Prop.
1990/91:56
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 1 november 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Erik Asbrink
I propositionen föreslås att uttaget av den statliga fastighetsskatten för s.k.
kommersiella lokaler tillfälligt höjs med en procentenhet vid 1992 och 1993
års taxeringar till 3,5 % av taxeringsvärdet. Höjningen skall gälla generellt
för hela riket.
Vidare föreslås att Nynäshamns kommun inte skall omfattas av investe-
ringsskatten på oprioriterade byggnadsarbeten som påbörjas efter den 31 de-
cember 1990.
Därutöver föreslås vissa kompletteringar i lagen (1990:608) om tillfällig
begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt.
Allmänna pensionsfonden föreslås bli befriad från skattskyldigheten även
för fastighetsinkomster.
Lagen mot skatteflykt föreslås få fortsatt giltighet t.o.m. år 1993.
1 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 56
Härigenom föreskrivs följande.
I stället för vad som därom föreskrivs i 3§ första stycket b) lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt, skall procentsatsen för beräkningen
av fastighetsskatten vid 1992 och 1993 års taxeringar uppgå till 3,5 i fråga om
hyreshusenhet som huvudsakligen består av lokaler.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Lagen gäller dock ej i fråga
om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats före ikraftträdandet.
Prop. 1990/91:56
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1989:471) om investeringsskatt för
vissa byggnadsarbeten1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§2
För byggnadsarbete, som påbör-
jas under tiden den 27 maj
1989-den 31 december 1991, skall
investeringsskatt betalas till staten,
om arbetet utförs i annan kommun i
Stockholms län än Norrtälje och Sö-
dertälje samt i Uppsala och Håbo
kommuner i Uppsala län och arbetet
helt eller till övervägande del avser
För byggnadsarbete, som påbör-
jas under tiden den 27 maj
1989-den 31 december 1991, skall
investeringsskatt betalas till staten,
om arbetet utförs i annan kommun i
Stockholms län än Norrtälje, Söder-
tälje och Nynäshamn samt i Uppsala
och Håbo kommuner i Uppsala län
och arbetet helt eller till övervä-
gande del avser
1. bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus el-
ler sådan parkeringsanläggning som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbe-
byggelse,
2.
3.
4.
5.
6.
för fritidsändamål, eller
7. bostadshus som är avsett uteslutande för fritidsändamål, om arbetet in-
går i ett byggnadsföretag som omfattar mer än ett sådant hus.
Rivning av byggnad anses vid tilllämpning av denna lag inte som bygg-
nadsarbete.
butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller restauranglokaler,
förvaltningsbyggnad,
kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler,
sporthall eller annan idrottsanläggning,
bostadshus som uppförs utan statligt stöd och inte är avsett uteslutande
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1990:147.
2 Senaste lydelse 1990:840.
1* Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 56
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1990:608) om tillfällig begränsning
av kommuners rätt att ta ut skatt
dels att 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 och 4 §§, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Vid fastställande av skattesatsen för skatt till landstingskommun, primär-
kommun, församling eller kyrklig samfällighet får skattesatsen för åren 1991
och 1992 inte bestämmas högre än den skattesats som för år 1990 har gällt
för respektive kommun, församling eller samfällighet. Beslutaren kommun,
församling eller samfällighet om en högre skattesats än vad i föregående me-
ning angetts skall den skattesats som gällde för år 1990 användas vid tillämp-
ning av uppbördslagen (1953:272), lagen (1965:269) med särskilda bestäm-
melser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. och
lagen (1988:491) om skatteutjämningsbidrag.
Den i första stycket angivna högsta
skattesatsen gäller även om kommun
eller församling bildas. Skattesatsen
får i sådant fall inte bestämmas högre
än vad som gällde vid den tidigare in-
delningen.
Har uppgifter omfördelats mellan
landstingskommun och kommu-
nerna inom landstingskommunen el-
ler mellan kyrklig samfällighet och
församlingarna inom samfälligheten
skall den kommun, församling eller
samfällighet vars kostnader minskat
på grund av omfördelningen sänka
sin skattesats så att det sammanlagda
uttaget av skatt minskar med ett be-
lopp som motsvarar de minskade
kostnaderna. Företas inte en sådan
sänkning skall vid tillämpningen av
de i 1 § angivna lagarna användas en
skattesats som motsvarar den som
skulle ha gällt om bestämmelsen i
första meningen följts.
Landstingskommun. kommun,
församling eller kyrklig samfällighet
får då omfördelning som avses i
föregående stycke skett fastställa en
högre skattesats än den som angetts
i 1 § i den månhöjningen av utdebite-
Har uppgifter omfördelats mellan
landstingskommun och kommu-
nerna inom landstingskommunen
skall den kommun vars utdebite-
ringsbehov minskat på grund av om-
fördelningen sänka sin skattesats så
att uttaget av skatt minskar med ett
belopp som motsvarar det minskade
behovet. Företas inte en sådan sänk-
ning skall vid tillämpningen av de i
1 § första stycket angivna lagarna an-
vändas en skattesats som motsvarar
den som skulle ha gällt om bestäm-
melsen i första meningen följts.
