Prop.
1990/91:78
Regeringen förelägger riksdagen vad som tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 24 januari 1991 för den åtgärd och det ändamål
som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Margot Wallström
I propositionen redovisas regeringens förslag och bedömningar för att
främja och underlätta det internationella ungdomsutbytet.
Regeringen föreslår att Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte an-
visas medel under budgetåret 1991/92 för att bl. a. kunna ta ett visst
centralt samordnings- och informationsansvar för det internationella ung-
domsutbytet.
Regeringen gör bedömningen att ungdomsutbytet måste breddas till fler
ungdomsgrupper och sådana geografiska områden som Sverige har litet
utbyte med i dag.
Vidare görs bedömningen att det förenklade säsongsarbetstillståndet
som införs till sommarsäsongen 1991 kommer att underlätta för utländska
ungdomar att feriearbeta eller praktisera i Sverige.
Enligt propositionen bör konsumentskyddet i samband med ungdomars
resor i utlandet förstärkas. Åtgärder bör också vidtas för att bättre kunna
ta om hand de svenska ungdomar som har utsatts för brott i utlandet.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 78
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 januari 1991
Prop. 1990/91:78
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Engström, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl,
R. Carlsson, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,
Freivalds, Wallström, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Wallström
Efter regeringens bemyndigande tillkallade jag i oktober 1989 en kommitté
(C 1989:06) för att utreda ungdomars villkor på 90-talet. Kommittén
skulle utreda hur svenska ungdomars möjligheter att delta i det internatio-
nella undomsutbytet kunde förbättras (Dir. 1989:48). Frågor rörande
studerandeutbyte innefattades dock inte i direktiven.
I delbetänkandet (SOU 1990:42) Internationellt ungdomsutbyte redovi-
sade kommittén sina förslag.
Kommittén arbetade öppet och kontaktade olika organisationer och
institutioner under utredningsarbetet, vilket resulterat i att flera av kom-
mitténs förslag redan har beaktats i det arbete som fram till i dag har gjorts
inom ungdomsutbytesområdet. Betänkandet har remissbehandlats. Re-
missyttrandena finns tillgängliga i ärendet (dnr FU 974/90). En förteck-
ning av remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 1.
På grundval av kommitténs förslag och remissbehandlingen tar jag i det
följande upp frågor för att bredda och underlätta ungdomsutbytet. I av-
snitt 2.2 föreslår jag att anslag anvisas under budgetåret 1991/92 som
innebär att olika åtgärder för att bredda ungdomsutbytet och undanröja
hinder för ungdomsutbyte kan genomföras. I avsnitt 2.3 behandlas olika
tillståndsfrågor och i avsnitt 2.4 tar jag upp olika frågor om socialt och
rättsligt skydd för ungdomar vid utlandsvistelser.
I takt med den ökande internationaliseringen får ungdomars kontakter
med andra länder en allt större betydelse. De omvälvande händelserna i
Öst- och Centraleuropa ställer krav på att ungdomar får möjlighet attknyta
vänskapsband och utbyta erfarenheter över gränserna. Även utveck-
lingen inom EG och ett eventuellt Europeiskt Ekonomiskt Samarbetsom- Prop. 1990/91: 78
råde gör att ungdomars rörlighet mellan länderna bör uppmuntras. Kon-
takter mellan ungdomar i Sverige och u-länderna har självfallet också stor
betydelse. Ungdomar som t. ex. får möjlighet att arbeta eller studera i ett
land i tredje världen får en ökad förståelse för det vi kallar for nord-syd-
relationema.
Ett internationellt utbyte har betydelse för en ung människa både per-
sonligt och socialt. Värdet av att ungdomar vid ett utbyte lär sig språk och
blir mera själsvständiga som individer bör inte underskattas. Inte minst
har ungdomars kontakter med andra länder betydelse för samhället i stort.
Det är viktigt att människor tidigt i sitt liv får lära sig om olika kulturer
och traditioner. Detta har även betydelse för kontakterna här i landet
mellan invandrar- och flyktingungdomar samt svenska ungdomar. Ett
erfarenhetsutbyte mellan människor från olika länder kan alltså rent all-
mänt sägas bidra till fred och avspänning.
Med ungdomsutbyte avser jag att en individ eller en grupp ungdomar i
organiserad form reser till ett annat land i annat syfte än enbart turism.
Ungdomsutbyte kan ingå som en del i en annan resa. Utbytet skall ha ett
klart uttalat syfte och vara förberett innan resan startar. Dessutom skall
utbytet innehålla samverkan mellan personer med olika kulturell bak-
grund. Det är alltså skillnad mellan turism och utbyte. Detta utesluter
självfallet inte att turistresor också kan ge värdefulla erfarenheter.
Redan i dag deltar många svenska ungdomar i ett internationellt ung-
domsutbyte. Olika ungdomsorganisationer har sedan lång tid internatio-
nella erfarenheter. Inom t. ex. idrottsrörelsen sker stora utbyten omfattan-
de tiotusentals ungdomar varje år.
Ungdomar från familjer med låg inkomst och kort utbildning deltar
emellertid i ungdomsutbyte i mindre utsträckning än andra. Vissa geogra-
fiska områden är också underrepresenterade såsom utbyte med tredje
världen samt Öst- och Centraleuropa.
Inom ramen för det nordiska samarbetet har tillskapats ett antal pro-
gram däribland Nordjobb och Nordplus, för att underlätta för unga män-
niskor att under en tid vistas i ett nordiskt grannland för arbete eller
studier. Nordjobb riktar sig till ungdomar mellan 18 och 26 år och erbju-
der arbete, bostad och fritidsprogram. Nordplus står för Nordiskt program
för lärare, utbildningssökande och studerande och består av två delar,
varav Nordplus junior vänder sig till 16 — 19-åringar under utbildning.
Skolorna/utbildningsinstitutionerna skall själva etablera kontakt med en
samarbetsskola. Nordiska ministerrådets ungdomskommitté fördelar
bl. a. stöd till ungdomsorganisationer som bedriver nordiskt samarbete.
Kommittén fördelade cirka 3,5 milj, danska kr. under 1990 till nordiskt
ungdomsbyte.
EG har sedan år 1988 satsat mycket på ungdomsutbyte. Ett exempel på
detta är programmet Youth for Europé, som vänder sig till grupper av
ungdomar mellan 15 och 25 år och varje år ger ca 20 000 ungdomar
möjlighet att delta i utbyte. EG-kommissionen har föreslagit att program-
met skall förlängas och att de ekonomiska bidragen skall ökas. EG har
också andra program om ungdomsutbyte, t. ex. de olika studerandepro- 3
fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 78
grammen och programmet för unga arbetstagare. Svenska ungdomar kan i Prop. 1990/91:78
dag dock inte delta i utbytesprogrammet Youth for Europé.
Europarådet har lagt ner ett stort arbete på att skapa förutsättningar för
ett förbättrat och utökat ungdomsutbyte. Vid en ungdomsministerkonfe-
rens i Portugal i september 1990 var ungdomsutbyte huvudtemat. I slutdo-
kumentet rekommenderas de stater som skrivit under Europarådets kul-
turkonvention att göra ungdomsutbyte möjligt för alla ungdomar, obero-
ende av ekonomisk, social eller geografisk situation eller utbildningsnivå,
samt att erkänna ungdomsorganisationernas roll inom detta område, och
stödja dem. Dessutom förordas ett ökat samarbete mellan regeringarna i
Europa för att undanröja hinder för ungdomsutbyte, och förbättra infor-
mationen om ungdomsutbyte. Utdrag ur slutdokumentet från konferensen
bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.
Den svenska regeringen har redan genomfört vissa åtgärder för att
underlätta det internationella ungdomsutbytet. Stiftelsen för internatio-
nellt ungdomsutbyte bildades i februari 1990 av staten, Landsrådet för
Sveriges ungdomsorganisationer och Sveriges Riksidrottsförbund. Stiftel-
sen skall främja internationellt ungdomsutbyte samt införa och admini-
strera det svenska ungdomskortet.
Stiftelsen inrättades efter det att Landsrådet för Sveriges ungdomsorga-
nisationer hade uppvaktat dåvarande ungdomsminister Lönnqvist att en
stiftelse för att stödja internationellt ungdomsutbyte skulle inrättas, samt
att Sverige skulle delta i det europeiska samarbetet om ungdomskort. Det
senare är ett kort som skall främja ungdomars resande genom att ge rabatter
på resor, hotell, kultur- och sportaktiviter m. m.
Regeringens förslag för verksamhetsområdet internationellt ungdomssam-
arbete i 1991 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil 15, s. 110)
lämnades i avvaktan på denna proposition.
Jag vill därför nu återkomma till den frågan och redovisa mina förslag i
fråga om medel under anslaget H3. Stöd till internationellt ungdomssamar-
bete.
1989/90 Utgift
1990/91 Anslag
1991/92 Förslag
1248000
2 298000
4050000
Från anslaget utgår bidrag till Landsrådet för Sveriges ungdomsorgani-
sationer (LSU) — där ingår ett 70-tal medlems-och observatörsorganisatio-
ner — för den internationella verksamhet som landsrådet bedriver och till
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte samt övriga internationella
ungdomsaktiviteter.
Det nordiska samarbetet utgör en bas i landsrådets verksamhet. Den
snabba europeiska och globala integrationsprocessen präglar landsrådets
arbete. Svenska ungdomsorganisationer ställer allt större krav på landsrå-
det att bevaka svenska intressen i den europeiska integrationen. Omvälv-
ningen i Öst- och Centraleuropa har därvid inneburit mycket arbete.
Hittills har arbetet framfor allt bestått i att hjälpa svenska ungdomsorgani-
sationer med kontakter till de nya organisationer som efter hand bildats i
de skilda länderna. Landsrådet har också ett omfattande arbete med in-
riktning mot tredje världen. Sedan landsrådets arbete med SADCC-län-
derna (Southern African Development Coordination Conference) i Södra
Afrika började, har antalet ungdomsorganisationer som samarbetar med
ungdomsorganisationer i Södra Afrika fördubblats.
Landsrådet hemställer om en bidragshöjning på 7%, vilket innebär ett
anslag på 1 388 860 kr.
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer
Jag anser att ungdomsorganisationernas internationella arbete är av myc-
ket stor betydelse. I detta arbete och inom ramen for kampanjen Ung-
domsoffensiv för Europa har Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisa-
tioner gjort betydande insatser.
Jag föreslår att medel till Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisatio-
ner anvisas med ett belopp av 1 350000 kr.
