Prop.
1990/91:69
Regeringen förelägger riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifoga-
de utdrag ur regeringsprotokollet den 20 december 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Mona Sahlin
I propositionen föreslås åtgärder inom arbetslivsforskningen som framför
allt syftar till en bättre samordning och organisation.
Förslagen innebär
— att arbetsmiljöfonden får ett ansvar att följa svensk arbetslivsforskning
och tillförs ett vetenskapligt råd
— att arbetslivscentrum omorganiseras till ett renodlat forskningsinstitut
— att användningsområdet för de s. k. MBL-medlen utvidgas
— att informationsverksamheten inom arbetslivsområdet granskas.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 69
Rättelse: S. 4 rad 1 —4 tillkommit och de 3 sista utgår S. 6 rad 1 — 3 tillkommit och de
3 sista utgår S. 14 rad 12 står: till arbetsmiljöfonden Rättat: Utgår
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990.
Närvarande: statsminister Carlsson, ordförande, statsråden Engström,
Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johans-
son, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström,
Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink.
Föredragande: statsrådet Sahlin
Med bemyndigande av regeringen tillkallade dåvarande chefen för arbets-
marknadsdepartementet den 16 november 1989 en särskild utredare för
att lämna förslag till hur arbetslivsforskningen skall bedrivas och vara
organiserad. Utredaren överlämnade i juni 1990 sitt betänkande (SOU
1990:54) Arbetslivsforskning — Inriktning, Organisation, Finansiering.
Till protokollet i detta ärende bör fogas utredarens sammanfattning av
betänkandet som bilaga 1. Betänkandet har remissbehandlats. En förteck-
ning över remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2. Remissyttrandena finns att tillgå i arbetsmarknadsdepartementet
(Dnr AL 4 855/90).
Under senare år har ett antal utredningar genomförts inom arbetslivs-
forskningen. Dessa har framför allt berört arbetslivscentrum. År 1986
granskade riksrevisionsverket (RRV) på regeringens uppdrag arbetslivs-
centrum. 1 rapporten (Dnr 1986:393) Arbetslivscentrum ifrågasatte RRV
verksamhetens omfattning och organisation och föreslog ett antal åtgärder
som skulle effektivisera verksamheten och stärka den vetenskapliga led-
ningen.
År 1987 tillsatte arbetslivscentrums vetenskapliga råd en gransknings-
kommitté som utförde en systematisk utvärdering av centrums verksam-
het inkl, dess vetenskapliga produktion. Kommittén kom bl. a. fram till att
ett utvidgat samarbete med universiteten behövdes för att bygga upp en
forskargemenskap för framtiden. Vidare föreslog kommittén att samarbe-
tet med arbetsmarknadens parter borde stärkas liksom förbindelserna med
andra institutioner inom arbetslivsforskningen.
Därefter har arbetslivscentrum på uppdrag av regeringen redovisat ett
förslag till framtida inriktning av verksamheten. I 1989 års budgetproposi-
tion (prop. 1988/89:100, bil. 12, s. 30) slogs fast att förslaget var en viktig
utgångspunkt vid planeringen av centrums verksamhet under de närmaste
åren.
I det följande redovisar jag mina överväganden med anledning av betän- Prop. 1990/91:69
kandet. Jag begränsar mina förslag till vad utredningen fört fram som rör
arbetsmiljöfonden och arbetslivscentrum. I den mån utredarens förslag i
övrigt kommer att behandlas kommer detta att ske i samband med 1993
års forskningsproposition.
2.1 Sektorsforskning i allmänhet
Sektorsforskning omfattar riktad grundforskning, tillämpad forskning och
utvecklingsarbete inom en samhällssektor.
Med grundforskning avses ett systematiskt och metodiskt sökande efter
ny kunskap och nya idéer utan någon bestämd tillämpning i sikte. Med
tillämpad forskning avses sådant sökande med en bestämd tillämpning i
sikte.
Begreppet sektorsforskning har kommit att användas för att beskriva
sådan forskning som motiveras utifrån en viss samhällssektors eller bestäl-
lares behov av kunskap för att främja vissa ändamål och som finansieras
av sektorn eller beställaren. Inom all forskning finns det behov av både
grundforskning och tillämpad forskning även om tonvikten inom sektors-
forskningen är lagd på den senare.
I den tillämpade forskningen är samhällsrelevansen ett avgörande krite-
rium vid val mellan projekt men avkall får inte göras på kraven på en god
vetenskaplig kvalitet. För att sektorsforskningen skall nå sitt syfte krävs
naturligtvis att forskningsresultat sprids till beslutsfattare och verksamma
i den aktuella sektorn och kan beaktas i den dagliga verksamheten.
I Sverige stöds sektorsforskningen av en stor mängd forskningsfinansi-
erande organ och myndigheter inom de olika departementsområdena.
Varje samhällssektor har därmed ansvar för att bedöma, formulera, initi-
era och finansiera sina egna forsknings- och utvecklingsbehov. Inom ar-
betslivsområdet är forskningsorganen arbetsmiljöinstitutet och arbetslivs-
centrum. Dessutom finns arbetsmiljöfonden vars uppgift bl. a. är att stödja
forskning och utveckling inom arbetslivsområdet.
2.2 Arbetslivsforskning
2.2.1 Arbetslivsforskningens framväxt
Arbetslivsforskning används här som ett samlingsbegrepp för bl. a. forsk-
ning kring fysisk arbetsmiljö, ergonomi, arbetsorganisation, arbetstider
och medbestämmande i arbetslivet.
Arbetslivsforskningen är mångfacetterad och har successivt vuxit fram
sedan 1940-talet då de första instituten med forsknings- och utvecklingsar-
bete på arbetslivets område började sin verksamhet. I samband med det
ökade intresset för demokratisering av arbetslivet under slutet av 1960-
talet inrättade parterna på arbetsmarknaden på skilda avtalsområden sär-
skilda utvecklingsgrupper med uppgift att bedriva forsknings- och utveck- Prop. 1990/91:69
lingsarbete.
Under 1960- och 1970-talen byggdes arbetslivsforskningen ut mycket
kraftigt då nya organ tillkom för att finansiera eller bedriva forskning om
arbetslivsfrågor. Förväntningarna var stora på att arbetslivsforskningen
skulle kunna åstadkomma de praktiska resultat som skulle leda till förbätt-
ringar i arbetsmiljön. I början koncentrerades intresset främst kring de
fysiska arbetsmiljöproblemen.
Det ökade intresset och behovet av underlag för att utforma förebyggan-
de insatser inom arbetsmiljöområdet resulterade i inrättandet av arbets-
medicinska institutet (numera arbetsmiljöinstitutet) år 1966 och av arbe-
tarskyddsfonden (från år 1986 arbetsmiljöfonden) år 1972.
