om insiderhandel
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42
Regeringens proposition
1990/91:42
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som tagits upp i bifogade
utdrag ur regeringsprotokollet den 25 oktober 1990.
På regeringens vägnar
Odd Engström
Erik Åsbrink
I propositionen läggs fram ett förslag till ny lagstiftning om insiderhandel,
benämnd insiderlagen.
Den nya lagstiftningen innebär en utvidgning av förbudet mot insider-
handel. Har någon i anställning, uppdrag eller annan befattning fått infor-
mation eller kunskap om en icke offentliggjord kurspåverkande omständig-
het är han förbjuden att utnyttja informationen för handel på värdepappers-
marknaden. Förbudet kommer således också att gälla offentliganställda.
Aktieägare omfattas av förbudet såvitt rör information om omständigheter
i bolaget där de äger aktier. Den som i sin handel utnyttjar ett erhållet tips
kan straffas för insiderbrott. De värdepapper som omfattas av förbudet
utvidgas till att omfatta samtliga fondpapper och därmed jämställda instru-
ment, t. ex. optioner och terminer.
Personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag föreslås ha kvar sin
anmälningsskyldighet för eget och vissa närståendes innehav av fondpap-
per. Dessa personer får inte ha sina aktier förvaltarregistrerade. Insider-
registret överflyttas från bankinspektionen till värdepapperscentralen.
Vidare föreslås en möjlighet för myndigheter att ålägga vissa anställda an-
mälningsskyldighet för sina innehav av fondpapper. Denna skyldighet kan
också åläggas ledamöter i verksstyrelser. Riksbanksfullmäktige åläggs an-
mälningsskyldighet i riksbankslagen. Anmälan skall göras till myndigheten
och uppgifterna är sekretessbelagda.
Vidare föreslås i remissen att bankinspektionen har kvar sin uppgift som
tillsynsmyndighet, men det nuvarande kravet på åtalsmedgivande från
inspektionen tas bort. Inspektionen ges ökade möjligheter att sekretessbe-
lägga information som erhålls i det internationella samarbetet med ut- Prop. 1990/91:42
ländska myndigheter.
Straffet för insiderbrott skärps avsevärt.
Förslagen innebär en anpassning till kraven i EGs direktiv om insider-
handel.
De nya lagreglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.
I propositionen föreslås också att riksdagen godkänner Europarådets kon-
vention om insiderhandel.
Värdepappersmarknadskommitténs förslag om begränsningar att göra
korttidsaffärer och om otillbörlig kurspåverkan genomförs inte för närva-
rande.
Härigenom föreskrivs följande
Prop. 1990/91:42
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om förbud att handla med fond-
papper på värdepappersmarknaden samt om skyldighet att anmäla innehav
av fondpapper.
Handel med och förvaltning av fondpapper skall bedrivas så att allmän-
hetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas
kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras.
Definitioner
2 § I denna lag förstås med
1. handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller annan organi-
serad marknadsplats eller genom mellanhand som yrkesmässigt bedriver
handel med fondpapper,
2. fondpapper: aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation,
förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt
andel i aktiefond,
3. fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommissions-
rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748),
4. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier som är in-
registrerade vid Stockholms fondbörs eller som trätt i stället för utgivare av
sådana aktier (börsbolag) eller svenskt aktiebolag som träffat avtal med
fondkommissionär om att denne på begäran skall ange kurser på aktier i
bolaget och till dessa kurser köpa och sälja aktier i bolaget (OTC-bolag),
5. värdepapperscentralen: Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.
Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på emissionsbevis,
interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat
med optionsrätt till nyteckning, vinstandelsbevis, aktieoption och aktie-
termin. Utfärdande av köpoption skall likställas med försäljning av de
aktier optionen avser medan utfärdande av säljoption skall likställas med
köp av aktierna.
Med fondpapper jämställs i denna lag ränteoption, räntetermin, index-
option och indextermin.
Om fondpapper ägs av två eller flera med samäganderätt, skall en
delägare vid tillämpningen av denna lag anses vara ägare till så många av
fondpapperen som svarar mot hans lott i det samfällda innehavet.
3 § Om en juridisk person äger så många aktier eller andelar i en annan
svensk eller utländsk juridisk person att den har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag den
förra moderföretag och den senare dotterföretag. Äger ett dotterföretag
eller äger ett moderföretag och ett eller flera dotterföretag tillsammans
eller äger flera dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i en annan
juridisk person i den omfattning som angetts nu, är även den sistnämnda
juridiska personen dotterföretag till moderföretaget.
Har en juridisk person i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensam ett bestämmande inflytande över en annan juridisk
person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är den Prop. 1990/91:42
förra moderföretag och den senare dotterföretag.
Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.
Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan
svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna for
samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag de först-
nämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och den
sistnämnda att jämställa med dotterföretag.
Förbud att handla med fondpapper på värdepappersmarknaden i vissa fall
4 § Har någon anställning, uppdrag eller annan befattning som normalt
innebär att han får kännedom om omständigheter som har betydelse för
kursen på fondpapper och har han på grund härav fått information eller
kunskap om en icke offentliggjord omständighet som är ägnad att väsentligt
påverka kursen på fondpapper gäller följande. Innan omständigheten blivit
allmänt känd eller upphört att ha betydelse för kurssättningen får han inte
för egen eller annans räkning köpa eller sälja sådana fondpapper på värde-
pappersmarknaden. Han får inte heller med råd eller på annat därmed
jämförligt sätt föranleda någon annan till sådant köp eller sådan försäljning.
Förbudet i första stycket gäller även den som har fått information eller
kunskap om en omständighet som rör ett aktiebolag i vilket han äger
aktier.
Den som i annat fall än som sägs förut i denna paragraf fått kännedom om
en icke offentliggjord omständighet, som är ägnad att väsentligt påverka
kursen på fondpapper och som måste ha röjts av någon som avses i första
eller andra stycket eller eljest kommit ut obehörigen, får inte för egen eller
annans räkning köpa eller sälja sådana fondpapper på värdepappers-
marknaden innan omständigheten blivit allmänt känd eller upphört att ha
betydelse för kurssättningen.
5 § Omständighet som enligt 4 § är ägnad att väsentligt påverka kursen på
fondpapper kan exempelvis vara
1. en åtgärd som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt
erbjudande av en juridisk person till en vidare krets om förvärv av aktier i
ett aktiebolag,
2. någon annan omständighet i ett aktiebolags eller dess moderföretags
verksamhet som det normalt lämnas upplysning om i årsredovisning, de-
lårsrapport, årsbokslut eller i annan form,
3. beslut av fondpappersförvaltare eller kapitalplacerande institution om
köp eller försäljning av fondpapper och liknande marknadsinformation,
4. ränteändring, valutakursändring, författningsändring och annan lik-
nande händelse.
6 § En sådan åtgärd som avses i 5 § 1 skall alltid anses ha vidtagits när
1. frågan om offentligt erbjudande väckts i den juridiska personens
styrelse eller hos någon annan som kan fatta beslut om erbjudandet,
2. företrädare för den juridiska personen kommit överens med företrä-
dare för aktiebolaget om att inleda överläggningar som syftar till ett
offentligt erbjudande, eller
3. den juridiska personen påbörjat eller låtit påbörja en utredning om de
affärsmässiga förutsättningarna för ett offentligt erbjudande eller en plan
för erbjudandets genomförande.
7 § Utan hinder av 4 § får
1. befattningshavare hos fondkommissionär fullgöra köp- eller säljorder Prop. 1990/91:42
i rörelsen,
2. köp ske av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda
omständigheten är ägnad att sänka kursen eller försäljning ske av annat än
option eller termin då omständigheten är ägnad att höja kursen,
3. uppgifter fullgöras som åligger någon på grund av vad som föreskri-
vits i lag eller annan författning,
4. köp ske i fall som avses i 5 § 1 för den juridiska personens räkning av
aktier i aktiebolaget,
5. innehavare av option när optionens löptid går ut köpa eller sälja den
underliggande tillgången eller sälja optionen,
6. utfärdare av option i samband med lösen sälja eller köpa den under-
liggande tillgången som optionen avser,
7. köpare och säljare av termin vid slutdag fullgöra avtalet.
Anmälningsskyldighet
8 § Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i ett
aktiemarknadsbolag:
1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse,
2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller
dess moderföretag,
3. verkställande direktör eller annan ledande befattningshavare i ett
dotterföretag, om befattningshavaren normalt kan antas få tillgång till icke
offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen
på aktierna i bolaget,
4. revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag,
5. bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock inte
kommanditdelägare,
6. innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat
uppdrag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag, om
befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke
offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen
på aktierna i bolaget,
7. den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av
aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger
aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk
person som är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 10 § första
stycket.
Bankinspektionen skall på begäran av aktiemarknadsbolaget eller dess
moderföretag pröva frågan, om en befattningshavare eller uppdragstagare
har en sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat uppdrag som
avses i första stycket 3 eller 6.
En person med insynsställning eller en honom närstående person som
anges i 10 § första stycket får inte ha sina aktier i aktiemarknadsbolaget
förvaltarregistrerade.
9 § Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag, skall skriftligen
anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till värde-
papperscentralen.
Bankinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten om
motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt.
Anmälningsskyldigheten gäller dock inte
1. innan den som avses i 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrät-
telse enligt 14 eller 15 §,
2. om innehavet inte uppgår till 200 aktier eller, om innehavet avser
värdepapper som enligt 2 § andra stycket likställs med aktier, understiger ett
marknadsvärde motsvarande 50000 kronor,
3. om ändring i innehavet efter den senast gjorda anmälningen inte
uppgår till 200 aktier eller, om ändringen avser värdepapper som enligt 2 §
andra stycket likställs med aktier, understiger ett marknadsvärde motsva-
rande 50000 kronor,
4. om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av att akties
nominella belopp sänkts genom att aktien delats upp,
5. interimsbevis som erhållits i utbyte mot annat värdepapper som avses
i 2 § andra stycket.
Av 10 § framgår att anmälningsskyldigheten omfattar även vissa närstå-
endes aktieinnehav.
10 § Vid tillämpning av 9 § skall följande aktier i aktiemarknadsbolaget
likställas med den anmälningsskyldiges egna, nämligen sådana som ägs av
1. make eller sambo till den anmälningsskyldige,
2. omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad,
3. juridisk person över vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett
väsentligt inflytande och i vilken den anmälningsskyldige eller någon som
avses i 1 eller 2 eller flera av dem tillsammans innehar
— ägarandel, uppgående till tio procent eller mer av aktiekapitalet eller av
andelarna, eller
— ekonomisk andel, innefattande rätt att uppbära tio procent eller mer av
avkastningen, eller
— röstandel, uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för samtliga
aktier eller av röstetalet hos det högsta beslutande organet.
Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller
för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av dem.
11 § Om det med hänsyn till tillgången på kurspåverkande information
inom en myndighet är påkallat för kontroll av att förbudet i 4 § första stycket
efterlevs, får regeringen besluta att det vid myndigheten skall föras en för-
teckning över fondpappersinnehav avseende ledamöterna i styrelsen samt
de arbetstagare, uppdragstagare eller andra funktionärer som myndigheten
bestämmer med hänsyn till deras särskilda insynsställning.
En kommun har motsvarande befogenhet som avses i första stycket i fråga
om ledamöter och ersättare i kommunala organ samt arbetstagare, uppdrag-
stagare och andra funktionärer hos kommunen.
Den som omfattas av en förteckning enligt denna paragraf skall till myn-
digheten skriftligen anmäla sitt innehav av fondpapper och ändringar i
innehavet.
12 § Anmälan enligt 9 § skall innehålla uppgift om
1. den anmälningsskyldiges namn, personnummer och adress,
2. aktiemarknadsbolagets firma,
3. vilket slag av insynsställning den anmälningsskyldige har,
4. antal eller värde och olika slag av aktier som den anmälningsskyldige
tillsammans med närstående enligt 10 § första stycket äger i bolaget,
5. storleken av ökningen eller minskningen av aktieinnehavet,
6. tidpunkten för ändringen eller ändringarna,
7. vilken persons aktieinnehav som ändrats och i förekommande fall
dennes släktskap med eller anknytning till den anmälningsskyldige.
Prop. 1990/91:42
13 § Anmälan enligt 9 § om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall
göras senast fjorton dagar efter det att
1. aktie i bolaget inregistrerats vid Stockholms fondbörs eller sådant Prop. 1990/91:42
avtal som avses i 4§ första stycket 3 lagen (1985:571) om värdepappers-
marknaden antecknats hos bankinspektionen,
2. insynsställning uppkommit enligt 8 § första stycket 1, 2, 4, 5 eller 7
eller den som avses med 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrättelse
enligt 14 eller 15 §,
3. den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller
annan ändring skett i aktieinnehavet, eller
4. den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i
10 §, innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller att annan
ändring skett i den närståendes aktieinnehav.
14 § Ett aktiemarknadsbolag skall utan dröjsmål anmäla till värde-
papperscentralen vilka personer som har insynsställning enligt 8 § första
stycket 1 — 4 och 6. Aktiemarknadsbolaget skall genast skriftligen underrätta
personer med insynsställning enligt 8 § första stycket 3 eller 6 om anmälan.
15 § Ett aktiemarknadsbolags moderföretag skall utan dröjsmål anmäla
till värdepapperscentralen vilka personer i moderföretaget som har insyns-
ställning enligt 8§ första stycket 1, 2, 4-6. Moderföretaget skall genast
skriftligen underrätta personer med insynsställning enligt 8 § första stycket
6 om anmälan.
Registrering av aktieinnehav
16 § Värdepapperscentralen skall föra register (insiderregister) över an-
mälningar som gjorts enligt 9,14 och 15 §§ eller, i fall som avses i 9 § andra
stycket, över däremot svarande uppgifter från register som förs med stöd av
aktiekontolagen (1989:827).
Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras
ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst tio år efter det att de
avförts.
Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Bankin-
spektionen är registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för registret.
Inspektionen skall på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret.
Registret skall vara offentligt.
Tillsyn
17 § Bankinspektionen övervakar efterlevnaden av bestämmelserna i
denna lag.
18 § Om det finns anledning anta att en bestämmelse i 4 § överträtts, har
bankinspektionen rätt att få de uppgifter som den behöver för sin utred-
ning från
1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,
2. ett aktiebolag eller en juridisk person i övrigt vars fondpapper över-
trädelsen gäller,
3. den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandet om aktie-
förvärv,
4. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som avses
i 2 eller 3.
5. myndighet,
6. fondkommissionär,
7. någon annan som köpt eller sålt fondpapper, om det finns anledning
anta att köpet eller försäljningen föranletts av otillåtet råd eller därmed Prop. 1990/91:42
jämförlig åtgärd som avses i 4 §.
Om det finns anledning anta att någon har överträtt andra bestämmelser
i denna lag och är överträdelsen belagd med straff, får inspektionen i
utredningssyfte också infordra uppgifter av denne.
Vite
19 § Om någon inte fullgör sin skyldighet enligt 18 § första stycket 2 — 4
eller 6 får bankinspektionen förelägga vite.
Överklagande
20 § Bankinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos
kammarrätten. Inspektionen får bestämma att ett beslut skall gälla omedel-
bart.
Straff
21 § Den som uppsåtligen bryter mot 4 § skall för insiderbrott dömas till
böter eller fängelse i högst två år, om gärningen inte är belagd med strängare
straff i brottsbalken.
Är brottet med hänsyn till värdepappersaffärens omfattning och övriga
omständigheter grovt, skall dömas till fängelse lägst sex månader och högst
fyra år, om gärningen inte är belagd med strängare straff i brottsbalken.
Den som av grov oaktsamhet bryter mot 4 § skall för vårdslöst insiderför-
farande dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
1 fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende för
värdepappersmarknaden eller som annars är ringa skall inte dömas till
ansvar enligt denna paragraf.
22 § Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 9 §,
2. lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av anmäl-
ningsskyldighet enligt 9 § eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som
avses i 18 § första stycket 2 — 4 och 6,
3. underlåter att iaktta åliggande enligt 14 eller 15 §.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Förverkande
23 § Vinning av brott enligt 21 § skall förklaras förverkad om det inte är
oskäligt.
Kostnad för tillsyn
24 § För att bekosta bankinspektionens övervakning enligt denna lag skall
de institut som står under bankinspektionens tillsyn betala årliga avgifter
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 med undantag av 16 § som
träder i kraft den 1 april 1991.
2. Den som vid lagens ikraftträdande är skyldig att enligt lagen (1985:571)
10
om värdepappersmarknaden anmäla innehav av aktier och ändring i inne- Prop. 1990/91:42
havet skall senast vid utgången av juni 1991 anmäla innehavet till värde-
papperscentralen även om någon förändring inte inträffat sedan den senaste
anmälan.
3. Den som vid lagens ikraftträdande har sina aktier förvaltarregistrerade
och som omfattas av förbudet i 8 § tredje stycket skall registrera sina aktier
i eget namn senast vid utgång av mars 1991.
Härigenom föreskrivs att i lagen (1976:600) om offentlig anställning
skall inforas en ny paragraf, 6 kap. 3 §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 6 kap. 3 § Om åläggande för arbetstaga- |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
12
Prop. 1990/91:42
Härigenom föreskrivs i fråga om fondkommissionslagen (1979:748)'
dels att 39 § skall upphöra att gälla,
dels att 40 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
40 §2
Den som avses i 39 § skall till
fondkommissionären ofördröjligen
anmäla innehav av fondpapper och
ändring i innehavet. Anmälnings-
skyldigheten gäller inte sådana obli-
gationer och förlagsbevis som inte
är konvertibla. Fondkommissionä-
ren skall fora förteckning över an-
mälningarna och hålla den tillgäng-
lig för bankinspektionen.
Den som på grund av befattning
eller annars har anknytning till
fondkommissionär skall, om han
normalt har insyn i uppdragsgivares
värdepappersaffdrer som har sådan
omfattning att det allmänna försälj-
nings värdet kan påverkas, till fond-
kommissionären ofördröjligen an-
mäla innehav av fondpapper och
ändring i innehavet. Anmälnings-
skyldigheten gäller inte sådana obli-
gationer och förlagsbevis som inte
är konvertibla. Fondkommissionä-
ren skall föra förteckning över an-
mälningarna och hålla den tillgäng-
lig for bankinspektionen.
Anmälningsskyldighet enligt första stycket omfattar fondpapper som ägs
av den anmälningsskyldige, hans make eller omyndigt barn som står under
hans vårdnad. Har någon av dem eller flera av dem tillsammans sådan
väsentlig ekonomisk gemenskap med annan juridisk person än fondkom-
missionären som grundas på andelsrätt eller därmed jämförligt ekono-
miskt intresse, omfattar anmälningsskyldigheten även den juridiska perso-
nens innehav av fondpapper, om den anmälningsskyldige har väsentligt
inflytande över den juridiska personens verksamhet.
Vid tillämpningen av denna paragraf likställs äktenskapsliknande sam-
levnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta med
varandra eller har eller har haft barn gemensamt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
1 Senaste lydelse av 39 § 1981:437
2 Senaste lydelse 1981:437
13
Prop. 1990/91:42
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)
dels att 1 kap. 4 § och 8 kap. 5 § skall ha följande lydelse,
c/<'/s att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap.
23 §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 1 kap. |
4§
Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte
heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller för
|
uppgiften. |
I insiderlagen (1990:000) finns be- 8 kap. 5§ |
Sekretess gäller i statlig myndig-
hets verksamhet, som består i till-
ståndsgivning eller tillsyn med av-
seende på bank- och kreditväsen-
det, fondkommissionärs- och fond-
börsväsendet eller försäkringsvä-
sendet, för uppgift om
Sekretess gäller i statlig myndig-
hets verksamhet, som består i till-
ståndsgivning eller tillsyn med av-
seende på bank- och kreditväsen-
det, fondbolag, fondkommissio-
närs- och fondbörsväsendet eller
försäkringsväsendet, för uppgift
om
1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet
avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,
2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.
Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som be-
står i övervakning enligt lagen
(1985:571) om värdepappersmark-
naden, för sådan uppgift om en-
skilds ekonomiska eller personliga
förhållanden, vilken på begäran har
lämnats av någon som är skyldig att
lämna uppgifter till myndigheten.
Rör uppgiften den uppgiftsskyldige
gäller dock sekretess endast om
denne kan antas lida skada eller
men om uppgiften röjs och sekre-
tess inte motverkar syftet med upp-
giftsskyldigheten.
Sekretess gäller vidare i statlig
myndighets verksamhet, som be-
står i övervakning enligt lagen
(1985:571) om värdepappersmark-
naden oc/t insiderlagen (1990:000),
för sådan uppgift om enskilds eko-
nomiska eller personliga förhållan-
den, vilken på begäran har lämnats
av någon som är skyldig att lämna
uppgifter till myndigheten. Rör
uppgiften den uppgiftsskyldige gäl-
ler dock sekretess endast om denne
kan antas lida skada eller men om
uppgiften röjs och sekretess inte
motverkar syftet med uppgiftsskyl-
Lagen omtryckt 1989:713
14
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:42
digheten.
Sekretess gäller, i den mån riks-
dagen har godkänt avtal härom med
främmande stat eller mellanfolklig
organisation, hos myndighet i verk-
samhet som avses i första och andra
stycket för sådan uppgift om affars-
eller driftförhållanden och ekono-
miska eller personliga förhållanden
som myndigheten erhållit enligt av-
talet. Föreskrifterna i 14 kap. I —
3 §§ får inte i fråga om denna sekre-
tess tillämpas i strid med avtalet.
Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
9 kap.