Landstingskommun eller kom-
mun får då omfördelning som avses i
föregående stycke skett fastställa en
högre skattesats än den som angetts
i 1 § i den mån höjningen av utdebi-
teringen avser att täcka ökade kost-
Nuvarande lydelse
ringen avser att täcka ökade kostna-
der som uppkommit vid omfördel-
ningen. Den sammanlagda utdebite-
ringen av skatt till landstingskom-
munen och kommunen respektive
den kyrkliga samfälligheten och för-
samlingen får i sådant fall dock inte
bli högre än den sammanlagda utde-
biteringen av skatt till landstings-
kommunen och kommunen respek-
tive den kyrkliga samfälligheten och
församlingen som gällt för år 1990.
Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer meddelar när-
mare föreskrifter om storleken av
den sänkning av utdebiteringen som
skall företas respektive den största
höjningen av utdebiteringen som får
företas i samband med omfördelning
av uppgifter enligt första stycket.
Föreslagen lydelse
nader som uppkommit vid omför-
delningen. Den sammanlagda utde-
biteringen av skatt till landstings-
kommunen och kommunen får i så-
dant fall dock inte bli högre än den
sammanlagda utdebiteringen av
skatt till landstingskommunen och
kommunen som gällt för år 1990.
Prop. 1990/91:56
3§
Har uppgifter omfördelats mellan
kyrklig samfällighet och församling
eller mellan kyrkliga samfälligheter
antingen genom omorganisation eller
då kyrklig samfällighet bildats, änd-
rats eller upplösts skall den försam-
ling eller samfällighet vars utdebite-
ringsbehov minskat på grund av om-
fördelningen sänka sin skattesats så
att uttaget av skatt minskar med ett
belopp som motsvarar det minskade
behovet. Företas inte en sådan sänk-
ning skall vid tillämpningen av de i
1 § första stycket angivna lagarna an-
vändas en skattesats som motsvarar
den som skulle ha gällt om bestäm-
melsen i första meningen
följts. Samfällighet eller församling
får då omfördelning som avses i
första stycket har skett fastställa en
högre skattesats än den som anges i
1 i den mån höjningen av utdebite-
ringen avser att täcka ökade kostna-
der på grund av omfördelningen.
Den sammanlagda utdebiteringen av
skatt för berörda församlingar och
samfälligheter får därvid inte över-
stiga det med utgångspunkt i det egna
skatteunderlaget vägda genomsnittet
av de skattesatser som gällde för för-
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
samlingarna och samfälligheterna
för är 1990. Med eget skatteunderlag
avses antalet skattekronor för beräk-
ning av förskott på kommunalskatt
för är 1990 enligt taxeringsnämndens
beslut år 1989.
4§
Regeringen eller den myndighet re-
geringen bestämmer meddelar när-
mare föreskrifter om storleken av
den sänkning av utdebiteringen som
skall företas respektive den största
höjningen av utdebiteringen som får
företas.
Prop. 1990/91:56
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
De nya bestämmelserna tillämpas på beslut om debitering av skatt som
fattas av kommun, landstingskommun, församling eller kyrklig samfällighet
efter den 7 november 1990.
Härigenom föreskrivs att 7 § 3 och 4 mom. lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7§
3 m o m.1 Staten, landstingskom-
muner, kommuner och andra menig-
heter samt pensionsstiftelser enligt
lagen (1967:531) om tryggande av
pensionsutfästelse m. m. frikallas
från skattskyldighet för all inkomst
enligt denna lag.
3 m o m. Staten, landstingskom-
muner, kommuner och andra menig-
heter, allmänna pensionsfonden
samt pensionsstiftelser enligt lagen
(1967:531) om tryggande av pen-
sionsutfästelse m. m. frikallas från
skattskyldighet för all inkomst enligt
denna lag.
4 mom.2 Understödsförening som inte bedriver till livförsäkring hänförlig
verksamhet eller som enligt sina stadgar inte får meddela annan kapitalför-
säkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1 000 kronor för
medlem,
akademier, allmänna undervisningsverk, sådana sammanslutningar av
studerande vid rikets universitet och högskolor i vilka de studerande enligt
gällande stadgar är skyldiga att vara medlemmar, samarbetsorgan för sådana
sammanslutningar med ändamål att fullgöra uppgifter som enligt nämnda
stadgar ankommer på sammanslutningarna,
sjömanshus, företagareförening som erhåller statsbidrag, regional utveck-
lingsfond som avses i förordningen (1978:504) om överförande av vissa upp-
gifter från företagareförening till regional utvecklingsfond, regleringsföre-
ning som avses i lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område
och i lagen (1974:226) om prisreglering på fiskets område,
allmänna försäkringskassor, erkända arbetslöshetskassor, personalstiftel-
ser som avses i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.