Kostnader för insatser för att förebygga yrkesrelaterad sjukdom och
skada i arbetet kom att betraktas som en produktionskostnad. I samband
härmed beslöts att arbetsmedicinska institutet och arbetarskyddsstyrelsen
till en del skulle finansieras av en arbetsgivaravgift (arbetarskyddsavgif-
ten).
Arbetarskyddsfondens första uppgift blev att genom bidrag stödja sådan
forskning, utbildning och information som kunde motverka uppkomsten
av yrkesskador och annan arbetsmiljöbetingad ohälsa samt förbättra ar-
betsmiljön. Härigenom skulle hälsa och säkerhet i arbetslivet främjas.
I samband med genomförandet av vissa arbetsrättsliga reformer inrätta-
des år 1976 arbetslivscentrum och dess uppgift blev att bedriva och främja
forskning som omfattade medbestämmande- och inflytandefrågor samt
med dessa sammanhängande frågor om arbetsorganisation.
2.2.2 Arbetslivsforskningens organisation och finansiering
Arbetslivsforskningen inom arbetsmarknadsdepartementet finansieras i
dag dels genom en särskild arbetarskyddsavgift enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter, dels över statsbudgeten. Arbetsmiljöfonden är den största
finansiären men andra organ finansierar också viss arbetslivsforskning,
som t. ex. styrelsen för teknisk utveckling, byggforskningsrådet och skogs-
och jordbrukets forskningsråd.
Arbetsmiljöfonden
Arbetsmiljöfonden finansieras genom en del av arbetarskyddsavgiften, för
närvarande 0,35% av den totala lönesumman. Av avgiften går 37% till
arbetsmiljöfonden. Budgetåret 1989/90 uppgick fondens intäkter till 707
milj. kr.
Arbetsmiljöfonden, vars verksamhet regleras i förordningen (1988:731)
med instruktion för arbetsmiljöfonden, har till uppgift att stödja bl. a.
sådan forskning och utveckling samt utbildning och information som kan
motverka uppkomsten av arbetsskador eller i övrigt bidra till en förbättrad
arbetsmiljö. Fonden stöder forskning och utveckling inom hela arbetslivs-
området och frågor om medbestämmande och jämställdhet.
Drygt hälften av fondens medel fördelas efter beslut av regeringen.
Dessa medel används till största delen för den utbildning och information Prop. 1990/91: 69
beträffande medbestämmandelagen som bedrivs av parterna på arbets-
marknaden och till verksamheten med regionala skyddsombud samt till
delfinansiering av arbetsmiljöinstitutets verksamhet. Med medel från fon-
den finansieras också arbetslivscentrums basverksamhet.
Resterande medel fördelas av arbetsmiljöfonden till främst forskning
och utveckling inom hela arbetslivsområdet samt utbildning och informa-
tion. Under budgetåret 1989/90 användes totalt ca 260 milj. kr. av fondens
totala medel till forskning och utveckling.
Arbetsmiljöfonden har inom ramen för sin uppgift att stödja relevant
probleminriktad forskning också i ökad utsträckning kommit att upp-
märksamma behovet av långsiktiga satsningar på kompetens- och kun-
skapsutveckling inom universitet och högskolor, t. ex. genom stöd till
forskartjänster, långsiktiga åtaganden och sammanhållna program inom
prioriterade områden.
Vid sidan av bidragen till arbetsmiljöinstitutet och arbetslivscentrum
ger fonden forskningsstöd till ett flertal program och institutioner. Bland
pågående program kan nämnas programmet för toxikologisk forskning och
programmet Människa-Datateknik-Arbetsliv, det senare i samarbete med
styrelsen för teknisk utveckling. Fonden har även finansierat programmet
Ledning-Organisation-Medbestämmande, det s. k. LOM-programmet och
det s. k. utvecklingsprogrammet.
Ett annat exempel på stöd är fondens programstöd till ett arbetsveten-
skapligt kollegium i Göteborg med medverkan från Chalmers tekniska
högskola och universitet i Göteborg.
Arbetsmiljöfonden har en styrelse bestående av 15 ledamöter. Styrelsen
är i huvudsak partssammansatt. Utöver parterna ingår som ledamöter
också chefen för arbetarskyddsstyrelsen samt en ledamot från arbetsmark-
nadsdepartementet. Fondens kansli leds av en direktör, som under styrel-
sen är ansvarig för den löpande verksamheten.
Arbetsmiljöinstitutet
Arbetsmiljöinstitutet inrättades som ett självständigt forskningsorgan ge-
nom att forskningsavdelningen vid arbetarskyddsstyrelsen bröts ut ur sty-
relsen år 1987. Forskningsavdelningen hade i sin tur sitt ursprung i det
arbetsmedicinska institutet som fördes till arbetarskyddsstyrelsen år 1972.
Institutets uppgifter är enligt förordningen (1988:732) med instruktion
för arbetsmiljöinstitutet att bedriva och främja forskning, utbildning och
dokumentation inom arbetsmiljöområdet i syfte att förbättra arbetsmil-
jön. Institutets forskning finansieras av medel dels från arbetsmiljöfonden,
dels från statsbudgeten, dels från externa projektmedel. Totalt omfattar
institutets budget ca 170 milj. kr./år.
Institutet bildades genom att forskningsavdelningen, biblioteket och den
del av utbildningsenheten som hade hand om externutbildningen, främst
den omfattande grundutbildningen för personal inom företagshälsovår-
den, skildes från arbetarskyddsstyrelsen. Institutet består av 22 forsknings-
enheter samt enheter för bibliotek, information, utbildning och admini- 5
tl Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 69
forsknings- och utbildningsinriktat med stark anknytning till universitet Prop. 1990/91:69
och högskolor, bl. a. genom att professorerna är knutna till berörd fakultet
samt handleder forskarstuderande vid dessa fakulteter. Varje år disputerar
ca fem doktorander som fått sin handledning vid institutet. Totalt har 68
personer disputerat sedan år 1966 varav 51 under de senaste tio åren.
Institutet svarar for en omfattande utbildning av företagshälsovårdens
personal. Årligen driver institutet kurser för företagsläkare, företagssköter-
skor, företagssjukgymnaster, skyddsingenjörer och beteendevetare. Hu-
vuddelen av utbildningen utgörs av längre vidareutbildningskurser. Dessa
anordnas av institutet ensamt eller i samarbete med olika högskolor.
Institutet anordnar dessutom efterutbildningskurser och konferenser inom
arbetsmiljöområdet. För att öka företagshälsovårdspersonalens möjlighet
att snabbt komma in i arbetet anordnas introduktionsutbildning i företags-
hälsovård. Den av institutet anordnade utbildningen i företagshälsovård
uppgick totalt till ca 28 300 elevdagar under budgetåret 1989/90.