23 § Sekretess gäller för sådan
uppgift hos myndighet, som person
som avses i 1 kap. 6§ lämnat till
myndigheten enligt särskilt beslut
om uppgiftsskyldighet för innehav av
fondpapper, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den som
uppgiften rör lider skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän hand-
ling gäller sekretessen i högst tjugo
år.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
15
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:571) om värdepappers-
marknaden1
dels att 2, 5 - 16, 25, 28 och 31 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 7, 25 och 31 §§ skall utgå,
dels att 4, 24, 27, 29 och 33 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:42
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§2
1 denna lag förstås med
t. fondpapper: aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation,
förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt
andel i aktiefond,
2. fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommissions-
rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748),
3. aktiemarknadsbolag: svenskt
aktiebolag som utgivit aktier som är
inregistrerade vid Stockholms fond-
börs eller som trätt i stället för utgi-
vare av sådana aktier (börsbolag) e/-
/ersvenskt aktiebolag som träffat av-
tal med fondkommissionär om att
denne på begäran skall ange kurser
på aktier i bolaget och till dessa kur-
ser köpa och sälja aktier i bolaget
(OTC-bolag),
4. värdepapperscentralen: Värde-
papperscentralen VPC Aktiebolag.
Vad som föreskrivs om aktie i ak-
tiemarknadsbolag skall också
tillämpas på emissionsbevis, inte-
rimsbevis, optionsbevis, konvertibelt
skuldebrev, skuldebrev förenat med
optionsrätt till nyteckning och vin-
standelsbevis som utgivits av aktie-
marknadsbolag eller av någon an-
nan i vars ställe aktiemarknadsbola-
get trätt.
3. aktiemarknadsbolag: svenskt
aktiebolag som utgivit aktier som är
inregistrerade vid Stockholms fond-
börs eller som trätt i stället för utgi-
vare av sådana aktier (börsbolag) el-
ler svenskt aktiebolag som träffat av-
tal med fondkommissionär om att
denne på begäran skall ange kurser
på aktier i bolaget och till dessa kur-
ser köpa och sälja aktier i bolaget
(OTC-bolag).
1 Senaste lydelse av
7§ 1987:701
9§ 1987:701
16 § 1986:313
2 Senaste lydelse 1986:313
16
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:42
Aktieoption jämställs i denna lag
med fondpapper. De bestämmelser
som gäller aktie i aktiemarknadsbo-
lag gäller också aktieoption avseende
aktie i sådant bolag. Därvid skall ut-
färdande av köpoption likställas
med försäljning av de aktier optio-
nen avser medan utfärdande av
säljoption skall likställas med köp
av aktierna.
Om aktierna i ett aktiemarknads-
bolag ägs av två eller flera med sam-
äganderätt, skall delägare vid til-
lämpningen av denna lag anses vara
ägare till så många av aktierna som
svarar mot hans lott i det samfällda
innehavet.
Aktieoption jämställs i denna lag
med fondpapper. Därvid skall utfär-
dande av köpoption likställas med
försäljning av de aktier optionen av-
ser medan utfärdande av säljoption
skall likställas med köp av aktierna.
24 §3
Om det finns anledning anta att
en bestämmelse i 7 eller 8§ över-
trätts, får bankinspektionen begära
in uppgifter i utredningssyfte. In-
spektionen får begära in sådana
uppgifter av
1. den som det finns anledning
anta har gjort överträdelsen,
2. det aktiemarknadsbolag vars
aktier överträdelsen gäller,
3. den juridiska person som läm-
nat det offentliga erbjudandet om
aktieförvärv,
4. moderföretaget till det aktie-
marknadsbolag som avses i 2 eller
till den juridiska person som avses i
3.
5. fondkommissionär,
6. någon annan som köpt eller
sålt aktie i aktiemarknadsbolag, om
det finns anledning anta att köpet
eller försäljningen föranletts av otill-
låtet råd eller därmed jämförlig åt-
gärd som avses i 7 eller 8 §.
Finns det anledning anta att nå-
gon har överträtt andra bestämmel-
ser i denna lag och är överträdelsen
belagd med straff, får bankinspek-
tionen i utredningsstyfte också in-
fordra uppgifter av denne.
Finns det anledning anta att nå-
gon har överträtt bestämmelser i
denna lag och är överträdelsen be-
lagd med straff, får bankinspektio-
nen i utredningsstyfte infordra upp-
gifter av denne.
3 Senaste lydelse 1987:701
17
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:42
27 §
Om någon inte fullgör sin skyl-
dighet enligt 21 §, 22 § eller 24 §
första stycket 2—4 får bankinspek-
tionen förelägga vite.
Om någon inte fullgör sin skyl-
dighet enligt 21 eller 22 § får
bankinspektionen förelägga vite.
29 §
Till böter eller fängelse i högst
sex månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. underlåter att inom föreskriven
tid göra anmälan enligt 10 §,
2. lämnar oriktig eller vilseledan-
de uppgift fullgörande av an-
mälningsskyldighet enligt 10 § eller
vid fullgörande av uppgiftsskyldig-
het som avses i 22 § eller 24 § första
stycket 2—4,
3. underlåter att iaktta åliggande
enligt 14 § andra stycket, 15 eller
16§.
Till böter eller fängelse i högst
sex månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift vid fullgörande av uppgifts-
skyldighet som avses i 22 §.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
33 §4
För att bekosta bankinspektio-
nens övervakning enligt denna lag
skall fondkommissionärerna och
Stockholms fondbörs betala årliga
avgifter enligt de närmare föreskrif-
ter som regeringen meddelar.
För att bekosta bankinspektio-
nens övervakning enligt denna lag
skall fondkommissionärerna betala
årliga avgifter enligt de närmare fö-
reskrifter som regeringen meddelar.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2.1 fråga om överklagande av beslut som avses i 26 § och som har med-
delats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.
3. Värdepapperscentralen skall till dess 16 § insiderlagen (1990:000) har
trätt i kraft, senast dagen efter det att anmälan enligt 9 § samma lag motta-
gits, sända uppgift om anmälningens innehåll till bankinspektionen.
4. Den upphävda 25 § skall tillämpas till dess 16 § insiderlagen (1990:000)
har trätt i kraft.
Senaste lydelse 1988:761
Prop. 1990/91:42
Härigenom föreskrivs att 38 och 41 §§ lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
38 §
Riksbanken beslutar om arbetsordning och de föreskrifter i övrigt som
behövs för arbetet inom banken.
Riksbanken beslutar också i en-
skilda fall i frågor som rör personal
och uppdragstagare hos banken, i
den mån inte annat följer av lag eller
beslut av riksdagen eller av riksda-
gens förvaltningskontor.
Fullmäktig samt sådan personal
och uppdragstagare hos riksbanken
som riksbanken bestämmer skall
skriftligen anmäla sitt innehav och
ändring i innehavet av fondpapper
som anges i 2 § insiderlagen
(1990:000) till riksbanken.
Riksbanken beslutar också i övrigt
i enskilda fall i frågor som rör perso-
nal och uppdragstagare hos banken,
i den mån inte annat följer av lag
eller beslut av riksdagen eller av
riksdagens förvaltningskontor.
41 §
Av fullmäktige avgörs
1. författningsfrågor,
2. frågan om fastställande av arbetsordning samt andra viktigare frågor
om riksbankens organisation och arbetsformer,
3. frågor om systemet för att bestämma kronans värde i förhållande till
andra valutor,
4. frågor om riktlinjer för förvaltningen av de tillgångar som anges i 11 §,
5. frågor om viktigare internationella kreditavtal.
6. frågor om diskonto och om räntevillkor vid ut- och inlåning enligt
18 § första stycket samt villkor vid utlåning enligt 18 § andra stycket,
7. frågor om viktigare rekommendationer till eller överenskommelser
med kreditinstitut,
8. frågor om kassakrav och särskild avgift när kassakrav inte uppfylls,
9. frågor om statens kontokredit,
10. frågor om förvärv av aktier eller andelar enligt 24 §,
11. viktigare frågor om ackord, avskrivning, nedsättning eller eftergift
av fordran,
12. frågor om upprättande av personalförteckning, om beslut som avses
i 37 § samt om tillsättande av tjänster som riksbanksdirektör, avdelnings-
chef eller direktör for regionkontor,
13. frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller
om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, av-
stängning eller läkarundersökning,
14. frågor om vilken personal och
vilka uppdragstagare som skall åläg-
gas anmälningsskyldighet enligt
38 § andra stycket,
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:42
14. övriga frågor som enligt den-
na eller annan lag skall avgöras av
fullmäktige, samt
15. frågor som fullmäktige finner
vara av större vikt eller som riks-
bankschefen hänskjuter till full-
mäktige.
15. övriga frågor som enligt den-
na eller annan lag skall avgöras av
fullmäktige, samt
16. frågor som fullmäktige finner
vara av större vikt eller som riks-
bankschefen hänskjuter till full-
mäktige.
Ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av riksbanksche-
fen. I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av
riksbankschefen, får de avgöras av annan tjänsteman enligt vad som anges
i arbetsordningen eller i särskilda beslut.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2. Den som vid lagens ikraftträdande innehar fondpapper för vilket han
är anmälningsskyldig enligt 38 § denna lag skall anmäla innehavet före
utgången av mars 1991.
20
Prop. 1990/91:42
Härigenom föreskrivs att det i aktiekontolagen (1989:827) skali inforas
en ny paragraf, 5 kap. 5 §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 5 kap 5 § Föreligger misstanke om brott Uppgifter som skall anmälas en- |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
21
Prop. 1990/91:42
Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385) att 8 kap.
5 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
8 kap.
5 §'
Styrelseledamot och verkställande direktör skall när de tillträder för
införing i aktieboken anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i bolag
inom samma koncern, om det ej skett dessförinnan. Förändringar i aktie-
innehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte om an-
mälningsskyldighet föreligger enligt
lagen (1985:571) om värdepappers-
marknaden.
Första stycket gäller inte om
anmälningsskyldighet föreligger en-
ligt insiderlagen (1990:000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1985:577.
22
Prop. 1990/91:42
Härigenom föreskrivs i fråga om försäkringsrörelselagen (1982:713) att
8 kap. 6 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
6 §’
Styrelseledamöterna och verkställande direktören i försäkringsaktiebolag
skall senast när de tillträder sin befattning, för införande i aktieboken
anmäla sitt innehav av aktier i bolaget och i bolag inom samma koncern.
Detsamma gäller motsvarande befattningshavare i ömsesidiga försäkrings-
bolag i fråga om innehav av aktier i bolag inom koncern där det ömsesidiga
bolaget ingår. Förändringar i aktieinnehaven skall anmälas inom en må-
nad.
Första stycket gäller inte i den
mån anmälningsskyldighet förelig-
ger enligt lagen (1971:827) om re-
gistrering av aktieinnehav.
Första stycket gäller inte i den
mån anmälningsskyldighet förelig-
ger enligt insiderlagen (1990:000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1987:466.
23
Prop. 1990/91:42
Härigenom föreskrivs i fråga om bankaktiebolagslagen (1987:618) att
7 kap. 5 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
5§
Styrelseledamot skall, när han tillträder sitt uppdrag, för införing i
aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i bankaktiebolaget och i aktiebolag
inom samma koncern som bankaktiebolaget, om det inte har skett dessför-
innan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte, om
anmälningsskyldighet föreligger en-
ligt lagen (1985:571) om värdepap-
persmarknaden.
Första stycket gäller inte, om an-
mälningsskyldighet föreligger enligt
insiderlagen (1990:000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
24
Prop. 1990/91:42
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § sparbankslagen (1987:619) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
5§
Styrelseledamot skall, när han tillträder sitt uppdrag, för införing i
aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern
som sparbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i aktie-
innehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte, om an-
mälningsskyldighet föreligger enligt
lagen (1985:571) om värdepappers-
marknaden.
Första stycket gäller inte, om an-
mälningsskyldighet föreligger enligt
insiderlagen (1990:000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
25
Prop. 1990/91:42
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5§ föreningsbankslagen (1987:620)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
5§
Styrelseledamot skall, när han tillträder sitt uppdrag, för införing i
aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktiebolag inom samma koncern
som föreningsbanken, om det inte har skett dessförinnan. Förändringar i
aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte, om an-
mälningsskyldighet föreligger enligt
lagen (1985:571) om värdepappers-
marknaden.
Första stycket gäller inte, om an-
mälningsskyldighet föreligger enligt
insiderlagen (1990:000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
26
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 5 § lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:42
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 kap.
5§
Styrelseledamöterna och verkställande direktören skall när de tillträder
sina uppdrag för införing i aktiebok anmäla sitt innehav av aktier i aktie-
bolag inom samma koncern som föreningen, om det inte har skett dessför-
innan. Förändringar i aktieinnehavet skall anmälas inom en månad.
Första stycket gäller inte, om an-
mälningsskyldighet föreligger enligt
lagen (1985:571) om värdepappers-
marknaden.
Första stycket gäller inte, om an-
mälningsskyldighet föreligger enligt
insiderlagen (1990:000).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
27
Prop. 1990/91:42
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1983:1092) med reglemente för
allmänna pensionsfonden skall införas en ny paragraf, 44 §, av följande
lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 44 § Ledamöter och suppleanter i Styrelsen bestämmer hur anmä- |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
28
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1990
Prop. 1990/91:42
Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wall-
ström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson och Åsbrink
Föredragande: statsrådet Åsbrink
År 1987 tillkallades med regeringens bemyndigande en kommitté, värde-
pappersmarknadskommittén, Fi 1987:03 (justitierådet Staffan Vängby,
ordförande, riksdagsledamoten Birgitta Johansson, riksdagsledamoten
Arne Kjörnsberg, numera landshövdingen, f. d. riksdagsledamoten Kjell
A. Mattson, riksdagsledamoten Lennart Pettersson, riksdagsledamoten
Per Westerberg och direktören Olle Wästberg) för att göra en översyn av
förhållandena på värdepappersmarknaden.
Kommittén skulle bl. a. utreda frågor som rör regler och tillsyn på
värdepappersmarknaden, reglerna för fondbörsverksamhet, fondkommis-
sionärernas verksamhet och insiderhandel. I uppdraget låg en total genom-
gång av insiderlagstiftningen och kommittén skulle bl. a. överväga en
utvidgning av insiderkretsen och om ytterligare värdepapper bör omfattas
av förbuden i insiderlagstiftningen.
Kommittén har avgett sitt betänkande (SOU 1989:72) Värdepappers-
marknaden i framtiden. Nu behandlas det avsnitt i betänkandet som avser
insiderhandel.
Till protokollet i detta ärende bör fogas en sammanfattning av betänkan-
det Värdepappersmarknaden i framtiden i nu aktuell fråga som bilaga 1
samt kommitténs lagförslag som bilaga 2. Kommittébetänkandet har re-
missbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena avseende insi-
derhandel bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.
Regeringen beslutade den 13 september 1990 att inhämta lagrådets ytt-
rande över följande inom finansdepartementet upprättade lagförslag, näm-
ligen
1. insiderlag,
2. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,
3. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979: 748),
4. lagom ändring i sekretesslagen (1980: 100),
5. lag om ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden,
29
6. lag om ändring i lagen (1988: 1385) om Sveriges riksbank,
7. lag om ändring i aktiekontolagen (1989: 827).
Lagförslag och lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 4
och 5. Lagrådet har i sitt yttrande föreslagit ändringar i 2, 4, 11, 16 och 21 §§
insiderlagen. Lagrådet har vidare föreslagit ändringar i 9 kap. 23 § sekretess-
lagen, 4 och 33 §§ lagen om värdepappersmarknaden samt förordat att en
övergångsbestämmelse till samma lag införs. Lagrådet har beträffande lagen
om Sveriges riksbank föreslagit en annan lydelse av 41 § 14 samt att änd-
ringsförslaget i 33 § tas in i 38 §. Som kommer att framgå i det följande anser
jag att dessa förslag bör godtas utom såvitt avser 9 kap. 23 § sekretesslagen
vilket framgår av specialmotiveringen. I lagrådsremissen föreslogs att insi-
derregistret skall föras av värdepapperscentralen fr. o. m. den 1 januari
1991. Denna tidpunkt bör dock med hänsyn till vissa tekniska övergångs-
problem skjutas fram till den 1 april 1991. Övergångsbestämmelserna ju-
steras i enlighet härmed. Jag återkommer i övrigt till lagrådets yttrande i den
allmäna motiveringen (avsnitten 6.2, 6.5, 6.6 och 6.8). Även i övrigt bör
vissa redaktionella ändringar göras i de remitterade lagförslagen, avsnitten
6.4, 6.8 och 6.11 samt specialmotiveringen till 4, 11, 18 och 23 §§. För att
underlätta för läsaren har därutöver i specialmotiveringen införts hänvis-
ningar till relevanta avsnitt i allmänmotiveringen. Lagrådet har avstyrkt
ändringen i 1 kap. 4 § sekretesslagen. Ändringen i den paragrafen bör ändå
göras av skäl som redovisas i specialmotiveringen.
Jag föreslår som framgår i avsnitt 7 att riksdagen godkänner Europarådets
konvention om insiderhandel. Detta har inte underställts lagrådet. Genom
en ändring i 8 kap. 5 § sekretesslagen kan Sverige godkänna konventionen
utan förbehåll.
Den föreslagna insiderlagen kräver ändringar i ett antal lagar. Ändring-
arna har endast karaktären av följdändringar.
Sverige saknade före år 1972 lagstiftning om insiderhandel. Affärer som
ansågs ohederliga eller brottsliga kunde i viss mån beivras genom allmän
strafflagstiftning och civilrättsliga regler. Genom lagen (1971:827) om
registrering av aktieinnehav infördes den första lagstiftningen som direkt
syftade till att hindra eventuell insiderhandel. Lagen ålade vissa uppräkna-
de personkategorier, i eller med nära anknytning till bolagets ledning, att
hos den som för aktieboken, registrera sina aktieinnehav i bolaget och
ändringar i innehavet. Lagen var tillämplig på aktier i svenska aktiebolag
som var noterat vid Stockholms fondbörs eller på den s. k. fondhandlarlis-
tan. Med aktier jämställdes rätt att teckna eller erhålla aktier i bolaget,
konvertibla skuldebrev och vinstandelsbevis. Den anmälningspliktige var
skyldig att redovisa även aktier i bolaget som innehades av make eller
omyndigt barn som stod under hans vårdnad. Anmälningsskyldigheten
omfattade i vissa fall även annan juridisk persons innehav av aktier i
bolaget. Detta gällde om den anmälningsskyldige eller honom närstående
eller dessa tillsammans genom andelsrätt eller annat ekonomisk intresse,
hade ekonomisk gemenskap med den juridiska personen och samtidigt
Prop. 1990/91:42
30
hade väsentligt inflytande över dess verksamhet. Anmälan skulle ske inom
en månad från forändringen. Underlåten eller for sent inkommen anmä-
lan, felaktiga uppgifter i anmälan och vissa brister i registerföringen kunde
medföra straff, nämligen böter eller fängelse upp till sex månader. I ringa
fall dömdes inte till ansvar. Reglerna gällde sekundärt i förhållande till
brottsbalken.
Lagen om värdepappersmarknaden
Genom lagen (1985:571, ändrad senast 1988:761) om värdepappersmark-
naden infördes direkta förbud mot insiderhandel. Reglerna bygger på ett
inskränkt, traditionellt insiderbegrepp. De har således avseende endast på
personer och information med särskild anknytning till aktiemarknadsbo-
lag, således inte till allmänt kurspåverkande omständigheter. Med aktie-
marknadsbolag avses börsbolag och OTC-bolag. Lagen innehåller dels ett
allmänt förbud för personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag att
med kännedom om kurspåverkande ännu icke offentliggjorda omständig-
heter i det egna bolaget handla med dess aktier, dels ett förbud som gäller i
den situation där en svensk juridisk person avser att förvärva aktierna i ett
aktiemarknadsbolag (take-over).
Med aktier likställs emissionsbevis, interimsbevis, optionsbevis,
konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteck-
ning och vinstandelsbevis, som utgetts av aktiemarknadsbolaget eller av
någon annan som trätt i dess ställe. Sedan den 1 juli 1986 omfattas även
aktieoptioner av lagen.
Kretsen av personer som skall anses ha insynsställning i aktiemarknads-
bolag, och därmed vara registreringspliktiga, utvidgades jämfört med mot-
svarande krets enligt lagen om registrering av aktieinnehav. Personer med
insynsställning är styrelseledamöter, suppleanter, verkställande direktörer
och vice verkställande direktörer i bolaget eller dess moderföretag samt
verkställande direktörer och, i vissa fall, ledande befattningshavare i ett
dotterföretag. Vidare ingår revisorer och revisorssuppleanter i bolaget eller
dess moderföretag, bolagsmän i ett handelsbolag som är dess moderföre-
tag, dock inte kommanditdelägare. Ledande befattningshavare i och vissa
uppdragstagare för bolaget eller dess moderföretag ingår också i kretsen,
om de normalt kan antas ha tillgång till icke offentliggjord information om
sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i bolaget. Fysisk
person som själv eller tillsammans med närstående fysisk eller juridisk
person äger aktier motsvarande minst fem procent av kapital eller röster i
bolaget anses också ha insynsställning.
Personer med insynsställning skall skriftligen anmäla sina innehav av
aktier i bolaget och ändringar i innehaven till Värdepapperscentralen VPC
Aktiebolag (VPC). Anmälningsskyldigheten omfattar även aktier som ägs
av make, sambo och omyndiga barn till den anmälningsskyldige. Aktier
som ägs av en juridisk person över vars verksamhet den anmälningsskyldi-
ge har ett väsentligt inflytande och med vilken han själv eller tillsammans
med närstående har en väsentlig ekonomisk gemenskap omfattas också.
