Regeringens proposition
1990/91:59
Prop.
1990/91:59
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 8 november 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Ingela Thalén
I syfte att hejda kostnadsutvecklingen inom främst sjukförsäkringen enligt
lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) föreslås att kompensations-
graden för sjukpenning och tillfällig föräldrapenning sänks.
Inom sjukpenningförsäkringen sänks kompensationsgraden från 90%
till 65% för de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod och
till 80% för tid därefter. Grundregeln innebär således 80% kompensa-
tionsgrad från och med den fjärde dagen. När ett sjukfall har pågått i 90
dagar skall sjukpenning som utges för de därefter följande dagarna i
sjukperioden kunna beräknas efter en kompensationsgrad av 90%, om
vissa angivna förutsättningar är uppfyllda, bl. a. att rehabiliteringsåtgärd
pågår eller inte kan komma till stånd. För att skydda hälsosvaga personer
med ofta återkommande sjukfall föreslås att försäkringskassan, efter en
prövning i varje enskilt fall, skall kunna besluta att sjukpenning skall utges
efter en kompensationsgrad av 80 % också när förn ånen beräknas för de
första tre dagarna i sjukperioden.
De föreslagna ändringarna i fråga om sänkt sjui oenning enligt AFL
avses få genomslag också beträffande sjukpenning enl >t lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring (LAF) — när förmånen avser tid som faller
inom den s. k. samordningstiden — samt havandeskapspenning enligt
AFL, smittbärarpenning enligt lagen (1989:225) om ersättning till smitt-
bärare och ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet
för närstående vård.
För att besparingsåtgärderna skall drabba alla så lika som möjligt före-
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 59
slås att sjukpenningen skall minskas, om den försäkrade för samma tid Prop. 1990/91:59
som sjukpenningen avser får lön eller andra skattepliktiga förmåner som,
sammantagna med sjukpenningförmånen, medför att kompensationsgra-
den vid sjukdom överstiger 75 resp. 90% av inkomstbortfallet. Minskning
av sjukpenningen görs med ett belopp som motsvarar vad den försäkrade
erhåller härutöver. Gäller arbetsgivarinträde och utger arbetsgivaren sjuk-
lön som överstiger de angivna kompensationsgraderna, görs minskningen i
stället på den sjukpenning som tillkommer arbetsgivaren.
I fråga om föräldrapenningförmånerna föreslås att kompensationsgra-
den för den tillfälliga föräldrapenningen sänks från 90 till 80%. Har
tillfällig föräldrapenning utgetts för 90 dagar för samma barn under ett år,
skall kompensationsgraden utgöra 90% när förmånen beräknas för de
återstående 30 dagarna. Föräldrapenning med anledning av ett barns
födelse skall som för närvarande beräknas efter en kompensationsgrad av
90% för hela den tid som förmånen utges.
De föreslagna ändringarna avses träda i kraft den 1 mars 1991.
Prop. 1990/91:59
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring1
dels att 3 kap. 4, 7a, 10a, 10b och 16§§, 4 kap. 6, 7, 14, 14a och 18§§
samt 21 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 4b§, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
4§2
Om inte annat följer av 10—
10b§§ utgör hel sjukpenning för
dag 90 procent av den fastställda
sjukpenninggrundande inkomsten,
delad med 365. Sjukpenningen av-
rundas till närmaste hela krontal.
Om inte annat följer av 10—
10b§§ utgör hel sjukpenning för
dag följande andel av den fast-
ställda sjukpenninggrundande in-
komsten delad med 365, nämligen
1. 65 procent för de första tre da-
garna med sjukpenning i varje sjuk-
period, dock med undantag som an-
ges i 4 b§,
2. 80 procent för annan tid som
inte omfattas av punkt 3,
3. 90 procent för tid efter den nit-
tionde dagen i sjukperioden, om den
försäkrade skriftligen ansöker om
det och under förutsättning dels att
denne antingen är föremål för åt-
gärd som avses i 2 kap. 11 § eller
bedöms inte kunna påbörja sådan
åtgärd på grund av att sjukdoms-
tillståndet hindrar det eller att
lämplig sådan åtgärd inte står till
buds, dels att han visar att han inte
för samma tid som sjukpenningen
avser erhåller lön eller andra skat-
tepliktiga förmåner av arbetsgivare
eller ersättning som utges på grund
av förmån av fri gruppsjukförsäk-
ring som åtnjuts enligt grunder som
fastställts i kollektivavtal mellan ar-
betsmarknadens huvudorganisatio-
ner. Sjukpenningen avrundas till
närmaste hela krontal.
För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall sjukpenning enligt
denna lag minskas med 65 kronor, dock med högst en tredjedel av sjuk-
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1990:161.
fl Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 59
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:59
penningens belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrun-
das till närmast lägre hela krontal.
Andra stycket gäller inte i fråga om sjukpenning för tid då den försäkra-
de uppbär hel ålderspension enligt denna lag.
Erhåller den försäkrade av arbets-
givare lön eller andra skattepliktiga
förmåner för samma tid som sjuk-
penning utges till den försäkrade en-
ligt denna lag, skall sjukpenningen
minskas om förmånerna, beräkna-
de för hel dag, ger ett tillägg till
sjukpenningen per dag med mer än
10 procent av den försäkrades sjuk-
penninggrundande inkomst av an-
ställning, delad med 365, eller, vid
sjukpenningberäkning enligt 10a§,
med motsvarande arbetstidsfaktor.
Överstiger förmånerna för dag den
högsta sjukpenninggrundande in-
komst som kan beräknas enligt 2 §,
omräknad till dagbelopp, skall en-
dast 25 procent i fråga om tid som
avses i första stycket 1 och i övrigt
10 procent av överskjutande del be-
aktas för minskning av sjukpen-
ning.
Minskning skall göras med be-
lopp som motsvarar vad som erhålls
utöver den i föregående stycke
nämnda procentandelen av den för-
säkrades sjukpenninggrundande in-
komst. Beloppet avrundas till när-
mast lägre hela krontal. Det avräk-
nas i första hand mot sjukpenning
som avser samma tid som de förmå-
ner som föranlett minskningen. Av-
räkning får dock göras även mot
sjukpenning som avser annan tid.
4b§
Den allmänna försäkringskassan
kan efter skriftlig ansökan av den
försäkrade besluta att hel sjukpen-
ning för dag skall utges med 80 pro-
cent av den försäkrades sjukpen-
ninggrundande inkomst, delad med
365 eller, vid sjukpenningberäkning
enligt 10a§, med motsvarande ar-
betstidsfaktor, även för de tre första
dagarna med sjukpenning i varje
sjukperiod. Ett sådant beslut får
meddelas endast om den försäkrade
lider av sjukdom som kan antas
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:59
medjora ett större antal sjukperio-
der med rätt till sjukpenning under
en tolvmånadersperiod.
Ett beslut enligt första stycket gäl-
ler från och med den kalendermå-
nad då ansökan gjordes hos försäk-
ringskassan, om inte annat sägs i
beslutet. Beslutet skall gälla for viss
tid som anges i beslutet eller, om det
finns särskilda skäl, tills vidare. Be-
slutet skall upphävas om villkoret
enligt första stycket andra mening-
en inte längre är uppfyllt.
En försäkrad som har gjort ansö-
kan enligt första stycket är skyldig
att genomgå undersökning av läka-
re eller tandläkare och att ge in utlå-
tande över undersökningen, om för-
säkringskassan finner att det behövs
för ärendets bedömning. För den
försäkrades utgifter för undersök-
ningen och för utlåtande över under-
sökningen lämnas ersättning i en-
lighet med vad regeringen förord-
nar.
7a§3
För att underlätta återgång till arbete i anslutning till ett sjukdomsfall får
i stället for den sjukpenning som annars skulle ha utgetts enligt 7§ andra
stycket ersättning utges för den försäkrades merutgifter för resor till och
från arbetet.
Merutgiftema skall ha uppkommit på grund av att den försäkrades
hälsotillstånd inte tillåter honom att utnyttja det färdsätt som han normalt
använder för sådana resor.
Ersättning för dag får utges med
högst ett belopp som svarar mot hel
sjukpenning beräknad enligt 4 § för-
sta stycket på en sjukpenninggrun-
dande inkomst som uppgår till sju
och en halv gånger basbeloppet.
Ersättning för dag får utges med
högst ett belopp som svarar mot hel
sjukpenning beräknad enligt 4 § för-
sta stycket 2 på en sjukpenning-
grundande inkomst som uppgår till
sju och en halv gånger basbeloppet.
Ersättning enligt denna paragraf får utges endast med den försäkrades
samtycke.
10a§4
Om den försäkrades sjukpenning
i fall som avses i 10§ svarar mot
sjukpenninggrundande inkomst av
enbart anställning, skall till grund
för beräkningen av beloppet av hel
Om den försäkrades sjukpenning
i fall som avses i 10 § svarar mot
sjukpenninggrundande inkomst av
enbart anställning beräknas belop-
pet av hel sjukpenning för dag en-
3 Senaste lydelse 1990:157.
4 Senaste lydelse 1987:1321.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:59
sjukpenning för dag läggas det tal
som erhålls när 90 procent av den
sjukpenninggrundande inkomsten
delas med årsarbetstiden.
Skall sjukpenning utges för en-
dast en dag multipliceras det enligt
första stycket erhållna talet med an-
talet timmar av ordinarie arbetstid
eller däremot svarande normal ar-
betstid. Produkten utgör hel sjuk-
penning för dagen.
Skall sjukpenning utges för mer
än en dag multipliceras det enligt
första stycket erhållna talet med det
sammanlagda antalet timmar av or-
dinarie arbetstid eller däremot sva-
rande normal arbetstid som belö-
per på dagarna. Det tal som därvid
erhålls delas med antalet dagar med
sjukpenning. Kvoten utgör belop-
pet av hel sjukpenning för dag.
Skall sjukpenning utges efter olika
grader av nedsatt arbetsförmåga
sammanläggs dock de timmar som
avser samma grad för sig. Sjukpen-
ning beräknas för vaije sådan peri-
od för sig.
ligt vad som följer av denna para-
graf. Skall sjukpenning utges för
mer än tre dagar görs skilda beräk-
ningar för var och en av de perioder
som avses i tredje och fjärde stycke-
na. Av 4b§ framgår att den i fjärde
stycket angivna procentsatsen i vissa
fall skall gälla även när sjukpenning
beräknas för de tre första dagarna.