Biblioteket, som har tio anställda, är ett s. k. ansvarsbibliotek, vilket
innebär att det har nationellt ansvar för att hålla litteratur inom arbets-
miljöområdet tillgänglig. Biblioteket betjänar också arbetarskyddsverket.
Forskningen inom institutet har bl. a. bedrivits inom sju prioriterade
områden, vilka i huvudsak varit aktuella sedan år 1983. Områdena är
belastningsskador, cancer och genetiska skador, hudsjukdomar, lungsjuk-
domar, olycksfall, elektromagnetiska riskfaktorer och datorn som hjälp-
medel.
Från den 1 juli 1990 har tre nya prioriterade forskningsområden till-
kommit: arbetsmiljön inom sjukvården, god arbetsmiljö för ungdomar
resp, god arbetsmiljö för äldre.
Chef för institutet är en föreståndare och institutet leds av en styrelse
med 17 ledamöter varav åtta representerar arbetsmarknadens parter och
fyra forskarsamhället.
A rbetsli vscentrum
Arbetslivscentrum tillkom år 1976 för att bedriva och främja tvärveten-
skapligt forsknings- och utvecklingsarbete, som rör individer och grupper i
arbetslivet, relationer mellan arbetsmarknadens parter, frågor om infly-
tande i arbetslivet och om arbetsorganisation. Verksamheten regleras i
förordningen (1988:1 138) med instruktion för arbetslivscentrum.
Arbetslivscentrum finansieras av medel från arbetsmiljöfonden. I be-
gränsad utsträckning erhåller centrum också externa projektmedel.
Vid arbetslivscentrums tillkomst förutskickades att det skulle omfatta ca
35 forskare och därtill administrativ personal. I dagsläget omfattar cent-
rum en personal på ca 90 personer, varav ca 30 är fast anställda forskare.
Flera av forskarna är knutna till högskolan som adjungerade professorer.
Arbetslivscentrum delar årligen ut utbildningsbidrag till ca sex doktoran-
der. Dessa är antagna till forskarutbildning vid universitet/högskola.
Arbetslivscentrums forskningsverksamhet är indelad i fyra programom-
råden. Programområde 1 omfattar strukturomvandling och arbetsmark-
nad, demokrati och effektivitet i organisationer. Programområde 2 omfat-
Arbetslivscentrums forskningsverksamhet är indelad i fyra programom- Prop. 1990/91:69
råden. Programområde 1 omfattar strukturomvandling och arbetsmark-
nad, demokrati och effektivitet i organisationer. Programområde 2 omfat-
tar ledning och medbestämmande, kunskap och kompetens resp, arbetsli-
vet och vardagen. Programområde 3 fokuserar arbetsorganisation, ledning
och produktionsteknisk utveckling. Till programområde 4 hör främjan-
deverksamheten som omfattar information, seminarie- och konferensar-
rangemang, förlagsverksamhet m. m.
Arbetslivscentrums bibliotek inrättades år 1978 med uppgift att vara ett
centralt bibliotek på arbetslivsområdet med tonvikt på demokratiserings-
frågor. Biblioteket har i dag något mer än tre helårstjänster. 60% av
utlåningen från biblioteket går till låntagare utanför centrum.
Chef för arbetslivscentrum är en direktör. Av styrelsens tio ledamöter
representerar åtta arbetsmarknadens parter och en forskningen. Vid ar-
betslivscentrum finns ett vetenskapligt råd som är sammansatt av såväl
forskare från centrum som externa forskare.
3.1 Arbetsmiljöfondens ansvar att följa svensk
arbetslivsforskning
Mitt förslag: Arbetmiljöfonden får ett ansvar att följa och hålla sig
löpande informerad om svensk arbetslivsforskning. Detta gäller så-
väl dess kvantitativa och kvalitativa utveckling som samspelet mel-
lan forskningen vid särskilda institut och forskningen vid universi-
tet och högskolor.
Utredarens förslag: Regeringen skall mer entydigt bestämma fondens
kompetens- och ansvarsområde så att fonden dels får ett övergripande
ansvar att följa och stimulera utvecklingen av svensk arbetslivsforskning,
dels får ett uppföljningsansvar för samtliga medel fonden förvaltar.
Remissinstanserna: Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrå-
det, medicinska forskningsrådet, universiteten i Lund, Göteborg och Linkö-
ping tillstyrker förslaget. Arbetsmarknadsstyrelsen, RRV, statens arbetsgi-
varverk, Sveriges personaladministrativa förening, Svenska Arbetsgivareför-
eningen (SAF), Kommunförbundet, Landstingsförbundet och Tjänstemän-
nens centralorganisation (TCO) är också positiva till förslaget.
Styrelsen för teknisk utveckling (STU) anser att det skulle innebära en
alltför stor forskningspolitisk begränsning om arbetsmiljöfonden tilldela-
des rollen som övergripande långsiktigt prioriteringsorgan. STU menar att
samordningen bör ligga inom regeringskansliet.
Arbetslivscentrum delar i princip utredarens uppfattning, men kan inte
se det lämpligt att arbetsmiljöfonden överordnas arbetslivscentrum och
arbetsmiljöinstitutet, vilket kommer att bli fallet om fonden skall biträda
regeringen i forskningspolitiska, programmatiska frågor.
Arbetsmiljöinstitutet avvisar förslaget eftersom det bryter mot det möns- Prop. 1990/91: 69
ter som gäller för övrig forskning i Sverige. Centralorganisationen SACO
kan inte heller biträda förslaget.
Arbetarskyddsstyrelsen är tveksam till att arbetsmiljöfonden skall tillde-
las denna uppgift. Enligt arbetarskyddsstyrelsen måste ansvaret för priori-
teringar i första hand tillkomma forskningens intressenter inom sektorn.
Skälet för mitt förslag: Det är angeläget att det inom arbetslivsforskning-
en finns en sammanhållen, långsiktig forskningspolitik och att övergripan-
de prioriteringar görs inom hela området. Det finns ett stort behov av
övergripande planering och samordning av svensk arbetslivsforskning för
ett så effektivt och ändamålsenligt utnyttjande av forskningsmedlen som
möjligt. Detta är ett ansvar som bör ligga på riksdag och regering.
Emellertid har arbetsmiljöfonden i sin egenskap av huvudfmansiär en
central roll i den framtida utvecklingen av arbetslivsforskningen. Jag delar
utredarens uppfattning så till vida att arbetsmiljöfonden bör få ett ansvar
att följa och fortlöpande hålla sig informerad om svensk arbetslivsforsk-
ning. Härigenom kan fonden skaffa sig en överblick över de samlade
satsningarna inom arbetslivsområdet. I detta ligger inte att fonden skall ha
ett överordnat prioriteringsansvar i förhållande till anora forskningsorgan.