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte
För att Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte skall kunna genomföra
de olika åtgärder i fråga om internationellt ungdomsutbyte som jag i det
följande tar upp behövs ett sammanlagt medelstillskott på 5 milj. kr.
Riksdagen har för budgetåret 1990/91 avsatt 2 300000 kr. av anslaget till
central och lokal ungdomsverksamhet för att deponeras av regeringen för
aktiviter inom ungdomsområdet i budgetpropositionen (se prop.
1989/90:100 bil. 15, KrU 14, rskr. 160). Jag avser att föreslå regeringen att
dessa medel får användas för Stiftelsens för internationellt ungdomsutbyte
verksamhet. Övriga resursbehov bör finansieras inom ramen för anslaget
förbudgetåret 1991/92.
Jag vill peka på tre mål som bör nås med mitt förslag. Det gäller ett
breddat utbyte, bättre information samt ett fortsatt Ungdomskort.
Mål 1: Utbytet breddas
* Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte skall ges ökade
möjligheter
— att stödja särskilda insatser för att bredda ungdomsutbytet
till andra grupper än dem som traditionellt deltar,
— att stimulera utbyte med geografiska områden som Sverige
har litet utbyte med.
Antalet resande ungdomar har inte tidigare varit så stort som i dag. Den Prop. 1990/91:78
del av resandet som utvecklats mest är det individuella ungdomsresandet,
t. ex. tågluffning och au-pairvistelser. Men även det organiserade ung-
domsutbytet har växt. Detta har i första hand vänt sig till studerande och
välutbildade i de äldre ungdomsgrupperna.
Ungdomar från familjer med låg inkomst och kort utbildning deltar mer
sällan i organiserat ungdomsutbyte. Det betyder inte att de inte reser, men
de får inte den djupare kontakt med ett annat land som ett ungdomsutbyte
ger.
För att nå nya ungdomsgrupper är det lämpligt att använda sig av
ungdomsorganisationernas egna erfarenheter och arbetsmetoder. Organi-
sationer som möter ungdomar i socialt utsatta miljöer, handikapporgani-
sationerna och invandrarnas ungdomsorganisationer har både idéer och
möjligheter att göra ett bra arbete på detta område.
Några ungdomsorganisationer har föreslagit projekt där ungdomar som
själva deltagit i utbyte skall söka upp andra ungdomar och berätta om sina
erfarenheter. Denna metod gör det lättare för ungdomar som inte själva
söker upp den ofta svåråtkomliga informationen om utbyte eller som
känner sig osäkra på om de vågar delta. För denna nya verksamhetsform
där organisationerna försöker nå nya grupper för att intressera dem för att
delta i utbytesverksamhet, är det möjligt att få stöd från allmänna arvsfon-
den.
I dag ges inte stöd ur allmänna arvsfonden till verksamhet utanför
Sveriges gränser. En översyn av allmänna arvsfondens ändamålsbestäm-
melse m.m. skall genomföras (jfr Skr. 1989/90:131, SoU29, rskr. 318). I
denna översyn skall bl. a. frågan om internationellt ungdomsutbyte beak-
tas.
Underlätta för flera att delta i ungdomsutbytet
Det har varit svårt för handikappade ungdomar att delta i ungdomsutbyte.
Flera undersökningar har visat att människor med handikapp ofta har en
sämre utbildning och är arbetslösa under längre perioder än andra. En
bristfällig utbildning i kombination med osäkerhet om stödinsatser under
såväl resan som vistelsen i landet, samt osäkerhet om handikappanpass-
ning är hinder för många handikappade ungdomar att delta i ungdomsut-
bytet.
Det är viktigt att invandrar- och flyktingungdomar som bor i Sverige
kan delta i ungdomsutbytet på villkor som är likvärdiga svenska ungdo-
mars. Utbytet kan ha stor betydelse för såväl goda etniska relationer som
för invandrar- och flyktingungdomarnas identitetsutveckling, särskilt i de
fall där svenska och invandrade ungdomar tillsammans deltar i utbytet.
Särskilt betydelsefullt är det när utbytet sker med invandrarungdomarnas
ursprungsländer. Ett sådant utbyte bör också vara ägnat att öka svenska
ungdomars kunskap om dessa länder och kan därmed bidra till ökad
förståelse mellan ungdomsgrupperna.
Självfallet bör invandrar- och flyktingungdomar få bättre tillfällen att
delta i ungdomsutbyte på samma sätt som svenska ungdomar. Eftersom
visering krävs av medborgare i vissa länder, måste givetvis visum sökas i Prop. 1990/91: 78
varje enskilt fall.
Stiftelsen for internationellt ungdomsutbyte skall kunna stödja projekt
för att stimulera utbyte med de grupper av ungdomar som jag i det
föregående nämnt och till nya geografiska områden.
Jag anser att skolan spelar en viktig roll i att nå de ungdomar som i dag
inte deltar i utbytet. Ansvaret for skolan ligger på kommunerna. Kommu-
nerna kan, t. ex. inom ramen för vänortsutbytet, initierar försöksverksam-
het i skolorna med syfte att bredda ungdomsutbytet.
I flera kommuner finns redan ett utvecklat arbete med lägerskoleverk-
samhet. Ett utmärkt sätt att stärka det nordiska samarbetet är t. ex. att låta
elever åka på lägerskola till ett annat nordiskt land.
Stimulera utbytet med tredje världen och Öst- och Centraleuropa
I de flesta utbytesprogrammen sker utbytet med Norden, Västeuropa,
Nordamerika och Australien. Med tanke på den betydelse ungdomsutbyte
har för förståelse mellan folken är det väsentligt att ungdomsutbytet även
sker mellan Sverige och andra geografiska områden.
I nordiska ministerrådets arbetsprogram för Baltikum och Östeuropa
som antogs den 9 oktober 1990 slås fast att stipendier skall inrättas för att
låta ungdomar från de baltiska republikerna komma till Norden för att
studera eller praktisera. För budgetåret 1990/91 finns en ram på 5 milj,
danska kronor för detta ändmål. Vidare finns 4,8 milj, danska kronor
avsatta för samarbetsprojekt mellan Norden, Baltikum och andra närom-
råden i Sovjetunionen samt Öst- och Centraleuropa i övrigt. Nordiska
ministerrådets ungdomskommitté har begärt att få del av dessa medel för
att stödja ungdomsutbyte mellan Norden och Baltikum.
Barn- och ungdomsdelegationen, där jag är ordförande, har beslutat att
avsätta 5 milj. kr. ur allmänna arvsfonden för att göra det möjligt för
svenska folkrörelser att bjuda in och ordna lägerverksamhet i Sverige
under år 1991 för barn och ungdomar från Öst- och Centraleuropa, företrä-
desvis från områden med dåliga miljöförhållanden. Det kan t. ex. handla
om att svenska ungdomar vill inspirera till miljöarbete och demokratiskt
föreningsarbete.
Ungdomars resande i tredje världen ökar. Från u-länderna har ett relativt
stort antal ungdomar genom det svenska biståndet getts möjlighet till studier
och praktik här i landet. Att ungdomsutbytet med tredje världen fortfarande
är så pass begränsat i förhållande till andra områden har flera orsaker.
Kostnaderna är höga eftersom det rör avlägset belägna områden. Kontak-
terna är farre och bristen på resurser stor. Utbytet med tredje världen bör
alltså stimuleras.
1 Sveriges kontakter med samarbetsländerna inom biståndet bör möjlig-
heter till ungdomsutbyte också tas till vara.
Jag anser det viktigt att biståndet till Öst- och Centraleuropa liksom det
till u-länderna sker i enlighet med de behov och önskemål som finns i de
berörda länderna.
Ungdomar är naturligtvis en självklar grupp att satsa på när ett samhälle 7
genomgår en demokratiseringsprocess. De svenska ungdomsorganisatio- Prop. 1990/91:78
nerna har många erfarenheter som kan vara till nytta i demokratiserings-
processen i Öst- och Centraleuropa. Likaså har de svenska ungdomsorga-
nisationerna mycket att lära av ungdomarna i dessa länder. De myndighe-
ter som handlägger biståndet till Öst- och Centraleuropa, SIDA och bered-
ningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete, har möjlighet
att ge stöd till ungdomsprojekt. Hos SIDA kan ungdomsorganisationer
som samlat in eller sätter av egna medel söka bidrag för samarbetsprojekt
med ungdomar i u-länder eller Central- och Östeuropa. Jag utgår ifrån att
bra projektförslag från ungdomsorganisationerna kommer att ges en posi-
tiv behandling.
Jag har i dessa frågor samrått med statsrådet Hjelm-Wallén.
Mål 2: Information och samordning förbättras
* Stiftelsen for internationellt ungdomsutbyte skall ges ett
samordnande ansvar för information kring ungdomsutbyte
samt utveckla och stimulera det svenska ungdomsutbytet.
* Stiftelsen skall dessutom ges möjlighet att utveckla ett in-
formationssystem om ungdomsutbyte.
Det finns enligt min bedömning risk för att länder i andra regioner
utvecklar olika program för ungdomsutbyte som är av svenskt intresse
utan svenskt deltagande i förberedelserna. Det innebär att framtida
svenskt deltagande kan bli kostnadskrävande. För att minska dessa risker
bör man i största möjliga mån vara aktiv i ett tidigt skede i olika utbytes-
projekt. Ett exempel är förberedelserna för att Sverige skall kunna delta i
EGs stora ungdomsutbytesprogram Youth for Europé. När fler och fler
internationella organisationer och institutioner satsar på ungdomsutbyte
är det viktigt att något organ i Sverige tar ett samordnande ansvar. Stiftel-
sen för internationellt ungdomsutbyte bör därför ges ett sådant ansvar.
Det är också viktigt att det finns en samordnande mekanism när staten
eller andra intressenter vill samordna medel för att satsa på speciella
grupper eller geografiska områden inom utbytet.
Jag vill betona att en samordnande funktion inte innebär att frivillig-
organisationernas ungdomsutbyte samordnas. Det fortsätter på samma
sätt som i dag. Inrättandet av en samordnande funktion får inte medföra
att det centralt byggs upp någon byråkrati eller stor administration. Jag
tror inte att ungdomsutbytet hjälps av det, snarare tvärtom.
Ett samordnat informationssystem
Informationen om ungdomsutbyte är spridd på många olika ställen både
nationellt och internationellt. Den finns bl. a. hos myndigheter, institutio-
ner och organisationer. Eftersom inte någon i Sverige för närvarande har
en samlad tillgång till sådan information är informationen svår att över-
blicka och att nå för enskilda och grupper av ungdomar. En ung människa Prop. 1990/91: 78
måste alltså vara företagsam och påhittig för att ens hitta en bråkdel av den
information som finns i dag.