med ändamål uteslutande att lämna understöd vid arbetslöshet, sjukdom el-
ler olycksfall, stiftelser som bildats enligt avtal mellan organisationer av ar-
betsgivare och arbetstagare med ändamål att utge avgångsersättning till fri-
ställd arbetstagare eller främja åtgärder till förmån för arbetstagare som bli-
vit uppsagd eller löper risk att bli uppsagd till följd av driftsinskränkning,
företagsnedläggelse eller rationalisering av företags verksamhet eller med
ändamål att utge permitteringslöneersättning, bolag eller annan juridisk per-
son som avses i lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller annan
juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning, sådana
ömsesidiga försäkringsbolag som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring,
Allmänna pensionsfonden, All-
männa sjukförsäkringsfonden, Alva
och Gunnar Myrdals stiftelse, Apo-
tekarsocietetens stiftelse för främ-
jande av farmacins utveckling m.m.,
Bokbranschens Finansieringsinstitut
Aktiebolag, Bryggeristiftelsen, Dag
Hammarskjölds minnesfond. Fon-
den för industriellt utvecklingsar-
Allmänna sjukförsäkringsfonden,
Alva och Gunnar Myrdals stiftelse,
Apotekarsocietetens stiftelse för
främjande av farmacins utveckling
m. m., Bokbranschens Finansie-
ringsinstitut Aktiebolag, Bryggeri-
stiftelsen, Dag Hammarskjölds min-
nesfond, Fonden för industriellt ut-
vecklingsarbete, Fonden för indust-
1 Senaste lydelse 1990:651.
2 Senaste lydelse 1990:651.
Nuvarande lydelse
bete, Fonden för industriellt samar-
bete med u-länder, Fonden för
svenskt-norskt industriellt samar-
bete, handelsprocedurrådet, Jern-
kontoret och SIS — Standardise-
ringskommissionen i Sverige, så
länge kontorets respektive kommis-
sionens vinstmedel används till all-
mänt nyttiga ändamål och utdelning
inte lämnas till delägare eller med-
lemmar, Nobelstiftelsen, Norrlands-
fonden, Olof Palmes minnesfond för
internationell förståelse och gemen-
sam säkerhet, Stiftelsen Industri-
centra, Stiftelsen industriellt utveck-
lingscentrum i övre Norrland, Stif-
telsen Institutet för Företagsutveck-
ling, Stiftelsen Landstingens fond
för teknikupphandling och produkt-
utveckling, Stiftelsen för produktut-
vecklingscentrum i Göteborg, Stif-
telsen Produktionstekniskt centrum
i Borås för tekoindustrin — PRO-
TEKO, Stiftelsen Produktutveck-
lingscentrum i Östergötland, Stiftel-
sen Småföretagsfonden, Stiftelsen
för samverkan mellan Lunds univer-
sitet och näringslivet — SUN, Stiftel-
sen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet. Stiftelsen UV-
huset, Stiftelsen ÖV-huset, Svenska
bibelsällskapets bibelfond, Svenska
kyrkans stiftelse för rikskyrklig
verksamhet, Svenska Penninglotte-
riet Aktiebolag, Svenska skeppshy-
potekskassan, Svenska UNICEF-
kommittén, Sveriges exportråd,
Sveriges turistråd, TCO:s interna-
tionella stipendiefond till statsminis-
ter Olof Palmes minne, Aktiebola-
get Tipstjänst och Aktiebolaget Trav
och Galopp.
frikallas från skattskyldighet för all annan inkomst än inkomst av närings-
verksamhet som hänför sig till innehav av fastighet.
Vad som sägs i 6 mom. tredje och femte styckena har motsvarande tillämp-
ning i fråga om stiftelse som avses i detta moment.
Föreslagen lydelse prop. 1990/91:56
riellt samarbete med u-länder, Fon-
den för svenskt-norskt industriellt
samarbete, handelsprocedurrådet,
Jernkontoret och SIS —Standardise-
ringskommissionen i Sverige, så
länge kontorets respektive kommis-
sionens vinstmedel används till all-
mänt nyttiga ändamål och utdelning
inte lämnas till delägare eller med-
lemmar, Nobelstiftelsen, Norrlands-
fonden, Olof Palmes minnesfond för
internationell förståelse och gemen-
sam säkerhet, Stiftelsen Industri-
centra, Stiftelsen industriellt utveck-
lingscentrum i övre Norrland, Stif-
telsen Institutet för Företagsutveck-
ling, Stiftelsen Landstingens fond
för teknikupphandling och produkt-
utveckling, Stiftelsen för produktut-
vecklingscentrum i Göteborg, Stif-
telsen Produktionstekniskt centrum
i Borås för tekoindustrin - PRO-
TEKO, Stiftelsen Produktutveck-
lingscentrum i Östergötland, Stiftel-
sen Småföretagsfonden, Stiftelsen
för samverkan mellan Lunds univer-
sitet och näringslivet - SUN, Stiftel-
sen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet, Stiftelsen UV-
huset. Stiftelsen ÖV-huset, Svenska
bibelsällskapets bibelfond, Svenska
kyrkans stiftelse för rikskyrklig
verksamhet, Svenska Penninglotte-
riet Aktiebolag, Svenska skeppshy-
potekskassan, Svenska UNICEF-
kommittén, Sveriges exportråd,
Sveriges turistråd, TCO:s interna-
tionella stipendiefond till statsminis-
ter Olof Palmes minne, Aktiebola-
get Tipstjänst och Aktiebolaget Trav
och Galopp
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelserna till lagen
(1980:865) mot skatteflykt skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:56
Nuvarande lydelse
Denna lag1 träder i kraft den 1 ja-
nuari 1981 och tillämpas på rätts-
handlingar som har företagits under
tiden den 1 januari 1981 -den 31 de-
cember 1990.