1 fondens ansvar bör ingå att stimulera till ett ökat samarbete mellan
berörda institutioner och högskolor och att följa samt utveckla samverkan
med andra områden t. ex. teknisk, samhällsvetenskaplig och humanistisk
forskning. Sådan samverkan förekommer till viss del redan i dag i form av
gemensamma program, genom samfmansiering och löpande kontakter
med fonden.
Ansvaret för arbetsmiljöfonden att följa svensk arbetslivsforskning stäl-
ler stora krav på fondens organisation. Jag delar utredningens uppfattning
att fondens styrelse bör lägga ökad vikt vid strategiska frågor och vid
planering och prioritering av fondens verksamhet i stort. Det ankommer
emellertid på styrelsen att i sin arbetsordning göra en sådan avvägning.
Det jag nu har anfört och vad jag i det följande kommer att anföra
aktualiserar också en översyn av fondens instruktion och jag avser att
återkomma till regeringen i denna fråga.
Om forskning och utveckling inom arbetslivsområdet skall få önskad
genomslagskraft i svenskt samhällsliv behöver en samordning av dessa
frågor ske mellan flera departement. Detta bör lämpligen planläggas i
samband med arbetet med forskningspropositionerna.
3.2 Kvalitetsfrågor och vetenskapligt råd.
Min bedömning: Arbetsmiljöfondens system för kvalitets- och re-
levansprövning och för utvärdering av de forskningsinsatser som
fonden beslutar om bör utvecklas.
Vid arbetsmiljöfonden bör inrättas ett vetenskapligt råd. Rådet
bör ha en rådgivande och stödjande funktion i övergripande forsk-
nings-och kvalitetsfrågor.
Utredaren: Överensstämmer med min bedömning. Prop. 1990/91:69
Remissinstanserna: Forskningsrådsnämnden pekar på att utvärderingar
skall ingå som ett reguljärt inslag i en forskningsfinansiärs arbete. Huma-
nistisk- samhällsvetenskapliga rådet, medicinska forskningsrådet, universi-
teten i Stockholm, Linköping, Umeå och Lund tillstyrker förslaget och
universitet i Stockholm understryker att rådet måste få en stark ställning.
Socialvetenskapliga forskningsrådet och arbetsmiljöinstitutet anser vis-
serligen att fondens vetenskapliga kompetens bör stärkas men anser det
tveksamt om ett råd med enbart rådgivande funktion kan engagera fors-
karna. Forskarnas medverkan i viktiga policybeslut är ett viktigt instru-
ment för en förtroendefull samverkan med forskningsfinansiärerna, på-
pekar socialvetenskapliga forskningsrådet.
Arbetsmiljöfonden ser positivt på förslaget men hävdar att rådets uppgif-
ter måste begränsas till de forsknings- och kvalitetsfrågor där fondens
kansli anser att behov finns av ytterligare beslutsunderlag. Erfarenheten
visar att ett sådant råd inte kan ersätta ämnesrelaterade vetenskapliga
kvalitetsbedömningar.
Arbetarskyddsstyrelsen anser det angeläget att arbetet hos fonden inte
tyngs av en administrativ överbyggnad som byråkratiserar verksamheten
och fördröjer beslutsprocessen eller tar resurser från den aktiva FoU —
verksamheten.
SACO och Landstingsförbundet stöder förslaget. RRV, Landsorganisa-
tionen i Sverige (LO) och TCO är tveksamma till förslaget. RRV anser att
det finns risk för att rådets roll i styrelsen blir oklar och att det snarare får
en legitimerande roll än en kvalitetshöjande.
TCO anser att det kan uppstå jä vsproblem och LO anser att forskarinfly-
tandet redan i dag är starkt i fondens verksamhet.
Skälen för min bedömning: Kriterierna för en väl fungerande sektors-
forskning är av två olika slag. För det första måste verksamheten inriktas
på frågor som är relevanta för de berörda sektorerna. För det andra måste
forskningen uppfylla krav på god vetenskaplig kvalitet.
Jag anser det viktigt att kvalitetsfrågorna beaktas såväl genom en nog-
grann prövning innan forskning påbörjas som genom en utvärdering av
genomförd forskning. Därutöver kan fonden behöva vetenskapligt stöd i
mer övergripande och strategiska bedömningar.
Tillskottet av utomstående vetenskaplig expertis i samband med den
vetenskapliga prövningen sker i dag främst genom utlåtanden av externa
experter som anlitats för den vetenskapliga granskningen av inkomna
ansökningar. Prövningen av projektens relevans för åsyftat tillämpnings-
fält eller problemområde utövas dels i beredningsförfarandet genom att
ansökningarna som regel remitteras till närmast berörda arbetsmarknads-
parter, dels av huvudorganisationernas och samhällets representanter i
fondens styrelse.
Det måste vara regel att forskningsansökningarna handläggs på ett sätt
som garanterar såväl vetenskaplig kvalitet som praktisk relevans. Det
sektorsfinansierade forsknings- och utvecklingsarbetet skall i första hand
utgå från de utvecklingstendenser och problem som är relevanta för berörd
samhällssektor. Även om samhällsrelevansen sålunda är det avgörande
kriteriet vid val mellan olika projekt får avkall inte göras på kraven på god Prop. 1990/91: 69
vetenskaplig kvalitet.
Behovet av vetenskaplig rådgivning som ett led i det vetenskapliga
granskningsarbetet kan t. ex., utöver det sedvanliga remitteringsförfaran-
det, tillgodoses genom särskilda gransknings- och referensgrupper för vissa
program- och insatsområden med företrädare for forskarsamhället. Såda-
na grupper bör emellertid inte formaliseras till en på förhand fastlåst
modell. Detta gäller även systemet att hantera remisser för fondens projekt-
och programverksamhet. Det bör i detta sammanhang påpekas att flera av
fondens projekt och program inte avser forskning och att en vetenskapligt
inriktad remittering därför inte blir aktuell i dessa fall.
Utvärdering och uppföljning av större satsningar, program m. m. har
också stor betydelse för arbetslivsforskningens utveckling och för arbets-
miljöfondens prioriteringar. Det är därför angeläget att fonden har ett
uppföljningsansvar för de medel som fonden beslutar om. I vilken ut-
sträckning fonden skall följa upp de medel som fördelas efter beslut av
regeringen bör från fall till fall klargöras i regeringsbeslut.
Arbetsmiljöfonden har under senare år strävat efter att bygga upp en
kompetens och skaffa sig erfarenheter inom utvärderingsområdet. Diskus-
sion pågår om en samverkan med andra forskningsfinansiärer i detta
avseende. Jag anser att det är viktigt att system för fortlöpande utvärde-
ringar av större satsningar, t. ex. stora projekt, program, större satsningar
vid universitet och högskolor, vidareutvecklas inom fonden.
Utöver behovet av vetenskaplig expertis i berednings- och utvärderings-
faserna kan fonden behöva vetenskapligt stöd även i sina övergripande och
strategiska bedömningar. En form för detta kan vara inrättandet av ett
vetenskapligt råd, som utredaren föreslagit.
