras i handeln för
uthyrning direkt till kunder för enskilt bruk. Avgiften utgör för varje
videogram som innehåller en långfilm enligt definitionen i bilaga 3
punkt 3 fyrtio kronor. För varje videogram som innehåller en kortfilm
utgör avgiften tjugofyra kronor. För videogram som innehåller flera
26
långfilmer utgår avgift för varje långfilm. Avgift såsom för långfilm Prop. 1990/91:81
utgår för videogram som innehåller flera kortfilmer med en Bilaga 1
sammanlagd visningstid motsvarande en eller flera långfilmer.
Med uthyrning jämställs försäljning med rätt för köparen att
återlämna videogrammet mot att han återfår del av köpeskillngen eller
andra förfaranden där det klart framgår att det är fråga om uthyrning.
Den som bedriver yrkesmässig verksamhet för utgivning av
videogram för försäljning (videogramsäljare) skall erlägga vissa avgifter
till stiftelsen. Avgifterna utgår för de videogram som utges genom att
föras i handeln för försäljning direkt till kunder för enskilt bruk.
Avgiften utgör för varje videogram som innehåller en långfilm enligt
definitionen i bilaga 3 punkt 3 femton kronor. För videogram som
innehåller flera långfilmer utgår avgift för varje långfilm. För
köpvideogram som innehåller kortfilm skall inte utgå någon avgift.
30 §
Avgifterna skall redovisas särskilt och betalas in till stiftelsen enligt
regler som fastställs av stiftelsen efter samråd med videobranschen. För
redovisning och inbetalning av avgiftsmedlen skall i övrigt tillämpas av
Kontrollbyrån fastställda regler. Bland reglerna avseende uthyrning av
videogram skall finnas en bestämmelse om att underlåtenhet att betala
avgift likställs med underlåtenhet att betala för levererade videogram.
Videogramuthyraren/säljaren är skyldig att låta stiftelsen genom
kontrollant granska hans räkenskaper såvitt gäller avgiftsredovisningen
och hans innehav av avgiftspliktiga videogram.
Kostnaderna för avgiftsuppbörden och kontrollverksmaheten skall
betalas av stiftelsen.
31 §
Från berörda videogramuthyrare/säljare skall snarast genom
videobranschens försorg införskaffas och till stiftelsen överlämnas
förbindelse att betala avgift enligt gällande film- och videoavtal och att i
övrigt följa bestämmelserna i avtalet. Förbindelsen skall ha den lydelse
som framgår av bilaga 2.
Som förutsättning för leverans av videogram till videogramuthyrare
skall gälla att uthyraren avgett sådan förbindelse till stiftelsen.
27
För leveranserna av videogram skall vidare gälla dels att
underlåtenhet av videogramuthyraren att betala avgift till stiftelsen
likställs med underlåtenhet att betala för levererade videogram, dels att
underlåtelsen medför att uthyraren kan avstängas från vidare leveranser.
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
32 §
De avgiftsmedel som enligt detta avtal skall tillfalla stiftelsen tillförs en
fond. Fonden kan också tillföras statsbidrag och andra typer av bidrag.
De medel som sålunda tillförs fonden och ränteintäkterna på dessa skall
användas för följande ändamål:
A. Lägst tjugo procent används för stiftelsens engagemang i produktion
av svensk film. Ändamålet får också bekosta bidrag till internationellt
samarbete som kan komma svensk film tillgodo.
B. Lägst trettioåtta procent används för produktionsstöd till svenska
långfilmer. Stödet skall syfta till en fri konstnärlig utveckling av svensk
långfilm med bibehållande av filmens inriktning mot en stor publik.
Det skall inte styra produktionerna i viss konstnärlig riktning, ej heller
ge företräde åt någon eller några sådana riktningar framför andra.
C. Lägst fyra procent används för produktionsstöd till svenska
kortfilmer. Minst hälften av det årliga produktionsstödet skall avse
kortfilm för barn.
D. Lägst fyra procent används för att främja spridning och visning av
värdefull film.
E. Högst tjugotre procent används för stiftelsens gemensamma
förvaltning, för administrativa basresurser för verksamheterna under
punkterna A-D samt i övrigt för de filmkulturelia ändamål som
stiftelsen skall främja i sin verksamhet.
F. Tre procent används av film- och videobranscherna för
branschfrämjande ändamål. Medlen skall tillföras film- och
videobranschernas samarbetskommitté.