I en del andra länder har man kommit längre med ett samlat informa-
tionsarbete än vad vi har gjort i Sverige . Man har använt sig av broschyrer
och förteckningar, men också av datorbaserade informationssystem för
ungdomsutbyte.
Det finns därför enligt min mening behov av en funktion dit enskilda
ungdomar eller grupper av ungdomar kan vända sig för att få information
och hjälp med kontakter. Det är här fråga om att samla ihop information
och göra den tillgänglig.
Det finns stora fördelar med att knyta informationen om internationellt
ungdomsutbyte till Ungdomskortet. Stiftelsen för internationellt ung-
domsutbyte har i dag ansvaret för Ungdomskortet i Sverige. Jag anser att
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte skall utveckla ett centralt dato-
riserat informationssystem för ungdomsutbyte.
Idén med ett centralt informationssystem är att en ung människa eller en
ungdomsorganisation enkelt skall kunna ta fram information inför en resa
till ett speciellt land, eller om man vill komma i kontakt med en särskild
organisation eller verksamhet. Det kan vara av betydelse att en eventuell
svensk datorbas kan kopplas samman med motsvarande datorbaser i
andra länder. De svenska ungdomarna kan därmed enkelt se vilka relevan-
ta organ i utlandet som kan hjälpa dem inför utbytet samt se vilka evene-
mang som arrangeras. Till en sådan datorbas bör de lokala intressenter
som vill kunna ansluta sig. Detta gäller oavsett om det är en ungdomsorga-
nisation, ett bibliotek, en fritidsgård eller någon annan intressent. Inte
minst för handikappade ungdomar kan ett sådant system vara till stor
nytta.
Om ett datorbaserat system kan byggas upp i Sverige och drivas med god
ekonomi, kan ett sådant system troligen ge en mera komplett, aktuell och
lättillgänglig information än andra sätt att sprida informationen. Systemet
kan utvecklas som en sambandscentral för bl. a. olika arrangörer, myndig-
heter, organisationer och ungdomar.
I utvecklingen av ett datorbaserat informationsystem bör stiftelsen be-
akta att ett sådant system kan komma att anses som ett personregister i
datalagens (1973:289, omtryckt 1982:446) mening om kontaktpersoner
vid olika organisationer och arrangörer kommer att registreras. Stiftelsen
bör därför ha nära kontakt med datainspektionen i denna fråga.
Nordiska ministerrådets ungdomskomitté utvecklar för närvarande ett
informationssystem för nordiska ungdomar, som kallas Nordbase. Detta
datorbaserade informationssystem skall ge ungdomar möjligheter att en-
kelt ta fram uppgifter om bl. a. nordiskt ungdomsutbyte och organisationer
i Norden. Det är givetvis av intresse att uppbyggnaden av ett eventuellt
svenskt datorbaserat informationssystem anpassas till detta.
På Svenska institutet planeras datorbaser och anknytning till datorbaser
som inom ramen för ett samlat informationsystem om internationellt
ungdomsutbyte kan vara av intresse. Även i övriga frågor bör Stiftelsen för
internationellt ungdomsutbyte ha ett nära samarbete med Svenska institu- Prop. 1990/91:78
tet. Det är av vikt att respektive organs informationssystem samverkar.
Om ett datorbaserat system kan byggas upp i Sverige och drivas med god
ekonomi, kan ett sådant system troligen ge en mera komplett, aktuell och
lättillgänglig information än andra sätt att sprida informationen. Systemet
kan utvecklas som en sambandscentral för bl. a. olika arrangörer, myndig-
heter, organisationer och ungdomar.
Det är självfallet viktigt att informationen finns tillgänglig på det lokala
planet, på en plats dit ungdomar normalt vänder sig. I en kommun kan
därför biblioteket vara ett bra alternativ, i en annan kommun är kanske
skolan eller konsumentvägledaren ett bättre alternativ. Enligt min mening
är det viktiga att det är ungdomarna och deras behov som skall vara styrande
för både innehåll i ett framtida centralt informationssystem och tillgänglig-
heten lokalt.
För att kunna utveckla lokala modeller har jag genom barn- och ung-
domsdelegationen beslutat att avsätta 2 eller 3 milj. kr. per år i två eller tre
år till organisationer i ett par kommuner för att de tillsammans med
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte skall kunna utveckla informa-
tionssystem om internationellt ungdomsutbyte på lokal nivå. Enligt min
mening kommer detta att kunna fungera som modeller för andra kommu-
ner som är intresserade av att bygga upp informationssystem om interna-
tionellt ungdomsutbyte.
I ett inledningsskede bör uppbyggandet av informationssystemet stödjas
med statliga medel. På några års sikt bör systemet dock bära sina egna
kostnader, genom att lokala intressenter betalar för att få ansluta sig.
Stiftelsen bör senast under hösten 1993 lämna en utvärdering till regering-
en om hur uppbyggnaden och användningen av informationssystemet går,
bl. a. för att statens fortsatta engagemang i frågan skall kunna prövas.
Informationsguider
Ungdomskommittén har sammanställt en guide för internationellt ung-
domsutbyte kallad ”Far och Flyg!”. Där finns adressuppgifter, ansöknings-
tider, stipendiemöjligheter etc. Informationsguiden har skickats ut till
samtliga elever i gymnasieskolans årskurs 1 och gjort stor succé. Stiftelsen
för internationellt ungdomsutbyte bör ansvara för att guiden ges ut även i
fortsättningen. Guiden bör själv, genom försäljning och reklam, kunna
bära sina kostnader fr. o. m. budgetåret 1993/94.
I Sverige finns ingen naturlig kontakt till organisationen The European
Youth Information and Councelling Association (ERYICA). Dess målsätt-
ning är att öka informationen om ungdomsfrågor och därmed stödja en ökad
rörlighet för ungdomar. Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte skulle
kunna representera Sverige i ERYICA.
ERYICA har startat utgivningen av en guide för ungdomar som besöker
respektive land. I guiden finns uppgifter om olika regler som gäller vid
arbete, studier, sjukdomar etc. I Sverige finns ingen motsvarande guide.
Jag bedömmer att det finns ett uppenbart behov av en sådan guide.
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte bör ta ansvaret för att denna 10
guide utges i Sverige. I denna fråga bör ske mellan Stiftelsen för internatio- Prop. 1990/91:78
nellt ungdomsutbyte samarbeta med Svenska institutet.
Mål 3: Ungdomskortet behålls
* Ungdomskortet skall ges fortsatt stöd under budgetåret
1990/91.
Enligt ungdomsorganisationernas önskemål anslöt sig Sverige till det
europeiska ungdomsrabattkortet under våren 1990. Sedan den 1 juni 1990
kan Ungdomskortet köpas på alla postkontor i Sverige.
Ungdomskortet kan vara till hjälp för ungdomar som, liksom kommit-
tén påpekar, reser med minimal budget. Kortet ger rabatt på resande, kost
och logi, kulturevenemang m. m. Hittills har det i Sverige inte varit lika
lätt att hitta rabattgivare som i andra länder. Stiftelsen för internationellt
ungdomsutbyte arbetar dock intensivt för att Ungdomskortet också i Sve-
rige skall få ett attraktivt innehåll.
Det är enligt min mening också viktigt att utländska ungdomar som
kommer till Sverige med Ungdomskort får ett sådant ekonomiskt utbyte
och andra fördelar av kortet att deras vistelse här allmänt sett underlättas.
Ytterligare en viktig aspekt är att om det blir ett överskott på försäljningen
av ungdomskort, skall detta delas ut som bidrag till internationellt ung-
domsutbyte. Detta blir av särskild stor vikt eftersom det enligt min be-
dömning på grund av det statsfinansiella läget inte kan bli aktuellt att
statliga medel i större utsträckning går till ungdomsutbyte. Genom att
bidra till att bygga upp ett stabilt Ungdomskort i Sverige, säkrar man en
långsiktig möjlighet till medelstilldelning till de ungdomar som deltar i
internationellt ungdomsutbyte. Jag anser därför att Ungdomskortet i Sve-
rige skall få fortsatt stöd under budgetåret 1991/92.
Kommittén behandlar också andra kort, som t. ex. rabattkort på tåg (be-
tänkandet s. 75). I fråga om dessa kort måste utgångspunkten vara att en
marknadsmässig bedömning görs av möjligheterna att utöka giltigheter
m.m. för kommersiella rabatter. Undantaget är studierabatten på tåg, där
statens järnvägar via statsbudgeten kompenseras för sina förluster på grund
av rabattsystemet. Kommittén föreslår att denna typ av rabatt skall utökas
till att även gälla utländska ungdomar. En sådan reform skulle emellertid
kunna få betydande ekonomiska konsekvenser och är därför enligt min
mening ingen framkomlig väg.
11
f2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 78
Prop. 1990/91:78
Min bedömning: Kravet på arbets- och uppehållstillstånd bör tills
vidare finnas kvar.
Ett nytt förenklat säsongsarbetstillstånd införs inför sommar-
säsongen 1991 för att underlätta för utländska ungdomar att ta
kortvariga anställningar i Sverige.
Kommitténs förslag: Avviker från min bedömning. Kommittén föreslår
ett gradvis upphävande av arbets- och uppehållstillstånd för ungdomar
under 30 år (betänkandet s. 70 och 71).
Remissinstanserna: Enighet finns om att förenklingar bör göras. Där-
emot går yttrandena starkt isär när det gäller om kravet på arbets- och
uppehållstillstånd skall finnas kvar. LO och TCO avstyrker kommitténs
förslag. Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer tillstyrker försla-
gen.
Skälen för min bedömning: Sedan början av 1900-talet har en viktig
princip i svensk utlänningspolitik varit att kontrollera tillströmningen av
utländsk arbetskraft till den svenska arbetsmarknaden. Denna inriktning
lades senast fast genom ett riksdagsbeslut år 1984 (prop. 1983/84:144, SfU
30, rskr. 410). Man har utifrån konjunkturläget velat styra efterfrågan på
arbetskraft. Ett viktigt skäl är också att de utländska ungdomar som
kommer hit för att arbeta skall göra det på likvärdiga villkor med den
svenska arbetskraften. När feriearbetstillstånden för utländska studerande
infördes för drygt tio år sedan, var orsaken att många ungdomar som sökt
sig till Sverige på vinst och förlust drabbades av sociala och ekonomiska
problem.
De förändringar som nu sker i vår omvärld med öppnare gränser gör att
behovet av att ha kontroll över hur många utländska ungdomar som
kommer till Sverige för att arbeta kvarstår. Ett närmare samarbete med
EG kommer också att delvis förändra förutsättningarna inom några år.
