Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 23 augusti 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Erik Åsbrink
Ett försäkringsbolag kan, efter en lagändring som trädde i kraft den 1
februari i år, använda sina egna fastigheter och tomträtter upp till en viss
del av marknadsvärdet för att täcka försäkringstekniska skulder för liv-
försäkringar. Den bestämmelse i försäkringsrörelselagen (1982:713) som
närmare reglerar till vilken del dessa tillgångar får utnyttjas för detta
ändamål utformades emellertid på ett sådant sätt att vissa fastigheter och
tomträtter inte omfattas av regeln. Som exempel på sådana fastigheter
kan nämnas hotell och idrottsanläggningar. I propositionen föreslås att
försäkringsinspektionen i vaije särskilt fäll skall bedöma till vilket värde
dessa tillgångar får redovisas vid täckande av försäkringstekniska skul-
der.
1 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 7
Förslag till
Lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713)
Prop. 1990/91:7
Härigenom föreskrivs att 7 kap. 9 a § försäkringsrörelselagen
(1982:713) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7 kap.
9 a §*
används för redovisning av försäkringstekniska
i Sverige, dock med undantag för utländska
ansvarighet på grund av de försäkringar som
De tillgångar som
skulder skall finnas
återförsäkringsgivares
övertagits i form av återförsäkring.
Vid redovisning enligt 9 § skall tillgångarna värderas enligt 11 kap.
med de undantag som nämns i tredje och fjärde styckena.
Tillgångar som nämns i 9 §
första stycket 10 får redovisas till
högst den andel av uppskattat
värde eller fästställt pantvärde som
anges i 9 § första stycket 6 och
endast i den utsträckning fastig-
heterna och tomträtterna inte ut-
nyttjats för pantsättning. För tomt-
rätter får försäkringsinspektionen
bestämma ytterligare begränsningar
enligt vad som sägs i 9 § första
stycket 6.
Tillgångar som nämns i 9 §
första stycket 10 får redovisas till
högst den andel av uppskattat
värde eller festställt pantvärde som
anges i 9 § första stycket 6 och
endast i den utsträckning fastig-
heterna och tomträtterna inte ut-
nyttjats för pantsättning. För tomt-
rätter får försäkringsinspektionen
bestämma ytterligare begränsningar
enligt vad som sägs i 9 § första
stycket 6. För fastigheter och tomt-
rätter som inte omfattas av 9 §
första stycket 6 fastställer försäk-
ringsinspektionen i varje särskilt
fall det värde som får redovisas.
Aktier enligt 9 § första stycket 11 skall redovisas till det lägsta av
det uppskattade värdet av aktierna och det värde som skulle ha fest-
ställts enligt tredje stycket om festigheter och tomträtter ägts direkt av
försäkringsbolaget. Om försäkringsbolaget inte äger samtliga aktier i
fastighetsbolaget, beaktas endast så stor del av fastigheternas värde
som svarar mot aktieinnehavet. Om fastighetsbolaget äger festigheter
och tomträtter såväl i Sverige som i utlandet, beaktas endast de som är
belägna i Sverige.
Med det uppskattade värdet avses det värde som försäkringsbolaget
bestämt på grundval av en särskild värdering.
Som villkor för att tillgångar enligt 9 § första stycket 10 och 11
skall få redovisas till täckande av försäkringstekniska skulder gäller att
till festigheter och tomträtter hörande byggnader är brand försäkrade i
Senaste lydelse 1989:1081.
ett försäkringsbolag som avses i denna lag eller i ett utländskt försäk- Prop. 1990/91:7
ringsföretag med rätt att driva försäkringsrörelse i Sverige.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 augusti 1990
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Engström, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl,
R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson,
Asbrink
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 februari 1990, infördes
en skyldighet för försäkringsbolagen att föra ett register över de
tillgångar som avsatts till att täcka försäkringstekniska skulder för liv-
försäkringar. Bolagen gavs också möjlighet att redovisa sådana försäk-
ringstekniska skulder i egna fastigheter och tomträtter, dock endast upp
till en viss del av marknadsvärdet (7 kap. 9 a § försäkringsrörelselagen,
1982:713). Värderingsbestämmelsen utformades emellertid på ett sådant
sätt att vissa fastigheter och tomträtter inte omfattas av regleringen. Jag
föreslår därför en komplettering i detta hänseende.
Ett utkast till proposition i detta ärende har för yttrande överlämnats
till försäkringsinspektionen, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund,
Folksam och Utländska Försäkringsbolags Förening. Inspektionen,
riksförbundet och Folksam har tillstyrkt förslaget. Utländska Försäkrings-
bolags Förening har inte avgett något yttrande.