I vissa fall föreligger inte anmälningsskyldighet, såsom när aktieinne-
Prop. 1990/91:42
31
havet inte uppgår till 50 aktier eller, om innehavet avser värdepapper som Prop. 1990/91:42
i lagen likställs med aktier, värdet understiger ett marknadsvärde motsva-
rande 10000 kr. Köp och försäljning av småposter av aktier omfattas inte
heller av anmälningsskyldigheten, om ändring i innehavet efter senaste
gjord anmälan inte är större än de nämnda posterna.
Anmälan skall ske senast 14 dagar efter det att insynsställning uppkom-
mit eller den anmälningsskyldige fått kännedom om en närståendes aktie-
förvärv. Samma tidsgräns gäller vid förändringar i aktieinnehavet. VPC
skall senast dagen efter det att anmälan kommit in sända underrättelse till
bolaget och bankinspektionen om innehållet i anmälan. Bolaget skall hålla
anmälan tillgänglig för allmänheten.
Bolaget skall föra en förteckning över de personer som har insynsställ-
ning i bolaget. Förteckningen skall hållas tillgänglig för allmänheten och
lämnas till bankinspektionen. Bolaget skall också i vissa fall skriftligen
underrätta den som upptagits i förteckningen om dennes insynsställning
och anmälningsskyldighet. Kopia av underrättelsen skall samtidigt sändas
till bankinspektionen.
Bankinspektionen för ett offentligt register över de anmälningar som
görs, insynsställningsregistret.
Som tidigare nämnts innebar den nya lagen en skärpning, eftersom ett
direkt förbud infördes mot insiderhandel i två olika situationer.
Lagen omfattar dels ett förbud mot insiderhandel vid offentliga erbjud-
anden om förvärv av aktier i ett aktiemarknadsbolag, dels att allmänt förbud
mot insiderhandel.
Bestämmelsen mot insiderhandel vid offentliga erbjudanden (7 §) inne-
bär i huvudsak att, när en svensk juridisk person vidtagit någon åtgärd
som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt erbjudande om förvärv
av aktier i aktiemarknadsbolag, förbud råder för arbets- eller uppdragsta-
gare hos berörda företag eller deras moderföretag att innan erbjudandet
offentliggjorts handla med aktier i aktiemarknadsbolaget.
Bestämmelsen innebär också ett förbud att handla för annans räkning i
aktuella bolag. Likaså är det förbjudet att med råd eller på annat sätt
föranleda någon annan till handel med aktiemarknadsbolagets aktier in-
nan erbjudandet offentliggjorts.
Även fysiska personer som har andelar eller aktier i de berörda företagen
berörs av förbudet. Så är fallet om innehavet utgör minst fem procent av
samtliga andelar eller aktier eller har ett röstvärde som motsvarar minst
fem procent av rösterna. Vid bestämmande av innehavets storlek skall
aktier som ägs av närstående till aktieägare medräknas.
1 bestämmelsen om offentliga erbjudanden nämns tre situationer då ett
förbud mot insiderhandel under alla förhållanden skall inträda. Det är för
det första när frågan om offentligt erbjudande väckts i den juridiska
personens styrelse eller hos någon annan som kan fatta beslut om erbju-
dandet. För det andra är det när företrädare för den juridiska personen
kommit överens med företrädare för aktiemarknadsbolaget om att inleda
överläggningar som syftar till ett offentligt erbjudande. Det tredje fallet är
när den juridiska personen låtit göra en utredning om de affärsmässiga
32
förutsättningarna för ett offentligt erbjudande eller en plan för erbjudan- Prop. 1990/91:42
dets genomförande.
I den allmänna bestämmelsen mot insiderhandel (8 §) stadgas att den
som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag inte heller i annat fall för
egen eller annans räkning får köpa eller sälja aktie i bolaget. Han får inte
heller lämna råd eller på liknande sätt få någon att handla med den
aktuella aktien. Detta gäller när han känner till en omständighet i bolagets
eller moderföretagets verksamhet om vilken upplysning kommer att läm-
nas i årsredovisning, delårsrapport eller årsbokslut som ännu icke offent-
liggjorts. Som förutsättning för förbudet gäller att omständigheten skall
vara ägnad att väsentligt påverka kursen på bolagets aktier när den blir
allmänt känd. Samma sak gäller även annan icke offentliggjord omständig-
het i bolagets eller dess moderföretags verksamhet, om omständigheten
uppenbart är ägnad att väsentligt påverka kursen på bolagets aktier när
den blir allmänt känd. I sistnämnda fall krävs det alltså att det skall vara
uppenbart att informationen kan få en kurspåverkande effekt.
Omständigheten skall gälla det enskilda bolaget och den skall erfaren-
hetsmässigt väsentligt påverka aktiekursen. Huruvida så faktiskt sker när
den offentliggörs saknar betydelse. Vid bedömningen av frågan om när
väsentlighetsrekvisitet är uppfyllt har departementschefen i prop.
1984/85:157 s. 89 angett att en tioprocentig ändring av kursen på en aktie i
allmänhet är att anse som väsentlig.
De två förbudsbestämmelserna gäller inte (9 §) för befattningshavare
hos en fondkommissionär i fråga om köp eller försäljning för fondkommis-
sionärens räkning av aktier i ett OTC-bolag för vilket fondkommissionä-
ren är marknadsgarant. Inte heller omfattas befattningshavare hos en
fondkommissionär när, i fråga om utfärdande, köp eller försäljning av
aktieoption för fondkommissionärens räkning, fondkommissionären i sär-
skilt avtal utfäst sig att på begäran ange kursen på aktieoptioner och att till
dessa kurser utfärda, köpa eller sälja aktieoptioner.
Befattningshavare hos fondkommissionärer är inte heller förhindrade
att utföra köp- och säljorder för kunder.
Förbuden att handla gäller inte heller vid köp när omständigheten är
ägnad att sänka kursen eller vid försäljning där omständigheten är ägnad
att höja kursen, såvida det inte är fråga om aktieoptioner.
Inte heller försäljning av aktier som tillhör ett konkursbo omfattas av
förbuden.
Innehavare av aktieoptioner äger rätt att utan hinder av insiderreglerna
den dag optionens löptid går ut, lösa de aktier optionen avser eller sälja
optionen. Samma sak gäller den som utfärdat en aktieoption att i samband
med lösen sälja eller köpa de aktier som optionen avser.
Inte heller omfattar förbudet mot insiderhandel de fall vid ett övertagan-
de av ett aktiebolag när aktier köps för den erbjudande juridiska personens
räkning.
Bankinspektionen har i lagen getts rätt att bedriva utredande verksam-
het (24 §) när det finns anledning att anta att ett brott mot insiderreglerna
förekommit. Således har bankinspektionen möjlighet att begära in uppgif-
ter från den som det finns anledning att anta har gjort överträdelsen. 33
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42
Bankinspektionen har även möjlighet att begära in uppgifter från det Prop. 1990/91:42
aktiebolag vars aktier överträdelsen gäller och vid offentliga erbjudanden
från den juridiska person som lämnat erbjudandet. Uppgifter kan även
begäras från moderföretagen till dessa bolag och fondkommissionärer.
Uppgifter kan också begäras in om det finns anledning att anta att någon
köpt eller sålt aktier och det finns anledning att anta att handeln föranletts
av otillåtna råd eller liknande. Finns det anledning anta att någon överträtt
andra bestämmelser i lagen och är överträdelsen belagd med straff får
bankinspektionen i utredningssyfte också infordra uppgifter av denne.
För grov oaktsamhet eller uppsåtligt brott mot förbuden om insiderhan-
del är stadgat böter eller fängelse i högst sex månader. Om brottet är att
anse som grovt är straffet fängelse i högst två år (28 §). Ansvar kan inte
utdömas för anstiftan eller medhjälp till insiderbrott. För brott mot anmäl-
ningsskyldighet enligt lagen kan dömas till böter eller fängelse i högst sex
månader (29 §). Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktig
eller vilseledande uppgift vid fullgörande av sin uppgiftsskyldighet i sam-
band med bankinspektionens utredande verksamhet kan dömas till böter
eller fängelse högst sex månader.
Vinning av insiderbrott skall förklaras förverkad om det inte är oskäligt
(31 §). Allmänt åtal för insiderbrott får endast väckas efter medgivande av
bankinspektionen (32 §).
Fondkommissionslagen
Vikten av att allmänheten skall kunna ha förtroende för fondkommis-
sionshandeln har motiverat bestämmelser i fondkommissionslagen
(1979:748, ändrad senast 1989:1093) om viss begränsning av egenhandel
för befattningshavare hos fondkommissionärer. Bestämmelserna innebär
att den som på grund av befattning eller annars har anknytning till fond-
kommissionär som huvudregel för egen del bara får förvärva fondpapper
för långsiktig förmögenhetsförvaltning. Detta gäller om han normalt har
insyn i uppdragsgivares värdepappersaffarer som har sådan omfattning att
det allmänna försäljningsvärdet kan påverkas (39 §). Undantagna från
regeln är obligationer och förlagsbevis som inte är konvertibla.
Befattningshavare som har nämnda insynsställning är skyldiga att oför-
dröjligen anmäla sitt innehav av fondpapper och ändringar i innehavet till
fondkommissionären (40 §). Anmälningsskyldigheten omfattar fondpap-
per som ägs av den anmälningsskyldige, hans make eller omyndigt barn.
Även juridiska personers innehav omfattas av denna skyldighet om en
befattningshavare och/eller hans närstående på närmare angivet sätt kan
påverka den juridiska personens verksamhet.
Fondkommissionärerna skall föra förteckning över gjorda anmälningar
och även hålla den tillgänglig för bankinspektionen. Styrelsen eller verk-
ställande direktören hos en fondkommissionär skall skriftligen underrätta
den som har insynsställning på grund av sin befattning hos fondkommis-
sionären om att han är anmälningsskyldig för sitt fondpappersinnehav.
34
Som komplement till reglerna om insiderhandel i lagen om värdepappers-
marknaden är idag självreglering i form av etikregler relativt vanligt före-
kommande bland marknadens aktörer och hos vissa offentliga institutio-
ner. Drivkraften bakom dessa regler är omsorgen om förtroendet for den
egna verksamheten.
Som exempel på sådana regler kan nämnas Svenska FondhandlarefÖre-
ningens handelsregler för anställda i bank och fondkommissionsbolag och
riksbankens interna etikregler för anställda som har tillgång till förtrolig
information.
Mot bakgrund av att Sverige har ett starkt intresse av att medverka i ett
brett västeuropeiskt samarbete, drog regeringen i prop. 1987/88:66 Sveri-
ge och den västeuropeiska integrationen upp ett antal riktlinjer till grund
för Sveriges medverkan i det västeuropeiska integrationsarbetet. Riksda-
gen ställde sig, efter en omfattande behandling av propositionen under
våren 1988, med bred majoritet bakom vad regeringen anfört (UU
1987/88:24). Det framhålls i propositionen att Sverige har ett starkt intres-
se att så långt det är möjligt delta i det västeuropeiska samarbetet för att
möjliggöra en enhetlig marknad for finansiella tjänster. Dessa tankegångar
bekräftas i 1989 års betänkande av utrikesutskottet om Sverige och den
västeuropeiska integrationen (1988/89:UU19). I betänkandet, som god-
känts av riksdagen, uttalas också att Sveriges deltagande i det pågående
integrationsarbetet syftar till att Sverige skall hålla jämna steg med den
process som pågår i EG. Målet anges vara att Sverige så långt det är möjligt
skall få del av de fördelar som den inre marknaden kommer att leda till för
EGs medlemsländer, samtidigt som Sverige givetvis måste vara berett att
ta på sig vissa förpliktelser. En reell fopliktelse att anpassa de svenska
reglerna inom bl. a. värdepappersområdet till EGs krav kan uppkomma
genom det avtal som de nyligen mellan EFTA-länderna och EG inledda
förhandlingarna om skapandet av ett Europeiskt Ekonomiskt Samarbets-
område (EES) syftar till. En av grundvalarna för dessa förhandlingar är
nämligen att ett avtal skall baseras på EGs regelsystem. Inom värdepap-
persområdet finns ett flertal antagna EG-direktiv.
EGs ministerråd antog i slutet av 1989 ett direktiv angående samord-
ning av regler om insiderhandel (Council Directive of 13 November 1989
coordinating regulations on insider dealing; 89/592/EEC). Ändamålet med
direktivet är att harmonisera medlemsländernas regler om insiderhandel i
syfte att motverka sådan handel. Genom samordnade regler och samarbete
mellan tillsynsorgan i medlemsländerna skall också insiderhandel som
sträcker sig över landsgränserna kunna bekämpas mer effektivt.
Direktivet innehåller minimiregler mot insiderhandel. Det definierar
vilka personer som skall betraktas som insider och vad som utgör insider-
information. I direktivet finns också föreskrifter om när det är förbjudet
Prop. 1990/91:42
35
för en insider att göra affärer då han har tillgång till icke offentliggjord Prop. 1990/91:42
kurspåverkande information samt föreskrifter om territoriell tillämpning,
offentliggörande av information och övervakning av föreskrifternas till-
ämpning.
Direktivet bygger på ett brett insiderbegrepp. Inte endast personer som
fått icke offentliggjord kurspåverkande information på grund av sin ställ-
ning eller sitt aktieinnehav omfattas utan även dem som informationen
vidarebefordrats till, s. k. tippees. Direktivet anger att i de fall en juridisk
person omfattas av förbud mot insiderhandel, t. ex. genom ett stort aktie-
innehav i ett bolag, skall förbudet tillämpas på de fysiska personer som å
den juridiska personens vägnar tar del i beslut rörande transaktionen i
fråga.
Med insiderinformation avses i direktivet sådan icke offentliggjord in-
formation av tillräckligt bestämd beskaffenhet beträffande värdepapper
eller utgivare av värdepapper, som om den offentliggjordes sannolikt skul-
le väsentligt påverka priset på värdepapperen i fråga. Eftersom informatio-
nen måste vara tillräckligt bestämd omfattas t. ex. inte rykten av definitio-
nen. Däremot täcks information som påverkar marknaden i stort, t. ex.
beslut om att ändra bankernas upplåningskostnad eller upplåningsrätt i
riksbanken.
Insidern är förbjuden att, direkt eller via annan, utnyttja icke offentlig-
gjord information vid handel med sådana värdepapper som handlas på en
reglerad värdepappersmarknad som står under tillsyn av ett offentligt
reglerat organ. Även transaktioner som inte utförs vid någon börs (organi-
serad marknad) omfattas av förbudet, om de förmedlas av en professionell
aktör, t. ex. en fondkommissionär.
Insidern är vidare förbjuden att föra information vidare till tredje man
(tippee) om inte detta ingår i vad som kan anses normalt för hans anställ-
ning, yrke eller uppdrag. Insidern får inte heller utnyttja informationen
genom att ge råd till någon annan att köpa eller sälja värdepapper. Den
som erhållit informationen i andra hand är på samma sätt som insidern
förbjuden att utnyttja den för att köpa eller sälja värdepapper eller föra
informationen vidare till någon annan.
Vad avser den territoriella tillämpningen föreskrivs att en transaktion
som utförts på en organiserad marknad för värdepapper, anses vara gjord i
det land där marknaden (börsen) finns eller är verksam.
Företag, som emitterat värdepapper vilka är föremål för handel på en
organiserad marknad, är skyldiga att omedelbart informera allmänheten
om omständigheter eller beslut som kan antas påverka priset på värdepap-
peren. Undantag från denna skyldighet kan medges om en omedelbar
publicering skulle skada företagets legitima intressen.
Direktivet överlåter till varje enskilt medlemsland att självt bestämma
vilka påföljder som skall gälla.
Varje medlemsland skall utse och bemyndiga ett eller flera tillsynsorgan
(”competent authorities”) att övervaka tillämpningen av direktivets före-
skrifter.
Personer som är eller har varit anställda vid ett tillsynsorgan skall vara
underkastade tystnadsplikt beträffande all konfidentiell information som
36
de fått i sin tjänst, om inte annat anges i lag. Direktivet föreskriver ett nära Prop. 1990/91:42
samarbete mellan medlemsländernas tillsynsorgan. Tystnadsplikten om-
fattar inte det informationsutbyte mellan tillsynsorganen som därvid för-
utsätts äga rum. Sekretessen för mottagen konfidientiell information skall
upprätthållas av det mottagande tillsynsorganet. Mottagen information får
användas endast för att fullgöra de uppgifter som ryms inom direktivom-
rådet och för administrativa och rättsliga åtgärder som hör samman med
dessa uppgifter. Detta gäller dock inte om skyldighet föreligger att lämna
ut informationen inom ramen för ett straffrättsligt förfarande. Mottagen
information får dock användas för ändamål som ligger utanför direktivet
om det uppgiftslämnande tillsynsorganet medger detta. Den fullständiga
direktivtexten på engelska språket bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 6.
Europarådet har den 20 april 1989 antagit en konvention om insiderhan-
del. Konventionen undertecknades av Sverige den 15 september 1989. Jag
avser att ta upp frågan om förslag till riksdagen att godkänna konventio-
nen. Konventionen skall enligt sina bestämmelser ratificeras.
Konventionens uppgift är att skapa ett ömsesidigt utbyte av information
mellan de anslutna staterna för att göra det möjligt att effektivt övervaka
värdepappersmarknaderna och att fastställa huruvida en person gjort sig
skyldig till otillåten insiderhandel.
Konventionen definierar begreppet insiderspekulation som ”irregular
operation” utförd av en person som har direkt kunskap om förtrolig
information genom sin personliga ställning. Till denna grupp räknas ord-
föranden och ledamöter i styrelser eller ledamöter i liknande administrati-
va eller övervakande organ i ett företag. Personkretsen omfattar också den
som på grund av sin anställning eller yrke erhållit konfidentiell informa-
tion om ett företag. Tredje man som erhållit den icke offentliggjorda
informationen av någon av de tidigare nämnda personerna gör sig också
skyldig till insiderspekulation om han gör transaktioner före offentliggö-
randet.
Konventionen föreskriver att de anslutna staterna skall tillhandahålla
varandra största möjliga ömsesidiga biträde när fakta föreligger som inne-
bär bevis eller ger misstanke att en insideraffär ägt rum. Enligt konventio-
nen finns även möjlighet för de anslutna staterna att utvidga utbytet av
information till att omfatta alla typer av transaktioner på värdepappers-
marknaden.
Vid efterkommande av en begäran om information skall den anmodade
myndigheten tillämpa regler och förfaranden i det landets lagstiftning där
myndigheten är verksam. Den anmodade myndigheten och den person
som arbetar med framställningen skall iaktta sekretess om förfrågningen,
vilka som omfattas av förfrågningen och det samlade materialet. Erhållen
information får endast användas för det ändamål som anges i förfrågning-
en. Den anmodade myndigheten kan vägra att efterkomma en framställ-
37
ning under vissa i konventionen uppräknade omständigheter. Detta gäller Prop. 1990/91:42
t. ex. om den anmodade statens säkerhet skulle kunna skadas om informa-
tion lämnas ut.
Europarådets ministerkommitté har den 11 september 1989 upprättat
ett protokoll till konventionen av innebörd att EG-staterna sinsemellan
inte skall tillämpa konventionen i sådana frågor som är reglerade i EG-
rätten.
Sedan början på 1980-talet har kapitalmarknadens omfång och betydelse
ökat kraftigt. Börshandeln har vitaliserats och effektiviserats. Omsättning-
en på aktiemarknaden har ökat från ca 10 miljarder kronor år 1980 till 113
miljarder år 1989. Tillförseln av riskkapital har vuxit och antalet nya bolag
på Stockholms fondbörs har ökat. Andra utvecklingsdrag under de senaste
åren är att uppköps- och fusionsaktiviteten har tilltagit. Antalet aktörer
har utökats och stora ekonomiska värden är numera dagligen i omlopp. Ett
ytterligare exempel på detta är de senaste årens utveckling på kreditmark-
naden, bl. a. skapandet av en penning- och obligationsmarknad. Under år
1989 omsattes där 10—15 miljarder kronor per dag. Som ett komplement
till kredit- och aktiemarknaderna har en derivatmarknad vuxit fram, med-
förande att ytterligare nya instrument tillförts. Under år 1989 omsattes
aktierelaterade optioner och terminer för 10 miljarder kronor. Den svens-
ka värdepappersmarknadens betydelse som kapitalförmedlare har sålunda
ökat.
I takt med de stora förändringarna har allmänhetens intresse för värde-
pappersmarknaden ökat under 1980-talet. Marknadens expansion har
medfört ett växande informationsflöde. Numera finns det ett stort antal
marknadspåverkande faktorer att ta hänsyn till. Förutom ren företagsspe-
cifik information påverkar också uppgifter rörande den allmänna ekono-
miska utvecklingen och finansiell statistik såväl kredit- som aktiemarkna-
den.
För att bibehålla den gynnsamma utvecklingen av värdepappersmarkna-
den är det viktigt med ett fortsatt stort förtroende för marknadens funk-
tionssätt. Insiderhandel med ekonomisk vinning för vissa av de inblanda-
de uppfattas i regel som orättvis och strider mot den allmänna moralupp-
fattningen. En brist på rättvisa spelregler på marknaden får antas medföra
att investerare tappar förtroendet och söker sig till andra marknadsplatser
där konkurrensen sker på lika villkor för alla aktörer. När förtroendet för
spelreglerna på en marknadsplats minskar, finns det risk att omsättningen
minskar vilket leder till en sämre marknadseffektivitet. En sådan utveck-
ling vore till förfång för en fortsatt god riskkapitalförsörjning. Insiderregle-
ring är en allmän förtroendeskapande åtgärd som är viktig ur marknads-
synpunkt. Det är ur detta perspektiv man skall se den internationella
utvecklingen mot reglering inom detta område.