Regeringen har den 10 januari i år beslutat om ändringar (SFS 1991:29)
i utlänningsförordningen (1989:547) som leder till ett mer generellt och
förenklat säsongsarbetstillstånd för tre månader och ersätter den nuvaran-
de tillståndsformen för feriearbetande utländska studerande samt de olika
mellanformer för kortvariga tillfälliga arbetstillstånd som vuxit fram de
senaste åren. Det nya systemet, som skall tillämpas fr.o.m. den 15 februari
1991, skall liksom det tidigare bygga på att arbetsmarknadsmyndigheterna
fastställer branschvisa kvoter efter samråd med parterna på arbetsmarkna-
den.
Ett enkelt och flexibelt tillståndssystem för säsongsarbete i Sverige är väl
förenligt med ett seriöst internationellt ungdomsutbyte.
Jag har i denna fråga samrått med arbetsmarknadsministern och med
statsrådet Lööw.
12
Min bedömning: De nuvarande bestämmelserna om visum i utlän-
ningslagen (1989:529) skall inte ändras.
Inom ramen för den översyn som arbetsmarknadsdepartementet
avser att låta göra för att förenkla hanteringen av visumansökningar
bör särskilt beaktas frågan om deltagare i ungdomsutbyte.
Några ändringar för värnpliktiga som deltar i ungdomsutbyte
skall inte göras.
Kommitténs förslag: Avviker från min bedömning. Kommittén föreslår
ett ömsesidigt avskaffande av visum för alla ungdomar under 30 år.
Kravet på att inresande skall lämna ekonomiska garantier avskaffas vid
ungdomsutbyte. Arbetslösa får behålla sitt kontantunderstöd om de deltar
i ungdomsutyte. Förenkling av tillståndsproceduren för värnpliktiga som
önskar delta i ungdomsutbyte (betänkandet s. 70 — 72).
Remissinstanserna: LO och statens invandrarverk avstyrker förslaget
om avskaffande av visum. Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer
samt flera frivilligorganisationer tillstyrker förslaget. Arbetsmarknadssty-
relsen och LO avstyrker kommitténs förslag om att arbetslösa skall få
behålla sitt kontantstöd om de deltar i ungdomsutbyte.
Skälen för min bedömning: Beslut om förändringar av viseringsreglerna
innefattar en mängd olika avväganden av såväl utrikes-, handels-, turist-
som invandrarpolitisk karaktär. Sverige strävar också, i enlighet med den
nordiska passöverenskommelsen, efter nordisk harmonisering i dessa frå-
gor.
Frågan om visering prövas av invandrarverket. Verket har också bemyn-
digat ett antal utlandsmyndigheter att bevilja visering. Antalet viserings-
ärenden hos utlandsmyndigheterna under år 1989 ökade kraftigt jämfört
med föregående år till närmare 236000 ärenden. Av dessa fick cirka
200000 positiva beslut direkt. De återstående skickades till invandrarver-
ket, där drygt hälften bifölls.
Jag är väl medveten om de problem som är förknippade med viserings-
frågor, inte minst de bekymmer som ibland förorsakas enskilda på grund
av bl. a. långa handläggningstider. I normalfallet beviljas dock visum re-
dan inom ett par dagar efter det att ansökan gjorts, inte sällan samma dag.
I ett alltför stort antal fall har handläggningstidema varit för långa. Det
kan innebära särskilda problem för ungdomar som deltar i ungdomsutbyte
om handläggningen drar ut på tiden. Det har hänt att visumfrågan inte
kunnat lösas i tid till att ett ungdomsutbytesprogram börjar. Ändringar är
därför enligt min mening påkallade.
Inom arbetsmarknadsdepartementet planeras ett arbete med en översyn
för att förenkla systemet för viseringsprövningen. I detta arbete är det
enligt min mening viktigt att frågan om viseringar för ungdomar som
deltar i ungdomsutbyte särskilt beaktas.
Kommittén har konstaterat att värnpliktiga under sin tjänstgöringstid
kan ha svårigheter att delta i internationellt ungdomsutbyte. Vämpliktsut-
13
bildningen är numera så komprimerad att det inte är möjligt att avstå tid
för annan verksamhet utan att allvarliga nackdelar uppstår ur utbildnings-
synpunkt. Med hänsyn till detta är det enligt min mening inte möjligt att
ge de värnpliktiga någon generell tillåtelse att under tjänstgöringstiden
delta i internationellt ungdomsutbyte. Tjänstgöringen är dessutom av den
karaktären att den självfallet måste prioriteras framför annan verksamhet.
Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Lööw.
I detta avsnitt tar jag upp några frågor som har anknytning till det interna-
tionella ungdomsutbytet och som avser att underlätta ett sådant utbyte
(betänkandet s. 70, 72, 75, 76 och 77).
Jag har hos arbetsmarknadsstyrelsen inhämtat uppgifter om internatio-
nell praktikförmedling. En utlandsförmedling kommer att starta i höst.
Denna skall formedia både arbete och praktik i utlandet. Det blir en
naturlig uppgift för utlandsförmedlingen att se över den internationella
praktikförmedlingen. Arbetsmarknadsstyrelsen har redan haft kontakt
med olika organisationer som sysslar med praktikantutbyte.
Frågan om att underlätta studerandeutbytet har diskuterats i riksdagen
vid olika tillfällen. Framför allt har det gällt om en elev som studerar ett år
utomlands på gymnasienivå skall få behålla sina studiebidrag. Centrala
studiestödsnämnden föreslog detta i sin anslagsframställan för budgetåret
1988/89. Även om riksdagen såg positivt på förslaget från nämnden ansåg
man i likhet med regeringen att förslaget av statsfinansiella skäl inte kunde
genomföras (prop. 1987/88:100 bil. 10, SfU 20, rskr. 216). Vid behandling
av 1989 års budgetproposition vidhöll riksdagen denna uppfattning (prop
1988/89:100 bil. 10, SfU15, rskr. 173) men erinrade samtidigt om att
nämnden enligt regeringes särskilda direktiv för budgetperioden 1990/91-
1992/93 skulle prioritera förändringar av studiehjälpssystemet. Inom ra-
men för detta uppdrag borde, enligt riksdagens mening, utrymme finnas
för att ytterligare överväga frågan. Centrala studiestödsnämnden kommer
att presentera sina resultat i sin kommande anslagsframställan. Jag lägger
därför inte nu fram något förslag om hur studerandeutbytet kan underlät-
tas.
Frågan om kostnadsfri språkundervisning för ungdomar som deltar i
utbyte över tre månader behandlades till en del i samband med budgetpro-
positionen 1990 (prop. 1989/90:100, bil. 10, s. 110). I regleringsbrevet till
skolöverstyrelsen anges under B3. Stöd till utveckling av skolväsendet,
anslagspost 3, att 530 000 kr. skall användas för pilotprojekt för att utveckla
metoder för undervisning i internationell förståelse och fredsfrågor och för
extra undervisning i svenska för utbyteselever. Enligt min mening finns
det i dagens läge inget som tyder på, att behovet av undervisning i svenska
för ungdomar som deltar i andra ungdomsutbyten än inom skolområdet
skulle vara särskilt stort. Detta är givetvis en fråga som kommer att
bevakas av Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte.
Ett problem som kan uppstå när ungdomar som deltar i ungdomsutbyte
kommer till Sverige är bristen på inkvarteringsmöjligheter. Särskilt inom
Prop. 1990/91:78
14
idrottsrörelsen har detta problem uppmärksammats. Enligt min mening är Prop. 1990/91: 78
det viktigt att också på detta område samarbete mellan organisationer,
turistbranschen och kommunerna kommer till stånd. Här kan Stiftelsen
för internationellt ungdomsutbyte fylla en viktig funktion. För övrigt
måste detta vara en lokal fråga.
På den ungdomsministerkonferens i Lissabon som jag tidigare nämnt
antogs ett slutdokument som i sitt appendix fastslog tio principer for att
underlätta och stödja det internationella ungdomsutbytet (se bilaga 2).
Med anledning av detta har Europarådet föreslagit ett stort projekt som
bl. a. skall leda fram till ett legalt bindande dokument om ungdomsutbyte.
I detta arbete används det av kommittén nämda förslaget om ungdomsut-
bytescertifikat.
Min bedömning: En översyn skall göras när det gäller utrikesdepar-
tementets direktiv för omvårdnad av de svenska medborgare som
utsätts för brott i syfte att förbättra brottsoffrens ställning.
I översynen skall ingå en inventering av de problem som man
inom utrikesförvaltningen kommit i kontakt med när det gäller
våldsbrott mot ungdomar och andra problem med anledning av det
ökande resandet bland ungdomar.
Kommitténs förslag: Överenstämmer i huvudsak med min bedömning
(betänkandet s. 86).
Remissinstanserna: Tillstyrker eller har inget att erinra mot kommitténs
förslag. Brottsförebyggande rådet understryker vikten av att en invente-
ring kommer till stånd, och rikspolisstyrelsen tillstyrker förslaget om änd-
ring av UDs direktiv när det gäller omvårdnad av svenska medborgare
som utsätts för brott utomlands.
Skälen för min bedömning: Om en svensk medborgare ställs inför rätta i
utlandet anklagad för brott ger lagen (1973:137) om ekonomiskt bistånd
till svenska medborgare i utlandet m. m. (ändrad senast 1982:28) rätt till
hjälp i den utsträckning som behövs för att få ett tillfredsställande rätts-
skydd. För svenska medborgare som blir utsatta för brott skall ambassader
och konsulat i första hand bistå med hjälp till självhjälp. För svenska
medborgare som råkar ut för våldsbrott i utlandet är det alltså svårare att
få hjälp från staten enligt de nu aktuella bestämmelserna jämfört med om
medborgaren står anklagad för brott.
Ett problem som särskilt har uppmärksammats är våldsbrott mot unga
kvinnor. Enligt Brottsofferjourernas Riksförbund ökar våldtäkterna mot
svenskor utomlands. Varje våldtäktsfall, vare sig det äger rum inom eller
utom Sverige, är en stor tragedi för den som drabbas. Om brottet äger rum
utomlands, kan offrets situation vara särskilt besvärlig genom att det kan
vara svårare att få juridisk, ekonomisk och psykologisk hjälp.
15
Det händer naturligtvis också att ungdomar blir utsatta för våldsbrott i Prop. 1990/91: 78
andra sammanhang, t. ex. i samband med rån. Även i dessa fall kan det
vara svårt att få adekvat hjälp.
