Prop.
1990/91:54
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 5 november 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Erik Asbrink
I propositionen läggs fram förslag som ingår i och kompletterar reforme-
ringen av inkornst- och företagsbeskattningen.
Särskild löneskatt (22,2 %) tas ut på vissa ersättningar enligt s.k. avtalsför-
säkringar. En särskild skatt på premie för fri grupplivförsäkring införs. För-
säkringsgivaren blir skattskyldig. Skattesatsen blir 42,7 %. Arbetsgivare som
själva betalar ut belopp som motsvarar ersättning på grund av grupplivför-
säkring blir också skattskyldiga. Skattesatsen blir då 74,6 %. Även arbetsgi-
vare och näringsidkare som tecknat försäkring utomlands blir skattskyldiga.
Skattesatsen blir även då 74,6%.
Stipendier och liknande bidrag skall vara skattefria i samma utsträckning
som hittills. Barnpension blir skattefri till den del den inte överstiger 0,4 bas-
belopp.
Avdraget för kostnader för bilresor mellan bostaden och arbetsplatsen
höjs till 11 kr per mil vid 1991 års taxering och till 12 kr per mil vid 1992 års
taxering. Beloppen gäller oavsett körsträckans längd. Reglerna för beskatt-
ning av förmån av räntefritt eller lågförräntat lån justeras.
Det särskilda grundavdraget för pensionärer föreslås bl.a. trappas av mot
kapitalinkomster endast till den del de överstiger 1 600 kr. vid 1992 och 1993
års taxeringar.
Sjömansskattelagen anpassas till det reformerade inkomstskattesystemet.
Justeringar görs av privatbostadsbegreppet. Bl.a. införs en tvåårsfrist
inom vilken en privatbostad inte skall omklassificeras till att ingå i närings-
verksamhet om inte ägaren yrkat det. Bostad för två familjer skall anses som
privatbostad om den till väsentlig del används för ägarens eller närståendes
boende.
På kapitalbeskattningens område föreslås följande åtgärder. Valutakurs-
vinster på fordringar och skulder i utländsk valuta beskattas med 30 % som
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 54
inkomst av kapital. Valutakursförluster på sådana transaktioner är avdrags-
gilla till 70%. Avdragsbegränsningen för ränteutgifter ändras så att kvitt-
ningsrätten i huvudsak endast omfattar ränteinkomster på banktillgodoha-
vanden i svenska kronor och ränta på obligationer i svenska kronor som ges
ut till pari eller till en begränsad underkurs. Andelar i s.k. räntefonder rea-
vinstbeskattas som fordringar i svenska kronor. Skuldebrev med optionsrätt
behandlas alltid som två separata värdepapper. Övergången till de nya reg-
lerna för beskattning av delägare i fåmansföretag mjukas upp. Bedömningen
om en vinst på andel i fåmansföretag skall betraktas som sparad arbetsin-
komst förenklas.
Underskott i en förvärvskälla i näringsverksamhet skall kunna dras av mot
vinst som uppkommit vid avyttring av en näringsfastighet som under det lö-
pande innehavet redovisats i förvärvskällan. Förslaget tar också sikte på bo-
stadsrätter som inte är privatbostäder. Vidare slopas beloppsgränsen 3 000
kr. i fråga om skyldigheten att återlägga medgivna värdeminskningsavdrag
m.m. vid avyttring av en näringsfastighet. För reavinstbeskattningen av bo-
stadsrätter föreslås att bostadsrättsinnehavaren skall få avdragsrätt för sin
andel av föreningens utgifter för värdehöjande reparationer och underhåll
som lagts ned på föreningens fastighet under de senaste fem åren före avytt-
ringen.
Införandet av särskild löneskatt på arbetsgivares pensionskostnader sena-
reläggs till den 1 juli 1991. För att inte finansieringen av skattereformen skall
urholkas genom senareläggningen höjs den allmänna löneavgiften tillfälligt
under första halvåret 1991 med 1,3 procentenheter.
För arvs- och gåvobeskattningen ändras bl.a. skatteskalor och grundav-
drag. Justeringarna — som görs mot bakgrund av bl.a. 1990 års allmänna
fastighetstaxering — innebär väsentligen en anpassning till prisutvecklingen.
Förslaget omfattar också ett antal ändringar som betingas av skatterefor-
men. Ändringarna föreslås bli tillämpliga när skattskyldighet för arv eller
gåva inträder fr.o.m. den 1 januari 1991.
Även på företagsskatteområdet föreslås ändringar i valutabeskattningen.
I näringsverksamhet skall fordringar och skulder värderas till balansdagens
kurs. Om en sådan värdering inte är förenlig med god redovisningssed skall
de tas upp till det värde som följer av god redovisningssed. I stället skall en
schablonintäkt beräknas för att neutralisera förmånen av skattekrediten.
Reglerna om särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst ändras.
Den ackumulerade inkomsten skall delas med antalet fördelningsår, dock
högst tio, och beräknas som ett tillägg till den genomsnittliga beskattnings-
bara förvärvsinkomsten för samtliga fördelningsår. Hänför sig inkomsten till
tre eller flera gångna beskattningsår skall den genomsnittliga beskattnings-
bara förvärvsinkomsten justeras så att förändringar i skatteskalan beaktas.
Beloppsgränsen för tillämpning av lagen höjs från 15 000 kr. till 50 000 kr.
Tillämpningsområdet omfattar i fortsättningen endast inkomst av tjänst och
näringsverksamhet eftersom kapitalinkomster i det nya skattesystemet be-
skattas proportionellt.
Lagen om utskiftningsskatt från år 1927 upphävs. Samtliga utbetalningar
från ett aktiebolag till aktieägarna (i denna deras egenskap) behandlas fort-
sättningsvis (fr.o.m. 1992 års taxering) som utdelning. Skatten tas ut direkt
Prop. 1990/91:54
av aktieägaren och inte som nu av aktiebolaget. Utbetalningen beskattas Prop. 1990/91:54
som inkomst av kapital för fysiska personer och som näringsverksamhet för
aktiebolag och andra juridiska personer. När det utskiftande bolaget upplö-
ses genom likvidation eller fusion får aktieägaren i princip avdrag med ett
belopp motsvarande aktiernas anskaffningspris. Fusioner kommer även i det
nya systemet att kunna genomföras utan skattekonsekvenser. Lagen om er-
sättningsskatt från år 1933 upphävs också.
Skadeförsäkringsföretagen får som andra företag rätt att göra avsättning
till skatteutjämningsreserv (surv) enligt i huvudsak generella regler. För att
underlätta övergången föreslås dock vissa lättnader.
Beträffande avsättningsmöjligheten till surv görs ändringar. Schablonin-
täkten för företag i intressegemenskap med negativt kapitalunderlag skärps
något. Vidare justeras spärregeln vid beräkning av kapitalunderlaget när ett
företag har andelar i en utländsk juridisk person.
För enskilda näringsidkare görs vissa ändringar i reserveringsreglerna.
Survavsättning skall få göras med antingen 30 % på ingående eget kapital
och 20 % av inkomsten för beskattningsåret eller med 15 % av årets löne-
summa. Vidare ges enskilda näringsidkare ökad avsättningsmöjlighet till re-
sultatutjämningsfond vid 1991 års taxering för att motverka effekterna av
övergången till kalenderår som räkenskapsår.
Fåmansföretagsreglerna (de s.k. stoppreglerna) utvidgas till att gälla även
införsäljning av villafastigheter.
Skattesatsen för gemensamt kommunalt ändamål höjs från 10 till 25 % och
en proportionell bruttobeskattning införs för utomlands bosatta personer
som uppbär tjänsteinkomster från Sverige.
Reglerna i lagen om avräkning av utländsk skatt anpassas till det nya skat-
tesystemet. Bl.a. införs en möjlighet att i vissa fall avräkna utländsk skatt
från statlig fastighetsskatt och nya regler för beräkning av spärrbeloppet, det
högsta belopp varmed avräkning av utländsk skatt får ske, för fysiska perso-
ner. Förslaget innehåller också regler om avräkning från avkastningsskatten
på pensionsmedel liksom regler om s.k. carry forward av inte avräknad ut-
ländsk skatt. Det sistnämnda förslaget ger möjlighet att under de närmast
efterföljande tre åren avräkna utländsk skatt som inte kunnat avräknas det
år då sådan avräkning normalt skulle ha skett.
Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)1
dels att i punkt 3 av anvisningarna till 22 § ordet ”aktiefonder” skall bytas
ut mot ”värdepappersfonder”,
dels att nuvarande punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 24 § skall be-
tecknas punkt 5 respektive 6,
dels att 5, 19, 26 och 33 §§, 53 § 1 mom., punkt 3 av anvisningarna till 19 §,
punkterna 4 och 5 av anvisningarna till 20§, punkterna 1, 2, 5 och 16 av an-
visningarna till 22 §, punkterna 6, 7, 9,10,12, 23 och 33 av anvisningarna till
23 §, punkt 1 av anvisningarna till 24 §, punkterna 10 och 14 av anvisningarna
till 32 §, punkt 7 av anvisningarna till 33 §, punkt 1 av anvisningarna till 48 §,
punkterna 2 och 10 av anvisningarna till 53 §, punkt 3 av anvisningarna till
54 § samt punkterna 12, 13, 26, 28 och 29 av övergångsbestämmelserna till
lagen (1990:650) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall ha föl-
jande lydelse,
dels att det i anvisningarna till 24 § skall införas en ny punkt, 4, av följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
Fastighet är antingen privatbo-
stadsfastighet eller näringsfastighet.
Som privatbostadsfastighet räk-
nas småhus med mark som utgör
småhusenhet, småhus på annans
mark samt småhus med tillhörande
tomtmark på lantbruksenhet, om
småhuset är en privatbostad. Som
privatbostadsfastighet räknas även
tomtmark som avses bli bebyggd
med sådan bostad. Annan fastighet
är näringsfastighet.
Som privatbostad räknas småhus
som helt eller till övervägande del
används för permanent boende eller
som fritidsbostad för ägaren eller så-
dan honom närstående som avses i
punkt 14 sista stycket av anvisning-
arna till 32 § eller är avsedd att an-
vändas som sådan bostad.
Fastighet är antingen privatbo-
stadsfastighet eller näringsfastighet.
Som privatbostadsfastighet räk-
nas småhus med mark som utgör
småhusenhet, småhus på annans
mark samt sådant småhus som är in-
rättat till bostad åt en eller två famil-
jer med tillhörande tomtmark på
lantbruksenhet, om småhuset är en
privatbostad. Som privatbostadsfas-
tighet räknas även tomtmark som
avses bli bebyggd med sådan bostad.
Annan fastighet är näringsfastig-
het.
Som privatbostad räknas småhus
som helt eller till övervägande del,
för tvåfamiljsbostad till väsentlig del,
används för permanent boende eller
som fritidsbostad för ägaren eller så-
dan honom närstående som avses i
punkt 14 sista stycket av anvisning-
arna till 32 § eller är avsedd att an-
vändas som sådan bostad.
Småhus, småhusenhet och lantbruksenhet har samma innebörd som i fas-
tighetstaxeringslagen (1979:1152).
Som privatbostad räknas vidare bostad som används eller är avsedd att
'Senaste lydelse av
punkt 3 av anvisningarna till 22 § 1990:650
punkt 4 av anvisningarna till 24 § 1990:650
punkt 5 av anvisningarna till 24 § 1990:650.
-Senaste lydelse 1990:650.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
användas pa det sätt som anges i andra stycket och som innehas av medlem
i bostadsrättsförening eller bostadsförening eller av delägare i bostadsaktie-
bolag, om föreningens eller bolagets verksamhet är sådan som avses i 2 §
7mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
I fråga om privatbostad som ingår i
3 mom.
Frågan om bostad skall räknas
som privatbostad eller ingå i nä-
ringsverksamhet skall för varje ka-
lenderår bestämmas på grundval av
förhållandena vid kalenderårets ut-
gång eller, om bostaden överlåtits
under året, förhållandena på överlå-
telsedagen.
dödsbo gäller bestämmelserna i 53 §
Frågan om bostad skall räknas
som privatbostad eller ingå i nä-
ringsverksamhet skall för varje ka-
lenderår bestämmas på grundval av
förhållandena vid kalenderårets ut-
gång eller, om bostaden överlåtits
under året, förhållandena på överlå-
telsedagen. Har sådan omständighet
inträffat som bör föranleda att en bo-
stad i samma ägares hand inte längre
skall räknas som privatbostad utan
anses ingå i näringsverksamhet (om-
klassificering), skall omklassifice-
ringen inte ske under detta och det
därpå följande kalenderåret. Det-
samma skall gälla om en bostad över-
gått till ny ägare genom arv, testa-
mente, bodelning eller gåva. Om skäl
för omklassificering kvarstår vid ut-
gången av andra kalenderåret efter
det, då den omständighet inträffat
som först utgjorde skäl för omklassi-
ficering, skall omklassificering ske,
såvida inte privatbostaden dessförin-
nan har överlåtits. Om ägaren yrkar
det skall dock bestämmelserna i
andra —fjärde meningarna inte till-
lämpas.
19 §3
Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke:
vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats
genom arv, testamente, fördel av oskift bo eller gåva;
vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade
premieobligationer och ej heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid
vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100
kronor;
ersättning, som på grund av försäkring jämlikt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen (1976:380)
om arbetsskadeförsäkring tillfallit den försäkrade, om icke ersättningen
grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersätt-
ning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på
grund av sjukförsäkring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycks-
fall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall som avses i lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen (1977:267) om krigs-
3Senaste lydelse 1990:650.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsin-
komst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit nå-
gon på grund av annan försäkring, som icke tagits i samband med tjänst,
dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i
form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § 1 eller 2
mom., så ock ersättning som utgår på grund av trafikförsäkring eller annan
ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser
förlorad inkomst av skattepliktig natur;
belopp, som till följd av försäk-
ringsfall eller återköp av försäk-
ringen utgått på grund av kapitalför-
säkring;
Prop. 1990/91:54
belopp, som till följd av försäk-
ringsfall eller återköp av försäk-
ringen utgått på grund av kapitalför-
säkring, samt belopp som arbetsgi-
vare utan att försäkring har tecknats
för anställdas räkning betalar ut och
som motsvarar ersättning på grund
av grupplivförsäkring, i den mån be-
loppet inte väsentligt överstiger vad
som utgår för befattningshavare i sta-
tens tjänst;
försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på egendom, dock
att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avser annan byggnad
än privatbostad eller markanläggning, dels i den mån köpeskilling, som
skulle ha influtit om den försäkrade eller skadade egendomen i stället hade
sålts, hade varit att hänföra till intäkt av näringsverksamhet och dels i den
mån ersättningen eljest motsvarar skattepliktig intäkt av eller avdragsgill
omkostnad för näringsverksamhet;
vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycks-
fallsförsäkring som tagits i samband med tjänst, samt vinstandel, som utgått
på grund av skadeförsäkring, och premieåterbetalning på grund av skadeför-
säkring, för vilken rätt till avdrag för premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) om ersättning åt smittbärare om icke
ersättningen grundas på förvärvsinkomst;
periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke ut-
gör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån givaren enligt 20 § eller
punkt 5 av anvisningarna till 46 § icke är berättigad till avdrag för utgivet
belopp;
stipendium som är avsett för mottagarens utbildning och inte utgör ersätt-
ning för arbete som har utförts eller skall utföras för utgivarens räkning;
stipendium som är avsett för andra
ändamål och som inte utgår perio-
diskt och som inte utgör ersättning
för arbete som har utförts eller skall
utföras för utgivarens räkning;
studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349), internatbi-
drag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. samma lag
samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen eller statlig myndighet
meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning
samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav den
bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader som avsetts skola bestri-
das med bidrag av förevarande slag;
allmänt barnbidrag och förlängt allmänt barnbidrag och förlängt
barnbidrag; barnbidrag, samt barnpension enligt
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
lagen om allmän försäkring till den
del pensionen efter varje avliden för-
älder inte överstiger 0,4 basbelopp;
lön eller annan gottgörelse, för vilken skall erläggas skatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt;
kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av
statsmedel;
handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring,
sådan del av vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a §§ samma lag som utgör ersätt-
ning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor som enligt 3 kap.
7 a § samma lag eller enligt 3 kap. 5 d § lagen om arbetsskadeförsäkring eller
10 § lagen om statligt personskadeskydd samt hemsjukvårdsbidrag och hem-
vårdsbidrag, som utgår av kommunala eller landstingskommunala medel till
den vårdbehövande;
kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension;
kommunalt bostadstillägg till handikappade;
bostadsbidrag som avses i lagen (1988:786) om bostadsbidrag;
bidrag enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid adoption av utländska barn;
ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel
till den som - utan att det skett yrkesmässigt — inställt sig inför domstol eller
annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller
ersättning för tidsspillan;
hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egen-
dom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått
brott;
sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk;
tävlingsvinst som inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som ut-
går i annan form än kontant eller därmed likställd ersättning, om vinsten
avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,01 basbelopp avrundat till
närmaste hundratal kronor;
sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från
personalstiftelse ur medel, för vilka avdrag icke medgivits vid taxering, vid
första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen;
gottgörelse som arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till den del
stiftelsen ej ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka
avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen;
intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar som
den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna under ett beskatt-
ningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till näringsverk-
samhet som utgör rörelse eller till lön eller liknande förmån;
ränta enligt 61 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 69 § 1 och
2 mom., 69 a § tredje stycket eller 75 a § fjärde stycket uppbördslagen
(1953:272), 36§ 3 mom. lagen (1958:295) om sjömansskatt, 22§ tullagen
(1973:670), 20 § lagen (1982:1006) om avdrags- och uppgiftsskyldighet be-
träffande vissa uppdragsersättningar, 5 kap. 13 § lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, 24 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter
från arbetsgivare eller 32 och 34 §§ tullagen (1987:1065);
ränta som enligt bestämmelserna i 3 kap. 23 § 4 och 5 lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om så-
dan ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt inte
uppgår till 500 kronor;
Prop. 1990/91:54
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
sådant statligt bostadsstöd som avses i punkt 3 av anvisningarna.
Beträffande ersättning som utfaller på grund av avtalsgruppsjukförsäkring
gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna
till 22 §.
(Se vidare anvisningarna.)
26 §4
Uppkommer underskott vid beräkningen av inkomst av en förvärvskälla
medges - med de begränsningar som anges i anvisningarna - avdrag för
underskottet i förvärvskällan närmast
Avdrag enligt första stycket med-
ges inte i den mån avdrag har med-
getts enligt 33 § 3 mom.
Beträffande underskott vid för-
värvskällans upphörande gäller vad
som sägs i 3§ 13 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
följande beskattningsår.
Avdrag enligt första stycket med-
ges inte i den mån avdrag har med-
getts enligt 25 § 11 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
26 § 9 mom. nämnda lag eller 33 §
3 mom. denna lag.
Beträffande underskott vid för-
värvskällans upphörande gäller vad
som sägs i 3 § 13 mom. lagen om stat-
lig inkomstskatt.
33 §
1 m o m.5 Från intäkt av tjänst må
avdrag göras för samtliga utgifter,
vilka äro att anse som kostnader för
fullgörande av tjänsten, såvitt icke
för samma kostnader anvisats sär-
skilt anslag, som, på sätt i 32§
3 mom. är sagt, ej skall upptagas så-
som intäkt.
1 m o m. Från intäkt av tjänst får
fysisk person, för tid under vilken
han varit här i riket bosatt göra av-
drag för samtliga utgifter, vilka är att
anse som kostnader för fullgörande
av tjänsten, såvitt inte för samma
kostnader anvisats särskilt anslag,
som, på sätt i 32 § 3 mom. är sagt, ej
skall tas upp såsom intäkt.
Avdrag får i enlighet härmed ske för, bland annat:
avgifter som den skattskyldige i samband med tjänsten erlagt för egen eller
efterlevandes pensionering annorledes än genom försäkring;
hyra eller annan kostnad för tjänste- eller arbetslokal, för vilken den skatt-
skyldige haft att själv vidkännas utgift;
kostnad för arbetsbiträde, som den skattskyldige använt för tjänsts utför-
ande och som han själv avlönat;
förlust å medel, för vilka den skattskyldige varit på grund av sin tjänst re-
dovisningsskyldi^;
ökad levnadskostnad vid resa i tjänsten utom den vanliga verksamhetsor-
ten som varit förenad med övernattning;
färdkostnad vid resa i tjänsten;
kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödigt för
tjänstens fullgörande.
I fråga om en inkomstgivande självständigt bedriven verksamhet som ej
skall hänföras till näringsverksamhet gäller följande. Avdrag får göras för
utgifter som är att anse som kostnader för intäktens förvärvande om de beta-
lats under beskattningsåret. Avdrag får också ske för sådana kostnader om
4Senaste lydelse 1990:650.
5Senaste lydelse 1990:650.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
de betalats under året före beskattningsåret i den mån de överstiger det årets
intäkter. Avdrag får inte ske med större belopp än som motsvarar beskatt-
ningsårets intäkt av verksamheten. Underskott av en verksamhet får inte
dras av mot överskott i en annan verksamhet.
Ränta på skuld som den skattskyldige adragit sig för sin utbildning eller
annars i och för tjänsten hänförs
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
2 m o m.6 Skattskyldig, som haft
intäkt av tjänst i form av kontant lön
eller sådan annan ersättning, som
enligt 11 kap. 2§ lagen (1962:381)
om allmän försäkring skall anses
som inkomst av anställning, dock
inte intäkt av verksamhet som avses
i 1 mom. tredje stycket, skall utöver
kostnader som avses i 1 mom. tredje
stycket och punkterna 3—3 c och 7
av anvisningarna anses ha haft utgif-
ter till ett belopp av minst 4 000 kro-
nor. Avdraget får dock inte överstiga
tio procent av intäkten avrundat till
närmast högre hundratal kronor,
och ej heller ensamt eller tillsam-
mans med kostnader som avses i
1 mom. tredje stycket och nyss-
nämnda anvisningspunkter över-
stiga intäkten.
3 m o m.7 Avdrag får göras för un-
derskott av förvärvskälla som är
till inkomst av kapital enligt lagen
2 m o m. Skattskyldig, som någon
gång under inkomståret varit här i ri-
ket bosatt och som haft intäkt av
tjänst i form av kontant lön eller så-
dan annan ersättning, som enligt
11 kap. 2§ lagen (1962:381) om all-
män försäkring skall anses som in-
komst av anställning, dock inte in-
täkt av verksamhet som avses i
lmom. tredje stycket, skall utöver
kostnader som avses i 1 mom. tredje
stycket och punkterna 3—3 c och 7
av anvisningarna anses ha haft utgif-
ter till ett belopp av minst 4 000 kro-
nor. Avdraget får dock inte överstiga
tio procent av intäkten avrundat till
närmast högre hundratal kronor,
och ej heller ensamt eller tillsam-
mans med kostnader som avses i
1 mom. tredje stycket och nyss-
nämnda anvisningspunkter över-
stiga intäkten.
3 m o m. Avdrag får göras för un-
derskott av förvärvskälla som är
hänförlig till aktiv näringsverksam-
het avseende litterär, konstnärlig el-
ler därmed jämförlig verksamhet i
den mån underskottet överstiger av-
drag för underskott från närmast
föregående beskattningsår.
hänförlig till aktiv näringsverksam-
het avseende litterär, konstnärlig el-
ler därmed jämförlig verksamhet i
den mån underskottet - sedan där-
ifrån avräknats vad som i förekom-
mandefall dragits av vid tillämpning
av25 § 11 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt eller 26 § 9 mom.
nämnda lag — överstiger avdrag för
underskott från närmast föregående
beskattningsår.
Ett villkor för avdrag är dock att den skattskyldige under den period som
omfattas av beskattningsåret och de tre närmast föregående beskattnings-
åren redovisat intäkter från verksamheten av någon betydenhet. Härvid
beaktas även intäkter som hänförts till inkomstslaget tjänst.
53 § 1 mom.s Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger så framt ej annat
föreskrives i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund
av överenskommelse eller beslut, varom i 72 och 73 §§ sägs:
6Senaste lydelse 1990:650.
7Senaste lydelse 1990:650.
8Senaste lydelse 1990:650.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
a) fysisk person:
för tid, under vilken han varit här i riket bosatt:
för all inkomst, som förvärvats inom eller utom riket; samt
för tid, under vilken han ej varit här i riket bosatt:
för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast
driftställe här i riket;
för inkomst av näringsverksamhet som utgör intäkt när egendom som av-
ses i 26 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som innefattar nytt-
janderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket övergår till privatbostad
eller avyttras;
för inkomst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra svenska aktie-
bolag, handelsbolag och ekonomiska föreningar än sådana som avses i 2§
7 mom. lagen om statlig inkomstskatt, dels av konvertibla skuldebrev och
konvertibla vinstandelsbevis som utgetts av svenska aktiebolag, dels av så-
dana av svenska aktiebolag utfästa optionsrätter som avser rätt till nyteck-
ning eller köp av aktie och blivit utfästa i förening med skuldebrev och dels
optioner och terminer som avser något av nu nämnda finansiella instrument,
om överlåtaren vid något tillfälle under de tio kalenderår som närmast före-
gått det år då avyttringen skedde haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket
eller stadigvarande vistats här;
för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av anställ-
ning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk kommun;
för avlöning eller annan därmed jämförlig förmån, som utgått av annan
anställning eller annat uppdrag än hos svenska staten eller svensk kommun,
i den mån inkomsten förvärvats genom verksamhet här i riket;
för arvode och annan liknande ersättning som uppburits i egenskap av le-
damot eller suppleant i styrelse eller annat liknande organ i svenskt aktiebo-
lag eller annan svensk juridisk person, oavsett vårdverksamheten utövats;
för pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring till den del be-
loppet överstiger 0,32 basbelopp och
för annan ersättning enligt nämnda
lag',
för pension enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring till den del be-
loppet överstiger uppburen folkpen-
sion och pensionstillskott som upp-
burits enligt 2 § lagen (1969:205) om
pensionstillskott eller, för den som
uppburit folkpension i form av för-
tidspension, till den del beloppet
överstiger uppburen folkpension och
52 procent av pensionstillskott som
uppburits enligt 2a§ sistnämnda lag,
eller, om folkpension enligt bestäm-
melserna i 17 kap. 2§ lagen om all-
män försäkring samordnats med yr-
kesskadelivränta eller annan i
nämnda lagrum angiven livränta, till
den del beloppet överstiger den pen-
sion som skulle ha utgått om sådan
samordning inte skett, och för annan
ersättning enligt lagen om allmän
försäkring',
för pension på grund av anställning eller uppdrag hos svenska staten eller
svensk kommun;
för belopp, som utgår på grund av annan pensionsförsäkring än tjänste-
pensionsförsäkring, om försäkringen meddelats i här i riket bedriven försäk-
ringsrörelse;
10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
för ersättning enligt lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring eller lagen
(1976:380) om arbetsskadeförsäkring och lagen (1989:225) om ersättning till
smittbärare samt enligt annan lag eller författning, som utgått till någon vid
sjukdom eller olycksfall i arbete eller på grund av militärtjänstgöring eller i
fall som avses i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd eller lagen
(1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän;
för dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd;
för timstudiestöd och inkomstbidrag enligt studiestödslagen (1973:349);
för annan härifrån uppburen, genom verksamhet här i riket förvärvad in-
komst av tjänst;
för återfört avdrag för egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgif-
ter, för restituérade, avkortade eller avskrivna egenavgifter i den mån avdrag
har medgetts för avgifterna samt för avgifter som avses i 46 § 2 mom. första
stycket 3 och som satts ned genom ändrad debitering i den mån avdrag har
medgetts för avgifterna;
b) dödsbo:
för all inkomst som förvärvats inom eller utom riket.
(Se vidare anvisningarna.)
till
3.9 Eftergivet belopp av ränta el-
ler amortering på statliga lån till bo-
stadshus skall inte tas upp som skat-
tepliktig intäkt. Detsamma gäller i
fråga om sådant räntebidrag som av-
ses i
a) 36-38§§ bostadsfinansierings-
förordningen (1974:946) och punkt 8
av övergångsbestämmelserna till
nämnda förordning,
b) 33 § bostadslånekungörelsen
(1967:552),
c) 39 och 41 §§ nybyggnads-
låneförordningen för bostäder
(1986:692)
d) 38, 40 och 41 §§ ombyggnads-
låneförordningen för bostäder
(1986:693),
e) 3 § förordningen (1986:82) om
ränta och amortering m.m. i fråga
om vissa statliga tilläggslån till kul-
turhistoriskt värdefulla byggnader,
f) 9 § förordningen (1984:614) om
lån för förvärv av vissa fastigheter
som har förköpts enligt förköpslagen
(1967:868),
g) 6§ förordningen (1985:352) om
Anvisningar
19 §
3. Som skattepliktig intäkt skall
inte tas upp statliga räntebidrag för
bostadsändamål såvitt avser
a. ränta på lån för ny- eller om-
byggnad, förvärv, gatukostnadser-
sättning eller energibesparande åt-
gärder,
b. underhåll, reparation eller an-
nan förbättring, eller
c. tomträttsavgäld.
Detsamma gäller i fråga om efter-
givet belopp av ränta eller amorte-
ring på statliga lån till bostadshus.
9Senaste lydelse 1990:650.
11
Nuvarande lydelse
lån m.m. för gatukostnadsersättning
i vissa fall,
h) 15 § förordningen (1987:258)
om stöd för flerbarnsfamiljer för köp
av egnahem,
i) förordningen (1983:974) om
statligt räntestöd vid förbättring av
bostadshus,
j) 15 § förordningen (1977:332)
om statligt stöd till energibesparande
åtgärder i bostadshus m.m.
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
till 20 §
skatt
4. För erlagd utländsk skatt med-
gives avdrag, oavsett om skatten är
att anse såsom preliminär eller slut-
lig, under förutsättning att skatten
enligt-Vad nedan sägs utgör omkost-
nad i förvärvskälla.
Utländsk speciell skatt, hänförlig
till förvärvskälla, utgör omkostnad i
densamma.
4.10 För erlagd utländsk
medgives avdrag, oavsett om skat-
ten är att anse såsom preliminär eller
slutlig, under förutsättning att skat-
ten enligt vad nedan sägs utgör om-
kostnad i förvärvskälla, varom i 18 §
förmäles.
Utländsk speciell skatt, hänförlig
till förvärvskälla som nyss sagts, ut-
gör omkostnad i densamma.
Allmän skatt till utländsk stat betraktas såsom omkostnad, om och i den
mån skatten hänför sig till intäkt av sådant slag, som är skattepliktigt i den
utländska staten på grund av att den förvärvskälla från vilken intäkten här-
flyter anses där lokaliserad, samt intäkten åtnjutes av fysisk person under tid
då han är bosatt i Sverige eller av inländsk juridisk person. Med skatt till
utländsk stat likställes skatt till utländsk cjelstat, provins eller kommun; med
inkomstskatt likställes skatt å förmögenhet, vartill intäkt som ovan sagts
hänför sig, dock ej sådan skatt å förmögenhet som huvudsakligen har karak-
tär av engångsskatt.
Rätt till avdrag föreligger inte för utländsk skatt, om den hänför sig till
intäkt som beskattas i den utländska staten och inte medtas vid taxeringen
här i riket. Om enligt dubbelbeskattningsavtal inkomst skall undantas från
beskattning men medtas vid taxeringen (alternativ exempt) föreligger inte
heller rätt till avdrag för utländsk skatt som hänför sig till inkomsten.
5.11 Till kapitalförlust räknas förlust som inte har samband med någon för-
värvskälla samt förlust som visserligen har sådant samband men inte kan an-
ses normal för förvärvskällan i fråga.
Till kapitalförlust räknas dock inte
a) genom brand, annan olyckshändelse eller brottslig handling uppkom-
men skada, förstörelse eller förlust, i den mån köpeskilling som skulle ha
influtit om den skadade eller förlorade egendomen i stället hade sålts hade
utgjort intäkt i förvärvskällan,
b) genom brand eller annan
olyckshändelse uppkommen skada
på eller förstörelse av byggnad eller
av sådan del av markanläggning för
vilken värdeminskningsavdrag kan
b) genom brand eller annan
olyckshändelse uppkommen skada
på eller förstörelse av byggnad eller
av markanläggning,
10Senaste lydelse 1989:1039.
nSenaste lydelse 1981:295.
12
Föreslagen lydelse
Nuvarande lydelse
komma i fråga,
c) förlust pä lånefordringar, aktier,
andelar eller liknande tillgångar, om
innehavet betingas av näringsverk-
samhet som bedrivs av den skattskyl-
dige eller annan, som med hänsyn till
äganderättsförhållanden eller orga-
nisatoriska förhållanden kan anses
stå den skattskyldige nära,
d) förlust på borgensförbindelse, om denna betingas av näringsverksam-
het som bedrivs av den skattskyldige eller annan, som med hänsyn till ägan-
derättsförhållanden eller organisatoriska förhållanden kan anses stå den
skattskyldige nära,
e) utgifter för projektering av byggnader och markanläggningar, avsedda
för stadigvarande bruk i näringsverksamhet, även om byggnads- eller an-
läggningsarbetet inte genomförs.
Prop. 1990/91:54
c) förlust ifall som avses i punkt 33
av anvisningarna till 23 §,
till 22 §
1.12 Till intäkt av näringsverksamhet hänförs samtliga intäkter i pengar el-
ler varor, som har influtit i verksamheten. Detta innebär, att intäkten skall
vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår som
ett led i verksamheten. Hit räknas inflytande betalning för varor, som den
skattskyldige handlar med eller tillverkar. Det sagda gäller även då närings-
idkaren vid överlåtelse av verksamheten låter befintliga varor ingå i överlå-
telsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista affärshändelsen i
verksamheten.
Till intäkt av näringsverksamhet hänförs också vad som inflyter vid avytt-
ring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier eller
av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av värdeminsknings-
avdrag. Även ersättning som i fall som avses i 2 § andra och tredje styckena
lagen (1990:663) om ersättningsfonder uppbärs av en fysisk person eller ett
dödsbo utgör intäkt av näringsverksamhet om den skattskyldige begär det.
Till intäkt av näringsverksamhet
hänförs vidare vinst vid icke yrkes-
mässig avyttring (realisationsvinst)
av andel i sådan ekonomisk förening
som avses i 2§ 8 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
såvida innehavet av andelen beting-
ats av sådan verksamhet. I fråga om
handelsbolag hänförs till intäkt av
näringsverksamhet också realisa-
tionsvinst vid avyttring av andra till-
gångar som avses i 27§ 1 mom., av
tillgångar som avses i 28 §, 29 §
1 mom. och 30§ samt av förpliktel-
ser som avses i 3§ 1 mom. nämnda
lag.
Har en tillgång tagits ut ur en för-
värvskälla sker beskattning som om
tillgången i stället hade avyttrats för
Till intäkt av näringsverksamhet
hänförs vidare vinst vid icke yrkes-
mässig avyttring (realisationsvinst)
av andel i sådan ekonomisk förening
som avses i 2§ 8 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
såvida innehavet av andelen beting-
ats av sådan verksamhet. I fråga om
handelsbolag hänförs till intäkt av
näringsverksamhet också realisa-
tionsvinst vid avyttring av andra till-
gångar som avses i 27§ 1 mom., av
tillgångar som avses i 28 §, 29 §
1 mom., 30§ 1 mom. och 31 § samt
av förpliktelser som avses i 3 § 1
mom. nämnda lag.
Har en tillgång tagits ut ur en för-
värvskälla sker beskattning som om
tillgången i stället hade avyttrats för
12Senaste lydelse 1990:650.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
ett vederlag motsvarande marknads-
värdet (uttagsbeskattning). Vad nu
sagts gäller dock endast om vederlag
eller vinst vid en avyttring skulle ha
tagits upp som intäkt av närings-
verksamhet och särskilda skäl mot
uttagsbeskattning inte föreligger.
Uttag av vedbränsle från fastighet för
uppvärmning av den skattskyldiges
bostad beskattas ej.
ett vederlag motsvarande marknads-
värdet (uttagsbeskattning). Vad nu
sagts gäller dock endast om vederlag
eller vinst vid en avyttring skulle ha
tagits upp som intäkt av närings-
verksamhet och särskilda skäl mot
uttagsbeskattning inte föreligger.
Uttag av bränsle från fastighet som
är taxerad som lantbruksenhet för
uppvärmning av den skattskyldiges
privatbostad på denna beskattas ej.
Uttagsbeskattning sker också vid uttag i mer än ringa omfattning av tjänst.
Värdet av bilförmån beräknas enligt bestämmelserna i punkt 2 av anvisning-
arna till 42 §.
2.13 Ränta på banktillgodohavanden som hör till näringsverksamhet och
på kundfordringar utgör intäkt av näringsverksamhet. Detsamma gäller be-
träffande ränta och utdelning på omsättningstillgångar samt utdelning som
uppburits från aktiebolag eller ekonomiska föreningar i förhållande till
gjorda inköp (rabatt) eller försäljningar (pristillägg). Ränta och utdelning på
sådan andel i ekonomisk förening som avses i 2§ 8 mom', lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt utgör intäkt av näringsverksamhet om innehavet av
andelen betingas av sådan verksamhet.
Som intäkt av näringsverksamhet räknas i fråga om handelsbolag all ränta
och utdelning samt lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt
19§.
5.14 Vid avyttring av en närings-
fastighet som inte utgör omsätt-
ningstillgång tas som intäkt upp
medgivna avdrag för värdeminsk-
ning av byggnad eller av markan-
läggning, dock inte för beskatt-
ningsår då avdraget understigit 3 000
kronor, samt skogsavdrag och av-
drag för substansminskning. Som in-
täkt tas även upp belopp varmed
byggnad eller markanläggning på
fastigheten har skrivits av i samband
med ianspråktagande av ersättnings-
fond e.d. Vidare tas som intäkt upp
ett belopp motsvarande avdragsgilla
utgifter för värdehöjande reparation
och underhåll av byggnad eller
markanläggning på fastigheten un-
der det aktuella beskattningsåret
och medgivna avdrag avseende så-
dana utgifter under de fem närmast
föregående beskattningsåren.
Med utdelning avses även sådana
utbetalningar som anges i 3 § 1 mom.
tredje stycket lagen om statlig in-
komstskatt.
5. Vid avyttring av en näringsfas-
tighet som inte utgör omsättnings-
tillgång tas som intäkt upp medgivna
avdrag för värdeminskning av bygg-
nad eller av markanläggning samt
skogsavdrag och avdrag för sub-
stansminskning. Som intäkt tas även
upp belopp varmed byggnad eller
markanläggning på fastigheten har
skrivits av i samband med ianspråk-
tagande av ersättningsfond e.d. Vi-
dare tas som intäkt upp ett belopp
motsvarande avdragsgilla utgifter
för värdehöjande reparation och un-
derhåll av byggnad eller markan-
läggning på fastigheten under det
aktuella beskattningsåret och med-
givna avdrag avseende sådana utgif-
ter under de fem närmast före-
gående beskattningsåren.
13Senaste lydelse 1990:650.
14Senaste lydelse 1990:650.
14
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid avyttring av en sådan bostadsrätt eller aktie eller andel som avses i
26 § 1 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tas - om bostadsrätts-
lägenheten eller den till aktien eller andelen knutna lägenheten inte utgör
privatbostad eller omsättningstillgång — som intäkt upp ett belopp motsva-
rande avdragsgilla utgifter för värdehöjande reparation och underhåll av lä-
genheten under det aktuella beskattningsåret och medgivna avdrag av-
seende sådana utgifter under de fem närmast föregående beskattningsåren.
Vid avyttring av del av fastighet skall beräkning av belopp som skall tas
upp som intäkt grundas på förhållandena på den avyttrade fastighetsdelen.
Med avyttring jämställs sådan överföring av mark m.m. som avses i 25 §
2 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt och sådan allframtids-
upplåtelse mot engångsersättning som avses i andra stycket det nämnda mo-
mentet om den innebär upplåtelse av mark, byggnad eller markanläggning.
Belopp som avses i första stycket första och andra meningarna tas inte upp
som intäkt i den mån vederlaget för egendomen - efter avräkning för den
del därav som belöper på tillgångar som behandlats som inventarier vid be-
räkning av värdeminskningsavdrag - understiger det vid beräkning av reali-
sationsvinst enligt lagen om statlig inkomstskatt tillämpliga omkostnadsbe-
loppet. Detta belopp beräknas vid tillämpning av bestämmelsen i första me-
ningen med bortseende från bestämmelserna i 25 § 5 mom. och 8 mom.
nämnda lag.
Reparation och underhåll anses som värdehöjande i den mån den avytt-
rade egendomen på grund av åtgärderna befann -sig i bättre skick vid avytt-
ringen än vid ingången av det femte året före beskattningsåret eller vid för-
värvet om detta skedde senare.
Har i fall som avses i punkt 1 andra stycket andra meningen avdrag erhål-
lits för avsättning till ersättningsfond för byggnader och markanläggningar
gäller följande vid avyttring av fastighet med byggnad eller markanläggning
som har skrivits av vid ianspråktagande av ersättningsfonden. Av det belopp
som ianspråktagandet avser tas endast den del upp som intäkt som motsvarar
det belopp som tagits upp som intäkt med stöd av bestämmelserna i första
och tredje—sjätte styckena vid avyttringen av ursprungsfastigheten.
Bestämmelserna i denna punkt tillämpas också när egendom som här av-
ses övergår till ny ägare genom arv, testamente, bodelning eller gåva om
egendomen i och med äganderättsövergången blir eller kan antas komma att
bli privatbostadsfastighet eller privatbostad. Härvid skall anses att egendo-
men avyttras för en köpeskilling motsvarande dess värde. Vad nu sagts gäller
också om egendomen är omsättningstillgång och äganderättsövergången
sker genom arv, testamente eller bodelning med anledning av makes död.
16.Är för fysisk person eller
dödsbo förvärvskällans kapitalun-
derlag, beräknat enligt 4 och 6 §§ la-
gen (1990:654) om skatteutjäm-
ningsreserv, negativt tas som intäkt
upp ett belopp motsvarande stats-
låneräntan vid beskattningsårets
ingång multiplicerat med det nega-
tiva kapitalunderlaget (räntefördel-
ning).
I fråga om dödsbon som behand-
16. Är för fysisk person eller
dödsbo förvärvskällans kapitalun-
derlag, beräknat enligt 4 och 6 §§ la-
gen (1990:654) om skatteutjäm-
ningsreserv, negativt tas som intäkt
upp ett belopp motsvarande statslå-
neräntan vid utgången av november
året före beskattningsåret multiplice-
rad med det negativa kapitalunder-
laget (räntefördelning).
I fråga om dödsbon som behand-
1?Senaste lydelse 1990:650.
Prop. 1990/91:54
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
las som handelsbolag beräknas först
ett kapitalunderlag för dödsboet
med tillämpning av bestämmelserna
i 4 och 6 §§ lagen om skatteutjäm-
ningsreserv. Är underlaget negativt
fördelas intäkten enligt första
stycket på delägarna efter storleken
av varje delägares andel i boets in-
komst.
Bestämmelserna i första stycket
gäller också delägare i handelsbolag
för vilken andelen i bolaget inte ut-
gör omsättningstillgång. Till grund
för beräkningen av underlaget för
räntefördelning ligger dock inte ka-
pitalunderlaget i bolaget utan han-
delsbolagsandelens justerade in-
gångsvärde vid beskattningsårets in-
gång enligt 28 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Innehar han-
delsbolaget direkt eller genom för-
medling av annat eller andra han-
delsbolag fastigheter eller tillgångar
som avses i 26 § 1 mom. nämnda lag
minskas det justerade ingångsvärdet
i den mån en värdering av tillgång-
arna enligt 6§ lagen om skatteut-
jämningsreserv ger ett lägre värde
än en värdering enligt 5 § samma lag.
Av skillnadsbeloppet skall så stor
del dras från det justerade ingångs-
värdet som svarar mot delägarens
andel av handelsbolagets inkomst.
Redovisar delägare inkomst från bo-
laget i flera förvärvskällor skall in-
täkten i första hand tas upp i för-
värvskälla som utgör aktiv närings-
verksamhet.
las som handelsbolag beräknas först
ett kapitalunderlag för dödsboet
med tillämpning av bestämmelserna
i 4 och 6 §§ lagen om skatteutjäm-
ningsreserv. Är underlaget negativt
fördelas intäkten enligt första
stycket på delägarna efter storleken
av varje delägares andel i boet.
Bestämmelserna i första stycket
gäller också delägare i handelsbolag
för vilken andelen i bolaget inte ut-
gör omsättningstillgång. Till grund
för beräkningen av underlaget för
räntefördelning ligger dock inte ka-
pitalunderlaget i bolaget utan han-
delsbolagsandelens justerade in-
gångsvärde vid beskattningsårets in-
gång enligt 28 § lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Innehar han-
delsbolaget direkt eller genom för-
medling av annat eller andra han-
delsbolag fastigheter eller tillgångar
som avses i 26 § 1 mom. nämnda lag
minskas det justerade ingångsvärdet
i den mån en värdering av tillgång-
arna enligt 6§ lagen om skatteut-
jämningsreserv ger ett lägre värde
än en värdering enligt 5 § samma lag.
Av skillnadsbeloppet skall så stor
del dras från det justerade ingångs-
värdet som svarar mot delägarens
andel z handelsbolaget. Redovisar
delägare inkomst från bolaget i flera
förvärvskällor skall intäkten i första
hand tas upp i förvärvskälla som ut-
gör aktiv näringsverksamhet.
Vid räntefördelningen bortses
från negativt underlag upp till
50 000 kronor (fribeloppet). Skall
för den skattskyldige beräknas mer
än ett underlag för räntefördelning
får det sammanlagda fribeloppet
inte överstiga 50 000 kronor. I fråga
om skattskyldiga som avses i första
och tredje styckena bortses vidare
från negativt underlag som motsva-
ras av underskott i förvärvskällan
föregående beskattningsår i den
mån avdrag för underskottet inte
har medgetts enligt 33 § 3 mom.
Att ett mot intäkten svarande avdrag får göras vid beräkning av inkomst
Vid räntefördelningen bortses
från negativt underlag upp till
50 000 kronor (fribeloppet). Skall
för den skattskyldige beräknas mer
än ett underlag för räntefördelning
får det sammanlagda fribeloppet
inte överstiga 50 000 kronor. I fråga
om skattskyldiga som avses i första
stycket bortses vidare från negativt
underlag som motsvaras av under-
skott i förvärvskällan föregående be-
skattningsår i den mån avdrag för
underskottet inte har medgetts en-
ligt 33 § 3 mom.
16
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
av kapital framgår av 3§ 4 mom. lagen om statlig inkomstskatt.
till 23 §
6.16 Utgifter för anskaffande av en byggnad dras av genom årliga värde-
minskningsavdrag. Avdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss pro-
cent för år räknat av byggnadens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från
den tidpunkt då byggnaden har färdigställts. I fråga om en byggnad, som är
avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin
helhet dras av det år då byggnaden anskaffades.
I anskaffningsvärdet för en byggnad som är avsedd för annat ändamål än
bostadsändamål inräknas inte utgifter för sådana delar och tillbehör, som är
avsedda att direkt tjäna driften (byggnadsinventarier). I enlighet härmed
räknas som byggnadsinventarier i jordbruk sådana tillgångar som bås, box
eller spilta, båsavskiljare, foderbord, fodergrind, vattenkopp, spaltgolv, ut-
rustning för skrap- och svämutgödsling med tillhörande urinbrunn eller
gödselbehållare, gödselstad, mjölkningsanläggning, kylbassäng, pump, så-
dan ledning för elektrisk ström, vatten eller avlopp som är avsedd för driften
eller fläkt eller ventilationsanordning. Som byggnadsinventarier räknas
också sådana tillgångar som silo- eller torkanläggning, fast transportör, hiss
eller liknande. I en industribyggnad räknas som byggnadsinventarier till-
gångar avsedda för den industriella driften, såsom maskiner, anordningar för
godstransport som t.ex. räls, traversbanor och hissar, behållare, ställningar
för lagring e.d., samt anordningar för användningen av dessa tillgångar som
t.ex. särskilda fundament. Som byggnadsinventarier räknas vidare ledningar
för vatten, avlopp m.m., avsedda att direkt tjäna den industriella driften,
och speciella värmeanläggningar, ventilationsanordningar och särskilda
skorstenar för avledande av gaser och annat som alstras vid produktionen.
Som byggnadsinventarier i en byggnad som är avsedd för affärsändamål räk-
nas exempelvis hyllor, diskar eller annan butiksinredning, rulltrappor m.m.
Tjänstgör en konstruktion, för vilken ett byggnadsvärde har fastställts vid
fastighetstaxeringen, i sin helhet eller till viss del som maskin eller redskap,
såsom kan vara fallet med oljecisterner och siloanläggningar, anses en sådan
konstruktion som byggnadsinventarier. Däremot inräknas i anskaffningsvär-
det för en byggnad utgifter för sådana anordningar som är nödvändiga för
byggnadens allmänna användning, såsom ledning för vatten, avlopp, elekt-
risk ström eller gas och annan liknande anordning. Anskaffningsvärdet för
en ledning som är avsedd för såväl en byggnads användning i driften som
byggnadens allmänna användning fördelas mellan byggnadsinventarier och
byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar driften re-
spektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet
hänföras till byggnadsinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre
fjärdedelar kan anses hänförliga till driften. Om utgifterna för ledningen till
minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna använd-
ning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden.
I fråga om byggnadsinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punk-
terna 12—14 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda
inventarier.
Av punkt 7 tredje stycket framgår att utgifter för vissa till marken hörande
anordningar inräknas i anskaffningsvärdet för en byggnad.
Har en byggnad uppförts av den skattskyldige, är byggnadens anskaff-
ningsvärde den skattskyldiges utgifter för uppförande av byggnaden. Till an-
16Senaste lydelse 1990:650.
Prop. 1990/91:54
17
2 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 54
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
skaffningsvärdet hänförs även utgifter för till- eller ombyggnad samt värde
av byggnad som enligt punkt 8 av anvisningarna till 22 § utgör intäkt av nä-
ringsverksamhet för fastighetsägaren. Till anskaffningsvärdet hänförs vidare
utgifter för reparation och underhåll för vilka avdrag inte medges på grund
av föreskrifterna i punkt 4 eller 5 och för vilka bidrag inte har utgått. Har en
byggnad förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall den
verkliga utgiften utgöra anskaffningsvärdet. Har byggnader förvärvats till-
sammans med den mark på vilka de är belägna, anses så stor del av vederla-
get för fastigheten — i förekommande fall efter avdrag för egendom som av-
ses i 2 kap. 3 § jordabalken — belöpa på särskilda byggnader eller byggnads-
bestånd som det vid fastighetstaxeringen fastställda eller med tillämpning
härav beräknade värdet av skilda byggnader eller byggnadsbestånd utgör av
fastighetens hela taxeringsvärde. Vad som enligt denna beräkning anses be-
löpa på byggnader kan även innefatta byggnadsinventarier. Vederlaget för
byggnadsinventarier skall avräknas, varefter anskaffningsvärdet för byggna-
der erhålls. Det sammanlagda anskaffningsvärdet för byggnaderna får jäm-
kas om den del av vederlaget för fastigheten som enligt denna beräkning inte
anses belöpa på byggnaderna jämte byggnadsinventarier visas mera avsevärt
över- eller understiga värdet av mark, växande skog, naturtillgångar, sär-
skilda förmåner m.m. som har förvärvats. Har den skattskyldige eller någon,
som står honom nära, vidtagit åtgärder för att den skattskyldige skall kunna
tillgodoräkna sig ett högre anskaffningsvärde än som synes rimligt och kan
det antas att detta har skett för att åt någon av dem bereda obehörig förmån
i beskattningsavseende, skall anskaffningsvärdet i skälig mån jämkas.
Övergår en byggnad till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag
på byggnaden som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfa-
rande hade ägt byggnaden.
Procentsatsen för värdeminskningsavdrag i fråga om en byggnad bestäms
med hänsyn till den tid byggnaden anses kunna utnyttjas. Därvid skall beak-
tas även sådana omständigheter som att byggnadens användningstid kan an-
tas komma att röna inflytande av framtida rationaliseringar, teknikens ut-
veckling, omläggning av verksamhet och liknande förhållanden. Är på grund
av särskilda omständigheter av annan art än nyss nämnts byggnadens värde
för verksamheten begränsat till förhållandevis kort tid, skall hänsyn tas även
till detta. Så kan vara fallet exempelvis då fråga är om en byggnad för utnytt-
jande av en begränsad malmfyndighet eller då en byggnad, som är belägen
på annans mark och som används i verksamhet, vid nyttjanderättens upphö-
rande inte skall lösas av fastighetsägaren.
Har en byggnad varit att hänföra
till privatbostad under tidigare be-
skattningsår skall avdrag för värde-
minskning anses ha medgetts med
1,5 procent av anskaffningsvärdet
för varje sådant beskattningsår.
Har en byggnad varit att hänföra
till privatbostad under tidigare be-
skattningsår och sker inte avskatt-
ning enligt 3 § 1 mom. femte stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt skall avdrag för värdeminsk-
ning anses ha medgetts med 1,5 pro-
cent av anskaffningsvärdet för varje
sådant beskattningsår.
Utrangeras en byggnad, får avdrag göras för vad som återstår oavskrivet
av anskaffningsvärdet i den mån beloppet överstiger vad som inflyter genom
avyttring av byggnadsmaterial e.d. i samband med utrangeringen.
7.17 Utgifter för anskaffande av en markanläggning på en fastighet, avsedd
7Senaste lydelse 1990:650.
Prop. 1990/91:54
18
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
för användning i ägarens näringsverksamhet, dras — om annat inte följer av
punkt 8 andra stycket — av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdrag
medges, om inte annat följer av andra eller femte stycket, endast för sådana
utgifter som har bestritts av den skattskyldige själv och endast om utgifterna
avser arbeten som har utförts under tid då han har ägt fastigheten. Avdraget
beräknas enligt avskrivningsplan till 10 procent för år räknat av anskaff-
ningsvärdet av täckdiken och skogsvägar och till 5 procent för år räknat av
anskaffningsvärdet av andra markanläggningar. Beräkningen görs från den
tidpunkt då anläggningen har färdigställts. I fråga om en anläggning, som är
avsedd att användas endast ett fåtal år, får dock anskaffningsutgifterna i sin
helhet dras av det år då anläggningen anskaffades.
Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs för att mar-
ken skall göras plan eller fast, såsom röjning, schaktning, rivning av byggnad
eller annat som tidigare har funnits på fastigheten, uppförande av stödmurar
och torrläggning av marken. Till markanläggning hänförs också olika anord-
ningar såsom vägar, kanaler, hamninlopp och andra tillfarter, körplaner, par-
keringsplatser, fotbollsplaner och tennisbanor eller därmed jämförliga an-
läggningar för personal, planteringar e.d., täckdike, öppet dike, invallnings-
och vattenavledningsföretag, mark- eller skogsväg samt, i den mån de inte
vid fastighetstaxering är att hänföra till byggnad, även brunnar, källare och
tunnlar e.d. Till anskaffningsvärdet för markanläggning hänförs även värdet
av en markanläggning som enligt punkt 8 av anvisningarna till 22 § utgör in-
täkt av näringsverksamhet för fastighetsägaren. I anskaffningsvärdet får in-
räknas utgifter för iståndsättande och omläggning av ett förut anlagt täck-
dike. I täckdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett täckdike.
Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är avsedda att
användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvarande bruk
avsedda inventarier i näringsverksamhet eller sådana inventarier som an-
vänds för viss verksamhet såsom fundament e.d., industrispår, traversbanor,
gödselbassäng som är belägen utanför djurstall, urinbrunn eller liknande
anordning samt ledningar för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas m.m.
(markinventarier). Till markinventarier hänförs också stängsel och andra
jämförliga avspärrningsanordningar. Anskaffningsvärdet för en ledning som
är avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna verksamheten som en bygg-
nads allmänna användning fördelas mellan markinventarier och byggnaden
i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar den på fastigheten be-
drivna verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. Led-
ningen skall dock i sin helhet hänföras till markinventarier om utgifterna för
ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastighe-
ten bedrivna verksamheten. Om utgifterna till minst tre fjärdedelar kan an-
ses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin hel-
het hänföras till byggnaden.
I fråga om markinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkterna
12—14 gäller för maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inven-
tarier.
Övergår en fastighet till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag
för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne
fortfarande hade ägt fastigheten.
Övergår en fastighet till en ny ägare genom köp, byte eller därmed jämför-
ligt fång, får överlåtaren det år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del
av anskaffningsvärdet för vilken han inte tidigare har medgetts avdrag. Vad
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
nu sagts gäller även när den på fastigheten bedrivna verksamheten läggs ned
och fastighetens markanläggningar på grund därav saknar värde för fastighe-
tens ägare.
Har en markanläggning tillhört
privatbostadsfastighet under tidi-
gare beskattningsår skall avdrag för
värdeminskning ansetts ha medgetts
för varje sådant beskattningsår.
9.18 Avdrag på grund av avyttring
av skog på jordbruksfastighet (skogs-
avdrag) medges enligt bestämmel-
serna i denna anvisningspunkt. Be-
dömningen av rätten till avdrag sker
med utgångspunkt i skogens an-
skaffningsvärde och gällande in-
gångsvärde. Med anskaffnings-
värde avses det värde som belöper
på skog och skogsmark vid förvärv
av jordbruksfastighet. Med gäl-
lande ingångsvärde avses an-
-skaffningsvärdet minskat med av-
drag som har medgetts enligt denna
anvisningspunkt. I punkt 10 före-
skrivs hur anskaffningsvärdet och
det gällande ingångsvärdet beräk-
nas. Med avdragsgrundande
skogsintäkt avses ett belopp
som motsvarar summan av beskatt-
ningsårets hela intäkt på grund av
upplåtelse av avverkningsrätt och 60
procent av beskattningsårets intäkt
på grund av avyttrade skogsproduk-
ter eller på grund av att den skatt-
skyldige har tillgodogjort sig skogs-
produkter för eget bruk eller i annan
förvärvskälla.
Har en markanläggning tillhört
privatbostadsfastighet under tidi-
gare beskattningsår och sker inte av-
skattning enligt 3 § 1 mom. femte
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt skall avdrag för värde-
minskning ansetts ha medgetts för
varje sådant beskattningsår.
9. Avdrag på grund av avyttring av
skog på fastighet som är taxerad som
lantbruksenhet (skogsavdrag) med-
ges enligt bestämmelserna i denna
anvisningspunkt. Bedömningen av
rätten till avdrag sker med utgångs-
punkt i skogens anskaffningsvärde
och gällande ingångsvärde. Med
anskaffningsvärde avses det
värde som belöper på skog och
skogsmark vid förvärv av fastighet
som är taxerad som lantbruksenhet.
Med gällande ingångsvärde
avses anskaffningsvärdet minskat
med avdrag som har medgetts enligt
denna anvisningspunkt. I punkt 10
föreskrivs hur anskaffningsvärdet
och det gällande ingångsvärdet be-
räknas. Med avdragsgrun-
dande skogsintäkt avses ett
belopp som motsvarar summan av
beskattningsårets hela intäkt på
grund av upplåtelse av avverknings-
rätt och 60 procent av beskattnings-
årets intäkt på grund av avyttrade
skogsprodukter eller på grund av att
den skattskyldige har tillgodogjort
sig skogsprodukter för eget bruk el-
ler i annan förvärvskälla.
Fysisk person får under innehavstiden avdrag med högst 50 procent av an-
skaffningsvärdet. Vid taxeringen för visst beskattningsår medges avdrag
med högst halva den avdragsgrundande skogsintäkten.
Har fysisk person förvärvat fastigheten genom köp, byte eller därmed
jämförligt fång eller genom fastighetsreglering eller klyvning och visar han
genom intyg från lantbruksnämnd eller på annat sätt att förvärvet utgör ett
led i jordbrukets eller skogsbrukets yttre rationalisering (rationaliseringsför-
värv), medges avdrag med högst hela den avdragsgrundande skogsintäkten.
Sådant avdrag medges endast vid taxeringen för det beskattningsår under
vilket fastigheten har förvärvats och för de därpå följande fem beskattnings-
åren. Vid fastighetsreglering och klyvning räknas som förvärvstidpunkt den
tidpunkt för tillträde som gäller enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) el-
l8Senaste lydelse 1990:650.
20
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
ler, om den skattskyldige har yrkat det och fastighetsbildning sökts, den tid-
punkt för tillträde som gäller enligt skriftligt avtal. Det sammanlagda av-
dragsbeloppet enligt detta stycke får inte överstiga 50 procent av det anskaff-
ningsvärde som belöper på rationaliseringsförvärvet.
Dödsbo får, såvitt gäller fastighet som vid dödsfallet ägdes av den avlidne,
avdrag enligt de bestämmelser som skulle ha gällt för den avlidne.
Har fastigheten förvärvats av juridisk person medges avdrag under inne-
havstiden med högst 25 procent av anskaffningsvärdet. Vid taxeringen för
visst beskattningsår medges avdrag med högst halva den avdragsgrundande
skogsintäkten. Vad som sägs i detta stycke gäller dock inte dödsbo i sådant
fall som avses i det föregående stycket.
I fråga om handelsbolag och dödsbo, för vilket reglerna om handelsbolag
skall tillämpas, beräknas avdraget för bolaget respektive boet.
Rätt till avdrag föreligger inte såvitt gäller intäkt som den skattskyldige tar
upp till beskattning efter det att all skogsmark, som ingår i förvärvskällan,
har förvärvats av ny ägare.
Avdrag medges vid taxeringen endast med helt hundratal kronor och inte
med lägre belopp än 15 000 kronor. Bedrivs skogsbruk i form av enkelt bolag
eller under samäganderätt får dock, såvida ett för hela den gemensamt be-
drivna verksamheten beräknat avdrag hade uppgått till minst 15000 kronor,
avdraget för varje delägare uppgå till lägst 3 000 kronor.
10.19 Har jordbruksfastighet för-
värvats genom köp, byte eller där-
med jämförligt fång anses - om an-
nat ej följer av detta stycke eller
tredje stycket sista meningen - som
anskaffningsvärde enligt punkt 9 så
stor del av vederlaget för fastigheten
som fastighetens skogsbruksvärde
utgör av hela taxeringsvärdet vid
förvärvstillfället. Kan detta beräk-
ningssätt inte tillämpas eller är det
uppenbart att det skulle ge ett värde
som avviker från det verkliga veder-
laget för skog och skogsmark, tas
som anskaffningsvärde upp ett be-
lopp som kan anses svara mot det
verkliga vederlaget. Vad sist sagts
gäller också för vederlag som utgår
vid fastighetsreglering eller klyvning
på grund av att värdet av den skog
och skogsmark som har tillagts den
skattskyldige överstiger värdet av
den skog och skogsmark som har
frångått honom.
I fråga om rationaliseringsförvärv får i anskaffningsvärdet, förutom veder-
laget för skog och skogsmark, också inräknas den del av övriga kostnader
med anledning av förvärvet som belöper på den förvärvade skogen och
skogsmarken.
Har fastighet förvärvats genom annat fång än som sägs i första stycket gäl-
ler följande. Omfattar förvärvet all skogsmark i den föregående ägarens för-
värvskälla, övertar den nye ägaren den föregående ägarens anskaffnings-
19Senaste lydelse 1990:650.
10. Har fastighet som är taxerad
som lantbruksenhet förvärvats ge-
nom köp, byte eller därmed jämför-
ligt fång anses - om annat ej följer
av detta stycke eller tredje stycket
sista meningen — som anskaffnings-
värde enligt punkt 9 så stor del av ve-
derlaget för fastigheten som fastig-
hetens skogsbruksvärde utgör av
hela taxeringsvärdet vid förvärvstill-
fället. Kan detta beräkningssätt inte
tillämpas eller är det uppenbart att
det skulle ge ett värde som avviker
från det verkliga vederlaget för skog
och skogsmark, tas som anskaff-
ningsvärde upp ett belopp som kan
anses svara mot det verkliga veder-
laget. Vad sist sagts gäller också för
vederlag som utgår vid fastighetsreg-
lering eller klyvning på grund av att
värdet av den skog och skogsmark
som har tillagts den skattskyldige
överstiger värdet av den skog och
skogsmark som har frångått honom.
21
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
värde och gällande ingångsvärde. Omfattar förvärvet endast en del av skogs-
marken, anses som anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde för den nye
ägaren så stor del av den föregående ägarens anskaffningsvärde och gällande
ingångsvärde som värdet av den förvärvade skogen och skogsmarken utgör
av värdet av all skog och skogsmark i förvärvskällan vid förvärvstillfället.
Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av all skog och skogs-
mark i förvärvskällan, och är inte fråga om ideell andel av fastighet, får den
nye ägaren dock inte något anskaffningsvärde eller gällande ingångsvärde.
Vad som sägs i detta stycke gäller också om ett företag har förvärvat fastighe-
ten från ett annat företag inom samma koncern.
Skattskyldig, som har förvärvat fastighet på sätt som anges i det före-
gående stycket, skall vid tillämpning av punkt 9 anses ha medgetts avdrag
med det belopp varmed hans anskaffningsvärde vid förvärvstillfället översti-
git hans gällande ingångsvärde.
Har del av den skattskyldiges skogsmark förvärvats av ny ägare, anses den
skattskyldiges anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde ha minskat i
samma proportion som minskningen av värdet av förvärvskällans skog och
skogsmark. Omfattar förvärvet mindre än 20 procent av värdet av förvärvs-
källans skog och skogsmark, och är inte fråga om ideell andel av fastighet,
reduceras dock inte den skattskyldiges anskaffningsvärde och gällande in-
gångsvärde. Vad som sägs i detta stycke gäller också om värdet av fastighe-
tens skog och skogsmark minskas på grund av fastighetsreglering eller klyv-
ning.
Har sådan ersättning som avses i 25 § 2 mom. andra eller tredje stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt erhållits för skog och skogsmark,
anses vid tillämpningen av det föregående stycket som om den ifrågavarande
skogen och skogsmarken har förvärvats av ny ägare.
Något anskaffningsvärde eller gällande ingångsvärde beräknas inte för
fastighet som utgör omsättningstillgång i näringsverksamhet. Bestämmel-
serna i femte stycket gäller också i fall då fastighet enligt punkt 3 tredje
stycket av anvisningarna till 21 § har blivit omsättningstillgång i en av den
skattskyldige bedriven tomtrörelse. Sådan fastighet skall därvid anses ha för-
värvats av ny ägare.
12.20 Utgifter för anskaffande av maskiner och andra för stadigvarande
bruk avsedda inventarier dras i regel av genom årliga värdeminskningsav-
drag enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning i punkt 13 eller
om restvärdeavskrivning i punkt 14. Kan inventariernas ekonomiska livs-
längd antas uppgå till högst tre år, får emellertid hela utgiften för deras an-
skaffande dras av under anskaffningsåret. Omedelbart avdrag får även ske i
fråga om inventarier av mindre värde.
Regler om avdrag avseende beställda men inte levererade inventarier
(kontraktsavskrivning) finns i punkt 2 femte stycket av anvisningarna till
24 §.
Har den skattskyldige yrkat avdrag för värdeminskning av inventarier,
skall avdraget anses medgivet i den mån det har medfört att den taxerade
inkomsten har beräknats till lägre belopp än annars skulle ha skett eller med-
fört en ökning av underskott. Inventariernas anskaffningsvärde minskat med
medgivna värdeminskningsavdrag utgör det skattemässiga restvärdet.
Hör ett byggnads- eller markin-
ventarium till fastighet som utgjort
privatbostadsfastighet under det be-
skattningsår som närmast föregått
Hör ett byggnads- eller markin-
ventarium till fastighet som utgjort
privatbostadsfastighet under det be-
skattningsår som närmast föregått
20Senaste lydelse 1990:650.
22
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
det aktuella beskattningsåret utgörs
inventariets skattemässiga restvärde
av anskaffningsvärdet minskat med
20 procent av samma värde för varje
beskattningsår, dock högst fem, som
den skattskyldige innehaft inventa-
riet och fastigheten utgjort privat-
bostadsfastighet. Detsamma gäller i
fråga om del av fastighet.
det aktuella beskattningsåret och
sker inte avskattning enligt 3 §
1 mom. femte stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
utgörs inventariets skattemässiga
restvärde av anskaffningsvärdet
minskat med 20 procent av samma
värde för varje beskattningsår, dock
högst fem, som den skattskyldige in-
nehaft inventariet och fastigheten
utgjort privatbostadsfastighet. Det-
samma gäller i fråga om del av fas-
tighet.
23.21 Avdrag får göras för skogsvårdsavgift och fastighetsskatt och spe-
ciella för näringsverksamheten utgående skatter och avgifter till det all-
männa. Däremot får svenska allmänna skatter inte dras av (se 20 §).
Premie för grupplivförsäkring,
som tecknats av fysisk person i hans
egenskap av utövare av viss närings-
verksamhet, utgör avdragsgill om-
kostnad i näringsverksamheten. Om
den ersättning, som kan komma att
utfalla på grund av försäkringen, ut-
går efter förmånligare grunder än
vad som gäller enligt grupplivförsäk-
ring för befattningshavare i statens
tjänst, skall dock endast den del av
premien som kan anses motsvara
förmåner enligt grupplivförsäkring
för nämnda befattningshavare räk-
nas som omkostnad i näringsverk-
samheten.
Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri
sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3b mom. första stycket.
Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift
till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av närings-
verksamhet.
Premie för grupplivförsäkring,
som tecknats av fysisk person i hans
egenskap av utövare av viss närings-
verksamhet, utgör avdragsgill om-
kostnad i näringsverksamheten. Om
den ersättning, som kan komma att
utfalla på grund av försäkringen, ut-
går efter väsentligt förmånligare
grunder än vad som gäller enligt
grupplivförsäkring för befattnings-
havare i statens tjänst, skall dock en-
dast den del av premien som kan an-
ses motsvara förmåner enligt grupp-
livförsäkring för nämnda befatt-
ningshavare räknas som omkostnad
i näringsverksamheten.
Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för kostna-
der för resor till och från arbetsplatsei
näringsverksamhet.
33.22 Avdrag medges för förlust
vid icke yrkesmässig avyttring (reali-
sationsförlust) av tillgång i fråga om
vilken, om realisationsvinst i stället
hade uppkommit, vinsten skulle ha
utgjort intäkt av näringsverksamhet.
Vid inkomstberäkningen i ett han-
delsbolag begränsas avdraget för
realisationsförlust på sätt anges i 3 §
2 mom. fjärde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
gäller också beträffande inkomst av
33. Avdrag medges för förlust vid
icke yrkesmässig avyttring (realisa-
tionsförlust) av tillgång eller förplik-
telse i fråga om vilken, om realisa-
tionsvinst i stället hade uppkommit,
vinsten skulle ha utgjort intäkt av
näringsverksamhet. Vid inkomstbe-
räkningen i ett handelsbolag begrän-
sas avdraget för realisationsförlust
på sätt anges i 3§ 2 mom. femte
stycket lagen (1947:576) om statlig
21Senaste lydelse 1990:650.
22Senaste lydelse 1990:650.
23
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
såvida annat inte följer av punkt 5 inkomstskatt såvida inte innehavet
andra stycket c av anvisningarna till av tillgången eller förpliktelsen be-
20 §. tingas av näringsverksamhet som be-
drivs av den skattskyldige eller annan
som med hänsyn till äganderättsför-
hållanden eller organisatoriska för-
hållanden kan anses stå den skatt-
skyldige nära.
till 24 §
l.23 För skattskyldig som har haft ordnad bokföring skall beräkningen av
inkomst ske på grundval av hans bokföring med iakttagande av bestämmel-
serna i denna anvisningspunkt. Vid inkomstberäkningen tas hänsyn till in-
och utgående lager av varor, däri inbegripet djur, råmaterial, hel- och halvfa-
brikat m.m., till pågående arbeten samt till fordrings- och skuldposter. Vär-
det av utgående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter be-
stäms med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång. Som
värde av ingående lager, pågående arbeten samt fordrings- och skuldposter
tas upp värdet av närmast föregående beskattningsårs utgående lager, på-
gående arbeten samt fordrings- och skuldposter.
Har det bokförda resultatet påverkats av att bland intäkterna har tagits
upp belopp, som inte skall beskattas som inkomst, eller uteslutits belopp,
som borde ha medräknats, eller bland kostnaderna har tagits upp belopp,
som inte är avdragsgilla vid inkomstberäkningen, skall resultatet justeras så
att det kan läggas till grund för inkomstberäkningen enligt denna lag. I de
fall resultatet har påverkats av att lager, pågående arbeten eller fordrings-
post har tagits upp med för lågt belopp eller skuldpost med för högt belopp
skall dock på yrkande av den skattskyldige justering av det bokförda resulta-
tet underlåtas i den mån det är uppenbart att denne - i överensstämmelse
med reglerna för inkomstberäkning i denna lag - genom större avskriv-
ningar på anläggningstillgångar än som skett eller större avsättning enligt la-
gen (1990:654) om skatteutjämningsreserv än som gjorts skulle ha kunnat
redovisa ett lägre resultat än det som skulle framkomma efter justeringen.
Om särskilda omständigheter föranleder det skall dock resultatet justeras
även i sådant fall.
Vid beräkning av inkomst enligt bokföringsmässiga grunder skall iakttas,
att en inkomst skall anses ha åtnjutits under det år, då den enligt god redovis-
ningssed eller enligt vad som beträffande jordbruk är allmänt brukligt bör tas
upp som intäkt i räkenskaperna, även om inkomsten ännu inte har uppburits
kontant eller eljest kommit den skattskyldige tillhanda t.ex. i form av levere-
rade varor, fullgjorda prestationer eller på annat härmed jämförligt sätt. Vad
som gäller i fråga om inkomstposterna tillämpas också i fråga om utgiftspos-
terna. I fråga om tiden för inkomst- och utgiftsposters upptagande enligt
bokföringsmässiga grunder tillämpas i allmänhet det förfaringssättet, att
fordringar tas upp som inkomst under det år, då de uppkommer, och att rän-
tor hänförs till inkomsten för det år, på vilket de belöper, i bägge fallen obe-
roende av om de verkligen har influtit under nämnda år eller inte. Å andra
sidan bör förskottsvis influtna räntor, som till större eller mindre del belöper
på ett kommande år, till denna del bokföringsmässigt hänföras till det sist-
nämnda årets inkomst. Avdrag för ränta på lån ur statens lånefond för lån
med uppskjuten ränta åtnjuts för det år då räntan har betalats.
23Senaste lydelse 1990:650.
Prop. 1990/91:54
24
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
Vid tillämpning av föregående stycke skall iakttas bl.a. att värdet av avytt-
rade varor skall — även om fakturering inte skett — redovisas som fordran,
såvida varorna levererats till den nye ägaren före årets utgång.
Har avverkningsrätt till skog upplåtits mot betalning, som skall erläggas
under loppet av flera år, får som intäkt för varje år tas upp den del av köpe-
skillingen som influtit under samma år.
I fråga om avdrag för kostnader för reparation och underhåll av fastighet
gäller även punkt 4 tredje och fjärde styckena av anvisningarna till 23 §.
Om beskattningsmyndighet, med frångående av den skattskyldiges på
hans räkenskaper grundade inkomstberäkning, som inkomst för ett år be-
skattat vinst, som i bokföringen framkommer som vinst först ett senare år,
skall vid inkomstberäkningen för det följande år, då vinsten redovisas i bok-
föringen, det sistnämnda årets bokförda resultat justeras på sådant sätt att
den redan beskattade vinsten inte beskattas en gång till.
Motsvarande gäller för det fall, att beskattningsmyndighet ansett att en
förlust, som är i och för sig avdragsgill, inte får beaktas vid inkomstberäk-
ningen för det år då den redovisats i räkenskaperna ellej beskattningsmyn-
dighet i annat fall visst år frångått den skattskyldiges bokföring på sådant sätt
att det påverkar följande års inkomstberäkning.
Har intäkter eller utgifter avseende viss egendom vid den närmast före-
gående taxeringen till statlig inkomstskatt hänförts till inkomstslaget kapital
och sker beskattning vid den aktuella taxeringen i inkomstslaget närings-
verksamhet skall den skattskyldige ta upp sådana ingående tillgångs- och
skuldposter som erfordras för att någon intäkt eller utgift inte skall beskattas
två gånger eller lämnas obeskattad på grund av skiftet av tillämpligt inkomst-
slag.
3§ 7—11 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt har motsva-
rande tillämpning vid beräkning av
inkomst av näringsverksamhet. Vid
beräkning av realisationsvinst eller
realisationsförlust som är hänförlig
till näringsverksamhet tillämpas 24 §
l-5mom., 27§ 1— 4mom., 28§,
29 § 1 mom. och 30 § nämnda lag.
3§ 7-11 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt har motsva-
rande tillämpning vid beräkning av
inkomst av näringsverksamhet. Vid
beräkning av realisationsvinst eller
realisationsförlust som är hänförlig
till näringsverksamhet tillämpas 24 §
1—5mom., 27§ l-4mom., 28§,
29 § lmom., 30$ 1 mom. och 31 §
nämnda lag.
4. Fordringar och skulder i ut-
ländsk valuta värderas till kursen vid
beskattningsårets utgång. Ar en så-
dan värdering inte förenlig med god
redovisningssed tas dock posterna
upp till det värde som följer av god
redovisningssed. Om fordringar har
tagits upp till lägre belopp eller skul-
der till högre belopp än kursen vid
beskattningsårets utgång tas 54 pro-
cent av skillnaden multiplicerad med
statslåneräntan vid beskattningsårets
utgång upp som intäkt. Föreligger i
fråga om sådan fordran eller skuld
terminskontrakt eller annan liknande
valutasäkringsåtgärd beräknas en in-
täkt endast i den mån posten inte har
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
tagits upp till ett värde som motiveras
av valutasäkringen.
Prop. 1990/91:54
32 §
10. Har arbetsgivare eller upp-
dragsgivare lämnat arbetstagare el-
ler uppdragstagare förmån av ränte-
fritt lån eller lån där räntan understi-
ger marknadsräntan skall arbetsta-
garen eller uppdragstagaren beskat-
tas för värdet av förmånen som in-
täkt av tjänst. Belopp motsvarande
värdet av förmånen skall anses som
en betald ränteutgift.
till
10.24 Har arbetsgivare eller upp-
dragsgivare lämnat arbetstagare el-
ler uppdragstagare räntefritt lån el-
ler lån där räntan understiger en
jämförelseränta, som uppgår till
statslåneräntan i slutet av november
året före beskattningsåret med tillägg
av en procentenhet, skall arbetstaga-
ren eller uppdragstagaren ta upp för-
månen av lånet som intäkt av tjänst.
Denna förmån utgörs av skillnaden
mellan jämförelseräntan och avtalad
ränta. Förmånsbeloppet skall anses
som en betald ränteutgift.
Med lån från arbetsgivare eller uppdragsgivare likställs annat lån om det
finns anledning anta att arbetsgivaren eller uppdragsgivaren förmedlat det.
Förmånens värde skall beräknas
till skillnaden mellan ä ena sidan
statslåneräntan vid utgången av no-
vember året före beskattningsåret
med tillägg av en procentenhet och å
andra sidan den avtalade räntan.
Såvitt avser län som upptagits i ut-
ländsk valuta skall förmånens värde
beräknas till skillnaden mellan å ena
sidan marknadsräntan i den aktuella
valutan vid utgången av november
året före beskattningsåret med tillägg
av en procentenhet och å andra sidan
den avtalade räntan.
Det som sagts i denna punkt gäller ej i fall som avses i punkt 14 sjätte
stycket av anvisningarna.
14.25 Anskaffar ett fåmansföretag
från annan än delägare eller del-
ägare närstående person lös egen-
dom, som uteslutande eller så gott
som uteslutande är avsedd för privat
bruk för företagsledare i företaget
eller företagsledare närstående per-
son, skall ett belopp motsvarande
anskaffningskostnaden för egendo-
men tas upp som intäkt av tjänst hos
företagsledaren. Vad nu sagts gäller
inte anskaffning av bil som föranle-
der beskattning av bilförmån.
14. Anskaffar ett fåmansföretag
från annan än delägare eller del-
ägare närstående person egendom,
som uteslutande eller så gott som
uteslutande är avsedd för privat
bruk för företagsledare i företaget
eller företagsledare närstående per-
son, skall ett belopp motsvarande
anskaffningskostnaden för egendo-
men tas upp som intäkt av tjänst hos
företagsledaren. Vad nu sagts gäller
inte anskaffning av bil som föranle-
der beskattning av bilförmån.
24Senaste lydelse 1990:650.
25enaste lydelse 1990:650.
26
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
Avyttrar delägare i fåmansföretag
eller delägare närstående person
egendom till företaget skall, om pri-
set är högre än egendomens mark-
nadsvärde, det överskjutande be-
loppet beskattas hos överlåtaren
som intäkt av tjänst. Av 24 § 6 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt framgår att återstående del av
vederlaget skall beaktas vid beräk-
ning av realisationsvinst samt att vid
denna beräkning särskilda undan-
tagsregler gäller för fastighet och bo-
stadsrätt. Avser avyttringen sådan
egendom som avses i 30 § nämnda
lag gäller dock, oavsett hur priset
förhåller sig till marknadsvärdet, att
hela vederlaget, utan avdrag för nå-
got omkostnadsbelopp, skall beskat-
tas hos överlåtaren som intäkt av
Avyttrar delägare i fåmansföretag
eller delägare närstående person
egendom till företaget skall, om pri-
set är högre än egendomens mark-
nadsvärde, det överskjutande be-
loppet beskattas hos överlåtaren
som intäkt av tjänst. Av 24 § 6 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt framgår att återstående del av
vederlaget skall beaktas vid beräk-
ning av realisationsvinst samt att vid
denna beräkning särskilda undan-
tagsregler gäller för fastighet och bo-
stadsrätt. Avser avyttringen sådan
egendom som avses i 31 § nämnda
lag gäller dock, oavsett hur priset
förhåller sig till marknadsvärdet, att
hela vederlaget, utan avdrag för nå-
got omkostnadsbelopp, skall beskat-
tas hos överlåtaren som intäkt av
tjänst, såvida inte egendomen är el-
ler kan väntas bli till nytta för företa-
tjänst, såvida inte egendomen är el-
ler kan väntas bli till nytta för företa-
get. get.
Vad som i andra stycket sägs om bostadsrätt gäller endast sådan bostads-
rätt som avses i 26 § 1 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt men
tillämpas även i fråga om andel eller aktie som avses i andra stycket av
samma moment.
Förvärvar delägare i fåmansföretag eller delägare närstående person
egendom från företaget till lägre pris än egendomens marknadsvärde, skall
ett belopp motsvarande skillnaden beskattas hos förvärvaren som intäkt av
tjänst. Vad nu sagts gäller också när delägare i fåmansägt handelsbolag eller
delägare närstående person förvärvar egendom från handelsbolaget, om
egendomen omfattar sådant hus eller avser sådan lägenhet som i och med
förvärvet blir eller kan antas komma att bli privatbostad enligt 5 § andra eller
fjärde stycket eller tomtmark som avses bli bebyggd med sådan bostad.
Första meningen tillämpas inte när det är företagsledaren som förvärvar
egendomen och denne har beskattats enligt första stycket vid företagets för-
värv av egendomen.
Har företagsledare i ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag
eller företagsledare närstående person uppburit hyra eller annan ersättning
från företaget för lokal, som ägs eller disponeras av företagsledaren eller den
honom närstående, skall ersättningen, såvida den inte skall beskattas såsom
intäkt av näringsverksamhet, hos mottagaren beskattas som intäkt av tjänst.
Mottagaren får dock åtnjuta skäligt avdrag för den kostnad som han fått vid-
kännas på grund av att företaget utnyttjat lokalen i fråga.
Har fåmansföretag lämnat före-
tagsledare eller företagsledare när-
stående person räntefritt lån eller
lån där räntan understiger en jäm-
förelseränta, som uppgår till statslå-
neräntan i slutet av november året
före beskattningsåret med tillägg av
en procentenhet, skall låntagaren ta
Har fåmansföretag lämnat före-
tagsledare eller företagsledare när-
stående person förmån av räntefritt
lån eller lån där räntan understiger
marknadsräntan, skall låntagaren
beskattas för värdet av förmånen
som intäkt av tjänst. Förmånens
värde skall beräknas till skillnaden
27
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
upp förmånen av lånet som intäkt av
tjänst. Denna förmån utgörs av skill-
naden mellan jämförelseräntan och
avtalad ränta.
mellan å ena sidan statslåneräntan
vid utgången av november året före
beskattningsåret med tillägg av en
procentenhet och å andra sidan den
avtalade räntan. Såvitt avser lån som
upptagits i utländsk valuta skall för-
månens värde beräknas till skillna-
den mellan å ena sidan marknads-
räntan i den aktuella valutan vid ut-
gången av november året före be-
skattningsåret med tillägg av en pro-
centenhet och å andra sidan den avta-
lade räntan.
Har fåmansföretag lämnat lån till företagsledare eller företagsledare när-
stående person och har lånet skrivits ned i företagets räkenskaper, skall det
nedskrivna beloppet beskattas hos låntagaren som intäkt av tjänst. Vad nu
sagts gäller dock inte lån som avses i punkt 15.
Som fåmansföretag räknas
a) aktiebolag och ekonomisk förening, vari en fysisk person eller ett fåtal
fysiska personer äger så många aktier eller andelar att dessa personer har
mer än hälften av rösterna för aktierna eller andelarna i företaget; samt
b) aktiebolag och ekonomisk förening vars verksamhet är uppdelad på
verksamhetsgrenar, som är oberoende av varandra, såvida en person genom
aktie- eller andelsinnehav, avtal eller på därmed jämförligt sätt har den re-
ella bestämmanderätten över sådan verksamhetsgren och självständigt kan
förfoga över dess resultat.
Som fåmansföretag räknas dock inte aktiemarknadsbolag enligt lagen
(1985:571) om värdepappersmarknaden. Som fåmansföretag räknas inte
heller bostadsföreningar och bostadsaktiebolag som avses i 2 § 7 mom. första
stycket lagen om statlig inkomstskatt.
Som fåmansägt handelsbolag räknas
a) handelsbolag, vari en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer ge-
nom sitt andelsinnehav eller på annat sätt har ett bestämmande inflytande;
samt
b) handelsbolag, vars verksamhet är uppdelad på verksamhetsgrenar som
är oberoende av varandra, såvida en person genom andelsinnehav, avtal el-
ler på därmed jämförligt sätt har den reella bestämmanderätten över sådan
verksamhetsgren.
Med ägare enligt åttonde och tionde styckena avses den som - direkt eller
genom förmedling av juridisk person - äger eller på därmed jämförligt sätt
innehar aktie eller andel i företaget.
Som företagsledare i fåmansföretag eller fåmansägt handelsbolag skall an-
ses den eller de personer som till följd av eget eller närstående persons aktie-
eller andelsinnehav i företaget eller annan liknande grund har ett väsentligt
inflytande i företaget eller - där fråga är om företag som avses i åttonde
stycket b eller tionde stycket b — den som har den reella bestämmanderätten
över viss verksamhetsgren och självständigt kan förfoga över dess resultat.
Vid tillämpning av denna anvisningspunkt skall såsom närstående person
räknas föräldrar, far- och morföräldrar, make, avkomling eller avkomlings
make, syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den
skattskyldige eller någon av nämnda personer är delägare. Med avkomling
avses jämväl styvbarn och fosterbarn.
28
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
till 33 §
7.26 Avdrag medges för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om
socialavgifter i den mån avgifterna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som
enligt 11 kap. 3§ lagen (1962:381) om allmän försäkring utgör inkomst av
annat förvärvsarbete.
Från sådan intäkt av tjänst med-
ges dessutom avdrag med 18 procent
av ett underlag beräknat enligt nästa
stycke. Medgivet avdrag skall åter-
föras till beskattning nästföljande
beskattningsår.
Från sådan intäkt av tjänst med-
ges dessutom avdrag med 25 procent
eller, om den skattskyldige vid in-
gången av året före taxeringsåret fyllt
65 år eller avlidit under året före taxe-
ringsåret, med 18 procent av ett un-
derlag beräknat enligt nästa stycke.
Medgivet avdrag skall återföras till
beskattning nästföljande beskatt-
ningsår.
Underlaget utgörs av sådan intäkt av tjänst som avses i första stycket mins-
kad med andra från intäkten avdragsgilla kostnader än som avses i före-
gående stycke och med inkomst som avses i 11 kap. 3 § första stycket d lagen
om allmän försäkring.
Avdrag enligt andra stycket med-
ges emellertid inte skattskyldig som
vid ingången av året före taxerings-
året har fyllt 65 år eller som för hela
året före taxeringsåret har åtnjutit hel
ålderspension enligt lagen om allmän
försäkring eller som vid utgången av
året före taxeringsåret inte var inskri-
ven hos allmän försäkringskassa en-
ligt nämnda lag.
l.27 Vid tillämpningen av 48§
4 mom. och denna anvisningspunkt
iakttas följande. Som folkpension
räknas inte barnpension eller vård-
bidrag. Folkpension skall anses ut-
göra en inte obetydlig del av den
skattskyldiges inkomst, om den upp-
gått till minst 6 000 kronor eller
minst en femtedel av den samman-
räknade inkomsten. Som folkpen-
sion behandlas även tilläggspension
i den mån den enligt lagen
(1969:205) om pensionstillskott för-
anlett avräkning av pensionstill-
skott.
För gift skattskyldig, som uppbu-
rit folkpension med belopp som till-
kommer gift vars make uppbär folk-
pension, uppgår det särskilda grund-
till 48 §
il. Vid tillämpningen av 48 §
4 mom. och denna anvisningspunkt
samt 53 § 1 mom. a iakttas följande.
Som folkpension räknas inte barn-
pension eller vårdbidrag. Folkpen-
sion skall anses utgöra en inte obe-
tydlig del av den skattskyldiges in-
komst, om den uppgått till minst
6000 kronor eller minst en femtedel
av den sammanräknade inkomsten.
Som folkpension behandlas även
tilläggspension i den mån den enligt
lagen (1969:205) om pensionstill-
skott föranlett avräkning av pen-
sionstillskott.
För gift skattskyldig, som uppbu-
rit folkpension med belopp som till-
kommer gift vars make uppbär folk-
pension, uppgår det särskilda grund-
26Senaste lydelse 1985:1017.
27Senaste lydelse 1990:650.
29
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
avdraget till 1,325 basbelopp. För
övriga skattskyldiga uppgår avdra-
get till 1,5 basbelopp. För gift skatt-
skyldig, som under viss del av be-
skattningsåret uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift vars
make uppbär folkpension och under
återstoden av året uppburit folkpen-
sion med belopp som tillkommer gift
vars make saknar folkpension, upp-
går avdraget till 1,5 basbelopp.
avdraget till 1,325 basbelopp. För
övriga skattskyldiga uppgår avdra-
get till 1,5 basbelopp. För gift skatt-
skyldig, som under viss del av be-
skattningsåret uppburit folkpension
med belopp som tillkommer gift vars
make uppbär folkpension och under
återstoden av året uppburit folkpen-
sion med belopp som tillkommer gift
vars make saknar folkpension, upp-
går avdraget till 1,5 basbelopp. Har
folkpension enligt bestämmelserna i
17 kap. 2§ lagen (1962:381) om all-
män försäkring samordnats med yr-
kesskadelivränta eller annan i
nämnda lagrum angiven livränta
skall det särskilda grundavdraget be-
räknas med ledning av den folkpen-
sion som skulle ha utgått om sådan
samordning inte skett.
Det särskilda grundavdraget får
dock inte överstiga uppburen folk-
pension och pensionstillskott som
uppburits enligt 2§ lagen om pen-
sionstillskott. För den som uppburit
folkpension i form av förtidspension
gäller att det särskilda grundavdra-
get inte får överstiga uppburen folk-
pension och 52 procent av pensions-
tillskott som uppburits enligt 2 a
nämnda lag.
Det särskilda grundavdraget får
dock inte överstiga uppburen folk-
pension och pensionstillskott som
uppburits enligt 2§ lagen om pen-
sionstillskott. För den som uppburit
folkpension i form av förtidspension
gäller att det särskilda grundavdra-
get inte får överstiga uppburen folk-
pension och hälften av pensionstill-
skott som uppburits enligt 2 a
nämnda lag.
Det särskilda grundavdraget reduceras med 65 procent av den del av upp-
buren pension som överstiger det för den skattskyldige enligt andra stycket
gällande avdragsbeloppet. Pension som utgår på grund av annan pensions-
försäkring än tjänstepensionsförsäkring reducerar dock inte det särskilda
grundavdraget.
För den som vid utgången av året före beskattningsåret inte uppbar folk-
pension reduceras det särskilda grundavdraget i stället med 65 procent av
den del av taxerad inkomst som överstiger det för den skattskyldige enligt
andra stycket gällande avdragsbeloppet.
Oavsett vad som i det föregående sagts om reducering föreligger alltid rätt
till särskilt grundavdrag med så stort belopp som den skattskyldige skulle ha
fått i grundavdrag enligt 48 § 2 eller 3 mom. om dessa bestämmelser i stället
hade tillämpats.
till 53 §
2.28 Verksamhet på grund av anställning i svenskt företag anses utövad här
i riket även om tjänsteinnehavaren i och för sin tjänst måste göra tillfälliga
besök utomlands eller under längre tid uppehålla sig därstädes under kring-
resande (t.ex. handelsresande).
Person, som icke är bosatt eller stadigvarande vistas i Sverige, beskattas
28Senaste lydelse 1989:1039.
30
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
här för pension, som utgår enligt lagen om allmän försäkring eller på grund
av förutvarande anställning eller uppdrag hos svenska staten eller svensk
kommun, eller på grund av annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsför-
säkring, om försäkringen meddelats i här i landet bedriven försäkringsrö-
relse. Pension på grund av tjänstepensionsförsäkring samt annan pension el-
ler förmån beskattas i Sverige, om förmånen utgår härifrån till sådan person
på grund av förutvarande tjänst och den tidigare verksamheten huvudsakli-
gen utövats här. För sådan person föreligger däremot ej skattskyldighet för
annan pension än nu sagts eller för livränta eller andra enligt 31 § med in-
komst av tjänst likställda förmåner, som icke åtnjutas på grund av något
tjänsteförhållande.
Bestämmelsen i 53 § 1 mom. första stycket a) om skattskyldighet för den
som ej varit bosatt här i riket för avlöning eller annan därmed jämförlig för-
mån eller pension, som utgått på grund av anställning eller uppdrag hos
svenska staten, gäller beträffande den som anställts av svensk utlandsmyn-
dighet eller utomlands för fältprojekt för bilateral biståndsverksamhet (lo-
kalanställd) blott om han icke är medborgare i anställningslandet. Rege-
ringen äger medgiva befrielse från skattskyldighet, som här nämnts, för så-
dan lokalanställd i utomeuropeiskt land som icke är svensk medborgare.
Bestämmelsen i 53 § 1 mom. första stycket a om skattskyldighet för den
som ej varit bosatt här i riket för avlöning eller annan därmed jämförlig för-
mån, som utgått av annan anställning eller annat uppdrag än hos svenska
staten eller svensk kommun, gäller inte om
a) mottagaren av inkomsten vistas här i riket, under tidrymd eller tidrym-
der, som sammanlagt inte överstiger 183 dagar under en tolvmånaderspe-
riod, och
b) ersättningen betalas av arbetsgivare, som inte har hemvist här i riket
eller på dennes vägnar, samt
c) ersättningen inte belastar fast driftställe, som arbetsgivaren har här i
riket.
Bestämmelserna i 53 § 1 mom.
första stycket a om skattskyldighet
för den som ej varit bosatt här i riket
för avlöning eller annan därmed jäm-
förlig förmån som utgått av anställ-
ning eller uppdrag gäller inte ersätt-
ning som vid tillfällig anställning i
Sverige betalats av arbetsgivare för
kostnad
1) för resa till respektive från Sve-
rige vid anställningens början respek-
tive slut och
2) för logi för den tid under vilken
arbetet utförts i Sverige.
Bestämmelsen i 53 § 1 mom. första
stycket a om skattskyldighet för den
som ej varit bosatt här i riket för ar-
vode och annan liknande ersättning
som uppburits i egenskap av ledamot
eller suppleant i styrelse eller annat
liknande organ i svenskt aktiebolag
eller annan svensk juridisk person
31
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
gäller inte ersättning som i samband
med förrättning i Sverige betalats av
bolaget eller den juridiska personen
för kostnad
1) för resa till respektive från för-
rättningen och
2) för logi i samband med förrätt-
ningen.
10.29 Delägare i vanligt handelsbolag, kommanditbolag, enkelt bolag eller
rederi beskattas för den del av bolagets eller rederiets vinst, som å honom
belöper, huru denna än må hava av bolaget eller rederiet använts, och obe-
roende av vad han må hava lyftat av bolagets eller rederiets under beskatt-
ningsåret eller tidigare förvärvade vinst.
Vad som föreskrivs i första stycket
gäller också beträffande här i riket
bosatt eller hemmahörande del-
Vad som föreskrivs i första stycket
gäller också beträffande här i riket
bosatt eller hemmahörande del-
ägare i fråga om den på delägaren
belöpande delen av vinsten i annan
utländsk juridisk person än sådan
som enligt 3 § tredje stycket eller 16 §
2 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall betraktas som svensk ekono-
ägare i fråga om den på delägaren
belöpande delen av vinsten i annan
utländsk juridisk person än sådan
som enligt 2 § 12 mom. eller 16 §
2 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall betraktas som svensk ekono-
misk förening eller utländskt bolag misk förening eller utländskt bolag
a) om delägaren beskattas i den stat där den utländska juridiska personen
är hemmahörande för den del av den utländska juridiska personens vinst
som belöper på delägaren, eller
b) om vid utgången av året när-
mast före taxeringsåret dels minst
tio procent av den utländska juri-
diska personens kapital eller röstetal
för dess samtliga andelar innehas an-
tingen av delägaren själv eller av en
krets av personer i vilken delägaren
ingår och vilken består av en fysisk
eller juridisk person (moderföreta-
get), av — om moderföretaget är en
fysisk person — sådana närstående
som avses i 35§ la mom. nionde
stycket samt av juridiska personer
som direkt eller genom förmedling
av annan juridisk person innehas av
denna person och de närstående,
dels minst hälften av den utländska
juridiska personens kapital eller rös-
tetal för dess samtliga andelar inne-
has eller kontrolleras, direkt eller
genom förmedling av juridisk per-
son, av här i riket bosatta eller hem-
mahörande personer.
b) om vid utgången av året när-
mast före taxeringsåret dels minst
tio procent av den utländska juri-
diska personens kapital eller röstetal
för dess samtliga andelar innehas an-
tingen av delägaren själv eller av en
krets av personer i vilken delägaren
ingår och vilken består av en fysisk
eller juridisk person (moderföreta-
get), av — om moderföretaget är en
fysisk person — sådana närstående
som avses i punkt 14 trettonde stycket
av anvisningarna till 32 § samt av ju-
ridiska personer som direkt eller ge-
nom förmedling av annan juridisk
person innehas av denna person och
de närstående, dels minst hälften
av den utländska juridiska perso-
nens kapital eller röstetal för dess
samtliga andelar innehas eller kon-
trolleras, direkt eller genom förmed-
ling av juridisk person, av här i riket
bosatta eller hemmahörande perso-
ner.
29Senaste lydelse 1989:1039.
32
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
till 54 §
3.30 Skattefrihet enligt 54 § första stycket f föreligger om anställningen och
vistelsen utomlands varat minst sex månader i den mån inkomsten beskattats
i verksamhetslandet. Om anställningen och vistelsen utomlands varat minst
ett år i samma land och avsett anställning hos annan än svenska staten,
svensk kommun, svensk landstingskommun eller svensk församling medges
dock sådan befrielse även om inkomsten inte beskattats i verksamhetslandet
på grund av lagstiftning eller administrativ praxis i detta land eller annat av-
tal än avtal för undvikande av dubbelbeskattning som detta land ingått.
Vad nu sagts gäller dock inte vid
anställning ombord på utländskt far-
tyg. I fråga om sådan anställning gäl-
ler vid 1986—1991 års taxeringar att
skattefrihet föreligger om anställ-
ningen och vistelsen utomlands va-
rat minst sex månader och avsett an-
Vad nu sagts gäller dock inte vid
anställning ombord på utländskt far-
tyg. I fråga om sådan anställning gäl-
ler vid 1986-7992 års taxeringar att
skattefrihet föreligger om anställ-
ningen och vistelsen utomlands va-
rat minst sex månader och avsett an-
ställning hos arbetsgivare, som är en
inländsk juridisk person eller en här
i riket bosatt fysisk person, och an-
ställningen utövats ombord på ut-
ländskt fartyg som huvudsakligen
går i sådan oceanfart som avses i
1 kap. 7 § 8 fartygssäkerhetsförord-
ningen (1988:594).
ställning hos arbetsgivare, som är en
inländsk juridisk person eller en här
i riket bosatt fysisk person, och an-
ställningen utövats ombord på ut-
ländskt fartyg som huvudsakligen
går i sådan oceanfart som avses i
1 kap. 7 § 8 fartygssäkerhetsförord-
ningen (1988:594).
I tid för vistelse som avses i första och andra styckena får inräknas kortare
avbrott för semester, tjänsteuppdrag eller liknande, som inte är förlagda till
början eller slutet av anställningen utomlands. Uppehåll i Sverige för här
avsedda ändamål får inte sträcka sig längre än som motsvarar högst sex dagar
för varje hel månad som anställningen utomlands varar eller under ett och
samma anställningsår till mer än 72 dagar.
Har den skattskyldige påbörjat anställningen och kunde det därvid på
goda grunder antas att inkomsten av anställningen skulle komma att undan-
tas från skatt i Sverige enligt 54 § första stycket f men inträffar under anställ-
ningstiden ändrade förhållanden som medför att villkoren för att undanta
inkomsten från skatt i Sverige inte föreligger, skall inkomsten likväl undan-
tas från beskattning i Sverige om de ändrade förhållandena beror på omstän-
digheter över vilka den skattskyldige inte kunnat råda och en beskattning
skulle te sig uppenbart oskälig.
12. I fråga om intäkt enligt punkt
16 av anvisningarna till 22 § gäller
vid 1993—1995 års taxeringar att un-
derlaget för räntefördelning multi-
pliceras med 55, 70 respektive 85
procent av statslåneräntan vid be-
skattningsårets ingång.
12. I fråga om intäkt enligt punkt
16 av anvisningarna till 22 § gäller
vid 1993-1995 års taxeringar att un-
derlaget för räntefördelning multi-
pliceras med 55, 70 respektive 85
procent av statslåneräntan vid ut-
gången av november året före be-
skattningsåret.
13. Vid tillämpning av bestämmelserna om räntefördelning i punkt 16
tredje stycket av anvisningarna till 22 § skall vid 1992-1999 års taxeringar i
fråga om delägare i handelsbolag, utöver vad som följer av fjärde stycket i
nämnda punkt, bortses från en övergångspost. Övergångsposten är ett be-
30Senaste lydelse 1990:650.
33
3 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 54
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
lopp motsvarande ett negativt underlag för räntefördelning vid 1992 ars taxe-
ring, eller, om delägaren på grund av förlängt räkenskapsår inte skall taxeras
för inkomst från handelsbolaget detta år, vid 1993 års taxering, till den del
detta negativa underlag överstiger fribeloppet. Vid beräkning av skillnads-
beloppet enligt tredje stycket tredje och fjärde meningarna i nämnda punkt
skall tillgångar som avses där tas upp till det högsta av de värden som följer
av 6 § andra stycket lagen om skatteutjämningsreserv.
Overgangsposten skall reduceras i
den mån delägarens nettouttag från
bolaget (uttag utöver tillskott) under
beskattningsår som taxerats år 1991
överstigit såväl hans skattepliktiga
nettoinkomst från bolaget (skatte-
pliktiga inkomster utöver avdrags-
gilla underskott) som hans andel av
bolagets resultat.
26. Äldre föreskrifter i 32 §
1 mom. tredje stycket och punkt 11
av anvisningarna till 32 § tillämpas
fortfarande om anställningen har
upphört före ikraftträdandet.
28. De nya föreskrifterna i 32 §
3 a mom. och punkt 12 av anvisning-
arna till 22 § om skatteplikt för er-
sättning på grund av gruppsjukför-
säkring tillämpas inte om försäk-
ringsfallet har inträffat före ikraftträ-
dandet.
Overgångsposten skall reduceras i
den mån delägarens nettouttag från
bolaget (uttag utöver tillskott) under
beskattningsår som taxerats år 1991
överstigit såväl hans skattepliktiga
nettoinkomst från bolaget (skatte-
pliktiga inkomster utöver avdrags-
gilla underskott) som hans andel av
bolagets resultat. Någon ränteför-
delning skall dock inte ske vid 1992
års taxering, eller, om delägaren på
grund av förlängt räkenskapsår inte
skall taxeras för inkomst av handels-
bolaget detta år, vid 1993 års taxe-
ring.
26. Äldre föreskrifter i 32 §
1 mom. tredje stycket och punkt 11
av anvisningarna till 32 § tillämpas
fortfarande om anställningen har
upphört före den 1 januari 1991.
28. De nya föreskrifterna i 32 §
3 a mom. och punkt 12 av anvisning-
arna till 22 § om skatteplikt för er-
sättning på grund av gruppsjukför-
säkring tillämpas inte om försäk-
ringsfallet har inträffat före den 1 ja-
nuari 1991.
29. Vid 1992 och 1993 års taxe-
ringar skall vid reduktion av det sär-
skilda grundavdraget enligt punkt 1
fjärde stycket av anvisningarna till
48 § med pension likställas inkomst
av passiv näringsverksamhet enligt
25 § och inkomst av kapital enligt 3 §
14 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Vidare skall vid re-
duktion enligt punkt 1 femte stycket
av nämnda anvisningar med taxerad
förvärvsinkomst likställas inkomst
av kapital enligt nämnda moment.
29. Vid 1992 och 1993 års taxe-
ringar skall vid reduktion av det sär-
skilda grundavdraget enligt punkt 1
fjärde stycket av anvisningarna till
48 § med pension likställas inkomst
av passiv näringsverksamhet enligt
25 § och inkomst av kapital enligt 3 §
14 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, till den del inkomsten
av kapital överstiger 1 600 kronor.
Vidare skall vid reduktion enligt
punkt 1 femte stycket av nämnda an-
visningar med taxerad förvärvsin-
komst likställas inkomst av kapital
enligt nämnda moment.
Vid 1992 och 1993 års taxeringar skall det särskilda grundavdraget även
reduceras på grund av förmögenhet enligt de äldre bestämmelserna av-
seende avdrag för nedsatt skatteförmåga i punkt 2 av anvisningarna till 50 §
och - i fråga om makar — 52 § 1 mom. andra stycket. Vad som där sägs om
34
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
fastighet, som avses i den äldre lydelsen av 24 § 2 mom. samt sådan bostads-
byggnad med tillhörande tomt på jordbruksfastighet som används som bo-
stad av den skattskyldige, skall avse sådan privatbostadsfastighet som anges
i 5 § första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena får inte leda till lägre särskilt
grundavdrag än vad den skattskyldige skulle ha medgetts i grundavdrag en-
ligt 48 § 2 mom. första—femte styckena och 48 § 3 mom. om dessa regler i
stället hade tillämpats för denne.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2—5 nedan.
2. Äldre bestämmelser skall vid 1992 och senare års taxeringar tillämpas i
fråga om likvidation och fusion som föranlett utskiftning till aktieägare före
ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter i punkt 23 av anvisningarna till 23 § om avdrag för
premie för grupplivförsäkring tillämpas på premie som betalas före ikraftträ-
dandet.
4. Äldre föreskrifter i punkt 1 av anvisningarna till 22 § tillämpas vid 1992
års taxering i fråga om uttag av vedbränsle före ikraftträdandet.
5. De nya bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 24 § tillämpas
inte i fråga om beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet.
35
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1
dels att i 3 § 9 mom. 6 § 5 mom. samt punkt 7 av övergångsbestämmelserna
till lagen (1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
ordet ”aktiefond” skall bytas ut mot ”värdepappersfond”,
dels att nuvarande 30 § skall betecknas 31 §,
dels att 1 § 3 mom., 2 § 4, 6, 10 och 14 mom., 3 § 1, 2, 4, 10 och 12 mom.,
6§ 1 mom., 24§ 1, 2och 4mom., 26§ 5 mom., 27§ 1,3 och 5mom., den nya
31 § samt punkterna 8 och 10 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 25§ 11 mom., 26§
9mom., 27 § 6 mom. och 30§, av följande lydelse,
dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om ändring i
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall införas en ny punkt, 12 a, av
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3 m o m.2 Juridiska personer utom
dödsbon skall erlägga statlig in-
komstskatt för inkomst av närings-
verksamhet.
3 m o m. Juridiska personer utom
dödsbon skall erlägga statlig in-
komstskatt för inkomst av närings-
verksamhet. Svenska värdepappers-
fonder skall vid tillämpning av denna
lag anses som juridiska personer.
Prop. 1990/91:54
2§
4 mom.3 Bestämmelserna i andra—åttonde styckena nedan gäller i fråga
om fusioner enligt
1. 14 kap. 8§ aktiebolagslagen (1975:1385),
2. 12 kap. 1 och 3 §§ lagen
(1987:667) om ekonomiska före-
ningar,
3. 11 kap. 1 och 2 §§ bankaktiebo-
lagslagen (1987:618),
4. 7 kap. 1 och 2 §§ sparbanksla-
gen (1987:619),
5. 10 kap. 1 och 2 §§ förenings-
bankslagen (1987:620).
Har lager, fordringar och liknande tillgångar hos det övertagande företa-
get tagits upp till högre värde än det värde som i beskattningsavseende gäller
för det överlåtande företaget, skall det övertagande företaget ta upp mellan-
skillnaden som intäkt.
Har byggnad, markanläggning, maskin eller annat inventarium, patent-
2. 12 kap. 1, 3 och 5§§ lagen
(1987:667) om ekonomiska före-
ningar,
3. 11 kap. 1, 2 och 9 §§ bankaktie-
bolagslagen (1987:618),
4. 7 kap. 1, 2 och 8 §§ sparbanksla-
gen (1987:619),
5. 10 kap. 1, 2 och 9 §§ förenings-
bankslagen (1987:620).
1 Senaste lydelse av
lagens rubrik 1974:770
3§9mom. 1990:651
6§5mom. 1974:995
30 § 1990:651.
2 Senaste lydelse 1990:651.
3 Senaste lydelse 1990:651.
36
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
rätt, hyresrätt eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid beräkning
av värdeminskningsavdrag och av vad som återstår oavskrivet av tillgångens
anskaffningsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag ut-
gjort en skattskyldig.
Har inventarier eller andra tillgångar som får skrivas av enligt reglerna för
räkenskapsenlig avskrivning övertagits och har dessa tillgångar i räkenska-
perna tagits upp till högre värde än vad som följer av tredje stycket, har det
övertagande företaget rätt att även efter fusionen tillämpa räkenskapsenlig
avskrivning. Som förutsättning gäller att mellanskillnaden tas upp som intäkt
under det beskattningsår då fusionen genomförs eller med en tredjedel för
nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.
Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och gäl-
lande ingångsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag ut-
gjort en skattskyldig.
Har betalningsansvaret för framtida utgifter övertagits och har det överlå-
tande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som motsva-
rar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget. Avdragsrät-
ten för det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i de förhållan-
den som gäller vid utgången av beskattningsåret.
Fusionen skall inte leda till någon skattepliktig realisationsvinst eller av-
dragsgill realisationsförlust för något av de deltagande företagen. Avyttras
tillgångar som övertagits vid fusionen skall vid bedömandet av frågan om
skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust uppkommit
anses som om överlåtande och övertagande företag utgjort en skattskyldig.
Vad nu sagts gäller också vid fusion mellan stadshypoteksföreningar samt då
ett försäkringsföretags hela försäkringsbestånd övertagits av ett annat för-
säkringsföretag.
Det övertagande företaget har samma rätt till avdrag för underskott som
avses i 26 § kommunalskattelagen (1928:370) och i 14 mom. som det överlå-
tande företaget skulle ha haft om fusionen inte ägt rum. Om moderbolaget
var ett fåmansföretag enligt punkt 14 av anvisningarna till 32 § nämnda lag
vid utgången av beskattningsåret eller dotterbolaget var ett sådant företag
vid ingången av det närmast föregående beskattningsåret krävs dock att mo-
derbolaget ägde mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolaget vid den sist-
nämnda tidpunkten. Vid fusion mellan ekonomiska föreningar krävs att
båda föreningarna är att anse som kooperativa enligt 8 mom.
Bestämmelserna i sjunde stycket
första och andra meningarna gäller
också då en juridisk person icke yr-
kesmässigt överlåter egendom eller
rättighet som avses i 25—30 §§ till en
annan juridisk person såvida överlå-
telsen sker med förlust och företa-
Bestämmelserna i sjunde stycket
första och andra meningarna gäller
också då en juridisk person icke yr-
kesmässigt överlåter egendom eller
rättighet som avses i 25-31 §§ till en
annan juridisk person såvida överlå-
telsen sker med förlust och företa-
gen är moderföretag och dotterföre-
tag eller står under i huvudsak ge-
mensam ledning. Vidare gäller i nu
avsedda fall bestämmelserna om
värdeminskningsavdrag m.m. i
tredje och femte styckena.
Bestämmelserna i sjunde stycket
första och andra meningarna gäller
vidare — utöver vad som anges i
nionde stycket — om aktie i aktiebo-
gen är moderföretag och dotterföre-
tag eller står under i huvudsak ge-
mensam ledning. Vidare gäller i nu
avsedda fall bestämmelserna om
värdeminskningsavdrag m.m. i
tredje och femte styckena.
Bestämmelserna i sjunde stycket
första och andra meningarna gäller
vidare — utöver vad som anges i
nionde stycket - om aktie i aktiebo-
37
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
lag eller andel i handelsbolag, eko-
nomisk förening eller utländsk juri-
disk person överlåts till ett svenskt
företag inom samma koncern såvida
moderföretaget i koncernen är ett
aktiebolag eller en ekonomisk för-
ening och den överlåtna aktien eller
andelen innehas som ett led i kon-
cernens verksamhet. Sker överlåtel-
lag eller andel i handelsbolag, eko-
nomisk förening eller utländsk juri-
disk person överlåts till ett svenskt
företag inom samma koncern såvida
moderföretaget i koncernen är ett
aktiebolag, en ekonomisk förening,
en sparbank eller ett ömsesidigt
skadeförsäkringsföretag och den
överlåtna aktien eller andelen inne-
sen till ett utländskt företag, kan re-
geringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer medge befrielse
från beskattning för vinst.
has som ett led i koncernens verk-
samhet. Sker överlåtelsen till ett ut-
ländskt företag, kan regeringen eller
myndighet som regeringen bestäm-
mer medge befrielse från beskatt-
ning för vinst.
I samband med sådan fusion som
avses i första stycket skall uttagsbe-
skattning enligt punkt 1 fjärde
stycket av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen inte ske.
Vid utskiftning av tillgångar i sam-
band med sådan fusion som avses i
första stycket skall uttagsbeskatt-
ning enligt punkt 1 fjärde stycket av
anvisningarna till 22 § kommunal-
skattelagen inte ske.
Har en tillgång delats ut till ett företag som är frikallat från skattskyldighet
för utdelningen enligt 7 § 8 mom. tillämpas bestämmelserna i andra, tredje
och femte styckena samt sjunde stycket första och andra meningarna om det
utdelande företaget inte uttagsbeskattas enligt punkt 1 fjärde stycket av an-
visningarna till 22 § kommunalskattelagen.
6 momd Med livförsäkringsföretag förstås i denna lag företag vars försäk-
ringsrörelse uteslutande eller så gott som uteslutande avser personförsäkring
(livförsäkring, sjuk- och olycksfallsförsäkring, avgångsbidragsförsäkring
samt arbetslöshetsförsäkring).
Med skadeförsäkringsföretag förstås annat försäkringsföretag än livför-
säkringsföretag. Utländskt försäkringsföretag, som drivit försäkringsrörelse
här i riket, bedöms med hänsyn endast till den rörelse som företaget drivit
här.
Understödsförening, vilken enligt sina stadgar får meddela annan kapital-
försäkring än sådan som omfattar kapitalunderstöd på högst 1000 kronor för
medlem, anses i denna lag som livförsäkringsföretag i fråga om verksamhet
som är hänförlig till livförsäkring.
Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt livför-
säkringsföretag, anses nettointäkten av företagets kapital- och fastighetsför-
valtning med undantag för den del av intäkten som belöper på dels pensions-
försäkringar, vilka företaget meddelat direkt eller meddelat i återförsäkring
åt inländskt försäkringsföretag, dels avgångsbidragsförsäkringar meddelade
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens hu-
vudorganisationer.
Nettointäkt som inte undantagits från beskattning enligt tredje stycket
skall beräknas enligt reglerna för näringsverksamhet enligt denna lag. För
den del av nettointäkten som undantagits från beskattning enligt nämnda
stycke och som avser pensionsförsäkringar gäller särskilda regler i lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel.
Såsom nettointäkt av försäkringsrörelse, som drivits av inländskt skade-
försäkringsföretag, anses överskottet av försäkringsrörelsen.
4 Senaste lydelse 1990:651.
38
Minskning av försäkringstekniska
skulder för egen räkning, av säker-
hetsreserv, av regleringsfond för tra-
fikförsäkring och av minskning av
utjämningsfonderna av säkerhetsre-
serv skall anses som intäkt.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
Vid beräkning av överskottet av försäkringsrörelse, som drivits av in-
ländskt skadeförsäkringsföretag, får från bruttointäkten avdrag göras för-
utom för driftkostnader, som avses i 23 § kommunalskattelagen, för avgifter
och bidrag, som utgivits till kommun, förening eller sammanslutning och
som avser att understödja verksamhet med syfte att förebygga skador, vilka
faller inom ramen för den av företaget bedrivna rörelsen, för ökning av för-
säkringstekniska skulder för egen räkning, för ökning av säkerhetsreserv
samt för utbetald återbäring och verkställd premieåterbetalning.
Med försäkringstekniska skulder för egen räkning förstås sådana skulder
enligt 7 kap. 1 § första stycket försäkringsrörelselagen (1982:713) (premiere-
serv, ersättningsreserv, skadebehandlingsreserv och tilldelad återbäring)
minskade med värdet av återförsäkringsgivares ansvarighet.
Med säkerhetsreserv förstås den reserv skadeförsäkringsföretag får redo-
visa enligt en av regeringen eller efter regeringens bemyndigande av försäk-
ringsinspektionen fastställd normalplan.
Minskning av försäkringstekniska
skulder för egen räkning, av säker-
hetsreserv, av regleringsfond för tra-
fikförsäkring och av minskning av
utjämningsfonderna skall anses som
intäkt. Sker ändring av bolagsord-
ningen, varigenom företaget får rätt
att på annat sätt än ovan sagts dispo-
nera en den 1 januari 1929 befintlig
utjämningsfond, för vilken bestäm-
melser om inskränkt dispositionsrätt
funnits, eller utjämningsfond, som
bildats efter nämnda dag, skall fon-
den anses härigenom undergå minsk-
ning med hela det belopp vartill den
uppgick före ändringen.
Utöver vad ovan stadgas får avdrag inte ske för avsättning till omedelbar
eller framtida vinstutdelning till försäkringstagare.
Bestämmelserna i detta moment om inländskt livförsäkringsföretag har
motsvarande tillämpning på försäkringsrörelse som utländskt livförsäkrings-
företag drivit här i riket.
Beträffande försäkringsrörelse, som här drivits av utländskt skadeförsäk-
ringsföretag, anses som här i riket skattepliktig nettointäkt ett belopp mot-
svarande två procent av företagets premieinkomst av här bedriven försäk-
ringsrörelse. Med premieinkomst förstås bruttobeloppet av årets försäk-
ringspremier, dvs. utan avdrag för återförsäkringspremier.
Blir det på grund av bestämmelserna i detta moment nödvändigt att dela
upp intäkt eller avdrag mellan olika delar av ett försäkringsföretags verk-
samhet, skall fördelningen av intäkten eller avdraget göras på skäligt sätt.
10 mom.5 Vid inkomstberäkningen för ett investmentföretag gäller, utöver
vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag,
1. att hänsyn inte tas till vinst eller förlust vid avyttring av aktier och andra
värdepapper som avses i 27 § 1 mom.,
2. att som intäkt tas upp 2 procent för år räknat av värdet vid ingången av
beskattningsåret av egendom som avses i 27 § 1 mom.,
3. att avdrag får göras för utdelning som företaget har beslutat för beskatt-
ningsåret, dock inte med så stort belopp att det föranleder underskott.
5 Senaste lydelse 1990:651.
39
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
Förlust som uppkommit genom att
aktie förlorat sitt värde tillföljd av att
bolaget upplösts genom likvidation
eller genom fusion enligt 14 kap. I el-
ler 2§ aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 11 kap. 1 eller 2 § bankaktiebo-
lagslagen (1988:618) är, utan hinder
av vad som sägs i första stycket 1, av-
dragsgill till den del förlusten svarar
mot utdelning från bolaget under be-
skattningsåret och närmast före-
gående beskattningsår.
Med investmentföretag avses ett svenskt aktiebolag eller en svensk ekono-
misk förening som uteslutande eller så gott som uteslutande förvaltar värde-
papper eller likartad lös egendom och vars uppgift väsentligen är att genom
ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktie- eller andelsägare riskför-
delning och vari ett stort antal fysiska personer äger aktier eller andelar.
Vad som föreskrivits för invest-
mentföretag gäller också för aktie-
fonder. För aktiefonder utgör intäk-
ten enligt första stycket 2 dock 1,5
procent.
1 4 m o m.6 I fråga om juridiska
personer utom dödsbon medges av-
drag för förlust vid avyttring av till-
gång som avses i 27 § 1 mom. endast
mot vinst vid avyttring av sådan till-
gång. Uppkommer underskott be-
handlas det vid taxeringen för det
närmast följande beskattningsåret
som förlust vid avyttring av tillgång
som avses i första meningen.
Vad som föreskrivits för invest-
mentföretag gäller också för värde-
pappersfonder. För värdepappers-
fonder utgör intäkten enligt första
stycket 2 dock 1,5 procent.
1 4 m o m. I fråga om juridiska
personer utom dödsbon medges av-
drag för förlust vid avyttring av till-
gång som avses i 27 § 1 mom. endast
mot vinst vid avyttring av sådan till-
gång. Uppkommer underskott be-
handlas det vid taxeringen för det
närmast följande beskattningsåret
som förlust vid avyttring av tillgång
som avses i första meningen. Förlust
som uppkommit genom att aktie för-
lorat sitt värde till följd av att bolaget
upplösts genom likvidation eller ge-
nom fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 §
aktiebolagslagen (1975:1385) eller 11
kap. 1 eller 2 § bankaktiebolagslagen
(1987:618) är, utan hinder av vad nu
sagts, avdragsgill till den del förlus-
ten svarar mot utdelning från bolaget
under beskattningsåret och närmast
föregående beskattningsår.
Begränsningen i första stycket gäller inte om innehavet av den avyttrade
tillgången betingats av verksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller av
företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller organisatoriska
förhållanden kan anses stå den skattskyldige nära. Den gäller inte heller om
ett sådant företag som avses i 7 § 8 mom. tredje stycket avyttrat aktie eller
andel med röstetal som anges i det nämnda stycket vid a.
6 Senaste lydelse 1990:651.
40
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
3§
1 mom.1 Till intäkt av kapital räknas löpande avkastning, vinster och an-
nan intäkt som härrör från egendom, i den mån intäkten inte är att hänföra
till näringsverksamhet. Till intäkt av kapital hör bland annat
ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra fordringar,
utdelning på aktier och andelar,
vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och
åtaganden enligt avtal om optioner och terminer samt andra därmed jämför-
liga förpliktelser,
ersättning vid upplåtelse av privatbostad,
lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 § kommunal-
skattelagen (1928:370).
Till realisationsvinst hänförs även
valutakursvinst på fordringar och
skulder i utländsk valuta.
Med utdelning avses även utbetal-
ning till aktieägare enligt 12 kap. 1 §
aktiebolagslagen (1975:1385) och
9 kap. 1 § bankaktiebolagslagen
(1987:618) vid nedsättning av aktie-
kapitalet eller reservfonden eller vid
bolagets likvidation. Till utdelning
hänförs vidare utbetalning av fu-
sionsvederlag till aktieägare enligt
14 kap. 6§ aktiebolagslagen och 11
kap. 7§ bankaktiebolagslagen. Som
utdelning anses även utbetalning från
utländskt bolag om utbetalningen är
jämförlig med sådan utbetalning från
svenskt bolag som avses i första eller
andra meningen.
Att utdelning och vinst vid försäljning av aktier i vissa fall skall hänföras
till inkomst av tjänst framgår av 12 mom.
Gäller i fråga om en tillgång att vinst vid en avyttring skall tas upp som
intäkt av kapital och inträffar i samma ägares hand en händelse som medför
att vederlaget eller vinst vid en avyttring i stället skall tas upp som intäkt av
näringsverksamhet (karaktärsbyte) sker beskattning som om tillgången hade
avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärde (avskattning). Till-
gången anses härefter ha anskaffats vid karaktärsbytet för marknadsvärdet.
På den skattskyldiges yrkande sker dock inte avskattning. I sådant fall behål-
ler tillgången sitt anskaffningsvärde.
2 m o m.8 Från intäkt av kapital
får avdrag göras för omkostnader
för intäkternas förvärvande samt för
ränteutgift och förlust (realisations-
förlust) vid icke yrkesmässig avytt-
ring av tillgångar och sådana förplik-
telser som anges i 1 mom., i den mån
inte annat anges i 30 § femte stycket,
2 m o m. Från intäkt av kapital får
avdrag göras för omkostnader för in-
täkternas förvärvande samt, såvitt
gäller fysisk person som har varit bo-
satt i Sverige under beskattningsåret
och svenskt dödsbo, för ränteutgift
och förlust (realisationsförlust) vid
icke yrkesmässig avyttring av till-
7 Senaste lydelse 1990:651.
8 Senaste lydelse 1990:651.
41
Nuvarande lydelse
allt under förutsättning att avdrag
inte skall göras från intäkt av nä-
ringsverksamhet.
Om ränteutgifterna överstiger
ränteintäkterna med mer än 100 000
kronor eller — om den skattskyldige
inte fyllt 18 år eller fråga är om
dödsbo som behandlas som handels-
bolag — 10000 kronor medges dock
avdrag med endast 70 procent av det
överskjutande beloppet om inte an-
nat framgår av tredje stycket eller
4 mom. andra stycket. Till räntein-
täkter hänförs därvid inte löpande
avkastning på tillgångar som avses i
27 § 1 mom.
Delägare i fåmansföretag, som av-
ses i 12 mom. nionde stycket, får
göra fullt avdrag för ränteutgifter ut-
över vad som följer av föregående
stycke, med högst så stor procent av
den skattskyldiges anskaffningskost-
nad för aktierna eller andelarna och
lämnade ovillkorliga kapitaltillskott
som svarar mot statslåneräntan vid
beskattningsårets ingång med tillägg
av fem procentenheter. Som an-
skaffningskostnad räknas även arvs-
och gåvoskatt som den skattskyldige
har betalat i anledning av förvärv av
aktierna eller andelarna. Har ak-
tierna eller andelarna förvärvats på
annat sätt än genom köp, byte eller
därmed jämförligt fång, skall an-
skaffningskostnaden beräknas med
tillämpning av 24 § lmom. tredje
Föreslagen lydelse
gångar och sådana förpliktelser som
anges i 1 mom., i den mån inte annat
anges i 31 § femte stycket, allt under
förutsättning att avdrag inte skall
göras från intäkt av näringsverksam-
het. Avdrag för realisationsförlust
får dock göras av annan fysisk per-
son om skattskyldighet skulle ha
förelegat för realisationsvinst på den
avyttrade egendomen.
Om ränteutgifterna överstiger
ränteintäkterna med mer än 100000
kronor eller - om den skattskyldige
inte fyllt 18 år eller fråga är om
dödsbo som behandlas som handels-
bolag - 10000 kronor medges dock
avdrag med endast 70 procent av det
överskjutande beloppet om inte an-
nat framgår av tredje stycket eller
4 mom. andra stycket. Till räntein-
täkter hänförs därvid endast ränta på
1. banktillgodohavanden i svenska
kronor och likvärdiga fordringar
som betalas varje år med hela det vid
beskattningsårets utgång upplupna
beloppet,
2. skuldebrev i svenska kronor
som emitterats till en kurs som inte
understiger 90 procent av skuldebre-
vets nominella belopp under förut-
sättning att ränta betalas varje år och
beräknas efter samma räntesats un-
der hela löptiden.
Delägare i fåmansföretag, som av-
ses i 12 mom. nionde stycket, får
göra fullt avdrag för ränteutgifter ut-
över vad som följer av föregående
stycke, med högst så stor procent av
den skattskyldiges anskaffningskost-
nad för aktierna eller andelarna och
lämnade ovillkorliga kapitaltillskott
som svarar mot statslåneräntan vid
utgången av november året före be-
skattningsåret med tillägg av fem
procentenheter. Som anskaffnings-
kostnad räknas även arvs- och gåvo-
skatt som den skattskyldige har be-
talat i anledning av förvärv av ak-
tierna eller andelarna. Har aktierna
eller andelarna förvärvats på annat
sätt än genom köp, byte eller där-
med jämförligt fång, skall anskaff-
ningskostnaden beräknas med till-
Prop. 1990/91:54
42
Nuvarande lydelse
stycket.
Föreslagen lydelse prOp. 1990/91:54
lämpning av 24 § 1 mom. tredje
stycket.
Till realisationsförlust hänförs
även valutakursförlust på fordringar
och skulder i utländsk valuta.
Avdrag för realisationsförlust
medges med 70 procent av förlusten,
i den mån inte annat anges i 27 §
5 och 6 mom. eller 29 § 2 mom.
Avdrag för realisationsförlust
medges med 70 procent av förlusten,
i den mån inte annat anges i 27 §
5 mom. eller 29 § 2 mom.
Förvaltningskostnader får dras av endast till den del de överstiger 1 000
kronor under beskattningsåret.
Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra lik-
nande insatser i lotteri.
4 mom.9 Avdrag såsom för ränta får göras vid återbetalning av sådant stat-
ligt bidrag som avses i punkt 3 av anvisningarna till 19 § kommunalskattela-
gen (1928:370). Avdrag får inte göras med större belopp än som tidigare har
avräknats från erlagd ränta.
Vid räntefördelning enligt punkt
16 av anvisningarna till 22 § kommu-
nalskattelagen får avdrag göras som
för ränta med samma belopp som
skall tas upp som intäkt i närings-
verksamhet enligt anvisningspunk-
ten. En skattskyldig som är berätti-
gad till sådant avdrag får, utöver vad
som följer av 2 mom. andra stycket,
göra fullt avdrag för ränteutgifter
med högst ett belopp som motsvarar
statslåneräntan vid årets ingång mul-
tiplicerad med reduceringen av vär-
det på fastigheter och andra till-
gångar enligt 6 § andra stycket lagen
(1990:654) om skatteutjämningsre-
serv eller, såvitt gäller delägare i
handelsbolag, punkt 16 tredje
stycket av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen. Gränsen för
full avdragsrätt får dock inte höjas
med större belopp än räntefördel-
ningsbeloppet.
Vid räntefördelning enligt punkt
16 av anvisningarna till 22 § kommu-
nalskattelagen får avdrag göras som
för ränta med samma belopp som
skall tas upp som intäkt i närings-
verksamhet enligt anvisningspunk-
ten. En skattskyldig som är berätti-
gad till sådant avdrag får, utöver vad
som följer av 2 mom. andra stycket,
göra fullt avdrag för ränteutgifter
med högst ett belopp som motsvarar
statslåneräntan vid utgången av no-
vember året före beskattningsåret
multiplicerad med reduceringen av
värdet på fastigheter och andra till-
gångar enligt 6 § andra stycket lagen
(1990:654) om skatteutjämningsre-
serv eller, såvitt gäller delägare i
handelsbolag, punkt 16 tredje
stycket av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen. Gränsen för
full avdragsrätt får dock inte höjas
med större belopp än räntefördel-
ningsbeloppet.
Med ränteutgift jämställs även tomträttsavgäld och vederlag vid återbetal-
ning av lån i förtid. Motsvarande gäller för sådan ränteförmån som enligt
punkt 10 av anvisningarna till 32 § nyss nämnda lag skall anses som betald
ränta.
1 0 m o m.10 Vad som gäller om ut-
delning från utländskt bolag skall
även tillämpas på utdelning från an-
nan utländsk juridisk person. Sådan
utdelning skall dock inte beskattas i
den mån delägare i utländsk juridisk
1 0 m o m. Vad som gäller om an-
nan utdelning från utländskt bolag
än som avses i 3 § 1 mom. tredje
stycket skall även tillämpas på utdel-
ning från annan utländsk juridisk
person. Sådan utdelning skall dock
9 Senaste lydelse 1990:651.
10 Senaste lydelse 1990:651.
43
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
person enligt punkt 10 andra stycket
av anvisningarna till 53 § kommunal-
skattelagen (1928:370) har beskat-
tats för den del av den utländska
personens vinst som belöper på del-
ägaren. Utdelning från dödsbo efter
person, som vid sitt frånfälle inte va-
rit bosatt eller stadigvarande vistats
här i riket, till i Sverige bosatt del-
ägare av inkomst, som förvärvats
under den tid delägarna suttit i oskift
bo — men givetvis ej utskiftning av
den avlidnes efterlämnade tillgångar
— skall här i riket bli föremål för be-
skattning. Från denna föreskrift
meddelas likväl ett undantag i 7 §
9 mom.
inte beskattas i den mån delägare i
utländsk juridisk person enligt
punkt 10 andra stycket av anvisning-
arna till 53 § kommunalskattelagen
(1928:370) har beskattats för den del
av den utländska personens vinst
som belöper på delägaren. Utdel-
ning från dödsbo efter person, som
vid sitt frånfälle inte varit bosatt el-
ler stadigvarande vistats här i riket,
till i Sverige bosatt delägare av in-
komst, som förvärvats under den tid
delägarna suttit i oskift bo - men gi-
vetvis ej utskiftning av den avlidnes
efterlämnade tillgångar - skall här i
riket bli föremål för beskattning.