Rådets uppgifter bör i första hand vara att medverka i och ge stöd i
övergripande forsknings- och kvalitetsfrågor. Det kan t. ex. ge värdefulla
bidrag i bedömningen av olika system för kvalitetsprövning, lägga upp
riktlinjer för den vetenskapliga beredningsprocessen, bidra med underlag
och synpunkter för långsiktig och kompetensuppbyggande forskning, för-
stärka samarbetet med forskningsinstitutioner inom och utom landet. Jag
anser däremot inte, i motsats till utredaren, att ett vetenskapligt råd ska
vara en del av berednings- och beslutsprocessen inom fonden. Det kan då
finnas risk att rådets roll gentemot styrelsen blir oklar. Det bör ankomma
på regeringen att utforma de närmare föreskrifterna för inrättandet av ett
sådant råd vid arbetsmiljöfonden.
Mitt förslag: Arbetslivscentrum omorganiseras till ett renodlat
forskningsinstitut.
Utredarens förslag: Huvudförslaget innebär att arbetslivscentrum blir
10
ett renodlat forskningsinstitut med betydligt mindre organisation. De två Prop. 1990/91:69
alternativa förslag som förs fram är dels att arbetslivscentrum och arbets-
miljöinstitutet skall föras samman, dels att arbetslivscentrum skall inord-
nas under universitet eller tekniska högskolan i Stockholm.
Remissinstanserna: Remissinstanserna instämmer huvudsakligen i utre-
darens förordade förslag. Såväl arbetarskyddsstyrelsen, arbetslivscentrum,
arbetsmiljöfonden som arbetsmiljöinstitutet anser att utredarens förordade
förslag är det bästa. Även RR V är positivt till huvudförslaget.
Statens arbetsgivarverk anser beträffande avvecklingen av informations-
och främjandeverksamheten att man måste vara observant på det förhål-
landet att kvalificerad forskningsverksamhet ställer stora krav på informa-
tion om verksamheten och dess resultat.
SACO, LO, Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet föror-
dar också utredarens huvudförslag. TCO har svårt att tillstyrka den krafti-
ga reduceringen av personalstyrkan utan anser att organisationens utform-
ning inte kan bestämmas förrän dess verksamhet och omfattning blivit
fastställd. Ett alltför litet centrum skulle omöjliggöra den tvärvetenskaplig-
het som bör prägla centrums verksamhet, anser TCO.
Forskningsrådsnämnden kan dock tänka sig ett radikalare förslag med
regionala centra för arbetslivsforskning. Tekniska högskolan och sam-
hällsvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet anser att forskning
och utbildning inom arbetslivsområdet främst bör förläggas till universitet
och högskolor och förordar det alternativ där centrum förläggs till ett
universitet. Kungl. Vetenskapsakademin finner ingen rimlig motivering till
att centrum skall finnas kvar som ett fristående institut om utredningsar-
bete inte längre skall ingå i deras uppgifter.
Statskontoret däremot förordar att arbetslivscentrum och arbetsmiljö-
institutet slås ihop både med hänsyn till helhetsperspektivet på arbetsmil-
jön och de administrativa besparingar som kan uppnås.
Sveriges personaladministrativa förening håller med om att arbetslivs-
centrum bör ges en tydligare forskningsprofil och att andra aktiviteter kan
utgå. Med den utgångspunkten är det föreningens bestämda uppfattning
att centrum bör knytas till ett universitet antingen som ett institut eller
integreras i samhällsvetenskaplig fakultet.
STFförordar i första hand att arbetslivscentrum integreras med universi-
tets- och högskolesystemet i Stockholm. Detta skulle i praktiken innebära
att centrum organiseras som en vetenskaplig institution eller ett forsk-
ningsinstitut vid tekniska högskolan eller vid Stockholms universitet. Ge-
nom detta får arbetslivscentrum en koppling till den akademiska grundut-
bildningen, vilket är den mest betydelsefulla kanalen för att sprida forsk-
ningsresultat, betonar SAF.
Skälen for mitt förslag: Enligt riksdagens beslut (prop. 1975/76:182,
AU 46, rskr. 182) inrättades ett särskilt institut, arbetslivscentrum, vars
uppgift skulle vara att bedriva och främja forskning och utvecklingsarbete
kring problem som rör individer och grupper i arbetslivet, arbetsmark-
nadsparternas relationer och inflytandefrågor samt arbetsorganisationen
och dess funktionssätt. Ett motiv för att bygga upp arbetslivscentrum var
att i offentlig regi genomföra forskningsinsatser vilka utifrån de fackliga
11
organisationernas perspektiv belyste frågor om arbetets ledning och orga- Prop. 1990/91:69
nisation. Arbetslivscentrum har i dag ca 90 anställda varav flertalet är
tillsvidareanställda.
Utredaren har i sitt betänkande föreslagit olika alternativ för arbetslivs-
centrums framtid. Utredaren anser att arbetslivscentrum har en olämplig
organisation i förhållande till sin primära roll som forskningsorgan och
brottas med grundläggande svårigheter alltsedan dess tillkomst. Utredaren
föreslår därför att arbetslivscentrum ombildas från grunden så att det blir
ett renodlat forskningsorgan samt att utredningsverksamheten och infor-
mations- och främjandeverksamheten upphör. Detta menar utredaren kan
ske på tre olika sätt. Utredarens förstahandsalternativ är att arbetslivscent-
rum ombildas och kvarstår som självständig myndighet. Det andra alter-
nativet är att arbetslivscentrum läggs samman med arbetsmiljöinstitutet
och ett tredje förslag är att arbetslivscentrum integreras med universitetet
eller tekniska högskolan i Stockholm. Remissinstanserna har över lag varit
positiva till att arbetslivscentrum ombildas till ett renodlat forskningsinsti-
tut enligt utredarens förslag. Någon remissinstans har föreslagit att arbets-
livscentrum läggs samman med arbetsmiljöinstitutet och andra att det
inordnas i universitet/högskola.
Arbetslivscentrum har varit föremål för utredningar vid ett flertal tillfäl-
len. Kritik har därvid riktats mot centrum för bl. a. verksamhetens omfatt-
ning och inriktning, ledningsstruktur och organisation. Den nu föreliggan-
de utredaren konstaterar att centrum fortfarande brottas med svårigheter
och har en olämplig organisation för sitt ändamål. Jag anser i likhet med
utredaren att en genomgripande förändring av arbetslivscentrum nu bör
komma till stånd.
Jag är vidare överens med utredaren och flertalet remissinstanser om att
arbetslivscentrum bör omorganiseras till ett renodlat forskningsinstitut
som skall bedriva forskning inom det samhällsvetenskapliga området med
i huvudsak den inriktning som forskningsverksamheten har i dag.