Som jag tidigare nämnt finns i Sverige en ideell rikstäckande organisa-
tion till stöd för brottsoffer, Brottsofferjourernas Riksförbund. Förbundet
samarbetar med den internationella organisationen The European Forum
for Victim Services. I vissa länder kan brottsoffer få stöd och praktiska råd
på platsen av de nationella brottsofferjourerna.
De lokala brottsofferjourerna i Sverige stöds lokalt. Våldskommissionen
(Ju 1989:05) har i sitt nyligen avlämnade betänkande (SOLJ 1990:92)
Våldsbrott och brottsoffer påpekat att jourerna fyller en viktig uppgift och
förordar att de stöds genom statliga och kommunala bidrag. Även Riksför-
bundet för kvinnojourer i Sverige, ROK.S, samt lokala kvinnojourer kan ge
stöd åt våldtagna kvinnor. År 1989 tillsatte regeringen en arbetsgrupp for
frågor som rör våld mot kvinnor. Arbetsgruppen skall bl. a. undersöka hur
samhällets stöd till utsatta kvinnor kan stärkas och hur samarbetet i dessa
frågor mellan olika myndigheter och organisationer kan förbättras. Grup-
pen väntas redovisa sitt arbete inom kort.
Inom justitiedepartementet har frågan om rättshjälp till brottsoffer i
angelägenheter som behandlas utomlands uppmärksammats. I justitiede-
partementets regi hölls nyligen en hearing angående behovet av rättsligt
bistånd till dem som drabbas av våldsbrott utomlands. Frågan bereds nu
vidare inom regeringskansliet. Frågan har också uppmärksammats i riks-
dagen (jfr 1990/9 l:JuU4, rskr. 16).
Enligt min mening är det dessutom nödvändigt att utrikesdeparte-
mentet gör en översyn av vilka svårigheter svenska medborgare som ut-
sätts för brott i utlandet har. För att ta till vara den kunskap som finns
inom utrikesförvaltningen när det gäller problem vid ungdomars resande i
utlandet bör en inventering av de problem man inom utrikesförvaltningen
kommit i kontakt med göras. Översynen bör leda fram till att lämpliga
åtgärder vidtas for att ge de offer som utsätts för brott utomlands ett bättre
skydd samt förslag till lämpliga åtgärder som kan vidtas från ambassaders
och konsulatens sida vid fall där svenska medborgare blir utsatta för
våldsbrott.
Socialstyrelsens folder ”Pass Upp!” är välkänd bland ungdomar och
delas ut till dem som reser utomlands. Socialstyrelsen föreslår i sitt re-
missvar att denna kompletteras med information om vad som händer när
ungdomar blir utsatta för brott utomlands. Jag anser att detta förslag bör
genomföras.
Jag har i dessa frågor samrått med justitieministern, utrikesministern
och vad avser den sistnämnda frågan med statsrådet Lindqvist.
16
Min bedömning: Konsumentskyddet i samband med resor bör över-
vägas ytterligare i syfte att förstärka skyddet särskilt för ungdomar.
Resegarantilagens (1972:204) tillämpningsområde bör inte utvid-
gas till verksamhet som inte är yrkesmässig.
Försäkringsskyddet för barn och ungdomar bör inte särskilt ses
över eftersom den allmänna sjukförsäkringen gäller i princip gene-
rellt i Sverige och utan åldersgränser.
Ett informationspaket som tar upp de hälsorisker och droger som
ungdomar möter när de deltar i ungdomsutbyte skall tas fram.
Frågan om ett resecentrum för ungdomar skall utredas.
Kommitténs förslag: Överenstämmer delvis med min bedömning. Kom-
mittén har dock föreslagit att en förteckning över särskilt reklamations-
drabbade företag ges ut. Vidare föreslås att en översyn av resegarantilagen
görs, med syfte att se om den även skall omfatta verksamhet som inte är
yrkesmässig och att en populärversion av resevillkoren ges ut. Dessutom
föreslår kommittén att riksförsäkringsverket får i uppdrag att se över för-
säkringsskyddet för barn och ungdomar. Svenska sjukförsäkringsregler bör
anpassas så att de omfattar även utländska ungdomar som arbetar i Sverige
under kortare perioder och att en heltäckande reseförsäkring inkluderas i
Ungdomskortet (betänkandet s. 86 och 97 — 99).
Remissinstanserna: Instämmer i huvudsak med kommitténs förslag.
Kommerskollegium anser att resegarantilagens tillämpningsområde inte
bör utvidgas. AIDS-delegationen föreslår att frågan om ett resecentrum
utreds. Socialstyrelsen föreslår att styrelsen ges i uppdrag att ta fram ett
informationspaket. Konsumentverket, allmänna reklamationsnämnden
och kommerskollegium avstyrker förslaget om en förteckning över rekla-
mationsdrabbade reseföretag. Riksförsäkringsverket avstyrker förslaget
om en särskild översyn av försäkringsskyddet.
Nuvarande forhållanden: Det finns sedan många år ett utbyggt konsu-
mentskydd på reseområdet. Det omfattar bl. a. marknadsföring, avtalsvill-
kor, ekonomiska säkerheter och möjligheter till tvistlösning.
Konsumentverket träffade år 1975 en överenskommelse med Svenska
Resebyråföreningen och Researrangörsföreningen i Skandinavien om all-
männa resevillkor för sällskaps- och gruppresor. Resevillkoren har under
lång tid varit föremål för förhandlingar mellan Konsumentverket och
Resebranschen. Konsumentverkets förhandlingar med resebranschen har
bl. a. föregåtts av ett nordiskt samarbetsprojekt. Den 14 december 1990
träffade Konsumentverket å ena sidan och Svenska Resebranschens Riks-
förbund, Researrangörsföreningen i Sverige, Bussresearrangörsföreningen
samt Föreningen IT-arrangörer å andra sidan en överenskommelse om nya
allmänna resevillkor. Resevillkoren gäller även resor som arrangeras för
ungdomar.
Enligt resegarantilagen (1972:204, ändrad senast 1988:208) skall varje
arrangör som yrkesmässigt anordnar en utomnordisk sällskapsresa ställa
Prop. 1990/91:78
17
ett visst belopp som säkerhet. Säkerheten får tas i anspråk för återbetal- Prop. 1990/91: 78
ning om resan blir inställd eller ersättning om den avbryts i förtid. Säker-
hetens storlek bestäms med hänsyn till verksamhetens art och omfattning.
Enligt lagens nuvarande utformning behöver inte arrangörer ställa garanti-
er som ordnar enstaka resor för en mindre krets, t. ex. om en lärare ordnar
klassresa.
EFTA-länderna befinner sig för närvarande i en omfattande integra-
tionsprocess. Målet är att skapa ett europeiskt samarbetsområde, EEA, där
samtliga EGs och EFTAs medlemsländer skall ingå. Ett led i denna process
är att EFTA-ländema skall anpasssa sin lagstiftning till de delar av EGs
regelverk som parterna gemensamt definierat som relevanta. Till detta
räknas det nyligen antagna direktivet om sällskapsresor.
EG-direktivet behandlar huvudsakligen arrangörens informationsplikt,
kontraktsförhållandet mellan parterna, tvistlösning och arrangörens eko-
nomiska ansvar i förhållande till resenären. Resebeskrivningar i kataloger,
broschyrer m.m. är i princip bindande för arrangören. Det finns även
bestämmelser beträffande arrangörens möjlighet att ändra priset samt
konsumenternas rätt till återbetalning.
Inom justitiedepartementet övervägs för närvarande vilken lagstiftning
som erfordras för att få till stånd en anpassning till EGs direktiv. Enligt
vad jag har inhämtat från justitieministern avser hon att till våren 1992
förelägga regeringen ett förslag till proposition i ämnet. Också resegaranti-
lagen berörs av EGs direktiv om sällskapsresor. Kommerskollegium har
därför initierat en genomgång av de krav på förändringar i resegaranti-
lagen som detta aktualiserar. I detta sammanhang kommer kollegiet också
att överväga behovet av justeringar i reglerna om säkerheternas storlek
mot bakgrund av bl. a. att det inträffat att arrangörer inte har ställt tillräck-
lig säkerhet med följd att resenärerna inte kunnat få full ersättning när
arrangören gått i konkurs.
Konsumentskydd vid ungdomsresor
Genom att resa på egen hand skaffar sig ungdomar nya erfarenheter och
ökade kunskaper om förhållanden i andra länder. Oftast ger utlandsresor-
na ungdomarna mycket positiva upplevelser men de är särskilt utsatta när
det finns brister i researrangemangen. Ungdomskommittén har pekat på
en rad åtgärder som man anser kan vidtas för att förbättra förhållandena.
Min bedömning är att konsumentskyddet när det gäller sällskapsresor och
gruppresor bör kunna förbättras generellt.
För många ungdomar är språk- och konfirmandresor den första resan
utomlands på egen hand. Dessa resor ger många positiva erfarenheter men
kan även medföra problem. Oftast är det familjevistelsen som inte uppfyl-
ler förväntningarna. Eleverna får inte utlovad inkvartering, det brister i
mathållningen m. m.
Problem med bl. a. familjevistelsen förekommer även i viss utsträckning
vid gymnasiestudier utomlands. Enligt uppgift från en arrangör brukar
18
ungefär en av fem elever vilja byta familj och omkring tre procent avbryter Prop. 1990/91: 78
sin vistelse i förtid. Nästan alla arrangörer har i en överenskommelse med
konsumentverket förbundit sig att följa vissa regler vid anordnandet av
ettårsvistelser utomlands. Bestämmelserna innebär bl. a. att arrangören
noggrant skall pröva sökandens och värdfamiljens lämplighet och motiva-
tion för vistelsen, ett förberedelse- och uppfoljningsprogram skall finnas
för eleven, en kontaktperson skall finnas inom rimligt avstånd från värdfa-
miljen m. m.
Elever som avbryter sin vistelse skall ha rätt att få hemresan bekostad.
Förutom problem med utredningarna vid placeringen kan deltagarnas
ungdom och bristande kunskaper om sina rättigheter innebära svårigheter
i fråga om att få ut ersättning for brister i arrangemangen. Konsu-
mentverkets överenskommelser ger en god vägledning om vilka krav som
kan ställas på arrangemangen. Det är dock svårt att kontrollera att över-
enskommelserna följs. Det finns dessutom få sanktionsmöjligheter mot
den arrangör som bryter mot överenskommelsen.
Ett uppmärksammat problem har varit sportlovsresorna till Alperna.