Vid sådan beräkning skall tid som
avses i tredje och fjärde styckena an-
ses som en period.
Skall sjukpenning utges för en-
dast en dag skall till grund för be-
räkningen läggas det tal som erhålls
när 65 procent av den sjukpenning-
grundande inkomsten delas med
årsarbetstiden. Talet avrundas till
närmaste hela krontal. Det multi-
pliceras därefter med antalet tim-
mar av ordinarie arbetstid eller där-
emot svarande normal arbetstid.
Produkten utgör hel sjukpenning
för dagen.
Skall sjukpenning utges för mer
än en dag skall, vid beräkning av
sjukpenning för de första tre dagar-
na, det tal som erhållits enligt andra
stycket multipliceras med det sam-
manlagda antalet timmar av ordi-
narie arbetstid eller däremot sva-
rande normal arbetstid som belö-
per på dagarna. Det tal som därvid
erhålls delas med antalet dagar med
sjukpenning. Kvoten utgör belop-
pet av hel sjukpenning för dag.
Skall sjukpenning utges efter olika
grader av nedsatt arbetsförmåga
sammanläggs dock de timmar som
avser samma grad för sig. Sjukpen-
ning beräknas för varje sådan peri-
od för sig.
Skall sjukpenning utges för mer
än tre dagar skall till grund för be-
räkningen av sjukpenning för den
fjärde dagen och därefter följande
dagar läggas det tal som erhålls när
80 procent av den sjukpenninggrun-
dande inkomsten delas med årsar-
betstiden. Talet avrundas till när-
maste hela krontal. Om sjukpen-
ning inte skall utges för mer än fyra
dagar tillämpas andra stycket tredje
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:59
Det enligt första stycket erhållna
talet avrundas till närmaste hela
krontal. Om antalet timmar enligt
andra stycket eller det sammanlag-
da antalet timmar enligt tredje styc-
ket inte uppgår till ett helt timtal
skall avrundning ske till närmaste
hela timtal, varvid halv timme av-
rundas uppåt. Sjukpenning avrun-
das till närmaste hela krontal.
och fjärde meningarna i fråga om
sjukpenning för den fjärde dagen.
Skall sjukpenning utges för mer än
fyra dagar tillämpas i stället tredje
stycket på motsvarande sätt beträf-
fande sjukpenning som beräknas för
den fjärde dagen och därefter följan-
de dagar.
Om antalet timmar enligt andra
stycket eller fjärde stycket tredje
meningen eller det sammanlagda
antalet timmar enligt tredje stycket
eller fjärde stycket fjärde meningen
inte uppgår till ett helt timtal skall
avrundning ske till närmaste hela
timtal, varvid halv timme avrundas
uppåt. Sjukpenning avrundas till
närmaste hela krontal.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket
får meddela föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och
däremot svarande normal arbetstid.
10b§5
Om den försäkrades sjukpenning
i fall som avses i 10 § svarar mot
sjukpenninggrundande inkomst av
såväl anställning som annat för-
värvsarbete beräknas beloppet av
hel sjukpenning för dag enligt föl-
jande. Den del av sjukpenningen
som svarar mot inkomst av anställ-
ning beräknas enligt 10 a § första —
fjärde styckena. Den del som svarar
mot inkomst av annat förvärvsar-
bete beräknas enligt 4 § första styc-
ket.
Om den försäkrades sjukpenning
i fall som avses i 10 § svarar mot
sjukpenninggrundande inkomst av
såväl anställning som annat för-
värvsarbete beräknas beloppet av
hel sjukpenning för dag enligt föl-
jande. Den del av sjukpenningen
som svarar mot inkomst av anställ-
ning beräknas enligt 10 a § första —
femte styckena. Den del som svarar
mot inkomst av annat förvärvsar-
bete beräknas enligt 4 § första styc-
ket.
16§6
Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kom-
munala eller landstingskommunala bestämmelser, kan regeringen föreskri-
va undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjukpenning.
I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren i den
ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning till
den del den inte överstiger den utbetalda lönen.
En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har utgivit
lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att uppbära dennes sjukpen-
ning, är bindande för försäkringskassan om den har form av kollektivavtal
och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation som är
att anse som huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en arbetsgi-
vare som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i fråga
5 Senaste lydelse 1987:223.
6 Senaste lydelse 1987:223.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:59
om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men sysselsätts i arbete som
avses i det. Regeringen får meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning
och handläggning av sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av
sådant avtal.
Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning för
arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en
annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal
som anges i tredje stycket.
Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid erhållit
underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den
ordning regeringen bestämmer från försäkringskassan erhålla den försäk-
rades sjukpenning i den mån den inte överstiger vad som har utgivits i
|
underhåll. |
Sjukpenning som betalas ut till en Minskning skall göras med be- |
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:59
4 kap.
6§7
Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå).
Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvaran-
de förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om föräldern
under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade
tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garanti-
nivån.
Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för varje
barn för 180dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, be-
räknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.
Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3§ andra stycket för
90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt
femte stycket, och 90dagar med belopp enligt garantinivån.
När föräldrapenning enligt and-
ra—fjärde styckena skall utges med
belopp motsvarande förälderns
sjukpenning, skall beräkningen ske
enligt 3 kap. med undantag av 5§
fjärde och femte styckena samt 10a
och 10 b §§.
När föräldrapenning enligt and-
ra—fjärde styckena skall utges med
belopp motsvarande förälderns
sjukpenning, skall beräkningen ske
enligt 3 kap. med undantag av 5§
fjärde och femte styckena samt 10 a
och 10b§§. Därvid skall dock för-
äldrapenning för dag beräknas efter
90procent av den fastställda sjuk-
penninggrundande inkomsten, de-
lad med 365.
Utan hinder av vad som föreskrivs i andra—fjärde styckena skall, om
förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 § tred-
je stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst
på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan
sänkningen skedde eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom
yrkesområdet därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete
för vård av barn. Är kvinnan gravid på nytt vid utgången av denna tid och
beräknas barnets födelse ske inom sex månader eller föds barnet inom
nämnda tid, skall hennes föräldrapenning även fortsättningsvis beräknas
på motsvarande sätt.
Hel föräldrapenning för dag ut-
ges med belopp motsvarande föräl-
derns sjukpenning när föräldern
inte förvärvsarbetar. Halv eller
fjärdedels föräldrapenning med be-
lopp motsvarande förälderns sjuk-
penning utges när föräldern för-
värvsarbetar högst hälften respekti-
ve tre fjärdedelar av normal arbets-
tid.
Hel föräldrapenning för dag ut-
ges med belopp motsvarande föräl-
derns sjukpenning, beräknad enligt
6§ femte stycket, när föräldern inte
förvärvsarbetar. Halv eller fjärde-
dels föräldrapenning med belopp
motsvarande förälderns sjukpen-
ning, beräknad enligt nämnda lag-
rum, utges när föräldern förvärvs-
arbetar högst hälften respektive tre
fjärdedelar av normal arbetstid.
7 Senaste lydelse 1989:100.
8 Senaste lydelse 1986:384.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:59
Vid tillämpning av första stycket skall som förvärvsarbete inte betraktas
vård av barn, som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i
förälderns hem. Vårdar föräldern ett sådant barn och betalas ersättning för
vården, skall vid beräkningen av föräldrapenning bortses från den del av
den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen för
vården. Hel föräldrapenning skall dock alltid utgöra lägst 60 kronor om
dagen.
14§9
Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som avstår från för-
värvsarbete. Halv eller fjärdedels tillfällig föräldrapenning utges till en
förälder som arbetar högst hälften respektive högst tre fjärdedelar av den
tid han skulle ha arbetat om han inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 §
andra stycket gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldra-
penning.
Tillfällig föräldrapenning utges
med belopp som svarar mot föräl-
derns sjukpenning och beräknas, för
den tid som förmånen avser, enligt
3 kap. 10 a § när den skall utges på
grundval av sjukpenninggrundande
inkomst av anställning och enligt 10
b§ nämnda kapitel när den skall ut-
ges på grundval av sjukpenning-
grundande inkomst av såväl anställ-
ning som annat förvärvsarbete.
Tillfällig föräldrapenning som ut-
ges på grundval av enbart inkomst
av annat förvärvsarbete beräknas
enligt 3 kap. 4 § första stycket.
Om inte annat följer av tredje el-
ler fjärde stycket eller 14 a § skall till
grund för beräkningen av beloppet
av hel tillfällig föräldrapenning för
dag läggas det tal som erhålls när 80
eller, efter det att förmånen utgetts
för 90 dagar för samma barn under
ett år, 90procent av den sjukpen-
ninggrundande inkomsten av an-
ställning delas med årsarbetstiden.
Vid beräkningen tillämpas 3 kap.
10a§ på motsvarande sätt för den
tid som förmånen avser.
Skall tillfällig föräldrapenning
utges på grundval av sjukpenning-
grundande inkomst av annat för-
värvsarbete beräknas hel förmån
för dag efter 80 respektive 90 pro-
cent av den fastställda sjukpenning-
grundande inkomsten, delad med
365. Beloppet avrundas till närmas-
te hela krontal.
Skall tillfällig föräldrapenning ut-
ges på grundval av sjukpenning-
grundande inkomst av såväl anställ-
ning som annat förvärvsarbete be-
räknas den del av förmånen som
svarar mot inkomst av anställning
enligt andra stycket medan den del
av förmånen som svarar mot in-
komst av annat förvärvsarbete be-
räknas enligt tredje stycket.
14a§10
Utan hinder av föreskrifterna i Tillfällig föräldrapenning beräk-
9 Senaste lydelse 1989:219.
10 Senaste lydelse 1989:1046.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:59
14 § andra stycket beräknas tillfällig nas enligt 14§ tredje stycket
föräldrapenning enligt 3 kap. 4 §
första stycket
1. när den försäkrade skall uppbära tillfällig föräldrapenning för tid då
annars havandeskapspenning eller föräldrapenning skulle ha uppburits,
eller
2. i fall som avses i 3 kap. 10 c § första stycket 1 och 3 samt andra
stycket.
18§“
Bestämmelserna i 3 kap. 13 § för-
sta stycket, 16 § och 17 § första styc-
ket a) och c) samt andra stycket
tillämpas även i fråga om föräldra-
penningförmåner. Bestämmelserna
i 3 kap. 15 § och 17 § första stycket
b) tillämpas även i fråga om tillfäl-
lig föräldrapenning.