Arbetslivscentrum har under åren bedrivit en omfattande verksamhet.
Verksamheten har emellertid varit splittrad mellan forskning, utrednings-
arbete och främjande- och informationsverksamhet. Genom att bl. a.
forskning och utredningsarbete har förts samman har utredningsarbetet
kommit att ta resurser från forskningen. Den s. k. främjandeverksamheten
har till syfte att knyta an till forskningen som en servicefunktion vad gäller
bl. a. informations- och konferensarrangemang samt stimulera till ny
forskning. Denna upplevs av många som oklar och har också vuxit ut och
delvis avlägsnat sig från den forskning som bedrivs på arbetslivscentrum.
Enligt min mening bör traditionellt utredningsarbete och den s. k.
främjandeverksamheten i sin nuvarande form på ett bättre och effektivare
sätt bedrivas av löntagarnas organisationer. Jag ser det som en fördel att
göra denna uppdelning eftersom både utredningsarbete och främjande av
forskning bör ligga i löntagarorganisationernas intresse och alltså skiljas
från den forskningsutförande verksamheten. Detta innebär också att dessa
verksamheter kan få en starkare regional och lokal förankring. Redan i dag
stöds organisationerna med medel från arbetsmiljöfonden för bl. a. forsk-
12
ningsinitierande verksamhet. Jag räknar med att medel från fonden även Prop. 1990/91:69
fortsättningsvis kommer att kunna utgå för sådan verksamhet.
När det gäller forskningsverksamheten har den framför allt varit inrik-
tad på områden som rör inflytande- och medbestämmandefrågor, arbets-
organisation samt struktur- och arbetsmarknadsfrågor innefattande kvin-
nor i arbetslivet och arbetsrätt. Inom några av dessa områden bedriver
också arbetsmiljöinstitutet forskning. Jag tänker då på den forskning som
bedrivs inom institutet på det socialpsykologiska och arbetsorganisatori-
ska området.
Med den inriktning som arbetslivscentrums forskningsverksamhet har i
dag och som även i huvudsak bör gälla i framtiden kommer det att bli allt
viktigare att utveckla samarbetet med arbetsmiljöinstitutet inom de forsk-
ningsområden där båda instituten har verksamhet.
Ett framtida gott samarbete mellan dessa institut och en ömsesidig och
konstruktiv påverkan av varandras verksamheter kommer enligt min me-
ning att vara betydelsefull när det gäller att anpassa arbetslivsforskningen
till de krav som utvecklingen i arbetslivet ställer när det i vidaste mening
gäller att motverka ohälsa och arbetsskador och skapa det goda arbetet.
När det gäller arbetslivscentrums framtida dimensionering anser jag i
likhet med utredaren och flertalet remissinstanser att antalet tjänster vid
arbetslivscentrum måste reduceras. Antalet fasta forskartjänster bör enligt
min mening inte överstiga 25. Personal för administration och informa-
tion måste anpassas härtill och reduceras väsentligt i förhållande till da-
gens nivå. Totalt bör ca 35 tillsvidaretjänster finnas på arbetslivscentrum.
Till detta kommer projektanställda forskare och doktorandtjänster.
Med den nu föreslagna omfattningen och inriktningen av arbetslivscent-
rums verksamhet krävs en ny organisation. För att förbereda genomföran-
det av den nya organisationen avser jag inom kort att ge arbetslivscentrum
i uppdrag att till den 15 maj 1991 till regeringen komma in med ett
fullständigt förslag till en ny organisation innefattande framför allt en ny
ledningsstruktur där den vetenskapliga kompetensen bör utgöra en väsent-
lig del. I uppdraget kommer även ingå att närmare precisera verksamhe-
tens inriktning och redovisa vilka resurser som kommer att behövas samt
de ekonomiska konsekvenserna. Uppdraget skall också omfatta hur rela-
tionerna mellan centrum och högskolan bör utformas för att den veten-
skapliga kompetensen vid centrum skall komma forskarutbildningen till
godo. Det är viktigt att arbetslivscentrums forskare kan utnyttjas för
handledning av nya generationer forskare.
Arbetslivscentrum finansieras i dag av arbetarskyddsavgiften genom att
medel för dess verksamhet helt bekostas över arbetsmiljöfonden. För
budgetåret 1989/90 uppgick kostnaderna för centrum till drygt 40 milj. kr.
Mitt förslag innebär att vissa besparingar kommer att kunna göras.
Förslaget som jag nu har redovisat är ett inslag i regeringens program för
en omställning av den statliga administrationen. Förslaget innebär också
att viss personal kan komma att sägas upp. För dessa blir det statliga
trygghetsavtalet tillämpligt vilket innebär att den statliga trygghetsstiftel-
sen under uppsägningstiden kan ge stöd på olika sätt inom ramen för
trygghetsavtalet. 13
Mitt förslag: Användningsområdet för de särskilda s. k. MBL-med-
len bör utvidgas.
Skälen för mitt förslag: I enlighet med riksdagens beslut (prop.
1975/76:182, AU 46, rskr. 182) har regeringen sedan budgetåret 1976/77
anvisat medel för utbildning och information om MBL och därmed sam-
manhängande avtal. De första åren finansierades verksamheten med an-
slagsmedel, men från år 1981 härden finansierats genom arbetarskyddsav-
giften.
Regeringen har senast år 1985 fastställt en ram för bidragets storlek.
13% av de medel som årligen flyter in till arbetsmiljöfonden från arbetar-
skyddsavgiften skall användas för detta ändamål. Högst 1/8 av bidraget
skall gå till arbetsgivarorganisationerna, resten till arbetstagarorganisatio-
nerna.
Medlen förs till ett konto, som varje organisation har hos arbetsmiljö-
fonden från vilket organisationerna kan rekvirera sina andelar. De ränte-
intäkter som uppstår på dessa konton tillförs fondens kapitalbehållning.
Under budgetåret 1989/90 uppgick medlen till 210 milj. kr.
Utöver dessa medel har arbetsmiljöfonden alltsedan sin tillkomst år
1972 anslagit särskilda medel till utbildning och information inom arbets-
miljöområdet. Insatserna riktas i första hand till skyddsombud, arbetsle-
dare, ledamöter i skyddskommittéer, tekniska planerare och andra som är
med om att forma arbetsmiljön. Medlen fördelas efter beslut av fondens
styrelse och efter ansökan till fonden. Fonden beslutar själv om bidrags-
ram och prioriteringar. Under budgetåret 1989/90 betalades ca 120
milj. kr. ut för detta ändamål.