Skidresebranschen upplever under sportloven en kort och intensiv högsä-
song med extrainsatta bussar och tillfälliga inkvarteringar. Detta har lett
till problem för resenärerna, i form av bristande erfarenhet hos rese-
ledarna, osäkra bussar och dålig inkvartering.
Även ungdomarna själva har ställt till problem. Rapporter har kommit
om svenska ungdomar som uppträtt störande främst i Österrike och
Frankrike. Arrangörerna har inte det formella ansvaret for resenärernas
uppträdande, men eftersom de genom sina reseledare har den dagliga
kontakten med resenärerna har de störst möjlighet att påverka deras
uppträdande.
Det har förekommit kontakter mellan researangörerna och konsu-
mentverket vad gäller de problem som jag diskuterat ovan, bl. a. när det
gäller skid- och språkresor. Jag utgår ifrån att konsumentverket även
fortsättningsvis kommer att diskutera dessa frågor med branschen.
Resegarantilagens tillämpningsområde m. m.
Som jag har redovisat pågår redan överväganden om lagstiftning angående
förhållandet mellan researrangör och resenär och om ändring av säkerhe-
ternas storlek enligt resegarantilagen. Enligt min mening bör de förslag
ungdomskommittén lämnat i dessa avseenden prövas i dessa samman-
hang.
På en punkt vill jag redan nu kommentera kommitténs förslag om
ändringar i resegarantilagen, nämligen om den skall omfatta även verk-
samhet som inte är yrkesmässig. Denna fråga behandlades i samband med
att vissa ändringar i resegarantilagen infördes år 1985. Föredragande stats-
rådet anförde att med utgångspunkt i de erfarenheter som då vunnits av
lagens tillämpning och med hänsyn till kontrollsvårigheter borde säkerhet
ställas endast av den som driver yrkesmässig verksamhet (prop.
1984/85:214 s. 10 f). De fåtal resor som faller utanför lagens tillämpnings-
område är oftast inget problem från konsumentsynpunkt. Enligt min me-
19
ning har inga nya skäl framkommit som talar för att lagens tillämpnings- Prop. 1990/91: 78
område bör utvidgas så att den omfattar icke yrkesmässig verksamhet.
Försäkringsskyddet för ungdomar
Den allmänna sjukförsäkringen gäller i princip generellt i Sverige och utan
åldersgränser. Enligt min mening finns det inte skäl att frångå denna
princip genom att inom det allmänna försäkringssystemet överväga sär-
skilda försäkringsregler för vissa åldersgrupper.
Vad gäller reseförsäkring i ungdomskortet så är det upp till Stiftelsen för
internationellt ungdomsutbyte att besluta om den olycksfallsförsäkring
som redan i dag finns i ungdomskortet skall utökas.
Information om hälsorisker, droger m. m.
Socialstyrelsen och andra statliga myndigheter samt skolan och landsting-
en har ett ansvar för att frågor om hälsorisker och droger i samband med
utlandsresande integreras i deras ordinarie arbete.
Socialstyrelsen tar i sitt remissvar upp problemet med att nästan alla
elever som reser på utlandsstudier till USA och Australien kommer i
kontakt med narkotika och att några tyvärr fastnar i missbruk. Socialsty-
relsen bör därför, enligt eget förslag, ges i uppdrag att framställa ett
informationspaket som rör de problem angående hälsa, alkohol och droger
som ungdomar möter när de deltar i ungdomsutbyte. Detta bör ske i
samarbete med de ungdomsorganisationer som är engagerade i ungdoms-
utbyte.
Utan kunskap om sexuellt överförda sjukdomar och hur man skyddar
sig mot dem är risken betydande att man smittas. Allt fler svenskar smittas
av HIV i samband med utlandsresor och mycket tyder på att det i framti-
den kommer att bli många som drabbas.
Okunnighet om den kultur man vistas i är ofta en bidragande orsak till
de problem som resande ungdomar kan drabbas av. Det kan gälla smitto-
risker likväl som våld och brott. Förstår man inte landets normsystem och
synsätt i fråga om moral, sexualitet och könsroller är det lätt att bli
missförstådd eller hamna i situationer utanför den egna kontrollen.
För att sprida kunskaper om andra länders kultur spelar ungdomsorga-
nisationerna och kanske i särskilt hög grad invandrarungdomarnas egna
organisationer en stor roll. Dessa organisationer har en naturlig och direkt
kontakt med ungdomar.
Resecentrum
Ett sätt att lämna information om ovanstående områden samt om ung-
domsutbyte och ungdomsresande som sådant, bör frågan om ett resecent-
rum för ungdomar utredas. Ett resecentrum skulle vara en samverkan
mellan resebranschen, Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte och
olika frivilligorganisationer.
Resebranschen har redan i dag stora ekonomiska intressen i ungdomars
20
resande. Det borde finnas ett intresse for att verksamheten utvecklas. Prop. 1990/91:78
Vidare bör resebranschen vara intresserad av att förebygga problem som
drabbar eller orsakas av svenska ungdomar. Det sker genom att ungdomar
och ledare är väl förberedda inför resan och det land man besöker.
Ett resecentrum skulle kunna innehålla information om utbytesmöjlig-
heter och resmål, lämpliga reseförberedelser, specialutställningar m.m.
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte bör därför utreda om det
finns förutsättningar för att starta ett resecentrum. Jag har av AIDS-
delegationen inhämtat att de är intresserade av att medverka till att en
sådan utredning genomförs. Ett krav är därvid att ett resecentrum blir
möjligt att driva utan tillskott av skattemedel.
Jag har i frågor som berörs i detta avsnitt samrått med justitieministern
och med statsrådet Lindqvist.
Jag hemställer att regeringen
1. föreslår riksdagen
att till Stöd till internationellt ungdomssamarbete för budgetåret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 4050000 kr. (avsnitt 2.2),
2. bereder riksdagen tillfälle
att ta del av vad jag anfört i det föregående om behovet av åtgärder för
att främja internationellt ungdomsutbyte och om den inriktning som dessa
åtgärder bör få (avsnitt 2.2 —2.4).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för
den åtgärd och det ändamål hon hemställt om.
21
Brottsförebyggande rådet,
Styrelsen för internationell utveckling,
Riksförsäkringsverket,
Socialstyrelsen,
Statens handikappråd,
AIDS-delegationen (S 1985:B),
Statens järnvägar,
Skolöverstyrelsen,
Universitets- och högskoleämbetet,
Statens kulturråd,
Arbetsmarknadsstyrelsen,
Statens invandrarverk,
Rikspolisstyrelsen,
Konsumentverket,
Allmänna reklamationsnämnden,
Resegarantinämnden,
Statens ungdomsråd,
Barn-och ungdomsdelegationen (Ju 1983:01),
Svenska kommunförbundet,
Svenska institutet,
Svenska kyrkan i utlandet,
Sveriges riksidrottsförbund,
Landsorganisationen i Sverige (LO),
Tjänstemännens centralorganisation (TCO),
Sveriges akademikers centralorganisation (SACO),
Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsrådet för Sveriges ungdomsorganisationer,
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte,
Svensk volontärverksamhet,
Brottsofferjourernas Riksförbund,
Riksförbundet för sexuell upplysning.
Därutöver har följande yttrat sig över betänkandet:
Svenska Missionsförbundets Ungdom,
Folkpartiets Ungdomsförbund,
AFS Interkulturell utbildning,
Svenska Frisksportförbundet,
Youth for understanding,
Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund.
Följande har beretts tillfälle att yttra sig, men avstått:
Delegationen för invandrarforskning (A 1983:03),
Sveriges Turistråd,
Statens arbetsgivarverk,
Delegationen för jämställdhetsforskning (A 1983:01),
Landstingsförbundet,
22
De handikappades Riksförbund,
Handikappförbundets Centralkommitté,
Researrangörsföreningen i Sverige,
Svenska resebranchens förening.
Prop. 1990/91:78
Bilaga 1
23
Lissabon den 20 — 21 september 1990
Konferensen...