38
Ekonomisk analys byggd på allmän kunskapsinhämtning och bearbet- Prop. 1990/91:42
ning av offentlig information är effektivitetshöjande och önskvärd. Det
fortlöpande och sammantagna analysarbetet bidrar till nya jämviktspriser
på marknaden. För en väl fungerande marknad leder detta till att priset
återspeglar all den information som finns tillgänglig. Problem uppkommer
emellertid när personer på grund av insynsställning inom olika organisa-
tioner kommer i kontakt med icke offentliggjord information och använ-
der denna för egen vinning.
Både moraliska och ekonomiska skäl kan anföras mot att personer för
egen vinning utnyttjar information som de erhållit i tjänsten. Vissa hävdar
att den informationen tillhör arbetsgivaren eller kunderna och att utnytt-
jande av sådan information minskar värdet av informationen i fråga vilket
skulle kunna medföra ekonomisk skada för företaget eller kunden. Andra
hävdar att skadan inte går att hänföra till någon speciell person utan
drabbar aktieägarna som kollektiv och att det därför ligger i deras intresse
att förhindra insiderhandel. Genom speciella anställningsavtal skulle an-
ställda kunna förhindras att utnyttja icke offentliggjord information som
de får på grund av sin tjänst. En mångfald av skiftande regler skulle
emellertid minska överblickbarheten beträffande spelreglerna på markna-
den. Genom en lagreglering på området erhålls enhetliga regler, lika för
alla på värdepappersmarknaden. Förutom att anställda kan ha kännedom
om icke offentliggjord information om det egna företaget kan också exem-
pelvis anställda hos fondkommissionärer i sin kontakt med företag få
kännedom om känslig information. Även informationsföretag såsom ana-
lysfirmor och ekonomiska tidskrifter berörs. Även inom den statliga verk-
samheten förekommer marknadspåverkande information. För att bl. a.
upprätthålla förtroendet för myndigheter och värna om tjänstemännens
integritet är det naturligt att dessa bör innefattas i en utvidgad insiderkrets.
Värdepappermarknaderna i världen har i allt högre grad internationali-
serats och internationella investerare utökar sina värdepappersportföljer
med aktier från skilda marknadsplatser och obligationer i olika valutor.
Även Sverige bidrar i hög grad till denna utveckling. Svenska företags
aktier noteras i allt större utsträckning på utländska börser. Den svenska
valutaavregleringen har medfört att utländska investerare numera har
möjlighet att köpa obligationer utgivna i svenska kronor och dessa noteras
numera också på utländska marknadsplatser. Utvecklingen går mot en
harmonisering av de regler som styr själva handeln. Många länder har de
senaste åren intagit en skärpt hållning i förhållande till insiderhandel. Nya
lagar har införts. Dessa har främst inriktat sig på insiderhandel i vid
mening. En utgångspunkt för de förhandlingar mellan EFTA-länderna och
EG som har inletts är att ett eventuellt avtal mellan EG och EFTA-
länderna skall baseras på EGs regelsystem. Den av mig föreslagna lagen
följer den internationella trenden och uppfyller kraven i EGs direktiv om
insiderhandel.
Med insiderhandel avses i regel att en person köper eller säljer värdepap-
per och därvid utnyttjar sin kännedom om ett förhållande som inte är all-
mänt känt och som skulle påverka kurserna på värdepapperen om det of-
fenliggjordes. Det kan gälla vilken omständighet som helst som är kurspå-
39
verkande, t. ex. ändringar i skattebestämmelser. Den agerande kan vara Prop. 1990/91:42
vilken person som helst som har kännedom om kurspåverkande informa-
tion. Det krävs således inget samband mellan honom och t. ex. bolaget vars
aktier han handlat med. Insider i denna mening kan vara exempelvis tjäns-
temän i riksbanken med kännedom om förestående penningpolitiska åtgär-
der eller anställda i regeringskansliet med kännedom om ny lagstiftning.
Den nuvarande insiderlagstiftningen avser insiderhandel i inskränkt
mening. Med detta menas att den information som inte är allmänt känd
hänför sig till ett specifikt aktiebolag och att informationen kan väntas ha
kurspåverkande effekt på aktierna i det bolaget om den offentliggörs.
Personer med insynsställning i ett bolag, i dagligt tal kallade insider, får
inte handla med aktier i det ”egna” bolaget när de känner till icke offent-
liggjorda kurspåverkande omständigheter. I andra situationer är det inget
som hindrar att dessa personer handlar med aktier i det bolag i vilket de
har sin befattning. Att vara insider innebär således inte i sig något klan-
dervärt.
En något större krets av personer är förbjuden att handla med berörda
bolags aktier när en åtgärd är vidtagen och denna är ägnad att leda till ett
offentligt erbjudande om förvärv av aktier i ett aktiemarknadsbolag.
I övrigt är värdepappershandel med tillgång till icke offentliggjord kurs-
påverkande information tillåten i svensk lag. Jag bortser här från de
specialregler som gäller de offentligt anställda. Dessa bestämmelser åter-
kommer jag till i avsnitt 6.5.
Mitt förslag: I en ny lag, kallad insiderlagen, utvidgas förbudet mot
insiderhandel. En huvudregel av generell karaktär med förbud mot
insiderhandel kompletteras med vissa hjälpregler. Lagstiftningen
anpassas därmed till EGs direktiv om insiderhandel.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom vad avser
lagens rubrik.
Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget om en utvid-
gningav insiderlagstiftningen utan erinran.
Skälen för mitt förslag: Lagen om värdepappersmarknaden är inriktad
på insiderhandel i inskränkt mening. Det innebär att en stor del av värde-
pappersmarknadens aktörer inte omfattas av lagens regler om handelsför-
bud. Detta är otillfredställande av flera orsaker. Ett av ändamålen med en
lagstiftning mot insiderhandel är att främja en sund marknad för värde-
papper. Syftet är också att hålla marknaden fri från företeelser som är
ägnade att minska det allmänna förtroendet för den. Av denna anledning
bör enligt min mening alla de som agerar på värdepappersmarknaden
omfattas av förbudet att göra affärer med kännedom om icke offentliggjor-
da omständigheter.
Nuvarande bestämmelser om insiderhandel är detaljrika och förhållan-
40
devis invecklade. Påbyggnader av den nu gällande regleringen i olika Prop. 1990/91:42
riktningar skulle ytterligare komplicera systemet och göra regleringen svår-
överskådlig. Det mesta talar därför för att ersätta den nuvarande reglering-
en med en ny insiderlag med mer generella bestämmelser. Ett ytterligare
skäl som talar för detta är att lagen skulle bättre svara mot den reglering
som finns inom EG.
Insiderlagstiftningen bör enligt min mening ges en sådan utformning att
den kan möta de krav som en föränderlig och komplex värdepappersmark-
nad reser utan att kontinuerligt återkommande revideringar av lagstift-
ningen måste göras. Frågorna om insiderhandel kan inte regleras i alla
detaljer utan att lagtexten förlorar i överskådlighet och flexibilitet inför
nytillkommande situationer. Med hänsyn härtill och vad tidigare anförts
har jag funnit det lämpligast att föreslå en huvudregel av generell karaktär
med förbud mot insiderhandel.
Den nuvarande regeln i 7 § lagen om värdepappersmarknaden är relativt
konkret utformad och var den 1 juli 1987 föremål för en ändring som
ytterligare konkretiserade regelns tillämpningsområde. Flera av dem som
berörs av insiderregleringen har ansett det värdefullt med klara och di-
stinkta regler för vissa situationer, i form av endera lagstiftning eller
självreglering. Med hänsyn till dessa förhållanden har jag, liksom kommit-
tén, funnit att den generella huvudregeln bör kompletteras med vissa
hjälpregler. Hjälpreglerna bör ange vissa typer av information, t. ex. om
förestående offentliga erbjudanden, som förbudsregeln bör tillämpas på
och från vilka tidpunkter förbudet mot insiderhandel i sådana situationer
skall gälla. Avsikten med dessa exempel är dock inte att de skall täcka
samtliga situationer som kan bli aktuella. De skall endast ange vissa
konkreta fall och samtidigt vara en vägledning vid bedömningen av frågan,
om vilka andra förhållanden som bör omfattas av förbuden i huvudregeln.
En fördel med en sålunda utformad lagstiftning är att den — med
bibehållande av vissa konkreta anvisningar för tillämpningen av insider-
reglerna i särskilda situationer — överensstämmer med regleringen inom
EG.
En annan fördel är enligt min mening att en generell regel kan bilda
underlag för etikskapande verksamhet inom näringsliv, organisationer och
myndigheter. En sådan effekt är väl så viktig som den direkt preventiva
effekten via straffsanktioner.
Den föreslagna lagens rubrik
”Insider” är ett engelskt ord som numera har blivit vedertaget i Sverige
och införlivats i det svenska språket. Ordet förekommer i Svenska Akade-
miens ordlista där svensk böjning av ordet rekommenderas men där även
den engelska pluralformen insiders anges.
Enligt min mening bör ordet insider ingå i rubriken till den lag jag nu
föreslår. Därmed framgår för envar att lagen innehåller regler om det som i
massmedia benämns insiderhandel.
Lagrådet som ansett att denna beteckning på lagen bör godtas har som
framgår av avsnitt 6.8 och specialmotiveringen till 21 § anfört att termen
41
insider också bör kunna användas i vissa av lagens bestämmelse när det är Prop. 1990/91:42
praktiskt motiverat. Jag har ingen erinran mot att så sker.
Mitt förslag: Den personkrets som omfattas av förbudet mot insi-
derhandel utvidgas till att omfatta var och en som genom anställ-
ning, uppdrag eller annan befattning har fått kännedom om en icke
offentliggjord kurspåverkande omständighet.
Aktieägare omfattas också av förbudet såvitt rör information om
omständigheter i bolaget där han äger aktier.
Motagare av tips behandlas i nästa avsnitt.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag från-
sett att kommittén begränsat förbudet vad gäller aktieägare till sådana som
har insynsställning i bolaget.
Remissinstansera: Remissinstanserna tillstyrker över lag att utvidga
personkretsen som omfattas av förbudet att handla med värdepapper med
kännedom om icke offentliggjorda kurspåverkande omständigheter.
Skälen for mitt forslag: Gällande lagstiftning begränsar den personkrets
som omfattas av förbudet mot insiderhandel på ett sätt som inte är
tillfredsställande. Åtskilliga persongrupper som normalt har tillgång till
icke offentliggjord kurspåverkande information faller utanför den nuva-
rande lagstiftningen i och med att endast vissa i lagen uppräknade befatt-
ningshavare och andra med anknytning till aktiemarknadsbolag omfattas
av bestämmelserna. Jag kan inte se något skäl varför andra som erhåller
kännedom om icke offentliggjorda kurspåverkande omständigheter skall
undantas från förbudet. Jag tänker på bl. a. portfölj förvaltare och finans-
analytiker hos institutionella placerare, anställda hos fondkommissionärer
och ekonomijournalister. Dessa grupper kan bl. a. ha goda kunskaper om
det allmänna orderläget och den egna institutionens planer eller beslut om
köp eller försäljning av fondpapper. Sådana order och planer kan när de
blir allmänt kända väsentligt påverka kursen.
Risken för affärer med utnyttjande av icke offentliggjord information är
störst i kretsen närmast informationskällan. Förbudet mot insiderhandel
bör därför enligt huvudregeln omfatta var och en som genom anställning,
uppdrag eller annan befattning har fått kännedom om en icke offentlig-
gjord omständighet. Sådana personer bör också vara förbjudna att med
råd eller på annat därmed jämförligt sätt föranleda någon annan till
handel. Det är också den utgångspunkt det tidigare omtalade EG-direkti-
vet har.
Aktieägare
Kommittén har föreslagit att förbudet mot insiderhandel också skall gälla
fysiska personer som på grund av aktieägande har insynsställning i ett
42
aktiebolag med allmänt spridda aktier. Aktieinnehavet måste uppgå till Prop. 1990/91:42
minst fem procent av aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i
bolaget.
Jag har tidigare i avsnitt 6.1 redovisat betydelsen av att värdepappers-
marknaden hålls fri från sådana osunda beteenden som insiderhandel.
Mitt förslag till insiderlag är tillämpligt på den handel som sker på värde-
pappersmarknaden. Med sådan handel avses handel på en organiserad
marknadsplats eller genom mellanhand som yrkesmässigt bedriver handel
med fondpapper. Förbudet mot insiderhandel omfattar samtliga fondpap-
per, oberoende av om de är utgivna av ett aktiemarknadsbolag eller inte.
Det är alltså tillräckligt att t. ex. aktier i ett litet familjeföretag omsätts på
marknaden för att insiderförbudet skall gälla. Med kommitténs förslag
skulle emellertid inte samtliga affärer som görs på marknaden träffas av
insiderförbudet, t. ex. skulle en aktieägare i ett bolag med färre än två-
hundra ägare ostraffat kunna utnyttja information som han erhållit i sin
egenskap av aktieägare för egen handel genom en fondkommissionär.
Jag anser att även sådana affärer kan skada förtroendet för värdepap-
persmarknaden. Det är därför högst motiverat att förbudet mot insider-
handel, förutom anställda, uppdragstagare och andra befattningshavare,
också omfattar aktieägare som fått information eller kunskap om en icke
offentliggjord omständighet som rör bolaget där han är aktieägare. Detta
överensstämmer också med EGs direktiv om insiderhandel. Frågan om
vilka aktieägare som skall vara anmälningsskyldiga för sina innehav be-
handlar jag i avsnitt 6.8.
Juridiska personer
Det kan ifrågasättas om förbudet mot insiderhandel också skall omfatta
juridiska personer i vissa fall. Jag tänker bl. a. på de fall då någon, som har
insynsställning i ett aktiemarknadsbolag har sådan befattning i en juridisk
person, att han har möjlighet att påverka dess handel med fondpapper. En
sådan person kan för den juridiska personens räkning utnyttja icke offent-
liggjord kurspåverkande information som han fått kännedom om genom
sin insynsställning i aktiebolaget.
Den handel med fondpapper som en person med insynsställning i ett
aktiebolag gör för en juridisk persons räkning eller föranleder annan att
göra, omfattas straffrättsligt av det föreslagna förbudet i 4 § mot insider-
handel. Enligt denna bestämmelse förhindras en person som genom an-
ställning, uppdrag eller annan befattning erhållit icke offentliggjord kurs-
påverkande information att för egen eller annans räkning köpa eller sälja
fondpapper eller därmed likställda värdepapper. Han får inte heller med
råd eller på annat sätt föranleda någon annan till handel.
Detta innebär att han är förbjuden, inte bara att handla själv, utan även
att föranleda att handel sker å den juridiska personens vägnar. Förbudet är
straffsanktionerat. De fysiska personer som vidtar de brottsliga åtgärderna
kan straffas. Detta överensstämmer med EGs direktiv. Vinning av ett
brott mot denna regel kan, som behandlas i specialmotiveringen till 23 §,
förverkas antingen hos den juridiska personen eller hos gärningsmannen
43
(den anställde) eller hos båda. Dessutom bör den juridiska personen i detta Prop. 1990/91:42
sammanhang kunna ådömas företagsbot, vilket jag också behandlar i
samband med 23 §.
Den ovan behandlade situationen behöver inte förutsätta att den fysiska
person, som missbrukar icke offentliggjord information avseende aktiebo-
laget, har insynsställning i detta. Det kan gälla vilken person som helst som
på grund av sin anknytning till aktiebolaget omfattas av förbudsregeln i 4 §
och som har sådan ställning i den juridiska personen att han kan påverka
dess värdepappershandel med tips och råd.
Emellertid innebär detta lagförslag att även juridiska personers värdepap-
persaffärer i praktiken kommer att omfattas av förbudet mot insiderhandel
eftersom det alltid finns en fysisk person som faktisk agerar på den juridiska
personens vägnar.
Fondkommissionärer
Vikten av att allmänheten skall kunna ha förtroende för dem som är
verksamma i fondkommissionshandeln har lett till att bestämmelser om
egenhandel för befattningshavare hos fondkommissionärer förts in i 39 §
fondkommissionslagen (1979:748). Bestämmelserna innebär att den som
på grund av befattning eller annars har anknytning till fondkommissionär
ej får för egen räkning genom köp, byte eller därmed jämförligt sätt
förvärva fondpapper annat än för långsiktig förmögenhetsförvaltning.
Detta gäller om han normalt har insyn i uppdragsgivares värdepappers-
affärer som har sådan omfattning att det allmänna försäljningsvärdet kan
påverkas. Obligationer och förlagsbevis som inte är konvertibla är undan-
tagna från regeln. Departementschefen anförde vid lagens tillkomst att det
uppenbarligen är ”av stor betydelse att de som är verksamma i fondkom-
missionshandeln omfattas av allmänhetens förtroende. Reglerna bör där-
för utformas så att sådana personer i eller med anknytning till banker och
fondkommissionsbolag som normalt har insyn i enskildas värdepappers-
affärer av större omfattning, inte får möjlighet att utnyttja sin speciella
kunskap för egen vinning” (prop. 1978/79:9 s. 142).
Bankföreningarna pekar i sitt remissvar på handelsförbudet i fondkom-
missionslagen och anmärker att bestämmelserna avser en form av insider-
handel. Den utvidgning av förbudskretsen jag föreslår innebär att det
egentliga syftet med 39 § fondkommissionslagen blir tillgodosett genom att
de berörda personerna kommer att omfattas av förbudet mot insiderhan-
del. Straffvärda förfaranden blir därigenom förbjudna och regeln i fond-
kommissionslagen kan därför upphävas. Om fondkommissionärerna öns-
kar ett längre gående förbud för de anställda att handla för egen del finns
här utrymme för självreglering.
Självreglering förutsätter naturligtvis att de anställda följer uppställda
regler. Detta utgör ingen skillnad mot vad som gällt hittills. Förbudet i 39 §
fondkommissionslagen mot förvärv av fondpapper för annat än långsiktig
förmögenhetsförvaltning har inte varit straffsanktionerat. Överträdelser
av reglerna kan beivras genom de bestämmelser som gäller anställningsför-
hållandet. 44
Prop. 1990/91:42
Mitt förslag: Den som fått information eller kunskap om omstän-
dighet som inte är offentliggjord och det måste förutsättas att denna
information eller kunskap kommer från en person som själv är
förbjuden att handla, omfattas av förbudet att handla för egen eller
annans räkning.
Kommitténs förslag: Den som fått tips om en icke offentliggjord kurs-
påverkande omständighet av någon som primärt erhållit informationen
eller av någon med nära anknytning till denne omfattas av förbudet att
handla för egen eller annans räkning. Han är även förbjuden att med råd
eller på därmed jämförligt sätt förmå annan till sådant köp eller försälj-
ning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar
det utan erinran.
Skälen för mitt förslag: En person (tipsmottagare) kan få information
om en icke offentliggjord omständighet, av någon som har sådan ställning
att han omfattas av förbudet mot insiderhandel. Den som lämnar ifrån sig
ett tips kan göra det för att få ekonomisk vinning men han kan också
lämna det endast för vänskaps skull utan några ekonomiska överväganden.
Fall kan också uppkomma där en person själv skaffar sig kunskap om en
icke offentliggjord omständighet. En hantverkare som fått i uppdrag att
reparera ett bolags styrelserum kan få tillfälle att ta del av en hemlig
promemoria som inte var avsedd för honom. Andra exempel är taxichauf-
fören som tillåter en kund att sända ett meddelande genom taxins kommu-
nikationssystem eller som hör ett samtal mellan passagerarna i baksätet. I
dessa båda situationer har personen fått kännedom om en icke offentliggjord
omständighet som om den utnyttjas för handel med värdepapper kan med-
föra stora vinstmöjligheter.
Förtroendet för värdepappersmarknaden kräver rättvisa spelregler. Det
är därför oacceptabelt att en tipsmottagare, oberoende av på vilka vägar
den icke offentliggjorda informationen nått honom, utnyttjar den för att
göra riskfria värdepappersaffärer. Jag anser därför att det bör införas en
bestämmelse som förbjuder en person som fått kännedom om kurspåver-
kande information att utnyttja denna i sin handel med fondpapper.
Förbudet omfattar även den som erhåller information från någon som
själv fått informationen som tips. Detta gäller alltså i ett obegränsat antal
led. En person som själv skaffar sig kunskap om en icke offentliggjord
omständighet torde i praktiken oftast kunna göra detta endast direkt hos
den ursprungliga källan. Den personen kan i sin tur lämna sin kunskap
vidare som tips.
Den föreslagna bestämmelsen överensstämmer med EG:s direktiv om
insiderhandel.
45
Mitt förslag: Offentliga funktionärer omfattas av förbudet mot insi-
derhandel liksom funktionärer hos allmänna pensionsfondens
fondstyrelser.
Möjlighet införs att ålägga offentliga funktionärer och även funk-
tionärer hos allmänna pensionsfonden skyldighet att anmäla innehav
av fondpapper och förändringar i innehavet.
Uppgifterna sekretesskyddas och får inte offentliggöras om det
inte står klart att uppgiften kan röjas utan men för den anmälnings-
skyldige.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag från-
sett att kommittén inte behandlat befattningshavare hos allmänna pen-
sionsfonden.
Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar förslaget. Riksbanksfull-
mäktige påpekar att motivet för bestämmelsen om anmälningsplikt är att
undvika misstro mot myndigheterna och inte som kommittén anfört att
bevara allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden. Riksbanks-
fullmäktige föreslår att det i lagen ges möjlighet för myndighet att kräva att
anställda med tillgång till särskild känslig information begränsar sig till
långsiktiga värdepappersaffärer. Fullmäktige föreslår också att reglerna
om anmälningsplikt och placeringsbegränsningar även skall gälla de för-
troendevalda och andra uppdragstagare i offentliga myndigheter. Bankin-
spektionen föreslår att även offentliganställda närståendes värdepappersin-
nehav skall kunna omfattas av anmälningsskyldighet.