Beslutet om särskilda resurser till utbildning och information om MBL
fattades när lagen infördes och har sålunda funnits under lång tid. Det
finns mycket som talar för att behovet av information och utbildning kring
medbestämmandefrågor inte har minskat, men att det har förändrats till
sin karaktär. Medbestämmandefrågorna har kommit in i en ny fas, där det
inte så mycket handlar om att lära sig lagens innehåll utan snarare hur
lagens intentioner skall komma till praktiskt uttryck i ett förändringsarbete
ute på arbetsplatserna. Medlens användning bör därför utvidgas till att
gälla också sådan utbildning och information som mer allmänt har med
arbetets förnyelse att göra som t. ex. inflytandefrågor i samband med
arbetsorganisatoriska och tekniska förändringar, frågor om jämställdhet
samt frågor om lärande i arbetet. Samspelet mellan arbetsmiljön och
utvecklingsfrågor av detta slag bör beaktas. Slutligen bör medlen kunna
användas också för olika försöksverksamheter inom de nämnda utveck-
lingsområdena.
Det finns alltså enligt min mening starka skäl för att de s. k. MBL-
medlen får en mer flexibel användning som bättre svarar mot behoven på
Prop. 1990/91:69
14
lokal nivå. Det är vidare viktigt att arbetsmiljöfonden kontinuerligt följer Prop. 1990/91: 69
upp och utvärderar medlens användning. Det bör ankomma på regeringen
att mot bakgrund av vad som nu anförts utfärda de närmare föreskrifterna
för användningen av dessa medel.
Min bedömning: Riksrevisionsverket (RRV) får i uppdrag att grans-
ka informationsverksamheten inom arbetslivsområdet.
Utredaren: Överensstämmer med min bedömning.
Remissinstanserna: Arbetarskyddsstyrelsen, arbetslivscentrum, RRV,
Landstingsförbundet, Kommunförbundet, SAF, LO och TCO tillstyrker
förslaget.
Arbetsmiljöfonden finner förslaget motiverat men väl ambitiöst. Resul-
tatet av tidigare erfarenheter visar svårigheter att utredningsvägen sam-
ordna sådan verksamhet. Arbetsmiljöinstitutet avvisar förslaget med tanke
på att det redan finns en arbetsgrupp som ser över informationen.
Skälen for min bedömning: När det gäller information och kunskaps-
spridning inom arbetslivsområdet ställs det särskilt stora krav. Målgrup-
perna är många och informationen om resultaten måste utformas så att
den når ut till nyckelgrupperna, de som genom sitt arbete kommer att
påverka arbetsmiljön, de som arbetar med den och de som arbetar i den.
Då är det inte nog att forskningsorgan och myndigheter inom arbetslivs-
området sprider sin information om sina resultat var för sig. Risken är stor
att mängden information på så sätt kommer att överstiga den kritiska
punkt när mottagaren inte längre uppskattar att få den. Det finns vidare
säkerligen effektivitetsvinster att hämta på en samordning. Inom arbets-
livsområdet finns betydande resurser för information och kontaktverk-
samhet. Jag avser därför att senare föreslå regeringen att RRV får i upp-
drag att i en första fas kartlägga informationsflödet inom arbetslivsområ-
det. Därefter bör ställning tas till hur uppdraget bör utformas för att se på
spridningseffekter och målgrupper. I ett sådant sammanhang bör en nog-
grann granskning ske av vilka målgrupperna är och i vilken utsträckning de
efterfrågar och tillgodogör sig information.
15
Prop. 1990/91:69
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att
1. godkänna och ta del av vad jag har anfört om arbetsmiljöfon-
den
2. godkänna vad jag har anfört om omorganisation av arbetslivs-
centrum
3. godkänna vad jag har anfört om de s. k. MBL-medlen.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
lagt fram.
16
Utredaren konstaterar inledningsvis att arbetslivet är ett svagt tema i den
basfinansierade universitets- och högskoleforskningen. Det bedöms som
en avgörande fråga för arbetslivsforskningens kvalitativa och kvantitativa
utveckling att ett väl fungerande samspel kan komma till stånd mellan
arbetslivsforskningens sektorsorgan samt universiteten och högskolorna.
Den långsiktiga strategin bör vara att arbetslivsforskningen som sektors-
forskning utvecklas i harmoni med de omfattande resurser som finns vid
högskolorna. Denna ökade samverkan är av vitalt intresse såväl för att
åstadkomma en kvalitetsutveckling av arbetslivsforskningen, som för att
dess resultat skall kunna spridas effektivare och få en mera omfattande
tillämpning.
Utredaren lägger fram en lång rad förslag som syftar till att stärka
arbetslivsforskningen vid universiteten och högskolorna. Utredaren före-
slår bl. a.
att arbetslivsforskningens totala resurser förstärks genom samverkan
mellan flera forskningsfinansiärer
att arbetsmiljöfonden ges ökade möjligheter att prioritera mellan FOU
och annan verksamhet
att fonden dessutom åläggs av regeringen att upprätta en särskild plan
för denna långsiktiga satsning vid universitet och högskolor
att perioden för arbetsmiljöfondens satsningar av detta slag förlängs till
normalt nio år
att dessa långsiktiga satsningars eventuella permanentande skall prövas i
samband med de återkommande forskningspropositionerna och
att därvid olika former för att göra ”avlyft” eller inordning av till den
ordinarie högskolefmansieringen prövas.
Det mest centrala förslaget innebär emellertid att arbetsmiljöfonden
skall satsa 25% av sina rörliga medel i ett långsiktigt program på infra-
strukturen vid högskolorna, motsvarande ca 30 — 40 milj. kr. per år i fast
penningvärde. Detta innebär således inrättande av ett flertal professurer
och forskartjänster vid högskolorna med arbetslivsforskningsinriktning.
Arbetsmarknadsdepartementet föreslås stärka sina egna forskningsadmi-
nistrativa resurser för att kunna svara upp mot framtida krav på ett
övergripande samspel med högskolevärlden.
Utredaren bedömer att arbetsmiljöfonden har en central roll i den
framtida utvecklingen av arbetslivsforskningen som ett övergripande lång-
siktigt prioriteringsorgan. Detta förutsätter emellertid att arbetsmiljöfon-
dens ansvar, inriktning och arbetsformer förändras. Utredaren lägger fram
ett flertal förslag angående förändringar av arbetsmiljöfondens förutsätt-
ningar. Utredaren föreslår bl. a. att regeringen mer entydigt lägger fast
arbetsmiljöfondens ansvarsområde samt att fonden erhåller ett vidgat
uppföljningsansvar för alla de medel som den förvaltar, att arbetsmiljöfon-
dens övergripande prioriteringsmöjligheter ökar genom att arbetsmiljöin-
stitutets och arbetslivscentrums anslagsframställningar remitteras till ar-
betsmiljöfonden för yttrande.
Utredaren föreslår vidare att styrelsen vid arbetsmiljöfonden får en
Prop. 1990/91:69
Bilaga 1
17
delvis annorlunda roll genom att dess möjligheter till långsiktig och strate-
gisk planering förstärks. Engagemanget i enskilda projektärenden föreslås
minska.