G. Lägst tre procent används för stöd till produktion eller distribution
av värdefulla videogram. Stödet skall syfta till att bredda utgivningen av
film på videogram och stimulera videobranschen till insatser på
området. Medlen skall användas till rikstäckande distribution av
värdefulla videogram. I första hand får medel användas för stöd till
utgivning, framtagning av kassetter, distribution, information samt
andra insatser för att öka intresset för värdefulla videogram. Vid
fördelning av medel skall särskilt behovet av stöd till svenska videogram
28
och av värdefulla videogram för barn och ungdom uppmärksammas.
Medel får även användas till produktion av informationsmaterial.
Synpunkter på stödets utformning från videobranschen bör särskilt"
beaktas.
H. Lägst tre procent används till stöd för biografer. Medlen skall
användas till att bevara och förstärka biografstrukturen i landet och till
att stimulera film- och biografbranscherna till insatser på området.
Styrelsen skall fördela medlen med lika delar på stöd till parallell-
distribution av kopior av aktuella filmer och stöd till upprustning av
biografer. Insatserna skall till övervägande del riktas till biografer på
orter på mindre och medelstora orter. Vid fördelningen av medel till
stöd till parallelldistribution skall styrelsen beakta behovet av stöd till
värdefull film. Vid fördelningen av medel till stöd till uppprustning av
biografer skall styrelsen särskilt uppmärksamma behov av stöd till
biografer på orter med endast en biograf. Vid fördelning av sådana
medel förutsätts lokala insatser.
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
Statsbidrag kan komma att utgå dels till fonden för fördelning enligt
de i denna paragraf intagna procenttalen, dels direkt för särskilt angivna
ändamål.
inkomster som uppkommer i verksamhet som bekostas under
punkterna A, B eller C, t. ex. inkomster av filmer eller ej ianspråktagna
produktionsgarantier, tillförs fonden och används enligt styrelsens
bestämmande för ändamål under A, B eller C. Inkomster som
uppkommer i verksamhet som bekostas under punkterna D och E
tillförs fonden och används enligt styrelsens bestämmande för ändamål
under D eller E.
Redovisning av intäkter och kostnader skall följa en bruttoprincip
och eventuella transaktioner mellan ändamålen skall ske på
affärsmässiga grunder.
Det ankommer på styrelsen att av tillgängliga medel årligen avsätta
de reserver som anses erforderliga. Reserverna får inte användas till
ändamål som avses under E. Om det finns särskilda skäl får styrelsen
dock under verksamhetsåret 1991/92 använda reserverna till sådant
ändamål.
Om det sammanlagda belopp som tillförs fonden enligt första stycket
under ett verksamhetsår överstiger 160 miljoner kr i prisläget den 1 juli
1991 får av det överskjutande beloppet högst fjorton procent användas
för ändamål som anges under E.
29
33 §
Detta avtal träder i kraft den 1 juli 1991 och skall gälla till och med den
31 december 1992.
38 §
Uppsägning från filmbranschens respektive videobranschens sida gäller
endast om den undertecknats av minst tre branschorganisationer.
39 §
Om avtalet upphör att gälla vid avtalstidens utgång, skall
de avgifter som redovisas för åren 1991 och 1992 användas enligt
bestämmelserna i avtalet, om parterna inte kommer överens om annat.
Om avtalet upphört att gälla, får regeringen förordna att stiftelsen
skall träda i likvidation. I sådant fall har regeringen tillika att utse en
likvidator. Stiftelsens behållning, med undantag av de för 1991 och 1992
redovisade avgifterna, tillskiftas staten att användas för stiftelsens
allmänna ändamål.
Förordnas ej om likvidation, skall stiftelsen bestå, till dess regeringen
förordnar annorlunda. Stiftelsens tillgångar, med undantag av de för
1991 och 1992 redovisade avgifterna, skall i sådant fall alltjämt förvaltas
av stiftelsen för dennas allmänna ändamål. Därvid är stiftelsen dock inte
längre bunden av avtalets regler rörande fördelningsprinciper.
Avgifter, som erlagts i förskott och som avser videogram vilka förs i
handeln för uthyrning eller för videogram som avses för försäljning
efter det att avtalet upphört att gälla, skall återbetalas av stiftelsen.