Skälen för mitt förslag: Vissa offentliga funktionärer kan ha kännedom
om omständigheter rörande ett enskilt aktiebolag, som kan påverka kursen
på aktierna i bolaget, t. ex. vid tillståndsgivning och offentlig upphandling.
De kan också ha kännedom om omständigheter som påverkar marknadslä-
get i stort t. ex. anställda vid Statistiska centralbyrån som känner till
innehållet i ännu icke publicerad ekonomisk statistik. Andra exempel är
funktionärer som har kännedom om kommande ränteförändringar eller
ändringar i skattelagstiftningen. Det är angeläget att förhindra att dessa
offentliga funktionärers handel för egen räkning med fondpapper leder till
att allmänhetens förtroende för myndigheterna skadas. Det är även av stor
vikt att funktionärernas opartiskhet och myndigheternas anseende inte
ifrågasätts på grund av misstankar om otillbörligt utnyttjande av icke
offentlig information. Med offentliga funktionärer avses arbetstagare och
uppdragstagare i staten och kommuner. Bland uppdagstagare kan nämnas
t. ex. valda ledamöter och ersättare i statliga och kommunala organ samt
utsedda ledamöter i statliga myndigheters styrelser.
I sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1989:713, ändrad senast
1990:896) finns bestämmelser om tystnadsplikt i offentlig verksamhet och
om förbud att lämna ut allmänna handlingar. En offentlig funktionärer kan
straffas med stöd av 20 kap. 3 § brottsbalken för brott mot tystnadsplikten
om han röjer eller utnyttjar uppgift han är skyldig att hemlighålla enligt lag
eller annan författning.
Prop. 1990/91:42
46
Offentliga anställningsförhållanden regleras i lagen (1976:600, omtryckt Prop. 1990/91:42
1987:1000. ändrad senast 1989:665) om offentlig anställning (LOA). Enligt
denna får arbetstagare i offentlig tjänst inte inneha förtroendeskadliga
bisysslor. Därmed är det förbjudet att inneha anställning eller uppdrag eller
utöva verksamhet som kan rubba förtroendet till arbetstagarens eller annan
arbetstagares opartiskhet i tjänsteutövningen eller skada myndighetens
anseende. Vid överträdelse av reglerna i LOA kan disciplinansvar eller av-
skedande komma ifråga.
I nuvarande lagstiftning finns det inte någon regel som har det direkta
syftet att förbjuda offentliganställda att för värdepappershandel utnyttja
sådan icke offentliggjord kurspåverkande information som de erhållit i
tjänsten. Dessa offentliga tjänstemän bör därför, förutom sekretessreglerna
som nämnts ovan, omfattas av förbudsregeln i det lagförslag jag nu lägger
fram.
Allmänna pensionsfonden
Regeringen har i skrivelse 1988/89:144 med en redovisning av allmänna
pensionsfondens verksamhet år 1988 informerat riksdagen om att frågan
om insiderregler för allmänna pensionsfondens fondstyrelser skall behand-
las i samband med värdepappersmarknadskommitténs förslag.
På grund av den allmänna förbudsbestämmelsens utformning kommer
även personer som på grund av sin anställning, uppdrag eller annan
befattning hos en av fondstyrelserna har tillgång till icke offentliggjord
kurspåverkande information att omfattas av insiderreglerna.
Anmälningsskyldighet
En skyldighet för sådana offentliga funktionärer som i sin yrkesverksamhet
har tillgång till icke offentliggjord kurspåverkande information, att anmäla
sina innehav av fondpapper har, som lagrådet påpekat, primärt funktionen
att underlätta tillsynen över att förbuden efterlevs av de berörda och minska
deras benägenhet för otillåten handel. Därutöver kan naturligtvis också
förtroendet för funktionärerna och myndigheten stärkas om anmälnings-
skyldighet gäller.
På grund av att icke offentliggjord kurspåverkande information kan
finnas tillgänglig i så många olika sammanhang hos myndigheter ser jag
det svårt att i lagform ange bestämda kategorier av funktionärer som
skall vara anmälningsskyldiga.
Anmälningsskyldigheten bör endast avse sådana funktionärer som på
grund
av sin ställning i en myndighet normalt har tillgång till icke offentliggjord
information som kan påverka kursen på fondpapper och likställda värde-
papper. För det övervägande antalet myndigheter torde det inte vara
behövligt med en anmälningsskyldighet.
Enligt min mening bör regeringen avgöra vilka myndigheter under rege-
ringen som skall kunna ålägga sina anställda, m. fl. anmälningsskyldighet.
Därefter är den lämpligaste lösningen att låta myndigheten avgöra vilka
som har sådan ställning att de skall omfattas av anmälningsskyldighet. Den
47
anmälningsskyldighet jag föreslår för offentliga funktionärer går avsevärt Prop. 1990/91:42
mycket längre än den som gäller personer med insynställning i aktiemark-
nadsbolag. Den innebär en skyldighet för funktionären att anmäla hela sitt
innehav av sådana fondpapper som definieras eller skall behandlas som
fondpapper enlig 2 §. Regeln innebär en avsevärd integritetskränkning. Jag
anser att regeln är av grundläggande natur när det gäller bl. a. statstjänste-
männens rättställning. Förutsättningen för åläggande av anmälningsskyl-
digheten måste därför enligt 11 kap. 10 § regeringsformen (RF) framgå i lag.
Jag föreslår därför en bestämmelse med innebörd att ledamot i myndig-
heters styrelser samt arbetstagare, uppdragstagare eller annan funktionär
hos myndighet får åläggas att anmäla sitt innehav av fondpapper och änd-
ringar i innehavet till myndigheten. En sådan reglering rör, som lagrådet
anfört, sådana förhållanden att normgivningen kräver lagform (8 kap. 3 §
jämförd med 7 § RF). Med stöd av den bestämmelse jag föreslår kommer,
som lagrådet anfört, regeringen att i beslut av förvaltningskaraktär kunna
föreskriva att anmälningsskyldighet skall gälla viss eller vissa myndigheter.
Kommuner får motsvarande möjlighet rörande kommunala myndigheter.
Myndighet som getts denna möjlighet får i sin tur besluta om vilka enskilda
funktionärer som skall åläggas anmälningsskyldighet. För styrelseledamöter
i myndigheter under regeringen ankommer det på regeringen att besluta om
dessa skall vara anmälningsskyldiga. Däremot anser jag det vara ett alltför
stort ingrepp i den personliga integriteten att ålägga närstående till dessa
offentliga funktionär anmälningsskyldighet.
Anmälan skall ske till arbetsgivaren eller uppdragsgivaren, dvs. myndig-
heten, enligt de närmare föreskrifter som anges i det beslut myndigheten
fattar.
Resonemanget ovan är tillämpligt också på allmänna pensionsfondens
fondstyrelser. Vad gäller allmänna pensionsfonden bör bestämmelsen om
anmälningsskyldighet tas in i lagen (1983:1092) med reglemente för all-
männa pesionsfonden.
I fråga om myndigheter under riksdagen får, som lagrådet anfört, åläg-
gande ske genom särskild lagstiftning. Frågan om det bedöms som erforder-
ligt och i så fall vilka som skall åläggas denna skyldighet, ankommer det på
riksdagen att avgöra. Jag vill dock med hänsyn till riksbankens ställning och
dess tillgång till information föreslå att riksdagen genom tillägg i 38 § och
41 § lagen (1988:1385, ändrad senast 1989:189) om Sveriges riksbank dels
ålägger fullmäktige i riksbanken anmälningsskyldighet, dels ger fullmäktige
i riksbanken rätt att avgöra vilken personal och vilka uppdragstagare hos
riksbanken som skall åläggas anmälningsskyldighet.
Uppgifternas offentlighet eller sekretess
Enligt lagen om värdepappersmarknaden är aktiemarknadsbolag skyldiga
att hålla gjorda anmälningar av personer med insynsställning i bolaget
tillgängliga för envar liksom även en förteckning över vilka personer som
omfattas av anmälningsskyldigheten. Genom att anmälningsskyldigheten
48
omfattar endast aktier i aktiemarknadsbolag förekommer en begränsad Prop. 1990/91:42
offentlig förmögenhetsredovisning. Mitt förslag innebär att detta förhål-
lande kvarstår.
Vid anmälningsskyldighet för offentliga funktionärer är mitt för-
slag att de skall avge en fullständig redovisning av sina innehav av fond-
papper. Att ge denna redovisning av gjorda anmälningar total offentlighet
skulle enligt min mening innebära ett allvarligt ingrepp i den personliga
integriteten. Något behov som motiverar ett sådant ingrepp föreligger inte
i detta sammanhang eftersom de berörda personerna normalt inte har den
anknytning till fondpapperen som är typisk för personer med insynsställ-
ning i aktiebolag. Jag föreslår därför att det i sekretesslagen intas en
bestämmelse som innebär att uppgifter som lämnats till en myndighet av
en anmälningskyldig om hans innehav av fondpapper inte får offentliggö-
ras av myndigheten om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att
den enskilde lider skada eller men av att uppgiften röjs.
Placeringsrekommendationer
Riksbanksfullmäktige föreslår i sitt remissvar att myndigheter i lag ges rätt
att ålägga arbetstagare att följa uppställda placeringsrekommendationer.
Denna regel skulle motsvara den nuvarande 39 § fondkommissionslagen
(1979:748). Som framgår i avsnitt 6.3 föreslår jag emellertid att den
paragrafen upphävs. På motsvarande sätt som för fondkommissionärer
finns här utrymme för självreglering.
Mitt förslag: Samtliga fondpapper och andra likställda instrument
som handlas på värdepappersmarknaden skall omfattas av insider-
reglerna.
Kommitténs förslag: Samtliga fondpapper och andra finansiella instru-
ment som är allmänt spridda och föremål för kurssättning till följd av
handel eller liknande skall omfattas av insiderreglerna. Kommittén har
föreslagit en ny definition på begreppet fondpapper och en definition på
finansiella instrument.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser framför inte några erin-
ringar mot förslaget.
Skälen för mitt förslag: Jag lägger nu fram ett lagförslag som behandlar
enbart insiderfrågor. Kommitténs förslag på definition av fondpapper och
finansiella instrument bygger på att samtliga dess lagförslag införs i ett
sammanhang. Det skulle kunna ifrågasättas om inte den föreslagna legal-
definitionen av fondpapper redan nu borde införas i insiderlagen men
detta skulle leda till en delvis annan definition av föndpapper än den som
finns i fondkommissionslagen och lagen om Stockholms fondbörs vilka
lagar tills vidare skall finnas kvar. Jag anser att en ny definition som
49
4 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 42
kommittén föreslagit bör övervägas i samband med behandlingen av kom- Prop. 1990/91:42
mittens förslag till ny fondkommissionslag och till lag om börs- och clearing-
verksamhet. På så sätt kan i ett sammanhang övervägas en ny fondpap-
persdefinition som blir lika i all lagstiftning på värdepappersmarknaden.
Jag delar emellertid kommitténs principiella synsätt att samtliga fond-
papper och finansiella instrument som är föremål för allmän handel eller
liknande bör omfattas av insiderreglerna. Som anförts ovan anser jag att
nuvarande legaldefinition av fondpapper tills vidare bör behållas. Efter-
som den definitionen inte omfattar alla de olika typer av finansiella
instrument som handlas på värdepappersmarknaden är det angeläget dels
att komplettera lagtexten så att insiderreglerna blir tillämpliga på alla de
instrument som är föremål för allmän handel, dels att lagtexten, med tanke
på att det är en strafflag, utformas på ett klart och entydigt sätt. Jag föreslår
därför att den gällande legaldefinitionen av fondpapper behålls oförändrad
och att man därutöver räknar upp de ytterligare värdepapper och finansi-
ella instrument som insiderlagen bör tillämpas på.
Insiderlagen kommer med denna teknik att vara tillämplig på dels samt-
liga utgivna fondpapper, dels andra instrument som räknas upp i lagen.
Emellertid skulle det föra alltför långt om insiderlagen skulle tillämpas på
t. ex. en försäljning av aktier utgivna av ett litet familjeföretag med ett fåtal
aktieägare där köpare och säljare själva gör upp affären. Kommittén har
föreslagit att lagen endast skall tillämpas på fondpapper och finansiella
instrument som innehas av minst tvåhundra ägare, dvs. är allmänt sprid-
da. Jag kan se vissa tillämpningssvårigheter med en sådan regel. Dessutom
skulle den regeln inte förbjuda t. ex. en fondkommissionär att med utnytt-
jande av icke offentliggjord kurspåverkande information till en kund sälja
aktier utgivna av ett bolag med farre än tvåhundra aktieägare. Jag har
därför valt att föreslå en regel som begränsar insiderlagens tillämplighet till
den handel som sker på värdepappersmarknaden. Härigenom uppnås på
ett bättre sätt syftet med insiderlagstiftningen nämligen att upprätthålla
allmänhetens förtroende för värdepappersmarknaden. En sådan bestäm-
melse överensstämmer också med EGs direktiv.
Med uttrycket handel på värdepappersmarknaden avser jag all den
handel som sker på en organiserad marknadsplats, t. ex. avslut på Stock-
holms fondbörs eller avtal om köp och försäljning som görs upp på telefon
på penningmarknaden. Till sådan handel hör också köp eller försäljning
genom en mellanhand som yrkesmässigt tillhandahåller dessa tjänster, för
närvarande främst fondkommissionärer. Insiderreglerna bör gälla inte
bara då kommissionären handlar i kommission, utan även när han handlar
mot eget lager. Insiderlagen bör vara tillämplig på alla affärer där en part
saknar anledning att ta reda på vem som är motpart och på affärer som
avslutas vad gäller bl. a. likvid och leverans på för marknaden i fråga
sedvanligt sätt. Affärer som sker mellan parter som är kända för varandra
och som föregås av mer eller mindre omfattande förhandlingar och upprät-
tande av skriftliga avtal, faller utanför lagens tillämpningsområde. På
sådana affärer kan, såsom också riksåklagaren i sitt remissvar påpekat, vid
oredliga förfaranden i stället brottsbalkens bedrägeriregler bli tillämpliga.
Insiderreglerna är inte inskränkta till svenska fondpapper. Jag får med
50
anledning av lagrådets önskan om ett förtydligande vad avser frågan om Prop. 1990/91:42
utländska papper och om reglernas tillämpning i rummet anföra följande.
Med fondpapper avses sedan länge (se prop. 1978/79:9 s. 261) bl. a. in- och
utländska aktier. Värdepappersmarknadskommittén har i sitt betänkande
(del 2, s. 194) behandlat den gränsöverskridande handeln på värdepappers-
marknaden. Jag delar kommitténs uppfattning att insiderhandel bör vara
straffbar även om den skett utomlands, under de förutsättningar som anges
i 2 kap. brottsbalken. Det bör därför i princip vara möjligt för svenska
tillsynsmyndigheter att inom ramen för träffade överenskommelser biträda
utländska myndigheter, med material vid insiderundersökningar avseende
t. ex. aktier i ett utländskt aktiebolag.
Mitt förslag: Förbudsregeln skall omfatta varje typ av information
eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet som är ägnad
att väsentligt påverka kursen på fondpapper när den blir allmänt
känd.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser framför inte några erin-
ringar mot förslaget i denna del. Svea hovrätt och riksåklagaren vänder sig
mot att uttrycksättet i lagen om värdepappersmarknaden ”är ägnad att”
väsentligt påverka kursen i lagförslaget bytts ut mot det mångtydiga ”kan”.
Svea hovrätt pekar också på att det enligt förbudet i 8 § andra punkten
lagen om värdepappersmarknaden krävs att den icke offentliggjorda om-
ständigheten skall vara ”uppenbart” ägnad att påverka aktiekursen. Hov-
rätten ser inget hållbart skäl till förändring.
Skälen för mitt förslag: Den information eller kunskap som omfattas av
nu gällande förbud mot insiderhandel avser endast verksamhet i det aktie-
marknadsbolag som insynsförhållandet gäller eller i dess moderbolag och
vid offentliga erbjudanden i det köpande bolaget. Andra typer av informa-
tion, om t. ex. valutakursändringar och skattelagstiftning, dvs. vad som
brukar kallas allmänt kurspåverkande information, omfattas inte. Inte
heller omfattas sådan s. k. marknadinformation som består av information
ellei kunskap om orderläget på marknaden.
De omständigheter som enligt lagen om värdepappersmarknaden utlö-
ser det allmänna förbudet mot insiderhandel skall vara ägnade att väsentligt
påverka aktiekursen. Vid lagens tillkomst anförde departementschefen
följande: ”En omständighet är ägnad att förändra kursen på aktierna i
bolaget om det framstår som mycket sannolikt att ett tillkännagivande av
omständigheten kommer att driva kursen uppåt eller nedåt. Annorlunda
uttryckt skall aktierna i bolaget, med beaktande av den icke offentliggjorda
omständigheten, te sig under- eller övervärderade och det skall samtidigt
kunna förutsättas att marknadens reaktion på omständigheten medför
kursstegring eller kursfall. Det avgörande är alltså om en omständighet
51
erfarenhetsmässigt påverkar kursen då den offentliggörs. Om en kursför- Prop. 1990/91:42
ändring faktiskt inträffat som en följd av offentliggörandet av omständig-
heten saknar däremot betydelse. Handel som företagits med kännedom
om en i bolaget inträffad omständighet som framkallat en oväntad kurs-
ändring kan alltså inte stå i strid mot förbudet i denna paragraf. Om en
kursrörelse uteblivit fastän en sådan framstått som mycket naturlig då
affären företogs är situationen den omvända. Man kan dock utgå från att
överträdelse av förbudet i allmänhet inte beivras i sådant fall” (prop.
1984/85:157 s.89).
Enligt min mening är det, speciellt vid en utvidgning av insiderkretsen,
naturligt att låta insiderregleringen omfatta all information och kunskap
om icke offentliggjorda omständigheter som är ägnade att väsentligt påver-
ka kurssättningen på värdepapper som omfattas av förbudsregeln. Jag
delar departementschefens ovan citerade uppfattning.
Kommittén har i sitt förslag bytt ut det i lagen om värdepappersmarkna-
den använda ordet ”ägnad” mot ”kan” utan närmare förklaring. Svea
hovrätt och riksåklagaren har pekat på den stora och oklara räckvidd
bestämmelsen om förbud mot insiderhandel kan få om ifrågavarande
brottsrekvisit är att omständigheten ”kan” väsentligt påverka kursen. Jag
delar remissinstansernas synpunkt.
Svea hovrätt pekar i sitt remissvar på att det enligt kommitténs förslag,
till skillnad från gällande rätt, inte krävs att omständigheter, som inte är
avsedda att publiceras i årsredovisning, delårsrapport eller årsbokslut,
”uppenbart” skall vara ägnade att väsentligt påverka kursen. Hovrätten
hänvisar till vad departementschefen anförde vid lagen om värdepappers-
marknadens tillkomst, nämligen att det är naturligt att ställa högre krav på
händelsens karaktär för att den skall falla inom det straffbelagda området
än för att informationsskyldighet enligt inregistrerings- eller OTC-kontrak-
ten skall föreligga (prop. 1984/85:157 s.40). 1 bolagens kontrakt och avtal
med fondbörsen anges att bolagen skall offentliggöra händelser och beslut
som är av beskaffenhet att i inte oväsentlig grad påverka bilden av bolaget.
Den straffbestämmelse jag föreslår har som rekvisit att omständigheten i
fråga är ägnad att väsentligt påverka kursen. Därigenom ställs enligt min
mening högre krav på händelsens karaktär inom det straffbara området än
inom börsavtalens regler. Förslaget innebär en skärpning i förhållande till
gällande rätt såtillvida att samma krav på att en väsentlig kursförändring
ska kunna förväntas gäller for alla som handlar med fondpapper och
oavsett hur de icke offentliggjorda omständigheterna kan komma att of-
fentliggöras. Enligt min mening är kravet på rättssäkerhet uppfyllt.
Bankinspektionen pekar på att det beträffande förestående offentliga
erbjudanden i gällande lagstiftning inte ställs krav på väsentlig ändring av
kursen. Kommitténs förslag innebär, enligt inspektionens tolkning, att ett
sådant krav införs. Emellertid måste i praktiken ett offentligt erbjudande
om förvärv av aktier i ett aktiebolag for att ha framgång, innehålla ett
priserbjudande som ligger väsentligt över dagskursen. Enligt min bedöm-
ning så innebär lagförslaget därför i praktiken ingen förändring i förhållan-
de till nuvarande lag.
Sammanfattningsvis innebär detta att insiderreglerna bör omfatta all
52
information om icke offentliggjorda omständigheter som är ägnade att Prop. 1990/91:42
väsentligt påverka kurssättningen på fondpapper och de övriga instrument
som omfattas av regeln.
Mitt förslag: Personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag är
skyldiga att anmäla eget och vissa närstående fysiska och juridiska
personers innehav och ändringar i innehavet av aktier i bolaget.
Aktieägare som äger minst tio procent av aktiekapitalet eller rösteta-
let anses ha insynsställning.
Anmälan skall göras till VPC, som skall föra insynsställningsre-
gistret. Personer med insynsställning får inte ha sina aktier förval-
tarregistrerade.
Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att fysiska personer med in-
synsställning i avstämningsbolag och vars aktier är allmänt spridda skall
göra anmälan till VPC om innehav av aktier i bolaget och ändringar i
innehavet. De med insynsställning i övriga bolag skall enligt förslaget göra
motsvarande anmälan till bankinspektionen. VPC skall vidarebefordra de
förstnämnda anmälningarna till inspektionen som, liksom för närvarande,
för registret över personer med insynsställning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna lämnar förslaget i huvudsak utan
erinran. Bankinspektionen föreslår i sitt remissvar bl. a. att det skall infö-
ras en bestämmelse som anger att personer med insynsställning och dem
närstående fysiska och juridiska personer skall ha sina aktier registrerade i
eget namn. Bankinspektionen föreslår vidare att anmälningsskyldighet
även skall föreligga när en person med insynsställning lånar ut sina aktier.