Från denna föreskrift meddelas lik-
väl ett undantag i 7 § 9 mom.
I samband med utdelning på andel i bolag i utländsk stat tillgodoföres i
vissa fall utdelningsmottagaren särskilt belopp (skattetillgodohavande) som
betalas ut genom den utländska statens försorg inom ramen för ett system
för nedsättning av skatt på utdelad bolagsvinst. Exempel på sådant skattetill-
godohavande är ”avoir fiscal” i Frankrike och ”tax credit” i Storbritannien.
Vad som gäller om utdelning från utländskt bolag skall tillämpas även på
skattetillgodohavande.
Sådant skattetillgodohavande hänförs till samma beskattningsår som den
utdelning på vilken skattetillgodohavandet är grundat.
12 m o m.11 Överstiger utdel-
ningen på aktier i ett fåmansföretag
så stor procent av den skattskyldiges
anskaffningskostnad för aktierna
och lämnade ovillkorliga kapitaltill-
skott som svarar mot statslåneräntan
1 2 m o m. Överstiger utdelningen
på aktier i ett fåmansföretag så stor
procent av den skattskyldiges an-
skaffningskostnad för aktierna och
lämnade ovillkorliga kapitaltillskott
som svarar mot statslåneräntan vid
vid beskattningsårets ingång med till-
lägg av fem procentenheter, skall
överskjutande belopp tas upp som
intäkt av tjänst. Har aktierna förvär-
vats på annat sätt än genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång,
skall anskaffningskostnaden beräk-
nas med tillämpning av 24 § 1 mom.
tredje stycket.
Understiger utdelningen visst år
det högsta belopp som på grund av
första stycket får tas upp som intäkt
av kapital, ökas det belopp som se-
nare år får tas upp som intäkt av ka-
pital i motsvarande mån (sparad ut-
delning). Belopp som svarar mot
kvarstående sparad utdelning läggs
för varje år till anskaffningskostna-
utgången av november året före be-
skattningsåret med tillägg av fem
procentenheter, skall överskjutande
belopp tas upp som intäkt av tjänst.
Har aktierna förvärvats på annat
sätt än genom köp, byte eller där-
med jämförligt fång, skall anskaff-
ningskostnaden beräknas med till-
lämpning av 24 § 1 mom. tredje
stycket.
Understiger utdelningen visst år
det högsta belopp som på grund av
första stycket får tas upp som intäkt
av kapital, ökas det belopp som se-
nare år får tas upp som intäkt av ka-
pital i motsvarande mån (sparad ut-
delning) för den som ägde aktierna
vid utdelningstillfället eller, om utdel-
ning inte förekommit, för den som
11 Senaste lydelse 1990:651.
44
Nuvarande lydelse
den vid beräkning enligt första
stycket.
Vid avyttring av aktier i ett få-
mansföretag skall hälften av den del
av realisationsvinsten som överstiger
kvarstående sparad utdelning tas
upp som intäkt av tjänst.
Bestämmelserna i första—tredje
styckena gäller även under de när-
maste tio åren efter det att ett företag
upphört att vara fåmansföretag i
fråga om utdelning eller realisations-
vinst på aktier som den skattskyldige
eller någon honom närstående ägde
när företaget upphörde att vara få-
mansföretag eller har förvärvat med
stöd av sådana aktier.
Bestämmelserna i första-tredje
styckena tillämpas endast om den
skattskyldige eller någon honom
närstående varit verksam i företaget
i betydande omfattning under någon
del av den senaste tioårsperioden.
Bestämmelserna gäller dock även
om den skattskyldige eller den ho-
nom närstående under någon del av
den senaste tioårsperioden varit
verksam i ett annat fåmansföretag,
som bedriver samma eller likartad
verksamhet, under förutsättning att
Föreslagen lydelse
äger aktierna vid beskattningsårets
utgång. Belopp som svarar mot
kvarstående sparad utdelning läggs
för varje år till anskaffningskostna-
den vid beräkning enligt första
stycket.
Uppkommer realisationsvinst vid
avyttring av aktier i ett fåmansföre-
tag skall hälften av den del av vinsten
som överstiger kvarstående sparad
utdelning tas upp som intäkt av
tjänst. Uppkommer realisationsför-
lust genom att aktierna förlorat sitt
värde till följd av att företaget upp-
lösts genom likvidation eller genom
fusion enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktie-
bolagslagen (1975:1385) skall vid till-
lämpning av första stycket det över-
skjutande beloppet minskas med för-
lusten.
I fråga om aktier som förvärvats
före år 1990 får vid tillämpningen av
första-tredje styckena anskaffnings-
kostnaden räknas upp med hänsyn
till yförändringarna i det allmänna
prisläget från och med förvärvsåret,
dock tidigast från och med år 1970,
till år 1990. Motsvarande gäller för
ovillkorliga kapitaltillskott som
gjorts före år 1990. Bestämmelserna
i första-tredje styckena gäller även
för utdelning och avyttring under tio
beskattningsår efter det år då ett
företag upphört att vara fåmansföre-
tag i fråga om utdelning eller realisa-
tionsvinst på aktier som den skatt-
skyldige eller någon honom närstå-
ende ägde när företaget upphörde
att vara fåmansföretag eller har för-
värvat med stöd av sådana aktier.
Bestämmelserna i första-tredje
styckena tillämpas endast om den
skattskyldige eller någon honom
närstående varit verksam i företaget
i betydande omfattning under be-
skattningsåret eller något av de tio be-
skattningsår som närmast föregått
beskattningsåret. Bestämmelserna
gäller dock även om den skattskyl-
dige eller den honom närstående un-
der någon del av denna tidsperiod
varit verksam i ett annat fåmans-
företag, som bedriver samma eller
Prop. 1990/91:54
45
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
denna verksamhet inte påbörjades
senare än tio år efter det att verk-
samheten i det först avsedda företa-
get upphörde.
Om den skattskyldige visar att ut-
omstående i betydande omfattning
äger del i företaget och har rätt till
utdelning, skall bestämmelserna i
första-tredje styckena inte tilläm-
pas, om inte särskilda skäl förelig-
ger. Härvid beaktas även förhållan-
dena under den senaste tioårsperio-
den. Med utomstående avses sådana
personer på vilka bestämmelserna i
första-tredje styckena till följd av
femte stycket inte skall tillämpas. I
fråga om realisationsvinst tillämpas
reglerna inte heller i den mån den
skattskyldige visar att vinsten med
hänsyn till gjorda löneuttag, antalet
anställda, företagets verksamhet och
tillgångar samt övriga omständighe-
ter inte är hänförlig till den skattskyl-
diges eller någon honom närståendes
arbetsinsats.
likartad verksamhet, under förut-
sättning att denna verksamhet inte
påbörjades senare än under det
tionde beskattningsåret efter det år
då verksamheten i det först avsedda
företaget upphörde.
Om den skattskyldige visar att ut-
omstående i betydande omfattning
äger del i företaget och har rätt till
utdelning, skall bestämmelserna i
första-tredje styckena inte tilläm-
pas, om inte särskilda skäl förelig-
ger. Härvid beaktas även förhållan-
dena under de tio beskattningsår som
närmast föregått beskattningsåret.
Med utomstående avses sådana per-
soner på vilka bestämmelserna i för-
sta—tredje styckena till följd av
femte stycket inte skall tillämpas. I
fråga om realisationsvinst tillämpas
reglerna inte heller på den del av den
sammanlagda vinsten utöver kvarstå-
ende sparad utdelning för den skatt-
skyldige och honom närstående un-
der samma tidsperiod som överstiger
200 basbelopp för avyttringsåret en-
ligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring.
Om den skattskyldiges make eller — såvitt gäller skattskyldig under 18 år
— förälder är eller under någon del av den senaste tioårsperioden har varit
verksam i företaget i betydande omfattning och om den skattskyldiges be-
skattningsbara förvärvsinkomst, med bortseende från det belopp som enligt
bestämmelserna i första-tredje styckena skall tas upp som intäkt av tjänst,
understiger makens eller förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst, skall
vid beräkning enligt 10 § av skatt på tjänsteintäkten den skattskyldiges be-
skattningsbara förvärvsinkomst, innan tjänsteintäkten beaktas, anses mot-
svara makens eller förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst.
Med verksamhet eller innehav av aktier i ett fåmansföretag likställs verk-
samhet eller aktieinnehav i ett annat företag inom samma koncern.
Vad som förstås med fåmansföre-
Vad som förstås med fåmansföre-
tag och närstående framgår av punkt
14 av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370). Vid be-
dömningen av om ett fåtal personer
äger aktierna i ett fåmansföretag
skall dock sådana delägare anses
som en person, som själva eller ge-
nom någon närstående är eller un-
der någon del av den senaste tioårs-
perioden har varit verksamma i före-
taget i betydande omfattning.
Vad som i detta moment sägs om
tag och närstående framgår av punkt
14 av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370). Vid be-
dömningen av om ett fåtal personer
äger aktierna i ett fåmansföretag
skall dock sådana delägare anses
som en person, som själva eller ge-
nom någon närstående är eller un-
der något av de tio beskattningsår
som närmast föregått beskattnings-
året har varit verksamma i företaget
i betydande omfattning.
Vad som i detta moment sägs om
46
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
aktier i ett fåmansföretag gäller
också andelar i ett sådant företag.
Med aktier och andelar likställs
andra sådana av företaget utgivna fi-
nansiella instrument som avses i 27 §
1 mom.
aktier i ett fåmansföretag gäller
också andelar i ett sådant företag.
Med aktier och andelar likställs
andra sådana av företaget utgivna fi-
nansiella instrument som avses i 27 §
1 mom. Vid tillämpningen av be-
stämmelserna i första-tredje styck-
ena på sistnämnda finansiella instru-
ment skall dock tillägget till stats låne-
räntan begränsas till en procentenhet
och sådan uppräkning som avses i
fjärde stycket inte medges.
6§
1 mom.12 Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger, såframt ej annat
föreskrivs i denna lag eller i särskilda bestämmelser, meddelade på grund av
överenskommelse eller beslut, varom i 20 och 21 §§ sägs:
a) fysisk person:
dels för inkomst som avses i
denna lag enligt de grunder som an-
ges i 53 § 1 mom. a kommunalskatte-
lagen (1928:370),
dels såvitt avser tid under vilken
han ej varit bosatt här i riket,
för tid under vilken han varit bo-
satt här i riket:
för all inkomst som förvärvats
inom eller utom riket; samt
för tid under vilken han ej varit
bosatt här i riket:
för inkomst av näringsverksamhet
som hänför sig till fastighet eller fast
driftställe här i riket;
för inkomst av näringsverksamhet
som utgör intäkt när egendom som
avses i 26 § och som innefattar nytt-
janderätt till ett hus eller del av ett hus
här i riket övergår till privatbostad el-
ler avyttras;
för inkomst genom utdelning på andelar i svenska ekonomiska föreningar;
för löpande inkomster som hänför sig till privatbostadsfastighet och pri-
vatbostad här i riket;
för vinst vid avyttring av fastighet här i riket eller av egendom som avses i
26 § och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket;
för vinst vid avyttring dels av aktier och andelar i andra svenska aktiebo-
lag, handelsbolag och ekonomiska föreningar än sådana som avses i 2§
7 mom., dels av konvertibla skuldebrev och konvertibla vinstandelsbevis
som utgivits av svenska aktiebolag, dels av sådana av svenska aktiebolag ut-
fästa optionsrätter som avser rätt till nyteckning eller köp av aktie och blivit
utfästa i förening med skuldebrev och dels optioner och terminer som avser
något av nu nämnda finansiella instrument, om överlåtaren vid något tillfälle
under de tio kalenderår som närmast föregått det år då avyttringen skedde
haft sitt egentliga bo och hemvist här i riket eller stadigvarande vistats här;
b) svenska aktiebolag och sådana bolag, som enligt särskild författning äro
skyldiga att avstå sin vinst, ekonomiska föreningar, samebyar, samfund, stif-
telser, verk, inrättningar och andra inländska juridiska personer, dock såvitt
12 Senaste lydelse 1990:651.
47
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
gäller sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jäm-
förligt sätt bildats för att förvalta samfällighet endast om samfälligheten tax-
erats såsom särskild taxeringsenhet och avser marksamfällighet eller regle-
ringssamfällighet:
för all inkomst, som av dem här i riket eller å utländsk ort förvärvats;
c) utländska bolag:
för inkomst av näringsverksamhet som hänför sig till fastighet eller fast
driftställe här i riket;
för inkomst av näringsverksamhet vid avyttring av egendom som avses i
26 § och som innefattar nyttjanderätt till ett hus eller del av ett hus här i riket;
för slutlig skatt eller tillkommande skatt, som restituerats, avkortats eller
avskrivits, i den mån avdrag därför av bolaget åtnjutits vid tidigare års taxe-
ringar; samt
för inkomst genom utdelning å andelar i svenska ekonomiska föreningar;
d) andra utländska juridiska personer än utländska bolag:
för inkomst som anges under c med avdrag för delägares inkomst som av-
ses i punkt 10 andra stycket av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen.
I fråga om vad som avses med fast driftställe gäller vad som sägs i punkt 3
av anvisningarna till 53 § kommunalskattelagen.
24 §
1 mom.xi Vid beräkning av realisationsvinst skall såsom intäkt tas upp det
vederlag som överenskommits för den avyttrade egendomen med avdrag för
försäljningsprovision och liknande kostnader. Avdrag får - i den mån inte
annat anges - ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbelop-
pet), således för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskatt
o.d. (ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbättring av egendomen
(förbättringskostnad) m.m. I omkostnadsbeloppet får inte inräknas utgifter
som täckts genom bidrag från stat eller kommun eller genom näringsbidrag.
I fråga om förpliktelser som avses i 3 § 1 mom. skall - om inte annat anges
— som intäkt tas upp vad som erhållits vid ingåendet av förpliktelsen, medan
avdrag får ske för vad som utgivits för upphörandet av förpliktelsen.
Har den avyttrade egendomen
förvärvats av den skattskyldige ge-
nom arv, testamente, gåva, bodel-
ning eller annat fång som icke är
jämförligt med köp eller byte, anses
egendomen förvärvad genom det
köp, byte eller därmed jämförliga
fång som skett närmast dessförin-
nan. Har den skattskyldige förvärvat
ett finansiellt instrument som avses i
27 § 1 mom. eller 29 § 1 mom. genom
ett sådant fång, får han som anskaff-
ningsvärde tillgodoräkna sig ett be-
lopp motsvarande det avdrag, som
överlåtaren med tillämpning av den
i 27 § 2 mom. angivna genomsnitts-
metoden eller 27 § 3 mom. skulle ha
fått göra om han avyttrat instrumen-
tet på överlåtelsedagen. Motsva-
Har den avyttrade egendomen
förvärvats av den skattskyldige ge-
nom arv, testamente, gåva, bodel-
ning eller annat fång som icke är
jämförligt med köp eller byte, anses
egendomen förvärvad genom det
köp, byte eller därmed jämförliga
fång som skett närmast dessförin-
nan. Har den skattskyldige förvärvat
ett finansiellt instrument som avses i
27 § 1 mom. eller 29 § 1 mom. genom
ett sådant fång, får han som anskaff-
ningsvärde tillgodoräkna sig ett be-
lopp motsvarande det avdrag, som
överlåtaren med tillämpning av den
i 27 § 2 mom. angivna genomsnitts-
metoden eller 27 § 3 mom. skulle ha
fått göra om han avyttrat instrumen-
tet på överlåtelsedagen. Motsva-
13 Senaste lydelse 1990:651.
48
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
rande gäller vid förvärv av sådan
egendom som avses i 30 § fjärde
stycket. Har den skattskyldige ge-
nom arv, testamente eller bodelning
med anledning av makes död förvär-
vat egendom som har utgjort om-
sättningstillgång hos den avlidne och
utgör egendomen enligt bestämmel-
serna i punkt 5 av anvisningarna till
21 § kommunalskattelagen (1928:
370) inte omsättningstillgång hos
den skattskyldige gäller - i stället
för vad som stadgas i första me-
ningen — att egendomen skall anses
anskaffad till det bokförda värdet.
Vad som sägs om vinstberäkning
vid avyttring av fastighet gäller oav-
sett om fastigheten är belägen inom
eller utom riket och äger tillämpning
även på tomträtt, strömfall och rät-
tighet till vattenkraft. Om byggnad
finns bestämmelser i 4§ kommunal-
skattelagen (1928:370).
2 m o m.14 Med avyttring av egen-
dom avses försäljning, byte eller
därmed jämförlig överlåtelse av
egendom. Med avyttring jämställs
det fallet att ett finansiellt instru-
rande gäller vid förvärv av sådan
egendom eller skuld som avses i 30 §
och 31 § fjärde stycket. Har den
skattskyldige genom arv, testamente
eller bodelning med anledning av
makes död förvärvat egendom som
har utgjort omsättningstillgång hos
den avlidne och utgör egendomen
enligt bestämmelserna i punkt 5 av
anvisningarna till 21 § kommunal-
skattelagen (1928:370) inte omsätt-
ningstillgång hos den skattskyldige
gäller — i stället för vad som stadgas
i första meningen - att egendomen
skall anses anskaffad till det bok-
förda värdet.
Vad som sägs om vinstberäkning
vid avyttring av fastighet gäller oav-
sett om fastigheten är belägen inom
eller utom riket och äger tillämpning
även på tomträtt, strömfall och rät-
tighet till vattenkraft. Om byggnad
finns bestämmelser i 4§ kommunal-
skattelagen.
Om ersättningen för den avyttrade
egendomen växlas till svenska kro-
nor inom 30 dagar från avyttringen
tillämpas den vid växlingen använda
kursen vid beräkning av värdet på er-
sättningen.
2 m o m. Med avyttring av egen-
dom avses försäljning, byte eller
därmed jämförlig överlåtelse av
egendom. Med avyttring jämställs
det fallet att ett finansiellt instru-
ment definitivt förlorar sitt värde ge-
nom att det bolag som givit ut instru-
mentet upplöses genom konkurs el-
ler likvidation. Med avyttring jäm-
ställs också att tiden för utnyttjande
av en option löpt ut utan att optio-
nen har utnyttjats. Med avyttring
avses däremot inte utlåning av egen-
dom för blankning.
ment definitivt förlorar sitt värde
genom att det bolag som givit ut in-
strumentet upplöses genom konkurs
eller likvidation eller genom fusion
enligt 14 kap. 1 eller 2§ aktiebo-
lagslagen (1975:1385) eller 11 kap.
1 eller 2 § bankaktiebolagslagen
(1987:618). Med avyttring jämställs
också att tiden för utnyttjande av en
option löpt ut utan att optionen har
utnyttjats. Med avyttring avses där-
emot inte utlåning av egendom för
blankning.
En delägare i ett handelsbolag skall anses ha avyttrat sin andel i bolaget
om andelen inlöses eller bolaget upplöses.
Har andelen övergått till någon annan på annat sätt än genom köp, byte
14 Senaste lydelse 1990:651.
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 54
49
Inlöses andel i värdepappersfond
eller utskiftas fondens behållna till-
gångar till fondandelsägare i sam-
band med att fonden upplöses, skall
avyttring av andelen anses ha skett
mot vederlag motsvarande vad fond-
andelsägaren uppbär vid inlösen el-
ler utskiftning.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
eller därmed jämförligt fång och är det justerade ingångsvärdet enligt 28 §
negativt, skall beskattning ske som om andelen avyttrats.
Inlöses andel i aktiefond eller ut-
skiftas fondens behållna tillgångar
till fondandelsägare i samband med
att fonden upplöses, skall avyttring
av andelen anses ha skett mot veder-
lag motsvarande vad fondandelsäga-
ren uppbär vid inlösen eller utskift-
ning.
Utnyttjas ett finansiellt instrument, som avser teckningsrätt, delrätt, före-
trädesrätt till teckning av vinstandelslån, köpoption, termin, optionsrätt,
konvertibelt skuldebrev eller konvertibelt vinstandelsbevis, för förvärv av
aktier eller annan egendom, anses detta inte som en avyttring av det utnytt-
jade instrumentet. Anskaffningsvärdet för den förvärvade egendomen är
summan av anskaffningsvärdet för instrumentet och annat vederlag.
4 mom.'5 Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust vid
avyttring av egendom inträder det beskattningsår då egendomen avyttras.
Vinst och förlust beräknas därvid på grundval av alla intäkter och kostnader
som är hänförliga till avyttringen. Avdrag för realisationsförlust medges en-
dast om förlusten är definitiv.
Är intäktens storlek beroende av viss framtida händelse och kan till följd
härav intäktens totala belopp inte fastställas vid den taxering som är i fråga,
skall tillkommande belopp beskattas vid taxeringen för det eller de år då
detta belopps storlek blir känd. Därvid skall beskattningen ske på grundval
av förhållandena vid avyttringen och med tillämpning av de beskattningsreg-
ler som gällde vid taxeringen för avyttringsåret.
Skattskyldighet för vinst respektive avdragsrätt för förlust i samband med
utfärdande av en köp- eller säljoption med en löptid på högst ett år inträder
för det beskattningsår då utfärdaren frigörs från sina åtaganden. Om utfär-
daren på grund av optionen säljer den underliggande egendomen skall han
öka försäljningspriset med den tidigare uppburna ersättningen (premien) vid
beräkning av vinst. Om utfärdaren på grund av optionen köper egendom,
dras premien av från anskaffningsvärdet för egendomen, om denna avyttras
senast under det beskattningsår då premien skall tas upp till beskattning. I
fråga om option med längre löptid än ett år, inträder skattskyldighet för det
beskattningsår då optionen utfärdas. Det som nyss sagts om behandlingen
av premien gäller även beträffande optioner med den längre löptiden, om
försäljning på grund av optionen respektive avyttring av egendom som köpts
på grund av optionen sker samma år som optionen utfärdats. Med option
avses ett finansiellt instrument som ger innehavaren rätt att köpa eller sälja
aktier, obligationer eller annan egendom till ett visst pris eller en rätt att er-
hålla betalning, vars storlek beror på värdet av egendomen, aktieindex eller
liknande.
Skattskyldighet för vinst respek-
tive avdragsrätt för förlust på grund
av en termin inträder för det be-
skattningsår då fullgörandet enligt
terminsavtalet skall ske. Med termin
avses ett avtal om köp av aktier, ob-
ligationer eller annan egendom vid
en viss framtida tidpunkt och till ett
15 Senaste lydelse 1990:651.
Skattskyldighet för vinst respek-
tive avdragsrätt för förlust på grund
av en termin inträder för det be-
skattningsår då fullgörandet enligt
terminsavtalet skall ske. Med termin
avses ett finansiellt instrument i form
av ett avtal om köp av aktier, obliga-
tioner eller annan egendom vid en
50
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
bestämt pris eller en rätt att erhålla
betalning, vars storlek beror på vär-
det av egendomen, aktieindex eller
liknande.
viss framtida tidpunkt och till ett be-
stämt pris eller en rätt att erhålla be-
talning, vars storlek beror på värdet
av egendomen, aktieindex eller lik-
nande.
I fråga om avyttring som avsett lånad aktie (blankningsaffär) inträder, om
inte den skattskyldige vid tidpunkten för avyttringen äger aktie av samma
slag och sort, skattskyldighet för det beskattningsår då en motsvarande aktie
förvärvats och återställts till långivaren, dock senast året efter det beskatt-
ningsår då avyttring av den lånade aktien skedde.
25 §
1 1 m o m. Från vinst vid avyttring
av en näringsfastighet, beräknad en-
ligt bestämmelserna i 1—10 mom.,
skall för fysisk person och dödsbo
dras av ett belopp motsvarande det
underskott som för det år fastigheten
avyttrats redovisas i den förvärvs-
källa vartill fastigheten varit att hän-
föra. Avdraget får inte överstiga vins-
ten före avdraget.
26 §
5 m o m.16 Som förbättringskost-
nad räknas
a) utgift som den skattskyldige har
lagt ned på förbättringsarbeten i lä-
genheten, och
b) utgift som han har lagt ned på
reparation och underhåll av lägen-
heten i den mån lägenheten på
grund av arbetet har kommit i bättre
skick än vid förvärvet.
Som förbättringskostnad räknas
inte utgift som vid inkomsttaxe-
ringen har behandlats som omkost-
5 m o m. Som förbättringskostnad
räknas
a) utgift som den skattskyldige har
lagt ned på förbättringsarbeten i lä-
genheten,
b) utgift som han har lagt ned på
reparation och underhåll av lägen-
heten i den mån lägenheten på
grund av arbetet har kommit i bättre
skick än vid förvärvet,
c) den på bostadsrätten belöpande
andelen av sådana utgifter för ny-,
till- eller ombyggnad som föreningen
lagt ned på fastigheten under den
skattskyldiges innehavstid och
d) den på bostadsrätten belöpande
andelen av sådana utgifter för repa-
ration och underhåll som föreningen
lagt ned på fastigheten under den
skattskyldiges innehavstid i den män
fastigheten på grund av arbetet har
kommit i bättre skick än vid förvärvet
av lägenheten.
Som förbättringskostnad enligt a
eller b räknas inte utgift som vid in-
komsttaxeringen har behandlats
16 Senaste lydelse 1990:651.
51
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
nad i näringsverksamhet. som omkostnad i näringsverksam-
het.
Som förbättringskostnad räknas även utgifter för värdehöjande reparatio-
ner och underhåll som enligt punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370) skall tas upp som intäkt av näringsverk-
samhet. Som förbättringskostnader räknas också utgifter av nu nämnt slag
som enligt punkt 6 av anvisningarna till 22 § nämnda lag tagits upp som intäkt
av näringsverksamhet när bostadsrätt i näringsverksamhet övergått till pri-
vatbostad.
Utgifter enligt första stycket a och
b som hänför sig till ett visst år räk-
nas som förbättringskostnader en-
dast under förutsättning att de sam-
manlagt har uppgått till minst 5 000
kronor och, om de avser annat än
ny-, till- eller ombyggnad, dessutom
nedlagts under senaste fem åren före
avyttringen. Utgifterna hänförs nor-
malt till det år då en faktura eller
räkning har erhållits som visar vilka
arbeten som har utförts. I fråga om
utgift som avses i första stycket b gäl-
ler vidare att utgiften får dras av en-
dast till den del arbetet har medfört
att lägenheten vid avyttringen allt-
jämt är i bättre skick än vid förvär-
vet.
Som förbättringskostnad räknas
även den på bostadsrätten belöpande
andelen av sådana utgifter för ny-,
till- eller ombyggnad som nedlagts på
föreningens fastighet under inne-
hav stiden.
Utgifter enligt första stycket som
hänför sig till ett visst år räknas som
förbättringskostnader endast under
förutsättning att de sammanlagt har
uppgått till minst 5 000 kronor och,
om de är av det slag som avses i b el-
ler d, dessutom nedlagts under de se-
naste fem åren före avyttringen. Ut-
gifterna hänförs normalt till det år
då en faktura eller räkning har erhål-
lits som visar vilka arbeten som har
utförts. I fråga om utgifter som avses
i första stycket b och d gäller vidare
att utgifterna får dras av endast till
den del arbetet har medfört att lä-
genheten eller fastigheten vid avytt-
ringen av lägenheten alltjämt är i
bättre skick än vid förvärvet av lä-
genheten.
Av 3 mom. första stycket framgår att ersättning för föremål som ägts av
den skattskyldige i vissa fall skall räknas in i vederlaget för bostadsrätten. I
sådana fall skall utgiften för anskaffning av föremålen räknas in i bostadsrät-
tens ingångsvärde, om föremålen har förvärvats tillsammans med bostads-
rätten. Har föremålen anskaffats under innehavet, anses utgiften — allt efter
omständigheterna - som en utgift för förbättring eller för reparation och
underhåll av lägenheten. Frågan om utgiften får räknas in i omkostnadsbe-
loppet avgörs enligt första — tredje styckena.
9 m o m. Frän vinst vid avyttring
av en bostadsrätt som inte är privat-
bostad, beräknad enligt bestämmel-
serna i 1 — 8 mom., skall för fysisk
person och dödsbo dras av ett belopp
motsvarande det underskott som för
det år bostadsrätten avyttrats redovi-
sas i den förvärvskälla vartill bo-
stadsrätten varit att hänföra. Vad nu
sagts gäller inte i den mån underskot-
tet tagits i anspråk för sådant avdrag
52
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
som avses i 25 § 11 mom. Avdraget
får inte överstiga vinsten före avdra-
get.
Prop. 1990/91:54
27 §
1 m o m.17 Vid avyttring av aktie,
interimsbevis, andel i aktiefond, an-
del i ekonomisk förening, tecknings-
rättsbevis, delbevis, vinstandelsbe-
vis, konvertibelt skuldebrev, skulde-
brev som är eller varit förenat med
optionsrätt, optionsbevis, samt ter-
min och köp- eller säljoption av-
seende aktie eller aktieindex samt
andra finansiella instrument, som till
konstruktion eller verkningssätt lik-
nar tidigare angivna finansiella in-
strument, tillämpas utöver 24 § be-
stämmelserna i 2—5 mom.
3 m o m.18 Har optionsbevis erhål-
lits genom teckning av skuldebrev
förenat med optionsrätt, skall an-
skaffningsvärdet för optionsbeviset
beräknas som anskaffningsvärdet
för skuldebrevet jämte optionsrätten
minskat med skuldebrevets mark-
nadsvärde vid förvärvet.
5 m o m.19 Realisationsförlust vid
avyttring av marknadsnoterad till-
gång som avses i 1 mom. får dras av
från realisationsvinst på marknads-
noterad sådan tillgång utan den be-
gränsning av avdragsrätten som
framgår av 3 § 2 mom. fjärde stycket.
Detta gäller dock i fråga om andel
i aktiefond endast om värdet av fon-
dens innehav av aktier inte annat än
tillfälligtvis understigit tre fjärdede-
lar av fondförmögenheten.
1 m o m. Vid avyttring av aktie,
interimsbevis, andel i värdepappers-
fond, andel i ekonomisk förening,
teckningsrättsbevis, delbevis, vinst-
andelsbevis avseende län i svenska
kronor, konvertibelt skuldebrev i
svenska kronor, samt termin och
köp-, sälj- eller teckningsoption av-
seende aktie eller aktieindex samt
andra finansiella instrument, som till
konstruktion eller verkningssätt lik-
nar tidigare angivna finansiella in-
strument, tillämpas utöver 24 § be-
stämmelserna i 2-6 mom.
3 m o m. Har köp- eller tecknings-
option erhållits genom förvärv av
skuldebrev förenat med option, skall
anskaffningsvärdet för optionen be-
räknas som anskaffningsvärdet för
skuldebrevet jämte optionen mins-
kat med skuldebrevets marknads-
värde vid förvärvet.
5 m o m. Realisationsförlust vid
avyttring av marknadsnoterad till-
gång som avses i 1 mom. får dras av
från realisationsvinst på marknads-
noterad sådan tillgång utan den be-
gränsning av avdragsrätten som
framgår av 3 § 2 mom. femte stycket.
Detta gäller dock i fråga om andel
i värdepappersfond endast om vär-
det av fondens innehav av aktier inte
annat än tillfälligtvis understigit tre
fjärdedelar av fondförmögenheten.
Realisationsförlust som uppkom-
mit genom att aktie förlorat sitt värde
till följd av att bolaget upplösts ge-
nom likvidation eller genom fusion
enligt 14 kap. 1 eller 2 § aktiebolags-
lagen (1975:1385) eller 11 kap. 1 eller
2§ bankaktiebolagslagen (1987:618)
är avdragsgill utan den begränsning
av avdragsrätten som framgår av 3 §
17 Senaste lydelse 1990:651.
18 Senaste lydelse 1990:651.
19 Senaste lydelse 1990:651.
53
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 mom. femte stycket till den del för-
lusten svarar mot utdelning från bo-
laget under beskattningsåret och när-
mast föregående beskattningsår.
6 m o m. Består en värdepappers-
fond endast av sådana värdepapper
som avses i 29 § och är andelarna
marknadsnoterade behandlas reali-
sationsvinst och realisationsförlust
som ränteintäkt respektive ränteut-
gift-
30 §
1 m o m. Realisationsvinst vid av-
yttring av utländsk valuta eller en
fordran i utländsk valuta beräknas
med tillämpning av 24 § och den ge-
nomsnittsmetod som anges i 27 § 2
mom. första stycket. Detsamma gäl-
ler realisationsvinst vid avyttring av
ett finansiellt instrument vars under-
liggande egendom är utländsk valuta
eller en fordran i utländsk valuta eller
är hänförlig till ett index beroende av
sådan valuta. Vid avyttringen tilläm-
pas även bestämmelserna i 2 mom.
femte stycket sista meningen.
2 mom. Vid betalning av en skuld
i utländsk valuta beräknas vinst re-
spektive förlust på grund av valuta-
kursförändring för långivare och lån-
tagare på följande sätt.
Långivaren skall som intäkt ta upp
värdet av det återbetalade beloppet
vid återbetalningen och medges av-
drag för beloppets värde vid utlå-
ningstillfället. Låntagaren skall som
intäkt ta upp värdet av det återbeta-
lade beloppet vid utlåningstillfället
och medges avdrag för beloppets
värde vid återbetalningen. Värdet av
det återbetalade beloppet vid utlå-
ningstillfället beräknas med tillämp-
ning av genomsnittsmetoden enligt
27§ 2 mom. första stycket. Med an-
skaffningsvärde avses därvid avdra-
get för långivaren och intäkten för
låntagaren.
Skattskyldighet för kursvinst re-
spektive avdragsrätt för kursförlust
på en fordran eller skuld i utländsk
valuta inträder för det beskattningsår
dä återbetalning sker.
Prop. 1990/91:54
54
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med betalning av skuld jämställs
att skulden mot vederlag övertas av
annan låntagare.
Kursvinst eller kursförlust beräk-
nas inte för tid mellan avyttring och
växling till svenska kronor i fall som
avses i 24 § 1 mom. sista stycket.
Kursvinst eller kursförlust på ut-
ländsk valuta som är avsedd för den
skattskyldiges personliga levnads-
kostnader under tillfällig vistelse i ut-
landet är inte skattepliktig respektive
avdragsgill.
Prop. 1990/91:54
31 §
Vid avyttring av annan egendom
än sådan som avses i 25-30 §§ gäller
utöver 24 § följande bestämmelser.
30 §
Vid avyttring av annan egendom
än sådan som avses i 25—29 §§ gäller
utöver 24 § följande bestämmelser.
Om den skattskyldige innehaft egendomen för personligt bruk (personligt
lösöre) får
1. anskaffningsvärdet bestämmas till 25 procent av ersättningen för egen-
domen efter avdrag för kostnaden för avyttringen,
2. avdrag göras med 50 000 kronor från summan av vinster på grund av
avyttringar av sådan egendom under beskattningsåret.
Om den skattskyldige tidigare har medgetts avdrag helt eller delvis för
egendomens anskaffning, värdeminskning e.d. skall ingångsvärdet minskas
med detta avdrag.
När en avyttring av egendom som inte innehafts för personligt bruk avser
en del av ett samlat innehav av egendom med enhetligt värde skall realisa-
tionsvinsten beräknas med tillämpning av genomsnittsmetoden enligt 27 §
2 mom.
Avdrag för realisationsförlust medges inte för egendom som innehafts för
personligt bruk.
8. För andel i allemansfond som
förvärvats före den 1 januari 1991
skall som anskaffningsvärde tas upp
andelens marknadsvärde den 31 de-
cember 1990.
10. Har förvärvare av ett skulde-
brev före utgången av år 1990 läm-
nat överlåtaren kompensation för
upplupen men inte förfallen ränta
tillämpas vid 1992 års taxering be-
stämmelserna i punkt 2 av anvis-
ningarna till 39 § kommunalskattela-
gen (1928:370) i dess lydelse intill
den 1 juli 1990.
Har förvärvare medgetts avdrag
8. För andel i allemansfond som
förvärvats före den 1 januari 1991
får som anskaffningsvärde tas upp
andelens marknadsvärde den 31 de-
cember 1990.
10. Har förvärvare av ett skulde-
brev eller andel i sådan värdepap-
persfond som avses i punkt 10 av an-
visningarna till 38 § kommunalskat-
telagen (1928:370) i dess lydelse intill
den 1 juli 1990 före utgången av år
1990 lämnat överlåtaren kompensa-
tion för upplupen men inte förfallen
ränta tillämpas vid 1992 års taxering
bestämmelserna i punkt 2 av anvis-
ningarna till 39 § kommunalskattela-
gen i dess lydelse intill den 1 juli
1990.
Har förvärvare medgetts avdrag
55
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse prop. 1990/91:54 |
|
för räntekompensation enligt nämnda anvisningspunkt skall kom- |
för räntekompensation enligt nämnda anvisningspunkt skall kom- 12 a. I fråga om vad som förstås |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.
Äldre bestämmelser skall dock tillämpas vid 1992 och senare års taxe-
ringar i fråga om likvidation eller fusion som föranlett utskiftning till aktie-
ägare före ikraftträdandet.
56
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1990:000) om ändring i taxe-
ringslagen (1990:324) skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:54
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
(1927:321)
(1933:395)
om
om
skogs-
5. lagen (1946:324) om skogs-
vårdsavgift,
6. lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel.
1 kap.
1§*
Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift
(taxering) enligt
1. kommunalskattelagen (1928:370),
2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
5. lagen
utskiftningsskatt,
6. lagen
ersättningsskatt,
7. lagen (1946:324) om
vårdsavgift,
8. lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel.
Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.
Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål
om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.
Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för fast-
ställelse av mervärdeskatt i vissa fall framgår av 21 § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt.
1 Lydelse enligt prop. 1990/91:5.
57
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 17 § samt 3 kap. 22, 27 och 60 §§ lagen
(1990:000) om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter samt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till nämnda lag skall ha
följande lydelse.
Prop. 1990/91:54
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
17§*
Om den skattskyldige under be-
skattningsåret har avyttrat fast eller
lös egendom, skall han i självdekla-
rationen lämna de uppgifter som be-
hövs för att beräkna skattepliktig
realisationsvinst. Detsamma gäller,
om den skattskyldige under beskatt-
ningsåret överfört eller upplåtit
egendom under sådana förhållanden
att överföringen eller upplåtelsen
enligt 25 § 2 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt skall jäm-
ställas med avyttring av fastighet.
Kan intäktens totala belopp inte
fastställas på grund av att den är be-
roende av viss framtida händelse,
skall uppgift lämnas om detta i själv-
deklarationen.
Om den skattskyldige under be-
skattningsåret har avyttrat fast eller
lös egendom eller betalat eller överlå-
tit lån i utländsk valuta, skall han i
självdeklarationen lämna de uppgif-
ter som behövs för att beräkna skat-
tepliktig realisationsvinst. Det-
samma gäller, om den skattskyldige
under beskattningsåret överfört el-
ler upplåtit egendom under sådana
förhållanden att överföringen eller
upplåtelsen enligt 25 § 2 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall jämställas med avyttring av fas-
tighet. Kan intäktens totala belopp
inte fastställas på grund av att den är
beroende av viss framtida händelse,
skall uppgift lämnas om detta i själv-
deklarationen.
3 kap.
22 §2
Kontrolluppgift om ränta och fordran skall lämnas av
1. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,
2. den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt
ombesörjt att pengar blivit räntebärande,
3. den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden,
4. förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning,
5. riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer,
6. valutahandlare och fondkommissionär hos vilka utländsk aktie eller an-
nat utländskt värdepapper förvaras i depa eller kontoförs enligt bestämmel-
serna i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande värdepapper oavsett om
Kontrolluppgift skall lämnas för
den som gottskrivits ränta eller till
vilken ränta betalats ut (borgenär)
och den som har varit antecknad
som innehavare av utländskt ränte-
bärande värdepapper oavsett om
1 Lydelse enligt prop. 1990/91:5.
2 Lydelse enligt prop. 1990/91:5.
58
Nuvarande lydelse
ränta utgått. Kontrolluppgiften skall
ta upp den ränta som den uppgifts-
skyldige sammanlagt gottskrivit el-
ler betalat ut till borgenären, dennes
sammanlagda fordran på den upp-
giftsskyldige vid årets utgång och av-
dragen preliminär skatt. I fall som
avses i första stycket 6 skall uppgift
lämnas om ränta som utbetalats eller
gottskrivits samt om innehavet i de-
pån eller den kontoförda fordringen
vid årets utgång.
Föreslagen lydelse
ränta utgått. Kontrolluppgiften skall
ta upp den ränta som den uppgifts-
skyldige sammanlagt gottskrivit el-
ler betalat ut till borgenären med
uppgift om i vad män räntan är att
hänföra till sädan kvittningsgill rän-
teintäkt som avses i d § 2 mom. andra
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt, dennes sammanlagda
fordran på den uppgiftsskyldige vid
årets utgång och avdragen prelimi-
när skatt. I fall som avses i första
stycket 6 skall uppgift lämnas om
ränta som utbetalats eller gottskri-
vits samt om innehavet i depån eller
den kontoförda fordringen vid årets
utgång.
Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika
mellan innehavarna, om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyl-
dige. I fråga om konto för vilket samtliga innehavare inte redovisas enligt
bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala räntan och fordran
redovisas utan fördelning.
Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige
inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall i stället för ränta det sam-
manlagt utbetalda beloppet redovisas.
Prop. 1990/91:54
27 §3
Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av
1. den som utbetalt utdelning på aktie i svenskt aktiebolag som är avstäm-
ningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8 § försäk-
ringsrörelselagen (1982:713) eller 3 kap. 8§ bankaktiebolagslagen
(1987:618),
2. förvaringsinstitut som avses i 1 § lagen (1990:00) om värdepappersfon-
der och som utbetalt utdelning på andel i svensk värdepappersfond,
3. fondbolag som avses i 1 § lagen om värdepappersfonder och som förval-
tar svensk värdepappersfond,
4. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om utdel-
ningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg,
5. valutahandlare och fondkommissionär hos vilka utländsk aktie eller an-
nat utländskt värdepapper förvaras i depå eller kontoförs enligt bestämmel-
serna i lagen (1990:750) om betalningar till och från utlandet m.m.
Kontrolluppgift skall lämnas för
a) fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning för egen
del vid utdelningstillfället och
b) fysisk person som hos den uppgiftsskyldige varit antecknad som inneha-
vare av aktie eller andel i värdepappersfond eller utländsk juridisk person
eller utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper.
Kontrolluppgift enligt andra
stycket a skall ta upp utbetald utdel-
ning och avdragen preliminär skatt.
Kontrolluppgift enligt andra stycket
Kontrolluppgift enligt andra
stycket a skall ta upp utbetald utdel-
ning och avdragen preliminär skatt
samt i förekommande fall uppgift om
3 Lydelse enligt prop. 1990/91:5.
59
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
b skall ta upp innehavet vid årets ut- utdelningen avser sådan utbetalning
gång. som avses i punkt 2 tredje stycket av
anvisningarna till 22 § kommunal-
skattelagen (1928:370) eller 3§
1 mom. tredje stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Kontrolluppgift enligt andra stycket
b skall ta upp innehavet vid årets ut-
gång.
Uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf föreligger inte för utdelning som
inte utgör skattepliktig inkomst enligt lagen (1088:847) om skattelättnader
för allemanssparande och ungdomsbosparande.
Prop. 1990/91:54
60 §4
Vid en kontrolluppgift som läm-
nas enligt 4,13,14,22 eller 27 § skall
fogas särskild uppgift (sammandrag
av kontrolluppgifter). I sådant sam-
mandrag skall anges namn, postad-
ress och personnummer eller organi-
sationsnummer för den uppgiftsskyl-
dige, antalet lämnade kontrollupp-
gifter samt det sammanlagda belop-
pet av de skatteavdrag som har verk-
ställts för preliminär A-skatt under
året före taxeringsåret. Om den
uppgiftsskyldige har tilldelats sär-
skilt redovisningsnummer enligt 53 §
1 mom. uppbördslagen (1953:272),
skall detta anges i stället för person-
nummer eller organisationsnummer.
Om den uppgiftsskyldige har gjort
avdrag för en arbetstagares kostna-
der enligt 2 kap. 4§ första stycket 6
lagen (1981:691) om socialavgifter,
skall denna kostnad också anges i
sammandraget. I sammandraget
skall också anges det sammanlagda
beloppet av semestermedel som har
betalts in till en semesterkassa och
Vid en kontrolluppgift som läm-
nas enligt 4,13,14, 22 eller 27 § skall
fogas särskild uppgift (sammandrag
av kontrolluppgifter). I sådant sam-
mandrag skall anges namn, postad-
ress och personnummer eller organi-
sationsnummer för den uppgiftsskyl-
dige, antalet lämnade kontrollupp-
gifter samt det sammanlagda belop-
pet av de skatteavdrag som har verk-
ställts för preliminär A-skatt under
året före taxeringsåret. Om den
uppgiftsskyldige har tilldelats sär-
skilt redovisningsnummer enligt 53 §
1 mom. uppbördslagen (1953:272),
skall detta anges i stället för person-
nummer eller organisationsnummer.
Om den uppgiftsskyldige har gjort
avdrag för en arbetstagares kostna-
der enligt 2 kap. 4§ första stycket 6
lagen (1981:691) om socialavgifter,
skall denna kostnad också anges i
sammandraget. I sammandraget
skall också anges det sammanlagda
beloppet av semestermedel som har
betalts in till en semesterkassa och
som den uppgiftsskyldige inte skall
redovisa i någon kontrolluppgift.
som den uppgiftsskyldige inte skall
redovisa i någon kontrolluppgift
samt det sammanlagda skatteunder-
lag för särskild löneskatt som har re-
dovisats enligt lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från ar-
betsgivare.
Redovisning av konto som avses i 57 § andra stycket tredje meningen skall
lämnas i särskild uppgiftshandling för varje konto.
2.5 Vid 1992 och 1993 års taxe-
4 Lydelse enligt prop. 1990/91:5.
5 Lydelse enligt prop. 1990/91:5.
2. Vid 1992 och 1993 års taxe-
60
Nuvarande lydelse
ringar gäller, förutom vad som före-
skrivs om deklarationsskyldighet i
2 kap. 4 och 6 §§, att folkpensionär
är skyldig att lämna självdeklaration
när han under beskattningsåret har
uppburit inkomst av kapital eller när
värdet av hans förmögenhetstill-
gångar vid beskattningsårets utgång
överstiger 100000 kronor eller — be-
träffande en gift person — om ma-
karnas gemensamma skattepliktiga
förmögenhetstillgångar överstiger
200000 kronor. Vidare skall folk-
pensionär lämna uppgift om hur stor
del av de redovisade skulderna som
vid beskattningsårets utgång var
nedlagda i privatbostadsfastighet.
Föreslagen lydelse
ringar gäller, förutom vad som före-
skrivs om deklarationsskyldighet i
2 kap. 4 och 6 §§, att folkpensionär
är skyldig att lämna självdeklaration
när han under beskattningsåret har
uppburit inkomst av kapital översti-
gande 1 600 kronor eller när värdet
av hans förmögenhetstillgångar vid
beskattningsårets utgång överstiger
100000 kronor eller - beträffande
en gift person - om makarnas ge-
mensamma skattepliktiga förmö-
genhetstillgångar överstiger 200000
kronor. Vidare skall folkpensionär
lämna uppgift om hur stor del av de
redovisade skulderna som vid be-
skattningsårets utgång var nedlagda
i privatbostadsfastighet.
Prop. 1990/91:54
61
Härigenom föreskrivs att 1 §, 2§ 4mom., 3§ lmom. samt 10 och 14§§
uppbördslagen (1953:272)' skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:54
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:
1. kommunal inkomstskatt,
2. statlig inkomstskatt,
3. statlig förmögenhetsskatt,
4. statlig fastighetsskatt,
5. utskiftningsskatt,
6. ersättningsskatt,
7. skogsvårdsavgift,
8. egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter,
9. avkastningsskatt,
10. skattetillägg och förseningsav-
gift enligt taxeringslagen (1990:324),
11. mervärdeskatt i fall som avses
i 21 § lagen (1968:430) om mer-
värdeskatt,
12. annuitet på avdikningslån.
1. kommunal inkomstskatt,
2. statlig inkomstskatt,
3. statlig förmögenhetsskatt,
4. statlig fastighetsskatt,
5. skogsvårdsavgift,
6. egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter,
7. avkastningsskatt,
8. skattetillägg och förseningsav-
gift enligt taxeringslagen (1990:324),
9. mervärdeskatt i fall som avses i
21 § lagen (1968:430) om mervärde-
skatt,
10. annuitet på avdikningslån.
4 m o m.3 Skattereduktion medges
skattskyldig för underskott av kapi-
tal enligt 3§ 14 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Skattereduktionen uppgår till 30
procent av underskottet.
2§
4 m o m. Skattereduktion medges
skattskyldig för underskott av kapi-
tal enligt 3§ 14 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Skattereduktionen uppgår till 30
procent av underskottet. Har skatt-
skyldig under beskattningsåret varit
skyldig att betala sjömansskatt enligt
lagen (1958:295) om sjömansskatt
och har denna nedsatts enligt 12 §
4mom. samma lag pä grund av un-
derskott av kapital skall skattereduk-
tionen dock minskas med det belopp
varmed nedsättning har skett.
Skattereduktion sker endast i fråga om statlig inkomstskatt, kommunal in-
komstskatt, skogsvårdsavgift och statlig fastighetsskatt.
Bestämmelserna om skattereduktion iakttagas vid debitering av slutlig
skatt, tillkommande skatt och preliminär B-skatt samt vid fastställande av
preliminär A-skatt. Öretal som uppkommer vid beräkning av skattereduk-
tion bortfaller.
1 Lagen omtryckt 1972:75.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.
2 Lydelse enligt prop. 1990/91:5.
3 Senaste lydelse 1990:653.
62
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
1 m o m.4 I den omfattning nedan
anges skall skattskyldig betala preli-
minär skatt med belopp, vilket så
nära som möjligt kan antas motsvara
i den slutliga skatten ingående statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhets-
skatt, vinstdelningsskatt, särskild
vinstskatt, egenavgifter, kommunal
inkomstskatt, skogsvårdsavgift och
statlig fastighetsskatt.
1 m o m. I den omfattning nedan
anges skall skattskyldig betala preli-
minär skatt med belopp, vilket så
nära som möjligt kan antas motsvara
i den slutliga skatten ingående statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhets-
skatt, avkastningsskatt, egenavgif-
ter, kommunal inkomstskatt, skogs-
vårdsavgift och statlig fastighets-
skatt.
10 §5
Preliminär A-skatt skall beräknas på ersättningar för ökade levnadskost-
nader som lämnas vid sådan tjänsteresa inom riket som avses i punkt 3 av
anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) endast till den del
ersättningarna överstiger de schablonbelopp som anges i nämnda lagrum el-
ler, såvitt gäller kostnad för logi, den faktiska utgiften. På ansökan av den
som betalar ut ersättning får skattemyndigheten besluta att i den mån tjäns-
teresa varar mer än tre månader motsvarande skall gälla till den del ersätt-
ningarna inte överstiger vad som anges i punkt 3 a av anvisningarna till
nämnda paragraf.
På ersättning för ökade levnadskostnader vid sådan tjänsteresa utom riket
som avses i punkt 3 sista stycket av anvisningarna till 33 § kommunalskattela-
gen skall preliminär A-skatt beräknas endast till den del ersättningen över-
stiger avdragsgillt belopp enligt nämnda lagrum.
I fråga om ersättning för resa med egen bil i tjänsten gäller att preliminär
A-skatt beräknas på ersättningen endast till den del den överstiger det i
punkt 3 c av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen angivna beloppet.
Beträffande annan skattepliktig ersättning för kostnader som är förenade
med tjänsten beräknas preliminär A-skatt endast om det är uppenbart att
ersättningen avser kostnader som inte är avdragsgilla vid mottagarens in-
komsttaxering eller att den överstiger avdragsgillt belopp. I sådant fall be-
räknas skatten på hela ersättningen respektive den del av ersättningen som
överstiger det avdragsgilla beloppet.
Preliminär A-skatt skall inte utgå för:
a) folkpension och tilläggspension enligt lagen (1962:381) om allmän för-
säkring, om inte annat följer av bestämmelserna i lagen (1990:326) om skat-
teavdrag i vissa fall från folkpension m.m. eller den skattskyldige begär att
avdrag för sådan skatt skall göras;
b) familjebidrag enligt familjebidragslagen (1978:520);
c) sådan pension, livränta eller från försäkringsföretag utgående annan
skattepliktig ersättning, som uppgår till högst hälften av det basbelopp som
enligt lagen om allmän försäkring gällde för året före det år under vilket er-
sättningen utges. Vad nu har sagts skall dock inte tillämpas på pension och
vårdbidrag, som utgår på grund av lagen om allmän försäkring, delpension
enligt lagen (1979:84) om delpensionsförsäkring och på yrkesskadelivränta
eller livränta enligt lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller lagen
(1977:265) om statligt personskadeskydd;
d) ränta eller utdelning som tillkommer en annan juridisk person än
svenskt dödsbo eller en fysisk person som inte är bosatt i Sverige;
4 Senaste lydelse 1989:349.
5 Lydelse enligt prop. 1990/91:5.
63
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
e) ränta eller utdelning som enligt dubbelbeskattningsavtal är helt undan-
tagen från beskattning i Sverige;
f) ränta på förfogarkonto som avses i 3 kap. 57 § lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter, om räntan inte uppgår till 1 000 kronor;
Prop. 1990/91:54
g) ränta på konto för klientmedel
eller
h) ränta som ingår i belopp som
redovisas enligt 3 kap. 22 § sista
stycket lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter.
g) ränta på konto för klientmedel;
h) ränta som ingår i belopp som
redovisas enligt 3 kap. 22 § sista
stycket lagen om självdeklaration
och kontrolluppgifter eller
i) utdelning som avses i punkt 2
tredje stycket av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen eller 3 § 1
mom. tredje stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt.
14 §6
I den slutliga skatt som avses i 13 §
lmom. första stycket, 13 § 2 mom.
andra stycket och 17 § 1 mom. 2 skall
inte inräknas utskiftningsskatt, er-
sättningsskatt, skattetillägg eller för-
seningsavgift enligt taxeringslagen
(1990:324), mervärdeskatt enligt la-
gen (1968:430) om mervärdeskatt el-
ler sådan i denna lag inte omnämnd
skatt eller avgift, vilken har påförts
enligt bestämmelse i annan författ-
ning.
I den slutliga skatt som avses i 13 §
lmom. första stycket, 13§ 2mom.
andra stycket och 17 § 1 mom. 2 skall
inte inräknas skattetillägg eller för-
seningsavgift enligt taxeringslagen
(1990:324), mervärdeskatt enligt la-
gen (1968:430) om mervärdeskatt el-
ler sådan i denna lag inte omnämnd
skatt eller avgift, vilken har påförts
enligt bestämmelse i annan författ-
ning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid
uppbörd av skatt på inkomst som skall taxeras 1992.
6 Lydelse enligt prop. 1990/91:5.
64
Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt
Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1990:659) om särskild löneskatt
skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:54
Nuvarande lydelse
En arbetsgivare skall varje år be-
tala särskild löneskatt till staten med
22,2 procent på lön eller annan er-
sättning till arbetstagare som vid
årets ingång är 65 år eller äldre.
Vid bestämmande av skatteun-
derlaget tillämpas bestämmelserna i
2kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om
socialavgifter med undantag av 4§
första stycket 2.
Föreslagen lydelse
1§
Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med 22,2 pro-
cent på
1. lön eller annan ersättning till ar-
betstagare som vid årets ingång är 65
år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångsbi-
dragsförsäkring som tecknas av ar-
betsgivare till förmån för arbetsta-
gare,
3. avgångsersättning som annorle-
des än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring
utbetalas av staten eller kommun som
arbetsgivare,
4. avgångsersättning som omfattas
av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt
gruppsjukförsäkring som åtnjuts en-
ligt grunder som fastställts i kollektiv-
avtal mellan arbetsmarknadens hu-
vudorganisationer till den del ersätt-
ningen utgör komplement tillförtids-
pension eller till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund
av ansvarighetsförsäkring som åt-
njuts enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarkna-
dens huvudorganisationer till den del
ersättningen utgår i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensation
för mistad inkomst.
Skattskyldig är den som utgett så-
dan ersättning som avses i första
stycket.
Vid bestämmande av skatteun-
derlaget tillämpas bestämmelserna i
2kap. 3—5§§ lagen (1981:691) om
socialavgifter med undantag av 4 §
första stycket 2 och 13.
2§
En enskild person eller ett dödsbo En enskild person eller ett dödsbo
skall för varje år betala särskild lö- skall för varje år till staten betala
65
5 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 54
Nuvarande lydelse
neskatt med 22,2 procent på in-
komst av passiv näringsverksamhet
här i riket samt, om den skattskyl-
dige före årets början fyllt 65 år eller
avlidit under året, på inkomst som
avses i 3 kap. 4 § andra stycket lagen
(1981:691) om socialavgifter.
Föreslagen lydelse
särskild löneskatt med 22,2 procent
på inkomst av passiv näringsverk-
samhet här i riket samt, om den
skattskyldige före årets början fyllt
65 år eller avlidit under året, på in-
komst som avses i 3 kap. 4§ andra
stycket lagen (1981:691) om social-
avgifter samt vidare på ersättning
som utgår enligt sådan avtalsgrupp-
sjukförsäkring som avses i punkt 12
av anvisningarna till22 § kommunal-
skattelagen (1928:370) eller enligt så-
dan trygghetsförsäkring som avses i
nämnda anvisningspunkt till den del
ersättningen utgår i form av engångs-
belopp som inte utgör kompensation
för mistad inkomst.
Skatt beräknas inte på sådana inkomster för vilka den skattskyldige skall
betala egenavgifter enligt 3 kap. 4§ lagen om socialavgifter.
Skatt beräknas inte heller på ersättning för ett uppdrag där avtal har träf-
fats om att ersättningen för uppdraget skall likställas med inkomst av anställ-
ning enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Prop. 1990/91:54
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2. Särskild löneskatt skall inte utgå på avgångsersättning som avses i 1 §
första stycket 2—4 i fråga om anställning som har upphört före ikraftträdan-
det och inte heller på ersättning enligt gruppsjukförsäkring eller ansvarig-
hetsförsäkring som avses i 1 § första stycket 5 och 6 eller sådan gruppsjukför-
säkring eller trygghetsförsäkring som avses i 2 § första stycket, om försäk-
ringsfallet inträffat före ikraftträdandet.
66
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Till staten betalas skatt på premie för grupplivförsäkring och för utgivet
belopp som motsvarar ersättning på grund av sådan försäkring enligt be-
stämmelserna i denna lag.
2 § Skattskyldiga är svenska försäkringsföretag, utländska försäkringsföre-
tag i fråga om verksamhet som drivs här i landet, arbetsgivare och näringsid-
kare.
3 § För försäkringsföretag föreligger skatteplikt för premie för grupplivför-
säkring i den mån enligt punkt 12 av anvisningarna till 22 § eller enligt 32 §
3 a mom. kommunalskattelagen (1928:370) förmånen av försäkringen inte
utgör skattepliktig intäkt eller i den mån enligt punkt 23 andra stycket av
anvisningarna till 23 § samma lag försäkringstagaren medges avdrag för pre-
mien.
För staten föreligger skatteplikt för belopp som utan att försäkring teck-
nats betalas ut i ersättning enligt avtal som motsvarar försäkringsavtal som
avses i första stycket.
För annan arbetsgivare föreligger skatteplikt för belopp som utan att för-
säkring tecknats betalas ut i ersättning, i den mån ersättningen utgår enligt
villkor och med belopp som i huvudsak motsvarar utbetalning av staten en-
ligt andra stycket.
För arbetsgivare och näringsidkare föreligger skatteplikt för premie för
grupplivförsäkring som meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrö-
relse i den mån betalning av premie på motsvarande försäkring till svenskt
försäkringsföretag hade föranlett skatteplikt för det svenska försäkringsföre-
taget enligt första stycket.
4 § För skattskyldiga som avses i 3 § första stycket inträder skatteplikt när
premie mottas. Beskattningsunderlaget utgörs av 95 procent av mottagen
premie. Skatten uppgår till 42,7 procent av underlaget.
Har ett försäkringsföretag för visst år tagit ut för hög preliminär premie
för försäkring som avses i 3 § första stycket, skall beskattningsunderlaget för
nästföljande år sättas ned med belopp som motsvarar för högt uttagen pre-
mie.
5 § För skattskyldiga som avses i 3 § andra och tredje styckena inträder skat-
teplikt vid utbetalning som där sägs. Beskattningsunderlaget utgörs av utbe-
talt belopp. Skatten uppgår till 74,6 procent av underlaget.
6§ För skattskyldiga som avses i 3§ fjärde stycket inträder skatteplikt vid
betalning av premie. Beskattningsunderlaget utgörs av 95 procent av betald
premie. Skatten uppgår till 74,6 procent av underlaget.
7§ Regler om förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
8 § Den som är skattskyldig skall anmäla sig för registrering hos riksskatte-
verket.
9§ Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan, om det be-
Prop. 1990/91:54
67
hövs med hänsyn till uppbörden av skatt enligt denna lag, medge att en skatt- Prop. 1990/91:54
skyldig får tillämpa en annan redovisningsperiod än vad som anges i 2 kap.
3§ första stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgif-
ter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas
1. för skattskyldiga som avses i 3§ första stycket på premie som mottas
och avser tid efter ikraftträdandet,
2. för skattskyldiga som avses i 3 § andra och tredje styckena på belopp
som utbetalas och avser tid efter ikraftträdandet,
3. för skattskyldiga som avses i 3§ fjärde stycket på premie som betalas
och avser tid efter ikraftträdandet.
Med avvikelse från vad som sägs i 2 kap. 3 § förstastycket lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter skall den första redovisningspe-
rioden för skatt enligt de nya föreskrifterna omfatta tiden den 1 januari-den
30 juni 1991.
68
Härigenom föreskrivs att 3kap. 2§ samt 11 kap. 2 och 3§§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
2§2
Prop. 1990/91:54
Sjukpenninggrundande in-
komst är den årliga inkomst i
pengar eller andra skattepliktiga för-
måner som en försäkrad kan antas
komma att tills vidare få för eget ar-
bete, antingen såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst (in-
komst av anställning) eller på
annan grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Med inkomst
av anställning likställs kostnadser-
sättning som inte enligt 10 § upp-
bördslagen (1953:272) undantas vid
beräkning av preliminär A-skatt.
Som inkomst av anställning räknas
dock inte ersättning från en arbetsgi-
vare som är bosatt utomlands eller
en utländsk juridisk person, om ar-
betet har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. I fråga om
arbete som utförs utomlands av den
som av en statlig arbetsgivare sänts
till ett annat land för arbete för ar-
betsgivarens räkning bortses vid be-
räkningen av sjukpenninggrun-
dande inkomst från sådana lönetill-
lägg som betingas av ökade levnads-
kostnader och andra särskilda för-
hållanden i sysselsättningslandet.
Som inkomst av anställning räknas
inte heller intäkt som avses i 32 §
lmom. första stycket h och i kom-
munalskattelagen (1928:370). Den
sjukpenninggrundande inkomsten
fastställs av försäkringskassan. In-
komst av anställning och inkomst av
annat förvärvsarbete skall därvid var
för sig avrundas till närmast lägre
hundratal kronor.
Sjukpenninggrundande in-
komst är den årliga inkomst i
pengar eller andra skattepliktiga för-
måner som en försäkrad kan antas
komma att tills vidare få för eget ar-
bete, antingen såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst (in-
komst av anställning) eller på
annan grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Med inkomst
av anställning likställs kostnadser-
sättning som inte enligt 10 § upp-
bördslagen (1953:272) undantas vit)
beräkning av preliminär A-skatt.
Som inkomst av anställning räknas
dock inte ersättning från en arbetsgi-
vare som är bosatt utomlands eller
en utländsk juridisk person, om ar-
betet har utförts i arbetsgivarens
verksamhet utom riket. I fråga om
arbete som utförs utomlands av den
som av en statlig arbetsgivare sänts
till ett annat land för arbete för ar-
betsgivarens räkning bortses vid be-
räkningen av sjukpenninggrun-
dande inkomst från sådana lönetill-
lägg som betingas av ökade levnads-
kostnader och andra särskilda för-
hållanden i sysselsättningslandet.
Som inkomst av anställning eller in-
komst av annat förvärvsarbete räk-
nas inte heller intäkt som avses i 32 §
lmom. första stycket h och i kom-
munalskattelagen (1928:370) eller
sådan ersättning som enligt 1 § första
stycket 2—6 lagen (1990:659) om sär-
skild löneskatt utgör underlag för
nämnda skatt. Som inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte sådan er-
sättning enligt gruppsjukförsäkring
eller trygghetsförsäkring vid arbets-
skada som enligt 2 § första stycket la-
1 Lagen omtryckt 1982:120.
2 Senaste lydelse 1990:657.
69
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
gen om särskild löneskatt utgör un-
derlag för nämnda skatt. Den sjuk-
penninggrundande inkomsten fast-
ställs av försäkringskassan. Inkomst
av anställning och inkomst av annat
förvärvsarbete skall därvid var för
sig avrundas till närmast lägre hund-
ratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan in-
komst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv
gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första
hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension
räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår
till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som
utger ersättningen. I fråga om ersättning som utgör inkomst av näringsverk-
samhet, gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att den försäkrade
och den som utger ersättningen är ense om detta. I nu angivna fall skall den
som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen
såsom arbetsgivåre. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning un-
der året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från
denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkoms-
ten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhål-
landena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar
som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller
som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäk-
rades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än
som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om
inkomsten helt eller delvis utgörs av skattepliktiga förmåner skall de tas upp
till ett värde som bestäms i enlighet med 8 § första-fjärde styckena upp-
bördslagen (1953:272).
11 kap.
2§3
Prop. 1990/91:54
Med inkomst av anställning
avses den lön i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner, som en för-
säkrad har fått såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst. Med lön
likställs kostnadsersättning som inte
enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt. Till sådan in-
komst räknas dock inte från en och
samme arbetsgivare utgiven lön som
under ett år ej uppgått till 1 000 kro-
nor. Till sådan inkomst räknas inte
heller intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunalskat-
telagen (1928:370). I fråga om ar-
Med inkomst av anställning
avses den lön i pengar eller andra
skattepliktiga förmåner, som en för-
säkrad har fått såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst. Med lön
likställs kostnadsersättning som inte
enligt 10 § uppbördslagen
(1953:272) undantas vid beräkning
av preliminär A-skatt. Till sådan in-
komst räknas dock inte från en och
samme arbetsgivare utgiven lön som
under ett år ej uppgått till 1 000 kro-
nor. Till sådan inkomst räknas inte
heller intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunalskat-
telagen (1928:370) eller sädan ersätt-
3 Senaste lydelse 1990:657.
70
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
bete som har utförts utomlands bort-
ses vid beräkningen av pensions-
grundande inkomst från sådana lö-
netillägg som betingas av ökade lev-
nadskostnader och andra särskilda
förhållanden i sysselsättningslandet.
Såsom inkomst av anställning anses
även
ning som enligt 1 § första stycket 2-6
lagen (1990:659) om särskild löne-
skatt utgör underlag för nämnda
skatt. I fråga om arbete som har ut-
förts utomlands bortses vid beräk-
ningen av pensionsgrundande in-
komst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Såsom in-
komst av anställning anses även
a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället
för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,
b) föräldrapenningförmåner,
c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4§, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,
d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,
e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant arbets-
marknadsstöd,
f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,
g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt stu-
diestödslagen (1973:349),
h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsför-
säkring,
i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repeti-
tionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsöv-
ning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under för-
svarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,
j) utbildningsbidrag för doktorander,
k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid vuxenut-
bildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande
svenskundervisning för invandrare,
l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,
m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar,
n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de star-
tar egen rörelse,
o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en arbetsgi-
vare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 3§ andra
stycket lagen (1981:691) om socialavgifter,
p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när-
ståendevård,
q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självstän-
digt.
I fråga om ersättning i pengar eller
naturaförmåner som sägs i första
stycket för arbete som någon utfört fört arbete i annan form än pension
I fråga om ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner för ut-
71
Nuvarande lydelse
för någon annans räkning utan att
vara anställd i dennes tjänst gäller i
tillämpliga delar bestämmelserna i 3
kap. 2 § andra stycket.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller an-
nan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bo-
satt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäk-
rade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap.
2a § eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg.
Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare,
om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en
svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den ut-
ländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbin-
delse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
såsom arbetsgivare.
Föreslagen lydelse
gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 3 kap. 2 § andra stycket.
Prop. 1990/91:54
3§4
Med inkomst av annat förvärvsarbete avses
a) inkomst av aktiv näringsverksamhet här i riket;
b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet;
c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skat-
tepliktiga förmåner;
d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället
för inkomst som ovan nämnts samt
e) ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunal-
skattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande förelegat,
utbetalats av fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk person;
allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är att hänföra till inkomst av an-
ställning.
Har inkomst som avses i första
stycket a) eller b) inte uppgått till
1000 kronor för år, tas den inte i be-
räkning. Ej heller tas sådan ersätt-
ning som avses i första styckete) i
beräkning, om ersättningen från
den, för vilken arbetet utförts, un-
der året inte uppgått till 1000 kro-
nor. Intäkt som avses i 32§ lmom.
första stycket h och i kommunalskat-
telagen (1928:370) räknas inte som
inkomst av annat förvärvsarbete.
Har inkomst som avses i första
stycket a) eller b) inte uppgått till
1000 kronor för år, tas den inte i be-
räkning. Ej heller tas sådan ersätt-
ning som avses i första styckete) i
beräkning, om ersättningen från
den, för vilken arbetet utförts, un-
der året inte uppgått till 1000 kro-
nor. Intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunalskat-
telagen (1928:370) eller sådan ersätt-
ning enligt gruppsjukförsäkring eller
4 Senaste lydelse 1990:657.
72
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
trygghetsförsäkring vid arbetsskada
som enligt 2§ första stycket lagen
(1990:659) om särskild löneskatt ut-
gör underlag för nämnda skatt räk-
nas inte som inkomst av annat för-
värvsarbete.
Prop. 1990/91:54
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
73
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 2§ och 2 kap. 4§ lagen (1981:691) om
socialavgifter1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
2§
Prop. 1990/91:54
Avgifterna skall betalas av arbetsgivare samt av den som är försäkrad en-
ligt lagen (1962:381) om allmän försäkring och har inkomst av annat för-
värvsarbete som avses i 3 kap. 2 eller
Vid tillämpning av denna lag skall
den som har utgett sådant bidrag
som avses i 11 kap. 2 § första stycket
m) lagen om allmän försäkring anses
som arbetsgivare. Vid tillämpning
av denna lag gäller vidare vad som i
22 c § lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare
sägs om iakttagande av förhandsbe-
sked.
a § eller 11 kap. 3 § nämnda lag.
Vid tillämpning av denna lag
skall, även om ett anställningsförhål-
lande inte föreligger, den som har ut-
gett sådan ersättning som enligt be-
stämmelserna i 3 kap. 2§ andra
stycket eller 11 kap. 2 § första stycket
m), andra stycket och femte stycket
lagen om allmän försäkring är att
hänföra till inkomst av anställning
anses som arbetsgivare. Vid tillämp-
ning av denna lag gäller vidare vad
som i 22 c § lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från ar-
betsgivare sägs om iakttagande av
förhandsbesked.
Bestämmelser om betalning av avgifter vid vissa uppdrag finns i lagen
(1983:850) om undantag från vissa bestämmelser i uppbördslagen (1953:272)
m.m.
Bestämmelser om betalning av arbetsgivaravgifter finns också i 23 § lagen
(1989:425) om särskilda inskolningsplatser hos offentliga arbetsgivare.
2 kap.
4§2
Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från
1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte upp-
gått till 1000 kronor,
2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,
3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn
eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt 3 kap.
16 § eller 4 kap. 18 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,
4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid
inkomsttaxeringen,
6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbetsta-
gare haft att täcka med ersättningen,
1 Lagen omtryckt 1989:633.
2 Senaste lydelse 1990:658.
74
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilför-
svarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpen-
ning,
8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte
räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring,
9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet
är av utländsk nationalitet,
10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om
beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör
skattepliktig intäkt,
11. ersättning som avses i 3 kap. 2a § lagen om allmän försäkring,
12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. 12. intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunalskat- första stycket h och i kommunalskat-
telagen (1928:370). telagen (1928:370),
13. sådan ersättning som enligt 1 §
första stycket 2—6 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt utgör underlag
för nämnda skatt.
Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan
beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från ar-
betsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kost-
nader i viss verksamhet.
I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall
föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter gäller fortfa-
rande i fråga om avgifter som avser tid före ikraftträdandet.
Prop. 1990/91:54
75
Härigenom föreskrivs att 22 § 2 och 3 mom., 23 § B och F samt 28, 39 och
43 §§ lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslägen lydelse
Prop. 1990/91:54
22 §
2 m o m.2 Har fast egendom efter
den tidpunkt, som näst föregående
årets taxeringsvärde avsett, nedgått
i värde genom eldsvåda, vattenflöde
eller annan dylik tilldragelse eller
genom borttagande av byggnad eller
annan anläggning å egendomen eller
av tillbehör därtill eller genom
skogsavverkning eller genom ned-
läggning eller väsentlig förändring
av rörelse, i vilken egendomen varit
använd, eller av annan liknande an-
ledning, skall skattemyndigheten i
det län där egendomen är belägen på
ansökan av skattskyldig, boutred-
ningsman eller testamentsexekutör,
efter verkställd utredning, åsätta
egendomen särskilt värde till led-
ning för beräkning av på egendomen
belöpande arvsskatt.
Där efter tidpunkt som nyss
nämnts fortsatt bebyggelse skett å
fast egendom eller dess värde eljest
förhöjts till följd av ny-, till- eller
ombyggnad eller väsentlig föränd-
ring av rörelse, vari egendomen varit
använd, eller annan liknande anled-
ning, äger beskattningsmyndigheten
hos skattemyndigheten påkalla att
egendomen för ändamål, som i före-
gående stycke sägs, åsättes särskilt
värde.
2 m o m. Har fast egendom efter
den tidpunkt, som näst föregående
årets taxeringsvärde avsett, nedgått
i värde genom eldsvåda, vattenflöde
eller annan dylik tilldragelse eller
genom borttagande av byggnad eller
annan anläggning å egendomen eller
av tillbehör därtill eller genom
skogsavverkning eller genom ned-
läggning eller väsentlig förändring
av verksamhet i vilken egendomen
varit använd, eller av annan lik-
nande anledning, skall skattemyn-
digheten i det län där egendomen är
belägen på ansökan av skattskyldig,
boutredningsman eller testaments-
exekutör, efter verkställd utredning,
åsätta egendomen särskilt värde till
ledning för beräkning av på egendo-
men belöpande arvsskatt.
Där efter tidpunkt som nyss
nämnts fortsatt bebyggelse skett å
fast egendom eller dess värde eljest
förhöjts till följd av ny-, till- eller
ombyggnad eller väsentlig föränd-
ring av verksamhet, vari egendomen
varit använd, eller annan liknande
anledning, äger beskattningsmyn-
digheten hos skattemyndigheten på-
kalla att egendomen för ändamål,
som i föregående stycke sägs, åsättes
särskilt värde.
Fast egendom som inte har särskilt taxeringsvärde skall också värderas av
skattemyndigheten till ledning för arvsskattens bestämmande. Det åligger
skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör att ansöka om
detta. Värdering behövs dock inte om det är uppenbart att egendomens
värde inte överstiger 50 000 kronor. Skattemyndigheten skall vidare göra
värdering om beskattningsmyndigheten begär det.
Vid värdering enligt detta moment skall hänsyn tas till egendomens be-
skaffenhet vid den tidpunkt som avses i 21 §. Värdet skall uppskattas enligt
de grunder som gäller för bestämmande av taxeringsvärde året före det år
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:857.
2 Senaste lydelse 1990:337.
76
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
då denna tidpunkt inföll. Föreskrifterna i 22 § 1 mom. andra och tredje me-
ningarna skall därvid tillämpas. Skattskyldig, boutredningsman eller testa-
mentsexekutör skall lämna skattemyndigheten de upplysningar som behövs
för prövning av ansökningen. Skattemyndigheten får i ärendet inhämta ytt-
rande från ordföranden i fastighetstaxeringsnämnd för det distrikt, inom vil-
ket egendomen är belägen. Skattemyndigheten får även besluta om besikt-
ning av egendomen. Har ärendet tagits upp på ansökan av annan än beskatt-
ningsmyndigheten, får dock sådant beslut fattas endast om sökanden åtar sig
att betala kostnaderna för besiktningen. Har värderingen begärts av beskatt-
ningsmyndigheten skall kostnaderna betalas av allmänna medel.
Skattemyndighetens beslut enligt detta moment får inte överklagas.
3 m o m.3 Ingår fast egendom en-
ligt kommunalskattelagen (1928:
370) i en förvärvskälla inom in-
komstslagen jordbruksfastighet eller
rörelse, tillämpas bestämmelserna i
4§ och, med undantag av femte
stycket sista meningen, punkt 2 av
anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
(1947:577) om statlig förmögenhets-
skatt. Vad nu har sagts gäller även
egendom som enligt sjunde och åt-
tonde styckena i nämnda anvisnings-
punkt skall anses som en särskild
förvärvskälla inom inkomstslaget
rörelse.
3 m o m. Ingår fast egendom en-
ligt kommunalskattelagen (1928:
370) i en förvärvskälla inom in-
komstslaget näringsverksamhet till-
lämpas bestämmelserna i 4§ och,
med undantag av femte stycket sista
meningen, punkt 2 av anvisningarna
till 3 och 4 §§ lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt. Vad nu
har sagts gäller endast förvärvskälla
eller del av förvärvskälla inom in-
komstslaget näringsverksamhet som
enligt bestämmelserna i 18 § kommu-
nalskattelagen jämte anvisningarna
till 18 § nämnda lag i dess lydelse in-
till den 1 juli 1990 skulle hänförts till
förvärvskälla inom inkomstslagen
jordbruksfastighet eller rörelse eller
sådan egendom som enligt punkt 2
sjunde och åttonde styckena av an-
visningarna till 3 och 4 §§ lagen om
stalig förmögenhetsskatt skall anses
som en särskild förvärvskälla inom
inkomstslaget rörelse.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 4§ och, med undantag av
femte stycket sista meningen, punkt 2
av anvisningarna till 3 och 4 §§ lagen
om statlig förmögenhetsskatt skall
vad där stadgas om förvärvskälla
inom inkomstslagen jordbruksfastig-
het och rörelse i stället äga tillämp-
ning på förvärvskälla eller del av för-
värvskälla inom inkomstslaget nä-
ringsverksamhet. Härutöver skall vid
tillämpning av punkt 2 av anvisning-
arna till 3 och 4 §§ lagen om statlig
förmögenhetsskatt iakttas vad som
stadgas i tredje —sjätte styckena ne-
dan.
Hänvisningen i tredje stycket till
3 Senaste lydelse 1981:634.
77
Nuvarande lydelse
Vid tillämpningen av de bestäm-
melser som anges i första stycket
skall som taxeringsvärde anses det
värde som enligt 1 eller 2 mom. skall
ligga till grund för beräkningen av
arvsskatt.
Föreslagen lydelse
punkt 2 femte stycket av anvisning-
arna till 41 § kommunalskattelagen
skall i stället gälla punkt 2 fjärde
stycket av anvisningarna till 24 §
nämnda lag.
I stället för vad som i sjätte stycket
stadgas om bostadsbyggnader på
jordbruksfastighet och tomtmark för
byggnaderna skall gälla att småhus
som är inrättat till bostad ät en eller
två familjer med tillhörande tomt-
mark på lantbruksenhet inte skall be-
handlas som en tillgång i en förvärvs-
källa inom inkomstslaget närings-
verksamhet om småhuset med tillhö-
rande tomtmark är att anse som en
privatbostadsfastighet enligt 5 § kom-
munalskattelagen.
Bestämmelsen i åttonde stycket a
tillämpas med bortseende från vad
där sägs om att egendomen skall ha
beskattningsnaturen annan fastighet.
Hänvisningen i nionde stycket till
35 § 1 a mom. kommunalskattelagen
skall i stället gälla punkt 14 trettonde
stycket av anvisningarna till 32 §
nämnda lag.
Vid tillämpningen av de bestäm-
melser som anges i första — sjätte
styckena skall som taxeringsvärde
anses det värde som enligt 1 eller 2
mom. skall ligga till grund för beräk-
ningen av arvsskatt.
Prop. 1990/91:54
23 §
B.4 Aktier som noteras på in-
ländsk eller utländsk börs, andelar i
aktiefonder samt andra värdepapper
än aktier som omsätts marknads-
mässigt och är av det slag som anges
i 35 § 3 mom. första stycket kommu-
nalskattelagen (1928:370) tas upp till
75 procent av det noterade värdet.
B. Aktier som noteras på inländsk
eller utländsk börs, andelar i värde-
pappersfonder samt andra värde-
papper än aktier som omsätts mark-
nadsmässigt och är av det slag som
anges i 27 § 1 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt tas upp till 75
procent av det noterade värdet.
Aktier som, utan att vara börsnoterade, är föremål för marknadsmässig
omsättning med regelbundna noteringar om avslut tas upp till 30 procent av
det noterade värdet.
Finns i ett bolag skilda aktieslag av vilka ett eller flera är börsnoterade
eller föremål för sådan notering som avses i andra stycket, skall de aktier i
bolaget som inte är noterade tas upp till samma värde som de noterade ak-
tierna. Är flera aktieslag noterade, skall de icke noterade aktierna tas upp
till samma värde som de noterade aktier som har den lägsta kursen.
Senaste lydelse 1986:1198.
78
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
Om det vid värdering enligt de föregående styckena bedöms att det note-
rade värdet inte motsvarar vad som skulle kunna påräknas vid en försäljning
under normala förhållanden, får i stället priset vid en sådan försäljning läg-
gas till grund för värderingen.
Aktier som inte omfattas av be-
stämmelserna i första — tredje
styckena samt andelar i ekonomiska
föreningar och handelsbolag, tas upp
till det pris som kan påräknas vid en
försäljning under normala förhållan-
den, varvid dock följande skall iakt-
tas. I den mån uppskattningen grun-
das på värdet av tillgångar som ingår
i förvärvskälla inom inkomstslagen
jordbruksfastighet och rörelse, be-
räknas tillgångarnas värde med till-
lämpning av reglerna i F tredje
stycket; vid gåva dock under den yt-
terligare förutsättningen att de i 43 §
andra stycket angivna kraven iaktta-
gits. I den mån uppskattningen
grundas på värdet av tillgångar som
avses i första - tredje styckena,
skall värdet av dessa tillgångar anses
motsvara vad som skulle tas upp vid
en tillämpning av bestämmelserna i
första — fjärde styckena.
Aktier som inte omfattas av be-
stämmelserna i första — tredje
styckena samt andelar i ekonomiska
föreningar och handelsbolag tas upp
till det pris som kan påräknas vid en
försäljning under normala förhållan-
den, varvid dock följande skall iakt-
tas. I den mån uppskattningen grun-
das på värdet av tillgångar som ingår
i förvärvskälla inom inkomstslaget
näringsverksamhet beräknas — un-
derförutsättning att förhållandena är
sådana som avses i 22 § 3 mom.
första stycket sista meningen — till-
gångarnas värde med tillämpning av
reglerna i F tredje stycket; vid gåva
dock under den ytterligare förutsätt-
ningen att de i 43 § andra stycket an-
givna kraven iakttagits. I den mån
uppskattningen grundas på värdet
av tillgångar som avses i första —
tredje styckena, skall värdet av
dessa tillgångar anses motsvara vad
som skulle tas upp vid en tillämpning
av bestämmelserna i första — fjärde
styckena.
Värdepapper som inte omfattas av bestämmelserna i första — tredje och
femte styckena tas upp till det pris som kan påräknas vid en försäljning under
normala förhållanden.
F.5 Andel i bostadsförening eller bostadsaktiebolag tas upp till ett värde
som motsvarar medlemmens eller delägarens andel i föreningens eller bola-
gets behållna förmögenhet beräknad med utgångspunkt i det värde som
föreningens eller bolagets fastighet skall tas upp till enligt 22 § och med hän-
syn till föreningens eller bolagets övriga tillgångar och skulder enligt senaste
bokslut.
Annan lös egendom än förut nämnts uppskattas till vad den kan antas ha
betingat vid en med tillbörlig omsorg skedd försäljning, som föranletts av
boets avveckling.
Vid värderingen av förvärvskälla
som enligt kommunalskattelagen
(1928:370) ingår i inkomstslagen
jordbruksfastighet eller rörelse till-
lämpas bestämmelserna i 4§ och,
med undantag av femte stycket sista
meningen, punkt 2 av anvisningarna
till 3 och 4§§ lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt.
Vid värderingen av förvärvskälla
eller del av förvärvskälla som enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
ingår i inkomstslaget näringsverk-
samhet tillämpas - under förutsätt-
ning att förhållandena är sådana som
avses i 22 § 3 mom. första stycket sista
meningen — bestämmelserna i 4 §
och, med undantag av femte stycket
sista meningen, punkt 2 av anvis-
5 Senaste lydelse 1986:1198.
79
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
ningarna till 3 och 4§§ lagen
(1947:577) om statlig förmögenhets-
skatt. Härvid skall iakttas vad som
stadgas i 22 § 3 mom. andra — sjätte
styckena.
28 §6
Prop. 1990/91:54
Till klassi hänföras efterlevande make, sambo, barn, avkomling till
barn, make och sambo till barn och efterlevande make eller sambo till avlidet
barn. Detta gäller även om barnet eller avkomlingen till följd av adoption
förlorat sin arvsrätt efter arvlåtaren.
Som skattefritt avdrages från lott
som tillkommer den avlidnes efterle-
vande make eller sambo 200 000
kronor, från vad som tillkommer an-
nan i klass I 50 000 kronor och från
lott, som beskattas enligt klass II el-
ler klass III, 15 000 kronor. Har
barn eller avkomling till avlidet barn
vid skattskyldighetens inträde ej
fyllt 18 år, avdrages ytterligare 5 000
kronor för varje helt år eller del
därav, som då återstod till dess sagda
ålder uppnås.
Styvbarns- och fosterbarnsförhållande räknas lika med skyldskap. Med
fosterbarn avses barn, som före fyllda 16 år stadigvarande vistats i den avlid-
nes hem och därvid erhållit vård och fostran som eget barn.
Högre avdrag än enligt andra stycket får ej åtnjutas i fråga om vad som
erhålles från samme arvlåtare eller testator, även om det erhålles vid skilda
tillfällen.
Som skattefritt avdrages från lott
som tillkommer den avlidnes efterle-
vande make eller sambo 280 000
kronor, från vad som tillkommer an-
nan i klass I 70 000 kronor och från
lott, som beskattas enligt klass II el-
ler klass III, 21000 kronor. Har barn
eller avkomling till avlidet barn vid
skattskyldighetens inträde ej fyllt 18
år, avdrages ytterligare 10 000 kro-
nor för varje helt år eller del därav,
som då återstod till dess sagda ålder
uppnås.
Till k 1 a s s II hänföres annan arvinge eller testamentstagare än sådan som
avses i klass I eller III.
Till k 1 a s s III hänföras
landstingskommun, kommun eller annan menighet ävensom hushållnings-
sällskap med stadgar som fastställts av regeringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer;
stiftelse med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål;
stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;
registrerad understödsförening;
sådan sammanslutning, som, utan att hava till syfte att i sin verksamhet
tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen, huvudsakligen fullföljer
ovan angivet ändamål;
folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande samman-
slutning, som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän
samlingslokal,
där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse ej åtnjutes jäm-
likt 3 §.
För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass,
gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för
6 Senaste lydelse 1987:1206.
80
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Från skatte-
lott medgives icke avdrag enligt andra stycket.
Vad som återstår, sedan avdrag enligt andra stycket gjorts, utgör skatte-
pliktig lott. Denna skall jämnas till närmast lägre hundratal kronor. Om öre-
tal uppkommer vid beräkning av skatt, skall skatten jämkas nedåt till när-
mast hela krontal.
Skatten beräknas enligt följande skalor.
Nuvarande lydelse
Klass I
|
Skattepliktig lott, kr. |
Arvsskatt, kr. | ||||
|
- |
100 000 |
10% |
inom skiktet; | ||
|
100 000 - |
200 000 |
10 000 + |
20% |
II |
II |
|
200 000 - |
400 000 |
30 000 + |
30% | ||
|
400 000 - |
800 000 |
90 000 + |
40% |
II |
// |
|
800 000 - |
8 000 000 |
250 000 + |
50% |
II | |
|
8 000 000 - |
3 850 000 + |
60% | |||
Klass II
|
Skattepliktig lott, kr. |
Arvsskatt, kr. | ||
|
- 25 000 |
15% |
inom skiktet; | |
|
25 000 - 50 000 |
3 750 + 25 % |
• | |
|
50 000 - 100 000 |
10 000 + 35 % |
II |
II |
|
100 000 - 200 000 |
27 500 + 45 % |
II | |
|
200 000 - 2 000 000 |
72 500 + 55 % |
II |
II > |
|
2 000 000 - |
1 062 500 + 65 % | ||
|
Klass III | ||
|
Skattepliktig lott, kr. - 30 000 |
Arvsskatt, kr. 10% |
inom skiktet; |
|
30 000 - 60 000 |
3 000 + 20 % |
II II |
|
60 000 - |
9 000 + 30 % |
" II |
Föreslagen lydelse
Klass I
Skattepliktig lott, kr.
- 140 000
140 000 - 280 000
280 000 - 560 000
560 000 - 1 120 000
1 120 000 - 11 200 000
11 200 000 -
Arvsskatt, kr.
|
10 |
% | |||
|
14 |
000 |
+ |
20 |
% |
|
42 |
000 |
+ |
30 |
% |
|
126 |
000 |
+ |
40 |
% |
|
350 |
000 |
+ |
50 |
% |
|
5 390 |
000 |
+ |
60 |
% |
inom skiktet;
// H
81
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 54
Föreslagen lydelse
Klass II
Prop. 1990/91:54
|
Skattepliktig lott, kr. |
Arvsskatt, kr. | ||||
|
- |
35 000 |
15% |
inom skiktet; | ||
|
35 000 - |
70 000 |
5 250 + |
25% |
5 | |
|
70 000 - |
140 000 |
14 000 + |
35% |
II | |
|
140 000 - |
280 000 |
38 500 + |
45% |
II | |
|
280 000 - |
2 800 000 |
101 500 + |
55% | ||
|
2 800 000 - |
1 487 500 + |
65% |
II | ||
Skattepliktig lott, kr.
- 42 000
42 000 - 84 000
84 000 -
Klass III
Arvsskatt, kr.
10% inom skiktet;
4 200 + 20 % " " ;
12 600 .30 % " " .
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
39 §7
Skattefrihet åtnjutes:
a) för gåva av möbler, husgeråd och andra lösören, som äro avsedda för
gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk och vars värde för samme
mottagare under ett och samma kalenderår icke överstiger 10 000 kronor;
b) för periodiskt understöd i den mån understödet skall inräknas i gåvota-
garens skattepliktiga inkomst;
c) för vad make eller sambo vid bodelning, som förrättas av annan anled-
ning än makes eller sambos död, erhållit utöver honom enligt lag tillkom-
mande andel, i den mån värdet av vad maken eller sambon bekommit icke
överstiger värdet av hans i bodelningen ingående egendom eller, om äldre
giftermålsbalken är tillämplig, värdet av samfälld egendom, som av maken i
boet vid äktenskapets ingående eller därefter införts;
d) för annan än under a), b) och
c) omförmäld fullbordad gåva, i den
mån värdet av gåvan eller, om gåvo-
tagaren under samma kalenderår av
samme givare erhåller flera sådana
gåvor som här avses, det samman-
lagda värdet av dessa gåvor icke
överstiger 2 000 kronor.
d) för annan än under a), b) och
c) omförmäld fullbordad gåva, i den
mån värdet av gåvan eller, om gåvo-
tagaren under samma kalenderår av
samme givare erhåller flera sådana
gåvor som här avses, det samman-
lagda värdet av dessa gåvor icke
överstiger 10 000 kronor.
43 §8
Vid beskattning av gåva gäller i tillämpliga delar, förutom ovan särskilt
angivna bestämmelser i 6 — 9, 12, 19, 21 och 30 §§, vad i fråga om arvsskatt
vidare är stadgat i 4§ tredje stycket, 13§ 2 mom., 14 och 20§§, 22§ med
undantag av 3 mom., 23 § med undantag av F tredje stycket, 24 — 27 §§, 28 §
med undantag av andra och fjärde styckena samt 32 §. Därvid skall hänvis-
7 Senaste lydelse 1987:1206.
! Senaste lydelse 1988:1516.
82
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ningen i 32 § f) till 19 § i stället gälla 41 § samt 28 § första och tredje styckena
tillämpas som om gåvan utgjorde arv efter givaren.
Prop. 1990/91:54
Har gåva lämnats utan förbehåll
till förmån för givaren eller annan
och avser gåvan all givarens rätt till
förvärvskälla enligt kommunalskat-
telagen (1928:370) i jordbruk med
binäringar, skogsbruk eller rörelse,
som han äger direkt eller genom ju-
ridisk person, skall, utöver bestäm-
melserna i första stycket, även 22 §
3 mom. och 23 § F tredje stycket till-
lämpas när gåvoskatten bestäms.
Vad nu har sagts om förvärvskälla
gäller även egendom som enligt de
bestämmelser som anges i 22 §
3 mom. skall anses som en särskild
förvärvskälla inom inkomstslaget
rörelse. Har gåvotagaren inom fem
år efter det att skattskyldighet för
gåvan inträtt genom köp, byte eller
något därmed jämförligt fång eller
genom gåva eller bodelning av an-
nan anledning än makes död avhänt
sig egendomen eller väsentlig del
därav, skall ny gåva anses föreligga
med det värde varmed den ur-
sprungliga gåvan nedsatts.
Har gava lämnats utan förbehåll
till förmån för givaren eller annan
och avser gåvan förvärvskälla eller
del av förvärvskälla inom inkomst-
slaget näringsverksamhet enligt
kommunalskattelagen (1928:370)
som han äger direkt eller genom ju-
ridisk person, skall, utöver bestäm-
melserna i första stycket - under
förutsättning att förhållandena är så-
dana som avses i 22 § 3 mom. första
stycket sista meningen - även 22 §
3 mom. och 23 § F tredje stycket till-
lämpas när gåvoskatten bestäms.
Vad nu har sagts gäller endast om gå-
van avser all givarens rätt till för-
värvskälla eller del av förvärvskälla
inom inkomstslaget näringsverksam-
het som enligt 18 § kommunalskatte-
lagen jämte anvisningar till 18 §
nämnda lag i dess lydelse intill den 1
juli 1990 skulle utgjort en egen för-
värvskälla inom inkomstslaget jord-
bruksfastighet eller rörelse eller så-
dan egendom som enligt punkt 2
sjunde och åttonde styckena av anvis-
ningarna till 3 och 4 §§ lagen om stat-
lig förmögenhetsskatt (1947:577)
skall anses som en särskild förvärvs-
källa inom inkomstslaget rörelse.
Har gåvotagaren inom fem år efter
det att skattskyldighet för gåvan in-
trätt genom köp, byte eller något
därmed jämförligt fång eller genom
gåva eller bodelning av annan anled-
ning än makes död avhänt sig egen-
domen eller väsentlig del därav,
skall ny gåva anses föreligga med det
värde varmed den ursprungliga gå-
van nedsatts.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas i de fall skattskyl-
dighet inträder efter utgången av år 1990.
83
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen samt 1—3 och 7 §§, punkterna
1 och 2 av anvisningarna till 1 §, anvisningarna till 2§ och anvisningarna till
3 § lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Har fysisk person eller dödsbo un-
der visst beskattningsår åtnjutit in-
komst, som hänför sig till minst två
beskattningsår, (ackumulerad
inkomst), skall under de förut-
sättningar, som anges i denna lag,
statlig inkomstskatt på denna in-
komst beräknas enligt följande. In-
komsten antas ha åtnjutits med lika
belopp under de år, dock högst tio,
till vilka den hänför sig. Skatten på
ettvart av dessa belopp utgörs av den
skatt som skulle ha utgått för belop-
pet om det lagts till den genomsnitt-
liga beskattningsbara inkomsten och
det genomsnittliga underlaget för till-
läggsbelopp för de tre senaste taxe-
ringsåren eller, om inkomsten hänför
sig bara till två år, de två senaste taxe-
ringsåren och därvid det tillagda be-
loppet utgjort den högst beskattade
delen. Vid genomsnittsberäkningen
bortses från den ackumulerade in-
komsten. Skatten beräknas enligt de
skatteskalor som gäller för det taxe-
ringsår då den ackumulerade in-
komsten tas upp till beskattning.
Har fysisk person eller dödsbo un-
der visst beskattningsår haft inkomst
av tjänst eller sådan inkomst av nä-
ringsverksamhet som avses i 3 §, och
hänför sig inkomsten till minst två
beskattningsår (ackumulerad
inkomst), skall under de förut-
sättningar som anges i denna lag,
statlig inkomstskatt på denna in-
komst beräknas enligt följande.
Inkomsten antas ha åtnjutits med
lika belopp under de år, dock högst
tio, till vilka den hänför sig. Skatten
på ettvart av dessa belopp utgörs av
den skatt som skulle ha utgått för be-
loppet om det lagts till den genom-
snittliga beskattningsbara förvärvs-
inkomsten för taxeringsåret och så
många av de närmast föregående tax-
eringsåren som är ifråga, efter juste-
ring med ett belopp motsvarande
skiktgränsens förändring mellan
1. taxeringsåret och närmast före-
gående taxeringsår om den ackumu-
lerade inkomsten hänför sig till tre el-
ler fyra beskattningsår,
2. taxeringsåret och andra taxe-
ringsåret före taxeringsåret om den
ackumulerade inkomsten hänför sig
till fem eller sex beskattningsår,
3. taxeringsåret och tredje taxe-
ringsåret före taxeringsåret om den
ackumulerade inkomsten hänför sig
till sju eller åtta beskattningsår eller
4. taxeringsåret och fjärde taxe-
ringsåret före taxeringsåret om den
ackumulerade inkomsten hänför sig
till nio eller tio beskattningsår.
'Senaste lydelse 1984:1062.
84
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
Hänför sig inte hela den ackumule-
rade inkomsten till tid före taxerings-
året, skall — på sätt följer av punkt 2
av anvisningarna -hänsyn tas härtill
vid bedömningen i vad mån justering
för skiktgränsens förändring skall
göras.
Vid genomsnittsberäkningen
bortses från den ackumulerade in-
komsten. Skatten beräknas enligt
den skatteskala som gäller för det
taxeringsår då den ackumulerade in-
komsten tas upp till beskattning.
Kan tillförlitlig utredning inte förebringas om det antal år, vartill ackumu-
lerad inkomst hänför sig, skall skatteberäkningen ske, om inte särskilda om-
ständigheter föranleder annat, som om inkomsten hänfört sig till tre år.
Föreligger förutsättningar för såväl skatteberäkning enligt denna lag som
nedsättning av skatt enligt lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall tillämpas den av lagarna som leder till lägst skatt.
(Se vidare anvisningarna.)
2§2
Till grund för skatteberäkning en-
ligt 1 § skall ligga den ackumulerade
inkomsten minskad med avdrags-
gilla kostnader för dess förvärvande
(nettobeloppet av den acku-
mulerade inkomsten) eller, om
den skattskyldiges sammanlagda till
statlig inkomstskatt beskattnings-
bara inkomst respektive underlag för
tilläggsbelopp är lägre, denna in-
komst respektive detta underlag.
Skatteberäkning enligt 1 § får ske
endast under förutsättning att den in-
komst, som skall ligga till grund för
skatteberäkningen, uppgår till minst
15000 kronor och dessutom utgör
minst en femtedel av den skattskyldi-
ges till statlig inkomstskatt taxerade
inkomst.
(Se vidare anvisningarna.)
Till grund för skatteberäkning en-
ligt 1 § skall ligga den ackumulerade
inkomsten minskad med avdrags-
gilla kostnader för dess förvärvande
(nettobeloppet av den acku-
mulerade inkomsten) eller, om
den skattskyldiges sammanlagda till
statlig inkomstskatt beskattnings-
bara förvärvsinkomst är lägre,
denna inkomst.
Som förutsättning för skatteberäk-
ning enligt 1 § gäller att den inkomst
som skall ligga till grund för skatte-
beräkningen, uppgår till minst
50 000 kronor samt att den beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten, inklu-
sive den ackumulerade inkomsten,
överstiger skiktgränsen enligt 10 §
andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt med minst
samma belopp.
(Se vidare anvisningarna.)
2Senaste lydelse 1983:445.
85
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
1 mom.3 Vadj denna lag sägs gäl-
ler, med den begränsning som följer
av vad nedan i 2 — 5 mom. stadgas,
beträffande all ackumulerad in-
komst.
2 mom.4 / fråga om inkomst av
jordbruksfastighet skola lagens
bestämmelser gälla endast följande
intäkter, nämligen:
1) intäkt genom ersättning för
skada å växande skog på grund av
brand eller annan därmed jämförlig
av den skattskyldiges åtgöranden
oberoende anledning samt intäkt ge-
nom avyttring av skog och skogspro-
dukter, om avverkningen framtving-
ats av brand, stormfällning, torka,
insektsskador eller dylikt eller av vat-
tenuppdämning eller framdragande
av kraftledning, allt under förutsätt-
ning att intäkten icke föranlett avdrag
för insättning å skogskonto;
2) intäkt i form av engångsersätt-
ning vid upplåtelse eller upphörande
av nyttjanderätt eller servitutsrätt och
vid överlåtelse av nyttjanderätt, in-
täkt i form av ersättning som utgår
vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jor-
dabalken samt intäkt för jordägare
avseende värde av förbättring som
nyttjanderättshavare bekostat;
3) intäkt i form av försäkringser-
sättning eller annan ersättning för
skada på byggnader eller markan-
läggningar, som har förstörts eller
skadats genom brand eller annan
olyckshändelse, eller intäkt, som har
uppkommit genom att egendom har
tagits i anspråk genom expropriation
eller liknande förfarande eller eljest
har avyttrats under sådana förhållan-
den att sådan tvångsförsäljning måste
anses föreligga, allt under förutsätt-
ning att intäkten inte har föranlett av-
drag för insättning på skogskonto el-
ler för avsättning till eldsvådefond;
4) intäkt i form av skadestånd eller
annan ersättning avseende inkomst-
bortfall till följd av skador och in-
3Senaste lydelse 1981:297.
4Se naste lydelse 1981:297.
86
Nuvarande lydelse
trång å fastigheten, som föranletts av
industriell eller därmed jämförlig
verksamhet;
5) intäkt vid avyttring av djur i
samband med upphörande av djur-
skötsel;
6) intäkt vid avyttring i samband
med upphörande av jordbruksdrift
av för stadigvarande bruk i jord-
bruksfastigheten avsedda maskiner
eller andra inventarier, vilka icke vid
beräkning av värdeminskningsav-
drag äro att hänföra till byggnad,
ävensom av varor och produkter i
jordbruksfastigheten; samt
7) intäkt, som har uppkommit ge-
nom att eldsvädefond har återförts
till beskattning på grund av att jord-
bruksdriften har upphört eller — så-
vitt avser eldsvädefond för lagertill-
gångar — på grund av att djursköt-
seln har upphört, dock att särskilt till-
lägg på det återförda beloppet inte
skall anses utgöra sådan inkomst.
3 mom.5 Ifråga om inkomst av an-
nan fastighet skall lagens bestämmel-
ser endast gälla följande intäkter,
nämligen:
1) intäkt i form av försäkringser-
sättning eller annan ersättning för
skada på byggnader eller markan-
läggningar, som har förstörts eller
skadats genom brand eller annan
olyckshändelse, under förutsättning
att intäkten inte har föranlett avdrag
för avsättning till eldsvädefond;
2) intäkt — i samband med avytt-
ring av fastighet — genom avyttring
av maskiner och andra för stadigva-
rande bruk avsedda inventarier, vilka
i avskrivningshänseende inte hänförs
till byggnad; samt
3) intäkt, som har uppkommit ge-
nom att eldsvädefond har återförts
till beskattning på grund av att hela
eller den huvudsakliga delen av för-
värvskällan har avvecklats, dock att
särskilt tillägg på det återförda belop-
pet inte skall anses utgöra sådan in-
komst.
4 mom.6 I fråga om inkomst av
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
I fråga om inkomst av nä rings-
5Senaste lydelse 1981:297.
6Senaste lydelse 1982:6.
87
Nuvarande lydelse
rörelse skall lagens bestämmelser
gälla endast följande intäkter, näm-
ligen:
1) intäkt genom vetenskaplig, lit-
terär, konstnärlig eller därmed jäm-
förlig verksamhet, under förutsätt-
ning att intäkten inte föranlett upp-
skov med beskattning enligt lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto
eller enligt lagen (1982:2) om uppfin-
nar konto;
2) intäkt vid överlåtelse av hyres-
rätt samt av varumärke, firmanamn
och andra liknande rättigheter av
goodwills natur;
Föreslagen lydelse
verksamhet skall lagens bestäm-
melser gälla endast följande intäk-
ter, nämligen:
1. intäkt genom vetenskaplig, lit-
terär, konstnärlig eller därmed jäm-
förlig verksamhet;
Prop. 1990/91:54
3) intäkt i form av engångsersätt-
ning, som har erhållits på grund av
avbrottsförsäkring eller som skade-
stånd eller dylikt för inkomstbortfall
i rörelsen till följd av expropriation,
rekvisition eller annat liknande för-
farande eller intäkt i form av försäk-
2. intäkt vid överlåtelse av hyres-
rätt samt av varumärke, firmanamn
och andra liknande rättigheter av
goodwills natur;
3. intäkt — i samband med att en
näringsfastighet avyttras eller över-
går till privatbostadsfastighet — av-
seende återförda avdrag för värde-
minskning m.m. och utgifter för
värdehöjande reparationer och un-
derhåll enligt bestämmelserna i
punkt5 första stycket av anvisning-
arna till 22 § kommunalskattelagen
(1928:370);
4. intäkt — i samband med att en
bostadsrätt eller en aktie eller andel
som avses i 26 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, i
fall då den därtill hörande lägenheten
inte är privatbostad, avyttras eller
övergår till privatbostad — avseende
återförda avdrag för utgifter för vär-
dehöjande reparationer och under-
håll enligt bestämmelserna i punkt 5
andra stycket av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen;
5. intäkt i form av engångsersätt-
ning vid upplåtelse eller upphörande
av nyttjanderätt eller servitutsrätt och
vid överlåtelse av nyttjanderätt, in-
täkt i form av ersättning som utgår
vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jor-
dabalken samt intäkt för fastighets-
ägare avseende värde av förbättring
som nyttjanderättshavare bekostat;
6. intäkt i form av försäkringser-
sättning, skadestånd eller dylikt för
inkomstbortfall eller ersättning för
att egendom tagits i anspråk genom
expropriation eller under sådana
förhållanden att tvångsförsäljning
måste anses föreligga;
88
Nuvarande lydelse
ringsersättning eller annan ersätt-
ning för skada på byggnader eller
markanläggningar, som har förstörts
eller skadats genom brand eller an-
nan olyckshändelse, allt under förut-
sättning att intäkten inte har föranlett
avdrag för avsättning till eldsvåde-
fond;
4) intäkt i form av engångsersätt-
ning vid avyttring av patenträtt eller
liknande rättighet samt vid avyttring
eller avlösning av rätt till royalty, allt
under förutsättning att avyttringen
eller avlösningen skett i samband
med överlåtelse, upplåtelse eller
nedläggande av rörelse;
5) intäkt vid avyttring, i samband
med överlåtelse, upplåtelse eller
nedläggande av rörelse, av för sta-
digvarande bruk i rörelsen avsedda
maskiner eller andra inventarier,
vilka icke vid beräkning av värde-
minskningsavdrag hänföras till bygg-
nad, samt av andra varor och pro-
dukter i rörelsen än ovan vid 4) av-
ses; samt
6) intäkt, som har uppkommit ge-
nom att eldsvädefond, särskild inve-
steringsfond för avyttrat fartyg eller
särskild nyanskaffningsfond har
återförts till beskattning på grund av
att rörelsen har överlåtits eller ned-
Föreslagen lydelse prOp. 1990/91:54
7. intäkt i form av försäkringser-
sättning eller annan ersättning för
skada på byggnader eller markan-
läggningar, som har förstörts eller
skadats genom brand eller annan
olyckshändelse;
8. intäkt i form av skadestånd eller
annan ersättning avseende inkomst-
bortfall till följd av skador och in-
trång pä fastighet, som föranletts av
industriell eller därmed jämförlig
verksamhet;
9. intäkt genom ersättning för
skada på växande skog på grund av
brand eller annan därmed jämförlig
anledning som är oberoende av den
skattskyldiges åtgöranden samt in-
täkt genom avyttring av skog och
skogsprodukter, om avverkningen
framtvingats av brand, stormfäll-
ning, torka, insektsskador eller lik-
nande eller av vattenuppdämning el-
ler framdragande av kraftledning;
10. intäkt i form av engångsersätt-
ning vid avyttring av patenträtt eller
liknande rättighet samt vid avyttring
eller avlösning av rätt till royalty, allt
under förutsättning att avyttringen
eller avlösningen skett i samband
med överlåtelse, upplåtelse eller
nedläggande av näringsverksamhet;
11. intäkt vid avyttring, i samband
med överlåtelse, upplåtelse eller
nedläggande av näringsverksamhet,
av maskiner och andra för stadigva-
rande bruk i verksamheten avsedda
inventarier;
12. intäkt vid avyttring av djur i
jordbruk och renskötsel i samband
med upphörande av djurskötsel
samt;
13. intäkt som har uppkommit ge-
nom att ersättningsfond har återförts
till beskattning på grund av att nä-
ringsverksamheten har överlåtits el-
ler nedlagts, dock att särskilt tillägg
på det återförda beloppet inte skall
89
Nuvarande lydelse
lagts, dock att särskilt tillägg eller
ränta på det återförda beloppet inte
skall anses utgöra sådan inkomst.
Vad i denna lag stadgas om överlå-
telse, upplåtelse eller nedläggande
av rörelse skall äga motsvarande till-
lämpning beträffande rörelsefilial
och rörelsegren.
5 Mom.' I fråga om inkomst av
tillfällig förvärvsverksamhet
gäller lagens bestämmelser, såvitt av-
ser realisationsvinst, vinst vid avytt-
ring av fastighet samt vinst vid avytt-
ring av aktie eller andel i bolag vars
aktier eller andelar vid tiden för av-
yttringen till huvudsaklig del ägdes
eller på därmed jämförligt sätt inne-
hades - direkt eller genom förmed-
ling av juridisk person — av en fysisk
person eller ett fåtal fysiska personer
och förvärvats tidigare än tvä år före
avyttringen.
Föreslagen lydelse
anses utgöra sådan inkomst.
Vad i denna lag sägs om överlå-
telse, upplåtelse eller nedläggande
av näringsverksamhet skall gälla
även beträffande en av flera verk-
samheter i en förvärvskälla.
Prop. 1990/91:54
Ändras den beskattningsbara in-
komsten eller det underlag för till-
läggsbelopp varpå skatten har be-
räknats skall skattemyndigheten be-
sluta om den ändring av skattebe-
räkningen som föranleds härav.
§8
Ändras den beskattningsbara för-
värvsinkomsten varpå skatten har
beräknats skall skattemyndigheten
besluta om den ändring av skattebe-
räkningen som föranleds härav.
Anvisningar
till 1 §
l.9 Inkomst skall enligt denna lag anses hänförlig till visst beskattningsår,
om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma i
någon form lämnats under ifrågavarande år.
För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra
ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig till
minst två beskattningsår.
Engångsbelopp, som uppbäres så-
som ersättning för årlig pension,
skall i allmänhet anses hänföra sig
till tio år. Engångsbelopp, som be-
skattas med tillämpning av bestäm-
melserna i punkt 1 fjärde stycket av
anvisningarna till 19 §
kommunalskattelagen(1928:370),
skall icke anses såsom ackumulerad
inkomst.
Engångsbelopp, som erhållits så-
som ersättning för årlig pension,
skall i allmänhet anses hänföra sig
till tio år. Engångsbelopp, som be-
skattas med tillämpning av bestäm-
melserna i punkt 1 fjärde stycket av
anvisningarna till 19 § kommunal-
skattelagen (1928:370) eller intäkt
som beskattas med tillämpning av
punkt 14 av anvisningarna till 32 §
7Senaste lydelse 1981:297.
8Senaste lydelse 1990:343.
9Senaste lydelse 1983:314.
90
Föreslagen lydelse
nämnda lag, skall inte anses såsom
ackumulerad inkomst.
Ackumulerad inkomst, som avses i
3§ 5 mom., skall anses hänföra sig
till det antal år den skattskyldige in-
nehaft den avyttrade egendomen.
Realisationsvinst vid avyttring av fas-
tighet får dock inte fördelas på mer
än fyra år i andra fall än dä vinsten
har uppkommit vid sådan avyttring
som avses i 2§ lagen (1978:970) om
uppskov med beskattning av realisa-
tionsvinst eller då vinsten till mer än
hälften utgörs av återvunna avdrag
för värdeminskning av den avyttrade
fastigheten.
Intäkt av skogsbruk skall anses hänförlig till det antal år som motsvarar
förhållandet mellan intäkten, minskad med vederbörliga avdrag, och värdet
Nuvarande lydelse
Prop. 1990/91:54
av ett års skogstillväxt å fastigheten.
Ackumulerad inkomst, som avses i
3§2mom. vid 5)- 7) samt i 3§
4mom. vid 2), 5) och 6), skall anses
hänföra sig till det antal år den skatt-
skyldige bedrivit jordbruket eller rö-
relsen. Ackumulerad inkomst, som
avses i 3 § 3 mom. vid 2) och 3), skall
anses hänföra sig till det antal år den
skattskyldige innehaft fastigheten.
Har skattskyldig åtnjutit ackumule-
rad inkomst som nu sagts i egenskap
av delägare i handels- eller komman-
ditbolag, skall inkomsten anses hän-
förlig till den tid han varit delägare i
bolaget. Inkomsten skall dock anses
hänförlig till kortare tid än den skatt-
skyldige bedrivit jordbruket eller rö-
relsen eller innehaft fastigheten eller
varit delägare i bolaget, därest han så
yrkar och företer utredning om det
antal år vartill inkomsten hänför sig,
eller om det eljest framstår såsom
uppenbart att inkomsten hänför sig
till kortare tid.
Har jordbruk eller rörelse, som be-
drivits av den ena av två makar, över-
tagits av den andra maken, skall
denne, om han så yrkar, anses hava
bedrivit jordbruket eller rörelsen
jämväl under den förstnämnda ma-
kens innehav av förvärvskällan, un-
der förutsättning att makarna då
voro taxerade med tillämpning av
11 § lmom. lagen om statlig in-
Har näringsverksamhet eller andel
i handels- eller kommanditbolag i
samband med makes död övertagits
av den andra maken som ensam
dödsbodelägare skall efterlevande
make, om denne så yrkar, anses ha
bedrivit näringsverksamheten eller
innehaft andelen även under den
förstnämnda makens innehav av för-
värvskällan, under förutsättning att
91
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
komstskatt eller, därest andra ma-
ken haft inkomst, skulle hava taxe-
rats med tillämpning av nämnda be-
stämmelse. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning när andel i
handels- eller kommanditbolag, som
ägts av den ena av två makar, överta-
gits av den andra maken samt när
jordbruk, rörelse eller andel i bolag
i samband med den ena makens död
övertagits av den andra maken, och
denne var ensam dödsbodelägare.
Inkomst, som enligt tredje stycket av
anvisningarna till 52 § kommunal-
skattelagen (1928:370) taxeras hos
make, skall icke till någon del anses
utgöra ackumulerad inkomst.
Vad i nästföregående stycke stad-
gas om makar skall i tillämpliga de-
lar gälla även andra skattskyldiga,
vilka taxeras med tillämpning av där
angivna bestämmelse.
makarna då taxerades med tillämp-
ning av 11 § 1 mom. lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt eller, om
andra maken haft inkomst, skulle ha
taxerats med tillämpning av nämnda
bestämmelse.
Vad i föregående stycke sägs om
makar skall i tillämpliga delar gälla
även andra skattskyldiga, vilka taxe-
ras med tillämpning av där angivna
bestämmelse.
Vid skatteberäkning enligt 1 § skall den avlidne och dödsboet anses som
en och samma skattskyldig.
2.10 Till ledning för skatteberäk-
ningen ges följande exempel:
En ensamstående skattskyldig
uppbär under år 1985 en ackumule-
rad inkomst på 84000 kronor. Ut-
redning förebringas om att inkoms-
ten hänför sig till sju år, vilket inne-
bär att årsbeloppen blir 12 000 kro-
nor.
Vid 1984, 1985 och 1986 års taxe-
ringar antas den beskattningsbara
inkomsten ha bestämts till 90000
kronor, 120000 kronor respektive
150000 kronor. Underlaget för till-
läggsbelopp har för motsvarande år
bestämts till 145 000 kronor, 165 000
kronor respektive 200000 kronor. I
den beskattningsbara inkomsten och
underlaget för tilläggsbelopp vid
1986 års taxering ingår ovan angivna
84000 kronor; beloppet skall undan-
tas vid genomsnittsberäkningen.
Den genomsnittliga beskattnings-
bara inkomsten respektive det ge-
nomsnittliga underlaget för tilläggs-
belopp blir då 92 000 kronor respek-
2. Till ledning för skatteberäk-
ningen ges följande exempel:
A. En skattskyldig uppbär under
år 1998 en ackumulerad inkomst på
500000 kronor. Hans utredning vi-
sar att inkomsten hänför sig till fem
år, vilket innebär att årsbeloppen
blir 100 000 kronor.
Vid 1995 — 1999 års taxeringar an-
tas den beskattningsbara förvärvsin-
komsten ha bestämts till 150 000
kronor, 160 000 kronor, 170 000 kro-
nor, 180 000 kronor respektive
690 000 kronor. I den beskattnings-
bara förvärvsinkomsten vid 1999 års
taxering ingår ovan angivna 500 000
kronor; beloppet skall undantas vid
genomsnittsberäkningen.
Den genomsnittliga beskattnings-
bara förvärvsinkomsten blir då
170000 kronor. Eftersom den acku-
mulerade inkomsten hänför sig till
10Senaste lydelse 1986:511.
92
Nuvarande lydelse
tive 142000 kronor. Grundbelopp
skall således beräknas i skiktet 92 000
— 104000 kronor och tilläggsbelopp
i skiktet 142000 — 154000 kronor.
Med tillämpning av skatteskalorna
för taxeringsåret 1986 blir grundbe-
loppet 2 400 kronor och tilläggsbe-
loppet 890 kronor. Dessa belopp
skall sedan multipliceras med sju.
Grundbeloppet pä den ackumule-
rade inkomsten blir då 16 800 kronor
och tilläggsbeloppet blir 6230 kro-
nor.
Vid 1986 års taxering utgör i övrigt
den beskattningsbara inkomsten
66 000 kronor och underlaget för till-
läggs belopp 116000 kronor.
Föreslagen lydelse
fem beskattningsår, varav inget avser
tid efter beskattningsåret, skall den
genomsnittligt beskattningsbara för-
värvsinkomsten justeras med ett be-
lopp motsvarande skiktgränsens för-
ändring mellan taxeringsåret och
•andra taxeringsåret före taxerings-
året. Skiktgränsen antas vid 1999 års
taxering vara 239000 kronor och vid
1997 års taxering 217 000 kronor.
Den genomsnittliga beskattningsbara
förvärvsinkomsten skall därför juste-
ras med 22 000 kronor.
Till den justerade genomsnittliga
beskattningsbara förvärvsinkoms-
ten om 192000 kronor skall läggas
årsbeloppet 100 000 kronor. Skatten
kan härefter beräknas på ett underlag
om 292 000 kronor. Med tillämpning
av skatteskalanför taxeringsåret 1999
blir den statliga inkomstskatten 20
procent av skillnaden mellan 292 000
kronor och skiktgränsen 239 000 kro-
nor, dvs. 10 600 kronor. Detta be-
lopp skall sedan multipliceras med
fem varefter skatten på den ackumu-
lerade inkomsten blir 53 000 kronor.
Om exemplet ändras så att den
ackumulerade inkomsten i sin helhet
hänför sig till beskattningsåret och tid
efter beskattningsåret skall ingen ju-
stering för skiktgränsförändring gö-
ras. Underlaget för skatteberäk-
ningen blir i stället för 292 000 kro-
nor 270000 kronor och skatten (5 x
6 200 =) 31 000 kronor.
B. En annan skattskyldig uppbär
under år 1998 en ackumulerad in-
komst om 350 000 kr. Hans utredning
visar att inkomsten hänför sig till
åren 1994—2000, dvs. fem år före
och två år efter taxeringsårets ingång.
Skatten på den ackumulerade in-
komsten skall — oavsett vilka för-
flutna eller kommande år inkomsten
hänför sig till - beräknas med ut-
gångspunkt från de beskattningsbara
förvärvsinkomsterna för taxerings-
året och de närmast föregående taxe-
ringsåren. Vid justering för skikt-
gränsens förändring skall dock hän-
syn tas till att hela inkomsten inte
hänför sig till tid före taxeringsåret.
Prop. 1990/91:54
93
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Eftersom inkomsten inte hänför sig
till fler än tio år skall den ackumule-
rade inkomsten anses belöpa på sä
många förflutna år som överstiger
antalet kommande är. Inkomsten
skall därför endast anses hänförlig
till (5-2=) tre gångna år. Justering
skall således ske med ett belopp mot-
svarande skiktgränsens förändring
mellan taxeringsåret och året före
taxeringsåret.
Den genomsnittliga beskattnings-
bara förvärvsinkomsten, beräknad
på grundval av de beskattningsbara
förvärvsinkomsterna vid 1993—1999
års taxeringar, antas uppgå till
200 000 kronor. Skiktgränsen antas
vid 1999 års taxering vara 239 000
kronor och vid 1998 års taxering
228 000 kronor.
Till den justerade genomsnittliga
beskattningsbara förvärvsinkoms-
ten om 211000 kr skall läggas årsbe-
loppet 50 000 kronor. Skatten kan
härefter beräknas till 20 procent av
skillnaden mellan 261 000 kronor
och skiktgränsen 239000 kronor,
dvs. 4 400 kronor. Detta belopp skall
sedan multipliceras med sju varefter
skatten på den ackumulerade in-
komsten blir 30 800 kronor.
C. En tredje skattskyldig uppbär
år 1998 en ackumulerad inkomst om
800 000 kronor. Hans utredning visar
att inkomsten hänför sig till år
1981-2005, dvs. arton år före och
sju år efter taxeringsårets ingång.
Den genomsnittliga beskattnings-
bara förvärvsinkomsten, beräknad
pä grundval av de beskattningsbara
förvärvsinkomsterna vid 1990—1999
års taxeringar, antas uppgå till
170 000 kronor. Vid justering för
skiktgränsens förändring skall dock
hänsyn tas till att hela inkomsten inte
hänför sig till tid före taxeringsåret.
Eftersom inkomsten hänför sig till
fler än tio år skall proportionering
ske över en tioårsperiod varefter in-
komsten anses belöpa på så många
förflutna år som överstiger antal
kommande år. Skillnaden avrundas
till närmaste antal år. Skiktgränsen
Prop. 1990/91:54
94
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
skall därför justeras som om det vore
fråga om fyra gångna år
|
1118 \ |
l 7 |
|
— x 10] | |
|
K 25 ) |
25 |
'Skiktgränsen antas vid 1999 års
taxering vara 239000 kronor och vid
1997 års taxering 217 000 kronor.
Till den justerade genomsnittliga
beskattningsbara förvärvsinkoms-
ten om 192000 kronor skall läggas
årsbeloppet 80 000 kronor. Skatten
kan härefter beräknas till 20 procent
av skillnaden mellan 272 000 kronor
och skiktgränsen 239000 kronor,
dvs. 6 600 kronor. Detta belopp skall
sedan multipliceras med tio varefter
skatten på den ackumulerade in-
komsten blir 66 000 kronor.
Den genomsnittliga beskattnings-
bara inkomsten och det genomsnitt-
liga underlaget för tilläggsbelopp,
liksom den del av den ackumulerade
inkomsten som hänförs till varje år,
skall avrundas nedåt till helt hundra-
tal kronor.
Beskattningsbar inkomst och un-
derlag för tilläggsbelopp skall tas
upp till 0 kronor för sådant taxe-
ringsår; då taxering ej åsatts på
grund av att den skattskyldige änd-
rat räkenskapsår eller inte varit bo-
satt här i riket.
Beskattningsbar förvärvsinkomst
skall tas upp till 0 kronor för sådant
taxeringsår, då taxering inte åsatts på
grund av att den skattskyldige änd-
rat räkenskapsår eller inte varit bo-
satt här i riket.
Har skattskyldig under ett taxeringsår pa grund av omläggning av räken-
skapsår åsatts taxeringar för två beskattningsår, skall vid fördelning av den
ackumulerade inkomsten så anses som om de båda taxeringarna hänföra sig
till skilda taxeringsår.
Om skatteberäkning enligt 1 § pa-
kallas för ackumulerad inkomst i
viss förvärvskälla, skall skatteberäk-
ningen omfatta all ackumulerad in-
komst, som uppkommit i förvärvs-
källan. Däremot äger skattskyldig
från skatteberäkningen undantaga
ackumulerad inkomst i annan för-
värvskälla.
Om en skattskyldig under ett och
samma beskattningsår kommer i åt-
njutande av flera intäkter, vilka var
för sig är att anse såsom ackumule-
rade inkomster och vilka hänför sig
Om skatteberäkning enligt 1 § pa-
kallas för ackumulerad inkomst i
viss förvärvskälla, skall skatteberäk-
ningen omfatta all ackumulerad in-
komst som uppkommit i förvärvs-
källan. Däremot får skattskyldig
från skatteberäkningen undanta
ackumulerad inkomst i annan för-
värvskälla.
Om en skattskyldig under ett och
samma beskattningsår kommer i åt-
njutande av flera intäkter, vilka var
för sig är att anse såsom ackumule-
rade inkomster och vilka hänför sig
95
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
till olika antal år, skall intäkterna
fördelas oberoende av varandra på
de år, till vilka de hänför sig, dock
minst tre är. Skatteberäkningen skall
ske på grundval av ett gemensamt
årsbelopp.
till olika antal år, skall intäkterna
fördelas oberoende av varandra på
de år, till vilka de hänför sig. Skatte-
beräkningen skall ske i sådan ord-
ning att skatten först beräknas för
den intäkt som hänför sig till tio eller
fler är och sist för den intäkt som
hänför sig till minst antal år. Vid be-
räkning av skatten för varje intäkt
skall till den genomsnittliga beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten läggas
ett belopp motsvarande årsbeloppet
av de tidigare fördelade ackumule-
rade intäkterna. Vad nu sagts gäller
även beträffande intäkt som hänför
sig till tid efter taxeringsårets ingång.
till 2§n
Vid beräkning av nettobeloppet
av ackumulerad inkomst skall intäkt
av skogsbruk i förekommande fall
minskas med till intäkten hänförligt
avdrag enligt punkt 7 av anvisning-
arna till 22 § kommunalskattelagen,
i den mån sådant avdrag medgetts
vid inkomsttaxeringen.
I fråga om intäkt genom avyttring
av tillgång, vilken kan vara föremål
för värdeminskningsavdrag, skall så-
som nettobeloppet av ackumulerad
inkomst i regel anses köpeskillingen
efter avdrag för tillgångens i beskatt-
ningsavseende oavskrivna värde.
Motsvarande skall gälla vid avyttring
av sådan patenträtt eller liknande
rättighet, som är att anse såsom vara
i rörelse.
Såsom nettobeloppet av ackumule-
rad inkomst genom avyttring av
andra varor eller produkter i rörelse
än i nästföregående stycke sista
punkten sägs skall anses dold reserv i
lagertillgångarna vid beskattnings-
årets ingång. Den dolda reserven
skall i regel beräknas till skillnaden
mellan, å ena sidan, det lägsta av till-
gångarnas anskaffningsvärde och
återanskaffningsvärde efter avdrag i
förekommande fall för inkurans
samt, å andra sidan, deras bokförda
värde vid nämnda tidpunkt. Vid av-
Vid beräkning av nettobeloppet
av ackumulerad inkomst skall intäkt
av skogsbruk i förekommande fall
minskas med till intäkten hänförligt
avdrag enligt punkt 9 av anvisning-
arna till 23 § kommunalskattelagen
{1928:370), i den mån sådant avdrag
medgetts vid inkomsttaxeringen.
I fråga om intäkt genom avyttring
av tillgång vilken kan vara föremål
för värdeminskningsavdrag, skall så-
som nettobeloppet av ackumulerad
inkomst i regel anses köpeskillingen
efter avdrag för tillgångens i beskatt-
ningsavseende oavskrivna värde.
‘■Senaste lydelse 1981:297.
96
Nuvarande lydelse
veckling av byggnadsrörelse, tomt-
styckningsrörelse eller annan rörelse
avseende yrkesmässig handel med
fastigheter ävensom penningrörelse
skall dock såsom dold reserv i regel
anses skillnaden mellan tillgångarnas
verkliga värde vid beskattningsårets
ingång och deras bokförda värde vid
samma tidpunkt.
Såsom nettobeloppet av ackumu-
lerad inkomst genom avyttring av
varor (inklusive djur) och produkter
i jordbruksfastighet skall anses dold
reserv i tillgångarna vid beskattnings-
årets ingång. Den dolda reserven
skall i regel beräknas till skillnaden
mellan tillgångarnas verkliga värde
och deras bokförda värde vid
nämnda tidpunkt.
Har den i räkenskaperna gjorda
värdesättningen å lagret frångåtts vid
inkomsttaxeringen, skall vid beräk-
ning av dold reserv i stället för bok-
fört värde användas det i beskatt-
ningsavseende gällande värdet.
till
Vad i 3 § 2 mom. vid 2) sägs angå-
ende intäkt av jordbruksfastighet ge-
nom upplåtelse av nyttjanderätt
skall icke gälla beträffande upplå-
telse av rätt att avverka skog.
Såsom ersättning vid överlåtelse
av hyresrätt anses jämväl vad skatt-
skyldig erhåller för att han flyttar
från lokal, använd i rörelsen.
Med ersättning på grund av av-
brottsförsäkring eller skadestånd e. d.
enligt 3 § 4 mom. vid 3) avses i första
hand sådan ersättning för inkomst-
bortfall som erhålls med anledning
av exempelvis detaljplaneläggning el-
ler gatureglering. Härmed likställs
frivilligt överenskommen ersättning,
vilken avtalats under sådana förhål-
landen att möjlighet till tvångsåtgär-
der förelegat om frivillig uppgörelse
inte träffats.
Föreslagen lydelse
Som nettobeloppet av ackumule-
rad inkomst genom avyttring av djur
i jordbruk och renskötsel skall anses
skillnaden mellan tillgångarnas all-
männa saluvärde vid beskattnings-
årets ingång och de värden som gäller
vid inkomsttaxeringen avseende det
föregående beskattningsåret.
3§12
Vad i 3 § första stycket 5 sägs om
intäkt vid upplåtelse av nyttjande-
rätt skall inte gälla beträffande upp-
låtelse av rätt att avverka skog.
Som ersättning vid överlåtelse av
hyresrätt anses även vad skattskyldig
erhåller för att han flyttar från lokal,
använd i näringsverksamheten.
Bestämmelserna i 3 § första stycket
1, 6, 7 och 9 får tillämpas endast un-
derförutsättning att intäkten inte har
12Senaste lydelse 1987:150.
7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 54
Prop. 1990/91:54
97
Nuvarande lydelse
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 § 2mom. vid 5) och 6), 3 §
3 mom. vid 2) och 3 § 4 mom. vid 5)
skall med avyttring likställas förlust
av tillgång, om ersättning på grund
av skadeförsäkring eller annan er-
sättning för skada har utgått och er-
sättningen inte har föranlett avdrag
för avsättning till eldsvädefond.
Skatteberäkning för ackumulerad
inkomst enligt 3 § 2 mom. vid 6) samt
3H 4mom. vid 4) och 5) får ske en-
dast under förutsättning
att vid beskattningsårets utgång
kvarvarande, inte avyttrade inventa-
rier och varor — frånsett tillgångar
som vid upplåtelse av rörelse har ut-
arrenderats — är av endast obetydlig
omfattning,
att vid nämnda tidpunkt inte
kvarstår avsättning, som har skett
till lagerregleringskonto, särskild ny-
anskaffningsfond, särskild investe-
ringsfond för avyttrat fartyg eller
eldsvädefond,
samt att, såvitt avser rörelse, den
skattskyldige inte under beskatt-
ningsåret har börjat ny rörelse, som
med hänsyn till varusortiment eller
liknande kan anses utgöra fortsätt-
ning av den tidigare rörelsen.
Utöver vad i nästföregående
stycke sägs skall som förutsättning
för skatteberäkning för ackumule-
rad inkomst vid upplåtelse av rörelse
gälla, att upplåtelsen utgör ett led i
rörelsens avveckling.
Föreslagen lydelse
föranlett uppskov med beskattningen
genom insättning på upphovsmanna-
konto, avsättning till ersättningsfond
eller uppskov med beskattningen ge-
nom insättning på skogskonto.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 § första stycket 11 och 12
skall med avyttring likställas förlust
av tillgång, om ersättning på grund
av skadeförsäkring eller annan er-
sättning för skada utgått och ersätt-
ningen inte har föranlett avdrag för
avsättning till ersättningsfond.
Skatteberäkning för ackumulerad
inkomst enligt 3 § första stycket 10
och 11 får ske endast under förut-
sättning
att vid beskattningsårets utgång
kvarvarande, inte avyttrade inventa-
rier - frånsett tillgångar som vid
upplåtelse av näringsverksamhet har
utarrenderats — är av endast obe-
tydlig omfattning,
samt att vid nämnda tidpunkt
inte kvarstår avsättning, som har
skett till ersättningsfond.