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
30
Bilaga 1
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
Förbindelse; biografavgift
Undertecknad anordnare av biografföreställning/biografägare, som har
tagit del av gällande film- och videoavtal och de särskilda regler som
förutsätts i avtalets 25 §, åtar sig härigenom gentemot stiftelsen att under
den tid avtalet är i kraft betala in avgift enligt avtalet och låta stiftelsen
genom av denna utsedd kontrollant granska räkenskaperna såvitt gäller
avgiftsredovisningen, att i övrigt följa avtalets bestämmelser samt att
godtaga att underlåtenhet att betala avgift likställs med underlåtenhet att
betala filmhyra.
31
Bilaga 2
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
Förbindelse; hyrvideoavgift
Undertecknad videogramuthyrare. som tagit del av gällande film- och
videoavtal och de särskilda regler som förutsätts i avtalets 30 åtar sig
härigenom gentemot stiftelsen att under den tid avtalet är i kraft betala
in avgift enligt avtalet och låta stiftelsen genom av denna utsedd
kontrollant granska räkenskaperna såvitt gäller avgiftsredovisningen och
innehavet av avgiftspliktiga videogram, att i övrigt följa avtalets
bestämmelser samt att godtaga att underlåtenhet att betala avgift likställs
med underlåtenhet att betala för levererade videogram.
Förbindelse; köpvideoavgift
Undertecknad videogramsäljare, som tagit del av gällande film- och
videoavtal och de särskilda regler som förutsätts i avtalets 30 §, åtar sig
härigenom gentemot stiftelsen att under den tid avtalet är i kraft betala
in avgift enligt avtalet och låta stiftelsen genom av denna utsedd
kontrollant granska räkenskaperna såvitt gäller avgiftsredovisningen och
innehavet av avgiftspliktiga videogram samt att i övrigt följa avtalets
bestämmelser.
32
Bilaga 3
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
2. i ilm, som tillkommit i samverkan mellan svenska och utländska
intressen, skall likställas med svensk film under förutsättning dels
att den svenska kapitalinsatsen uppgår till minst tjugofem procent
av produktionskostnaden för filmen, dels att den svenska insatsen
av artistiska medarbetare är av påtaglig betydelse.
Produktionsstöd till svenska långfilmer
4. Produktionsstöd kan utgå till svenska långfilmer med konstnärlig
inriktning och under förutsättning att de ekonomiska, tekniska
och personella resurserna för produktionens genomförande
föreligger.
5 . Produktionsstödet skall vara återbctalningspliktigt enligt
förutsättningar som styrelsen föreskriver enligt punkt 17.
6. Produktionsstödet får uppgå till en viss andel av filmens
produktionskostnad, dock högst till visst belopp.
Produktionsstöd till filmer som avses i punkt 2, beräknas på
grundval av den svenska andelen av produktionskostnaderna.
I underlaget för produktionsstödet får inräknas kostnader för
marknadsföring.
33
|
7 |
Beslut om produktionsstöd fattas av en nämnd kallad |
Prop. 1990/91:81 Bilaga 1 |
|
8. |
Beslut av produktionsstödsnämnden att avslå ansökan om | |
|
9. |
Om produktionsstöd har utgått till en film får filmen visas i s.k. | |
|
10. |
Produktionsstödsnämnden för långfilm består av fem ledamöter, |
I 1. Produktionsstödsnämnden sammanträder på kallelse av
ordföranden Den är beslutför när ordföranden samt minst en av
de av filmbranschen och minst en av de av Svenska
Teaterförbundet utsedda ledamöterna är närvarande. Som
nämndens beslut gäller den mening varom de flesta enar sig eller,
vid lika röstetal, den mening som ordföranden biträder.
12. Den som är ledamot i produktionsstödsnämnden får inte
samtidigt vara ledamot i styrelsen eller i förvaltningsrådet.
13. Ledamöterna i produktionsstödsnämnden utses för hela
avtalstiden. Den som under tre på varandra följande år har varit
34
ledamot, ordförande eller suppleant i produktionsstödsnämnden
eller i en garantinämnd för långfilm får inte på nytt utses till
ledamot förrän tre år har förflutit sedan närmast föregående
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
mandatperiod avslutades.
14. Ledamot i produktionsstödsnämnden är jävig vid behandlingen av
ärende i vilket han har ekonomiska eller andra intressen.
15. Vid sidan av produktionsstöd kan produktionsstödsnämnden
besluta om särskilda anslag för utarbetande av underlag för
filmproduktionsprojekt. Styrelsen bestämmer det sammanlagda
beloppet av sådana anslag.