Sveriges Industriförbund, Svenska Handelskammarforbundet, Svenska
Fondhandlareforeningen, Svenska Sparbanksföreningen, Svenska Bank-
föreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund vill inte att den som
äger minst fem procent av aktiekapitalet eller röstetalet i ett bolag skall
anses ha insynsställning.
Skälen för mitt förslag: Personer med insynsställning i aktiemarknads-
bolag har. med vissa undantag, haft anmälningsskyldighet för sina innehav
och ändringar i innehavet av aktier i bolaget sedan lagen (1971:827) om
registrering av aktieinnehav infördes.
Anmälningsskyldighetens omfattning
Den bärande tanken bakom anmälningsskyldigheten är, förutom betydelse
för kontrollen av förbudens efterlevnad, att den förmodas minska intresset
för otillåten handel. Detta beror på att den som normalt har tillgång till
intern bolagsinformation tvingas att öppet redovisa sina och närståendes
affärer med aktier i det bolag vari han har insynsställning. Genom att
fullgöra anmälningsskyldigheten kan dessa personer också värja sig mot
53
misstankar om obehörigt beteende. Det kan invändas att det är orealistiskt Prop. 1990/91:42
att tänka sig att en person med insynsställning självmant skulle anmäla
brottsliga affärer. Den psykologiska funktionen av en anmälningsskyldig-
het får emellertid inte underskattas. En underlåtenhet att göra anmälan
vid förändring av en anmälningspliktigs aktieinnehav kan anses utgöra
indicium på att ett otillåtet handlande förekommit. En person som hävdar
att han inte haft tillgång till icke offentliggjord information bör ha lättare
att bli trodd om han anmält förändringen i föreskriven ordning än om han
inte gjort det.
Värdepappersmarknadskommittén har föreslagit en utvidgning av an-
mälningsskyldigheten till att omfatta personer med insynsställning i aktie-
bolag, vilkas aktier visserligen inte är noterade på Stockholms fondbörs
men likväl är allmänt spridda. Kommittén föreslog samtidigt en ny lag —
lagen om informationsskyldighet för aktiebolag med allmänt spridda ak-
tier. Enligt denna lag skall ett bolags aktier anses vara allmänt spridda om
de innehas av minst 200 ägare. Lagförslaget bereds för närvarande i
finansdepartementet.
Jag har övervägt kommitténs förslag att låta anmälningsskyldigheten
omfatta personer med insynsställning i aktiebolag med mer än 200 ägare.
En sådan regel kan medföra svårigheter att bedöma vilka bolag som vid
varje tillfälle omfattas av regeln. Ett annat alternativ är att låta anmäl-
ningsskyldigheten omfatta personer med insynsställning i avstämningsbo-
lag. En sådan avgränsning skulle medföra att även vissa bolag med förhål-
landevis liten ägarspridning skulle omfattas. Förbudet mot insiderhandel
utvidgas i och för sig till att gälla alla bolag som emitterat fondpapper vilka
handlas med på värdepappersmarknaden. Att utvidga anmälningsskyldig-
heten till att omfatta samtliga personer och fondpapper skulle medföra en
omfattande och resurskrävande hantering av uppgifter. Denna skulle san-
nolikt inte medföra någon sådan reell förbättring av möjligheterna att be-
kämpa olaglig insiderhandel som kan väga upp dessa olägenheter. Jag anser
därför att den lämpligaste lösningen är att anmälningsskyldigheten även
fortsättningsvis gäller personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag.
Bankinspektionen föreslår i sitt remissvar att anmälningsskyldighet
även skall föreligga när en person med insynsställning lånar ut sina aktier i
bolaget. Inspektionen har tagit blankningssituationen som exempel. En
person med insynsställning som känner till en icke offentliggjord negativ
omständighet kan låna ut sina aktier i bolaget till en god vän för att ge
denne möjlighet att tjäna pengar. Inspektionen pekar på att anmälnings-
plikten utgör grund för en stor del av insiderbevakningen.
Aktiekontolagen (1989:827) kommer fr. o. m. den 1 januari 1991 att
gälla för samtliga avstämningsbolag. Eftersom alla transaktioner, även i de
fall utlåning sker för en blankningsaffär, med en persons aktier därefter
kommer att framgå av avstämningsregistret saknas anledning att införa
anmälningsskyldighet för utlåning av aktier.
54
Bolagens uppgiftsskyldighet
Bolagens skyldighet att underrätta VPC om vilka personer som har in-
synsställning är en förutsättning för att registreringen och tillsynsverksam-
heten skall fungera effektivt. Däremot finns inte något skäl att bolagen,
som för närvarande, enligt lag själva skall vara skyldiga att föra en offentlig
förteckning över personerna med insynsställning. Den som så önskar kan
få kännedom om vilka aktieägare som har insynsställning i ett aktiemark-
nadsbolag genom att vända sig till VPC.
Aktieägare
Kritik har framförts mot att aktieägare ingår i den krets som anses ha
insynsställning i ett bolag. Denna kritik, som också anfördes vid lagen om
värdepappersmarknadens tillkomst, grundar sig på likabehandlingsprinci-
pen i aktiebolagslagen. Kritikerna menar att det finns inte skäl att utgå
från att vissa aktieägare erhåller mer information än andra enbart på
grund av att de har ett stort innehav. Föredraganden framhöll vid regelns
tillkomst att bolag ibland måste kontakta stora aktieägare för att undersö-
ka möjligheterna att genomföra förslag till viktigare beslut men att någon
entydig gräns för när ett ägarinflytande skall anses uppkomma inte finns.
Föredraganden fann emellertid att även fem procent i särskilda situationer
kan ge betydande inflytande (prop. 1984/85:157 s. 35 f). Jag delar uppfatt-
ningen att större aktieägare i vissa situationer får del av icke offentliggjord
information som är kurspåverkande och därför bör anses ha insynsställ-
ning.
Jag vill här åter aktualisera frågan om vid vilket gränsvärde aktieägare
skall anses ha insynsställning enligt insiderlagen och därmed vara skyldiga
att anmäla och offentliggöra sitt innehav och förändringar därav.
Avgörande för vilken gräns som bör väljas är frågan om när ett ägarinfly-
tande skall anses uppkomma. I förarbetena till värdepappersmarknads-
lagen påpekades (prop. s. 36) att man i annan lagstiftning valt andra
procenttal än fem procent. I lagen (1982:617) om utländska förvärv av
svenska företag m.m. är gränsen för att förvärvstillstånd erfordras tio
procent. Samma procenttal gäller för allmänna pensionsfondens fjärde och
femte fondstyrelsers innehav av aktier vilken begränsning motiverades
med att man bör slå vakt om AP-fondens karaktär som en i huvudsak
kapitalförvaltande institution (se bl. a. prop. 1987/88:167 s. 13). I annan
lagstiftning har således tio procent ansetts vara en gräns som ger aktieäga-
ren en sådan ställning att särskilda regler erfordras. Mot detta skall man
emellertid ställa behovet av kontroll av insiderlagens efterlevnad och
marknadens intresse av information om större aktieägares köp och försälj-
ningar.
Vad gäller det senare intresset kan anföras att Näringslivets börskom-
mitté har utfärdat en rekommendation rörande offentliggörande vid för-
värv av större aktieposter m. m., s. k. flaggningsregler, som börsbolag och
OTC-bolag enligt avtal är skyldiga att följa. Rekommendationen föreskri-
ver att den som uppnår eller överskrider tio procent antingen av rösterna
Prop. 1990/91:42
55
eller kapitalet i ett börsbolag eller OTC-bolag skall anmäla detta till Stock- Prop. 1990/91:42
holms fondbörs och bolaget ifråga. Samma sak gäller om den gränsen
underskrids genom överlåtelse. Aktieägare som innehar minst tio procent
skall också göra sådan anmälan när han förändrar sitt innehav i bolaget
med två procentenheter eller mer. Syftet med flaggningsreglerna är intres-
set av information om förvärv av större aktieposter och förändringar av
dessa innehav. EG har i ett direktiv motsvarande bestämmelser som
tillgodoser samma syfte. EG-direktivet föreskriver att den som förvärvar
eller avyttrar aktier i ett bolag och innehavet därigenom passerar gränserna
10 procent, 20 procent, 1/3, 50 procent eller 2/3 av samtliga röster, skall
underrätta bolaget och behörig institution inom sju dagar. I frågan om en
anpassning till EGs regler på denna punkt avser jag att återkomma då
övriga delar av kommitténs betänkande är fardigberedda.
När det gäller behovet av kontroll vill jag framhålla att en eventuell
höjning av gränsen visserligen skulle medföra att färre aktieägare än för
närvarande skulle vara skyldiga att anmäla sina innehav. Man bör dock
komma ihåg att vid misstanke om insiderbrott har åklagare och bankin-
spektionen möjlighet att få insyn i den av VPC förda aktieboken och kan
därigenom få uppgift om aktieägare även med mindre innehav. Jag har
därför svårt att se att en höjning skulle påverka en utredning om insider-
brott.
Gränsen för när ett beaktansvärt inflytande för en aktieägare anses
uppkomma har i annan lagstiftning ansetts gå vid tio procent och denna
gräns är också accepterad som lägsta gräns för offentliggörande av aktiein-
nehav. Här kan också framhållas att jag senare vid behandling av närståen-
debegreppet kommer att föreslå att gränsen för vilken ägarandel som skall
anses så stor att ekonomisk gemenskap i ett närståendeföretag föreligger
bör sättas till tio procent. Jag anser att gränsvärdet för när en aktieägare
skall anses ha insynsställning och därmed anmälningsskyldighet bör sättas
till tio procent av röster eller kapital.
Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet har i
sitt gemensamma remissvar anfört att gränsvärdet för anmälningsskyldig-
heten skulle kunna vara för aktier 500 stycken och för andra värdepapper
fyra basbelopp utan att syftet med anmälningsskyldigheten skulle förfelas.
De nuvarande gränserna 50 aktier resp. 10000 kronor har varit oföränd-
rade sedan införandet av lagen om värdepappersmarknaden. Jag delar den
uppfattning som då anfördes av departementschefen, nämligen att ut-
gångspunkt för gränsdragningen bör vara att anmälningsskyldighet inte
skall föreligga beträffande affärer av mindre omfattning (prop. 1984/85:
157 s. 50). Vid en jämförelse av börskurserna 1985 och 1990 kan konstate-
ras att grovt sett tenderar dessa att hålla sig omkring 200 — 400 kronor per
aktie. Det finns naturligtvis exempel på aktiekurser som fördubblats flera
gånger under dessa fem år men många aktier har också lägre kurs i dag.
Börsbolagen kan sänka börskursen genom t. ex. fondemission, nyemission
till underkurs och aktieuppdelning och gör ofta så för att hålla en för
handeln nominellt lämplig nivå på börskursen. Genomsnittligt sett är
emellertid värdet av 50 aktier i dag väsentligt lägre än vad det var för fem
år sedan. Mot samma bakgrund anser jag en affär på 10000 kronor vara en
56
förhållandevis och speciellt i dessa sammanhang liten affär. Mitt förslag Prop. 1990/91:42
till förbud mot förvaltarregistrering påverkar också valet av gränsvärden.
Vid ett övervägande av vad som får anses vara affärer av mindre
omfattning och samtidigt som hänsyn bör tas till mina övriga förslag i
skärpande riktning finner jag 200 aktier resp. 50000 kronor vara lämpliga
gränsvärden.
Revisorer
Kommerskollegiet påpekar i sitt remissvar att auktoriserade eller godkän-
da revisorer enligt god redovisningssed skall avböja eller avsäga sig upp-
drag i företag i vilket han eller någon honom närstående fysisk eller
juridisk person har intressen av det slag som lagförslaget avser. Med andra
ord innebär revisors anmälan om aktieinnehav att han också är förpliktad
att avsäga sig revisionsuppdraget. Kollegiet framförde liknande synpunk-
ter över förslaget till lag om värdepappersmarknaden. Departementsche-
fen anförde då att det av 10 kap. 1 — 3 §§ aktiebolagslagen (1975:1385)
framgår att en revisor i ett bolag inte alltid behöver vara auktoriserad eller
godkänd revisor och att således även annan än den som i särskild ordning
förbundit sig att inte äga t. ex. aktier i det bolag han reviderar kan vara
revisor i ett bolag som faller inom lagens ramar (prop. 1984/85:157 s.37 —
38). Jag delar denna uppfattning och anser alltså att revisorer bör anses ha
insynsställning i sådana bolag.
Insiderregistret
Bankinspektionen för i enlighet med 25 § lagen om värdepappersmarkna-
den register som innehåller anmälningar som gjorts enligt 10 § nämnda lag.
Detta register innehåller således anmälningar gjorda av personer med in-
synsställning i aktiemarknadsbolag. Uppgifterna rör deras eget och vissa
närståendes innehav av aktier i bolaget och ändringar i innehavet. Uppgif-
terna i registret är offentliga.
Det är angeläget att övervakningen av insiderlagstiftningens efterlevnad
blir så verkningsfull som möjligt. En förutsättning för detta är att admi-
nistrering av registret och även dess tillgänglighet för berörda myndigheter
och allmänheten görs så effektiv som det går. Däri ligger att det snabbt
skall gå att få information om vilka personer som har insynsställning i ett
visst bolag. Dessa personers och deras närståendes innehav av aktier i
bolaget och inträffade förändringar i innehavet skall också gå att få fram.
En effektivisering av tillsynen över insiderreglernas efterlevnad kräver
enligt min mening att registret förs så nära den mest innehållsrika informa-
tionskällan i sammanhanget som möjligt. Jag har som framgått stannat för
att ålägga personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag anmälnings-
skyldighet. Samtliga aktiemarknadsbolag har sina aktieböcker upplagda
hos VPC. VPC är därför bäst lämpad att vara registerförande institution.
Registret skall föras med automatisk databehandling. Registret bör som
lagrådet föreslagit benämnas insiderregister.
Det är angeläget att klargöra vem som är registeransvarig enligt data-
57
lagen (1973:289) för detta register. Det ankommer nämligen på denne Prop. 1990/91:42
bl. a. att ansvara för att inte otillbörligt intrång uppkommer i de registrera-
des integritet (7 §), att föra en förteckning över registren (7 a §), att vidta
rättelser i registren (8 §), att lämna vissa utdrag ur registren (10 §) och att
lämna datainspektionen de uppgifter om den automatiska databehand-
lingen som inspektionen begär för sin tillsyn (17 §).
Enligt 1 § datalagen är den, för vars verksamhet registret förs, register-
ansvarig för ett personregister om denne också kan påverka registrets
innehåll. Registret kommer alltjämt att föras för att utgöra ett underlag för
bankinspektionens tillsyn över att reglerna i insiderlagen följs. Registret
kommer således att föras framförallt för bankinspektionens verksamhet.
Förutom de som har anmälningsplikt enligt insiderlagen kommer endast
bankinspektionen att kunna påverka innehållet i registret. Mot denna
bakgrund överensstämmer det bäst med datalagens reglering att bankin-
spektionen blir registeransvarig för insiderregistret.
Datalagens regler kommer att gälla för insiderregistret. Således kommer
de registrerade att ha rätt till utdrag ur registret och den registeransvarige att
ha skyldighet att rätta felaktiga eller missvisande uppgifter i registret. För att
de registrerade skall kunna utöva den nämnda insynsrätten, vilken är av
grundläggande betydelse för integritetsskyddet, och vid behov kunna begära
rättelse av felaktiga eller missvisande uppgifter bör införas en skyldighet för
bankinspektionen att på lämpligt sätt informera de registrerade om regist-
ret.
I enlighet med lagens syfte att ge offentlig insyn i vissa värdepappersafla-
rer skall uppgifter ur registret liksom tidigare kunna erhållas av var och en.
Vid misstanke om överträdelse av reglerna om insiderhandel bör de
upplysningar som behövs för en effektiv utredning kunna inhämtas av
åklagare och bankinspektion förutom ur insiderregistret även ur övriga re-
gister som förs av VPC. För att uppnå detta bör ett tillägg till aktiekontolagen
(1989:827) göras som innebär att bankinspektionen och åklagare vid utred-
ning av brott mot insiderlagen har rätt att få besked om nuvarande och
tidigare innehåll på de konton som berörs av utredningen.
Dispensregel
Det bör, med den modernisering av registerföringen hos VPC genom
automatisk databehandling som kommittén pekar på i sitt betänkande,
finnas möjlighet att ge dispens från anmälningsskyldigheten. Om registre-
ring i insiderregistret av aktieinnehav och förändringar i innehavet i stället
kan ske automatiskt i samband med övriga registreringsåtgärder som sker
vid aktietransaktioner i avstämningsregistren hos VPC, saknas skäl att
kräva manuell anmälan från berörda personer. I lagrådsremissen anfördes
att sådan automatisk registrering dock skulle kräva samtliga berörda regi-
strerades samtycke. Lagrådet har anfört att samtycke av samtliga berörda
registrerade inte förefaller motiverat och har anmärkt att en överföring inte
medför någon förändring av sekretesskyddet. Jag delar lagrådets uppfatt-
ning att sekretesskyddet är oförändrat även om uppgifter ur ett avstämning-
sregister lämnas till insiderregistret med automatik. Det bör dock av aktie-
58
kontolagen framgå att uppgifter från avstämningsregistren skall kunna ut- Prop. 1990/91:42
lämnas till insiderregistret. En bestämmelse härom bör därför tas in i
aktiekontolagen.
Förvaltarregistrering
Förvaltarregistrering av aktier enligt 8 kap. aktiekontolagen (1989:827)
innebär att en aktieägare är registrerad hos en auktoriserad förvaltare i
stället för att vara införd i aktieboken som förs av VPC. Enbart förvalta-
rens namn är således registrerat hos VPC som alltså saknar uppgifter om
vem som är ägare till förvaltarregistrerade aktier. Dessa uppgifter och
uppgifter om köp och försäljning av sådana aktier finns i förvaltarnas
register. VPC gör var sjätte månad för samtliga avstämningsbolag en
sammanställning över aktieägare som har mer än femhundra aktier. Den
sammanställningen är offentlig. För närvarande är det inte tekniskt möjligt
för VPC att ha direktkontakt med förvaltarnas register över ägarna till de
förvaltarregistrerade aktierna.
Jag har tidigare i detta avsnitt som ett led i att effektivisera tillsynen av
insiderreglerna föreslagit att VPC skall föra insiderregistret. Eftersom VPC
redan har tillgång till uppgifter om äganderättsövergångar kan insiderregi-
stret till största delen föras automatiskt. Detta kan däremot inte ske beträf-
fande aktier som är förvaltarregistrerade. Personer med insynsställning som
har sina aktier förvaltarregistrerade måste alltså själva med post anmäla
gjorda transaktioner. Uppdateringen av insiderregistret kommer därför att
ske med viss tidsfördröjning. Ett sätt att undvika detta kan vara att inte
tillåta personer som är anmälningsskyldiga att ha sina aktier förvaltarregi-
strerade. Insiderregistret skulle därmed innehålla de dagsaktuella uppgif-
terna om aktieägarna och gjorda transaktioner. Detta skulle avsevärt un-
derlätta ett snabbt och effektivt utredningsförfarande vid misstanke om
insiderbrott.
Kommittén har också diskuterat denna fråga men inte funnit anledning
att föreslå en sådan skyldighet till direktregistrering. Kommittén har pekat
på att det i framtiden sannolikt kommer att finnas tekniska lösningar som
möjliggör för VPC att via VP-registret ha direktkontakt med de register
som förvaltarna har för förvaltarregistrerade aktier. Jag anser däremot att i
valet mellan att effektivisera insiderövervakningen eller avvakta den tek-
niska utveckling som möjliggör direktinsyn i förvaltarnas register, övervä-
gande skäl talar för det första alternativet. Jag föreslår därför att det i
insiderlagen tas in en bestämmelse som inte tillåter personer med insyns-
ställning att ha sina aktier förvaltarregistrerade.
59
Prop. 1990/91:42
Mitt förslag: Bankinspektionen övervakar efterlevnaden av bestäm-
melserna i insiderlagen. När någon är skäligen misstänkt för brott
mot insiderreglerna skall anmälan göras till åklagare. Kravet på
åtalsmedgivande från bankinspektionen tas bort.
Kommitténs förslag: Kommittén har inte föreslagit någon förändring i
förhållande till nu gällande rätt.
Remissinstanserna: Svea hovrätt och Stockholms universitet, juridiska
fakultetsnämnden anser att det ur rättsbildningssynpunkt inger betänklig-
heter att bankinspektionen får beslutanderätt i åtalsfrågor rörande insi-
derbrott. Hovrätten föreslår att de s. k. eko-åklagarna tilldelas beslutande-
rätten i åtalsfrågor och att bankinspektionens roll inskränks till att lämna
biträde under förundersökningen. Bankinspektionen betonar att utred-
ningar av insiderbrott är en udda uppgift i förhållande till inspektionens
övriga uppgifter och att utredning av brott normalt är en polis- och
åklagaruppgift. Emellertid skulle det enligt inspektionen försvåra det nu
snabbt ökande internationella samarbetet om ansvaret för insiderbevak-
ningen i Sverige skulle läggas utanför tillsynsmyndigheten. Riksbanken
betonar risken att tillsynen över insiderhandeln stör bankinspektionens
traditionella tillsyn av kreditinstituten. Riksbanken ser som en lösning att
s. k. eko-åklagare svarar för handläggningen av insiderfrågor. Stockholm
fondbörs betonar vikten av att marknadsplatsernas kursövervakning enga-
geras i kontrollen av insiderreglerna. Riksåklagaren betonar att åklagarna i
utredningsarbetet vid misstänkta insiderbrott har ett uttalat behov av en
nära samverkan med tillsynsorganet. Han utgår från att värdepappers-
marknaden i allt väsentligt kommer att stå under tillsyn av ett särskilt
organ, som bl. a. har till uppgift att anmäla överträdelser till polis och
åklagare och i övrigt biträda vid förundersökningar. Polis och åklagare kan
enligt riksåklagaren inte annat än undantagsvis själva ta initiativ till och
genomföra utredningar av överträdelser på det aktuella området. Normalt
måste sakkunnigt biträde anlitas.