Prop. 1990/91:54
Utöver vad i föregående stycke
sägs skall som förutsättning för
skatteberäkning för ackumulerad in-
komst vid upplåtelse av näringsverk-
samhet gälla, att upplåtelsen utgör
ett led i verksamhetens avveckling.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering om inte annat följer av punkterna 2-5.
2. Vid beräkning av genomsnittlig beskattningsbar förvärvsinkomst vid
1992-2000 års taxeringar skall som beskattningsbar förvärvsinkomst anses
den beskattningsbara inkomsten vid 1983-1991 års taxeringar.
3. Bestämmelserna i 1 § andra stycket om justering för förändring av skikt-
gräns skall inte tillämpas vid 1992 års taxering. Vid 1993, 1994 och 1995 års
98
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
taxeringar skall 1 § andra stycket punkterna 2—4, 3 och 4 respektive 4 inte
tillämpas.
4. Äldre föreskrifter i 3 § 2 mom. 7, 3 mom. 3 och 4 mom. 6 tillämpas fort-
farande för intäkt som nämns i berörda lagrum och som kan uppkomma vid
1992 års taxering eller senare.
5. Bestämmelsen i femte stycket av anvisningarna till 3 § om kvarstående
avsättning till ersättningsfond skall avse även kvarstående avsättning till sär-
skild nyanskaffningsfond, särskild investeringsfond för avyttrat fartyg och
eldsvädefond.
99
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955:257) om inventering av varu-
lager för inkomsttaxeringen1
dels att 1-3 §§ skall ha följande lydelse,
Prop. 1990/91:54
dels att anvisningarna till 1 och 3
Nuvarande lydelse
Skattskyldig, som är bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen
(1976:125), skall i inventariet för
varje i lagret ingående post av till-
gångar, avsedda för omsättning eller
förbrukning i rörelse, angiva an-
skaffningsvärdet eller dagspriset å
balansdagen (äteranskaffningsvär-
det); dock att skattskyldig som sä
önskar i stället må angiva utförsälj-
ningspriset, under förutsättning att
anskaffnings- eller återanskaffnings-
värdet kan på godtagbart sätt fram-
räknas med utgångspunkt från det
sålunda angivna priset.
Tillämpar skattskyldig regelmäs-
sigt annan tillförlitlig värderingsme-
tod än i första stycket sägs, må den
skattskyldige angiva värderna enligt
nämnda metod, under förutsättning
att anskaffnings- eller återanskaff-
ningsvärdet å inneliggande varulager
kan på tillförlitligt sätt framräknas
med utgångspunkt frän de i inventa-
riet angivna värdena.
(Se vidare anvisningarna.)
i skall upphöra att gälla.
Föreslagen lydelse
§2
Skattskyldig som är bokförings-
skyldig enligt bokföringslagen
(1976:125) skall inventera varje i lag-
ret ingående post av tillgångar av-
sedda för omsättning eller förbruk-
ning. Vid inventeringen skall upp-
rättas en förteckning som för varje
post anger det högsta värde som är
tillåtet enligt 14 § första och andra
styckena bokföringslagen. Vid be-
stämmande av lagrets anskaffnings-
värde skall de lagertillgångar, som
ligger kvar i den skattskyldiges lager
vid beskattningsårets utgång, anses
som de av honom senast anskaffade
eller tillverkade. Om den skattskyl-
dige yrkar att lagret skall värderas i
enlighet med punkt 2 tredje stycket av
anvisningarna till 24 § kommunal-
skattelagen (1928:370) skall anskaff-
ningsvärdet på varje post anges iför-
teckningen .
Om inventeringen sker före ba-
lansdagen skall värdet på lagertill-
gängarna vid inventeringstillfället
kunna korrigeras på ett tillfredsstäl-
lande sätt med hänsyn till lagerut-
vecklingen fram till och med balans-
dagen.
Å inventarium, som i 1 § avses,
skola, därest hinder härför icke mö-
ter, tvä i inventeringen deltagande
personer teckna en på heder och sam-
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1979:144.
2Senaste lydelse 1979:144.
Den skattskyldige skall påförteck-
ningen som avses i 1 § teckna en på
heder och samvete avgiven försäkran
att ingen lagertillgång undantagits vid
100
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vete avgiven försäkran att vid inven- inventeringen,
teringen icke någon lagertillgång
uppsåtligen undantagits. Har den
skattskyldige ensam företagit inven-
teringen, må försäkran som nu sagts
undertecknas av honom ensam.
Prop. 1990/91:54
Har skattskyldig icke vid upprät-
tandet av inventarium iakttagit före-
skrifterna i denna förordning, skall
hans till ledning för taxering lämnade
uppgifter angående varulagrets
värde icke äga vitsord.
Dä fråga är om sådan skattskyldig,
som med hänsyn till de speciella för-
utsättningar, varunder verksamheten
bedrives, icke utan avsevärda svårig-
heter kan vid inventeringen iakttaga
föreskrifterna i denna förordning,
skall den skattskyldiges utredning
angående värdet dock äga vitsord,
därest det icke framstår såsom san-
nolikt att värdet är ett annat.
(Se vidare anvisningarna.)
Har den skattskyldige inte iakttagit
föreskrifterna i denna lag skall de
lämnade uppgifterna om varulagrets
värde inte äga vitsord vid taxeringen.
Om den skattskyldige, med hän-
syn till att verksamheten bedrivs un-
der speciella förutsättningar, inte
utan avsevärda svårigheter kan
iaktta föreskrifterna i denna lag skall
hans egen utredning angående vär-
det äga vitsord om det inte framstår
som sannolikt att värdet är ett annat.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.
101
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1958:295) om sjömansskatt1
dels att 10§ 2 och 3mom., 37§ 2mom. samt anvisningarna till 10§ skall
upphöra att gälla,
dels att 7 § 1 och 2mom., 9 § 2mom., 10 § 1 mom., 12 § 1 och 4mom., an-
visningarna till 12 § samt bilagan till lagen skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:54
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
7§
1 mom.2 Här i riket bosatt sjöman samt sjöman bosatt i Danmark, Fin-
land, Island eller Norge skall erlägga sjömansskatt på beskattningsbar må-
nadsinkomst,
a) vid anställning ombord på far-
tyg, som huvudsakligast användes i
fjärrfart, enligt vid denna lag fogade
tabellerna F och FT, samt
b) vid anställning ombord på an-
nat fartyg enligt vid denna lag fogade
tabellerna N och NT.
Därvid erlägger
1. ogift sjöman utan barn skatt en-
ligt kolumn 1 samt
2. gift sjöman och ogift sjöman
med barn skatt enligt kolumn 2.
Skattebelopp enligt tabellerna utgår i helt krontal, varvid öretal över fem-
tio avrundas uppåt och annat öretal bortfaller.
Bestämmelserna i 65 § kommunalskattelagen (1928:370) äga motsvarande
tillämpning i fråga om sjömansskatt.
2 m o m.3 I särskilda fall får sjö-
mansskattenämnden besluta, att
sjömansskatt skall erläggas enligt ta-
bellerna F och FT även vid anställ-
ning ombord på fartyg, som huvud-
sakligast används i närfart.
Nämnden får i särskilda fall
a) vid anställning ombord på far-
tyg, som huvudsakligast användes i
fjärrfart, enligt vid denna lag fogad
tabell F, kolumn S, samt
b) vid anställning ombord på an-
nat fartyg enligt vid denna lag fogad
tabell N, kolumn S.
2 m o m. I särskilda fall får sjö-
mansskattenämnden besluta, att
sjömansskatt skall erläggas enligt ta-
bell F även vid anställning ombord
på fartyg, som huvudsakligast an-
vänds i närfart.
Nämnden får i särskilda fall
medge, att denna lag tillämpas vid
anställning ombord på lastfartyg,
som huvudsakligast används i inre
fart, om fartyget har certifikat för
stor kustfart och tidvis även nyttjas i
sådan fart. Därvid skall sjömans-
skatt erläggas enligt tabellerna N och
NT.
(Se vidare anvisningarna.)
medge, att denna lag tillämpas vid
anställning ombord på lastfartyg,
som huvudsakligast används i inre
fart, om fartyget har certifikat för
stor kustfart och tidvis även nyttjas i
sådan fart. Därvid skall sjömans-
skatt erläggas enligt tabell N.
(Se vidare anvisningarna.)
'Lagen omtryckt 1970:933.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.
2 Senaste lydelse 1984:347.
3 Senaste lydelse 1984:842.
102
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
2 m o m.4 Skatten på engångsbe-
lopp beräknas för sig och utgår med
den procentandel, som skatten på
den beskattningsbara månadsin-
komsten under den månad, när en-
gångsbeloppet avräknas, utgör av
månadsinkomsten jämte värdet av
fri kost. Beräkningen skall i före-
kommande fall ske särskilt för skatt
enligt tabell F och skatt enligt tabell
FT eller skatt enligt tabell N och skatt
enligt tabell NT. Har sjömannen icke
varit anställd i redarens tjänst under
nämnda månad, bestämmes pro-
centtalet med hänsyn till hans när-
mast dessförinnan uppburna må-
nadsinkomst och värdet av fri kost.
Ojämnt procenttal jämnas uppåt till
närmast hela tal. Skatten på en-
gångsbelopp erlägges i helt antal
kronor, varvid överskjutande öretal
bortfaller.
(Se vidare anvisningarna.)
2 m o m. Skatten på engångsbe-
lopp beräknas för sig och utgår med
den procentandel, som skatten på
den beskattningsbara månadsin-
komsten under den månad, när en-
gångsbeloppet avräknas, utgör av
månadsinkomsten jämte värdet av
fri kost. Har sjömannen icke varit
anställd i redarens tjänst under
nämnda månad, bestämmes pro-
centtalet med hänsyn till hans när-
mast dessförinnan uppburna må-
nadsinkomst och värdet av fri kost.
Ojämnt procenttal jämnas uppåt till
närmast hela tal. Skatten på en-
gångsbelopp erlägges i helt antal
kronor, varvid överskjutande öre tal
bortfaller.
(Se vidare anvisningarna.)
10 §
1 mom.5 Det åligger sjöman, som är bosatt här i riket, att omedelbart efter
mottagandet av skattsedel på preliminär A-skatt uppvisa densamma för re-
daren. Uppvisar sjömannen inte sådan skattsedel åligger det redaren att från
skattemyndighet införskaffa skattsedeln eller erforderliga uppgifter om dess
innehåll.
Skatteavdrag skall verkställas med
ledning av anteckningarna på skatt-
sedeln för det löpande året angående
den kolumn, som jämlikt uppbörds-
lagen skall tillämpas vid avdrag för
gäldande av preliminär A-skatt.
Har sjöman inte fått skattsedel,
som nu sagts, eller har redare inte
kunnat införskaffa skattsedeln eller
erforderliga uppgifter om dess inne-
håll, får skatteavdrag under januari
och februari månader ske enligt den
kolumn som senast tillämpats under
nästföregående beskattningsår. Om
det senare av skattsedeln eller på an-
nat sätt tillföflitligen framgår, att av-
drag rätteligen bort ske enligt annan
kolumn skall det åligga redaren att
4Senaste lydelse 1982:420.
5 Senaste lydelse 1990:347.
103
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vid därnäst följande löneavräkning
företaga erforderlig rättelse. Har
skatteavdrag under januari och feb-
ruari skett enligt kolumn 2 med led-
ning av skattsedeln för nästföre-
gående beskattningsår, skall rättelse
till kolumn 1 alltid företagas, om inte
skattsedeln uppvisas eller om det inte
på annat sätt kan utrönas vilken ko-
lumn som skall tillämpas. Rättelse
skall ske senast vid löneavräkningen
för april månad.
Sjöman får också med intyg från
skattemyndighet eller beslut från sjö-
mansskattenämnden eller på annat
sätt som bestämts av sjömansskatte-
nämnden visa enligt vilken kolumn i
sjömansskattetabell avdrag skall ske.
Besked om sålunda tillämplig ko-
lumn skall av redaren iakttagas från
och med den löneavräkning, som
sker näst efter det att beskedet uppvi-
sats för redaren.
Prop. 1990/91:54
12 §
I mom.b Gör sjöman, som har att erlägga sjömansskatt enligt 7 §, sanno-
likt att han året efter beskattningsåret vid taxering enligt lagen om statlig
inkomstskatt skulle kunna påräkna avdrag för
a) underskott i förvärvskälla,
b) utbetalning av periodiskt un-
derstöd,
c) avgift för sådan pensionsförsäk-
ring, som avses i 46 § 2 mom. första
stycket 6) kommunalskattelagen
(1928:370),
d) sådant underhåll av icke hem-
mavarande barn, som avses i 46 §
2 mom. första stycket 4) kommunal-
b) utbetalning av periodiskt un-
derstöd eller
c) avgift för sådan pensionsförsäk-
ring, som avses i 46 § 2 mom. första
stycket 6) kommunalskattelagen
(1928:370)
skattelagen, eller
e) nedsatt skatteförmåga
må genom beslut om jämkning föreskrivas, att den eljest beskattningsbara
inkomsten skall minskas med belopp motsvarande vad av sådant avdrag kan
antagas icke bliva utnyttjat vid nu nämnd taxering.
Jämkning i fall som avses vid a)-
d) må dock endast medgivas, om
den till sjömansskatt beskattnings-
bara inkomsten därigenom nedsät-
tes med minst 600 kronor. Ifall som
avses vid a) skall minskning av in-
komsten inte ske vid bestämmande
av skatt enligt tabell FT eller NT.
6 Senaste lydelse 1986:512.
Jämkning må dock endast medgi-
vas, om den till sjömansskatt be-
skattningsbara inkomsten därige-
nom nedsättes med minst 600 kro-
nor.
104
Nuvarande lydelse
4 m o m.7 Sjömansskatt enligt 7 §
får genom beslut om jämkning ned-
sättas i den mån förutsättningarna
för skattereduktion enligt lagen
(1978:423) om skattelättnader för
vissa sparformer eller lagen
(1982:1193) om skattereduktion för
fackföreningsavgift är uppfyllda.
Bosättning eller stadigvarande vis-
telse här i riket krävs dock inte för
jämkning enligt detta moment.
Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
4 m o m. Sjömansskatt enligt 7 §
får genom beslut om jämkning ned-
sättas i den mån förutsättningarna
för skattereduktion enligt lagen
(1982:1193) om skattereduktion för
fackföreningsavgift är uppfyllda.
Jämkning får vidare ske om förut-
sättningar för skattereduktion för un-
derskott av kapital enligt 3 §14 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt föreligger.
Jämkning enligt detta moment får
dock endast medges i den mån skatte-
reduktion ej kan antas ha skett ifråga
om statlig inkomstskatt, kommunal
inkomstskatt, skogsvårdsavgift eller
statlig fastighetsskatt.
Bosättning eller stadigvarande
vistelse här i riket krävs dock inte för
jämkning enligt detta moment.
Anvisningar
till 12 §8
Jämkning i fall som avses i 12 §
1 mom. vid e) får för år räknat med-
givas med högst ett belopp, som mot-
svarar summan av icke utnyttjat
grundavdrag och det belopp, med
vilket avdrag för väsentligen nedsatt
skatteförmåga högst skulle ha kunnat
medgivas vid taxering till statlig in-
komstskatt.
I fråga om sjöman, som utan att vara bosatt i Sverige har att betala sjö-
mansskatt enligt 7§, må vid jämkning enligt 12§ lmom. hänsyn tagas till
sådana i sistnämnda författningsrum omförmälda avdrag, vilka sjömannen
med tillämpning av grunderna för lagen om statlig inkomstskatt skulle hava
kunnat påräkna vid taxering i det land, där sjömannen är bosatt. Har vid
nämnda taxering avdrag kunnat utnyttjas av sjömannen själv eller hans
make skall jämkning dock ej medgivas.
Vid jämkning enligt 12 § 3 och 5 mom. för i Sverige icke bosatt sjöman
skall slutlig skatt beräknas med tillämpning av svenska beskattningsregler.
7 Senaste lydelse 1982:1197.
8 Senaste lydelse 1986:512.
105
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
Sjöman som betalar sjömansskatt
enligt 7§ men som inte är bosatt i
Sverige har rätt till jämkning på
grund av skattereduktion enligt
4 mom. för underskott av kapital.
Underskottet beräknas med tillämp-
ning av svenska beskattningsregler.
Med deltidstjänstgöring enligt 12 § 5 mom. förstås tjänstgöring som enligt
anställningsavtal skall fullgöras på kortare tid än heltid.
106
Bilaga
Prop. 1990/91:54
Nuvarande lydelse
Tabeller för beräkning av sjömansskatt9
Fjärrfart
Tabell F kolumn 1
(Ogift sjöman utan barn)
|
Beskattningsbar |
Skatt på inkomst vid |
Skatt på inkomst |
|
2 260- 5 400 |
10,80 |
+ 33,0% |
|
5 400 - 6 000 |
1 047 |
+ 39,5% |
|
6 000- 6 600 |
1 284 |
+ 47,0% |
|
6 600-11 400 |
1 566 |
+ 49,0% |
|
11 400-13 400 |
3 918 |
+ 53,0% |
|
13 400- |
4 978 |
+ 49,0% |
Tabell F kolumn 2
(Gift sjöman och ogift sjöman med barn)
|
Beskattningsbar |
Skatt på inkomst vid |
Skatt på inkomst |
|
2 720- 5 400 |
12,60 |
+ 33,0% |
|
5 400 - 6 000 |
897 |
+ 39,5% |
|
6 000 - 6 600 |
1 134 |
+ 47,0% |
|
6 600-11 400 |
1 416 |
+ 49,0% |
|
11 400-13 400 |
3 768 |
+ 53,0% |
|
13 400- |
4 828 |
+ 49,0% |
9Senaste lydelse 1984:347.
107
Nuvarande lydelse
Prop. 1990/91:54
Tabell F kolumn U
(Utländsk sjöman))
|
Beskattningsbar |
Skatt på inkomst vid |
Skatt på inkomst |
|
2 310- 3 000 |
10,20 |
+ 12,0% |
|
3 000- 3 600 |
93 |
+ 30,0% |
|
3 600- 4 200 |
273 |
+ 29,5% |
|
4 200- 4 800 |
450 |
+ 30,0% |
|
4 800- 5 400 |
630 |
+ 29,5% |
|
5 400 - 6 000 |
807 |
+ 35,5% |
|
6 000 - 6 600 |
1 020 |
+ 42,0% |
|
6 600 - 7 200 |
1 272 |
+ 44,5% |
|
7 200- 9 600 |
1 539 |
+ 44,0% |
|
9 600-10 200 |
2 595 |
+ 44,5% |
|
10 200-11 400 |
2 862 |
+ 48,5% |
|
11 400-12 200 |
3 444 |
+ 52,5% |
|
12 200-13 400 |
3 864 |
+ 56,5% |
|
13 400-14 800 |
4 542 |
+ 58,0% |
|
14 800-16 600 |
5 354 |
+ 62,0% |
|
16 600 - 29 000 |
6 470 |
+ 66,5% |
|
29 000- |
14 716 |
+ 71,0% |
Tabell FT
(Ogift sjöman samt gift sjöman)
|
Beskattningsbar |
Skatt på inkomst vid |
Skatt på inkomst |
|
10 200-12 200 |
0 |
+ 5,0% |
|
12 200-13 400 |
100 |
+ 10,5% |
|
13 400-14 800 |
226 |
+ 15,0% |
|
14 800-16 600 |
436 |
+ 20,0% |
|
16 600 - 29 000 |
796 |
+ 25,0% |
|
29 000- |
3 896 |
+ 30,0% |
108
Nuvarande lydelse
Prop. 1990/91:54
Närfart
Tabell N kolumn 1
(Ogift sjöman utan barn)
|
Beskattningsbar |
Skatt på inkomst vid |
Skatt på inkomst |
|
1 030- 4 800 |
11,90 |
+ 33,0% |
|
4 800 - 5 400 |
1 256 |
+ 33,5% |
|
5 400 - 6 000 |
1 457 |
+ 44,0% |
|
6 000 - 6 600 |
1 721 |
+ 48,5% |
|
6 600-11 200 |
2 012 |
+ 49,0% |
|
11 200-13 200 |
4 266 |
+ 53,0% |
|
13 200- |
5 326 |
+ 49,0% |
Tabell N kolumn 2
(Gift sjöman och ogift sjöman med barn)
|
Beskattningsbar |
Skatt på inkomst vid |
Skatt på inkomst |
|
1 480- 4 800 |
10,40 |
+ 33,0% |
|
4 800- 5 400 |
1 106 |
+ 33,5% |
|
5 400- 6 000 |
1 307 |
+ 44,0% |
|
6 000- 6 600 |
1 571 |
+ 48,5% |
|
6 600-11 200 |
1 862 |
+ 49,0% |
|
11 200-13 200 |
4 116 |
+ 53,0% |
|
13 200- |
5 176 |
+ 49,0% |
Tabell N kolumn U
(Utländsk sjöman)
|
Beskattningsbar |
Skatt på inkomst vid |
Skatt på inkomst |
|
1 040 - 3 000 |
10,20 |
+ 23,0% |
|
3 000- 3 600 |
461 |
+ 29,5% |
|
3 600 - 4 200 |
638 |
+ 30,0% |
|
4 200 - 4 800 |
818 |
+ 29,5% |
|
4 800- 5 400 |
995 |
+ 30,0% |
|
5 400- 6 000 |
1 175 |
+ 39,5% |
|
6 000- 7 800 |
1 412 |
+ 44,0% |
|
7 800- 8 400 |
2 204 |
+ 44,5% |
|
8 400 - 9 600 |
2 471 |
+ 44,0% |
|
9 600-10 000 |
2 999 |
+ 45,0% |
|
10 000-11 200 |
3 179 |
+ 48,5% |
|
11 200-11 800 |
3 761 |
+ 52,0% |
|
11 800-13 200 |
4 073 |
+ 56,5% |
|
13 200-14 400 |
4 864 |
+ 57,5% |
|
14 400-16 400 |
5 554 |
+ 62,0% |
|
16 400 - 28 800 |
6 794 |
+ 66,5% |
|
28 800- |
15 040 |
+ 71,0% |
109
Nuvarande lydelse
Prop. 1990/91:54
Tabell NT
(Ogift sjöman samt gift sjöman)
|
Beskattningsbar |
Skatt på inkomst vid |
Skatt på inkomst |
|
9 600-10 000 |
0 |
+ 1,0% |
|
10 000-11 800 |
4 |
+ 5,0% |
|
11 800-13 200 |
94 |
+ 9,5% |
|
13 200-14 400 |
227 |
+ 15,0% |
|
14 400-16 400 |
407 |
+ 20,0% |
|
16 400-28 800 |
807 |
+ 25,0% |
|
28 800- |
3 907 |
+ 30,0% |
110
Prop. 1990/91:54
Bilaga
Föreslagen lydelse^
Tabeller för beräkning av sjömansskatt
Fjärrfart
Tabell F kolumn S
(Beskattning enligt 7 § SjL)
|
Beskattningsbar |
Skatt på inkomst vid |
Skatt på inkomst |
|
2 650- 4 800 |
11,00 |
30,0 |
|
4 800- 7 200 |
656 |
22,5 |
|
7 200- 7 800 |
1 196 |
26,0 |
|
7 800- 8 400 |
1 352 |
32,0 |
|
8 400-14 800 |
1 544 |
33,0 |
|
14 800- |
3 656 |
50,0 |
Tabell F kolumn U
(Beskattning enligt 8 § SjL)
|
Beskattningsbar |
Skatt på inkomst vid |
Skatt på inkomst |
|
2 650- 4 800 |
9,50 |
27,0 |
|
4 800- 5 400 |
590 |
20,5 |
|
5 400- 6 000 |
713 |
20,0 |
|
6 000 - 6 600 |
833 |
20,5 |
|
6 600 - 7 200 |
956 |
20,0 |
|
7 200- 7 800 |
1 076 |
23,5 |
|
7 800- 8 400 |
1 217 |
29,0 |
|
8 400-14 800 |
1 391 |
29,5 |
|
14 800- |
3 279 |
45,0 |
111
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
Närfart
Tabell N kolumn S
(Beskattning enligt 7 § SjL)
|
Beskattningsbar |
Skatt på inkomst vid |
Skatt på inkomst |
|
1 310- 1 800 |
11,45 |
29,5 |
|
1 800 - 4 200 |
156 |
30,0 |
|
4 200- 4 800 |
876 |
26,5 |
|
4 800- 7 200 |
1 035 |
22,5 |
|
7 200- 7 800 |
1 575 |
30,0 |
|
7 800- 8 400 |
1 755 |
32,5 |
|
8 400- 9 600 |
1 950 |
33,0 |
|
9 600-10 000 |
2 346 |
33,5 |
|
10 000-14 600 |
2 480 |
33,0 |
|
14 600- |
3 998 |
50,0 |
Tabell N kolumn U
(Beskattning enligt 8§ SjL)
|
Beskattningsbar |
Skatt på inkomst vid |
Skatt på inkomst |
|
1 310- 1 800 |
10,15 |
26,5 |
|
1 800- 4 200 |
140 |
27,0 |
|
4 200- 4 800 |
788 |
24,0 |
|
4 800- 5 400 |
932 |
20,5 |
|
5 400- 6 000 |
1 055 |
20,0 |
|
6 000 - 6 600 |
1 175 |
20,5 |
|
6 600- 7 200 |
1 298 |
20,0 |
|
7 200- 7 800 |
1 418 |
27,0 |
|
7 800- 9 600 |
1 580 |
29,5 |
|
9 600-14 600 |
2 111 |
30,0 |
|
14 600- |
3 611 |
45,0 |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre bestämmelser
gäller beträffande sjömansskatt som erlagts eller skulle erlagts före ikraftträ-
dandet
112
Härigenom föreskrivs att 1, 2, 4, 12, 13 och 27 §§ kupongskattelagen
(1970:624)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
1§2
Kupongskatt erlägges enligt denna lag till staten för utdelning på aktie i
svenskt aktiebolag.
Vad i denna lag sägs om aktie i Vad i denna lag sägs om aktie i
svenskt aktiebolag gäller även andel svenskt aktiebolag gäller även andel
i svensk aktiefond. i svensk värdepappersfond.
2§3
I denna lag förstås med
avstämningsbolag: aktiebolag som är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8§
aktiebolagslagen (1975:1385), 3 kap. 8§ försäkringsrörelselagen (1982:713)
eller 3 kap. 8§ bankaktiebolagslagen (1987:618),
värdepapperscentralen: Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag,
fondbolag: aktiebolag som utövar
aktiefondsverksamhet enligt aktie-
fondslagen (1974:931),
registrerande fondbolag: fondbo-
lag som enligt 31 § aktiefondslagen
för register över innehav av andelar i
aktiefond som bolaget förvaltar,
förvaringsbank: bank som enligt
aktiefondslagen förvarar tillgång-
arna i aktiefond samt mottager inbe-
talningar och ombesörjer utbetal-
ningar som avser fonden,
fondbolag: aktiebolag som utövar
fondverksamhet enligt lagen
(1990:000) om värdepappersfonder,
utdelningstillfälle: för avstäm-
ningsbolag den i 3 kap. 8§ aktiebo-
lagslagen, 3 kap. 8§ försäkringsrö-
relselagen eller 3 kap. 8 § bankaktie-
bolagslagen avsedda dagen för av-
stämning och för andra aktiebolag
liksom i fråga om aktiefond den dag
då utdelningen blir tillgänglig för
lyftning,
utdelningsberättigad: den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del
vid utdelningstillfället.
förvaringsinstitut: en bank eller ett
annat kreditinstitut som enligt lagen
om värdepappersfonder förvarar en
värdepappersfonds tillgångar och
som sköter in- och utbetalningar av-
seende fonden,
utdelningstillfälle: för avstäm-
ningsbolag den i 3 kap. 8§ aktiebo-
lagslagen, 3 kap. 8§ försäkringsrö-
relselagen eller 3 kap. 8§ bankak-
tiebolagslagen avsedda dagen för av-
stämning och för andra aktiebolag
liksom i fråga om värdepappersfond
den dag då utdelningen blir tillgäng-
lig för lyftning,
Med utdelning avses även utbetal-
ning till aktieägare enligt 12 kap. 1 §
aktiebolagslagen (1975:1385) och
9 kap. 1 § bankaktiebolagslagen
(1987:618) vid nedsättning av aktie-
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996.
2Senaste lydelse 1974:996.
3Senaste lydelse 1987:636.
113
8 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 54
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
kapitalet eller reservfonden eller vid
bolagets likvidation. Till utdelning
hänförs vidare utbetalning av fu-
sionsvederlag till aktieägare enligt 14
kap.6§ aktiebolagslagen eller 11
kap. 7§ bankaktiebolagslagen.
Prop. 1990/91:54
Skattskyldighet föreligger för ut-
delningsberättigad, om denne är fy-
sisk person, som ej är bosatt eller
stadigvarande vistas här i riket,
dödsbo efter sådan person eller ut-
ländsk juridisk person, och utdel-
ningen ej är hänförlig till inkomst av
rörelse som bedrivits från fast drift-
ställe här i riket. Skattskyldighet fö-
religger dock inte för utdelningsbe-
rättigad utländsk juridisk person för
den del av utdelningen som enligt
punkt 10 andra stycket av anvisning-
arna till 53 § kommunalskattelagen
(1928:370) har beskattats hos del-
ägaren.
För handelsbolag, kommanditbo-
lag, rederi och dödsbo, på vilket en-
ligt 53 § 3 mom. tredje stycket kom-
munalskattelagen skall tillämpas be-
stämmelserna om handelsbolag, fö-
religger skattskyldighet för den del
av utdelningen som ej är hänförlig
till inkomst av rörelse som bedrivits
från fast driftställe här i riket och
Skattskyldighet föreligger för ut-
delningsberättigad, om denne är fy-
sisk person, som ej är bosatt eller
stadigvarande vistas här i riket,
dödsbo efter sådan person eller ut-
ländsk juridisk person, och utdel-
ningen ej är hänförlig till inkomst av
näringsverksamhet som bedrivits
från fast driftställe här i riket. Skatt-
skyldighet föreligger dock inte för
utdelningsberättigad utländsk juri-
disk person för den del av utdel-
ningen som enligt punkt 10 andra
stycket av anvisningarna till 53 §
kommunalskattelagen (1928:370)
har beskattats hos delägaren.
För handelsbolag, kommanditbo-
lag, rederi och dödsbo, på vilket en-
ligt 53 § 3 mom. tredje stycket kom-
munalskattelagen skall tillämpas be-
stämmelserna om handelsbolag, fö-
religger skattskyldighet för den del
av utdelningen som ej är hänförlig
till inkomst av näringsverksamhet
som bedrivits från fast driftställe här
som belöper på delägare som ej är
bosatt eller stadigvarande vistas här.
i riket och som belöper på delägare
som ej är bosatt eller stadigvarande
vistas här.
Skattskyldighet föreligger vidare för utdelningsberättigad, om denne ge-
nom annat fång än arv eller testamente innehar rätt till utdelningen utan att
ha förvärvat även aktien. Detta gäller dock ej om den utdelningsberättigade
enligt 7 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt skall likställas med
ägare i fråga om skyldighet att erlägga skatt för förmögenhet för den aktie,
på vilken utdelningen belöper, eller, i fall han ej är underårig, genom gåva
erhållit rätten till utdelningen för en tid icke understigande tio år eller för sin
återstående livstid.
Skattskyldighet föreligger slutligen för utdelningsberättigad, som innehar
aktie under sådana förhållanden, att annan därigenom obehörigen beredes
förmån vid taxering till inkomstskatt eller vinner befrielse från kupongskatt.
Skattskyldighet föreligger icke för person, som avses i 17 § eller 18 §
1 mom. lagen om statlig inkomstskatt
‘ Senaste lydelse 1989:1041.
114
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 §5
Vid förvaltarregistrering enligt
3 kap. 10 § andra stycket första me-
ningen aktiebolagslagen (1975:
1385), 3 kap. 10 § andra stycket
första meningen försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) eller 3 kap. 11 §
första stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618) gäller bestämmelserna i
7§, 8§ första och andra styckena,
9-11, 20 samt 22 §§ denna lag om
värdepapperscentralen i stället för-
valtaren. Är fråga om utdelning på
andel i aktiefond, som förvaltas av
registrerande fondbolag, gäller be-
stämmelserna i 7§, 8§ första och
andra styckena, 9-11, 20 samt 22§§
denna lag om värdepapperscentra-
len i stället förvaringsbanken. Upp-
gift enligt 7 § första stycket skall läm-
nas på sätt som föreskrivs i 7 § andra
stycket i samband med registre-
ringen av andelsinnehavet samt i öv-
rigt när förvaringsbanken begär det,
av den som registreringen avser en-
ligt aktiefondslagen (1974:931). Re-
gistrerande fondbolag är skyldigt att
omedelbart lämna förvaringsbanken
upplysning om förhållande som är
av betydelse för frågan om innehål-
lande av kupongskatt.
Värdepapperscentralen skall vid redovisning enligt 8 § lämna uppgift till
riksskatteverket om förvaltning enligt 3 kap. 10 § andra stycket första me-
ningen aktiebolagslagen, 3 kap. 10§ andra stycket första meningen försäk-
ringsrörelselagen eller 3 kap. 11 § första stycket bankaktiebolagslagen.
Prop. 1990/91:54
Vid förvaltarregistrering enligt
3 kap. 10 § andra stycket första me-
ningen aktiebolagslagen (1975:
1385), 3 kap. 10 § andra stycket
första meningen försäkringsrörelse-
lagen (1982:713) eller 3 kap. 11 §
första stycket bankaktiebolagslagen
(1987:618) gäller bestämmelserna i
7§, 8§ första och andra styckena,
9—11, 20 samt 22 §§ denna lag om
värdepapperscentralen i stället för-
valtaren. Är fråga om utdelning på
andel i värdepappersfond gäller be-
stämmelserna i 7 §, 8§ första och
andra styckena, 9-11, 20 samt 22 § §
denna lag om värdepapperscentra-
len i stället förvaringsinstitutet. Upp-
gift enligt 7 § första stycket skall läm-
nas på sätt som föreskrivs i 7 § andra
stycket i samband med registre-
ringen av andelsinnehavet samt i öv-
rigt när förvaringsinstitutet begär
det, av den som registreringen avser
enligt lagen (1990:000) om värde-
pappersfonder. Fondbolaget är skyl-
digt att omedelbart lämna förva-
ringsinstitutet upplysning om förhål-
lande som är av betydelse för frågan
om innehållande av kupongskatt.
13 §6
För aktiebolag, som icke är av-
stämningsbolag, liksom i fräga om
aktiefonder som förvaltas av icke re-
gistrerande fondbolag gäller vid ut-
betalning av utdelning 14—17§§. Är
fråga om utdelning på andel i aktie-
fond som nyss nämnts tillämpas före-
skrifterna i 15—24 §§ om aktiebolag i
stället på det fondbolag, som förval-
tar fonden. Har fondbolags förvalt-
ning övertagits av förvaringsbank
gäller vad som nu sagts om fondbo-
lag i stället förvaringsbanken.
För aktiebolag, som icke är av-
stämningsbolag, gäller 14-17 §§ vid
utbetalning av utdelning.
5Senaste lydelse 1987:636.
6Senaste lydelse 1975:1383.
115
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
27
Har i annat fall än som avses i 9 el-
ler 16 § kupongskatt innehållits
fastän skattskyldighet ej förelegat
eller har kupongskatt innehållits
med högre belopp än vad som skall
erläggas enligt avtal för undvikande
av dubbelbeskattning, har den ut-
delningsberättigade rätt till restitu-
tion av vad som innehållits för
mycket.
Har i annat fall än som avses i 9 el-
ler 16 § kupongskatt innehållits
fastän skattskyldighet ej förelegat
eller har kupongskatt innehållits
med högre belopp än vad som skall
erläggas enligt avtal för undvikande
av dubbelbeskattning, har den ut-
delningsberättigade rätt till restitu-
tion av vad som innehållits för
mycket.
Rätt till restitution föreligger även
om aktie förlorat sitt värde till följd
av att bolaget upplösts genom likvi-
dation eller genom fusion enligt
14 kap. 1 eller 2§ aktiebolagslagen
(1975:1385) eller 11 kap. 1 eller 2 §
bankaktiebolagslagen (1987:618)
och upplösning skett inom ett år efter
det att sådan utbetalning som avses i
2 § andra stycket blivit tillgänglig för
lyftning. Underlaget för kupongskatt
skall i sådant fall beräknas på ett be-
lopp som svarar mot skillnaden mel-
lan utbetalningen till aktieägaren och
dennes anskaffningskostnad för ak-
tierna.
Ansökan om restitution skall göras skriftligen hos riksskatteverket senast
vid utgången av femte kalenderåret efter utdelningstillfället. Vid ansök-
ningshandlingen skall fogas intyg eller annan utredning om att kupongskatt
innehållits för sökanden liksom utredning till styrkande av att skattskyldig-
het ej föreligger för honom.
Beslut rörande restitution får anstå intill dess fråga om skattskyldighet för
utdelningen enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt slutligen prö-
vats.
Föreligger de förutsättningar för restitution som anges i första stycket först
sedan länsrätt, kammarrätt eller regeringsrätten meddelat beslut angående
utdelningsbeloppet eller efter det att utdelningsberättigad åsatts eftertaxe-
ring för detsamma, kan ansökan om restitution göras hos riksskatteverket
senast inom ett år efter det beslutet meddelades eller eftertaxeringen
skedde.
Ar den som har rätt till restitution av kupongskatt skyldig att erlägga skatt
enligt denna lag eller uppbördslagen (1953:272), gäller 68§ 3 och 4 mom.
uppbördslagen i tillämpliga delar.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av punkterna 2 och 3 nedan.
2. De äldre bestämmelserna i 13 § om aktiefond skall till och med 1993 års
taxering gälla värdepappersfond i fråga om andelsägare som inte har regi-
strerats.
3. Äldre bestämmelser skall alltjämt tillämpas på utbetalningar som hän-
7Senaste lydelse 1986:1320.
116
för sig till nedsättning av aktiekapitalet som skett före utgången av år 1990 Prop. 1990/91:54
och till likvidation och fusion som föranlett utskiftning av medel till aktie-
ägare före utgången av år 1990.
117
Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse
1§2
Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt
Prop. 1990/91:54
1. lagen (1908:128) om bevill-
ningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, lagen (1927:321) om
skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar, kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1933:395) om er-
sättningsskatt, lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt, lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift,
lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt, lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, lagen (1958:
295) om sjömansskatt, lagen
(1983:219) om tillfällig vinstskatt, la-
gen (1983:1086) om vinstdelnings-
skatt, lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföre-
ningar och pensionsstiftelser, lagen
(1989:346) om särskild vinstskatt, la-
gen (1989:471) om investeringsskatt
för vissa byggnadsarbeten,
2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262)
om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stäm-
pelskattelagen (1964:308), lagen
(1968:430) om mervärdeskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser och
reklam, lagen (1972:820) om skatt
på spel, lagen (1973:37) om avgift på
vissa dryckesförpackningar, vägtra-
fikskattelagen (1973:601), lagen
(1973:1216) om särskild skatt för ol-
jeprodukter och kol, bilskrot-
ningslagen (1975:343), lagen
(1976:338) om vägtrafikskatt på
1. lagen (1908:128) om bevill-
ningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, lagen (1927:321) om
skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar, kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1933:395) om er-
sättningsskatt, lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt, lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift, la-
gen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt, lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, lagen (1958:
295) om sjömansskatt, lagen
(1983:219) om tillfällig vinstskatt, la-
gen (1983:1086) om vinstdelnings-
skatt, lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföre-
ningar och pensionsstiftelser, lagen
(1989:346) om särskild vinstskatt, la-
gen (1989:471) om investeringsskatt
för vissa byggnadsarbeten, lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,
2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262)
om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stäm-
pelskattelagen (1964:308), lagen
(1968:430) om mervärdeskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser och
reklam, lagen (1972:820) om skatt
på spel, lagen (1973:37) om avgift på
vissa dryckesförpackningar, vägtra-
fikskattelagen (1973:601), lagen
(1973:1216) om särskild skatt för ol-
jeprodukter och kol, bilskrotnings-
lagen (1975:343), lagen (1976:338)
om vägtrafikskatt på vissa fordon,
'Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1990/91:19.
2Senaste lydelse 1990:589.
118
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
vissa fordon, som icke är registre-
rade i riket, lagen (1977:306) om
dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon,
lagen (1978:144) om skatt på vissa
resor, lagen (1982:691) om skatt på
vissa kassettband, lagen (1982:1200)
om skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om sär-
skild skatt för elektrisk kraft från
som icke är registrerade i riket, la-
gen (1977:306) om dryckesskatt, la-
gen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon, lagen (1978:144)
om skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kassett-
band, lagen (1982:1200) om skatt på
videobandspelare, lagen (1982:
1201) om skatt på viss elektrisk
kraft, lagen (1983:1053) om skatt på
omsättning av vissa värdepapper, la-
gen (1983:1104) om särskild skatt
för elektrisk kraft från kärnkraft-
kärnkraftverk, lagen (1984:351) om
totalisatorskatt, lagen (1984:355)
om skatt på vissa dryckesförpack-
ningar, lagen (1984:404) om stäm-
pelskatt vid inskrivningsmyndighe-
ter, lagen (1984:405) om stämpel-
skatt på aktier, lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel, lagen
(1984:410) om avgift på bekämp-
ningsmedel, lagen (1984:852) om la-
gerskatt på viss bensin, vägtrafik-
skattelagen (1988:327), lagen
(1988:328) om vägtrafikskatt på ut-
ländska fordon, lagen (1988:1567)
om miljöskatt på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxidskatt,
lagen (1990:587) om svavelskatt, la-
gen (1990:000) om lagerskatt på
vissa oljeprodukter,
verk, lagen (1984:351) om totalisa-
torskatt, lagen (1984:355) om skatt
på vissa dryckesförpackningar, la-
gen (1984:404) om stämpelskatt vid
inskrivningsmyndigheter, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på ak-
tier, lagen (1984:409) om avgift på
gödselmedel, lagen (1984:410) om
avgift på bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss
bensin, vägtrafikskattelagen
(1988:327), lagen (1988:328) om
vägtrafikskatt på utländska fordon,
lagen (1988:1567) om miljöskatt på
inrikes flygtrafik, lagen (1990:582)
om koldioxidskatt, lagen (1990:587)
om svavelskatt, lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar, la-
gen (1990:000) om lagerskatt på
vissa oljeprodukter, lagen
(1990:000) om särskild premieskatt
för grupplivförsäkring, m.m.,
3. lagen (1981:691) om socialavgifter.
Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande
skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).
Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den
ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift, skattetillägg
eller liknande avgift.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
119
Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse1 Föreslagen lydelse
1 §2
Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran
På
1. skatt och avgift, som anges i 1 §
första stycket uppbördslagen
(1953:272), samt skatt enligt lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättighe-
ter, lagen (1958:295) om sjömans-
skatt, kupongskattelagen (1970:
624), lagen (1983:219) om tillfällig
vinstskatt och lagen (1986:1225) om
tillfällig förmögenhetsskatt för liv-
försäkringsbolag , understödsföre-
ningar och pensionsstiftelser,
1. skatt och avgift, som anges i 1 §
första stycket uppbördslagen
(1953:272), samt skatt enligt lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättighe-
ter, lagen (1958:295) om sjömans-
skatt, kupongskattelagen (1970:
624), lagen (1983:219) om tillfällig
vinstskatt, lagen (1986:1225) om till-
fällig förmögenhetsskatt för livför-
säkringsbolag, understödsföre-
ningar, pensionsstiftelser och lagen
(1990:661) om avkastningsskatt pä
pensionsmedel,
2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,
3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på lotterivins-
ter, lagen (1941:251) om särskild va-
ruskatt, lagen (1957:262) om allmän
energiskatt, lagen (1961:372) om
bensinskatt, lagen (1961:394) om
tobaksskatt,
(1964:308), lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryckes-
förpackningar, lagen (1973:1216)
om särskild skatt för oljeprodukter
och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1977:306) om
dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon,
lagen (1978:144) om skatt på vissa
resor, lagen (1982:691) om skatt på
vissa kassettband, lagen (1982:1200)
om skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
stämpelskattelagen
lagen (1961:372) om
lagen (1961:394) om
stämpelskattelagen
lagen (1972:266) om
3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på lotterivins-
ter, lagen (1941:251) om särskild va-
ruskatt, lagen (1957:262) om allmän
energiskatt,
bensinskatt,
tobaksskatt,
(1964:308),
skatt på annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryckes-
förpackningar, lagen (1973:1216)
om särskild skatt för oljeprodukter
och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1977:306) om
dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon,
lagen (1978:144) om skatt på vissa
resor, lagen (1982:691) om skatt på
vissa kassettband, lagen (1982:1200)
om skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
1 Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1990/91:19.
2 Senaste lydelse 1990:590.
120
Nuvarande lydelse
papper, lagen (1983:1104) om sär-
skild skatt för elektrisk kraft från
kärnkraftverk, lagen (1984:351) om
totalisatorskatt, lagen (1984:355)
om skatt på vissa dryckesförpack-
ningar, lagen (1984:404) om stäm-
pelskatt vid inskrivningsmyndighe-
ter, lagen (1984:405) om stämpel-
skatt på aktier, lagen (1984:410) om
avgift på bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1988:1567) om miljö-
skatt på inrikes flygtrafik, lagen
(1990:582) om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:000) om lagerskatt på vissa ol-
jeprodukter,
Föreslagen lydelse
papper, lagen (1983:1104) om sär-
skild skatt för elektrisk kraft från
kärnkraftverk, lagen (1984:351) om
totalisatorskatt, lagen (1984:355)
om skatt på vissa dryckesförpack-
ningar, lagen (1984:404) om stäm-
pelskatt vid inskrivningsmyndighe-
ter, lagen (1984:405) om stämpel-
skatt på aktier, lagen (1984:410) om
avgift på bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1988:1567) om miljö-
skatt på inrikes flygtrafik, lagen
(1990:582) om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:662) om skatt på vissa premie-
betalningar, lagen (1990:000) om la-
gerskatt på vissa oljeprodukter, la-
gen (1990:000) om särskild premie-
skatt för grupplivförsäkring, m.m.,
4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt, vägtrafikskattelagen (1988:327), lagen (1988:328) om vägtrafik-
skatt på utländska fordon,
5. tull, särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och avgift enligt lagen
(1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,
6. avgift enligt lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område,
lagen (1974:266) om prisreglering på fiskets område och lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel,
7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare.
Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid för-
summelse att redovisa eller betala fordringar och ej heller skatte- eller av-
giftstillägg och förseningsavgift.
Prop. 1990/91:54
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
121
Prop. 1990/91:54
Nuvarande lydelse
Enligt riksdagens beslut1 före-
skrivs att skatt, som enligt bestäm-
melserna i kommunalskattelagen
(1928:370) skall utgå för gemensamt
kommunalt ändamål, skall utgöras
med tio öre för varje skatteöre, som
påförts för den till sådan skatt be-
skattningsbara inkomsten.
Föreslagen lydelse
Härigenom föreskrivs att skatt,
som enligt bestämmelserna i kom-
munalskattelagen (1928:370) skall
utgå för gemensamt kommunalt än-
damål, skall utgöras med 25 öre för
varje skatteöre, som påförts för den
till sådan skatt beskattningsbara in-
komsten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas vid
1992 års taxering i fråga om den som taxeras för beskattningsår som har på-
börjats före den 1 januari 1991.
1 Senaste lydelse 1978:930.
122
Härigenom föreskrivs att anvisningarna till 9 § lagen (1972:266) om skatt
på annonser och reklam1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Anvisningar
till 9 §
Verksamhet anses som yrkesmäs-
sig när inkomsten därav utgör in-
komst av rörelse, jordbruksfastighet
eller annan fastighet enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370). Verk-
samhet som ej utgör rörelse enligt
kommunalskattelagen anses som yr-
kesmässig, när den innefattar ej en-
bart enstaka tillhandahållande av
skattepliktig annons eller skatteplik-
tig reklam.
Verksamhet anses som yrkesmäs-
sig när inkomsten utgör inkomst av
näringsverksamhet enligt kommu-
nalskattelagen (1928:370) eller lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Verksamhet som ej utgör närings-
verksamhet enligt kommunalskatte-
lagen eller lagen om statlig inkomst-
skatt anses som yrkesmässig, när den
innefattar ej enbart enstaka tillhan-
dahållande av skattepliktig annons
eller skattepliktig reklam.
Har innehavare av publikation träffat avtal med annan om rätt för denne
att upplåta utrymme i publikationen för annons och uppbära vederlaget här-
för, är endast den sistnämnde skattskyldig. Motsvarande gäller i fråga om
reklam enligt 5 §.
Har tryckeri åtagit sig att för annans räkning framställa reklamtrycksak
och anlitas underleverantör för uppdraget, är underleverantören ej skatt-
skyldig. Den som självständigt utför bokbinderiarbete är skattskyldig för så-
dant arbete.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
1 Lagen omtryckt 1984:156.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:117.
123
Härigenom föreskrivs att 23 § bokföringslagen (1976:125) skall ha föl-
jande lydelse.
Prop. 1990/91:54
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
23 §
Skattemyndighetens beslut i ären-
den enligt 12 § tredje stycket får
överklagas hos riksskatteverket ge-
nom besvär. Riksskatteverkets be-
slut i sådana ärenden får inte över-
Skattemyndighetens beslut i ären-
den enligt 12 § fjärde stycket får
överklagas hos riksskatteverket ge-
nom besvär. Riksskatteverkets be-
slut i sådana ärenden får inte över-
klagas. klagas.
Myndigheters beslut enligt denna lag får i övriga fall överklagas hos rege-
ringen genom besvär.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
1 Senaste lydelse 1990:368.
124
Härigenom föreskrivs att 19 § jordbruksbokföringslagen (1979:141) skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
19§'
Skattemyndighetens beslut i ären-
den enligt 8 § tredje stycket får över-
klagas hos riksskatteverket genom
besvär. Riksskatteverkets beslut i sä-
dana ärenden får inte överklagas.
Myndigheters beslut enligt denna
lag får i övriga fall överklagas hos re-
geringen genom besvär.
Myndigheters beslut enligt denna
lag får överklagas hos regeringen ge-
nom besvär.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
1 Senaste lydelse 1990:374.
125
Härigenom föreskrivs att ikraftträdandebestämmelsen till lagen
(1990:669) om ändring i utsökningsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre bestämmelser i 15 kap. 14 §
gäller till den 1 januari 1991.
Vid bestämmande av normalbe-
lopp för år 1991 skall ett tillägg göras
som motsvarar tre procent av det be-
lopp som beräknats enligt 15 kap.
6a§.
Prop. 1990/91:54
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
126
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse1
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
1 kap.
1§2
Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt
1. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262)
om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser och
reklam, lagen (1972:820) om skatt
på spel, lagen (1973:37) om avgift på
vissa dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för ol-
jeprodukter och kol, bilskrotnings-
lagen (1975:343), lagen (1977:306)
om dryckesskatt, lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfor-
don, lagen (1978:144) om skatt på
vissa resor, lagen (1982:691) om
skatt på vissa kassettband, lagen
(1982:1200) om skatt på videoband-
spelare, lagen (1982:1201) om skatt
på viss elektrisk kraft, lagen
(1983:1053) om skatt på omsättning
av vissa värdepapper, lagen
(1983:1104) om särskild skatt för
elektrisk kraft från kärnkraftverk,
lagen (1984:351) om totalisator-
skatt, lagen (1984:355) om skatt på
vissa dryckesförpackningar, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på ak-
tier, lagen (1984:410) om avgift på
bekämpningsmedel, lagen (1988:
1567) om miljöskatt på inrikes flyg-
trafik, lagen (1990:582) om kol-
dioxidskatt, lagen (1990:587) om
svavelskatt, lagen (1990:000) om la-
gerskatt på vissa oljeprodukter.
1. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262)
om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser och
reklam, lagen (1972:820) om skatt
på spel, lagen (1973:37) om avgift på
vissa dryckesförpackningar, lagen
(1973:1216) om särskild skatt för ol-
jeprodukter och kol, bilskrotnings-
lagen (1975:343), lagen (1977:306)
om dryckesskatt, lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfor-
don, lagen (1978:144) om skatt på
vissa resor, lagen (1982:691) om
skatt på vissa kassettband, lagen
(1982:1200) om skatt på videoband-
spelare, lagen (1982:1201) om skatt
på viss elektrisk kraft, lagen
(1983:1053) om skatt på omsättning
av vissa värdepapper, lagen
(1983:1104) om särskild skatt för
elektrisk kraft från kärnkraftverk,
lagen (1984:351) om totalisator-
skatt, lagen (1984:355) om skatt på
vissa dryckesförpackningar, lagen
(1984:405) om stämpelskatt på ak-
tier, lagen (1984:410) om avgift på
bekämpningsmedel, lagen (1988:
1567) om miljöskatt på inrikes flyg-
trafik, lagen (1990:582) om kol-
dioxidskatt, lagen (1990:587) om
svavelskatt, lagen (1990:662) om
skatt på vissa premiebetalningar, la-
gen (1990:000) om lagerskatt på
vissa oljeprodukter, lagen
(1990:000) om särskild premieskatt
1 Med nuvarande lydelse avses lydelsen enligt prop. 1990/91:19.
2 Senaste lydelse 1990:588.
127
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
för grupplivförsäkring, m.m.,
2. lagen (1967:340) om prisreglering på jordbrukets område, lagen
(1974:226) om prisreglering på fiskets område, lagen (1984:409) om avgift
på gödselmedel.
Har i författning som anges i första stycket eller i författning som utfärdats
med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker från denna
lag gäller dock den bestämmelsen.
Prop. 1990/91:54
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
128
Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1984:1052) om statlig fastig-
hetsskatt och övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §'
Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som en-
ligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.
I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behand-
las som handelsbolag åvilar skattskyldigheten dock delägarna.
Såvitt gäller sådan privatbostad som avses i 1 § andra stycket föreligger
skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige.
I det fall inkomst av eller förmö-
genhetstillgäng som består av sådan
privatbostad som avses i 1 § andra
stycket är undantagen från beskatt-
ning i Sverige pä grund av dubbelbe-
skattningsavtal, skall statlig fastig-
hetsskatt avseende sådan privatbo-
stad inte tas ut.
Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret
kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller
avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten jäm-
kas med hänsyn härtill.
Prop. 1990/91:54
3 §2
Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår
a) 1,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende småhusenhet,
bostadsbyggnadsvärdet och tomtmarksvärdet avseende småhus på lant-
bruksenhet,
75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet,
b) 2,5 procent av:
taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet.
Innehåller byggnaden pa en fas-
tighet, som är belägen i Sverige, hu-
vudsakligen bostäder och har bygg-
naden beräknat värdeår som utgör
året före taxeringsåret, utgår dock
ingen fastighetsskatt under de fem
första åren och halv fastighetsskatt
under de därpå följande fem åren.
Innehaller byggnaden pa en fas-
tighet, som är belägen i Sverige, hu-
vudsakligen bostäder och har bygg-
naden beräknat värdeår som utgör
året före det fastighetstaxeringsår
som föregått inkomsttaxeringsåret,
utgår dock ingen fastighetsskatt un-
der de fem första åren och halv fas-
tighetsskatt under de därpå följande
fem åren. Det samma gäller färdig-
ställd eller ombyggd sådan byggnad,
för vilken värdeår inte har åsatts vid
'■Senaste lydelse 1990:652.
2Lydelse enligt prop. 1990/91:47.
129
9 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 54
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
ny fastighetstaxering, men som skulle
ha åsatts ett värdeär motsvarande
året före det fastighetstaxeringsår
som föregått inkomsttaxeringsäret,
om ny fastighetstaxering då hade
företagits.
För fastighet, som avses i 5 § kommunalskattelagen (1928:370), skall fas-
tighetens andel av taxeringsvärdet på sådan samfällighet som avses i 41 a §
nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfälligheten ut-
gör en särskild taxeringsenhet.
Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av
eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid
eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras,
får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggna-
den inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kor-
tare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske.
Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av
fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa
delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel.
1. Denna lag1 träder i kraft den 1. Denna lag träder i kraft den
ljuli 1990 och tillämpas första ljuli 1990 och tillämpas första
gången vid 1992 års taxering. gången vid 1992 års taxering. Be-
stämmelserna i 3 § andra stycket till-
lämpas dock först vid 1993 års taxe-
ring.
2. Äldre bestämmelser i 3 § första stycket gäller i fråga om fastighetsskatt
för beskattningsår som har påbörjats före utgången av år 1990.
3.1 stället för det procenttal som föreskrivs i 3 § första stycket skall, i fråga
om småhusenhet samt småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet
med beräknat värdeår före år 1991, procenttalet vid 1992 och 1993 års taxe-
ringar utgöra 1,2.
4.4 I stället för vad som följer av 3 § första stycket och punkt 3 skall vid
följande års taxeringar endast halv fastighetsskatt utgå i fråga om fastigheter,
bebyggda med byggnader med nedan angivna värdeår, om fastigheterna ut-
gör småhusenhet eller småhus och tomtmark för småhus på lantbruksenhet.
Detta gäller dock inte i ifråga om sådant småhus som är inrättat till bostad
åt minst tre och högst tio familjer och som ingår i lantbruksenhet:
Prop. 1990/91:54
|
Taxeringsår |
Värdeår |
|
1992 |
1986 - 1990 |
|
1993 |
1987 - 1990 |
|
1994 |
1988 - 1990 |
|
1995 |
1989 - 1990 |
|
1996 |
1990 |
5.5 I stället för vad som följer av 3 § första stycket skall vid följande års
taxeringar fastighetsskatt inte utgå eller endast halv fastighetsskatt utgå för
fastigheter, bebyggda med byggnader vilka huvudsakligen innehåller bostä-
der och har nedan angivna värdeår, om fastigheterna utgör hyreshusenheter
’1990:652.
4Lydelse enligt prop. 1990/91:47.
5Lydelse enligt prop. 1990/91:47.
130
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
eller hyreshus och tomtmark för hyreshus på lantbruksenhet. Detsamma gäl-
ler i fråga om sådant småhus som är inrättat till bostad åt minst tre och högst
tio familjer och som ingår i lantbruksenhet:
Prop. 1990/91:54
|
Taxeringsår |
Halv fastighetsskatt |
Ingen fastighetsskatt |
|
Värdeår |
Värdeår | |
|
1992 |
1973 - 1976 |
1977 - 1990 |
|
1993 |
1975 - 1978 |
1979 - 1990 |
|
1994 |
1977 - 1980 |
1981 - 1990 |
|
1995 |
1979 - 1982 |
1983 - 1990 |
|
1996 |
1981 - 1984 |
1985 - 1990 |
|
1997 |
1983 - 1986 |
1987 - 1990 |
|
1998 |
1985 - 1988 |
1989 - 1990 |
|
1999 |
1987 - 1990 | |
|
2000 |
1989 - 1990 |
Denna lag6 träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering.
61990:000.
131
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1986:468) om avräkning av ut-
ländsk skatt1
dels att 13—16 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubriken närmast före 11 § skall utgå,
dels att nuvarande 17 och 18 §§ skall betecknas 13 respektive 14 §,
dels att rubriken närmast före 17 § skall sättas närmast före nya 13 §,
dels att 1—4, 6, 7,11, 12 och nya 14 §§ samt rubriken närmast före 1 § skall
ha följande lydelse,
dels att det närmast före 12 § skall införas en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
Nedsättning av statlig inkomstskatt Nedsättning av statlig inkomstskatt,
och kommunal inkomstskatt statlig fastighetsskatt och kommunal
inkomstskatt
Om fysisk person, under tid då han varit bosatt här i riket, eller inländsk
juridisk person har haft intäkt
a) som medtagits vid taxering enligt kommunalskattelagen (1928:370) el-
ler lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
b) för vilken han beskattats i utländsk stat och
c) som enligt skattelagstiftningen i den utländska staten anses härröra där-
ifrån,
har han - med den inskränkning
som följer av 2 § — genom avräkning
av den del av den utländska skatten
har han - med den inskränkning
som följer av 2 § — genom avräkning
av den del av den utländska skatten
som belöper på intäkten rätt att er-
hålla nedsättning av statlig inkomst-
skatt och kommunal inkomstskatt i
som belöper på intäkten rätt att er-
hålla nedsättning av statlig inkomst-
skatt och kommunal inkomstskatt i
enlighet med vad som framgår av
4-70§§.
enlighet med vad som framgår av
4-77 §§.
Motsvarande gäller i tillämpliga
delar i fall då fysisk person enligt la-
gen (1984:1052) om statlig fastighets-
skatt har att erlägga fastighetsskatt
för en i utlandet belägen privatbo-
stad.
Rätt till avräkning enligt 1 § före-
ligger inte om statlig inkomstskatt,
kommunal inkomstskatt, den ut-
ländska skatten samt den utländska
1 Senaste lydelse av
förutvarande 13 § 1989:348
15 § 1989:348
16 § 1989:348
rubriken närmast före 11 § 1989:348.
§
Rätt till avräkning enligt 1 § första
stycket föreligger inte om statlig in-
komstskatt, kommunal inkomst-
skatt, den utländska skatten samt
132
Nuvarande lydelse
intäkten omfattas av dubbelbeskatt-
ningsavtal. Vid avräkning med stöd
av dubbelbeskattningsavtal tilläm-
pas dock bestämmelserna i 4—18 §§.
1 det fall statlig inkomstskatt, den
utländska skatten samt den utländska
intäkten men inte kommunal in-
komstskatt omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal, får avräkning enligt
1 § ske med så mycket av den ut-
ländska skatten som motsvarar den
andel som den kommunala inkomst-
skatten, beräknad utan avräkning,
på den utländska intäkten, efter av-
drag för kostnader, utgör av summan
av denna skatt och den statliga in-
komstskatt som skulle ha utgått på
den utländska intäkten, efter avdrag
för kostnader, om åtgärd för undvi-
kande av dubbelbeskattning inte vid-
tagits.
Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
den utländska intäkten omfattas av
dubbelbeskattningsavtal. Med att
den utländska intäkten omfattas av
dubbelbeskattningsavtal avses även
fall då någon intäkt av i utlandet be-
lägen privatbostad inte uppburits
men, om sådan intäkt hade uppbu-
rits, denna omfattats av dubbelbe-
skattningsavtal. Rätt till avräkning
enligt 1 § andra stycket föreligger inte
om statlig fastighetsskatt omfattas av
dubbelbeskattningsavtal. Vid avräk-
ning med stöd av dubbelbeskatt-
ningsavtal tillämpas dock bestäm-
melserna i 4-14 §§.
Med utländsk skatt i 1 och 2 §§ av-
ses sådan allmän slutlig skatt på in-
komst som erlagts till utländsk stat,
delstat eller lokal myndighet samt, i
fråga om skattskyldig som bedrivit
sjöfart eller luftfart i internationell
trafik, även annan skatt som erlagts
i utländsk stat, i den mån skatten be-
räknats på grundval av fraktintäkter
eller biljettintäkter, som uppburits i
nämnda stat, eller efter därmed jäm-
förlig grund.
Med utländsk skatt i 1 och 2 §§ av-
ses allmän slutlig skatt på inkomst
samt skatt jämförlig med den statliga
fastighetsskatten och skatt som be-
räknats på schablonintäkt eller lik-
nande på privatbostad i utlandet,
som erlagts till utländsk stat, delstat
eller lokal myndighet samt, i fråga
om skattskyldig som bedrivit sjöfart
eller luftfart i internationell trafik,
även annan skatt som erlagts i ut-
ländsk stat, i den mån skatten beräk-
nats på grundval av fraktintäkter el-
ler biljettintäkter, som uppburits i
nämnda stat, eller efter därmed jäm-
förlig grund.
Avräkning sker från statlig in-
komstskatt som utgår på grund av
taxering det år då den intäkt som be-
skattats i utländsk stat medtagits vid
denna taxering eller vid taxering till
kommunal inkomstskatt.
I den mån den z första stycket an-
givna statliga inkomstskatten under-
stiger vad som enligt 1-10 §§ får av-
räknas, får avräkning ske från kom-
munal inkomstskatt som utgår på
Avräkning skall ske från statlig in-
komstskatt. / den mån den statliga
inkomstskatten understiger vad som
enligt 1-11 §§ får avräknas, skall av-
räkning ske från statlig fastighets-
skatt. I den mån den statliga in-
komstskatten och den statliga fastig-
hetsskatten sammanlagt understiger
vad som enligt 1 -11 §§ får avräknas,
skall avräkning ske från kommunal
inkomstskatt.
133
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
grund av taxering det år då den in- Avräkning skall ske från svensk
täkt som beskattats i utländsk stat skatt som tas ut på grund av taxering
medtagits vid taxering här. det år då den intäkt som beskattats i
utländsk stat medtagits vid taxering
här. När fråga är om avräkning av en
utländsk skatt som är jämförlig med
den statliga fastighetsskatten eller
som beräknats på schablonintäkt el-
ler liknande skall avräkning ske från
svensk skatt som tas ut på grund av
taxering samma år som den ut-
ländska skatten fastställts.
Prop. 1990/91:54
6§
Avräkning får dock ske med högst
ett på följande sätt beräknat spärr-
belopp. Spärrbeloppet utgör sum-
man av den statliga
och den kommunala
som, beräknad utan
ning, hänför sig till
inkomstskatt
inkomstskatt
sådan avräk-
Avräkning får dock ske med högst
ett på följande sätt beräknat spärr-
belopp. Spärrbeloppet utgör sum-
man av den statliga fastighetsskatt
som tagits ut på i utlandet belägen
privatbostad samt den statliga in-
komstskatt och den kommunala in-
komstskatt som, beräknad utan så-
dan avräkning, hänför sig till
a) de inkomster på vilka de utländska skatterna utgått och
b) andra inkomster som medtagits vid taxeringen och som är hänförliga
till fast driftställe eller fastighet i utlandet eller som utgör ränta, royalty eller
utdelning i det fall utbetalaren är utländsk stat, fysisk person med hemvist i
utländsk stat eller utländsk juridisk person.
Den statliga inkomstskatt som
hänför sig till de utländska inkoms-
terna (intäkterna efter avdrag för
kostnader) skall anses utgöra så stor
del av den skattskyldiges hela stat-
liga inkomstskatt, beräknad utan av-
räkning, som dessa inkomster utgör
av den skattskyldiges sammanlagda
inkomst av olika förvärvskällor före
allmänna avdrag (sammanräknad
inkomst). Motsvarande gäller i fråga
om kommunal inkomstskatt.
Vid beräkning av den statliga in-
komstskatt som hänför sig till de ut-
ländska inkomsterna skall den del av
den statliga inkomstskatten som hän-
för sig till de utländska förvärvsin-
komsterna (inkomst av tjänst och nä-
ringsverksamhet) respektive den del
som hänför sig till de utländska kapi-
talinkomsterna (inkomst av kapital)
beräknas varför sig. Den statliga re-
spektive kommunala inkomstskatt
som hänför sig till de utländska för-
värvsinkomsterna (intäkterna efter
avdrag för kostnader) skall anses ut-
göra så stor del av den skattskyldiges
hela statliga respektive kommunala
inkomstskatt på förvärvsinkomst,
beräknad utan avräkning, som dessa
inkomster utgör av den skattskyldi-
ges sammanlagda förvärvsinkomst
2 Senaste lydelse 1986:1116.
134
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
av olika förvärvskällor före all-
männa avdrag (sammanräknad för-
värvsinkomst). Motsvarande gäller i
tillämpliga delar vid beräkning av
den del av den statliga inkomstskat-
ten som hänför sig till de utländska
kapitalinkomsterna.
Vid tillämpningen av första stycket
skall, i de fall då skattskyldig erhållit
skattereduktion enligt 2 § 4 mom.
uppbördslagen (1953:272), sådan re-
duktion anses ha skett från statlig in-
komstskatt, kommunal inkomst-
skatt, skogsvårdsavgift respektive
statlig fastighetsskatt med så stor del
av reduktionen som respektive skatt
utgör av det sammanlagda beloppet
av nämnda skatter före sådan reduk-
tion. Om skattskyldig har att erlägga
fastighetsskatt såväl för fastighet i
Sverige som för privatbostad i ut-
landet skall reduktionen av statlig
fastighetsskatt enligt första meningen
anses ha skett från statlig fastighets-
skatt som hänför sig till privatbostad
i utlandet med så stor del som den
statliga fastighetsskatten på privat-
bostad i utlandet utgör av det sam-
manlagda beloppet av statlig fastig-
hetsskatt före sådan reduktion.
I de fall då skattskyldig enligt 2 §
5 lagen (1990:661) om avkastnings-
skatt på pensionsmedel har att betala
avkastningsskatt som tas ut på skatte-
underlag som anges i 3 § fjärde
stycket samma lag skall följande
gälla. Vid beräkningen av spärrbe-
loppet skall, vid bestämmande enligt
första stycket av den statliga inkomst-
skatt som hänför sig till de utländska
inkomsterna, sådan avkastningsskatt
jämställas med statlig inkomstskatt
pä förvärvsinkomst.
11 §
I den mån avräkning inte kunnat
erhållas vid den taxering då avräk-
ning enligt 4 § andra stycket skall ske
därför att summan avräkningsbar ut-
ländsk skatt som enligt 4§ andra
stycket skall avräknas vid denna
taxering överstiger det enligt 6 § be-
räknade spärrbeloppet är den skatt-
Prop. 1990/91:54
135
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse prop. 1990/91:54 skyldige efter yrkande om detta be- För ett visst taxeringsår får dock Nedsättning av avkastningsskatt på 12 § Skattskyldig enligt 2§ 1-4 lagen Skattskyldig enligt 2§ 5 lagen om |
14 §3
Det åligger den skattskyldige att förebringa den utredning som behövs för
prövning av fråga om avräkning av utländsk skatt.
Har den skattskyldige visat att förutsättningar för avräkning föreligger
men förmår han inte lämna samtliga de uppgifter som erfordras för tillämp-
ning av ovan angivna bestämmelser, får avräkning medges med skäligt be-
|
lopp. |
Avräkning enligt 11 § får dock en- |
3 Senaste lydelse av förutvarande 14 § 1989:348.
136
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse prOp. 1990/91:54 dast ske för sådant avräkningsbart |
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering om inte annat följer av punkterna 2-4.
2. Äldre bestämmelser skall dock fortfarande tillämpas vid 1992 års taxe-
ring såvitt avser särskild vinstskatt enligt lagen (1989:346) om särskild vinst-
skatt som påförs vid denna taxering.
3. Avräkning av utländsk skatt jämförlig med den statliga fastighetsskat-
ten får endast avse skatt som fastställts efter den 31 december 1990.
4. Avräkning av överskjutande belopp enligt 11 § får endast avse överskju-
tande belopp som uppkommit vid 1992 eller senare års taxeringar.
137
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgif-
ter från arbetsgivare skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9§‘
Månadsavgiften skall betalas till den skattemyndighet till vilken uppbörds-
deklaration skall lämnas och inom den tid som gäller för deklarationens av-
lämnande. I övrigt skall bestämmelserna i 52 § uppbördslagen (1953:272) om
inbetalning tillämpas. Vad där sägs om inbetalning från landstingskommun
och kommun av preliminär A-skatt som innehållits genom skatteavdrag gäl-
ler också i fråga om månadsavgift.
Har en arbetsgivare betalat in ett
lägre belopp än som enligt upp-
bördsdeklarationen skall betalas
som arbetsgivaravgifter och innehål-
len skatt skall beloppet i första hand
räknas som betalning av den inne-
hållna skatten.
Har en arbetsgivare betalat in ett
lägre belopp än som enligt upp-
bördsdeklarationen skall betalas
som arbetsgivaravgifter, särskild lö-
neskatt och innehållen skatt skall be-
loppet i första hand räknas som be-
talning av den innehållna skatten
och därefter som betalning av arbets-
givaravgifterna.
Prop. 1990/91:54
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
'Senaste lydelse 1990:332.
138
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall
från folkpension m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§
Preliminär A-skatt skall betalas för
1. tilläggspension och vårdbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
1. tilläggspension och vårdbidrag
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring, dock inte för barnpen-
sion till den del pensionen efter varje
avliden förälder understiger 0,4 bas-
belopp,
2. delpension enligt lagen (1975:380) om delpensionsförsäkring,
3. livränta enligt
a) lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring,
b) lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring,
c) lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och
d) lagen (1977:267) om krigsskadeersättning till sjömän,
4. folkpension som tillsammans med annan pension, livränta eller lik-
nande förmån utbetalas av
a) riksförsäkringsverket,
b) allmän försäkringskassa,
c) statens löne- och pensionsverk, eller
d) kommunernas pensionsanstalt, samt
5. folkpension i annat fall, om det är sannolikt att slutlig skatt kommer att
påföras.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
139
Härigenom föreskrivs att 1,3,4, 5, 6, 8-12 och 15 §§ lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv samt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till
nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskatte-
lagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får avdrag gö-
ras enligt denna lag för belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv av
1. svenska aktiebolag,
2. svenska ekonomiska föreningar,
3. svenska sparbanker,
4. sådana juridiska personer som
enligt författning eller på därmed
jämförligt sätt bildats för att förvalta
samfällighet och som skall erlägga
skatt för inkomst,
3. svenska sparbanker och spar-
bankernas säkerhetskassa,
4. svenska ömsesidiga skadeför-
säkringsföretag,
5. sådana juridiska personer som
enligt författning eller på därmed
jämförligt sätt bildats för att förvalta
samfällighet och som skall erlägga
skatt för inkomst,
5. utländska juridiska personer,
6. fysiska personer och dödsbon.
Sädana företag som avses i 2§
6mom., 7mom., 8 mom. åttonde
stycket och 10 mom. samt 7§
4 mom. och 8 mom. andra stycket la-
gen om statlig inkomstskatt är inte
berättigade till avdrag. Detsamma
gäller i fråga om dödsbon som be-
handlas som handelsbolag. Att sär-
skilda regler gäller i fråga om han-
delsbolag framgår av 11 §.
6. utländska juridiska personer,
7. fysiska personer och dödsbon.
Livförsäkringsföretag och under-
stödsföreningar som avses i 2 §
6 mom. och sådana företag som av-
ses i 2§ 7mom., 8 mom. åttonde
stycket och 10 mom. samt 7§
4 mom. och 8 mom. andra stycket la-
gen om statlig inkomstskatt är inte
berättigade till avdrag. Detsamma
gäller i fråga om dödsbon som be-
handlas som handelsbolag. Att sär-
skilda regler gäller i fråga om han-
delsbolag framgår av 11 §.
Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringsla-
gen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot av-
draget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Avdraget skall
återföras till beskattning närmast följande beskattningsår.
Prop. 1990/91:54
Kapitalunderlaget för juridiska
personer som avses i 1 § första
stycket 1-5 är skillnaden vid be-
skattningsårets utgång mellan till-
gångar och skulder. Vid beräkning
av underlaget anses beskattnings-
årets inkomstskatt utgöra 30 procent
av den vid taxeringen till statlig in-
Kapitalunderlaget för juridiska
personer som avses i 1 § första
stycket 1—6 är skillnaden vid be-
skattningsårets utgång mellan till-
gångar och skulder. Vid beräkning
av underlaget anses beskattnings-
årets inkomstskatt utgöra 30 procent
av den vid taxeringen till statlig in-
140
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
komstskatt beräknade inkomsten
före återföring av föregående års av-
sättning till skatteutjämningsreserv,
avdrag för årets avsättning till skat-
teutjämningsreserv, avdrag enligt la-
gen (1967:94) om avdrag vid in-
komsttaxeringen för viss aktieutdel-
ning och avdrag enligt 2§ 8 mom.
andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt för utdelning på
andra inbetalda insatser än förlags-
insatser.
komstskatt beräknade inkomsten
före återföring av föregående års av-
sättning till skatteutjämningsreserv,
avdrag för årets avsättning till
skatteutjämningsreserv, avdrag en-
ligt lagen (1967:94) om avdrag vid
inkomsttaxeringen för viss aktieut-
delning och avdrag enligt 2 § 8 mom.
andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt för utdelning på
andra inbetalda insatser än förlags-
insatser. I den beräknade inkomsten
ingår inte heller intäkt enligt 12 §
fjärde stycket och intäkt enligt punkt
4 av anvisningarna till 24 § kommu-
nalskattelagen (1928:370).
Som tillgång räknas inte
1. aktier i svenska aktiebolag och andelar i svenska ekonomiska före-
ningar om företagets röstetal för aktierna eller andelarna är så stort som an-
ges i 7 § 8 mom. tredje stycket a lagen om statlig inkomstskatt eller om före-
taget är frikallat från skattskyldighet för utdelning på aktierna eller ande-
larna enligt tredje stycket b nämnda moment,
2. andra tillgångar som avses i 27 § 1 mom. nämnda lag än aktier eller an-
delar om den underliggande egendomen är aktie eller andel i svenskt företag
och innehavet av tillgångarna betingas av näringsverksamhet som bedrivs av
företaget eller av annan som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller
organisatoriska förhållanden kan anses stå företaget nära,
3. en fordran på ett företag i intressegemenskap i den mån det andra före-
tagets kapitalunderlag inte har reducerats med motsvarande belopp vid
samma års taxering.
Som skuld räknas även
1. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid in-
komsttaxeringen,
2. insatskapital i en ekonomisk förening i form av förlagsinsatser,
3. belopp som har avsatts till ersättningsfond,
4. kapitalunderlag hos ett företag i intressegemenskap i den utsträckning
som anges i 12 § tredje stycket.
Som skuld räknas inte belopp som Som skuld räknas inte belopp som
har avsatts till skatteutjämningsre- har avsatts till skatteutjämningsre-
serv. serv. Som skuld räknas inte heller i
fråga om skadeförsäkringsföretag
belopp som har avsatts till reglerings-
fond för trafikförsäkring eller utjäm-
ningsfond.
4§
Kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon är skillnaden vid be-
skattningsårets ingång mellan tillgångar och skulder i förvärvskällan.
Som tillgång räknas inte egendom
som avses i 27§ 1 mom., 28§, 29§
lmom. och 30§ lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt såvida inte
vederlag eller realisationsvinst vid
Som tillgång räknas inte egendom
som avses i 27 § 1 mom., 28 §, 29 §
1 mom., 30§ 1 mom. och 31 § lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
såvida inte vederlag eller realisa-
141
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
avyttring utgör intäkt av närings- tionsvinst vid avyttring utgör intäkt
verksamhet. av näringsverksamhet.
Som skuld räknas även
1. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid in-
komsttaxeringen,
2. belopp som har avsatts till ersättningsfond.
Som skuld räknas inte
1. lån för anskaffande av tillgångar som enligt andra stycket inte räknas in
i kapitalunderlaget,
2. belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv.
Statlig inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt, kommunal inkomstskatt,
egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter och särskild löneskatt
enligt lagen (1990:659) om särskild löneskatt samt skattetillägg och förse-
ningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324) räknas inte som tillgång eller
skuld.
Prop. 1990/91:54
Vid värderingen av tillgångarna Vid värderingen av tillgångarna
hos juridiska personer som avses i hos juridiska personer som avses i
1 § första stycket 1—5 skall 1 § första stycket 1-6 skall
1. fastighet som utgör omsättningstillgång tas upp till värdet enligt räken-
skaperna minskat med sådana värdeminskningsavdrag och liknande avdrag
som inte har gjorts i räkenskaperna,
2. andra lagertillgångar än som avses i punkt 1 och kundfordringar tas upp
till de värden som gäller vid inkomsttaxeringen,
3. sådana tillgångar för vilka avdrag medges enligt punkterna 12—14 av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen (1928:370) tas upp till skatte-
mässiga restvärden,
4. annan fastighet än som avses i punkt 1 tas upp till anskaffningsvärdet
för mark, byggnad och markanläggning minskat med medgivna värdeminsk-
ningsavdrag och liknande avdrag,
5. aktier i svenska aktiebolag och andelar i svenska ekonomiska före-
ningar tas upp till de värden som anges i 27 § 2 mom. första stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt och andelar i utländska juridiska perso-
ner till 65 procent därav,
6. andra tillgångar som avses i 27 § 1 mom. nämnda lag än aktier och ande-
lar tas upp till de värden som anges i 27 § 2 mom. första stycket och 3 mom.
samma lag eller, om den underliggande egendomen är andel i utländsk juri-
disk person, till 65 procent därav,
7. fordringar i utländsk valuta tas
upp till de värden som gäller vid in-
komsttaxeringen,
8. andra tillgångar än som avses i
punkterna 1-7 tas upp till anskaff-
ningsvärdet minskat med medgivna
värdeminskningsavdrag och lik-
nande avdrag.
Har fastighet som avses i första stycket 4 förvärvats före ingången av år
1991 får som anskaffningsvärde i stället anses viss del av det för år 1991 gäl-
lande taxeringsvärdet minskat med vid 1982-1991 års taxeringar medgivna
värdeminskningsavdrag och liknande avdrag om avdragen för år räknat upp-
gått till sammanlagt minst 10 procent av nämnda värde. Med del av taxe-
ringsvärdet avses i fråga om
7. andra tillgångar än som avses i
punkterna 1—6 tas upp till anskaff-
ningsvärdet.
142
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
1. småhusenheter 70 procent av taxeringsvärdet,
2. hyreshusenheter 60 procent av taxeringsvärdet,
3. industrienheter 75 procent av taxeringsvärdet,
4. lantbruksenheter 100 procent av taxeringsvärdet.
Värdet enligt andra stycket skall i skälig mån jämkas om marknadsvärdet
vid beskattningsårets ingång på fastighetens byggnader, mark och markan-
läggningar inte överstiger 75 procent av värdet enligt andra stycket.
Vid tillämpning av första och
andra styckena avses med värde-
minskningsavdrag också belopp var-
med ersättningsfond, investeringsre-
serv e.d. tagits i anspråk.
Vid tillämpning av första och
andra styckena avses med värde-
minskningsavdrag också belopp var-
med ersättningsfond e.d. tagits i an-
språk.
6§
Vid värderingen av tillgångarna hos fysiska personer och dödsbon tilläm-
pas 5 § med de undantag som anges nedan.
Fastighet, som inte utgör omsätt-
ningstillgång, tas upp till 70 procent
av det värde som anges i 5§ första
stycket 4 eller till 70 procent av den
del av taxeringsvärdet som anges i
andra stycket, dock att fastighet som
avses i andra stycket 4 tas upp till 70
procent av den del av det för år 1991
gällande taxeringsvärdet som inte ut-
gör bostadsbyggnadsvärde och
tomtmarksvärde för sådan privat-
bostadsfastighet som avses i 5 §
kommunalskattelagen (1928:370).
Tillgångar som avses i 26 § 1 mom.
lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt tas upp till 70 procent av an-
skaffningsvärdet om det inte är fråga
om sådana tillgångar som avses i 5 §
första stycket 2.
Fastighet, som inte utgör omsätt-
ningstillgång, tas upp till 70 procent
av det värde som anges i 5 § första
stycket 4 eller till 70 procent av den
del av det värde som anges i andra
stycket, dock att fastighet som avses
i andra stycket 4 tas upp till 70 pro-
cent av det värde som anges i andra
stycket och som inte avser den del av
det för år 1991 gällande taxerings-
värdet som utgör bostadsbyggnads-
värde och tomtmarksvärde för sådan
privatbostadsfastighet som avses i
5 § kommunalskattelagen
(1928:370). Tillgångar som avses i
26 § 1 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt tas upp till 70
procent av anskaffningsvärdet om
det inte är fråga om sådana till-
gångar som avses i 5 § första
stycket 2.
Medel på skogskonto, skogsskadekonto och upphovsmannakonto tas upp
till halva beloppet.
8§
Inkomstunderlaget är den vid
taxeringen till statlig inkomstskatt
beräknade inkomsten av förvärvs-
källan före avdrag för underskott
från föregående år, avdrag för upp-
skov enligt lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto, avdrag för av-
sättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och la-
gen (1990:659) om särskild löneskatt
samt avdrag för årets avsättning till
Inkomstunderlaget är den vid
taxeringen till statlig inkomstskatt
beräknade inkomsten av förvärvs-
källan före avdrag för underskott
från föregående år, avdrag för upp-
skov enligt lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto, avdrag för av-
sättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och la-
gen (1990:659) om särskild löneskatt
samt avdrag för årets avsättning till
143
Nuvarande lydelse
skatteutjämningsreserv. Intäkt en-
ligt punkt 16 av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen
(1928:370) ingår inte i underlaget.
Föreslagen lydelse
skatteutjämningsreserv beräknad på
inkomstunderlaget. Intäkt enligt
punkt 16 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370)
ingår inte i underlaget.
Prop. 1990/91:54
9§
Juridiska personer som avses i 1 §
första stycket 1 —5 får avdrag för av-
sättning till skatteutjämningsreserv
på antingen kapitalunderlaget eller
löneunderlaget med den begräns-
ning som följer av 12 §.
Avdrag för avsättning på kapitalunderlaget får uppgå till högst 30 procent
av underlaget.
Avdrag för avsättning på löneunderlaget får uppgå till högst 15 procent av
underlaget.
Juridiska personer som avses i 1 §
första stycket 1-6 får avdrag för av-
sättning till skatteutjämningsreserv
på antingen kapitalunderlaget eller
löneunderlaget med den begräns-
ning som följer av 12 §.
Fysiska personer och dödsbon får
i en och samma förvärvskälla avdrag
för avsättning till skatteutjämnings-
reserv på antingen kapitalunderla-
get och inkomstunderlaget eller löne-
underlaget.
10 §
Fysiska personer och dödsbon får
i en och samma förvärvskälla avdrag
för avsättning till skatteutjämnings-
reserv på antingen kapitalunderla-
get och löneunderlaget eller inkomst-
underlaget.
Avdrag för avsättning på kapitalunderlaget får uppgå till högst 30 procent
av detta underlag.
Avdrag för avsättning på löneun-
derlaget får uppgå till högst 20 pro-
cent av detta underlag.
Avdrag för avsättning på inkomst-
underlaget får uppgå till högst 75
procent av detta underlag.
Avdrag för avsättning på löneun-
derlaget får uppgå till högst 15 pro-
cent av detta underlag.
Avdrag för avsättning på inkomst-
underlaget får uppgå till högst 20
procent av detta underlag.
11 §
I fråga om handelsbolag beräknas avdrag för avsättning till skatteutjäm-
ningsreserv för bolaget.
Avdrag medges inte om mer än tio procent av bolagets egna kapital eller
mer än tio procent av bolagets inkomst belöper på personer som inte är be-
rättigade till avdrag enligt 1 §.
I övriga fall skall I övriga fall skall
a) avdraget beräknas med tillämp-
ning av 3, 5, 7 och 9 §§ om ingen del
av bolagets inkomst beskattas hos
personer som är berättigade till av-
drag enligt 1 § första stycket 6,
b) avdraget beräknas med tillämp-
ning av 4, 6, 7, 8 och 10 §§ om ingen
del av bolagets inkomst beskattas
hos personer som är berättigade till
avdrag enligt 1 § första stycket 1—5,
a) avdraget beräknas med tillämp-
ning av 3, 5, 7 och 9 §§ om ingen del
av bolagets inkomst beskattas hos
personer som är berättigade till av-
drag enligt 1 § första stycket 7,
b) avdraget beräknas med tillämp-
ning av 4, 6, 7, 8 och 10 §§ om ingen
del av bolagets inkomst beskattas
hos personer som är berättigade till
avdrag enligt 1 § första stycket 1-6,
144
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
c) avdraget begränsas till det
lägsta av de maximala avdragsbelop-
pen enligt a och b om bolagets in-
komst beskattas såväl hos personer
som är berättigade till avdrag enligt
1 § första stycket 1-6 som hos perso-
ner som är berättigade till avdrag en-
ligt 1 § första stycket 7.
c) avdraget begränsas till det
lägsta av de maximala avdragsbelop-
pen enligt a och b om bolagets in-
komst beskattas såväl hos personer
som är berättigade till avdrag enligt
1 § första stycket 1 —5 som hos perso-
ner som är berättigade till avdrag en-
ligt 1 § första stycket 6.
Vid tillämpning av tredje stycket räknas delägares kapitalbehållning i bo-
laget som skuld i den mån behållningen ingår i delägarens kapitalunderlag.
Bedriver bolaget flera verksamheter beräknas ett gemensamt kapitalun-
derlag, ett gemensamt löneunderlag och ett gemensamt inkomstunderlag för
bolaget. I fråga om varje verksamhet i bolaget får avdrag inte göras med
större belopp än som belöper på verksamheten.
Bestämmelserna i andra—femte
styckena gäller för företag i intresse-
gemenskap om något av företagen
yrkat avdrag enligt 9 § för avsättning
på kapitalunderlaget. Intressege-
menskap anses råda mellan juridiska
personer som vid utgången av året
före taxeringsåret är moder- och
dotterföretag eller står under i hu-
vudsak gemensam ledning. I en in-
tressegemenskap kan ingå sådana
företag som avses i 1 § första stycket
1—5 och är berättigade till avdrag,
handelsbolag och sådana företag
som avses i 7 § 8 mom. andra stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt.
Övriga företag i intressegemen-
skapen får inte avdrag för avsättning
på löneunderlaget. För varje företag
i intressegemenskapen beräknas ett
kapitalunderlag.
12 §
Bestämmelserna i andra-femte
styckena gäller för företag i intresse-
gemenskap om något av företagen
yrkat avdrag enligt 9 § för avsättning
på kapitalunderlaget. Intressege-
menskap anses råda mellan juridiska
personer som vid utgången av året
före taxeringsåret är moder- och
dotterföretag eller står under i hu-
vudsak gemensam ledning. I en in-
tressegemenskap kan ingå sådana
företag som avses i 1 § första stycket
1—6 och är berättigade till avdrag,
handelsbolag och sådana företag
som avses i 7 § 8 mom. andra stycket
lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt.
Övriga företag i intressegemen-
skapen får inte avdrag för avsättning
på löneunderlaget. I fråga om han-
delsbolag gäller att avdrag för avsätt-
ningfår beräknas på kapitalunderla-
get och i förekommande fall även på
inkomstunderlaget. För varje före-
tag i intressegemenskapen beräknas
ett kapitalunderlag.
Är två eller flera företag i intresse-
gemenskap och innehar ett av före-
tagen andelar i en utländsk juridisk
person som i sin tur - direkt eller in-
direkt - innehar aktier eller andelar
i det andra eller de andra företagen
gäller följande. Vid beräkning av
kapitalunderlaget i det förstnämnda
företaget tas som skuld upp ett be-
lopp motsvarande 65 procent av ka-
pitalunderlaget i det andra företaget
Är två eller flera företag i intresse-
gemenskap och innehar ett av före-
tagen andelar i en utländsk juridisk
person som i sin tur Å direkt eller in-
direkt Å innehar aktier eller andelar
i det andra eller de andra företagen
gäller följande. Vid beräkning av
kapitalunderlaget i det förstnämnda
företaget tas som skuld upp ett be-
lopp motsvarande kapitalunderlaget
i det andra företaget eller summan
145
10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 54
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
av kapitalunderlagen i de andra
företagen till den del beloppet över-
stiger 35 procent av värdet av ande-
larna i den utländska juridiska perso-
nen. Som skuld tas dock inte upp
större belopp än 65 procent av vär-
det av dessa andelar. Med aktier och
andelar likställs andra tillgångar som
avses i 27 § 1 mom. lagen om statlig
inkomstskatt. Vad nu sagts äger
motsvarande tillämpning om den ut-
ländska juridiska personen bedriver
verksamhet från fast driftställe här i
riket eller har bestämmande infly-
tande över annan utländsk juridisk
person som bedriver sådan verksam-
het.
För företag med negativt kapital-
underlag beräknas en intäkt motsva-
rande 30 procent av underlaget mul-
tiplicerat med 70 procent av statslå-
neräntan vid beskattningsårets ut-
gång. Någon intäkt beräknas inte i
den mån det negativa underlaget
täcks genom att ett positivt kapital-
underlag överförts från ett annat
företag om såväl givare som motta-
gare redovisar överföringen öppet
vid samma års taxering. Om företa-
gens sammantagna kapitalunderlag
(summan av de positiva och de nega-
tiva underlagen) är negativt får ett
motsvarande belopp vid tillämpning
av detta stycke behandlas som ett
positivt underlag hos det företag
som har det högsta negativa under-
laget.
eller av summan av kapitalunderla-
gen i de andra företagen. Som skuld
tas dock inte upp större belopp än 65
procent av värdet av andelarna i den
utländska juridiska personen. Om
särskilda skäl föreligger får skulden
jämkas till ett lägre belopp. Med ak-
tier och andelar likställs andra till-
gångar som avses i 27 § 1 mom. lagen
om statlig inkomstskatt. Vad nu
sagts äger motsvarande tillämpning
om den utländska juridiska perso-
nen bedriver verksamhet från fast
driftställe här i riket eller har be-
stämmande inflytande över annan
utländsk juridisk person som bedri-
ver sådan verksamhet.
För företag med negativt kapital-
underlag beräknas en intäkt motsva-
rande 23 procent av underlaget mul-
tiplicerat med en räntesats som sva-
rar mot statslåneräntan vid beskatt-
ningsårets utgång med tillägg av fem
procentenheter. Någon intäkt beräk-
nas inte i den mån det negativa un-
derlaget täcks genom att ett positivt
kapitalunderlag överförts från ett
annat företag om såväl givare som
mottagare redovisar överföringen
öppet vid samma års taxering. Om
företagens sammantagna kapitalun-
derlag (summan av de positiva och
de negativa underlagen) är negativt
får ett motsvarande belopp vid till-
lämpning av detta stycke behandlas
som ett positivt underlag hos det
företag som har det högsta negativa
underlaget.
I fråga om handelsbolag tillämpas 3 §, 5 § och 11 § fjärde stycket vid beräk-
ningen av kapitalunderlag enligt fjärde stycket. Är kapitalunderlaget nega-
tivt beräknas en intäkt för de företag som beskattas för handelsbolagets in-
komst. Som intäkt tas för vart och ett av företagen upp ett belopp motsva-
rande intäkten enligt fjärde stycket multiplicerad med företagets andel av
handelsbolagets inkomst.
15 §
Juridiska personer som avses i 1 §
första stycket 1—5 och som yrkar av-
drag för avsättning till skatteutjäm-
ningsreserv skall i självdeklaration
lämna de uppgifter som behövs för
att beräkna underlag på vilket av-
Juridiska personer som avses i 1 §
första stycket 1-6 och som yrkar av-
drag för avsättning till skatteutjäm-
ningsreserv skall i självdeklaration
lämna de uppgifter som behövs för
att beräkna underlag på vilket av-
146
Nuvarande lydelse
sättning beräknas.
Juridiska personer som enligt 1 §
första stycket 1 —5 har rätt till avdrag
för avsättning och företag som avses
i 7§ 8 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall i sina självdeklarationer lämna
uppgifter som kan läggas till grund
för en prövning av om det råder in-
tressegemenskap med annat eller
andra företag. Motsvarande gäller i
fråga om handelsbolag.
Föreslagen lydelse
sättning beräknas.
Juridiska personer som enligt 1 §
första stycket 1—6 har rätt till avdrag
för avsättning och företag som avses
i 7§ 8 mom. andra stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
skall i sina självdeklarationer lämna
uppgifter som kan läggas till grund
för en prövning av om det råder in-
tressegemenskap med annat eller
andra företag. Motsvarande gäller i
fråga om handelsbolag.
Prop. 1990/91:54
4. Vid beräkning av kapitalunder-
laget för sådana juridiska personer
som avses i 1§ första stycket 1-5
skall vid 1992 års taxering eller, om
företaget på grund av förlängt räken-
skapsår inte skall taxeras detta år,
vid 1993 års taxering, 15 procent av
sådana obeskattade reserver som av-
ses i 1 § lagen (1990:655) om återfö-
ring av obeskattade reserver räknas
som skuld. Vid följande års taxe-
ringar skall 30 procent av det upp-
skovsbelopp som vid beskattnings-
årets ingång ännu inte återförts till
beskattning räknas som skuld. Där-
emot skall uppskovsbelopp vid be-
skattningsårets utgång inte räknas
som skuld.
4. Vid beräkning av kapitalunder-
laget för sådana juridiska personer
som avses i 1§ första stycket 1-6
skall vid 1992 års taxering eller, om
företaget inte skall taxeras detta år,
vid 1993 års taxering, 15 procent av
sådana obeskattade reserver som av-
ses i 1 § lagen (1990:655) om återfö-
ring av obeskattade reserver räknas
som skuld. Vid följande års taxe-
ringar skall 30 procent av det upp-
skovsbelopp som vid beskattnings-
årets ingång ännu inte återförts till
beskattning räknas som skuld. Har
uppskovsbelopp övertagits med stöd
av 5 § fjärde stycket nämnda lag skall
även 30 procent av detta belopp räk-
nas som skuld. Däremot skall upp-
skovsbelopp vid beskattningsårets
utgång inte räknas som skuld.
Beräkning av beskattningsårets inkomstskatt enligt 3 § första stycket
andra meningen sker utan hänsyn till dels återföring av sådana obeskattade
reserver som avses i första stycket denna punkt, dels den del av det upp-
skovsbelopp som enligt 5 § lagen om återföring av obeskattade reserver tas
upp till beskattning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
147
28 Lag Prop. 1990/91:54
Härigenom föreskrivs att 1,2 och 5 §§ lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1§
Ett företag som har obeskattade
reserver vid utgången av det beskatt-
ningsår som avslutats närmast före
den 1 mars 1991 och som taxeras år
1991 kan i den omfattning som anges
i denna lag få uppskov med beskatt-
ningen vid återföringen av reser-
verna. Med företag avses i denna lag
fysiska och juridiska personer med
undantag för dödsbon som behand-
las som handelsbolag.
Ett företag som vid utgången av
det beskattningsår som avslutats
närmast före den 1 januari 1991 har
obeskattade reserver kan i den om-
fattning som anges i denna lag få
uppskov med beskattningen vid
återföringen av reserverna. Med
företag avses i denna lag fysiska och
juridiska personer med undantag för
dödsbon som behandlas som han-
delsbolag.
Med obeskattade reserver avses resultatutjämningsfond, avsättning till in-
ternvinstkonto samt reserver i lager och pågående arbeten. Reserv i lager
och pågående arbeten skall anses föreligga om tillgångarna vid inkomsttaxe-
ringen har tagits upp till lägre värde än som skulle ha följt vid en tillämpning
av 24 § kommunalskattelagen (1928:370).
Att särskilda regler gäller för bankaktiebolag, sparbanker, föreningsban-
ker, finansbolag, fondkommissionsbolag och kreditaktiebolag framgår av
6§.
Uppskov skall beslutas och upp-
skovsbeloppet bestämmas vid 1992
års taxering eller, om företaget på
grund av förlängt räkenskapsår inte
skall taxeras detta år, vid 1993 års
taxering. I fråga om handelsbolag
skall uppskovsbeloppet avse han-
delsbolaget.
Uppskov skall beslutas och upp-
skovsbeloppet bestämmas vid 1992
års taxering eller, om företaget inte
skall taxeras detta år, vid 1993 års
taxering. I fråga om handelsbolag
skall uppskovsbeloppet avse han-
delsbolaget.
5§
Beskattning av uppskovsbeloppet skall fördelas så att
minst 25 procent av beloppet tas upp vid 1992 års taxering,
sammanlagt minst 50 procent av beloppet tas upp vid 1992 och 1993 års
taxeringar,
sammanlagt minst 75 procent av beloppet tas upp vid 1992-1994 års taxe-
ringar,
hela beloppet tas upp vid 1992—1995 års taxeringar eller, om taxering inte
sker år 1995, vid 1992—1996 års taxeringar.
En fysisk person behöver vid 1992 års taxering inte ta upp någon del av
uppskovsbeloppet. Ett handelsbolag behöver vid 1992 års taxering inte ta
upp mer än 25 procent av uppskovsbeloppet multiplicerat med den andel av
148
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
bolagets inkomst som belöper på andra delägare än fysiska personer. Vid
följande års taxeringar gäller bestämmelserna i första stycket.
Taxeras inte företaget ett visst år skall vid taxeringen det följande året till
det uppskovsbelopp som då återförs läggas ett tillägg om tio procent av det
uppskovsbelopp som lägst skulle ha tagits upp till beskattning vid taxeringen
|
det förstnämnda året. |
Vid fusion som avses i 2 § 4 mom. |
Har den förvärvskälla till vilken de obeskattade reserverna hänför sig upp-
hört, skall återstående del av uppskovsbeloppet omedelbart tas upp till be-
skattning. Detta gäller inte om en fysisk person överför sin näringsverksam-
het eller driften av denna till ett aktiebolag om intressegemenskap råder mel-
lan företagen. Återstående del av uppskovsbeloppet skall i sådana fall tas
upp till beskattning hos aktiebolaget enligt bestämmelserna i denna lag. Vid
tillämpning av detta stycke anses intressegemenskap råda mellan företag
som står under i huvudsak gemensam ledning.
I fråga om dödsbon gäller att återstående del av uppskovsbeloppet ome-
delbart skall tas upp till beskattning det beskattningsår då reglerna om han-
delsbolag tillämpas första gången.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
149
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
Skattskyldiga som avses i 2 § 5 får
utan hinder av bestämmelserna i
20 § kommunalskattelagen
(1928:370) göra avdrag för avkast-
ningsskatt i förvärvskällan.
Skattskyldiga som avses i 2 § 5 får
utan hinder av bestämmelserna i
20 § kommunalskattelagen
(1928:370) i förvärvskällan göra av-
drag för sådan avkastningsskatt som
tas ut pä i 3 § fjärde stycket angivet
underlag. Avdrag skall därvid med-
ges för avkastningsskatten före even-
tuell nedsättning genom avräkning av
utländsk skatt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
150
Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:668) om nedsättning av vissa un-
derhållsbidrag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2§
Ett underhållsbidrag som avses i 1 § skall den 1 februari 1991 sättas ned
med 75 kronor per månad, om bidraget uppgår till minst 250 kronor per må-
nad eller 3000 kronor för helt år.
Uppgår underhållsbidraget till lägre belopp, skall det sättas ned med 30
procent av det belopp som utgår. Om bidraget efter ändringen slutar på öre-
tal, skall det avrundas nedåt till helt krontal.
Om nedsättningen skulle understiga 25 kronor per månad eller 300 kronor
för helt år, skall underhållsbidraget kvarstå oförändrat.
Skall underhållsbidraget vid i
första stycket angiven tidpunkt änd-
ras enligt lagen (1966:680) om änd-
ring av vissa underhållsbidrag skall
nedsättning enligt första-tredje
styckena ske innan sådan ändring
görs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
151
Härigenom föreskrivs följande.
Vid tillämpning av reglerna om resultatutjämningsfond i 41 § d första
stycket kommunalskattelagen (1928:370) i dess lydelse intill den 1 juli 1990
skall för fysisk person gälla att avdraget vid taxeringen för räkenskapsår som
avslutas den 31 december 1990 får uppgå till högst 30 procent av lönekostna-
den och 35 procent av den enligt nämnda lagrum beräknade egna inkomsten
om följande förutsättningar är uppfyllda, nämligen
1. att den skattskyldige till ledning för 1991 års taxering redovisar inkomst
avseende två räkenskapsår och
2. att det ena räkenskapsåret förkortats i enlighet med övergångsbestäm-
melserna till lagen (1990:665) om ändring i bokföringslagen eller lagen
(1990:666) om ändring i jordbruksbokföringslagen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas vid 1991 års taxe-
ring.
Prop. 1990/91:54
152
Härigenom föreskrivs följande.
Avdrag för kostnad för resa med egen bil till och från arbetsplatsen enligt
punkt 4 av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370) skall
medges, i stället för enligt schablon som anges i andra stycket nämnda anvis-
ningspunkt, vid 1991 års taxering med 1 krona 10 öre per kilometer och vid
1992 års taxering med 1 krona 20 öre per kilometer.
Prop. 1990/91:54
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
153
Härigenom föreskrivs att lagen (1927:321) om utskiftningsskatt skall upp-
höra att gälla vid utgången av år 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock
alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar. Har efter beslut om likvidation
eller fusion medel utskiftats till aktieägare före utgången av år 1990 tillämpas
lagen även vid senare års taxeringar.
Prop. 1990/91:54
154
Härigenom föreskrivs att lagen (1933:395) om ersättningsskatt skall upp-
höra att gälla vid utgången av år 1990. Den upphävda lagen tillämpas dock
alltjämt vid 1991 och tidigare års taxeringar.
Prop. 1990/91:54
155
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Allmän löneavgift skall, i stället för vad som sägs i 3 § första stycket lagen
(1982:423) om allmän löneavgift, tas ut med 1,64 procent av avgiftsunderla-
get i fråga om
1. ersättning som omfattas av 1 § nämnda lag och som utges under perio-
den januari-juni 1991 samt
2. inkomst av annat förvärvsarbete som avsesi 11 kap. 3 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring och som hänför sig till perioden januari—juni 1991.
2§ Omfattar beskattningsåret såväl perioden januari-juni 1991 eller del
därav som annan tid, skall — om den avgiftsskyldige inte visar annat — så
stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till perioden januari-
juni 1991 eller del därav som svarar mot förhållandet mellan den del av be-
skattningsåret som infaller under ifrågavarande period och hela beskatt-
ningsåret.
Prop. 1990/91:54
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
156
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november 1990
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Göransson, Johansson, Lindqvist, Freivalds, Lööw, Persson,
Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Under flera år har ett mycket omfattande reformarbete bedrivits i syfte att
förbättra och förenkla skattesystemet. Efter ett första steg under hösten
1989 antog riksdagen i juni i år regeringens förslag till reformerad inkomst-
och företagsbeskattning (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr. 356, SFS
1990:650-696).
Förslaget som grundades på betänkandena från inkomstskatteutred-
ningen (RINK) och utredningen om reformerad företagsbeskattning (URF)
innebar att den genomgripande omläggningen av inkomstskatten i allt vä-
sentligt fick sin reglering. Det nya systemet får full verkan fr.o.m. inkomst-
året 1991.
Riksdagsbeslutet i juni om en skattereform lämnade emellertid vissa lag-
stiftningsfrågor olösta. På dessa punkter krävs nu kompletterande lagstift-
ning för att reformen skall var helt genomförd den 1 januari 1991. De kvar-
stående frågorna har utretts vidare under olika former och resultaten har re-
dovisats i ett antal betänkanden och promemorior. Jag redovisar detta be-
redningsunderlag i anslutning till behandlingen av de olika frågorna i de föl-
jande avsnitten. Betänkandena och promemoriorna har remissbehandlats.
En förteckning över de remissinstanser som har yttrat sig bör fogas som
bilagal till protokollet.
Regeringen beslutade den 18 oktober 1990 att inhämta lagrådets yttrande
över vissa lagförslag. De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till
protokollet som bilaga 2.
Lagrådets yttranden bör fogas till protokollet som bilaga 3. Jag återkom-
mer till lagrådets synpunkter i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.1-3 och
5.4) och i specialmotiveringen (avsnitt 9).
Jag kommer nu att redovisa mina förslag till kompletteringar och juste-
Prop. 1990/91:54
157
ringar av den reformerade inkomst- och företagsbeskattningen. Jag kommer Prop. 1990/91:54
också att föreslå ändringar i fråga om sjömansbeskattningen samt arvs- och
gåvobeskattningen
Min redovisning är disponerad på följande sätt. Efter mina allmänna syn-
punkter (avsnitt 2) tar jag upp den särskilda löneskatten, ett antal frågor som
rör inkomstslaget tjänst samt sjömansbeskattningen (avsnitt 3). Därefter be-
handlar jag inkomst av kapital samt arvs- och gåvobeskattningen (avsnitt 4),
företagsbeskattningen (avsnitt 5) och vissa internationella skattefrågor (av-
snitt 6). Jag redovisar också vissa budgeteffekter (avsnitt 7). Författningsför-
slagen kommenteras i specialmotiveringen (avsnitt 9).
Genom beslut av riksdagen hösten 1989 och i våras åstadkoms en synnerli-
gen genomgripande förändring av de mest väsentliga delarna av det svenska
skattesystemet. Det grundläggande syftet bakom reformen är att åstad-
komma en samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt som fördel-
ningspolitiska mål för beskattningen uppfylls.
Stora förväntningar knyts till de positiva effekter som skattereformen kan
ge för den svenska ekonomins funktionssätt. Reformen är i själva verket ett
av de mest betydelsefulla inslagen — måhända det mest betydelsefulla -
inom det långsiktiga arbetet på det ekonomisk-politiska området.
Mina förslag i denna proposition kan karakteriseras som det tredje steget
i besluten om skattereformen. Förslagen är en del av den överenskommelse
om skattereformen som träffats mellan socialdemokraterna och folkpartiet.
Mitt förslag till ny arvs- och gåvoskatteskala ligger dock utanför skatterefor-
men.
De förslag som nu läggs fram kan indelas i fyra olika grupper. För det
första är det fråga om att lagförslag presenteras i frågor där riksdagen under
förra riksmötet i princip tagit ställning. Ett exempel på detta är förslaget om
särskild löneskatt på vissa avtalsförsäkringar. För det andra behandlas några
områden där förslag tidigare aviserats. Det är t.ex. fallet beträffande be-
skattningen av valutavinster. För det tredje har i några hänseenden de beslut
som fattades under föregående riksmöte omprövats och föranlett förslag om
sakliga justeringar. Detta gäller t.ex. beskattningen av utdelning och vinster
på aktier i fåmansbolag. Slutligen föreslås ett relativt stort antal justeringar
av närmast lagtekniskt slag. Behovet av sådana ändringar är att se mot bak-
grund av den närmast unika omfattningen av den lagstiftning som reformen
föranlett.
Med de förslag som omfattas av detta lagstiftningsärende slutförs skattere-
formen. Jag vill emellertid innan jag övergår till att i detalj behandla försla-
gen peka på att några områden är föremål för ytterligare utredningsarbete.
Så är t.ex. fallet när det gäller den lagtekniska utformningen av mervärdes-
kattelagstiftningen. I några hänseenden bör också ytterligare utredningsar-
bete påbörjas. Jag syftar då främst på den lagtekniska översyn av de centrala
inkomstskatteförfattningarna som redan tidigare aviserats. Detta angelägna
arbete bör när de materiella reglerna lagts fast påbörjas utan ytterligare
dröjsmål.
Vidare krävs, som jag angav i vårens proposition om skattereformen (s. Prop. 1990/91:54
518 f.) ytterligare överväganden och utredningsinsatser innan slutlig ställ-
ning tas till beskattningen av enskilda näringsidkare och handelsbolag.
Dessa frågor som främst gäller om en s.k. särskild redovisningsmetod för
enskilda näringsidkare skall införas och om handelsbolaget skall göras till
skattesubjekt har efter vårens riksdagsbeslut beretts vidare. Enligt min me-
ning krävs emellertid en mera ingående analys av dessa frågeställningar. En
särskild utredare bör därför tillkallas med uppdrag att utforma förslag till
den slutliga utformningen av regelsystemet för enskilda näringsidkare och
handelsbolag. Även frågan om s.k. nuvärdeavdrag och s.k. periodiserings-
fonder lämnades öppen vid vårens lagstiftning. En ekonomisk utvärdering
av detta system har på uppdrag av finansdepartementet gjorts av professorn
Jan Södersten. Rapporten över utvärderingen som nyligen avlämnats kom-
mer nu att remissbehandlas.
I avsnitt 3 har samlats de förslag som rör den utvidgade särskilda löneskat-
ten, den nya särskilda premieskatten för grupplivförsäkring och förslag i
fråga om tjänsteinkomstbeskattningen. Dessutom finns här bl.a. förslag till
justeringar av privatbostadsbegreppet och förslag beträffande fastighets-
skatten. Avsnittet avslutas med mina förslag på sjömansbeskattningsområ-
det.
En allmän princip i skattereformen är att alla förvärvsinkomster skall beläg-
gas med socialavgifter eller med en särskild löneskatt. Motivet är att alla ty-
per av förvärvsinkomster bör behandlas likvärdigt. Beträffande inkomster
som inte ger socialförsäkringsförmåner bör emellertid skatteuttaget begrän-
sas till den s.k. skattedelen av socialavgifterna. Riksdagen har, med utgångs-
punkt i nämnda principer, den 13 juni 1990 beslutat om uttag av en särskild
löneskatt om 22,2% på förvärvsinkomster som inte till någon del grundar
rätt till socialförsäkringsförmåner (prop. 1989/90:110 s. 378 ff., SkU30 s. 61
ff., SFS 1990:659).
RINK föreslog (SOU 1989:33 I s. 200 ff. och II s. 209 f.) att s.k. grundav-
gift skulle utgå bl.a. vid pensionsutbetalningar som tryggats genom avdrags-
gilla premiebetalningar eller avsättningar till stiftelse resp, konto.
I den tidigare nämnda propositionen (s. 491 ff.) föreslogs att skattedelen
av socialavgifterna, så långt detta är möjligt, skall tas ut som en särskild löne-
skatt när pensionen tjänas in och inte vid utbetalningen. Den föreslagna lös-
ningen krävde emellertid ytterligare överväganden när det gäller den tek-
niska utformningen. Något författningsförslag lades därför inte fram.
En promemoria med förslag till en sådan reglering, daterad den 12 sep-
tember 1990 har utarbetats inom finansdepartementet och remissbehand-
lats. I bilaga 1 finns en förteckning över remissinstanserna. En sammanställ-
159
ning av remissyttrandena har upprättats och finns tillgänglig i lagstiftnings- Prop. 1990/91:54
ärendet (dnr 4047/90).
Regeringen beslutade den 18 oktober 1990 att inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt. Lag-
förslaget omfattade bl.a. en reglering av uttaget av särskild löneskatt på pen-
sionsförmåner. Den föreslagna lösningen innebar främst tekniska avvikelser
från den som lagts fram i den tidigare nämnda promemorian.
Lagrådet riktar i sitt yttrande, bilaga 3, betydande kritik mot förslaget.
Enligt lagrådet kan den valda lösningen i vissa avseenden inte anses fylla kra-
ven på likformighet i beskattningen. Kritiken i den delen tar bl.a. sikte på
att förslaget i fråga om otryggade pensionssystem innebär att skatten även
kommer att träffa pensionsutbetalningar som intjänats före ikraftträdandet
av de nya reglerna. Även i övrigt pekar lagrådet på inslag i den föreslagna
lösningen som enligt lagrådets uppfattning måste korrigeras för att undvika
olämpliga effekter från likformighets- och rättvisesynpunkt.
Förslaget kritiseras också när det gäller skatteuttaget i samband med byte
av arbetsgivare och här efterlyser lagrådet justeringar som säkerställer att
dubbelbeskattning kan undvikas.
Lagrådet gör gällande att bristerna i förslaget kräver ändringar av så ge-
nomgripande natur att det inte av tidsskäl varit möjligt för lagrådet att lämna
ett tillräckligt övervägt förslag till ny lagtext.
De påtalade bristerna i förening med farhågor för praktiska och andra svå-
righeter för skattskyldiga och myndigheter att klara en anpassning till de nya
reglerna under den tid som återstår till årsskiftet leder lagrådet till uppfatt-
ningen att ikraftträdandet bör senareläggas.
För egen del gör jag bedömningen att den av lagrådet framförda kritiken
sammantagen har sådan styrka att det, särskilt i ljuset av den korta tid som
står till buds för nödvändiga justeringar, inte är lämpligt att nu genomföra
förslaget. Jag lägger därför inte fram förslaget till särskild löneskatt på pen-
sionsförmåner.Den ytterligare beredning av frågan som krävs måste dock
ske så att beskattningen kan genomföras fr.o.m. den 1 juli nästa år.
Mitt ställningstagande leder till en betydande försvagning av finansie-
ringen av skattereformen år 1991. När lagrådet diskuterar ett senareläg-
gande av löneskatteuttaget på pensioner görs bl.a. uttalandet att det inte
skulle framgå att det förslaget har ett sådant samband med skatteomlägg-
ningen i stort att ikraftträdandet måste samordnas. I den delen vill jag dock
framhålla att det finns ett uppenbart och starkt samband såtillvida att bort-
fallet av skatteintäkter uppgår till ett nettobelopp på ca 2 miljarder kr. En
sådan urholkning av reformens finansiering är inte försvarbar vare sig från
statsfinansiella eller samhällsekonomiska utgångspunkter. En ansvarsfull fi-
nansiering av skattereformen är i själva verket grundläggande för hela re-
formarbetet. Det krävs därför en alternativ finansiering. I det följande av-
snittet redovisar jag mitt förslag till en sådan finansiering.
160
Prop. 1990/91:54
Mitt förslag: Den allmänna löneavgiften höjs med 1,3 procentenheter
till 1,64 % under första halvåret 1991.
Skälen för mitt förslag: Den alternativa tillfälliga finansieringen bör ha
samma inriktning som den särskilda löneskatten på pensionsförmåner. Skat-
ten bör således träffa arbetsgivarna, såväl privata som offentliga. En lämplig
lösning kan åstadkommas genom en tillfällig höjning av den s.k. allmänna
löneavgiften. Den allmänna löneavgiften är en skatt med underlaget för ar-
betsgivaravgifter och egenavgifter som bas. En tillfällig höjning av avgiften
under första halvåret 1991 innebär ingen ökning av arbetskraftskostnaderna
jämfört med om planerna på att per den 1 januari 1991 införa särskild löne-
skatt på pensionsförmåner fullföljts. En sådan åtgärd innebär självfallet inte
heller att skattetrycket höjs.
För att uppfylla kravet på en ansvarsfull finansiering av skattereformen
bör därför enligt min mening den allmänna löneavgiften höjas tillfälligt un-
der första halvåret 1991. Det extra skatteuttag som krävs medför en höjning
av skattesatsen med 1,3 procentenheter. Det förhöjda uttaget bör gälla för
såväl arbetsgivare som enskilda näringsidkare.
I proposition 1989/90:110 lade regeringen fram förslag rörande beskatt-
ningen av vissa s.k. avtalsförsäkringar (s. 333 ff.).
Förslaget godtogs av riksdagen och innebar i korthet att utfallande belopp
för dessa försäkringar, med något undantag, i sin helhet blir skattepliktig in-
komst av tjänst eller i förekommande fall näringsverksamhet.
Vad gäller uttag av socialavgifter alternativt särskild löneskatt på ersätt-
ningar som utgår enligt dessa försäkringar lades det inte fram några författ-
ningsförslag i propositionen. Vissa principuttalanden gjordes emellertid om
hur dessa frågor borde lösas samt i vad mån ersättningarna borde vara för-
månsgrundande enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL. Dessa
principer innebär i korthet följande. Utfallande belopp från AGB och mot-
svarande beläggs med särskild löneskatt och blir inte förmånsgrundande. Ut-
betalningar från AGS och motsvarande beläggs med socialavgifter och blir
förmånsgrundande. I de fall utbetalningarna avser att komplettera förtids-
pension tas endast särskild löneskatt ut och ersättningarna blir i dessa fall
inte förmånsgrundande. Ersättningar från TFA beläggs med socialavgifter
och blir förmånsgrundande. I de fall invaliditetsersättning utbetalas bör i re-
gel endast särskild löneskatt utgå och ersättningarna bör inte vara förmåns-
grundande.
I den tidigare nämnda promemorian av den 12 september 1990 har ett mer
utförligt förslag redovisats och blivit föremål för remissbehandling.
161
11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 54
Jag kommer i det följande att redovisa mitt förslag till reglering av de be- Prop. 1990/91:54
rörda frågorna. Förslaget ansluter i allt väsentligt till promemorieförslaget.
Jag kommer också att ta upp några andra frågor av främst lagteknisk art.
Som framgått av föregående avsnitt har förslaget till ändringar i lagen om
särskild löneskatt varit föremål för lagrådets granskning. Lagrådet har i sak
inte haft någonting att erinra mot det remitterade förslaget såvitt avser utta-
get av särskild löneskatt på ersättningar enligt ifrågavarande avtalsförsäk-
ringar. Förslaget i denna del bör därför genomföras från och med år 1991.
Med hänsyn härtill finns det inte anledning att företa den av lagrådet före-
slagna justeringen i övergångsbestämmelserna till lagen (1990:657) om änd-
ring i AFL.
Mitt förslag: Utfallande belopp från AGB och motsvarande anord-
ningar skall beläggas med enbart särskild löneskatt.
På ersättningar från AGS och motsvarande skall särskild löneskatt
tas ut i de fall ersättningarna avser att komplettera förtidspension.
För ersättningar frän TFA skall särskild löneskatt tas ut i de fall er-
sättningen utgår i form av engångsbelopp som inte avser kompensa-
tion för mistad inkomst.
De ersättningar som utgör underlag för särskild löneskatt skall inte
vara förmånsgrundande enligt AFL.
Vissa ändringar av lagteknisk natur företas i AFL, SAL, lagen om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt i lagen om självde-
klaration och kontrolluppgifter.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt frånsett vissa lagtek-
niska justeringar.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har i allt väsentligt tillstyrkt
förslaget eller lämnat det utan erinran. Däribland kan nämnas RFV, RSV,
SPV, Landstingsförbundet och LO. Några remissinstanser framför emeller-
tid kritik mot förslaget. AFA anser inte att det har skett en analys av om en
skattemässig likabehandiing uppnås av liknande anställningsförmåner eller
av konsekvenserna av förslagens genomförande. Liknande synpunkter har
anförts av SAF. AFA hävdar bl.a. att vissa sektorer, särskilt den offentliga,
kommer att drabbas mindre av de föreslagna förändringarna. Vidare anförs
att någon analys av risken för att försäkring i stället tecknas utomlands inte
har gjorts. SAF påpekar att löneskatt enligt förslaget skall utgå på AGS-er-
sättning som kompletterar sjukpension. Motsvarande förmån för tjänste-
män, ITP:s sjukpension, synes däremot inte berörd i förslaget. Enligt SAF
bör förmåner från ITP resp. AGS/STP behandlas på samma sätt. Svenska
Försäkringsbolags Riksförbund anför att bl.a. AGS bygger på avtal som inte
förutsätter och därmed inte heller reglerar uttag av skatt. Det är inte redovi-
: at i promemorian hur detta skall lösas om särskild löneskatt skall införas
i nder löpande avtalstid.
162
Några remissinstanser har vidare anfört vissa synpunkter på den lagtek- Prop. 1990/91:54
niska utformningen.
Allmänna synpunkter
Med avtalsförsäkringar avses försäkringar som grundar sig på kollektivavtal
och vars premier i regel bestäms efter schablonmässiga grunder. De försäk-
ringar som berörs av det förslag jag nu lägger fram är försäkring om avgångs-
bidrag (AGB m.fl.), avtalsgruppsjukförsäkring (AGS m.fl.) och trygghets-
försäkring vid arbetsskada (TFA).
De förändringar som redan företagits i AFL och lagen (1981:691) om soci-
alavgifter, SAL, på grundval avförslagen i prop. 1989/90:110om reformerad
inkomst- och företagsbeskattning medför att de här aktuella ersättningarna
i den mån de är inkomstskattepliktiga kommer att utgöra förmånsgrundande
inkomst samt underlag för uttag av socialavgifter såvida det inte genom ut-
tryckliga regler anges att så inte skall vara fallet. Endast för den del av ersätt-
ningarna som skall bli föremål för särskild löneskatt och därför inte skall ut-
göra förmånsgrundande inkomst behövs således särskilda regler.
Jag har inledningsvis angett de principer som bör vara vägledande för utta-
get av socialavgifter resp, särskild löneskatt. Jag skall i det följande precisera
mitt förslag i denna del. Först skall jag emellertid ta upp de erinringar av mer
generell karaktär mot förslaget som anförts av AFA och Svenska Försäk-
ringsbolags Riksförbund.
AFA har anfört att det inte synes ha skett någon analys av om skattemässig
likabehandling uppkommer av liknande anställningsförmåner. Jag vill med
anledning härav framhålla att de av riksdagen i samband med skatterefor-
men beslutade reglerna om beskattning av förmåner som utgår enligt de nu
aktuella avtalsförsäkringarna just syftar till att uppnå en likformig behand-
ling i skattehänseende av dessa. De tidigare reglerna har nämligen kraftigt
avvikit från en likformig beskattning. I den proposition som låg till grund för
riksdagens beslut (prop. 1989/90:110) angavs också principerna för uttag av
socialavgifter resp, särskild löneskatt. Till grund för propositionens förslag
har legat de överväganden RINK presenterat i sitt betänkande. I detta har
utförligt analyserats olikformigheter i det tidigare skattesystemet bl.a. vad
avser de nu aktuella ersättningarna. Genom de tidigare företagna och nu
föreslagna förändringarna uppnås enligt min mening en betydligt mer likfor-
mig beskattning än som var fallet enligt äldre regler.
Jag kan inte heller finna att vissa sektorer, t.ex. den offentliga, skulle sär-
behandlas i gynnande riktning av förslaget. AFA:s farhågor rörande risken
att arbetsgivaren i stället för nuvarande system med kollektivavtalsgrundade
försäkringar skulle välja försäkringslösningar utomlands saknar enligt min
mening grund. Beskattningen beträffande de här aktuella avtalsförsäkring-
arna sker av utfallande belopp och några fördelar uppkommer därigenom
inte för utländska försäkringar. Beträffande EG-aspekten hänvisar jag till
vad jag anför i den frågan beträffande förslaget rörande TGL (avsnitt 3.3.6).
Svenska Försäkringsbolags Riksförbund påpekar att bl.a. AGS bygger på
163
avtal som inte reglerar uttag av skatt och att det inte är redovisat hur detta
skall lösas om särskild löneskatt införs under löpande avtalstid. Detta pro-
blem är emellertid enligt min mening helt en fråga för de avtalsslutande par-
terna.
Avgångsbidrag
Ersättningar enligt AGB och motsvarande anordningar har karaktär av en-
gångsbelopp och betalas ut sedan anställningen upphört, såsom vid pension.
Med hänsyn härtill bör endast särskild löneskatt tas ut på dessa ersättningar.
Ersättningarna bör därmed inte heller bli förmånsgrundande. De avgångsbi-
drag jag åsyftar är sådana som enligt den lagstiftning som gällde fram till den
1 juli 1990 enligt tidigare lydelse av 32 § 1 mom. tredje stycket KL delvis var
skattebefriade. Både de s.k. A- och B- beloppen bör omfattas av särskild
löneskatt.
Beträffande andra avgångsvederlag än de i det föregående nämnda finns
enligt min mening inte tillräckliga skäl till särbehandling i förhållande till
andra anställningsinkomster. Eftersom avgångsvederlag så gott som alltid
torde ha sin grund i ett anställningsförhållande kommer de regelmässigt att
utgöra inkomst av tjänst. Med hänsyn till de tidigare nämnda förändringarna
som företagits i AFL och SAL kommer de dessutom normalt att utgöra un-
derlag för fulla socialavgifter samt bli förmånsgrundande.
Trygghetsrådet SAF-PTK har i sitt yttrande anfört att enligt bestämmel-
ser i flera trygghetsavtal på såväl det statliga som det privata området utbeta-
las även annat stöd än avgångsersättningar till enskilda arbetslösa personer.
Dessa andra bidrag har inte försäkringskaraktär. I stället är det den individu-
ella situationen och behovet av t.ex utbildning som leder till ett beslut om
visst bidrag, som syftar till att återföra arbetslösa till arbetsmarknaden. De
ersättningar som nämns är utbildningsbidrag och bidrag till arbetslösa. I lik-
formighetens och tydlighetens intresse bör därför enligt trygghetsrådet vissa
tillägg göras till 11 kap. 2§ första stycket AFL så att det klart framgår att
dessa ersättningar anses som inkomst av anställning.
Med hänsyn till de förändringar som företagits i 11 kap. 2 § AFL i samband
med skattereformen bör det enligt min bedömning emellertid inte råda nå-
gon tvekan om att de ersättningar trygghetsrådet nämner utgör inkomst av
anställning. Tillräckliga skäl att undanta ersättningarna från uttag av social-
avgifter anser jag däremot inte föreligga. Jag anser det därför inte erforder-
ligt att av denna anledning företa någon förändring i stadgandet.
Gruppsjukförsäkring
Ersättningar enligt gruppsjukförsäkring som avses i 32 § 3 a mom. KL (AGS
m.fl.) bör inte vara förmånsgrundande när de utges som ett komplement till
förtidspension. Endast särskild löneskatt bör då tas ut.
KPA har i sitt remissyttrande framhållit att med förtidspension i detta sam-
manhang bör jämställas sjukbidrag.
Sjukbidrag enligt AFL utgör folkpension (7 kap. 1 §) eller tilläggspension
(13 kap. 1 §). Ersättning som utgör komplement till sjukbidrag bör med hän-
syn härtill enligt min mening inte vara förmånsgrundande och därför bli före-
mål för särskild löneskatt.
Prop. 1990/91:54
164
Trygghetsförsäkring
Prop. 1990/91:54
Ersättningar på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställs
i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer (TFA) bör i
de flesta fall vara förmånsgrundande. Detta bör gälla för ersättningar som
avser att täcka inkomstbortfall under akut sjukdomstid. Motsvarande bör
gälla ersättning för bestående arbetsoförmåga om beloppet avser att täcka
inkomstförlust och utgår som periodisk livränta. Sådan ersättning får anses
utgöra kompensation för mistad inkomst. I de fall ersättningen utgår i form
av engångsbelopp och inte avser kompensation för mistad inkomst bör er-
sättningen dock inte vara förmånsgrundande och endast särskild löneskatt
tas ut.
Det kan i sammanhanget påpekas att viss ersättning enligt TFA och mot-
svarande är skattefri. (Jfr. punkt 1 av anvisningarna till 19 § KL). I dessa fall
utgår givetvis inte heller någon särskild löneskatt eftersom en arbetsgivare
skall betala särskild löneskatt, liksom socialavgifter, endast på lön eller an-
nan ersättning som är inkomstskattepliktig. (1 § andra stycket lagen om sär-
skild löneskatt enligt nuvarande lydelse jämförd med 2 kap. 3§ SAL.)
Det bör vara den som betalar ut de här aktuella ersättningarna som skall
betala den särskilda löneskatten. I propositionen om reformerad inkomst-
och företagsbeskattning uttalades beträffande skyldigheten att betala arbets-
givaravgifter att den som betalat ut ersättning som utgör underlag för social-
avgifter skall vara skyldig att också betala socialavgifterna även om något
anställnings- eller uppdragsförhållande inte kan anses föreligga. Denne får
således i dessa fall anses som arbetsgivare i enlighet med vad som anges i
3 kap. 2 § AFL. Någon ändring motsvarande den som företagits i sistnämnda
lagrum gjordes dock inte i SAL. Jag anser emellertid det befogat att av tyd-
lighetsskäl i 1 kap. 2 § SAL införa en hänvisning till AFL om att den som
utger ersättning som är att hänföra till inkomst av anställning i vissa fall skall
anses som arbetsgivare, även om mottagaren inte är anställd hos den som
utgett ersättningen. Motsvarande bör gälla även beträffande uttaget av sär-
skild löneskatt. I promemorieförslaget uttalades att någon särskild reglering
av detta i lagen om särskild löneskatt inte behövdes med hänsyn till det sam-
band som finns mellan den lagen och SAL. För att någon oklarhet inte skall
föreligga på denna punkt anser emellertid jag att ett tillägg i detta hänseende
bör göras i 1 § lagen om särskild löneskatt.
Förslagen rörande ersättningar enligt vissa avtalsförsäkringar föranleder
ändringar i 1 och 2 §§ lagen om särskild löneskatt samt 1 kap. 2 § SAL.
Vissa lagtekniska justeringar
I detta sammanhang vill jag också ta upp ett par lagtekniska justeringar i
AFL.
Den första gäller vissa ersättningar m.m. från fåmansföretag enligt 32 § 1
mom. första stycket h och i KL. Sådana ersättningar skall inte vara förmåns-
grundande (se bl.a. prop. 1989/90: 110, s. 471 och 596). Bestämmelser
härom har tagits in i 2kap. 4 § SAL samt 3 kap. 2§ och 11 kap. 2 och 3 §§
AFL. Bestämmelsen i 3 kap. 2 § AFL har emellertid fått en sådan utform-
ning att de här aktuella ersättningarna endast undantas från underlaget för
165
den sjukpenninggrundade inkomsten såvitt avser inkomst av anställning och Prop. 1990/91:54
inte från underlaget beträffande inkomst av annat förvärvsarbete. Bestäm-
melsen bör därför ändras så att ersättningar m.m. av detta slag också undan-
tas från underlaget för sjukpenninggrundande inkomst beträffande inkomst
av annat förvärvsarbete.
Den andra ändringen gäller 11 kap. 2 § AFL. I samband med skatterefor-
men fick andra stycket av 3 kap. 2 § AFL ny lydelse. Ändringen syftade till
att fånga upp vissa förmåner som utges av annan än arbetsgivare. Till dessa
bestämmelser hänvisar 11 kap. 2§ andra stycket AFL. Med hänsyn till det
samband som finns mellan dessa stadganden bör i klarläggande syfte en ju-
stering ske i sistnämnda bestämmelse i enlighet med den förändring som
företagits i 3 kap 2 § AFL.
En ändring bör också företas i 9 § lagen (1984:668) om uppbörd av social-
avgifter från arbetsgivare rörande fördelningen av inbetalda belopp mellan
källskatt, arbetsgivaravgifter och särskild löneskatt. Slutligen bör ett tillägg
göras i 3 kap. 60 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgif-
ter rörande redovisning av underlaget för särskild löneskatt.
Förslagen föranleder ändringar i 3 kap. 2 §, 11 kap. 2 och 3 §§ AFL, 2 kap.
4 § SAL, 9 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare samt 3 kap.
60 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter (i dess lydelse enligt
prop. 1990/91:5).
Övergångsbestämmelser
Reglerna om uttag av särskild löneskatt för ersättningar enligt AGB m.fl.
bör inte gälla för ersättningar som utbetalas på grund av en anställning som
upphört före de nya reglernas ikraftträdande, även om ersättningen utbeta-
las efter den 31 december 1990. Särskild löneskatt bör inte heller tas ut för
ersättningar enligt AGS och TFA och motsvarande när ersättningen föran-
leds av sjukfall som inträffat före den 1 januari 1991.
Till de tidigare berörda avtalsförsäkringarna hör även den s.k. tjänstegrupp-
livförsäkringen. Beträffande den försäkringen föreslogs inga ändringar i pro-
position 1989/90:110. Det uttalades emellertid att beskattningsfrågan skulle
utredas vidare. Ett förslag om särskild premieinkomstskatt m.m avseende
tjänstegrupplivförsäkring har presenterats i en inom finansdepartementet
den 5 juli 1990 upprättad promemoria, dnr 3515/90. Promemorian har re-
missbehandlats. Remissinstanserna framgår av bilaga 1.