16. Produktionsstödsnämnden skall årligen avge berättelse för
närmast föregående verksamhetsår. Berättelserna överlämnas
senast den I november till styrelsen och förvaltningsrådet.
17. Närmare bestämmelser om produktionsstöd enligt 32 punkt B.
och för produktionsstödsnämndens verksamhet fastställs av
styrelsen Innan styrelsen beslutar om sådana bestämmelser skall
den inhämta yttrandenfrån föreningen Sveriges I ilmproducenter
och Svenska Teaterförbundet. Bestämmelser om högsta belopp,
stödets andel av produktionskostnaden, beräkning och fastställelse
av produktionskostnader och filmintäkter, avtrappning av
produktionsstöd samt återbetalning och slutreglering av
produktionsstöd fastställs i samråd med föreningen Sveriges
filmproducenter.
.35
Produktionsstöd till svenska kortfilmer
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
18. Närmare bestämmelserom produktionsstöd till svenska
kortfilmer samt om sammansättning av och uppgifter för
produktionsstödsnämnden för kortfilm fastställs av styrelsen i
samråd med Svenska Teaterförbundet samt efter yttrande av
1 öreningen Sveriges f ilmproducenter och videobranschen.
36
Bilaga 4
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
Medel for spridning och visning av värdefull film
Enligt 32 § punkt I) skall vissa medel användas för att främja spridning
och visning av värdefull film. Visningsnämnden skall fördela medlen
på två belopp, ett för värdefull film för barn och ungdom och ett för
annan värdefull film.
1. Visningsnämnden skall vid fördelningen av medlen främja verk-
samhet som syftar till att öka möjligheterna att se värdefull film och att
öka intresset för sådan film såväl hos vuxna som hos barn och ungdom.
Medlen får användas för import, spridning, informationsverksamhet
och granskning samt marknadsföring eller andra åtgärder som syftar till
att väcka intresse för kvalitetsfilm.
Nämnden skall i nära samarbete med filminstitutets styrelse verka för
att förstärka filmens roll i det lokala kulturlivet i kommunerna i sam-
verkan med biografägare, visningsorganisationer. folkbildning,
kulturnämnder m.fl.
2. Nämnden består av en ordförande och sex andra ledamöter. De utses
av regeringen för hela avtalstiden. Nämnden utser inom sigen vice
ordförande.
3. Nämnden sammanträder på kallelse av ordföranden. Den är beslutför
när ordföranden eller vice ordföranden och minst hälften av de övriga
37
ledamöterna är närvarande. Som nämndens beslut gäller den mening
varom de flesta enar sig eller, vid lika röstetal, den mening som ord-
föranden vid sammanträdet biträder.
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
4. Ledamot i nämnden är jävig vid behandlingen av ärende i vilket han
har ekonomiska eller andra intressen.
38
Bilaga 8
Prop. 1990/91:81
Bilaga 1
Protokollsanteckningar
till 28 §
Parterna har utgått från att royalty och annan upphovsrättslig ersättning
ej skall beräknas pä avgifterna.
till 31 §
Parterna utgår ifrån att det är förenligt med den näringsrättsliga
lagstiftningen att leverantören av videogram avstänger videouthyraren
från leverans av av videogram om uthyraren underlåter att betala avgift
till stiftelsen.
till 36 §
Parterna har förutsatt att videogramuthyrare medges avdrag för
videoavgifterna till stiftelsen vid beräkning av nettointäkten av rörelse
vid taxering för inkomst.
39
Prop. 1990/91:81
Innehållsförteckning
Sid
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde
den 14 februari 1991 3
1 Inledning
2 Utvecklingen på fil mom rådet
3 Den svenska filmpoiitiken
4 f örlängningen av 1982 års film- och videoavtal
5 l örutsättningarna för ett nytt avtal
6 f ilminstitutets ställning
7 Produktionsfrågor. Spridning och visning av värdefull film
8 finansieringsfrågor
9 fördelningen av filmfondens medel
10 Anslagsberäkningar för budgetåret 1991/92
film m.m.
3
4
5
6
8
9
10
1 1
12
14
14
11 2. f raktstöd för film
14
II 3. filmstöd
16
II Hemställan
20
12 Beslut
20
Bilaga I förlängning av 1982 års film-och videoavtal
21
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991
40