Utredaren föreslår även ett flertal åtgärder for att öka den vetenskapliga
kvalitetsutvecklingen inom arbetslivsforskningen, t. ex. genom att ett ve-
tenskapligt råd inrättas vid arbetsmiljöfonden som får en stödjande funk-
tion i kansliets planerings- och utvärderingsarbete samt att ett system för
fortlöpande utvärderingar av forskningsinsatser införs.
I övrigt lämnas ett antal förslag avseende arbetsmiljöfondens ekonomis-
ka förvaltning, verksamhetsstruktur, informationsverksamhet samt ar-
betsformer.
Utredaren har ägnat betydande uppmärksamhet åt förhållandena vid
arbetslivscentrum. Utredaren anser att arbetslivscentrum brottas med
grundläggande svårigheter allt sedan dess tillkomst främst beroende på en
alltför disparat målsättning for verksamheten. Utredaren föreslår att verk-
samheten vid arbetslivscentrum ombildas från grunden så att det blir ett
renodlat forskningsorgan, samt att utredningsverksamheten och den s. k.
informations- och främjandeverksamheten upphör. Huvuddelen av den
sistnämnda typen av verksamhet föreslås fortleva under ett direkt eget
ansvar hos löntagarorganisationerna, som föreslås få disponera särskilda
medel (ca 10 milj, kr.) via arbetsmiljöfonden.
Utredaren föreslår att det nya forskningsorganet ges en inriktning som
främst utgår från löntagarperspektivet i samband med medbestämmande,
arbetsorganisation och ny teknik m.m., att en ny finansieringsmodell
infors som innebär att den automatiska medelstilldelningen upphör. I
stället införs ett långsiktigt basanslag och en konkurrensutsatt tilldelning
av projektmedel. Det nya forskningsorganet föreslås få en dimensionering
motsvarande 22 fasta forskartjänster, tio doktorandstipendiater och 15
projektanställda forskarassistenter. Totalt med administrativ service kom-
mer arbetslivscentrum att bantas från ca 100 helårskrafter till ca 60.
Utredaren lämnar dessutom förslag om en mera markerad forskningsled-
ning samt utvecklandet av en god forskningsmiljö.
Utredaren har behandlat arbetsmiljöinstitutet främst utifrån hela ar-
betslivsforskningens perspektiv och går inte in närmare på dess verksam-
het och organisation. Utredaren konstaterar allmänt att arbetsmiljöinstitu-
tet etablerat sig som en självständig forskningsorganisation med en
högkvalitativ forskning. Utredaren föreslår att arbetsmiljöinstitutet —
som redan i dag har en tämligen stark koppling till högskolorna — förstär-
ker denna på olika sätt, att en långsiktig omorientering sker till förmån för
den socialpsykologiska och arbetsorganisatoriska forskningen samt for en
mera produktionsteknisk och datavetenskaplig profil. Dessutom föreslås
vissa åtgärder for att stimulera ”nyorientering”.
Avslutningsvis uppehåller sig utredningen vid frågeställningarna om hur
arbetslivsforskningens resultat sprids. Utredaren konstaterar att detta kan
förbättras och föreslår åtgärder inom informationsområdet men anser
framför allt att en ökad satsning på kunskapsspridning bör ske genom det
ordinarie undervisningsväsendet. Flera åtgärder föreslås för att stimulera
detta, bl. a. ökade möjligheter för arbetslivsforskare att medverka vid
Prop. 1990/91:69
Bilaga 1
18
utbildning, införande av uppdragsutbildning vid högskolorna i arbets- Prop. 1990/91:69
livsvetenskap. Dessutom läggs ytterligare förslag om ökade kontakter mel- Bilaga 1
lan forskare och löntagarorganisationerna i en vidgad informations- och
kontaktverksamhet.
Till sist lägger utredningen fram förslag om vissa övergripande inrikt-
ningsfrågor för arbetslivsforskningen. Utredaren ger förslag om ökad kom-
petenssamverkan mellan teknologi och human- och samhällsvetenskaplig
forskning. Dessutom poängteras behovet av framtida forskningsinsatser
på följande fem områden: det internationaliserade arbetslivet, människan
och den nya tekniken, arbetet i förhållande till övriga livsroller, den ökade
föränderligheten i arbetslivet samt den växande tjänstesektorn.
19
Förteckning över remissinstanser som avgett
yttrande över betänkandet (SOU 1990:54)
Arbetslivsforskning — Organisation, Inriktning,
Finansiering
Socialstyrelsen, forskningsrådsnämnden, humanistisk-samhällsvetenskap-
liga forskningsrådet, styrelsen för teknisk utveckling, medicinska forsk-
ningsrådet, socialvetenskapliga forskningsrådet, arbetarskyddsstyrelsen,
arbetslivscentrum, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetsmiljöfonden, arbets-
miljöinstitutet, riksrevisionsverket, statens arbetsgivarverk, Kungliga Ve-
tenskapsakademin, Sveriges personaladministrativa förening, universite-
ten i Stockholm, Göteborg, Lund, Umeå, högskolorna i Karlstad, Linkö-
ping, Örebro och Luleå, Kungliga Tekniska högskolan, Chalmers Tekniska
Högskola, statskontoret, Centralorganisationen SACO, Landstingsförbun-
det, Landsorganisationen i Sverige, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Svenska Kommunförbundet och Tjänstemännens Centralorganisation.
Yttrande har också kommit in från ST-ALC, bibliotekschefen vid ar-
betslivscentrum, Gunilla Bradley och Bernt Schiller, Svenska kommittén
för historisk arbetslivsforskning, Samhall och Projekt Lindholmen Ut-
veckling.
Prop. 1990/91:69
Bilaga 2
20
Innehållsförteckning
Prop. 1990/91:69
Sid
Propositionens huvudsakliga innehåll 1
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december
1990. 2
1 Inledning.................................................. 2
2 Bakgrund ................................................. 3
2.1 Sektorsforskning i allmänhet............................. 3
2.2 Arbetslivsforskning..................................... 3
2.2.1 Arbetslivsforskningens framväxt .................... 3
2.2.2 Arbetslivsforskningens organisation och finansiering ... 4
3 Arbetsmiljöfonden ......................................... 7
3.1 Arbetsmiljöfondens ansvar att följa svensk arbetslivsforskning. 7
3.2 Kvalitetsfrågor och vetenskapligt råd...................... 8
4 Arbetslivscentrum.......................................... 10
5 Särskilda medel för utbildning i samband med medbestämmande-
lagen .................................................... 14
6 Informationsverksamheten .................................. 15
7 Hemställan................................................ 16
8 Beslut .................................................... 16
Bilaga 1 En sammanfattning av utredningen ..................... 17
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna ..................... 20
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991
21