Förmånen av fri grupplivförsäkring tillkommer de allra flesta arbetstagare
och andra yrkesverksamma. Försäkringen är utformad så att ersättning kan
utges till efterlevande vid dödsfall. Ersättning kan utgå i form av begrav-
ningshjälp, grundbelopp och barnbelopp. Omfattningen av försäkringsskyd-
det varierar beroende på om skilda förutsättningar uppfyllts enligt villkoren.
166
Inom SAF-LO-området gäller TGL (tjänstegrupplivförsäkring). TGL
grundar sig på kollektivavtal och premierna bestäms efter schablonmässiga
grunder. De betalas av arbetsgivaren med en viss procentsats av lönesum-
man, för närvarande 0,35 %.
Även för enskilt anställda tjänstemän gäller tjänstegruppliv, för de flesta
enligt avtal mellan SAF och Privattjänstemannakartellen PTK. Försäk-
ringen handhas av SPP — Förenade Liv — Folksam samt Ränte — och Kapi-
talförsäkringsanstalten, ömsesidigt livförsäkringsbolag (RKA). Premie ut-
går i form av ett fast krontal.
På det kommunala området handhas tjänstegrupplivförsäkringen av KFA
(Kommunernas försäkringsaktiebolag). Försäkringen överensstämmer i allt
väsentligt med TGL.
På det statliga området gäller ett med tjänstegruppliv jämförbart skydd
utan samband med tecknad försäkring. Ersättning betalas i förekommande
fall ut av statens löne- och pensionsverk (SPV) och belastar pensionsansla-
get. Vissa huvudmän, t.ex. postverket och SJ, står slutligt själva för kostna-
derna. Några huvudmän, exempelvis riksmarskalkämbetet och riksdagens
förvaltningskontor, betalar premier för vissa kategorier arbetstagare. I dessa
fall uppgår premierna för varje arbetstagare för närvarande till 300 kr.
För lantbrukare och skogsbrukare gäller ett särskilt försäkringsskydd,
grupplivförsäkring genom avtal (GLA). För lantbrukare sker finansieringen
inom ramen för de belopp som tillerkänns jordbruket som kompensation till
följd av kostnadsutvecklingen och anpassningen av jordbrukarnas inkomster
till den allmänna inkomstutvecklingen. För skogsbrukarna sker finansie-
ringen genom skogsvårdsavgifterna. Medlen handhas av statens jordbruks-
nämnd och skogsstyrelsen. De betalas ut till Lantbrukarnas Riksförbund
resp. Skogsägarnas Riksförbund, som i sin tur svarar för premiebetalning-
arna. Försäkringsgivare är försäkringsaktiebolaget Agria.
Även för yrkesfiskare och renskötare finns ett motsvarande försäkrings-
skydd. För yrkesfiskarnas del finansieras detta genom medel från prisregle-
ringskassan för fisk och, såvitt gäller renskötare, genom medel från anslaget
till främjande av rennäringen. Dessa medel handhas av jordbruksnämnden
och lantbruksstyrelsen. De betalas ut till Sveriges Fiskares Riksförbund och
till Svenska Samernas Riksförbund. Resp, förbund svarar i sin tur för pre-
miebetalningarna till Förenade Liv och Folksam, som är försäkringsgivare.
Även egenföretagare har möjlighet att teckna försäkring avseende bl.a.
tjänstegruppliv hos AFA. För dessa skall premier betalas i form av ett fast
krontalsbelopp, som grundar sig på genomsnittlig premie för TGL.
Det bör nämnas att samtliga nu behandlade försäkringsformer för grupp-
liv är grundade på kollektivavtal eller på kollektiva försäkringslösningar för
lantbrukare m.fl. För samtliga försäkringsskydd gäller att den anställde eller
yrkesverksamme inte själv står för kostnaden. För egenföretagare gäller
dock att dessa själva måste betala en premie. Egenföretagarens kostnad är
enligt särskilda bestämmelser en avdragsgill omkostnad i näringsverksamhe-
ten.
Från de berörda försäkringarna skall alltså skiljas sådan grupplivförsäk-
ring som helt saknar samband med tjänsten eller yrket. Motsvarande gäller
även grupplivförsäkring som visserligen kan ha samband med tjänsten, men
Prop. 1990/91:54
167
där premien betalas av den enskilde. De frågeställningar som uppkommer Prop. 1990/91:54
om en grupplivförsäkring som inte är kollektivavtalsgrundad bekostas av ar-
betsgivaren kommer att behandlas i det följande.
Premieförmånen eller intjänad förmån avseende grupplivförsäkring tas inte
upp till beskattning hos arbetstagaren eller den yrkesverksamme. Endast om
förmånen åtnjuts på grund av enskild tjänst och utgår efter väsentligt för-
månligare grunder än som gäller för befattningshavare i statens tjänst, skall
förmånen tas upp som intäkt och då till den del den utgått efter förmånligare
grunder än de som gäller för nämnda befattningshavare (32 § 3 a mom. KL).
Inte heller för de särskilda kategorierna lantbrukare, skogsbrukare, yrkes-
fiskare och renskötare tas premieförmånen upp till beskattning (punkt 12 av
anvisningarna till 22 § KL i lydelse enligt SFS 1990:650).
För egenföretagare gäller att premie för grupplivförsäkring, som tecknats
av fysisk person i hans egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör
avdragsgill omkostnad i verksamheten. Om den ersättning, som kan komma
att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter förmånligare grunder än vad
som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst,
skall dock endast den del av premien som kan anses motsvara förmånen en-
ligt grupplivförsäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad
i näringsverksamheten (punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL enligt SFS
1990:650).
Tjänstegruppliv är närmast att betrakta som en form av kapitalförsäkring.
Enligt allmänna regler för sådana försäkringar sker inte någon inkomstbe-
skattning av utfallande belopp.
Även om s.k. förmånstagareförordnande inte föreligger enligt lagen
(1927:77) om försäkringsavtal, skall vad som utfaller på grund av statens
grupplivförsäkring eller jämförbar av kommunal eller enskild arbetsgivare
avtalad grupplivförsäkring, anses som arvfallen egendom. Som skattefritt
belopp skall därvid enligt nuvarande bestämmelser avräknas ett belopp som
motsvarar sex gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring, för
närvarande ca 178 000 kr (12 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt).
Eftersom premieförmånen eller intjänad förmån inte är skattepliktig be-
läggs den inte med socialavgifter och är inte heller förmånsgrundande i soci-
alförsäkringshänseende.
För att TGL och motsvarande anordningar skulle behandlas likformigt i
skattehänseende, krävdes det enligt RINK en beskattning av den förmån det
innebär att arbetsgivaren tillhandahåller försäkringsskydd genom premiebe-
talning eller på annat sätt.
RINK föreslog därför att premieförmånen togs upp till beskattning och att
den i princip värderades till arbetsgivarens kostnad. Som allmän vägledning
för värdering av förmånen borde kunna gälla den genomsnittliga kostnaden
per anställd. RINK föreslog vidare att socialavgifter på ett underlag motsva-
rande förmånsvärdet skulle tas ut.
168
RINK:s förslag mötte en relativt kraftig kritik från remissinstanserna. Kri- Prop. 1990/91:54
tiken riktade främst in sig på svårigheterna att i det enskilda fallet få fram ett
rättvisande förmånsvärde. Bl.a. framhölls svagheten i sambandet mellan
den schablonmässigt bestämda premiekostnaden och försäkringsskyddet i
det enskilda fallet. Vidare uttrycktes farhågor för att en förmånsbeskattning
skulle kunna hota solidariteten mellan olika försäkrade grupper.
I lagrådsremissen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning full-
följdes i princip RINK:s förslag.
För tjänstegrupplivförsäkringen utgick förslaget från att beskattningen
borde ske på ett starkt schablonmässigt sätt. Dåvarande departementsche-
fen anförde bl.a. följande.
För dem som omfattas av TGL bör den procentsats på lönesumman som
arbetsgivaren betalar i avgift fördelas på den anställde. Av förenklingsskäl
bör procentsatsen inte anknyta till den enskildes månads- eller årsinkomst,
utan förmånsvärdet bör grundas på en tillämpning av denna procentsats på
genomsnittlig inkomst för den kategori som berörs. Det bör ankomma på
regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer, att utfärda verkstäl-
lighetsföreskrifter härom.---
Lagrådet avstyrkte emellertid förslaget mot bakgrund av att den före-
slagna formen för reglering inte ansågs förenlig med kravet på lagform i rege-
ringsformen. Enligt lagrådet fordrades det att förutsättningarna för skatt-
skyldighet och de principer som skall iakttas vid utformningen av schablo-
nerna anges i lagtexten med tillräcklig precision.
I den efterföljande propositionen om reformerad inkomst- och företags-
beskattning föreslogs inga ändringar i den skattemässiga behandlingen be-
träffande tjänstegruppliv. Frågan borde i stället övervägas ytterligare. Det
anfördes bl.a. följande ( s. 338 f.).
Starka neutralitetsskäl talar i och för sig för att en beskattning av premie-
förmån beträffande TGL m.m. kommer till stånd enligt de riktlinjer kom-
mittén angett. Jag vill här också skjuta in att samtliga försäkringar alltefter
de tillkommit givits en icke-neutral förmånsbehandling vid beskattningen.
När nu beskattningen av arbetsinkomster reformeras med den övergripande
målsättningen att åstadkomma neutralitet är det av vikt för framtiden att det
klargörs att förmåner vid sidan av kontant lön som tillkommit genom avtal
mellan arbetsmarknadens parter inte skall behandlas annorlunda än andra
anställningsförmåner. Även det talar i sak för att premieförmånen avseende
TGL beskattas.---
Jag ansluter mig till de skäl lagrådet anför mot den föreslagna lösningen.
Ändringsförslagen i lagrådsremissen bör alltså inte genomföras.
Det anförda innebär emellertid ett avsteg från grundregeln att förmåner
på grund av tjänsten, innefattande förmåner vid sidan av kontant lön utgör
skattepliktig intäkt. Avsteget motiveras av de svårigheter som på grund av
den speciella uppbyggnaden av tjänstegrupplivförsäkringen är förenade med
att uppnå en likformig och neutral förmånsbeskattning hos den enskilde.
Mitt ställningstagande innebär alltså att en förmånsbeskattning inkl, uttag
av socialavgifter enligt de riktlinjer som föreslogs i lagrådsremissen inte bör
komma till stånd. Det finns emellertid anledning att söka finna ett alternativt
system för beskattning som tillgodoser den typ av krav på avgränsningar och
169
preciseringar som lagrådet nämner i sitt yttrande. Jag avser att i höst åter- Prop. 1990/91:54
komma med förslag i denna fråga.
Inom finansdepartementet har som nämnts inledningsvis upprättats en pro-
memoria med förslag till ändrad skatte- och avgiftsmässig behandling av
tjänstegrupplivförsäkring (Dnr 3515/1990). Förslaget omfattar tjänstegrupp-
liv för arbetstagare i enskild och offentlig verksamhet och vissa andra kate-
gorier yrkesverksamma som t.ex. lantbrukare.
Förslaget innebär att de försäkringsföretag som handhar försäkringen
skall betala en särskild premieinkomstskatt avseende tjänstegruppliv till sta-
ten. För dem som omfattas av statligt tjänstegruppliv — vilket gäller utan
samband med tecknad försäkring - föreslås att den myndighet som betalar
ut ersättning (SPV) skall betala en motsvarande skatt. Den föreslagna skat-
ten uppgår till 45 % av underlaget.
Vissa ändringar föreslås dessutom i de regler som gäller för egenföretaga-
res avdragsrätt för premie för grupplivförsäkring. De föreslagna ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.
Remissinstansernas inställning i stort
Förslaget har fått ett blandat mottagande. RFV, SPV och Kommunernas för-
säkringsaktiebolag, KFA, har ingen erinran mot förslaget. Försäkringsin-
spektionen anser bl.a. att såväl konkurrenspolitiska som praktiska och so-
ciala aspekter talar för att tjänstegrupplivförsäkringen liksom hittills undan-
tas från skatteplikt. Hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter om inte
samma beskattningsmetod är att föredra för alla former av tjänstegruppliv.
Kammarrätten i Stockholm anser att förslaget är svårförståeligt mot bak-
grund av att lagrådets kritik mot det ursprungliga förslaget om förmånsbe-
skattning främst var av formellt slag.
Företrädare för försäkringsbranschen framhåller bl.a. att förslaget kom-
mer att öka kostnaderna och drabba redan tidigare hårt ekonomiskt belas-
tade grupper. Utöver ett antal tekniska synpunkter på förslaget anförs också
att TGL måste ses som en viktig del av det sociala trygghetsnätet. SPP och
Förenade Liv t.ex. anser att skattens storlek av denna anledning bör reduce-
ras väsentligt. AFA framhåller, utöver tekniska synpunkter, bl.a. att försla-
get inte är kostnadsneutralt och att skattesatsen bör sänkas till 30 %. Bolaget
åberopar därvid vad som gäller för tjänstepensionsförsäkring jämfört med
annan pensionsförsäkring enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsme-
del.
LO tillstyrker förslaget men har synpunkter på bl.a. avgränsningsfrågor.
LRF kritiserar förslaget både från materiella och tekniska utgångspunkter.
SAF anser att det skydd mot ekonomiska påfrestningar som TGL ger vid
dödsfall är särskilt angeläget med hänsyn till att direkt motsvarighet saknas
inom socialförsäkringen. Genom att premierna ingår i förhandlingarna om
löneutrymmet på den privata arbetsmarknaden men normalt inte på det stat-
liga området blir skatten inte kostnadsneutral mellan sektorerna. Enbart
premieinkomstskatten innebär att de utfallande beloppen måste nära nog
halveras vid bibehållen premienivå. Sveriges Fiskares Riksförbund SFR av-
170
styrker förslaget och anför bl.a. att det utgör ett hot mot systemet med trygg- Prop. 1990/91:54
hetsförsäkring. TCO anser att förändringarna i den allmänna försäkringen
av efterlevandeskyddet närmast förstärkt behovet av en kollektiv tjänste-
grupplivförsäkring. SAF framför liknande synpunkter.
Det är mot bakgrund av de strävanden som kännetecknar skattereformen i
stort och som omfattar även de s.k. avtalsförsäkringarna angeläget att åstad-
komma en neutral skatte- och avgiftsmässig behandling även vad gäller
tjänstegrupplivförsäkringen. Jag anser inte att de skäl som anförs mot en be-
skattning av just denna försäkringsform är av sådan tyngd att den nuvarande
särbehandlingen bör gälla även framdeles.
Från principiell synpunkt borde förmånen av fri grupplivförsäkring tas
upp till beskattning med ett förmånsvärde hos den anställde eller yrkesverk-
samme. Jag delar alltså den grundsyn som kommer till uttryck i kammarrät-
tens i Stockholm remissyttrande. Mot bakgrund av de betydande tekniska
svårigheter som är förenade med att åstadkomma en i praktiken fungerande
och rättvis förmånsbeskattning hos den enskilde finner jag dock inte skäl att
frångå mitt tidigare ställningstagande i den frågan.
En annan lösning bör alltså eftersträvas. Jag anser därvid att den remissbe-
handlade promemorian tillsammans med synpunkterna från remissinstan-
serna bör kunna tjäna som underlag för de åtgärder jag kommer att föreslå
i det följande.
Även grunduppbyggnaden av förslaget i promemorian är sådan att försla-
get bör kunna ligga till grund för lagstiftning. Däremot finns det skäl att i
vissa delar avvika från och komplettera förslaget. Till dessa frågor och till
remissinstansernas synpunkter återkommer jag mer i detalj i det följande.
Mitt förslag: Försäkringsföretag som handhar grupplivförsäkring blir
skyldiga att betala en särskild premieskatt till staten.
Skattskyldigheten omfattar alla typer av grupplivförsäkring som ut-
går på grund av tjänsten eller yrket, oavsett om förmånen har sin
grund i kollektivavtal eller annat avtal.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt, dock att
promemorieförslaget inte omfattade s.k. individuell men av arbetsgivaren
betald grupplivförsäkring.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna avstyrker förslaget. För-
säkringsinspektionen befarar att försäkring kan komma att av kostnadsskäl
tecknas i utlandet. Flera remissinstanser, däribland kammarrätten i Stock-
holm och RRV anser att förslaget saknar underlag för bedömning av om de
alternativa beskattningsmetoderna för försäkringsgivare resp, staten är lik-
värdiga. Hovrätten för Nedre Norrland ifrågasätter om inte samma beskatt-
ningsmetod bör gälla för alla former av tjänstegrupplivförsäkring. Företrä-
171
dare för försäkringsbranschen anser att förslaget inte är neutralt mellan pri-
vat och statlig sektor och har tekniska synpunkter på förslaget. Vidare fram-
hålls risken för att försäkring tecknas i utlandet och för att vissa arbetsgivare
själva övergår till att betala ut ersättning utan att försäkring tecknats. AFA
framhåller att förslagets förhållande till EG-aspekten inte har utretts i pro-
memorian. LO tillstyrker i huvudsak. Övriga organisationer på arbetsmark-
naden, däribland SAF, LRF och TCO avstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: Som tidigare framhållits anser jag att grundupp-
byggnaden av promemorieförslaget är sådan att förslaget med vissa juste-
ringar kan ligga till grund för lagstiftning.
I den senare framställningen kommer jag att behandla några av de syn-
punkter som remissinstanserna lämnat angående konsekvenserna av ett för-
slag med den inriktning som ges i promemorian. Jag syftar bl. a. på möjlighe-
ten att vissa arbetsgivare kan komma att övergå till att själva betala ut ersätt-
ning i stället för att teckna försäkring samt på att försäkring kan komma att
tecknas i utlandet.
Ett grundläggande syfte med en alternativ beskattningsmetod är att den
bör ersätta en individuell förmånsbeskattning avseende grupplivförsäkring
med ett mer lätthanterligt beskattningssystem som ger i stort sett samma
skattebelastning som en individuell förmånsbeskattning. Ett system med
premieinkomstskatt hos försäkringsgivaren har den fördelen att antalet
skattskyldiga blir litet. Skatteuttaget kan också avvägas så att en neutral be-
skattning av premieförmånen kan uppnås.
En godtagbar lösning åstadkoms därför om en särskild premieskatt för
försäkringföretag baserad på influtna premier införs. Frågorna om skattesats
och underlaget för den särskilda premieskatten kommer att behandlas i ett
senare avsnitt. I sammanhanget vill jag nämna att de förslag jag lämnar i det
avsnittet om skattesatser och beskattningsunderlag vid olika typer av försäk-
ringslösningar bör vara ägnade att åstadkomma likformighet mellan olika
sektorer. Jag vill vidare framhålla, att tjänstegrupplivförsäkringen måste an-
ses påverka löneutrymmet i stort även inom den statliga sektorn. Den före-
slagna beskattningen kan därför inte anses innebära någon diskriminerande
särbehandling av tjänstegrupplivförsäkringen inom den privata sektorn.
Vad gäller EG-aspekten synes någon enhetlig lösning av beskattningsfrå-
gor beträffande försäkringar som kan sägas komplettera allmänna försäk-
ringssystem i vart fall inte föreligga för närvarande. Mot denna bakgrund
kan det inte anses föreligga något hinder för ett förslag med den inriktning
jag nu lägger fram. Skulle en enhetlig lösning av hithörande frågor komma
till stånd inom EG finns möjlighet att i framtiden överväga härav eventuellt
föranledda frågor.
Promemorieförslaget omfattar till följd av sin utformning endast vissa hu-
vudfall av kollektivavtalsgrundad grupplivförsäkring samt den grupplivför-
säkring som finns för lantbrukare, yrkesfiskare, skogsbrukare samt renskö-
tare och som finansieras i särskild ordning. Vissa tekniska brister vidlåder
därför förslaget. En annan följd av promemorieförslaget är att individuell av
arbetsgivare betald grupplivförsäkring inte omfattas av den särskilda pre-
mieinkomstskatten. Även om det torde finnas något större förutsättningar
att för sådana fall kunna individualisera premieförmånen talar övervägande
Prop. 1990/91:54
172
skäl för att även dessa bör omfattas. En sådan lösning innebär att den nuva- Prop. 1990/91:54
rande regeln i 32 § 3 a mom. KL om principiell skattefrihet för den enskildes
förmån av fri grupplivförsäkring bör kvarstå oförändrad.
En annan följd av promemorieförslagets utformning torde vara att egen-
företagare som för egen del ansluter sig till tjänstegrupplivförsäkring knap-
past omfattas av särskild premieinkomstskatt. Så bör emellertid vara fallet
och promemorieförslaget bör därför kompletteras så att detta framgår. För
egenföretagares del innehåller vidare promemorieförslaget en ändring av
punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL som innebär att avdragsrätten uttryck-
ligen begränsas till att avse premie för kollektivavtalsgrundad grupplivför-
säkring. En sådan åtgärd är emellertid inte motiverad med hänsyn till försla-
gets räckvidd för anställda i allmänhet och den föreslagna ändringen bör där-
för inte vidtas. Däremot bör bestämmelsen justeras något för att åstad-
komma en neutral skattemässig behandling av anställda och egenföretagare.
Ändringen behandlas i samband med övriga frågor i ett senare avsnitt.
De till lagrådet remitterade lagförslagen innefattade en reglering som syf-
tade till att undanröja de nyss påtalade bristerna i promemorieförslaget.
Som lagrådet framhållit i sitt yttrande är emellertid förslaget till lag om sär-
skild inkomstskatt för premie för grupplivförsäkring i vissa fall, m.m. onö-
digt invecklat och har dessutom fått en mindre adekvat benämning med hän-
syn bl a. till att skatteplikten enligt den föreslagna lagen för vissa skattskyl-
diga tar sikte på utbetalade belopp. Även i övrigt innehåller det till lagrådet
remitterade förslaget vissa brister. Lagrådet har till sitt yttrande fogat ett för-
slag till lag om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m., som inne-
fattar betydande förenklingar och bättre överskådlighet. Lagrådets förslag
bör därför godtas och läggas till grund för lagstiftning. Förslaget kommente-
ras närmare i specialmotiveringen.
De synpunkter lagrådet i övrigt tar upp i sitt yttrande kommer att beröras
i det följande.
Mitt förslag: En skyldighet att betala skatt som motsvarar särskild
premieskatt införs för vissa arbetsgivare.
Skattskyldighet föreligger om en arbetsgivare utan att försäkring
tecknats för anställdas räkning betalar ut ersättning som motsvarar er-
sättning på grund av fri grupplivförsäkring.
Promemorieförslaget: Skattskyldighet föreslås för staten som arbetsgivare
och utbetalare.
Remissinstanserna: Några remissinstanser bl.a. /IM pekar på att en följd
av ett system med premieinkomstskatt kan bli att vissa arbetsgivare kommer
att välja att själva betala ut ersättning som motsvarar försäkring.
Skalen för mitt förslag: Den i promemorian förordade alternativa beskatt-
ningsmetoden för staten innebär att staten — eftersom staten inte tecknar
försäkring utan själv betalar ut ersättning motsvarande grupplivförsäkring - 173
görs skattskyldig.
Som framhållits vid remissbehandlingen kan emellertid en premiein- Prop. 1990/91:54
komstskatt av det förordade slaget leda till att andra arbetsgivare än staten
övergår till att själva utan samband med någon tecknad försäkring betala ut
dödsfallsersättningar som motsvarar grupplivförsäkring.
Av likformighetsskäl krävs att det för sådana arbetsgivare införs en skyl-
dighet att, i likhet med vad som bör gälla för staten, betala en skatt som mot-
svarar särskild premieskatt.
Mitt förslag innebär följande. För staten föreligger skatteplikt för belopp
som utan att försäkring tecknats betalas ut i ersättning enligt avtal som mot-
svarar avtal om grupplivförsäkring. Skatteplikt föreligger i den mån förmå-
nen av försäkringen inte utgör skattepliktig intäkt enligt bestämmelserna i
32 § 3 a mom. KL. I övrigt hänvisas till specialmotiveringen till 3§ andra
stycket i förslaget till lag om särskild premieskatt för grupplivförsäkring,
m.m.
För annan arbetsgivare än staten föreligger skatteplikt för belopp som
utan att försäkring tecknats betalas ut i ersättning, i den mån ersättningen
utgår enligt villkor och med belopp som i huvudsak motsvarar utbetalning
av staten. Som lagrådet framhåller i sitt yttrande saknas det stöd i lag för
att utbetalningar, som inte har samband med någon tecknad försäkring, inte
utgör skattepliktig intäkt. Jag delar härvid lagrådets bedömning att en änd-
ring i KL behövs för att klargöra att utbetalningar i de nu avsedda fallen inte
skall medföra skatteplikt enligt KL för mottgaren. Skattefrihet bör dock en-
dast föreligga bara i den mån utfallande belopp inte väsentligt överstiger vad
som kan utgå för befattningshavare i statens tjänst. Överskjutande belopp
bör alltså medföra skatteplikt. En ändring bör vidtas i 19 § KL med denna
innebörd. I övrigt hänvisas till specialmotiveringen.
Frågan om skattesats och underlaget för skatten i de nu berörda fallen be-
handlas senare.
Mitt förslag: För arbetsgivare och näringsidkare som tecknar försäk-
ring som motsvarar grupplivförsäkring utomlands införs en skyldighet
att betala en skatt som motsvarar särskild premieskatt.
Promemorieförslaget: Motsvarighet saknas.
Remissinstanserna: Några remissinstanser däribland försäkringsinspektio-
nen och AFA anser att en följd av förslaget om premieinkomstskatt kan bli
att försäkring i stället tecknas utomlands.
Skälen för mitt förslag: Som berörts i föregående avsnitt kan en premiein-
komstskatt hos försäkringsföretag innebära incitament till lösningar som syf-
tar till att undvika en skattebelastning på grupplivförsäkring i tjänsten. Ut-
över möjligheten att vissa arbetsgivare kan komma att själva betala ut ersätt-
ning motsvarande försäkring är det således inte otänkbart att vissa arbetsgi-
vare och näringsidkare väljer att teckna försäkring utomlands som motsvarar
grupplivförsäkring. 174
Eftersom utländska försäkringsföretag inte kan omfattas av en svensk pre-
mieskatt bör åtgärder vidtas som säkerställer en skattemässigt neutral be-
handling för utlandstecknade försäkringar.
Den naturligaste lösningen är att arbetsgivare och näringsidkare som teck-
nar försäkring utomlands motsvarande grupplivförsäkring för anställda eller
för egen del blir skyldiga att betala en skatt som motsvarar särskild premie-
skatt.
I sammanhanget kan nämnas att premie som betalas till utländska försäk-
ringsföretag i de nu berörda fallen även kan komma att träffas av skatteplikt
enligt lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar. I denna del har
lagrådet vissa synpunkter. Jag återkommer till detta i nästa avsnitt. Där be-
handlas även frågor om skattesats och beskattningsunderlaget i dessa fall.
Mitt förslag: För försäkringsföretag skall skattesatsen vara 42,7 % av
beskattningsunderlaget. Underlaget utgörs av 95% av de premiein-
komster som inkommer och avser grupplivförsäkring i tjänsten eller
yrket. Skatteplikt inträder när premie mottas.
För arbetsgivare som utan att försäkring har tecknats för anställdas
räkning betalar ut ersättning som motsvarar ersättning på grund av
grupplivförsäkring skall skattesatsen vara 74,6 % av beskattningsun-
derlaget. Underlaget utgörs av utbetalt belopp. Skatteplikt inträder
vid utbetalning.
För arbetsgivare eller näringsidkare som tecknar försäkring utom-
lands som motsvarar grupplivförsäkring i tjänsten eller yrket skall
skattesatsen vara 74,6% av beskattningsunderlaget. Underlaget ut-
görs av 95 % av betald premie. Skatteplikt inträder vid premiebetal-
ning.
Promemorieförslaget: Överensstämmer endast delvis med mitt.
Remissinstanserna: Företrädare för försäkringsbranschen anser att försla-
gets tekniska utformning leder till bristande neutralitet mellan enskild och
statlig sektor om skattesatsen 45 % skall gälla för båda sektorerna. Flera re-
missinstanser, exempelvis AFA, Förenade Liv och LRF anser att skattesat-
sen bör sättas lägre än vad som motsvarar 45 %. Från branschen framförs
vidare tekniska synpunkter vad gäller beskattningsunderlaget.
Skälen för mitt förslag: Som tidigare anförts syftar den föreslagna regle-
ringen i princip till att ersätta individuell förmånsbeskattning avseende pre-
mieförmån för grupplivförsäkring med ett system där beskattningen i stället
bör träffa försäkringsföretaget eller arbetsgivaren. En individuell förmåns-
beskattning skulle i princip innebära ett betydligt högre genomsnittligt skat-
teuttag inkl, socialavgifter än det som förs fram i promemorian.
Enligt min mening bör skattesatsen bestämmas på följande sätt.
Normen för skatteuttaget bör vara den sammanlagda skatten för kontant-
lön som beläggs med särskild löneskatt. En kontantlön på 100 kr. ger därvid
en särskild löneskatt på 22.2 % samt för flertalet endast kommunal inkomst-
Prop. 1990/91:54
175
skatt om ca 30 %. Arbetsgivarens bruttokostnad för en kontantlön på 100 kr.
uppgår till 122,2 kr., medan lönen efter skatt uppgår till 70 kr. Skillnadsbe-
loppet, (122,2 - 70) 52,2 kr., utgör den antagna skatt som kan ligga till grund
för beräkningen av skattesats för de skilda fall som omfattas av förslaget.
Oberoende av hur försäkringsskyddet har anordnats bör en antagen er-
sättning om 70 kr. bli föremål för en sammanlagd skatt på 52,2 kr.
I de fall försäkringsskydd föreligger genom att försäkring tecknas i Sverige
skall skattskyldighet åvila försäkringsföretaget. Arbetsgivarens premie, eller
dennes bruttokostnad, uppgår i dessa fall till 122,2 kr. Den avsedda skatten
om 52,2 kr. erhålls då genom att beskattningsunderlaget, som består i den
premie som försäkringföretaget tar emot, beläggs med en skatt på 42,7 %.
Om en arbetsgivare själv, utan något samband med tecknad försäkring,
betalar ut en för mottagaren skattefri ersättning som motsvarar ersättning
som utgår på grund av försäkring, skall skattskyldigheten åvila arbetsgivaren
och därvid baseras på utbetalt belopp. Detta belopp uppgår i det redovisade
exemplet till 70 kr. och den avsedda skatten om 52,2 kr. erhålls genom att
det utbetalda beloppet beläggs med en skatt på 74,6 %.
Om en arbetsgivare eller en näringsidkare betalar premie för försäkring i
utlandet bör skattesatsen bestämmas utifrån det antagandet att inkomstbe-
skattning sker varken i utlandet eller hos den som mottar utfallande ersätt-
ning. I dessa fall skall skattskyldigheten åvila arbetsgivaren eller näringsid-
karen. Premiekostnaden, liksom beskattningsunderlaget, uppgår till 70 kr. i
exemplet och den avsedda skatten om 52,2 kr. erhålls genom att premien
beläggs med en skatt på 74,6 %.
I sammanhanget vill jag framhålla att det — för den händelse den särskilda
löneskatten justeras med hänsyn till förändringar av socialavgifterna - kan
finnas anledning att justera även de nu angivna skattesatserna.
Från försäkringsgivarhåll har framförts att skatteunderlaget blir för stort
för dem jämfört med statlig sektor vid samma skattesats. Det har därvid åbe-
ropats att premierna vid en oförändrad förmånsnivå måste höjas så att de
även inkluderar den föreslagna skatten. Enligt försäkringsgivarna måste där-
för skattesatsen sänkas eller alternativt underlaget begränsas för dem.
Även lagrådet har vissa synpunkter på frågan om skattesats. I sitt yttrande
anger lagrådet att procenttalet för uttag av skatt vid premiebetalning har be-
räknats med utgångspunkt bl. a. i en särskild löneskatt om 22,2 procent. Lag-
rådet hänvisar till vad lagrådet anför i sitt yttrande om löneskatt på pensioner
i fråga om procentsats för den särskilda löneskatten vid tryggande i förtid av
ett pensionsåtagande. Enligt lagrådet har de därvid anförda synpunkterna
samma giltighet beträffande premiebetalningar vid den nu diskuterade skat-
ten. I fråga om löneskatt på pensioner anför lagrådet att en inbetalning för att
trygga ett åtagande som sker en väsentlig tidsrymd före pensionsutbetalning
förefaller böra beläggas med särskild löneskatt efter en lägre procentsats.
I denna fråga vill jag framhålla följande. Den nu föreslagna beskattningen
har som grundläggande syfte att ersätta en individuell förmånsbeskattning
med ett enklare system där skattskyldigheten i de flesta fall kan antas komma
att åvila försäkringsföretag. Vid en individuell förmånsbeskattning är princi-
pen den att skattskyldighet uppkommer för arbetstagaren samtidigt som för-
månen, dvs. premieförmånen åtnjuts. Detta bör vara utgångspunkten för
Prop. 1990/91:54
176
den nu föreslagna beskattningsmetoden. Denna utgångspunkt har också le- Prop. 1990/91:54
gat till grund för de förordade skattesatserna. Enligt min mening bör de skat-
tesatser jag föreslår för skilda underlag och skattskyldiga i tillräcklig ut-
sträckning anses uppfylla kraven på likformighet.
Vad gäller de nyss berörda synpunkterna från försäkringsgivarhåll vill jag
säga att den föreslagna beskattningen givetvis kommer att innebära att kost-
naderna för försäkringen höjs vid en oförändrad förmånsnivå. Detta kan
emellertid inte anses utgöra ett tillräckligt skäl att reducera skattesatsen för
försäkringsföretag.
Från försäkringsgivarhåll har vidare framförts en del synpunkter med an-
knytning till speciella rutiner för premiebestämning och betalnings- samt av-
räkningstidpunkt. Synpunkterna rör bl.a. frågor med anknytning till s.k.
preliminär premie och definitiv premie, bruttopremie och återbäring samt
s.k. fiktiv premie som redovisas i vissa fall. Förenade Liv föreslår att skatte-
underlaget definieras som den av arbetsgivaren faktiskt inbetalda premien
under beskattningsåret. AFA anser att de premieförändringar som sker i
samband med slutavräkning lämpligen bör påverka skatteunderlaget det år
avräkningen sker.
För egen del vill jag framhålla att den föreslagna beskattningen hos försäk-
ringsföretagen av förenklingsskäl bör ske på ett relativt schabloniserat sätt.
Jag delar härvid de synpunkter som framförts från Förenade Liv och AFA.
Beskattningsunderlaget bör alltså i princip bestämmas av de premieinkoms-
ter som inflyter dvs. som kommer försäkringsföretagen till del under be-
skattningsåret. I detta ligger att underlaget löpande kommer att påverkas
av årliga slutavräkningar. De eventuella hanteringsproblem som kan uppstå
torde därför främst uppstå vid övergången under år 1991.
I vissa fall kan det emellertid inträffa att beskattningsunderlaget blir för
stort exempelvis på grund av att preliminärt inbetald premie blivit för hög
med anledning av att försäkringsföretagets debiteringsunderlag för en viss
arbetsgivare varit felaktigt. En särskild regel som tar sikte på att reducera
försäkringsföretagets beskattningsunderlag för nästföljande beskattningsår
bör införas för liknande fall. Denna regel kommenteras närmare i special-
motiveringen.
Influtna premier avser till en del att täcka omkostnader hos försäkrings-
företaget vid sidan av försäkringsutbetalningar. Beskattningsunderlaget bör
därför begränsas för försäkringföretag. Med ledning av inhämtade uppgifter
och beräkningar bör omkostnadsdelen schablonmässigt kunna bestämmas
till ca 5%. Beskattningsunderlaget för försäkringsföretag bör utgöras av
95 % av influtna premier.
För arbetsgivare som själva utan samband med tecknad försäkring betalar
ut dödsfallsersättningar bör underlaget för beskattningen utgöras av utbetalt
belopp.
För arbetsgivare eller näringsidkare som tecknar försäkring utomlands
bör beskattningsunderlaget utgöras av 95 % av betald premie. Lagrådet
framhåller att en premiebetalning till en utländsk försäkringsrörelse belastas
även av skatt med 15 procent av hela premiebeloppet enligt lagen (1990:662)
om skatt på vissa premiebetalningar. Detta innebär, anför lagrådet, att hela
beskattningsunderlaget för den nu diskuterade skatten blir ojämkat under- 177
12 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 54
lag även för annan skatt och denna dubbelbeskattning leder till ett skatteut-
tag om ca 90 procent.
Med anledning av vad lagrådet anför i denna del vill jag framhålla att den
påtalade dubbelbeskattningen endast är skenbar. Den nu föreslagna beskatt-
ningen av premie för grupplivförsäkring syftar till att ersätta en individuell
förmånsbeskattning hos den anställde. Den beskattning som sker enligt la-
gen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar har ett helt annat syfte,
nämligen att ersätta den beskattning som eljest sker av avkastningen på kapi-
talförsäkring.
För försäkringsföretag bör skatteplikt inträda när premie tas emot. För
arbetsgivare som själv betalar ut ersättning som motsvarar ersättning på
grund av grupplivförsäkring bör skatteplikt inträda vid utbetalning. För ar-
betsgivare och näringsidkare som tecknar försäkring utomlands bör skatte-
plikt inträda vid premiebetalning.
Mitt förslag: Administration och uppbörd av den särskilda premie-
skatten sker enligt de regler som finns i lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter.
Den som är skattskyldig skall anmäla sig för registrering hos riks-
skatteverket, som blir beskattningsmyndighet.
Kalendermånad blir redovisningsperiod. En dispensmöjlighet före-
slås vad gäller redovisningsperioder och en särskild övergångsregel fö-
reslås som innebär att den första redovisningsperioden för år 1991 för-
längs till att omfatta tiden den 1 januari — den 30 juni.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i sina grunddrag med mitt.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna berör inte frågan. RSV an-
ser att samma redovisnings- och deklarationsförfarande är att föredra för
samtliga skattskyldiga och ifrågasätter därmed ett förslag i promemorian att
särskilda bestämmelser om förfarandet skulle gälla för statens tjänstegrupp-
liv. Verket har vidare en del tekniska synpunkter på förslagets utformning.
AE4 framhåller att det för bolagets del är lämpligt att den föreslagna skatten
betalas i samma takt som debitering sker eller sex gånger per år.
Skälen för mitt förslag: I promemorian föreslås att en premieinkomstskatt
enligt förslaget administreras av RSV och att det regelsystem som finns i la-
gen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall styra förfa-
randet.
Jag instämmer i promemorieförslaget men anser i likhet med RSV att det
finns anledning att i vissa hänseenden avvika härifrån. Detta innebär bl.a.
att någon särbestämmelse vad gäller förfarandet inte bör gälla för statens
tjänstegrupplivförsäkring. Kalendermånad blir därmed redovisningsperiod
för den särskilda inkomstskatten. En dispensmöjlighet bör dock införas för
vissa speciella fall. Som lagrådet framhåller bör en sådan dispensregel bättre
än vad som är fallet enligt förslaget i lagrådsremissen ange förutsättningarna
för en dispens. Det bör således anges i bestämmelsen att undantag från vad
Prop. 1990/91:54
178
som gäller enligt 2 kap. 3 § lagen (1984:151) om punktskatter och prisregle-
ringsavgifter om redovisningsperioder får medges, om det behövs med hän-
syn till uppbörden av premieskatt. Jag syftar härvid exempelvis på den typ
av situation som AFA redovisar i sitt yttrande. Det bör således inte ound-
gängligen krävas att ett försäkringsföretag tvingas att till följd av den nu före-
slagna beskattningen lägga om sitt redovisningssystem.
RSV har mot bakgrund av de administrativa frågor som uppkommer med
anledning av skattereformen, innefattande bl.a. redan beslutade nya punkt-
skatter och ändringar på området, framställt önskemål om att den första re-
dovisningsperioden för den föreslagna skatten utsträcks till att omfatta i
första hand sex kalendermånader. Ett tillgodoseende av verkets önskemål
framstår som rimligt. Därigenom underlättas också övergångsfrågorna för
främst försäkringsföretag.
Som jag tidigare redogjort för bör den i promemorieförslaget förordade be-
gränsningen av näringsidkares avdragsrätt för premie för grupplivförsäkring
till att avse endast kollektivavtalsgrundad försäkring inte genomföras.
Däremot bör det övervägas att anpassa lydelsen av punkt 23 av anvisning-
arna till 23 § KL så att avdragsbestämmelsen harmonierar med skattefrihets-
regeln för anställda i 32 § 3 a mom.
Bakgrunden härtill är ett önskemål från AFA, som påtalat att formule-
ringen av begreppet ”efter förmånligare grunder” i punkt 23 av anvisning-
arna till 23 § inte ger något utrymme för smärre förändringar av försäk-
ringen.
För egen del vill jag framhålla det angelägna i att skattereglerna är så neu-
tralt utformade som möjligt för anställda och näringsidkare. På arbetsmark-
naden i stort dvs. för anställda i allmänhet gäller således att variationer i för-
säkringsskyddet som inte väsentligt skiljer sig från vad som gäller för statligt
anställda är tillåtna från skattesynpunkt. Mot denna bakgrund gör jag den
bedömningen att den nuvarande bestämmelsen i punkt 23 av anvisningarna
till 23 § KL är onödigt restriktivt formulerad. Jag föreslår därför att anvis-
ningspunkten anpassas så att samma regler får gälla för näringsidkare som
för anställda.
I övrigt föranleder den föreslagna regleringen att vissa följdändringar görs
i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter, skattebrotts-
lagen (1971:69) och i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford-
ringar. I de nämnda lagarna görs vidare vissa följdändringar med anledning
av lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel samt lagen
(1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar. De sistnämnda följdänd-
ringarna har samband med riksdagsbeslutet i våras beträffande det andra
steget i skattereformen.
Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1991 och för försäk-
ringsföretagens del tillämpas på premieinkomster som avser tiden därefter.
Som RSV framhållit bör det dock klart anges att inkomsterna skall avse för-
Prop. 1990/91:54
179
säkring för tid efter ikraftträdandet för att beskattning skall bli aktuell. Det Prop. 1990/91:54
tidigare redovisade förslaget att utsträcka den första redovisningsperioden
till att avse det första halvåret 1991 bör vara ägnat att underlätta för försäk-
ringsföretagen att skilja ut de premieinkomster som avser tidigare år.
För arbetsgivare som själva betalar ut ersättning motsvarande grupplivför-
säkring utan att sådan försäkring tecknats bör de nya reglerna tillämpas på
utbetalningar som sker efter den 1 januari 1991 om utbetalningen avser åta-
gande för tid härefter. Detta bör innebära att utbetalning med anledning av
dödsfall som inträffat före den 1 januari 1991 skall undantas från beskatt-
ning.
För arbetsgivare och näringsidkare som tecknar försäkring utomlands bör
de nya reglerna tillämpas på premiebetalningar som sker och avser tid efter
ikraftträdandet.
Vad beträffar ändringen i punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL bör gälla
att den träder i kraft den 1 januari 1991 men att äldre föreskrifter om avdrag
alltjämt bör tillämpas för beskattningsår som påbörjats före ikraftträdandet.
Ändringarna i de specialförfattningar som tidigare berörts bör träda i kraft
den 1 januari 1991.
Inledning
Enligt 19 § KL är stipendier skattefria under förutsättning att de utgått för
mottagarens utbildning och inte utgjort ersättning för arbete som utförts el-
ler skall utföras för utgivarens räkning. RINK behandlade frågan om skatte-
frihet för stipendier. Utredningen fann att såväl fackliga stipendier som bi-
drag till utbildning m.m. borde bli föremål för beskattning av främst neutra-
litetsskäl. Frågan om beskattning av stipendier ansågs emellertid så komplex
att den hänsköts till stiftelse- och föreningsskattekommittén (Fi 1988:03) för
vidare utredning.
Stiftelse- och föreningsskattekommittén har redovisat sitt betänkande,
Beskattning av stipendier (SOU 1990:47). Betänkandet har remissbehand-
lats. Remissinstanserna framgår av bilaga 1. En sammanställning av remiss-
yttrandena har upprättats i finansdepartementet och finns tillgänglig i lag-
stiftningsärendet (dnr 3338/90).
Gällande rätt
Med stipendium avses ett bidrag till en fysisk person som utges för mottaga-
rens utbildning eller för att stödja en verksamhet som mottagaren bedriver
eller planerar att starta. Det kan vara fråga om en litterär, konstnärlig eller
därmed jämförlig verksamhet, en idrottslig verksamhet eller en verksamhet
som forskare eller uppfinnare. Till bidrag som likställs med stipendier, s.k.
liknande bidrag, hänförs bidrag till fysiska personer för att stödja en verk-
samhet av annat slag än de nu nämnda samt dessutom priser och belöningar
som ges för att premiera redan utförda prestationer. Begreppet ”stipendier
och liknande bidrag” omfattar inte vad som skatterättsligt är gåva och inte
heller ersättning för arbete för utgivarens räkning eller s.k. näringsbidrag.
180
Stipendier och liknande bidrag härrör nästan uteslutande från staten,
kommuner, stiftelser, föreningar och andra juridiska personer. Beträffande
bidrag från sådana utgivare anses gåva normalt sett inte föreligga. När bidrag
lämnas av staten eller av en kommun sker det för att fullfölja eller tillgodose
allmänna intressen. När t.ex. en stiftelse delar ut ett stipendium sker det i
normalfallet för att främja det ändamål som enligt stadgarna styr stiftelsens
verksamhet.
För att ett förmögenhetstillskott skall kunna inkomstbeskattas krävs att
det kan inordnas under något av de särskilda inkomstslagen som efter skatte-
reformens genomförande är tre, nämligen näringsverksamhet, tjänst och ka-
pital. Brister denna förutsättning är tillskottet inte skattepliktigt. Är den
uppfylld, måste undersökas om tillskottet ändå på grund av någon undan-
tagsregel är skattefritt. Flertalet sådana undantagsregler finns i 19 § KL.
Bestämmelsen i 19 § KL om skattefrihet för stipendier i sin nuvarande ly-
delse tillämpades första gången vid 1988 års taxering (prop. 1986/87:45, SkU
15, SFS 1986:1245). Bestämmelsen innebar en permanentning av en tidsbe-
gränsad lagstiftning som gällde vid 1984 — 1987 års taxeringar. Regeln tog
sikte på stipendier som utgick för deltagande i fackliga kurser men omfattade
även andra utbildningsstipendier.
Stipendier och liknande bidrag som utgår periodiskt, dvs. under mer än
två år, är skattepliktiga för mottagaren om utgivaren har avdragsrätt. Enligt
punkt 5 av anvisningarna till 46 § KL har utgivaren inte avdragsrätt om un-
derstödet utgått till mottagare i utgivarens hushåll eller, om understödet inte
utgör skadestånd, till mottagare under 18 år eller till mottagare vars utbild-
ning inte är avslutad. Enligt 19 § KL är periodiskt understöd eller därmed
jämförlig periodisk intäkt, som inte utgör vederlag vid avyttring av egen-
dom, skattefritt i den mån utgivaren inte är berättigad till avdrag för det ut-
givna beloppet. Är utgivaren en stiftelse eller ideell förening med sådant
kvalificerat allmännyttigt ändamål som avses i 7 § 6 mom. SIL anses inte bi-
draget som ett periodiskt understöd om utbetalningen sker till fullföljande
av ändamålet i fråga.
Beskattning av stipendier
Mitt förslag: Stipendier och liknande bidrag skall även i fortsättningen
vara skattefria i den utsträckning som de varit tidigare.
Kommitténs förslag om beskattning av stipendier genomförs inte.
Kommitténs förslag: Kommittéförslaget innebär att i princip alla stipen-
dier blir skattepliktiga med undantag för dem som utgår till mottagarens
grundutbildning. Som grundutbildning räknas sådan utbildning som kan be-
rättiga till studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen (1973:349). Be-
greppet omfattar dock inte utbildning utöver akademisk grundexamen eller
därmed jämförlig utbildningsnivå. Fulla socialavgifter skulle enligt förslaget
tas ut i form av arbetsgivaravgifter på ersättningar som uppgår till minst
2 000 kr. Ett skattefritt grundbelopp om 1 000 kr. per utgivare och år föreslås
också. En utvidgad avdragsrätt föreslås för kostnader som är hänförliga till
bidrag som utgått för ett bestämt ändamål.
Prop. 1990/91:54
181
Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna har avstyrkt Prop. 1990/91:54
kommitténs förslag. Däribland kan nämnas: LO, TCO, SACO, Sveriges in-
dustriförbund, Torsten och Ragnar Söderbergs stiftelser, Svenska akademien,
Handelshögskolan i Stockholm, Crafordska stiftelsen, Forskningsrådsnämn-
den och Konstnärernas riksorganisation. RSV, socialstyrelsen, riksförsäk-
ringsverket samt kammarrätten i Göteborg har tillstyrkt förslaget. Centrala
studiestödsnämnden har tillstyrkt att utbildningsstipendier blir skatteplik-
tiga. Ett flertal remissinstanser anser att forskningen och den högre utbild-
ningen kommer att skadas allvarligt om kommitténs förslag genomförs. Fö-
reträdare för kulturlivet har också pekat på de negativa konsekvenser som
ett genomförande av förslaget skulle ha för utövare av konstnärlig och litte-
rär verksamhet. Andra remissinstanser anser att förslaget strider mot kraven
på enkelhet och likformighet i beskattningen, att ett genomförande av för-
slaget skulle medföra administrativt merarbete samt att de ekonomiska kon-
sekvenserna inte belysts tillräckligt.
Skälen för mitt förslag: Stiftelse- och föreningsskattekommittén har före-
slagit att alla stipendier som inte utgår till mottagarens grundutbildning skall
beskattas. Förslaget ligger i linje med en av grundtankarna bakom skattere-
formen, nämligen strävan efter en likformig beskattning. Förslaget har dock
mötts av en mycket kraftig kritik från remissinstanserna. Oro har uttalats för
att både forskningen och kulturlivet skulle påverkas negativt om förslaget
genomfördes. Jag har tagit intryck av denna kritik. Kommitténs förslag bör
inte genomföras. Dagens praxis för beskattning av stipendier och liknande
bidrag bör i allt väsentligt behållas.
I och med skattereformen reduceras antalet inkomstslag från sex till tre.
Samtidigt utvidgas inkomstslaget tjänst något, så att det i framtiden omfattar
alla ersättningar som kan anses hänförliga till eget arbete eller egen presta-
tion. Överskott av hobbyverksamhet t.ex., som tidigare varit skattefritt ef-
tersom det inte kunnat hänföras till något inkomstslag, kommer i framtiden
att beskattas i inkomstslaget tjänst.
Med hänsyn till utformningen av den bestämmelse i 31 § KL som reglerar
omfattningen av inkomstslaget tjänst skulle vissa stipendier, som har sam-
band med egen prestation, efter skattereformens genomförande kunna
komma att hänföras till inkomst av tjänst och därmed vara skattepliktiga.
En ny bestämmelse bör därför införas i 19 § KL så att en gränsdragning
sker mellan skattepliktiga inkomster som är hänförliga till inkomstslaget
tjänst och skattefria stipendier. Den praxis som vuxit fram angående beskatt-
ningen av stipendier och liknande bidrag bör stå fast. De bestämmelser som
reglerar beskattningen av stipendier som utgår periodiskt (19 och 20 §§ KL,
punkt 2 av anvisningarna till 31 § KL, punkt 5 av anvisningarna till 46 § KL)
kvarstår oförändrade. Det är dock viktigt att understryka att inkomster som
utgör ersättning för prestation som har kommit utgivaren av ersättningen el-
ler någon med utgivaren närstående fysisk eller juridisk person till nytta bör
utgöra skattepliktig inkomst för mottagaren även om ersättningen skulle ha
betecknats som stipendium.
182
Mitt förslag: Barnpension till den del den inte överstiger 40 % av bas-
beloppet (garantinivån) skall vara skattefri.
Bakgrunden till mitt förslag: Som en del i folkpensioneringen och tilläggs-
pensioneringen ingår efterlevandepensionen. Folkpension i form av efterle-
vandepension utgörs bl.a. av barnpension till ett barn, vars far eller mor eller
båda föräldrar har avlidit. Rätt till barnpension har barn som inte har fyllt
18 år. Under studier kan dock i vissa fall rätt till sådan pension föreligga
längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år. Denna typ av
barnpension uppgår till 25 % av basbeloppet (7 425 kr. år 1990) efter varje
avliden förälder (grundnivån). Pensionen skall emellertid alltid utges med
sådant belopp att den, tillsammans med barnets tilläggspension i form av
barnpension, utgör 40 % av basbeloppet efter varje avliden förälder (garan-
tinivån).
Som framgått ingår även efterlevandepension i form av barnpension i för-
säkringen för tilläggspension. Samma åldersgräns som vid folkpensione-
ringen gäller i detta fall. Barnpension utges här med 30 % av hel förtidspen-
sion enligt tilläggspensioneringen, som den avlidne var berättigad till eller
skulle ha erhållit om rätt till sådan pension hade inträtt vid tidpunkten för
dödsfallet. Var den avlidne berättigad till ålderspension utgör barnpension i
stället 30 % av sådan förmån. Är flera barn berättigade till barnpension efter
den avlidne, ökas det nämnda procenttalet med 20 för varje barn utöver det
första. Det sammanlagda barnpensionsbeloppet fördelas därvid lika mellan
barnen.
Barnpensioneringens principer bygger på den familjerättsliga underhålls-
skyldigheten. Denna innebär att föräldrarna skall svara för underhåll åt bar-
net efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas
samlade ekonomiska förmåga. Underhållsskyldigheten upphör när barnet
fyller 18 år. Denna skyldighet kan utsträckas i tiden till dess barnet avslutat
sina studier, dock längst till dess barnet fyllt 21 år. Om en förälder inte har
vårdnaden om barnet kan underhållsskyldigheten fullgöras genom att föräl-
dern betalar underhållsbidrag till barnet. Om föräldern inte fullgör sin un-
derhållsskyldighet eller om det fastställda underhållsbidraget understiger en
viss nivå erhåller barnet bidragsförskott. Detta utgör högst 40 % av basbe-
loppet i förhållande till en förälder.
Mottaget underhållsbidrag för barn eller bidragsförskott är inte skatte-
pliktigt. Den underhållsskyldige har enligt de regler som tillämpas från och
med 1992 års taxering inte heller någon avdragsrätt vid inkomsttaxeringen
för utgivet underhållsbidrag.
För mottagen barnpension, liksom för övriga pensionsförmåner, förelig-
ger emellertid skatteplikt. Det särskilda grundavdrag som vissa folkpensio-
närer är berättigade till från och med 1992 års taxering gäller ej för den som
uppbär barnpension. Med hänsyn till det allmänna grundavdraget uppkom-
mer skatt endast om barnpensionen ensam eller tillsammans med annan in-
komst överstiger nivån för grundavdraget.
Prop. 1990/91:54
183
Det förhållandet att erhållen barnpension utöver grundavdraget är skatte-
pliktig inkomst har vid återkommande tillfällen varit föremål för debatt.
Bl.a. har det hävdats att det är orättvist och svårförklarligt att barn som upp-
bär barnpension skall behandlas hårdare i beskattningshänseende än andra
barn. Förslag har därför framförts i syfte att undanröja de påtalade olikhe-
terna. Förslagen har präglats av synsättet att barnpensionen är en ersättning
från samhället för det underhåll som barnet skulle ha fått av föräldrarna om
dessa hade levat.
Frågan om barnpensionens beskattning har behandlats i utredningssam-
manhang sedan 1970-talet. Senast frågan gavs en utförlig belysning var i pen-
sionsberedningens delbetänkande (SOU 1987:55) Efterlevandepension, re-
formering av den allmänna försäkringens efterlevandeförmåner. Enligt be-
tänkandet anses de tidigare ställningstaganden som ligger till grund för att
barnpensionen skall vara skattepliktig inkomst fortfarande äga giltighet.
I riksdagen har vid flera tillfällen motionsyrkanden angående skattefrihet
för barnpensioner avslagits bl.a. med hänvisning till ovan anförda utred-
ningsöverväganden. Även efter det att efterlevandepensioneringen reforme-
rats genom lagstiftning år 1988 (SFS 1988:881) har frågan aktualiserats. Vid
den senaste riksdagsbehandlingen anförde skatteutskottet med anledning av
motioner om att helt eller delvis undanta barnpension från beskattning att
utskottet i sin behandling av denna fråga tidigare haft stora betänkligheter
mot att inom ramen för nuvarande system ändra på reglerna på det sätt som
föreslagits i motionerna. Samtidigt har utskottet pekat på att skattereformen
kan leda till att frågan kommer i ett nytt läge. Enligt utskottets uppfattning
borde det vara möjligt att åstadkomma en rimlig lösning genom att helt eller
delvis undanta barnpension från beskattning (1989/90:SkU30).
Skälen för mitt förslag: De i olika sammanhang framställda kraven om lik-
artade beskattningsregler för barnpension resp, underhållsbidrag har som
framgått av den tidigare redogörelsen mött viss förståelse. Frågan är emel-
lertid inte så odiskutabel som den kan förefalla att vara vid en första anblick.
Rent principiellt är det nämligen så att underhållsbidrag till barn, frånsett
ett avdrag på högst 3 000 kr. per år, inte har varit avdragsgillt för den under-
hållsskyldige och följaktligen i huvudsak betalas av beskattad inkomst.
Barnpension - liksom övriga pensionsförmåner från den allmänna pensio-
neringen — finansieras däremot främst genom arbetsgivaravgifter och egen-
avgifter. Samstämmighet i detta avseende skulle således inte uppkomma om
barnpension helt undantogs från beskattning. Vidare beskattas barnpension
i regel lindrigare än den inkomst som pensionen ersätter, nämligen den av-
lidne förälderns.
Om däremot hänsyn enbart tas till barnpension från folkpensioneringen
kommer frågan i ett delvis annat läge. Denna pension finansieras endast del-
vis genom arbetsgivaravgifter och egenavgifter och har stor likhet med bi-
dragsförskottet genom att det i båda dessa fall ges en garantinivå för barnets
försörjning. Det kan därför hävdas att det vore rimligt att också vid beskatt-
ningen behandla barnpension på garantinivån på samma sätt som bidragsför-
skottet. Jag kan även för egen del ansluta mig till denna åsikt. Det bör såle-
des enligt min mening kunna utgöra en rimlig avvägning i denna fråga att
undanta barnpension till den del den inte överstiger garantinivån från skatte-
Prop. 1990/91:54
184
plikt. I de fall båda föräldrarna har avlidit bör från pensionen efter varje för-
älder från beskattning undantas den del av barnpensionen som inte översti-
ger garantinivån. En bestämmelse härom bör tas in i 19 § KL.
Resultatet av en sådan lösning innebär i och för sig att barn som har de
högsta barnpensionerna vinner mest på skattelättnaden. Också ett system
där all barnpension gjordes skattefri, oavsett storlek, skulle medföra ett gyn-
nande av de barn som uppbär höga tilläggspensioner. Dessutom skulle skat-
teintäkterna minska väsentligt.
De nu nämnda effekterna skulle visserligen kunna undvikas med ett sys-
tem där skattelättnaden är störst vid låga pensioner med avtrappning vid sti-
gande inkomster. Jag är emellertid inte beredd att föreslå en sådan lösning
med hänsyn till att den skulle innebära avsevärda komplikationer av regel-
systemet samt ökad administrativ belastning för skattemyndigheterna och
försäkringskassorna. Dessutom skulle kraftiga marginaleffekter kunna upp-
stå vid förekommande beskattning av inkomster av feriearbete, vilket skulle
strida mot ett av huvudsyftena med den föreslagna förändringen samt mot
en av skattereformens grundläggande intentioner.
I detta sammanhang vill jag slutligen beröra frågan om kompensation till
ensamföräldrarna med anledning av den slopade skattereduktionen för en-
samstående med barn. Jag har erfarit att statsrådet Lindqvist efter beredning
av underhållsbidragskommitténs förslag kommer att lägga fram förslag om
ekonomiska insatser för ensamföräldrarna med hänsyn till de ekonomiska
effekterna för dessa av slopandet av skattereduktionen för ensamstående
med barn.
Mitt förslag: Avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbets-
plats med bil medges vid 1991 års taxering med 11 kr. per mil och vid
1992 års taxering med 12 kr. per mil. Beloppen skall gälla oavsett kör-
sträckans längd.
Skälen för mitt förslag: Reglerna om avdrag för kostnader för resor med
bil mellan bostad och arbetsplats finns i punkt 4 av anvisningarna till 33 § KL.
Avdraget skall enligt dessa regler bestämmas enligt schablon på grundval av
genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader
som är direkt beroende av körd vägsträcka. RSV beräknar för varje år det
aktuella avdragsbeloppet. För taxeringsåret 1990 har RSV fastställt belop-
pen per mil till 10 kr. 20 öre för resor som inte överstiger 1000 mil och 7 kr.
70 öre för körsträckor till den del de överstiger 1000 mil.
Att avdraget är högre för de första 1 000 milen hänger samman med en
lagändring som gjordes år 1983. De nuvarande reglerna för beräkning av av-
draget som bygger på de milbundna kostnaderna fick då sin utformning
(prop. 1983/84:68, SkU 16, SFS 1983:1051). Begränsningen av avdraget till
de milbundna kostnaderna skulle emellertid ske successivt. Under en över-
Prop. 1990/91:54
185
gångstid har avdrag medgetts även för vissa fasta kostnader. Avdraget per
mil för körsträckor t.o.m. 1000 mil har låsts vid högst den nivå som gällde
vid 1984 års taxering (10 kr. 20 öre per mil) så länge de av RSV beräknade
rörliga kostnaderna per mil inte överstiger detta belopp.
Den senaste tidens prishöjningar på bensin innebär påfrestningar för dem
som måste använda bilen mycket. Särskilt stora är problemen för dem som
har långa resor mellan bostad och arbetsplats. Att åstadkomma en påtaglig
sänkning av kostnaderna för bilresor genom en generell bensinskattesänk-
ning är enligt m'in bedömning uteslutet av statsfinansiella skäl. En sådan åt-
gärd medför dessutom att även de som inte har så stort behov av bil utan
huvudsakligen använder bilen för andra privata resor än mellan bostad och
arbetsplats också får skattelindring. Regionalt differentierade bensinskatte-
sänkningar är vidare enligt min bedömning av praktiska skäl inte genomför-
bart. För att motverka effekterna äv bensinprishöjningarna anser jag det
därför mest ändamålsenligt att höja avdraget för kostnader för resor med bil
mellan bostad och arbetsplats. Härigenom riktas lindringen främst mot den
kategori som har långa arbetsresor och som det därför är mest angeläget att
stödja. Avdraget för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats bör
därför höjas. En lämpligt avvägd nivå är enligt min bedömning därvid att
beloppet bestäms till 11 kr. per mil under inkomståret 1990 och till 12 kr.
per mil under inkomståret 1991. Dessa belopp bör gälla oavsett körsträckans
längd.
De föreslagna förändringarna är av tillfällig karaktär. De bör därför tas in
i en särskild lag. Jag anser emellertid att en utredare bör tillkallas med upp-
gift att se över grunderna för det aktuella avdragets utformning på längre
sikt.
Med hänsyn till att det ekonomiska läget inte medger några lättnader i
finanspolitiken måste det skattebortfall som de ändrade avdragsreglerna in-
nebär finansieras fullt ut.
Mitt förslag: Bestämmelsen i punkt 10 av anvisningarna till 32 § KL
kompletteras för att förtydliga att det måste föreligga en förmån, som
utgår på grund av tjänsten, för att beskattning skall bli aktuell.
Såvitt avser lån som upptagits i utländsk valuta skall förmånens
värde beräknas till skillnaden mellan marknadsräntan i den aktuella
valutan vid utgången av november året före beskattningsåret med till-
lägg av en procentenhet och den avtalade räntan.
Bakgrunden till mitt förslag: Bestämmelserna om förmån av räntefria eller
lågförräntade lån från arbetsgivare återfinns i punkt 10 av anvisningarna till
32 § KL (prop 1989/90:110, SkU30, SFS 1990:650). De nya bestämmelserna,
som är en del av 1991 års skattereform, ersätter ett tidigare system med rän-
tetillägg som enbart beaktades vid beräkningen av underlaget för tilläggsbe-
lopp enligt SIL. De nya reglerna innebär att värdet av förmån av räntefritt
Prop. 1990/91:54
186
eller lågförräntat lån från arbetsgivare skall tas upp till beskattning av arbets-
tagaren i inkomstslaget tjänst. Detta medför att sociala avgifter skall tas ut
på förmånen. Det beskattade beloppet blir avdragsgillt för arbetstagaren en-
ligt de bestämmelser som gäller för ränteutgifter.
Förmånens värde skall beräknas till skillnaden mellan statslåneräntan vid
utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av en procent-
enhet, och den avtalade räntan.
Skatteplikten skall inträda när ränteförmånen åtnjuts, dvs. löpande under
kredittiden. Varje år skall således, när förmånens värde beräknas, en jämfö-
relse ske mellan statslåneräntan vid utgången av november året före beskatt-
ningsåret med tillägg av en procentenhet och den avtalade räntan.
De lån som vanligtvis kommer i fråga vid bedömandet av huruvida en rän-
teförmån föreligger är lån som är löpande över tiden och där räntan är rörlig.
Beträffande t.ex. bostadsfinansiering förekommer dock även kreditgivning
som innebär att lånen är bundna under en längre tidsperiod, s.k. bundna lån,
där räntan är fast under bindningstiden, dvs. är oberoende av marknadsrän-
tornas utveckling. Om en arbetstagare upptar ett lån av sin arbetsgivare till
marknadsmässig ränta där räntan är bunden under den tid kreditavtalet lö-
per och till i övrigt helt marknadsmässiga villkor föreligger naturligtvis inte
någon förmån. Med hänsyn till statslåneräntans utveckling kan dock efter en
tid, med hänsyn till bestämmelsens utformning, en förmån anses ha upp-
kommit.
Skälen för mitt förslag: Ränteförmån är en förmånstyp som utgår på grund
av tjänsten. Arbetstagaren skall ta upp värdet av förmånen som inkomst av
tjänst och motsvarande belopp får dras av som räntekostnad i inkomstslaget
kapital. Arbetsgivaren skall betala sociala avgifter avseende förmånen. I be-
greppet förmån ligger naturligtvis den bedömningen att arbetstagaren be-
handlats mer gynnsamt än andra som arbetsgivaren erbjuder sina varor eller
tjänster. Den gynnsamma behandlingen skall också ha sin grund i anställ-
ningsförhållandet. Om den anställde åtnjuter arbetsgivarens varor eller
tjänster till samma villkor som de allmänheten erbjuds föreligger naturligtvis
inte någon förmån. Ett lån som upptas till marknadsmässig ränta och till i
övrigt marknadsmässiga villkor är inte en förmån. Någon förmånsbeskatt-
ning skall således inte bli aktuell.
Bestämmelsen i punkt 10 av anvisningarna till 32 § KL bör därför komplet-
teras för att förtydliga att det måste röra sig om en förmån som utgår på
grund av tjänsten för att beskattning skall bli aktuell. Vid bedömningen av
om en förmån föreligger får en jämförelse göras mellan marknadsräntan den
dag då kreditavtalet ingicks och den avtalade räntan. Ändras villkoren däref-
ter får ett nytt kreditavtal anses ha ingåtts och en ny bedömning göras av
förmånsfrågan. För det fall en förmån anses föreligga måste förmånens
värde beräknas. Värdet skall beräknas till skillnaden mellan statslåneräntan
vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg av en pro-
centenhet och den avtalade räntan.
Även beträffande bundna lån skall det således också först konstateras hu-
ruvida en förmån föreligger eller ej. Om så icke är fallet uppkommer inte
någon skattepliktig förmån. Om det föreligger en förmån, dvs. lånet uppta-
gits till villkor som är mer förmånliga än de marknadsmässiga, skall förmå-
Prop. 1990/91:54
187
nen värderas. Värderingen får ske löpande över kredittiden, dvs. en jämfö-
relse får göras mellan statslåneräntan vid utgången av november året före
beskattningsåret med tillägg av en procentenhet och den avtalade räntan.
Detta medför att värdet av förmånen kan variera beroende på statslånerän-
tans utveckling.
Såvitt avser lån som tagits upp i utländsk valuta och som även återbetalas
i samma valuta, kan inte förmånens värde beräknas med ledning av den
svenska statslåneräntan. En annan jämförelseränta måste således fastställas
för att förmånens värde skall kunna beräknas i dessa fall. Denna bör utgöras
av marknadsräntan vid utgången av november året före beskattningsåret för
lån i den aktuella valutan med tillägg av en procentenhet. Lagtexten måste
därför kompletteras med en bestämmelse med detta innehåll. Det bör an-
komma på RSV att i erforderlig omfattning lämna rekommendationer i frå-
gan.
Vid såväl den löpande inkomstbeskattningen som reavinstbeskattningen
görs en åtskillnad mellan privatbostads- resp, näringsfastighet. Definitio-
nerna av dessa begrepp återfinns i 5 § KL. Som privatbostad räknas småhus
som helt eller till övervägande del används för permanent boende eller som
fritidsbostad för ägaren eller vissa denne närstående eller är avsedd att an-
vändas som sådan bostad. Även bostadsrätt i s.k. äkta bostadsföretag räknas
som privatbostad.
Jag avser att i det följande föreslå vissa justeringar i nämnda paragraf.
Mitt förslag: Småhus som ingår i en lantbruksenhet skall kunna räknas
som privatbostad endast om de är inrättade till bostad åt högst två fa-
miljer.
Skälen för mitt förslag: I den tidigare denna höst till riksdagen överläm-
nade propositionen om vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1992
av lantbruksenheter (prop. 1990/91:47) föreslås några ändringar i fastighets-
taxeringslagen (1979:1152). En av dessa rör en ändrad indelning i byggnads-
typen småhus. Enligt den hittillsvarande definitionen hör till småhus i hu-
vudsak sådan byggnad som är inrättad till bostad åt en eller två familjer. I
nämnda proposition föreslås emellertid att byggnadstypen småhus även skall
innefatta byggnad som är inrättad till bostad åt minst tre och högst tio famil-
jer om byggnaden ingår i en lantbruksenhet.
Utvidgningen av småhusbegreppet vid fastighetstaxeringen nödvändiggör
en motsvarande inskränkning i 5 § KL. Som privatbostadsfastighet bör även
i fortsättningen i huvudsak räknas enbart en- och tvåfamiljsfastigheter. Jag
föreslår därför att den ändringen görs i 5 § första stycket KL att sådant små-
hus med tomtmark som ingår i lantbruksenhet hänförs till privatbostadsfas-
tighet endast om småhuset är inrättat till bostad åt en eller två familjer.
Prop. 1990/91:54
188
Prop. 1990/91:54
Mitt förslag: En tvåårsfrist införs inom vilken en privatbostad inte
skall omklassificeras till att anses ingå i näringsverksamhet utan att
ägaren yrkat det.
Skälen för mitt förslag: Bedömningen av om en fastighet är privatbostads-
fastighet eller näringsfastighet görs på grundval av de förhållanden som rå-
der vid varje kalenderårs utgång (5 § sista stycket KL). För det fall bostaden
överlåtits under året är emellertid förhållandena på överlåtelsedagen avgö-
rande.
Normalt skall bestämmelsen i 5 § KL inte behöva föranleda att en fastighet
ändrar karaktär från privatbostadsfastighet till näringsfastighet på ett inte
avsett sätt. Men eftersom det nya systemet fäster avgörande vikt vid använd-
ningssättet kan situationer uppstå då det finns en risk för att en omklassifice-
ring inträder även när detta inte är sakligt motiverat. Jag avser här närmast
sådana situationer som när en person flyttar från en bostad som dittills varit
hans permanentbostad och denna en tid därefter står tom i avvaktan på för-
säljning eller när en person ärvt eller genom testamente eller annat benefikt
förvärv erhållit en bostadsfastighet och han inte bor eller avser att bosätta
sig på fastigheten.
I detta sammanhang vill jag nämna att en avflyttning från en permanent-
bostad inte i alla lägen bör leda till omklassificering om den därefter upplåts
under längre tid till någon som inte är närstående till ägaren eller står tom
en tid. Diplomater och personer som tjänstgör på annan ort torde normalt
kunna hävda att de avser att använda en i Sverige belägen bostadsfastighet
som privatbostad vid semestrar och andra tillfälliga besök samt vid åter-
komsten till Sverige, oavsett om de avflyttat med bohaget och oavsett om de
hyr ut bostaden under bortovaron. En annan situation där en omklassifice-
ring inte bör komma i fråga är när ägaren på grund av tvingande omständig-
heter inte kan bebo sin permanentbostad och därför hyr ut den, exempelvis
vid långvarig sjukhusvistelse.
Enligt de tidigare i år av riksdagen beslutade ändringarna i KL och SIL
gäller en rad olika bestämmelser för inkomstbeskattningen av fastigheter be-
roende på om dessa har klassificerats som privatbostadsfastighet eller nä-
ringsfastighet. För privatbostadsfastigheter aktualiseras i normalfallet en-
dast inkomstbeskattning för eventuella hyresintäkter. Härutöver förekom-
mer uttag av fastighetsskatt för innehav av småhusenhet. För näringsfastig-
heternas del är skattereglerna mer komplicerade. En näringsfastighet redo-
visas i inkomstslaget näringsverksamhet för vilket gäller att inkomsterna
skall beräknas enligt bokföringsmässiga grunder. Beskattning i inkomstsla-
get näringsverksamhet ger rätt till värdeminskningsavdrag och rätt att göra
avsättning till en skatteutjämningsreserv. Om en fastighet byter karaktär
från näringsfastighet till privatbostadsfastighet under innehavstiden aktuali-
seras dessutom vissa avskattningsregler. Vidare är reglerna för reavinstbe-
skattning av privatbostäder förmånligare än för näringsfastigheter. Avdrags-
189
rätten för ränteutgifter är begränsad på olika sätt för dessa två fastighetska- Prop. 1990/91:54
tegorier.
Omklassificeringar i båda riktningarna kan således orsaka en del kompli-
kationer samt i vissa fall oskäliga effekter. Mot denna bakgrund är det ange-
läget att införa en slags ”tröghetsregel” som ger ägaren en tids rådrum innan
en omklassificering sker. Regeln bör gälla när en privatbostad bör omklassi-
ficeras till att anses som ingående i näringsverksamhet.
En liknande regel finns redan i 53 § 3 mom. KL såvitt avser dödsbon.
Denna innebär bl.a. följande. Trots att dödsboet såsom juridisk person inne-
har en byggnad som var privatbostad för den avlidne kvarblir bostaden så-
som privatbostad för dödsboet under maximalt en fyraårsperiod efter döds-
fallet om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda för att den skall räknas som
privatbostad. Såsom uttalas i prop. 1989/90:110 s. 657 får privatbostadskrite-
riet anses uppfyllt om t.ex. en av dödsbodelägarna använder byggnaden som
sin permanentbostad.
Nämnda regel har införts för den särskilda situation som gäller vid döds-
fall. Den regel som jag nu avser bör tas in i 5 § KL och ges en generell tillämp-
ning. Den rådrumstid som kan behövas bör dock inte göras så lång som för
dödsbofallen. Jag anser att en tvåårsfrist innebär en lämplig respittid inom
vilken ägaren normalt bör kunna ha ordnat sina förhållanden så att det inte
uppkommer en omklassificering eller hunnit överväga en mer bestående för-
ändring i sitt sätt att nyttja bostadsbyggnaden som bör leda till en omklassifi-
cering. Har en privatbostad överlåtits under denna rådrumstid bör således
detta inte leda till att bostaden skall räknas som näringsfastighet.
Denna tvåårsfrist bör inte tillämpas undantagslöst. I de fall ägaren verkli-
gen önskar en omklassificering och skäl för en sådan föreligger bör den göras
omedelbart. Härför bör krävas ett uttryckligt yrkande från fastighetsägaren.
Som jag redan påpekat bör vissa förhållanden inte leda till omklassificering
även om dessa föreligger under längre tid än två år.
Mitt förslag föranleder en ändring i sista stycket i 5 § KL. Såsom detta för
närvarande är utformat är det förhållandena vid varje kalenderårs utgång —
vid överlåtelse förhållandena på överlåtelsedagen — som bestämmer bosta-
dens ifrågavarande karaktär. Regeln har alltså en slags retroaktiv effekt för
varje kalenderår (beskattningsår). Enligt mitt förslag kompletteras denna
regel så att omklassificeringen får anstå viss tid för att prövas på nytt vid ett
senare tillfälle.
Hur nämnda rådrumstid fungerar kan åskådliggöras med följande exem-
pel:
Har under kalenderår 1 omständighet inträffat, exempelvis avflyttning, och
föreligger i princip förutsättningar vid utgången av det året för att räkna bo-
staden som näringsfastighet, görs ingen sådan omklassificering vid utgången
av detta kalenderår och ej heller vid utgången av kalenderår 2 om förhållan-
dena då är liknande. Först vid utgången av kalenderår 3 tas slutlig ställning
till om förhållandena fortfarande påkallar en omklassificering. Det uppställs
inget krav om att det skall vara exakt samma förhållanden utan det bör vara
tillräckligt att skäl då också föreligger för omklassificering. Skulle en om-
klassificering då beslutas får den verkan från början av kalenderår 3. Råd-
rummet för ägaren har emellertid varat under minst två år. En försäljning
190
under kalenderår 3 under pågående rådrumstid innebär inte att bostaden
skall anses som näringsfastighet för ägaren under den del av kalenderår 3
som löper fram till försäljningen.
Jag vill här också beröra det förhållandet att till privatbostad även räknas
småhus som är ”avsett” att användas som ägarens permanent- eller fritidsbo-
stad. I motiven till denna bestämmelse angav jag bl.a. att en bostadsbyggnad
inte bör behandlas som privatbostad om det av omständigheterna framgår
att ägaren eller innehavaren inte har för avsikt att inom överskådlig tid bo-
sätta sig på fastigheten eller använda den för permanent boende eller för fri-
tidsändamål. Vidare framhöll jag att det är omständigheterna i det enskilda
fallet som här får bli avgörande (prop. 1989/90:110 s. 500 och 645). Riksda-
gen delade denna uppfattning. Det räcker således inte med endast ett påstå-
ende av ägaren om vilken avsikt han har i detta avseende. Dennes avsikt
måste därutöver framgå på något sätt. Om exempelvis en bostadsbyggnad
under längre tid står tom eller uthyrs bör det av omständigheterna också
framgå av ägarens familje-, tjänste- eller andra förhållanden att den inom
överskådlig tid kan förväntas bli ianspråktagen av ägaren för egen del eller
av någon honom närstående. Härvid kan det t.ex. inte vara tillräckligt om
ägaren uppger att avsikten är att ett honom närstående yngre barn skall flytta
in i bostaden när det uppnår vuxen ålder.
Vad jag nu anfört gäller i tillämpliga delar också sådan privatbostad som
är en bostadsrättslägenhet.
Mitt förslag: En tvåfamiljsbostad skall räknas som privatbostad om
den till väsentlig del används för ägarens eget och närståendes
boende.
Skälen för mitt förslag: Nuvarande regler innebär att bostaden helt eller
till övervägande del skall användas för t.ex. permanent boende för att den
skall kunna räknas som privatbostad. Det är således det ändamål som den
till mer än hälften används för som är avgörande.
Oavsett var en sådan ytgräns dras föranleder den självklart en viss anpass-
ning. Såsom bestämmelsen nu är utformad kan den emellertid i fråga om en
tvåfamiljsbostad med två lika stora lägenheter dels leda till många gräns-
dragningsfall, dels innebära ett visst mått av opåkallad valmöjlighet för äga-
ren att bestämma hur bostaden skall klassificeras. Vid en tidpunkt skulle
ägaren genom ett minimum av anpassning kunna uthyra så stor del av villan
att den kom att räknas som näringsfastighet. Avdragsmöjlighet för repara-
tions- och underhållskostnader skulle därvid finnas. Vid en annan tidpunkt
skulle en något mindre del kunna hyras ut så att fastigheten blev betraktad
som privatbostad och därmed kunna säljas med tillämpning av förmånligare
reavinstregler.
Jag anser att just tvåfamiljsbostäderna bör särregleras i detta avseende.
Overvägandeprincipen bör således inte gälla för dessa. 1 stället bör det vara
tillräckligt om byggnaden till väsentlig del används för ägarens boende för
Prop. 1990/91:54
191
att den skall räknas som privatbostad. Med väsentlig del avser jag en så stor Prop. 1990/91:54
del att det är rimligt att fortfarande räkna byggnaden som ägarens privatbos-
tad men ändå så mycket mindre att de gränsdragningsproblem som utmärker
tvåfamiljsbostäderna i princip skall vara undanröjda. Jag anser att en gräns
bör dras vid en yta om 40 %. Mitt förslag föranleder en ändring i 5 § andra
stycket KL.
Mitt förslag: Om en bostadsbyggnad inte åsätts något värdeår efter
det att den färdigställts, skall, för beräkning av nedsättning av fastig-
hetsskatt, ledning ändå kunna tas av ett med utgångspunkt från fastig-
hetstaxeringsreglerna beräknat värdeår. Vidare skall vissa klarläg-
gande ändringar göras i fastighetsskattelagen med övergångsbestäm-
melser.
Skälen för mitt förslag: I samband med den förändring i lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt som beslutades av riksdagen tidigare i år (SFS
1990:652) infördes en regel i 3 § andra stycket nämnda lag som innebär en
nedsättning av fastighetsskatten under en tioårsperiod räknat från den tid-
punkt då en bostadsbyggnad har uppförts. Genom denna regel debiteras
ägare till nyuppförda bostadshus ingen fastighetsskatt under de fem första
åren och enbart halv fastighetsskatt för de därpå följande fem åren. Efter-
som denna nedsättning enbart är avsedd för ägare till bostäder som nyprodu-
ceras under år 1991 och framdeles har bestämmelsen måst knytas till en fak-
tor som på ett enhetligt sätt fastslår det år som är nybyggnadsåret. Lagstifta-
ren har därvid valt det värdeår som varje bostadsbyggnad åsätts vid fastig-
hetstaxeringen.
I enlighet med den nämnda regeln skulle exempelvis en byggnad som ny-
uppförs under år 1991 och som är färdigställd vid ingången av år 1992 åsättas
ett värdeår vid den särskilda fastighetstaxeringen det sist nämnda året som
är detsamma som nybyggnadsåret, dvs. 1991. Det vid 1992 års särskilda fas-
tighetstaxering åsatta taxeringsvärdet ligger då också till grund för den fas-
tighetsskatt som beräknas för beskattningsåret 1992, för vilket sedan in-
komsttaxering sker år 1993.
Det kan här nämnas att en byggnad som börjat uppföras under år 1991
inte ingår i underlaget för den fastighetsskatt som fastställs vid inkomsttaxe-
ringen år 1992 eftersom den då ännu inte har åsatts något taxeringsvärde.
Det finns av det skälet inte heller anledning att då föreskriva om någon ned-
sättning av fastighetsskatten såvitt avser denna byggnad.
Den nu nämnda regeln i 3 § andra stycket fastighetsskattelagen behöver
kompletteras i visst avseende. Det kan nämligen till följd av bestämmelsen i
16 kap. 3§ fastighetstaxeringslagen (FTL) uppstå en situation som, om än
ovanlig, innebär att en fastighet med färdigställd byggnad inte alltid åsätts
en ny taxering ett år trots att den ett tidigare år bara har taxerats som fastig-
het med byggnad under uppförande. Detta skulle kunna bli fallet om bygg-
192
naden är nästan färdigställd då den skall fastighetstaxeras och det endast Prop. 1990/91:54
återstår mindre åtgärder och kostnader för att få den färdigställd. När en
byggnad i sådant fall fastighetstaxeras värderas den till hälften av nedlagda
kostnader. Kostnaderna omräknas dessutom till det genomsnittliga kost-
nadsläge som gällde under andra året före taxeringsåret (jfr 7 kap. 12 §
FTL).
Till bilden hör dock att en byggnad skall anses färdigställd om den är så
färdig att den kan tas i bruk eller om den tagits i bruk (jfr prop. 1979/80:40
s. 120). Har således byggnaden kunnat tas i anspråk för avsett ändamål skall
den fastighetstaxeras som färdig. Denna omständighet bidrar således till att
förhindra att så gott som färdigställda byggnader enbart kommer att åsättas
ett taxeringsvärde motsvarande hälften av nedlagda kostnader, vilket taxe-
ringsvärde senare inte kommer att kunna ändras på grund av beloppsgrän-
serna i 16 kap. 3 § FTL.
För att fastigheten med den färdigställda byggnaden skall bli föremål för
ny taxering enligt 16 kap. 3 § nämnda lag fordras bl.a. en sådan värdeföränd-
ring att taxeringsvärdet bör ändras med minst en femtedel, dock minst 25 000
kr. Ny taxering skall dock alltid ske om kostnader som har uppgått till minst
en miljon kr. har lagts ned på taxeringsenheten eller, för småhus och even-
tuellt tillhörande tomtmark, om det sammanlagda värdet på grund av för-
ändringen bör höjas eller sänkas med minst 100000 kr.
En jämförelse av bestämmelserna i 7 kap. 12 § och 16 kap. 3 § FTL ger vid
handen att ett taxeringsvärde som bestämts till hälften av nedlagda kostna-
der kan påräknas bli ersatt av ett nytt taxeringsvärde efter färdigställandet av
en byggnad under förutsättning att nybyggnationen slutförts som planerat.
Skulle den beskrivna situationen ändå inträffa och taxeringsvärdet således
inte ändras efter färdigställandet erhålls ej heller något värdeår som kan ut-
göra utgångspunkt för den tioåriga nedsättningen av fastighetsskatten. I det
fallet anser jag att man bör kunna utgå från ett värdeår som skulle ha åsatts
med tillämpning av reglerna vid fastighetstaxeringen om en ny fastighets-
taxering hade företagits. Som framgår av uttalandena i prop. 1982/83:50 s.
11 har det även tidigare ansetts möjligt att vid inkomsttaxeringen självstän-
digt göra en prövning när en fastighet tilldelats ett felaktigt värdeår.
Jag föreslår således att lagtexten i 3§ andra stycket fastighetsskattelagen
kompletteras med en bestämmelse med detta innehåll.
I lagtexten i detta stycke bör vidare klargöras att det är det beräknade vär-
deår, som utgör året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxe-
ringsåret, som är avgörande. Detta innebär dock ingen saklig förändring av
den kategori byggnader som bestämmelsen syftar på.
Slutligen bör i punkt 1 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652)
om ändring i nämnda lag föreskrivas att bestämmelsen i 3 § andra stycket
tillämpas första gången vid 1993 års inkomsttaxering. Motiven härför har jag
tidigare berört vad avser grunderna för uttaget av fastighetsskatt.
Genom propositionen 1990/91:47 om vissa frågor inför allmän fastighets-
taxering år 1992 har också föreslagits ändringar i 3 § fastighetsskattelagen
samt i övergångsbestämmelserna till lagen (1990:652) om ändring i nämnda
lag. Frågorna bör samordnas vid utskottsbehandlingen.
193
13 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 54
Mitt förslag: För den som uppburit folkpension i form av förtidspen-
sion skall det särskilda grundavdraget inte få överstiga uppburen folk-
pension och 52 % av pensionstillskott som uppburits enligt 2 a § lagen
(1969:205) om pensionstillskott.
För pensionär som uppburit yrkesskadelivränta eller annan livränta
som anges i 17 kap. 2 § AFL och vilken enligt nämnda lagrum samord-
nas med folkpension skall det särskilda grundavdraget beräknas med
ledning av den folkpension som skulle ha utgått om sådan samordning
inte skett.
Det särskilda grundavdraget för pensionärer avtrappas vid 1992 och
1993 års taxeringar mot kapitalinkomster endast till den del de över-
stiger 1 600 kr.
Skälen för mitt förslag: Enligt punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till
48 § KL gäller för den som uppburit folkpension i form av förtidspension att
det särskilda grundavdraget inte får överstiga uppburen folkpension och
hälften av pensionstillskott som uppburits enligt 2a§ lagen (1969:205) om
pensionstillskott. Pensionstillskottet uppgår för år 1991 till 54% av basbe-
loppet för ålderspensionärer och till 104% för förtidspensionärer (prop.
1989/90:117, SfU20, SFS 1990:775). Detta medför att det särskilda grundav-
draget kommer att bli något lägre för förtidspensionärer än för folkpensionä-
rer, 1,48 basbelopp i stället för 1,5. Stadgandet bör därför justeras så att även
förtidspensionärer får ett extra avdrag på högst 1,5 basbelopp. Detta kan
lämpligen ske genom att särskilt grundavdrag för förtidspensionärer medges
med högst uppburen folkpension samt 52% av pensionstillskottet.
Enligt 17 kap. 2§ AFL skall pension samordnas med yrkesskadelivränta
eller annan i detta stadgande omnämnd livränta. Samordningen innebär att
livräntan utgår ograverad medan pensionen reduceras på olika sätt beroende
på art av pension och skadetillfälle.
När samordningen innebär att folkpension reduceras kommer den skatt-
skyldige att få ett lägre särskilt grundavdrag än han skulle ha erhållit om han
inte uppburit någon livränta.
För att undvika denna effekt bör det i punkt 1 av anvisningarna till 48 §
KL införas en bestämmelse om att särskilt grundavdrag skall beräknas med
ledning av den folkpension som skulle ha utgått om samordning inte skett
med livränta enligt bestämmelserna i 17 kap. 2 § AFL. I de fall samordningen
innebär att tilläggspensionen reduceras kan det motsatta förhållandet in-
träffa. Den skattskyldiges särskilda grundavdrag kan bli större än det skulle
ha varit om han inte varit berättigad till livränta. Detta beror på att ATP i
motsats till livräntan kan reducera det särskilda grundavdraget.
Även i detta fall är det motiverat att beräkna det särskilda grundavdraget
med ledning av den pension som skulle ha utgått om samordning inte skett
med livräntan. Enligt vad jag inhämtat är det emellertid av administrativa
;käl f.n. inte möjligt att företa en sådan beräkning. Jag är därför inte beredd
Prop. 1990/91:54
194
att nu lägga fram ett förslag som beaktar att tilläggspensionen reducerats.
Frågan bör emellertid övervägas ytterligare med inriktning på att ett förslag
med denna innebörd på sikt kan genomföras.
Enligt punkt 29 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om änd-
ring i KL avtrappas det särskilda grundavdraget för pensionärer vid 1992 och
1993 års taxeringar mot kapitalinkomster, inkomster av s.k. passiv närings-
verksamhet och förmögenhet. Från och med 1994 års taxering avtrappas det
särskilda grundavdraget inte mot inkomster av nämnt slag eller mot förmö-
genhet. Den nuvarande utformningen av avtrappningsreglerna innebär att
även pensionärer som endast har små ränte- eller utdelningsinkomster och
relativt låga pensionsinkomster får ett minskat särskilt grundavdrag under
åren 1991 och 1992 på grund av kapitalinkomsterna. Detta medför också att
den ytterligare skatt som uppkommer på grund av kapitalinkomsterna kom-
mer att överstiga det belopp som avdragits i preliminärskatt av banker m.fl.
enligt det förslag som lagts fram i prop. 1990/91:5.1 många fall skulle därige-
nom kvarstående skatt uppkomma.
För att undvika dessa effekter bör det särskilda grundavdraget avtrappas
mot kapitalinkomster endast till den del de överstiger 1600 kr. Gränsen mot-
svarar storleken av det s.k. sparavdrag som har funnits till och med 1991 års
taxering. Punkt 29 av övergångsbestämmelserna bör därför ändras i enlighet
med vad jag nu har anfört.
Folkpensionärer, vars inkomster under året inte överstiger ett belopp mot-
svarande ålderspension enligt 6 kap. 2 § första stycket AFL och pensionstill-
skott enligt 2§ lagen om pensionstillskott, behöver i stor utsträckning inte
lämna självdeklaration. Enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till den
i prop. 1990/91:5 föreslagna lagen om ändring i lagen (1990:325) om självde-
klaration och kontrolluppgifter föreslås emellertid beträffande 1992 och
1993 års taxeringar bl.a. att folkpensionär skall vara skyldig att avlämna
självdeklaration när han under beskattningsåret uppburit inkomst av kapi-
tal. För att inte folkpensionärer som eljest inte skulle behöva avlämna själv-
deklaration skall bli tvungna att göra detta så snart de har kapitalinkomster
bör en ändring göras i förslaget till nämnda övergångsbestämmelse så att
deklarationsskyldighet inträder bara om kapitalinkomsterna överstiger 1600
kr.
Förslagen föranleder ändringar i punkt 1 av anvisningarna till 48 § KL,
punkt 29 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om ändring i KL
samt i punkt 2 av övergångsbestämmelserna till den i prop. 1990/91:5 före-
slagna lagen om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.
Prop. 1990/91:54
195
Mitt förslag: Schablonavdraget för egenavgifter i inkomstslaget tjänst
höjs till 25%.
Ett schablonavdrag på 18 % införs för särskild löneskatt på tjänste-
inkomster.
Skälen för mitt förslag: Enligt punkt 7 första stycket av anvisningarna till
33 § KL medges avdrag för påförda egenavgifter enligt SAL i den mån avgif-
terna hänför sig till sådan intäkt av tjänst som enligt 11 kap. 3 § AFL utgör
inkomst av annat förvärvsarbete. Från sådan intäkt medges enligt andra
stycket i anvisningspunkten dessutom ett schablonavdrag på 18 % på ett på
visst sätt beräknat underlag. Avdraget återförs till beskattning nästföljande
beskattningsår.
Det har hittills varit relativt sällan förekommande att inkomster som skall
taxeras som inkomst av tjänst gett upphov till skyldighet att betala egenavgif-
ter enligt SAL. Genom den utvidgning av inkomstslaget tjänst som skett ge-
nom skattereformen kommer detta emellertid att bli vanligare i framtiden.
Reglerna om schablonavdrag infördes år 1985 och tillämpades första
gången vid 1986 års taxering (prop. 1985/86:45, SkU 9, SFS 1985:1017). Syf-
tet med schablonavdraget är att undvika den s.k. avgift-på-avgifteffekten
(avgifterna beräknas på ett underlag som inte reducerats med påförda egen-
avgifter) och den eftersläpning i avdragsrätten som uppstår om avdrag bara
skulle medges för debiterade avgifter. Storleken av schablonavdraget grun-
dades på det uttag av vissa socialavgifter som skulle betalas av sjömän i sär-
skilda fall. Schablonavdraget bör emellertid nu anpassas till det avgiftsuttag
som avser fulla egenavgifter jämte allmän löneavgift, 34,19%. Detta mot-
svarar ca 25 % av ett underlag som har ökats med avgifterna. Schablonavdra-
get bör därför höjas till sistnämnda belopp.
Av 3 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt följer att särskild löneskatt
är avdragsgill på samma sätt som socialavgifter. Särskild löneskatt kan enligt
2 § lagen om särskild löneskatt i vissa fall utgå i form av en ”egenavgift” på
tjänsteinkomster. Detta gäller om den skattskyldige före årets början fyllt 65
år eller avlidit under året och haft sådan inkomst av annat förvärvsarbete
som avses i 11 kap. 3 § AFL, i den mån den är att hänföra till inkomst av
tjänst. Även i dessa fall får det anses motiverat att ett schablonavdrag med-
ges vid taxeringen. Med hänsyn till den särskilda löneskattens storlek bör
emellertid schablonavdraget i detta fall bestämmas till 18 % av underlaget.
Förslaget föranleder ändringar i första och andra styckena av den aktuella
anvisningspunkten.
Enligt fjärde stycket av anvisningspunkten medges inte schablonavdrag
för skattskyldig som vid ingången av året före taxeringsåret har fyllt 65 år
eller som för hela året före taxeringsåret har åtnjutit hel ålderspension enligt
AFL eller som vid utgången av året före taxeringsåret inte var inskriven hos
allmän försäkringskassa. Anledningen till denna begränsning är att egenav-
gifter enligt 3 kap. 3 § SAL inte beräknas för år efter det då den försäkrade
196
fyllt 65 år. Andra avgifter än tilläggspensionsavgift betalas inte av den som Prop. 1990/91:54
vid utgången av inkomståret ej var inskriven hos allmän försäkringskassa,
frånsett visst undantag. Sådana avgifter betalas inte heller av den som för
hela året uppburit hel ålderpension enligt nämnda lag.
Med hänsyn till vad jag i det föregående föreslagit rörande schablonav-
drag för särskild löneskatt är det inte befogat att ha kvar bestämmelsen i
fjärde stycket. Den bör således upphävas.
Mitt förslag: Vid bestämmande av normalbelopp för år 1991 skall ett
tillägg göras till det belopp som räknats fram enligt 15 kap. 6 a § utsök-
ningsbalken motsvarande tre procentenheter av detta belopp.
Skälen för mitt förslag: I kronofogdemyndighetens beslut om införsel be-
stäms ett förbehållsbelopp, som anger vad gäldenären minst skall få behålla
för egen del av sin lön. Förbehållsbelopp kan också fastställas genom beslut
av skattemyndigheten för att begränsa avdraget för kvarstående skatt. I för-
behållsbeloppet ingår ett normalbelopp, som skall anses innefatta alla van-
liga levnadskostnader utom bostadskostnad.
Normalbeloppet bestäms med ledning av bl.a. ett s.k. jämförelsetal som
anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i oktober månad före-
gående år och prisläget i oktober 1985 (15 kap. 6 a § utsökningsbalken). Be-
räkningsmetoden innebär att förändringar som inträffar efter oktober må-
nad inte beaktas och att någon justering av förb^hållsbeloppet i princip inte
görs med anledning av förändringar i prisläget under ett kalenderår.
I fråga om levnadskostnaderna under år 1991 gäller att de, utöver den ök-
ning som normalt sker successivt under årets gång, kommer att öka redan
från årets början som en följd av vissa redan beslutade ändringar i den indi-
rekta beskattningen. Med den beräkningsmetod som föreskrivs i 15 kap.
6 a § beaktas inte denna ökning.
Samtidigt minskar uttaget av direkt skatt fr.o.m. år 1991. För den som har
införsel eller kvarstående skatt kan emellertid det ekonomiska utrymme som
härigenom frigörs komma att tas i anspråk i sin helhet genom införseln eller
avdraget för kvarstående skatt.
För att inte vissa gäldenärer och skattskyldiga skall råka i en alltför besvär-
lig situation bör vid bestämmande av normalbelopp för år 1991 ett tillägg
göras till det belopp som räknats fram enligt 15 kap. 6 a § utsökningsbalken.
Tillägget bör motsvara tre procentenheter av detta belopp. En bestämmelse
om tillägget kan lämpligen tas in i ikraftträdandebestämmelsen till den änd-
197
ringsförfattning genom vilken bestämmelserna om beräkning av normalbe- Prop. 1990/91:54
lopp fördes över till utsökningsbalken (SFS 1990:669).
Andringar i övergångsbestämmelserna till KL
Mitt förslag: Punkterna 26 och 28 av övergångsbestämmelserna till la-
gen (1990:650) om ändring i KL ändras på så sätt att de nya reglerna
skall tillämpas från och med den 1 januari 1991.
Skälen för mitt förslag: I samband med skattereformen ändrades reglerna
för beskattning av avgångsbidrag (AGB m.m.) och ersättning enligt grupp-
sjukförsäkring (AGS och motsvarande). De nya reglerna innebär bl.a. att
utfallande belopp från AGB och AGS och motsvarande i sin helhet skall ut-
göra skattepliktig inkomst av tjänst resp, i förekommande fall näringsverk-
samhet. Regeländringarna trädde i kraft den 1 juli 1990 och skall tillämpas
första gången vid 1992 års taxering. Enligt punkt 26 av övergångsbestämmel-
serna till lagen (1990:650) om ändring i KL anges att äldre föreskrifter rö-
rande avgångsbidrag i 32 § 1 mom. tredje stycket och punkt 11 av anvisning-
arna till 32 § fortfarande skall tillämpas om anställningen upphört före ikraft-
trädandet, alltså den 1 juli 1990. I punkt 28 stadgas vidare att de nya före-
skrifterna i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22 § om skatte-
plikt för ersättningar på grund av gruppsjukförsäkring inte skall tillämpas
om försäkringsfallet har inträffat före ikraftträdandet.
De äldre reglerna rörande avgångsbidrag och gruppsjukförsäkring bör
emellertid gälla för hela år 1990. De aktuella punkterna av övergångsbe-
stämmelserna bör således ändras i enlighet härmed.
Vissa andra ändringar i KL
I övrigt företas några ändringar av i huvudsak redaktionell karaktär. Dessa
är av så enkel beskaffenhet att det får anses tillräckligt att kommentera dessa
i specialmotiveringen.
Ändring i lagen om nedsättning av vissa underhållsbidrag
Mitt förslag: Nedsättning av underhållsbidrag enligt lagen (1990:668)
om nedsättning av vissa underhållsbidrag skall ske innan uppräkning
sker enligt lagen (1966:680) om om ändring av vissa underhållsbidrag.
Skälen för mitt förslag: Riksdagen beslöt våren 1990 i samband med skat-
tereformen att avskaffa avdragsrätten för underhåll till icke hemmavarande
barn. De nya reglerna trädde i kraft den 1 juli 1990 och tillämpas från och
med 1992 års taxering. Samtidigt antog riksdagen lagen (1990:668) om ned-
sättning av vissa underhållsbidrag. Avsikten med sistnämnda lag är att kom-
pensera de underhållsskyldiga för effekten av den slopade avdragsrätten.
198
Nedsättning av underhållsbidrag enligt denna lag skall ske den 1 februari
1991. Vid samma tidpunkt skall emellertid i ett stort antal fall underhållsbi-
dragen också räknas upp enligt lagen (1966:680) om ändring av vissa under-
hållsbidrag. Det framgår emellertid inte av lagen om nedsättning av vissa
underhållsbidrag huruvida nedsättningen enligt den lagen skall ske före eller
efter uppräkningen enligt lagen om ändring av vissa underhållsbidrag. Det
har viss betydelse för underhållsbidragens storlek vilken ordning som tilläm-
pas. Enligt min mening är det lämpligast att nedsättning först sker enligt la-
gen om nedsättning av vissa underhållsbidrag innan en eventuell uppräkning
sker enligt den andra lagen. I lagen om nedsättning av vissa underhållsbidrag
bör därför tas in en regel med denna innebörd.
Mitt förslag: Sjömansskattelagen anpassas till det reformerade skatte-
systemet.
Rätt till jämkning av sjömansskatt på grund av avdrag för underhåll
till icke hemmavarande barn samt för nedsatt skatteförmåga upphör.
Rätt till skattereduktion på grund av underskott i inkomstslaget ka-
pital införs.
Möjlighet att förordna om s.k. ”barnbidragsjämkning”enligt 37 §
2 mom. sjömansskattelagen upphör.
Skattereduktionen för gifta sjömän och för ogifta sjömän med barn
avskaffas.
Den kommunala utdebiteringen höjs till 30 kr. Skatteskalan ändras
efter skattereformens regler. Bestämmelserna om beräkning av till-
läggsbelopp mönstras ut. Nya tabeller fastställs för beräknande av sjö-
mansskatten.
Skälen för mitt förslag: Sjömän som tjänstgör ombord på svenska handels-
fartyg beskattas enligt en särskild lag, sjömansskattelagen (1958:295), SjL,
för sin inkomst ombord. Sjömansskatten är en i princip definitiv källskatt
som tas ut i stället för statlig och kommunal inkomstskatt. Sjömannen behö-
ver inte deklarera och någon taxering sker inte heller av sjömannens inkoms-
ter. Om en sjöman har inkomster även i land beskattas de efter reglerna i
landskattesystemet. Någon sammanläggning görs ej av land- och sjöinkoms-
ter vid beskattningen. Sjömännen tillerkänns även ett särskilt omkostnads-
avdrag samt en speciell extra skattereduktion. Även beskattningen av natu-
raförmåner är förmånlig.
Den reformering av inkomst- och företagsbeskattningen som riksdagen
beslutat om medför att ändringar måste göras även i sjömansskattelagen så
att en anpassning sker till skattereformens regler.
I 12 § 1 mom. SjL regleras möjligheten till jämkning av sjömansskatten.
Genom skattereformen har rätten till avdrag för underhåll av icke hemmava-
rande barn och avdrag för nedsatt skatteförmåga tagits bort. Dessa jämk-
Prop. 1990/91:54
199
ningsgrunder bör därför inte heller finnas kvar i sjömansskattesystemet. Be-
stämmelserna i 12 § 1 mom. d och e samt första stycket av anvisningarna till
12 § kan därför upphävas.
Kapitalbeskattningen förändras i och med skattereformens genomfö-
rande. Kapitalinkomster skall hädanefter beskattas i ett inkomstslag som ut-
gör en förvärvskälla och beläggas med en separat statlig inkomstskatt om
30 %. Underskott i inkomstslaget ger rätt till skattereduktion med 30 % som
får räknas av från statlig och kommunal inkomstskatt samt skogsvårdsavgift
och fastighetsskatt samma beskattningsår, 2§ 4 mom. uppbördslagen
(1953:272).
Även i SjL måste införas en möjlighet till jämkning av sjömansskatt i den
mån förutsättningarna för skattereduktion på grund av underskott i inkomst-
slaget kapital är för handen. Bestämmelserna i 12 § 4 mom. SjL måste därför
kompletteras. Jämkning får dock medges endast i den mån skattereduktion
inte kan antas kunna tillgodoräknas i fråga om statlig eller kommunal in-
komstskatt, skogsvårdsavgift eller statlig fastighetsskatt. I 2 § 4 mom. upp-
bördslagen införs en motsvarande bestämmelse, dvs. att skattereduktion
inte kan medges för belopp som redan tillgodoräknats vid fastställande av
sjömansskatt.
Enligt 37 § 2 mom. SjL får regeringen föreskriva att sjöman som inte är
bosatt i Sverige men som erlägger skatt enligt 7 §, kan erhålla nedsättning av
sjömansskatten genom jämkning, om sjömannen visar att hans skatteför-
måga till följd av underhållsskyldighet mot barn är nedsatt. Denna s.k.
”barnbidragsjämkning” kan således tillerkännas sjöman som är svensk med-
borgare men inte bosatt här i riket samt sjöman som är bosatt i Danmark,
Finland, Island eller Norge. Förutsättningen är den att sjömannen vid bo-
sättning i Sverige skulle haft rätt till allmänt barnbidrag men att barnbidrag
inte utgår eller utgår med lägre belopp i bosättningslandet. Denna jämk-
ningsgrund regleras närmare i 16 § sjömansskattekungörelsen (1958:301).
Bestämmelserna om jämkning på grund av underhållsskyldighet mot hem-
mavarande barn i hemlandet har minskat i betydelse. De sociala välfärdssy-
stemen har byggts ut även i vår omvärld. Dessutom har reglerna varit admi-
nistrativt besvärliga att tillämpa. Tiden är därför mogen att avskaffa denna
bestämmelse. Jag föreslår därför att 37 § 2 mom. SjL upphävs.
Skattereduktionen för ensamstående med barn samt för gift vars make
saknar eller har låg inkomst har avskaffats genom skattereformen. Vid be-
skattning enligt SjL har samtliga gifta tillerkänts denna skattereduktion.
Som en anpassning till reglerna i landskattesystemet bör även denna skatte-
reduktion tas bort ur sjömansskattesystemet. Detta medför att alla bestäm-
melser angående indelning i kolumnerna 1 och 2 enligt 7 § SjL kan mönstras
ut. Detta föranleder ändringar i 7 § 1 mom. och 10 § 1 mom. SjL. Dessutom
kan 10 § 2-3 mom. samt anvisningarna till 10 § SjL upphävas.
Sjömansskatten bestäms i dag med utgångspunkt i en kommunal skatte-
sats om 29 %. Denna var den genomsnittliga skattesatsen för de relativt ty-
piska sjömanskommunerna år 1983. Sedan dess har den kommunala skatte-
satsen i sjömanskommunerna stigit utan att någon justering skett av skatte-
skalan för sjömännen. För år 1990 är motsvarande skattesats 31,03 %. Den
kommunala utdebiteringen enligt sjömansskattelagen bör därför justeras för
Prop. 1990/91:54
200
att anpassas till den kommunala utdebiteringen i land. Jag väljer dock att för
år 1991 föreslå en kommunal utdebitering om 30 kr. för att inte skatteskärp-
ningen för sjömännen skall bli alltför kraftig. Som jämförelse kan nämnas
att den genomsnittliga skattesatsen för hela riket uppgår till 31,16%. I och
med skattereformen ändras skatteskalan radikalt. För dem som har arbetsin-
komster som uppgår till högst 170 000 kr., beskattningsbar inkomst, utgår,
med undantag från ett statligt grundbelopp om 100 kr., endast kommunal
skatt. För beskattningsbara inkomster som överstiger 170 000 kr. utgår stat-
lig skatt om 20%. Ett nytt grundavdrag införs som knyts till basbeloppet.
Grundavdraget varierar beroende på inkomstens storlek och utgår med lägst
ca 10 000 kr. och högst med ca 18 000 kr. för år 1991. Detta innebär bl.a.
att systemet med grundbelopp och tilläggsbelopp vid beräknandet av skatten
försvinner. Även i SjL kan således alla bestämmelser som behandlar uppdel-
ningen i grund- och tilläggsbeloppstabeller mönstras ut. Detta föranleder
ändringar i 7 § 1 mom. förstastycket, 7§ 2 mom., 9 § 2 mom. och 12§ 1 mom.
SjL.
RSV har enligt 9 a § SjL befogenhet att fastställa de sjömansskattetabeller
som används i de enskilda fallen med beaktande av de ändringar som sker i
fråga om uttaget av statlig inkomstskatt och storleken av grundavdraget.
De ändringar jag nu föreslår är emellertid sådana att riksdagen måste fatta
beslut om dem.
Nya tabeller för sjömansskatten har upprättats i enlighet med vad jag nu
anfört. Grundavdraget har därvid beräknats utifrån ett basbelopp om
32 200 kr.
Mitt förslag: Den särskilda sexmånadersregeln för sjömän på ut-
ländska fartyg ges fortsatt giltighet t.o.m. 1992 års taxering.
Skälen för mitt förslag: Inkomster som åtnjutits under vistelse utomlands
och som uppburits vid anställning hos arbetsgivare som bedriver närings-
verksamhet från fast driftställe i det land där arbetet utförs är t.o.m 1991 års
taxering skattefria om anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex
månader och inkomsten belastat driftstället som omkostnad. Sådan skatte-
frihet gäller normalt inte vid anställning ombord på utländskt fartyg. Från
denna huvudregel infördes dock genom lagstiftning år 1985 ett tidsbegränsat
undantag (prop. 1984/85:175, SkU 59, SFS 1985:362). Undantaget tar sikte
på ombordanställda på utländska fartyg, vilka huvudsakligen går i sådan
oceanfart som avses i 1 kap. 7 § 8 fartygssäkerhetsförordningen (1988:594)
och där anställningen och vistelsen utomlands varat minst sex månader hos
arbetsgivare, som är inländsk juridisk person eller en här i riket bosatt fysisk
person. Regeln avsågs gälla enbart taxeringsåren 1986 - 1988. Bakgrunden
till bestämmelsen var det s.k. internationaliseringsavtalet som kom till för
att stärka svensk sjöfarts konkurrenskraft. Regelns giltighetstid har dock
förlängts till att gälla även taxeringsåren 1989 t.o.m 1991.
Avsikten har varit att arbetet med att förändra sjömännens beskattning
Prop. 1990/91:54
201
skulle slutföras i samband med inkomstskattereformen som tillämpas fr.o.m. Prop. 1990/91:54
1992 års taxering. Arbetet har dock ännu inte kunnat slutföras. Jag föreslår
därför att giltighetstiden för den särskilda sexmånadersregeln för sjömän
förlängs till att avse också taxeringsåret 1992. Mitt förslag föranleder en änd-
ring i punkt 3 av anvisningarna till 54 § KL.
Min bedömning: Sjömansskattelagen upphävs och sjömännen beskat-
tas fr.o.m. 1993 års taxering enligt landskattesystemet.
Särskilda sjöarbetsinkomstavdrag införs.
Skälen för min bedömning: Arbete har pågått med att förändra sjömän-
nens beskattning så att en eventuell övergåhg till beskattning av sjömännen
enligt allmänna regler i landskattesystemet skulle kunnat ske i samband med
skattereformens genomförande. Arbetet har emellertid inte hunnit slutföras
varför jag nu begränsar mig till att endast föreslå att vissa anpassningar görs
av SjL till skattereformens regler.
En utgångspunkt för arbetet me(i att reformera sjömännens beskattning
är att en övergång till landskattesystemet skall ske fr.o.m den 1 januari 1992,
dvs. med verkan fr.o.m. 1993 års taxering. För att inte övergången skall med-
föra en påtaglig skärpning av sjömännens beskattning är avsikten att ett sys-
tem med särskilda sjöarbetsinkomstavdrag för inkomster ombord på
svenska handelsfartyg skall införas i samband med övergången.
Den ökande internationaliseringen av kapitalmarknaden och företagens om-
fattande handel med utlandet gör att en klar och entydig reglering av valuta-
beskattningen framstår som nödvändig. För utbytet av ekonomiska transak-
tioner med utlandet kan förändringar i valutakurserna ha stor betydelse.
Ett grundläggande mål för reformeringen av skattesystemet är att beskatt-
ningen skall vara likformig och neutral. Likvärdiga inkomster skall beskattas
lika och beskattningen skall inte påverka rangordningen av olika ekono-
miska handlingsalternativ. Fordringar och skulder i utländsk valuta bör där-
för behandlas på samma sätt vid beskattningen som fordringar och skulder i
svenska kronor. En på detta sätt utformad beskattning är också bäst förenlig
med Sveriges åtaganden gentemot utlandet och anpassning till EG. Beskatt-
ningsreglerna bör samtidigt utformas så att skatteplanering och skatteflykt
motverkas.
Företagens handel och möjligheter att löpande redovisa kursvinster skiljer
sig starkt från vad som gäller för hushållen. Det torde därför vara nödvändigt
202
att ha skilda system för företagssektorn (inkomst av näringsverksamhet) och Prop. 1990/91:54
hushållssektorn (inkomst av kapital). Det är dock viktigt att beskattningen
konstrueras så att skattskyldiga inte kan skaffa sig obehöriga skatteförmåner
genom skillnaderna i system. Önskvärt är vidare att reglerna för beskattning
av valutakursvinster och valutakursförluster blir enkla att tillämpa och kon-
trollera. Hushållssektorn behandlas i avsnitt 4.1 och näringsverksamhet tas
upp i avsnitt 5.1.
Reglerna före skattereformen
De senaste decenniernas valutareglering har gjort att det inte har funnits nå-
got större behov av skatteregler för privatpersoners fordringar och skulder i
utländsk valuta. Det har i princip varit förbjudet för privatpersoner att för-
värva räntebärande tillgångar eller andra fordringar - eller att ta upp lån -
i utländsk valuta. Det huvudsakliga undantaget i restriktionerna för privat-
personer har varit rätten att inneha resevaluta till begränsade belopp.
Under senare år har emellertid valutaregleringen i allt väsentligt avveck-
lats. Riksbanken har successivt minskat antalet valutarestriktioner. Den 1
juli 1989 upphävdes i stort sett alla resterande restriktioner. Valutalagen
(1939:350) och valutaförordningen (1959:264) upphörde vidare att gälla vid
halvårsskiftet i år. I stället för den upphävda lagstiftningen gäller dels en lag
om valutareglering — som är en ren beredskapslag - dels en lag om betal-
ningar till och från utlandet m.m. (prop. 1989/90:135, FiU37, SFS 1990:749
och 750). Sistnämnda lag har till syfte att tillgodose behovet av skattekon-
troll och statistikinsamling. Lagen ställer bl.a. i princip krav på att utländska
fondpapper skall förvaras i depå hos en auktoriserad valutahandlare. Även
köp och försäljning av fondpapper skall ske genom en sådan valutahandlare.
Det råder vidare ett principiellt förbud mot att göra betalningar till eller via
eget inlåningskonto i utlandet.
Avregleringen innebär att privatpersoner och företag kan genomföra valu-
tatransaktioner i betydande omfattning.
KL innehåller inte några uttryckliga regler om hur valutakursförändringar
skall beaktas vid beskattningen. Vissa principer för beskattningen har ut-
vecklats i praxis.
Det kan först konstateras att praxis inte jämställer valutakursförändringar
med ränta. Vid köp och försäljning av kapitaltillgångar i utländsk valuta,
t.ex. aktier, obligationer eller fastigheter, skall en valutakursförändring
beaktas i samma reavinstberäkning som marknadsvärdeförändringen på
egendomen. Tillgångens anskaffningspris resp, försäljningsintäkt i svenska
kronor skall beräknas med hänsyn till den utländska valutakursen vid an-
skaffnings- och avyttringstillfället.
Rättsläget är mer osäkert beträffande egentliga valutakursvinster och va-
lutakursförluster, dvs. vinster resp, förluster på fordringar och skulder i ut-
ländsk valuta. Valutakursvinster på en fordran torde kunna beskattas som
reavinst i den omfattning som följer av 35 § 4 mom. KL i den t.o.m. 1991 års
taxering tillämpliga lydelsen. Även här beskattas kursförändringen tillsam-
mans med annan värdeförändring.
203
Valutakursförluster avseende en enskild persons skulder i utländsk valuta Prop. 1990/91:54
är inte avdragsgilla (RÅ 1980 Aa 195, RÅ 1986 ref 166). Praxis anger inte
om en valutakursförlust på privat fordran kan anses utgöra en avdragsgill
reaförlust. Kursvinster på skulder kan inte reavinstbeskattas med stöd av
35 § 4mom. KL i dess äldre lydelse. Eventuellt kan en sådan kursvinst be-
skattas enligt bestämmelserna i 35 § 1 mom. 1) KL i dess äldre lydelse.
Tidigare utredningsarbete m.m.
RINK föreslog i sitt betänkande (SOU 1989:33) att den s.k. portföljmetoden
skulle tillämpas vid beskattning av valutakursvinster på utländska fordringar
och utländska skulder. Med fordringar avsåg RINK såväl obligationer i ut-
ländsk valuta som utländska kontotillgodohavanden och kontanter.
Portfölj metoden utarbetades främst för beskattning av marknadsnoterade
aktier. Metoden innebär att beskattning sker av en andel av den genomsnitt-
liga värdeökningen på hela innehavet vid varje avyttring. RINK föreslog att
fordringar i utländsk valuta skulle beskattas i en särskild valutatillgångsport-
följ . Skulder i utländsk valuta skulle beskattas i en särskild valutaskuldport-
följ. Enligt RINK skulle även reavinster vid avyttring (amortering och över-
låtelse) av skulder utställda i svenska kronor beskattas.
I propositionen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning föreslog
jag en aktievinstbeskattning enligt den s.k. genomsnittsmetoden i stället för
portföljmetoden (prop. 1989/90:110 s. 426). Portföljmetoden var därför inte
heller lämplig att införa för beskattning av kursvinster på utländsk valuta.
Jag betonade dock det angelägna i att finna ett fungerande system för be-
skattning av valutavinster hos fysiska personer (s. 466 f.).
En arbetsgrupp tillsatt av finansdepartementet lade i juni i år fram depar-
tementspromemorian (Ds 1990:38) Beskattning av utländsk valuta och ut-
skiftade medel. Promemorian har remissbehandlats, jfr bilaga 1.
Det nya skattesystemet
En central utgångspunkt för de nya skattereglerna är att beskattningen skall
göras likformig. Beskattningen av kapitalinkomster sker genom en propor-
tionell statlig skatt på 30 %. För att uppnå strikt likformighet krävs egentli-
gen att alla värdeändringar beskattas efter hand som de uppkommer. Av
praktiska skäl beskattas dock värdeändringar först när de realiseras även i
det nya skattesystemet. Beskattningen av en värdeökning uppskjuts därmed
till dess den realiseras, vilket ger en ur likformighetssynvinkel opåkallad
skattekredit. För att uppnå en godtagbar grad av likformighet finns det där-
för särskilda regler i det nya skattesystemet som avser att motverka skatte-
krediter.
I inkomstslaget kapital förebyggs uppkomsten av skattekrediter genom att
avdrag medges endast för 70 % av ränteutgifter utöver 100 000 kr. Därige-
nom begränsas möjligheten att skjuta upp beskattningen genom lånefinan-
sierade placeringar i tillgångar med låg löpande avkastning. Därtill medges
avdrag för endast 70 % av reaförluster. På så sätt inskränks utrymmet för
skattekrediter genom omsättning av tillgångar som sjunkit i värde utan mot-
svarande omsättning av tillgångar som stigit i värde. Dessa avdragsbegräns-
204
ningar utgör således schablonmässiga metoder för att motverka att skatte-
krediter uppkommer eller, generellt uttryckt, för att uppnå en godtagbar
grad av likformighet med hänsyn till att värdeökningar beskattas först när de
realiseras. Det finns dock tre väsentliga undantag från avdragsbegränsning-
arna.
Ränteutgifter är fullt ut avdragsgilla mot ränteinkomster och därutöver
mot andra kapitalinkomster upp till ett tak på 100 000 kr. Ränteutgifter ut-
över denna nivå är som nyss nämnts avdragsgilla endast till 70 %.
Reaförluster på marknadsnoterade fordringar utställda i svensk valuta be-
handlas som ränteutgifter, vilket ger fullt avdrag för reaförluster inom ramen
för fullt avdragsgilla ränteutgifter på normalt 100 000 kr. Undantaget moti-
veras av att reaförluster är förhållandevis begränsade för sådana tillgångar,
vilket innebär att det ändå inte är möjligt att uppnå några mera betydande
skattekrediter.
Kvittning medges mellan reaförluster och reavinster på marknadsnote-
rade aktier och liknande finansiella instrument med hänsyn till att detta ökar
näringslivets tillgång till riskvilligt kapital.
Mitt förslag: Ränteinkomster och ränteutgifter på fordringar resp, lån
i utländsk valuta beskattas i inkomstslaget kapital på i princip samma
sätt som motsvarande inkomster och utgifter i svenska kronor. Ränte-
inkomster på fordringar i utländsk valuta höjer inte taket för full av-
dragsrätt för ränteutgifter.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt såvitt gäller räntein-
komster. I promemorian föreslås att ränteutgifter på lån i utländsk valuta
endast skall vara omedelbart avdragsgilla till den del räntan inte överstiger
en jämförelseränta.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av bl.a. Kammarrätten i Stockholm
och LO. Riksbanken, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet
samt näringslivets och bankernas företrädare är kritiska till en särbehandling
av ränteinkomster och ränteutgifter på fordringar resp, skulder i utländsk
valuta. Det anförs att särbehandlingen av dessa ränteinkomster diskrimine-
rar placeringar i fordringar i utländsk valuta jämfört med annan lågavkas-
tande egendom där vinstbeskattningen skjuts på framtiden. Remissinstan-
serna pekar på den sammantagna effekten av att avdragsrätten för reaförlus-
ter på utländska fordringar är begränsad till 70 % och att avkastningen inte
likt svenska räntor höjer ränteavdragstaket. RSV framhåller att begräns-
ningarna i avdragsrätten för ränteutgifter i utländsk valuta medför administ-
rativa problem med en i många fall krävande beräkning. En komplikation
som förs fram av några remissinstanser är att uppgifter om den del som inte
är avdragsgill vid den tidpunkt då en ränta betalas ut måste sparas ända till
dess skulden återbetalas.
Skälen för mitt förslag: En fordran i svenska kronor ger i princip avkast-
ning endast genom räntan. Fordringar i utländsk valuta kan däremot ge av-
Prop. 1990/91:54
205
kastning både genom ränta och genom valutakursvinst. En utländsk fordran
kan också medföra en kursförlust. Genom valutaförändringen kan den skatt-
skyldige i viss mån förfoga över tidpunkten för beskattningen genom att
välja valuta. Placeringen kan ske i en valuta som förväntas stiga i värde och
där räntan är låg eller i en valuta med hög ränta och en förväntad värde-
minskning på fordringen. Utan särskilda regler skulle den enskilde därige-
nom kunna skjuta upp beskattningen genom att välja en lågavkastande va-
luta eller skaffa sig ett stort kvittningsunderlag för eventuella ränteutgifter
genom att välja en högavkastande.
Jag delar remissinstansernas uppfattning att risken för skatteplanering ge-
nom valutaaffärer i många fall är liten med hänsyn bl.a. till den osäkerhet
som kan råda om kursutvecklingen. Enligt min mening bör dock även ett
begränsat men avancerat utnyttjande av kursrörelser i syfte att nå skatteför-
måner motverkas.
Ett sätt att minska möjligheterna att utnyttja utländsk valuta för skattepla-
nering är att löpande beskatta hela värdeförändringen, dvs. både ränta och
valutakursvinst. Det finns även andra vägar att skattemässigt neutralisera ef-
fekten av sådana placeringar, t.ex. genom att inte låta ränteinkomster på
fordringar i utländsk valuta utgöra fullt kvittningsunderlag för ränteutgifter.
En kontinuerlig avskattning av en beräknad vinst skulle bli komplicerad
eftersom det fortlöpande måste ske en dokumentation av vad som har be-
skattats så att dubbelbeskattning undviks när fordringen väl realiseras. Den
löpande beskattningen bör således inte avse orealiserade värdeökningar
utan enbart ränta som blivit tillgänglig för lyftning.
Effekten av skatteanpassning genom valutaplaceringar bör i stället neutra-
liseras genom de allmänna reglerna om begränsad avdragsrätt för reaförlus-
ter och ränteutgifter. Reglerna om kvittning mellan inkomst- och utgiftsrän-
tor bör därvid utformas så att kvittning inte medges mot ränteinkomster på
tillgångar som ger skattekrediter.
Kvittningsbegränsningen skulle i och för sig kunna inskränkas till att gälla
lågräntevalutor, eller med andra ord sådana valutor med stark värdestegring
som medför att den skattskyldige kan skjuta upp beskattningen av avkast-
ningen. Denna inskränkning för dock med sig en alltför krånglig reglering.
Jag anser därför att det krävs en ändring i ränteavdragstakets utformning
för behandlingen av ränteinkomster i utländsk valuta. Flera remissinstanser
har pekat på möjligheten att uppnå skattekrediter genom placeringar i
svenska skuldebrev med liten eller ingen löpande avkastning men med en
stor värdestegring (underkursskuldebrev). Det framhålls att utländska ford-
ringar diskrimineras i förhållande till sådana svenska skuldebrev. Jag delar
denna bedömning och föreslår därför en förändring i bestämmelserna för
ränteavdragstaket för att uppnå neutralitet och för att reglerna skall före-
bygga skattekrediter så som avsetts. Förändringen innebär att bl.a. räntein-
komster i utländsk valuta inte höjer ränteavdragstaket. Jag återkommer till
denna fråga senare (avsnitt 4.2).
I fråga om ränteutgifter gör jag följande bedömning.
I promemorian föreslås att ränteutgifter för lån i utländsk valuta får dras
av med högst ett belopp som motsvarar en jämförelseränta (statslåneräntan
Prop. 1990/91:54
206
med tillägg av fem procentenheter). Resterande del får dras av vid kursvinst- Prop. 1990/91:54
beräkningen när skulden betalas av eller löses in.
Som vissa remissinstanser har påpekat har promemorieförslaget den nack-
delen att avdraget kan begränsas även i fall när den höga räntan inte är för-
enad med någon värdeminskning på skulden. RSV har framhållit att en sena-
reläggning av avdragsrätten kan föra med sig tillämpnings- och kontrollpro-
blem vid den följande kursvinstberäkningen.
Det finns, särskilt mot bakgrund av de påtalade tillämpningsproblemen,
starka skäl att avstå från särregler för utgiftsräntor på lån i utländsk valuta.
Jag lägger därför inte fram något förslag om särskilda avdragsbegränsningar
för sådana ränteutgifter.
Mitt förslag i fråga om ränteinkomster föranleder ändringar i 3 § 2 mom.
SIL.
Mitt förslag: Kursvinster på fordringar i utländsk valuta beskattas som
reavinster när fordringen betalas eller avyttras genom försäljning,
byte e.d.
Vinster och förluster på resevaluta och liknande innehav undantas
från beskattning.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Enligt pro-
memorieförslaget skall dock i princip även kursvinst på resevaluta o.d. be-
skattas.
Remissinstanserna: Förslaget att beskatta kursförändringar i vanlig turist-
valuta möter genomgående stark kritik och anses praktiskt ogenomförbart.
De flesta remissinstanserna förordar att resevaluta uttryckligen undantas
från beskattning eller att ett grundavdrag införs.
Skälen för mitt förslag: För de flesta växlingsbara valutor noteras dagliga
kurser. Varje fordran eller skuld i utländsk valuta träffas så gott som dagligen
av värdeförändringar, mätt i svenska kronor. Växelkursförändringarna med-
för att i princip varje amortering på en skuld eller lösen av en fordran i ut-
ländsk valuta ger upphov till en kursvinst eller kursförlust.
För den som gjort en vinst på t.ex. en obligation i utländsk valuta är det
inte alltid möjligt att skilja mellan den del av resultatet som beror på kursut-
vecklingen och den del av resultatet som beror på andra faktorer. Starka skäl
talar för att hela värdeökningen beskattas på ett enhetligt sätt och att någon
uppdelning på olika typer av kapitalinkomster inte kommer till stånd. Kurs-
förändringar på valutan bör således vid beskattningen hänföras till obligatio-
nen och inte till valutan som sådan. Detta förfarande överensstämmer också
med nuvarande praxis. Reglerna om kursvinstbeskattning skall enligt pro-
memorieförslaget tillämpas inte bara på långfristiga privata fordringar såsom
banksparande, utan också på mer rörliga placeringar, t.ex. resevaluta och
tillgodohavanden på kontokort. Det är givet att avsevärda praktiska pro-
blem kan uppkomma vid fastställandet av kursvinsten eller kursförlusten på
fordringar av detta slag. Förslaget har mött stark kritik i denna del. Jag delar
207
remissinstansernas bedömning att en beskattning av resevaluta och liknande
valutainnehav möter hinder av praktiska skäl.
För att underlätta tillämpningen kan därför övervägas att införa regler om
att bankkonton eller kontantinnehav under en viss nivå generellt skall un-
dantas från beskattning. En skattefrihet för belopp av mindre storlek strider
emellertid mot önskemålet om en likformig och neutral beskattning. Skatte-
friheten ger vidare — såvida den inte konstrueras som ett grundavdrag —
upphov till olyckliga tröskeleffekter. Utformas å andra sidan lättnaden som
ett grundavdrag blir resultatet ett avdrag - exklusivt för placeringar i ut-
ländsk valuta - av samma karaktär som det nyligen slopade sparavdraget.
Förekomsten av asymmetrier i form av exempelvis sparavdrag lockar ound-
vikligen till transaktioner som huvudsakligen är skattemässigt betingade. Ett
grundavdrag för valutakursvinster bör därför undvikas. .
Tillämpningsproblemen i fråga om valutakursvinster som hänför sig till re-
sevaluta, kontokort, checkräkning eller liknande tillgodohavanden måste lö-
sas på annat sätt. I promemorian har föreslagits en regel som lämnar ut-
rymme för en skönsmässig uppskattning av vinstens storlek.
Enligt min mening bör det uttryckligen anges att kursvinster på valuta som
innehas under en begränsad period och som är avsedd för personliga lev-
nadskostnader i utlandet undantas från beskattning. Denna undantagsregel
innebär skattefrihet för vinster resp, ingen avdragsrätt för förluster på valuta
som utnyttjas för sedvanliga reseutgifter. Den period som skattefriheten av-
ser bör normalt begränsas till vistelser upp till sex månader i utlandet. Vid
vissa utlandstjänstgöringar beskattas inkomsten i Sverige även vid längre vis-
telser. Detta gäller t.ex. för svenska diplomater. I sådana fall bör undantags-
regeln omfatta även en längre vistelse i utlandet.
Skattskyldigheten inträder vid en avyttring av utländsk valuta. När valu-
tan är anknuten till en kapitaltillgång är det avyttringen av denna tillgång
som utlöser beskattningen. I praxis har, såvitt gäller långivaren, även en
amortering på fordran ansetts som avyttring (jfr rättsfallet R77 1:20). Vid
innehav av kontanter i utländsk valuta avyttras innehavet när valutan utnytt-
jas för betalning eller när växling sker till annan valuta. Detta gäller således
även växling mellan skilda utländska valutor.
Omsättning av lån i utländsk valuta bör normalt inte utlösa en kursvinstbe-
räkning. Om en fordran eller ett lån avser flera valutor, ett s.k. korglån, be-
handlas korglånet eller motsvarande fordran som en skuld resp, tillgång.
Detta innebär att det skall göras en gemensam vinstberäkning för valutorna
i”korgen”.
Beräkningen av vinst resp, förlust vid amortering på fordran i utländsk
valuta bör gå till på följande sätt.
Det utlånade beloppet eller det belopp som erlades när fordringen förvär-
vades, omräknat i svenska kronor vid den tidpunkt då fordringen uppkom,
blir en avdragspost. Som intäktspost redovisas det belopp som gäldenären
återbetalat eller det belopp som erhölls när fordringen överläts omräknat i
svenska kronor vid betalningstillfället resp, avyttringstillfället. Avser återbe-
talningen bara en del av fordringen får den på den utlånade summan belö-
pande andelen av återbetalat belopp proportioneras fram. Har fordringen
Prop. 1990/91:54
208
uppkommit genom utlåning vid olika tillfällen får kursen på utlånat belopp
beräknas med tillämpning av en genomsnittsmetod.
Den föreslagna bestämmelsen finns i 30 § SIL och föranleder även änd-
ringar i 3 § 1 mom. SIL.