Bestämmelserna i 3 kap. 13 § för-
sta stycket, 16 § första — femte
styckena och 17 § första stycket a)
och c) samt andra stycket tillämpas
även i fråga om föräldrapenning-
förmåner. Bestämmelserna i 3 kap.
15 § och 17 § första stycket b) till-
lämpas även i fråga om tillfällig för-
äldrapenning.
Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenningförmån
anses två dagar med halv eller fyra dagar med fjärdedels föräldrapenning
som en dag.
Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte har fyllt
18 år, får försäkringskassan på framställning av socialnämnden besluta att
föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan person eller till
nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.
Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i kriminalvårdsanstalt
eller ett hem scm avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser
om vård av unga, får försäkringskassan på framställning av föreståndaren
för inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer kvinnan
skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvinnans och barnets
nytta.
21 kap.
1§12
Den som är inskriven hos en all-
män försäkringskassa, men inte är
försäkrad för en sjukpenning som,
beräknad enligt 3 kap. 4§ första
stycket, uppgår till garantinivån en-
ligt 4 kap. 6§, skall kunna genom
frivilliga avgifter försäkra sig för er-
hållande av sjukpenning eller sjuk-
penningtillägg.
Den som inte har rätt till sjuk-
penning enligt 3 kap. 1 § får försäk-
ra sig för sjukpenning som uppgår
till lägst 20 kronor och högst till
garantinivån enligt 4 kap. 6§. Den
Den som är inskriven hos en all-
män försäkringskassa, men inte är
försäkrad för en sjukpenning som,
beräknad enligt 3 kap. 4§ första
stycket 2, uppgår till garantinivån
enligt 4 kap. 6§, skall kunna genom
frivilliga avgifter försäkra sig för er-
hållande av sjukpenning eller sjuk-
penningtillägg.
Den som inte har rätt till sjuk-
penning enligt 3 kap. 1 § får försäk-
ra sig för sjukpenning som uppgår
till lägst 20 kronor och högst till
garantinivån enligt 4 kap. 6§. Den
11 Senaste lydelse 1990:56.
12 Senaste lydelse 1987:223.
11
f2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 59
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:59
som har rätt till sjukpenning enligt
3 kap. 1 § får försäkra sig for sjuk-
penningtillägg, som tillsammans
med den sjukpenning som han är
berättigad till enligt 3 kap. 4 § första
stycket uppgår till lägst 20 kronor
och högst till garantinivån.
som har rätt till sjukpenning enligt
3 kap. 1 § får försäkra sig för sjuk-
penningtillägg, som tillsammans
med den sjukpenning som han är
berättigad till enligt 3 kap. 4§ första
stycket 2 uppgår till lägst 20 kronor
och högst till garantinivån.
En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpenning
enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar, beräknas med tillämpning
av 5 § femte stycket eller 10 a eller 10 b § nämnda kapitel.
Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla utan karenstid eller
med en karenstid av 3 eller 30 dagar.
Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällande
karenstid enligt tredje stycket tillkommer endast den som är under 55 år.
Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den
månad då den försäkrade börjar uppbära hel förtids- eller ålderspension.
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.
2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 4, 7 a, 10 a, 10 b och 16 §§ samt 4 kap. 14
och 14 a §§ tillämpas fortfarande i fråga om ersättning som avser tid före
ikraftträdandet.
12
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 kap.
5§2
Vid sjukdom som efter samordningstidens slut sätter ned den försäkra-
des förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel
utges sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen.
Saknar den försäkrade förmåga att skaffa sig inkomst, utges hel sjukpen-
ning. Om denna förmåga inte saknas helt men är nedsatt med minst tre
fjärdedelar utges tre fjärdedels sjukpenning. Är förmågan nedsatt i mindre
grad men med minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en
fjärdedels sjukpenning.
Om inte annat följer av 5 a —
5 c§§ utgör hel sjukpenning för dag
en trehundrasextiofemtedel av den
försäkrades sjukpenningunderlag
enligt 6§. Sjukpenningen avrundas
till närmaste hela krontal. När sjuk-
penning skall utges till den försäk-
rade för sådan tid, för vilken denne
har erhållit sjukpenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, får sjukpenningen dock beräk-
nas till det sammanlagda belopp
som har betalats ut för samma tid
ökat med en niondel. Det sålunda
beräknade beloppet avrundas till
närmaste hela krontal.
Om inte annat följer av 5 a—
5 c§§ utgör hel sjukpenning för dag
en trehundrasextiofemtedel av den
försäkrades sjukpenningunderlag
enligt 6§. Sjukpenningen avrundas
till närmaste hela krontal. När sjuk-
penning skall utges till den försäk-
rade för sådan tid, för vilken denne
har erhållit sjukpenning enligt
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, får sjukpenningen dock beräk-
nas till det sammanlagda belopp
som har betalats ut för samma tid
ökat med 54, 25 eller 11 procent,
beroende på om den tidigare ersätt-
ningen utgetts på grundval av 65,80
eller 90 procent av den sjukpenning-
grundande inkomsten.
Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd
lider av sjukdom som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.
Lagen omtryckt 1977:264.
Senaste lydelse 1990:158.
13
Prop. 1990/91:59
Härigenom föreskrivs att 4§ lagen (1990:327) om skatteavdrag från
sjukpenning m. m. skall ha följande lydelse.
4§
Avdrag för preliminär A-skatt på inkomster som avses i första, andra
och femte styckena i punkt 12 av anvisningarna till 32 § kommunalskatte-
lagen (1928:370), med undantag för vårdbidrag enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, skall göras med ledning av särskilda skattetabeller.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fastställer för
varje inkomstår sådana tabeller.
De särskilda skattetabellerna
skall för olika sjukpenninggrundan-
de inkomster enligt 3 kap. lagen om
allmän försäkring ange den prelimi-
nära skatt som skall tas ut på en
viss ersättning uttryckt i procent av
ersättningen. I tabellerna skall det
finnas särskilda kolumner med pro-
centsatser dels för ersättningar som
grundas på hela den sjukpenning-
grundande inkomsten, dels för er-
sättningar som grundas på 90 pro-
cent av den sjukpenninggrundande
inkomsten.
De procenttal efter vilka skatte-
avdrag skall göras skall grundas på
skattesatsen för en årlig inkomst
motsvarande den skattskyldiges
sjukpenninggrundande inkomst el-
ler den andel av den sjukpenning-
grundande inkomsten som ersätt-
ningen beräknas på.
De särskilda skattetabellerna
skall för olika sjukpenninggrundan-
de inkomster enligt 3 kap. lagen om
allmän försäkring ange den prelimi-
nära skatt som skall tas ut på en
viss ersättning uttryckt i procent av
ersättningen. I tabellerna skall det
finnas särskilda kolumner med pro-
centsatser dels för ersättningar som
grundas på hela den sjukpenning-
grundande inkomsten, dels för er-
sättningar som grundas på 80 eller
90 procent av den sjukpenning-
grundande inkomsten.
De procenttal efter vilka skatte-
avdrag skall göras skall grundas på
skattesatsen för en årlig inkomst
motsvarande den skattskyldiges
sjukpenninggrundande inkomst el-
ler, om ersättningen grundas på 80
eller 90procent av den sjukpenning-
grundande inkomsten, den andel av
den sjukpenninggrundande in-
komsten som ersättningen beräk-
nas på.
För de särskilda skattetabellerna skall i övrigt i tillämpliga delar gälla
vad som föreskrivs i uppbördslagen (1953:272) om skattetabeller avseende
preliminär A-skatt.
Om någon sjukpenninggrundande inkomst inte har fastställts för den
skattskyldige, skall det underlag som utgör grund för ersättningen anses
som sjukpenninggrundande inkomst när skatteavdraget bestäms.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.
14
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 november 1990
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-
ström, Hjelm-Wallén, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johans-
son, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw, Persson, Molin,
Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Thalén
Socialförsäkringssystemet syftar till att garantera allas rätt till inkomst-
trygghet vid sjukdom, handikapp och ålderdom. Denna inkomsttrygghet
måste också ges på lika villkor. Rätten garanteras genom offentligt förval-
tade och kollektivt finansierade allmänna socialförsäkringar.
Utgifterna för vissa socialförsäkringsförmåner har stigit kraftigt under
senare år. Det s. k. ohälsotalet utgör ett genomsnittligt mått för den ohälsa
som leder till ersättningar från socialförsäkringen för inkomstbortfall.
Ohälsotalet anger således ersatta dagar per försäkrad med sjukpenning,
arbetsskadeersättning och förtidspension/sjukbidrag. Att ohälsotalet stigit
från 37,3 dagar år 1983 till 49,1 dagar år 1989 speglas i en kraftig ökning av
försäkringens kostnader. För att bibehålla möjligheterna för samhället att
via socialförsäkringarna ge de försäkrade den viktiga inkomsttrygghet jag
nämnt är det angeläget att komma till rätta med kostnadsökningarna. Jag
kommer därför i det följande att beskriva de förändringar i socialförsäk-
ringens förmånssystem som jag bedömer nödvändiga för att återfå en
ekonomisk balans i systemet. Åtgärderna är avsedda att kombineras med
en kraftig satsning på rehabiliterande insatser och ingår i den satsning på
arbetslinjen i socialförsäkringen som regeringen genomför.
Den obligatoriska sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring (AFL) omfattar alla personer som är bosatta i Sverige. Den som
är bosatt i Sverige skall vara inskriven hos försäkringskassan fr. o. m. den
månad då han fyller 16 år.
För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade har en beräknad
årsinkomst av förvärvsarbete på minst 6000 kr.
Prop. 1990/91:59
15
Försäkringskassan fastställer en sjukpenninggrundande inkomst (SGI) Prop. 1990/91:59
för varje inskriven person som förvärvsarbetar. Därmed avses den årliga
inkomst i pengar eller skattepliktiga förmåner som den försäkrade kan
antas komma att tills vidare få för eget arbete antingen som arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller på annan grund
(inkomst av annat förvärvsarbete). Vid beräkningen av SGI bortses från
inkomster som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet (222 700
kr. för år 1990).
Försäkringskassan är skyldig att ompröva en försäkrads SGI när kassan
fått kännedom om att den försäkrades inkomstförhållanden m.m.har
undergått ändring av betydelse för rätten till sjukpenning eller för sjukpen-
ningens storlek. Den försäkrade är skyldig att inom två veckor anmäla
sådana förändringar i sina inkomstförhållanden m.m.som kan påverka
rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek.