37. ... anser att ungdomsrörlighet som bygger på interkulturell insikt och
fördjupad mellanfolklig förståelse bidrar till den unga generationens per-
sonliga och sociala utveckling, vilket även gäller samhället i stort, och att
företeelsen därför bör uppmuntras och bli en möjlighet som står alla unga
människor till buds;
38. ... har i åtanke den vikt som de tidigare konferenserna for europeiska
ministrar med ansvar för ungdomsfrågor redan har lagt (första konferen-
sen, rekommendationerna 27-31; andra konferensen, avd. 2.2) vid främ-
jandet av internationellt ungdomsutbyte och den väsentliga roll som ung-
domsorganisationerna spelar i detta avseende;
39. ... anser att definitionen för varje respektive nationell ungdomspoli-
tik bör ha en europeisk dimension och att den följaktligen bör framhålla
vikten av ungdomars möjlighet att röra sig över gränserna;
40. ... är medveten om att denna konferens bör starta en process inom
Europarådet för överläggningar om internationella juridiska verktyg och
liknande i specifika frågor;
41. ... välkomnar det vidgade ungdomsutbytet från och till Central- och
Östeuropa som den senare tidens stimulerande händelser har lett till;
42. ... är dock medveten om att denna ungdomsrörlighet från Central-
och Östeuropa innebär nya grepp och förpliktelser;
43. ... understryker det faktum att endast en koordinerad policy mellan
Europarådet och EG kan avlägsna hindren för ungdomsutbyte och påmin-
ner om första och andra konferensens rekommendationer om att EGs
utbytesprojekt bör vara tillgängliga för ungdomar som är medborgare i de
länder som har skrivit under den europeiska kulturkonventionen;
44. ... är medveten om de administrativa och lagmässiga svårigheter som
unga män och kvinnor fortfarande möter när de engagerar sig i långvariga
ideella projekt utomlands;
45. ... ger sin erkänsla för värdet av vissa initiativ som redan har tagits i
syfte att ge förmåner och lättnader för resande ungdom inom ramen för
systemet med ”ungdomskortet”, Youth Card;
Prop. 1990/91:78
Bilaga 2
24
46. ... har i åtanke Recommendation No. R (90) 7 utfärdad av Europarå-
dets Committee of Ministers beträffande information och rådgivning for
ungdomar i Europa;
47. ... är medveten om att utvecklingen av ungdomsrörligheten sker
genom en fortlöpande dialog mellan beslutsfattare, förmedlare och ungdo-
mar, och särskilt då de organisationer som fungerar som ungdomens
språkrör;
48. ... har i åtanke den policy som definierades av Europarådet under
kampanjen NordSyd och är medveten om nödvändigheten av att tillvarata
de erfarenheter som vunnits och att utveckla parallell utbytesaktivitet på
temat NordSyd;
49. ... är medveten om vikten av frivilligorganiserade aktiviteter i ett
demokratiskt och pluralistiskt samhälle och har i åminnelse EYCs och
EYFs roll i utbildningen av ledare för ungdomsorganisationer, särskilt
genom interkulturell utbildning;
50. ... REKOMMENDERAR EUROPARÅDETS COMMITTEE OF
MINISTERS:
51. — att i de kommande årens mellanstatliga åtgärdsprogram inkludera
utarbetandet av internationella juridiska eller andra verktyg för ungdoms-
utbytesverksamhet baserad på de principer som anges i bilaga till detta
dokument, med betoning på det faktum att, förespråkande detta arbete,
endast ett internationellt instrument med laga giltighet kan ge tillräckliga
garantier för att säkra genomförandet av harmoniserade åtgärder för att
främja ungdomsutbytesverksamheten inom ramen för en europeisk ung-
domspolitik;
52. — att främja utbytesverksamhet till förmån för personal och expertis
genom kollegiala utbytesprogram, särskilt genom utväxling av arbetsmeto-
der och tekniker som de olika byråerna och serviceorganen tillämpar, samt
genom praktikantperioder inom tillämpliga serviceorgan i de länder som
undertecknat den europeiska kulturkonventionen;
53. — att stödja de ansträngningar som Europarådets generalsekreterare
lägger ned på att undersöka möjligheterna till samverkan mellan European
Youth Cards Conference och Europarådet;
— att i detta syfte invitera de berörda regeringarna och experterna inom
de organisationer eller organ som administrerar systemet med ungdoms-
kortet, som ger ungdomar möjlighet till förmånligt resande, till ett möte
med målsättningen att diskutera de tekniska förutsättningarna för ett
delavtal inom Europarådet, eller annat lämpligt institutionellt medel för
att främja koordineringen och harmoniseringen av deras respektive verk-
samhet samtidigt som de berörda byråernas autonomi bibehålies;
54. ... REKOMMENDERAR DEN PERMANENTA KONFERENSEN
FÖR EUROPEISKA LOKALA OCH REGIONALA MYNDIGHETER:
55. — att fortsätta sin verksamhet inom ramen för New European Jour-
neymen med anledning av utbytesverksamhetens stora betydelse för ut-
bildningen av unga arbetare samt dess viktiga roll i deras sociala och
yrkesmässiga integrering;
Prop. 1990/91:78
Bilaga 2
25
56. ... REKOMMENDERAR MINISTRARNA DE LÄNDER SOM Prop. 1990/91:78
UNDERTECKNAT DEN EUROPEISKA KULTURKONVENTIONEN Bilaga 2
ATT MAN ANVÄNDER TIDEN FRAM TILL DESS DESSA INSTRU-
MENT UTARBETATS OCH TRÄDER I KRAFT TILL ATT
58. — att göra rörlighet över gränserna möjlig och tillgänglig for alla
ungdomar, oavsett ekonomiska, sociala eller geografiska omständigheter
och oavsett utbildningsnivå eller grad av yrkesutbildning, och att i synner-
het erkänna och främja ungdomsorganisationernas uttalade roll inom ung-
domsutbytesverksamhet genom att i första hand, direkt eller indirekt, öka
stödet till desamma;
59. — att förstärka samarbetet mellan de europeiska regeringarna i syfte
att undanröja hindren för ungdomsrörlighet;
60. — att undvika särbehandling på basis av nationalitet i strid mot
principerna om likvärdig behandling och att uppmuntra genomförandet
av åtgärder som tillåter unga besökare involverade i utbytesverksamhet att
så långt som möjligt åtnjuta samma förmåner som landets egen ungdom;
61. — att inrätta ett europeiskt program för unga volontärers långtids-
engagemang utomlands;
62. — att ombesöija att den relevanta informationen är tillgänglig för alla
ungdomar, liksom för berörda lokala, regionala och nationella myndighe-
ter, så att Europarådets rekommendation R (90) 7 träder i kraft i sin
helhet;
63. — att erbjuda och stödja utbytesprojekt samt projekt som sörjer för
mottagning, inkvartering och samhällskulturellt innehåll av fastställd kva-
litet;
64. — att försäkra sig om kvalitativ uppföljning av alla utbytesprogram i
syfte att maximera det positiva utfallet samt att försäkra sig om att över-
ensstämmelse mellan unga människors strävan och programmens målsätt-
ningar föreligger;
65. — att utveckla utbytesprojekt som gör det möjligt för varje ung män-
niskas kulturella särprägel att blomstra i en gemensam, europeisk gro-
grund;
67. — att i varje land inrätta en samordningsfunktion med ansvar för att
på nationell och europeisk nivå samla in och tillgängliggöra information
rörande främjandet av ungdomsutbytesverksamhet och relevanta initiativ;
68. — att stödja ungdomsorganisationernas initiativ gällande utbytes-
verksamhet och att samråda med och/eller knyta dem till utarbetandet,
genomförandet och utvärderingen av projekt som arrangeras av
samhällsinstitutioner eller liknande inrättningar;
69. — att genomföra och/eller utveckla utbytesprogram som är speciellt
anpassade för missgynnade och/eller handikappade ungdomar, inklusive
26
ungdomar på glid; så långt som möjligt skall dock dessa grupper i första
hand integreras i icke specialiserade program;
70. — att utforma eller utveckla former för mottagnings, inkvarterings-
och samhällskulturella faciliteter som främjar genomförandet av ung-
domsprojekt och interkulturellt utbyte som är så strukturerade att de är
ekonomiskt överkomliga för alla ungdomar;
71. — att stödja utarbetandet av lämpliga språkkurser för arrangörer,
medlemmar i ledningsgrupper, personal på informations- och rådgivande
byråer och deltagare i utbytesprojekt;
72. — att främja och stödja utbildningsplaner som syftar till att höja
kvaliteten på utbytesprojekt och som riktar sig till arrangörerna, medlem-
marna i ledargrupper, personalen på informations- och rådgivande byråer
— yrkesanställda eller volontärer samt deltagarna själva. Att dessutom
främja utbyte av personal och experter genom kollegiala utbytesprogram,
och i synnerhet då genom utväxling av och diskussioner om den varieran-
de arbetsuppläggning och teknik som olika byråer och serviceinrättningar
tillämpar, samt genom praktiska tjänstgöringsutbyten mellan aktuella ser-
viceorgan i de länder som undertecknat den europeiska kulturkonven-
tionen;
73. — att stödja systemet med ”ungdomskortet” som samarbetsform för
främjandet av ungdomars möjlighet att röra sig över gränserna genom de
förmåner och faciliteter, särskilt av ekonomiskt slag, som kortet innebär;
74. — att vidta lämpliga administrativa steg för att eliminera de juridis-
ka, administrativa och ekonomiska hinder som ungdomar möter i såväl
hemlandet som utomlands — dock utan att kompromettera lagstift-
ningens allmänna syfte — som idag skapar sådana barriärer, samt att
granska förutsättningarna att förse ungdomar som deltar i utbytesprojekt
med ett lämpligt persondokument som skulle undanröja dessa hinder;
75. — att betrakta unga volontärers solidaritetsaktioner som utbytesverk-
samhet samt att genom legala, administrativa och ekonomiska åtgärder
främja och underlätta andra aktiviteter som unga frivilligarbetande bedri-
ver utomlands, som t. ex. inom det sociala -, utvecklings- och miljöskydds-
området;
76. — att främja, utveckla och stödja prioriterade utbytesprojekt med
länder i Central- och Östeuropa som siktar på att främja breddade kunska-
per om föreningesliv grundat på demokrati och pluralism, att sammanstäl-
la praktiska rön och att underlätta dialogen mellan alla organ som repre-
senterar ungdomar på europeisk nivå;
77. — att fortsätta ansträngningarna att genomföra de målsättningar som
definierats inom ramen för Europarådets NordSydkampanj, som lägger
vikt vid utbytesprojekt med syfte att lära upp ungdomsledare från syd-
europeiska länder, liksom vid ekonomisk, social och kulturell utvecklings-
verksamhet som organisationer eller unga europeiska frivilligarbetande
bedriver i Sydeuropa. Dessa aktioner bör utvecklas inom ramen för och
med stöd av Europarådets European Centre for Global Independence and
Solidarity, där alla berörda parter är representerade och har rätten att
föreslå initiativ, inklusive ungdomsorganisationernas koordinerande or-
gan.
Prop. 1990/91:78
Bilaga 2
27
Inledning
Med uttrycket ”utbyte” avses här varje utlandsvistelse som är ägnad att ge
utbildning och att främja internationell förståelse genom interkulturellt
kunskapsutbyte. Termen inkluderar individuella eller kollektiva projekt,
inklusive ungdomsutbytesverksamhet, som arrangeras i ett eller fler värd-
länder, och som:
I. främjar skol, universitets- eller språkutbildning;
II. främjar frivilligarbete, praktik, interkulturellt kunskapsutbyte samt
kultur- och sportevenemang;
III. främjar genomförandet av projekt med sociokulturella, fritidsmässi-
ga, miljöskyddande eller samarbetsutvecklande syften;
IV. främjar tillkomsten av eller deltagandet i konstnärliga eller kulturella
evenemang.
Uttrycket omfattar inte avflyttning som innebär att människor stadigva-
rande flyttar till ett annat land (folkförflyttning) och vistelser i det egna
hemlandet, och exkluderar likaså alla former av avlönat arbete. Yrkes-
praktik kan komma att omfattas av denna definition så länge som den står
för konkreta erbjudanden och reella lärlingsprogram. För unga ”au pairs”,
har Europarådet just för denna typ av verksamhet ett särskilt internatio-
nellt instrument.
I länder med federal struktur och där det finns erkända, kulturella
samhällsgrupper, kan denna definition på utbytesverksamhet även tilläm-
pas på utbytesverksamhet bland ungdomar i sådana samhällsgrupper inom
samma land.
Den tid som utlandsvistelsen omfattar kan endast stå i förhållande till
det projekt eller program som äger rum i vistelsens början. Den tid man
spenderar utomlands, som oundvikligen är begränsad, bör sammanfalla
med det individuella eller kollektiva målet för utbytesverksamheten eller
med målsättningarna för utbytesprogrammen.
Varje utbytesprogram bör omfatta trygghetsskydd mot större risker
(långtidsförmåner undantagna), antingen inom ramen av avtal länderna
emellan eller genom tecknande av individuell eller kollektiv försäkring
(allmän försäkringskassa eller privatförsäkring), med ansvarsskydd som
särskilt viktig del.