Skälen för mitt förslag: Bankinspektionen utövar tillsyn över aktörer och
institut på värdepappersmarknaden. Bland tillsynsobjekten ingår fond-
kommissionärer, banker, Stockholms fondbörs, fondbolag och VPC.
Bankinspektionen har dessutom utövat tillsyn över insiderreglernas efter-
levnad alltsedan tillkomsten av den första lagstiftningen med syfte att
motverka otillåten insiderhandel.
I sin nuvarande roll som tillsynsmyndighet enligt lagen om värdepap-
persmarknaden följer bankinspektionen kontinuerligt vad som rapporte-
ras i massmedia om marknaden och försöker finna händelser eller omstän-
digheter som kan tyda på att otillåten insiderhandel har förekommit. Även
information från bolagen följs upp. Stockholms fondbörs anmäler miss-
tänkta förhållanden som kan iakttas vid dess marknadsövervakning. Detta
är särskilt vanligt i samband med offentliga uppköpserbjudanden.
När något inträffat som kan tyda på otillåten insiderhandel gör bankin-
60
spektionen en analys av om händelsen är sådan att handelsförbud gällt. Prop. 1990/91:42
Om inspektionen finner att detta varit fallet görs en utredning om insider-
handel faktiskt förekommit. Först kontrolleras om någon anmälan gjorts
till insynsställningsregistret. Kursutvecklingen och omsättningsvolymen
tiden före offentliggörandet kontrolleras. Har omsättningen ökat kraftigt
sker samråd med Stockholms fondbörs om vad som kan ligga bakom
kursutvecklingen.
Bankinspektionen får om det finns anledning anta att insiderhandel
förekommit bedriva viss utredande verksamhet. Inspektionen får begära
in uppgifter bl. a. från inblandade bolag och i samband med utredningar
om offentliga erbjudanden från dess anställda, från fondkommissionärer
och från andra som misstänks ha utnyttjat otillåten information i sin
handel. Utredningen avslutas med en bedömning av om ärendet skall
överlämnas till åklagaren. Detta kan ske genom åtalsanmälan eller genom
anmälan för vidare utredning.
För närvarande inleder åklagare först efter anmälan från bankinspektio-
nen förundersökning rörande insiderbrott. Åklagare har då de möjligheter
rättegångsbalkens regler ger att bedriva förundersökning och kan därvid
anlita biträde av polismyndighet. Åklagares uppgifter brukar sammanfatt-
ningsvis anges vara att bedriva förundersökning, besluta i fråga om åtal
och föra talan i domstol. Det ligger ingen spanings- eller övervakningsupp-
gift på åklagare. Förundersökning skall enligt huvudregeln inledas så snart
det på grund av angivelse eller annat skäl finns anledning anta att brott
som hör under allmänt åtal förövats. Innan förundersökning inleds kan
åklagaren i normalfallet bedriva förutredning för att få grundmaterial för
att fatta beslut om inledande av förundersökning. Detta blir emellertid
inte aktuellt i de fall då åtalsanmälan krävs av annan myndighet såsom är
fallet vid insiderbrott.
Stockholms fondbörs har en särskild enhet för marknadsövervakning
med uppgift att vaka över kursutvecklingen. Enheten har ett nära samarbe-
te med bankinspektionen. Enheten använder sig av ett datoriserat program
för att få kännedom om större kursrörelser. Om kursen på ett bolags aktier
avviker mer än fem procent från föregående dag eller om betalkurserna
ändras lika mycket under dagen noteras avvikelsen på en lista. Fondbörsen
söker till en början efter naturliga förklaringar till kursavvikelsen genom
att studera marknadsförhållandena och informationen från bolagen. Vida-
re kan från börsmedlemmar begäras besked för vems räkning affärerna
utförts. Finns inte någon naturlig förklaring trots gjorda undersökningar,
översänds materialet till bankinspektionen.
Bankinspektionen sänder kontinuerligt kopior på vissa anmälningar om
affärer som gjorts av personer med insynsställning till fondbörsen. Efter-
som endast anmälningar av affärer som kan ha betydelse för marknaden är
intressanta har den ursprungliga rutinen med att sända alla anmälningar
till fondbörsen övergetts.
Handeln med optioner och terminer vid Stockholms Optionsmarknad
OM Fondkommission Aktiebolag (OM) är inte föremål för sådan kurs-
övervakning som sker vid Stockholms fondbörs. Inte heller förekommer
någon kursövervakning på penning- och obligationsmarknaden.
61
Enligt gällande rätt skall personer med insynsställning i aktiemarknads- Prop. 1990/91:42
bolag fullgöra sin anmälningsskyldighet genom att skriftligen anmäla sina
aktieinnehav och förändringar däri till VPC. Senast dagen efter det att
anmälan mottagits av VPC skall den skickas vidare till bankinspektionen
och bolaget.
Ett begränsat antal brott mot insiderlagstiftningen har hittills upptäckts i
Sverige. Två strafförelägganden för brott mot registreringsplikten utfärda-
des med stöd av den gamla lagen om registrering av aktieinnehav. Efter
värdepappersmarknadslagens ikraftträdande har ett tjugotal personer
dömts för brott mot reglerna om anmälningsskyldighet. Bankinspektionen
har mer ingående undersökt cirka fyrtio misstänkta fall av otillåten insi-
derhandel. Flertalet av dessa har avsett fall av offentliga erbjudanden och
några det allmänna förbudet. Bankinspektionen har till åklagaren över-
lämnat omkring 20 ärenden för vidare utredning. Hittills har endast två
personer dömts for brott mot forbudsreglerna. Enbart en lagakraftägande
dom föreligger för närvarande. Att inte fler personer lagforts för brottmot
handelsförbudet beror till viss del på de stora bevissvårigheter som forel ig-
ger vid utredningen av dessa brott. Det får också antas bero på att upp-
täcktsrisken är liten.
En effektiv övervakning ökar möjligheten att snabbt upptäcka misstänkt
insiderhandel. Denna effektivitet beror till stor del på graden av genomlys-
ning av marknaden och på snabbheten i reaktionssystemen. Genom den
utvidgning av regleringen av insiderhandel som jag föreslår kommer fond-
papper och ytterligare ett antal finansiella instrument att beröras av lag-
stiftningen. Många personer som kan begå insiderbrott kommer inte nöd-
vändigtvis att ha någon naturlig kontakt med emittenten av det värdepap-
per den brottsliga transaktionen avser. Insiderbrott blir ett brott som inte
enbart den lilla krets av personer som har insynsställning i aktiemarknads-
bolag kan straffas for utan även andra som missbrukar icke offentliggjord
kurspåverkande information kan fällas till ansvar för sådant brott. Detta
innebär ökade krav på en effektiv tillsyn och övervakning. Vidare är det av
största vikt att utredningen påbörjas omedelbart när misstanke om insi-
derbrott uppkommer. Dessa krav gäller inte enbart för aktiemarknaden
utan också för options- och terminsmarknaden samt for penning- och
obligationsmarknaden.
Värdepappershandeln har internationaliserats under senare år. För den
insiderhandel som företagits utomlands gäller reglerna i 2 kap. brottsbal-
ken om tillämpligheten av svensk strafflagstiftning och svensk domstols
behörighet i brottmål. Internationaliseringen innebär att stora krav måste
ställas på tillsynen av insiderreglerna även vid denna handel.
Sammanfattningsvis kan sägas att tillsynen över insiderreglernas efter-
levnad bör bedrivas på ett sätt som medför så stor genomlysning av
marknaden som möjligt. Därmed menar jag att de forbudsgrundande
omständigheterna på marknaden bör upptäckas när de inträffar. De upp-
lysningar som behövs för att bedöma vad kursrörelserna beror på skall
också kunna inhämtas snabbt. Misstänkta insiderbrottslingar skall däref-
ter snabbt identifieras och den aktuella gärningen utredas. Visar det sig då
att brottsmisstankar föreligger bör lagföring ske.
62
Hur bör då tillsynen över insiderlagen organiseras och hur bör den Prop. 1990/91:42
bedrivas? Bankinspektionen har genom sin ställning som tillsynsmyndig-
het för alla institut på värdepappersmarknaden en god inblick i vad som
händer på marknaden och tillgång till en helhetsbild som få andra kan
erhålla. Vidare deltar bankinspektionen, som jag behandlar utförligare i
avsnittet om sekretess, i internationellt samarbete på tillsynsområdet.
Detta är omständigheter som måste vägas in vid bedömningen av hur
tillsynen bör organiseras.
Inom åklagarväsendet finns en kompetens och erfarenhet av brottsut-
redningar och av de arbetsmetoder som kan anses erforderliga för att
utreda den typ av brott som nu är aktuell. Det skulle kunna övervägas att
utöka åklagarens roll när det gäller utredning av insiderbrott till att omfat-
ta en större del av brottsutredningen än för närvarande. Även den del av
bankinspektionens löpande bevakning av marknaden som är inriktad på
att finna insiderbrott skulle med en mer polisiär inriktning kunna läggas på
åklagare. Detta skulle också innebära att den kunskap om värdepappers-
marknaden som erfordras för en sådan roll måste tillföras åklagarväsendet.
En utökad åklagarroll innebär att åklagarväsendet måste tillföras ytterliga-
re ekonomiska resurser. Justitiedepartementet har inlett en översyn av
åklagarväsendet. Syftet är att möta den allmänt ökande arbetsbelastningen
inom åklagarväsendet genom att renodla åklagarnas arbete och göra förun-
dersökningen mer effektiv.
Stockholms fondbörs tidigare i detta avsnitt nämnda kursövervakning
grundar sig på 22 § lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs. Det är börs-
styrelsens uppgift att vaka över att handeln inte strider mot lagstiftning eller
god affärssed samt att felaktigheter i kursbildning i görligaste mån hindras.
Börsstyrelsens marknadsövervakning har således till stor del en annan upp-
gift än att finna kriminaliserade förfaranden. Det råder emellertid inga tvi-
vel om att börsens marknadsövervakning har stor betydelse för insiderbe-
vakningen. Börsstyrelsen har under de senare åren avsatt ökade resurser för
kursövervakning och har sagt sig vara beredd att fortsättningsvis höja am-
bitionsnivån när det gäller marknadsövervakning.
Börsbolagen och OTC-bolagen har enligt inregistreringskontraktet resp.
OTC-avtalet informationsskyldighet i förhållande till börsen. I sin kurs-
övervakning sammanställer börsen en stor mängd redan offentliggjord
information, som är av betydelse för utredning av brott mot insiderregler-
na. Det gäller bl. a. marknadens kursutveckling, ett visst bolags kursut-
veckling och en akties betalkurs viss dag. Dessa informationskällor i kom-
bination med den tekniska kursövervakningen gör att tecken på att en otil-
låten handel förekommit i många fall först visar sig på börsen.
Enligt 23 § lagen om Stockholms fondbörs skall emittent, börsmedlem och
börsombud lämna börsstyrelsen de upplysningar den anser sig behöva för att
uppfylla sina skyldigheter enligt lagen. Därigenom har börsstyrelsen rätt att
i detta skede identifiera slutkund vid behov. Av de sekretessbestämmelser
som gäller i börsens förhållande till bolagen följer att uppgift som börsen fått
från ett bolag med förbehåll om tystnadsplikt inte får lämnas ut utan bola-
gets medgivande. Det får emellertid antas att det oftast ligger i bolagens
63
intresse att lämna ut de uppgifter som kan behövas vid en utredning av Prop. 1990/91:42
misstänkt överträdelse av insiderreglerna vid handel med bolagets aktier.
VPC har enligt mitt lagförslag ålagts att föra insiderregistret. I den upp-
giften ingår att se till att anmälan som skall registreras är fullständig. Däri
ligger att formella felaktigheter som upptäcks vid registreringen skall påtalas
till den anmälningsskyldige som bör ha möjlighet att vidta rättelse. Det
torde förutsätta att uppgiftlämnaren vid utebliven rättelse anmäls för lag-
föring. Andra uppgifter av tillsynskaraktär får anses vara främmande för
VPC.
Vid tillkomsten av lagen om värdepappersmarknaden, varvid bankin-
spektionens tillsynsfunktion utökades, uttalade departementschefen vid
behandlingen av tillsynsfrågan (prop. 1984/85:157 s. 53) att det inte kan
anses lämpligt att lägga tillsynsplikten av en straffrättsligt sanktionerad lag
hos ett från staten fristående organ, även om det, såsom är fallet med
fondbörsen, har starka offentligrättsliga inslag. Jag kan instämma i detta.
Det innebär att av de ovan diskuterade alternativen enbart bankinspektio-
nen eller åklagaren kan komma ifråga som ansvarig för tillsynen över
insiderhandeln. I valet mellan dessa talar det mesta för att bankinspektio-
nen med hänsyn till sin nuvarande roll är den mest lämpliga att utöva
tillsyn över insiderlagen. Bankinspektionen har till stor del hittills arbetat
med konventionella metoder. Information har i stor omfattning inhämtats
genom skriftväxling. Den tekniska utveckling som på senare år skett på
kommunikationsområdet bör kunna tas till vara för att underlätta inhäm-
tande av information.
Möjlighet finns även att skapa en helt ny myndighet med uppgift att
bevaka värdepappersmarknaden. Regeringen har beslutat tillkalla en sär-
skild utredare att utreda bank- och försäkringsinspektionernas verksamhet
(Dir. 1990:12). Förslag bör enligt utredningsdirektivet lämnas senast i
december 1990.1 avvaktan på detta bör enligt min mening bankinspektio-
nen vara ansvarig för tillsynen över insiderreglernas efterlevnad.
Som framgått tidigare anser jag att kravet på åtalsmedgivande från bank-
inspektionen bör tas bort. Ett effektivt samarbete bör kunna fungera mellan
bankinspektionen, åklagarmyndigheten och fondbörsen, där deras olika
kompetens kan utnyttjas till fullo. Formerna för detta samarbete bör kunna
utarbetas informellt utan närmare författningsstöd. Åklagare bör överta
ansvaret för utredningen i och med att någon är skäligen misstänkt. Detta
bör kunna leda till en snabbt påbörjad brottsutredning. Därvid kan tvång-
smedel utnyttjas vid behov. Bankinspektionen bör ha kvar sin frågerätt även
efter det att åklagaren övertagit ansvaret för utredningen. Bankinspektionen
och åklagaren skall kunna laga efter läglighet i varje enskilt fall och därvid
kunna samråda om huruvida vissa uppgifter lämpligen skall utföras av
bankinspektionen trots att åklagaren har inlett förundersökning. Det får
dock inte råda någon tvekan om att det i detta skede är åklagaren som är
förundersökningsledare enligt rättegångsbalken och ansvarig för utred-
ningen. Ansvaret för förhör och liknande åtgärder av förundersökningska-
raktär åvilar således åklagaren.
Samarbetet mellan åklagare och bankinspektionen bör i det enskilda
fallet inledas senast när det konstaterats att en person är skäligen misstänkt
64
for ett brott mot insiderlagen. Inget bör emellertid hindra informellt sam- Prop. 1990/91: 42
råd i ett tidigare skede. Börsen bör, i det fall den upptäckt ett misstänkt
brott, meddela bankinspektionen detta och om någon person är misstänkt
även åklagarmyndigheten. Det får förutsättas att de två berörda myndig-
heterna då kan ställa resurser till förfogande för en gemensam genomgång
av omständigheterna. Att åklagare är inkopplad i utredningen i ett tidigt
skede medför bl. a. att en misstänkt person kan hämtas till förhör utan
kallelse och att husrannsakan kan ske. Detta innebär att ett överrasknings-
moment införs i utredningen.
För att uppnå största möjliga effektivitet bör börsens kursövervakning
även i fortsättningen utnyttjas vid tillsynen av insiderreglernas efterlev-
nad. Liknande kursövervakning bör kunna anordnas på andra marknads-
platser, t. ex. hos OM där handel med optioner och terminer organiseras
och hos den nya obligationsbörs som är under utveckling i Stockholms
fondbörs regi. Naturligtvis bör omfattningen av den löpande övervakning-
en anpassas till varje marknadsplats unika förhållanden, karaktär och
volymen på den handel som bedrivs där. Det torde få ankomma på
bankinspektionen som tillsynsmyndighet enligt insiderlagen att med varje
marknadsplats komma fram till en lämplig organisation av kursövervak-
ningen. En av övervakningens viktigaste funktioner bör vara att snabbt få
kännedom om onaturliga kursrörelser eller misstänkta förfaranden vilket
då bör leda till en utredning om misstänkt insiderbrott.
I fall som saknar betydelse för allmänhetens förtroende för värdepap-
persmarknaden eller som annars är ringa skall inte dömas till ansvar.
Sådana fall bör, vilket behandlas i specialmotiveringen till 21 §, inte heller
lämnas till åklagaren.
Mitt forslag: Straffet för insiderbrott skärps avsevärt och är böter
eller fängelse i högst två år. Är brottet grovt skall dömas till fängelse
lägst sex månader och högst fyra år. För grov oaktsamhet skärps
straffmaximum till fängelse ett år.
Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt förslag frånsett att kom-
mittén som straffmaximum för grov oaktsamhet föreslagit fängelse sex
månader.
Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalar sig i påföljdsdelen
tillstyrker en straffskärpning.
Skälen for mitt förslag: Alla som agerar på värdepappersmarknaden
skall kunna utgå från att information om icke offentliggjorda omständig-
heter inte missbrukas för insiderbrott. Det är av stor vikt att förtroendet
för marknadens funktionssätt inte skadas. Under senare tid har synen på
insiderbrott skärpts och detta gäller inte minst i internationella samman-
hang. Brottet har därför ett högt straffvärde och straffbestämmelserna vid
överträdelse av de uppställda förbuden bör skärpas avsevärt. 65
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42
Prop. 1990/91:42
Mitt forslag: Absolut sekretess skall gälla i tillsynsverksamhet enligt
insiderlagen för sådana uppgifter om enskildas personliga och eko-
nomiska förhållanden som har lämnats från utlandet till Sverige
med stöd av ett med främmande stat eller mellanstatlig organisation
slutet avtal, som har godkänts av riksdagen.
De bestämmelser som finns i 14 kap. 1 — 3 §§ sekretesslagen om
begränsning i sekretessen mellan olika myndigheter i Sverige får inte
tillämpas i den mån det skulle strida mot avtalet.
Sekretess skall gälla i tillståndsgivning och tillsynsverksamhet en-
ligt lagen om värdepappersfonder.
Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt. Kommittén
har emellertid, i stället för att föreslå att de sekretessbrytande reglerna inte
skall tillämpas i strid med internationellt avtal, valt en annan lösning.
Kommittén har föreslagit att sekretessen skall brytas enligt 14 kap. 2§
endast om misstanke föreligger om brott för vilket inte är föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två år. En sådan regel skulle leda till en i stort
sett absolut sekretess. Den skulle också leda till den olägenheten att de
inhämtade uppgifterna inte skulle kunna utnyttjas för avsett ändamål,
nämligen utredning och lagföring av brott, som i och för sig är allvarliga
men som inte är belagda med en minimipåföljd av fängelse i två år.
Remissinstanserna: Bankinspektionen och riksåklagaren pekar på att 8
kap. 5 § sekretesslagen enbart sekretessbelägger uppgifter om enskilds
personliga eller ekonomiska förhållanden som på begäran lämnats av
någon som är skyldig att lämna uppgifter. Bankinspektionen och riksåkla-
garen föreslår att det i lag slås fast att sekretess gäller för uppgifter i
pågående insiderundersökningar om det kan antas att syftet med beslutade
eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten kan
skadas om uppgiften röjs. Bankinspektionen påpekar också det angelägna i
att sekretesslagen kompletteras med bestämmelser som gör det möjligt att
sekretessbelägga uppgifter som bankinspektionen erhåller från utländska
myndigheter.
Skälen for mitt förslag:
Sekretess i utredande verksamhet
I 8 kap. 5 § andra stycket sekretesslagen föreskrivs att sekretess gäller i
statlig myndighets verksamhet som består i övervakning enligt lagen
(1985:571) om värdepappersmarknaden. Den gäller för sådan uppgift om
enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, vilken på begäran har
lämnats av någon som är skyldig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör
uppgiften den uppgiftsskyldige gäller sekretessen endast om denne kan kan
antas lida skada eller men om uppgiften röjs. Detta förutsätter emellertid
att sekretess inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.
Uppgift som lämnats utan begäran eller av någon som inte är skyldig att
lämna den är offentlig.
Med enskild avses såväl fysisk som juridisk person.
66
Presumtionen är sålunda den att offentlighet skall föreligga. I fråga om Prop. 1990/91:42
uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Syftet med bestämmelsen är att skydda de uppgifter som lämnas i
samband med att bankinspektionen utnyttjar sin frågerätt enligt 24 § lagen
(1985:571) om värdepappersmarknaden.
Den nämnda sekretessbestämmelsen har medfört vissa problem för
bankinspektionen. Den har bl. a. kommit att medföra att bankinspektio-
nen i vissa fall ansett sig vara förhindrad att utnyttja sin frågerätt på ett
tillfredsställande sätt. Viss information som är nödvändig att uppge för att
ställa en fråga har varit sekretessbelagd. I andra sammanhang har informa-
tion som det finns utredningsintresse att icke offentliggöra enligt lag varit
offentlig.