Mitt förslag: Förluster på såväl marknadsnoterade som icke mark-
nadsnoterade fordringar i utländsk valuta är avdragsgilla till 70%.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks av Kammarrätten i Stockholm och
LO. Riksbanken och företrädare för näringsliv och bankväsende anser att
det inte framkommit tillräckliga skäl för att generellt begränsa avdragsrätten
för förluster på skuldebrev i utländsk valuta mot bakgrund av att förluster
på marknadsnoterade aktier i utländsk valuta resp, marknadsnoterade skul-
debrev i svensk valuta är avdragsgilla i sin helhet. Riksbanken framhåller att
de depositions- och rapportkrav som föreligger för utländska marknadspap-
per gäller i samma utsträckning för obligationer som för aktier. Näringslivets
skattedelegation, Svenska Bankföreningen m.fl. anför att kursvinster och
kursförluster bör anses som ränta och inte som reavinst. Förluster skall där-
vid kunna kvittas fullt ut.
Skälen för mitt förslag: En huvudregel i den nya kapitalbeskattningen är
att reaförluster är avdragsgilla till 70 %. Skälen för denna begränsning är att
en skattskyldig som har såväl vinster som förluster - och som därför totalt
sett inte drabbats av någon förmögenhetsminskning - annars skulle kunna
få en skattekredit genom att tidigarelägga realisering av förluster och senare-
lägga realisering av vinster. Det skattemässiga utfallet blir neutralt vid ett
antal års senareläggning av vinsterna om förluster är avdragsgilla till 70 %.
Marknadsnoterade svenska och utländska aktier och liknande värdepap-
per samt marknadsnoterade svenska obligationer och liknande fordringar
undantas från 70-procentskvoteringen. Undantagen har motiverats dels med
ett önskemål att åstadkomma full kvittning mellan vinster och förluster på
sådana aktier som fortlöpande omsätts på marknaden, dels önskemålet att
undvika problemen med gränsdragning mellan ränta och reavinster på ford-
ringarna. För marknadsnoterade fordringar som är utställda i svenska kro-
nor gäller således att ränta och reavinst behandlas på samma sätt och att rän-
teutgifter och reaförluster behandlas lika. Som ytterligare motiv för denna
utökade avdragsrätt för reaförluster på marknadsnoterade fordringar i
svenska kronor har angetts att värdeförändringarna på dem är förhållandevis
små.
Ett flertal remissinstanser har ansett att utökad avdragsrätt bör medges
för förluster på utländska marknadsnoterade obligationer på motsvarande
sätt som medges för förluster på utländska marknadsnoterade aktier.
Utländska obligationer är utsatta för betydligt större kursvariationer än
fordringar i svenska kronor. Detta kan utnyttjas för skatteplanering, vilket
motiverar mer restriktiva avdragsregler.
Prop. 1990/91:54
209
14 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 54
Den utökade avdragsrätten för förluster på marknadsnoterade aktier syf- Prop. 1990/91:54
tar till att underlätta företagens riskkapitalförsörjning. Detta argument har
inte samma tyngd i fråga om fordringar i utländsk valuta.
Mot denna bakgrund finns det inte tillräckliga skäl att avvika från den ge-
nerella regeln om kvoterade avdrag för reaförluster. Den förlust som kan
uppkomma när en fordran i utländsk valuta löses in eller avyttras bör således
inte vara avdragsgill till mer än 70 %.
Vad gäller själva beräkningen av resultatet av ett innehav av utländsk va-
luta bör ingen åtskillnad göras mellan kursförluster och kursvinster.
Förslaget finns i 30 § SIL och har även föranlett ett nytt fjärde stycke i 3 §
2 mom. SIL.
Mitt förslag: Derivatinstrument (optioner och terminer) med under-
liggande egendom som utgörs av utländsk valuta resp, fordringar i ut-
ländsk valuta beskattas enligt samma regler som den underliggande
egendomen. Detsamma gäller finansiella instrument vars värdeut-
veckling är beroende av ett index som är knutet till utländsk valuta.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Bl.a. Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommis-
sion AB (OM) motsätter sig förslaget och anför att vinster och förluster vid
handel i valuta eller derivatinstrument som avser utländsk valuta i vart fall
bör vara fullt kvittningsbara mot den delen av en aktievinst eller förlust som
är hänförlig till valutakursförändring. Riksbanken konstaterar att ett visst
kvittningsutrymme skulle kunna skapas om förluster på valutaoptioner och
valutaterminer fick kvittas mot reavinster på sådana instrument. En ägare
av utländska aktier skulle därigenom kunna säkra sådana aktier mot valuta-
kursfall med hjälp av terminerna och optionerna.
Skälen för mitt förslag: Kvittningsreglerna i det nya inkomstslaget kapital
är utformade så att full kvittning inte medges mellan en förlust på aktier och
vinst på en fordran eller t.ex. en räntetermin.
De i promemorian föreslagna reglerna innebär att aktieförluster får kvit-
tas till 70 % mot en kursvinst på utländsk valuta. En konsekvens av den valda
linjen är att en aktieförlust inte heller får kvittas fullt ut mot t.ex. vinst på en
valutatermin. En grundläggande princip för den nya kapitalbeskattningen är
nämligen att derivatinstrument, som optioner och terminer, beskattas enligt
samma regler som instrumentens underliggande egendom.
I enlighet med denna uppdelning bör således alla finansiella instrument
vars underliggande egendom är en fordran i utländsk valuta beskattas på
samma sätt som fordringar i utländsk valuta. Hit räknas även finansiella in-
strument vars värdeutveckling är beroende av ett index som är knutet till
utländsk valuta. De derivatinstrument som bör beskattas bland de utländska
fordringarna är därför valutaterminer, valutaoptioner och valutaindexoptio-
ner.
De av några remissinstanser efterlysta möjligheterna till kurssäkring av ut-
210
ländska aktier kommer därmed inte att finnas i full utsträckning, eftersom Prop. 1990/91:54
aktieförlusterna blir avdragsgilla mot vinster på valutaterminer endast till
70%. Riksbanken framhåller att valutaoptioner och valutaterminer inte är
formellt knutna till ett bestämt individuellt värdepapper och att det inte hel-
ler går att på formella grunder urskilja om derivatinstrumentet är samman-
kopplat med placering i aktier eller räntebärande fordringar. Det är därför
olämpligt med en sådan kvittning som OM förordar. Riksbanken pekar på
en möjlighet att tillskapa en särskild ”kvittningsfålla” för de aktuella instru-
menten. En sådan kvittningsregel skulle emellertid ytterligare komplicera
regelverket och bör inte införas.
En aktieägare torde även med de föreslagna reglerna ha möjlighet att i
inte obetydlig utsträckning säkra aktier mot valutakursfall med hjälp av ak-
tieterminer eller aktieoptioner.
De nya reglerna har tagits in i 30 § 1 mom. SIL.
Mitt förslag: Konvertibla skuldebrev utställda i utländsk valuta be-
handlas i reavinsthänseende inte som aktieliknande instrument utan
som fordringar. Skuldebrev i utländsk valuta med optionsrätt behand-
las generellt som två separata värdepapper.
Promemorieförslaget: Konvertibla skuldebrev och skuldebrev med op-
tionsrätt utställda i utländsk valuta behandlas i reavinsthänseende inte som
aktieliknande instrument utan som fordringar i utländsk valuta. Ett avskilt
utländskt optionsbevis beskattas på samma sätt som aktier.
Remissinstanserna: Den föreslagna avgränsningen har i huvudsak lämnats
utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Konvertibla skuldebrev utställda i utländsk valuta
för med sig särskilda gränsdragningsproblem. I det nya inkomstslaget kapital
beskattas konvertibla skuldebrev i svensk valuta på samma sätt som aktier.
Det innebär — under förutsättning att skuldebreven är marknadsnoterade -
att förluster kan kvittas fullt ut mot vinster på marknadsnoterade aktier
m.m. Avkastningen höjer inte ränteavdragstaket.
I propositionen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning uttalade
jag att såväl svenska som utländska finansiella instrument av aktiekaraktär
skulle beskattas som aktier. Aktievinstreglerna skulle dock inte tillämpas om
fordringar i utländsk valuta utgjorde en del av instrumentet (prop.
1989/90:110 s. 433).
Fordringar i utländsk valuta är som jag tidigare framhållit ofta utsatta för
stora värdeförändringar. Till viss del är dessa förändringar också förutse-
bara. Detta gör att det, i betydligt större utsträckning än vad som gäller för
fordringar i svenska kronor, går att använda dem för skatteplanering. Av den
anledningen bör konvertibla skuldebrev i utländsk valuta inte räknas till
gruppen aktierelaterade värdepapper inom vilken gäller rätt till full kvittning
mellan vinster och förluster. Konvertibla skuldebrev som är utställda i ut-
211
ländsk valuta bör således beskattas enligt huvudregeln på samma sätt som
andra fordringar i utländsk valuta.
En särskild sorts konvertibla skuldebrev är konvertibla vinstandelsbevis.
Bevisets avkastning är knuten till storleken på utdelningen i ett visst företag.
Vinstandelsbevis kan också förekomma utan konverteringsrätt. Även dessa
typer av skuldebrev bör behandlas som de utländska obligationerna under
förutsättning att skuldebreven ställts ut i utländsk valuta.
Förslagen föranleder ändringar i 27 § 1 mom. SIL.
För skuldebrev förenade med optionsrätt föreslår jag senare (avsnitt 4.4)
vissa förändringar av de nyligen beslutade kapitalbeskattningsreglerna.
Mina förslag i den delen innebär att skuldebrev med optionsrätt i såväl
svensk som utländsk valuta kommer att beskattas som separata värdepap-
per.
Mitt förslag: Vinster och förluster som är hänförliga till valutakursför-
ändringar och som realiseras vid betalning eller överlåtelse av skuld
är skattepliktiga resp, avdragsgilla för låntagaren i likhet med vad som
gäller för långivaren.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt. Promemorian innehål-
ler dock särregler om avdragsrätt för vissa ränteutgifter vid kursvinstberäk-
ningen.
Remissinstanserna: Förslaget att skuld- och fordringsfallen skall likabe-
handlas möter i sak ingen invändning. Några remissinstanser framhåller att
överlåtelse av en skuld bara kan föranleda valutabeskattning om överlåtel-
sen sker mot vederlag.
Skälen för mitt förslag: RINK föreslog att skulder i svenska kronor skulle
reavinstbeskattas. Detta förslag avvisades (prop. 1989/90:110 s. 465).
En annan sak är frågan om beskattning av vinster på lån i utländsk valuta
som uppkommer genom valutakursförändringar.
En skuld i utländsk valuta ger samma typ av kursvinster och kursförluster
som en placering i utländsk valuta. Valutakursvinster och valutakursförlus-
ter på sådana skulder bör därför skattemässigt behandlas på samma sätt som
motsvarande poster avseende fordringar. Beskattning av kursvinster på
skuldsidan krävs således för att beskattningen skall bli symmetrisk. Om en
privatperson lånar i utländsk valuta av en annan privatperson bör således
långivarens skatteplikt för en kursvinst i princip motsvaras av ett avdrag för
kursförlust hos låntagaren och vice versa.
Kursvinster på en skuld i utländsk valuta uppkommer då värdet av det ur-
sprungligen lånade beloppet (omräknat i svenska kronor) är högre än det
belopp (omräknat i svenska kronor) låntagaren betalar tillbaka när lånet lö-
ses. Med inlösen av ett lån likställs det fallet att ansvaret för skulden övertas
mot vederlag av en ny gäldenär.
I undantagsfall kan låntagarens vinst på ett lån i utländsk valuta bero på
andra faktorer än ändrade valutakurser. Förändringar i den allmänna ränte-
Prop. 1990/91:54
212
nivån under låneperioden kan exempelvis få till konsekvens att långivaren Prop. 1990/91:54
erbjuder viss kapitalrabatt för det fall låntagaren går med på att inlösa lånet
i förtid. Här bör emellertid i likhet med vad som gäller för svenska skulder
reavinstbeskattning inte ske av värdeförändring som inte är hänförlig till va-
lutakursförändringar.
Som framgått tidigare har jag, av förenklingsskäl valt att avstå från en sär-
reglering av avdragsrätten vid den löpande beskattningen för ränteutgifter
på lån i utländsk valuta. Därmed bortfaller också behovet av särskilda regler
för utgiftsräntor vid beräkningen av kursvinst.
Kursförluster på skulder i utländsk valuta bör liksom kursförluster på ut-
ländska fordringar vara avdragsgilla till 70 %.
De nya reglerna är intagna i 3 § 1 och 2 mom. samt 30 § 2 mom. SIL.
Mitt förslag: Uppgifter i självdeklarationen för vinstbeskattningsän-
damål skall även lämnas av skattskyldiga som betalat eller överlåtit
lån i utländsk valuta. I kontrolluppgift om ränta och fordran skall läm-
nas uppgift om räntan är av det slag som höjer ränteavdragstaket.
Promemorieförslaget: Innehåller en mer långtgående reglering av upp-
giftsskyldigheten i självdeklaration men tar inte upp uppgiftsskyldigheten i
kontrolluppgift.
Remissinstanserna: Uppgiftsskyldigheten möter ingen invändning. Några
instanser tar upp frågor om den lagstiftningstekniska regleringen.
Skälen för mitt förslag: Placeringar och lån i utländsk valuta medför sär-
skilda kontrollproblem. Lagen (1990:750) om betalningar till och från ut-
landet ställer dock i princip krav på att utländska fondpapper skall förvaras
i depå hos en auktoriserad valutahandlare. Vidare gäller ett principiellt för-
bud mot betalningar till eller via eget inlåningskonto i utlandet. Dessa krav
ger möjlighet till kontroll vid beskattningen.
Uppgiftsskyldigheten i självdeklaration och kontrolluppgift bör svara mot
de avvikelser från förslagen i promemorian som jag förslagit samt mitt för-
slag i fråga om ränteavdragstaket (avsnitt 4.2). Enligt min mening bör försla-
gen till ändringar i inkomstbeskattningen föranleda en komplettering av be-
stämmelserna i 2 kap. 17 § och 3 kap. 22 § lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter. Kompletteringen innebär att uppgiftsskyldighet
för reavinstberäkning även gäller skattskyldiga som betalat eller överlåtit lån
i utländsk valuta. Vidare införs en skyldighet att i kontrolluppgift om ränta
och fordran lämna uppgift om i vad mån räntan är att hänföra till en sådan
ränteinkomst för den skattskyldige som höjer ränteavdragstaket enligt 3 § 2
mom. andra stycket SIL.
Kursvinstberäkningen kan i många fall bli komplicerad. Ett sätt att för-
enkla tillämpningen är att utvidga kontrolluppgiftslämnandet utöver vad jag
nu föreslår. Dessa frågor kräver emellertid ytterligare överväganden.
213
Mitt förslag: Rätten att kvitta ränteutgifter över 100 000 kr. mot ränte-
inkomster begränsas ytterligare. Ränteavdragstaket höjs inte för
ränta på inlåningskonton med uppskjuten räntebetalning och ford-
ringar i utländsk valuta. Detsamma gäller för ränta på skuldebrev med
varierande räntesats under löptiden eller med ränta som inte betalas
årligen samt ränta på skuldebrev som getts ut till underkurs.
Bakgrunden till mitt förslag: I 3 § 2 mom. SIL i nuvarande lydelse finns
bestämmelser om begränsningar i avdragsrätten för räntor. Bestämmelserna
syftar till att förebygga skatteplanering och motverka skattekrediter genom
lånefinansierade placeringar som ger en låg löpande avkastning. Bestämmel-
serna avser att ge en likformig beskattning med hänsyn till att värdeökningar
beskattas först när de realiseras.
Ränteavdragsbegränsningen innebär att ränteutgifter får kvittas fullt ut
mot ränteinkomster. Ränteutgifterna får dock inte kvittas mot ränta på kon-
vertibla skuldebrev och andra aktieliknande tillgångar. Om ränteutgifterna
överstiger ränteinkomsterna med mer än 100000 kr. får 70% av det över-
skjutande beloppet dras av. För barn och ungdomar under 18 år och för han-
delsbolagsbeskattade dödsbon är gränsen 10000 kr. Skattereduktionen för
det överskjutande räntebeloppet begränsas således till 21 %.
Skälen för mitt förslag: I samband med remissbehandlingen av departe-
mentspromemorian (Ds 1990:38) Beskattning av utländsk valuta och Be-
skattning av utskiftade medel har det särskilt uppmärksammats att reglerna
för ränteavdragstaket medför kvittningsrätt för ränteinkomster på vissa
fordringar som ger skattekrediter. Det rör sig om inlåningskonton med upp-
skjuten ränteutbetalning och skuldebrev med liten eller ingen löpande av-
kastning men med en stor värdestegring. Det finns även tecken från kapital-
marknaden på en framväxt av sådana placeringsinstrument.
Jag kan således konstatera att problemen med skattekrediter för ford-
ringar med uppskjuten avkastning trätt i förgrunden under den senaste ti-
den. Det står, enligt min mening, också klart att full kvittning för räntein-
komster på nyss nämnda slag av tillgångar med uppskjuten avkastning stri-
der mot målen omxn likformig beskattning. Utöver det allmänna utrymmet
för fulla ränteavdrag på 100000 kr. bör ränteutgifter vara fullt avdragsgilla
endast mot ränta på tillgångar med en avkastning som inte är senarelagd.
Ränta på inlåningskonton med uppskjuten räntebetalning samt ränta och
realisationsvinst på underkursobligationer bör därför behandlas på samma
sätt som bl.a. aktieutdelning. Detsamma gäller ränteinkomster på fordringar
i utländsk valuta eftersom en placering i utländsk valuta kan ge samma effekt
som en underkursobligation (jfr avsnitt 4.1.3).
Det till lagrådet remitterade lagförslaget i denna del innebar att i huvud-
sak endast ränta på inlåningskonton i bank o.d. skulle kunna höja avdragsta-
ket. Jag konstaterade därvid att ur likformighetssynvinkel borde egentligen
även ränta på obligationer där det inte förekommer skattekrediter höja av-
dragstaket.
Prop. 1990/91:54
214
Jag anser att skälen för att undanta flertalet obligationer från den förmån-
ligare behandlingen inte väger tillräckligt tungt med hänsyn till behovet av
en väl fungerande obligationsmarknad. Särbehandlingen i fråga om rän-
teavdragstaket bör därför inskränkas till framtidskonton o.d., obligationer
som emitterats till underkurs samt fordringar i utländsk valuta. Ett skulde-
brev bör anses som emitterat till pari (ej underkurs) om emissionskursen inte
understiger 90 % av skuldebrevets nominella värde. För att motverka skatte-
krediter bör det också krävas att räntan på skuldebrevet betalas årligen och
är konstant under löptiden. Det bör understrykas att även reavinst på en ob-
ligation av detta slag som emitterats till pari höjer avdragstaket om reavins-
ten anses som ränta enligt 29 § 2 mom. SIL.
Ingen ändring är avsedd för ränta på konvertibla skuldebrev o.d. Sådan
ränta höjer inte ränteavdragstaket. Detsamma gäller den avkastning på an-
del i räntefond som anses som ränta (jfr avsnitt 4.3).
Mitt förslag föranleder ändringar i 3 § 2 mom. SIL.
Mitt förslag: Om en värdepappersfonds värdepappersinnehav uteslu-
tande består av fordringar i svenska kronor skall en andel i fonden
reavinstbeskattas på samma sätt som fordringar i svenska kronor.
Bakgrunden till mitt förslag: Enligt de numera upphävda bestämmelserna
i punkt 10 av anvisningarna till 38 § KL räknades vinst på andel i aktiefond
(värdepappersfond) vars förmögenhet bestod av skuldebrev som intäkt av
kapital i stället för tillfällig förvärvsverksamhet. En sådan fond benämns av-
kastningsfond eller räntefond.
De nya reglerna för inkomstslaget kapital innebär att reaförluster på ande-
lar i räntefonder är avdragsgilla till endast 70 % (3 § 2 mom. och 27 § 5 mom.
SIL). Reaförluster på marknadsnoterade fordringar i svensk valuta behand-
las däremot som ränteutgifter och blir därmed fullt avdragsgilla inom ramen
för ränteavdragstaket på 100.000 kr. Andelar i fonder som till minst tre fjär-
dedelar innehåller aktier behandlas dock på samma sätt som marknadsnote-
rade aktier.
Under vårens lagstiftningsarbete konstaterade jag att fonder med stor an-
del skuldebrev regelmässigt ger större löpande avkastning än fonder vars
förmögenhet är placerad i aktier. Jag pekade på att om fonder med bety-
dande andel fordringar beskattas enligt aktievinstreglerna, skulle skatteför-
delar kunna uppnås genom att andelar säljs med vinst strax före utdelning.
Ett kvittningsunderlag skulle därigenom kunna tas fram för att utnyttja en
reaförlust på marknadsnoterade aktier (prop. 1989/90:110 s. 431). Beskatt-
ningen utformades mot denna bakgrund.
Skälen för mitt förslag: De nya bestämmelserna för räntefonder har den
nackdelen att de i viss mån kan sägas diskriminera ett indirekt ägande av
svenska räntebärande värdepapper i förhållande till ett direkt ägande. Reg-
lerna om kvoterade reaförluster kan också medföra otillfredsställande be-
Prop. 1990/91:54
215
skattningskonsekvenser i samband med att det utgår s.k. räntekompensation
till den som överlåter andel i räntefond.
När kvittningsrätten enligt mitt tidigare förslag (avsnitt 4.2) inskränks för
ränteinkomster vid tillämpning av bestämmelserna om ränteavdragsbe-
gränsning talar övervägande skäl för att reaförluster på andelar i räntefonder
skall behandlas som reaförluster på fordringar. Marknadsnoterade andelar
i räntefonder som enbart består av skuldebrev i svenska kronor bör därför
reavinstbeskattas på samma sätt som en marknadsnoterad fordran i svenska
kronor. Det innebär att vinsten respektive förlusten behandlas som ränta.
Räntan höjer inte ränteavdragstaket.
Av författningstekniska skäl och med hänsyn till omläggningen av rätten
till kvittning mellan ränteintäkter och räntekostnader bör löpande avkast-
ning från fonden alltjämt anses som utdelning.
Mitt förslag föranleder ändringar i 3 § 2 mom. femte stycket och 27 § 1
mom. SIL samt ett nytt sjätte moment till samma paragraf.
Mitt förslag: Vid avyttring av ett skuldebrev förenat med optionsrätt
beskattas skuldebrevet enligt fordringsreglerna i 29 § och optionsde-
len enligt aktiereglerna i 27 § SIL.
Restvärdemetoden behålls för fördelning av anskaffningsvärdet
mellan skuldebrevet och optionsrätten och utvidgas till att gälla alla
fall där ett skuldebrev förvärvats i förening med en optionsrätt.
Skälen för mitt förslag: Enligt 27 § 1 mom. SIL skall skuldebrev som är
eller har varit förenade med optionsrätt, beskattas enligt aktie vinstreglerna.
Även om skuldebrevet och optionsbeviset har skilts åt skall således bägge
delarna behandlas som en aktie. Det innebär att vinster och förluster på så-
dana marknadsnoterade värdepapper får kvittas mot förluster och vinster på
marknadsnoterade aktier o.d.
Skälet till att skuldebrev förenade med optionsrätt hänfördes till aktierna
var att de utgör värdepapper vars värdeutveckling på samma sätt som en ak-
tie är beroende av ett företags resultat. Grundtanken var att sådana värde-
papper som typiskt sett har samma värdeutveckling som en aktie inte skulle
få en gynnsammare skattebehandling än en vanlig aktie.
För att undvika gränsdragningsproblem som påtalades av bl.a. lagrådet
utformades bestämmelsen så att dessa skuldebrev både före och efter ett
eventuellt avskiljande av optionsbeviset skulle beskattas som aktier.
Med de nya skattereglerna har intresset för förvärv av optionsrätter ökat.
De är nämligen inte förenade med samma kapitalbindning som exempelvis
konvertibla skuldebrev. Ett av syftena med det nya skattesystemet har varit
att motverka låntagande. Hög upplåning kan vara skattemässigt ofördelak-
tig till följd av ränteavdragsbegränsningarna. Det har redan resulterat i att
företag i vissa fall låter anställda förvärva köpoptioner i stället för konver-
tibla skuldebrev. Därmed undviks en samhällsekonomiskt omotiverad rund-
gång i form av att berörda anställda tar lån för att ge lån till företaget.
Prop. 1990/91:54
216
Det har visat sig att det uppkommer svårigheter att avgöra när skuldebrev
förenade med optionsrätt skall beskattas bland aktierna resp, när skuldebre-
vet skall beskattas bland fordringarna och optionsrätten som en aktie.
Gränsdragningen har bl.a. betydelse för att skilja ut i vilka fall restvärdeme-
toden enligt 27 § 3 mom. SIL skall användas för att bestämma de olika delar-
nas anskaffningsvärde.
Ett fall där dessa svårigheter uppkommer är när ett skuldebrev har före-
nats med en teckningsoption avseende aktier i ett annat bolag än det som
emitterat skuldebrevet. (Bolag A ger ut ett skuldebrev förenat med en teck-
ningsoption i bolag B. Den optionen har bolag A fått genom förvärv av ett
skuldebrev förenat med en optionsrätt till teckning av aktier i bolag B. Op-
tionsbeviset har därefter avskiljts och förenats med det skuldebrev som bo-
lag A ger ut). Ett annat fall är när ett skuldebrev förenats med en köpoption.
Lagstiftningen har i detta hänseende utformats på ett sätt som innebär
tolkningssvårigheter. Den är inte heller flexibel i den meningen att det ge-
nast går att förutsäga hur anskaffningsvärdet skall beräknas för ett utländskt
värdepapper som liknar ett skuldebrev förenat med optionsrätt. Bestämmel-
serna tar sikte endast på skuldebrev förenade med rätt till teckning av aktie
eller aktieliknande instrument i det utgivande bolaget utfärdat med stöd av
5 kap. aktiebolagslagen.
Det kan i detta sammanhang anmärkas att regeringen nyligen har beslutat
om direktiv (dir. 1990:46) till en utredning om översyn av aktiebolagslagen.
I uppdraget ingår bl.a. att pröva om optionsrätter bör få utfärdas av ett aktie-
bolag utan bindning till ett skuldebrev.
Med tanke på den ökade användningen av optionsrätter och behovet av
tydliga regler i det nya skattesystemet som även kan omfatta utländska före-
teelser finns det redan nu skäl att välja en annan lösning än den som presen-
terades i prop. 1989/90:110. Därvid bör även övervägandena om en ändring
av den civilrättsliga regleringen i aktiebolagslagen beaktas.
Jag föreslår att skuldebrev förenade med optionsrätt alltid beskattas som
två separata delar på samma sätt som en ”enhet” bestående av en aktie och
en obligation beskattas som två separata delar redan enligt nuvarande regler.
Optionsrätten beskattas enligt de regler som gäller för optioner av denna typ
medan skuldebrevet beskattas enligt de regler som gäller för en fordran av
denna typ. Den som säljer ett skuldebrev förenat med optionsrätt avseende
aktier skall alltså dela upp anskaffningsvärdet och beskatta optionsdelen
som en aktie och skuldebrevsdelen som en fordran. Skuldebrev förenade
med optionsrätt skall därför slopas i uppräkningen av de aktiebeskattade fi-
nansiella instrumenten i 27 § 1 mom. SIL.
Behovet av att kunna fördela anskaffningsvärdet mellan de två delarna
accentueras när dessa skall beskattas enligt olika regler.
Regeringsrättens avgörande RÅ 1983 1:77 gav upphov till den lagregle-
ring av restvärdemetoden som infördes år 1985. Målet gällde bl.a. fördelning
av anskaffningsvärde mellan olika tillgångar samt förbrukning av anskaff-
ningsvärde. I detta fall hänfördes anskaffningsvärdet för ett skuldebrev och
en optionsrätt till teckning av aktier som förvärvats tillsammans enbart till
skuldebrevet. Resultatet blev att skuldebrevet kunde säljas omedelbart med
en avdragsgill reaförlust och att ett motsvarande värde kom att beskattas
Prop. 1990/91:54
217
som en reavinst på optionsrätten när denna avyttrades. Genom uttrycklig Prop. 1990/91:54
lagstiftning ändrades rättsläget så att anskaffningsvärdet fördelades mellan
skuldebrevet och optionsrätten enligt den s.k. restvärdemetoden. En mot-
svarande regel finns nu i 27 § 3 mom. SIL.
Denna regel tar sikte på skuldebrev med optionsrätt till teckning av aktie
e.d. i det emitterande bolaget. Den begränsas också till de fall där själva
skuldebrevet erhållits genom teckning. De äldre reglerna tog sikte även på
skuldebrev förenat med optionsrätt till köp av aktie.
Restvärdemetoden behövs främst för att beräkna anskaffningskostnaden
vid teckning men den skulle kunna tillämpas även när ett skuldebrev förenat
med optionsrätt har förvärvats genom köp eller byte. Restvärdemetoden ut-
gör i de sistnämnda fallen en hjälpregel som i princip leder till samma resul-
tat som om en proportionering hade skett mellan skuldebrevets och options-
rättens marknadsvärden. Metoden bör gälla både för optionsrätter som av-
ser rätt till teckning och sådana som avser rätt till köp. Jag föreslår därför att
restvärdemetoden tillämpas beträffande skuldebrev som förvärvats i för-
ening med köp- eller teckningsoption.
När skuldebreven och optionsrätterna skall beskattas enligt separata reg-
ler bör det göras klart i vilka fall de olika delarna skall anses marknadsnote-
rade. Marknadsnoteringen har betydelse för vilka kvittningsregler som skall
gälla vid avyttringen. Därvid bör gälla att om det finns en marknadsnotering
för ett skuldebrev förenat med optionsrätt bör bägge delarna anses mark-
nadsnoterade vare sig de säljs tillsammans eller var för sig. Om det däremot
bara finns marknadsnotering för den ena delen skall inte den andra anses
som marknadsnoterad. Det krävs enligt min mening ingen ändring av lagtex-
ten för att uppnå detta.
Mitt förslag föranleder ändringar i 27 § 1 och 3 mom. SIL.
Enligt de nya skattereglerna beskattas kapitalinkomster med en proportio-
nell skatt på 30 % medan förvärvsinkomster beskattas progressivt med en
högsta marginalskatt på ca 50 %. Skillnaden i skattesats nödvändiggör regler
varigenom kapitalinkomster särskiljs från förvärvsinkomster. I de flesta fall
är detta inget problem. När det däremot gäller aktieutdelning och reavinster
avseende fåmansföretag där ägaren arbetar i företaget är situationen annor-
lunda. Anledningen är att ägaren kan välja mellan att ta ut inkomster från
företaget i form av lön, utdelning eller reavinst. Saknas särskilda regler kan
ägaren därigenom undvika den progressiva skatten för förvärvsinkomster
genom att ta ut arbetsinkomster i form av utdelning eller reavinst i stället för
i form av lön. Av likformighets- och rättviseskäl krävs därför särskilda regler
som upprätthåller den progressiva beskattningen av arbetsinkomster även i
dessa fall. De särskilda regler för beskattning av delägare i fåmansföretag
som i somras antogs av riksdagen syftar till att nå ett sådant resultat.
Utgångspunkten för dessa regler är att en person som äger och arbetar i
218
ett fåmansföretag i största möjliga utsträckning skall få samma skatt som en
löntagare som äger aktier i t.ex. ett börsnoterat bolag vid samma faktiska
arbetsinkomst och samma faktiska kapitalinkomst. Utdelning och reavinst
på aktier i fåmansföretag skall således beskattas i inkomstslaget kapital i den
mån inkomsten utgör kapitalavkastning medan eventuell överskjutande ut-
delning och reavinst skall behandlas på samma sätt som lön.
I praktiken är det emellertid omöjligt att avgöra vad som egentligen är
arbetsinkomst och vad som egentligen är kapitalinkomst för en person som
arbetar i ett fåmansföretag som han själv kontrollerar. Den skattemässiga
uppdelningen måste därför göras på ett schablonmässigt sätt.
De nya reglerna innebär således att normal kapitalavkastning beskattas i
inkomstslaget kapital medan överskjutande utdelning och reavinst beskattas
på ett sätt som är likvärdigt med beskattningen av löneuttag.
Bestämmelserna — som återfinns i 3 § 12 mom. SIL — innebär samman-
fattningsvis följande. Normal kapitalavkastning preciseras som summan av
anskaffningskostnaden och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott multiplice-
rad med statslåneräntan ökad med fem procentenheter. I den mån aktieut-
delningen överstiger den sålunda beräknade normala kapitalavkastningen
för det aktuella året skall det överskjutande beloppet redovisas i inkomstsla-
get tjänst medan utdelning upp till normal kapitalavkastning redovisas i in-
komstslaget kapital. Skatten på utdelningen utöver normal kapitalavkast-
ning blir därmed ca 50 % i stället för 30 % för personer med höga förvärvsin-
komster. Sådan överskjutande utdelning inkomstbeskattas därmed på
samma sätt som lön. Även det totala skatteuttaget blir likvärdigt för över-
skjutande utdelning och lön för personer med höga förvärvsinkomster när
man förutom ägarens inkomstskatt även beaktar att utdelningar avser medel
som belagts med bolagsskatt medan löner avser medel som belagts med ar-
betsgivaravgifter.
Vid lägre faktisk utdelning än vad som för året skall anses som normal
kapitalavkastning får utrymmet för kapitalbeskattad inkomst sparas. Det
sparade utrymmet läggs till underlaget för beräkning av utrymmet för kapi-
talbeskattad inkomst nästa år och ger därmed, utöver sparandet, utrymme
för en högre kapitalbeskattad utdelning senare år.
Vid försäljning av aktier kan det ackumulerade sparade utrymmet för ka-
pitalbeskattad inkomst användas för att erhålla kapitalbeskattning för rea-
vinster. Eventuell reavinst utöver detta sparade utrymme redovisas till hälf-
ten i inkomstslaget tjänst.
Reglerna är i huvudsak ändamålsenliga men ger vissa oavsedda effekter
som påpekats bl.a. av skatteförvaltningen vid det fortsatta arbetet med reg-
lerna. Jag föreslår därför att reglerna justeras i några avseenden.
Prop. 1990/91:54
219
Prop. 1990/91:54
Mitt förslag: Vid tillämpning av de särskilda reglerna för beskattning
av utdelning och reavinst hos delägare i fåmansföretag får anskaff-
ningskostnader för aktier i företaget liksom lämnade ovillkorliga ak-
tieägartillskott räknas upp med hänsyn till den allmänna prisutveck-
lingen från och med 1970 till 1990.
Skälen för mitt förslag: För att reglerna skall ge avsedda effekter krävs att
enbart normal kapitalavkastning beskattas i inkomstslaget kapital. För ak-
tier som anskaffas 1990 eller senare uppnås detta genom att kapitalavkast-
ning upp till statslåneräntan plus fem procentenheter beskattas i inkomstsla-
get kapital med långtgående sparanderegler. Aktier som köps för 1 miljon
kr. år 1990 kan därmed, vid normal utdelning, säljas för t.ex. 1,5 miljoner
kr. år 1995 utan att någon del av reavinsten beskattas i inkomstslaget tjänst.
För aktier som anskaffats före 1990 finns det emellertid inga sparande- el-
ler uppräkningsregler för tiden fram till 1990. Utrymmet för kapitalbeskat-
tad inkomst bestäms i stället av de historiska anskaffningskostnaderna utan
beaktande av i företaget sparad kapitalavkastning och de förändringar av
penningvärdet som skett före 1990. Enligt dessa regler skulle även realise-
rade värdeökningar för aktierna som endast motsvarar inflationen komma
att beskattas i inkomstslaget tjänst, vilket inte står i överensstämmelse med
normen att normal kapitalavkastning skall beskattas i inkomstslaget kapital.
Mot den bakgrunden bör enligt min mening historiska anskaffningskost-
nader för aktier i fåmansföretag få uppräknas med hänsyn till den allmänna
prisutvecklingen fram till år 1990 vid tillämpning av de särskilda reglerna för
beskattning av utdelning och reavinst för delägare i fåmansföretag. Uppräk-
ning bör ske till år 1990 och inte till år 1991 med hänsyn till att de sålunda
uppräknade anskaffningskostnaderna ger ett utrymme för kapitalbeskattad
inkomst på 18 % redan år 1991 vid en statslåneränta i slutet av november
1990 på 13%. Den allmänna prisutvecklingen fram till år 1990 bör mätas
på samma sätt som för fastigheter vid reavinstberäkningen enligt de gamla
reglerna. Den serie omräkningstal som är tillämplig för beräkning av vinst
på fastighetsavyttringar i år kan användas. Uppräkningsfaktorerna är alltså
kända redan nu, vilket innebär att den enskildes utrymme för kapitalbeskat-
tad inkomst år 1991 kan beräknas redan vid ingången av år 1991.
Det bör finnas en bakre tidsgräns för uppräkningen av anskaffningskost-
naden för aktier i fåmansföretag. En lämplig avvägning, bl.a. med hänsyn
till att anskaffningskostnaderna kan vara svåra bestämma och kontrollera
avseende belopp och tidpunkt när de ligger långt tillbaka i tiden, är därvid
att medge uppräkning av anskaffningskostnader för aktier i fåmansföretag
med hänsyn till den allmänna prisutvecklingen under d_ senaste 20 åren.
Den uppräknade anskaffningskostnaden skall tillämpas vid beräkning av
utrymmet för kapitalbeskattad inkomst från och med år 1991. Vid aktieför-
säljningar får ett belopp motsvarande skillnaden mellan den uppräknade och
den ouppräknade anskaffningskostnaden redovisas i inkomstslaget kapital
utöver eventuellt sparat utrymme för kapitalbeskattad inkomst för de sålda
220
aktierna. Realisationsvinst utöver dessa två poster skall till hälften redovisas
i inkomstslaget tjänst.
Vid delförsäljningar skall det uppräknade anskaffningsvärdet liksom spa-
rat utrymme för kapitalbeskattad inkomst proportioneras mellan aktierna på
samma sätt som anskaffningskostnaderna proportioneras vid reavinstberäk-
ning enligt genomsnittsmetoden. Även i övriga avseenden skall samma prin-
ciper tillämpas som vid övrig reavinstbeskattning av aktier som t.ex. att sepa-
rata beräkningar görs för aktier av samma slag och sort.
Prop. 1990/91:54
Mitt förslag: Den undantagsregel som gör det möjligt för den skatt-
skyldige att visa att en reavinst inte bör hänföras till arbetsinsatser i
företaget ersätts med ett beloppstak som maximerar den reavinst som
skall redovisas som inkomst av tjänst.
Skälen för mitt förslag: Ett annat inslag i de nya reglerna som ifrågasatts
är regeln om att den skattskyldige får möjlighet att visa att en reavinst up-
penbarligen inte kan hänföras till avkastning av hans eller någon närståendes
arbetsinsats. Beviskravet är mycket strängt i enlighet med min i detta sam-
manhang deklarerade avsikt att regeln skall vara mycket restriktiv i sin ut-
formning.
En tidigare version av denna undantagsregel fanns med i det förslag som
remitterades till lagrådet i januari. Lagrådet ansåg att undantagsregeln i dess
dåvarande utformning skulle vara svår att tillämpa samt ge utrymme för
skönsmässiga bedömningar. Lagrådet ifrågasatte också om möjligheten att
undanta reavinst från extra beskattning skulle få någon betydelse i den prak-
tiska tillämpningen med hänsyn till den bevisbörda som läggs på den en-
skilde.
Vid det fortsatta arbetet med dessa regler har det framkommit att dessa
problem i huvudsak kvarstår även efter de justeringar som gjorts med anled-
ning av lagrådets kritik. Det har också ifrågasatts om reglerna kommer att
fungera som avsett eller om det åter efter några år kommer att finnas behov
av kompletterande speciallagstiftning avseende interntransaktioner, skalbo-
lag o.d.
Jag har mot denna bakgrund tagit upp frågan om undantagsregeln till för-
nyad prövning och då konstaterat att undantagsregeln fortfarande inte är
preciserad på ett godtagbart sätt. Detta beror ytterst på att varken den skatt-
skyldige eller skattemyndigheterna har möjlighet att avgöra vad som egentli-
gen är arbets- resp, kapitalinkomst. Den bristande precisionen i undantags-
regeln skapar en betydande osäkerhet om hur bestämmelsen skulle fungera
i praktiken i allmänhet och i ännu högre grad i enskilda fall. Om undantags-
regeln skulle komma att tillämpas mycket sällan kan huvudresultatet bli att
regeln skapar ett stort antal först osäkra och sedan besvikna skattskyldiga.
Om undantagsregeln däremot i praktiken skulle få en mera allmän tillämp-
ning finns det risk för att det åter uppkommer oacceptabla skillnader i be-
skattningen av arbetsinkomster i fåmansföretag jämfört med beskattning av
221
vanliga löntagares arbetsinkomster. I så fall skulle det uppkomma ett behov
av en skärpning av regeln eller kompletterande speciallagstiftning som skulle
göra skattereglerna mer komplicerade och svåröverskådliga.
Osäkerheten om hur undantagsregeln skulle komma att fungera i enskilda
fall är också påtaglig och besvärande för berörda skattskyldiga. Detta är en
allvarlig nackdel med hänsyn till skattereformens mål om enkla och över-
skådliga regler. Problemet accentueras av att undantagsregeln av förenk-
lingsskäl endast gäller vid aktieförsäljning, som för fåmansföretag ofta avser
större belopp, medan regeln inte skulle prövas vid beskattningen av utdel-
ningar. I många fall skulle därför osäkerheten kvarstå under hela den tid som
näringsverksamheten bedrivs. Full klarhet om skatteeffekten avseende för
den enskilde ofta betydande belopp skulle skapas först efter det att verksam-
heten och därefter rättsprövningen avslutats.
Mot denna bakgrund föreslår jag att undantagsregeln slopas och ersätts
med en enkel och begriplig regel som i största möjliga utsträckning elimine-
rar osäkerheten om hur framtida reavinster skall beskattas.
Ett av motiven för undantagsregeln var att reavinster inte skulle beskattas
som arbetsinkomst i sin helhet när vinsten var så stor att den uppenbarligen
inte kan utgöra sparad arbetsinkomst. En mera hanterbar regel som ger av-
sedda effekter bl.a. i sådana fall är att införa en övre gräns för hur stor in-
komst som skall redovisas i inkomstslaget tjänst vid försäljning av aktier i
fåmansföretag.
Jag har därvid övervägt att anknyta ett sådant beloppstak till den skatt-
skyldiges och närståendes arbetsinsatser och löneuttag. Om faktiska löneut-
tag skall beaktas bör dessa rimligtvis ställas i relation till marknadsmässig
ersättning för varje persons arbetsinsats med hänsyn till arbetstid, arbetets
kvalifikationsnivå, individuell kompetens m.m. under den tid personerna
varit verksamma i bolaget. Detta är i praktiken ogörligt för den i dessa av-
seenden mycket heterogena grupp personer som arbetar, eller som vid de
nya reglerna skulle finna det skattemässigt fördelaktigt att arbeta, i bolag
som de själva kontrollerar. Därtill skulle det knappast uppkomma någon för-
enkling jämfört med den bl.a. ur förenklingssynvinkel kritiserade undan-
tagsregeln.
En annan möjlighet är att beräkna beloppstaket som ett visst belopp per
år som den skattskyldige eller närstående varit verksam i bolaget oberoende
av arbetstid, kvalifikationskrav, kompetensnivå och faktiska löneuttag.
Även en sådan lösning leder emellertid till komplikationer och kontrollpro-
blem genom att det krävs en gränsdragning avseende vilken aktivitetsnivå
som skall beaktas. Om beloppet per verksamhetsmanår väljs så högt att det
överstiger faktisk arbetsinkomst även för exempelvis framgångsrika konsul-
ter, läkare och advokater så skulle medhjälpande makes/makas eller barns
insatser i fåmansföretag i många fall leda till närmast för sådana insatser pro-
hibitiva skatteeffekter.
Mot denna bakgrund samt med särskild hänsyn till att detta regelkomplex
inte bör göras ännu mera komplicerat föreslår jag ett beloppstak för den rea-
vinst som skall redovisas i inkomstslaget tjänst som är oberoende av faktiska
löneuttag och oberoende av den skattskyldiges och närståendes verksamhet
i företaget. Däremot kvarstår bestämmelsen om att de särskilda reglerna
Prop. 1990/91:54
222
inte skall tillämpas över huvud taget om varken den skattskyldige eller ho- Prop. 1990/91:54
nom närstående varit verksam i företaget i betydande omfattning under nå-
gon del av den senaste tioårsperioden.
Nivån för det belopp som maximalt skall redovisas i inkomstslaget tjänst
bör väljas med hänsyn till att en alltför hög gräns kan leda till överbeskatt-
ning vid höga faktiska kapitalinkomster medan en alltför låg gräns kan leda
till att personer med höga faktiska arbetsinkomster, som t.ex. framgångsrika
advokater, mäklare och läkare, kan få en ur likformighets- och rättvisesyn-
vinkel alltför låg skatt när arbetet utförs inom ett fåmansföretag.
En omständighet som bör beaktas vid denna avvägning är att de särskilda
reglerna i princip leder till högre skatt för aktier i fåmansföretag endast för
personer som har ca 50 % marginalskatt, dvs. för personer som har en taxe-
rad förvärvsinkomst på minst ca 180000 kr. år 1991. Övriga personer inkl,
flertalet småföretagare har en marginalskatt på ca 30 % både för inkomstsla-
get tjänst och för inkomstslaget kapital, samtidigt som övrigt skatteuttag i
företaget är ganska likvärdigt, vilket leder till att fördelningen mellan de två
inkomstslagen har mindre betydelse. Taket avseende det belopp som maxi-
malt skall redovisas i inkomstslaget tjänst bör därför i första hand utformas
med tanke på personer som har förhållandevis höga förvärvsinkomster.Be-
loppstaket bör uttryckas i basbelopp då reglerna bör bli bestående under en
lång tid. Ett beloppstak uttryckt i basbelopp är rimligt även när det gäller
arbetsinkomster som ligger långt tillbaka i tiden eftersom arbetsinkomster
som sparas i bolaget i princip växer med ränta på ränta och således normalt
ökar något snabbare än basbeloppet.
Ett beloppstak motsvarande sparade arbetsinkomster på sammanlagt 200
basbelopp täcker in årliga sparade arbetsinkomster på upp till 20 basbelopp
(594 000 kr. år 1990) vid 10 års arbete i bolaget, på upp till 10 basbelopp
(297 000 kr.) vid 20 års arbete i bolaget samt på upp till ca 6,67 basbelopp
(198 099 kr.) vid 30 års arbete i bolaget. Om endast en person i närstående-
kretsen arbetar i företaget motsvarar detta en förhållandevis hög sparad ar-
betsinkomst medan gränsen kan vara förhållandevis låg när flera närstående
arbetar i företaget.
Som nämnts ovan redovisas hälften av reavinsten utöver normal kapitalav-
kastning i inkomstslaget tjänst. Ett beloppstak motsvarande sparade arbets-
inkomster på sammanlagt 200 basbelopp innebär således ett tak för den rea-
vinst som redovisas i inkomstslaget tjänst på 100 basbelopp (2,97 miljoner
kr. år 1990).
Ett beloppstak med innebörden att realisationsvinster på maximalt 100
basbelopp redovisas i inkomstslaget tjänst är lämpligt med hänsyn till ovan
nämnda omständigheter. Ett lägre beloppstak skulle leda till ett ur likformig-
hets- och rättvisesynvinkel alltför lågt skatteuttag vid höga sparade arbetsin-
komster medan ett högre beloppstak skulle leda till ett ur likformighets- och
rättvisesynvinkel alltför högt skatteuttag vid höga faktiska kapitalinkomster.
En kvarvarande fråga är hur beloppstaket skall tillämpas vid flera försälj-
ningar inom en närståendekrets. Den enklaste lösningen är givetvis att till-
lämpa taket vid varje avyttring. Detta kan dock ge oskäliga effekter vid flera
försäljningar inom samma närståendekrets som t.ex. när en ägare säljer ak-
tier vid olika tillfällen eller när aktierna är fördelade mellan olika personer
223
inom närståendekretsen. För att ta hänsyn till dessa fall bör beloppstaket
gälla det högsta belopp som behöver redovisas i inkomstslaget tjänst för en
närståendekrets under en tioårsperiod avseende aktier i samma bolag.
En generell proportionering av takbeloppet på 100 basbelopp med hänsyn
till de närståendes aktieinnehav är olämplig då aktier av olika slag och sort i
samma företag kan ha olika värden samt då den sista delförsäljningen alltid
avser hela det återstående aktieinnehavet. Jag föreslår i stället att beloppsta-
ket på 100 basbelopp nedsätts vid en aktieförsäljning i den mån den skatt-
skyldige visar att reavinster avseende samma bolag redovisats i inkomstsla-
get tjänst inom närståendekresten under den senaste tioårsperioden.
Prop. 1990/91:54
Mitt förslag: För andra finansiella instrument än aktier och andelar i
ett fåmansföretag bör beräkningen av den kapitalbeskattade delen gö-
ras utifrån statslåneräntan med tillägg av endast en procentenhet. Nå-
gon uppräkning med hänsyn till inflationen fram till år 1990 skall inte
medges för sådana instrument.
Skälen för mitt förslag: De särskilda reglerna om maximal skattemässig
kapitalinkomst från fåmansföretag bör omfatta inte bara aktier och andelar
i fåmansföretag utan även andra instrument som är anknutna till företagets
vinstutveckling som t.ex. konvertibla skuldbevis, vinstandelsbevis, optioner
och terminer. I annat fall skulle reglerna kunna kringgås genom att vad som
egentligen är arbetsinkomster tas ut som kapitalbeskattad inkomst för dessa
instrument.
Regeln om en skattemässigt godtagbar normal kapitalavkastning på stats-
låneräntan plus fem procentenheter är anpassad med hänsyn till att avkast-
ningen på aktier inkluderar riskersättning samt med hänsyn till att arbetsin-
komster som tas ut i form av utdelning eller reavinst vid försäljning av ak-
tierna beskattas både i företaget och hos ägarna. Denna dubbelbeskattning
reducerar i hög grad skillnaden mellan det sammanlagda skatteuttaget för
lön och det sammanlagda skatteuttaget för aktieutdelning och reavinst.
Även andelar i fåmansföretag, som t.ex. andelar i ekonomisk förening som
utgör fåmansföretag, omfattas av dubbelbeskattning och bör därför likställas
med aktier i fåmansföretag vid tillämpning av de särskilda reglerna för del-
ägare i fåmansföretag.
En gräns för skattemässigt godtagbar kapitalinkomst motsvarande statslå-
neräntan ökad med fem procentenheter är emellertid alltför hög för bl.a.
konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis med hänsyn till att risken ofta
är mera begränsad samt med hänsyn till att räntan på konvertibla skuldebrev
och vinstandelsbevis är avdragsgill för företaget, vilket leder till ett samman-
lagt skatteuttag som är väsentligt lägre än för lön när man beaktar både ar-
betsgivaravgifter och inkomstskatt. Den skattemässigt godtagbara normala
kapitalavkastningen för andra tillgångar än aktier och andelar i fåmansföre-
tag bör därför uppgå till statslåneräntan plus en procentenhet. Denna gräns
224
överensstämmer med den gräns som gäller vid löntagares förmånsbeskatt-
ning av lån med låg ränta från arbetsgivare.
Den uppräkning av anskaffningskostnader före år 1990 som jag föreslagit
bör emellertid endast gälla aktier och andelar i fåmansföretag av förenk-
lingsskäl samt då reglerna är anpassade till de förhållanden som gäller för
sådana aktier och andelar. Anskaffningskostnader för t.ex. konvertibla skul-
debrev bör således inte få räknas upp med hänsyn till inflationen fram till år
1990 då den löpande avkastningen som utbetalats under tidigare år i många
fall motsvarar huvuddelen av den faktiska nominella avkastningen.
Här vill jag också skjuta in att det inte krävs några kompletterande regler
för att komma till rätta med kringgåenden av reglerna genom att arbetsin-
komster tas ut som kapitalbeskattad inkomst genom en hög ränta på lån från
delägare till bolaget. En sådan överränta behandlas nämligen som förtäckt
utdelning redan enligt gällande regler.
Mitt förslag: Underskott i förvärvskälla inom inkomstslaget närings-
verksamhet skall - med vissa begränsningar - dras av mot vinst vid
avyttring av näringsfastighet som varit att hänföra till förvärvskällan.
Motsvarande skall gälla i fråga om bostadsrätter i näringsverksamhet.
Bakgrunden till mitt förslag: Reglerna i skattereformen om hur ett under-
skott skall behandlas innebär sammanfattningsvis följande. Uppkommer un-
derskott i en förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet gäller enligt
26 § första stycket KL att avdrag medges för underskottet i samma förvärvs-
källa närmast följande beskattningsår. För underskott i förvärvskälla vari be-
drivits litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet gäller dock
särskilda regler enligt 33 § 3 mom. KL. Ett sådant underskott får under vissa
förutsättningar dras av från intäkt av tjänst. Avdrag kan ske i den mån un-
derskottet överstiger avdrag för underskott från närmast föregående be-
skattningsår. Av 26 § andra stycket KL framgår att i den mån avdrag för un-
derskottet har medgetts enligt 33 § 3 mom. KL skall det underskott som förs
över till ett senare år minskas.
Särskilda regler gäller i det fallet att en förvärvskälla upphör visst år och
att det vid taxeringen för det året föreligger ett underskott i förvärvskällan.
I så fall skall underskottet vid den därpå följande taxeringen eller, om den
skattskyldige yrkar det, denna och de två närmast därefter följande taxering-
arna, behandlas som en reaförlust (26 § tredje stycket KL och 3 § 13 mom.
SIL). Enligt 3 § 2 mom. fjärde stycket SIL är innebörden av detta att 70 %
av underskottet får dras av i inkomstslaget kapital.
Skälen till mitt förslag: Tanken bakom bestämmelsen om att ett under-
skott fullt ut får kvittas mot framtida vinster i samma förvärvskälla är att
skattemässiga underskott under löpande innehav ofta uppkommer därige-
nom att värdeökningen beskattas först i och med att egendomen avyttras och
Prop. 1990/91:54
225
15 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 54
reavinst uppkommer. Det kanske viktigaste exemplet på egendom som kan Prop. 1990/91:54
föranleda underskott under löpande innehav och där vinst uppkommer först
i samband med avyttring torde vara näringsfastigheter.
RINK föreslog att näringsfastigheter skulle reavinstbeskattas i inkomstsla-
get näringsverksamhet. Privatbostadsfastigheter föreslogs bli reavinstbe-
skattade i inkomstslaget kapital.Förslaget avseende näringsfastigheterna ut-
sattes för remisskritik - i första hand mot bakgrund av den högre skattebe-
lastningen i inkomstslaget näringsverksamhet. I prop. 1989/90:110 föreslogs
sålunda att även näringsfastigheter som inte utgör omsättningstillgångar
skulle reavinstbeskattas i inkomstslaget kapital. Mot bakgrund av den lägre
skattesatsen i inkomstslaget kapital företogs samtidigt vissa justeringar i
vinstberäkningsmetoden. Sålunda gäller enligt punkt 5 av anvisningarna till
22 § KL att värdeminskningsavdrag m.m. skall återläggas i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet (jfr följande avsnitt). Detsamma gäller - med vissa tids-
mässiga begränsningar - kostnader för värdehöjande reparationer och un-
derhåll som lagts ned på fastigheten.
Om vinstbeskattningen av näringsfastigheter skulle skett i samma in-
komstslag som den löpande beskattningen skulle detta ha inneburit att full
kvittningsrätt hade förelegat mellan löpande underskott och reavinster. Att
så nu inte är fallet kan alltså sägas vara en konsekvens av att reavinstbeskatt-
ningen av näringsfastigheter flyttats till inkomstslaget kapital. I vissa fall kan
detta emellertid leda till betydande nackdelar för den skattskyldige. Några
exempel kan anföras för att illustrera detta. Antag att en förvärvskälla upp-
visar ett utgående underskott om 100 000 kr. och att den i förvärvskällan in-
gående fastigheten avyttrats vilket -efter återläggning av värdeminsknings-
avdrag etc. — gett en vinst på 100 000 kr. Verksamheten avslutas inte. Un-
derskottet kan inte utnyttjas mot annat än framtida överskott i samma för-
värvskälla. Skatten på fastighetsvinsten uppgår till 30 000 kr. Hade full kvitt-
ningsrätt förelegat skulle vinsten däremot helt ha kunnat kvittas mot under-
skottet.
Om det i stället antas att verksamheten avslutas i samband med att fastig-
heten avyttras kommer underskottet att kunna utnyttjas. Detta sker dock -
enligt huvudregeln — med ett års förskjutning och efter det att underskottet
reducerats till 70 % och det förutsätter dessutom att den skattskyldige vid
den taxeringen har andra inkomster mot vilka underskottet kan avräknas.
Reavinsten i detta exempel skall sålunda tas upp till beskattning vid taxe-
ringen året efter det år avyttringen skedde. Vid taxeringen året därpå kom-
mer underskottet i förvärvskällan att behandlas som en reaförlust i inkomst-
slaget kapital. Den skattskyldige får därigenom rätt att göra ett avdrag om
70 000 kr. I den mån den skattskyldige inte har häremot svarande kapitalin-
komster har han rätt att reducera skatten på tjänste- och näringsverksam-
hetsinkomster med 30 % av det underskott han redovisar i inkomstslaget ka-
pital.
Under vissa förutsättningar kan frånvaron av full kvittningsrätt å andra
sidan leda till omotiverade fördelar för den skattskyldige. Antag att förhål-
landena är som i det första exemplet ovan. Om den skattskyldige året därpå
redovisar ett överskott i förvärvskällan med 100 000 kr. kan detta helt kvittas
bort mot underskottet även om underskottet beror på det tidigare fastighets-
226
innehavet. Full kvittningsrätt mellan det löpande fastighetsunderskottet och
reavinsten hade i det fallet inneburit att vinsten inte föranlett någon beskatt-
ning medan andra årets överskott hade beskattas med högst ca 64 %.
Enligt min uppfattning leder det sagda till slutsatsen att underskott i viss
förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet skall kvittas mot vinst vid
avyttring av näringsfastighet som varit att hänföra till förvärvskällan. Vad
jag tidigare sagt är också tillämpligt med avseende på bostadsrätter i närings-
verksamhet. De nya bestämmelserna bör därför också omfatta bostadsrätter
av sådant slag.
Oavsett hur en regel härom lämpligen utformas bör utgångspunkten vara
att skatteutfallet - i den mån det föreligger ett underskott - skall bli det-
samma som om vinstbeskattningen skedde i samma förvärvskälla som under-
skottet redovisas i och endast överskjutande vinst gjordes till föremål för ka-
pitalbeskattning.
Det finns enligt min uppfattning ingen anledning att mitt ändringsförslag
skall ges en vidare omfattning än den jag nu antytt. Mitt förslag omfattar
därför inte den situationen att en näringsfastighet eller motsvarande bostads-
rätt — som under löpande innehav redovisats i en förvärvskälla med under-
skott - genom ett karaktärsbyte övergår till att vara privatbostadsfastighet
eller privatbostad för att därefter avyttras med vinst.
En i och för sig tänkbar materiell lösning för att åstadkomma den avsedda
kvittningen är en regel om att vinst vid avyttring av näringsfastigheter och
bostadsrätter som inte är privatbostäder i första hand skall kvittas mot un-
derskott i den förvärvskällan vari de redovisats under innehavet och att en-
dast överskjutande vinst skall beskattas i inkomstslaget kapital. En sådan
lösning — som ju i sak motsvarar det skatteresultat som skall åstadkommas
— skulle i lagteknisk mening dock innebära ett tämligen omfattande ingrepp
i den grundläggande systematik som ligger i att fysiska personers och döds-
bons näringsfastigheter och motsvarande bostadsrätter i nu avsedda fall all-
tid vinstbeskattas i inkomstslaget kapital.
Det ligger enligt min uppfattning därför närmare till hands att ansluta till
den inledningsvis redovisade metod som kommit till användning när det gäl-
ler behandlingen av ett underskott i en litterär, konstnärlig eller därmed jäm-
förlig verksamhet. Bestämmelsen i 33 § 3 mom. KL innebär att ett sådant
underskott behandlas som ett avdrag vid inkomstberäkningen i inkomstsla-
get tjänst.
För näringsfastigheternas och bostadsrätternas del skulle en sådan lösning
kunna innebära att ett belopp motsvarande det aktuella underskottet lades
till omkostnadsbeloppet vid vinstberäkningen enligt 25 resp. 26 § SIL. En
bestämmelse med denna utformning är emellertid inte alldeles enkel att
kombinera med de schablonregler som finns för näringsfastigheter och mot-
svarande bostadsrätter (25 § 9 mom. fjärde stycket och 26 § 7 mom. andra
stycket SIL). Skälet till detta är att schablonreglerna innebär att vinsten -
inte omkostnadsbeloppet — beräknas utifrån vederlaget.
Jag föreslår därför en bestämmelse som för fysiska personers och döds-
bons näringsfastigheter innebär följande. Som en sista åtgärd sedan reavins-
ten beräknats enligt 25 § 1 — 10 mom. SIL skall ett belopp som motsvarar
det underskott som redovisas i den aktuella förvärvskällan för samma år dras
Prop. 1990/91:54
227
av från vinsten. Ett sådant avdrag bör aldrig få vara större än vinsten före
avdraget. Ar underskottet större än vinsten skall återstoden vara kvar som
ett underskott i inkomstslaget näringsverksamhet. I den mån underskottet
utnyttjas på detta sätt skall detta minskas innan det enligt 26 § första stycket
eller tredje stycket KL antingen dras av i förvärvskällan året därpå eller be-
handlas som ett förlustavdrag i samband med att förvärvskällan upphör.
Motsvarande bestämmelse för bostadsrätter som inte är privatbostäder
bör utformas på samma sätt.
Ett regelverk av nu antytt slag fordrar en del ytterligare preciseringar. Om
den skattskyldige vid en och samma taxering redovisar dels ett underskott,
dels en reavinst och dels har möjlighet att dra av underskottet mot intäkt av
tjänst bör underskottet först dras av mot reavinsten. Om något av underskot-
tet därefter finns kvar bör bestämmelserna i 33 § 3 mom. KL kunna tilläm-
pas.
Förhållandena kan också vara sådana att den skattskyldige inom en och
samma förvärvskälla under ett år avyttrar såväl en näringsfastighet som en
bostadsrätt av här avsett slag. I princip torde det sakna betydelse om han
väljer att dra av underskottet mot den ena eller andra vinsten. Just mot bak-
grund av detta och i syfte att inte tynga lagtexten med alternativa avdrags-
möjligheter bör ett underskott i förekommande fall först dras av mot vinst
hänförlig till en näringsfastighet och därefter mot vinst hänförlig till en bo-
stadsrätt.
Mina förslag innebär att ett nytt sista moment tillkommer i såväl 25 som
26 § SIL samt att vissa justeringar görs i 26 § andra stycket KL och i 33 § 3
mom. första stycket KL. I 26 § tredje stycket KL är det nödvändigt med en
redaktionell förändring.
Mitt förslag: Beloppsgränsen 3 000 kr. när det gäller skyldigheten att
återföra värdeminskningsavdrag avseende byggnad eller markanlägg-
ning vid avyttring av en näringsfastighet tas bort.
Skälen för mitt förslag: Under löpande innehav görs avdrag för värde-
minskning av byggnad och markanläggning i inkomstslaget näringsverksam-
het. Vinst vid avyttring av en näringsfastighet beskattas däremot i inkomst-
slaget kapital. Om gjorda värdeminskningsavdrag - på sätt som skedde i
äldre rätt - därvid skulle återföras till beskattning genom en motsvarande
minskning av omkostnadsbeloppet skulle detta innebära en icke acceptabel
asymmetri. Avdraget skulle ske mot den högre skattesatsen i inkomstslaget
näringsverksamhet och återläggningen mot den lägre i inkomstslaget kapi-
tal.
I det nya systemet skall därför värdeminskningsavdrag m.m. återläggas
vid sidan av vinstberäkningen. Enligt punkt 5 första stycket av anvisningarna
till 22 § KL gäller således att vid avyttring av en näringsfastighet skall med-
Prop. 1990/91:54
228
givna värdeminskningsavdrag avseende byggnader och markanläggningar
samt skogsavdrag och substansminskningsavdrag tas upp som en intäkt i in-
komstslaget näringsverksamhet. I fråga om värdeminskningsavdrag för
byggnad eller markanläggning gäller dock att återläggning inte skall ske för
år då avdraget understigit 3 000 kr.
Beloppsgränsen har i första hand tillkommit av förenklingsskäl. Detta
måste dock ställas mot den orättvisa mellan olika skattskyldiga som kan ligga
i tröskelregler av detta slag. Skillnaderna i beskattning i samband med en
fastighetsavyttring blir betydande om man jämför den fastighetsägare som
varje år under tio eller tjugo års tid dragit av ett belopp strax under 3 000 kr.
med en annan fastighetsägare som under motsvarande tid dragit av ett be-
lopp strax över 3 000 kr. Enligt min uppfattning kan en sådan skillnad inte
försvaras med hänvisning till förenklingsvinster. Jag föreslår därför att be-
loppsgränsen när det gäller skyldigheten att återföra medgivna avdrag för
värdeminskning av byggnad och markanläggning tas bort.
Mitt förslag: Vinst vid avyttring av bostadsrätt skall beräknas med
beaktande av lägenhetens andel av föreningens kostnader för värde-
höjande reparationer och underhåll av föreningens fastighet.
Skälen för mitt förslag: Vid reavinstberäkningen avseende en bostadsrätt
har den skattskyldige rätt till avdrag för förbättringskostnader som han lagt
ned på lägenheten. Bestämmelser om detta finns i 26 § 5 mom. SIL. Som
förbättringskostnad räknas dels utgift som den skattskyldige lagt ned på för-
bättringsarbeten i lägenheten, dels utgifter som han lagt ned på reparation
och underhåll av lägenheten i den mån lägenheten därigenom kommit i
bättre skick än vid förvärvet.
Utgifter avseende nu avsedda förbättringsarbeten som hänför sig till ett
visst år är avdragsgilla endast under förutsättning att de sammanlagt uppgår
till minst 5 000 kr. och - om de avser annat än ny-, till- eller ombyggnad -
dessutom nedlagts under de fem senaste åren före avyttringen.
I fråga om utgifter för reparationer och underhåll gäller vidare att avdrag
får ske endast i den mån lägenheten vid avyttringen alltjämt är i bättre skick
än vid förvärvet.
Nu beskrivna regler för hur utgifter för förbättringsarbeten på den egna
lägenheten — s.k. inre åtgärder — skall behandlas i reavinstsammanhang
överensstämmer med vad som gäller egnahem enligt 25 § 4 mom. SIL.
Vid vinstberäkningen avseende bostadsrätter skall vidare hänsyn tas till
förändringar i föreningens på visst sätt beräknade nettoförmögenhet som in-
träffat under bostadsrättsinnehavarens innehavstid. Detta sker därigenom
att vederlaget resp, anskaffningspriset justeras med hänsyn till förmögen-
hetsförhållandena vid försäljnings- resp, anskaffningstillfället. Vederlaget
Prop. 1990/91:54
229
skall sålunda ökas med den andel av föreningens nettoskuld som belöper på
lägenheten vid avyttringstillfället. Utgörs den del av föreningsförmögenhe-
ten som belöper på lägenheten av en positiv nettoförmögenhet skall vederla-
get minskas i motsvarande mån. På samma sätt skall anskaffningspriset jus-
teras.
Som en konsekvens av att förändringar i föreningens förmögenhetsförhål-
landen skall beaktas har den skattskyldige rätt att göra avdrag för sin andel
av föreningens utgifter för ny-, till- och ombyggnad av föreningens fastighet
som lagts ned under hans innehavstid. Enligt 26 § 5 mom. femte stycket SIL
skall sådana kostnader behandlas som förbättringskostnader vid vinstberäk-
ningen. Någon beloppsgräns motsvarande den som finns i fråga om utgifter
för inre åtgärder finns inte.
Innebörden av att lägenhetsinnehavaren har rätt att göra avdrag för sin
andel av föreningens utgifter för ny-, till- och ombyggnad är att den skatte-
pliktiga vinsten inte påverkas om en ökning av föreningens skulder eller en
minskning av föreningsförmögenheten i sin helhet motsvaras av utgifter av
detta slag. Någon motsvarande avdragsrätt finns däremot inte för den skatt-
skyldiges andel i föreningens utgifter avseende värdehöjande reparationer
och underhåll som lagts ned på föreningsfastigheten.
Avsaknad av en sådan avdragsrätt innebär att det kan vara skattemässigt
ogynnsamt för föreningsmedlemmarna om föreningens skuld ökar eller för-
mögenhet minskar därför att föreningen genomfört reparationer och under-
håll på fastigheten som varit värdehöjande. Detta är en icke önskvärd konse-
kvens. Härtill kommer att en uttalad avsikt bakom de nya reglerna om rea-
vinstbeskattning av bostadsrätter och egnahem är att reglerna skall vara så
enhetliga som möjligt. Enligt min uppfattning bör därför bestämmelserna
om hur föreningens utgifter för ny-, till- och ombyggnad skall behandlas vid
vinstberäkningen kompletteras med en avdragsrätt avseende den avyttrade
lägenhetens andel av föreningens utgifter för värdehöjande reparationer och
underhåll på fastigheten. På samma sätt som när det gäller inre värdehö-
jande reparationer och underhåll och motsvarande utgifter för egnahem bör
avdragsrätten för föreningens utgifter av detta slag gälla endast under förut-
sättning att de lagts ned under de senaste fem åren före avyttringen.
Den beloppsgräns som uppställts som en förutsättning för avdragsrätt för
den skattskyldiges egna utgifter under ett visst år bör enligt min uppfattning
gälla den sammanlagda summan av lägenhetsinnehavarens egna utgifter för
inre åtgärder och hans andel av föreningens utgifter av nu avsett slag. Be-
loppsgränsen som sådan bör inte ändras.
Inom den uppställda tidsramen på fem år bör därför— efter mönster av
vad som gäller i fråga om lägenhetsinnehavarens egna åtgärder — det kravet
uppställas att de sammanlagda utgifterna under ett visst år för inre värdehö-
jande reparationer och underhåll och lägenhetens andel av föreningens åt-
gärder av detta slag skall uppgå till minst 5 000 kr., häri inbegripet den skatt-
skyldiges egna utgifter för inre förbättringsarbeten och hans andel i förening-
ens utgifter för åtgärder av detta slag på fastigheten. Om detta villkor upp-
fylls bör — också det efter mönster av vad som redan gäller för lägenhetsin-
nehavarens utgifter för värdehöjande reparationer och underhåll -avdrags-
Prop. 1990/91:54
230
rätt föreligga i den mån lägenheten resp, fastigheten alltjämt befinner sig i Prop. 1990/91:54
bättre skick än vid förvärvet av lägenheten.
Mina ändringsförslag föranleder justeringar i 26 § 5 mom. första stycket
SIL.
Inför 1990 års allmänna fastighetstaxering (prop. 1987/88:164, SkU41, SFS
1988:544) genomfördes under hösten 1989 vissa justeringar i lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, SFL (prop. 1989/90:50, SkUlO,
SFS 1989:1026). Ändringarna tog sikte bl.a. på förmögenhetsbeskattningen
av fysiska personer. De nya bestämmelserna i 11 § 1 mom. SFL innebär att
såväl skattepliktsgränsen som skiktgränserna höjts. Bestämmelserna skall
tillämpas första gången vid 1991 års taxering. Den nya skatteskalan som ut-
över fysiska personer också gäller dödsbon, utländska bolag och vissa famil-
jestiftelser har utformats mot bakgrund av dels de förväntade genomsnittliga
höjningarna av taxeringsvärdena på småhus och dels den allmänna prisut-
vecklingen under 80-talet. Motsvarande förändringar i lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt, AGL, föreslogs dock inte. Bakgrunden var att Arvs-
och gåvoskattekommitténs slutbetänkande (SOU 1987:62) med förslag till
ny arvs- och gåvoskattelag hade remissbehandlats och var under beredning i
departementet. Utöver kommitténs förslag kunde förutses vissa föränd-
ringar i arvs- och gåvobeskattningen i syfte att samordna beskattningsreg-
lerna med nya regler för uttag av förmögenhetsskatt och en justering av skat-
teskalorna i AGL kunde aktualiseras i det sammanhanget.
I ytterligare ett lagstiftningsärende har frågan om justeringar i arvs- och
gåvoskattelagstiftningen aktualiserats men skjutits på framtiden med hänvis-
ning till det pågående arbetet med en ny arvs- och gåvoskattelag. Genom
lagstiftning under våren 1990 avskaffas fr.o.m. den 1 januari 1991 16-års-
gränsen för att få ansluta sig till allemanssparandet (prop. 1989/90:150,
FiU40, SFS 1990:814). Ändringen tillkom mot bakgrund av de förändringar
1 fråga om beskattningen av ränta från allemanssparandet som i slutet på
mars 1990 föreslogs i propositionen om den reformerade inkomst- och före-
tagsbeskattningen. Dessa förändringar innebär att ränta på medel avsatta till
allemanssparkonto — som tidigare varit helt skattefri- skall beskattas. Av
2 § första stycket lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande
och ungdomdbosparande framgår dock att endast två tredjedelar av räntan
på ett allemanssparkonto utgör skattepliktig inkomst. Eftersom skattesatsen
i inkomstslaget kapital är 30 % innebär detta att ränta på medel på allemans-
sparkonto beskattas med 20 %.
Att slopa åldersgränsen i allemanssparandet bedömdes få den effekten att
föräldrar skulle kunna låta sina barn under 16 år komma i åtnjutande av
denna sparform. I propositionen konstaterade jag att nivån på grundavdra-
get vid gåvobeskattningen är en av de frågor som ingår i det pågående arbe-
tet med en ny arvs- och gåvoskattelag och jag klargjorde min avsikt att se-
nare återkomma till dessa frågor. Jag vill i sammanhanget erinra om att rege-
231
ringen i oktober 1990 till riksdagen överlämnat proposition 1990/91:45 om
ändringar i allemanssparandet. Där föreslås bl.a. att gränsen för högsta till-
låtna månadsinsättning höjs från 800 kr. till 1 200 kr.
Beredningen av Arvs- och gåvoskattekommitténs tidigare nämnda slutbe-
tänkande har ännu inte avslutats. Lagstiftningsåtgärder avseende de nu ak-
tualiserade frågorna bör emellertid inte ytterligare anstå. Reglerna vid arvs-
och gåvobeskattningen är så utformade att de nya taxeringsvärdena på små-
hus kommer att slå igenom i de fall skattskyldighet inträder efter 1990 års
utgång. Det är därför nödvändigt att redan nu ta upp frågan om en justering
av skatteskalorna och därmed sammanhängande frågor. Också när det gäller
frågan om ett höjt grundavdrag vid gåvobeskattningen gör jag den bedöm-
ningen att frågan redan nu bör tas upp.
Ytterligare några frågor aktualiseras i sammanhanget. När det gäller vär-
dering av s.k. företagsförmögenhet vid arvs- och gåvobeskattningen hänvi-
sar AGL till motsvarande värderingsregler i SFL avsedda för förmögenhets-
beskattningen. Värderingsreglerna i SFL innehåller emellertid hänvisningar
till KL som efter skattereformen inte längre är aktuella. Även i materiellt
hänseende — jag tänker i första hand på det förändrade förvärvskällebegrep-
pet — borde reglerna i SFL anpassas till skattereformen. Utan sådana för-
ändringar är det inte möjligt att för värderingen av s.k. företagsförmögenhet
i AGL hänvisa till reglerna om detta i SFL. Arbetet på en ny förmögenhets-
skattelag är dock ännu inte avslutat. För arvs- och gåvobeskattningens del
måste det emellertid finnas regler om värdering av s.k. företagsförmögenhet
redan fr.o.m. den 1 januari 1991. Jag kommer därför i det följande att föreslå
en tillfällig lösning som innebär att hänvisningarna i AGL till SFL komplette-
ras med bestämmelser som för arvs- och gåvobeskattningens del möjliggör
att de oförändrade bestämmelserna i SFL likväl skall kunna användas vid
värderingen av s.k. företagsförmögenhet. Några sakliga ändringar av arvs-
och gåvobeskattningen - bortsett från förslagen avseende skatteskalorna
och grundavdragen — är inte aktuella. Skattereformen nödvändiggör härut-
över vissa redaktionella justeringar i AGL. Det är min avsikt att återkomma
till frågan om en ny arvs- och gåvoskattelag.
Mitt förslag: Skatteskalorna vid arvs- och gåvobeskattningen ändras
genomgående på så sätt att skiktgränserna i alla klasser höjs med
40 %. Motsvarande höjning genomförs också när det gäller de grund-
avdrag som gäller vid arvsbeskattningen. Det s.k. 18-årsavdraget höjs
från 5 000 kr. till 10 000 kr.
Skälen för mitt förslag: Arvs- och gåvoskatten är progressiv och tas ut en-
ligt olika skalor beroende på vem som ärver eller får egendom. Tre klasser
av arv-och gåvotagare finns.
Till klass I, som har den lindrigaste skalan, hänförs t.ex. efterlevande
make, sambo och barn. I det lägsta skiktet — upp till 100 000 kr. — är skatte-
uttaget 10 %. I skiktet mellan 100 000 kr. och 200 000 kr. är skatteuttaget
Prop. 1990/91:54
232
20%. I det högsta skiktet —8 000 000 kr. och däröver — utgår skatt med Prop. 1990/91:54
60%.
Till klass II hör bl.a. föräldrar och syskon men också mer avlägsna släk-
tingar, obesläktade personer och sådana organisationer som inte är allmän-
nyttiga. Här är den lägsta skattesatsen 15 % och den gäller för lotter upp till
25 000 kr. I skiktet 200 000 - 2 000 000 kr. är skatten 55 %. Skalan går upp
till ett skatteuttag på 65 % och avser då den del av lotten som överstiger
2 000 000 kr.
Klass III avser främst vissa allmännyttiga stiftelser och ideella föreningar
som inte är helt befriade från arvsskatt. Skalan är progressiv upp till 60 000
kr. Därutöver utgår skatten konstant med 30 %. Mottagare som hör till klass
III är fria från gåvoskatt.Vid arvsbeskattningen medges skattefria grundav-
drag med 200 000 kr. för efterlevande make eller sambo, 50 000 kr. för an-
nan mottagare i klass I och 15 000 kr. för mottagare som hör till klass II eller
III. Om barn eller avkomling till avlidet barn ännu inte fyllt 18 år vid skatt-
skyldighetens inträde dras - utöver nämnda grundavdrag - ytterligare av
5 000 kr. för varje år eller del av år som återstår till denna ålder uppnås. Vid
gåvobeskattningen medges ett enhetligt grundavdrag på 2 000 kr. (jfr föl-
jande avsnitt).
När man skall bedöma vilka ändringar i fråga om arvsskatten som är moti-
verade får man hålla i minnet att arvsskattens storlek i det enskilda fallet
påverkas av en del ytterligare faktorer än grundavdrag och skatteskala. Var
den avlidne gift och förelåg giftorättsgemenskap utgörs normalt hälften av
det sammanlagda giftorättsgodset av den efterlevande makens skattefria gif-
torättsandel. Återstoden ärvs av den efterlevande om den avlidne inte hade
s.k. särkullbarn eller förordnat över kvarlåtenskapen genom testamente. I
vissa fall kan mer än hälften undantas från beskattning. Genom att åberopa
12 kap. 2 § äktenskapsbalken kan den efterlevande maken som sin skattefria
giftorättsandel behålla en andel av det gemensamma boet som motsvarar
dennes giftorättsandel. Om den efterlevandes giftorättsgods uppgår till t.ex.
tre fjärdedelar av det sammanlagda giftorättsgodset kommer dennes skatte-
pliktiga arv att avse en fjärdedel av egendomsmassan.
Skiktindelningen liksom skattesatserna i de nuvarande skatteskalorna
fastställdes genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 januari 1987 (prop.
1986/87:54, SkU12, SFS 1986:1198). Detsamma gäller de grundavdrag som
vid arvsbeskattningen tillämpas i klasserna II och III. De grundavdrag som
gäller arvinge eller testamentstagare i klass I tillkom i samband med de juste-
ringar som företogs i AGL med anledning av familjerättsreformen (prop.
1987/88:61, SkU 1986/87:14, SFS 1987:1206). Dessa senare ändringar trädde
i kraft den 1 januari 1988.
På grund av de höjda taxeringsvärdena och med hänsyn till den allmänna
prisutveckling som skett sedan motsvarande åtgärder senast företogs bör nu
en justering av skiktgränserna genomföras. Också de grundavdrag som gäl-
ler vid arvsbeskattningen bör justeras. En rimlig avvägning mellan å ena si-
dan den genomsnittliga ökningen av taxeringsvärdena på småhus - ca 50 %
— och å andra sidan den allmänna prisutvecklingen under de aktuella åren
leder till slutsatsen att skiktgränserna i samtliga klasser liksom grundavdra-
233
gen vid arvsbeskattningen bör höjas med 40 %. När det gäller det s.k. 18-
årsavdraget förordar jag att det höjs från 5 000 kr. till 10 000 kr.
Mitt förslag: Grundavdraget vid gåvobeskattningen höjs från 2 000
kr. till 10 000 kr. per år.
Skälen för mitt förslag: Enligt 39 § a AGL gäller att gåvor avseende lösöre
avsett för gåvotagarens eller hans familjs personliga bruk är skattefria om
värdet av sådana gåvor under ett och samma år inte överstiger 10 000 kr. Om
detta värde överskrids är hela gåvan skattepliktig. Enligt 39 § d AGL gäller
vidare att för andra gåvor än sådana som avses under a har gåvotagaren rätt
till ett grundavdrag om 2 000 kr. avseende gåvor under ett och samma år från
samme givare. Enligt 39 § b och c AGL gäller skattefrihet för vissa periodiska
understöd resp. s.k. bodelningsgåvor.
Arvs- och gåvoskattekommittén har i sitt tidigare nämnda betänkande fö-
reslagit att gränsbeloppet avseende lösöresgåvor skall höjas till 15 000 kr.
och att grundavdraget skall höjas till 5 000 kr. Vid remissbehandlingen har
ett flertal remissinstanser förordat att grundavdraget i stället skall höjas till
10 000 kr.
Beloppet 2 000 kr. har varit oförändrat sedan den 1 januari 1959. Beloppet
utgjorde då ett gränsbelopp men gjordes fr.o.m. den 1 januari 1971 om till
ett grundavdrag. Att beloppet varit oförändrat under så lång tid i förening
med vad jag uttalat i samband med slopandet av 16-årsgränsen i allemans-
sparandet leder till att jag föreslår en höjning av grundavdraget vid gåvobe-
skattningen. Det finns i sammanhanget ingen anledning att ta upp det gräns-
belopp som gäller för lösöresgåvor. Enligt min uppfattning utgör en höjning
till 10 000 kr. en rimlig avvägning mellan å ena sidan behovet av en höjning
och å andra sidan de skatteflyktsmöjligheter en alltför kraftig höjning skulle
kunna medföra.
Vid värderingen av förvärvskälla som ingår i inkomstslagen jordbruksfastig-
het eller rörelse (företagsförmögenhet) gäller särskilda lättnadsregler för
arvs- och gåvobeskattningen. För arvsbeskattningens del finns bestämmel-
serna om detta i 22 § 3 mom. och i 23 § F tredje stycket AGL. Den förra
bestämmelsen tar sikte på den situationen att fast egendom ingår i förvärvs-
källa i något av de nämnda inkomstslagen medan den senare regeln avser lös
egendom som ingår i en sådan förvärvskälla.
De aktuella bestämmelserna hänvisar i fråga om värderingen till motsva-
rande bestämmelser för förmögenhetsbeskattningen, 4 § och, med undantag
för femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och 4 §§
SFL. Den sakliga innebörden av detta är att den lättnadsregel som skall till-
lämpas vid förmögenhetsbeskattningen också blir tillämplig vid arvsbeskatt-
ningen.
Prop. 1990/91:54
234
143 § andra stycket AGL finns för gåvobeskattningens del en motsvarande Prop. 1990/91:54
hänvisning till förmögenhetsskattereglerna. För att lättnadsreglerna skall
vara tillämpliga vid gåva av företagsförmögenhet krävs dock att gåvan har
skett utan förbehåll för givaren eller annan samt att gåvan avser all givarens
rätt till förvärvskällan i fråga.
Lättnadsregeln innebär att den skattepliktiga egendomen beskattas efter
ett på visst sätt reducerat värde. Det lägre värde som sålunda skall läggas till
grund för beskattningen motsvarar 30 % av förvärvskällanas substansvärde.
Med substansvärde avses skillnaden mellan värdet på tillgångar och skulder
i förvärvskällan.
Av skäl som redovisats i det föregående (avsnitt 4.9.1) är det för arvs- och
gåvobeskattningens del inte längre möjligt att utan vidare använda förmö-
genhetsskattereglerna vid värderingen av företagsförmögenhet. Mitt förslag
— som också det berörts i det föregående — innebär att bestämmelserna i
AGL skall byggas ut med de justeringar och kompletteringar som är nödvän-
diga för att värderingsreglerna avseende s.k. företagsförmögenhet i SFL
skall kunna tillämpas vid arvs- och gåvobeskattningen.
En utgångspunkt för en anpassning till de förändringar som skett genom
skattereformen är att lättnadsreglerna skall ha samma sakliga omfattning
som tidigare. Utifrån den förutsättningen måste hänsyn tas till det förhållan-
det att inkomstslaget näringsverksamhet har en vidare omfattning än in-
komstslagen jordbruksfastighet och rörelse. Det är också nödvändigt att be-
akta det förhållandet att det nya förvärvskällebegreppet i 18 § KL innebär
att vad som tidigare varit skilda förvärvskällor inom inkomstslagen jord-
bruksfastighet och rörelse kan vara att hänföra till samma förvärvskälla inom
inkomstslaget näringsverksamhet.
Det sagda leder till följande slutsats. AGL bör innehålla en regel om att
vad som i de aktuella bestämmelserna i SFL sägs om förvärvskälla i inkomst-
slagen jordbruksfastighet eller rörelse i stället skall avse förvärvskälla eller
del av förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet som - enligt
äldre förvärvskälleregler — skulle ha varit att hänföra till förvärvskälla inom
inkomstslagen jordbruksfastighet eller rörelse. Hänsyn måste också tas till
det förhållandet att lättnadsreglerna också omfattar viss egendom som hör
till inkomstslaget annan fastighet men som vid tillämpningen av lättnadsreg-
lerna skall anses utgöra en särskild förvärvskälla i inkomstslaget rörelse.
Den redan nämnda omständigheten att lättnadsreglerna vid gåva endast
är tillämpliga under förutsättning att gåvan omfattar all givarens rätt till för-
värvskällan och det förhållandet att förvärvskällebegreppet nu getts en an-
nan utformning måste också beaktas.
Utöver vad jag nu tagit upp är det nödvändigt med vissa mindre juste-
ringar i lagtexten. Mina ändringsförslag omfattar bestämmelserna i 22 § 2
och 3 mom., 23 § B och F samt 43 § AGL.
235
Mitt förslag: Värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta
skall ske till balansdagens kurs. Om en sådan värdering inte är fören-
lig med god redovisningssed skall värdering ske till det värde som föl-
jer av god redovisningssed. I det fallet skall en schablonintäkt tas upp
till beskattning. Föreligger terminskontrakt eller annan liknande va-
lutasäkringsåtgärd skall schablonintäkt beräknas endast i den mån
posterna inte har tagits upp till ett värde som motiveras av valutasäk-
ringen.
Promemorieförslaget: Alternativa modeller redovisas utan att någon mo-
dell förordas. Den första innebär att värderingen sker strikt till balansdagens
kurs. Den andra anknyter till bokföringsnämndens (BFN) rekommendation
om värdering av fordringar och skulder i utländsk valuta (BFN R 7) och in-
nebär att om god redovisningssed inte tillåter att orealiserade kursvinster på-
verkar det redovisade resultatet så skall de inte heller beaktas vid beskatt-
ningen. Metoden kompletteras med en skatteflyktsregel för att motverka
obehöriga skattelättnader inom koncerner. Ett alternativ redovisas där mo-
dellen med värdering enligt god redovisningssed kombineras med en regel
om schablonintäkt.
Remissinstanserna: Modellen att all värdering sker till balansdagens kurs
förordas av BFN och LO. Övriga remissinstanser anser att skattereglerna
bör anpassas till god redovisningssed. Förutom att det är en fördel om be-
skattningsreglerna inte avviker från vad som gäller i den civilrättsliga redo-
visningen framhålls att beskattning av orealiserade kursvinster på fordringar
och skulder skulle kunna leda till likviditetsproblem för många företag. Riks-
banken och bank- och försäkringsinspektionerna har ingen erinran mot för-
slaget om schablonintäkt på valutakursreserven. RSV ifrågasätter av admi-
nistrativa skäl om en sådan regel bör införas. Företrädare för näringslivet
anser att det är ologiskt och systemfrämmande att beskatta en ”obeskattad
reserv”. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet föreslår att oreali-
serade kursvinster aldrig beskattas och att avdrag för orealiserade kursför-
luster medges först sedan kvittning skett mot orealiserade kursvinster.
Bakgrunden till mitt förslag: URF presenterade inte något förslag rörande
behandlingen av kursvinster och kursförluster på utländsk valuta. Frågan
togs - i avvaktan på ytterligare utredningsarbete rörande utländsk valuta -
inte heller upp i vårens lagstiftningsarbete. En arbetsgrupp tillsatt av finans-
departementet redovisade i juni i år en promemoria med förslag till bl.a. nya
regler för beskattning av utländsk valuta (Ds 1990:38). Promemorian har re-
missbehandlats. Remissinstanserna framgår av bilaga 1. En sammanställning
av remissyttrandena över promemorian finns tillgänglig i lagstiftningsären-
det (dnr 3467/90).
Regeringen beslutade den 18 oktober 1990 att inhämta lagrådets yttrande
Prop. 1990/91:54
236
över förslag till ändring i KL. Det remitterade lagförslaget finns i bilaga 2.
Lagrådets yttrande bifogas som bilaga 3. Lagrådet har inte haft någon erin-
ran mot förslaget.
Nuvarande praxis beträffande kursvinster och kursförluster avseende ut-
ländsk valuta har sin utgångspunkt i att inkomst av rörelse och annan nä-
ringsverksamhet skall — såvida annat inte är särskilt föreskrivet — beräknas
enligt bokföringsmässiga grunder. Av detta följer att kursvinster och kurs-
förluster är i sin helhet skattepliktiga resp, avdragsgilla vid inkomstberäk-
ningen. Huruvida vinsten eller förlusten hänför sig till företagens egen kre-
ditgivning (exempelvis varufordringar) eller till obligationer eller andra
fordringar som företaget förvärvat saknar betydelse. Kursförändringar på
skulder behandlas på samma sätt som kursförändringar på fordringar.
Den grundläggande skatteplikten och avdragsrätten vållar således inte
några tekniska svårigheter i företagssektorn. De problem som kursvinster
och kursförluster i näringsverksamhet för med sig gäller till vilken period
vinsten eller förlusten skall hänföras.
Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet gäller som allmän princip
att den skattemässiga periodiseringen av inkomster och utgifter skall över-
ensstämma med den periodisering som gäller enligt god redovisningssed.
Vad som är god redovisningssed framgår i första hand av bokföringslagen
(1976:125), BFL, och den kompletterande normgivning som lämnas av BFN
och det nybildade Redovisningsrådet. Även faktisk förekommande praxis
hos en kvalitativt representativ krets bokföringsskyldiga har betydelse vid
bedömningen av vad som utgör god redovisningssed.
BFL innehåller inte några särskilda regler om värdering av fordringar i
utländsk valuta. BFLs allmänna värderingsregler för omsättningstillgångar
och anläggningstillgångar skall därför tillämpas. BFN har i maj 1989 utfärdat
en rekommendation om värdering av fordringar och skulder i utländsk va-
luta (BFN R 7). Rekommendationen har trätt i kraft den 1 januari 1990 och
tillämpas på räkenskapsår som påbörjas fr.o.m. nämnda dag.
I sin rekommendation har BFN försökt kombinera önskemålet om en an-
passning till internationella värderingsprinciper, vilka allmänt bygger på att
utländsk valuta skall tas upp till balansdagens kurs, med den i BFL före-
skrivna lägsta värdets princip. Enligt rekommendationen gäller således som
huvudregel att fordringar och skulder i utländsk valuta skall värderas enligt
kursen på balansdagen. Skillnaden mellan anskaffningsvärdet och balansda-
gens värde avseende kursförlusten skall resultatföras. Kursförluster skall i
enlighet härmed omedelbart påverka resultatet och inte fördelas över flera
år.
Principen om balansdagens kurs gäller dock inte undantagslöst. Om en
fordran eller skuld är effektivt skyddad av en motpost i utländsk valuta (hed-
ging/valutasäkring) skall enligt rekommendationen förändringar i växelkur-
serna inte påverka värderingen. En sådan valutasäkring kan föreligga exem-
pelvis om utländska fastigheter eller aktier finansierats med lån i lokal va-
luta. Balansdagens kurs skall naturligt nog inte heller tillämpas om företaget
genom ett terminskontrakt eller liknande åtgärd garderat sig mot växelkurs-
förändringar. I detta fall skall terminskursen användas vid värderingen.
Ett tredje och viktigare undantag från principen om värdering till balans-
Prop. 1990/91:54
237
dagens kurs gäller vinster på långfristiga fordringar och skulder. För sådana
poster tillåter BFL inte en värdering som leder till en resultatredovisning av
orealiserade vinster. Enligt BFN bör därför orealiserade kursvinster på lång-
fristiga poster sättas av till en valutakursreserv. Vid beräkningen av avsätt-
ningens storlek skall hänsyn tas till andra poster i samma valuta eller i en
valuta som är starkt anknuten till den aktuella valutan. Skyldighet att göra
avsättning till valutakursreserv föreligger således först sedan företagets
samtliga poster i samma (eller anknuten) valuta kvittats mot varandra.
Avsättningen till valutakursreserven skall enligt rekommendationen redo-
visas som en bokslutsdisposition i resultaträkningen och som en obeskattad
reserv i balansräkningen. Valutakursreserven anges vara en företagsekono-
miskt erforderlig reserv.
Skälen för mitt förslag: Regeringsrättens praxis vad gäller den skattemäs-
siga periodiseringen av kursvinster och kursförluster torde inte i alla avseen-
den överensstämma med vad BFN uttalat i sin rekommendation. Det är ex-
empelvis osäkert om nuvarande praxis innebär att balansdagens kurs bör till-
lämpas fullt ut på kortfristiga fordringar och skulder. Vidare är det möjligt
att vad BFN förordat om kvittning mellan olika valutaposter går längre än
vad som kan utläsas av praxis.
Det finns emellertid skäl att utgå från att de värderingsprinciper som BFN
rekommenderat kommer att ligga till grund även för den skattemässiga be-
dömningen av kursvinster och kursförluster. Såvitt inte annat särskilt före-
skrivs torde därför företag som i bokslut avseende räkenskapsår 1990 eller
senare värderar sina utländska fordringar och skulder i enlighet med BFNs
rekommendation kunna räkna med att värderingen kommer att följas vid
inkomsttaxeringen. I detta ligger bl.a. att avdrag i förekommande fall med-
ges för avsättning till valutakursreserv.
En skattemässig anpassning till den nya redovisningsmässiga behand-
lingen av utländska fordringar och skulder har praktiska fördelar. En sådan
värdering är emellertid inte invändningsfri från en strikt ekonomiskt ut-
gångspunkt. Rekommendationen innebär nämligen att redovisningen av
vinster på långfristiga poster skiljer sig från redovisningen av förluster på så-
dana poster. Ett företag kan exempelvis ha en orealiserad kursvinst avseende
en långfristig fordran i dollar och en lika stor kursförlust avseende en lång-
fristig fordran i finska mark. Med tillämpning av BFNs rekommendation be-
lastar kursförlusten i finska mark årets resultat medan kursvinsten i dollar
balanseras framåt genom avsättningen till valutakursreserv. Trots att vinsten
och förlusten tar ut varandra får företaget avdrag för kursförlusten medan
kursvinsten beskattas först vid ett senare tillfälle.
Ett lån i dollar från ett svenskt företag till ett annat leder på samma sätt
till att det företag som gör en kursförlust får dra av denna omedelbart medan
beskattningen av kursvinsten i det andra företaget skjuts på framtiden. Före-
tagens sammanlagda skatt skulle därför temporärt reduceras genom att lå-
neavtalet skrivs i utländsk i stället för i svensk valuta.
Ett ytterligare exempel är att företag A ger företag B ett lån som består av
en del dollar och en del tyska mark. Med den svenska valutakorgens kon-
struktion leder detta normalt till att om en av kurserna ökar så sjunker den
andra. Långivaren kommer då att få en kursvinst i den valuta som ökat och
Prop. 1990/91:54
238
en kursförlust i den valuta som sjunkit. För låntagaren gäller det motsatta
förhållandet. Reglerna i BFNs rekommendation medför därför att båda
företagen skall göra avsättning till valutakursreserv med ett belopp som mot-
svarar resp, bolags orealiserade kursvinst. Om en sådan avsättning även god-
tas skattemässigt innebär det att båda företagen får en skattekredit som de
inte skulle ha fått vid lån i svenska kronor.
En skattemässig anpassning till BFNs rekommendation skulle alltså ge
flera negativa effekter. Dessa problem skulle kunna undvikas om en metod
med strikt värdering till balansdagens kurs i stället väljs. En sådan värdering
ger neutrala regler vid beskattningen. Dessutom diskrimineras inte använd-
ningen av svensk valuta jämfört med användning av utländsk valuta. Det kan
också nämnas att värdering till balansdagens kurs harmonierar med interna-
tionella redovisningsrekommendationer.
Värdering till balansdagens kurs har emellertid den nackdelen att beskatt-
ning av orealiserade vinster skulle kunna leda till likviditetssvårigheter för
de skattskyldiga. Anta att en enskild näringsidkare tar upp ett långfristigt lån
på 100000 dollar när kursen är sex kronor. Vid balansdagen har dollarkursen
sjunkit till fem kronor. Med tillämpning av balansdagens kurs har näringsid-
karen gjort en kursvinst på 100000 kr. Det kan framstå som egendomligt att
denna kursvinst - som kanske förvandlas till en kursförlust innan lånet är
betalat - skall utlösa inkomstskatt och egenavgifter.
En metod där orealiserade kursvinster beskattas kan leda till besvärande
beskattningseffekter även om likviditetsproblemen normalt borde kunna be-
mästras med en fungerande kreditmarknad. Det finns emellertid även andra
skäl som talar för att man i vart fall för närvarande inte bör välja en värde-
ringsmetod strikt enligt balansdagens kurs. Jag syftar närmast på den kopp-
ling som finns mellan redovisning och beskattning. Flertalet remissinstanser
betonar att det med hänsyn till denna anknytning är angeläget att en motsva-
rande lösning väljs även i det här sammanhanget.
Samtidigt är det uppenbart att den olikformighet vid värderingen av ut-
ländska fordringar och skulder som en värdering enligt god redovisningssed
innebär och den påverkan en sådan beskattningsmetod skulle kunna få på
alternativa placeringar i utländsk eller svensk valuta inte är godtagbar. I stäl-
let måste en alternativ metod väljas.
Ett av arbetsgrupppens förslag var att kombinera en värdering enligt
BFNs rekommendation med en särskild skatteflyktsregel. Regeln innebär
att ett företag som ingår i en företagsgrupp skall tillämpa balansdagens kurs
beträffande viss valuta i den mån en sådan värdering skulle ha varit motive-
rad om alla valutaposter funnits hos ett och samma företag. En förutsättning
för att en sådan regel skall vara meningsfull är att hänsyn tas även till ut-
ländska företags valutapositioner. Regeln skulle därför sannolikt medföra
svårbemästrade kontrollproblem. Olikabehandlingen av svensk och ut-
ländsk valuta skulle dessutom ändå kvarstå i betydande omfattning. Vid lån
i utländsk valuta mellan företag som tillhör olika företagsgrupper skulle be-
skattningen senareläggas jämfört med om lånet tagits i svensk valuta.
Det alternativ till en skatteflyktsregel som arbetsgruppen anvisar innebär
ett helt annat sätt att lösa problemet med den olikformiga skattemässiga be-
handlingen. Utgångspunkten är att de orealiserade kursvinster som avsatts
Prop. 1990/91:54
239
till valutakursreserv bör beskattas på motsvarande sätt som orealiserade Prop. 1990/91:54
kursförluster är omedelbart avdragsgilla. En beskattningsmetod som bygger
på BFNs rekommendation leder emellertid till att orealiserade kursvinster
på långfristiga fordringar och skulder inte beskattas. Det för med sig att före-
tagen får en räntefri skattekredit motsvarande den uteblivna skattebetal-
ningen. Den förmån som företaget därigenom erhåller motsvarar räntan på
detta belopp.
Alternativet innebär att företag som gör avsättning till valutakursreserv
påförs en intäkt för att neutralisera förmånen av att beskattningen skjutits
upp. Beräkningar visar att detta förhållande uppnås om schablonintäkten
bestäms som ett belopp motsvarande 54 % av valutakursreserven multiplice-
rat med statslåneräntan vid beskattningsårets utgång.
Ett räkneexempel förklarar den valda procentsatsen. En avsättning till va-
lutakursreserv med 100 ger vid en skattesats på 30 % en skattekredit på 23,1
när hänsyn tas till att företaget, vid strikt värdering till balansdagens kurs,
skulle kunna ha avsatt en del av kursvinsten till K-surv. Då räntor är avdrags-
gilla ger skattekrediten en förmån värd 23,1 multiplicerat med 70 % av ak-
tuell räntesats, som här sätts lika med statslåneräntan. För att skatten skall
balansera denna förmån krävs en schablonintäkt på 54 (= 23,1 x 0,7 / 0,3)
motsvarande 54 % av valutakursreserven.
Den nu redovisade metoden - värdering enligt god redovisningssed kom-
pletterad med en schablonintäkt — leder även den till skattemässig neutrali-
tet mellan fordringar och skulder i olika valutor dock utan de besvärande
likviditetseffekter som metoden med balansdagens kurs kan medföra. Den
nu föreslagna schablonintäkten bör knappast ge upphov till några nämn-
värda tillämpningsproblem. En liknande regel finns i 12 § fjärde stycket la-
gen (1990:654) om skatteutjämningsreserv. Jag anser att denna metod bör
användas för att reglera beskattningen av fordringar och skulder i utländsk
valuta.
Förslag till lagtext är intaget i punkt 4 av anvisningarna till 24 § KL.
I prop. 1989/90:110 berörs inte frågan om beskattning av utskiftade medel.
Med hänsyn till att den beslutade reformen innebär helt nya förutsättningar
för behandlingen av utskiftade medel tillsatte finansdepartementet en ar-
betsgrupp som bl.a skulle överväga frågan om beskattning av utskiftning.
Arbetsgruppen redovisade i juni 1990 sina överväganden i en promemoria
(Ds 1990:38). Promemorian har remissbehandlats. Remissinstanserna fram-
går av bilaga 1. En sammanställning av remissyttrandena över promemorian
finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 3467/90).
240
Prop. 1990/91:54
Mitt förslag: Lagen om utskiftningsskatt slopas. Utskiftade belopp be-
skattas hos aktieägaren. Inom hushållssektorn sker beskattning inom
ramen för kapitalbeskattningen. Utskiftat belopp behandlas som ut-
delning. Upphör bolaget att existera till följd av likvidation eller fu-
sion anses aktien avyttrad utan vederlag vid den tidpunkt då bolaget
upplöses. Aktieägaren får avdrag med ett belopp motsvarande aktier-
nas anskaffningspris. Förlusten är fullt avdragsgill till den del den
motsvaras av utdelning från bolaget under beskattningsåret och året
dessförinnan under förutsättning att mottagaren varit skattskyldig för
utdelningsinkomsterna. Utskiftning från utländska bolag behandlas
på motsvarande sätt.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt med den avvikelsen att
full kvittning mellan utbetalat belopp och reaförlust medges endast om utbe-
talningen och likvidationen skett under samma beskattningsår. Utskiftning
från utländska bolag omfattas inte av förslaget.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser är positiva till förslaget att
beskatta utskiftat belopp inom ramen för kapitalbeskattningen. RSV ifråga-
sätter emellertid om inte utskiftat belopp av systematiska skäl bör behandlas
som reavinst i stället för utdelning. Många remissinstanser anser att möjlig-
heten till full kvittning mellan utbetalat belopp och reaförlust bör medges
även då utbetalning och likvidation skett under olika beskattningsår. En
kvittningsmöjlighet bör också finnas när utbetalning sker i samband med
nedsättning av aktiekapitalet. En bedömning är att det annars i många fall
inte kommer att vara möjligt att genomföra en nedsättning av aktiekapitalet.
Bakgrunden till mitt förslag: Den svenska bolagsbeskattningen bygger på
principen om ekonomisk dubbelbeskattning. Aktiebolagens vinster beskat-
tas först hos bolaget och därefter - i den mån utdelning sker - hos aktie-
ägarna. Utskiftning betraktas skatterättsligt inte som utdelning. För att sä-
kerställa andra ledet i dubbelbeskattningen utgår i stället utskiftningsskatt
på utskiftade medel.
De grundläggande bestämmelserna om i vilka fall vederlagsfria utbetal-
ningar till aktieägarna kan göras finns i aktiebolagslagen (1975:1385, ABL).
En utgångspunkt är att bolagets medel i viss utsträckning måste bindas i bo-
laget och undandras aktieägarnas dispositionsrätt. ABL innehåller därför
bestämmelser till skydd för det bundna egna kapitalet. I 12 kap. 1 § första
stycket ABL regleras i vilken utsträckning bolagets medel får utbetalas till
aktieägarna. Utbetalning i annan form än utdelning får förekomma endast
vid nedsättning av aktiekapitalet eller reservfonden eller vid likvidation av
bolaget.
Reglerna i 12 kap. ABL om skydd för det egna kapitalet avser såväl storle-
ken av utdelningsbart belopp som i vilken ordning beslut om utbetalningen
till aktieägarna skall fattas. Skyddsreglerna omfattar inte bara utbetalningar
i pengar utan även överföring av annan egendom.
Skatterättsligt hänförs vederlagsfria utbetalningar till aktieägarna (i denna
241
16 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 54
deras egenskap) antingen till utdelning eller till utskiftning. Någon precise-
ring av begreppet utdelning finns inte i skattelagstiftningen. I praxis torde
bedömningen av vad som skatterättsligt är att betrakta som utdelning grun-
das på de regler som finns i ABL.
Den skatterättsliga definitionen av begreppet utskiftning finns i 2 § lagen
om utskiftningsskatt.
Med utskiftat belopp förstås vad bolaget i samband med nedsättning av ak-
tiekapital eller vid bolagets upplösning utgiver i penningar eller annat till del-
ägare i förhållande till hans andel eller efter annan i bolagsordningen eller i
anslutning till beslutet om nedsättningen bestämd grund, i den mån vad så-
lunda utgivits icke enligt lagen om statlig inkomstskatt är att hänföra till ut-
delning från bolaget. Om bolag mot vederlag förvärvat egen aktie annorle-
des än i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller vid inrop å auktion
av för bolagets fordran utmätt aktie eller om dotterbolag annorledes än vid
inrop, som nyss sagts, mot vederlag förvärvat aktie i moderbolaget, skall så-
dant vederlag, i den mån det icke hänföres till utdelning, likaledes anses så-
som utskiftat belopp.
Av det anförda framgår att utskiftningsbeskattning är sekundär i förhållande
till utdelningsbeskattning. Utgör en utbetalning civilrättsligt sett utdelning
träffas den endast av inkomstskatt (normalt inkomst av kapital) och någon
utskiftningsskatt kommer inte i fråga.
Utskiftningsskattesatsen är 40%. Skatten tas ut av bolaget. Vid utskift-
ning i samband med upplösning av bolaget beräknas beskattningsunderlaget
som skillnaden mellan utskiftat belopp och tillskjutet kapital. Vid utskiftning
i samband med nedsättning av aktiekapitalet anses utskiftat belopp i första
hand utgöra utbetalning av vinstmedel i bolaget.
När lagen om utskiftningsskatt infördes var avsikten att skatteuttaget
skulle motsvara den skatt aktieägaren i genomsnitt skulle ha betalat om bola-
get fortlöpande delat ut sina vinstmedel. Utskiftningsskatt hänför sig nor-
malt till medel som intjänats under ett antal år och skäl ansågs därför förligga
att ha en proportionell skattesats. För att motsvara den genomsnittliga mar-
ginalskatten för fysiska personer har skattesatsen efterhand höjts till 40 %.
I praxis har utskiftning jämställts med avyttring av aktierna vilket innebär
att aktieägaren kan reavinstbeskattas. Vid reavinstberäkningen anses ak-
tierna avyttrade för ett vederlag motsvarande det belopp som betalats ut till
aktieägaren på grund av utskiftningen. I bolaget ackumulerade vinstmedel
träffas alltså först av utskiftningsbeskattning i bolaget och därefter av realisa-
tionsvinstbeskattning hos aktieägaren (om utbetalat belopp överstiger aktie-
ägarens anskaffningspris för aktierna).
Kombinationen av utskiftningsbeskattning och realisationsvinstbeskatt-
ning innebar till en början inte några större problem. När den eviga reavinst-
beskattningen infördes förändrades emellertid situationen. Den totala skat-
tebelastningen mildras dock av att utskiftningsskattesatsen är proportionell
och av de hittillsvarande förmånliga reglerna för reavinstbeskattningen av
tvåårsaktier. Mot ett upphävande av den kombinerade effekten av utskift-
ningsskatt och reavinstbeskattning har även anförts att den genomsnittliga
marginalskatten på utdelningsinkomster för många aktieägare varit väsent-
igt högre än utskiftningsskattesatsen. I praktiken kan reavinstbeskattningen
Prop. 1990/91:54
242
därför sägas ha inneburit att skillnaden i skattebelastning mellan utskiftning
och utdelning utjämnats.
En särskild fråga i sammanhanget är inkomstbeskattningen av juridiska
personer. Dubbelbeskattningsprincipen innebär att beskattning sker i både
företagsledet och ägarledet. När ett aktiebolag innehar aktier i ett annat ak-
tiebolag uppkommer en kedjebeskattning om skatt tas ut flera gånger i bo-
lagssektorn innan utdelningen tillfaller den slutlige ägaren. För att undvika
kedjebeskattning är ägarbolaget under vissa förutsättningar inte skattskyl-
digt för utdelningar (7 § 8 mom. tredje stycket SIL). Normalt krävs ett aktie-
innehav motsvarande ett röstetal på minst 25 % för att skattefrihet skall före-
ligga. Den omständigheten att ägarbolaget skulle ha varit frikallat från skatt-
skyldighet för utdelat belopp leder dock inte till någon lättnad vad gäller ut-
skiftningsskatten. Även reavinster vid avyttring av aktier beskattas enligt
vanliga regler utan hänsyn till kedjebeskattningseffekten.
Förutom den inkomstbeskattning som kan ske hos aktieägarna i form av
reavinstbeskattning kan även det utskiftande bolaget - förutsatt att utskift-
ningen avser materiella tillgångar i stället för kontanta medel - träffas av
inkomstskatt. Skillnaden mellan tillgångarnas marknadsvärde och deras
skattemässiga värde skall då beskattas. I praxis har dock s.k. förtäckt rea-
vinstbeskattning inte ansetts kunna komma i fråga. Det har därför varit möj-
ligt att överföra fastigheter och aktier till underpris utan att det utskiftande
bolaget träffats av inkomstskatt.
Skattereformen innebär att förutsättningarna för utskiftningsbeskatt-
ningen ändras. För fysiska personer kommer bl.a. inkomstslagen tillfällig
förvärvsverksamhet och kapital att slås samman till ett inkomstslag, inkomst
av kapital. Kapitalinkomster beskattas med en proportionell skattesats på
30 %. Till kapitalinkomst hänförs - oavsett innehavstiden - den nominella
reavinsten vid försäljning av aktier. För fysiska personer gäller som huvudre-
gel att reaförluster vid försäljning av aktier är avdragsgilla till 70 %
(3 § 2 mom. SIL). Reaförluster på marknadsnoterade aktier och liknande fi-
nansiella instrument får dock kvittas fullt ut mot reavinster på finansiella in-
strument av samma kategori (27 § 5 mom. SIL).
Juridiska personer beskattas för alla inkomster i inkomstslaget närings-
verksamhet med en skattesats på 30 %. Inkomst av näringsverksamhet skall
beskattas enligt bokföringsmässiga grunder. I princip skall alla uttag av egen-
dom från näringsverksamheten utlösa s.k. uttagsbeskattning, dvs. föranleda
samma skatteeffekt som om egendomen sålts till marknadspris (punkt 1 av
anvisningarna till 22 § KL). Uttagsbeskattning kan dock underlåtas i vissa
särskilda fall (jfr prop. 1989/90:110 s.557).
I fråga om förlust på kapitalplaceringsaktier gäller en särskild avdragsbe-
gränsning. Förlust vid avyttring av sådana aktier får dras av endast mot vinst
vid avyttring av egendom av samma slag (2§ 14 mom. SIL). För aktier där
innehavet betingats av verksamhet som bedrivs av den skattskyldige eller av
närstående företag gäller inte denna begränsning.
Skälen för mitt förslag: Det har under en längre tid framstått som angelä-
get att göra en översyn av utskiftningsbeskattningen. Den beskattning som
sker med stöd av lagen om utskiftningsskatt hade redan före genomförandet
av skattereformen avgörande brister. Den valda skattesatsen, 40 %, har se-
Prop. 1990/91:54
243
dan lång tid tillbaka väsentligt understigit den normala marginella beskatt-
ningen av fysiska personers utdelningsinkomster. Såvitt gäller aktiebolags
och andra juridiska personers aktieinnehav föreligger ingen koppling mellan
kedjebeskattningsreglerna och utskiftningsskatten. Utskiftning av medel
från ett aktiebolag till ett annat aktiebolag kan medföra utskiftningsskatt
trots att samma medel hade kunnat delas ut skattefritt. Kombinationen av
utskiftningsskatt och reavinstbeskattning kan även leda till slumpartade
skatteeffekter.
Skattereformen kan sägas rubba själva grunden för utskiftningsskatten i
dess nuvarande utformning. Med en skattesats på 30 % för utdelningar i hus-
hållssektorn kan det rimligen inte komma i fråga att låta utskiftade medel
dels träffas av utskiftningsskatt på 40%, dels utlösa reavinstbeskattning.
Önskemålet om neutralitet och likformig beskattning av transaktioner som
är ekonomiskt likvärdiga skulle närmast leda till en sänkning av skattesatsen
vid utskiftning från 40 % till 30 % och en total omarbetning av kombinatio-
nen utskiftningsskatt/reavinstskatt. En sådan omläggning skulle emellertid
inte avhjälpa bristen på samordning mellan utskiftningsbeskattningen och
kedjebeskattningen av aktiebolagens utdelningar.
Det anförda visar att en genomgripande översyn av lagen om utskiftnings-
skatt skulle vara nödvändig om den nuvarande tekniken skulle behållas även
när det nya skattesystemet börjar tillämpas vid 1992 års taxering. Min be-
dömning är att en alternativ lösning i stället bör väljas. Mycket talar nämli-
gen för att ett betydligt bättre system kan åstadkommas om kapital- och före-
tagsbeskattningsreglerna anpassas så att utskiftat belopp träffas av ett rimligt
skatteuttag. Det innebär att lagen om utskiftningsskatt kan upphävas.
En utgångspunkt för en anpassning av reglerna för beskattning av utskif-
tade medel till det nya skattesystemet bör vara att skatten tas ut direkt hos
aktieägaren. Den nuvarande ordningen med aktiebolaget som skattesubjekt
bör alltså överges. Beskattningen i hushållssektorn bör ske inom ramen för
kapitalbeskattningen, dvs. som inkomst av kapital. Innehas aktier som grun-
dar rätt till utskiftning av ett aktiebolag eller annan juridisk person som är
skattesubjekt skall utskiftat belopp tas upp som inkomst av näringsverksam-
het.
I fråga om val av beskattningsmetod är det angeläget att reglerna görs så
enkla och handfasta som möjligt. En metod som uppfyller dessa krav är att
behandla samtliga utbetalningar från ett aktiebolag till dess aktieägare (i
denna deras egenskap) som utdelning. Någon uppdelning mellan vad som
kan anses utgöra återbetalning av tillskjuten kapitalinsats och vad som kan
betecknas som vinstutdelning behöver då inte göras. Hänsyn till aktieäga-
rens anskaffningspris för aktierna tas först om bolaget till följd av likvidation
eller fusion upphör att existera. Tekniskt kan en sådan avdragsrätt konstrue-
ras så att aktien anses avyttrad utan vederlag vid den tidpunkt då bolaget
upplöses.
För fysiska personer är avdragsrätten för reaförluster normalt kvoterad till
70% (förluster på marknadsnoterade aktier och liknande finansiella till-
gångar får kvittas fullt ut mot reavinster på marknadsnoterade tillgångar).
Den omständigheten att utskiftade belopp behandlas som utdelning och att
avdrag medges i form av reaförlust bör emellertid inte förhindra att full kvitt-
Prop. 1990/91:54
244
ning medges. En reaförlust till följd av likvidation bör därför vara fullt av-
dragsgill mot belopp som bolaget betalar ut till aktieägaren, oavsett om utbe-
talningen bolagsrättsligt utgör utdelning eller utskiftning. Ar reaförlusten
större än utbetalat belopp bör överskjutande belopp kvoteras enligt huvud-
regeln. Det får ankomma på den skattskyldige att visa i vad mån förutsätt-
ningarna för den utvidgade kvittningsmöjligheten är uppfyllda.
Skattskyldighet för utbetalat belopp inträder när beloppet är tillgängligt
för lyftning (eller när det enligt god redovisningssed skall tas upp i den skatt-
skyldiges räkenskaper). Detta får anses vara fallet när likvidatorerna enligt
13 kap. 13 § ABL skiftar bolagets behållna tillgångar. Enligt 13 kap. 15 §
ABL anses bolaget upplöst när likvidatorerna framlagt slutredovisning vil-
ket också får anses vara den tidpunkt då aktierna skall anses avyttrade.
Den nu redovisade modellen - som överensstämmer med promemorie-
förslaget — innebär att full kvittning mellan utbetalat belopp och reaförlust
medges endast om utbetalning och likvidation skett under samma beskatt-
ningsår. Denna begränsning av kvittningsrätten har lett till kritik med hänsyn
till att ett likvidationsförfarande kan dra ut över tiden. Bl.a. mot denna bak-
grund väcker RSV frågan om det av systematiska skäl kan vara bättre att
beskatta utskiftning enligt reavinstreglerna. Kritik har även framförts mot
förslagets konsekvenser när det gäller nedsättning av aktiekapitalet. Vid
återbetalning till aktieägaren i samband med att aktiekapitalet sätts ned ge-
nom minskning av aktiernas nominella belopp anses aktien inte avyttrad (jfr
Ds 1990:38 s. 118 f.). Det utbetalade beloppet kommer därför att beskattas
i sin helhet.
För egen del vill jag anföra följande. Metoden att beskatta utskiftade be-
lopp enligt reavinstreglerna skulle innebära att man varje gång utskiftning
sker måste göra en reavinstberäkning. En utbetalning till aktieägaren skulle
normalt påverka det anskaffningspris för aktierna som skall ligga till grund
för reavinstberäkningen vid en framtida avyttring av dessa. Motsvarande be-
räkning skulle behöva göras om utskiftning sker mer än en gång under ett
likvidationsförfarande. Vidare skulle särskilda regler krävas för att sam-
ordna utskiftnings- och kedjebeskattningen.
Den föreslagna metoden att skattemässigt hänföra alla benefika utbetal-
ningar till aktieägarna till utdelning har stora praktiska fördelar. Mot det får
ställas att aktieägaren i vissa fall kan komma att beskattas för utskiftat be-
lopp och först under ett senare beskattningsår få avdrag motsvarande an-
skaffningspriset för aktierna. Det gäller även vid återbetalning till aktieäga-
ren i samband med nedsättning av aktiekapitalet. Samma effekt kan emeller-
tid uppkomma vid utdelningsbeskattningen. Detta blir särskilt markant om
aktierna anskaffats strax före utdelningstillfället. Det utdelade beloppet kan
från aktieägarens synpunkt ses som en återbetalning av en del av anskaff-
ningspriset. Aktieägaren blir trots detta beskattad för hela utdelningen.
Enda möjligheten för den skattskyldige att begränsa skatteeffekten är att
sälja aktierna. En på grund av försäljningen uppkommen förlust kan — efter
kvotering till 70 % — dras av mot utdelningen.
Min bedömning är att här väger praktiska hänsyn tyngst. Promemorieför-
slaget bör därför genomföras. I ett avseende är jag emellertid beredd att fö-
reslå en justering. Reaförlusten skall vara fullt avdragsgill till den del den
Prop. 1990/91:54
245
motsvaras av utbetalning från bolaget under beskattningsåret och närmast Prop. 1990/91:54
föregående beskattningsår.
Genom skattereformen infördes i 24 § 2 mom. första stycket SIL en be-
stämmelse att med avyttring jämställs det fall att en aktie definitivt förlorat
sitt värde genom att aktiebolaget upplösts genom konkurs eller likvidation.
Några remissinstanser har påpekat att det i förarbetena till bestämmelsen
(prop. 1989/90:110 s. 392) uttalas att ”om utdelning erhållits bör det finan-
siella instrumentet anses avyttrat för det utdelade beloppet”. Mitt förslag att
eventuellt utskiftat belopp i sin helhet skall behandlas som utdelning innebär
emellertid att nämnda belopp inte till någon del kan anses utgöra vederlag
för aktien. Aktien skall därför anses avyttrad för noll kronor. Innebörden av
detta är att reaförlusten beloppsmässigt överensstämmer med anskaffnings-
priset för aktien.
En särskild fråga rör juridiska personers rätt till avdrag för reaförluster.
Juridiska personer bör ha rätt till full kvittning för förlust som uppkommit i
samband med likvidation av ett aktiebolag till den del förlusten motsvaras
av utbetalning från bolaget under likvidationsåret och året dessförinnan. Är
förlusten större än det utbetalade beloppet gäller vanliga avdragsregler för
överskjutande belopp. Ägs aktierna i det likviderade bolaget av exempelvis
ett aktiebolag som är frikallat från skattskyldighet för utdelning skall avdrag
inte medges för den del av reaförlusten som svarar mot skattefria utbetal-
ningar om det inte är fråga om en verklig förlust (jfr prop. 1989/90:110 s. 393
ff.).
Förslaget i promemorian avsåg endast utskiftning från svenska bolag. I
praxis jämställs utskiftning från utländska bolag med avyttring av aktierna.
Från industrins sida framförs önskemål om att även utskiftning från ut-
ländska bolag skall ses som utdelning. Enligt min mening bör de föreslagna
reglerna kompletteras i det här avseendet.
Mitt förslag innebär att lagen om utskiftningsskatt upphävs och att det i
3 § 1 mom. SIL införs en bestämmelse som anger att vissa utbetalningar från
ett bolag till dess aktieägare skall likställas med utdelning. Vidare tas be-
stämmelser om utvidgad kvittningsrätt in i 2 § 14 mom. och 27 § 5 mom. SIL.
Fåmansföretag
Mitt förslag: De särskilda bestämmelserna om fördelning av utdel-
ningsinkomster från fåmansföretag mellan inkomstslagen kapital och
tjänst tillämpas även på utskiftade belopp. Har reaförlust uppkommit
till följd av att bolaget upplösts genom likvidation eller fusion skall
den del av det utbetalade beloppet som skall hänföras till intäkt av
tjänst minskas med ett belopp motsvarande reaförlusten.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: RSV anför att den föreslagna beskattningen torde leda
till att det blir gynnsammare att sälja aktierna i stället för att utskifta tillgång-
246
arna och upplösa bolaget genom likvidation. Det kan leda till att det kommer Prop. 1990/91:54
att tillhandahållas möjligheter att sälja aktier i bolag som inte bedriver någon
verksamhet.
Skälen för mitt förslag: För fåmansföretag finns regler som skall motverka
att aktieägare som är verksamma i bolaget tar ut värdet av sin arbetsinsats
som utdelning eller som reavinst i samband med försäljning av aktier i stället
för som lön (jfr avsnitt 4.5).
De särskilda bestämmelserna om fördelningen av utdelningsinkomster
från fåmansföretag mellan inkomstslagen kapital och tjänst kommer med
mitt förslag att bli tillämpliga även på utskiftat belopp. I det fall då fråga är
om utskiftning i samband med likvidation synes det rimligt att minska den
del av utdelningen (utskiftat belopp) som enligt de särskilda reglerna skall
hänföras till intäkt av tjänst med reaförlusten. Här kan inskjutas att jag i
samband med redovisningen av reglerna för ackumulerad inkomst (avsnitt
5.4.5) avser att föreslå att det skall vara möjligt att tillämpa bestämmelserna
om ackumulerad inkomst på den del av det utbetalade beloppet som skall
beskattas i inkomstslaget tjänst.
Om en försäljning av aktier i ett fåmansföretag kan ske till ett försäljnings-
pris motsvarande det belopp som skulle ha utbetalats vid en likvidation kan
de nu föreslagna reglerna innebära att en aktieförsäljning skattemässigt ger
ett gynnsammare resultat jämfört med en upplösning av bolaget genom likvi-
dation. I normalfallet kommer emellertid en eventuell köpare av aktierna
inte vara beredd att betala fullt pris. I situationer där det sparade utrymmet
för kapitalbeskattad inkomst är stort och därmed en förhållandevis stor del
av det utskiftade beloppet kommer att beskattas som inkomst av kapital kan
utskiftningsalternativet komma att föredras redan vid låga rabattnivåer.
Mitt förslag föranleder ändring i 3 § 12 mom. tredje stycket SIL.
Investment- och förvaltningsföretag
Mitt förslag: Investmentföretag medges avdrag för förlust om aktien
anses avyttrad på grund av att bolaget försatts i likvidation, dock högst
med ett belopp motsvarande utbetalning från bolaget under likvida-
tionsåret och året dessförinnan. För förvaltningsföretagen gäller all-
männa regler för beskattning av utbetalat belopp respektive avdrag
för reaförlust.
Promemorieförslaget: Samma som mitt.
Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan erinran.
Skälen för mitt förslag: För investment- och förvaltningsföretag gäller sär-
skilda skatteregler. Enligt 2 § 10 mom. SIL är mottagen utdelning skatteplik-
tig för investmentföretag medan avdrag medges för utdelning som beslutats
för samma beskattningsår.
Investmentföretagen beskattas inte för reavinster och i konsekvens där-
med medges inte avdrag för reaförluster.
I och med att utskiftat belopp likställs med utdelning kommer investment-
företagen att beskattas för mottaget belopp. För att kompensera för denna
247
beskattning bör företagen i detta särskilda fall ha rätt till avdrag för den för-
lust som uppkommer om aktien anses avyttrad, dock högst med ett belopp
motsvarande under året och året dessförinnan från bolaget utbetalat belopp.
I den mån beslut fattas om vidareutdelning medges därutöver avdrag enligt
vanliga regler. Enligt 2 § 10 mom. första stycket 3 SIL får dock sådant avdrag
inte föranleda underskott.
Förvaltningsföretagens situation finns reglerad i 7 § 8 mom. andra stycket
SIL. Mottagna utdelningsinkomster är inte skattepliktiga i den mån de mot-
svaras av utdelning som företaget har beslutat för samma beskattningsår.
Några särskilda regler för beskattning av utskiftat belopp synes inte erfor-
derliga när det gäller förvaltningsföretagen. Det innebär att utskiftat belopp
inte beskattas om det motsvaras av utdelning som beslutats för samma be-
skattningsår. Förlust som uppkommit till följd av att aktierna anses avyttrade
är, under förutsättning att det är fråga om en verklig förlust, avdragsgill en-
ligt de allmänna reglerna. I den mån vidareutdelning inte sker är det utskif-
tade beloppet skattepliktigt och full kvittning medges för ett belopp motsva-
rande uppkommen förlust, dock högst med ett belopp motsvarande under
året och året dessförinnan erhållen utbetalning. Även här är en förutsättning
att det är fråga om en verklig förlust.
Mitt förslag avseende investmentföretagen föranleder ändring i 2§
lOmom. SIL.
Mitt förslag: En fusion mellan moderbolag och helägt dotterbolag en-
ligt 14 kap. 8 § ABL skall även fortsättningsvis kunna ske utan skatte-
mässiga konsekvenser. Motsvarande möjlighet införs vid fusioner
mellan moderföretag och helägt dotterbolag när moderföretaget är
bankaktiebolag, sparbank, föreningsbank eller ekonomisk förening.
Vid fusion mellan fristående aktiebolag anses fusionsvederlaget skat-
temässigt utgöra utdelning. Samtidigt får aktieägaren — med de be-
gränsningar som är föreslagna vid likvidation - avdrag med ett be-
lopp motsvarande anskaffningspriset för aktien. Motsvarande gäller
vid fusion mellan fristående bankaktiebolag.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran.
Bakgrunden till mitt förslag: Fusion utgör ett förfarande för samgående av
två eller flera bolag. Vid fusion överför ett eller flera bolag sina tillgångar till
ett annat bolag och de överlåtande bolagen upplöses utan likvidation.
I 14 kap. ABL finns de aktiebolagsrättsliga reglerna om fusion. Bestäm-
melserna avser fusion mellan svenska aktiebolag. De är alltså inte tillämpliga
på fusioner mellan svenska aktiebolag och utländska bolag eller andra juri-
diska personer.
Fusion kan ske enligt två huvudalternativ. Vid absorption upplöses ett el-
ler flera bolag och tillgångar och skulder övertas av ett annat bolag (14 kap.
1 § ABL). Det kan här vara fråga om fusion mellan fristående bolag. Fu-
Prop. 1990/91:54
248
sionsvederlaget kan utgöras av aktier i det övertagande bolaget eller utgå i Prop. 1990/91:54
annan form. Det andra huvudalternativet för fusion är kombination (14 kap.
2 § ABL). Två eller flera bolag överför då sina tillgångar och skulder till ett
nybildat bolag och erhåller som vederlag aktier i det övertagande bolaget. I
båda fallen övergår tillgångar och skulder till det övertagande bolaget vid
den tidpunkt då rättens lagakraftvunna beslut om tillstånd till fusionen har
registrerats. Fusionsvederlaget skall därefter skiftas ut till aktieägarna i det
eller de överlåtande bolagen. Dessa bolag anses upplösta när slutredovisning
har lagts fram på bolagsstämman (14 kap. 6 och 7 §§ ABL).
En variant av absorption är en s.k. 14:8-fusion (14 kap. 8 § ABL) som in-
nebär ett förenklat förfarande för samgående mellan moderbolag och helägt
dotterbolag. I detta fall behöver något fusionsvederlag inte bestämmas. När
rättens beslut om tillstånd till fusionen har registrerats anses dotterbolaget
upplöst.
Bestämmelser motsvarande aktiebolagslagens regler om fusion genom ab-
sorption och kombination finns även för bankaktiebolag (11 kap. 1 och 2 §§
bankaktiebolagslagen 1987:618). I banklagstiftningen finns också bestäm-
melser motsvarande aktiebolagslagens regler för fusion mellan moderföre-
tag och helägda dotterbolag. Moderföretaget kan i dessa fall vara bankaktie-
bolag (11 kap. 9 § bankaktiebolagslagen), sparbank (7 kap. 8 § sparbanksla-
gen 1987:619), eller föreningsbank (10 kap. 9§ föreningsbankslagen
1987:620). En motsvarande bestämmelse finns även för ekonomiska före-
ningar (12 kap. 8§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar).
Enligt 1 § 2 mom. första stycket lagen om utskiftningsskatt medges befri-
else från utskiftningsskatt vid fusion enligt 14 kap. 8 § ABL under förutsätt-
ning att moderbolaget självt äger mer än 90 % av dotterbolagets aktier (en
ägarandel som ger moderbolaget rätt att lösa in återstående aktier) och detta
äganderättsförhållande har bestått alltsedan den 1 januari 1940 eller, om
koncernförhållandet uppstått senare, sedan den dag dotterbolaget började
bedriva verksamhet av något slag.
Är villkoren för befrielse inte uppfyllda finns möjlighet för moderbolaget
att få dispens av RSV (rättsnämnden) att överta dotterbolagets utskiftnings-
skatteskuld (1 § 2 mom. andra stycket). Förutsättningarna för att dispens
skall medges är att fusionen syftar till att åstadkomma en mer ändamålsenlig
organisation och att betalning av utskiftningsskatten kan utgöra ett väsent-
ligt hinder för fusionen. Ytterligare en förutsättning är att fusionen inte kan
antas leda till en obehörig skatteförmån för något av bolagen eller för något
närstående bolag.
De nu angivna bestämmelserna gäller inte om moder- eller dotterbolaget
bedriver penningrörelse eller handel med fastigheter.
Genom lagstiftning år 1987 infördes en möjlighet för det övertagande
företaget att efter dispens få överta utskiftningsskatteskulden vid fusion en-
ligt 11 kap. 1 och 2 §§ bankaktiebolagslagen. Dispens medges av regeringen.
Förutsättningarna för sådan dispens är desamma som gäller för fusion enligt
14 kap. 8§ ABL.
En grundläggande princip är att fusioner som ger rätt till lättnader vid ut-
skiftningsbeskattningen, exempelvis fusioner mellan moderbolag och helägt
dotterbolag, skall kunna genomföras utan att utlösa någon inkomstbeskatt-
249
ning hos de deltagande företagen och utan att i övrigt medföra någon ändring
i deras inkomstskattemässiga situation. För att i dessa fall säkerställa konti-
nuiteten i beskattningen finns särskilda bestämmelser i 2 § 4 mom. SIL. Mo-
derbolaget övertar i princip dotterbolagets skatterättsliga ställning. Värde-
minskningsavdrag på anläggningstillgångar skall exempelvis beräknas som
om bolagen utgjort en skattskyldig. Befrielse från uttagsbeskattning hos dot-
terbolaget är således kombinerad med regler som förhindrar att överförda
tillgångar åsätts högre värden i moderbolaget än vad som motsvarat dotter-
bolagets skattemässiga restvärden.
Även vid utskiftning i samband med fusion anses enligt praxis aktierna av-
yttrade. Enligt 2 § 4 mom. sjunde stycket SIL skall emellertid en 14:8-fusion
inte leda till någon skattepliktig reavinst eller avdragsgill förlust för något av
de deltagande företagen. En fusion mellan moderbolag och helägt dotterbo-
lag kan därför ske utan skattemässiga konsekvenser. Detsamma gäller vid
fusion mellan fristående bankaktiebolag enligt 11 kap. 1 och 2 §§ bankaktie-
bolagslagen.