Slutligen skall denna definition av ungdomsutbyte inte utesluta andra
definitioner som kan tillämpas av enskilda stater eller i internationella
juridiska avtal, som är gynnsammare för ungdomar som deltar i utbytes-
program.
28
Att möjliggöra och göra utbytesverksamhet tillgänglig för alla ungdomar,
oavsett deras ekonomiska, sociala eller geografiska belägenhet eller graden
av utbildning och yrkespraktik.
STRATEGIER:
a) att stödja ideella bilaterala, och i synnerhet multilaterala, utbytes-
projekt med befäst kvalitetsinnehåll som bidrar till interkulturellt
kunskapsutbyte och som helst sköts av ungdomarna själva, eller av
deras föreningar;
b) att minska hindren för ungdomsutbyte, t. ex. genom införandet av ett
lämpligt, särskilt utarbetat persondokument för deltagare i utbytes-
program;
c) att kompensera de ogynnsamma omständigheter som underprivili-
gierade och handikappade ungdomar faktiskt är drabbade av genom
införandet av positiva motåtgärder;
d) att stödja systemet med ”ungdomskort” som ett sätt att främja ung-
domsutbyte genom de förmåner och faciliteter, särskilt då av ekono-
miskt slag, som kortet erbjuder;
e) att uppmuntra länderna att främja utbytesprogram som gör det möjligt
för ungdomar som redan är yrkesverksamma att delta i ett kulturellt
eller socialt projekt under en sabbatsperiod eller annan form av ledig-
het.
MÅLSÄTTNING:
Att erkänna och främja den uttalade roll som ungdomsorganisationer har
inom området ungdomsutbyte.
STRATEGIER:
a) att räkna med de initiativ som unga människor och deras organisatio-
ner tar och göra det möjligt för dem att delta i förberedelsearbetet och
genomförandet av lokala, nationella och europeiska utbytesprogram;
b) att uppmuntra ungdomsorganisationer att samarbeta med informella
ungdomsgrupper i utarbetandet, förberedandet, ledningen och utvär-
deringen av utbytesprojekt.
MÅLSÄTTNING:
Att intensifiera samarbetet mellan Europas regeringar i syfte att gradvis
undanröja barriärerna för ungdomsutbytesverksamhet.
Prop. 1990/91:78
Bilaga 2
29
STRATEGI:
Att gradvis få berörda bilaterala och multilaterala avtal, som redan är i
kraft eller som europeiska regeringar är på väg att förhandla om, inriktade
på samstämmighet med Europarådets policy för ungdomars möjlighet att
röra sig över gränserna.
Prop. 1990/91:78
Bilaga 2
(4) PRINCIP: Att uppmuntra varje värdland att främja att unga besökare
som är engagerade i utbytesprojekt behandlas likvärdigt
med landets egen ungdom
MÅLSÄTTNING:
Att undvika alla slags former av diskriminering grundad på nationalitet.
STRATEGI:
Att påbölja en förvandlingsprocess från principen om ren ömsesidighet till
det bredare begreppet om fullständigt likvärdig behandling i lagen genom
vidtagande av lagstiftningsåtgärder, anpassning av lagstiftning eller praxis
och harmonisering av internationella bilaterala avtal.
(5) PRINCIP: Att erkänna unga människors rätt till att på ett lämpligt sätt
få information om möjligheterna att delta i individuella eller
kollektiva utbytesprojekt
MÅLSÄTTNING:
Att göra den relevanta informationen tillgänglig för alla unga människor.
STRATEGIER:
a) att upprätta en koordineringsfunktion i varje land i syfte att på natio-
nell och europeisk nivå bekantgöra och främja nationella, regionala
och lokala program som initierats av myndigheter och/eller av ickes-
tatliga ungdomsorganisationer eller ungdomsgrupper som är engagera-
de i utbytesprojekt;
b) att erbjuda informations- och rådgivande verksamhet i enlighet med
de principer som fastställts i Europarådets rekommendation R (90) 7;
c) att främja införandet av nya teknologier hos informations- och rådgi-
vande byråer och serviceinrättningar för att underlätta att ungdomar
får direkt tillgång till information och råd.
(6) PRINCIP: Att erbjuda och stödja utbytesprojekt och projekt
innehållande mottagnings, inkvarterings- och
samhällskulturella faciliteter av fastställd kvalitet
MÅLSÄTTNINGAR:
a) att säkerställa tillgången på kunnig och kompetent personal som kan 30
organisera, leda och övervaka utbytesprojekt och projekt som innehål-
ler mottagnings, inkvarterings- och samhällskulturella faciliteter av
fastställd kvalitet;
b) att erbjuda ungdomar som är engagerade i utbytesprojekt mottag-
nings- och inkvarteringsmöjligheter med betoning på samhällskultu-
rellt innehåll, som är ekonomiskt överkomliga för ungdomarna i fråga.
Prop. 1990/91:78
Bilaga 2
STRATEGIER:
a) att stödja utarbetandet av lämpliga språkkurser för arrangörer, med-
lemmar i ledningsgrupper, personal på informations- och rådgivande
byråer samt för deltagarna själva;
b) att lära upp ungdomsledare, frivilligarbetande och yrkesverksamma i
syfte att ge dem de färdigheter som behövs for att driva, övervaka,
arrangera, leda och utvärdera utbytesprojekt och projekt innehållande
mottagnings, inkvarterings- och samhällskulturella faciliteter;
c) att regelbundet uppdatera kompetensen hos de målgrupper som om-
nämns under a) och b) enligt ovan;
d) att främja utbyte av personal och experter eller frivilligarbetande med
hjälp av kollegiala program;
e) att göra kriterierna för tillgång till mottagnings- och inkvarteringsfaci-
liteterna mer flexibla;
f) att göra det möjligt för de ungdomar som åtnjuter mottagnings- och
inkvarteringsfaciliteter att aktivt delta i programmen med samhälls-
kulturella aktiviteter;
g) att följa lämpliga riktlinjer som leder till att mottagnings och inkvarte-
ringsvillkoren är sådana att de betingar priser som ungdomar har råd
med.
MÅLSÄTTNING:
Att ge ungdomar tillgångar till en rad fördelar och faciliteter inom område-
na kultur, rekreation, sport och den sociala sfären och att ge dem för-
månspriser avseende försäkring, resande och inkvartering genom ett icke-
kommersiellt kortsystem inom ramen för respektive nationell lagstiftning.
STRATEGI:
Att underlätta en koordinering av samtliga befintliga förmånssystem för
ungdomars resande (fördelar, faciliteter och förmånspriser) i syfte att
harmonisera dessa, att vidga deras giltighet och att göra dem tillgängliga
för ett maximalt antal ungdomar.
31
MÅLSÄTTNINGAR:
Prop.1990/91:78
Bilaga 2
a) att förstärka internationellt samarbete på ungdomsområdet;
b) att underlätta beslutsfattandet;
c) att anpassa utbytesprojekt efter ungdomarnas önskemål.
STRATEGIER:
a) att inrätta jämförbara data samt kompatibla och uppdaterade databa-
ser för ungdomsutbytesverksamheten;
b) att stödja kvalitativa och kvantitativa undersökningar på nationell och
internationell nivå inom de aktuella områdena
c) att bibehålla och förstärka dialogen mellan beslutsfattare, arrangörer
och deltagare i utbytesprogram.
(9) PRINCIP: Att utveckla utbytesprojekt som ger utrymme för varje ungmän-
niskas kulturella särprägel att blomstra i en gemensam euro-
peisk grogrund.
MÅLSÄTTNING:
Att främja interkulturellt liv utan att mångfalden inskränks.
STRATEGIER:
a) att förbereda varje individuellt eller kollektivt utbytesprojekt på så sätt
att mötet med andra kulturer upplevs ge upphov till utveckling istället
för konflikt;
b) att utveckla det interkulturella kunskapsutbytet för att bekämpa före-
komsten av utanförskap och bortdömande;
c) att främja bättre kännedom om historia och geografi genom att stödja
läroplaner som är baserade på en europeisk syn.
(10) PRINCIP: Att göra uppbyggnaden av Europarådets ungdomspolitiska
instanser mer praktiskt inriktad för att vara redo att möta
utbytesutvecklingen i Europa
MÅLSÄTTNING:
Att förstärka strukturen inom European Youth Centre och European
Youth Foundation och öka deras resurser.
STRATEGIER:
a) att inom EYC inrätta en enhet för dokumentation och en data och
informationsbank i syfte att förbättra utbildningen av ledare för ung-
domsorganisationer samt utveckla forskningen kring ungdomsfrågor;
b) att studera förutsättningarna för ett andra European Youth Centre i ett
32
central- eller östeuropeiskt land vilket i första hand bör främja utveck-
ling av föreningsliv och utbildning av ledare för ungdomsorganisatio-
ner. Detta center skulle ha samma prägel som EYC och arbeta i nära
förbindelse med det senare. Det bör vara öppet för alla unga europeer
och bör även påverka utvecklingen av relationerna NordSyd;
c) att inom ramen för European Youth Foundations verksamhet erbjuda
en ytterligt effektivare struktur och ökade resurser för att möjliggöra
för organisationen att ge ekonomiskt stöd till ungdomsutbytesprojekt.
Prop. 1990/91:78
Bilaga 2
33
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 januari 1991. 2
1 Inledning.................................................. 2
2 Föredraganden............................................. 2
2.1 Bakgrund.............................................. 2
2.2 Anslagsfrågor .......................................... 4
Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer............ 5
Stiftelsen för internationellt ungdomsutbyte................ 5
Mål 1: Utbytet breddas.................................. 5
Mål 2: Information och samordning förbättras.............. 8
Mål 3: Ungdomskortet behålls............................ 11
2.3 Underlätta ungdomsutbytet.............................. 12
2.3.1 Arbets-och uppehållstillstånd....................... 12
2.3.2 Visum-och tillståndsfrågor......................... 13
2.3.3 Några andra frågor om internationellt ungdomsutbyte . 14
2.4 Socialt och rättsligt skydd................................ 15
2.4.1 Våld mot ungdomar............................... 15
2.4.2 Konsument-och försäkringsfrågor................... 17
3 Hemställan................................................ 21
4 Beslut .................................................... 21
Bilaga 1 Förteckning över remissinstanserna vid remiss av betänkan-
det (SOU 1990:42) Internationellt ungdomsutbyte........ 22
Bilaga 2 Utdrag ur slutdokument från Europarådets tredje ungdoms-
ministerkonferens i Lissabon i september 1990 ........... 24
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991
34