Ersättningen per dag från sjukpenningförsäkringen utgör enligt huvud-
regeln 90% av den försäkrades SGI delad med 365 (kalenderdagsberäknad
sjukpenning). Denna huvudregel gäller generellt för havandeskapspenning
och föräldrapenning.
Nya regler för beräkning av sjukpenning och tillfällig föräldrapenning
infördes fr. o. m. den 1 december 1987. De nya reglerna gäller för sjukpen-
ning och tillfällig föräldrapenning enligt AFL, sjukpenning enligt lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring (LAF) och enligt lagen (1977:265)
om statligt personskadeskydd (LSP) samt för smittbärarpenning enligt
lagen (1989:225) om ersättning till smittbärare och för ersättning enligt
lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för närståendevård.
De nya reglerna gäller endast försäkrade som har en SGI som helt eller
delvis grundar sig på anställning.
Reglerna innebär att ersättningen skall timberäknas för de första 14
dagarna i sjukperioden och under hela perioden om den försäkrade uppbär
tillfällig föräldrapenning eller närståendevårdsersättning. Fr. o. m. den
15:e dagen i perioden skall ersättningen — bortsett från de nyss nämnda
ersättningsformerna och för sjukpenning för vissa studerande — kalender-
dagsberäknas.
För timberäknad ersättning krävs förutom uppgift om årsinkomst även
uppgift om årsarbetstid. Årsarbetstiden är det antal timmar för år som den
försäkrade kan antas komma att tills vidare ha i sitt förvärvsarbete som
ordinarie arbetstid eller däremot svarande normal arbetstid. Regeringen
och riksförsäkringsverket har meddelat föreskrifter om schablonberäkning
av årsarbetstid.
En försäkrad som har SGI av anställning får sjukpenning under de första
14 dagarna av ett sjukdomsfall endast under förutsättning att han skulle ha
förvärvsarbetat om han inte varit sjuk. Med förvärvsarbete jämställs vissa
specificerade ledigheter, främst ledighet för semester.
Den som är försäkrad för en sjukpenning som svarar mot inkomst av
annat förvärvsarbete än anställning kan — om han vill det — välja karens-
tid för sådan sjukpenning. Karenstiden kan efter den försäkrades önskan
bestämmas till 3 eller 30 dagar. Detta innebär att sjukpenning som grundas
på annat förvärvsarbete än anställning i dessa fall inte utges för de första 3
16
eller 30 dagarna av en sjukperiod, insjuknandedagen inräknad. Om en ny Prop. 1990/91: 59
sjukperiod börjar inom 20 dagar efter föregående sjukperiods slut skall de
båda sjukperioderna ur karensdagssynpunkt betraktas som en sjukperiod.
Den som vill ha karenstid for sin sjukpenningförsäkring måste anmäla
detta till försäkringskassan. En sjukpenningförsäkring med karenstid inne-
bär samtidigt lägre sjukförsäkringsavgift för den försäkrade.
Hel sjukpenning utges enligt AFL vid sjukdom som förorsakar fullstän-
dig nedsättning av arbetsförmågan. Riksdagen har nyligen beslutat om nya
regler för rätt till sjukpenning vid partiell nedsättning av arbetsförmågan
på grund av sjukdom (prop. 1989/90:62, SfU12, rskr. 185). Enligt de nya
reglerna kan fr. o. m. den 1 juli 1990 ersättning från bl. a. sjukpenningför-
säkringen utbetalas i form av hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels
sjukpenning.
Den allmänna försäkringens regler om rätt till sjukpenning baserad på en
SGI utgör grunden för den enskilde försäkrades ersättning vid sjukdom.
Till detta kommer avtalsenliga kompletteringar i form av sjuklön och olika
former av kollektiva trygghetsförsäkringar inom ramen för arbetmark-
nadsförsäkringarna (AMF).
Den helt övervägande delen av landets arbetstagare har numera avtals-
reglerad sjuklön. Detta gäller för anställda inom såväl den offentliga sek-
torn som den privata sektorn. Följande redovisning lämnas.
A rbetsgi va rin träde
I fråga om den allmänna sjukförsäkringen gäller för dem med statligt
reglerad anställning ett s. k. arbetsgivarinträde, som grundas på kollektiv-
avtal. Systemet innebär att arbetsgivaren betalar ut sjuklön till arbetstaga-
ren. I gengäld får arbetsgivaren uppbära den sjukpenning som annars
skulle ha utbetalats till den anställde. Sjuklön utbetalas såväl vid sjukdom
som vid arbetsskada. Där arbetsgivarinträde gäller skall den enskilde
anmäla sjukfrånvaro endast till arbetsgivaren. Denne svarar sedan för
rapporteringen till försäkringskassan och övrig administration av sjukfal-
let ur ersättnings- och rehabiliteringssynpunkt. Liknande regler gäller för
anställda hos de allmänna försäkringskassorna.
Sjuklön för kommunal- och landstingsanställda
Bestämmelser om sjuklöneförmåner för kommunal- och landstingsanställ-
da finns intagna i kollektivavtal. Enligt dessa ges den anställde i första
hand rätt till ledighet bl. a. om han blivit arbetsoförmögen till följd av
sjukdom. I andra hand regleras rätten till ersättning i sådana situationer.
Vid tillämpning av avtalet indelas de anställda i två olika förmånsgrup-
per. Till förmånsgrupp I hör de som är heltidsanställda eller deltidsanställ-
da med minst 40% av normal arbetstid. Utöver detta krävs att anställning-
17
en redan från början avsett minst tre månader eller att anställningen Prop. 1990/91:59
faktiskt varat minst tre månader sammanlagt. I sådana situationer utges
sjuklön med 10% av lönebortfallet, dvs. en komplettering av sjukpenning-
försäkringens ersättningsnivå som utgör 90% av SGI. Sådan sjuklön utbe-
talas under högst 90 dagar per sjukperiod. Med sjukperiod kan då avses
antingen en sammanhängande sjukperiod eller samtliga sjukperioder un-
der den senaste tolvmånadersperioden. Sedan sjuklöneperioden upphört
kompletteras sjukpenning från försäkringskassan med ersättning från av-
talsgruppsjukförsäkringen för kommunal- och landstingsanställda (AGS —
KL). Denna senare ersättning utges även under sjuklöneperioden.
Övriga anställda tillhör förmånsgrupp II. För denna grupp utges ingen
sjuklön utan dessa personer är i stället hänvisade till sjukpenning enligt
AFL, även för denna förmånsgrupp kompletterad med ersättning från
AGS - KL.
Sjuklön för tjänstemän anställda i enskild tjänst
Tjänstemän anställda i enskild tjänst har rätt till sjuklön från sin arbetsgi-
vare under insjuknandemånaden plus tre månader därefter.
Under de första 14 dagarna av sjukperioden görs ett sjukavdrag från den
anställdes lön enligt följande formel:
90 x månadslönen x 12,2
100 x 52 x veckoarbetstiden i dagar eller timmar
Avdraget är maximerat till 90% av 7,5 gånger basbeloppet dividerat
med 52 gånger veckoarbetstiden.
När de 14 dagarna gått till ända görs sjukavdraget i form av ett kalender-
dagsberäknat avdrag. Formeln blir då:
90 x månadslönen x 12,2
100 x 365
Avdraget är maximerat till 90% av 7,5 gånger basbeloppet dividerat
med 365. Oavsett vilken avdragsformel som används innebär avtalet att
arbetsgivaren därutöver fyller ut upp till full ersättning för mistad lön. När
sjuklöneperioden är slut hänvisas den anställde till ersättning från den
allmänna försäkringen.
Sjuklön för arbetare inom den privata sektorn
En arbetare som är verksam inom den privata sektorn är berättigad till
sjuklön under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall. Rätten till
sjuklön inträder efter tre månaders sammanhängande anställningstid.
Sjuklönen utbetalas för sådan ordinarie arbetstid då arbetstagaren skulle
ha utfört arbete om han ej varit sjuk. Sjuklönen utgör 10% av arbetarens
medeltimförtjänst på tidlön och ackord (inklusive ev. premielönedelar,
bonus o. d.) enligt senast kända kvartalslönestatistik. För den som enbart
har timlön utgör sjuklönen 10% av denna timlön.
18
Under de första 14 dagarna av varje sjukdomsfall görs ett sjukavdrag Prop. 1990/91:59
från arbetstagarens lön enligt följande formel:
90 x månadslönen x 12,16
TÖÖ x 52 x 40 ------
Om sjukdomsfallet fortsätter efter 14 dagar görs fr. o. m. den 15:e dagen
sjukavdraget enligt följande formel:
månadslönen x 12,16
365
I övrigt kompenseras arbetstagarens inkomstbortfall genom ersättning
från sjukförsäkringen enligt AFL.
Försäkringsformer knutna till kollektivavtal
Avtalsgruppsjukförsäkring (AGS) gäller enligt utfästelse i kollektivavtal
för arbetare inom den privata sektorn samt för alla anställda hos kommu-
ner och landsting. Om den anställde är sjuk mer än 14 dagar utges ersätt-
ning från AGS.
Ersättning utges vid kalenderdagsberäknad sjukpenning med ett belopp
för dag som varierar mellan 6 och 21 kronor. Beloppets storlek relateras till
arbetstagarens sjukpenning enligt AFL; ju högre sjukpenning desto högre
belopp utges från AGS. Efter 90 dagars sjukperiod blir beloppet 6 kr. per
dag för alla. Ersättningen är för närvarande skattefri. I samband med
beslutet om reformerad inkomstbeskattning (prop. 1989/90:110, SkU30,
rskr. 356) har reglerna för beskattning av ersättning enligt AGS ändrats.
De nya reglerna innebär att utfallande belopp från AGS i sin helhet skall
utgöra skattepliktig inkomst av tjänst. Detta skall tillämpas första gången
vid 1992 års taxering. Skatteplikt för AGS-ersättningar avses dock inte
skola gälla om försäkringsfallet har inträffat under år 1990 eller tidigare
(prop. 1990/91:54).
Om den anställde drabbats av en arbetsskada utges ersättning från
trygghetsförsäkringen vid arbetsskada (TFA). Försäkringen medför att
arbetstagaren inte får föra skadeståndstalan mot sin arbetsgivare med
anledning av arbetsskadan. I stället regleras ersättningen från TFA enligt i
huvudsak skadeståndsrättsliga regler. Detta innebär att TFA ger ersättning
för den inkomstförlust och de kostnader som återstår sedan ersättning från
den lagreglerade arbetsskadeförsäkringen betalats ut. Från TFA kan också
utges ideella ersättningar för lyte och men, sveda och värk, etc.