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 ja-
nuari 1981 och tillämpas på rätts-
handlingar som har företagits under
tiden den 1 januari 1981-den 31 de-
cember 1993.
Denna lag2 träder i kraft den 1
mars 1983 och tillämpas på rätts-
handlingar som har företagits under
tiden den 1 mars 1983-den 31 de-
cember 1990.
Denna lag träder i kraft den 1
mars 1983 och tillämpas på rätts-
handlingar som har företagits under
tiden den 1 mars 1983-den 31 de-
cember 1993.
Denna lag3 träder i kraft den 1 januari 1986.
Denna lag4 träder i kraft den 1 januari 1989.
Denna lag5 träder i kraft den 1 januari 1990.
Denna lag6 träder i kraft den 1 januari 1991.
' 1980:865, senaste lydelse 1989:1037.
2 1983:75, senaste lydelse 1989:1037.
3 1985:1013.
4 1988:780.
5 1989:1037.
6 1990:000.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1 november 1990
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Engström,
Hjelm-Wallén, S. Andersson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw,
Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Åsbrink, avsnitt 1 -3, 5 och 6; statsrådet Larsson,
avsnitt 4
Regeringen har den 26 oktober 1990 beslutat skrivelse till riksdagen om åt-
gärder för att stabilisera och stärka den svenska ekonomin. I det samman-
hanget angavs att det är påkallat att justera upp uttaget av statlig fastighets-
skatt för vissa slag av fastigheter. Jag skall nu ta upp den frågan. I detta lag-
stiftningsärende kommer också att behandlas vissa andra frågor, nämligen
en ändring i lagen (1989:417) om investeringsskatt för vissa byggnadsarbe-
ten, en ändring i reglerna om s.k. kommunalt skattestopp, allmänna pen-
sionsfondens skattskyldighet för fastighetsinkomster samt en förlängning av
tillämpligheten av lagen (1980:865) mot skatteflykt.
Bakgrund
Fastighetsbeskattningen består såvitt avser hyreshusenheter vid 1991 års in-
komsttaxering dels av en löpande inkomstbeskattning under inkomstslaget
annan fastighet, dels av en statlig fastighetsskatt. För vissa hyresfastigheter
redovisas inkomsterna under inkomstslaget rörelse. Fastighetsskatten tas för
närvarande ut med olika procenttal beroende på ägarförhållandena. Om
ägaren är ett allmännyttigt bostadsföretag eller en s.k. äkta bostadsrättsföre-
ning uppgår skattesatsen till 1,4 %. För privatägda hyreshusenheter uppgår
skattesatsen till 2,5 % och den är i det fallet också avdragsgill vid inkomstbe-
skattningen. Skatteuttaget baseras på 65 % av taxeringsvärdet.
Genom riksdagsbeslut år 1989 gäller dock en tillfällig höjning av fastig-
hetsskatten avseende hyreshusenheter som huvudsakligen består av lokaler
som är belägna i vissa kommuner i Stockholm—Uppsala-området
(1988/89:FiU30. rskr. 327, SFS 1989:476). Höjningen innebär i det fallet att
fastighetsskatten baseras på hela taxeringsvärdet.
Prop. 1990/91:56
10
Genom riksdagens beslut tidigare i år om skattereformen har också fastig- Prop. 1990/91:56
hetsbeskattningen förändrats i väsentliga hänseenden. Vid inkomstbeskatt-
ningen hänförs således juridiska personers inkomster i sin helhet till in-
komstslaget näringsverksamhet och beskattas där med en 30-procentig
skattesats. Fastighetsskatten har för hyreshusens del gjorts mer enhetlig och
likformig. Den uppgår för hyreshusen till 2,5 % av hela taxeringsvärdet obe-
roende av ägareförhållandena. De nya reglerna gäller från och med inkomst-
taxeringen år 1992.
Mitt förslag: Fastighetsskatten för kommersiella lokaler höjs tillfälligt
vid 1992 och 1993 års taxeringar med en procentenhet till 3,5 % av
taxeringsvärdet. Höjningen gäller i hela riket.
Skälen för mitt förslag: Fastighetsskatten på kommersiella fastigheter be-
rör främst den privata tjänstesektorn där överhettningen har varit särskilt
påtaglig under senare år. Inom den sektorn har inte heller den internatio-
nella konkurrensen samma återhållande verkan på priser och löner som i in-
dustrin. Det är därför motiverat att - i samband med de åtgärder för att stabi-
lisera ekonomin som regeringen redovisar i den inledningsvis nämnda skri-
velsen - tillfälligt höja uttaget av fastighetsskatt i fråga om kontor, butiker
och andra kommersiella lokaler. Jag syftar här på den kategori byggnader
som redan för närvarande är föremål för den tillfälliga höjningen av fastig-
hetsskatten i Stockholm-Uppsala-området, dvs. kommersiella lokaler.