Lättnaderna vid inkomstbeskattningen omfattar endast de i fusionen del-
tagande företagen. När det är fråga om fusion mellan andra företag än mo-
derföretag och helägt dotterföretag anses aktieägarna i det eller de överlå-
tande bolagen ha avyttrat aktierna i och med att fusionsvederlaget skiftas.
Där kan reavinstbeskattning kan i fråga.
För fusioner enligt 14 kap. 1 och 2 §§ ABL finns inte några särskilda in-
komstskatteregler. Det innebär att det/de överlåtande bolagen i princip ut-
tagsbeskattas för de överlåtna tillgångarna (skillnaden mellan marknadsvär-
den och skattemässiga restvärden utgör inkomst av rörelse). Aktieägarna
blir föremål för reavinstbeskattning vid utskiftning av fusionsvederlaget.
De nuvarande bestämmelserna i 2 § 4 mom. SIL för fusion enligt 14 kap.
8 § ABL gäller inte om något av bolagen bedriver handel med fastigheter
eller penningrörelse. Detta undantag hänger samman med att tillgångarna i
sådana företag kan ändra skattemässig karaktär genom fusionen. I och med
skattereformen har — med smärre undantag — samma skatteregler för om-
sättnings- och anläggningstillgångar införts. Det nämnda undantaget i 2§
4 mom. SIL har därför slopats.
Även beträffande reglerna om skattefrihet för utdelningsinkomster har
vissa ändringar genomförts. De tidigare kedjebeskattningsreglerna omfat-
tade inte skattefrihet för utdelning på rörelsebetingade aktier om ägarföreta-
get bedrev bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse. För att
sådana företag skulle vara skattebefriade för utdelning fordrades att aktierna
innehades som ett led i organisationen av företagets verksamhet. Dessa sär-
regler har slopats fr.o.m. 1992 års taxering. Vidare har införts möjlighet att
med skattemässig verkan lämna koncernbidrag mellan sparbank och helägt
dotterföretag.
Skälen för mitt förslag: En fusion enligt 14 kap. 8§ ABL medför — om
förutsättningar för befrielse från utskiftningsskatt föreligger eller moderbo-
laget får dispens att överta dotterbolagets utskiftningsskatteskuld — inte
några skattemässiga konsekvenser. Den här föreslagna omläggningen av be-
skattningen av utskiftade medel är inte avsedd att innebära någon materiell
ändring. Utskiftat belopp — vilket egentligen är en fiktion vid 14:8-fusioner
Prop. 1990/91:54
250
— bör således inte träffas av utdelningsbeskattning. Avdrag bör i konsekvens
härmed inte medges för förlust till följd av att dotterbolaget upphör att exi-
stera. De nya bestämmelserna bör gälla alla fusioner enligt 14 kap. 8 § ABL.
Vad nu sagts om fusion enligt 14 kap. 8 § ABL bör gälla också i fråga om
fusioner enligt 11 kap. 9§ bankaktiebolagslagen mellan moderbolag som är
bankaktiebolag och helägt dotterbolag. Detsamma bör gälla vid fusioner
mellan moderföretag och helägt dotterbolag när moderföretaget är spar-
bank, föreningsbank eller ekonomisk förening.
Vid fusion mellan fristående aktiebolag enligt 14 kap. 1 och 2 §§ ABL finns
för närvarande inga lättnadsregler vad gäller utskiftningsskatt. Bolaget på-
förs utskiftningsskatt enligt lagen om utskiftningsskatt och därutöver kan ut-
betalat belopp föranleda reavinstbeskattning hos aktieägaren. En fusion av
detta slag bör framdeles behandlas på samma sätt som en likvidation. Det
belopp som betalas ut till aktieägaren bör således skattemässigt anses utgöra
utdelning. Samtidigt bör aktieägaren — med de begränsningar som är före-
slagna vid likvidation — få avdrag med ett belopp som motsvarar anskaff-
ningspriset för aktien. Genom att bolaget till följd av fusionen upphör att
existera skall alltså aktien anses avyttrad utan vederlag.
Vad nu föreslagits om beskattning av aktieägaren vid fusion enligt 14 kap.
1 och 2 § § ABL bör äga tillämpning även på fusioner mellan fristående bank-
aktiebolag enligt 11 kap. 1 och 2 §§ bankaktiebolagslagen. En skillnad vid
inkomstbeskattningen gentemot fusion enligt 14 kap. 1 och 2 §§ ABL är att
fusioner enligt 11 kap. 1 och 2 §§ bankaktiebolagslagen omfattas av kontinui-
tetsreglerna i 2§ 4 mom. SIL.
Mitt förslag föranleder bl.a. ändring i 2 § 4 mom. SIL.
Mitt förslag: När ett bolag förvärvar egna aktier gäller särskilda regler
endast då förvärvet sker i samband med nedsättning av aktiekapitalet.
I övriga fall beräknas vinsten eller förlusten enligt de allmänna reg-
lerna.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Ett aktiebolag får endast i undantagsfall förvärva
egna aktier. Förbudet utgör i första hand ett skydd för bolagets fordrings-
ägare. Skulle ett bolag tillåtas köpa egna aktier får detta samma verkan som
en återbetalning till aktieägarna i samband med en nedsättning av aktiekapi-
talet.
Enligt 7 kap. 1 § ABL finns vissa undantag från förbudet. Ett undantag
gäller om bolaget förvärvar egna aktier i samband med övertagande av af-
färsrörelse. Ett bolag har också möjlighet att på auktion ropa in aktier som
blivit utmätta för bolagets fordran. Aktie som förvärvats med stöd av dessa
undantagsbestämmelser skall — om den inte indragits genom nedsättning av
aktiekapitalet - avyttras så snart det kan ske utan förlust. Aktie som förvär-
vats vid övertagande av affärsrörelse skall avyttras inom två år om inte bola-
Prop. 1990/91:54
251
get får tillstånd att behålla aktien under längre tid. Förvärv av egen aktie kan
också ske om rätten enligtl3 kap. 3 § ABL, på yrkande av bolaget, ålägger
bolaget att lösa in minoritetsägaraktier.
Enligt 2 § lagen om utskiftningsskatt anses utskiftning föreligga om bola-
get mot vederlag förvärvat egen aktie på annat sätt än i samband med ned-
sättning av aktiekapitalet eller vid inrop på auktion av för bolagets fordran
utmätt aktie eller om dotterbolaget vid annat inrop än som nyss sagts mot
vederlag förvärvat aktie i moderbolaget.
I de nya systemet kommer en aktieägare som avyttrar en aktie att beskat-
tas enligt allmänna regler för vinsten eller förlusten antingen som inkomst av
kapital eller som inkomst av näringsverksamhet. Dessa regler gäller även om
avyttring sker till det egna bolaget. Ett undantag gäller dock när ett bolag
förvärvar egna aktier i samband med nedsättning av aktiekapitalet. Återbe-
talningen till aktieägaren skall då anses utgöra utdelning. Aktieägaren anses
därefter ha avyttrat aktien för noll kronor. Även i det fall då aktiekapitalet
sätts ned genom indragning av aktier anses dessa avyttrade för ett belopp
motsvarande noll kronor.
Mitt förslag: Äldre bestämmelser tillämpas om kontanta medel eller
annan egendom utskiftas till aktieägaren före den 1 januari 1991 till
följd av likvidation eller fusion.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget lämnas utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Den nya ordningen för beskattning av belopp som
utskiftats från ett aktiebolag i samband med likvidation, nedsättning av ak-
tiekapitalet, fusion m.m. bör i princip gälla fr.o.m. 1992 års taxering, dvs. på
belopp som utskiftas efter utgången av år 1990. Det kan emellertid inträffa
att ett bolag vars tillgångar skiftats ut under år 1990 eller tidigare inte upplö-
ses förrän år 1991 eller senare. Eftersom taxeringen till utskiftningsskatt tids-
mässigt anknyter till bolagets upplösning medan den föreslagna utdelnings-
beskattningen är kopplad till tidpunkten för utskiftningen krävs särskilda
övergångsbestämmelser för att klargöra vilka regler som skall tillämpas.
Den lämpligaste lösningen synes vara att föreskriva att de äldre bestäm-
melserna alltid skall tillämpas såvida kontanta medel eller annan egendom
till följd av en påbörjad likvidation eller fusion utskiftas till aktieägaren före
den 1 januari 1991. Härigenom undviks att den nya regelsystemet tillämpas
på en likvidation eller fusion som praktisk taget avslutats innan systemet
trätt i kraft.
Det går inte att med säkerhet uttala sig om hur länge de äldre bestämmel-
serna kommer att tillämpas. I 6§ andra stycket lagen om utskiftningsskatt
finns emellertid en bestämmelse som ger skattemyndigheterna möjlighet att
taxera bolaget innan det är upplöst såvida likvidationen fördröjs oskäligt.
Detta talar för att äldre bestämmelser bara i undantagsfall torde komma att
tillämpas senare än 1992 års taxering. Det förhållandet att de föreslagna reg-
Prop. 1990/91:54
252
lerna i de flesta fall är fördelaktigare än äldre regler lär också medverka till
att de nya reglerna får snabb genomslagskraft.
En annan fråga som bör tas upp i samband med övergången till de nya
reglerna för utskiftningsbeskattning är hur de situationer då moderbolaget i
samband med fusion fått dispens att överta dotterbolagets utskiftningsskat-
teskuld skall behandlas. Enligt de nuvarande reglerna skall moderbolagets
tillskjutna belopp minskas med ett belopp motsvarande skillnaden mellan
dotterbolagets till utskiftningsskatt beskattningsbara belopp och den skatt
som skulle ha erlagts vid fusionen om dispens inte hade medgivits (3 § 4
mom. lagen om utskiftningsskatt).
I den förslagna lösningen är beskattningen av utskiftade medel inte till nå-
gon del kopplad till begreppet tillskjutet belopp. Bl.a. av det skälet synes
det inte finnas någon anledning att beakta förekomsten av övertagen skuld
avseeende dotterbolagets utskiftningsskatt. Även för ett moderbolag som i
samband med fusion fått dispens till sådant övertagande bör således de före-
slagna reglerna gälla utan undantag.
Prop. 1990/91:54
Mitt förslag: Lagen om ersättningsskatt slopas.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till förslaget.
Skälen för mitt förslag: Lagen om ersättningsskatt kom till år 1933. Den
generella skattefrihet för aktieutdelningar som då gällde för aktiebolag med-
förde vissa ej åsyftade skatteförmåner. En fysisk person kunde exempelvis
överlåta sitt privata aktieinnehav till ett av honom helägt förvaltningsbolag.
Detta bolag kunde — till skillnad från aktieägaren - skattefritt lyfta utdel-
ning på innehavda aktier. På så sätt erhölls en snabbare kapitaltillväxt än om
aktieägaren direkt innehaft aktierna. Eftersom någon reavinstbeskattning
inte förekom om aktierna avyttrades efter fem år kunde ägaren realisera
vinsten utan beskattning.
Lagen om ersättningsskatt har således avsett att förhindra att fåmansägda
företag används för att ackumulera utdelningsinkomster o.d. Bestämmel-
serna i lagen gäller svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening som
väsentligen bedriver förvaltning av fastighet, värdepapper eller annan där-
med likartad lös egendom. Har företaget inte beslutat om en med hänsyn till
dess ställning skälig utdelning påförs en särskild skatt med 25 % av det be-
lopp som skäligen kunnat utdelas. En förutsättning för lagens tillämpning är
att ett väsentligt syfte med att underlåta utdelning varit att ”bereda fysiska
personer, vilka ägt del i företaget, lindring i deras beskattning här i riket”.
Lagen har tillämpats ytterst sällan och veterligen inte under de senaste tjugo
åren.
I det skattesystem som kommer att gälla fr.o.m. 1992 års taxering har la-
253
gen om ersättningsskatt inte någon funktion att fylla. Den bör därför upphä- Prop. 1990/91:54
vas.
Reformeringen av företagsbeskattningen innebär att bolagsskattesatsen
sänks till 30 %. Sänkningen av skattesatsen möjliggörs bl.a. genom att rätten
till skattemässig konsolidering generellt tas bort vid värdering av lager och
liknande tillgångar. Lager av värdepapper och fastigheter får i det nya syste-
met inte tas upp till lägre värde än det lägsta av anskaffningsvärdet eller det
verkliga värdet, lägsta värdets princip (punkt 2 av anvisningarna till 24 §
KL). Samtidigt införs en ny reserveringsmöjlighet, skatteutjämningsreserv
(surv). Denna reserv är knuten till det egna kapitalet. Motivet för denna re-
serv är att åstadkomma en utjämning mellan kostnaderna för finansiering
med eget och främmande kapital. Reserven kan även användas för förlustut-
jämning genom att underskott kan kvittas mot tidigare års vinster.
För skadeförsäkringsföretagens del kvarstår vissa frågor att behandla. Det
gäller först och främst skadeförsäkringsföretagens rätt till surva vsättning. En
sammanhängande fråga är vilka avskattningsregler som vid övergången till
det nya systemet skall gälla för återföring av regleringsfond för trafikförsäk-
ring och utjämningsfond. Jag avser nu att ta upp dessa frågor.
Samtidigt som lagrådsremissen om reformerad inkomst- och företagsbe-
skattning beslutades den 25 januari 1990 uppdrog regeringen åt försäkrings-
inspektionen att redovisa grunderna för avsättning till säkerhetsreserv samt
att utreda konsekvenserna för försäkringsföretagen av att återföra regle-
ringsfond för trafikförsäkring och utjämningsfond till beskattning. Om de
generella avskattningsreglerna enligt inspektionens bedömning skulle leda
till oönskade effekter borde möjligheterna till och konsekvenserna av alter-
nativa lösningar utredas.
Försäkringsinspektionen redovisade uppdraget i en promemoria den 21
maj 1990. Promemorian tillsammans med tre skrivelser daterade den 5 och
den 6 juni 1990 till inspektionen från Ansvar, Folksam, Länsförsäkringsbola-
gen och Wasa Försäkring, från företrädarna för försäkringsbranschen i den
referensgrupp inspektionen under utredningsarbetet samrått med samt från
Trygg-Hansa har remitterats till RSV, Folksam och Svenska försäkringsbo-
lags riksförbund. Yttranden har kommit in från förutom remissinstanserna
ABB Financial Services AB.
Propositionen har i denna del föregåtts av en promemoria som utarbetats
inom finansdepartementet. Promemorian har remissbehandlats. Remissin-
stanserna framgår av bilaga 1. Sammanställningar av remissyttrandena över
promemorian och försäkringsinspektionens promemoria har upprättats och
finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 3080/90).
254
Mitt förslag: Skadeförsäkringsföretagen medges rätt till survavsätt-
ning. Survunderlaget beräknas enligt generella regler med det undan-
taget att utjämningsfond och regleringsfond för trafikförsäkring inte
räknas som skuld. En minskning av dessa fonder utgör skattepliktig
intäkt men fonderna behöver inte lösas upp vid övergången.
URFs förslag: Överensstämmer med mitt med den skillnaden att utjäm-
ningsfond och regleringsfond för trafikförsäkring återförs till beskattning vid
övergången till det nya systemet.
Remissinstanserna: Försäkringsinspektionen och Svenska försäkringsbo-
lags riksförbund anser att en reserv grundad på det egna kapitalet är otill-
räcklig för skadeförsäkringsföretagen. Inspektionen förordar att 70 % av sä-
kerhetsreserven också får ingå i underlaget. RSV ifrågasätter om möjlighet
till survavsättning alls bör medges med hänsyn till rätten till avsättning till
säkerhetsreserv. Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam fram-
håller att i fråga om ömsesidiga bolag tillhör utjämningsfonden och regle-
ringsfonden för trafikförsäkring försäkringstagarna och är avsedda att redu-
cera behovet av omedelbara premieförändringar vid resultatsvängningar i
försäkringsrörelsen. Enligt Folksam skulle den föreslagna avskattningen in-
nebära en mycket stor påfrestning för dess konsolideringskapital och för-
sämra de ömsesidiga bolagens konkurrensmöjlighet. En lösning skulle enligt
Folksam och riksförbundet vara att utjämningsfonden och regleringsfonden
för trafikförsäkring får överföras till reservfonden utan beskattning. Svenska
försäkringsbolags riksförbund förutsätter att genomsnittsmetoden liksom
hitintills skall få tillämpas på försäkringsföretagens lager av värdepapper i
stället för FIFU-metoden.
Försäkringsinspektionens förslag: Basen för försäkringsföretagens survav-
sättning utvidgas till att omfatta även 70% av säkerhetsreserven. Med en
sådan lösning föreslås inga särregler för avskattning av utjämningsfond eller
regleringsfond för trafikförsäkring. Alternativt föreslås att vid övergången
till det nya systemet obeskattade reserver helt eller delvis skall få upplösas
utan avskattning. Vid detta alternativ föreslås att surven beräknas enligt ge-
nerella regler. Vid avvägningen av hur stora reserver som vid den alternativa
lösningen skall få upplösas utan skattekonsekvenser bör utgångspunkten
vara att beskattningen skall bli likvärdig med vad som följer av det första
alternativet.
Remissinstanserna: RSV tar inte ställning till hur stora de obeskattade re-
serverna skäligen bör vara i försäkringsbranschen. Svenska försäkringsbo-
lags riksförbund och Folksam delar bedömningen av behovet av en vidgad
survbas. Riksförbundet instämmer i att vid avvägningen av hur stora reser-
ver som vid den alternativa lösningen skall få upplösas utan skattekonsek-
venser bör utgångspunkten vara att beskattningen skall bli likvärdig med vad
som följer av inspektionens första alternativ. I fråga på vilket sätt basen för
surven bör breddas konstaterar riksförbundet att det inte finns någon ge-
mensam uppfattning bland medlemmarna. ABB Financial Services AB
Prop. 1990/91:54
255
(ABB) är starkt kritiskt mot de begränsningar till ianspråktagande av säker- Prop. 1990/91:54
hetsreserven inpektionen överväger nämligen att en upplösning av säker-
hetsreserven — utöver en minskning till maximalt tillåten reserv — i princip
endast skall få göras för att täcka ett negativt resultat på försäkringsrörelsen.
Enligt ABB har säkerhetsreserven karaktär av en sedvanlig obeskattad re-
serv, som skapats genom att aktieägaren avstått från utdelningar och i stället
konsoliderat bolaget och som hitintills kunnat upplösas och tas fram till be-
skattning i likhet med alla andra obeskattade reserver. Folksam anser att
möjligheten för ömsesidiga bolag att vid byte av företagsform till aktiebolag
transformera obeskattade reserver till eget kapital i förening med de före-
slagna förändringarna av reserveringsmöjligheterna innebär att konkurrens-
läget inom branschen förändras på ett oacceptabelt sätt. Enligt Folksam in-
nebär inspektionens första alternativ inte en tillräcklig förbättring av kon-
kurrensläget. Folksam förordar i stället inspektionens alternativa lösning. I
vart fall bör enligt Folksam utjämningsfonden, regleringsfonden för trafik-
försäkring samt 70 % av den vid övergången befintliga säkerhetsreserven få
föras över till eget kapital utan avskattning.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt med den skillnaden att
en minskning av utjämningsfond eller regleringsfond för trafikförsäkring
inte beskattas.
Remissinstanserna: Försäkringsinspektionen och Svenska försäkringsbo-
lags riksförbund är positiva till förslaget att skadeförsäkringsföretagen skall
få rätt till survavsättning och understryker att säkerhetsreserven inte ger ut-
rymme för skattekonsolidering. RSV ifrågasätter om rätt till survavsättning
bör medges under hänvisning till konsolideringsmöjligheterna i säkerhetsre-
serven. RSV pekar vidare på att de begränsningar inspektionen överväger
att införa för ianspråktagande av säkerhetsreserven nämligen att en upplös-
ning — utöver en minskning till maximalt tillåten reserv — i princip endast
skall få ske för att täcka förluster i själva försäkringsrörelsen bör komplette-
ras med bestämmelser som förhindrar att en inte avsedd reservupplösning
kan åstadkommas i samband med en koncernintern överlåtelse av t.ex. en
försäkringsgren.
Försäkringsinspektionen vidhåller att 70 % av säkerhetsreserven bör få
ingå i survunderlaget. Om befintliga utjämningsfonder och regleringsfonder
för trafikförsäkring inte skall skattas av vid övergången till det nya systemet
anser inspektionen att en upplösning bör utgöra skattepliktig intäkt så att
dessa fonder så länge de finns kvar kan utgöra reserver för förluster på själva
försäkringsrörelsen. Svenska försäkringsbolags riksförbund framhåller att
inspektionens förslag innebär en bättre utjämning av skillnaderna i det egna
kapitalets storlek mellan bolagen samt bättre tillgodoser behovet av täckning
för de särskilda riskerna i kapitalförvaltningen och inflationskänsligheten.
Om förslaget genomförs måste dessa risker i stället få täckas av säkerhetsre-
serven. Enligt riksförbundet bör åtminstone 70% av säkerhetsreserven vid
utgången av år 1990 eller alternativt 1989 ingå i survbasen så länge den inte
överskrider 70 % av aktuell säkerhetsreserv. Enligt Folksam lindrar förslaget
något effekterna av skatteomläggningen men inte tillräckligt för att undan-
röja snedvridningar i konkurrenshänseende. Folksam anser att en överföring
av säkerhetsreserven till beskattat eget kapital eller åtminstone en breddning
256
|
av survbasen till att omfatta säkerhetsreserven — helt eller delvis — är nöd- Bakgrunden till mitt förslag: Enligt försäkringsrörelselagen (1982:713) får De ömsesidiga bolagen ägs av försäkringstagarna. Försäkringstagarna är Vissa industrikoncerner har egna försäkringsaktiebolag, s.k. captivebo- En försäkringskoncern som tillhandahåller både liv- och sakförsäkringar Finansiella koncerner bestående av både bankverksamhet och försäk- Skadeförsäkringsföretag beskattas för överskott av försäkringsrörelsen |
Prop. 1990/91:54 |
|
(2 §6mom. SIL). Det är alltså fråga om en nettovinstbeskattning. Försäk- De allmänna nedskrivningsregler som gäller t.o.m. 1991 års taxering om- För försäkringsföretag gäller enligt RSVs anvisningar att lånefordringar Svenska obligationer får lägst tas upp till 85 % av antingen summa anskaff- För utländska valutor och värdehandlingar i utländska valutor gäller att Aktier i ett visst företag får tas upp till summa anskaffningsvärden eller |
257 |
17 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 54
Vid 1990 och 1991 års taxeringar gäller generellt att lager i form av omsätt- Prop. 1990/91:54
ningsfastigheter får tas upp till lägst 90 % av anskaffningsvärdet (punkt 3
tredje stycket av anvisningarna till 41 § KL och 1 § lagen (1989:1021) om sär-
skilda regler för nedskrivning av lager m.m.).
Skadeförsäkringsföretagens sammanlagda avsättningar till värderegle-
ringsreserver (skillnaden mellan placeringstillgångarnas bokförda värde en-
ligt lägsta värdets princip och utnyttjat lägsta skattemässiga värde) uppgick
vid utgången av år 1988 till ca 4,9 miljarder kr., varav ca 4,3 miljarder kr.
avsåg riksbolag.
Genomförandet av skattereformen innebär att möjligheten att bygga upp
en obeskattad värderegleringsreserv slopas för skadeförsäkringsföretagen
liksom för banker och andra finansiella företag. Vid beskattningen får i fort-
sättningen lager av värdepapper och fastigheter inte tas upp till lägre värde
än det lägsta av anskaffningsvärdet eller det verkliga värdet, lägsta värdets
princip (punkt 2 av anvisningarna till 24 § KL).
Nu liksom tidigare anvisar KL den s.k. FIFU-metoden (först in - först ut)
generellt för den skattemässiga värderingen av lager (punkt 2 av anvisning-
arna till 24 § KL, tidigare punkt 3 av anvisningarna till 41 § KL). FIFU-meto-
den innebär att man vid värderingen skall anta att de tillgångar som finns
kvar i lagret är de som anskaffats senast.
Övergången till det nya skattesystemet innebär att obeskattade lagerreser-
ver skall skattas av. Bestämmelser om detta finns i lagen (1990:665) om åter-
föring av obeskattade reserver. Det återförda beloppet beskattas med den
nya skattesatsen på 30 %. Med hänsyn till de stora belopp det i många fall
kan vara fråga om medges uppskov med beskattningen med ett belopp mot-
svarande skillnaden mellan det återförda beloppet och årets survavsättning.
Uppskovsbeloppet utgör en intäkt som skall tas upp till beskattning med
minst 25 % per år vid 1992-1995 års taxeringar.
Underlag för surv är företagets eget kapital (tillgångar - skulder) varvid
tillgångarna värderas till skattemässiga värden. Som skuld räknas, förutom
vanliga låneskulder, bl.a. skuldreserveringar i den mån avdrag för reserve-
ringen medgetts vid inkomsttaxeringen. Avdrag för avsättning medges med
högst 30 % av underlaget (K-surv). Företaget kan alternativt beräkna reser-
ven på ett underlag motsvarande lönesumman (L-surv). I detta fall medges
avdrag med högst 15 % av underlaget.
För banker och andra finansiella företag gäller att de återförda reserverna
efter avdrag för survavsättning omedelbart skall tas upp till beskattning. Den
skatt som belöper på detta belopp debiteras under en fyraårsperiod med
25 % per år.
Lagen om återföring av obeskattade reserver omfattar även skadeförsäk-
ringsföretagen. I nuläget innebär regleringen att skadeförsäkringsföretagen,
som ännu inte fått rätt till survavsättning, kommer att få ett uppskovsbelopp
som är identiskt med värderegleringsreserven vid 1991 års taxering.
Särpräglande för skadeförsäkringsföretagens beskattning är avdragsgilla
avsättningar till vad man brukar kalla försäkringstekniska skulder.
De försäkringstekniska skulderna utgörs av följande poster.
Premiereserven utgör värdet av företagets ansvarighet för kommande —
ännu inte inträffade - försäkringsfall på grund av löpande försäkringar. Be-
258
räkningen av premiereserven kan bygga på den del av premieinkomsterna
vid bokslutet som hänför sig till kommande år.
Ersättningsreserven utgör det beräknade värdet av ännu inte utbetalda för-
säkringsersättningar avseende redan inträffade skador. Ersättningsreserven
skall även täcka inträffade men ännu ej inrapporterade skador.
Skadebehandlingsreserven är reserveringen för de förvaltningskostnader
som skadorna i ersättningsreserven kan medföra.
Härtill kommer reserveringför tilldelad återbäring som inte förfallit till be-
talning, i den mån sådan återbäring förekommer inom skadeförsäkring.
Utgångspunkten för dessa avsättningar är den av försäkringsinspektionen
fastställda normalplanen. I normalplanen föreskrivs hur uppskattningar av
förväntade skadeutfall skall göras för de olika försäkringsområdena. Den
slutgiltiga skaderegleringen kan i vissa fall göras lång tid efter skadans inträf-
fande. Normalplanen innebär därför att hänsyn skall tas till utgiftsstegringar
på grund av lönehöjningar, inflation m.m. Bedömningen av utgiftsstegring-
arnas storlek görs av respektive försäkringsföretag. Normalplanen syftar till
att försäkringsföretagen gör tillräckligt stora avsättningar så att förpliktel-
serna kan fullgöras.
Det främsta särdraget i försäkringsverksamhet ligger i svårigheten att för-
utsäga framtida skadeutfall och kostnaderna för dessa, vilket kan leda till
stora oförutsedda variationer i årsresultatet. Mot bakgrund av dessa särdrag
har försäkringsföretagen fått särskilda resultatreglerande möjligheter.
En sådan reserveringsmöjlighet utgörs av säkerhetsreserven. Den utgör ett
komplement till de försäkringstekniska skulderna och syftar också till att ut-
jämna ett skadeförsäkringsföretags stora resultatvariationer från år till år.
Maximala avsättningar till säkerhetsreserven enligt normalplanen beräk-
nas genom att premieinkomsten för egen räkning inom de olika verksam-
hetsgrenarna multipliceras med vissa fastställda procentsatser. I dag ligger
denna procentsats för flera av de viktigaste försäkringsgrenarna på 50%.
För premier på återförsäkringskontrakt ligger procentsatsen på 200 %. Det
finns vissa återförsäkringskontrakt där procentsatsen kan uppgå till 1000 %.
Maximal avsättning till säkerhetsreserven syftar, enligt försäkringsinspektio-
nens bedömning, till att ett företag skall kunna ha två svåra förlustår i följd
och ändå kunna fullgöra sina förpliktelser mot försäkringstagarna.
De sammanlagda avsättningarna till säkerhetsreserv uppgick vid utgången
av år 1988 till ca 19,7 miljarder kr., varav ca 17,9 miljarder kr. avsåg riksbo-
lag. Avsättning till säkerhetsreserven har ökat markant under senare år. För-
säkringsföretagen hade vid utgången av år 1988 utnyttjat drygt 60 % av maxi-
mal avsättning till säkerhetsreserven. Försäkringsföretagen har i princip haft
möjligheter att fullt ut reglera sina resultat. För försäkringsföretag i aktiebo-
lagsform innebär dock aktieägarnas krav på utdelning i praktiken en be-
gränsning.
Avsättning till utjämningsfond är en annan reservering med skattemässig
verkan. Den kan utnyttjas för att utjämna resultatet mellan goda och dåliga
år. Avsättning får göras endast när det uppstått en vinst på själva försäkrings-
rörelsen. Vinsten skall beräknas på ett särskilt och från redovisningsmässig
synpunkt främmande sätt. Den största skillnaden jämfört med den normala
vinstberäkningen är det mycket försiktiga antagandet om en förräntning på
Prop. 1990/91:54
259
4 % på de försäkringstekniska skulderna. Fonden får tas i anspråk endast för Prop. 1990/91:54
att täcka förluster på försäkringsrörelsen. Utjämningsfonderna uppgick vid
utgången av år 1988 till sammanlagt ca 2 miljarder kr., varav ca 1,4 miljar-
der kr. avsåg riksbolag.
Avsättning till regleringsfond för trafikförsäkring är obligatorisk. Avsätt-
ning och ianspråktagande regleras i trafikförsäkringsförordningen
(1976:359). Regleringsfonden får användas endast för att täcka förluster
inom trafikförsäkring. De svenska försäkringföretagens regleringsfonder
uppgick vid utgången av år 1988 till sammanlagt ca 0,9 miljarder kr. Hela
beloppet avsåg riksbolag.
Avdragsrätten för avsättningar till utjämningsfond och regleringsfond för
trafikförsäkring har avskaffats fr.o.m. 1992 års taxering genom ändringar i
2§ 6 mom. SIL (SFS 1990:651). 1 det lagstiftningsärendet togs inte ställning
till frågan om avskattningen av dessa reserver. Slutlig ställning togs inte hel-
ler till att avskaffa den obligatoriska avsättningsskyldigheten till reglerings-
fond.
De nyligen beslutade förändringarna medför en viss breddning av skatte-
basen för skadeförsäkringsföretagen. En kvarstående oklarhet har dock gällt
eventuella inslag av skattekonsolidering i säkerhetsreserven. URF föreslog
att en närmare granskning skulle göras av grunderna för denna avsättning.
Skadeförsäkringsföretagen föreslogs likväl få möjlighet till survavsättning.
Mot bakgrund av oklarheter kring säkerhetsreserven föreslog URF att för-
slaget efter den förordade granskningen skulle omprövas i den delen.
En granskning kunde inte komma till stånd före lagrådsremiss och propo-
sition. Försäkringsinspektionen framhöll i sitt remissvar över URF att den
föreslagna granskningen utgjorde ett naturligt led i inspektionens normala
tillsynsverksamhet samt att en redan tidigare planerad översyn till följd av
skattereformen behövde göras mer allsidig än som ursprungligen avsetts.
Bl.a. borde enligt inspektionen striktare regler övervägas för säkerhetsreser-
ven med hänsyn till möjligheten till survavsättning.
Kravet på enhetlighet i skattereglerna talar för att survavsättning skall få
göras även av skadeförsäkringsföretag (prop. 1989/90:110 s. 575). Mot den
bakgrunden ansågs inspektionens förslag välmotiverat. Samtidigt som lag-
rådsremissen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning beslutades
den 25 januari 1990 uppdrog regeringen därför åt försäkringsinspektionen
att redovisa grunderna för avsättning till säkerhetsreserv med angivande av
värderingen av enskilda försäkringsslag.
URF redovisade översiktliga beräkningar dels beträffande effekterna av
en avskattning i samband med övergången till de nya skattereglerna, dels
beträffande den löpande beskattningen enligt de nya reglerna för några av
de större skadeförsäkringsföretagen.
Den löpande beskattningen skulle öka något genom slopandet av avdrags-
rätten för avsättningar till utjämningsfond och regleringsfond för trafikför-
säkring samt genom att värderegleringsreserven slopades. Svårigheter vi-
sade sig dock i att bedöma hur mycket skattebelastningen skulle öka efter-
som många skadeförsäkringsföretag har möjlighet till ytterligare avsätt-
ningar till säkerhetsreserven. Skadeförsäkringsföretagen ansågs följaktligen
260
även med de av URF föreslagna nya skattereglerna till stor del kunna reglera
resultaten.
Effekterna av URFs förslag till avskattning av de upplösta reserverna
skulle dock bli mycket varierande från bolag till bolag. Det finns företag med
ett beskattat eget kapital som är fyra gånger så högt som de upplösta reser-
verna. I detta fall skulle en möjlighet till survavsättning helt och hållet elimi-
nera avskattningen. För andra företag uppgår det beskattade egna kapitalet
till endast 3 % av de upplösta reserverna. I sådana fall skulle avskattningen
av de upplösta reserverna bli stor eftersom möjligheten till survavsättning är
liten på grund av lågt beskattat eget kapital. I det avseendet var remisskriti-
ken mot URF hård. I lagrådsremissen anfördes att frågan borde övervägas
ytterligare.
Regeringens uppdrag till försäkringsinspektionen omfattade därför även
att — mot bakgrund av de i remissen föreslagna förändringarna - utreda
konsekvenserna för försäkringsföretagen av att återföra regleringsfond för
trafikförsäkring och utjämningsfond till beskattning. Om de generella av-
skattningsreglerna enligt inspektionens bedömning skulle kunna leda till
oönskade effekter borde inspektionen även utreda möjligheterna till och
konsekvenserna av alternativa lösningar.
Med hänvisning till utredningsuppdraget begränsades propositionens för-
slag till att avse endast slopad avdragsrätt för avsättning till värdereglerings-
reserv, utjämningsfond och regleringsfond för trafikförsäkring samt avskatt-
ning av värderegleringsreserv vid övergången. Det utfästes att snarast möj-
ligt återkomma med förslag i survfrågan och i fråga om övriga övergångsvisa
avskattningsfrågor samt till frågan om slopad avsättningsskyldighet till regle-
ringsfond för trafikförsäkring.
Skälen för mitt förslag: Ett av de mål som ställts upp för reformeringen av
skattesystemet har varit att införa så enhetliga regler som möjligt. På före-
tagsbeskattningens område innebär det bl.a. att flera olika reserveringsmöj-
ligheter ersatts med en rätt att göra avsättning till surv. För skadeförsäkrings-
företagens del har ett beslut om rätten att göra avdrag för avsättning till surv
dröjt. Ett skäl till dröjsmålet är att tveksamhet har rått om möjligheten till
avsättning till säkerhetsreserven rymmer inslag av skattekonsolidering. Vi-
dare har det varit angeläget att få vissa från försäkringsbranschen framförda
synpunkter ytterligare belysta.
Till att börja med behandlas frågan om säkerhetsreserven. Försäkringsin-
spektionen har gjort en omfattande redovisning av grunderna för säkerhets-
reserven och en ny normalplan. De motiv som inspektionen anför för säker-
hetsreserven är dels den rena variationen i skadeutfallet, dels den trendmäs-
siga ökning i skadekostnader som gäller i en inflationsekonomi i kombina-
tion med eftersläpning i premiesättningen.
Några invändningar kan enligt min mening knappast göras mot att reser-
vera för trendtillväxten i kostnaderna, givet ett visst skadeutfall, även om
den förväntade tillväxten i princip borde kunna föregripas vid premiesätt-
ningen. Det kan framstå som mer tveksamt om det är motiverat att reserve-
ring för variationer i skadeutfallet skall medges. Risken för sådana variatio-
ner kan i princip synas ha samma karaktär som vanliga affärsrisker eller pris-
fallsrisker på lager. Som försäkringsinspektionen framhåller får dock frågan
Prop. 1990/91:54
261
en annan dimension i försäkringsföretag vars verksamhet går ut just på att
hantera risker.
Effekterna på det totala reserveringsutrymmet av förslaget avgörs - för-
utom av förändrade procenttal — av förändringar i själva avsättningsbasen. I
nu gällande normalplan utgörs basen av premieinkomsten för egen räkning.
Enligt förslaget skall därutöver 15 % av ersättningsreserven för de flesta för-
säkringsslagen få räknas in i basen.
Beräkningar som utförts inom finansdepartementet ger vid handen att de
föreslagna förändringarna i normalplanen ökar det maximala reserveringsut-
rymmet med ungefär 9 %. Därvid kan noteras att det enda procenttal som
justerats ned mer påtagligt avser Transportförsäkringar, som svarar för unge-
fär 4% av total premieinkomst, medan uppjusteringarna avser bl.a. Egen-
doms- och Trafikförsäkringar (de senare inkl. Motorfordon) som vardera
svarar för ungefär 25 % av totala premieinkomsten.
Omprövningen av normalplanen grundas till betydande del på en statistisk
analys av skadeutfallet under de senaste 15 åren. De föreslagna procenttalen
för reserver i enskilda försäkringsslag bygger på en analys av variationen i
skadekvot — förhållandet mellan skadekostnader och premieinkomster -
mellan olika år. Till grund för analysen ligger bl.a. ett antagande om en viss
grad av positivt samband mellan skadeutfallen för två på varandra följande
år, där exempelvis ett år med högt skadeutfall i allmänhet antas följas av ett
år med likaledes högt utfall. Inspektionen framhåller - med hänvisning till
sambandets styrka för olika enskilda försäkringsslag - att det gjorda anta-
gandet torde innebära en underskattning av den faktiska styrkan i samvaria-
tionen.
Normalplanen måste med nödvändighet utformas på grundval av bedöm-
ningar som framstår som osäkra. Med hänsyn till syftet med säkerhetsreser-
ven ligger det i sakens natur att de uppskattningar som görs präglas av försik-
tighet. Det innebär i sin tur att det därigenom kan skapas ett inte helt obetyd-
ligt inslag av konsolideringsutrymme. Det bör dock tilläggas att de regler för
ianspråktagande av reserven som försäkringsinspektionen överväger att in-
föra bör kunna begränsa företagens vilja att utnyttja säkerhetsreserven i en-
bart skattekonsoliderande syfte. Till skillnad från nuvarande föreskrifter in-
nebär dessa nämligen en ansats till restriktivare regler för ianspråktagande
av reserven. Upplösning — utöver en minskning till maximalt tillåten reserv
— skall i princip få göras endast för att täcka ett negativt resultat på försäk-
ringsrörelsen.
Med hänsyn till bl.a. önskemålet om enhetliga skatteregler bör skadeför-
säkringsföretagen få rätt till survavsättning. Detta får bilda utgångspunkten
för mina fortsatta överväganden. En avvägning måste emellertid göras mot
att möjligheten till avsättning till säkerhetsreserven kan ge försäkringsföre-
tagen visst ytterligare konsolideringsutrymme. Samtidigt måste också beak-
tas de krav och synpunkter som både försäkringsinspektionen och försäk-
ringsbranschen framfört om behovet av särskilda regler för försäkringsföre-
tagen.
Ett sådant förslag är att basen för surv utvidgas till att omfatta även 70 %
av säkerhetsreserven, det s.k. huvudalternativet. Detta innebär lika stora re-
serveringsmöjligheter i jämförelse med hittillsvarande regler — med nu gäl-
Prop. 1990/91:54
262
lande normalplan. De alternativa förslag som förs fram - att företagens obe-
skattade reserver helt eller delvis skall få upplösas utan avskattning — inne-
bär t.o.m. utvidgade reserveringsmöjligheter. Som motiv för dessa lättnader
framhålls — vid sidan av det förhållandet att skadeförsäkringsföretagen har
ett litet eget kapital — särskilda risker i kapitalförvaltningen, inflationskäns-
lighet avseende skadekostnader och konkurrensförhållandena inom bran-
schen.
I jämförelse med icke-finansiella företag utmärks de finansiella företagen
av att de har större delen av sina tillgångar placerade monetärt. Risker är
knutna till kreditgivningen, såväl den inhemska som utlåningen till utlandet
— s.k. länderrisker. Verksamheten innebär också ränterisker, kursrisker och
valutarisker. Därutöver finns likviditetsrisker - bristande omsättningsbar-
het — och administrativa risker. Från bankerna och övriga finansiella insti-
tuts sida framhölls under lagstiftningsarbetet ett särskilt reserveringsbehov
för de risker som är förknippade med verksamheten. I propositionen gjordes
dock det ställningstagandet att det saknades anledning att medge en riskrela-
terad nedskrivning för framtida — potentiella — risker, dvs. vid sidan av det
hänsynstagande till alla förekommande förlustrisker som följer av värde-
ringen enligt lägsta värdets princip enligt bokföringslagen (prop. 1989/90:110
s. 571).
Vid sidan av de nu nämnda mer generella riskerna för finansiella företag
framhålls en för skadeförsäkringsföretag speciell risk i samband med s.k.
storskador, nämligen att storskador kan tvinga fram en realisation av till-
gångar till oförmånliga priser. I sammanhanget nämns också att skadeförsäk-
ringsföretag enligt gällande regler skulle vara förhindrade att ta upp lån även
i en sådan situation.
För egen del vill jag anföra följande. Ett utmärkande drag för försäkrings-
branschen är onekligen risken för storskador. Risken för storskador i sig lik-
som även inflationsrisken i skadekostnadsutvecklingen torde dock beaktas
inom ramen för säkerhetsreserven. I försäkringsrörelselagen finns inte några
allmänna regler som förbjuder ett försäkringsföretag att ta upp lån. Ett för-
säkringsföretag får emellertid inte driva annan rörelse än försäkringsrörelse
och detta kan sägas innebära en begränsning av möjligheterna att ta upp lån.
I cirkulär 1987:4 har försäkringsinspektionen uttalat bl.a. att korttidslån för
att möta tillfälliga likviditetsbehov i verksamheten bör godtas. Tilläggas kan
att regeringen nyligen tillsatt en utredning som har till uppgift att se över
bl.a. försäkringsföretagens möjligheter att ta upp lån (dir. 1990:56).
Utmärkande för de finansiella företagen är att de generellt sett har förhål-
landevis blygsamt eget kapital. Detta förhållande har inte i fråga om banker
och andra finansiella institut ansetts motivera några särregler. Även i fråga
om riskerna i kapitalförvaltningen är skadeförsäkringsföretagens situation i
stort likartad med andra finansiella företags. Det kan dock sägas att det egna
kapitalets relativa litenhet är särskilt framträdande hos vissa skadeförsäk-
ringsföretag.
Tidigare har betydelsen av enhetliga regler inom företagsbeskattningen
betonats. Med hänsyn till de stora krav på försiktighet som ställs på skade-
försäkringsföretagen i olika avseenden anser jag det ändå motiverat att dessa
Prop. 1990/91:54
263
företag får något generösare regler än övriga företag. Lättnader av den om-
fattning som man från försäkringshåll fört fram är emellertid inte aktuella.
I första hand anser jag att skadeförsäkringsföretagen bör få möjlighet till
surv trots att avsättning till säkerhetsreserven kan ge ett ytterligare konsoli-
deringsutrymme. Det kan naturligtvis bli aktuellt att ompröva denna lösning
om det på sikt visar sig att skadeförsäkringsföretagen får en alltför gynnad
ställning. En annan åtgärd som jag anser befogad är att ytterligare underlätta
övergången till det nya systemet. Förslaget knyter an till ett förslag från
branschen vid remissbehandlingen av URFs förslag. Enligt detta skulle ut-
jämningsfond och regleringsfond för trafikförsäkring inte behöva återföras
till beskattning och inte heller betraktas som skuld vid bestämmande av sur-
vunderlaget. Den lösningen förordades också i promemorieförslaget. Enligt
min mening bör dock - som försäkringsinspektionen framhåller i sitt remiss-
svar — en minskning av dessa fonder även fortsättningsvis vara skattepliktig
så att fonderna övergångsvis kan utgöra reserver för förluster på själva för-
säkringsrörelsen. Jag vill här inskjuta att följdändringar i trafikförsäkrings-
förordningen behöver övervägas ytterligare och att chefen för justitiedepar-
tementet avser att senare återkomma till regeringen med förslag i ämnet.
Beräkningar som gjorts inom finansdepartementet på basis av de boksluts-
uppgifter inspektionen lämnat i sin utredning för samtliga skadeförsäkrings-
företag vid utgången av år 1988 visar att den av mig föreslagna lösningen
skulle ungefär halvera avskattningsbeloppet i jämförelse med generella reg-
ler samtidigt som möjligheten att ta upp skattekredit skulle öka något.
De farhågor som yppats beträffande konkurrensförskjutningar inom bran-
schen, som en följd av ombildning från ömsesidigt bolag till försäkringsaktie-
bolag i förening med de ändrade skattereglerna, anser jag vara överdrivna.
En sådan ombildning innebär att obeskattade reserver transformeras till eget
kapital. Ombildningen leder dock till beskattningskonsekvenser för de för-
säkringstagare/aktieägare som är näringsidkare. Dessutom innebär aktie-
ägarnas utdelningskrav i praktiken en begränsning av att utnyttja de vidgade
reserveringsmöjligheterna fullt ut. Till bilden hör också att skadeförsäk-
ringsföretagen - sedda som grupp — vid utgången av år 1988 använt endast
drygt 60 % av maximal avsättningsmöjlighet till säkerhetsreserv. Härtill
kommer som nämnts att utrymmet för avsättning enligt den föreslagna nor-
malplanen kan beräknas öka med ungefär 9 %.
De särskilda regler som enligt lagen om återföring av obeskattade reserver
gäller för uppskovsbeloppets beskattning för banker och andra kreditinstitut
har sin bakgrund i de särskilda kapitaltäckningskrav som gäller dessa före-
tag. För skadeförsäkringsföretagen bortfaller detta motiv för särregler. Upp-
skovsbeloppets beskattning bör i stället för skadeförsäkringsföretagen följa
reglerna för icke-finansiella företag. Den konstruktionen innebär att ett se-
nare uppkommet underskott kan kvittas mot det återförda beloppet.
Avslutningsvis skall jag ta upp den av inspektionen och branschen väckta
frågan om värderingsmetod för värdepapperslagret.
Skattereformen har inneburit att lagervärderingsreglerna har förändrats
radikalt. När det gäller användningen av den s.k. FIFU-metoden har emel-
lertid inte någon förändring skett. Denna metod har tillämpats alltsedan rät-
Prop. 1990/91:54
264
ten till den fria lagervärderingen upphörde i mitten av 1950-talet (prop. Prop. 1990/91:54
1955:100, BevU 45, SFS 1955:255).
Från försäkringsföretagens sida är man ändå orolig för att skattereformen
skall medföra någon förändring även på denna punkt. En strikt tillämpning
av FIFU-metoden skulle leda till stora praktiska problem för hela bran-
schen. Man har framhållit att skattemyndigheterna godtagit att genomsnitts-
beräkningar använts vid värderingen av värdepapperslagren.
För egen del vill jag anföra följande. Någon ändring av gällande regler om
värderingsmetod har inte gjorts. Frågan tycks inte ha prövats vid taxering-
arna av skadeförsäkringsföretagen. I sitt remissyttrande över försäkringsin-
spektionens promemoria har RSV framhållit att gällande rätt innebär att in-
slag av genomsnittsberäkningar av praktiska skäl kan godtas inom ramen för
FIFU-metoden. Samtidigt har verket understrukit att praktiska svårigheter
att tillämpa FIFU-metoden minskar med dagens teknik. Mot den bakgrun-
den finner jag ingen anledning att behandla frågan närmare. I den mån det
råder osäkerhet om vad som kan godtas inom ramen för FIFU-metoden bör
det i första hand ankomma på RSV att efter överläggningar med branschen
ge sin uppfattning tillkänna.
Inledning
Regler om särskild skatteberäkning finns i lagen (1951:763) om beräkning
av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst (SAIL). Lagen syftar till att
mildra verkningarna av den statliga inkomstskattens progression beträffande
ackumulerade inkomster, dvs. inkomster som hänför sig till flera beskatt-
ningsår men som på grund av beskattningsårets slutenhet beskattas det år de
flutit in. Inkomsten skall ha intjänats eller motprestation i någon form ha
lämnats under minst två år. Som en yttersta gräns gäller dock att inkomsten
kan hänföras till högst tio år.
Inkomsten kan hänföra sig till år som ligger före eller efter det aktuella
beskattningsåret. Lagen gäller alltså för både inkomst som erhållits i efter-
skott och för en i förskott uppburen inkomst, t.ex. en med engångsbelopp
avlöst pensionsförmån.
Sedan lagstiftningen kom till år 1951 (prop. 1951:170, BeU62, SFS
1951:763) har flera ändringar gjorts. Här kan nämnas att år 1962 utvidgades
tillämpningsområdet vad gäller inkomstslagen rörelse och jordbruksfastig-
het (prop. 1962:114, BeU47, SFS 1962:193). År 1970 anpassades lagstift-
ningen till samma års skattereform (prop. 1970:170, SkU 35, SFS 1971:411).
De nuvarande reglerna för själva skatteberäkningen tillkom år 1983 och gäl-
ler fr.o.m. 1986 års taxering (prop. 1982/83:157, SkU50, SFS 1983:445).
Det reformförslag som jag nu lägger fram har föregåtts av en promemoria
som utarbetats inom finansdepartementet. Promemorian har remissbehand-
lats. Remissinstanserna framgår av bilaga 1. En sammanställning av remiss-
yttrandena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 4048/90).
265
Regeringen beslutade den 18 oktober 1990 att inhämta lagrådets yttrande Prop. 1990/91:54
över förslag till ändring i lagen om beräkning av statlig inkomstskatt för ack-
umulerad inkomst. Det remitterade lagförslaget finns i bilaga 2.
Lagrådets yttrande bifogas som bilaga 3. Lagrådet har i allt väsentligt god-
tagit förslaget. Mina synpunkter på vad lagrådet anfört framgår av special-
motiveringen till 1 § tredje stycket lagen om beräkning av statlig inkomst-
skatt för ackumulerad inkomst (avsnitt 9.11).
Fördelningstid och beräkningsmetod
En ackumulerad inkomst skall antas ha åtnjutits med lika stort belopp under
de år till vilka den hänför sig. Fördelningstiden är dock begränsad till tio år.
Saknas tillförlitlig utredning om det antal år en ackumulerad inkomst i det
enskilda fallet hänför sig till skall skatteberäkningen ske - om inte särskilda
omständigheter föranleder annat - som om inkomsten hänfört sig till tre år.
SAIL innehåller dessutom vissa specialregler avseende fördelningstiden,
bl.a. för engångsbelopp som ersätter en årlig pension och ersättning för in-
ventarier m.m. För reavinst vid avyttring av fastighet och vinst vid avyttring
av aktier och andelar i fåmansföretag skall den ackumulerade inkomsten an-
ses hänföra sig till det antal år egendomen innehafts. Reavinst vid avyttring
av fastighet får dock inte fördelas på mer än fyra år i andra fall än då vinsten
har uppkommit vid expropriation aller liknande eller då vinsten till mer än
hälften utgörs av återvunna avdrag för värdeminskning på den avyttrade fas-
tigheten.
Det belopp som skall ligga till grund för skatteberäkningen är nettobelop-
pet av den ackumulerade inkomsten dock högst den beskattningsbara in-
komsten resp, underlaget för tilläggsbelopp. Avdragsgilla kostnader som
hänför sig till intäkten skall alltså räknas bort först. För vissa typer av acku-
mulerade inkomster inom inkomstslaget rörelse innehåller SAIL hjälpregler
för beräkning av nettobeloppet.
Själva skatteberäkningen tillgår i grova drag på följande sätt. Den acku-
mulerade inkomsten delas med antalet fördelningsår så att man får fram ett
årsbelopp. Detta årsbelopp beskattas ovanpå ett genomsnitt av de tre se-
naste årens inkomster. Skatteberäkningen sker med ledning av skatteskalan
för taxeringsåret. Skatten på årsbeloppet i form av grundbelopp och i före-
kommande fall tilläggsbelopp multipliceras därefter med fördelningstiden.
På detta sätt erhålls skatten på hela den ackumulerade inkomsten. Till denna
skatt läggs sedan skatten på årets övriga inkomster.
Tillämpningsområdet
SAIL är tillämplig på fysiska personer och dödsbon.En förutsättning för sär-
skild skatteberäkning är att den inkomst som skall ligga till grund för skatte-
beräkningen uppgår till minst 15000 kr. Inkomsten skall vidare utgöra minst
en femtedel av den skattskyldiges till statlig inkomstskatt taxerade inkomst.
För inkomst av tjänst och kapital är SAILs bestämmelser tillämpliga i
fråga om all ackumulerad inkomst. I det enskilda fallet får bedömas om en
intäkt inom något av dessa inkomstslag är att anse som ackumulerad eller
inte.
266
I inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet gäller SAIL reavinster vid av- Prop. 1990/91:54
yttring av fastighet och aktier eller andelar i fåmansföretag. Lagen gäller inte
för andra reavinster.
För inkomst av annan fastighet, inkomst av jordbruksfastighet och in-
komst av rörelse är SAILs bestämmelser begränsade till vissa typer av intäk-
ter. Gemensamt gäller att SAIL kan tillämpas på intäkter avseende försäk-
ringsersättningar, vissa skadestånd, intäkter avseende avyttrade inventarier
och varor i samband med upphörande av verksamheten samt intäkter på
grund av att vissa fonder återförs till beskattning vid överlåtelse av verksam-
heten.
För inkomst av jordbruksfastighet tillkommer främst ersättning vid skador
på skog, vissa ersättningar för nyttjanderätter och expropriationsersätt-
ningar. För inkomst av rörelse gäller SAIL även intäkt av fria yrken och in-
täkt vid överlåtelse av hyresrätt, varumärke och liknande rättigheter av
goodwills natur, expropriationsersättningar samt engångsersättning vid av-
yttring av patenträtt eller avlösning av royalty.
Förfaranderegler
Riksdagen beslutade i våras om en genomgripande reformering av taxerings-
förfarandet. En ny taxeringslag antogs (prop. 1989/90:74, SkU32, SFS
1990:324). Därigenom avskaffas taxeringsnämnderna. Taxeringsbeslut skall
fr.o.m. 1991 års taxering fattas av skattemyndigheterna. Beslutskompeten-
sen i ärenden om särskild skatteberäkning enligt SAIL flyttas samtidigt över
till skattemyndigheterna (SFS 1990:343).
I fortsättningen utgör ett beslut enligt SAIL ett taxeringsbeslut. Ansökan
görs hos den skattemyndighet som skall besluta om taxering till statlig in-
komstskatt. Ansökan bör göras redan i självdeklarationen. Försummas
detta har den skattskyldige ändå möjlighet att enligt 4 kap. 9 § taxeringslagen
(1990:324) före utgången av femte året efter taxeringsåret ansöka om sär-
skild skatteberäkning genom att begära omprövning av taxeringen.
Beslut om särskild skatteberäkning får fattas även om de tidigare taxering-
arna inte vunnit laga kraft. Ändras förutsättningarna för skatteberäkning ef-
ter beslut av skattemyndighet eller domstol skall skattemyndigheten göra
den ändring av den särskilda skatteberäkningen som föranleds därav.
Skattereformen
I det nya skattesystemet slås inkomstslagen tillfällig förvärvsverksamhet och
kapital samman till ett inkomstslag — kapital. Inkomstslagen jordbruk, rö-
relse och (konventionellt beskattad) annan fastighet slås samman till ett an-
nat inkomstslag — näringsverksamhet. En viss utvidgning av inkomstslaget
tjänst sker så att det i framtiden omfattar alla ersättningar som kan anses
hänförliga till eget arbete eller egen prestation. Inkomstslaget tjänst har fått
en sådan utformning att det i högre grad än i dag kommer att fungera som
en uppsamlingspost. Definitionen av inkomstslagen näringsverksamhet och
kapital har gjorts uttömmande för att undvika gränsdragningsproblem.
Inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet benämns gemensamt
förvärvsinkomster och beskattas enligt en progressiv skala. Kapitalinkoms-
ter beskattas enbart statligt med ett proportionellt skatteuttag på 30 %.
För förvärvsinkomster utgår såväl statlig som kommunal inkomstskatt. Prop. 1990/91:54
Den statliga inkomstskatten utgår med ett grundbelopp om 100 kr. plus 20 %
av den beskattningsbara förvärvsinkomsten över en viss skiktgräns. Vid 1992
års taxering är gränsen 170 000 kr. Skiktgränsen skall i fortsättningen juste-
ras i förhållande till förändringar i det allmänna prisläget med ett tillägg av
två procentenheter (10 § SIL). Den beskattningsbara förvärvsinkomsten ut-
görs av den taxerade inkomsten minskad med ett basbeloppsanknutet in-
komstrelaterat grundavdrag (48 § 2 mom. KL och 8 § SIL). Vid 1992 års taxe-
ring beräknas grundavdraget uppgå till cirka 10 000 kr. i inkomstlägen nära
skiktgränsen.
I det nya skattesystemet försvinner de nuvarande lagerreserverna. Lager
värderas antingen enligt lägsta värdets princip eller till 97 % av det totala
anskaffningsvärdet. För lager av djur i jordbruk och renskötsel gäller i stället
att lagret får tas upp till 85 % av den genomsnittliga produktionskostnaden.
En ny reserveringsmöjlighet — skatteutjämningsreserv (surv) - införs. In-
vesteringsreserverna och uppfinnarkontona avskaffas. Däremot behålls
skogs- och upphovsmannakontona. Fartygs-, återanskaffnings- och nyan-
skaffningsfonderna avskaffas. Eldsvådefonderna ersätts med ersättningsfon-
der.
Mitt förslag: En möjlighet till särskild skatteberäkning för ackumule-
rad inkomst skall finnas även i det nya skattesystemet.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Skattereformen ändrar förutsättningarna för sär-
skild skatteberäkning för ackumulerad inkomst. Det progressiva inslaget
minskar. På beskattningsbara förvärvsinkomster upp till en viss nivå (skikt-
gränsen) utgår endast proportionell kommunalskatt och 100 kr. i statsskatt.
Till bilden hör dock att grundavdragets konstruktion kan ge en viss begrän-
sad progressionseffekt. För inkomster över skiktgränsen tillkommer ytterli-
gare statsskatt med 20 % av överskjutande belopp. Reglerna om ackumule-
rad inkomst bör kunna tillämpas endast om den skattskyldige något av de år
som ligger till grund för den särskilda skatteberäkningen haft en beskatt-
ningsbar förvärvsinkomst som understiger skiktgränsen och den beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten, vari den ackumulerade inkomsten ingår, över-
stiger skiktgränsen. Det kan t.ex. vara fråga om en skattskyldig med en stor
ackumulerad inkomst som belöper på flera år med låga eller måttliga in-
komster. Varje tusental kronor i ackumulerad inkomst som med tillämpning
av reglerna om särskild skatteberäkning hamnar under skiktgränsen medför
en skatteminskning om 200 kronor. Det är emellertid bl.a. av förenklingsskäl
inte motiverat att beakta effekterna av grundavdragets utformning genom
dessa regler.
Det anförda visar att behovet av regler om särskild skatteberäkning för
ackumulerad inkomst minskar genom skattereformen. I vissa situationer 268
kommer det dock även i fortsättningen att behövas sådana regler. Lagen bör Prop. 1990/91:54
därför behållas. De förändringar som skattesystemet genomgått medför att
lagen måste bli föremål för en översyn.
En följd av en sådan översyn är att lagen kan göras överskådligare än tidi-
gare. Vissa regler kan tas bort genom att kapitalinkomster blir proportionellt
beskattade. Vidare kan fördelar uppnås genom att reglerna avseende nä-
ringsverksamhet sammanförs.
Mitt förslag: Den ackumulerade inkomsten delas med antalet fördel-
ningsår och beräknas som ett tillägg till den genomsnittliga beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten för samtliga fördelningsår. Om den ac-
kumulerade inkomsten hänför sig till fler än två år bakåt i tiden skall
den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten justeras så
att skiktgränsens förändringar beaktas. Taxeringsårets skatteskala
skall tillämpas.
Promemorieförslaget: Beräkningsmetoden skall knyta an till de nuvarande
reglerna. Den ackumulerade inkomsten delas med antalet fördelningsår.
Det årsbelopp som erhålls beskattas ovanpå ett genomsnitt av de tre senaste
årens inkomster. Skatteberäkningen sker med ledning av skatteskalan för
taxeringsåret.
Remissinstanserna: Förslaget tillstyrks eller lämnas utan erinran. Närings-
livsorganisationerna anser emellertid att vissa inkomster som inte omfattas
av reglerna om ackumulerad inkomst bör tas med. Det gäller främst den del
av reavinsten som vid en försäljning av aktier i ett fåmansföretag skall redo-
visas i inkomstslaget tjänst (jfr avsnitt 5.4.5). Några remissinstanser pekar i
det sammanhanget på möjligheten att i stället för att beakta endast de tre
senaste årens inkomster ta hänsyn till flera år.
Skälen för mitt förslag: Vid en anpassning av SAIL till det nya skattesyste-
met uppkommer bl.a. frågan på vilket sätt skatten lämpligen bör beräknas.
De regler som gällde t.o.m. 1985 års taxering innebar att den statliga in-
komstskatten på den ackumulerade inkomsten beräknades på ett tillägg till
resp, års beskattningsbara inkomst samt - vid 1984 och 1985 års taxeringar
— underlag för tilläggsbelopp. Skatten beräknades med tillämpning av skat-
teskalan för det senaste taxeringsåret. Fr.o.m. 1986 års taxering ändrades
metoden eftersom systemet med grundbelopp och tilläggsbelopp ansågs
kräva förenklingar (prop. 1982/83:157).
De nuvarande beräkningsreglerna innebär att endast en skatteberäkning
görs i stället för en för vart och ett av beskattningsåren. Först beräknas ett
genomsnitt av de tre senaste årens beskattningsbara inkomst resp, underlag
för tilläggsbelopp. Den ackumulerade inkomsten divideras med det antal år
som den hänförs till. Det erhållna beloppet läggs sedan vid skattens beräk-
ning ovanpå de nyssnämnda genomsnitten. Det grundbelopp resp, tilläggs-
belopp som därvid beräknas med ledning av det senaste arets skatteskalor
får sedan multipliceras med det antal år till vilka inkomsten hänför sig.
269
Eftersom systemet med grundbelopp och tilläggsbelopp har övergetts
krävs att beräkningsreglerna ändras. Den lagtekniskt minst ingripande åt-
gärden är att så långt som möjligt knyta an till den nuvarande metoden. En
sådan ändring förordas också i promemorian.
Enligt denna metod skall skatten beräknas med utgångspunkt i ett genom-
snitt av de tre senaste årens beskattningsbara inkomster. Det innebär att be-
räkningen blir förhållandevis enkel. Samtidigt ger den utrymme för skatte-
planering. Det kan leda till avsevärda skattefördelar om man håller nere de
löpande inkomsterna under en treårsperiod i samband med en förväntad
ackumulerad inkomst. I promemorian ansågs denna möjlighet att utnyttja
systemet vara ett skäl mot att vinster vid avyttring av aktier i fåmansföretag
skulle omfattas av reglerna om ackumulerad inkomst.
Enligt min mening är det mindre lyckat om inkomst som till sin natur är
ackumulerad inkomst inte kommer att omfattas av lagstiftningen. I stället
bör — som framhållits vid remissbehandlingen — beräkningsreglerna kunna
ändras så att möjligheterna till missbruk av systemet begränsas.
Av likformighets- och rättviseskäl bör reglerna för ackumulerad inkomst
utformas så att det totala skatteuttaget i största möjliga utsträckning är lik-
värdigt med det skatteuttag som skulle ha uppkommit om den ackumulerade
inkomsten i stället hade beskattats successivt under de år som inkomsten
hänför sig till. Den särskilda skatteberäkningen borde således i princip base-
ras på beskattningsbara förvärvsinkomster och skatteskalor för vart och ett
av de år som den ackumulerade inkomsten hänför sig till. En sådan metod
skulle dock bli tungrodd. Frågan är då hur reglerna skall utformas för att
uppfylla både kraven på enkelhet och kraven på ekonomisk rättvisa. Därvid
diskuteras först det vanligaste fallet när inkomsten hänför sig till förflutna
år.
Av förenklingsskäl bör skatten på den ackumulerade inkomsten beräknas
genom att årsbeloppet av den ackumulerade inkomsten läggs till ett genom-
snitt av de beskattningsbara förvärvsinkomsterna för taxeringsåret och så
många år före taxeringsåret som tillsammans motsvarar det antal år mellan
vilka inkomsten skall fördelas. En sådan metod bör leda till ett rättvisare
resultat än den nu gällande treårsregeln. Vidare bör skatteskalans föränd-
ring under de år på vilka inkomsten fördelas beaktas på ett schablonmässigt
sätt vid inkomstberäkningen.
I det nya skattesystemet justeras skiktgränsen för statlig inkomstskatt årli-
gen med ett belopp motsvarande förändringen av det allmänna prisläget med
tillägg för två procentenheter. En schablonmässig metod för att beakta för-
ändringar i skatteskalan är att basera skatteberäkningen på den genomsnitt-
liga beskattningsbara förvärvsinkomsten i kombination med skiktgränsen i
mitten av fördelningsperioden. Vid en successivt ökande skiktgräns skulle
tillämpning av det senaste årets höga skiktgräns ge en alltför låg skatt jämfört
med den skatt som skulle uppkomma vid tillämpning av varje års förvärvsin-
komst och skiktgräns. Tillämpning av den låga skiktgränsen för det första
fördelningsåret skulle å andra sidan ge en alltför hög skatt jämfört med
denna norm.
Om den ackumulerade inkomsten hänförs till t.ex. taxeringsåren 1995-
1999 och den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten för dessa
Prop. 1990/91:54
270
år exkl. ackumulerad inkomst uppgår till 170 000 kr. så bör detta genomsnitt Prop. 1990/91:54
således jämföras med skiktgränsen vid 1997 års taxering. Om denna skikt-
gräns uppgår till 217 000 kr. så leder ett årsbelopp på upp till 47 000 kr. inte
till någon tillkommande statlig inkomstskatt.
Av tekniska skäl bör emellertid skatteberäkningen baseras på skiktgrän-
sen för aktuellt taxeringsår. För att uppnå önskat resultat krävs då att den
genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten ökas med förändringen
av skiktgränsen från mitten av fördelningsperioden till aktuellt taxeringsår.
Om skiktgränsen i detta exempel ökat från 217 000 kr. taxeringsåret 1997 till
239 000 kr. taxeringsåret 1999 så skall den genomsnittliga förvärvsinkomsten
ökas med 22 000 kr. Den sålunda justerade inkomsten på 192 000 kr. jämförs
med taxeringsårets skiktgräns på 239 000 kr. Även denna beräkningsmetod
ger således utrymme för årsbelopp på upp till 47 000 kr. utan tillkommande
statlig skatt.
Tillägget till den genomsnittliga förvärvsinkomsten bör således i princip
motsvara förändringen av skiktgränsen från mitten av fördelningsperioden
till taxeringsåret. Detta skulle leda till justering med en halv skiktgränsför-
ändring vid fördelning över två år, en skiktgränsförändring vid fördelning
över tre år, en och en halv skiktgränsförändring vid fördelning över fyra år
o.s.v. Av förenklingsskäl bör dock justeringarna begränsas något samt avse
endast hela skiktgränsförändringar. Vid fördelning över två år bör således
någon justering inte göras. Vid fördelning över tre eller fyra år bör tillägg
göras med det senaste årets skiktgränsförändring. Vid fördelning över fem-
sex, sju-åtta och nio-tio år bör tillägg göras för två, tre resp, fyra års skikt-
gränsförändringar. Ju fler år bakåt i tiden inkomsten hänför sig till desto
större tillägg behövs för att uppnå ungefär samma skatt som om skatten på
den ackumulerade inkomsten i stället hade beräknats genom beaktande av
faktiska skiktgränser och faktiska beskattningsbara förvärvsinkomster under
de år inkomsten hänför sig till.
Om inkomsten hänför sig till framtida år är situationen mera komplicerad.
En principiellt riktig lösning är att fördela den ackumulerade inkomsten över
framtida år med beaktande av kommande förvärvsinkomster och skiktgrän-
ser. Beräkningen måste emellertid även i dessa fall av praktiska skäl baseras
på ett genomsnitt av förflutna års förvärvsinkomster. Då de nominella för-
värvsinkomsterna i allmänhet ökar över tiden - vilket för övrigt utgör moti-
vet för att skiktgränsen årligen justeras med hänsyn till inflationen med ett
tillägg av två procentenheter - kan användning av förflutna i stället för fram-
tida års förvärvsinkomster motivera ett tillägg till den genomsnittliga in-
komsten innan jämförelse görs med taxeringsårets skiktgräns. Å andra sidan
överstiger normalt framtida skiktgränser taxeringsårets skiktgräns, vilket
kan motivera en justering i motsatt riktning. Med hänsyn främst härtill bör
inte någon skiktgränsjustering göras när den ackumulerade inkomsten hän-
för sig till framtida år.
Därmed kvarstår de förhållandevis ovanliga fallen då en ackumulerad in-
komst hänför sig dels till förflutna, dels till framtida år. Reglerna bör därvid
utformas med utgångspunkt i vad jag föreslår för fallen med enbart förflutna
respektive enbart framtida år. En lämplig lösning, som bl.a. undviker
tröskeleffekter, är att jämföra antalet förflutna år och antalet framtida år
271
inkl, taxeringsåret som den ackumulerade inkomsten hänför sig till. Om den
ackumulerade inkomsten hänför sig till sammanlagt högst tio år bör skikt-
gränsjustering göras som om inkomsten belöper på så många förflutna år
som överstiger antalet framtida år. Om inkomsten t.ex. hänför sig till be-
skattningsåren 1995—2004 och den ackumulerade inkomsten redovisas be-
skattningsåret 2000 bör skiktgränsjustering göras som om inkomsten belöper
sig på två (=6-4) förflutna år, dvs. någon skiktgränsförändring skall ej beak-
tas.
Om den ackumulerade inkomsten hänför sig till mer än tio år bör den nu
redovisade metoden föregås av en proportionering till en tioårsperiod. Om
t.ex. inkomsten hänför sig till 18 förflutna och 7 framtida år så motsvarar
detta efter proportionering 7,20 förflutna och 2,80 kommande år. Antalet
förflutna år överstiger då antalet kommande år med 4,40. Skiktgränsjuste-
ring bör då ske som om inkomsten belöper på 4 förflutna år, dvs. den senaste
skiktgränsförändringen skall beaktas.
Mitt förslag: Som förutsättning för särskild skatteberäkning skall gälla
att den ackumulerade inkomsten uppgår till minst 50 000 kr. samt att
den beskattningsbara förvärvsinkomsten inklusive den ackumulerade
inkomsten överstiger skiktgränsen för statlig inkomstskatt med minst
samma belopp.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Företagarnas Riksorganisation förordar att belopps-
gränsen bestäms till 30 000 kr. Övriga remissinstanser tillstyrker förslaget el-
ler lämnar det utan erinran.
Skälen för mitt förslag: En allmän förutsättning för särskild skatteberäk-
ning enligt nuvarande regler är att den ackumulerade inkomsten uppgår till
minst 15 000 kr. samt dessutom till minst en femtedel av den statligt taxerade
inkomsten. Nuvarande beloppsgräns tillkom år 1983 efter att ha varit 5000
kr. alltsedan år 1962.
Det grundläggande syftet med de särskilda beräkningsreglerna är att und-
vika obilliga progressionseffekter. Eftersom den statliga inkomstskatteska-
lan bara innehåller ett skikt om 20 % kommer progressionseffekten allmänt
sett att lindras avsevärt i förhållande till vad som gäller för närvarande.
Detta, liksom ett önskemål att begränsa antalet fall av särskild skatteberäk-
ning, talar för en justering av beloppsgränsen. Vid remissbehandlingen har
framförts att höjningen med hänsyn till penningvärdets förändring bör be-
gränsas till 30 000 kr. Enligt min mening bör beloppsgränsen höjas så mycket
att regeln att den ackumulerade inkomsten också skall överstiga en viss an-
del av den taxerade inkomsten kan tas bort. Jag anser att 50 000 kr. är en
lämplig nivå.
Den särskilda skatteberäkningen kan ge lägre skatt endast när den be-
skattningsbara förvärvsinkomsten inklusive den ackumulerade inkomsten
överstiger årets skiktgräns. Med hänsyn till den ovan föreslagna belopps-
Prop. 1990/91:54
272
gränsen samt av förenklingsskäl bör emellertid särskild skatteberäkning till- Prop. 1990/91:54
lämpas endast under det något strängare villkoret att den beskattningsbara
inkomsten överstiger skiktgränsen med minst samma belopp eller 50 000 kr.
Inkomst av tjänst
Mitt förslag: Reglerna behålls i princip oförändrade. SAIL bör vara
tillämplig även på sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier
i fåmansföretag som i det nya skattesystemet skall beskattas som in-
komst av tjänst förutsatt att inkomsten kan anses som ackumulerad.
De särskilda fåmansföretagsreglerna (stoppreglerna), som också för-
anleder beskattning i inkomstslaget tjänst, skall dock inte medföra
rätt till särskild skatteberäkning.
Promemorieförslaget: I promemorian föreslogs att SAIL inte skulle göras
tillämplig på sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmans-
företag som beskattas i inkomstslaget tjänst. Promemorian behandlade inte
frågan om inkomst av tjänst vid tillämpning av stoppreglerna.
Remissinstanserna: De som företräder näringslivet anser att lagen bör om-
fatta även den del av reavinsten som vid försäljning av aktier i ett fåmans-
företag skall beskattas i inkomstslaget tjänst.
Skälen för mitt förslag: SAIL är för närvarande tillämplig i fråga om all
inkomst av tjänst förutsatt att det rör sig om en ackumulerad inkomst. Möj-
ligheten att tillämpa SAIL för ackumulerade tjänsteintäkter bör i princip be-
hållas oförändrad. I promemorian ifrågasätts om SAIL bör omfatta också
sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag som i det
nya skattesystemet skall beskattas som inkomst av tjänst.
I det nya skattesystemet kan enligt 32 § 1 mom. h KL jämförd med 3§
12 mom. SIL en del av utdelningen på och vinsten vid försäljning av aktier i
ett fåmansföretag bli beskattad som inkomst av tjänst i stället för som in-
komst av kapital (jfr avsnitt 4.5).
Överstiger utdelningen på aktier i ett fåmansföretag så stor procent av den
skattskyldiges anskaffningskostnad för aktierna och lämnade ovillkorliga ka-
pitaltillskott som svarar mot statslåneräntan med tillägg för fem procenten-
heter, skall överskjutande belopp tas upp till beskattning som inkomst av
tjänst. Om utdelningen för ett visst år understiger denna nivå ökas utrymmet
för kapitalbeskattad inkomst senare år. Som utdelning räknas även inkomst
avseende utdelning i samband med nedsättning av aktiekapitalet eller re-
servfonden i ett bolag eller utbetalning vid bolagets likvidation samt fusions-
vederlag (jfr avsnitt 5.2). I den mån de under ett år utdelade vinstmedlen
som redovisas i inkomstslaget tjänst kan anses hänförliga till flera års arbets-
insatser framstår inkomsten som ackumulerad. SAIL bör då kunna tilläm-
pas.
Vid avyttring av aktier i ett fåmansföretag skall — om den skattskyldige
eller någon honom närstående varit verksam i företaget i betydande omfatt-
273
18 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 54
ning - hälften av den del av realisationsvinsten som överstiger sparat ut-
rymme för kapitalbeskattad inkomst tas upp som intäkt av tjänst. Den del
av reavinsten som beskattas i inkomstslaget tjänst framstår också som en
ackumulerad inkomst om den kan anses hänförlig till arbetsinsatser under
flera år. Reavinsten kan delvis vara föranledd av att företagsledarens löneut-
tag under innehavstiden varit begränsade. Avsikten bakom bestämmelsen
att reavinster vid försäljning av aktier i fåmansföretag skall beskattas delvis
i tjänst är, som framgått av mina tidigare förslag (avsnitt 4.5), att förhindra
att den progressiva skatten för förvärvsinkomster kringgås genom att arbets-
ersättning tas ut som proportionellt beskattad kapitalinkomst. I promemo-
rian anges att det skulle stå i strid med syftet med de nya bestämmelserna att
göra SAIL tillämplig på den del av reavinsten som beskattas i inkomslaget
tjänst. En fåmansföretagare skulle inför en försäljning av aktierna kunna be-
gränsa sina löneuttag och genom särskild skatteberäkning få hela eller större
delen av vinsten undantagen från statlig inkomstskatt.
Som jag tidigare anförde (avsnitt 5.4.3) bör beräkningsmetoden utformas
på ett annat sätt än som föreslås i promemorian. Syftet med denna föränd-
ring är bl.a. att reavinsten vid försäljning av aktier i fåmansföretag skall
kunna omfattas av reglerna om ackumulerad inkomst. Lagtexten bör därför
justeras med hänsyn till detta.
Enligt punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL kan företagsledare i fåmans-
företag, delägare i sådant företag eller dessa närstående personer beskattas
för intäkt av tjänst vid vissa transaktioner med företaget. Man kan tänka sig
situationer då det kan hävdas att intäkten är att anse som en ackumulerad
inkomst, t.ex. vid införsäljning av en fastighet till ett pris som överstiger
marknadsvärdet. På grund av reglernas karaktär av stoppregler bör inkomst
som kan uppkomma genom tillämpning av denna anvisningspunkt undantas
från möjligheten till särskild skatteberäkning.
Inkomst av näringsverksamhet
Mitt förslag: Tillämpningsområdet skall i stort överensstämma med
vad som gällt för inkomstslagen jordbruksfastighet, rörelse och (kon-
ventionellt beskattad) annan fastighet. En viss utvidgning sker till
följd av att inkomstslagen slagits samman. Vidare görs lagen tillämp-
lig på sådana återförda värdeminskningsavdrag m.m. och utgifter för
värdehöjande reparationer och underhåll som vid försäljning av nä-
ringsfastigheter beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. På mot-
svarande sätt bör lagen kunna tillämpas i fråga om återläggning av ut-
gifter för värdehöjande reparationer och underhåll m.m. avseende
bostadsrätter. Särskild skatteberäkning för intäkt vid avyttring av va-
rulager avskaffas. SAIL förblir tillämplig för inkomst avseende bl.a.
vissa skogsintäkter samt försäljning av djur i jordbruk och renskötsel
vid upphörande av djurhållning.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt utom vad gäller skogsin-
.äkter och återförda värdeminskningsavdrag m.m.
Prop. 1990/91:54
274
Remissinstanserna: Näringslivsorganisationerna anser att SAIL bör göras Prop. 1990/91:54
tillämplig också på de belopp som vid försäljning av näringsfastigheter skall
tas upp som inkomst av näringsverksamhet, dvs. bl.a. återförda värdeminsk-
ningsavdrag och kostnader för värdehöjande reparationer. LRF anser vidare
att nuvarande möjligheter att tillämpa lagen på vissa skogsintäkter bör be-
hållas. Sveriges Fastighetsägareförbund anser att lagen bör förbli tillämplig
också på vinst som framkommer vid avyttring av fastighet som ingår i bygg-
nadsrörelse, handel med fastigheter eller tomtrörelse.
Skälen för mitt förslag: Beträffande annan förvärvsinkomst än tjänst, dvs.
näringsverksamhet, bör lagen alltjämt endast gälla vissa särskilt angivna in-
komster. Jag skall här endast beröra vissa skogsintäkter, och intäkter vid av-
yttring av vissa inventarier och omsättningstillgångar. En genomgång av la-
gens tillämpningsområde görs i specialmotiveringen.
I fråga om skogsintäkter har skogsägare för närvarande i vissa fall valrätt
att tillämpa reglerna om skogskonto eller reglerna om ackumulerad inkomst.
Särskild skatteberäkning kan komma i fråga för ersättningar för skada på
växande skog på grund av brand eller annan jämförlig orsak samt intäkt ge-
nom avyttring av skog eller skogsprodukter om avverkningen framtvingats
av brand, stormfällning eller liknande eller av vattenuppdämning eller
framdragande av kraftledning, allt under förutsättning att insättning på
skogskonto inte skett.
Mot bakgrund av att skogskontoreglerna normalt är fördelaktigare än
möjligheten till särskild skatteberäkning föreslogs i promemorian att reg-
lerna för skogsintäkter skulle tas bort ur SAIL. LRF anser att reglerna bör
behållas. De skogsskadefall som möjliggör utnyttjande av SAIL kan inträffa
nära i tiden före en planerad avveckling av verksamheten. I andra fall kan
skogsskadorna leda till en önskan att snabbt avsluta verksamheten. I sådana
situationer ger SAIL möjlighet att minska progressionen genom en fördel-
ning av inkomsterna bakåt i tiden. Den behållna ersättningen kan disponeras
för andra ändamål. En insättning på skogskadekonto tvingar kontohavaren
att genom årliga uttag från kontot fördela inkomsten under många år framåt
i tiden. Argumenten har enligt min mening tyngd. Nuvarande möjligheter
att tillämpa SAIL för skogsintäkter bör behållas.
SAIL är tillämplig på vissa intäkter vid avyttring av tillgängar i samband
med att verksamheten överlåts, upplåts eller läggs ned. Detta gäller intäkt i
form av engångsersättning vid avyttring av patenträtt eller liknande rättighet
samt vid avyttring eller avlösning av rätt till royalty (3 § 4 mom. 4). Det gäller
också intäkt vid avyttring av maskiner och andra inventarier, samt intäkt vid
avyttring av andra varor och produkter (3§ 2 mom. 6, 3 mom. 2 och
4 mom. 5).
Vid avyttring av maskiner och andra inventarier samt patenträtt och lik-
nande rättigheter skall intäkten beräknas till köpeskillingen efter avdrag för
tillgångens i beskattningshänseende oavskrivna restvärde.
Det nya skattesystemet innebär ingen ändring av avskrivningsreglerna för
maskiner och andra inventarier. Möjligheten att tillämpa SAIL för intäkter
vid avyttring av sådana tillgångar bör därför behållas.
Vid avyttring av andra varor och produkter skall nettobeloppet av den
ackumulerade inkomsten — enligt anvisningarna till 2 § SAIL — i regel be-
275
räknas till skillnaden vid beskattningsårets ingång mellan å ena sidan det Prop. 1990/91:54
lägsta av tillgångarnas anskaffningsvärde och återanskaffningsvärde efter av-
drag för inkurans samt å andra sidan tillgångarnas skattemässiga restvärde.
Vid avyttring av byggnadsrörelse, tomtstyckningsrörelse eller annan rörelse
avseende yrkesmässig handel med fastigheter eller penningrörelse gäller i
stället att nettointäkten av den ackumulerade inkomsten i regel skall anses
som skillnaden mellan tillgångarnas allmänna saluvärde och deras skatte-
mässiga restvärde.
Enligt de regler som gäller t.o.m. 1991 års taxering får en fysisk person
inte ta upp sitt varulager till lägre belopp än 50 % av lagrets anskaffnings-
värde eller, om återanskaffningsvärdet på balansdagen är lägre, sistnämnda
värde. Omsättningsfastighet i byggnadsrörelse m.m. får tas upp till lägst
85 % av anskaffningsvärdet. I det nya skattesystemet skall lagret värderas
antingen enligt lägsta värdets princip eller till 97 % av det sammanlagda an-
skaffningsvärdet. För värdepapper i penningrörelse resp, omsättningsfastig-
heter gäller inte 97-procentsregeln utan enbart lägsta värdets princip.
Genom de nya värderingsreglerna tas den generella rätten till nedskriv-
ning av lager bort. Det innebär att reglerna om ackumulerad inkomst i fort-
sättningen inte längre skulle få någon betydelse vid försäljning av lager. Möj-
ligheten till särskild skatteberäkning bör därför avskaffas.
I fråga om lager av fastigheter och lager i penningrörelse syns den nuva-
rande möjligheten till ackumulerad inkomst inte tillämpas i praktiken. Med
hänsyn härtill och då generella lagervärderingsregler införts bör möjligheten
slopas.
Särskilda regler gäller enligt SAIL för lager avseende djur i jordbruk. La-
gen får tillämpas för intäkt vid avyttring av djur i samband med upphörande
av djurskötsel (3 § 2 mom. 4). Nettobeloppet av den ackumulerade inkoms-
ten skall även här beräknas till skillnaden mellan allmänna saluvärdet och
det skattemässiga restvärdet vid beskattningsårets ingång.
Enligt de regler som gäller t.o.m. 1991 års taxering får djur i lager värderas
till lägst 50 % av den genomsnittliga produktionskostnaden. I det nya skatte-
systemet skall djur i jordbruk och renskötsel alltid anses som lager och i regel
värderas till lägst 85 % av produktionskostnaden. Djuren behöver dock ald-
rig tas upp till högre belopp än som motsvarar djurens sammanlagda all-
männa saluvärde.
Även i framtiden kan således en betydande reservupplösning ske vid för-
säljning av djurlager i de nämnda fallen. Det är därför motiverat med en
fortsatt möjlighet till särskild skatteberäkning för de fall intäkten uppkom-
mer i samband med upphörande av djurskötsel. Bestämmelsen bör omfatta
djur i jordbruk och renskötsel. Särskild skatteberäkning bör medges endast
i den mån avsättning till ersättningsfond inte skett.
För närvarande är SAIL tillämplig på reavinst vid försäljning av fastighet.
Eftersom reavinster i framtiden beskattas proportionellt i inkomstslaget ka-
pital behövs inga regler som fördelar sådana reavinster över innehavstiden.
Vid en försäljning och då en näringsfastighet blir privatbostadsfastighet skall
dock enligt bestämmelser i kommunalskattelagen vissa under innehavstiden
gjorda avdrag återföras till beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet.
Det gäller bl.a. avdrag för värdeminskning och de senaste årens kostnader
276
för värdehöjande reparationer. Anledningen till att avdragen skall återföras Prop. 1990/91:54
i näringsverksamhet är de skilda skattesatserna. Om återläggningen fick ske
i kapital skulle de återförda beloppen bara beskattas med 30 % trots att av-
dragen när de gjordes gav en skattelättnad på upp till 64 % när även egenav-
gifter beaktas. De återförda avdragen hänför sig ofta till hela innehavstiden
och är därför att anse som en ackumulerad inkomst. SAIL bör därför göras
tillämplig även på denna typ av inkomst.
För bosiadsrältslägenhet inom näringsverksamhet finns i kommunalskatte-
lagen regler om återföring i inkomstslaget näringsverksamhet av utgifter för
värdehöjande reparationer motsvarande dem som gäller för näringsfastighe-
ter. Även i övrigt råder en stor överensstämmelse av beskattningsreglerna
för fastigheter och bostadsrätter. Samma möjligheter till särskild skattebe-
räkning bör därför gälla för bostadsrätter som för fastigheter. Detta bör gälla
även för lägenhet som är knuten till sådan aktie eller andel som avses i 26 §
1 mom. SIL.
De åtgärder som i övrigt bör vidtas beträffande ackumulerad inkomst utgör
närmast en teknisk anpassning till det nya skattesystemet. Hit hör sådana
ändringar som har att göra med den nya indelningen i inkomstslag, slopandet
av möjligheterna att göra avsättning till vissa fonder m.m.
Särbeskattningen av makar är nu i stort sett helt genomförd. Med hänsyn
till detta finns det anledning att företa vissa inskränkningar i möjligheterna
till särskild skatteberäkning när näringsverksamhet som bedrivits av en
make övertas av den andre maken.
De föreslagna ändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas
första gången vid 1992 års taxering. De nya reglerna som innebär att hänsyn
skall tas till att skiktgränsen för statlig inkomstskatt justeras årligen bör suc-
cessivt föras in i systemet. Reglerna bör tillämpas fullt ut först vid 1996 års
taxering.
Mitt förslag: Företag i intressegemenskap som har ett negativt
kapitalunderlag påförs en intäkt svarande mot 23 % av det negativa
underlaget multiplicerat med en räntesats motsvarande statslånerän-
tan vid beskattningsårets utgång med ett tillägg av 5 procentenheter.
Vidare justeras spärregeln vid beräkning av kapitalunderlaget när ett
företag innehar andelar i en utländsk juridisk person.
Skälen för mitt förslag: Om företag i en koncern - och företag mellan
vilka intressegemenskap råder — gör maximal K-survavsättning trots att nå-
got eller några företag redovisar negativa kapitalunderlag får koncernen som
helhet en för stor avsättning. För att korrigera för detta skall negativa under-
277
lag beaktas (jfr prop. 1989/90.110 s. 527 f.). Företag med negativa underlag Prop. 1990/91:54
skall ta upp en intäkt motsvarande 30 % av det negativa underlaget multipli-
cerat med 70 % av statslåneräntan. Intäkten är definitiv och påförs varje år
så länge det negativa underlaget består. Beskattning kan undvikas om företa-
gen jämnar ut kapitalunderlagen genom att ett företag med positivt underlag
överför underlag till ett företag med negativt underlag. Skatten på den på-
förda intäkten kan sägas motsvara en ränta på den extra skattekredit före-
tagsgruppen erhållit genom att den totalt sett kunnat göra för stor avsätt-
ning.
Utgångspunkten för att dimensionera schablonintäkten var förslaget i lag-
rådsremissen om reformerad inkomst- och företagsbeskattning (jfr prop.
1989/90:110 s. 528). Ett företag med negativt kapitalunderlag skulle påföras
en intäkt med 30% av underlaget. Schablonintäkten utformades så att de
ekonomiska effekterna skulle bli likvärdiga med att företaget hade lånat
pengar för att betala den på intäkten — enligt förslaget i lagrådsremissen -
belöpande skatten.
Ett likvärdigt resultat förutsätter att upplåningsräntan sammanfaller med
statslåneräntan. I normalfallet är emellertid upplåningsräntan högre än
statslåneräntan. Företag i en koncern e.d. skulle genom att göra större reser-
veringar än det sammanlagda kapitalunderlaget motiverar få möjlighet att
låna upp medel till en lägre kostnad än vad som gäller om verksamheten
skulle bedrivas i ett företag. Möjligheten att ”överutnyttja” avsättningsreg-
lerna skulle vara särskilt förmånlig om den kunde användas för att under ett
eller flera senare år kvittas mot en väntad förlust. Ett ytterligare inslag i en
skatteplanering kring dessa regler skulle kunna gå ut på att man i en koncern
placerar skulder i vissa företag för att få större positiva underlag i andra före-
tag i koncernen. En betydande skattemässig likviditetsvinst skulle kunna gö-
ras om en engångsintäkt redovisas i ett företag med stort, förhöjt positivt
kapitalunderlag.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att regeln om schablonintäkt bör
justeras. En sammanvägning av olika faktorer — inkl, beaktande av neutrali-
tetsaspekten — talar för att räntan skall bestämmas till statslåneräntan med
ett tillägg om 5 procentenheter.Ytterligare en ändring bör göras. Enligt nu-
varande regler är schablonintäkten 30 % av det negativa underlaget multipli-
cerat med 70 % av statslåneräntan. Annorlunda uttryckt innebär detta en
intäkt om 21 % av det negativa underlaget multiplicerat med statslånerän-
tan. Emellertid bör hänsyn tas till den initiala skattelättnad som skulle upp-
komma och ge utrymme för ytterligare reserveringar på ungefär 3 %
(30x0,3x0,3) av underlaget under påföljande år. Den sammanlagda extra
reserven kan beräknas uppgå till 33 % av underlaget och skattekrediten till
10 % (0,3x33) av detsamma. Den årliga räntevinsten på denna skattekredit
uppgår till skattekrediten multiplicerad med 70 % av en viss ränta. En balan-
serande skatteeffekt uppnås om 23 % (0,7x10/0,3) av det negativa underla-
get beaktas vid beräkningen av intäkten. Jag föreslår därför att intäkten i
stället bestäms till 23 % av det negativa underlaget multiplicerat med statslå-
neräntan jämte ett tillägg på 5 procentenheter.
En annan fråga gäller spärregeln vid beräkning av kapitalunderlag när ett
företag har andelar i en utländsk juridisk person. Spärregeln skall förhindra
278
att en koncerns totala kapitalunderlag ökar genom att svenska dotterföretag Prop. 1990/91:54
förvärvas via ett utländskt företag. Bakgrunden är att innehav av andelar i
utländska företag får ingå i kapitalunderlaget till 65 % medan bl.a. aktier i
svenska dotterbolag inte får ingå i underlaget. Utformningen av spärregeln
leder emellertid i vissa fall till att det åsyftade resultatet inte uppnås. Därför
bör vissa justeringar av regeln göras. Förslagets närmare innebörd redovisas
i specialmotiveringen.
Utöver det förslag jag närmast kommer att redovisa (avsnitt 5.6.2) före-
slår jag ytterligare ett antal justeringar i survlagen. Justeringarna framgår
av specialmotiveringen om fråga inte är om enbart redaktionella ändringar.
Ändringar görs i 3, 5, 8—12 §§ samt punkt 4 av övergångsbestämmelserna.
Jag har tidigare redogjort för visst utredningsarbete som pågår och som rör
beskattningen av enskilda näringsidkare (avsnitt 2). I det följande kommer
jag att redovisa förslag till vissa ändringar av nuvarande beskattningsregler.
En fråga som kräver ytterligare åtgärder är enskilda näringsidkares rätt att
göra avdrag för pensionsförsäkringspremie i förvärvskällan. I vårens lagstift-
ningsarbete infördes en bestämmelse om en sådan avdragsrätt i punkt 21 av
anvisningarna till 23 § KL. Vissa ytterligare överväganden krävs emellertid.
Bl.a. ger den nuvarande kopplingen till punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL
upphov till tolkningssvårigheter. Det är min avsikt att under våren åter-
komma med förslag till kompletteringar.
Mitt förslag: Enskilda näringsidkare får rätt att göra avsättning till
surv med antingen 30 % på ingående eget kapital och 20 % av inkoms-
ten för beskattningsåret eller med 15 % av årets lönesumma.
Skälen för mitt förslag: Enligt nuvarande regler får enskilda näringsidkare
göra avsättning till surv med högst 30 % av ingående eget kapital och 20 %
av lönesumman eller med högst 15 % av inkomsten för beskattningsåret.
Aktiebolag och andra juridiska personer kan välja mellan att göra avsättning
med 30 % av utgående eget kapital eller 15 % av lönesumman.
För enskilda näringsidkare med verksamhet över en viss storlek torde nor-
malt alternativet med samtidig avsättning till K- och L-surv framstå som för-
månligast. Avsättning till K-surv grundas på det ingående egna kapitalet.
Det ger den nackdelen att stora engångsintäkter i inkomstslaget näringsverk-
samhet inte kan neutraliseras genom survavsättning utan skulle belastas med
egenavgifter eller särskild löneskatt och, i förekommande fall, full progressiv
inkomstskatt. För aktiebolagen m.fl. uppkommer inte motsvarande problem
eftersom basen för survavsättning är det utgående egna kapitalet.
Enligt min mening bör en justering av reglerna om avsättning till surv för
279
enskilda näringsidkare göras för att bättra anpassa dem till reglerna för ak-
tiebolagen m.fl. Det är angeläget att reglerna för olika företagsformer ger så
lika beskattningsresultat som möjligt. En nackdel med reglerna för enskilda
näringsidkare vid nuvarande utformning är anknytningen till det ingående
kapitalet vid användning av K-surv. En ändring till beskattningsårets utgång
även för enskilda näringsidkare är emellertid mindre lämplig. Det skulle få
konsekvenser för räntefördelningsreglerna samtidigt som beräkningen av
survunderlaget skulle kompliceras.
Att införa en möjlighet för företag att göra parallell avsättning till K-surv
och I-surv är enligt min mening bättre än att förändra basen för K-surv. Det
maximala skatteuttaget på stora engångsintäkter kan begränsas till drygt
hälften av intäkten om en avsättning till I-surv kan göras med 20 % av in-
komsten. Ändringen bör därför genomföras.
En följd av förslaget är att avsättning till L-surv bör utgöra en alternativ
avsättningsmöjlighet. Enligt gällande regler medges avsättning med maxi-
malt 20 % av lönesumman. Samtidigt är aktiebolagens möjligheter till L-
survavsättning begränsad till 15 %. Önskvärdheten av enhetliga regler talar
även i detta sammanhang för att reglerna för enskilda näringsidkare anpas-
sas till vad som gäller för aktiebolag.
Mitt förslag: Enskilda näringsidkare som vid 1991 års taxering går
över från brutet räkenskapsår till kalenderår som räkenskapsår skall
medges förhöjt avdrag för avsättning till resultatutjämningsfond.
Skälen för mitt förslag: I det nya skattesystemet är huvudregeln att en-
skilda näringsidkare skall ha kalenderår som räkenskapsår. Brutna räken-
skapsår, som börjar före den 1 juli 1990, skall avkortas så att de slutar den
31 december 1990. Brutna räkenskapsår, som börjar den 1 juli 1990 eller se-
nare, skall antingen avkortas så att de slutar den 31 december 1990 eller för-
längas så att de slutar den 31 december 1991.
Näringsidkare med exempelvis den 30 april som bokslutsdag skall alltså
till ledning för 1991 års taxering redovisa såväl inkomst för räkenskapsåret
den 1 maj 1989-den 30 april 1990 som inkomst för räkenskapsåret den
1 maj-den 31 december 1990. Uppbördsreglerna tillämpas så att preliminär
B-skatt ett uppbördsår debiteras för det räkenskapsår då bokslutsdagen in-
faller. Preliminär B-skatt som debiterats för innevarande uppbördsår avser
därför i regel endast det räkenskapsår som avslutats den 30 april 1990. Detta
innebär att slutlig skatt för perioden 1 maj-31 december 1990 i många fall
kommer att betalas utan att någon preliminär inbetalning av skatt har gjorts.
Man kan något förenklat säga att näringsidkare med bokslut den 30 april
som går över till kalenderår haft en åtta månaders skattekredit och att denna
skattekredit nu förfaller till betalning. På motsvarande sätt kan en näringsid-
kare - med bokslut den 30 juni eller den 31 augusti — som väljer att till 1991
års taxering gå över till kalenderår som räkenskapsår sägas ha haft en sex
resp, fyra månaders skattekredit.
Prop. 1990/91:54
280
Det är ofrånkomligt att den beslutade övergången från brutet råken- Prop. 1990/91:54
skapsår till kalenderår medför en tillfällig likviditetspåfrestning. I syfte att
mildra denna effekt bör de näringsidkare som i bokslut till ledning för 1991
års taxering förkortar innevarande räkenskapsår ges möjlighet till en förhöjd
avsättning till resultatutjämningsfond. Avsättning bör få göras med upp till
30 % av lönekostnaden och 35 % av inkomsten i förvärvskällan i stället för
20 resp. 15 %. Jag vill samtidigt erinra om att hela resultatutjämningsfonden
kommer att ingå i det uppskovsbelopp som enligt lagen (1990:655) om åter-
föring av obeskattade reserver skall fastställas vid 1992 års taxering. Avsätt-
ningen kan därigenom återföras till beskattning successivt vid 1992-1995 års
taxeringar.
Förslaget bör tas in i en särskild lag.
Enligt gällande regler skall vid beräkningen av underlaget för K-surv för en-
skild näringsverksamhet fastigheter medräknas till 70 % av det skattemäs-
siga värdet. Regeln syftar till att ge rättvisande totalt skatteuttag för närings-
fastigheter eftersom försäljningsvinster beskattas som inkomst av kapital
med skattesatsen 30%. Genom att fastighetens värde reduceras vid beräk-
ningen av kapitalunderlaget motverkas den olikformighet i beskattningen
som ligger i att ränteutgifter är avdragsgilla i inkomstslaget näringsverksam-
het — mot egenavgifter eller särskild löneskatt och mot full inkomstskatt -
samtidigt som försäljningsvinsterna beskattas som inkomst av kapital.
För enskild näringsverksamhet skall också tillämpas de särskilda reglerna
om räntefördelning. Dessa innebär att om kapitalunderlaget är negativt -
efter justering med ett fribelopp om 50000 kr. — skall ett belopp motsva-
rande det negativa underlaget multiplicerat med statslåneräntan tas upp som
intäkt i förvärvskällan. Ett avdrag av motsvarande storlek medges i inkomst-
slaget kapital. Reglerna om räntefördelning syftar till att begränsa avdrags-
rätten för utgiftsräntor av privat karaktär så att skattelättnaden inte översti-
ger 30 %.
Reduktionen av fastigheternas skattemässiga värde i survsammanhang
kan emellertid i kombination med reglerna om räntefördelning i ett visst fall
ge ett icke önskat resultat. Detta gäller då en enskild näringsidkare finansie-
ra! en fastighet med statligt subventionerade lån. I detta fall är näringsidka-
rens faktiska ränteavdrag — och därmed skatte- och avgiftslättnaden-
mindre än vid icke-subventionerade lån. Vid nuvarande regler för ränteför-
delning skulle det påförda beloppet komma att överstiga vad som krävs för
att ge den åsyftade balansen.
Enligt min mening bör reglerna om räntefördelning justeras i det här av-
seendet. En ändring bör emellertid göras först när regeringens förslag om
bostadsfinansiering, m.m. (prop. 1990/91:34) behandlats av riksdagen.
281
Mitt förslag: De särskilda fåmansföretagsreglerna (stoppreglerna) ut-
vidgas till att gälla även införsäljning av villafastighet. Klargörande
bestämmelser avseende ränteförmån från fåmansföretag införs.
Skälen för mitt förslag: De särbestämmelser som gäller för beskattning av
fåmansföretag, de s.k. stoppreglerna, återfinns numera i punkt 14 av anvis-
ningarna till 32 § KL. Bestämmelserna riktar sig mot vissa slag av transaktio-
ner mellan fåmansföretag och dess ägare. Förmånerna av dessa transaktio-
ner skall i det nya skattesystemet beskattas som en särskild intäktspost i in-
komstslaget tjänst.
Av anvisningspunktens första stycke framgår att ett fåmansföretags köp
av lös egendom som uteslutande eller så gott som uteslutande är avsedd för
privat bruk för företagsledare eller företagsledare närstående person skall
föranleda beskattning av företagsledaren. Ett belopp som motsvarar företa-
gets anskaffningskostnad för egendomen skall tas upp intäkt av tjänst. Re-
geln gäller endast i fråga om egendom som företaget köper från någon utom-
stående. Införsäljning av onyttig lös egendom från delägare behandlas i an-
visningspunktens andra stycke. Anskaffning av bil som föranleder beskatt-
ning av bilförmån har uttryckligen undantagits från tillämpning av första
stycket.
Bestämmelsen om beskattning vid köp från utomstående gäller alltså lös
egendom. Av detta följer att beskattning skall ske om företaget anskaffar en
bostadsrätt som skall användas som bostad av företagsledaren. Om företaget
däremot köper en villafastighet för sådant ändamål sker inte någon beskatt-
ning.
I det nya skattesystemet är strävandena att likabehandla bostadsrätter och
villor i alla avseenden.Mot denna bakgrund kan den lösning som valts beträf-
fande utformningen av stoppreglerna i nu aktuellt hänseende anses som
mindre tillfredsställande. Villafastigheter bör därför omfattas av bestämmel-
serna i punkt 14 första stycket av anvisningarna till 32 § KL.
1 den nu nämnda anvisningspunktens sjätte stycke finns bestämmelser om
beskattning av räntefritt eller lågförräntat lån som lämnats till företagsledare
i ett fåmansföretag. Det har även i det nya skattesystemet ansetts nödvändigt
att ha kvar särreglerna om ränteförmån i fåmansföretag vid sidan av de all-
männa reglerna om ränteförmån vid utlåning till anställd (punkt 10 av anvis-
ningarna till 32 § KL). Till skillnad mot vad som gäller för anställd får före-
tagsledare inte avdrag för ränteförmånen som för räntekostnad. Ränteför-
månen ligger inte till grund för uttag av socialavgifter. Förmånen, som be-
stäms på samma sätt som för anställd, utgör skillnaden mellan jämförelse-
räntan och avtalad ränta. Med jämförelseränta avses statslåneräntan i slutet
av november året före beskattningsåret med tillägg av en procentenhet.
Som redovisats tidigare (avsnitt 3.7) är nuvarande lagtext inte klart utfor-
mad när det gäller beskattningen av ränteförmån. Den korrigering av lagtex-
ten jag föreslagit för räntefritt eller lågförräntat lån från arbetsgivare (punkt
Prop. 1990/91:54
282
10 första stycket av anvisningarna till 32 § KL) bör göras även för lån från Prop. 1990/91:54
fåmansföretag. Det skall alltså klart framgå att fråga skall vara om en förmån
för att beskattning över huvud taget skall bli aktuell. Om så är fallet skall vid
värderingen av denna förmån statslåneräntan användas som jämförelse-
ränta. Även den kompletteringen av lagtexten som föreslagits för anställd
som erhållit lån i utländsk valuta bör genomföras för företagsledare.
Mitt förslag: Inventeringslagen anpassas till de lagervärderingsregler
som genomfördes tidigare i år.
Skälen för mitt förslag: Genom skattereformen har reglerna för värdering
av varulager ändrats. Reglerna innebär att lager inte får tas upp till ett lägre
värde än det högsta värde som är tillåtet enligt BFL. En schablonregel har
också införts som innebär att värdering får ske till lägst 97 % av det samlade
anskaffningsvärdet. Schablonregeln gäller inte lager av fastigheter, aktier,
obligationer och liknande tillgångar.
Lagen (1955:257) om inventering av varulager för inkomsttaxeringen föl-
jer inte systematiken i de nya lagervärderingsreglerna. En anpassning av in-
venteringsreglerna bör därför göras.
Jag föreslår dessutom — utöver redaktionella ändringar — ett antal juste-
ringar som enbart kommenteras i specialmotiveringen. Det gäller punkten
5 av anvisningarna till 20 §, punkterna 1 och 16 av anvisningarna till 22 §,
punkterna 6, 7 och 12 av anvisningarna till 23 § KL, punkterna 12 och 13 av
övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om ändring i KL, 1 §
3 mom.och 2§ 4 mom. SIL, 23 § BFL, 19 § jordbruksbokföringslagen
(1979:141) samt 1, 2 och 5 §§ lagen om återföring av obeskattade reserver.
I en promemoria som upprättats inom finansdepartementet (Ds 1990:51)
Beskattning av inkomst av tjänst från Sverige m.m. har som en följd av den
reformering av inkomst- och företagsbeskattningen, som beslutats av riksda-
gen (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr. 356) tidigare i år, föreslagits vissa änd-
ringar i bestämmelserna om beskattning av i utlandet bosatta fysiska perso-
ner samt i reglerna om avräkning av utländsk skatt.
Promemorian har remissbehandlats. Till protokollet i detta ärende har
som bilaga 1 fogats en förteckning över remissinstanserna. Sammanställning
av remissyttrandena har upprättats inom finansdepartementet och finns till-
gänglig i lagstiftningsärendet (dnr 3807/90).
283
6.1 Beskattning av utomlands bosatta Prop. 1990/91:54
Taxering till kommunal skatt för gemensamt kommunalt ändamål sker bl.a.
beträffande inkomst av tjänst för vilken skattskyldighet föreligger i Sverige
för person bosatt utomlands. Den nu gällande utdebiteringen i det för riket
gemensamma taxeringsdistriktet är 10 % medan den för riket genomsnittliga
utdebiteringen till kommunal inkomstskatt är 31,16 %. Inkomst som taxeras
till kommunal inkomstskatt för gemensamt kommunalt ändamål taxeras
även till statlig inkomstskatt. Fr.o.m. inkomståret 1991 tas i princip endast
kommunal inkomstskatt ut på en beskattningsbar inkomst upp till 170 000
kr. Detta aktualiserar en höjning av skattesatsen för gemensamt kommunalt
ändamål.
Mitt förslag: Skattesatsen för gemensamt kommunalt ändamål höjs
till 25%. Skattskyldigheten till statlig inkomstskatt för inkomst av
tjänst slopas och rätten till kostnadsavdrag för utgifter hänförliga till
inkomst av tjänst upphör för den som är bosatt utomlands. Förmånen
av fri resa till och från Sverige vid anställningens början och slut resp,
i samband med styrelsemöte och av fritt logi under vistelsen här un-
dantas dock från skatteplikt.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt. I promemorian före-
slogs dock inte skattefrihet för förmånen av fri resa till och från Sverige och
för fritt logi i Sverige.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är genomgående positiva till för-
slaget att införa en definitiv proportionell källskatt i fråga om inkomst av
tjänst. Småföretagens Riksorganisation, Svensk Industriförening, Svenska
Arbetsgivarföreningen, Svenska Bankföreningen, Svenska Försäkringsbo-
lags Riksförbund och Sveriges Industriförbund (organisationerna) är dock
tveksamma till den föreslagna skattesatsens höjd och föreslår att skattesat-
sen sätts till 20%. Organisationerna tillstyrker förslaget avseende inkomst
av tjänst endast under förutsättning att utgivet traktamente till inskränkt
skattskyldiga motsvarande det fr.o.m. den 1 januari 1991 gällande avdrags-
beloppet för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa, liksom ersättning för
verklig bostadskostnad, görs skattefria.
Skälen för mitt förslag: Fr.o.m. inkomståret 1991 tas i princip endast kom-
munal inkomstskatt ut på beskattningsbara förvärvsinkomster upp till
170 000 kr. Detta aktualiserar en höjning av skatteuttaget för gemensamt
kommunalt ändamål. Nu gällande skattesats, 10 %, för gemensamt kommu-
nalt ändamål fastställdes 1972. Därvid frångicks den tidigare normen för be-
stämmande av skattesatsen och höjningen begränsades med motiveringen
att inte alltför mycket skärpa beskattningen av vissa utlandstjänstgörande
svenskar i statens tjänst. Detta skäl att begränsa utdebiteringen har numera
bortfallit eftersom här bosatta offentliganställda beskattas i hemortskommu-
nen även vid utlandstjänstgöring.
284
I princip bör samma slags inkomster träffas av samma skatt oavsett var Prop. 1990/91:54
mottagaren av inkomsten är bosatt. Det bör således inte vara någon skillnad
på skatteuttaget om den anställde är bosatt i Sverige eller bosatt utomlands.
En differentiering av skatteuttaget grundat på bosättningen snedvrider kon-
kurrensen bland de arbetssökande genom att arbetsgivaren naturligen är
mer benägen att anställa den som blir billigast ur lönekostnadssynpunkt. En
jämförelse bör även ske med beskattningen i våra nordiska grannländer med
hänsyn till den gemensamma arbetsmarknaden. I såväl Danmark, Norge
som Finland beskattas löneinkomst vid tillfällig vistelse i resp, land med ca
35 %. I Danmark och Norge beskattas de som vistas tillfälligt där på samma
sätt som de som är bosatta i resp. land. Kommunalskatt tas ut med en pro-
centsats som motsvarar riksgenomsnittet. För de utomlands bosatta gäller
dock vissa inskränkningar i rätten till avdrag. I Danmark omräknas inkoms-
ten till årsinkomst när fråga är om anställning på heltid. Detta innebär att
progressiviteten i skatteskalan får full effekt och det genomsnittliga skatteut-
taget blir detsamma för den som vistas tillfälligt i Danmark och som endast
har en månadsinkomst därifrån som för den som är bosatt i Danmark och
förvärvar hela sin årsinkomst där. I Finland tas en definitiv källskatt ut på
löneinkomster som förvärvas i Finland av utomlands bosatta. Skatten utgår
för närvarande med 35 %. Till lön hänförs även naturaförmåner och ersätt-
ning för kostnader för fullgörande av tjänsten samt för vistelsekostnader.
Från skatteplikt har dock undantagits ersättning för styrkta kostnader för
resa till Finland och ersättning för logikostnad som kan styrkas med kvitto.
Skatteuttaget i Danmark, Finland och Norge är således ganska likartat i
fråga om inkomst vid tillfällig vistelse medan skatteuttaget vid tillfällig vis-
telse i Sverige för närvarande är knappt 15 % vid en inkomst på upp till
100 000 kr. En sådan skillnad är enligt min mening inte motiverad. Utgångs-
punkten vid bestämmandet av skattesatsen för gemensamt kommunalt ända-
mål bör liksom i Norden i övrigt vara den kommunala medelutdebiteringen
i landet, dvs. 31,16 %.
Ett annat skäl att höja skattesatsen för gemensamt kommunalt ändamål
är att därigenom uppnås en större neutralitet vid beskattningen av närings-
verksamhet som från fast driftställe bedrivs i Sverige av näringsidkare som
är bosatt här och sådan verksamhet som bedrivs av den som är bosatt utom-
lands.
I promemorian föreslås att en definitiv källskatt tas ut på inkomst av
tjänst. Jag delar uppfattningen att en sådan skatt bör införas. Att införa en
definitiv källskatt redan vid 1991 års taxering är dock inte möjligt. Jag finner
därför att, såsom föreslagits i promemorian, införandet bör ske i två steg.
Förslaget innebär att, för inkomståret 1991, taxeringen av utomlands bosatta
liksom hittills sker i det för riket gemensamma distriktet men att beträffande
inkomst av tjänst en proportionell skatt tas ut och rätten till kostnadsavdrag
slopas. De kostnadsavdrag som kan komma i fråga för en utomlands bosatt
är främst det s.k. schablonavdraget från intäkt av tjänst och avdrag för dub-
bel bosättning. Avdrag för ökade levnadskostnader vid tjänsteresa torde
däremot förekomma i mycket begränsad omfattning för dessa personer ef-
tersom det förutsätter tjänsteresor som varit förenade med övernattning
utom den vanliga verksamhetsorten. Jag finner det därför fullt tillräckligt att
285
som föreslås i promemorian medge en kompensation för de slopade avdra-
gen genom en skatterabatt på ca 5 %. Skatteuttaget för gemensamt kommu-
nalt ändamål bör därför höjas till 25 %.
När det gäller utomlands bosatta är det viktigt att inte bortse från det fak-
tum att skattemyndigheterna här omöjligen kan överblicka den skattskyldi-
ges totala ekonomiska situation, varken alla intäkter och tillgångar eller alla
utgifter och skulder. Det enda man har kännedom om här är de inkomster
för vilka skattskyldighet föreligger i Sverige. Viss försiktighet är därför till-
rådlig vid beskattningen av dessa inkomster som ofta blir föremål för be-
skattning även i hemlandet. Jag föreslår därför att utomlands bosatta undan-
tas från skattskyldighet till statlig inkomstskatt för inkomster hänförliga till
inkomst av tjänst.
Jag avser att senare framlägga ett förslag om en definitiv källskatt på in-
komst av tjänst till utomlands bosatta fr.o.m. inkomståret 1992. Jag kommer
därvid att, i enlighet med promeijiQrieförslaget, föreslå att skatteuttaget blir
25 %. I ett sådant system är det inte möjligt att differentiera skatteuttaget i
olika inkomstlägen eftersom samma person inte sällan har flera utbetalare
eller arbetsgivare. Detta gäller framför allt i utlandet bosatta pensionärer
som uppbär pension från Sverige. Genomförs de båda förslagen innebär det
att skatteuttaget i princip blir lika stort inkomståren 1991 och 1992.
Den som är bosatt i utlandet och bedriver näringsverksamhet här blir där-
emot skattskyldig till såväl statlig som kommunal inkomstskatt. Han medges
dock, till skillnad mot dem som uppbär inkomst av tjänst, avdrag för kostna-
der hänförliga till verksamheten. Vid taxeringen här tas emellertid inte hän-
syn till hans övriga inkomster eller utgifter. En i utlandet bosatt person som
bedriver näringsverksamhet här medges t.ex. inte skattereduktion för räntor
som han har att erlägga för sin bostad i hemlandet vilket han bör kompense-
ras för genom en lägre kommunal utdebitering. Han bör därför även fortsätt-
ningsvis taxeras i det för riket gemensamma distriktet vilket innebär en kom-
munal utdebitering på 25 %.
De som kommer hit från utlandet för korttidsuppdrag torde inte sällan
vara särskilt kvalificerade personer som kontrakterats just för sina speciella
färdigheter eller kunskaper. Det torde därvid inte vara ovanligt att arbetsgi-
varen står för kostnader för resan hit och härifrån och även kostnaden för
bostaden här. Jag anser att sådana ersättningar bör undantas från skatteplikt
i dessa fall. Inte heller bör förmånsbeskattning ske om arbetsgivaren kost-
nadsfritt tillhandahåller logi och färdmedel eller biljetter för sådana resor.
Jag avser här endast resan hit när arbetet påbörjas och härifrån när arbetet
avslutas och således inte hemresor under pågående vistelse här. Det sagda
bör även gälla för utomlands bosatta ledamöter eller suppleanter i styrelse
eller annat liknande organ i svenskt aktiebolag eller annan svensk juridisk
person.
Förslagen föranleder ändring av 33 § 1 och 2 mom. och punkt 2 av anvis-
ningarna till 53§ KL samt 6§ 1 mom. SIL.
Prop. 1990/91:54
286
Prop. 1990/91:54
Mitt förslag: Den som är bosatt utomlands är skattskyldig för pension
enligt lagen om allmän försäkring endast till den del pensionen över-
stiger uppburen folkpension och pensionstillskott eller tilläggspension
som föranlett avräkning av pensionstillskottet. När det gäller den som
uppbär förtidspension undantas den del som överstiger folkpension
och 52 % av pensionstillskottet från skattskyldighet här. Har folkpen-
sionen samordnats med yrkesskadelivränta och annan livränta är en-
dast den del som överstiger den folkpension som annars skulle ha upp-
burits skattepliktig.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget.
Skälen för mitt förslag: För närvarande föreligger skattskyldighet för pen-
sion som uppbärs enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring till den del
den överstiger 10 000 kr., dvs. motsvarande grundavdraget för här bosatta.
Extra avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionärer medges inte den
som är bosatt utomlands. Fr.o.m. inkomståret 1991 får den som är bosatt i
Sverige ett särskilt grundavdrag som motsvarar folkpension och pensionstill-
skott eller motsvarande allmän tilläggspension som avräknats mot pensions-
tillskottet. Det särskilda grundavdraget reduceras nästa år med 65 % av öv-
riga pensionsinkomster utom inkomster från privata pensionsförsäkringar
och för senare år även av andra inkomster. Den som är bosatt utomlands
medges inte sådant särskilt grundavdrag.
För att undvika att skatten på pensioner till utomlands bosatta pensionä-
rer blir högre än skatten på pensioner till dem som är här bosatta föreslås att
skattskyldigheten för pension enligt lagen om allmän försäkring begränsas
till att endast avse belopp som överstiger uppburen folkpension och pen-
sionstillskott. För förtidspensionärer inskränks skattskyldigheten till att
gälla den del som överstiger uppburen folkpension och 52 % av pensionstill-
skottet på samma sätt som det särskilda grundavdraget endast avser dessa
belopp. Om folkpensionen samordnats med yrkesskadelivränta eller annan
livränta som anges i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring före-
ligger skatteplikt endast för den del som överstiger den folkpension som
skulle ha utgått utan sådan samordning. Däremot är det, enligt min mening,
inte lämpligt att låta det skattefria beloppet avtrappas på det sätt som sker
med det särskilda grundavdraget. En sådan regel skulle missgynna den som
får samtliga inkomster härifrån jämfört med den som uppbär inkomster från
andra länder eftersom man som ovan sagts inte har kännedom om den skatt-
skyldiges samtliga inkomster. Som jag redan tidigare uttalat avser jag att
lägga fram förslag om en definitiv källskatt för inkomståret 1992.1 ett sådant
system är det inte möjligt att ens tillämpa avtrappningsregler i fråga om in-
komster från Sverige om den skattskyldige har flera utbetalare.
En kombination av ett helt skattefritt belopp och ett skatteuttag på 25 %
på övriga i Sverige skattepliktiga pensioner torde tillgodose rimliga fiskala
287
anspråk samtidigt som den enskilde skyddas från en beskattning som med
beaktande av hela hans ekonomiska situation annars skulle kunna bli orim-
ligt betungande.
Det svenska skattesystemet genomgår för närvarande genomgripande för-
ändringar vilket bl.a. medför att avräkningslagens regler måste ändras. Här-
vid krävs att regler rörande avräkning från den statliga fastighetsskatten in-
förs med hänsyn till att denna skatt utvidgas till att också omfatta i utlandet
belägna privatbostäder som i nuvarande skattesystem beskattas inom ramen
för inkomstbeskattningen. Bestämmelserna om spärrbeloppsberäkning
måste anpassas bl.a. till att fysiska personers förvärvsinkomster skall sam-
manräknas och beskattas progressivt medan övrig inkomst beskattas propor-
tionellt. Genom skattereformen ökar också behovet av att under efterföl-
jande år få avräkna sådan utländsk skatt som inte kunnat avräknas det år
då detta normalt skall ske varför bestämmelser rörande carry forward bör
införas. Även införandet av en avkastningsskatt på pensionsmedel medför
att behov uppkommer av särregler i avräkningslagen. Vad däremot avser
den särskilda löneskatten är den inte en skatt av sådant slag som omfattas av
dubbelbeskattningsavtal. Då det inte heller är rimligt att avräkning skall få
ske från denna skatt för skatt som i utlandet erlagts på inkomst anser jag inte
att någon ändring i avräkningslagen är påkallad i denna del. Slutligen bör de
bestämmelser i avräkningslagen som avser skattenedsättning med beaktande
av vinstdelningsskatten och den särskilda vinstskatten samt rörande avräk-
ning i fall då den kommunala inkomstskatten inte omfattas av dubbelbe-
skattningsavtal upphävas.
Prop. 1990/91:54
Mitt förslag: Avräkning av utländsk skatt medges från statlig fastig-
hetsskatt.
Avräkning medges förutom för skatt på inkomst även för utländsk
skatt som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten och för skatt
som beräknats på schablonintäkt eller liknande på privatbostad i ut-
landet.
Statlig fastighetsskatt tas inte ut i de fall då inkomst av eller förmö-
genhetstillgång bestående av i utlandet belägen privatbostad på grund
av dubbelbeskattningsavtal är undantagen från beskattning i Sverige.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är genomgående positivt inställda.
Skälen för mitt förslag: Fr.o.m. 1992 års taxering tas i vissa fall fastighets-
skatt ut på i utlandet belägen privatbostad. Då i princip alla stater har någon
form av löpande beskattning av fastigheter belägna i den egna staten anser
jag att sådana utländska skatter bör — i syfte att undvika dubbelbeskattning
- få avräknas från den statliga fastighetsskatt som tas ut för sådan privat-
bostad.
288
För att dubbelbeskattning skall kunna undvikas bör såväl utländska skat-
ter som är jämförbara med den statliga fastighetsskatten (dvs. objektskatter)
som sådana utländska skatter som beräknats på schablonintäkt eller lik-
nande få avräknas. I promemorian har föreslagits att avräkning från statlig
fastighetsskatt resp, avräkning av utländska skatter på privatbostäder bör
ske integrerat med avräkningen av mer traditionella inkomstskatter. Jag de-
lar denna uppfattning och anser att de i promemorian föreslagna bestämmel-
serna, efter vissa redaktionella ändringar i förtydligande syfte av förslagen
till 2 och 4 §§, bör införas i avräkningslagen.
En integrerad avräkning innebär att ett enda spärrbelopp skall beräknas.
Jag återkommer till detta i samband med min redovisning av mitt förslag till
ny spärrbeloppsberäkning.
I likhet med vad som föreslagits i promemorian anser jag att avräkning
från fastighetsskatt skall ske först efter det att den statliga inkomstskatten
helt satts ned. Skulle de statliga inkomst- och fastighetsskatterna inte förslå
till full avräkning för de avräkningsbara utländska skatterna anser jag att av-
räkning — i linje med nuvarande regler — i sista hand skall få ske från den
kommunala inkomstskatten.
Enligt nuvarande ordning skall avräkning ske från inkomstskatt som tas ut
på grund av taxering det år då den intäkt som beskattats i utländsk stat med-
tagits vid taxering här. På motsvarande sätt bör avräkning ske från statlig
fastighetsskatt som tas ut på grund av taxering det år då den intäkt som be-
skattats i utländsk stat medtagits vid taxering här.
När fråga är om utländsk skatt jämförlig med den statliga fastighetsskatten
eller som beräknats på schablonintäkt eller liknande, medtas ingen intäkt vid
inkomsttaxeringen i Sverige. Beträffande sådan skatt bör avräkning ske från
svensk skatt som tas ut på grund av taxering det år som den utländska skatten
fastställts.
För att skapa klarhet och för att inte riskera att komma i konflikt med
våra åtaganden i ingångna dubbelbeskattningsavtal bör på sätt föreslagits i
promemorian statlig fastighetsskatt inte tas ut i fall dubbelbeskattningsavtal
föreskriver undantagande (exempt) av inkomst resp, förmögenhetstillgång
avseende fastighet — i den betydelse som uttrycket har i resp, avtal - belä-
gen i den andra avtalsslutande staten.
Prop. 1990/91:54
Mitt förslag: Spärrbeloppet skall bestå av summan av fyra olika delbe-
lopp. Dessa delbelopp utgörs av dels den statliga resp, den kommu-
nala inkomstskatt som hänför sig till utländska förvärvsinkomster,
dels den statliga inkomstskatt som hänför sig till utländska kapitalin-
komster samt dels också den statliga fastighetsskatt som hänför sig till
i utlandet belägna privatbostäder.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är genomgående positivt inställda.
Skälen för mitt förslag: Nu gällande avräkningslag bygger bl.a. på att 289
19 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 54
samtliga inkomster oavsett inkomstslag sammanräknas och att man därefter
beräknar den därpå belöpande inkomstskatten. Detta innebär bl.a. att man
vid beräkning av spärrbeloppet ser till förhållandet mellan samtliga ut-
ländska inkomster som ingår i beskattningsunderlaget och den sammanräk-
nade inkomsten av samtliga inkomstslag. Såsom framhållits i promemorian
kommer någon sådan sammanräkning av inkomsterna av de olika inkomst-
slagen, förutom förvärvsinkomst som skall beskattas efter den progressiva
skatteskalan, inte att ske i det nya systemet. De nu beskrivna förändringarna
medför således att de interna avräkningsreglerna även i denna del måste ses
över och anpassas till detta nya skattesystem.
I promemorian har redovisats två alternativa sätt för spärrbeloppsberäk-
ning, en ”separatmetod” och en integrerad metod. För att bibehålla samma
principer som i dag ligger till grund för overallberäkningen av spärrbeloppet,
dvs. att utländska skatteuttag som överstiger resp, understiger det svenska
skatteuttaget skall kunna utjämnas oavsett inkomstslag, anser jag - i likhet
med vad som föreslagits i promemorian - att den integrerade metoden bör
väljas. I förtydligande syfte bör dock vissa justeringar göras i det i promemo-
rian lämnade förslaget till ny 7 §. Även den redan föreslagna möjligheten att
erhålla avräkning av utländsk skatt från avkastningsskatten på pensionsme-
del föranleder ett tillägg i 7§. Jag återkommer till detta i specialmotive-
ringen.
Som jag tidigare nämnt bör avräkning från den statliga fastighetsskatten
ske integrerat med avräkning från statlig och kommunal inkomstskatt. Detta
innebär att ett enda spärrbelopp skall beräknas. I nuvarande system för av-
räkning består spärrbeloppet som bekant av två delbelopp, dels den statliga
inkomstskatt och dels den kommunala inkomstskatt som hänför sig till de
utländska inkomsterna. En följd av de av mig framlagda förslagen blir att
spärrbeloppet kommer att bestå av fyra delbelopp, dels den statliga resp,
den kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska förvärvsin-
komsterna, dels den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska
kapitalinkomsterna och dels den statliga fastighetsskatt som hänför sig till i
utlandet belägna privatbostäder.
Mitt förslag: Utländsk skatt som inte kunnat avräknas det år då sådan
avräkning enligt huvudregeln i 4 § avräkningslagen skall ske får avräk-
nas under de närmast efterföljande tre åren (carry forward).
Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är genomgående positivt inställda
till införandet av carry forward. RSV har dock i sitt yttrande anfört att lagtex-
ten måste förtydligas då det av denna inte klart framgår att den skattskyldige
själv får välja om det är den till det aktuella inkomståret hänförliga skatten
eller tidigare års skatter som skall avräknas först. Vidare har Småföretagens
Riksorganisation, Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Svenska Bankföreningen, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och Sveri-
Prop. 1990/91:54
290
ges Industriförbund (organisationerna) i ett gemensamt yttrande, till vilket Prop. 1990/91:54
Företagareförbundet anslutit sig, framfört att någon tidsgräns inte bör finnas
eller — om en sådan anses nödvändig — att den i vart fall bestäms till fem år.
Skälen för mitt förslag: Frågan om införande av carry forward har tidigare
behandlats av skatteavräkningssakkunniga. I betänkandet Ds B 1982:5 Av-
räkning av utländsk skatt, föreslogs att sådana regler skulle införas. Mot
bakgrund av den kritik som vissa remissinstanser riktade mot förslaget så-
som det då utformats och med beaktande av de övriga förslag som då lades
fram föranledde utredningens förslag inte någon lagstiftningsåtgärd i denna
del. Föredragande statsrådet framhöll emellertid (prop. 1982/83:14 s. 14) att
han var beredd att på nytt överväga frågan om införande av bestämmelser
om carry forward om övriga då föreslagna åtgärder skulle visa sig otillräck-
liga.
Som bekant innebär det nya skattesystemet bl.a. att skattesatserna sänks
och att reserveringsmöjligheterna minskar. Detta innebär att möjligheterna
för företag att inom relativt vida ramar själva bestämma beskattningsunder-
laget för ett individuellt beskattningsår beskärs. Även för fysiska personer
kan det förhållandet att skattesatserna sänks komma att minska möjlighe-
terna att för ett visst beskattningsår erhålla avräkning för hela den avräk-
ningsbara utländska skatten.
Dessa ändringar i skattesystemet medför ett ökat behov av att under efter-
följande år kunna avräkna sådan utländsk skatt som det år då avräkning en-
ligt huvudregeln i 4 § andra stycket avräkningslagen skall ske inte rymts inom
spärrbeloppet (överskjutande belopp). Med hänsyn härtill och då de pro-
blem som var förenade med det tidigare förslaget nu bättre kan bemästras
anser jag — i likhet med vad som föreslagits i promemorian - att bestämmel-
ser om carry forward bör tas in i avräkningslagen.
Såsom RSV framhållit är den i promemorian föreslagna lagtexten inte helt
klarläggande vad avser de skattskyldigas möjlighet att välja om det är den
till det aktuella året hänförliga utländska skatten eller tidigare års utländska
skatter som skall avräknas först. I förtydligande syfte har därför denna be-
stämmelse omarbetats varvid det i 11 § andra stycket klargörs dels att avräk-
ning ett visst år högst får medges med ett belopp motsvarande spärrbeloppet
för just detta år, dels att om avräkning yrkas för utländska skatter som är
hänförliga till olika år så skall avräkningen ske i kronologisk ordning, dvs.
att utländska skatter som är hänförliga till tidigare år alltid skall avräknas
före sådana som är hänförliga till senare år.
Som tidigare nämnts har organisationerna i sitt yttrande anfört att den i
promemorian föreslagna tiden om tre år är för kort. De har därvid hänvisat
till att det nya svenska skattesystemet innehåller regler av innebörd att för-
luster blir ”evigt” avdragsgilla och anser därför att någon tidsgräns inte heller
bör finnas vad gäller avräkning av överskjutande belopp. I andra hand anser
de att tidsperioden i vart fall bör bestämmas till fem år vilket enligt dem
skulle vara en rimlig avvägning med hänsyn till konjunkturcykelns längd.
Vad gäller den tidsperiod under vilken avräkning för överskjutande be-
lopp skall få ske måste den bestämmas genom en avvägning mellan de skatt-
skyldigas intresse av att erhålla avräkning av hela den i utlandet erlagda av-
räkningsbara skatten och det administrativa merarbete som införandet av
291
carry forward otvivelaktigt medför för skatteadministrationen. Såsom vissa
remissinstanser anförde i sina yttranden över skatteavräkningssakkunnigas
tidigare nämnda betänkande (prop. 1982/83:14 s. 96 ff.) medför ett system
med carry forward bl.a. en ökad arbetsbelastning för skatteadministrationen
genom de krav på registrering och bevakning av information rörande över-
skjutande belopp som uppkommer. Vidare bör beaktas att det föreslagna
systemet innebär att den skattskyldige fritt kan välja att yrka avräkning ett
visst år för överskjutande belopp hänförligt till tidigare år eller för den till
detta år hänförliga avräkningsbara utländska skatten. Det nu föreslagna sys-
temet bygger således — i likhet med vad som i det nya skattesystemet kom-
mer att gälla beträffande underskott — på att det skall vara möjligt att inom
vissa ramar ”rulla” överskjutande belopp framåt.
Jag finner således det i promemorian framlagda förslaget rörande carry
forward vara väl avvägt och är därför i dagsläget inte beredd att föreslå en
längre tidsperiod än tre år. Skulle det emellertid i framtiden visa sig att den
nu valda tidsperioden är otillräcklig är jag givetvis beredd att på nytt ta
denna fråga under övervägande.
Mitt förslag: Avräkning av utländsk skatt medges från avkastnings-
skatt på pensionsmedel.
Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Remissinstanserna är genomgående positivt inställda
till att avräkning av utländsk skatt medges från avkastningsskatt på pensions-
medel. Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt har dock i sitt ytt-
rande framhållit att ett klarläggande erfordras i lagtexten av att arbetsgivare,
som är skattskyldig enligt 2 § 5 lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel, har rätt att erhålla nedsättning av avkastningsskatten genom av-
räkning av utländsk skatt, i den mån den utländska skatten ej kunnat avräk-
nas från statlig eller kommunal inkomstskatt. Vidare har Småföretagens
Riksorganisation, Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen,
Svenska Bankföreningen, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund och Sveri-
ges Industriförbund (organisationerna) i ett gemensamt yttrande, till vilket
Företagareförbundet anslutit sig, framfört att det enligt deras mening måste
vara tillräckligt att intäkten beskattats i den utländska staten för att rätt till
avräkning från avkastningsskatt skall föreligga. Sålunda anser de att det inte
är rimligt att som ytterligare förutsättning för avräkning uppställa krav på att
intäkten skall anses härröra från den utländska staten enligt dess lagstiftning.
Synpunkter motsvarande de som organisationerna har framfört har även in-
kommit från Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund.
Skälen för mitt förslag: Enligt lagen om avkastningsskatt på pensionsme-
del är svenska livförsäkringsföretag, utländska livförsäkringsföretag som be-
driver försäkringsrörelse i Sverige, understödsföreningar som bedriver till
livförsäkring hänförlig verksamhet, pensionsstiftelser enligt lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. samt arbetsgivare som
Prop. 1990/91:54
292
i sin balansräkning redovisar skuld under rubriken Avsatt till pensioner en-
ligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse m.m. skattskyldiga till av-
kastningsskatt.
Med hänsyn till att avkastningsskatten normalt är en skatt på inkomster
som kan komma att beskattas också i utlandet i den mån inkomsterna upp-
bärs därifrån bör - i enlighet med vad som föreslagits i promemorian - i
utlandet erlagd skatt på avkastning av pensionsmedel få avräknas från denna
skatt.
Det i promemorian lämnade förslaget innebär att avräkning från avkast-
ningsskatt på pensionsmedel bör ske enligt samma principer som gäller för
avräkning från andra svenska skatter. Enligt promemorieförslaget skall såle-
des övriga regler i avräkningslagen t.ex. om vilka utländska skatter som kan
avräknas, spärrbeloppsberäkningen och om möjligheten att avräkna ut-
ländsk skatt ett senare år därvid äga motsvarande tillämpning. I fråga om
sådana skattskyldiga som avses i 2 § 1-4 lagen om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel, dvs. de skattskyldiga som har att erlägga avkastningsskatt på en
nettointäkt, delar jag denna uppfattning.
När det gäller sådana skattskyldiga som avses i 2 § 5 lagen om avkastnings-
skatt på pensionsmedel tas emellertid avkastningsskatten enligt 3§ fjärde
stycket samma lag ut inte på någon nettointäkt utan på pensionsskuldens be-
lopp vid ingången av beskattningsåret. Vidare är enligt 6 § samma lag sådan
skatt som tas ut på i 3 § fjärde stycket angivet underlag avdragsgill i arbetsgi-
varens förvärvskälla. Med beaktande av att någon utländsk eller svensk in-
täkt inte direkt kan hänföras till det underlag på vilket avkastningsskatt tas
ut av nu ifrågavarande skattskyldiga framstår enligt min mening det i prome-
morian framlagda lagförslaget som mindre lämpligt i denna del. Enligt min
mening bör i stället en uttrycklig bestämmelse införas vilken klargör att så-
dan avkastningsskatt som tas ut på underlag enligt 3 § fjärde stycket lagen
om avkastningsskatt på pensionsmedel får tas i anspråk för avräkning i de
fall då den statliga inkomstskatten, den statliga fastighetsskatten och den
kommunala inkomstskatten sammanlagt understiger vad som enligt 1 — 11 §§
avräkningslagen får avräknas. Ett förslag av denna innebörd - vilket också
ligger i linje med vad Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt öns-
kat - har tagits in som ett nytt andra stycke i förslaget till 12 § avräkningsla-
gen.
Som jag tidigare nämnt är avkastningsskatt som tas ut på sådant i 3 § fjärde
stycket lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel angivet underlag av-
dragsgill i den skattskyldiges förvärvskälla. Detta avdrag kommer således att
inverka på spärrbeloppsberäkningen enligt 6 och 7 §§ avräkningslagen. För
att en spärrbeloppsberäkning över huvud taget skall vara möjlig krävs därvid
att storleken på den avdragsgilla avkastningsskatten är känd innan beräk-
ningen görs, dvs. att avdragets storlek inte får vara beroende av om avkast-
ningsskatten sätts ned genom avräkning. Med anledning härav föreslår jag
att 6 § lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel ändras så att det av
denna klart framgår att avdragsrätt vid inkomsttaxeringen föreligger för av-
kastningsskatt före eventuell nedsättning genom avräkning av utländsk
skatt. I förtydligande syfte bör i nämnda lagrum också klart uttalas att av-
dragsrätt givetvis endast föreligger för avkastningsskatt som tas ut på sådant
Prop. 1990/91:54
293
i 3 § fjärde stycket lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel angivet un-
derlag.
Vad sedan avser den av organisationerna framförda kritiken mot det i pro-
memorian framlagda förslaget får jag anföra följande. För att rätt till avräk-
ning av utländsk skatt skall föreligga uppställs i 1 § avräkningslagen vissa vill-
kor. Ett av dessa villkor är att fråga är om en intäkt som enligt skattelagstift-
ningen i den utländska staten i fråga anses härröra därifrån. Såsom dåva-
rande statsrådet anförde i prop. 1985/86:131 (s. 19) är avsikten med detta
villkor att klargöra att om en intäkt har blivit beskattad i den utländska sta-
ten endast därför att den som uppbär intäkten anses ha hemvist eller är med-
borgare där, skall avräkning inte medges. Om däremot en intäkt visserligen
beskattats i den utländska staten redan på den grund att personen anses ha
hemvist eller är medborgare i denna stat, men intäkten ändock skulle ha be-
skattats där även om den uppburits av person som har hemvist eller inte är
medborgare där, skall rätt till avräkning föreligga. Det nu redovisade villko-
ret gäller generellt vid all avräkning och är uttryck för en internationellt ve-
dertagen princip. Något skäl varför en annan ordning skulle tillämpas just
vid nedsättning av avkastningsskatt på pensionsmedel har inte redovisats.
Jag finner således inte att det föreligger några skäl att i denna del frångå det
i promemorian framlagda förslaget.
Mitt förslag: Bestämmelserna i 2§ andra stycket och 11 —16 §§ avräk-
ningslagen rörande avräkning i fall då den kommunala inkomstskat-
ten inte omfattas av dubbelbeskattningsavtal resp, skattenedsättning
med beaktande av vinstdelningsskatt och särskild vinstskatt upphävs.
Promemorieförslaget: Överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna har berört dessa frågor.
Skälen för mitt förslag: I 2 § andra stycket avräkningslagen finns en sär-
skild bestämmelse som behandlar det fall att statlig men inte kommunal in-
komstskatt omfattas av dubbelbeskattningsavtal. Denna bestämmelse till-
kom med anledning av 1949 års dubbelbeskattningsavtal med Storbritannien
som, efter det att det upphört att gälla gentemot Storbritannien, under
många år var gällande gentemot ett antal f.d. brittiska kolonier. Då detta
avtal numera helt upphört att gälla och då Sverige med största säkerhet i
framtiden inte kommer att ingå avtal där den kommunala inkomstskatten
inte omfattas finns inte längre något behov av denna bestämmelse. Nämnda
bestämmelse bör därför i enlighet med det i promemorian framlagda försla-
get upphävas.
Genom den beslutade skattereformen upphör lagen (1983:1086) om vinst-
delningsskatt att gälla vid utgången av juni 1990, dock att den alltjämt skall
tillämpas vid 1991 och tidigare års taxeringar. Vidare skall bestämmelserna
om vinstdelningsunderlag i lagen om vinstdelningsskatt tillämpas vid 1992
års taxering i de undantagsfall då särskild vinstskatt skall tas ut vid denna
taxering enligt lagen (1989:346) om särskild vinstskatt. I konsekvens härmed
Prop.
1990/91:54
294
anser jag att de i 11 —16 §§ avräkningslagen intagna bestämmelserna bör
upphävas och upphöra att gälla vid utgången av år 1990. De upphävda be-
stämmelserna bör dock alltjämt tillämpas vid 1991 och tidigare års taxeringar
såvitt avser vinstdelningsskatten samt vid 1992 och tidigare års taxeringar så-
vitt avser den särskilda vinstskatten.
De här föreslagna kompletteringarna av 1991 års skattereform ger samman-
taget ett neutralt budgetmässigt utfall för den konsoliderade offentliga sek-
torn.
Tillkommande budgetförstärkningar uppkommer i första hand genom in-
förande av skatt på grupplivförsäkring i tjänsten eller yrket samt genom
skärpta regler för beskattning av fordringar och skulder i utländsk valuta
inom näringsverksamhet. Budgetförsvagningar uppkommer i första hand ge-
nom höjda avdrag för bilresor till och från arbetet, genom att pensionärernas
särskilda grundavdrag inte längre avtrappas mot kapitalinkomster mellan 0
och 1 600 kr, genom att barnpension blir delvis skattefri samt genom ökade
reserveringar för enskilda näringsidkare. Övriga förändringar ger förhållan-
devis begränsade budgetförstärkningar och budgetförsvagningar. Särskild lö-
neskatt på pensionsförmåner och motsvarande ger en mycket betydande
budgetförstärkning. En sådan budgetförstärkning har dock redan beaktats
vid redovisningen av skattereformens budgeteffekter i prop. 1989/90:110 och
ger således inte någon tillkommande budgetförstärkning. Den tillfälliga höj-
ningen av den allmänna löneavgiften i avvaktan på införandet av särskild lö-
neskatt på pensionsförmåner är anpassad så att den ger samma budgeteffekt
som löneskatten skulle ha gett.
Som framhållits i två tidigare propositioner med anledning av skatterefor-
men (prop. 1989/90:50 samt prop. 1989/90:110) bör den sammantagna skat-
tereformen ge ett budgetmässigt neutralt utfall i förhållandet mellan stat och
kommun. För att uppnå sådan neutralitet har riksdagen beslutat om en sär-
skild avräkningsskatt för kommunerna, lagen (1990:609) om avräknings-
skatt, med utgångspunkt i de förslag som redovisas i tidigare propositioner
med anledning av skattereformen.
De här föreslagna kompletteringarna påverkar balansen mellan stat och
kommun genom att bl.a. skatten på gruppliv tillfaller staten medan kommu-
nerna bär huvuddelen av skattebortfallet genom högre reseavdrag, högre
särskilda grundavdrag för pensionärer samt delvis skattefri barnpension.
Den särskilda löneskatten för pensionspremier m.m. är däremot redan beak-
tad vid beräkningen av den balanserande avräkningsskatten och bör därför
inte föranleda några ytterligare åtgärder. Den tillfälliga höjningen av den all-
männa löneavgiften är likvärdig med det senarelagda uttaget av särskild lö-
neskatt på pensionsförmåner också i fråga om balansen mellan stat och kom-
mun.
Jag avser att i annat sammanhang återkomma med förslag som, med till-
lämpning av samma beräkningsmetoder som tidigare, återställer balansen
mellan stat och kommun med anledning av här föreslagna kompletteringar.
Prop. 1990/91:54
295
I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
4. lag om ändring i lagen (1990:000) om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter,
5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
6. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt,
7. lag om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,
8. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
9. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
10. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
11. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst,
12. lag om ändring i lagen (1955:257) om inventering av varulager för in-
komsttaxeringen,
13. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
14. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
15. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
16. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford-
ringar,
17. lag om ändring i lagen (1972:78) om skatt för gemensamt kommunalt
ändamål,
18. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,
19. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125),
20. lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141),
21. lag om ändring i utsökningsbalken,
22. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter,
23. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
24. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
25. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,
26. lag om ändring i lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall från
folkpension,
27. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,
28. lag om ändring i lagen (1990:656) om återföring av obeskattade reser-
ver,
29. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsme-
del,
30. lag om ändring i lagen (1990:668) om nedsättning av vissa underhålls-
bidrag,
31. lag om särskilda regler för avsättning till resultatutjämningsfond vid
1991 års taxering,
32. lag om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid
1991 och 1992 års taxeringar,
Prop. 1990/91:54
296
33. lag om upphävande av lagen (1927:321) om utskiftningsskatt, Prop. 1990/91:54
34. lag om upphävande av lagen (1933:395) om ersättningsskatt,
35. lag om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången av juni
1991.
Förslagen under punkterna 19, 21 och 30 har upprättats i samråd med che-
fen för justitiedepartementet.
Förslagen under punkterna 8, 9 och 25 har upprättats i samråd med chefen
för socialdepartementet.
Lagrådets yttrande har i vissa delar inhämtats beträffande förslagen under
punkterna 1, 2 och 4.
Förslagen under punkterna 3, 5, 10, 12—14, 17-21 samt 23-35 har inte
granskats av lagrådet. De inte remitterade förslagen är i vissa fall av sådan
beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse medan de i andra
fall är sådana att lagrådets yttrande bör inhämtas. Ett remissförfarande
skulle emellertid fördröja lagstiftningsfrågornas behandling så att avsevärt
men skulle uppkomma. Förslagen är nämligen avsedda att utgöra en integre-
rad del av det nya inkomstskattesystemet som skall tillämpas första gången
vid 1992 års taxering. Huvuddelen av de nya skattereglerna beslutades av
riksdagen i juni i år (prop. 1989/90:110, SkU30, SFS 1990:650-696). Beslut
avseende de nu aktuella förslagen bör fattas i höst. Med hänsyn till det an-
förda bör inte yttrande från lagrådet inhämtas.
5$
I paragrafen görs vissa justeringar i privatbostadsbegreppet m.m. Dessa re-
dovisas närmare i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.8.
19§
I första stycket fjärde ledet enligt gällande lydelse finns en regel av innebörd
att belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen ut-
gått på grund av kapitalförsäkring inte räknas som skattepliktig inkomst.
Genom ett tillägg klargörs att belopp som arbetsgivare utan att försäkring
har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar grupplivför-
säkring inte heller skall räknas som skattepliktig inkomst. Skattefrihet gäller
dock bara i den mån utfallande belopp inte väsentligt överstiger vad som kan
utgå för befattningshavare i statens tjänst (jfr. 32 § 3 a mom.). Högre utbetal-
ningar blir alltså skattepliktiga. Tillägget har samband med förslaget om sär-
skild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. och har berörts i den all-
männa motiveringen, avsnitt 3.3.7.
Inkomstslaget tjänst som regleras i 31 — 34 §§ KL har i och med skattere-
formens genomförande utvidgats till att omfatta alla ersättningar som kan
anses hänförliga till eget arbete eller egen prestation. Eftersom fråga kan
inställa sig huruvida stipendier och liknande bidrag skulle kunna hänföras
297
till inkomstslaget tjänst är regleringen i 19 § första stycket tionde ledet i den Prop. 1990/91:54
föreslagna lydelsen ett klargörande av förhållandet att stipendier och lik-
nande bidrag som hittills enligt praxis varit skattefria skall vara det även i
fortsättningen.
I bestämmelsen anges att stipendium som inte utgår periodiskt inte utgör
skattepliktig inkomst. Därmed är inte sagt att stipendium som utgår perio-
diskt skulle vara skattepliktigt. Så är det i vissa fall, dock inte i alla. Skatt-
skyldigheten för mottagaren avseende periodiska understöd är anknuten till
utgivarens avdragsrätt. Huvudregeln är den att bidraget är skattepliktigt hos
mottagaren om utgivaren har avdragsrätt. För det fall utgivaren av ett perio-
diskt understöd är en kvalificerat allmännyttig stiftelse eller allmännyttig
förening behandlas bidraget enligt punkt 2 av anvisningarna till 31 § KL inte
som periodiskt understöd om understödet utgått för att fullfölja stiftelsens
eller föreningens ändamål. Ett sådant bidrag är därför inte skattepliktigt för
mottagaren.
Det bidrag som betecknas som stipendium får inte vara ersättning för en
prestation som kommit utgivaren av ersättningen direkt eller indirekt till-
handa. I sådant fall skall ersättningen beskattas som inkomst av tjänst.
I tolfte ledet har ett tillägg gjorts enligt vilket barnpension till viss del inte
skall vara skattepliktig. Har båda föräldrarna avlidit skall från pensionen ef-
ter en var av föräldrarna ett belopp på 0,4 basbelopp undantas från beskatt-
ning.
26 §
I paragrafen behandlas frågan om hur ett underskott i förvärvskälla inom
inkomstslaget näringsverksamhet skall behandlas. Av första stycket framgår
att om ett underskott redovisas i viss förvärvskälla medges avdrag för under-
skottet närmast följande beskattningsår. I den mån ett sådant underskott -
hänförligt till litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet — en-
ligt bestämmelserna i 33 § 3 mom. KL dragits av mot inkomst av tjänst gäller
dock enligt andra stycket att avdraget vid följande beskattningsår skall mins-
kas i motsvarande mån.
De nya bestämmelserna i 25 § 11 mom. SIL och i 26 § 9 mom. SIL om att
ett belopp motsvarande ett underskott i viss förvärvskälla skall dras mot
vinst vid avyttring av en näringsfastighet eller en bostadsrätt som inte är per-
manentbostad är i princip utformade på samma sätt som bestämmelsen i 33 §
3 mom KL. Andra stycket har byggts ut med en hänvisning till de nämnda
bestämmelserna i 25 och 26 §§ SIL vilket innebär att i den mån dessa bestäm-
melser tillämpas begränsas möjligheten att utnyttja ett underskott som ett
avdrag ett följande år.
Av skäl som beskrivits i den allmänna motiveringen skall ett underskott
först gå i avräkning mot realisationsvinst - och då i första hand mot vinst vid
avyttring av näringsfastighet och därefter mot vinst vid avyttring av bostads-
rätt som inte är privatbostad — innan bestämmelsen i 33 § 3 mom. KL skall
tillämpas. Att de olika bestämmelserna — i förekommande fall — skall till-
lämpas i en viss turordning framgår av de skilda lagrummen. För tydlighe-
tens skull bör anmärkas att bestämmelsen i 33 § 3 mom. KL — om att ett
298
underskott kan dras av mot inkomst av tjänst - innebär en valrätt för den Prop. 1990/91:54
skattskyldige. När det däremot gäller 25 § 11 mom. och 26 § 9 mom. SIL fö-
religger ingen motsvarande valrätt. I sådana fall skall ett underskott alltid
dras av mot realisationsvinsten.
Ändringen i tredje stycket är redaktionell.
33 § 1 och 2 mom.
Bestämmelserna innebär ett förbud för den som inte under någon del av året
varit bosatt här i riket att dra av kostnader hänförliga till inkomst av tjänst,
såväl faktiska kostnader som schablonavdrag.
33 § 3 mom.
I momentet stadgas att skattskyldig har rätt att ifrån intäkt av tjänst göra
avdrag för underskott av förvärvskälla som är hänförlig till aktiv närings-
verksamhet avseende litterär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksam-
het. Av bestämmelsen framgår att sådant avdrag kan ske i den mån under-
skottet överstiger avdrag för underskott från närmast föregående beskatt-
ningsår. Av skäl som berörts i den allmänna motiveringen skall ett under-
skott - i förekommande fall - först dras av mot vinst vid avyttring av nä-
ringsfastighet eller bostadsrätt och sedan kan vad som återstår av underskot-
tet dras av mot intäkt av tjänst. För att beräkna hur stor del av ett underskott
som kan dras av i inkomstslaget tjänst måste - vilket framgår av ett tillägg
till första stycket — från underskottet räknas av vad som av detta utnyttjats
vid tillämpning av bestämmelserna i 25 § 11 mom. och 26 § 9 mom. SIL.
53 § 1 mom.
Ändringen innebär att den som inte är bosatt i Sverige är skattskyldig för
pension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring endast till den del pen-
sionen överstiger erhållen folkpension och pensionstillskott eller ATP som
föranlett avräkning av pensionstillskott, dvs endast till den del sådan pension
överstiger maxbeloppet för särskilt grundavdrag för här bosatta. Den som
uppbär folkpension i form av förtidspension är skattskyldig för den del som
överstiger uppburen folkpension och 52 % av pensiontillskottet. Har folk-
pensionen samordnats med yrkesskadelivränta eller annan livränta som an-
ges i 17 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring föreligger skattskyl-
dighet endast för den del av uppburet belopp som överstiger den folkpension
som skulle ha utgått utan sådan samordning.
till 19 §
punkt 3
Enligt 19 § KL räknas sådant statligt bostadsstöd som avses i punkt 3 av an-
visningarna till paragrafen inte till skattepliktig inkomst. I nämnda anvis-
ningspunkt räknas en rad stödformer upp.
Av framför allt praktiska skäl bör denna anvisningspunkt omarbetas så att
299
den inte måste ändras vid varje tillfälle en stödform tillkommer eller bortfal-
ler. Jag föreslår således att bestämmelsen omarbetas redaktionellt så att den
ges en generell utformning. Någon saklig ändring är således inte avsedd.
till 20 §
punkt 4
Bestämmelsen justeras så att begreppet förvärvskälla även syftar på in-
komstslaget kapital (jfr hänvisningen i 2 § SIL till bl.a. 20 § KL).
punkt 5
I anvisningspunkten, som reglerar vad som är att hänföra till ej avdragsgill
kapitalförlust, görs ett par anpassningar till de tidigare i år beslutade änd-
ringarna.
Enligt nuvarande bestämmelser i andrastycket b räknas skada eller förstö-
relse av avskrivningsbar del av en markanläggning på grund av t.ex. brand
inte som kapitalförlust utan som driftförlust. Ändringen är en konsekvens
av att markanläggningar fortsättningsvis är avskrivningsbara oavsett använd-
ningssätt och av att avskrivningsunderlaget utgörs av hela anskaffningsvär-
det (punkt 7 av anvisningarna till 23 §).Enligt nuvarande bestämmelser i
andra stycket c är förlust på näringsbetingade aktier m.m. avdragsgill från
bl.a. intäkt av rörelse. Bestämmelsen ändras så att i stället en direkt hänvis-
ning görs till punkt 33 av anvisningarna till 23 § som innebär att en reaförlust
är avdragsgill i näringsverksamhet endast om en motsvarande vinst skulle
beskattas i näringsverksamhet (jfr punkt 1 tredje stycket av anvisningarna
till 22 §).
till 22 §
punkt 1
Ändringen i andra stycket är en följd dels av att nuvarande 30 § SIL beteck-
nas 31 § samma lag, dels av att en ny 30 § införts i SIL. Det första momentet
i sist nämnda paragraf behandlar avyttringar av fordringar o.d. i utländsk
valuta.
Ändringen i tredje stycket avser en hänvisning till en bestämmelse som flyt-
tas. Det nuvarande undantaget från uttagsbeskattning i fjärde stycket omfat-
tar endast vedbränsle. Den nu företagna justeringen innebär en återgång till
tidigare regler (jfr prop. 1983/84:28 s.26). Att begreppet lantbruksenhet an-
vänds utgör en anpassning till förslaget i propositionen om vissa frågor inför
allmän fastighetstaxering år 1992 (prop. 1990/91:47) att utmönstra begreppet
jordbruksfastighet ur fastighetstaxeringslagen. Uttagsbeskattning skall
alltså inte ske för uttag av bränsle från en lantbruksenhet (jordbruksfastig-
het) för uppvärmning av den skattskyldiges privatbostad på fastigheten. I det
nya systemet kan en privatbostad inte ingå i en näringsfastighet. Med ut-
trycket ”privatbostad på denna” avses att privatbostadsfastigheten rent geo-
grafiskt ligger inom den brukningsenhet som utgör lantbruksenhet.
Prop. 1990/91:54
300
punkt 2
Prop. 1990/91:54
I det nya tredje stycket anges att med utdelning jämställs även vissa andra
utbetalningar från ett bolag till dess aktieägare. Vilka utbetalningar som av-
ses framgår av 3 § 1 mom. tredje stycket SIL.
punkt 3
Ändringen är en redaktionell anpassning till förslaget till lag om värdepap-
persfonder (prop. 1989/90:153) som ersätter aktiefondslagen (1974:931).
punkt 5
Ändringen i första stycket innebär att beloppsgränsen i fråga om skyldighe-
ten att vid avyttring av en näringsfastighet återföra värdeminskningsavdrag
avseende byggnad och markanläggning tagits bort.
punkt 16
I anvisningspunkten som innehåller regler om räntefördelning görs bl.a. ju-
steringar i fråga om hur intäkten skall fördelas i handelsbolagsbeskattade
dödsbon och i handelsbolag. För att få mer enhetliga regler i de fall statslåne-
räntan läggs till grund för olika beräkningar görs dessutom i första stycket en
justering som innebär att statslåneräntan vid utgången av november året
före beskattningsåret skall vara avgörande (jfr anvisningspunkterna 10 och
14 till 32 §, punkten 12 övergångsbestämmelserna till lagen (1990:650) om
ändring i KL samt 3§ 4 och 12mom. SIL).
Bestämmelserna om räntefördelning för handelsbolagsbeskattade döds-
bon finns i andra stycket. Reglerna innebär att först beräknas ett underlag
för boet i enlighet med de regler som gäller för fysiska personers kapitalun-
derlag för survavsättning (4 och 6 §§ survlagen). Om underlaget är negativt
skall ett belopp motsvarande det negativa underlaget — bortsett från ett fri-
belopp på 50 000 kr. - multiplicerat med statslåneräntan tas upp som intäkt.
Denna intäkt skall enligt de nu gällande reglerna fördelas efter storleken av
varje delägares andel i boets inkomst. En sådan fördelning kan ge ett mate-
riellt otillfredsställande resultat i de fall en eller flera delägare beroende på
egen arbetsinsats har större andel i resultatet än som följer av andelen i
själva boet. Ändringen innebär att intäkten i stället skall fördelas efter an-
delstal i boet.
Tredje stycket gäller för delägare i handelsbolag. Räntefördelningen görs
då på delägarnivå. Utgångspunkten är inte K-survunderlaget utan andelens
justerade ingångsvärde enligt 28 § SIL. Om handelsbolaget direkt eller indi-
rekt genom handelsbolag innehar fastigheter eller bostadsrätter m.m. skall
ingångsvärdet minskas om en värdering av fastigheterna etc. enligt
6 § survlagen ger ett lägre värde än vid en värdering enligt 5 § survlagen. En-
ligt de nuvarande bestämmelserna skall en så stor del av skillnadsbeloppet
som svarar mot delägarens andel i handelsbolagets inkomst dras från det jus-
terade ingångsvärdet. Ändringen innebär att skillnadsbeloppet i stället skall
fördelas enligt andelstalet.
Enligt de nu gällande bestämmelserna i fjärde stycket skall underlaget för
räntefördelning minskas med ackumulerade underskott i förvärvskällan i
301
den mån inte avdrag medgetts enligt 33 § 3 mom. (underskott avseende litte- Prop. 1990/91:54
rär, konstnärlig eller därmed jämförlig verksamhet). Genom hänvisningarna
i styckets sista mening gäller bestämmelserna för både enskilda näringsid-
kare med egen firma och delägare i handelsbolag. Underskott i förvärvskäl-
lan påverkar emellertid normalt inte det justerade ingångsvärdet och ger
alltså inte upphov till räntefördelning för delägare i handelsbolag (jfr prop.
1989/90:110 s. 725). Ett undantag gäller för faktiskt utnyttjade underskott
enligt 33 § 3 mom. Ändringen innebär att bestämmelserna slopas för del-
ägare i handelsbolag.
till 23 §
punkt 6
Har en byggnad i näringsverksamhet tidigare varit privatbostad skall enligt
de nuvarande bestämmelserna i åttonde stycket värdeminskningsavdrag an-
ses ha åtnjutits med 1,5% av anskaffningsvärdet för varje beskattningsår
fastigheten eller fastighetsdelen utgjort privatbostad. Genom ändringen
klargörs att detta inte gäller i de fall karaktärsbytet föranleder avskattning
enligt 3 § 1 mom. SIL, dvs. då den tidigare privatbostaden blir omsättnings-
tillgång (lager). I sådant fall utgörs anskaffningsvärdet av marknadsvärdet
vid karaktärsbytet och några värdeminskningsavdrag skall alltså inte anses
ha åtnjutits (jfr anvisningspunkterna 7 och 12 med specialmotivering).
punkt 7
Ändringen utgör i fråga om markanläggningar en motsvarighet till ändringen
i föregående anvisningspunkt (jfr anvisningspunkten 12 med specialmotive-
ring).
punkterna 9 och 10
Ändringen utgör en redaktionell anpassning till förslaget att utmönstra be-
greppet jordbruksfastighet ur fastighetstaxeringslagen (prop. 1990/91:47).
punkt 12
Det skattemässiga restvärdet för byggnads- eller markinventarium som hör
till en fastighet som tidigare varit privatbostadsfastighet utgörs enligt de nu-
varande bestämmelserna i fjärde stycket av det ursprungliga anskaffningsvär-
det minskat med 20 % per år, högst fem, som den skattskyldige haft inventa-
riet och fastigheten varit privatbostadsfastighet. Genom ändringen klargörs
att detta inte gäller i de fall karaktärsbytet föranleder avskattning enligt 3 §
1 mom. SIL, dvs. då den tidigare privatbostadsfastigheten blir omsättnings-
tillgång (lager). I sådant fall utgörs anskaffningsvärdet av marknadsvärdet
vid karaktärsbytet och någon minskning av avskrivningsunderlaget skall inte
ske (jfr anvisningpunkterna 6 och 7 med specialmotivering).
punkt 23
Ändringen syftar till att uppnå större likformighet mellan anställda och nä-
ringsidkare vad gäller grupplivförsäkring och har närmare behandlats i den
allmänna motiveringen, avsnitt 3.3.11.
302
punkt 33
Prop. 1990/91:54
1 anvisningspunkten regleras avdragsrätten för reaförluster. En komplette-
ring görs för reaförluster på förpliktelser. Den ändrade hänvisningen till 3 §
2 mom. SIL föranleds av att momentet kompletterats med ett nytt stycke
som behandlar valutakursförluster. Ändringarna i övrigt föranleds av en
samordning med bestämmelsen i punkt 5 andra stycket c till 20 §.
till 24 §
punkt 1
I anvisningspunkten har gjorts en konsekvensändring med anledning att be-
stämmelserna om beskattning av utländsk valuta skjutits in som en ny 30 § i
SIL.
punkt 4
I anvisningspunkten regleras värdering av fordringar och skulder i utländsk
valuta. Reglerna omfattar all inkomst av näringsverksamhet och skall därför
tillämpas även för skattskyldiga som inte är redovisningsskyldiga (t.ex. ut-
hyrning av privatbostadsfastighet). Regeln gäller för alla slags fordringar och
skulder (företagens egen kreditgivning, banktillgodohavande etc.).
Enligt första stycket är balansdagens kurs utgångspunkten för värde-
ringen. I de fall god redovisningssed föreskriver en annan värdering tilläm-
pas denna även vid beskattningen. Av bestämmelserna följer att avdrag
medges för den avsättning till valutakursreserv som är nödvändig för att vär-
deringen skall vara förenlig med god redovisningssed. I fråga om valutasäk-
ring skall den utländska posten värderas till det belopp som är motiverat med
tanke på terminskontrakt e.d. Ett företag som följer BFNs rekommendation
kan i princip utgå från att värderingen godtas vid beskattningen.
I andra stycket finns en bestämmelse om en schablonintäkt. Intäkten skall
beräknas som ett belopp motsvarande 54 % av valutakursreserven multipli-
cerat med statslåneräntan vid årets utgång. I de fall en fordring eller skuld
är föremål för valutasäkringsåtgärd skall intäkt beräknas endast till den del
som fordringen eller skulden inte är effektivt säkrad.
till 32 §
punkt 10
Bestämmelsen innehåller regler om förmån av räntefria eller lågförräntade
lån som arbetsgivare lämnat arbetstagare. Bestämmelsen kompletteras på så
sätt att det klart framgår att reglerna skall tillämpas endast när det gäller en
förmån. Såvitt avser arbetsgivare som i sin ordinarie verksamhet erbjuder
lån till allmänheten uppstår en skattepliktig löneförmån om de anställda er-
bjuds lån till mer fördelaktiga villkor än de som allmänheten erbjuds. För
övriga arbetsgivare, som inte sysslar med kreditgivning. får vid bedömandet
huruvida en förmån utgått eller ej jämförelse göras med de marknadsmäs-
siga villkor avseende kreditgivning som gällde vid tiden för lånets uppta-
gande.
303
När det sålunda konstaterats huruvida en förmån föreligger eller ej skall Prop. 1990/91:54
förmånen värderas. Förmånens värde beräknas till skillnaden mellan statslå-
neräntan vid utgången av november året före beskattningsåret med tillägg
av en procentenhet och den avtalade räntan.
Bestämmelsen har även kompletterats med en regel som anger hur förmå-
nens värde skall beräknas vid lån upptagna i utländsk valuta. Värdet skall
beräknas till skillnaden mellan marknadsräntan vid utgången av november
året före beskattningsåret för lån i den aktuella valutan med tillägg av en
procentenhet och den avtalade räntan. Med marknadsränta avses den ränte-
sats som utgår vid riskfria långsiktiga placeringar, dvs. en räntesats som mot-
svarar statslåneräntan.
punkt 14
I första stycket har den ändringen gjorts att stycket omfattar ett fåmansföre-
tags förvärv av all egendom från utomstående. Undantag görs endast för
bilar.
Ändringen i andra stycket är av redaktionell natur.
Sjätte stycket har anpassats till den nya lydelsen av punkt 10 av anvisning-
arna till 32 §.
till 33 §
punkt 7
I andra stycket har procentsatsen för schablonavdraget för egenavgifter höjts
till 25 % för skattskyldiga som vid ingången av året före taxeringsåret inte
fyllt 65 år. Vidare har införts en bestämmelse om att den som vid ingången
av året före taxeringsåret fyllt 65 år eller som har avlidit under året före taxe-
ringsåret skall medges schablonavdrag med 18%. Den lägre procentsatsen
beror på att det endast är särskild löneskatt som blir aktuell i sistnämnda fall.
Fjärde stycket har upphävts med anledning av de förändringar som företa-
gits i andra stycket.
till 48 §
punkt 1
För att klargöra att vad som räknas som folkpension enligt denna anvisnings-
punkt utgör folkpension även vid tillämpning av 53 § 1 mom. a har en hänvis-
ning till detta senare lagrum tagits in i denna punkt. I övrigt har ändringarna
kommenterats i allmänmotiveringen, avsnitt 3.10.
till 53 §
punkt 2
Erhåller utomlands bosatt person, som på grund av anställning eller uppdrag
eller som i sin egenskap av styrelseledamot eller liknande vistas här tillfälligt,
ersättning för sina utlägg för kostnad för logi eller kostnad för resor till och
från Sverige utgör inte sådan ersättning skattepliktig inkomst för mottaga-
ren. Inte heller skall sådan person beskattas om arbetsgivaren direkt betalar
304
eller faktureras för sådana kostnader eller om arbetsgivaren resp, bolaget Prop. 1990/91:54
eller den juridiska personen disponerar lägenhet och kostnadsfritt tillhanda-
håller sådan lägenhet för den period under vilken arbetet utförs eller förrätt-
ningen pågår. När det gäller kostnader för resor avses endast ersättning för
kostnad för resan till resp, från Sverige vid anställningens början eller slut
eller i samband med förrättningen och således inte för hemresor under på-
gående anställningsperiod. Det sagda gäller oavsett om resan företas med
allmänna kommunikationer eller med egen eller arbetsgivarens bil.
punkt 10
Ändringarna är redaktionella och avser två hänvisningar som blivit inak-
tuella till följd av de tidigare i år beslutade ändringarna.
till 54 §
punkt 3
Specialregeln i andra stycket avseende anställning ombord på utländskt far-
tyg med svenskt driftsintresse som går i oceanfart, den så kallade sexmåna-
dersregeln, avsågs gälla enbart taxeringsåren 1986 - 1988 men har förlängts
till att gälla t.o.m. 1991 års taxering. Denna ändring innebär att regeln för-
längs att gälla ytterligare ett år, dvs. t.o.m. 1992 års taxering.
punkt 12
Ändringen är en konsekvensändring till den ändrade avläsningstidpunkten
för statslåneräntan i punkt 16 av anvisningarna till 22 § KL.
punkt 13
Vid 1992 års eller vid förlängt räkenskapsår 1993 års taxering skall någon
räntefördelning inte ske. Detta följer av punkten och punkt 6 övergångsbe-
stämmelserna till survlagen. Underlaget för räntefördelning är ju vid över-
gången identiskt med övergångsposterna enligt nämnda bestämmelser. I
andra stycket punkten finns en bestämmelse av skatteflyktskaraktär för att
förhindra att delägare i handelsbolag framkallar ett negativt underlag eller
med andra ord en stor övergångspost genom överuttag inför övergången.
Bestämmelsen innebär att övergångsposten skall minskas för det fall deläga-
ren under beskattningsår som taxeras år 1991 gjort uttag som överstiger såväl
hans skattemässiga nettoinkomst från bolaget som hans andel i bolagets (ci-
vilrättsliga) resultat. Ändringen klargör att någon räntefördelning inte heller
i sådana fall skall ske vid 1992 års taxering eller - om på grund av förlängt
räkenskapsår delägaren inte skall taxeras för inkomst av handelsbolaget då
— vid 1993 års taxering.
punkt 26
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen, avsnitt 3.13.
20 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 54
305
punkt 28
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen, avsnitt 3.13.
punkt 29
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen, avsnitt 3.10.
punkt 1
De nya reglerna träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering i den mån inte annat följer av övergångsbestämmel-
serna.
punkt 2
Äldre regler skall gälla fullt ut om medel till följd av beslut om likvidation
eller fusion skiftats ut redan under år 1990 eller tidigare även om bolaget
upplöses först år 1991 eller senare. Utbetalningar som är hänförliga till så-
dana likvidationer eller fusioner skall således aldrig beskattas som utdelning.
Däremot kan reavinstbeskattning komma i fråga om utskiftat belopp översti-
ger anskaffningspriset på aktierna. De nya reglerna om att en aktie skall an-
ses avyttrad utan vederlag när bolaget upplösts är givetvis inte heller tillämp-
liga i sådana fall.
punkt 3
Övergångsbestämmelsen har kommenterats i avsnitt 3.3.12.
punkt 4
Den nya regleringen i punkt 1 av anvisningarna till 22 § innebär såväl en ut-
vidgning som en begränsning av uttagsbeskattningen. En tillämpning av de
nya reglerna fullt ut vid 1992 års taxering skulle därför i vissa fall komma
i konflikt med retroaktivitetsförbudet. I punkten anges därför att de äldre
föreskrifterna då skall tillämpas för uttag av vedbränsle före ikraftträdandet.
punkt 5
I punkten anges att de nya reglerna om värdering av fordringar och skulder
i utländsk valuta inte skall tillämpas för beskattningsår som börjat före
ikraftträdandet.
1 § 3 mom.
I momentet anges för närvarande att andra juridiska personer än dödsbon
skall betala statlig inkomstskatt för inkomst av näringsverksamhet. Svenska
aktiefonder är inte juridiska personer men väl skattesubjekt (jfr 2 § 10 mom.
□ch 6§ 5 mom.). Genom ändringen klargörs att aktiefondernas inkomst är
länförlig till näringsverksamhet. Ändringen säkerställer också att inkomst-
Prop. 1990/91:54
306
beräkningen görs enligt bokföringsmässiga grunder. I enlighet med förslaget
till lag om värdepappersfonder (prop. 1989/90:153) som ersätter aktiefonds-
lagen (1974:931) används benämningen värdepappersfonder.
2 § 4 mom.
Ändringarna i första stycket innebär att fusion enligt banklagstiftningen mel-
lan moderföretag och helägt dotterbolag kommer att omfattas av kontinui-
tetsreglerna. Detsamma gäller fusion mellan ekonomisk förening och helägt
dotterbolag.
Ändringen i nionde stycket beror på att 30 § ändrat beteckning till 31 §.
I tionde stycket finns en uppskovsregel. Den innebär att vinst vid en kon-
cernintern avyttring av organisationsaktier eller -andelar inte utlöser någon
beskattning. Vid en senare avyttring beräknas i gengäld vinsten med ut-
gångspunkt i överlåtarens anskaffningskostnad. Den nuvarande regelns till-
lämplighet förutsätter bl.a. att moderföretaget är aktiebolag eller ekono-
misk förening. Genom ändringen utvidgas uppskovsregelns tillämplighet till
att omfatta även de fall då moderföretaget är sparbank eller ömsesidigt
skadeförsäkringsföretag.
I elfte stycket har en redaktionell ändring gjorts.
2 § 6 mom.
Avdragsrätten för avsättning till utjämningsfond liksom avsättning till regle-
ringsfond har redan slopats (prop. 1989/90:110, SkU30, SFS 1990:651). Sam-
tidigt upphävdes bl.a. bestämmelser om vad som förstås med utjämningsfod
(sextonde stycket i lagrummets lydelse intill den 1 juli 1990). En minskning
av utjämningsfond - liksom en minskning av regleringsfond för trafikförsäk-
ring — utgör även fortsättningsvis skattepliktig intäkt (åttonde stycket). De
nuvarande bestämmelserna i åttonde stycket andra meningen om vad som
skall anses utgöra en minskning av en utjämningsfond upphävs nu. Att äldre
föreskrifter i momentet skall tillämpas i fråga om vad som skall förstås med
utjämningsfond samt vad som skall anses utgöra en minskning av en sådan
fond anges i den nu föreslagna punkt 12 a övergångsbestämmelserna till la-
gen (1990:561) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
2 § 10 mom.
1 det nya andra stycket har införts en bestämmelse som innebär att invest-
mentföretag får avdrag för förlust som uppkommit till följd av att aktier, som
företaget äger, blir värdelösa därför att ifrågavarande bolag upplösts genom
likvidation eller vissa i lagtexten angivna fusionsfall. Avdragsrätten är be-
gränsad till ett belopp motsvarande utbetalning från bolaget under likvida-
tionsåret och året dessförinnan. Denna utbetalning kan utgöras av såväl sed-
vanlig utdelning som utskiftning från bolaget.
Ändringen i sista stycket är en följd av att benämningen aktiefond ändrats
till värdepappersfond (jfr prop. 1989/90:153).
2 § 14 mom.
Enligt första stycket är avdragsrätten för juridiska personer utom dödsbon
begränsad när det gäller förlust vid avyttring av kapitalplaceringsaktier och
Prop. 1990/91:54
307
andra finansiella instrument. Tillägget i tredje meningen innebär att denna
begränsning inte gäller förlust som uppkommit till följd av att aktier blir vär-
delösa på grund av att bolaget upplöses genom likvidation eller vissa fusio-
ner. Sådan förlust är avdragsgill till den del förlusten motsvaras av utdelning
från bolaget under likvidationsåret och året dessförinnan.
3§ 1 mom.
1 ett nytt andra stycke har införts en regel som anger att valutakursvinst på
fordringar och skulder i utländsk valuta hänförs till reavinst. Eftersom be-
greppet avyttring endast kan avse en tillgång krävs det ett sådant tillägg för
att reavinstbeskatta en kursvinst på skuld. Det kan anmärkas att vinst på
skulder inte ingår i den uppräkning av skattepliktiga vinster som görs i första
stycket. Reavinstbeskattningen kan i fråga om vinst på skuld enbart avse
vinst som är hänförlig till valutakursförändring.
I det nya tredje stycket anges att vissa utbetalningar från bolaget till aktie-
ägare skall likställas med utdelning. Med utdelning avses således även utbe-
talning från aktiebolag eller bankaktiebolag i samband med nedsättning av
aktiekapitalet eller reservfonden eller vid bolagets likvidation. Utbetalning
kan omfatta såväl utbetalningar i pengar som överföring av annan egendom.
Någon ändring i nuvarande praxis i fråga om återbetalning av villkorliga ak-
tieägartillskott är inte avsedd. Som utdelning behandlas enligt andra me-
ningen även utbetalning av fusionsvederlag vid sådana fusioner som avses i
14 kap. 1 och 2 §§ ABL samt 11 kap. 1 och 2 §§ bankaktiebolagslagen. Där-
emot anses inte fusion enligt 14 kap. 8 § ABL mellan moderbolag och helägt
dotterbolag samt fusioner mellan moderföretag och helägda dotterbolag på
bank- och föreningsområdet innebära att skattepliktig utbetalning till aktie-
ägare anses ha skett. I tredje meningen finns en regel som innebär att även
utbetalning från ett utländskt bolag i samband med nedsättning av bolagets
kapital eller upplösning av bolaget behandlas som utdelning. Skillnader i ci-
vilrättslig lagstiftning mellan Sverige och andra länder kan medföra problem
vid tillämpningen när det gäller att ta ställning till om en sådan utbetalning
skall anses utgöra utdelning. Utgångspunkten är att bedömningen skall base-
ras på de principer som ligger till grund för reglerna om utdelning från
svenska bolag.
3 § 2 mom.
Första stycket har justerats i fråga om avdragsrätten för inskränkt skattskyl-
diga. Inskränkt skattskyldiga har hitintills inte haft avdragsrätt för ränteut-
gifter och reaförluster som inte kan hänföras till förvärvskälla i Sverige. 13 §
2 mom. anges att ränteutgifter är avdragsgilla även om de inte utgör kostna-
der för att förvärva intäkterna. Regeln innebär att ränteutgifter för konsum-
tionslån är avdragsgilla. Samma reglering gäller för reaförluster. Dessa be-
stämmelser i det nya inkomstslaget kapital skulle emellertid kunna tolkas
som att ränteutgifter och reaförluster även för inskränkt skattskyldiga blir
generellt avdragsgilla. Det skulle innebära att den som är bosatt utomlands
och arbetar i Sverige en viss tid får möjlighet att göra avdrag i kapital för alla
sina ränteutgifter, dvs. även sådana räntor som inte är hänförliga till kapital
Prop. 1990/91:54
308
i Sverige. Tjänsteinkomsten skulle, med en sådan tillämpning, i många fall
bli helt skattefri såväl i Sverige som utomlands. Detta är självfallet inte en
avsedd effekt. Andra momentet ändras därför så att den generella avdrags-
rätten för ränteutgifter och reaförluster begränsas. Om ränteutgiften inte är
en omkostnad för intäkternas förvärvande får en inskränkt skattskyldig inte
dra av utgiften. En reaförlust är endast avdragsgill om skattskyldighet hade
förelegat i Sverige för motsvarande reavinst.
I praxis har avdrag vägrats för kostnader för bankgaranti (RÅ 84 1:37).
Bankgarantiavgiften har inte jämställts med ränta och har inte heller ansetts
som förvaltningskostnad. I propositionen om reformerad inkomst- och före-
tagsbeskattning uttalades att det inte fanns skäl att frångå denna praxis
(prop. 1989/90:110 s.404). Följande kan tilläggas. En grundläggande be-
stämmelse i andra momentet anger att från intäkt av kapital får avdrag göras
för omkostnader för intäkternas förvärvande. Om en bankgarantiavgift ut-
gör en kostnad för att förvärva intäkterna är avgiften således avdragsgill i
kapital.
Andra stycket, som innehåller regler om ränteavdragsbegränsningar, har
kompletterats med bestämmelser som innebär att endast vissa ränteinkoms-
ter höjer utrymmet för fullt avdragsgilla ränteutgifter.
Den nya ränteavdragsbegränsningsregeln medger inte att avdragstaket
höjs på grund av ränteinkomster på framtidskonton o.d., fordringar i ut-
ländsk valuta, obligationer som emitterats till underkurs, obligationer med
varierande räntesats under löptiden eller ränta som inte betalas årligen, kon-
vertibla skuldebrev, vinstandelsbevis och andelar i räntefonder. Med obliga-
tion som emitterats till underkurs avses skuldebrev som getts ut till en kurs
som understiger 90% av skuldebrevets nominella belopp. Med begreppet
likvärdiga fordringar avses inlåningskonton hos andra kreditgivare än
bank.Den kvittningsgilla räntan på banktillgodohavanden och liknande inlå-
ningskonton skall vara tillgänglig för lyftning senast den 31 december be-
skattningsåret och avse hela den fram till årets utgång upplupna räntan. I
fråga om obligationer krävs att den upplupna räntan skall betalas ut varje år
vid en eller flera tidpunkter. Den årliga kupongen kan således vara tillgäng-
lig för lyftning även efter årets utgång, t.ex. i mars månad. Även reavinst
enligt 29 § 2 mom. på sådan tillgång höjer ränteavdragstaket. Det förhållan-
det att ränteinkomster mottas i förskott hindrar självfallet inte att räntein-
komsterna höjer ränteavdragstaket.
För att uppnå enhetlighet i fråga om tidpunkten för att bestämma statslå-
neräntan har det gjorts en ändring i tredje stycket.
I ett nytt fjärde stycke sägs att som realisationsförlust räknas också valuta-
kursförlust på skulder och fordringar i utländsk valuta. Dessa förluster är
liksom andra reaförluster enligt huvudregeln avdragsgilla till 70 %.
Ändringen i femte stycket är föranledd av de nya reglerna för beskattning
av reavinst på andel i räntefond (jfr 27 § 1 och 6 mom.).
3 § 4 mom.
Ändringen är en konsekvens av den ändrade avläsningstidpunkten för stats-
låneräntan i punkt 16 av anvisningarna till 22 § KL.
Prop. 1990/91:54
309
3 § 9mom.
Prop. 1990/91:54
Ändringen är en redaktionell anpassning till förslaget till lag om värdepap-
persfonder (prop. 1989/90:153) som ersätter aktiefondslagen (1974:931).
3 § 10 mom.
Enligt första stycket första meningen skall vad som gäller om utdelning från
utländskt bolag tillämpas även på utdelning från annan utländsk juridisk per-
son. Detta gäller dock inte sådana utbetalningar som enligt 3 § 1 mom. tredje
stycket skall jämställas med utdelning. Sådana utbetalningar från en annan
utländsk juridisk person än ett utländskt bolag beskattas inom reavinstsyste-
met.
I första stycket andra meningen har gjorts en redaktionell ändring.
3 § 12 mom.
I syfte att skapa enhetliga regler i de fall då statslåneräntan läggs till grund
för olika beräkningar har i första stycket gjorts en justering som innebär att
statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret skall
vara avgörande.
Andra stycket har kompletterats med en regel som klargör vem som får
tillgodoräkna sig sparad utdelning för det fall att aktierna bytt ägare under
beskattningsåret.Om det finansiella instrumentet ger avkastning flera
gånger under ett år, vilket kan förekomma bl.a. för konvertibla skuldebrev,
skall den som äger instrumentet vid det första betalningstillfället tillgodo-
räkna sig sparad utdelning.
I tredje stycket har en särskild bestämmelse införts för det fall att aktie i
fåmansföretag förlorat sitt värde till följd av att företaget upplösts genom
likvidation eller fusion. Enligt första stycket skall utdelning utöver viss nivå
(överskjutande belopp) tas upp som intäkt av tjänst. Eftersom begreppet ut-
delning enligt 3 § 1 mom. tredje stycket innefattar bl.a. utskiftning kommer
dessa bestämmelser även att bli tillämpliga på utskiftade belopp. Det över-
skjutande beloppet, beräknat enligt bestämmelserna i första stycket, skall
då minskas med den reaförlust som uppkommit. Detta innebär att ett mot-
svarande belopp skall tas upp som inkomst av kapital (jfr emellertid bestäm-
melsen i 27 § 5 mom. tredje stycket SIL enligt vilken reaförlusten får kvittas
fullt ut till den del beloppet motsvaras av utdelning från bolaget under året
och året dessförinnan).
I fjärde stycket har tagits in de nya bestämmelserna för den särskilda upp-
räkning som ökar det kapitalbeskattade utrymmet i fråga om aktier och an-
delar som har anskaffats före år 1990. Uppräkningen går som längst tillbaka
till år 1970 och grundas på förändringar i konsumentprisindex. Vid nyemis-
sion skall anskaffningskostnaden hänföras till emissionsåret när uppräkning
görs. Aktiernas anskaffningskostnader räknas upp med de omräkningstal
som RSV fastställt för beräkning av reavinster på fastigheter under beskatt-
ningsåret 1990. Uppräkningsregeln är också tillämplig på ovillkorliga kapi-
taltillskott som gjorts före år 1990.
Det nya undantaget från tjänsteinkomstbeskattning av reavinster i form
av ett beloppstak har tagits in i sjätte stycket. Bestämmelsen skall tillämpas
310
så att man lägger ihop närståendekretsens sammanlagda reavinster utöver Prop. 1990/91:54
kvarstående sparad utdelning under tio beskattningsår. När dessa vinster
överstiger 200 basbelopp skall överskjutande vinst i sin helhet beskattas som
inkomst av kapital. När flera närstående säljer under samma beskattningsår
skall den tjänstebeskattade delen av vinsten proportioneras mellan dem. När
de däremot säljer under olika beskattningsår inom tioårsperioden kan det
hända att den som säljer senare tjänar på detta. Eftersom reglerna tillämpas
inom en krets av närstående måste detta godtas. Vid tillämpning av belopps-
taket beaktas inte vinster som redovisats i inkomstslaget tjänst för avytt-
ringar som ligger mer än tio beskattningsår före det aktuella beskattnings-
året. I nionde stycket anges att vid bedömningen av om ett fåtal personer
äger aktierna i ett fåmansföretag skall sådana delägare anses som en person,
som själva eller genom någon närstående är eller under någon del av den
senaste tioårsperioden har varit verksamma i företaget i betydande omfatt-
ning. Syftet är att företag som drivs gemensamt av många obesläktade del-
ägare, som alla arbetar i företaget, skall behandlas som fåmansföretag. Om
t.ex. 20 konsulter säljer sitt företag blir beloppstaket således tillämplig en-
dast i den mån vinsten överstiger 200 basbelopp för resp, konsult. Om när-
stående till konsulterna också äger aktier blir reglerna om närståendekretsen
tillämpliga på resp, konsult.
I sista stycket har tagits in en bestämmelse som begränsar uppräkningen av
kapitalbeskattat utrymme i fråga om andra finansiella instrument i företaget
än aktier och andelar. Till statslåneräntan läggs i dessa fall endast en procent-
enhet (jfr avsnitt 4.5.4). Här anges också att den nya uppräkningen av an-
skaffningskostnader för aktier som förvärvats före år 1990 inte medges för
ifrågavarande finansiella instrument.
Momentet har också justerats så att de tidsgränser som i lika avseenden
påverkar tillämpningen av bestämmelserna anknyts till beskattningsår.
6 § 1 mom.
Lagrummet har, till följd av att skattskyldigheten till statlig inkomstskatt för
inkomst av tjänst föreslås slopad för utomlands bosatt, omredigerats så att
det innefattar en uttömmande uppräkning av de inkomster för vilka skatt-
skyldighet till statlig inkomstskatt föreligger för person som är begränsat
skattskyldig.
6§ 5 mom.
Ändringen är en redaktionell anpassning till förslaget till lag om värdepap-
persfonder (prop. 1989/90:153) som ersätter aktiefondslagen (1974:931).
24 § 1 mom.
I tredje stycket har förts in en komplettering som anger att anskaffningsvär-
det, i förekommande fall beräknat enligt genomsnittsmetoden, övertas i
samband med förvärv av fordran eller skuld i utländsk valuta genom arv,
testamente, gåva, bodelning eller annat fång som inte är jämförligt med köp
eller byte.
Ett nytt femte stycke har införts. Stycket har följande innebörd. När en
311
avyttring resulterat i en fordran i utländsk valuta och försäljningsintäkten Prop. 1990/91:54
växlas till svenska kronor inom 30 dagar från avyttringen tillämpas den fak-
tiska växlingskursen på växlingsdagen när intäktens värde beräknas. I gen-
gäld sker ingen särskild kursvinstberäkning enligt 30 § 2 mom. för tiden efter
avyttringen (jfr 30 § 2 mom. femte stycket första meningen). Om endast en
del av försäljningsintäkten växlas till inhemsk valuta inom 30 dagar skall den
faktiska växlingskursen tillämpas för denna del. För övrig del tillämpas av-
yttringsdagens kurs. Beskattning av kursvinst för denna del för tid efter av-
yttringsdagen sker normalt vid senare tillfälle.
24 § 2 mom.
Momentet innehåller bestämmelser om vad som skall anses som en avytt-
ring. I samband med skattereformen infördes i första stycket andra meningen
en bestämmelse om att det förhållandet att aktier eller andra finansiella in-
strument blir definitivt värdelösa genom upplösning av ifrågavarande bolag
genom konkurs eller likvidation jämställs med avyttring. Det innebär bl.a.
att vid nedsättning av aktiekapitalet skall avyttring inte anses föreligga i
andra fall än när nedsättningen genomförs på så sätt att ägaren definitivt av-
hänts aktierna. En indragning eller inlösen av aktierna skall således alltjämt
anses innebära en avyttring.Bestämmelsen att avyttring skall anses föreligga
när bolaget upplöses genom likvidation har här kompletterats med en regel
som tar sikte på fusionsfallen. Eftersom alla utbetalningar till aktieägaren
vid likvidation eller fusion skall behandlas som utdelning kan utbetalat be-
lopp inte till någon del anses utgöra vederlag för själva aktien. Bolagets upp-
lösning kommer därför alltid att leda till en reaförlust motsvarande anskaff-
ningspriset på aktien. När det gäller utländska bolag är det utan betydelse
på vilket sätt bolaget upplösts. Det avgörande är att det är fråga om en slutlig
och verklig förlust.
Bestämmelserna i detta moment är inte tillämpliga på omsättningsaktier.
Utskiftning på grund av innehav av aktier som utgör omsättningstillgång be-
skattas på sedvanligt sätt som inkomst av näringsverksamhet. Den värdened-
gång som uppkommer på aktierna genom utskiftningen får betydelse för la-
gervärderingen vid beskattningsårets utgång.
I fjärde stycket har benämningen aktiefond ändrats till värdepappersfond
(jfr prop. 1989/90:153).
24 § 4 mom.
Momentets fjärde stycke förtydligas så att det framgår att stycket endast tar
sikte på terminsavtal som utgör finansiella instrument. Sistnämnda begrepp
behandlas i prop. 1989/90:110 s. 722 i specialmotiveringen till 27 § 1 mom.
Innebörden av förtydligandet är att särregleringen i fråga om skattskyldighe-
tens inträde endast tillämpas på sådana terminer som är avsedda att omsättas
på kapitalmarknaden. Samma ordning gäller för optioner. De särskilda reg-
lerna för optioner resp, terminer i tredje och fjärde styckena i momentet kan
således inte tillämpas på avtal som fått etiketten options- eller terminsavtal
men som rent faktiskt utgör ett vanligt försäljningsavtal. Det sagda följer för
övrigt redan av den allmänna principen att beskattningen skall grundas på
den verkliga innebörden av en transaktion (jfr prop. 1989/90:110 s. 395 f.).
25 § 11 mom.
Prop. 1990/91:54
Momentet som uteslutande gäller fysiska personer och dödsbon är nytt. Av
bestämmelsen framgår att vinst vid avyttring av en näringsfastighet under
vissa förutsättningar skall minskas med ett belopp motsvarande ett under-
skott som redovisats i en förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet.
Det saknar betydelse om vinsten - beräknad enligt bestämmelserna i 25 §
1 — 10 mom. - skett enligt en konventionell metod eller enligt den särskilda
schablonregeln i 25 § 9 mom. fjärde stycket SIL. Bestämmelsen tar sikte på
den situationen att en näringsfastighet avyttras med vinst samtidigt som den
förvärvskälla vartill fastigheten varit att hänföra redovisar ett underskott. I
så fall skall underskottet räknas av mot vinsten. Åtgärden är den sista som
sker vid vinstberäkningen. Sådan avräkning skall ske innan motsvarande av-
räkning skall ske mot vinst vid avyttring av bostadsrätt som inte är privatbo-
stad och som avyttrats samma år och som hört till samma förvärvskälla. Nu
aktuell avräkning skall också ske innan bestämmelserna i 33 § 3 mom. KL
kan tillämpas. Ett belopp som dras av från vinst vid tillämpning av denna
bestämmelse får aldrig vara större än vinsten före avdraget.
26 § 5 mom.
I första stycket regleras frågan om vad som skall anses som förbättringskost-
nader. Stycket har utökats med c och d. I c — motsvarande det borttagna
femte stycket- stadgas att såsom förbättringskostnader skall räknas bo-
stadsrättens andel i föreningens kostnader för ny-, till- och ombyggnad av
fastigheten som skett under lägenhetshavarens innehavstid. Av d framgår att
bostadsrättens andel i föreningens utgifter för reparation och underhåll av
fastigheten också skall räknas som förbättringskostnader i den mån fastighe-
ten på grund av arbetet har kommit i bättre skick än vid förvärvet av lägenhe-
ten.
Av andra stycket framgår att en utgift som vid inkomsttaxeringen behand-
lats som en omkostnad i näringsverksamhet inte räknas som förbättrings-
kostnad. Av ett tillägg framgår att denna bestämmelse endast avser utgifter
för lägenhetsinnehavarens egna åtgärder på lägenheten, dvs. sådana förbätt-
ringskostnader som avses i första stycket a och b.
I fjärde stycket uppställs vissa ytterligare villkor för att utgifter enligt första
stycket skall anses som förbättringskostnader. Av bestämmelsen framgår att
beloppsgränsen 5 000 kr. för visst år avser lägenhetsinnehavarens egna utgif-
ter för förbättringsarbeten på lägenheten, hans andel av föreningens kostna-
der för ny-, till- och ombyggnad av föreningsfastigheten, lägenhetsinnehava-
rens egna utgifter för värdehöjande reparationer och underhåll samt hans
andei av föreningens utgifter av detta slag som lagts ned på fastigheten. Vi-
dare framgår — om åtgärderna avser värdehöjande inre eller yttre reparation
och underhåll - att avdragsrätten endast gäller utgifter som har lagts ned de
senaste fem åren före avyttringen. I fråga om sådana utgifter gäller vidare
att avdragsrätt endast föreligger i den mån lägenheten resp, fastigheten vid
avyttringen alltjämt befinner sig i bättre skick än vid lägenhetsförvärvet.
313
26 § 9 mom.
Prop. 1990/91:54
Beträffande detta moment — som är nytt - kan hänvisas till vad som anförts
beträffande näringsfastigheter i specialmotiveringen till 25 § 11 mom. Härut-
över kan anmärkas av vinst vid avyttring av en bostadsrätt som inte är privat-
bostad skall minskas med underskott i förvärvskälla i inkomstslaget närings-
verksamhet sedan underskottet justerats med hänsyn till vad som redan kan
ha utnyttjats enligt 25 § 11 mom.
27 § 1 mom.
I momentet har angetts att vissa finansiella instrument som delvis består av
fordringar skall beskattas enligt aktievinstreglerna endast om fordringen är
utställd i svenska kronor. Ändringen innebär att finansiella instrument som
till någon del består av en fordran i utländsk valuta skall beskattas enligt be-
stämmelserna i 30 §. Det gäller konvertibla skuldebrev och konvertibla vinst-
andelsbevis som är utställda i utländsk valuta. Det gäller också optioner och
terminer vars underliggande egendom är nyssnämnda typ av fordran. Skul-
debrev med optionsrätt beskattas dock som två separata instrument även om
optionsrätten inte avskiljts (jfr avsnitt 4.4).
Ändringen i fråga om skuldebrev som emitterats förenade med optionsrätt
har föranlett ändringar i momentet. Skuldebrev som är eller har varit för-
enade med optionsrätt samt optionsbevis ingår inte längre i uppräkningen av
instrument som avses i bestämmelsen. Uttrycket teckningsoption har till-
kommit i denna uppräkning. Ändringen medför att ett sådant skuldebrev i
svenska kronor alltid reavinstbeskattas enligt 29 §. Optionsrätten reavinstbe-
skattas alltid enligt 27 § vare sig den avskiljts eller ej.
Ett skuldebrev i utländsk valuta förenat med optionsrätt beskattas således
enligt 30 § och optionsrätten beskattas enligt 27 §. De värdepapper som be-
skattas enligt valutareglerna i 30 § får inte en utökad kvittning på det sätt
som gäller för aktier.
27§ 3 mom.
Momentet innehåller bestämmelser om den s.k. restvärdemetoden. Bestäm-
melserna tillämpas på såväl köp- som teckningsoption som den skattskyldige
erhållit genom förvärv av skuldebrev förenat med sådan option. Med förvärv
avses även annat förvärv än förvärv genom teckning av skuldebrev förenat
med optionsrätt.
Om ett skuldebrev löses in till sitt nominella belopp leder restvärdemeto-
den i allmänhet till att skuldebrevet visar en vinst. Anskaffningsvärdet för
optionsrätten får dras av som en reaförlust om optionen inte utnyttjas (24 §
2mom. första stycket SIL). Denna förlust är avdragsgill till endast 70 % om
marknadsnotering inte föreligger. Om optionsrätten i ett sådant fall är mark-
nadsnoterad och det inte finns några kvittningsgilla vinster enligt 27 §
5 mom. SIL får förlusten bara dras av till 70 % mot vinsten på skuldebrevet.
27 § 5 mom.
Ändringen i första stycket är redaktionell.
I andra stycket är benämningen aktiefond ändrad till värdepappersfond
(jfr prop. 1989/90:153).
314
I nuvarande första och andra styckena finns ett undantag från den gene- Prop. 1990/91:54
rella avdragsbegränsningen till 70 % för reaförluster. Tredje stycket är nytt
och innehåller ytterligare ett undantag från den generella avdragsbegräns-
ningen. Full kvittning medges för förlust som uppkommit genom att aktie
förlorat sitt värde till följd av att bolaget upplösts genom likvidation eller
fusion till den del förlusten svarar mot utdelning som erhållits från bolaget
under beskattningsåret och året dessförinnan. I den mån förlusten är större
gäller de vanliga kvittningsreglerna i 3 § 2 mom. femte stycket.
27 § 6 mom.
Av momentet framgår att vinst eller förlust vid avyttring av marknadsnote-
rad andel i värdepappersfond med ett värdepappersinnehav som enbart ut-
görs av skuldebrev i svenska kronor skall beskattas som ränta. Utdelning på
andelar i fonden anses dock inte som ränta (jfr 3 § 9 mom. sista stycket).
Benämningen aktiefond ändras till värdepappersfond (jfr prop.
1989/90:153).
30 §.
Nuvarande bestämmelser har flyttats till 31 §. 130 § har införts nya regler om
valutakursvinster och valutakursförluster m.m.
30 § 1 mom.
Momentet utgör för utländska fordringar motsvarigheten till 29 §. 129 § reg-
leras reavinstberäkning vid avyttring av fordringar utställda i svenska kronor
och i 30§ lmom. finns regler för beräkning av reavinst vid avyttringar av
fordringar i utländsk valuta. Här regleras även reavinstberäkningen för fi-
nansiella instrument (optioner och terminer) vars underliggande egendom
till någon del består av utländsk valuta eller en fordran i utländsk valuta eller
är relaterad till ett index för utländsk valuta. Bestämmelserna gäller även
innehav av sedlar och mynt i utländsk valuta. Begreppet avyttring har be-
rörts i avsnitt 4.1.4. Här kan anmärkas att även en amortering på fordran i
praxis ansetts som (del)avyttring för fordringsägarens del. En återbetalning
på lån innebär dock inte att gäldenären avyttrat sin skuld i skatterättslig me-
ning. I momentet anges att genomsnittsmetoden enligt 27 § 2 mom. första
stycket skall tillämpas vid vinstberäkningen. Metoden beskrivs i specialmoti-
veringen till 27 § 2 mom. (prop. 1989/90:110 s. 722).
Enligt den allmänna princip som gäller vid beskattningen skall anskaff-
ningsvärde och försäljningsintäkt räknas om till svenska kronor. Därmed
kommer även den valutakursvinst eller valutakursförlust som kan ha upp-
kommit vid innehavet att beskattas tillsammans med marknadsvärdeänd-
ringen på fordringen. Eftersom kursvinsten beskattas i samband med denna
reavinstberäkning skall det inte göras någon separat kursvinstberäkning när
en fordran avyttras. Om växling skett till eller från svenska kronor vid avytt-
rings- resp, förvärvstillfället tillämpas den faktiskt använda växelkursen vid
reavinstberäkningen. När det inte skett en sådan växling bör det tillämpas en
genomsnittskurs mellan transaktionsdagens köp- och säljkurs enligt officiell
kurslista. Om endast en kurs finns noterad används denna. Om ingen kurs
315
finns noterad på avyttringsdagen används de senast noterade kurserna. Vid
reavinstberäkningen skall varje transaktion och tillgång behandlas för sig.
Bestämmelsen i momentets sista mening innebär att en vinst på valuta-
kursförändring inte är skattepliktig för turister m.fl. som utnyttjar utländska
betalningsmedel som sedvanlig resevaluta. Av kommentaren till andra mo-
mentet framgår att skattefriheten avser även annat än resevaluta för turister.
30 § 2 mom.
I momentet finns regler om beskattning av valutakursvinster som uppkom-
mer för borgenär resp, gäldenär vid återbetalning av skuld. Momentet rör
således inte överlåtelser av fordringsrätter på borgenärssidan. Ett gäldenärs-
byte på onerös grund jämställs med betalning av skuld. Trots att avyttring
inte skett skall gäldenärens kursvinst beskattas som realisationsvinst. Detta
är en nyhet i förhållande till gällande rätt. För borgenärens del medför en
återbetalning på fordringen en avyttring enligt praxis. Detta gäller även så-
dana fordringar som inte omsätts eller är avsedda för marknadsmässig om-
sättning. Eftersom amortering i praxis ansetts som en avyttring täcker regle-
ringen i första momentet i och för sig även borgenärens kursvinstberäkning
vid amortering. Borgenärens kursvinstberäkning behandlas dock av syste-
matiska skäl i andra momentet tillsammans med gäldenärens kursvinstbe-
räkning. När en borgenär realiserar såväl en valutakursförändring som an-
nan värdeförändring genom avyttring av fordran i utländsk valuta skall av-
yttringen dock beskattas enligt första momentet i paragrafen och inte enligt
andra momentet. När det gäller inlåningskonton i valutabank är insättaren
borgenär och banken gäldenär.
I andra stycket anges närmare hur kursvinstberäkningen skall gå till när
det inte är fråga om överlåtelse av fordran. Genomsnittsmetoden skall till-
lämpas vid beräkning av avdragsgillt ingångsvärde för en fordran. Metoden
skall även tillämpas vid gäldenärens kursvinstberäkning. Det är därvid gäl-
denärens intäktsbelopp som beräknas med genomsnittsmetoden. Varje in-
sättning på konto i utländsk valuta behandlas som ett förvärv för insättaren
(=borgenären) och varje uttag utgör en avyttring för honom. Om borgenä-
ren inte lyfter den ränta som är tillgänglig för lyftning utgör detta en insätt-
ning. Gäldenärens kursvinstberäkning är i princip en spegelbild av motsva-
rande beräkning för borgenären. Värdet på det amorterade beloppet vid
amorteringstillfället jämförs med värdet på motsvarande belopp vid upplå-
ningstillfället. Värdet erhålls genom en omräkning till svenska kronor. Om
ett lån på 500 000 DEM lånats upp vid två tillfällen med dels posten 200 000
DEM till en kurs på 4 kr., dels posten 300 000 DEM till en kurs på 5 kr.
beräknas gäldenärens intäkt till [(200 000 x 4) + (300 000 x 5) =] 2 300 000
kr.
Vinstberäkningen för en skuld utgör ett nytt inslag i svensk beskattnings-
rätt. Det är endast den vinst som är hänförlig till valutakursförändringen som
skall reavinstbeskattas. Om någon t.ex. lånar 100000 USD till en kurs på
7 kr. per USD och bara behöver betala tillbaka 90000 USD när kursen är
5 kr., räknas kursvinsten på 90000 USD och kursvinsten är 180000 kr.
[90 000 x (7-5) = 180 000]. Man går således tillbaka och räknar ut hur många
svenska kronor gäldenären fick för det antal dollar som har amorterats.
Prop. 1990/91:54
316
I tredje och fjärde styckena regleras tidpunkten för skattskyldighetens in-
träde. För såväl borgenär som gäldenär inträder skattskyldigheten vid betal-
ning av hela eller del av lånet. Skattskyldigheten inträder självfallet bara för
den återbetalade delen. Det gäller t.ex. uttag av pengar från ett bankkonto.
Med återbetalning jämställs för gäldenären en onerös överlåtelse av skuld
till en annan gäldenär.
I femte stycket första meningen finns en bestämmelse som anknyter till den
allmänna regeln i 24 § 1 mom. sista stycket om tillämplig valutakurs efter
växling till svenska kronor inom 30 dagar från avyttringen. Stadgandet i
första meningen anger att det inte skall göras en särskild beräkning enligt
andra momentet av valutakursvinst resp, valutakursförlust för ifrågavarande
tid när reglerna i 24 § 1 mom. sista stycket är tillämpliga.
I femte styckets andra mening finns en bestämmelse om skattefrihet för
vanlig resevaluta o.d. (jfr avsnitt 4.1.4). Bestämmelsen gäller valutakurs-
vinster och valutakursförluster på såväl tillgångar som.skulder i utländsk va-
luta. Regeln gäller både första och andra momentet i paragrafen. Det bör
anmärkas att bestämmelsen inte skall tillämpas på kursvinster av betydelse
vid inköp i utlandet av mer värdefulla kapitaltillgångar. En kursvinst är skat-
tefri endast när utländsk valuta utnyttjas för sedvanliga löpande reseutgifter
under en begränsad period. Denna period är normalt högst ett halvår men
bör utsträckas för den som på grund av svensk offentlig tjänst o.d. är oin-
skränkt skattskyldig i Sverige.
31 §
Ändringen beror på att nuvarande 30 § betecknas 31 §.
punkt 7
Ändringen är en redaktionell anpassning till förslaget till lag om värdepap-
persfonder (prop. 1989/90:153) som ersätter aktiefondslagen (1974:931).
punkt 8
Bestämmelsen justeras så att det klart framgår att den skattskyldige som an-
skaffningsvärde får utnyttja endera marknadsvärdet vid årsskiftet eller det
faktiska anskaffningspriset.
punkt 10
Bestämmelsen förtydligas så att det framgår att den tillämpas även på äldre
förvärv av andel i räntefond.
punkt 12 a
I punkten anges att äldre föreskrifter i 2 § 6 mom SIL skall tillämpas i fråga
om vad som skall förstås med utjämningsfond och vad som skall anses utgöra
en minskning av sådan fond.
Prop. 1990/91:54
317
Övergångsbestämmelser Prop. 1990/91:54
De nya bestämmelserna träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första
gången vid 1992 års taxering. Detta innebär bl.a. följande. För äldre avytt-
ringar av fordringar i utländsk valuta tillämpas de nya bestämmelserna i 30 §
1 mom. endast om ersättningen för fordringen betalas efter utgången av år
1990. Därvid gäller punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1990:651) om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. De nya
reglerna i 30 § 2 mom. tillämpas för återbetalningar fr.o.m. den 1 januari
1991 på utländska lån. Även valutakursförändringar under lånets löptid före
ikraftträdandet beskattas när kursvinsten realiseras först efter ikraftträdan-
det.
Vad gäller likvidation och fusion som föranlett utskiftning före utgången
av år 1990 hänvisas till specialmotiveringen avseende punkt 2 av övergångs-
bestämmelserna i KL.
1§
Ändringen i första stycket är en konsekvens av att lagen om utskiftningsskatt
och lagen om ersättningsskatt förslås slopade.
17§
Ett tillägg har gjorts i paragrafen så att uppgiftsskyldigheten svarar mot
skattskyldigheten för valutakursvinster enligt 30 § SIL. Tillägget har utfor-
mats mot bakgrund av det förhållandet att en betalning av skuld utlöser be-
skattning av valutakursvinst trots att betalningen inte faller in under begrep-
pet avyttring för gäldenärens del. Återbetalningen utgör däremot en avytt-
ring av fordringsrätt för borgenärens del. Tillägget omfattar även det fall då
22 §
I andra stycket har införts en skyldighet att i kontrolluppgift om ränta och
fordran lämna uppgift om i vad mån räntan är att hänföra till en sådan rän-
teintäkt för den skattskyldige som höjer hans ränteavdragstak enligt 3 § 2
mom. andra stycket SIL.
27 §
Tillägget i tredje stycket är en följd av att sådana utbetalningar som avses i
de angivna lagrummen skall jämställas med utdelning.
318
60 §
Ur kontrollsynpunkt bör det sammanlagda underlaget för den allmänna lö-
neskatten anges i sammandraget av kontrolluppgifter. En bestämmelse om
detta har tagits in sist i paragrafens första stycke.
punkt 2
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen, avsnitt 3.10.
1§
1 första stycket punkterna 5 och 6 har hänvisningarna slopats som en konse-
kvens av att lagen om utskiftningsskatt och lagen om ersättningsskatt förslås
slopade.
2 § 4 mom.
Första stycket kompletteras med en bestämmelse av innebörd att skattere-
duktion ej kan medges för belopp som redan tillgodoräknats vid faststäl-
lande av sjömansskatt.
3 § 1 mom.
Momentet har ändrats med hänsyn till att lagen om vinstdelningsskatt har
upphävts, att en avkastningsskatt på pensionsmedel införts samt att särskild
vinstskatt enligt 1 § lagen (1989:346) om särskild vinstskatt endast skall tas
ut på grundval av vinsten för det räkenskapsår som inleds närmast efter den
31 december 1988.
10 §
Enligt femte stycket i skall preliminär A-skatt inte tas ut på sådana utbetal-
ningar som enligt angivna lagrum skall jämställas med utdelning.
14 §
Ändringarna är en direkt följd av förslaget att utskiftningsskatten och ersätt-
ningsskatten skall slopas.
1§
Regleringen i första stycket första meningen av vem som är skattskyldig har
flyttats till ett nytt andra stycke. Vidare har en redaktionell ändring gjorts.
I punkterna 2-4 anges att löneskatt skall tas ut på vissa avgångsbidrag. De
avgångsbidrag som omfattas är dels sådana som även tidigare varit fullt skat-
Prop. 1990/91:54
319
tepliktiga och dels sådana som delvis var skattebefriade enligt 32 § 1 mom. Prop. 1990/91:54
tredje stycket KL i dess lydelse före den 1 juli 1990.
Med kollektivavtalsgrundad avgångsbidragsförsäkring avses sådan försäk-
ring som meddelas av AFA. Vidare avses ersättning på grund av sådan kol-
lektiv avgångsbidragsförsäkring i annan försäkringsanstalt som beträffande
ersättningens storlek och övriga villkor motsvarar kollektiv avgångsbidrags-
försäkring hos AFA.
Med avgångsersättning som utgår annorledes än på grund av kollektiv av-
gångsbidragsförsäkring avses sådan avgångsersättning som staten betalar ut
till arbetstagare och som utgår enligt motsvarande grunder som ersättning
på grund av kollektiv avgångsbidragsförsäkring i AFA. Även ersättningar
som utbetalas via den trygghetsstiftelse som numera finns på det statliga om-
rådet får anses omfattade av bestämmelsen. Likaså omfattas avgångsersätt-
ningar enligt kollektivavtalet om avgångsförmåner för kommuner och lands-
ting (AGF-KL).
Avgångsersättning till arbetstagare som omfattas av s.k. trygghetsavtal av-
ser sådan ersättning som utgår enligt trygghetsavtal slutet mellan organisa-
tioner av arbetsgivare och arbetstagare, exempelvis trygghetsavtalet mellan
Privattjänstemannakartellen och arbetsgivarorganisation, och som fastställs
under ledning av ett s.k. trygghetsråd.
I punkterna 5 och 6 anges att vissa ersättningar som utgår enligt gruppsjuk-
försäkring som åtnjuts enligt grunder som fastställs i kollektivavtal mellan
arbetsmarknadens huvudorganisationer (jfr. 32 § 3 a mom. KL) samt ersätt-
ning på grund av ansvarighetsförsäkring enligt grunder som fastställts i kol-
lektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer skall bli föremål
för särskild löneskatt. Till den förutnämnda kategorin får också anses höra
sjukersättning enligt ITP-planen i den mån ersättningen utgår efter likartade
grunder som ersättning enligt AGS.
I andra stycket anges vem som är skyldig att erlägga den särskilda löneskat-
ten.
I tredje stycket har en konsekvensändring till ändringen i 2 kap. 4 § lagen
om socialavgifter gjorts.
I första stycket har ett tillägg gjorts enligt vilket löneskatt skall tas ut på viss
ersättning som utgår enligt trygghetsförsäkring vid arbetsskada samt avtals-
gruppsjukförsäkring när ersättning utgör intäkt i näringsverksamhet. Be-
stämmelsen motsvarar de i 1 § första stycket 5 och 6. Dessutom har tillagts
att den särskilda löneskatten skall betalas till staten.
I övergångsbestämmelserna anges att särskild löneskatt inte skall utgå på i
1 § första stycket 2—4 angivna avgångsersättningar om de avser en anställ-
ning som har upphört före den 1 januari 1991. Särskild löneskatt skall inte
heller utgå på de aktuella ersättningarna enligt gruppsjuk- eller ansvarighets-
försäkringar när ersättningen avser ett försäkringsfall som inträffat före den
1 januari 1991.
320
Lagförslaget har rubricerats och utformats i enlighet med lagrådets synpunk-
ter. Den lagtekniska lösning som lagrådet förordar är, vilket framhållits i den
allmänna motiveringen, att föredra framför förslaget i lagrådsremissen.
1§
Paragrafens utformning antyder på ett enklare sätt de fall i vilka skatt skall
betalas än vad som angavs i det till lagrådet remitterade förslaget.
2§
I paragrafen anges att svenska försäkringsföretag, utländska försäkrings-
företag i fråga om verksamhet som drivs här i landet, arbetsgivare och nä-
ringsidkare är skattskyldiga. I det till lagrådet remitterade förslaget använ-
des uttrycket försäkringsgivare i stället för försäkringsföretag. Uttrycket för-
säkringsföretag innebär inte någon saklig förändring. Den föreslagna pre-
mieskatten bör omfatta även utländska försäkringsföretag om de driver
verksamhet här.
3§
Paragrafen anger på ett enklare och mer kortfattat sätt än 2 § i det till lagrå-
det remitterade förslaget de situationer som föranleder skattskyldighet. Lag-
rådets förslag innebär bl. a. att en uppräkning av exempelvis kollektiva för-
säkringslösningar för lantbrukare m. fl. kan undvikas. Genom att i första
stycket anknyta till reglerna i KL om skattefrihet för förmånen av fri grupp-
livförsäkring resp, om avdragsrätt enligt den i förslaget ändrade lydelsen av
punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL täcks de fall in då skatteplikt föreligger
för svenskt försäkringsföretag för mottagen premie. Såväl grupplivförsäk-
ring som grundas på kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en
arbetstagarorganisation som s.k. individuell av arbetsgivare betald gruppliv-
försäkring omfattas av förslaget. Den närmare innebörden av förslaget är att
premie för sådan grupplivförsäkring som inte väsentligt skiljer sig från vad
som gäller för befattningshavare i statens tjänst omfattas av skatteplikt enligt
de nya föreskrifterna. Till den del försäkringsskyddet är väsentligt förmånli-
gare än vad som gäller för nyssnämnda befattningshavare, föreligger inte
skatteplikt för försäkringsföretaget. I dessa fall är emellertid den”överskju-
tande” förmånen enligt 32 § 3 a mom. KL skattepliktig intäkt av tjänst. För
näringsidkare gäller på motsvarande sätt att rätt till avdrag inte föreligger för
premiekostnaden till den del den avser”överskjutande” förmåner (punkt 23
av anvisningarna till 23 § KL).
För staten föreslås i andra stycket skatteplikt föreligga för belopp som utan
att försäkring tecknats betalas ut i ersättning enligt avtal som motsvarar för-
säkringsavtal som avses i första stycket. Bakgrunden till att en särskild be-
stämmelse med den föreslagna lydelsen bör införas här är den särskilda upp-
byggnaden av statens s.k. tjänstegrupplivförsäkring, som i huvudsak gäller
utan att ” tecknad försäkring ” kan anses föreligga. Med den föreslagna ly-
Prop. 1990/91:54
321
21 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 54
delsen klargörs att de allmänna begränsningar som gäller enligt första Prop. 1990/91:54
stycket även utgör en förutsättning för att utbetalningar från staten omfattas
av skatteplikt. Vidare omfattas — vilket även varit avsikten i det remitterade
promemorieförslaget och i lagrådsremissen - de undantagsfall som anges i
3 och 5 §§ förordningen (1988:242) om tillämpningen av avtalet om statens
tjänstegrupplivförsäkring. I de nu nämnda bestämmelserna finns regler om
att vissa huvudmän själva svarar för kostnaderna för statens tjänstegruppliv-
försäkring och att vissa huvudmän betalar premie för denna försäkring. Av
förenklingsskäl bör huvudregeln för vad som bör gälla för utbetalningar från
staten tillämpas även för de nu berörda kategorierna.
Tredje stycket tar sikte på andra arbetsgivare som själva utan samband med
tecknad försäkring betalar ut ersättning. Skatteplikt föreslås föreligga för ut-
betalt belopp, i den mån ersättningen utgår enligt villkor och med belopp
som i huvudsak motsvarar utbetalning av staten enligt andra stycket. In-
skränkningen motsvarar i princip vad som gäller enligt 32 § 3 a mom. KL.
För att klargöra att utbetalningar som faller in under denna begränsning inte
skall utgöra skattepliktig inkomst enligt KL krävs det ett undantag i 19 §
samma lag. På grund av det sistnämnda förslaget, som närmare kommente-
ras i specialmotiveringen till KL, kommer”överskjutande” utbetalningar att
utgöra skattepliktig intäkt av tjänst.
I fjärde stycket anges att det för arbetsgivare och näringsidkare föreligger
skatteplikt för premie för grupplivförsäkring som meddelats i en utomlands
bedriven försäkringsrörelse i den mån betalning av premie på motsvarande
försäkring till svenskt försäkringsföretag hade föranlett skatteplikt för det
svenska försäkringsföretaget för mottagen premie. Av bestämmelsens ut-
formning följer att skatteplikten inte omfattar premie till den del den even-
tuellt avser försäkring som ger väsentligt högre förmåner än vad som är fallet
för befattningshavare i statens tjänst. Den” överskjutande ” delen är emel-
lertid skattepliktig som en förmån hos den anställde resp, icke avdragsgill för
näringsidkaren.
4§
Första stycket innehåller bestämmelser om skattepliktens inträde, beskatt-
ningsunderlag och skattesats för försäkringsföretag som avses i 3 § första
stycket. Dessa frågor har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.3.9.
I andra stycket tas in en regel om att beskattningsunderlaget för dessa för-
säkringsföretag skall sättas ned i vissa fall. Denna bestämmelse har berörts i
den allmänna motiveringen, avsnitt 3.3.9. De fall som avses är exempelvis
sådana där det visar sig att den preliminärt bestämda årslönesumman för en
viss arbetsgivare och som legat till grund för debiteringen varit för hög. I
dylika fall har den inbetalda skatten blivit för hög och försäkringsföretaget
skall då enligt den föreslagna regeln sätta ned beskattningsunderlaget för det
påföljande året med ett lika stort belopp som motsvarar för högt inbetald
premie. I första hand bör det bli fråga om att sätta ned beskattningsunderla-
get för den redovisningsperiod som inträder närmast efter det att försäk-
ringsföretaget gjort slutavräkning. Skulle inte beskattningsunderlaget för
den redovisningsperioden räcka till för nedsättningen, bör påföljande redo-
visningsperioder kunna bli aktuella.
322
Prop. 1990/91:54
Paragrafen innehåller regler om skattepliktens inträde, beskattningsunder-
lag och skattesats för staten och andra arbetsgivare som utan att försäkring
tecknats betalar ut ersättning som motsvarar ersättning på grund av grupp-
livförsäkring. Dessa frågor har behandlats i den allmänna motiveringen, av-
snitt 3.3.9.
Paragrafen innehåller regler om skattepliktens inträde, beskattningsunder-
lag och skattesats för arbetsgivare och näringsidkare som betalar premie för
grupplivförsäkring i utomlands bedriven försäkringsrörelse och har kom-
menterats i avsnitt 3.3.9.
7§
För samtliga skattskyldiga föreslås att lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter skall styra förfarandet för den föreslagna beskatt-
ningen. Se vidare avsnitt 3.3.10.
8§
En motsvarande regel finns i olika punktskatteförfattningar.
9§
Den föreslagna dispensregeln, som har byggts ut efter synpunkter från lagrå-
det, har berörts i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.3.10.
Dessa har kommenterats i avsnitt 3.3.12.
I 3 kap. 2 § samt 11 kap. 2 och 3 §§ har tagits in bestämmelser om att sådana
ersättningar enligt vissa avtalsförsäkringar som avses i 1 § första stycket 2—6
och 2 § första stycket lagen om särskild löneskatt inte skall ingå i den sjuk-
penninggrundande resp, pensionsgrundande inkomsten.
13 kap. 2 § har vidare gjorts en ändring för att ange att sådana ersättningar
m.m. från fåmansföretag som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i KL
inte skall utgöra sjukpenninggrundande inkomst.
Ill kap. 2§ andra stycket har vidare en ändring gjorts i syfte att uppnå
överensstämmelse med lydelsen i 3 kap. 2 § beträffande förmåner som utges
av annan än arbetsgivaren.
I 1 kap. 2 § har ett tillägg gjorts om att den som utgett sådan ersättning som
enligt bestämmelserna i 3 kap. 2§ andra stycket eller 11 kap. 2§ första
stycket m), andra stycket och femte stycket AFL är att hänföra till inkomst
av anställning skall anses som arbetsgivare även om ett anställningsförhål-
lande inte föreligger.
323
I 2 kap. 4§ första stycket har i en ny punkt 13 tagits in en regel om att Prop. 1990/91:54
sådana ersättningar enligt vissa avtalsförsäkringar som avses i 1 § första
stycket 2—6 lagen om särskild löneskatt inte skall ingå i underlaget för beräk-
ning av arbetsgivaravgifter.
22 S 2 mom.
I första och andra styckena används ordet ”rörelse” som en allmän beteck-
ning på en viss verksamhet. Ordet syftar i och för sig inte på inkomstslaget
rörelse men har ändå ersatts med det i sammanhanget mer passande och lika-
ledes neutrala ordet ”verksamhet”, vilket också anknyter till terminologien
i 18 § KL.
22 3 mom.
I momentet finns värderingsregler för det fallet att fast egendom ingår i för-
värvskälla inom inkomstslaget jordbruksfastighet eller rörelse. I så fall skall
de särskilda värderingsreglerna för företagsförmögenhet i 4§ och, med un-
dantag av femte stycket sista meningen, punkt 2 av anvisningarna till 3 och
4§§ SFL tillämpas. Värderingsreglerna tar också sikte på sådan egendom,
t.ex. fastigheter som används för s.k. fritidsuthyrning, som enligt sjunde och
åttonde stycket i den nämnda anvisningspunkten skall anses som en för-
värvskälla inom inkomstslaget rörelse.
Första stycket har justerats på det sättet att därav framgår att de särskilda
värderingsreglerna i SFL skall tillämpas i det fallet att fast egendom ingår
i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet. Värderingsreglerna skall
emellertid inte tillämpas på all egendom som ingå i det nya inkomstslaget
näringsverksamhet. Begränsningen framgår av sista meningen i stycket.
Därav framgår att de särskilda värderingsreglerna endast skall omfatta för-
värvskälla eller del av förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet som
enligt äldre förvärvskälleregler skulle ha hänförts till förvärvskälla inom in-
komstslagen jordbruksfastighet eller rörelse eller sådan egendom som enligt
punkt 2 sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL
skall anses som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse.
Bestämmelserna i tredje-sjätte styckena innehåller -av skäl som beskri-
vits i den allmänna motiveringen -regler som vid tillämpningen av värde-
ringsreglerna i SFL ersätter eller kompletterar vad där sägs. Detta framgår
av andra stycket.
Av tredje stycket framgår att den hänvisning som sker i punkt 2 tredje
stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL skall gälla punkt 2 fjärde stycket
av anvisningarna till 24 § KL. Bestämmelsen avser värderingen av djur i
jordbruk och renskötsel.
I punkt 2 sjätte stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL finns bestäm-
melser som tar sikte på behandlingen av bostadsbyggnader med tillhörande
tomtmark på en jordbruksfastighet. Sådana byggnader med tillhörande
tomtmark skall behandlas som en tillgång i förvärvskällan — och därmed om-
fattas av lättnadsreglerna — endast under förutsättning att byggnaderna an-
324
vänds som bostad för ägarens eller arrendatorns arbetskraft. I de fall ägaren Prop. 1990/91:54
använder bostaden för egen del skall byggnaden med tillhörande tomtmark
alltså ej anses ingå i förvärvskällan. Gränsdragningen mellan privatbostads-
fastigheter och näringsfastigheter i 5 § KL jämte den justering som föreslås
beträffande småhus på lantbruksenheter innebär följande. Småhus som är
inrättat till bostad åt en eller två familjer med tillhörande tomtmark på lant-
bruksenhet skall behandlas som en privatbostadsfastighet under förutsätt-
ning att ägaren eller någon anhörig bor där eller att han avser att använda
bostaden på det sättet. Av fjärde stycket framgår att om ett småhus av nu
avsett slag på lantbruksenhet är att hänföra till kategorien privatbostadsfas-
tighet skall småhuset jämte tomtmark inte behandlas som en tillgång i för-
värvskällan.
I punkt 2 sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL
finns bestämmelser som tar sikte på viss egendom som ingår i inkomstslaget
annan fastighet. Reglerna avser viss täktmark, exploateringsmark och egen-
dom som används för s.k. fritidsuthyrning. Bestämmelserna innebär att
egendomen vid förmögenhetsbeskattningen - och därigenom vid arvs- och
gåvobeskattningen — under vissa förutsättningar skall anses som en för-
värvskälla inom inkomstslaget rörelse. Konsekvensen av detta är att lätt-
nadsreglerna skall tillämpas. Bestämmelsen i femte stycket tar sikte på åt-
tonde stycket a i den nämnda anvisningspunkten och har sin grund i att be-
greppet ”beskattningsnatur” inte längre är aktuellt (jfr prop. 1990/91:47 om
vissa frågor inför allmän fastighetstaxering år 1992).
Av sjätte stycket framgår att den hänvisning som görs i punkt 2 nionde
stycket av anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL i stället skall gälla punkt 14 tret-
tonde stycket av anvisningarna till 32 § KL. Bestämmelsen avser närståen-
dekretsen.
Sjunde stycket motsvarar nuvarande andra stycket. Ändringen är av re-
daktionell natur och betingas av det utökade antalet stycken.
23 § B
Två ändringar har skett i första stycket. Dels har ordet ”aktiefond” ersatts av
”värdepappersfond” (jfr prop. 1989/90:153 om värdepappersfonder). Dels
har — när det gäller värderingen av aktier m.m. - hänvisningen till 35 § 3
mom. första stycket KL tagits bort och ersatts av en hänvisning till 27 § 1
mom. SIL.
Ändringen i fjärde stycket innebär att orden ”inkomstslagen jordbruksfas-
tighet och rörelse” ersatts av ”inkomstslaget näringsverksamhet”. Vidare
framgår att den avgränsning inom inkomstslaget näringsverksamhet som
gjorts i 22 § 3 mom. första stycket sista meningen också skall beaktas i före-
varande sammanhang.
23 § F
I tredje stycket har tre ändringar skett. För det första anges på samma sätt
som i 23 § 3 mom. att bestämmelsen tar sikte på förvärvskälla eller del av
förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet. För det andra framgår
vidare att den avgränsning inom inkomstslaget näringsverksamhet som
325
gjorts i 22 § 3 mom. första stycket sista meningen också skall beaktas i före- Prop. 1990/91:54
varande sammanhang. För det tredje har anmärkts att vid tillämpning av
värderingsreglerna i SFL skall iakttas de kompletteringar som framgår av
bestämmelserna i 22 § 3 mom. andra — sjätte styckena.
28 §
Förslagen avseende skatteskalorna och grundavdragen m.m. vid arvsbe-
skattningen har behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt 4.9.2).
39 §
Ändringen i 39 § d innebär att grundavdraget vid gåvobeskattningen höjts
från 2 000 kr. till 10 000 kr.
43 §
1 paragrafen regleras de s.k. lättnadsreglernas tillämpning i fråga om gåva
av företagsförmögenhet. I andra stycket har ett antal ändringar företagits.
Inledningsvis framgår att bestämmelsen avser förvärvskälla eller del av för-
värvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet. Vidare framgår att re-
gelns tillämpningsområde inom inkomstslaget näringsverksamhet begränsas
på sätt som framgår av 22 § 3 mom. första stycket sista meningen.
Som framhållits i den allmänna motiveringen kan den nya förvärvskällein-
delningen i 18 § KL innebära att vad som tidigare varit skilda förvärvskällor
inom inkomstslaget jordbruksfastighet eller rörelse kan komma att hänföras
till samma förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet. Eftersom
lättnadsreglernas tillämplighet vid gåvobeskattningen förutsätter att gåvan
omfattar hela förvärvskällan har — för att bestämmelserna skall överens-
stämma med vad som tidigare gällt - angetts att lättnadsreglerna endast gäl-
ler under förutsättning att gåvan omfattar all givarens rätt till förvärvskälla
eller del av förvärvskälla inom inkomstslaget näringsverksamhet som enligt
äldre förvärvskälleindelning skulle utgjort en egen förvärvskälla inom in-
komstslagen jordbruksfastighet eller rörelse eller egendom som enligt punkt
2 sjunde och åttonde styckena av anvisningarna till 3 och 4 §§ SFL skall anses
som en särskild förvärvskälla inom inkomstslaget rörelse.
Lagen bör i fortsättningen benämnas Lagen om statlig inkomstskatt på acku-
mulerad inkomst.
Lagrummet, som för närvarande består av tre stycken, behandlar dels vissa
allmänna förutsättningar för särskild skatteberäkning och dels beräknings-
reglerna i stort. Nuvarande första stycket har delats upp i fyra stycken.
Av första stycket framgår att endast inkomst av tjänst eller inkomst av nä-
ringsverksamhet kan bli föremål för särskild skatteberäkning. Av 3 § samt
anvisningarna till lagrummet framgår att särskild skatteberäkning endast
326
kan komma i fråga för vissa inkomster av näringsverksamhet. I anvisning-
arna till 1 § finns en begränsning avseende särskild skatteberäkning vid in-
komst av tjänst.
I andra stycket finns grundläggande regler för hur den särskilda skattebe-
räkningen skall gå till. Som tidigare gäller att den ackumulerade inkomsten
skall antas ha åtnjutits med lika belopp under de år till vilka den hänför sig.
Inkomsten får inte fördelas på mer än tio år. Årsbeloppet av den sålunda
fördelade inkomsten skall läggas till den genomsnittliga beskattningsbara in-
komsten — dvs. förvärvsinkomsten enligt SIL:s nya terminologi (1 § SIL). I
övrigt har ett par väsentliga förändringar företagits.
Den första ändringen avser genomsnittsberäkningen. Enligt nuvarande
regler skall den genomsnittliga beskattningsbara inkomsten beräknas på
grundval av ett genomsnitt av endast de tre senaste årens beskattningsbara
inkomster. Den ändringen görs nu att den genomsnittliga beskattningsbara
förvärvsinkomsten skall beräknas på grundval av de beskattningsbara för-
värvsinkomsterna för taxeringsåret och så många år närmast före taxerings-
året att inkomsten därigenom blir fördelad på lika många år som den hänför
sig till enligt första meningen. För genomsnittsberäkningen kan således —
om inkomsten hänför sig till tio år - behövas tillgång till skattelängderna för
de nio föregående taxeringsåren.
Den andra ändringen avser justering för skiktgränsens förändring. Med
skiktgräns avses gränsen för procentuell statlig inkomstskatt enligt 10 §
andra stycket SIL. Skiktgränsen är vid 1992 års taxering 170 000 kr. Vid föl-
jande taxeringsår skall skiktgränsen omräknas med hänsyn till förändringar
i det allmänna prisläget med tillägg för två procentenheter. Hänför sig den
ackumulerade inkomsten till tre eller fler beskattningsår skall enligt punk-
terna 1-4 hänsyn tas till mellan ett och fyra års förändringar av skiktgränsen
vid beräkning av den genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten.
Enligt tredje stycket skall avsteg göras från tillämpningen av bestämmel-
serna om skiktgränsjustering för det fall inte hela den ackumulerade inkoms-
ten hänför sig till tid före taxeringsåret. Såsom lagrådet uttalat kan för dessa
fall lämpligen inte ges annat än en mera allmänt hållen jämkningsregel, vil-
ken bör kompletteras med beskrivningar i anvisningarna. Till ledning för till-
lämpningen av regeln ges därför några exempel i punkt 2 av anvisningarna
(exempel A sista stycket och exempel B och C).
Till fjärde stycket har de två sista meningarna i nuvarande första stycket
flyttats. Eftersom systemet med underlag för tilläggsbelopp övergivits kan
man i fortsättningen tala om en skatteskala. I lagrådsremissen hade till detta
stycke också överförts en mening om att den ackumulerade inkomsten skall
anses ha utgjort den högst beskattade delen av förvärvsinkomsten. Den me-
ningen uttryckte en självklarhet och har därför strukits.
Nuvarande andra och tredje styckena bildar utan ändringar femte och
sjätte styckena.
2§
Ändringen i första stycket beror på att systemet med tilläggsbelopp slopats.
I andra stycket anges, som förutsättning för särskild skatteberäkning, dels
Prop. 1990/91:54
327
att nettobeloppet av den ackumulerade inkomsten uppgår till minst 50000 Prop. 1990/91:54
kr., dels att den, tillsammans med övriga förvärvsinkomster, överstiger skikt-
gränsen för statlig inkomstskatt med minst motsvarande belopp.
3§
Tekniska förändringar har företagits i denna paragraf bl.a. till följd av den
ändrade indelningen i inkomstslag. Den nya lydelsen omfattar i stort sett
samma intäkter som enligt gällande lydelse. Några begränsningar och ut-
vidgningar har dock gjorts.
Den nuvarande indelningen i fem moment med upp till sju punkter i varje
moment ersätts av tretton punkter.
I nuvarande 2 mom. (inkomst av jordbruksfastighetjhar punkterna 1—7
ersatts efter huvudsakligen redaktionella ändringar av punkterna 9, 5, 7, 6,
8, 12, 11 resp. 13.
I nuvarande 3 mom. (inkomst av annan fastighet) har punkterna 1, 2 och
3 ersatts av punkterna 7, 11 resp. 13.
Nuvarande 4 mom. punkterna 1 — 6 (inkomst av rörelse) motsvaras av
punkterna 1, 2, 6, 7, 10, 11 resp. 13.
Nuvarande 5 mom. (inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet) har tagits
bort eftersom reavinster skall beskattas proportionellt som kapitalinkomster
i det nya skattesystemet. Reglerna om särskild skatteberäkning tillämpas
dock på värdeminskningsavdrag m.m. som återförs till beskattning enligt
punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § KL (se vidare kommentaren
till punkt 3).
De tretton nya punkterna har disponerats med utgångspunkt från tidigare
4 mom. Punkterna 1-5 behandlar ackumulerade intäkter som kan upp-
komma i den löpande verksamheten. Punkterna 6-9 har samband med för-
säkrings-, skade- och expropriationsersättningar. Punkterna 10-13 behand-
lar intäkter i samband med att näringsverksamheten avyttras.
Punkt 1 behandlar intäkter genom vetenskaplig, litterär, konstnärlig eller
därmed jämförlig verksamhet och motsvarar nuvarande 4 mom. 1. Undan-
tagsregeln för kontoinsättningar har — såvitt gäller upphovsmannakonto -
överförts till anvisningarna (lagstiftningen om uppfinnarkonton har tidigare
upphävts).
Punkt 2 avser intäkt vid överlåtelse av hyresrätt samt av varumärke, firma-
namn och andra liknande rättigheter av goodwills natur. Punkten motsvarar
utan ändringar nuvarande 4 mom. 2.
Punkt 3 avser intäkter som skall tas upp till beskattning som inkomst av
näringsverksamhet vid avyttring av näringsfastighet som inte utgör omsätt-
ningstillgång (punkt 5 första stycket av anvisningarna till 22 § KL). De intäk-
ter som här kan komma i fråga är återförda avdrag för värdeminskning av
byggnad eller av markanläggning, återförda skogsavdrag och återförda av-
drag för substansminskning, återförda avdrag för värdehöjande reparation
och underhåll av byggnad eller markanläggning samt belopp varmed bygg-
nad eller markanläggning skrivits av i samband med ianspråktagande av er-
sättningsfond e.d. Särskild skatteberäkning enligt denna punkt får också ske
i de fall en näringsfastighet eller del därav övergått till att bli privatbostads-
fastighet. ^2<
Punkt 4 avser intäkter som skall tas upp till beskattning som inkomst av
näringsverksamhet när en bostadsrätt i näringsverksamhet avyttras (punkt 5
andra stycket av anvisningarna till 22 § KL). Vad som under där angivna för-
utsättningar skall återläggas är — med vissa tidsmässiga begränsningar — ut-
gifter för värdehöjande reparationer och underhåll. Särskild skatteberäk-
ning kan också komma i fråga enligt denna punkt när sådan återläggning
skett efter det att bostadsrättslägenheten övergår till privatbostad (jfr
punkt 5 sista stycket och punkt 6 andra stycket av anvisningarna till 22 § KL).
Vad nu sagts gäller även sådan lägenhet som är knuten till sådan aktie eller
andel som avses i 26 § 1 mom. SIL.
Punkt 5 motsvarar nuvarande 2 mom. 2.
Punkt 6 avser försäkringsersättning, skadestånd e.d. för inkomstbortfall i
näringsverksamheten eller ersättning för att egendom tagits i anspråk genom
expropriation eller andra tvångsliknande förhållanden. Punkten ersätter del-
vis nuvarande 2 mom. 3 och 4 mom. 3. Den i dessa lagrum angivna förutsätt-
ningen att intäkten inte skall ha föranlett avdrag för avsättning till eldsvåde-
fond (i det nya skattesystemet ersättningsfond) har flyttats till anvisningarna.
Punkt 7 avser försäkringsersättning eller annan ersättning för skada på
byggnader eller markanläggningar till följd av brand eller annan olyckshän-
delse. Punkten motsvarar nuvarande 3 mom. 1 samt 2 mom. 3 och 4 mom. 3
i de delar dessa punkter inte omfattas av punkt 6.
Punkt 8 avser skadeersättning som föranletts av industriell eller därmed
jämförlig verksamhet och motsvarar nuvarande 2 mom. 4.
Punkt 9 motsvarar nuvarande 2 mom. 1 och avser skogsintäkter i vissa
skogsskadefall. Den i momentet angivna förutsättningen att intäkten inte
skall ha föranlett avdrag för insättning på skogskonto har flyttats till anvis-
ningarna.
Punkt 10 motsvarar nuvarande 4 mom. 4 och avser intäkt i form av en-
gångsersättning vid avyttring av patent eller liknande rättighet samt vid av-
yttring eller avlösning av royalty.
Punkt 11 avser intäkt vid avyttring av maskiner och andra för stadigva-
rande bruk avsedda inventarier i samband med överlåtelse, upplåtelse eller
nedläggande av verksamheten. Punkten ersätter nuvarande 2 mom. 6,3
mom. 2 och 4 mom. 5. En anpassning har skett till KL:s nuvarande termino-
logi.
Möjligheten att tillämpa särskild skatteberäkning för intäkt vid avyttring
av ”varor och andra produkter” har avskaffats (avsnitt 5.4.5).
I förhållande till nuvarande 3 mom. 2 (annan fastighet) innebär ändringen
en anpassning med hänsyn till vad som gäller för näringsverksamhet i övrigt.
För att få särskild skatteberäkning räcker det inte längre med att en enstaka
hyresfastighet avyttrats, såvida inte fastigheten kan betraktas som en i för-
värvskällan ingående särskild verksamhet.
Punkt 12 motsvarar nuvarande 2 mom. 5 men utsträcks till att omfatta
också renskötsel.
Punkt 13 ersätter nuvarande 2 mom. 7,3 mom. 3 och 4 mom. 6. Ändringen
sammanhänger med att eldsvådefonderna ersatts av ersättningsfonder och
att övriga fondförfattningar tidigare upphävts. Beträffande återföringar av
Prop. 1990/91:54
329
belopp som avsatts till de i nuvarande lagrum nämnda fonderna hänvisas till Prop. 1990/91:54
punkt 4 av övergångsbestämmelserna nedan.
I sista stycket anges att vad som i lagen (närmast punkterna 10—13) sagts
om överlåtelse, upplåtelse eller nedläggande av näringsverksamhet skall äga
motsvarande tillämpning beträffande en i förvärvskällan ingående verksam-
het (jfr 18 § KL).
7§
Lagrummet ändrades senast i samband med reformeringen av förfarande-
reglerna. Den nu föreslagna ändringen föranleds av att underlag för tilläggs-
belopp inte längre skall beräknas.
till 1 §
punkt 1
I anvisningspunkten behandlas bl.a. vilka slags intäkter som skall anses vara
ackumulerade i lagens mening samt fördelningstiden i vissa skilda fall.
I tredje stycket har ett tillägg gjorts som anger att sådan intäkt som enligt
punkt 14 av anvisningarna till 32 § KL (stoppreglerna avseende företagsle-
dare och delägare i fåmansföretag) skall beskattas som inkomst av tjänst inte
skall anses som ackumulerad inkomst.
Nuvarande fjärde stycket bortfaller eftersom reavinster beskattas i in-
komstslaget kapital.
Schablonregeln i nuvarande sjätte stycket infördes år 1962 i syfte att und-
vika tvister om fördelningstidens längd. Vissa intäkter skall hänföras till det
antal år varunder den skattskyldige bedrivit jordbruket eller rörelsen eller
varit delägare i bolaget, andra intäkter till det antal år han innehaft fastighe-
ten. Schablonregeln skall frångås om den skattskyldige så yrkar och företer
viss utredning eller om det framstår som uppenbart att inkomsten hänför sig
till kortare tid. Det skulle vara förenat med tekniska svårigheter att flytta
över regeln till det nya systemet. Det är vidare osäkert om regeln fyllt något
egentligt syfte. Regeln har därför upphävts.
Nuvarande sjunde stycket rör det fallet att verksamhet (jordbruk eller rö-
relse) som bedrivits av den ena maken övertagits av den andra maken. Ma-
karnas sammanlagda innehavstid får beaktas när fördelningstiden bestäms.
I konsekvens med att särbeskattning av makar nu är i det närmaste helt ge-
nomförd bör dessa bestämmelser tas bort.
Däremot bör möjlighet till särskild skatteberäkning och sammanläggning
av innehavstiden finnas kvar för efterlevande make som övertagit närings-
verksamheten i samband med makens död och är ensam dödsbodelägare (jfr
prop. 1988/89:141 s. 9 och 12).
Övriga ändringar är följdändringar eller av redaktionell natur.
punkt 2
Räkneexemplet i nuvarande första—femte styckena har ersatts med tre nya
exempel numrerade A—C där de nya reglerna om beräkning av den genom-
snittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten med justering för skiktgräns-
förändringar i olika situationer åskådliggörs.
Nuvarande sjätte stycket bortfaller då avrundningsregler med nuvarande
beräkningshjälpmedel snarare försvårar än förenklar förfarandet.
I det nya skattesystemet skall enskild näringsverksamhet ha kalenderår
som beskattningsår. En möjlighet till dispens från kalenderårskravet har
dock införts. Bestämmelsen i nuvarande åttonde stycket har därför behållits
även om den torde bli tillämplig endast i något enstaka fall.
Sista stycket har ändrats efter lagrådsföredragningen. Stycket behandlar
det fall en skattskyldig under ett år uppbär flera intäkter, vilka var för sig är
att anse som ackumulerade inkomster och vilka hänför sig till olika antal år.
För närvarande gäller att intäkterna skall fördelas oberoende av varandra på
de år till vilka de hänför sig, dock minst tre, och att skatteberäkningen skall
ske på grundval av ett gemensamt årsbelopp.Med hänsyn till de nya reglerna
för genomsnittsberäkningen går det inte längre att beräkna ett gemensamt
årsbelopp. Skatteberäkning för de olika ackumulerade inkomsterna måste i
stället ske enligt en viss turordning enligt vilken resp, årsbelopp läggs till den
genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten för den ackumulerade
inkomst som står i tur för skatteberäkning.
Turordningsregeln innebär följande. För de fall inkomsterna hänför sig till
olika antal år skall skatteberäkning först ske för den inkomst som hänför sig
till tio eller flera år. Därefter görs en ny skatteberäkning för den inkomst
som hänför sig till näst flest antal år osv. Sist görs skatteberäkning för den
inkomst som hänför sig till minst antal år. Vid beräkning av den genomsnitt-
liga beskattningsbara förvärvsinkomsten för varje ackumulerad inkomst
skall tillägg göras för det årsbelopp som den föregående genomsnittsberäk-
ningen gett upphov till. Detta gäller även inkomst som hänför sig till fram-
tida år. Följande exempel får belysa beräkningssättet.
Anta att en skattskyldig år 1998 uppbär två ackumulerade inkomster på
500 000 kr. och 400 000 kr. hänförliga till tio år resp, fem gångna år. Den
genomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten, beräknad på grundval
av de beskattningsbara förvärvsinkomsterna vid 1990-1999 års taxeringar,
antas uppgå till 150 000 kr. Skiktgränsen antas vid 1995 års taxering ha upp-
gått till 197 000 kr., vid 1997 års taxering till 217 000 kr. och vid 1999 års
taxering till 239 000 kr. Skiktgränsjustering skall således ske med (239 000 -
197 000=) 42 000 kr. för den inkomst som hänför sig till tio gångna år och
med (239 000 - 217 000 =) 22 000 kr. för den inkomst som hänför sig till
fem gångna år. Vid den första skatteberäkningen skall till den justerade ge-
nomsnittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten om (150 000 + 42 000=)
192 000 kr. läggas årsbeloppet 50 000 kr. (en tiondel av 500 000). Skatten på
den ackumulerade inkomsten kan härefter beräknas till 20 % av skillnaden
mellan 242 000 kr. och skiktgränsen 239 000 kr, dvs 600 kr. Detta belopp
skall sedan multipliceras med tio varefter skatten på den ackumulerade in-
komsten blir 6 000 kr.
Härefter görs skatteberäkningen för beloppet 400 000 kr. Den genom-
snittliga beskattningsbara förvärvsinkomsten, beräknad på grundval av de
beskattningsbara förvärvsinkomsterna vid 1995-1999 års taxeringar, antas
uppgå till 160 000 kr. Till detta belopp skall läggas det i den föregående skat-
Prop. 1990/91:54
331
teberäkning ingående årsbeloppet om 50 000 kr., skiktgränsjustering om Prop. 1990/91:54
22000 kr. och det nya årsbeloppet om 80 000 kr. (en femtedel av 400 000).
Skatten på denna ackumulerade inkomst kan härefter beräknas till 20 pro-
cent av skillnaden mellan 312 000 kr. och 239 000 kr., dvs. 14 600 kr. Detta
belopp skall sedan multipliceras med fem varefter skatten på den ackumule-
rade inkomsten blir 73 000 kr.
Övriga ändringar i anvisningspunkten utgör följdändringar.
till 2 §
Ändringen i första stycket är av redaktionell natur. Sista meningen i andra
stycket är obehövlig. Nuvarande tredje stycket bortfaller eftersom lagerned-
skrivningsreglerna tagits bort (jfr avsnitt 5.4.5). Nuvarande femte stycket är
överflödigt (jfr nya tredje stycket).
Nya tredje stycket ersätter nuvarande fjärde stycket och behandlar hur den
ackumulerade inkomsten (nettobeloppet) skall beräknas vid avyttring av
djurlager i jordbruk och renskötsel. Ändringen innebär en anpassning till
KL (punkt 2 fjärde stycket av anvisningarna till 24 § KL).
till 3 §
Exemplifieringen i nuvarande tredje stycket över vissa tvångsavyttringsfall
har tagits bort. Enligt nya tredje stycket är paragrafens första stycke punk-
terna 1, 6, 7 och 9 endast tillämpliga under förutsättning att intäkten inte har
föranlett uppskov med beskattningen genom insättning på upphovsmanna-
konto, avsättning till ersättningsfond eller uppskov med beskattningen ge-
nom insättning på skogskonto. Liknande bestämmelser fanns tidigare i lag-
rummet under resp, moment och punkt.
Den sista att-satsen i nuvarande femte stycket har slopats med hänsyn till
utformningen av 18 § KL.
I övrigt är det endast fråga om följdändringar till de tidigare föreslagna
ändringarna.
De föreslagna ändringarna träder enligt punkt 1 i kraft den 1 januari 1991.
De nya bestämmelserna skall tillämpas även vid särskild skatteberäkning för
sådan ackumulerad inkomst som uppbärs efter den 1 januari 1991 men som
hänför sig till tid före ikraftträdandet. De nya reglerna för beräkning av stat-
lig inkomstskatt i SIL skall tillämpas även vid beräkning av ackumulerad in-
komst för de år före ikraftträdandet som den ackumulerade inkomsten i
förekommande fall kan fördelas på.
Av punkt 2 framgår att man vid beräkning av den genomsnittligt beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten vid 1992—2000 års taxeringar i förekommande
fall skall använda sig av de beskattningsbara inkomsterna som gäller för
1983—1991 års taxeringar. Tidigare fastställda underlag för tilläggsbelopp
saknar betydelse.
Av punkt 3 framgår att bestämmelserna om justering för förändring av
skiktgräns inte skall tillämpas vid 1992 års taxering och att vid 1993—1995
års taxeringar justering endast skall ske med belopp motsvarande ett-tre års 332
förändringar av skiktgränsen.
Övergångsbestämmelserna i punkt 4 syftar till att särskild skatteberäkning Prop. 1990/91:54
även skall kunna komma i fråga för intäkter som uppkommer på grund av
att vissa fonder återförs till beskattning på grund av förhållanden som kan
inträffa vid 1992 års taxering eller senare.
Bestämmelsen i punkt 5 anger att villkoret i femte stycket av anvisning-
arna till 3 § om att det inte skall kvarstå avsättning till ersättningsfond skall
gälla även avsättning som skett till särskild nyanskaffningsfond, särskild in-
vesteringsfond för avyttrat fartyg eller eldsvädefond. Denna typ av avsätt-
ningar kommer att finnas kvar under ett antal år.
Ändringarna i lagen är i huvudsak av redaktionell art.
7§ 1 mom.
Bestämmelserna i första stycket om tilläggsbeloppstabellerna NT och FT kan
mönstras ut eftersom systemet med grundbelopp och tilläggsbelopp har upp-
hävts i och med skattereformen. För att tabell F och N enligt 7 § skall kunna
särskiljas från tabell F och N, kolumn U, enligt 8§ (för utländska sjömän)
bör läggas till att beskattning enligt 7 § sker enligt tabellerna N och F, kolumn
S. Kolumn S gäller således samtliga sjömän som beskattas enligt 7 § och ko-
lumn U gäller samtliga som beskattas enligt 8 §.
Skattereduktionen för ensamstående med barn och för gift vars make sak-
nar eller har låg inkomst har avskaffats genom skattereformen. Några be-
stämmelser om indelning i kolumn 1 och 2 behövs därför inte längre varför
ifrågavarande regler i andra stycket kan utgå.
7§ 2 mom.
Ändringarna är konsekvensändringar.
9 § 2 mom.
Hänvisningen till tilläggsbeloppstabellerna NT och FT kan utgå ur även
denna bestämmelse (se kommentaren till 7§ 1 mom. första stycket). Be-
stämmelsen om särskild skatteberäkning kan även den utgå.
10 § 1 mom.
Bestämmelserna i 2 — 4 styckena rör regler om indelning i kolumn 1 och 2
varför de kan upphävas.
10 § 2 mom.
Reglerna om indelning i kolumn 1 och 2 har upphävts varför bestämmelsen
kan mönstras ut.
10 § 3 mom.
Även denna bestämmelse behandlar indeining i kolumn 1 och 2 varför den 333
kan mönstras ut.
12 § 1 mom.
Prop. 1990/91:54
Första stycket reglerar möjligheten till jämkning av sjömansskatt för sjöman
som erlägger sjömansskatt enligt 7 §.
Möjligheten till jämkning på grund av underskott i förvärvskälla har för-
ändrats i och med skattereformen. Underskott i förvärvskällan kapital med-
ges således hädanefter i form av en skattereduktion (3§ 14 mom. SIL).
Fjärde momentet har därför kompletterats med en bestämmelse som ger rätt
till jämkning av sjömansskatt med hänsyn till att förutsättningar för medgi-
vande av skattereduktion på grund av underskott i förvärvskällan kapital är
för handen. Det enda underskott i förvärvskällan näringsverksamhet som i
fortsättningen kommer att kunna kvittas mot inkomst av tjänst är underskott
avseende aktiv litterär, konstnärlig och därmed jämförlig verksamhet (33 §
3 mom. KL).
I och med skattereformen har reglerna om rätten till avdrag för underhåll
av icke hemmavarande barn enligt 46 § 2 mom. KL upphävts. Hänvisningen
till denna bestämmelse i d kan därför mönstras ut.
Rätten till avdrag på grund av nedsatt skatteförmåga har även den upphört
i och med skattereformen. Bestämmelsen i e kan således också mönstras ut.
I andra stycket görs en redaktionell ändring eftersom punkten d upphävts.
Hänvisningen till tilläggsbeloppstabellerna kan även den utgå.
12 § 4 mom.
Efter skattereformens genomförande skall kapitalinkomster beskattas i ett
inkomstslag som utgör en förvärvskälla och beläggas med en separat statlig
inkomstskatt om 30%. Underskott i inkomstslaget ger rätt till en skattere-
duktion med 30 % som får räknas av från statlig och kommunal inkomstskatt
samt skogsvårdsavgift och fastighetsskatt samma beskattningsår, 3 §
14mom. SIL och 2§ 4 mom. uppbördslagen (1953:272).
Bestämmelserna i detta moment utvidgas således till att omfatta rätt till
jämkning av sjömansskatt enligt 7 § i den mån den skattskyldige har rätt till
skattereduktion på grund av underskott i förvärvskällan kapital. Denna skat-
tereduktion får dock endast medges i den mån sådan icke kan antas kunna
tillgodoräknas i fråga om inkomster som beskattas enligt landskattesyste-
met.
Bestämmelsen om jämkning på grund av skattereduktion enligt lagen
(1978:423) om skattelättnader för vissa sparformer kan även den upphävas
eftersom förutsättningar för lagens tillämpning inte längre föreligger.
37§ 2 mom.
Rätt till så kallad ”barnbidragsjämkning” gäller sjöman som inte är bosatt i
Sverige men som erlägger skatt enligt bestämmelserna i 7 §. Bestämmelsen
upphävs.
till 10 §
Skattereduktionen för ensamstående med barn och för gift vars make saknar
eller har låg inkomst avskaffas genom skattereformen. Samtliga gifta sjömän
334
har tillerkänts denna skattereduktion. Anvisningspunkten kan upphävas ef- Prop. 1990/91:54
tersom bestämmelserna om indelning i kolumn 1 och 2 enligt 7 § har upp-
hävts.
till 12 §
Första stycket kan mönstras ut eftersom 12 § 1 mom. e har upphävts.
Bestämmelsen har kompletterats med ett fjärde stycke. I detta stycke fast-
ställs att även sjöman som betalar skatt enligt 7 § men som inte är bosatt i
Sverige har rätt till jämkning på grund av skattereduktion för underskott av
kapital enligt 4 mom. Underskottet skall beräknas efter svenska beskatt-
ningsregler.
1§
Benämningen aktiefond har ändrats till värdepappersfond som en följd av
förslaget till ny lag om värdepappersfonder (prop. 1989/90:153).
2§
I första stycket har anpassningar gjorts till nyssnämnda lagförslag.
Kupongskatt skall i princip erläggas av fysiska och juridiska personer som
uppbär utdelning från svenskt aktiebolag men som inte är skattskyldiga i
Sverige. Utskiftning från svenska aktiebolag beskattas för närvarande enligt
lagen om utskiftningsskatt oavsett var aktieägaren är bosatt. I och med att
denna lag slopas bör kupongskatt påföras oberoende av om utbetalningen
sker i form av vinstutdelning eller i form av utskiftning. I andra stycket har
angivits vilka utbetalningar som skall jämställas med utdelning (jfr kommen-
taren till 3 § 1 mom. tredje stycket SIL).
4$
Ändringarna är redaktionella och föranledda av den nya indelningen i in-
komstslag.
12-13§§
I paragraferna har följdändringar genomförts till förslaget till ny lag om vär-
depappersfonder. Enligt den nya lagen får endast registrerande fonder driva
fondverksamhet. De fonder som ger ut andelsägarbevis i dag får dock två år
på sig att registrera sina andelsägare.
27 §
För oinskränkt skattskyldiga begränsas skatteeffekten vid utbetalning från
bolaget i samband med likvidation eller fusion genom att aktien anses avytt-
rad utan att något vederlag erhållits. För att uppnå motsvarande resultat i de
fall då kupongskatt tas ut på utskiftningsbeloppet skall underlaget för ku-
pongskatt minskas med ett belopp motsvarande aktieägarens anskaffnings-
pris för aktierna. Kupongskattelagen bygger på att skatten innehålls av VPC
335
eller av det utbetalande bolaget. Den reduktion av underlaget för kupong- Prop. 1990/91:54
skatt som skall göras i nu avsedda fall bör ske genom det restitutionsförfa-
rande som redan finns i lagen. En sådan bestämmelse har införts i det nya
andra stycket. En förutsättning för restitution är att bolaget upplösts inom
ett år efter det att utbetalning till aktieägaren blivit tillgänglig för lyftning.
De nya reglerna tillämpas i princip första gången vid 1992 års taxering. Äldre
bestämmelser för s.k. icke registrerande fondbolag tillämpas t.o.m. 1993 års
taxering i fråga om andelsägare som inte har registrerats. Vad gäller över-
gångsbestämmelsernas närmare utformning i övrigt hänvisas till specialmoti-
veringen avseende punkt 2 av övergångsbestämmelserna till KL.
1 § första stycket 1
Tillägget utgör en följdändring med anledning av lagen. (1990:661) om av-
kastningsskatt på pensionsmedel.
1 § första stycket 2
Tillägg görs för lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar och för
lagen (1990:000) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring,m.m.
1 § första stycket 1
Tillägget utgör en följdändring med anledning av lagen (1990:661) om av-
kastningsskatt på pensionsmedel.
1 § första stycket 3
Tillägg görs för lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar och
för den i avsnitt 3 föreslagna lagen (1990:000) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m. m.
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen, avsnitt 6.1.
till 9 §
Ändringarna avser två hänvisningar till KL som blivit inaktuella till följd av
den tidigare i år beslutade ändringen beträffande inkomstslagen. Yrkesmäs-
336
sigheten skall således fr.o.m. den 1 januari 1991 knytas till inkomstslaget nä- Prop. 1990/91:54
ringsverksamhet.
Ändringarna i lagarna utgör följdändringar till tidigare beslutade ändringar
av 12 § bokföringslagen och 8 § jordbruksbokföringslagen (prop.
1989/90:110, SkU30, SFS 1990:665 och 666).
Beträffande skälen för den föreslagna ändringen i utsökningsbalken hänvi-
sas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen, avsnitt 3.12.
1 Kap 1 § första stycket 1
Tillägg görs för lagen (1990:662) om skatt på vissa premiebetalningar och för
lagen (1990:000) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring,m.m.
2§
I denna paragraf har ett nytt fjärde stycke tillagts i vilket anges att statlig
fastighetsskatt inte skall tas ut för i utlandet belägen privatbostad i de fall då
sådan privatbostad enligt dubbelbeskattningsavtal är undantagen från in-
komst- eller förmögenhetsbeskattning i Sverige.
3§
Ändringarna i 3 § samt i övergångsbestämmelserna är närmare kommente-
rade i avsnitt 3.9.
1§
I denna paragraf har tillagts ett nytt andra stycke. Tillägget innebär att fysisk
person framdeles kan erhålla avräkning av utländsk skatt även från statlig
fastighetsskatt.
2§
Bestämmelserna i denna paragraf anger att rätt till avräkning enligt denna
lag inte föreligger i de fall dubbelbeskattning skall undvikas med tillämpning
av dubbelbeskattningsavtal. I paragrafens första stycke första mening anges
att rätt till avräkning enligt 1 § första stycket inte föreligger om de fyra an-
337
22 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 54
givna kriterierna är för handen. Ändringen är en följd av att ett nytt andra Prop. 1990/91:54
stycke har tillagts i 1 §. I detta andra stycke anges, som tidigare nämnts, att
rätt till avräkning föreligger också i de fall fysisk person har att erlägga fastig-
hetsskatt för en i utlandet belägen privatbostad. Liksom tidigare kommer
avräkning enligt 1 § från statlig och kommunal inkomstskatt att vara uteslu-
ten då dessa skatter tillsammans med den utländska skatten samt den ut-
ländska intäkten omfattas av dubbelbeskattningsavtal. Undvikande av dub-
belbeskattning sker precis som tidigare i dessa fall med stöd av dubbelbe-
skattningsavtal.
Införandet av en rätt till avräkning från statlig fastighetsskatt innebär att
reglerna i 2 § kompliceras. Uttagandet av statlig fastighetsskatt för privatbo-
städer belägna i utlandet ersätter den nuvarande inkomstbeskattningen som
bl. a. innebär att en fastighetsägare som själv brukar fastigheten beskattas
för ett bostadsförmånsvärde. Om detta förmånsvärde, ”intäkten”, omfattas
av ett dubbelbeskattningsavtal är det fjärde kriteriet i första stycket, att den
utländska intäkten omfattas av dubbelbeskattningsavtal, uppfyllt. Fastig-
hetsskatt beräknas på ett underlag som motsvarar 75 % av marknadsvärdet.
Någon ”utländsk intäkt” av en i utlandet belägen privatbostad kommer där-
för inte att föreligga vid inkomsttaxeringen såvida inte privatbostaden ut-
hyrs. Det har därför tillagts i en ny andra mening att med att den utländska
intäkten omfattas av dubbelbeskattningsavtal avses även fall då någon intäkt
av i utlandet belägen privatbostad inte uppburits men, om sådan intäkt hade
uppburits, denna omfattats av dubbelbeskattningsavtal.
I en ny tredje mening har vidare föreskrivits att rätt till avräkning enligt
1 § andra stycket inte föreligger om statlig fastighetsskatt omfattas av dub-
belbeskattningsavtal. Då det kan inträffa att den statliga fastighetsskatten
inte omfattas av ett dubbelbeskattningsavtal som omfattar både den statliga
och den kommunala inkomstskatten är det nödvändigt att denna fråga regle-
ras särskilt.
I paragrafens andra stycke finns särskilda bestämmelser i fall då statlig
men inte kommunal inkomstskatt omfattas av dubbelbeskattningsavtal.
Dessa bestämmelser föranleddes av 1949 års dubbelbeskattningsavtal med
Storbritannien som vid avräkningslagens tillkomst alltjämt gällde i förhål-
lande till ett antal tidigare brittiska besittningar. Avtalet har nu helt upphört
att gälla varför den särskilda regleringen i andra stycket föreslås upphävd.
3§
I denna paragraf anges vilka utländska skatter som får avräknas. Efter års-
skiftet kommer beskattningen av privatbostad i utlandet som innehas av fy-
sisk person bosatt i Sverige huvudsakligen att ske genom uttagande av statlig
fastighetsskatt. Det framstår därför som rimligt att även motsvarande ut-
ländska skatter får avräknas. 1 paragrafen har därför tillagts att med utländsk
skatt i 1 och 2 §§ avses även skatt jämförlig med den statliga fastighetsskat-
ten. Även utländska skatter som beräknas på schablonintäkt eller liknande
på privatbostad i utlandet bör kunna avräknas. I många fall torde dessa skat-
ter, framför allt på s.k. imputed income, kunna jämställas med skatter på
nkomst. I vissa fall kan emellertid dylika utländska skatter inte anses som
338
skatter på inkomst. I lagtexten har därför också uttryckligen angivits att ut- Prop. 1990/91:54
ländska skatter som beräknas på schablonintäkt eller liknande är avräk-
ningsbara.
4§
I denna paragraf anges i vilken ordning avräkning skall ske från svenska skat-
ter samt vid vilken taxering en utländsk skatt som huvudregel skall avräknas.
I första stycket anges att avräkning skall ske i första hand från statlig in-
komstskatt. Om denna skatt understiger vad som får avräknas skall avräk-
ning ske från statlig fastighetsskatt. Skulle inte heller denna skatt räcka till
för avräkning skall avräkning i tredje hand ske från kommunal inkomstskatt.
I andra stycket första meningen anges att avräkning skall ske från svensk
skatt som tas ut på grund av taxering det år då den intäkt som beskattats i
utländsk stat medtagits vid taxering här. I de fall då vid inkomsttaxeringen
någon intäkt av en i utlandet belägen privatbostad inte har medtagits och en
utländsk skatt uttagits som är jämförlig med den statliga fastighetsskatten
eller som beräknats på schablonintäkt eller liknande, kan tidpunkten för av-
räkningen av dessa utländska skatter inte utläsas av bestämmelserna i första
meningen. Någon utländsk intäkt av privatbostaden som beskattats i ut-
ländsk stat har i dessa fall inte medtagits vid inkomsttaxering i Sverige. I
andra meningen har därför föreskrivits att dessa utländska skatter skall av-
räknas från svensk skatt som tas ut på grund av taxering samma år som den
utländska skatten fastställts.
6§
I denna paragraf anges att avräkning får ske med högst ett visst angivet spärr-
belopp. Detta spärrbelopp består i dag dels av statlig inkomstskatt och dels
av kommunal inkomstskatt. Det tillägg som gjorts innebär att till detta be-
lopp skall även läggas den statliga fastighetsskatt som tagits ut på i utlandet
belägen privatbostad.
7§
I denna paragraf anges hur stor del av den svenska skatten som hänför sig
till de utländska inkomsterna (intäkterna efter avdrag för kostnader). I det
nuvarande systemet görs en beräkning avseende den statliga inkomstskatten
och en beräkning avseende den kommunala inkomstskatten. Dessa två del-
belopp summeras sedan i enlighet med bestämmelserna i 6§.