19
Mitt förslag: Kompensationsgraden inom sjukpenningförsäkringen
sänks for de första tre dagarna med ersättning i en sjukperiod från
90 till 65% och för tid därefter från 90 till 80% av den sjukpenning-
grundande inkomsten. Motsvarande skall gälla för bl. a. havande-
skapspenning, smittbärarersättning och ersättning för närståen-
devård samt arbetsskadesjukpenning för tid inom samordningsti-
den.
Skälen för mitt förslag: Sjukpenningförsäkringen ger idag ett mycket gott
skydd för den som drabbas av sjukdom. Kompensationsgraden är 90% av
SGI och ersättning utges fr. o. m. den första frånvarodagen. Denna ersätt-
ning kompletteras dessutom i de flesta fall med sjuklön från arbetsgivare
eller gottgörelse från avtalsförsäkringar som ger en kompensation motsva-
rande återstoden av inkomstbortfallet. I en situation då det är nödvändigt
att begränsa kostnadsutvecklingen inom socialförsäkringssystemet bör det
därför enligt min mening finnas utrymme för att sänka kompensationsgra-
den inom sjukpenningförsäkringen. Den minskning jag förordar bör ske på
följande sätt. Sjukpenningen för envar av de första tre ersättningsdagarna
av en sjukperiod bör utgöra 65% av SGI, delad med 365 eller, om beräk-
ning av ersättning skall ske enligt de s. k. timsjukpenningreglerna, med ett
tal som framräknas med ledning av årsarbetstiden. Särregler bör dock
införas för personer med särskilt frekvent sjukfrånvaro så att begränsning-
en av kompensationen för de första tre ersättningsdagarna inte drabbar
denna utsatta kategori av försäkrade. Jag återkommer till utformningen av
särregleringen i det följande (avsnitt 4.3).
Kompensationsgraden bör bestämmas till 80 i stället för till 90% av SGI
fr. o. m. den fjärde ersättningsdagen. Också i detta avseende bör det öpp-
nas möjlighet till avsteg i vissa fall. Undantagsregleringen bör ta sikte på
ersättning vid långtidssjukskrivning och innebära möjlighet att under sär-
skilda förutsättningar få kompensation på 90-procentsnivån. Jag be-
handlar denna särskilda reglering närmare i det följande (avsnitt 4.4).
Inom den allmänna försäkringen och även i övrigt förekommer olika
former av ersättningar som för närvarande utgår med samma belopp som
sjukpenningen. Detta gäller bl. a. föräldrapenningförmåner, havande-
skapspenning, smittbärarpenning, ersättning för närståendevård samt
sjukpenning inom arbetsskadeförsäkringen såvitt avser samordningstid.
De nu förordade reglerna om lägre kompensationsgrad bör gälla också
för de nämnda ersättningsanordningama utom för föräldrapenning som
utges med anledning av barns födelse. För tillfällig föräldrapenning är en
viss särreglering motiverad, till vilken jag återkommer i avsnitt 5. Någon
ändring av kompensationsgraden för dagpenning enligt särskilda förord-
ningar till värnpliktiga, civilförsvarspliktiga och tjänstepliktig hälso- och
sjukvårdspersonal m. m. är inte avsedd.
20
Vad jag nu redovisat förutsätter ändringar i reglerna om sjukpenningbe-
räkning i 3 kap. AFL. För de skilda förmåner som nu utges med samma
belopp som sjukpenning finns en lagteknisk koppling till sjukpenningreg-
lerna i AFL. Beträffande föräldrapenning fordras vissa ändringar av lag-
teknisk karaktär i 4 kap. 6 och 7 §§ AFL för att det skall framgå att
kompensationsgraden för denna förmån också fortsättningsvis skall vara
90%. Vidare bör med anledning av ändringarna i 3 kap. AFL göras en
följdändring i 21 kap. 1 § AFL, som avser den frivilliga sjukpenningförsäk-
ringen.
Avsikten är att arbetsskadesjukpenningen skall samordnas mera full-
ständigt med sjukpenning från den allmänna sjukförsäkringen. Jag avser
att återkomma till denna fråga i samband med de förslag som förbereds på
grundval av rehabiliteringsberedningens betänkande Tidig och samordnad
rehabilitering (SOU 1988:41). Eftersom den sänkta kompensationsgraden
inom sjukpenningförsäkringen föreslås införd innan den avsedda samord-
ningen med arbetsskadeförsäkringen genomförs behövs fortfarande en
särskild beräkningsregel vid retroaktiv utbetalning av arbetsskadesjukpen-
ning. En följdändring bör därför göras i 3 kap. 5§ LAF med anledning av
de förändringar jag föreslår vad beträffar sjukpenningnivåema i AFL.
Mitt förslag: Om den försäkrade av arbetsgivare erhåller sjuklön
eller annan skattepliktig förmån för samma tid som sjukpenning
utges och anställningsförmånen ger ett tillägg till sjukpenningen
med mer än 10% av den sjukpenninggrundande inkomsten av an-
ställning görs avdrag på sjukpenningen i motsvarande mån. Anställ-
ningsförmåner som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet —
och således inte läggs till grund för beräkning av sjukpenningen —
beaktas till viss del vid beräkningen av sjukpenningavdrag.
Motsvarande avräkning skall göras från den sjukpenning som
utges till arbetsgivaren när s. k. arbetsgivarinträde gäller och den
sjuklön som utges till arbetstagaren överstiger den avsedda högsta
kompensationen vid sjukdom.
Skälen för mitt förslag: Avsikten med de föreslagna ändringarna i den
lagstadgade kompensationen vid sjukdom är att minska socialförsäk-
ringens kostnader. En förutsättning för att genomföra ändringar av det här
slaget i försäkringen är att åtgärderna drabbar alla så lika som möjligt. Av
det skälet bör en ordning tillskapas som motverkar att vissa arbetstagare
via avtal tillförsäkras en högre kompensationsnivå vid sjukdom än andra
grupper i samhället.
Mot denna bakgrund föreslår jag att särskilda regler införs i sjukpen-
ningsystemet i syfte att uppnå att den högsta kompensationen för försäkra-
Prop. 1990/91:59
21
de vid sjukfrånvaro blir 75% av förvärvsinkomsten för de första tre Prop. 1990/91:59
ersättningsdagarna av ett sjukdomsfall och 90% för tid därefter. Om
arbetsgivare ger kompensation som medför att denna nivå överskrids bör
det medföra en minskning av ersättningen från den allmänna försäkringen
så att den avsedda totala ersättningsnivån får genomslag. Erhåller den
försäkrade av arbetsgivare lön eller andra skattepliktiga förmåner för
samma tid som sjukpenning utges skall således en minskning av sjukpen-
ningen ske i samma mån som anställningsförmånerna ger ett tillägg till
sjukpenningen med mer än 10% av den försäkrades SGI av anställning,
allt omräknat per dag. För de delar av anställningsförmånerna, som räknat
för år överstiger sju och en halv gånger basbeloppet och som således inte
grundar rätt till sjukpenning, behövs en särskild beräkningsregel. Denna
regel bör innebära att av överskjutande delar 25%, såvitt gäller de första
tre sjukersättningsdagarna, och 10% för övrig tid beaktas för minskning av
sjukpenning. På så sätt uppnås även vid högre inkomstlägen den avsedda
begränsningen av den totala sjukersättningen till 75 resp. 90% av förvärvs-
inkomsten. Avdraget skall i första hand göras på den sjukpenning som
utges för samma tid som anställningsförmånerna avser. Avräkning skall
dock också kunna ske mot sjukpenning som avser annan tid.
Med avseende på anställda som enligt kollektivavtal eller lag (sjömans-
lagen, 1973:282) erhåller sjuklön och omfattas av s. k. arbetsgivarinträde
enligt 3 kap. 16 § AFL uppbärs sjukpenningen av arbetsgivaren. De regler
om sjukpenningreduktion som jag förordat i det föregående är därför inte
tillämpliga i sådana fall. Det är emellertid angeläget att en motsvarande
ordning för avräkning införs också för dessa situationer. Detta bör ske
genom att nya regler tas in i 3 kap. 16 § AFL om avräkning på den
sjukpenning som försäkringskassan betalar ut till arbetsgivaren. De nya
bestämmelserna bör utformas på motsvarande sätt som reduktionsregler-
na för sjukpenning som betalas ut till de försäkrade.
Det föreslagna systemet för reduktion av sjukpenning förutsätter att
försäkringskassan får information om den försäkrades lön eller andra
skattepliktiga sjukförmåner från arbetsgivare. I detta avseende bör redan
befintliga regler i AFL om försäkrades anmälningsskyldighet och om ar-
betsgivares uppgiftsskyldighet kunna vinna tillämpning. Anmälningsskyl-
digheten för de försäkrade gäller enligt 3 kap. 6 § AFL sådana ändringar av
inkomstförhållanden, arbetstid eller andra omständigheter som påverkar
rätten till sjukpenning eller sjukpenningens storlek. Som komplement till
försäkringskassans åliggande enligt sistnämnda lagrum att, när det är
skäligen påkallat, inhämta uppgifter om omständigheter av betydelse för
sjukpenningförsäkringen finns i 20 kap. 9§ AFL en skyldighet för bl. a.
arbetsgivare att på begäran lämna upplysningar om samma slags förhållan-
den.
Det förevarande systemet för reduktion av sjukpenning innebär inte
något ingrepp i avtalen på arbetsmarknaden. Träffade avtal är sålunda
giltiga även efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna. Jag utgår
emellertid från att parterna på arbetsmarknaden skall anpassa avtalsbe-
stämmelserna om förmåner under sjukdom på sådant sätt att de inryms
inom de ramar som jag här har angett. Jag avser att noga följa utvecklingen
22
i detta avseende. Sker den väntade anpassningen blir det inte nödvändigt Prop. 1990/91: 59
for försäkringskassan att för det stora flertalet försäkrade göra några sär-
skilda kontroller eller beräkningar av anställningsförmåner under sjuk-
dom. Då behöver inte heller de försäkrade lämna några särskilda uppgifter
om detta till försäkringskassan.