Dessa hyreshusenheter består främst av lokaler som används till kontor, bu-
tiker, restauranger och liknande. Det är alltså fråga om andra hyreshusenhe-
ter än sådana som huvudsakligen används för bostadsändamål. I begreppet
hyreshusenhet innefattas både hyreshus och tomtmark för sådan byggnad.
Liksom vid den tillfälliga höjningen inom nämnda geografiska område bör
avgränsningen för den nu föreslagna höjningen följa den indelning som till-
lämpas vid fastighetstaxeringen. De vid 1988 års allmänna fastighetstaxering
av hyreshusenheter använda typkoderna 322—326 kan därför tjäna som led-
ning. Dessa avser således hyreshusenheter bestående av hotell eller restau-
rang, hyreshusenheter bestående av kiosk, hyreshusenheter bestående av
parkeringshus, hyreshusenheter bestående huvudsakligen av lokaler samt
hyreshusenheter bestående av kontor e.d. belägna inom industrimark.
Eftersom nämnda typkoder kan komma att få avgörande betydelse i detta
sammanhang bör vid inkomsttaxeringen en oriktig kodning kunna frångås.
Jag föreslår således att skattesatsen vid uttaget av statlig fastighetsskatt
höjs till 3,5 % för hyreshusenhet som huvudsakligen består av lokaler. Höj-
ningen bör vara tillfällig och endast gälla vid 1992 och 1993 års inkomsttaxe-
ringar. Den bör även gälla generellt i hela riket. Bestämmelserna bör tas in
i en särskild lag som träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser
bör dock gälla i fråga om fastighetsskatt för beskattningsår som har påbörjats
före ikraftträdandet.
11
Genom den föreslagna höjningen av fastighetsskatten för de berörda fas- Prop. 1990/91:56
tigheterna kan skatteintäkterna beräknas öka med ca 1 miljard kr. för var-
dera taxeringsåret.
Mitt förslag: Investeringsskatten på oprioriterade byggnadsarbeten
skall beträffande Nynäshamns kommun endast omfatta arbeten som
påbörjas före den 1 januari 1991.
Skälen för mitt förslag: I syfte att dämpa aktiviteten på byggmarknaden
och vidga utrymmet för produktion av nya bostäder infördes i Stockholms-
området våren 1989 en tidsbegränsad skatt på bl.a. produktion av kontors-
och butikslokaler och andra oprioriterade byggnadsarbeten (1988/89:FiU36,
SFS 1989:471—473). Sedan den 9 februari 1990 är investeringsskatten 30 %.
Skatten tas ut på byggnadsarbeten som påbörjas före utgången av år 1991.
Under tiden den 9 februari—30 september 1990 omfattades även Göteborgs-
området av investeringsskatten (jfr 1989/90:FiU40, SFS 1990:840).
Som framgår av regeringens proposition om den ekonomiska politiken på
medellång sikt finns det inte längre skäl att behålla investeringsskatten i Ny-
näshamns kommun (prop. 1990/91:39 s. 41). Efter utgången av år 1990 bör
därför Nynäshamn inte längre omfattas av investeringsskatten.
Riksdagen beslöt i våras (prop. 1989/90:150, bil. 4, FiU29, rskr. 359, SFS
1990:608) om en tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt. Be-
slutet innebär att kommuner, landstingskommuner, församlingar och kyrk-
liga samfälligheter för åren 1991 och 1992 inte får besluta ett högre skatteut-
tag än det som gällde för år 1990. Ett undantag gäller dock för det fall att
uppgifter omfördelats mellan t.ex. kommun och landstingskommun. Skatte-
uttaget skall då beräknas med utgångspunkt i den växling som sker av kost-
nader mellan den kommun som lämnar över uppgifter och den som tar över
uppgifterna.
Det finns anledning att nu ta upp frågan om vissa kompletteringar av be-
stämmelserna om ändring av skatteuttaget i de fall att kommun eller försam-
ling bildas. Vidare finns det skäl att ändra möjligheten till skatteväxling bl.a.
i de fall att kyrkliga samfälligheter bildas, ändras eller upplöses. Det kan tän-
kas situationer då bestämmelserna om skatteväxling måste göras mera flexi-
bla än de är i dag. Jag tänker då särskilt på situationer som kan uppkomma
i samband med den av riksdagen beslutade och nu pågående reformeringen
av den kyrkliga organisationen (prop. 1987/88:31 och 67. KU30, rskr. 181).
Lagen om tillfällig begränsning av kommuners rätt att ta ut skatt bör där-
för kompletteras i vissa hänseenden.
12
Mitt förslag: Lagen om tillfällig begränsning av kommuns rätt att ta
ut skatt görs tillämplig även i de fall att en kommun eller församling
bildas.