I det nya systemet kommer spärrbeloppet att bestå av summan av fyra del-
belopp, dels den statliga resp, den kommunala inkomstskatt som hänför sig
till utländska förvärvsinkomster, dels den statliga inkomstskatt som hänför
sig till utländska kapitalinkomster samt dels den statliga fastighetsskatt som
hänför sig till i utlandet belägna privatbostäder.
I paragrafens första stycke anges att beräkningen av den statliga resp,
kommunala inkomstskatt som hänför sig till de utländska förvärvsinkoms-
terna och den statliga inkomstskatt som hänför sig till de utländska kapitalin-
komsterna skall göras var för sig. Principerna för dessa beräkningar är de
samma som i nuvarande system.
339
I paragrafens andra stycke behandlas fall då den skattskyldige erhållit
skattereduktion enligt reglerna i 2§ 4 mom. uppbördslagen. Enligt första
stycket skall vid beräkningen av spärrbeloppet en sådan skattereduktion an-
ses ha skett från statlig inkomstskatt, kommunal inkomstskatt, skogsvårds-
avgift resp, statlig fastighetsskatt med så stor del av reduktionen som resp,
skatt utgör av det sammanlagda beloppet av nämnda skatter före sådan re-
duktion. I andra meningen föreskrivs vidare att motsvarande proportione-
ring skall göras i de fall då skattskyldig har att erlägga fastighetsskatt såväl
för fastighet i Sverige som för privatbostad i utlandet.
I paragrafens tredje stycke finns en specialregel för det fall att en arbetsgi-
vare enligt 2 § 5 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel har att erlägga
sådan avkastningsskatt som tas ut med 1,1 % av vad arbetsgivaren i sin ba-
lansräkning redovisar som skuld under rubriken Avsatt till pensioner (pen-
sionsskuldens belopp) enligt 5 § lagen om tryggande av pensionsutfästelse
m.m. I 12 § anges att avräkning av utländska skatter även kan ske från av-
kastningsskatten.
I normalfallet utgör avkastningsskatten en traditionell inkomstskatt och
avräkning av utländska inkomstskatter på avkastningen kan enligt de nyå
bestämmelserna i 12 § första stycket därför ske från den svenska avkastnings-
skatten enligt sedvanliga principer för avräkning. Detta gäller emellertid inte
den speciella avkastningsskatten på 1,1 % av pensionsskuldens belopp. Om
arbetsgivaren har erlagt utländska skatter på utländska intäkter i förvärvs-
källan kan dessa enligt vanliga regler avräknas från svensk statlig och kom-
munal inkomstskatt. Om dessa skatter emellertid inte räcker till för avräk-
ning av hela det avräkningsbara beloppet bör avräkning jämväl kunna ske
från denna typ av avkastningsskatt. Detta kan emellertid inte ske genom till-
lämpning av vanliga regler för avräkning eftersom någon utländsk intäkt el-
ler motsvarande inte går att fastställa vid uttagandet av denna typ av avkast-
ningsskatt. Något spärrbelopp kan härigenom inte beräknas. I stället anges
att denna typ av avkastningsskatt vid spärrbeloppsberäkningen skall jämstäl-
las med den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomst. Det bråktal som
skall användas vid beräkningen av hur stor del av den statliga inkomstskatten
som hänför sjg till de utländska förvärvsinkomsterna skall därför multiplice-
ras med summan av svensk statlig skatt på förvärvsinkomst och sådan avkast-
ningsskatt som skattskyldig enligt 2 § 5 lagen om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel har att erlägga.
11 §
I denna paragrafs första stycke anges att i de fall avräkning av utländsk skatt
inte kunnat erhållas vid den taxering då sådan avräkning enligt huvudregeln
i 4 § andra stycket skall ske, därför att summan avräkningsbar utländsk skatt
vid denna taxering överstiger dét enligt 6§ beräknade spärrbeloppet, kan
den skattskyldige efter yrkande härom medges avräkning av denna överskju-
tande skatt senast tredje taxeringsåret därefter.
I andra stycket anges ramen för avräkningen av det sammanlagda belop-
pet av utländska skatter för vilket avräkning får ske ett visst taxeringsår. Av-
räkning får vid ett visst års taxering aldrig ske med större sammanlagt belopp
Prop. 1990/91:54
340
är vad som ryms inom spärrbeloppet för denna taxering. Yrkar en skattskyl- Prop. 1990/91:54
dig avräkning för ett sammanlagt belopp som överstiger det aktuella årets
spärrbelopp skall avräkning av utländska skatter hänförliga till tidigare år
alltid ske före avräkning av utländska skatter hänförliga till senare år.
12 §
I denna paragraf anges att avräkning av utländska skatter även kan ske från
avkastningsskatt som tas ut med stöd av lagen om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel.
I paragrafens första stycke regleras det fall då den skattskyldige enligt 2 §
1-4 lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel har att erlägga avkastnings-
skatt. I dessa fall utgör avkastningsskatten en traditionell inkomstskatt som
tas ut på nettobasis. Avräkning av utländska skatter på avkastningen medges
då med motsvarande tillämpning av de allmänna reglerna om avräkning av
utländsk skatt. Detta innebär exempelvis att avräkningslagens allmänna reg-
ler om vilka utländska skatter som kan avräknas, spärrbeloppets beräkning
och möjligheten att avräkna utländsk skatt ett senare år äger motsvarande
tillämpning. I stycket har uttryckligen stadgats att bestämmelserna i 1-3 §§,
4§ andra stycket, 5-9, 11, 13 och 14 §§ skall äga motsvarande tillämpning.
I paragrafens andra stycke regleras det fall då arbetsgivare enligt 2 § 5 la-
gen om avkastningsskatt på pensionsmedel har att erlägga avkastningsskatt
med 1,1 % av vad som i balansräkningen redovisats under rubriken Avsatt
till pensioner (pensionsskuldens belopp). I detta fall utgörs skatteunderlaget
inte av en intäkt utan av en skuldpost i balansräkningen. Denna typ av av-
kastningsskatt kan på grund av avräkning komma att nedsättas till den del
arbetsgivarens statliga inkomstskatt, statliga fastighetsskatt och kommunala
inkomstskatt sammanlagt understiger vad som enligt 1-11 §§ får avräknas.
14 §
I denna paragraf har ett nytt tredje stycke tillagts i enlighet med vilket avräk-
ning enligt 11 § (carry forward) endast får ske för sådant avräkningsbart
överskjutande belopp vars storlek den skattskyldige kan visa.
9§
I paragrafens andra stycke regleras för närvarande hur inbetalda belopp
skall fördelas mellan källskatt och arbetsgivaravgifter när arbetsgivaren be-
talat in ett lägre belopp än som redovisats i uppbördsdeklarationen. Fr.o.m.
den 1 januari 1991 skall även särskild löneskatt uppbäras enligt de regler som
gäller för innehållen skatt och arbetsgivaravgifter. Det behövs då en regel
som i nu aktuella fall anger i vilken mån influtna medel skall anses vara sär-
skild löneskatt. I andra stycket föreslås en regel som innebär att inbetalda
belopp i första hand skall anses vara betalning för den innehållna skatten och
i andra hand för arbetsgivaravgifterna. Resterande del av inbetalda belopp
skall anses vara särskild löneskatt.
341
Ändringen är en direkt följd av förslaget att barnpension till den del den inte
överstiger 40 % av basbeloppet skall vara skattefri. Givetvis skall då inte hel-
ler avdrag göras för betalning av preliminär skatt.
Kompletteringarna i första stycket innebär att sparbankernas säkerhetskassa
och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsföretag har rätt till survavsättning.
Ändringen i andra stycket är en följd av att ömsesidiga skadeförsäkrings-
företag fått rätt till survavsättning.
3§
Justeringen i första stycket första meningen är redaktionell.
I första stycket andra meningen anges att vid beräkning av underlaget skall
beskattningsårets inkomstskatt beräknas schablonmässigt. Underlag för
schablonskatten är den vid taxeringen till statlig inkomstskatt beräknade in-
komsten före återföring av föregående års survavsättning, avdrag för årets
survavsättning och före eventuella Annellavdrag och avdrag för insatsutdel-
ning. Den nya tredje meningen innebär att i underlaget för schablonskatt
skall inte heller ingå den schablonintäkt som enligt punkt 4 av anvisningarna
till 24 § KL kan påföras vid värdering av fordringar och skulder i utländsk
valuta. I klargörande syfte har även angivits att inte heller den schablonin-
täkt vid negativt kapitalunderlag som ett företag i intressegemenskap i vissa
fall skall ta upp (12 § fjärde stycket) skall ingå i underlaget.
Bestämmelsen i fjärde stycket att en survavsättning inte räknas som skuld
har kompletterats med att för skadeförsäkringsföretag räknas inte heller reg-
leringsfond för trafikförsäkring eller utjämningsfond som skuld.
4§
Ändringen i andra stycket beror på att 30 § SIL numera ändrat beteckning
till 31 §. Hänvisningen till den nya lydelsen av 30 § 1 mom. nämnda lag inne-
bär att fordringar i utländsk valuta räknas som tillgång endast om beskatt-
ning sker i näringsverksamhet.
5§
Ändringen i första stycket första meningen är en följd av ändringen i 1 §.
Bestämmelsen i punkt 4 av anvisningarna till 24 § KL om värdering av
fordringar och skulder i utländsk valuta har föranlett en särskild bestäm-
melse i andra stycket 7. Sådana fordringar skall tas upp till de värden som
gäller vid inkomsttaxeringen, dvs. värdet enligt god redovisningssed. En av-
sättning till valutakursreserv skall således räknas av eftersom den utgör en
del av värderingen. — Även när det gäller skulder i utländsk valuta utgör
Prop. 1990/91:54
342
avsättning till valutakursreserv ett moment i värderingen. En sådan avsätt-
ning utgör alltså en del av skulden. — Enligt andra stycket 8 (nuvarande
andra stycket 7) skall anläggningstillgångar i form av fordringar m.m. tas upp
till anskaffningsvärdet. Om avdrag medges vid inkomsttaxeringen för ned-
skrivning på en fordran — exempelvis på grund av ackord - skall fordringen
vid beräkning av kapitalunderlaget tas upp till anskaffningsvärdet med av-
drag för nedskrivet belopp. Detta framgår av ett tillägg i andra stycket 8.
I fjärde stycket har vidtagits en redaktionell justering.
6§
Vid beräkning av kapitalunderlaget skall fysiska personers och dödsbons in-
nehav av näringsfastigheter - som inte utgör omsättningstillgångar - tas upp
till 70 % av de värden som gäller för juridiska personer. Reglerna för värde-
ring av tillgångar hos juridiska personer finns i 5 §. Av 5 § andra stycket fram-
går att vid värdering enligt taxeringsvärdealterhativet skall under vissa förut-
sättningar hänsyn tas till värdeminskningsavdrag och liknande avdrag (jfr
prop. 1989/90:110 s.739). Motsvarande gäller givetvis i fråga om näringsfas-
tigheter som innehas av fysiska personer och dödsbon. Ett förtydligande på
den punkten har gjorts i första meningen andra stycket. Eftersom del av taxe-
ringsvärdet anses utgöra anskaffningsvärde skall också värdeminskningsav-
drag och liknande avdrag vid 1992 års taxering och senare i sin helhet minska
det angivna värdet.
8§
En samtidig ändring av 10 § innebär att fysiska personer och dödsbon skall
samtidigt kunna få avdrag för avsättning på kapitalunderlaget och inkomst-
underlaget. Beräkning av inkomstunderlaget görs i förvärvskällan. Av defi-
nitionen följer att återföring av föregående års survavsättning ingår i under-
laget. Detta gäller såväl föregående års K-survavsättning som I-survavsätt-
ning. Ändringen av paragrafeli innebär att årets avdrag för K-survavsättning
skall reducera inkomstunderlaget.
9§
Ändringen i första stycket är en följd av ändringen i 1 §.
10 §
Fysiska personer och dödsbon får avdrag för avsättning till surv på antingen
kapitalunderlaget och inkomstunderlaget eller på löneunderlaget. Det maxi-
mala avdraget för avsättning på inkomstunderlaget har höjts till 20 % och
sänkts till 15 % när det gäller avsättning på löneunderlaget.
11 §
I paragrafen har gjorts ett antal konsekvensändringar.
12 §
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser för företag i intressegemen-
skap.
Prop. 1990/91:54
343
Ändringen i första stycket är redaktionell. Prop. 1990/91:54
Av andra stycket första meningen framgår att om ett företag i intressege-
menskapen har yrkat avdrag för avsättning på kapitalunderlaget får övriga
företag inte avdrag för avsättning på löneunderlaget. Av tillägget i andra
stycket andra meningen följer att detta gäller även för handelsbolag som in-
går i en intressegemenskap. Ändringen får alltså betydelse för tillämpningen
av de bestämmelser som enligt 11 § tredje stycket c gäller för handelsbolag
om bolagets inkomst beskattas hos såväl fysiska som juridiska personer
(1989/90:110 s. 741). För handelsbolag som ingår i en intressegemenskap får
det maximala avdraget inte beräknas på löneunderlaget. Det innebär att av-
draget inte får överstiga det lägsta av avdrag på kapitalunderlaget enligt bo-
lagsreglerna och summan av avdrag på inkomstunderlaget och kapitalunder-
laget enligt reglerna för fysiska personer.
I tredje stycket finns en särskild regel för beräkning av kapitalunderlaget
när ett företag (här kallat moderföretaget) innehar andelar i en utländsk juri-
disk person som i sin tur — direkt eller indirekt -innehar aktier eller andelar
i ett eller flera svenska företag (här kallat dotterföretag).
De nu gällande reglerna innebär att kapitalunderlaget i det svenska mo-
derföretaget beräknas på följande sätt. Som skuld tas upp ett belopp motsva-
rande kapitalunderlaget i det svenska dotterföretaget - eller summan av ka-
pitalunderlagen om det är fråga om innehav i flera företag - till den del be-
loppet överstiger 35 % av värdet på andelarna i den utländska juridiska per-
sonen. Som skuld tas inte upp ett större belopp än 65 % av värdet av dessa
andelar. Skulden kan således aldrig överstiga den del av andelarna som får
tas upp som tillgång vid beräkning av moderföretagets kapitalunderlag (jfr
prop. 1989/90:110 s.742).
Ändringen innebär att vid beräkning av kapitalunderlaget i moderföreta-
get skall som skuld tas upp 65 % av kapitalunderlaget i dotterföretaget —
eller 65 % av summan av kapitalunderlagen om det är fråga om flera företag.
Det belopp som tas upp som skuld skall dock aldrig överstiga den del av de
utländska aktierna som tas upp som tillgång.
Ett exempel får illustrera.
Det svenska moderföretaget A har andelar i det utländska företaget B. An-
skaffningsvärdet för andelarna - bestämt enligt genomsnittsmetoden — är
450 000 och vid beräkning av kapitalunderlaget tas andelarna upp till
292 500. Företaget B äger aktier i det svenska dotterföretaget C som har ett
kapitalunderlag på 500000. 65% av detta kapitalunderlag utgör 325000.
Detta belopp överstiger 65 % av värdet på A:s andel i B och vid beräkning
av kapitalunderlaget i A tas som skuld upp 292 500.
Spärregeln skall förhindra att kapitalunderlaget för företagsgruppen som
helhet ökar genom att aktier i svenska dotterföretag förvärvas via utländska
företag. Om särskilda skäl föreligger kan emellertid skulden beräknad enligt
huvudregeln jämkas till ett lägre belopp. En situation då fråga om jämkning
kan bli aktuell är när det utländska företaget inte äger samtliga aktier i det
svenska dotterföretaget. Survavsättningen i dotterföretaget - med tillhö-
rande skattekredit — kommer då inte moderföretaget tillgodo i sin helhet.
Jämkningen kan grundas på det utländska företagets — direkta eller indi-
344
rekta — andel av aktierna i det svenska dotterföretaget och därigenom andel Prop. 1990/91:54
i dotterföretagets tillgångar och vinst. Kravet på särskilda skäl innebär bl.a.
att det skall vara fråga om inte obetydliga belopp.Ändringen i fjärde stycket
innebär en höjning av den schablonintäkt som ett företag med negativt kapi-
talunderlag skall ta upp (jfr avsnitt 5.5).
15 §
Ändringarna i paragrafen är redaktionella.
punkt 4
I första stycket första meningen har, utöver en redaktionell justering, en änd-
ring gjorts så att förhållandena vid 1993 års taxering kan beaktas oberoende
av skälet till att ett företag inte taxeras år 1992 (jfr specialmotiveringen till
1 § lagen om återföring av obeskattade reserver).
Tillägget i första stycket (den nya tredje meningen) reglerar det förhållan-
det att uppskovsbelopp övertagits vid fusion som avses i 2 § 4 mom. SIL. Av
bestämmelsen i första stycket andra meningen framgår att 30 % av det upp-
skovsbelopp som redovisas vid beskattningsårets ingång skall tas upp som
skuld vid beräkning av kapitalunderlaget. Eftersom bestämmelsen utgår
från förhållandena vid beskattningsårets ingång fordras en särskild regel om
uppskovsbelopp har övertagits vid fusion. Bestämmelsen avser beräkning av
kapitalunderlaget det år övertagandet sker.
1§
I första stycket regleras vilket bokslut som skall ligga till grund för beslutet
om uppskovsbelopp. Övergångsbestämmelserna till 3 § lagen (1990:335) om
ändring i kommunalskattelagen innebär att företag med räkenskapsår som
avslutats under januari eller februari 1991 skall taxeras vid 1991 års taxering.
För dessa företag skall bokslutet för detta räkenskapsår ligga till grund för
beslutet om uppskovsbelopp. Ändringen i första stycket innebär ett klargö-
rande i detta hänseende.
2§
Ändringen i paragrafen följer av vad som sagts i kommentaren till 1 §.
5§
Avsikten är att sådana fusioner som avses i 2 § 4 mom. SIL skall kunna ge-
nomföras utan skattekonsekvenser. Möjlighet finns därför att överta skatte-
utjämningsreserv enligt 13 § survlagen. Enligt det nya fjärde stycket finns
motsvarande möjlighet att överta ett uppskovsbelopp i det överlåtande före-
taget. Vid sådant övertagande skall det överlåtande och övertagande företa-
gen behandlas som en skattskyldig. Det innebär bl.a. att om bestämmelsen
345
i tredje stycket om tillägg skulle ha varit tillämplig på det företag som överlå- Prop. 1990/91:54
ter sitt uppskovsbelopp kommer bestämmelsen även att tillämpas på det
övertagande företaget.
6§
I denna paragraf har i en ny andra mening tillagts att avdrag för avkastnings-
skatt, som erlagts av arbetsgivare som anges i 2§ 5, vid inkomsttaxeringen
medges för avkastningsskatten före eventuell nedsättning genom avräkning
av utländsk skatt. I första meningen har i förtydligande syfte även tillagts att
avdrag för avkastningsskatt endast medges för sådan avkastningsskatt som
tas ut på underlag som utgörs av vad arbetsgivaren i sin balansräkning redo-
visar såsom skuld under rubriken Avsatt till pensioner enligt 5§ lagen
(1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen, avsnitt 3.13.
Genom lagen ges de flesta enskilda näringsidkare med brutet räkenskapsår
rätt att göra ett högre avdrag för avsättning til) resultatutjämningsfond om
de under år 1990 går över till kalenderår som räkenskapsår. Avdrag för av-
sättning till resultatutjämningsfond får i bokslutet per den 31 december 1990
göras med högst 30 % (i stället för 20 %) av lönekostnaden och 35 % (i stället
för 15 %) av ”den enligt nämnda lagrum beräknade egna inkomsten”. Med
detta uttryck förstås, som framgår av 41 d § första stycket KL, den vid taxe-
ringen till statlig inkomstskatt beräknade inkomsten av förvärvskällan efter
avdrag för den lönebaserade men före avdrag för den inkomstbaserade fond-
avsättningen och före - i förekommande fall — uppskov enligt lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto, uppskov enligt lagen (1982:2) om upp-
finnarkonto samt avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:619) om socialavgifter.
Lagförslaget har kommenterats i allmänmotiveringen, avsnitt 3.6.
Den upphävda lagen tillämpas vid 1991 och tidigare års taxeringar. Som
framhållits i den allmänna motiveringen (avsnitt 5.2.6) behövs en särskild
bestämmelse för det fall att medel utskiftats till aktieägarna före utgången
346
av år 1990 men där bolaget inte upplöses förrän år 1991 eller senare. I ett Prop. 1990/91:54
sådant fall skall likvidationen eller fusionen i sin helhet behändlas enligt de
äldre bestämmelserna. Detta innebär bl.a. att eventuell tilläggsutskiftning
som sker efter utgången av år 1990 inte skall behandlas som utdelning.
Den upphävda lagen tillämpas sista gången vid 1991 års taxering. Några sär-
skilda övergångsbestämmelser är inte erforderliga.
1§
Den allmänna löneavgiften höjs tillfälligt med 1,3 procentenheter till
1,64%. Den höjda skattesatsen gäller ersättningar som betalas ut och in-
komster som hänför sig till tiden januari - juni 1991. En hänvisning ges till
lagen (1982:423) om allmän löneavgift som innehåller de närmare reglerna
om löneavgiften.
Uppbörden av den högre löneavgiften kommer att göras inom ramen för
det ordinarie uppbördssystemet. För enskilda näringsidkare kan motsva-
rande anpassning till ordinarie uppbörd inte göras utan avgiftsbetalningarna
måste jämkas uppåt under år 1991 eller bristen erläggas genom en fyllnadsin-
betalning i januari 1992.
2§
Höjningen av löneavgiften medför att enskilda näringsidkare måste dela upp
sin avgiftsgrundade inkomst i självdeklarationen. Normalfallet är åvgifts-
skyldiga som har kalenderår som räkenskapsår. För sådana skall hälften av
inkomsten anses belöpa på den tid som omfattas av den högre löneavgiften.
Ett annat vanligt fall gäller avgiftsskyldiga med brutet räkenskapsår som
påbörjas under andra halvåret 1990 och som går ut den 31 december 1991.
Dessa måste fördela sin inkomst mellan de sex månader som omfattas av den
högre avgiften och hela beskattningsåret. Om beskattningsåret är 18 måna-
der skall 6/18 av inkomsten anses belöpa på perioden för den högre löneav-
giften.
Proportioneringsregeln kan frångås om den avgiftsskyldige kan visa att en
sådan inkomstuppdelning ger ett högre skatteuttag än vad som svarar mot
verkliga förhållanden.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
3. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
4. lag om ändring i lagen (1990:000) om ändring i lagen (1990:325) om 34-
självdeklaration och kontrolluppgifter,
5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
6. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt,
7. lag om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.,
8. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
9. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
10. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,
11. lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt
för ackumulerad inkomst,
12. lag om ändring i lagen (1955:257) om inventering av varulager för in-
komsttaxeringen ,
13. lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt,
14. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
15. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
16. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford-
ringar,
17. lag om ändring i lagen (1972:78) om skatt för gemensamt kommunalt
ändamål,
18. lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam,
19. lag om ändring i bokföringslagen (1976:125),
20. lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141),
21. lag om ändring i utsökningsbalken,
22. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter,
23. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
24. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,
25. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare,
26. lag om ändring i lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall från
folkpension,
27. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,
28. lag om ändring i lagen (1990:656) om återföring av obeskattade reser-
ver,
29. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsme-
del,
30. lag om ändring i lagen (1990:668) om nedsättning av vissa underhålls-
bidrag,
31. lag om särskilda regler för avsättning till resultatutjämningsfond vid
1991 års taxering,
32. lag om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid
1991 och 1992 års taxeringar,
33. lag om upphävande av lagen (1927:321) om utskiftningsskatt,
34. lag om upphävande av lagen (1933:395) om ersättningsskatt,
35. lag om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången av juni
1991.
Regeringen beslutar i enlighet med hemställan.
Prop. 1990/91:54
348
Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av riksförsäkringsver-
ket (RFV), riksskatteverket (RSV), statens löne- och pensionsverk, kam-
marrätten i Göteborg, kammarrätten i Jönköping, Centralorganisationen
SACO/SR, Företagareförbundet, Företagens Uppgiftslämnardelegation,
Försäkringsbolaget Pensionsgaranti, ömsesidigt (FPG), Landsorganisatio-
nen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Pensionärernas riksorganisation,
Småföretagens Riksorganisation, Svensk Industriförening, Svenska Arbets-
givareföreningen (SAF), Svenska Bankföreningen, Svenska försäkringsbo-
lagens riksförbund, Svenska kommunförbundet, Svenska Livförsäkringsför-
eningars Riksförbund samt Sveriges industriförbund.
Yttrande har också inkommit från Föreningen Sveriges Uppbördschefer.
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över betänkandet
(Ds 1990:38) Beskattning av utländsk valuta och beskattning av utskiftade
medel
Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av bankinspektionen,
försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV), statskontoret, riksrevi-
sionsverket (RRV), kammarrätten i Stockholm, Bokföringsnämnden
(BFN), riksbanken, riksgäldskontoret, Aktiefrämjandet, Centralorganisa-
tionen SACO/SR, Entreprenörföreningen, Finansbolagens Förening, Före-
ningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Företagareförbundet, Grossistför-
bundet Svensk Handel, Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Koope-
rativa förbundet (KF), Landsorganisationen i Sverige (LO), Lantbrukarnas
Riksförbund (LRF), Småföretagens Riksorganisation, Stockholms Handels-
kammare, Stockholms Optionsmarknad OM Fondkommission AB (OM),
Svensk Industriförening, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF), Svenska
Bankföreningen, Svenska fondhandlareföreningen, Svenska försäkringsbo-
lagens riksförbund, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges advokatsam-
fund, Sveriges Aktiesparares Riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges Föreningsbankers Förbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges
industriförbund, Sveriges redovisningskonsulters förbund och Värdepap-
perscentralen VPC AB.
Stockholms handelskammare. Svensk Industriförening, SAF, Svenska
försäkringsbolagens riksförbund och Sveriges industriförbund har åberopat
étt yttrande från Näringslivets skattedelegation. Sveriges Föreningsbankers
Förbund har åberopat Svenska Bankföreningens yttrande. LRF har såsom
sitt yttrande hänvisat till yttrande från Lantbrukarnas skattedelegation.
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
Finansdepartementets promemoria, dnr 4048/90, om ändringar i
.lagstiftningen om ackumulerad inkomst.
Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av riksförsäkringsver-
ket (RFV), riksskatteverket (RSV), Företagareförbundet, Småföretagens
Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Pensionärernas Riks-
organisation (PRO), Sveriges Fastighetsägareförbund och Sveriges industri-
förbund.
349
Småföretagens Riksorganisation och Företagareförbundet har avgett ett
gemensamt yttrande genom Företagarnas Riksorganisation. LRF har såsom
sitt yttrande hänvisat till yttrande från Lantbrukarnas skattedelegation.
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
finansdepartementets promemoria, dnr 3515/90, om särskild
premieinkomstskatt m.m. för tjänstegrupplivförsäkring
Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av riksförsäkringsver-
ket (RFV), försäkringsinspektionen, riksskatteverket (RSV), statens löne-
och pensionsverk, hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Stock-
holm, riksrevisionsverket (RRV), Agria Försäkringar AB, Arbetsmarkna-
dens Försäkrings AB, Folksam, Förenade Liv, Kommunernas Försäkrings-
aktiebolag (KFA), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Landsorganisatio-
nen i Sverige (LO), RKA ömsesidigt livförsäkringsbolag, Skogsägarnas
Riksförbund, Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt, Svenska Arbetsgivare-
föreningen (SAF), Svenska Försäkringsbolagens Riksförbund, Svenska Liv-
försäkringsföreningars Riksförbund (SLR), Svenska Samernas Riksför-
bund, Sveriges Fiskares Riksförbund (SFR) och Tjänstemännens Centralor-
ganisation (TCO).
Lantbrukarnas Riksförbund och Skogsägarnas Riksförbund har åberopat
ett inom Lantbrukarnas skattedelegation upprättat yttrande.
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
finansdepartementets promemoria, dnr 4047/90, om särskild löneskatt på
vissa pensionsförmåner m.m.
Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av riksskatteverket
(RSV), statens löne- och pensionsverk, Arbetsmarknadens Försäkrings AB
(AFA), Folksam, Försäkringsbolaget Pensionsgaranti (FPG), Fösäkringsbo-
laget SPP, ömsesidigt. Kommunernas Pensionsanstalt (KPA), Landsorgani-
sationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund
(LRF), Pensionsregistreringsinstitutet PRI, Svenska Arbetsgivareföre-
ningen (SAF), Svenska Försäkringsbolags Riksförbund, Svenska kommun-
förbundet, Svenska Livförsäkringsföreningars Riksförbund.
Yttrande har också inkommit från Svenska Bankföreningen, Trygghetsrå-
det, Sveriges författarfond, Stockholms handelskammare, Pensionsrådet,
Pensions- och Försäkringskonsult AB.
Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
Finansdepartementets promemoria om skadeförsäkringsföretagens
beskattning, dnr 3080/1990
Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av försäkringsinspektio-
nen, riksskatteverket, Folksam och Svenska försäkringsbolagens riksför-
bund.
Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av socialstyrelsen, riks-
försäkringsverket (RFV), riksskatteverket (RSV), centrala studiestöds-
Prop. 1990/91:54
Bilaga 1
350
nämnden (CSN), styrelsen för teknisk utveckling (STU), kammarkollegiet,
riksrevisionsverket (RRV), statens löne- och pensionsverk, hovrätten över
Skåne och Blekinge, kammarrätten i Göteborg, Stiftelsen svenska institutet
(SI), Uppsala universitet, Lunds universitet, Handelshögskolan i Stock-
holm, Forskningsrådsnämnden (FRN), Konstnärsnämnden, Sveriges förfat-
tarfond, Svenska akademien, Kungliga vetenskapsakademien, SACO, Cra-
fordska stiftelsen, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Företagar-
nas Riksorganisation, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbets-
nämnd (KLYS), Konstnärernas Riksorganisation (KRO), Landsorganisatio-
nen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Landstinget i Malmöhus län, Pu-
blicistklubben, Riddarhusdirektionen, Statsanställdas Förbund, Stockholms
Handelskammare, Svenska Uppfinnareföreningen, Sveriges advokatsam-
fund, Sveriges Författarförbund, Sveriges industriförbund, Torsten och Rag-
nar Söderbergs stiftelser, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse samt Tjänste-
männens Centralorganisation (TCO).
Yttrande har också inkommit från Judiska församlingars i Sverige Central-
råd, Nobelstiftelsen, Stockholms Universitets Studentkår, Kungliga Vitter-
hetsakademien, Sveriges Förenade Studentkårer (SFS), Samarbetsnämnden
för statsbidrag till trossamfund, Sveriges Frikyrkoråd, De Fria Kristna Sam-
fundens^Råd, Naturhistoriska museers samarbetsorganaisation - NAMSA,
Folkens museum - Etnografiska, Naturhistoriska riksmuseet, Nordiska mu-
seet, Statens historiska museum, Statens konstmuseer, Svenska akademiska
rektorskonferensen, Naturvetenskapliga forskningsrådet, Kungliga tekniska
högskolan, Svenska Läkaresällskapet, Sverige-Amerika stiftelsen, Apote-
karesociteten, Föreningen Svenska Tonsättare, Swepark, Svenska Fornmin-
nesföreningen, Musikaliska akademien, Uppsala Studentkår, Kungliga Fy-
siografiska Sällskapet i Lund, Vetenskapssociteten i Lund samt Kungliga
Humanistiska Vetenskapssamfundet i Lund.
Småföretagens Riksorganisation och Sveriges industriförbund har avgivit
ett gemensamt yttrande. Statsanställdas Förbund ställer sig bakom det av
LO avgivna yttrandet. Folkens museum - Etnografiska, Naturhistoriska
riksmuseet, Nordiska museet, Statens historiska museum samt Statens
konstmuseer har avgivit ett gemensamt yttrande. Kungliga Fysiografiska
Sällskapet i Lund, Vetenskapssociteten i Lund samt Kungliga Humanistiska
Vetenskapssamfundet i Lund har avgivit ett gemensamt yttrande.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 1
351
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt1
dels att nuvarande 30 § skall betecknas 31 §,
dels att 3 § 1, 2 och 12 mom., 24 § 1 mom., 27 § 1, 3 och 5 mom. samt den
nya 31 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 30 §, av följande lydelse.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
3§
1 mom.2 Till intäkt av kapital räknas löpande avkastning, vinster och an-
nan intäkt som härrör från egendom, i den mån intäkten inte är att hänföra
till näringsverksamhet. Hit hör bland annat
ränta på banktillgodohavanden, obligationer och andra fordringar,
utdelning på aktier och andelar,
vinst (realisationsvinst) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och
åtaganden enligt avtal om optioner och terminer samt andra därmed jämför-
liga förpliktelser,
ersättning vid upplåtelse av privatbostad,
lotterivinst som inte är frikallad från beskattning enligt 19 § kommunal-
skattelagen (1928:370).
Till realisationsvinst hänförs även
kursvinst på fordringar och skulder i
utländsk valuta.
Att utdelning och vinst vid försäljning av aktier i vissa fall skall hänföras
till inkomst av tjänst framgår av 12 mom.
Gäller i fråga om en tillgång att vinst vid en avyttring skall tas upp som
intäkt av kapital och inträffar i samma ägares hand en händelse som medför
att vederlaget eller vinst vid en avyttring i stället skall tas upp som intäkt av
näringsverksamhet (karaktärsbyte) sker beskattning som om tillgången hade
avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärde (avskattning). Till-
gången anses härefter ha anskaffats vid karaktärsbytet för marknadsvärdet.
På den skattskyldiges yrkande sker dock inte avskattning. I sådant fall behål-
ler tillgången sitt anskaffningsvärde.
2 m o m.3 Från intäkt av kapital får
avdrag göras för omkostnader för in-
täkternas förvärvande samt för rän-
teutgift och förlust (realisationsför-
lust) vid icke yrkesmässig avyttring
av tillgångar och sådana förpliktel-
ser som anges i lmom., i den mån
inte annat anges i 30 § femte stycket,
allt under förutsättning att avdrag
inte skall göras från intäkt av nä-
2 m o m. Från intäkt av kapital får
avdrag göras för omkostnader för in-
täkternas förvärvande samt för rän-
teutgift och förlust (realisationsför-
lust) vid icke yrkesmässig avyttring
av tillgångar och sådana förpliktel-
ser som anges i 1 mom., i den mån
inte annat anges i 31 § femte stycket,
allt under förutsättning att avdrag
inte skall göras från intäkt av nä-
*De här utelämnade lagförslagen är, frånsett redaktionella ändringar, likalydande
med de till propositionen fogade lagförslagen (lagförslag 1, 4, 8-9, 15-16 och 22).
1 Senaste lydelse av
lagens rubrik 1974:770
30 § 1990:651.
- Senaste lydelse 1990:651.
3 Senaste lydelse 1990:651.
352
Nuvarande lydelse
ringsverksamhet.
Om ränteutgifterna överstiger
ränteintäkterna med mer än 1OOOOO
kronor eller — om den skattskyldige
inte fyllt 18 år eller fråga är om
dödsbo som behandlas som handels-
bolag — 10 000 kronor medges dock
avdrag med endast 70 procent av det
överskjutande beloppet om inte an-
nat framgår av tredje stycket eller
4mom. andra stycket. Till räntein-
täkter hänförs därvid inte löpande
avkastning på tillgångar som avses i
27 § 1 mom.
Föreslagen lydelse
ringsverksamhet.
Om ränteutgifterna överstiger
ränteintäkterna med mer än 100000
kronor eller — om den skattskyldige
inte fyllt 18 år eller fråga är om
dödsbo som behandlas som handels-
bolag - 10000 kronor medges dock
avdrag med endast 70 procent av det
överskjutande beloppet om inte an-
nat framgår av tredje stycket eller
4 mom. andra stycket. Till sådana
kvittningsgilla ränteintäkter hänförs
därvid endast ränta
1. på banktillgodohavanden i
svenska kronor och likvärdiga ford-
ringar,
2. som betalas varje är med hela
det upplupna beloppet eller i för-
skott.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
Delägare i fåmansföretag, som avses i 12 mom. nionde stycket, får göra
fullt avdrag för ränteutgifter utöver vad som följer av föregående stycke,
med högst så stor procent av den skattskyldiges anskaffningskostnad för ak-
tierna eller andelarna och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott som svarar
mot statslåneräntan vid beskattningsårets ingång med tillägg av fem procent-
enheter. Som anskaffningskostnad räknas även arvs- och gåvoskatt som den
skattskyldige har betalat i anledning av förvärv av aktierna eller andelarna.
Har aktierna eller andelarna förvärvats på annat sätt än genom köp, byte
eller därmed jämförligt fång, skall anskaffningskostnaden beräknas med till-
lämpning av 24 § 1 mom. tredje stycket.
Till realisationsförlust hänförs
även kursförlust på fordringar och
skulder i utländsk valuta.
Avdrag för realisationsförlust medges med 70 procent av förlusten, i den
mån inte annat anges i 27 § 5 mom. eller 29 § 2 mom.
Förvaltningskostnader får dras av endast till den del de överstiger 1 000
kronor under beskattningsåret.
Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra lik-
nande insatser i lotteri.
1 2 mom.4 Överstiger utdel-
ningen på aktier i ett fåmansföretag
så stor procent av den skattskyldiges
anskaffningskostnad för aktierna
och lämnade ovillkorliga kapitaltill-
skott som svarar mot statslåneräntan
vid beskattningsårets ingång med till-
lägg av fem procentenheter, skall
överskjutande belopp tas upp som
intäkt av tjänst. Har aktierna förvär-
vats på annat sätt än genom köp,
byte eller därmed jämförligt fång,
skall anskaffningskostnaden beräk-
nas med tillämpning av 24 § 1 mom.
1 2 m o m. Överstiger utdelningen
på aktier i ett fåmansföretag så stor
procent av den skattskyldiges an-
skaffningskostnad för aktierna och
lämnade ovillkorliga kapitaltillskott
som svarar mot statslåneräntan vid
utgången av november året före be-
skattningsåret med tillägg av fem
procentenheter, skall överskjutande
belopp tas upp som intäkt av tjänst.
Har aktierna förvärvats på annat
sätt än genom köp, byte eller där-
med jämförligt fång, skall anskaff-
ningskostnaden beräknas med till-
4 Senaste lydelse 1990:651.
353
23 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 54
Nuvarande lydelse
tredje stycket.
Understiger utdelningen visst år
det högsta belopp som på grund av
första stycket får tas upp som intäkt
av kapital, ökas det belopp som se-
nare år får tas upp som intäkt av ka-
pital i motsvarande mån (sparad ut-
delning). Belopp som svarar mot
kvarstående sparad utdelning läggs
för varje år till anskaffningskostna-
den vid beräkning enligt första
stycket.
Vid avyttring av aktier i ett fåmansföretag skall hälften av den del av reali-
sationsvinsten som överstiger kvarstående sparad utdelning tas upp som in-
täkt av tjänst.
Bestämmelserna i första-tredje
styckena gäller även under de när-
maste tio åren efter det att ett företag
upphört att vara fåmansföretag i
fråga om utdelning eller realisations-
vinst på aktier som den skattskyldige
eller någon honom närstående ägde
när företaget upphörde att vara få-
mansföretag eller har förvärvat med
stöd av sådana aktier.
Bestämmelserna i första-tredje
styckena tillämpas endast om den
skattskyldige eller någon honom
närstående varit verksam i företaget
i betydande omfattning under någon
del av den senaste tioårsperioden.
Bestämmelserna gäller dock även
om den skattskyldige eller den ho-
nom närstående under någon del av
den senaste tioårsperioden varit
verksam i ett annat fåmansföretag,
som bedriver samma eller likartad
Föreslagen lydelse
lämpning av 24 § 1 mom. tredje
stycket.
Understiger utdelningen visst år
det högsta belopp som på grund av
första stycket får tas upp som intäkt
av kapital, ökas det belopp som se-
nare år får tas upp som intäkt av ka-
pital i motsvarande mån (sparad ut-
delning) för den som ägde aktierna
vid utdelningstillfället eller, om utdel-
ning inte förekommit, för den som
äger aktierna vid beskattningsårets
utgång. Belopp som svarar mot
kvarstående sparad utdelning läggs
för varje år till anskaffningskostna-
den vid beräkning enligt första
stycket.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
/ fråga om aktier som förvärvats
före år 1990 får vid tillämpningen av
första-tredje styckena anskaffnings-
kostnader räknas upp med hänsyn
till förändringarna i det allmänna
prisläget från förvärvsåret, dock tidi-
gast från år 1970, till år 1990. Mot-
svarande gäller för ovillkorliga kapi-
taltillskott som gjorts före år 1990.
Bestämmelserna i första-tredje
styckena gäller även för utdelning
och avyttring under tio beskatt-
ningsår efter det år dä ett företag
upphört att vara fåmansföretag i
fråga om utdelning eller realisations-
vinst på aktier som den skattskyldige
eller någon honom närstående ägde
när företaget upphörde att vara få-
mansföretag eller har förvärvat med
stöd av sådana aktier.
Bestämmelserna i första-tredje
styckena tillämpas endast om den
skattskyldige eller någon honom
närstående varit verksam i företaget
i betydande omfattning under något
av de tio beskattningsår som närmast
föregått det aktuella beskattnings-
året. Bestämmelserna gäller dock
även om den skattskyldige eller den
honom närstående under någon del
av denna tidsperiod varit verksam i
ett annat fåmansföretag, som bedri-
354
Nuvarande lydelse
verksamhet, under förutsättning att
denna verksamhet inte påbörjades
senare än tio år efter det att verk-
samheten i det först avsedda företa-
get upphörde.
Om den skattskyldige visar att ut-
omstående i betydande omfattning
äger del i företaget och har rätt till
utdelning, skall bestämmelserna i
första-tredje styckena inte tilläm-
pas, om inte särskilda skäl förelig-
ger. Härvid beaktas även förhållan-
dena under den senaste tioårsperio-
den. Med utomstående avses sådana
personer på vilka bestämmelserna i
första-tredje styckena till följd av
femte stycket inte skall tillämpas. I
fråga om realisationsvinst tillämpas
reglerna inte heller i den mån den
skattskyldige visar att vinsten med
hänsyn till gjorda löneuttag, antalet
anställda, företagets verksamhet och
tillgångar samt övriga omständighe-
ter inte är hänförlig till den skattskyl-
diges eller någon honom närståendes
arbetsinsats.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
Föreslagen lydelse
ver samma eller likartad verksam-
het, under förutsättning att denna
verksamhet inte påbörjades senare
än under det tionde beskattningsåret
efter det år då verksamheten i det
först avsedda företaget upphörde.
Om den skattskyldige visar att ut-
omstående i betydande omfattning
äger del i företaget och har rätt till
utdelning, skall bestämmelserna i
första-tredje styckena inte tilläm-
pas, om inte särskilda skäl förelig-
ger. Härvid beaktas även förhållan-
dena under de tio beskattningsår som
närmast föregått det aktuella beskatt-
ningsåret. Med utomstående avses
sådana personer på vilka bestäm-
melserna i första-tredje styckena
till följd av femte stycket inte skall
tillämpas. I fråga om realisations-
vinst tillämpas reglerna inte heller
på den del av den sammanlagda vins-
ten utöver kvarstående sparad utdel-
ning för den skattskyldige och ho-
nom närstående under samma tidspe-
riod som överstiger 200 basbelopp
för avyttringsåret enligt lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Om den skattskyldiges make eller - såvitt gäller skattskyldig under 18 år
— förälder är eller under någon del av den senaste tioårsperioden har varit
verksam i företaget i betydande omfattning och om den skattskyldiges be-
skattningsbara förvärvsinkomst, med bortseende från det belopp som enligt
bestämmelserna i första-tredje styckena skall tas upp som intäkt av tjänst,
understiger makens eller förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst, skall
vid beräkning enligt 10 § av skatt på tjänsteintäkten den skattskyldiges be-
skattningsbara förvärvsinkomst, innan tjänsteintäkten beaktas, anses mot-
svara makens eller förälderns beskattningsbara förvärvsinkomst.
Med verksamhet eller innehav av aktier i ett fåmansföretag likställs verk-
samhet eller aktieinnehav i ett annat företag inom samma koncern.
Vad som förstås med fåmansföre-
tag och närstående framgår av punkt
14 av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370). Vid be-
dömningen av om ett fåtal personer
äger aktierna i ett fåmansföretag
skall dock sådana delägare anses
som en person, som själva eller ge-
nom någon närstående är eller un-
der någon del av den senaste tioårs-
perioden har varit verksamma i före-
taget i betydande omfattning.
Vad som i detta moment sägs om
Vad som förstås med fåmansföre-
tag och närstående framgår av punkt
14 av anvisningarna till 32 § kommu-
nalskattelagen (1928:370). Vid be-
dömningen av om ett fåtal personer
äger aktierna i ett fåmansföretag
skall dock sådana delägare anses
som en person, som själva eller ge-
nom någon närstående är eller un-
der något av de tio beskattningsår
som närmast föregått det aktuella be-
skattningsåret har varit verksamma i
företaget i betydande omfattning.
Vad som i detta moment sägs om
355
Nuvarande lydelse
aktier i ett fåmansföretag gäller
också andelar i ett sådant företag.
Med aktier och andelar likställs
andra sådana av företaget utgivna fi-
nansiella instrument som avses i 27 §
1 mom.
Föreslagen lydelse
aktier i ett fåmansföretag gäller
också andelar i ett sådant företag.
Med aktier och andelar likställs
andra sådana av företaget utgivna fi-
nansiella instrument som avses i 27 §
lmom. Vid tillämpningen av be-
stämmelserna i första-tredje styck-
ena på sistnämnda finansiella instru-
ment skall dock tillägget till statslåne-
räntan begränsas till en procentenhet
och sådan uppräkning som avses i
fjärde stycket inte medges.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
24 §
1 mom.5 Vid beräkning av realisationsvinst skall såsom intäkt tas upp det
vederlag som överenskommits för den avyttrade egendomen med avdrag för
försäljningsprovision och liknande kostnader. Avdrag får - i den mån inte
annat anges - ske för alla omkostnader för egendomen (omkostnadsbelop-
pet), således för erlagd köpeskilling jämte inköpsprovision, stämpelskatt
o.d. (ingångsvärdet) och för vad som nedlagts på förbättring av egendomen
(förbättringskostnad) m.m. I omkostnadsbeloppet får inte inräknas utgifter
som täckts genom bidrag från stat eller kommun eller genom näringsbidrag.
I fråga om förpliktelser som avses i 3 § 1 mom. skall — om inte annat anges
— som intäkt tas upp vad som erhållits vid ingåendet av förpliktelsen, medan
avdrag får ske för vad som utgivits för upphörandet av förpliktelsen.
Har den avyttrade egendomen
förvärvats av den skattskyldige ge-
nom arv, testamente, gåva, bodel-
ning eller annat fång som icke är
jämförligt med köp eller byte, anses
egendomen förvärvad genom det
köp, byte eller därmed jämförliga
fång som skett närmast dessförin-
nan. Har skattskyldig förvärvat ett
finansiellt instrument som avses i
27 § 1 mom. eller 29 § 1 mom. genom
ett sådant fång, får han som anskaff-
ningsvärde tillgodoräkna sig ett be-
lopp motsvarande det avdrag, som
överlåtaren med tillämpning av den
i 27 § 2 mom. angivna genomsnitts-
metoden eller 27 § 3 mom. skulle ha
fått göra om han avyttrat instrumen-
tet på överlåtelsedagen. Motsva-
rande gäller vid förvärv av sådan
egendom som avses i 30 § fjärde
stycket. Har den skattskyldige ge-
nom arv, testamente eller bodelning
med anledning av makes död förvär-
vat egendom som har utgjort om-
sättningstillgång hos den avlidne och
Har den avyttrade egendomen
förvärvats av den skattskyldige ge-
nom arv, testamente, gåva, bodel-
ning eller annat fång som icke är
jämförligt med köp eller byte, anses
egendomen förvärvad genom det
köp, byte eller därmed jämförliga
fång som skett närmast dessförin-
nan. Har skattskyldig förvärvat ett
finansiellt instrument som avses i
27 § 1 mom. eller 29 § 1 mom. genom
ett sådant fång, får han som anskaff-
ningsvärde tillgodoräkna sig ett be-
lopp motsvarande det avdrag, som
överlåtaren med tillämpning av den
i 27 § 2 mom. angivna genomsnitts-
metoden eller 27 § 3 mom. skulle ha
fått göra om han avyttrat instrumen-
tet på överlåtelsedagen. Motsva-
rande gäller vid förvärv av sådan
egendom som avses i 30 § och 31 §
fjärde stycket. Har den skattskyl-
dige genom arv, testamente eller bo-
delning med anledning av makes
död förvärvat egendom som har ut-
gjort omsättnignstillgång hos den
5 Senaste lydelse 1990:651.
356
Nuvarande lydelse
utgör egendomen enligt bestämmel-
serna i punkt 5 av anvisningarna till
21 § kommunalskattelagen
(1928:370) inte omsättningstillgång
hos den skattskyldige gäller — i stäl-
let för vad som stadgas i första me-
ningen — att egendomen skall anses
anskaffad till det bokförda värdet.
Vad som sägs om vinstberäkning
vid avyttring av fastighet gäller oav-
sett om fastigheten är belägen inom
eller utom riket och äger tillämpning
även på tomträtt, strömfall och rät-
tighet till vattenkraft. Om byggnad
finns bestämmelser i 4 § kommunal-
skattelagen (1928:370).
Föreslagen lydelse
avliden och utgör egendomen enligt
bestämmelserna i punkt 5 av anvis-
ningarna till 21 § kommunalskattela-
gen (1928:370) inte omsättningstill-
gång hos den skattskyldige gäller - i
stället för vad som stadgas i första
meningen - att egendomen skall an-
ses anskaffad till det bokförda vär-
det.
Vad som sägs om vinstberäkning
vid avyttring av fastighet gäller oav-
sett om fastigheten är belägen inom
eller utom riket och äger tillämpning
även på tomträtt, strömfall och rät-
tighet till vattenkraft. Om byggnad
finns bestämmelser i 4 § kommunal-
skattelagen.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
27 §
1 mom.6 Vid avyttring av
aktie, interimsbevis, andel i aktie-
fond, andel i ekonomisk förening,
teckningsrättsbevis, delbevis, vinst-
andelsbevis, konvertibelt skulde-
brev, skuldebrev som är eller varit
förenat med optionsrätt, optionsbe-
vis, samt termin och köp- eller säl-
joption avseende aktie eller aktiein-
dex samt andra finansiella instru-
ment, som till konstruktion eller
verkningssätt liknar tidigare angivna
finansiella instrument, tillämpas ut-
över 24 § bestämmelserna i 2-5
mom.
3 mom.7 Har optionsbevis erhål-
lits genom teckning av skuldebrev
förenat med optionsrätt, skall an-
skaffningsvärdet för optionsbeviset
beräknas som anskaffningsvärdet
för skuldebrevet jämte optionsrät-
ten minskat med skuldebrevets
marknadsvärde vid förvärvet.
5 mom.8 Realisationsförlust vid
avyttring av marknadsnoterad till-
gång som avses i 1 mom. får dras av
från realisationsvinst på marknads-
noterad sådan tillgång utan den be-
gränsning av avdragsrätten som
framgår av 3 § 2 mom. fjärde stycket.
lmom. Vid avyttring av
aktie, interimsbevis, andel i vär-
depappersfond, andel i ekonomisk
förening, teckningsrättsbevis, del-
bevis, vinstandelsbevis avseende lån
i svenska kronor, konvertibelt skul-
debrev i svenska kronor, samt ter-
min och köp-, sälj- eller teckningsop-
tion avseende aktie eller aktieindex
samt andra finansiella instrument,
som till konstruktion eller verk-
ningssätt liknar tidigare angivna fi-
nansiella instrument tillämpas ut-
över 24 § bestämmelserna i 2—5
mom.
3 mom. Har optionsbevis erhål-
lits genom förvärv av skuldebrev
förenat med optionsrätt, skall an-
skaffningsvärdet för optionsbeviset
beräknas som anskaffningsvärdet
för skuldebrevet jämte optionsrät-
ten minskat med skuldebrevets
marknadsvärde vid förvärvet.
5 mom. Realisationsförlust vid
avyttring av marknadsnoterad till-
gång som avses i 1 mom. får dras av
från realisationsvinst på marknads-
noterad sådan tillgång utan den be-
gränsning av avdragsrätten som
framgår av 3 § 2 mom. femte stycket.
6 Senaste lydelse 1990:651.
7 Senaste lydelse 1990:651.
8 Senaste lydelse 1990:651.
357
Nuvarande lydelse
Detta gäller dock i fråga om andel i
aktiefond endast om värdet av fon-
dens innehav av aktier inte annat än
tillfälligtvis understigit tre fjärdede-
lar av fondförmögenheten.
Föreslagen lydelse
Detta gäller dock i fråga om andel i
värdepappersfond endast om värdet
av fondens innehav av aktier inte an-
nat än tillfälligtvis understigit tre
fjärdedelar av fondförmögenheten.
Om fonden består endast av sådana
värdepapper som avses i 29 § 1 mom.
skall 29 § 2 mom. tillämpas vid avytt-
ring av andel i fonden.
30 §
lmom. Realisationsvinst vid av-
yttring av utländsk valuta eller en
fordran i utländsk valuta beräknas
med tillämpning av 24 § och den ge-
nomsnittsmetod som anges i 27 § 2
mom. första stycket. Detsamma gäl-
ler realisationsvinst vid avyttring av
ett finansiellt instrument vars under-
liggande egendom är en fordran i ut-
ländsk valuta eller är hänförlig till ett
index beroende av sådan valuta. Om
ersättningen för den avyttrade egen-
domen växlas till svenska kronor
inom 30 dagar från avyttringen till-
lämpas denna växelkurs vid beräk-
ning av värdet pä ersättningen. Vid
avyttring av utländsk valuta tillämpas
även bestämmelserna i 2 mom. femte
stycket sista meningen.
2 m o m. Vid betalning av en ford-
ran i utländsk valuta beräknas vinst
respektive förlust på grund av valuta-
kursförändring för långivare och lån-
tagare på följande sätt.
Långivaren skall som intäkt ta upp
värdet av det återbetalade beloppet
vid återbetalningen och medges av-
drag för beloppets värde vid utlå-
ningstillfället. Låntagaren skall som
intäkt ta upp värdet av det återbeta-
lade beloppet vid utläningstillfället
och medges avdrag för beloppets
värde vid återbetalningen. Värdet av
det återbetalade beloppet vid utlå-
ningstillfället beräknas med tillämp-
ning av genomsnittsmetoden enligt
27 § 2 mom. första stycket. Med an-
skaffningsvärde avses därvid avdra-
get för långivaren och intäkten för
låntagaren.
Skattskyldighet för kursvinst re-
spektive avdragsrätt för kursförlust
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
358
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
på en fordran eller skuld i utländsk
valuta inträder för det beskattningsår
då återbetalning sker.
Med återbetalning av skuld jäm-
ställs en överlåtelse av skulden till an-
nan låntagare.
Kursvinst eller kursförlust beräk-
nas inte för tid mellan avyttring och
växling till svenska kronor i fall som
avses i 1 mom. tredje meningen.
Kursvinst eller kursförlust på ut-
ländsk valuta som utnyttjas för den
skattskyldiges personliga levnads-
kostnader under tillfällig vistelse i ut-
landet är inte skattepliktig respektive
avdragsgill.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
30 §
Vid avyttring av annan egendom
än sådan som avses i 25—29 §§ gäller
utöver 24 § följande bestämmelser.
31 §
Vid avyttring av annan egendom
än sådan som avses i 25-30 §§ gäller
utöver 24 § följande bestämmelser.
Om den skattskyldige innehaft egendomen för personligt bruk (personligt
lösöre) får
1. anskaffningsvärdet bestämmas till 25 procent av ersättningen för egen-
domen efter avdrag för kostnaden för avyttringen,
2. avdrag göras med 50 000 kronor från summan av vinster på grund av
avyttringar av sådan egendom under beskattningsåret.
Om den skattskyldige tidigare har medgetts avdrag helt eller delvis för
egendomens anskaffning, värdeminskning e. d. skall ingångsvärdet minskas
med detta avdrag.
När en avyttring av egendom som inte innehafts för personligt bruk avser
en del av ett samlat innehav av egendom med enhetligt värde skall realisa-
tionsvinsten beräknas med tillämpning av genomsnittsmetoden enligt 27 § 2
mom.
Avdrag för realisationsförlust medges inte för egendom som innehafts för
personligt bruk.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.
Punkterna 2 och 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:651) om
ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt tillämpas även i fråga om
de nya bestämmelserna i lagen.
359
Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen samt 1—3 och 7 §§, punkterna 1
och 2 av anvisningarna till 1 §, anvisningarna till 2§ och anvisningarna till
3 § lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad
inkomst skall ha följande lydelse.
Lag om skatt på ackumulerad inkomst
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
Har fysisk person eller dödsbo un-
der visst beskattningsår åtnjutit in-
komst, som hänför sig till minst två
beskattningsår, (ackumulerad
inkomst), skall under de förut-
sättningar, som anges i denna lag,
statlig inkomstskatt på denna in-
komst beräknas enligt följande. In-
komsten antas ha åtnjutits med lika
belopp under de år, dock högst tio,
till vilka den hänför sig. Skatten på
ettvart av dessa belopp utgörs av den
skatt som skulle ha utgått för belop-
pet om det lagts till den genomsnitt-
liga beskattningsbara inkomsten och
det genomsnittliga underlaget för till-
läggsbelopp för de tre senaste taxe-
ringsåren eller, om inkomsten hänför
sig bara till tvä år, de två senaste taxe-
ringsåren och därvid det tillagda be-
loppet utgjort den högst beskattade
delen. Vid genomsnittsberäkningen
bortses från den ackumulerade in-
komsten. Skatten beräknas enligt de
skatteskalor som gäller för det taxe-
ringsår då den ackumulerade in-
komsten tas upp till beskattning.
Har fysisk person eller dödsbo un-
der visst beskattningsår haft inkomst
av tjänst eller sådan inkomst av nä-
ringsverksamhet som avses i 3 §, och
hänför sig inkomsten till minst två
beskattningsår (ackumulerad
inkomst), skall under de förutsätt-
ningar som anges i denna lag, statlig
inkomstskatt på denna inkomst be-
räknas enligt följande.
Inkomsten antas ha åtnjutits med
lika belopp under de år, dock högst
tio, till vilka den hänför sig. Skatten
på ettvart av dessa belopp utgörs av
den skatt som skulle ha utgått för be-
loppet om det lagts till den genom-
snittliga beskattningsbara förvärvs-
inkomsten för taxeringsåret och så
mänga av de närmast föregående tax-
eringsåren som är i fråga, efter juste-
ring med ett belopp motsvarande
skiktgränsens förändring mellan
1. taxeringsåret och närmast före-
gående taxeringsår om den ackumu-
lerade inkomsten hänför sig till tre el-
ler fyra beskattningsår,
2. taxeringsåret och andra taxe-
ringsåret före taxeringsåret om den
ackumulerade inkomsten hänför sig
till fem eller sex beskattningsår,
3. taxeringsåret och tredje taxe-
ringsåret före taxeringsåret om den
ackumulerade inkomsten hänför sig
till sju eller åtta beskattningsår eller
4. taxeringsåret och fjärde taxe-
ringsåret före taxeringsåret om den
ackumulerade inkomsten hänför sig
till nio eller tio beskattningsår.
Beräkning av belopp motsvarande
1 Senaste lydelse 1984:1062.
360
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
skiktgränsens förändring görs inte Bilaga 2
om den ackumulerade inkomsten i
sin helhet hänför sig till tid efter be-
skattningsåret. Om inkomsten delvis
hänför sig till tid efter beskattnings-
året skall skälig hänsyn tas därtill vid
beräkningen.
Vid genomsnittsberäkningen
bortses från den ackumulerade in-
komsten. Skatten beräknas enligt
den skatteskala som gäller för det
taxeringsår då den ackumulerade in-
komsten tas upp till beskattning.
Därvid skall de belopp som skatten
skall beräknas för anses ha utgjort
den högst beskattade delen av för-
värvsinkomsten.
Kan tillförlitlig utredning inte förebringas om det antal år, vartill ackumu-
lerad inkomst hänför sig, skall skatteberäkningen ske, om inte särskilda om-
ständigheter föranleder annat, som om inkomsten hänfört sig till tre år.
Föreligger förutsättningar för såväl skatteberäkning enligt denna lag som
nedsättning av skatt enligt lagen (1970:172) om begränsning av skatt i vissa
fall tillämpas den av lagarna som leder till lägst skatt.
(Se vidare anvisningarna.)
Till grund för skatteberäkning en-
ligt 1 § skall ligga den ackumulerade
inkomsten minskad med avdrags-
gilla kostnader för dess förvärvande
(nettobeloppet av den acku-
mulerade inkomsten) eller, om
den skattskyldiges sammanlagda till
statlig inkomstskatt beskattnings-
bara inkomst respektive underlag för
tilläggsbelopp är lägre, denna in-
komst respektive detta underlag.
Skatteberäkning enligt 1 § får ske
endast under förutsättning att den in-
komst, som skall ligga till grund för
skatteberäkningen, uppgår till minst
15 000 kronor och dessutom utgör
minst en femtedel av den skattskyldi-
ges till statlig inkomstskatt taxerade
inkomst.
Till grund för skatteberäkning en-
ligt 1 § skall ligga den ackumulerade
inkomsten minskad med avdrags-
gilla kostnader för dess förvärvande
(nettobeloppet av den acku-
mulerade inkomsten) eller, om
den skattskyldiges sammanlagda till
statlig inkomstskatt beskattnings-
bara förvärvsinkomst är lägre,
denna inkomst.
Som förutsättning för skatteberäk-
ning enligt 1 § gäller att den inkomst
som skall ligga till grund för skatte-
beräkningen, uppgår till minst
50 000 kronor samt att den beskatt-
ningsbara förvärvsinkomsten, inklu-
sive den ackumulerade inkomsten,
överstiger skiktgränsen enligt 10 §
andra stycket lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt med minst
samma belopp.
2 Senaste lydelse 1983:445.
361
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§
1 mom.3 Vad i denna lag sägs gäl-
ler, med den begränsning som följer
av vad nedan i 2 — 5 mom. stadgas,
beträffande all ackumulerad in-
komst.
2 mom.4 I fråga om inkomst av
jordbruksfastighet skola lagens be-
stämmelser gälla endast följande in-
täkter, nämligen:
1) intäkt genom ersättning för
skada å växande skog pä grund av
brand eller annan därmed jämförlig
av den skattskyldiges åtgöranden
oberoende anledning samt
intäkt genom avyttring av skog och
skogsprodukter, om avverkningen
framtvingats av brand, stormfäll-
ning, torka, insektsskador eller dylikt
eller av vattenuppdämning eller
framdragande av kraftledning, allt
under förutsättning att intäkten icke
föranlett avdrag för insättning å
skogskonto;
2) intäkt i form av engångsersätt-
ning vid upplåtelse eller upphörande
av nyttjanderätt eller servitutsrätt och
vid överlåtelse av nyttjanderätt, in-
täkt i form av ersättning som utgår
vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jor-
dabalken samt intäkt för jordägare
avseende värde av förbättring som
nyttjanderättshavare bekostat;
3) intäkt i form av försäkringser-
sättning eller annan ersättning för
skada på byggnader eller markan-
läggningar, som har förstörts eller
skadats genom brand eller annan
olyckshändelse, eller intäkt, som har
uppkommit genom att egendom har
tagits i anspråk genom expropriation
eller liknande förfarande eller eljest
har avyttrats under sådana förhållan-
den att sådan tvångsförsäljning måste
anses föreligga, allt under förutsätt-
ning att intäkten inte har föranlett av-
drag för insättning på skogskonto el-
ler för avsättning till eldsvädefond;
4) intäkt i form av skadestånd eller
annan ersättning avseende inkomst-
bortfall till följd av skador och in-
3 Senaste lydelse 1981:297.
4 Senaste lydelse 1981:297.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
362
Nuvarande lydelse
träng å fastigheten, som föranletts av
industriell eller därmed jämförlig
verksamhet;
5) intäkt vid avyttring av djur i
samband med upphörande av djur-
skötsel;
6) intäkt vid avyttring i samband
med upphörande av jordbruksdrift
av för stadigvarande bruk i jord-
bruksfastigheten avsedda maskiner
eller andra inventarier, vilka icke vid
beräkning av värdeminskningsav-
drag äro att hänföra till byggnad,
ävensom av varor och produkter i
jordbruksfastigheten; samt
7) intäkt, som har uppkommit ge-
nom att eldsvädefond har återförts
till beskattning på grund av att jord-
bruksdriften har upphört eller — så-
vitt avser eldsvädefond för lagertill-
gångar — på grund av att djursköt-
seln har upphört, dock att särskilt till-
lägg på det återförda beloppet inte
skall anses utgöra sådan inkomst.
3 mom.5 Ifråga om inkomst av an-
nan fastighet skall lagens bestämmel-
ser endast gälla följande intäkter,
nämligen:
1) intäkt i form av försäkringser-
sättning eller annan ersättning för
skada på byggnader eller markan-
läggningar, som har förstörts eller
skadats genom brand eller annan
olyckshändelse, under förutsättning
att intäkten inte har föranlett avdrag
för avsättning till eldsvädefond;
2) intäkt — i samband med avytt-
ring av fastighet — genom avyttring
av maskiner och andra för stadigva-
rande bruk avsedda inventarier, vilka
i avskrivningshänseende inte hänförs
till byggnad; samt
3) intäkt, som har uppkommit ge-
nom att eldsvädefond har återförts
till beskattning på grund av att hela
eller den huvudsakliga delen av för-
värvskällan har avvecklats, dock att
särskilt tillägg på det återförda belop-
pet inte skall anses utgöra sådan in-
komst.
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
5 Senaste lydelse 1981:297.
363
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
4 mom.61 fråga om inkomst av rö-
relse skall lagens bestämmelser gälla
endast följande intäkter, nämligen:
1) intäkt genom vetenskaplig, lit-
terär, konstnärlig eller därmed jäm-
förlig verksamhet, under förutsätt-
ning att intäkten inte föranlett upp-
skov med beskattning enligt lagen
(1979:611) om upphovsmannakonto
eller enligt lagen (1982:2) om uppfin-
narkonto;
2) intäkt vid överlåtelse av hyres-
rätt samt av varumärke, firmanamn
och andra liknande rättigheter av
goodwills natur;
I fråga om inkomst av närings-
verksamhet skall lagens bestämmel-
ser gälla endast följande intäkter,
nämligen:
1. intäkt genom vetenskaplig, lit-
terär, konstnärlig eller därmed jäm-
förlig verksamhet;
3) intäkt i form av engångser-
sättning, som har erhållits på grund
av avbrottsförsäkring eller som
2. intäkt vid överlåtelse av hyres-
rätt samt av varumärke, firmanamn
och andra liknande rättigheter av
goodwills natur;
3. intäkt — z samband med att en
näringsfastighet avyttras eller över-
går till privatbostadsfastighet — av-
seende återförda avdrag för värde-
minskning m.m. och utgifter för vär-
dehöjande reparationer och under-
håll enligt bestämmelserna i punkt 5
första stycket av anvisningarna till
22 § kommunalskattelagen
(1928:370);
4. intäkt — i samband med att en
till bostadsrätt eller aktie eller andel
som avses i 26 § 1 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
hörande lägenhet som inte är privat-
bostad avyttras eller övergår till pri-
vatbostad — avseende återförda av-
drag för utgifter för värdehöjande re-
parationer och underhåll enligt be-
stämmelserna i punkt 5 andra stycket
av anvisningarna till 22 § kommunal-
skattelagen;
5. intäkt i form av engångsersätt-
ning vid upplåtelse eller upphörande
av nyttjanderätt eller servitutsrätt och
vid överlåtelse av nyttjanderätt, in-
täkt i form av ersättning som utgår
vid avräkning enligt 9 kap. 23 § jor-
dabalken samt intäkt för fastighets-
ägare avseende värde av förbättring
som nyttjanderättshavare bekostat;
6. intäkt i form av försäkringser-
sättning, skadestånd eller dylikt för
inkomstbortfall eller för att egendom
6 Senaste lydelse 1982:6.
364
Nuvarande lydelse
skadestånd eller dylikt för inkomst-
bortfall t rörelsen till följd av expro-
priation, rekvisition eller annat lik-
nande förfarande eller intäkt i form
av försäkringsersättning eller annan
ersättning för skada på byggnader
eller markanläggningar, som har för-
störts eller skadats genom brand el-
ler annan olyckshändelse, allt under
förutsättning att intäkten inte har för-
anlett avdrag för avsättning till elds-
vådefond;
4) intäkt i form av engångsersätt-
ning vid avyttring av patenträtt eller
liknande rättighet samt vid avyttring
eller avlösning av rätt till royalty, allt
under förutsättning att avyttringen
eller avlösningen skett i samband
med överlåtelse, upplåtelse eller
nedläggande av rörelse-,
5) intäkt vid avyttring, i samband
med överlåtelse, upplåtelse eller
nedläggande av rörelse, av för sta-
digvarande bruk i rörelsen avsedda
maskiner eller andra inventarier,
vilka icke vid beräkning av värde-
minskningsavdrag hänföras till bygg-
nad, samt av andra varor och pro-
dukter i rörelsen än ovan vid 4) av-
ses; samt
6) intäkt, som har uppkommit ge-
nom att eldsvädefond, särskild inve-
Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:54
tagits i anspråk genom expropriation Bilaga 2
eller under sådana förhållanden att
tvångsförsäljning måste anses före-
ligga;
7. intäkt i form av försäkringser-
sättning eller annan ersättning för
skada på byggnader eller markan-
läggningar, som har förstörts eller
skadats genom brand eller annan
olyckshändelse;
8. intäkt i form av skadestånd eller
annan ersättning avseende inkomst-
bortfall till följd av skador och in-
trång på fastighet, som föranletts av
industriell eller därmed jämförlig
verksamhet;
9. intäkt genom ersättning för
skada på växande skog på grund av
brand eller annan därmed jämförlig
anledning som är oberoende av den
skattskyldiges åtgöranden samt in-
täkt genom avyttring av skog och
skogsprodukter, om avverkningen
framtvingats av brand, stormfäll-
ning, torka, insektsskador eller lik-
nande eller av vattenuppdämning el-
ler framdragande av kraftledning;
10. intäkt i form av engångsersätt-
ning vid avyttring av patenträtt eller
liknande rättighet samt vid avyttring
eller avlösning av rätt till royalty, allt
under förutsättning att avyttringen
eller avlösningen skett i samband
med överlåtelse, upplåtelse eller
nedläggande av näringsverksamhet;
11. intäkt vid avyttring, i samband
med överlåtelse, upplåtelse eller
nedläggande av näringsverksamhet,
av maskiner och andra för stadigva-
rande bruk i verksamheten avsedda
inventarier;
12. intäkt vid avyttring av djur i
jordbruk och renskötsel i samband
med upphörande av djurskötsel
samt;
13. intäkt som har uppkommit ge-
nom att ersättningsfond har återförts
365
Nuvarande lydelse
steringsfond för avyttrat fartyg eller
särskild nyanskaffningsfond har
återförts till beskattning på grund av
att rörelsen har överlåtits eller ned-
lagts, dock att särskilt tillägg eller
ränta på det återförda beloppet inte
skall anses utgöra sådan inkomst.
Vad i denna lag stadgas om överlå-
telse, upplåtelse eller nedläggande
av rörelse skall äga motsvarande till-
lämpning beträffande rörelsefilial
och rörelsegren.
5 mom.1 Ifråga om inkomst av till-
fällig förvärvsverksamhet gäller la-
gens bestämmelser, såvitt avser reali-
sationsvinst, vinst vid avyttring av
fastighet samt vinst vid avyttring av
aktie eller andel i bolag vars aktier el-
ler andelar vid tiden för avyttringen
till huvudsaklig del ägdes eller på
därmed jämförligt sätt innehades —
direkt eller genom förmedling av ju-
ridisk person — av en fysisk person
eller ett fåtal fysiska personer och för-
värvats tidigare än två år före avytt-
ringen.
Föreslagen lydelse
till beskattning på grund av att nä-
ringsverksamheten har överlåtits el-
ler nedlagts, dock att särskilt tillägg
på det återförda beloppet inte skall
anses utgöra sådan inkomst.
Vad i denna lag sägs om överlå-
telse, upplåtelse eller nedläggande
av näringsverksamhet skall gälla
även beträffande en av flera verk-
samheter i en förvärvskälla.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
Ändras den beskattningsbara in-
komsten eller det underlag för till-
läggsbelopp varpå skatten har be-
räknats skall skattemyndigheten be-
sluta om den ändring av skattebe-
räkningen som föranleds härav.
Ändras den beskattningsbara för-
värvsinkomsten varpå skatten har
beräknats skall skattemyndigheten
besluta om den ändring av skattebe-
räkningen som föranleds härav.
till 1 §
l.9 Inkomst skall enligt denna lag anses hänförlig till visst beskattningsår,
om intäkten exempelvis intjänats eller eljest motprestation för densamma i
någon form lämnats under ifrågavarande år.
För att en inom visst beskattningsår åtnjuten inkomst skall anses utgöra
ackumulerad inkomst enligt denna lag fordras, att inkomsten hänför sig till
minst två beskattningsår.
Engångsbelopp, som uppbäres så-
som ersättning för årlig pension,
skall i allmänhet anses hänföra sig
till tio år. Engångsbelopp, som be-
Engångsbelopp, som erhållits så-
som ersättning för årlig pension,
skall i allmänhet anses hänföra sig
till tio år. Engångsbelopp, som be-
7 Senaste lydelse 1981:297.
8 Senaste lydelse 1990:343.
9 Senaste lydelse 1983:314.
366
Nuvarande lydelse
skattas med tillämpning av bestäm-
melserna i punkt 1 fjärde stycket av
anvisningarna till 19 § kommunal-
skattelagen (1928:370), skall icke
anses såsom ackumulerad inkomst.
Föreslagen lydelse
skattas med tillämpning av bestäm-
melserna i punkt 1 fjärde stycket av
anvisningarna till 19 § kommunal-
skattelagen (1928:370) eller intäkt
som beskattas med tillämpning av
punkt 14 av anvisningarna till 32 §
nämnda lag, skall inte anses såsom
ackumulerad inkomst.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
Ackumulerad inkomst, som avses t
3§ 5mom., skall anses hänföra sig
till det antal är den skattskyldige in-
nehaft den avyttrade egendomen.
Realisationsvinst vid avyttring av fas-
tighet får dock inte fördelas på mer
än fyra år i andra fall än då vinsten
har uppkommit vid sådan avyttring
som avses i 2 § lagen (1978:970) om
uppskov med beskattning av realisa-
tionsvinst eller då vinsten till mer än
hälften utgörs av återvunna avdrag
för värdeminskning av den avyttrade
fastigheten.
Intäkt av skogsbruk skall anses hänförlig till det antal år som motsvarar
förhållandet mellan intäkten, minskad med vederbörliga avdrag, och värdet
av ett års skogstillväxt a fastigheten.
Ackumulerad inkomst, som avses i
3§2mom. vid 5)— 7) samt i 3§
4 mom. vid 2), 5) och 6), skall anses
hänföra sig till det antal år den skatt-
skyldige bedrivit jordbruket eller rö-
relsen. Ackumulerad inkomst, som
avses i 3 § 3 mom. vid 2) och 3), skall
anses hänföra sig till det antal år den
skattskyldige innehaft fastigheten.
Har skattskyldig åtnjutit ackumule-
rad inkomst som nu sagts i egenskap
av delägare i handels- eller komman-
ditbolag, skall inkomsten anses hän-
förlig till den tid han varit delägare i
bolaget. Inkomsten skall dock anses
hänförlig till kortare tid än den skatt-
skyldige bedrivit jordbruket eller rö-
relsen eller innehaft fastigheten eller
varit delägare i bolaget, därest han så
yrkar och företer utredning om det
antal år vartill inkomsten hänför sig,
eller om det eljest framstår såsom up-
penbart att inkomsten hänför sig till
kortare tid.
Har jordbruk eller rörelse, som be-
drivits av den ena av två makar, över-
tagits av den andra maken, skall
denne, om han så yrkar, anses hava
Har näringsverksamhet eller andel
i handels- eller kommanditbolag i
samband med makes död övertagits
av den andre maken som ensam
367
Nuvarande lydelse
bedrivit jordbruket eller rörelsen
jämväl under den förstnämnda ma-
kens innehav av förvärvskällan, un-
der förutsättning att makarna då
voro taxerade med tillämpning av
11 § lmom. lagen om statlig in-
komstskatt eller, därest andra ma-
ken haft inkomst, skulle hava taxe-
rats med tillämpning av nämnda be-
stämmelse. Vad nu sagts skall äga
motsvarande tillämpning när andel i
handels- eller kommanditbolag, som
ägts av den ena av två makar, överta-
gits av den andra maken samt när
jordbruk, rörelse eller andel i bolag
i samband med den ena makens död
övertagits av den andra maken, och
denne var ensam dödsbodelägare.
Inkomst, som enligt tredje stycket
av anvisningarna till 52 § kommunal-
skattelagen (1928:370) taxeras hos
make, skall icke till någon del anses
utgöra ackumulerad inkomst.
Vad i nästföregående stycke stad-
gas om makar skall i tillämpliga de-
lar gälla även andra skattskyldiga,
vilka taxeras med tillämpning av där
angivna bestämmelse.
Vid skatteberäkning enligt 1 § skall den avlidne och dödsboet anses som
en och samma skattskyldig.
2.10 Till ledning för skatteberäk-
ningen ges följande exempel:
En ensamstående skattskyldig
uppbär under år 1985 en ackumule-
rad inkomst på 84000 kronor. Ut-
redning förebringas om att inkoms-
ten hänför sig till sju år, vilket inne-
bär att årsbeloppen blir 12 000 kro-
nor.
Föreslagen lydelse
dödsbodelägare skall efterlevande
make, om denne så yrkar, anses ha
bedrivit näringsverksamhet även un-
der den förstnämnda makens inne-
hav av förvärvskällan, under förut-
sättning att makarna då taxerades
med tillämpning av 11 § 1 mom. la-
gen om statlig inkomstskatt
(1947:576) eller, om andra maken
haft inkomst, skulle ha taxerats med
tillämpning av nämnda bestäm-
melse. Inkomst som enligt tredje
stycket av anvisningarna till 52 §
kommunalskattelagen taxeras hos
make, skall inte till någon del anses
utgöra ackumulerad inkomst.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
Vad i nästföregående stycke sägs
om makar skall i tillämpliga delar
gälla även andra skattskyldiga, vilka
taxeras med tillämpning av där an-
givna bestämmelse.
2. Till ledning för skatteberäk-
ningen ges följande exempel:
En skattskyldig uppbär under år
1998 en ackumulerad inkomst på
500 000 kronor. Hans utredning vi-
sar att inkomsten hänför sig till fem
år, vilket innebär att årsbeloppen
blir 100 000 kronor.
Vid 1984, 1985 och 1986 års taxe-
ringar antas den beskattningsbara
inkomsten ha bestämts till 90000
kronor, 120000 kronor respektive
150000 kronor. Underlaget för till-
Skatten på den ackumulerade in-
komsten skall — oavsett vilka för-
flutna eller kommande år inkomsten
hänför sig till — beräknas med ut-
gångspunkt från de beskattningsbara
förvärvsinkomsterna för taxerings-
året och de närmast föregående taxe-
ringsåren.
Vid 1995 — 1999 års taxeringar an-
tas den beskattningsbara förvärvsin-
komsten ha bestämts till 150 000
kronor, 160 000 kronor, 170000 kro-
nor, 180 000 kronor respektive
10 Senaste lydelse 1986:511.
368
Nuvarande lydelse
läggsbelopp har för motsvarande år
bestämts till 145 000 kronor, 165 000
kronor respektive 200000 kronor. I
den beskattningsbara inkomsten och
underlaget för tilläggsbelopp vid
1986 års taxering ingår ovan angivna
84000 kronor; beloppet skall undan-
tas vid genomsnittsberäkningen.
Den genomsnittliga beskattnings-
bara inkomsten respektive det ge-
nomsnittliga underlaget för tilläggs-
belopp blir då 92 000 kronor respek-
tive 142 000 kronor. Grundbelopp
skall således beräknas i skiktet 92 000
— 104000 kronor och tilläggsbelopp
i skiktet 142000 - 154000 kronor.
Med tillämpning av skatteskalorna
för taxeringsåret 1986 blir grundbe-
loppet 2400 kronor och tilläggsbe-
loppet 890 kronor. Dessa belopp
skall sedan multipliceras med sju.
Grundbeloppet på den ackumule-
rade inkomsten blir dä 16 800 kronor
och tilläggsbeloppet blir 6230 kro-
nor.
Vid 1986 års taxering utgör i övrigt
den beskattningsbara inkomsten
66 000 kronor och underlaget för till-
läggsbelopp 116000 kronor.
Den genomsnittliga beskattnings-
bara inkomsten och det genomsnitt-
liga underlaget för tilläggsbelopp,
liksom den del av den ackumulerade
inkomsten som hänförs till varje år,
skall avrundas nedåt till helt hundra-
tal kronor.
Föreslagen lydelse
690 000 kronor. I den beskattnings-
bara förvärvsinkomsten vid 1999 års
taxering ingår ovan angivna 500 000
kronor; beloppet skall undantas vid
genomsnittsberäkningen.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
Den genomsnittliga beskattnings-
bara förvärvsinkomsten blir då
170 000 kronor. Eftersom den acku-
mulerade inkomsten hänför sig till
fem beskattningsår, varav inget avser
tid efter beskattningsåret, skall den
genomsnittligt beskattningsbara för-
värvsinkomsten justeras med ett be-
lopp motsvarande skiktgränsens för-
ändring mellan taxeringsåret och
andra taxeringsåret före taxerings-
året. Skiktgränsen antas vid 1999 års
taxering vara 239000 kronor och vid
1997 års taxering 217 000 kronor.
Den genomsnittliga beskattningsbara
förvärvsinkomsten skall därför juste-
ras med 22 000 kronor.
Till den justerade genomsnittliga
beskattningsbara förvärvsinkoms-
ten om 192000 kronor skall läggas
årsbeloppet 100 000 kronor. Skatten
kan härefter beräknas på ett underlag
om 292 000 kronor. Med tillämpning
av skatteskalanför taxeringsåret 1999
blir den statliga inkomstskatten 20
procent av skillnaden mellan 292 000
kronor och skiktgränsen 239 000 kro-
nor, dvs. 10 600 kronor. Detta be-
lopp skall sedan multipliceras med
fem varefter skatten på den ackumu-
lerade inkomsten blir 53100 kronor
inklusive grundbeloppet om 100 kro-
nor.
Den genomsnittliga beskattnings-
bara förvärvsinkomsten, liksom den
del av den ackumulerade inkomsten
som hänförs till varje år, skall avrun-
das nedåt till helt hundratal kronor.
Beskattningsbar inkomst och un-
derlag för tilläggsbelopp skall tas
upp till 0 kronor för sådant taxe-
ringsår, då taxering ej åsatts på
Beskattningsbar förvärvsinkomst
skall tas upp till 0 kronor för sådant
taxeringsår, då taxering inte åsatts på
grund av att den skattskyldige änd-
24 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 54
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
grund av att den skattskyldige änd- rat räkenskapsår eller inte varit bo-
rat räkenskapsår eller inte varit bo- satt här i riket.
satt här i riket.
Har skattskyldig under ett taxeringsår på grund av omläggning av räken-
skapsår åsatts taxeringar för två beskattningsår, skall vid fördelning av den
ackumulerade inkomsten så anses som om de båda taxeringarna hänföra sig
till skilda taxeringsår.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
Om skatteberäkning enligt 1 § på-
kallas för ackumulerad inkomst i
viss förvärvskälla, skall skatteberäk-
ningen omfatta all ackumulerad in-
komst, som uppkommit i förvärvs-
källan. Däremot äger skattskyldig
från skatteberäkningen undantaga
ackumulerad inkomst i annan för-
värvskälla.
Om en skattskyldig under ett och
samma beskattningsår kommer i åt-
njutande av flera intäkter, vilka var
för sig är att anse såsom ackumule-
rade inkomster och vilka hänför sig
till olika antal år, skall intäkterna
fördelas oberoende av varandra på
de år, till vilka de hänför sig, dock
minst tre år. Skatteberäkningen skall
ske på grundval av ett gemensamt
årsbelopp.
Om skatteberäkning enligt 1 § på-
kallas för ackumulerad inkomst i
viss förvärvskälla, skall skatteberäk-
ningen omfatta all ackumulerad in-
komst som uppkommit i förvärvs-
källan. Däremot får skattskyldig
från skatteberäkningen undanta ac-
kumulerad inkomst i annan för-
värvskälla.
Om en skattskyldig under ett och
samma beskattningsår kommer i åt-
njutande av flera intäkter, vilka var
för sig är att anse såsom ackumule-
rade inkomster och vilka hänför sig
till olika antal år, skall intäkterna
fördelas oberoende av varandra på
de år, till vilka de hänför sig.
till 2 §"
Vid beräkning av nettobeloppet
av ackumulerad inkomst skall intäkt
av skogsbruk i förekommande fall
minskas med till intäkten hänförligt
avdrag enligt punkt 7 av anvisning-
arna till 22 § kommunalskattelagen,
i den mån sådant avdrag medgetts
vid inkomsttaxeringen.
I fråga om intäkt genom avyttring
av tillgång, vilken kan vara föremål
för värdeminskningsavdrag, skall så-
som nettobeloppet av ackumulerad
inkomst i regel anses köpeskillingen
efter avdrag för tillgångens i beskatt-
ningsavseende oavskrivna värde.
Motsvarande skall gälla vid avyttring
av sådan patenträtt eller liknande rät-
tighet, som är att anse såsom vara i
rörelse.
Såsom nettobeloppet av acku-
mulerad inkomst genom avyttring av
andra varor eller produkter i rörelse
Vid beräkning av nettobeloppet av
ackumulerad inkomst skall intäkt av
skogsbruk i förekommande fall
minskas med till intäkten hänförligt
avdrag enligt punkt 9 av anvisning-
arna till 23 § kommunalskattelagen,
i den mån sådant avdrag medgetts
vid inkomsttaxeringen.
I fråga om intäkt genom avyttring
av tillgång vilken kan vara föremål
för värdeminskningsavdrag, skall så-
som nettobeloppet av ackumulerad
inkomst i regel anses köpeskillingen
efter avdrag för tillgångens i beskatt-
ningsavseende oavskrivna värde.
11 Senaste lydelse 1981:297.
370
Nuvarande lydelse
än i nästföregående stycke sista
punkten sägs skall anses dold reserv i
lagertillgångarna vid beskattnings-
årets ingång. Den dolda reserven
skall i regel beräknas till skillnaden
mellan, å ena sidan, det lägsta av till-
gångarnas anskaffningsvärde och
återanskaffningsvärde efter avdrag i
förekommande fall för inkurans
samt, å andra sidan, deras bokförda
värde vid nämnda tidpunkt. Vid av-
veckling av byggnadsrörelse, tomt-
styckningsrörelse eller annan rörelse
avseende yrkesmässig handel med
fastigheter ävensom penningrörelse
skall dock såsom dold reserv i regel
anses skillnaden mellan tillgångarnas
verkliga värde vid beskattningsårets
ingång och deras bokförda värde vid
samma tidpunkt.
Såsom nettobeloppet av ackumu-
lerad inkomst genom avyttring av
varor (inklusive djur) och produkter
i jordbruksfastighet skall anses dold
reserv i tillgångarna vid beskattnings-
årets ingång. Den dolda reserven
skall i regel beräknas till skillnaden
mellan tillgångarnas verkliga värde
och deras bokförda värde vid
nämnda tidpunkt.
Har den i räkenskaperna gjorda
värdesättningen ä lagret frångåtts vid
inkomsttaxeringen, skall vid beräk-
ning av dold reserv i stället för bok-
fört värde användas det i beskatt-
ningsavseende gällande värdet.
Föreslagen lydelse
Som nettobeloppet av ackumule-
rad inkomst genom avyttring av djur
i jordbruk och renskötsel skall anses
skillnaden mellan tillgångarnas all-
männa saluvärde vid beskattnings-
årets ingång och de värden som gäller
vid inkomsttaxeringen vid nämnda
tidpunkt.
till 3 §12
Vad i 3 § 2 mom. vid 2) sägs angå-
ende intäkt av jordbruksfastighet ge-
nom upplåtelse av nyttjanderätt
skall icke gälla beträffande upplå-
telse av rätt att avverka skog.
Såsom ersättning vid överlåtelse
av hyresrätt anses jämväl vad skatt-
skyldig erhåller för att han flyttar
från lokal, använd i rörelsen.
Med ersättning på grund av av-
brottsförsäkring eller skadestånd e. d.
enligt 3 § 4 mom. vid 3) avses i första
hand sådan ersättning för inkomst-
Vad i 3 § första stycket 5 sägs om
intäkt vid upplåtelse av nyttjande-
rätt skall inte gälla beträffande upp-
låtelse av rätt att avverka skog.
Som ersättning vid överlåtelse av
hyresrätt anses även vad skattskyldig
erhåller för att han flyttar från lokal,
använd i näringsverksamheten.
12 Senaste lydelse 1987:150.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
371
Nuvarande lydelse
bortfall som erhålls med anledning
av exempelvis detaljplaneläggning el-
ler gatureglering. Härmed likställs
frivilligt överenskommen ersättning,
vilken avtalats under sådana förhål-
landen att möjlighet till tvångsåtgär-
der förelegat om frivillig uppgörelse
inte träffats.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3 § 2 mom. vid 5) och 6), 3 §
3 mom. vid 2) och 3 § 4 mom. vid 5)
skall med avyttring likställas förlust
av tillgång, om ersättning på grund
av skadeförsäkring eller annan er-
sättning för skada har utgått och er-
sättningen inte har föranlett avdrag
för avsättning till eldsvädefond.
Skatteberäkning för ackumulerad
inkomst enligt 3 § 2 mom. vid 6) samt
3§ 4 mom. vid 4) och 5) får ske en-
dast under förutsättning
att vid beskattningsårets utgång
kvarvarande, inte avyttrade inventa-
rier och varor — frånsett tillgångar
som vid upplåtelse av rörelse har ut-
arrenderats — är av endast obetydlig
omfattning,
att vid nämnda tidpunkt inte
kvarstår avsättning, som har skett
till lagerregleringskonto, särskild ny-
ans kaffningsf ond, särskild investe-
ringsfond för avyttrat fartyg eller
eldsvädefond,
samt att, såvitt avser rörelse, den
skattskyldige inte under beskatt-
ningsåret har börjat ny rörelse, som
med hänsyn till varusortiment eller
liknande kan anses utgöra fortsätt-
ning av den tidigare rörelsen.
Utöver vad i nästföregående
stycke sägs skall som förutsättning
för skatteberäkning för ackumule-
rad inkomst vid upplåtelse av rörelse
gälla, att upplåtelsen utgör ett led i
rörelsens avveckling.
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
Bestämmelserna i 3 § första stycket
1, 6, 7 och 9 får tillämpas endast un-
der förutsättning att intäkten inte har
föranlett uppskov med beskattningen
genom insättning på upphovsmanna-
konto, avsättning till ersättningsfond
eller uppskov med beskattningen ge-
nom insättning på skogskonto.
Vid tillämpning av bestämmel-
serna i 3§ första stycket 11 och 12
skall med avyttring likställas förlust
av tillgång, om ersättning på grund
av skadeförsäkring eller annan er-
sättning för skada utgått och ersätt-
ningen inte har föranlett avdrag för
avsättning till ersättningsfond.
Skatteberäkning för ackumulerad
inkomst enligt 3§ första stycket 10
och 11 får ske endast under förut-
sättning
att vid beskattningsårets utgång
kvarvarande, inte avyttrade inventa-
rier — frånsett tillgångar som vid
upplåtelse av näringsverksamhet har
utarrenderats — är av endast obe-
tydlig omfattning,
samt att vid nämnda tidpunkt
inte kvarstår avsättning, som har
skett till ersättningsfond.
Utöver vad i nästföregående
stycke sägs skall som förutsättning
för skatteberäkning för ackumule-
rad inkomst vid upplåtelse av nä-
ringsverksamhet gälla, att upplåtel-
sen utgör ett led i verksamhetens av-
372
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
veckling.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas första gången
vid 1992 års taxering.
2. Vid beräkning av genomsnittlig beskattningsbar förvärvsinkomst vid
1992—2000 års taxeringar skall som beskattningsbar förvärvsinkomst anses
den beskattningsbara inkomsten vid 1983-1991 års taxeringar.
3. Bestämmelserna i 1 § andra stycket om justering för förändring av skikt-
gräns skall inte tillämpas vid 1992 års taxering. Vid 1993-1995 års taxeringar
skall andra stycket punkterna 2—4, 3 och 4 respektive 4 inte tillämpas.
4. Äldre föreskrifter i 3 § 2 mom. 7, 3 mom. 3 och 4 mom. 6 tillämpas fort-
farande för intäkt som nämns i berörda lagrum och som kan uppkomma vid
1992 års taxering eller senare.
5. Bestämmelsen i femte stycket av anvisningarna till 3 § om kvarstående
avsättning till ersättningsfond skall avse även avsättning till särskild nyan-
skaffningsfond, särskild investeringsfond för avyttrat fartyg och eldsvåde-
fond.
373
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att loch 2 §§ lagen (1990:659) om särskild löneskatt
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
En arbetsgivare skall varje år be-
tala särskild löneskatt till staten med
22,2 procent på lön eller annan er-
sättning till arbetstagare som vid
årets ingång är 65 år eller äldre.
Särskild löneskatt skall för varje
år betalas till staten med 22,2 pro-
cent på
1. lön eller annan ersättning till ar-
betstagare som vid årets ingång är 65
år eller äldre,
2. kostnad för pensionsutfästelse,
beräknad som skillnaden mellan
ä ena sidan summan av följande
poster:
a) avgift för tjänstepensionsförsäk-
ring,
b) avsättning till pensionsstiftelse,
c) ökning av konto Avsatt till pen-
sioner,
d) utbetalda pensioner som inte ut-
går enligt lag;
å andra sidan summan av följande
poster:
e) gottgörelse från pensionsstif-
telse,
f) minskning av konto Avsatt till
pensioner,
g) 9,9 procent av bokförd skuld på
konto Avsatt till pensioner vid be-
skattningsårets ingång.
3. ersättning som utfaller enligt
kollektivavtalsgrundad avgångsbi-
dragsförsäkring som tecknas av ar-
betsgivare till förmån för arbetsta-
gare,
4. avgångsersättning som annorle-
des än på grund av kollektivavtals-
grundad avgångsbidragsförsäkring
utbetalas av staten eller kommun som
arbetsgivare,
5. avgångsersättning som omfattas
av det s.k. trygghetsavtalet,
6. ersättning som utgår enligt grupp-
sjukförsäkring som avses i 32 §
3 a mom. kommunalskattelagen
(1928:370) till den del ersättningen
utgör komplement till förtidspension
eller till sjukbidrag,
374
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7. ersättning som utgår på grund
av ansvarighetsförsäkring enligt
grunder som fastställs i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens huvudor-
ganisationer till den del ersättningen
utgår i form av engångsbelopp som
inte utgör kompensation för mistad
inkomst.
Skatt enligt första stycket 2 beräk-
nas inte vid övertagande av tryggad
pensionsutfästelse i samband med att
näringsverksamhet helt eller delvis
övergår till annan näringsidkare som
samtidigt tryggar utfästelsen. Skatt
beräknas inte heller vid tryggande
som görs för att ersätta en ekono-
miskt likvärdig utfästelse som tidi-
gare har medfört uttag av särskild lö-
neskatt eller som har tryggats före
den 1 januari 1991.
Skattskyldig är den som utgett så-
dan ersättning som avses i första
stycket. Beträffande löneskatt som
utgår pä underlag som avses i första
stycket 2 är dock arbetsgivaren skatt-
skyldig.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i
2 kap. 3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4§ första
stycket 2.
En enskild person eller ett dödsbo
skall för varje år betala särskild lö-
neskatt med 22,2 procent på in-
komst av passiv näringsverksamhet
här i riket samt, om den skattskyl-
dige före årets början fyllt 65 år eller
avlidit under året, på inkomst som
avses i 3 kap. 4 § andra stycket lagen
(1981:691) om socialavgifter.
En enskild person eller ett dödsbo
skall för varje år till staten betala sär-
skild löneskatt med 22,2 procent på
inkomst av passiv näringsverksam-
het här i riket, om den skattskyldige
före årets början fyllt 65 år eller avli-
dit under året, på inkomst som avses
i 3 kap. 4§ andra stycket lagen
(1981:691) om socialavgifter samt på
ersättning som utgår enligt sådan av-
talsgruppsjukförsäkring som avses i
punkt 12 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370) el-
ler enligt sådan trygghetsförsäkring
som avses i nämnda anvisningspunkt
till den del ersättningen utgår i form
av engångsbelopp som inte utgör
kompensation för mistad inkomst.
En enskild person eller ett dödsbo
skall för varje år till staten betala sär-
skild löneskatt med 11,1 % på för-
säkringspremie för tryggande av pen-
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
375
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
ston för vilken avdrag enligt punkt 21
av anvisningarna till 23 § kommunal-
skattelagen har medgetts.
Skatt beräknas inte på sådana inkomster för vilka den skattskyldige skall
betala egenavgifter enligt 3 kap. 4 § lagen om socialavgifter.
Skatt beräknas inte heller på ersättning för ett uppdrag där avtal har träf-
fats om att ersättningen för uppdraget skall likställas med inkomst av anställ-
ning enligt 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Vid beräkning av skatteunderlaget gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 3 kap. 5 § lagen om socialavgifter.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2. Särskild löneskatt skall inte utgå på avgångsbidrag som avses i 1 § första
stycket 3-5 i fråga om anställning som har upphört före ikraftträdandet och
inte heller på ersättning enligt gruppsjuk- eller ansvarighetsförsäkring som
avses i 1 § första stycket 6 och 7 samt sådan trygghets- eller gruppsjukförsäk-
ring som avses i 2 § första stycket, om försäkringsfallet inträffat före ikraft-
trädandet.
376
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Till staten skall betalas särskild inkomstskatt för premie som mottagits
för sådan grupplivförsäkring som avses i 2 § 1. Om försäkring inte har teck-
nats, skall särskild inkomstskatt betalas för belopp som arbetsgivare utger
om beloppet motsvarar ersättning på grund av sådan försäkring. Särskild in-
komstskatt skall också betalas för erlagd premie för försäkring som har med-
delats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse, om försäkringen motsva-
rar sådan försäkring som avses i 2 § 1.
2 § Skattskyldig är
1. försäkringsgivare för grupplivförsäkring som grundas på
a) kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en arbetstagaror-
ganisation,
b) avtal mellan Lantbrukarnas riksförbund och vederbörande försäkrings-
anstalt,
c) avtal mellan Sveriges Fiskares riksförbund och vederbörande försäk-
ringsanstalt,
d) avtal mellan Lantbrukarnas riksförbund och Sveriges skogsägareföre-
ningars riksförbund på ena sidan och vederbörande försäkringsanstalt på
den andra sidan,
e) avtal mellan Svenska Samernas riksförbund och vederbörande försäk-
ringsanstalt,
f) annat avtal, om försäkringen i huvudsak följer de villkor som gäller för
försäkring som grundas på kollektivavtal,
g) annat avtal, om försäkringen utgår för tjänsten,i den mån förmånen inte
utgör skattepliktig intäkt enligt bestämmelserna i 32 § 3 a mom. kommunal-
skattelagen (1928:370), eller, såvitt gäller näringsidkare, i den mån avdrag
för premiekostnaden medges enligt bestämmelserna i punkt 23 av anvisning-
arna till samma lag,
2. arbetsgivare som utan att försäkring har tecknats för anställdas räk-
ning betalar ut ersättning som motsvarar försäkring enligt 1,
3. arbetsgivare eller näringsidkare som betalar premie för försäkring
som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse, om försäk-
ringen motsvarar försäkring enligt 1.
3 § För skattskyldiga som avses i 2 § 1 utgörs beskattningsunderlaget av 95
procent av influten premie för försäkringen.
För skattskyldiga som avses i 2 § 2 utgörs beskattningsunderlaget av utbetalt
belopp på grund av vad som motsvarar försäkringsfall.
För skattskyldiga som avses i 2 § 3 utgörs beskattningsunderlaget av 95
procent av betald premie för försäkringen.
4 § Skattskyldighet inträder för skattskyldiga som avses i 2 § 1 när premie
mottas.
För skattskyldiga som avses i 2 § 2 inträder skattskyldighet vid utbetalning
av ersättning som där sägs.
För skattskyldiga som avses i 2 § 3 inträder skattskyldighet vid betalning
av premie.
5 § För skattskyldiga som avses i 2 § 1 uppgår skatten till 42,7 procent av be-
skattningsunderlaget .
För skattskyldiga som avses i 2 § 2 och 3 uppgår skatten till 74,6 procent
av beskattningsunderlaget.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
377
25 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 54
6§ Regler om förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om
punktskatter och prisregleringsavgifter.
7 § Den som är skattskyldig skall anmäla sig för registrering hos riksskatte-
verket.
8 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan medge att en
skattskyldig får tillämpa en annan redovisningsperiod än vad som anges i 2
kap. 3 § första stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter.
Prop. 1990/91:54
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas för skattskyldiga
som avses i 2 § 1 på premie som inflyter och avser tid efter ikraftträdandet.
För skattskyldiga som avses i 2 § 2 tillämpas lagen på belopp som utbetalas
och avser försäkringsskydd för tid efter ikraftträdandet.
För skattskyldiga som avses i 2 § 3 tillämpas lagen på premie som betalas
och avser försäkring för tid efter ikraftträdandet.
Med avvikelse från vad som sägs i 2 kap. 3 § första stycket lagen (1984:151)
om punktskatter och prisregleringsavgifter gäller vidare att den första redo-
visningsperioden för skatt enligt denna lag skall, för år 1991, omfatta tiden
den 1 januari — den 30 juni.
378
Prop. 1990/91:54
Bilaga 3
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-10-29
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil
Werner, justitierådet Hans-Gunnar Solerud.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 18 oktober 1990 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Åsbrink beslutat inhämta lagrådets ytt-
rande över förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Per Anders
Lindgren, kammarrättsassessorerna Lars Bergendal och Olle Halldorf samt
departementssekreteraren Bo Lindén.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig
inkomstskatt för ackumulerad inkomst
1 §
För det fall att ackumulerad inkomst inte i sin helhet hänför sig till tid före
taxeringsåret kan lämpligen ej ges annat än en mera allmänt hållen jämk-
ningsregel. Till ledning för tillämpningen av regeln bör dock i anvisningarna
till paragrafen tas in beskrivningar motsvarande dem som lämnats i special-
motiveringen till paragrafen.
Övriga lagförslag lämnas utan erinran.
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-11-05
Närvarande: justitierådet Böret Palm, regeringsrådet Sigvard Berglöf, justi-
tierådet Lars K Beckman.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 18 oktober 1990 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Erik Åsbrink beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
4. lag om särskild inkomstskatt för premie för grupplivförsäkring i vissa fall,
m.m.,
5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
6. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
7. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford-
ringar m.m.,
379
8. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsav-
gifter.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av departementsrådet Carl Gustav
Fernlund samt kammarrättsassessorerna Christer Abrahamsson och Per-
Olof Dahlin.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt
1 §
Det är en allmän princip i 1990 års skattereform att alla förvärvsinkomster
skall beläggas med socialavgifter eller med en särskild löneskatt. Motivet
härför är att finna i tanken att alla förvärvsinkomster skall i inkomstskatte-
/
hänseende behandlas likvärdigt. I de socialavgifter en arbetsgivare genom
arbetsgivaravgiften betalar för sin personal kan anses ingå delar, som saknar
samband med någon förmån. Denna s.k. skattedel har i den hittills genom-
förda lagstiftningen om särskild löneskatt upptagits till 22,2 %.
Det i lagrådsremissen framlagda förslaget innebär att särskild löneskatt
skall tas ut bl.a. på en arbetsgivares kostnader för tryggande av pensionsför-
måner och för pensionsutbetalningar och på egenföretagarens kostnader för
tryggande av den egna pensionen. Enligt förslaget skall denna skatt, såvitt
avser arbetsgivarens pensionskostnader, tas ut med samma procentsats som
redan gäller beträffande lön eller annan ersättning till arbetstagare som upp-
nått 65-årsåldern, dvs. med 22,2 %. Riksdagens beslut om procentsatsen
kan med hänsyn till principen om ett likvärdigt uttag inte utan vidare tilläm-
pas för fall när skatt skall tas ut i ett annat skede än när ersättningar betalas
ut. Föredragande statsrådet har ändå stannat för samma procentsats också
för de pensionsförmåner där enligt förslaget skatt skall erläggas när pensio-
nerna tryggas. Det har inte förebragts någon utredning som visar vilka be-
räkningar som ligger till grund för detta ställningstagande.
Lagrådet kan i fråga om valet av procentsats bara anföra vissa allmänna
synpunkter. Syftet med den särskilda löneskatten är att i princip träffa utbe-
talningen till den pensionerade arbetstagaren. En inbetalning för att trygga
ett åtagande som sker en väsentlig tidsrymd före pensionsutbetalning före-
faller därför böra beläggas med särskild löneskatt efter en lägre procentsats.
Lagrådet är medvetet om att den tillväxt av pensionskapitalet som sker i ett
försäkringsbolag och i en stiftelse kan åstadkomma viss kompensation för
den tidiga inbetalningen. Detta kan emellertid inte leda till någon sådan lik-
formighet som den antagna beskattningsprincipen kräver. I remissen har en-
dast konstaterats att arbetsgivarens kostnad för en given pensionsutfästelse
ökar med 22,2 % beträffande såväl tryggade som otryggade pensioner. Med
hänsyn till de olika tidpunkterna för kostnadens uppkomst är det svårt att
förstå detta. Det kan tilläggas att - även med bortseende från att någon till-
växt inte sker vid kontoavsättningar - de tre tryggandeformerna inbördes
inte är helt jämförliga.
Underlaget för beräkning av den särskilda löneskatten såvitt avser arbets-
givares pensionsanordningar utgör enligt första stycket 2 skillnaden mellan
Prop. 1990/91:54
Bilaga 3
380
å ena sidan summan av posterna a-d och å andra sidan summan av posterna
e—g, dvs. det belopp varmed summan av posterna a-d överstiger summan
av posterna e—g. De under a—c angivna posterna avser de olika formerna
för tryggande av pensionsutfästelser och posten d pensionsutbetalningar till
följd av såväl tryggade som otryggade löften. Arbetsgivarens betalningar av
tryggade pensioner medför i princip en motsvarande gottgörelse från stiftel-
sen eller minskning av kontot. Sådan gottgörelse avses i posterna e och f och
eliminerar således det underlag som uppkommer genom att pensionsutbetal-
ningen ökar underlaget för skatten. Enligt förslaget saknar det härvid bety-
delse om tryggandet skett efter det att den nya lagen börjat tillämpas eller
ej, dvs. avseende fästs inte vid om tryggandet föranlett uttag av särskild löne-
skatt eller ej. Tryggade pensioner intjänade före lagens ikraftträdande är
alltså undantagna från löneskatt.
Otryggade pensionsutfästelser är enligt uppgift den vanliga formen vid
statliga och kommunala anställningar men torde även i viss omfattning före-
komma inom det privata näringslivet. En privat företagare som lämnar en
utfästelse om pension men inte tryggar den är skyldig att i sin bokföring re-
dovisa kapitalvärdet av den intjänade delen av utfästelsen. Någon motsva-
rande redovisning synes inte föreligga inom staten och kommunerna. Enligt
förslaget skall särskild löneskatt tas ut på hela beloppet vid en utbetalning
av en otryggad pension utan avdrag för vad som tjänats in före ikraftträdan-
det av bestämmelserna. I remissprotokollet motiveras detta dels av att det
inte är möjligt att i framtiden avgöra hur stor del av de årliga pensionsutbe-
talningarna som avser intjänande före den 1 januari 1991, dels av att ett skat-
teuttag enbart på pension som intjänats efter nämnda dag skulle innebära
att endast tryggade pensionssystem skulle få en omedelbar kostnadshöjning,
något som skulle vara till nackdel för dessa jämfört med de otryggade syste-
men.
Förslaget i denna del måste anses strida mot den åsyftade likformigheten.
Det föreslagna systemet är i så väsentliga avseenden i övrigt grundat på scha-
bloniserade antaganden att också frågan vilken del av utbetalningen av en
otryggad pension som intjänats före lagens ikraftträdande borde kunna lösas
schablonmässigt. I de fall pensionsåldern uppnåtts före nämnda tidpunkt
kan schablonen för intjänad del givetvis bestämmas till 100 % av den faktiskt
betalda pensionen. Synpunkten i remissprotokollet, om den ojämna kost-
nadsbelastningen för arbetsgivare med tryggade pensionsutfästelser gent-
emot dem med otryggade, gäller enbart för ett övergångsskede och kan inte
vara avgörande för ett bestående system. Lagrådet förordar att otryggade
utfästelser intjänade före ikraftträdandet undantas från löneskatt och att be-
räkningen görs schablonmässigt men har inte underlag för att ange närmare
hur en sådan bestämmelse bör utformas.
Utformningen av punkten d i förening med innehållet i det föreslagna lag-
rummets tredje stycke har efter orden den innebörden att arbetsgivaren skall
i underlaget för skatten ta upp även utbetald pension på grund av tjänstepen-
sionsförsäkring. Vid erläggandet av premie för sådan försäkring skall pre-
mien redovisas under posten a. Det finns inte i avräkningsschemat någon
post som eliminerar ökning av underlaget genom utbetalning på grund av
tjänstepensionsförsäkringen. För att undvika en dubbelbeskattningseffekt
Prop. 1990/91:54
Bilaga 3
381
bör sådan utbetalning uttryckligen undantas från punkten d i avräknings-
schemat.
Enligt posten f i förslaget får en minskning av kontot Avsatt till pensioner
tas upp som en negativ post i avräkningsschemat. Lagrådet vill här peka på
att detta innebär bl.a. att s.k. disponibla pensionsmedel (jfr punkt 15 tredje
och fjärde styckena av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen) kom-
mer att utgöra en negativ post. I mindre företag kan en företagares eller an-
nan ledande persons bortgång föranleda att disponibla pensionsmedel till be-
tydande belopp uppkommer. Visserligen torde den avlidne i de flesta fall för-
hållandevis snabbt ersättas av en nyanställd som tillförsäkras en pensionsut-
fästelse som minskar de disponibla pensionsmedlen eller utesluter att de
uppkommer. Om det dröjer med anställandet kan emellertid avräknings-
schemat tillfälligt ge negativt resultat. Med hänsyn till att restitution av sär-
skild löneskatt inte får ske bör det enligt lagrådets mening övervägas att
komplettera schemat med en post, som möjliggör att i fall av denna karaktär
disponibla underskott får utnyttjas till avdrag i vart fall det följande året.
Uttrycket ”varje år” i ingressen till 1 § första stycket måste avse kalen-
derår. Med beskattningsår i punkten g) torde däremot åsyftas också brutet
räkenskapsår. Någon skillnad i beräkningshänseende torde inte uppstå om
den avgående posten g) för konsekvensens skull får hänföra sig till kalender-
årets ingång.
Enligt andra stycket i förslaget skall skatt inte utgå vid tryggande av en
övertagen tryggad pensionsutfästelse i samband med att en arbetsgivare helt
eller delvis tar över en näringsverksamhet. Skatt skall enligt förslaget heller
inte utgå vid tryggande som görs för att ersätta en ekonomiskt likvärdig ut-
fästelse som tidigare har medfört uttag av löneskatt eller som har tryggats
före den 1 januari 1991. Bestämmelsen tar sikte på fallen att en arbetsgivare
ändrar tryggandeform för en utfästelse och att en arbetsgivare övertar en an-
ställd*från en annan.
Det framgår av specialmotiveringen att det för villkoret att den nya utfäs-
telsen skall vara ekonomiskt likvärdig inte krävs att överensstämmelse råder
beträffande kostnadssidan och inte att förmånerna är identiska. Självfallet
kan det visa sig ogörligt att åstadkomma full identitet mellan förmånerna om
arbetsgivaren exempelvis ändrar tryggandeform från kontoavsättning till en
individuell tjänstepensionsförsäkring. För att undvika svårbedömda situa-
tioner anser lagrådet att kravet för att skatt inte skall utgå bör vara att förmå-
nerna skall vara i huvudsak motsvarande.
I lagrådsremissen behandlas inte situationen att en arbetsgivare, som
övertar en anställd, gör en pensionsutfästelse som inte är ekonomiskt likvär-
dig med den tidigare arbetsgivarens. Den nye arbetsgivaren skall enligt för-
slaget i sådant fall ta upp en tryggandekostnad under någon av posterna a—c
i avräkningsschemat men får därifrån inte avräkna något belopp fastän den
föregående arbetsgivaren erlagt skatt för sin tryggandekostnad. Därmed
uppstår alltså en viss dubbelbeskattning. Lagrådet anser att en avräkning i
sådana fall bör få ske.
Principen att arbetsgivaren skall svara för den särskilda löneskatten får
anses innebära att den arbetsgivare hos vilken pension under en viss tid tjä-
nats in svarar för den skatt som belöper på den tidsperioden beträffande så-
Prop. 1990/91:54
Bilaga 3
382
väl tryggade som otryggade pensioner. Ett övertagande av en tryggad pen-
sionsutfästelse föranleder, som framgår av det föregående, inte löneskatt vid
det förnyade tryggandet. I samband med att den tidigare arbetsgivaren be-
frias från motsvarande pensionsförpliktelse friställs normalt för denne medel
på ett sätt som kan föranleda avdrag enligt posterna e) eller f) i punkten 2.
För att neutralisera detta bör enligt lagrådet en sådan befrielse tekniskt ses
som en pensionsutbetalning enligt punkten d. Det bör vidare enligt lagrådets
mening övervägas om inte, när en anställd med otryggad pensionsutfästelse
övergår till ny arbetsgivare, löneskatt för den tidigare arbetsgivaren bör utlö-
sas i samband med att han befrias från att svara för sin utfästelse.
De olika ändringsförslag lagrådet här har lagt fram är såpass ingripande
att det med hänsyn till tidpunkten för en riksdagsbehandling inte är praktiskt
möjligt för lagrådet att lämna ett tillräckligt övervägt förslag till ny lagtext.
2 §
Enligt det föreslagna andra stycket skall egenföretagare betala särskild löne-
skatt med 11,1 % på de premier för egen försäkring som enligt punkt 21 av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen får dras av i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet. Procenttalet 11,1 får givetvis justeras, om procenttalet för
arbetsgivares tryggandekostnader ändras. Lagrådet vill peka på det förhål-
landet att det inte av det angivna lagrummet i kommunalskattelagen entydigt
kan utläsas vilka avdrag som får göras i inkomstslaget näringsverksamhet.
Detta sammanhänger med att punkt 6 av anvisningarna till 46 § kommunal-
skattelagen - vartill det tidigare nämnda lagrummet hänvisar - även innehål-
ler avdragsregler som är knutna till tjänsteinkomster. Egenföretagare som
uppbär såväl tjänsteinkomst som inkomst av näringsverksamhet kan därför
låta inkomsterna av båda inkomstslagen utgöra underlag för beräkning av
avdragsgill premie för pensionsförsäkring. Det framstår emellertid som
oklart om avdrag för hela detta premiebelopp kan göras i inkomstslaget nä-
ringsverksamhet. För lagrådet framstår det som osannolikt att avsikten varit
att avdrag till den del det beräknas med utgångspunkt i en tjänsteinkomst
skall få göras i inkomstslaget näringsverksamhet.
Slutligen bör den särskilda löneskatten leda till en justering i det s.k. scha-
blonavdraget för egenavgifter i punkt 19 av anvisningarna till 23 § kommu-
nalskattelagen.
Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
När riksdagen i juni detta år antog principbeslutet om löneskatt förelåg inte
något tekniskt förslag om hur uttaget skall ske i fråga om pensionerna. Ut-
redningsförslaget om ett uttag i samband med pensionsutbetalningarna hade
avvisats redan i propositionen och statsmakterna beslöt i stället att beskatt-
ningen så långt möjligt skall ske vid intjänandet. Promemorieförslaget med
en lösning efter denna linje, som lades fram i mitten av september, har efter
remissbehandling fått ett på flera väsentliga punkter ändrat innehåll i lag-
rådsremissen. Lagrådet har dessutom i det föregående förordat en rad änd-
ringsförslag, som om de beaktas måste föranleda ytterligare överväganden
och kontakter med berörda intressenter. Även om man bortser från dessa
Prop. 1990/91:54
Bilaga 3
383
ändringsförslag, blir den tid som kommer att stå myndigheter och enskilda
till buds efter en riksdagsbehandling helt otillräcklig för en anpassning, om
lagstiftningen - så som föreslås - skall träda i kraft redan vid årsskiftet. Riks-
skatteverket har också påtalat svårigheten med ett snabbt genomförande.
Enligt sitt remissyttrande räknar verket med ett betydande behov av infor-
mation till arbetsgivarna och med att det dessförinnan måste anordnas ut-
bildning, främst på lokal nivå, av berörd personal inom skatteförvaltningen.
Det framgår inte att reformen när det gäller löneskatt har sådant samband
med skatteomläggningen i stort att ikraftträdandet måste samordnas. Lagrå-
det förordar av de skäl som anförts att ikraftträdandet av de nya bestämmel-
serna senareläggs. När det gäller löneskatt på avtalsförsäkringar får därmed
göras en justering i övergångsbestämmelserna till lagen (1990:657) om änd-
ring i lagen (1962:381) om allmän försäkring så att behandlingen av utbetal-
ningar från dessa försäkringar tills vidare inte förändras.
Lagrådet har vid 1 § tagit upp frågan om tillämpning av bestämmelserna
om löneskatt på otryggade pensionsförmåner som tjänats in före lagens
ikraftträdande. Följs lagrådets förslag i den delen, torde den ändring som
behövs böra vidtas i 1 § med hänsyn till att bestämmelsen blir aktuell under
så lång tid att den inte kan anses ha karaktär av en övergångsregel.
Förslaget till lag om särskild inkomstskatt för premie för
grupplivförsäkring i vissa fall, m.m.
Inledningsvis vill lagrådet framhålla att beteckningen särskild inkomstskatt
inte framstår som adekvat med hänsyn till att skatten vid direktutbetalning
av ersättning eller vid premieutbetalning till utländsk försäkringsrörelse av-
ser att träffa den utbetalande. Lagrådet förordar att-lagens rubrik får föl-
jande utformning:
”Lag om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.”
Som framgår av remissprotokollet har lagrådet tidigare avstyrkt ett förslag
som avsåg att beskatta förmånen av fri grupplivförsäkring och belägga för-
månen med socialavgifter. Förmånsvärdet skulle härvid enligt den före-
slagna lagtexten tas upp till belopp som motsvarade ”avgiften eller intjänad
förmån per anställd enligt schablon”. Lagrådet fann den då föreslagna for-
men för reglering inte vara förenlig med kravet på lagform i 8 kap. 3 och 5 §§
regeringsformen (prop. 1989/90:110 del 2 s. 113).
Enligt det nu framlagda förslaget skall beskattningen träffa viss del av pre-
mier för fri grupplivförsäkring. Har försäkring inte tagits skall beskattningen
träffa belopp som betalas ut i ersättning i de fall ersättning eljest skulle utgå
på grund av fri grupplivförsäkring. Lagrådet finner en lagstiftning utformad
enligt denna princip godtagbar.
Procenttalet för uttag av skatt vid premiebetalning har beräknats med ut-
gångspunkt bl.a. i en särskild löneskatt om 22,2 %. Lagrådet vill hänvisa till
vad som i det föregående anförts i fråga om procentsats för den särskilda
löneskatten vid tryggande i förtid av ett pensionsåtagande. Där anförda syn-
punkter har samma giltighet beträffande premiebetalningar vid den nu dis-
kuterade skatten.
Beskattningsunderlaget utgör såvitt avser premiebetalningar 95 % av pre-
Prop. 1990/91:54
Bilaga 3
384
miebeloppet. En premiebetalning till en utländsk försäkringsrörelse belastas Prop. 1990/91:54
även av skatt med 15 % av hela premiebeloppet enligt lagen (1990:662) om Bilaga 3
skatt på vissa premiebetalningar. Detta innebär att hela beskattningsunder-
laget för den nu diskuterade skatten blir ojämkat underlag även för annan
skatt. Denna dubbelbeskattning leder till ett skatteuttag om ca 90 %.
Grupplivförsäkringen utgör en kapitalförsäkring. Belopp som till följd
bl.a. av försäkringsfall utgår på grund av sådan försäkring räknas enligt 19 §
första stycket fjärde ledet kommunalskattelagen inte som skattepliktig in-
komst. Vid beräkning av procenttalet för arbetsgivares beskattning vid en
direktutbetalning av ersättning motsvarande det som utgår på grund av fri
grupplivförsäkring synes beräkningen ha skett under förutsättningen att ut-
givet belopp inte skall beskattas hos mottagaren. Ersättningar från staten
synes i praxis vara undantagna från beskattning. Det framhålls emellertid i
remissprotokollet att en premieinkomstskatt kan leda till att andra arbetsgi-
vare än staten övergår till att själva utan försäkring betala ut dödsfallsersätt-
ning som motsvarar grupplivförsäkringen. Lagrådet har inte kunnat finna
något stöd i lag för att utbetalningar, som inte har samband med någon teck-
nad försäkring, utgör icke skattepliktig intäkt. En ändring i kommunalskat-
telagen synes för konsekvensens skull erforderlig.
Försäkringsgivare är enligt förslaget skattskyldig för mottagen premie. Av
remissprotokollet framgår att försäkringsgivaren gör en årlig slutavräkning
beträffande arbetsgivarens premieinbetalningar. Denna slutavräkning synes
kunna leda till en återbetalning av premier. Med hänsyn till att en prelimi-
närt inbetald premie skall ingå i underlaget för skatten är det nödvändigt
att reglera att en återbetald premie minskar underlaget. En kompletterande
bestämmelse härom bör tas in i lagen. Lagrådet har inte tillräckligt underlag
för att avgöra hur en sådan bestämmelse närmare bör utformas.
Det remitterade lagförslaget har fått en enligt lagrådets mening onödigt
invecklad utformning. Det innehåller också vissa bestämmelser som sakligt
sett blivit missvisande. I det omarbetade lagförslag lagrådet här lägger fram
har den avslutande paragrafen kompletterats med den grund för dispens som
är skäl till att en särskild dispensregel behövs vid sidan av den i lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter.
Lagrådets förslag:
”Lag om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m.
1 §
Till staten betalas skatt på premie för grupplivförsäkring och för utgivet be-
lopp som motsvarar ersättning på grund av sådan försäkring enligt bestäm-
melserna i denna lag
2§
Skattskyldiga är svenska försäkringsföretag, utländska försäkringsföretag i
fråga om verksamhet som drivs här i landet, arbetsgivare och näringsidkare.
385
3 §
För försäkringsföretag föreligger skatteplikt för premie för grupplivförsäk-
ring i den mån enligt punkt 12 av anvisningarna till 22 § eller enligt 32 §
3 a mom. kommunalskattelagen (1928:370) förmånen av försäkringen inte
utgör skattepliktig intäkt eller i den mån enligt punkt 23 andra stycket av
anvisningarna till 23 § samma lag försäkringstagaren medges avdrag för pre-
mien.
För staten föreligger skatteplikt för belopp som utan att försäkring teck-
nats betalas ut i ersättning enligt avtal som motsvarar försäkringsavtal som
avses i första stycket.
För annan arbetsgivare föreligger skatteplikt för belopp som utan att för-
säkring tecknats betalas ut i ersättning, i den mån ersättningen utgår enligt
villkor och med belopp som i huvudsak motsvarar utbetalning av staten en-
ligt andra stycket.
För arbetsgivare och näringsidkare föreligger skatteplikt för premie för
grupplivförsäkring som meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrö-
relse i den mån betalning av premie på motsvarande försäkring till svenskt
försäkringsföretag hade föranlett skatteplikt för det svenska försäkringsföre-
taget enligt första stycket.
4§
För skattskyldiga som avses i 3 § första stycket inträder skatteplikt när pre-
mie mottas. Beskattningsunderlaget utgörs av 95 procent av mottagen pre-
mie. Skatten uppgår till 42,7 procent av underlaget.
5 §
För skattskyldiga som avses i 3 § andra och tredje styckena inträder skatte-
plikt vid utbetalning som där sägs. Beskattningsunderlaget utgörs av utbetalt
belopp. Skatten uppgår till 74,6 procent av underlaget.
6§
För skattskyldiga som avses i 3 § fjärde stycket inträder skatteplikt vid betal-
ning av premie. Beskattningsunderlaget utgörs av 95 procent av betald pre-
mie. Skatten uppgår till 74,6 procent av underlaget.
7§
Regler om förfarandet vid beskattningen finns i lagen (1984:151) om punkt-
skatter och prisregleringsavgifter.
8 §
Den som är skattskyldig skall anmäla sig för registrering hos riksskattever-
ket.
9 §
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer kan, om det behövs
med hänsyn till uppbörden av skatt enligt denna lag, medge att en skattskyl-
Prop. 1990/91:54
Bilaga 3
386
dig får tillämpa en annan redovisningsperiod än vad som anges i 2 kap. 3 § Prop. 1990/91:54
första stycket lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Bilaga 3
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 och tillämpas
1. för skattskyldiga som avses i 3 § första stycket på premie som mottas
och avser tid efter ikraftträdandet,
2. för skattskyldiga som avses i 3 § andra och tredje styckena på belopp
som utbetalas och avser tid efter ikraftträdandet,
3. för skattskyldiga som avses i 3 § fjärde stycket på premie som betalas
och avser tid efter ikraftträdandet.
Med avvikelse från vad som sägs i 2 kap. 3 § första stycket lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter skall den första redo-
visningsperioden för skatt enligt de nya föreskrifterna omfatta tiden den 1
januari-den 30 juni 1991.”
Övriga lagförslag
Lagrådet har ingen annan erinran än att i de förslag, i vilka lagen om särskild
inkomstskatt för premie för grupplivförsäkring i vissa fall, m.m. fogats till
uppräkningen av lagar, lagens namn bör ändras i enlighet med lagrådets för-
slag i det föregående.
387
Prop. 1990/91:54
Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1
Propositionens lagförslag
1 Lag om ändring i kommunalskattelagen(1928:370).......... 4
2 Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt... 36
3 Lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)................ 57
4 Lag om ändring i lagen (1990:000) om ändring i lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter....... 58
5 Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) ............... 62
6 Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt..... 65
7 Lag om särskild premieskatt för grupplivförsäkring, m.m. .. 67
8 Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring .... 69
9 Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter........ 74
10 Lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt 76
11 Lag om ändring i lagen (1951:763) om beräkning av statlig in-
komstskatt för ackumulerad inkomst...................... 84
12 Lag om ändring i lagen (1955:257) om inventering av varulager 100
13 Lag om ändring i lagen (1958:295) om sjömansskatt ........ 102
14 Lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624)............ 113
15 Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) .............. 118
16 Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar........................................ 120
17 Lag om ändring i lagen (1972:78) om skatt för gemensamt kom-
munalt ändamål........................................ 122
18 Lag om ändring i lagen (1972:266) om skatt på annonser och
reklam................................................ 123
19 Lag om ändring i bokföringslagen (1976:125) .............. 124
20 Lag om ändring i jordbruksbokföringslagen (1979:141)...... 125
21 Lag om ändring i utsökningsbalken....................... 126
22 Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter ...................................... 127
23 Lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt. 129
24 Lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk
skatt ................................................. 132
25 Lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgif-
ter från arbetsgivare.................................... 138
26 Lag om ändring i lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall
från folkpension ....................................... 139
27 Lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv 140
28 Lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskat-
tade reserver.......................................... 148
29 Lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pen-
sionsmedel ............................................ 150
388
30 Lag om ändring i lagen (1990:668) om nedsättning av vissa un-
derhållsbidrag ......................................... 151
31 Lag om särskilda regler för avsättning till resultatutjämnings-
fond vid 1991 års taxering............................... 152
32 Lag om avdrag för kostnader för bilresor till och från arbets-
platsen vid 1991 och 1992 års taxeringar................... 153
33 Lag om upphävande av lagen (1927:321) om utskiftningsskatt 154
34 Lag om upphävande av lagen (1933:395) om ersättningsskatt. 155
35 Lag om höjning av den allmänna löneavgiften intill utgången
av juni 1991........................................... 156
Utdrag ur regeringsprotokollet den 5 november 1990 ............ 157
1 Inledning......................................... 157
2 Allmänna synpunkter .............................. 158
3 Särskild löneskatt, m.m............................. 159
3.1 Särskild löneskatt på vissa pensionsförmåner.......... 159
3.2 Uttag av socialavgifter alternativt särskild löneskatt på er-
sättningar enligt vissa avtalsförsäkringar .............. 161
3.3 Den skattemässiga behandlingen av grupplivförsäkring i
tjänsten eller yrket................................. 166
3.4 Beskattning av stipendier........................... 180
3.5 Viss skattefrihet för barnpension..................... 183
3.6 Avdrag för kostnader för bilresor mellan bostad och ar-
betsplats .......................................... 185
3.7 Förmån av räntefritt eller lågförräntat lån............. 186
3.8 Justeringar i privatbostadsbegreppet m.m............. 188
3.9 Fastighetsskatten från och med år 1991 ............... 192
3.10 Det särskilda grundavdraget för pensionärer........... 194
3.11 Schablonavdraget för egenavgifter i inkomstslaget tjänst 196
3.12 Förbehållsbelopp vid införsel och avdrag för kvarstående
skatt under år 1991................................. 197
3.13 Vissa lagtekniska justeringar ........................ 198
3.14 Sjömansbeskattningen.............................. 199
4 Inkomst av kapital, m.m............................ 202
4.1 Beskattning av utländsk valuta....................... 202
4.2 Ränteavdragsbegränsningar......................... 214
4.3 Andelar i räntefonder.............................. 215
4.4 Skuldebrev förenade med optionsrätt................. 216
4.5 Särskilda regler för beskattning av delägare i fåmansföre-
tag ............................................... 218
4.6 Sparade underskott och reavinstbeskattning av närings-
fastighet .......................................... 225
4.7 Återläggning av värdeminskningsavdrag vid avyttring av
näringsfastighet.................................... 228
Prop. 1990/91:54
389
4.8 Bostadsrättsinnehavares avdragsrätt vid vinstberäkningen
för föreningenskostnader för värdehöjande reparationer
och underhåll ..................................... 229
4.9 Arvs- och gåvobeskattningen........................ 231
5 Företagsbeskattning................................ 236
5.1 Beskattning av utländsk valuta....................... 236
5.2 Utskiftningsskatt................................... 240
5.3 Skadeförsäkringsföretagens beskattning............... 254
5.4 Ackumulerad inkomst.............................. 265
5.5 Skatteutjämningsreserv (surv)....................... 277
5.6 Beskattning av enskild näringsverksamhet............. 279
5.7 Beskattning av fåmansföretag (stoppreglerna) ......... 282
5.8 Inventering av varulager............................ 283
5.9 Vissa lagtekniska justeringar ........................ 283
6 Internationella skattefrågor ......................... 283
6.1 Beskattning av utomlands bosatta.................... 284
6.2 Avräkning av utländsk skatt......................... 288
7 Budgeteffekter.................................... 295
8 Upprättade lagförslag.............................. 296
9 Specialmotivering.................................. 297
9.1 Kommunalskattelagen (1928:370).................... 297
9.2 Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt............. 306
9.3 Lagen (1990:000) om ändring i taxeringslagen (1990:324) 318
9.4 Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgif-
ter ............................................... 318
9.5 Uppbördslagen (1953:272) .......................... 319
9.6 Lagen (1990:659) om särskild löneskatt............... 319
9.7 Lagen om särskild premieskatt för grupplivförsäkring,
m.m.............................................. 321
9.8 Lagen (1962:381) om allmän försäkring............... 323
9.9 Lagen (1981:691) om socialavgifter................... 323
9.10 Lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.......... 324
9.11 Lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för
ackumulerad inkomst............................... 326
9.12 Lagen (1955:257) om inventering av varulager för in-
komsttaxeringen ................................... 333
9.13 Lagen (1958:295) om sjömansskatt................... 333
9.14 Kupongskattelagen (1970:624)....................... 335
9.15 Skattebrottslagen (1971:69) ......................... 336
9.16 Lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford-
ringar ............................................ 336
9.17 Lagen (1972:78) om skatt för gemensamt kommunalt än-
damål ............................................ 336
Prop. 1990/91:54
390
9.18 Lagen (1972:266) om skatt på annonser och reklam..... 336 Prop. 1990/91:54
9.19 Bokföringslagen (1976:125) ...........*.............. 337
9.20 Jordbruksbokföringslagen (1979:141)................. 337
9.21 Lagen om ändring i utsökningsbalken................. 337
9.22 Lagen (1984:1151) om punktskatter och prisregleringsav-
gifter ............................................. 337
9.23 Lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt........... 337
9.24 Lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt ...... 337
9.25 Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från ar-
betsgivare ......................................... 341
9.26 Lagen (1990:326) om skatteavdrag i vissa fall från folkpen-
sion m.m.......................................... 342
9.27 Lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv.......... 342
9.28 Lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver 345
9.29 Lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel 346
9.30 Lagen om ändring i lagen (1990:668) om nedsättning av
vissa underhållsbidrag.............................. 346
9.31 Lagen om särskilda regler för avsättning till resultatutjäm-
ningsfond......................................... 346
9.32 Lagen om avdrag för kostnader för bilresor till och från
arbetsplatsen vid 1991 och 1992 års taxeringar......... 346
9.33 Lagen (1927:321) om utskiftningsskatt................ 346
9.34 Lagen (1933:395) om ersättningsskatt................. 347
9.35 Lagen Om höjning av den allmänna löneavgiften intill den
30 juni 1991 ....................................... 347
10 Hemställan ....................................... 347
11 Beslut............................................ 348
Bilaga 1 Förteckningar över remissinstanser.................... 349
Bilaga 2 De remitterade lagförslagen.......................... 352
Bilaga 3 Lagrådets yttranden................................. 379
391
gotab 97128, Stockholm 1990