Vad jag har förordat i detta avsnitt innebär forfattningsmässigt att
tillägg bör göras i 3 kap. 4 och 16 §§ AFL. Utan någon reglering därutöver
leder detta till att avräkningssystemet kan tillämpas också på smittbärarer-
sättning och arbetsskadesjukpenning inom samordningstid. En lagteknisk
följdändring erfordras i 4 kap. 18 § nämnda lag.
Mitt förslag: En försäkringskassa skall på ansökan av en person
som är inskriven hos kassan kunna besluta att sjukpenning skall
utges efter en kompensationsgrad av 80% även for de första tre
ersättningsdagarna i en sjukperiod. Ett sådan beslut skall kunna
meddelas endast om personen i fråga lider av sjukdom som kan
antas medföra ett större antal sjukperioder.
Skälen för mitt förslag: Vad jag föreslagit under avsnitt 4.1 innebär att
kompensationen från sjukförsäkringen under de första tre ersättningsda-
garna i varje sjukperiod sätts ned till 65% av den försäkrades SGI. En
sådan minskning av ersättningen bedömer jag vara möjlig att bära for den
överväldigande majoriteten av de försäkrade. För personer som har en
sjukdom eller ett handikapp som leder till många upprepade sjukperioder
kan emellertid situationen bli en annan. Den sänkta ersättningen skulle slå
hårt mot denna kategori. Jag anser därför att särskilda regler bör införas
för att skydda dessa personer mot alltför stora inkomstminskningar till
följd av de nya ersättningsreglerna.
Den som lider av sjukdom eller handikapp som medför risk för ett större
antal sjukfall under en tolvmånadersperiod bör ges möjlighet att efter
ansökan hos försäkringskassan undantas från den lägre kompensationsgra-
den under de tre första dagarna av en sjukperiod. Beviljas detta skall
sjukpenning också for dessa dagar utges efter en kompensationsgrad av
80%. Ansökan skall prövas av den försäkringskassa där sökanden är in-
skriven enligt lagen om allmän försäkring. Kassans bedömning av om
sökanden har en sjukdom eller ett handikapp som kan antas medföra ökad
risk för ett stort antal sjukfall skall därvid grunda sig dels på den sjukdom
den försäkrade lider av, dels hur den försäkrades sjukfrånvaro sett ut i
förfluten tid. Detta berörs ytterligare i specialmotiveringen.
Mitt förslag föranleder kompletterande bestämmelser som lämpligen tas
in i en ny paragraf i anslutning till grundreglerna om sjukpenningberäk-
ning i 3 kap. 4§ AFL. De nya bestämmelserna kan få betydelse också for
arbetsskadesjukpenning inom samordningstiden och smittbärarpenning
men inte för några andra ersättningsformer.
23
Mitt förslag: Som jag nämnt under avsnitt 4.1 skall kompensa-
tionsgraden från sjukpenningförsäkringen normalt utgöra 80%.
Varar sjukperioden mer än 90 dagar skall vissa försäkrade efter
ansökan hos försäkringskassan kunna få sjukpenning från den all-
männa försäkringen som fr. o. m. den 91:a dagen i sjukperioden
motsvarar en kompensationsgrad av 90% av den sjukpenninggrun-
dande inkomsten. Vid försäkringskassans prövning skall som förut-
sättning gälla att den försäkrade deltar i rehabilitering eller till följd
av sjukdomstillståndet eller bristande rehabiliteringsresurser be-
döms inte kunna påbörja rehabilitering och dessutom kan visa att
han inte för samma tid som sjukpenningen avser erhåller skatteplik-
tiga anställningsförmåner av arbetsgivare eller ersättning som utgår
på grund av fri avtalsgruppssjukförsäkring.
Skälen för mitt förslag: Den begränsning av kompensationen inom sjuk-
försäkringen som jag föreslagit innebär att ersättningen från den allmänna
försäkringen normalt skall utgöra 80% av den försäkrades SGI. Den lag-
stadgade sjukpenningen kompletteras så gott som undantagslöst med er-
sättning från arbetsgivaren med ytterligare 10% av inkomstbortfallet. Så-
dan ersättning enligt avtal utges på vissa områden under de första 90
dagarna av en sjukperiod.
Jag avser att på grundval av rehabiliteringsberedningens betänkande
föreslå regeringen att förelägga riksdagen förslag om en särskild rehabilite-
ringsersättning. Denna ersättning avses utges med belopp som motsvarar
100% av den försäkrades SGI under tid då rehabilitering pågår. En viktig
förutsättning för goda rehabiliteringsresultat är att åtgärder sätts in på ett
tidigt stadium. Med förstärkta insatser på området bör det bli allt vanli-
gare att rehabiliteringsprocessen är i full gång när sjukdomsfallet varat i 90
dagar. I sådana situationer skall rehabiliteringsersättning kunna utbetalas
till den försäkrade.
I avvaktan på att en särskild rehabiliteringsersättning införs behövs
således särskilda regler för personer som är föremål för rehabiliteringsåt-
gärder. Särskilda regler behövs också för den som inte bedöms kunna
påbörja rehabilitering till följd av sjukdomstillståndet eller på grund av
bristande rehabiliteringsresurser. Jag föreslår därför att föreskrifter införs
som ger möjlighet för sådana personer att efter ansökan hos försäkrings-
kassan få sjukpenning som motsvarar 90% av den försäkrades SGI. En
förutsättning för att kassan skall kunna bevilja en sådan ansökan bör vara
att den försäkrade kan visa att han för samma tid som sjukpenningen avser
inte får någon ersättning från arbetsgivare och inte heller uppbär ersätt-
ning som utgår på grund av fri avtalsgruppsjukförsäkring.
Mitt förslag bör leda till att kompletterande regler om sjukpenning efter
förhöjd kompensationsgrad för nu beskrivna situationer tas in i 3 kap. 4§
AFL. Denna reglering kan i vissa fall få betydelse även för smittbärarpen-
ning men inte i övrigt utanför den allmänna sjukpenningförsäkringen.
Prop. 1990/91:59
24
Mitt förslag: Kompensationsgraden inom den tillfälliga föräldra-
penningen skall normalt vara 80% av den sjukpenninggrundande
inkomsten för hela den tid som förmånen avser.
Skälen för mitt förslag: Föräldraförsäkringen ger ersättning i form av
dels föräldrapenning som utges med anledning av barns födelse, dels av
tillfällig föräldrapenning för vård av barn i samband med bl. a. sjukdom
hos barnet. Ersättning utges med belopp motsvarande den försäkrade
förälderns sjukpenning. För den som har låg eller ingen sjukpenning utges
ersättning dock alltid med minst ett garantibelopp på 60 kr. per dag. Den
tillfälliga föräldrapenningen, som främst utges i samband med sjukdom
eller smitta hos barnet eller dess ordinarie vårdare, har likheter med
förmånen av sjukpenning vid egen sjukdom. Jag finner det därför naturligt
att ersättning i förm av tillfällig föräldrapenning nära ansluter till vad som
avses gälla för sjukpenningförsäkringen. Ersättningen bör således bestäm-
mas efter en kompensationsgrad av 80% av den försäkrades SGI. De
särskilda reglerna för de första tre ersättningsdagarna av en sjukperiod,
som jag beskrivit i det föregående, bör dock inte ha någon motsvarighet
inom den tillfälliga föräldrapenningen, eftersom en sådan reglering skulle
skapa svårigheter för dem som har många korta vårdfall under vissa
perioder. Jag tänker då inte minst på ensamstående föräldrar med barn
som insjuknar ofta.
Föräldrapenning i samband med barns födelse bör utbetalas enligt nuva-
rande regler.
Mitt förslag föranleder ändringar i 4 kap. 14 och 14 a§§ AFL.
Mitt förslag: När tillfällig föräldrapenning utgetts för vård av ett
barn under 90 dagar samma år skall kompensationsgraden under
återstoden av året vara 90% av den sjukpenninggrundande inkoms-
ten.
Skälen för mitt förslag: Enligt vad jag beskrivit under avsnitt 4.4 skall
ersättningen från sjukförsäkringen i sjukperioder som pågått längre tid än
90 dagar i vissa fall beräknas efter en kompensationsgrad av 90% av den
försäkrades SGI. En förutsättning för detta är dock att den försäkrade inte
får lön eller annan skattepliktig ersättning från arbetsgivare för samma tid
som sjukpenningen avser.
Föräldraförsäkringen bygger, som jag beskrivit i det föregående, på de
regler som gäller inom sjukförsäkringen. Mot denna bakgrund ter det sig
naturligt att de särskilda regler om förhöjd kompensationsgrad som före-
Prop. 1990/91:59
25
slås vid långtidssjukdom får sin motsvarighet inom den tillfälliga föräldra- Prop. 1990/91: 59
penningen. Kompensationsgraden for denna förmån bör därför höjas till
90% av den försäkrades SGI i fall när sådan ersättning har utgetts för
barnet under 90 dagar samma år. Den tillfälliga föräldrapenningens sär-
drag är dock att ersättning utges enbart för dagar då föräldern avstår från
förvärvsarbete för att vårda sitt barn. Av det skälet föreslår jag att den
högre ersättningsnivån tillämpas under återstoden av ett kalenderår så
snart tillfällig föräldrapenning för vård av barnet utgetts för 90 dagar
samma år. Det förekommer sällan att tillfällig föräldrapenning utges för
mer än 90 dagar för samma barn under ett år. Förslaget om högre kompen-
sationsgrad efter 90 dagar betyder således inte särskilt mycket för försäk-
ringens utgifter men har stor betydelse i familjer med mycket sjukliga
barn.
Mitt förslag föranleder ändring i 4 kap. 14 § AFL.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprät-
tats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
3. lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning
m. m.
Förslaget under 3 har upprättats i samråd med statsrådet Åsbrink.
Sistnämnda förslag gäller ett ämne som faller under lagrådets gransk-
ningsområde. Förslaget är dock av sådan beskaffenhet att lagrådets höran-
de skulle vara utan betydelse.
De nya regler som jag föreslagit bör träda i kraft den 1 mars 1991. Äldre
föreskrifter bör dock tillämpas beträffande ersättning som avser tid före
ikraftträdandet.
De förslag till ändrad kompensationsgrad inom sjukpenning- och föräld-
raförsäkringen som jag redovisat i det föregående beräknas minska sjuk-
försäkringens kostnader med 6 150 milj. kr. och kostnaderna för den tillfäl-
liga föräldrapenningen med 350 milj. kr. De förslag jag lämnat angående
särskilda regler för personer med särskilt frekvent sjukfrånvaro är kost-
nadsberäknade till 60 milj. kr. Särreglerna vad beträffar ersättningen vid
långtidssjukskrivning beräknas kosta 540 milj. kr. Den totala kostnads-
minskningen kan således beräknas uppgå till 5 900 milj. kr. för år räknat.