Dessutom öppnas en möjlighet för kyrkliga samfälligheter och för-
samlingar att fastställa skattesatser på ett annorlunda sätt än vad som
gäller för kommuner och landsting, då uppgifter omfördelats antingen
genom omorganisation eller i samband med att en kyrklig samfällig-
het bildats, ändrats eller upplösts.
En samfällighet får höja skatten högst motsvarande den genom-
snittliga sänkningen i de församlingar som berörs av omfördelningen.
Den genomsnittliga sänkningen skall beräknas som ett sammanvägt
genomsnitt med utgångspunkt i varje församlings sänkning och det
egna skatteunderlag som låg till grund för beräkning av respektive för-
samlings förskott på kommunalskatt för år 1990.
Vid det omvända förhållandet, dvs. när församlingar övertar upp-
gifter från samfällighet, får församlingarna högst höja sina skatteuttag
på så sätt att det vägda genomsnittet av höjningarna beräknat som
nyss sagts inte överstiger samfällighetens sänkning.
Skälen för mitt förslag: Lagen om tillfällig begränsning av kommuners rätt
att ta ut skatt innehåller inte någon uttrycklig bestämmelse om skattesatsens
bestämmande i de fall en kommun eller församling bildas. Lagen bör ändras
så att det klart framgår att det i ett sådant fall bör vara den skattesats som
gällde för år 1990 vid den tidigare indelningen, som skall vara den högsta
skattesats som får bestämmas för den nya kommunen eller församlingen.
Om sålunda en kommun A har en skattesats på 16 kronor per skattekrona
(kr/skr) och denna kommun delas i kommunerna B och C får var och en av
dessa nya enheter bestämma ett skatteuttag som får uppgå till högst
16 kr/skr.
Vidare bör särskilt övervägas de situationer som uppstår då uppgifter
överförs från församling till kyrklig samfällighet. Enligt lagens nuvarande ly-
delse skulle ett sådant överförande av uppgifter medföra att samfälligheten
skulle få höja sin skattesats med endast så mycket som motsvarar den lägsta
skattesänkning som företas i någon av de församlingar som ingår i skatteväx-
lingen. Det har visat sig att en sådan höjning i en del fall inte skulle vara
tillräcklig och alltså kunna äventyra överförandet av uppgifter. Det är i en
sådan situation inte heller ett praktiskt alternativ att skjuta upp överförandet
bl.a. av det skälet att svenska kyrkans nya organisation i fråga om vissa kyrk-
liga samfälligheter, där övergångsvis undantag medgetts från de nya bestäm-
melserna, skall vara fullt genomförd vid utgången av år 1991. Det är också
angeläget att kunna tillämpa skatteväxling för de samfälligheter som man
beslutar att bilda i år. Önskvärda beslut om bildande av totala samfälligheter
kan annars inte träda i kraft före år 1995, dvs. efter ordinarie val av kyrko-
fullmäktige år 1994.
Prop. 1990/91:56
13
Jag anser att det därför finns goda skäl att nu återkomma i frågan och före-
slå en ändring av lagen även för dessa situationer. Ändringen bör emellertid
inte gå så långt som till ett helt undantag för den kyrkliga organisationen. En
lämplig lösning synes i stället vara att lagen ändras så att den ändrade eller
bildade samfälligheten får höja sin skattesats med högst ett vägt genomsnitt
av församlingarnas minskade skattesatser. Om en samfällighet upplöses får
församlingarna på grund av omfördelningen på motsvarande sätt höja sin
genomsnittliga utdebitering med högst samfällighetens skattesats.
En möjlighet bör också ges att genomföra skatteväxling när ett överfö-
rande av uppgifter redan har skett. En sådan situation kan föreligga om man
vid en första skatteväxling har beaktat den s.k. avräkningspostens eftersläp-
ning på två år och sedan avsett att göra ytterligare en reglering med hjälp av
skatteväxlingsinstrumentet. Eftersläpningen beror på det avräkningssystem
som tillämpas mellan staten och kommunerna/församlingarna.
Det nu sagda kan exemplifieras på följande sätt. Förutsättningen för ex-
emplet är att en samfällighet övertar uppgifter från församlingarna A,B och
C. Utdebiteringen i församlingarna före omfördelningen uppgår till 0,80,
1,00 respektive 1,15 kr/skr.
Prop. 1990/91:56
Församling
Utdebitering före omfördelning
Utdebitering efter omfördelning
A
0,80
0,30
Minskat utdebiteringsbehov
(kr/skr)
Eget skatteunderlag enligt 1989 års
taxering (antal skr)
0,50
3 661 884
0,75
0,90
1 129 290
2 801 452
Under förutsättning av att församlingarna sänker sina skattesatser motsva-
rande de angivna minskade utdebiteringsbehoven får samfälligheten höja sin
skattesats med högst 0,68 kr/skr. Detta vägda genomsnitt får man fram ge-
nom att multiplicera varje församlings minskade utdebiteringsbehov med
dess egna skatteunderlag och dividera summan av dessa produkter med sum-
man av de egna skatteunderlagen:
0,50 x 3 661 884 + 0,75 x 1 129 290 + 0,90 x 2 801 452
7 592 626
= 0,68
Med eget skatteunderlag avses skatteunderlaget, inkl, underlaget avseende
icke-medlemmar i svenska kyrkan, för beräkning av förskott på kommunal-
skatt för år 1990.