Enligt 7 kap. 1 § försäkringsrörelselagen skall i ett försäkringsbolags
balansräkning som skulder tas upp värdet av bolagets åtaganden enligt
ingångna försäkringsavtal. Dessa skulder benämns försäkringstekniska
skulder. I 7 kap. 9 § försäkringsrörelselagen föreskrivs att ett belopp
motsvarande försäkringstekniska skulder för livförsäkring alltid skall
redovisas i vissa angivna slag av tillgångar. Tidigare skulle dessa
tillgångar hållas avskilda från bolagets övriga tillgångar och försäkrings-
tagarna hade panträtt som i handpant i de avskilda tillgångarna till
säkerhet för att bolaget skulle fullgöra sina förpliktelser enligt för-
säkringsavtalen. Genom en lagändring (prop. 1989/90:34, NU14, rskr. Prop. 1990/91:7
93, SFS 1989:1081), som trädde i kraft den 1 februari 1990, upphävdes
reglerna om särskild förvaring och handpanträtten ersattes med en annan
särskild förmånsrätt. Denna förmånsrätt gäller i de tillgångar som ett
försäkringsbolag för in i ett för detta ändamål avsett register. Vidare fick
försäkringsbolagen möjlighet att använda egna fastigheter och tomträtter
till täckande av försäkringstekniska skulder för livförsäkring.
I 7 kap. 9 a § försäkringsrörelselagen föreskrivs att försäkringsbolagen
får redovisa egna fastigheter och tomträtter i registret till högst den andel
av uppskattat värde eller fastställt pantvärde som anges i 7 kap. 9 §
första stycket 6 försäkringsrörelselagen. Enligt denna bestämmelse skall
skuldförbindelser godtas till täckande av försäkringstekniska skulder för
livförsäkring, om bolaget äger säkerhet för skuldförbindelsen genom
panträtt i fast egendom och denna panträtt ligger inom viss del av
egendomens uppskattade värde. I fråga om jordbruks-, bostads-, kontors-
eller affärsfastighet skall panträtten ligga inom 70 procent av fastighetens
uppskattade värde och i fråga om fastighet, som helt eller delvis är
inrättad för industriell verksamhet, inom 60 procent. Motsvarande regler
gäller för tomträtter. Denna lydelse av reglerna infördes år 1979. Dess-
förinnan indelades fastigheterna i, å ena sidan, jordbruks-, bostads-,
kontors- och affärsfastigheter och, å andra sidan, andra fastigheter.
Ändringen innebar att vissa fastigheter inte omfattas av bestämmelsen.
Om det skulle bli aktuellt för ett försäkringsbolag att bevilja lån mot
inteckning i annat slags fastighet än som omfattas av punkt 6, skulle det
vara möjligt att utnyttja denna skuldförbindelse med stöd av punkt 7 (se
prop. 1978/79:165 s. 173). Vid tillämpningen av sistnämnda punkt gör
försäkringsinspektionen i vaije särskilt fåll en bedömning av om och till
vilket värde värdehandlingen kan godtas.
Indelningen i jordbruks-, bostads-, kontors- och affärsfastigheter samt
andra fastigheter infördes år 1966 (prop. 1966:5, L*U 6, rskr. 76, SFS
1966:55). I förarbetena utvecklades inte närmare hur de olika festighets-
begreppen skulle förstås, mer än att till jordbruksfastighet borde kunna
räknas även skogsfästighet.
Till de fastigheter som efter lagändringen år 1979 inte omfattas av
7 kap. 9 § första stycket 6 försäkringsrörelselagen har försäkrings-
inspektionen hänfört bl. a. hotell, idrottsanläggningar och bensinstationer.
Detta innebär att dessa festigheter inte heller omfettas av den värderings-
regel i 7 kap. 9 a § som trädde i kraft den 1 februari i år.
Beträffande de festigheter och tomträtter som sålunda inte omfettas av
bestämmelserna i 7 kap. 9 a § tredje stycket försäkringsrörelselagen
föreslår jag att försäkringsinspektionen i vaije särskilt fell får bedöma till
vilket värde dessa tillgångar högst får redovisas till täckande av
försäkringstekniska skulder för livförsäkringar. Detta överensstämmer i
sak med vad som hittills gällt beträffende dessa slag av festigheter.
Försäkringsinspektionen har i sitt yttrande över det remitterade utkastet
framhållit att det kan vara svårt att åsätta vissa festigheter ett korrekt
värde, nämligen om det inte finns någon alternativ användning för
festigheten eller det inte föreligger något marknadsvärde i egentlig
mening. I sådana fåll kommer inspektionen att lägga stor vikt vid att det Prop. 1990/91:7
sker en noggrann och sakkunnig värdering. Av hänsyn till försäkrings-
tagarnas säkerhet kommer i tveksamma fall det högsta redovisningsbara
värdet för sådana festigheter att festställas med stor försiktighet.
Jag delar inspektionens åsikt att värderingen av nämnda festigheter med
hänsyn till försäkringstagarnas säkerhet måste ske med stor försiktighet.
Jag föreslår att lagändringen skall träda i kraft den 1 januari 1991.
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats
förslag till
lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713).
Jag anser att förslaget är sådant att lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta det upprättade
lagförslaget.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-
den har lagt fram.
gotab 96977, Stockholm 1990