Kostnadsberäkningarna har gjorts med utgångspunkt från förhållandena
under år 1991.
26
3 kap.
4§
1 paragrafens första stycke införs bestämmelser om två nya kompensa-
tionsgrader avseende den kalenderdagsberäknade sjukpenningen. I fråga
om motsvarande förändringar beträffande den timberäknade sjukpenning-
en hänvisas till 10a§.
För de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod utgör hel
sjukpenning för dag 65% av den fastställda sjukpenninggrundande in-
komsten (SGI:n), delad med 365. Den angivna ersättningsnivån gäller
även om den försäkrade av något skäl inte är berättigad till sjukpenning för
samtliga dagar i sjukperioden. Som framgår av 4 b§ kan försäkringskassan,
under de närmare förutsättningar som anges i den paragrafen, besluta att
den försäkrade även för nu angiven tid har rätt att få sjukpenningen
beräknad efter en kompensationsgrad av 80% av SGI:n.
Har den försäkrade erhållit sjukpenning för tre dagar, beräknad efter
den nyss nämnda procentsatsen, skall, för de därefter följande dagarna i
sjukperioden, hel sjukpenning för dag beräknas efter den högre kompensa-
tionsgrad som framgår av första stycket andra punkten i förevarande
paragraf.
I paragrafens första stycke tredje punkten finns en särskild beräkningsre-
gel som medför att den försäkrade efter den nittionde dagen i en sjukpe-
riod i vissa fall kan få sjukpenningen beräknad efter en högre procentsats,
nämligen 90%. En sålunda beräknad sjukpenning aktualiseras endast om
den försäkrade skriftligen ansöker härom hos försäkringskassan. Därut-
över krävs att den försäkrade är föremål för rehabiliteringsåtgärd eller att
kassan vid den särskilda prövningen bedömer antingen att dennes hälso-
tillstånd hindrar honom från att påbörja rehabiliteringsåtgärd som avses i
2 kap. 11 § eller att lämplig sådan åtgärd inte står till buds. Om så behövs
skall nytt läkarutlåtande infordras. Vidare erfordras att den försäkrade kan
visa att han inte för samma tid som sjukpenningen avser erhåller lön eller
andra skattepliktiga anställningsförmåner av arbetsgivare eller ersättning
som utges på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring som uppbärs
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer. Den premie som arbetsgivaren betalar för AGS-
försäkring är inte skattepliktig för arbetstagaren. Enligt de skatteregler som
skall tillämpas första gången vid 1992 års taxering blir detta emellertid
fallet beträffande ersättning som utges från försäkringen till arbetstagaren.
Om en arbetsgivare tecknar en privat försäkring för arbetstagarens räkning
är premien att anse som en anställningsförmån som är skattepliktig hos
arbetstagaren.
I allmänhet torde den försäkrade kunna uppfylla det senast nämnda
kravet genom att skriftligen försäkra att han inte uppbär förmåner av
nämnt slag. Har han anställning och omfattas han av kollektivavtal som
Prop. 1990/91:59
27
innehåller bestämmelser om anställningsförmåner vid sjukdom bör på Prop. 1990/91:59
begäran avtalet inges till försäkringskassan. Den försäkrade kan också
uppfylla kravet på annat sätt, t. ex. genom att på begäran inge intyg eller
motsvarande handling från arbetsgivaren.
I syfte att åstadkomma att kompensationsnivån vid sjukdom inte över-
stiger 75 % för de tre första dagarna med sjukpenning och inte 90% för tid
därefter har i paragrafens fjärde stycke införts en föreskrift om minskning
av sjukpenningen. Beträffande bakgrunden till denna regel hänvisas i
övrigt till den allmänna motiveringen (avsnitt 4.2). Avgörande för om
minskning skall ske är storleken av den lön eller andra skattepliktiga
förmåner som den försäkrade får av sin arbetsgivare för samma tid som
sjukpenningen avser. Vid beräkningen används två modeller. Den första
bygger på att de årliga anställningsförmånerna inte överstiger sju och en
halv gånger basbeloppet, dvs. det s. k. sjukpenningtaket. Den andra till-
handahåller en kompletterande beräkning när anställningsförmånerna
överstiger detta tak. Den förstnämnda beräkningsmodellen innebär att
sjukpenningen skall minskas om förmånerna, beräknade för hel dag, ger
ett tillskott till sjukpenningen per dag med mer än 10% av den försäkrades
SGI av anställning, delad med 365, eller — vid timberäknad sjukpenning
— delad med motsvarande arbetstidsfaktor. Följande exempel lämnas
beträffande en kalenderdagsberäknad sjukpenning:
Den försäkrade är berättigad till hel sjukpenning för dag som skall
beräknas efter 80% av den försäkrades SGI av anställning, delad med 365.
Den försäkrades SGI har fastställts till 222 700 kr.
Hel sjukpenning för dag utgör sålunda
80 x 222 700 kr.
100x365
= 488 kr.
För att sjukpenningen inte skall minskas får arbetstagaren uppbära
anställningsförmåner för samma tid med högst
10x222 700 kr.
100x365 =61 kr-
Sjukpenning och anställningsförmåner motsvarar sammanlagt 90% av
den försäkrades SGI, delad med 365. Överstiger anställningsförmånerna
61 kr. för samma dag som sjukpenning skall utges avräknas det överskju-
tande beloppet krona för krona mot sjukpenningen.
När anställningsförmånerna överstiger sju och en halv gånger basbelop-
pet måste en särskild beräkningsregel begagnas för bedömning av om
sjukpenningen skall minskas. I paragrafens fjärde stycke, andra meningen,
har därför införts en särskild föreskrift härom. Den del av anställningsför-
månerna som överskjuter det s. k. sjukpenningtaket skall relateras till ett
dagbelopp. Dagbeloppet motsvarar summan av överskjutande anställ-
ningsförmåner, delad med 365 eller — när timberäknad sjukpenning utges
— med motsvarande arbetstidsfaktor. I bestämmelsen anges att av det
överskjutande beloppet endast 25 resp. 10% skall beaktas för minskning
av sjukpenningen. Detta beror på att sjukpenningen inte beräknas på
28
anställningsförmåner som överstiger sju och en halv gånger basbeloppet. Prop. 1990/91: 59
Följande exempel kan lämnas om en kalenderdagsberäknad sjukpenning
utges:
Den försäkrades anställningsförmåner utgör för år 300000 kr. Arbetsgi-
varen utger enligt avtal som komplement till sjukpenningen det belopp
som erfordras för att arbetstagaren skall få full kompensation vid sjukdom.
Förutsättningarna är i övrigt desamma som i det föregående exemplet.
Arbetsgivaren utger sålunda per dag
300000 kr.
------- — 488 kr. = 334 kr.
Enligt föregående exempel kan arbetsgivaren, om anställningsförmåner-
na inte överstiger sju och en halv gånger basbeloppet, utge 61 kr. per dag
utan att arbetstagarens sjukpenning minskas. Av anställningsförmåner
som för år överstiger sju och en halv gånger basbeloppet beaktas som
nämnts endast 25 resp. 10%, den förstnämnda procentandelen för de
första tre ersättningsdagarna och den lägre procentandelen för övrig sjuk-
ersättningstid. Arbetsgivaren kan sålunda för andra ersättningsdagar än de
tre första utge kompensation som beräknas på 90% av överskjutande
förmånsbelopp utan att ersättningen läggs till grund för minskning av
sjukpenningen. Det överskjutande beloppet beräknas sålunda: 300000 kr.
- 222 700 kr. = 77 300 kr.
90 x 77 300
100x365 = 190kr'
Arbetsgivaren får för dag utge högst 251 kr. (61 kr. + 190 kr.) utan att
sjukpenningen minskas. I förevarande exempel skall alltså sjukpenningen
minskas med 83 kr. (334 kr. — 251 kr.).
Det kan någon gång inträffa att den SGI som fastställts för den försäkra-
de inte överensstämmer med dennes aktuella inkomster. Enligt föreskrif-
ten i 3 kap. 5§ andra stycket AFL skall ändring av SGI inte ske förrän 14
dagar efter det försäkringskassan fått kännedom om den försäkrades in-
komstförhållanden. En rimlig tillämpning av minskningsregeln bör inte
leda till att minskning av sjukpenning görs, om den försäkrade uppbär
anställningsförmåner som motsvarar den avsedda kompensationsgraden,
beräknad utifrån en aktualiserad SGI.
Som framgår av paragrafens femte stycke, tredje meningen, skall det
belopp med vilket sjukpenningen skall minskas avräknas i första hand mot
sjukpenning som avser samma tid som de anställningsförmåner som för-
anlett avräkningen. Avräkning får emellertid av praktiska skäl göras också
mot sjukpenning som avser annan tid.
För att försäkringskassan skall kunna göra den bedömning som förut-
sätts i förevarande paragraf erfordras självfallet att kassan får uppgifter om
att arbetsgivare utger skattepliktiga förmåner som avser arbetstagarens
sjukdomstid. I detta sammanhang bör därför erinras om föreskrifterna i 3
kap. 6 och 17 §§ samt 20 kap. 4 och 9 §§ AFL. Av förstnämnda bestämmel-
se framgår att den försäkrade är skyldig att anmäla sådan ändring, bl. a. i
29
sina inkomstförhållanden, som påverkar rätten till sjukpenning eller sjuk-
penningens storlek. Underlåtenhet i detta avseende kan medföra att sjuk-
penningen dras in eller sätts ned enligt 3 kap. 17 § första stycket c) AFL.
Har den försäkrade genom att underlåta att fullgöra uppgiftsskyldigheten
förorsakat att sjukpenning utgetts obehörigen eller med för högt belopp,
kan enligt 20 kap. 4§ samma lag återbetalningsskyldighet komma i fråga.
Enligt 20 kap. 9§ nämnda lag är myndigheter, arbetsgivare och försäk-
ringsinrättningar skyldiga att på begäran av bl. a. försäkringskassa lämna
sådan uppgift om namngiven person som är av betydelse för tillämpningen
av lagen. En arbetsgivare som underlåter att fullgöra uppgiftsskyldigheten
ådrar sig straffansvar.