Mitt förslag innebär att lagtexten måste kompletteras på flera punkter.
Lagtexten har då också undergått redaktionella förändringar.
Mitt förslag: De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1991,
men skall tillämpas på beslut om debitering av skatt som fattas efter
den 7 november 1990.
14
Skälen för mitt förslag: Det är mycket angeläget att de nya bestämmel- Prop. 1990/91:56
serna blir tillämpliga så snart som möjligt, eftersom beslut om nästa års skat-
tesatser måste fattas före årsskiftet. Det är emellertid inte praktiskt möjligt
för riksdagen att fatta beslut så snart att kommuner och församlingar kan
dröja med sina beslut om utdebiteringen för år 1991 till dess att författningen
kommer ut från trycket. Av det skälet bör lagändringen kunna tillämpas re-
dan innan författningen kommit ut från trycket. Jag föreslår därför att de
nya bestämmelserna skall tillämpas redan från och med den 8 november i år,
dvs. dagen efter den dag då propositionen kommer att lämnas till riksdagen.
Mitt förslag: Allmänna pensionsfonden frikallas från skattskyldighet
för löpande fastighetsinkomster.
Skälen för mitt förslag: Allmänna pensionsfonden tillhör de subjekt som
är inskränkt skattskyldiga. Enligt 7 § 4 mom. SIL är fonden endast skattskyl-
dig för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till innehav av fastig-
het.
I en framställning den 20 juni 1990 har allmänna pensionsfonden, första,
andra och tredje fondstyrelserna, hemställt att fonden skall frikallas från
skattskyldighet för all inkomst. Fondstyrelserna pekar främst på att fondens
nuvarande skattskyldighet för löpande inkomster av fastighet snedvrider
placeringsförutsättningarna sedan fonden fått rätt att placera medel i fastig-
heter.
När ATP-systemet infördes år 1960 beslutades att den nyinrättade all-
männa pensionsfonden bara skulle betala skatt på inkomst av annan fastig-
het enligt KL. Vid den tiden fick fonden enligt sitt reglemente inte äga och
förvalta fast egendom annat än för eget bruk. Av det skälet saknade skatt-
skyldigheten för fastighetsinkomster betydelse för fonden som placerare.
Skattskyldigheten för allmänna pensionsfonden regleras, efter slopandet av
den kommunala beskattningen för juridiska personer, i 7 § 4 mom. SIL. Den
bestämmelsen lämnades i sak oförändrad i skattereformen. Fondens skatt-
skyldighet omfattar endast löpande fastighetsinkomster medan reavinster är
skattefria.
Skattereformen innebar således ingen förändring i allmänna pensionsfon-
dens skattestatus. I RINKs betänkande (SOU 1989:33 s. 212-213) fördes
dock ett resonemang om fondens skattskyldighet i anslutning till förslaget
om avkastningsskatt på pensionsmedel. Utredningens slutsats blev att fon-
dens avkastning inte borde träffas av någon sådan skatt, främst av det skälet
att en beskattning skulle föra med sig en ökad rundgång av medel inom den
offentliga sektorn.
Från och med den 1 januari 1988 har första, andra och tredje fondstyrel-
serna utökade placeringsmöjligheter. De kan nu bl.a. förvärva fastigheter i
Sverige och utlandet. I fondstyrelsernas framställning om skattefrihet häv-
15
das att den utökade placeringsrätten inneburit att skattskyldigheten för fas-
tighetsinkomster kommit i ett nytt läge. Ett bibehållande av nuvarande ord-
ning skulle enligt styrelsernas mening göra det omöjligt för fastighetsplace-
ringar att konkurrera med placeringar i t.ex. obligationer där avkastningen
är skattefri.
För egen del gör jag följande bedömning.
De förutsättningar som vid ATP-systemets tillkomst låg till grund för be-
slutet om allmänna pensionsfondens skattskyldighet har med tiden ändrats
radikalt. Avsikten med att då hänföra fonden till den krets av subjekt som
bara är skattskyldiga för löpande fastighetsinkomster var att undvika be-
skattning av den avkastning som fondens kapitalförvaltning genererade. Ge-
nom att de tre första fondstyrelserna från och med den 1 januari 1988 har
fått möjlighet att förvärva fastigheter har skattskyldighetsfrågan kommit i
ett annat läge.
Jag delar fondstyrelsernas uppfattning att ett bibehållande av fondens nu-
varande skattesituation för med sig beskattningseffekter som på ett olämp-
ligt sätt snedvrider fondens placeringsförutsättningar. Fastighetsplacerings-
alternativet kommer inte att på allvar kunna konkurrera med andra place-
ringar av skatteskäl. Av fondstyrelsernas framställning framgår att fondens
fastighetsplaceringar hittills skett genom förvärv av fastighetsbolag bl.a. till
följd av de nuvarande skattskyldighetsreglerna. Det är olyckligt med en ut-
formning av beskattningsreglerna som på detta sätt styr mot lösningar som
från andra utgångspunkter kan vara mindre ändamålsenliga.