4b§
Enligt 4§ första stycket 1 utges hel sjukpenning för de tre första dagarna
med sjukpenning i varje sjukperiod med endast 65% av SGI:n, delad med
365. Timberäknas sjukpenningen enligt 10 a§, delas SGI:n i stället med ett
tal som framräknas med ledning av årsarbetstiden och den ordinarie
dagarbetstiden. I förevarande paragraf finns föreskrifter som innebär att
den försäkrade också för dessa dagar ges ersättning efter den högre kom-
pensationsgrad som anges i 4§ första stycket 2 eller 10 a § fjärde stycket,
dvs. 80%. Beträffande bakgrunden till denna undantagsregel hänvisas till
den allmänna motiveringen (avsnitt 4.3).
I första stycket regleras de närmare förutsättningarna för att den försäk-
rade skall kunna få ersättning efter den högre graden under de tre första
dagarna i en sjukperiod.
Beslut om den högre kompensationen kan meddelas av försäkringskas-
san efter skriftlig ansökan av den försäkrade.
I paragrafens första stycke, andra meningen, anges den grundläggande
förutsättningen för att ett beslut av denna innebörd skall kunna meddelas.
Härför krävs till en början att den försäkrade har en medicinskt betingad
nedsättning av arbetsförmågan. Denna medicinska faktor kan vara en
kroppslig eller psykisk sjukdom eller ett följdtillstånd efter sjukdom. Det
fordras däremot inte att arbetsförmågan ständigt är nedsatt. Som bekant
finns det sjukdomar som är symtomgivande endast under vissa perioder.
Som ett exempel härpå kan nämnas vissa pollenallergier som i undantags-
fall kan leda till svåra arbetshindrande sjukdomssymtom, bl. a. astma,
under vår och sommar.
För att ett dylikt beslut skall kunna fattas krävs framförallt att sjukdo-
men eller det därmed jämställda följdtillståndet kan antas medföra att den
försäkrade kommer att drabbas av betydligt fler kortvariga sjukdomsfall
under ett år än vad som är normalt. I lagtextens uttryck ”större antal” bör
ligga att antalet avslutade sjukdomsfall under en tolvmånadersperiod kan
bedömas överstiga tio stycken.
För att kunna bedöma om förutsättningarna är uppfyllda enligt denna
paragraf måste försäkringskassan sålunda göra en prognos av i vilken
omfattning den medicinska faktorn kan förväntas utlösa akuta sjukdoms-
tillstånd hos den försäkrade. Prognosen kan lämpligen avse den närmaste
Prop. 1990/91:59
30
tolvmånadersperioden. För att en sådan prognos skall kunna göras krävs Prop. 1990/91:59
uppgifter av skilda slag. Av särskilt intresse är därvid den försäkrades
sjukhistorik, dvs.de sjukdomsfall han tidigare har haft. Härvid spelar
naturligtvis såväl antalet sjukdomsfall som av läkare eller den försäkrade
själv angiven diagnos in. Som tidigare nämnts skall det stora antal sjuk-
domsfall som befaras vara betingat av en medicinsk faktor. Om diagnoser-
na ger en splittrad bild lär mer sällan kunna sägas att sjukdomsfallen är
betingade av någon särskild bakomliggande faktor.
Det kan stundom vara svårt att bestämma den medicinska faktor som
orsakar nedsättningen i arbetsförmågan. Så kan vara fallet i fråga om
besvär från t. ex. rygg och andra rörelseorgan, vilka besvär inte alltid kan
härledas från några påvisbara sjukliga förändringar. Om den försäkrade
under en följd av år har haft besvär som kan lokaliseras till ett bestämt
område av kroppen måste det därför ibland antas att det föreligger en
medicinsk faktor som orsakar nedsättningen, även om det inte finns några
klara och entydiga fynd som gör diagnosen säker. I sådana fall måste en
helhetsbedömning göras av den försäkrades situation, varvid särskild vikt
får läggas vid sådana faktorer som dennes vilja att genomgå föreslagna
läkarundersökningar m.m. och rehabiliteringsförsök samt beredvillighet
att följa läkares anvisningar.
För försäkringskassans bedömning fordras naturligtvis också andra upp-
gifter än sjukhistoriken, bl. a. torde de upplysningar som den försäkrade
själv kan lämna i saken vara av betydelse.
Av paragrafens andra stycke framgår att ett beslut om rätt att få sjukpen-
ning beräknad efter den högre kompensationsgraden också för de första tre
dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod skall gälla fr. o.m. den kalen-
dermånad under vilken den försäkrade gjorde ansökan, om inte annat sägs
i försäkringskassans beslut. I samma stycke, andra meningen, föreskrivs
att ett beslut som här avses gäller för den tid som anges i beslutet. Om det
finns särskilda skäl får emellertid bestämmas att beslutet skall gälla tills
vidare. Ett sådant skäl kan vara att den försäkrade lider av en kronisk
sjukdom som kan förväntas under lång tid orsaka återkommande nedsätt-
ning av arbetsförmågan.
Av tredje meningen i andra stycket framgår att försäkringskassan skall
upphäva beslutet om det föreskrivna villkoret för den högre ersättnings-
nivån inte längre är uppfyllt. Det får förutsättas att kassan omprövar
beslutet med lämpliga mellanrum eller när kassan får kännedom om för-
hållanden som tyder på att de förutsättningar som beslutet grundades på
inte längre är för handen.
De uppgifter om den försäkrades hälsotillstånd som behövs för den
bedömning som skall göras enligt första stycket andra meningen torde
försäkringskassan oftast ha kunskap om eller utan svårighet kunna inhäm-
ta. För den händelse så någon gång inte skulle vara fallet ges kassan
emellertid genom föreskriften i tredje stycket möjlighet att ålägga den
försäkrade att genomgå den undersökning av läkare eller tandläkare som
kassan finner erforderlig för frågans bedömning. Av styckets andra mening
framgår att de utgifter som föranleds av en sådan undersökning skall
ersättas i enlighet med vad regeringen förordnar. En följdändring avses ske
31
i förordningen (1975:1157) om ersättning för vissa läkarutlåtanden m. m. Prop. 1990/91: 59
10a§
Har den försäkrade SGI av anställning skall enligt huvudregeln timberäk-
nad sjukpenning utges för de första fjorton dagarna i en sjukperiod. Före-
varande paragraf innehåller föreskrifter om hur timberäkningen skall ske.
Till grund för beräkningen skall läggas det tal som erhålls när 90% av
SGl:n delas med årsarbetstiden. De nya föreskrifterna i 4§ första stycket 1
och 2 vid kalenderdagsberäknad sjukpenning innebär att 90% byts ut mot
65%, när sjukpenning beräknas för de tre första dagarna i sjukperioden,
och mot 80%, när sjukpenning beräknas för tid därefter. Vid timberäknad
sjukpenning skall samma kompensationsgrader gälla, vilket medför att
skilda beräkningar måste göras för varje kompensationsgrad för sig. I
paragrafens nuvarande lydelse görs en beräkning om sjukpenning skall
utges för endast en dag, och en delvis annan beräkning om förmånen skall
utges för mer än en dag. I paragrafen införs nu föreskrifter som reglerar
beräkningen för de tre första dagarna med sjukpenning efter den lägre
kompensationsgraden, dvs. 65 %, och för de övriga dagarna efter den högre
nivån, dvs. 80%.
16§
Anställda som omfattas av arbetsgivarinträde erhåller sjuklön från arbets-
givaren under sjukdom. I gengäld uppbär arbetsgivaren från försäkrings-
kassan arbetstagaren tillkommande sjukpenning. Av de nya femte och
sjätte styckena i förevarande paragraf framgår att denna sjukpenning skall
minskas, om arbetsgivaren för samma tid som sjukpenningen avser utger
lön och andra skattepliktiga förmåner till arbetstagaren som överstiger den
åsyftade kompensationsnivån vid sjukdom. Föreskrifterna motsvarar i
övrigt bestämmelserna i 4 § fjärde och femte styckena.
4 kap.
14§
Den tillfälliga föräldrapenningen skall i den mån den svarar mot SGI av
anställning beräknas på motsvarande sätt som den timberäknade sjukpen-
ningen. Detta gäller oavsett föräldraledighetens längd. Någon begränsning
till en period om högst 14 dagar så som görs beträffande sjukpenning skall
således inte förekomma. De nya föreskrifterna i andra och tredje styckena
innebär att kompensationsgraden 90% byts ut mot 80%. Om förmånen
utgetts för 90 dagar för samma barn under ett år skall för tid därefter
emellertid, så som är fallet i fråga om föräldrapenning med anledning av
barns födelse, kompensationsgraden utgöra 90%.
Enligt de nya föreskrifterna i 3 kap. skall sjukpenningen beräknas efter
en kompensationsgrad av 65 eller 80 eller — undantagsvis — 90%. För den
timberäknade sjukpenningen är endast de två först nämnda procentsatser-
na relevanta. Tillfällig föräldrapenning kommer, i enlighet med redogörel-
32
sen ovan, att beräknas efter en kompensationsgrad av 80 eller — någon Prop. 1990/91:59
gång — 90%. Den sistnämnda procentsatsen kan också avse timberäknad
förmån. De företagna regeländringarna i de båda förmånsslagen medför
bl. a. att timberäkning av tillfällig föräldrapenning inte längre kan ske helt i
enlighet med föreskrifterna i 3 kap. 10 a§. En anpassning får göras med
beaktande av de kompensationsgrader som gäller vid beräkning av tillfäl-
lig föräldrapenning. Förhållandet framgår genom förevarande paragrafs
andra stycke, andra meningen. I lagrummet anges sålunda att 3 kap. 10 a§
skall tillämpas ”på motsvarande sätt”.
4§
Som följd av de föreslagna nya kompensationsgraderna inom sjukpenning-
försäkringen och vissa andra ersättningsanordningar har paragrafens and-
ra stycke kompletterats så att det anges att de särskilda skattetabellerna för
avdrag för preliminär A-skatt skall ha särskild kolumn med procentsats
också för ersättningar som grundas på 80% av SGI. I tredje stycket har
gjorts en precisering med hänsyn till att ersättningsgraden 65 % av SGI inte
skall bli bestämmande för de procenttal efter vilka skatteavdrag skall göras
och som skall grundas på skattesatsen för en årlig inkomst.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
2. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
3. lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning
m. m.
Ärendet bör behandlas av riksdagen under innevarande år.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta lagförslagen.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990
33
om offentlighet, integritet
och ADB
^,4
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 60