Av de nämnda skälen finns det anledning att nu ompröva fondens skyldig-
het att betala inkomstskatt.
Enligt min mening bör reglerna om skattskyldighet ändras så att den ur-
sprungliga avsikten att undanta avkastningen på fondens kapitalförvaltning
från inkomstbeskattning upprätthålls. Fonden bör därför befrias från skatt-
skyldighet även för fastighetsinkomster.
Mitt förslag föranleder ändring i 7 § 3 och 4 mom. SIL.
Mitt förslag: Lagen mot skatteflykt ges fortsatt giltighet t.o.m. år
1993.
Skälen för mitt förslag: Lagen (1980:865) mot skatteflykt, som trädde i
kraft den 1 januari 1981, är tidsbegränsad. Dess tidsbegränsning har åter-
kommande prövats av riksdagen, senast förra hösten (prop. 1989/90:50,
SkUlO, rskr. 96, SFS 1989:1037). Lagen gavs då fortsatt giltighet t.o.m. den
31 december 1990.
En kort tid före den senaste förlängningen av generalklausulens giltighets-
tid avlämnade skatteflyktsutredningen betänkandet (SOU 1989:81) Ny ge-
neralklausul mot skatteflykt. Utredningen har i huvudsak föreslagit föl-
jande. En bättre definition skall ges begreppet skatteflykt. Vid den ordinarie
Prop. 1990/91:56
16
taxeringen skall normalt sett civilrättsligt giltiga transaktioner godtas. Prop. 1990/91:56
Skatteflyktsfrågan skall prövas i en särskild process. Den ordinarie taxe-
ringen skall inte ändras vid konstaterad skatteflykt. I stället skall en sanktion
i form av en särskild avgift tas ut, utfyllnadsskatt, vilken skall motsvara den
skatteförmån som skatteflykten inneburit. Utfyllnadsskatten tas ut hos den
skattskyldige oavsett om skatteförmånen uppkommit hos denne eller någon
denne närstående person.
Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttran-
dena har upprättats och finns tillgänglig i ärendet (Dnr 6191/89).
I korthet kan remissopinionen i de övervägande antalet fall sägas vara av-
vaktande eller helt avvisande till utredningens förslag. Av de 25 remissin-
stanser som yttrat sig är majoriteten helt mot eller hyser betänkligheter mot
delar av förslaget. Endast sex instanser uttalar sig för eller i huvudsak för
förslaget.
Jag vill särskilt upphålla mig vid vad som anförts från riksskatteverkets
sida. Verket framhåller bl.a. följande. Regeringsrätten har haft att ta ställ-
ning till frågan om skatteflykt i endast elva fall under åren 1981 - 1988. I tre
av dessa har skatteflyktslagen ansetts tillämplig. Det finns dock förutsätt-
ningar för domstolsprövning av gällande generalklausul i ett mycket stort an-
tal fall vari skatteförvaltningen driver process. Mycket talar för att låta nu
gällande regler bestå åtminstone till dess de pågående processerna har avslu-
tats. Härigenom uppnås ett bättre underlag för bedömning av om den nu
gällande lagen är tillräcklig. Vidare bör en generell skatteflyktslag få ett
mindre tillämpningsområde i det reformerade skattesystemet.
Jag delar RSV:s bedömning att det finns skäl att vänta med att pröva
skatteflyktsklausulens utformning. En sådan prövning bör göras först då er-
farenheter från tillämpningen av skattereformens regler föreligger. En ytter-
ligare förlängning av skatteflyktsklausulens giltighetstid är därför ändamåls-
enlig. Jag föreslår på grund av det anförda en förlängning t.o.m. år 1993.
I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag
till
1. lag om viss tillfällig höjning av uttaget av statlig fastighetsskatt,
2. lag om ändring i lagen (1989:471) om investeringsskatt för vissa bygg-
nadsarbeten,
3. lag om ändring i lagen (1990:608) om tillfällig begränsning av kommu-
ners rätt att ta ut skatt,
4. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
5. lag om ändring i lagen (1980:865) mot skatteflykt.
Lagförslagen under punkterna 1,2,4 och 5 är av enkel beskaffenhet. Lag-
rådets hörande skulle därför sakna betydelse beträffande de förslagen. Vad
beträffar förslaget till lag om ändring i lagen om tillfällig begränsning av
kommuners rätt att ta ut skatt är detta av brådskande natur. En fördröjning
av det lagförslagets behandling skulle medföra avsevärt men. Yttrande av
lagrådet över det lagförslaget bör därför inte heller inhämtas.
17
Prop. 1990/91:56
Föredragandena hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagför-
slagen.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmötes höstsession.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragandena
har lagt fram.
18
gotab 97161, Stockholm 1990