Jag föreslår att den personkrets som omfattas av insiderreglernas til-
lämpningsområde skall utvidgas avsevärt. Bankinspektionens behov av att
kunna utnyttja sin frågerätt på ett effektivt sätt framstår, med den effek-
tivisering av utredningsförfarandet vid misstänkta insideraffärer som jag
föreslår, som om möjligt än mer angeläget än tidigare. Detta trots att
frågerätten inte är att jämställa med en förundersökning i brottmål utan
enligt lagförslaget till stor del har till syfte att förbereda eller komplettera och
bistå denna.
I 1 kap. 5 § sekretesslagen föreskrivs en möjlighet för myndighet att
lämna ut sekretessbelagd uppgift om det är nödvändigt för att den utläm-
nande myndigheten skall kunna fullgöra sin verksamhet. Värdepappers-
marknadskommittén har ansett att bestämmelsen, även med en restriktiv
tolkning, ger möjlighet för bankinspektionen att lösa de sekretessproblem
som kan vara förknippade med utnyttjande av frågerätten vid insiderun-
dersökningar. Detta avser de fall då bankinspektionen har behov av att
offentliggöra en annars sekretessbelagd uppgift. Enligt förarbetena till
nämnda lagrum måste det många gånger ligga inom myndighets verksam-
het att se till att misstanke om brott blir utredd. Så är exempelvis fallet när
misstanke om skattebedrägeri uppkommer hos taxeringsmyndighet. Jag
delar kommitténs uppfattning att någon särskild lagstiftning inte behövs.
Kommittén har även diskuterat om det kan finnas ett behov av att
hemlighålla uppgifter till skydd för ett utredningsintresse. Vid insamlande
av material i bankinspektionens utredande verksamhet kan det framkom-
ma uppgifter som är av känslig natur.
Enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen gäller sekretess för bl. a. uppgift som
hänför sig till förundersökning i brottmål och åklagarmyndighets, polis-
myndighets, tullmyndighets eller kustbevakningens verksamhet i övrigt
för att förebygga, uppdaga, utreda eller beivra brott. Detta gäller om det
kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas
eller den framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs.
Motsvarande sekretess gäller i annan myndighets verksamhet för att
biträda åklagarmyndighet, polismyndighet, tullmyndighet eller kustbevak-
ningen med att uppdaga, utreda eller beivra brott.
Bestämmelsen tar hänsyn till intresset av att förebygga och beivra brott.
Myndighet som går åklagare eller polis till handa i brottsbekämpande verk-
samhet skall vara underkastad sekretess till skydd för spaning och utredning.
67
Till foljd härav kan, om skaderekvisitet är uppfyllt, sekretess upprätthållas Prop. 1990/91:42
for t. ex. myndighets utredning till grund för åtalsanmälan och utlåtande av
vetenskapligt laboratorium. Detta kan gälla även innan uppgifterna kommit
åklagare eller polis till del (prop. 1979/80:2 Del A s. 140).
Kommittén har funnit att bestämmelsen på ett tillfredställande sätt torde
skydda de uppgifter som bankinspektionen kan komma att överlämna till
åklagare om beslut lämnas om åtalsmedgivande.
Bankinspektionen delar inte kommitténs bedömning och föreslår för sin
del att det införs en möjlighet för inspektionen att sekretessbelägga uppgif-
ter till skydd för ett utredningsintresse. Skälet härtill är att när en under-
sökning inleds vet inte inspektionen om ärendet kommer att överlämnas
till åklagarmyndigheten eller inte.
Ändamålet med inspektionens tillsynsverksamhet är att kontrollera reg-
lernas efterlevnad och upptäcka eventuella överträdelser. De sanktioner
som står till buds vid brott mot insiderreglerna är alla straffrättsliga. Vid
upptäckt av brott skall anmälan till åklagare göras. Enligt min uppfattning
bör uppgifter i bankinspektionens insiderutredningar kunna sekretessbe-
läggas enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen under förutsättning att det kan antas
att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den
framtida verksamheten skadas om uppgiften röjs. Jag delar därför kom-
mitténs uppfattning och finner den av inspektionen föreslagna bestämmel-
sen inte vara nödvändig. De frågor om ytterligare sekretess hos bankin-
spektionen som inspektionen tar upp i sitt yttrande får övervägas i annat
sammanhang.
Sekretess i internationellt samarbete
I många av de avtal som Sverige ingår med andra stater på olika områden
finns klausuler om utbyte av uppgifter mellan länderna. Ofta finns i dessa
avtal också bestämmelser om hur ett land skall behandla den information
som erhålls enligt avtalet. Det kan gälla t. ex. sekretess.
Det ökade internationella samarbetet mellan olika länders tillsynsmyn-
digheter för värdepappersmarknaden har väckt den nu aktuella frågan om
bankinspektionens möjligheter att garantera att handlingar och uppgifter
som myndigheten erhållit från utländsk myndighet får samma sekretes-
skydd hos bankinspektionen som hos den utlämnande myndigheten.
I flera EG-direktiv inom det finansiella tjänsteområdet förekommer
regler för de nationella tillsynsorganen och om sekretess hos dessa organ.
Reglerna har vanligtvis följande innebörd. Personer som är eller har varit
anställda vid ett tillsynsorgan skall vara underkastade tystnadsplikt beträf-
fande all information som de fått del av i sin tjänst, såvida annat inte anges
i lag.
Tystnadsplikten skall inte hindra det informationsutbyte som förutsätts
skall äga rum mellan medlemsländernas tillsynsorgan. Utbyte av informa-
tion får därför ske oberoende av tystnadsplikten. Ett tillsynsorgan som
mottar sekretessbelagd information från ett annat lands tillsynsorgan skall
dock se till att sekretessen för dessa uppgifter består. Den mottagna infor-
mationen får heller inte användas till annat än vad som behövs för att
68
tillsynsorganet skall kunna fullgöra sina uppgifter. I vissa undantagsfall får Prop. 1990/91:42
emellertid mottagen konfidentiell information yppas. Dels gäller undantag
när det inom ramen för ett straffrättsligt reglerat förfarande föreligger en
skyldighet att lämna ut uppgiften. Dels får den mottagna informationen
yppas i processammanhang, om något av tillsynsorganets beslut har över-
klagats eller på annat sätt blivit föremål för rättslig åtgärd.
Vad gäller utbyte av sekretessbelagd information med tillsynsorgan i
icke-medlemsländer kan nämnas att det i 1990 års direktivförslag om
investeringstjänster på värdepappersområdet (COM(89) 629 final - SYN
176) finns en regel som tillåter EG-länderna att träffa överenskommelser
härom. En sådan överenskommelse får dock endast träffas om den sekre-
tess som föreskrivs i direktivet kan garanteras av icke-medlemslandet.
Sekretessfrågan har för bankinspektionens del bl. a. aktualiserats i sam-
band med Europarådets konvention om insiderhandel. 1 inspektionens
yttrande till regeringen över Sveriges anslutning till den av Europarådet
antagna konventionen om insiderhandel har inspektionen framhållit det
angelägna i att den för inspektionen gällande sekretessbestämmelsen i 8
kap. 5 § sekretesslagen kompletteras med en möjlighet att sekressbelägga
information som erhållits från andra utländska myndigheter och organ.
Innan så sker anser inspektionen i sitt yttrande att det är nödvändigt att
göra förbehåll mot vissa bestämmelser i konventionen som säger att myn-
dighet som erhåller uppgifter är bunden av den sekretess som gäller hos
den utländska myndighet som lämnat uppgiften.
Frågan om Sveriges möjligheter att med andra stater ingå avtal som
reglerar utbyte av sekretessbelagda uppgifter mellan länderna behandlades
av dåvarande chefen för justitiedepartementet i samband med att absolut
sekretess infördes för uppgifter från utlandet i beskattnings- och indriv-
ningsverksamhet (9 kap. 3 § sekretesslagen). Departementschefen konsta-
terade då att man för att uppnå en tillräckligt sträng sekretess för uppgifter
som härrör från utlandet kan vara hänvisad till att dels föreskriva om se-
kretess utan skaderekvisit, dels i klarhetens intresse göra undantag från
tillämpligheten av i varje fall 14 kap. 2 § sekretesslagen, om och i den ut-
sträckning det skulle strida mot ett internationellt avtal som Sverige är
bundet av och som inte tillåter sådant uppgiftslämnande som avses i para-
grafen. För att det inte skall leda till några missförstånd bör i tydlighetens
intresse även 14 kap. 1 och 3 §§ tas med i en sådan undantagsregel (prop
1987/88:41 s. 14f.f.).
En svensk myndighets möjlighet att lämna ut sekretessbelagda uppgifter
till en utländsk myndighet regleras i 1 kap. 3 § tredje stycket sekretessla-
gen. Uppgift som är sekretessbelagd enligt sekretesslagen får enligt bestäm-
melsen inte lämnas ut till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisa-
tion i annat fall än om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift
därom i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få
lämnas ut till svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighe-
tens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att
uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller mellanfolkliga orga-
nisationen.
Bestämmelsen öppnar möjlighet för bankinspektionen att medverka vid
69
utbyte av sekretessbelagda uppgifter med utländska tillsynsmyndigheter. Prop. 1990/91:42
Ett sådant utbyte måste anses vara en av förutsättningarna för att bankin-
spektionen skall ha möjlighet att på ett tillfredsställande sätt medverka i
ett internationellt tillsynsarbete.
Regeringen har bemyndigat bankinspektionen att ingå en överenskom-
melse med de andra nordiska ländernas tillsynsmyndigheter om principer
för samarbete på värdepappersmarknaden. Överenskommelsen innebär
att de berörda tillsynsmyndigheterna i Danmark, Finland, Island, Norge
och Sverige på ömsesidig basis skall bistå varandra med uppgifter och
handlingar med anknytning till värdepappersmarknaden.
Enligt överenskommelsen skall varje tillsynsmyndighet, om det är till-
åtet enligt landets lagstiftning, på begäran av någon av de andra tillsyns-
myndigheterna lämna uppgifter och handlingar som myndigheten har
tillgång till eller som det är möjligt för myndigheten att med rimliga
ansträngningar och kostnader inhämta. Tillsynsmyndigheterna skall vida-
re verka för att, så långt det är möjligt, undanröja eller minska de hinder
som kan finnas för att lämna information och uppgifter enligt överens-
kommelsen.
Vad avser frågan om sekretess vid överlämnande av uppgifter eller
handlingar enligt överenskommelsen gäller att uppgifter eller handlingar
som är sekretesskyddade hos den myndighet som lämnar dem kan över-
lämnas endast i den omfattning uppgifterna eller handlingarna får motsva-
rande sekretesskydd hos den myndighet som mottager uppgifterna eller
handlingarna. Beträffande de uppgifter och de handlingar som överlämnas
enligt överenskommelsen tillämpas i övrigt de sekretessbestämmelser som
gäller hos den tillsynsmyndighet som mottagit uppgifterna eller handling-
arna.
Regeringen har även bemyndigat bankinspektionen att ingå samarbets-
avtal med den brittiska tillsynsmyndigheten Securities and Investments
Board (SIB) i London i anledning av etablering av en optionsmarknad i
London. Bankinspektionen har med regeringens bemyndigande också in-
gått ett samarbetsavtal med SIB om övervakning av svenska bankers
filialer i Storbritannien.
Denna form av överenskommelser med bemyndigande från regeringen
är enligt min mening en lämplig modell för samarbete mellan tillsynsmyn-
digheter i olika länder. Det torde också vara ett snabbt sätt att åstadkom-
ma en effektiv tillsyn utan att mer omfattande, samordnande lagstiftnings-
åtgärder på internationell basis behöver vidtas. Det sätt på vilket frågan
om sekretess behandlats i överenskommelsen ger enligt min uppfattning
ett tillfredsställande skydd för att de överlämnade uppgifterna inte brukas
på ett sådant sätt att risk för att den som uppgifterna avser kommer att lida
skada eller men. Liknande lösningar bör därför tillämpas i internationella
samarbetsavtal med andra länder. Bestämmelsen i 1 kap. 3 § sekretessla-
gen ger bankinspektionen i sådana sammanhang goda möjligheter att
lämna ut handlingar och uppgifter till utländska myndigheter.
Jag anser därför att det även på insiderområdet finns mycket starka skäl
att införa en reglering motsvarande den som gäller i beskattnings- och
indrivningsverksamheten. Den bankinspektionen ålagda tillsynsverksam-
70
heten, med ett flertal kontakter med utländska tillsynsmyndigheter, hör Prop. 1990/91:42
således enligt min mening till de områden som bör omfattas av ett för-
stärkt sekretesskydd för uppgifter från utländska myndigheter. En ut-
ländsk myndighets möjligheter att lämna ut handlingar eller uppgifter kan
begränsas av föreskrifter som innebär att ett utlämnande bara kan ske om
den svenska sekretesslagstiftningen erbjuder samma sekretesskydd. 1 dessa
fall skulle tillsynsarbetet onödigtvis försvåras om inte sekretessfrågan var
tillfredsställande löst.
Jag föreslår därför att 8 kap. 5 § sekretesslagen kompletteras med en
särskild bestämmelse som möjliggör för bankinspektionen att hålla hand-
lingar och uppgifter som erhållits från utländska myndigheter sekretessbe-
lagda trots att uppgifterna annars enligt 8 kap. 5 § sekretesslagen inte
skulle vara föremål för sekretess. En förutsättning för sekretess bör emel-
lertid vara att handlingarna eller uppgifterna erhållits genom ett interna-
tionellt avtal som riksdagen godkänt, eftersom det annars ofta skulle ligga i
regeringens hand att åstadkomma ett sekretesskydd (jfr 10 kap. 1 § RF).
En annan förutsättning är att avtalet innehåller en klausul att uppgifterna
inte får lämnas vidare i det aktuella fallet. De sekretessbrytande bestäm-
melserna i 14 kap. 1 — 3 §§ bör i detta sammanhang inte få tillämpas i strid
med internationellt avtal. Emellertid följer av 10 kap. 3 § RF att de avtal i
vilka ett krav på absolut sekretess anses erfordeligt måste ingås av rege-
ringen och inte kan uppdras åt bankinspektionen.
Värdepappersfonder
I detta sammanhang föreslår jag också ytterligare en ändring i 8 kap. 5 §
sekretesslagen. I propositionen om värdepappersfonder (prop.
1989/90:153) har föreslagits att en sekretessregel införs i 5 § lagen om vär-
depappersfonder. Bestämmelsen har hämtats från 1 kap. 6 § bankrörelsela-
gen (1987:617). Avsikten är att den skall ha samma omfattning som bank-
sekretessen. Mitt nuvarande förslag innebär att sekretess även skall gälla i
myndighets verksamhet som består i tillståndsgivning och tillsyn med av-
seende på fondbolag. Lagen om värdepappersfonder har föreslagits få
samma ikraftträdandedatum som de lagändringar jag nu föreslår.
Mitt förslag: Riksdagen godkänner Europarådets konvention om in-
siderhandel.
Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit ett annat sätt att uppnå
absolut sekretess hos bankinspektionen för uppgifter som lämnats från ut-
ländska tillsynsmyndigheter (se avsnitt 6.11).
71
Remissinstanserna: Endast bankinspektionen har närmare behandlat frå- Prop. 1990/91:42
gan om sekretess i internationellt samarbete (se avsnitt 6.11).
Skälen för mitt forslag: Utvecklingen på värdepappersmarknaden går mot
en allt större internationalisering. Det internationella samarbetet mellan
tillsynsmyndigheter i olika länder framstår således som mycket angeläget.
Som framgår av avsnitt 6.11 föreslår jag därför att absolut sekretess skall
gälla i tillsynsverksamhet enligt insiderlagen för sådana uppgifter om en-
skildas personliga och ekonomiska förhållanden som har lämnats från ut-
landet till Sverige med stöd av ett med främmande stat eller mellanfolklig
organisation slutet avtal, som har godkänts av riksdagen.
Sverige har den 15 september 1989 undertecknat Europarådets konven-
tion om insiderhandel. Ändamålet med konventionen är att skapa ett öm-
sesidigt utbyte av information som bevisar eller ger anledning att tro att
insiderhandel ägt rum. Konventionens huvudsakliga innehåll, däribland
sekretessregeln, beskrivs i avsnitt 5. Utöver vad som tas upp där skall varje
part (Artikel 4) i en förklaring till Europarådets generalsekreterare ange
namn och adress på den myndighet eller de myndigheter som parten utsett
att avge framställningar om bistånd och för att motta och besvara framställ-
ningar från motsvarande myndigheter i andra stater. Bankinspektionen är
den myndighet som enligt min mening är mest lämpad att avge, motta och
besvara framställningar enligt artikel 4 i konventionen. Inspektionen deltar
i ett ökande internationellt samarbete mellan tillsynsmyndigheter för värde-
pappersmarknaden.
I samband med förklaringen skall varje part (Artikel 6) uppge de av-
vikelser från konventionens sekretessbestämmelser som kan vara före-
skrivna eller tillåtna i nationell lag — antingen för att garantera fri tillgång
för medborgare till myndigheters handlingar; — eller när den utsedda myn-
digheten är skyldig att för andra administrativa eller judiciella myndigheter
uppge information som meddelats eller insamlats inom ramen för framställ-
ningen; — eller, under förutsättning att den anmodande myndigheten har
blivit informerad, för att undersöka kränkningar av den anmodade partens
lag eller för att säkerställa efterkommande av sådan lag. Förutom förbehåll
för tillämpning av artikel 6 får ingen reservation göras till konventionen.
Förbehåll för artikel 6 skulle kunna vara aktuellt för Sveriges del. Emel-
lertid anser jag att ett sådant förbehåll onödigt skulle försvåra och begränsa
bankinspektionens möjligheter att delta i det internationella samarbetet när
det gäller tillsyn enligt insiderlagen.
Detta väcker frågan om inspektionens möjligheter att garantera att hand-
lingar och uppgifter som myndigheten erhållit från utländska myndigheter
får samma sekretess hos bankinspektionen som hos den utlämnande myn-
digheten. En konfidentiell behandling av känsliga uppgifter är ofta en för-
utsättning för utbyte av viktig information och kravet på ömsesidig sekretess
anges uttryckligen i hittills ingångna avtal om samarbete, s.k. Memorandum
of Understanding, mellan tillsynsmyndigheterna. Ömsesidighet är också en
förutsättning när en part genom en förklaring till generalsekreteraren enligt
artikel 3 insiderkonventionen åtar sig att ge andra parter bistånd vid utbyte
av information för övervakning av transaktioner på värdepappers-
marknaden. 72
I avsnitt 6.11 i har jag behandlat mitt förslag att i 8 kap. 5 § sekretesslagen Prop. 1990/91:42
införa en bestämmelse som möjliggör för bankinspektionen att hålla hand-
lingar och uppgifter som erhållits från utländska myndigheter sekretess-
belagda trots att uppgifterna annars inte skulle vara föremål för sekretess. En
förutsättning för sekretess bör dock som jag tidigare anfört vara att hand-
lingarna eller uppgifterna erhållits genom ett internationellt avtal som riks-
dagen godkänt.
För att Sverige skall kunna ratificiera Europarådets konvention om insi-
derhandel utan förbehåll är det således en förutsättning att den har godkänts
av riksdagen. Någon lagändring, utöver ändringen i 8 kap. 5 § sekretesslagen
krävs enligt min mening inte. Den fullständiga konventionstexten jämte
tilläggsprotokoll bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.
Min bedömning: Jag är för närvarande inte beredd att föreslå ett
förbud mot korttidshandel.
Kommitténs förslag: Kommittén har föreslagit en regel som begränsar
s. k. korttidsaffärer för personer med insynsställning. Om en sådan person
köper aktier i det ”egna” bolaget och därefter inom en tid av sex månader
överlåter aktier med samma rättigheter så skall han lämna i från sig ett
belopp motsvarande den vinst förfarandet medfört för honom. Samma sak
skall gälla om han inom samma period först överlåter aktier i bolaget och
därefter förvärvar aktier med samma rättigheter.
Vinsten på sådan korttidshandel skall betalas in till bolaget. I första
hand skall det ankomma på bolaget att väcka talan om inbetalning av
vinsten och i andra hand på åklagare.
Bankinspektionen skall om särskilda skäl föreligger kunna medge un-
dantag från regeln.
Remissinstanserna: Några remissinstanser ställer sig positiva till en regel
om korttidshandel. Emellertid är flertalet av de remissinstanser som när-
mare behandlar förslaget kritiska och pekar på flera svårigheter vid til-
lämpningen av en sådan regel. Bl. a. bör närmare övervägas hur vinstbe-
räkningen skall ske, vad som menas med ”aktier med samma rättigheter”,
vem som skall föra talan om inbetalning, vem de inbetalda medlen skall
tillfalla samt skattekonsekvenserna.
Skälen för min bedömning: Den föreslagna regeln får anses vara en
ordningsregel. För tillämpning av denna krävs endast ett konstaterande att
handel förekommit. Något krav på att handeln skett med information om
en icke offentliggjord omständighet krävs således inte. Regeln vänder sig
således både mot personer som har för avsikt att handla med tillgång till
icke offentliggjord information i strid med förbudsbestämmelser och mot
personer som saknar sådan avsikt.
Jag kan se vissa fördelar med den föreslagna regeln vilken avsevärt
73
skulle försvåra möjligheterna att göra otillåtna affarer. Samtidigt kan jag se Prop. 1990/91:42
vissa nackdelar. Det kan t. ex. antas att även helt legitima affarer helt
uteblir om aktierna i praktiken måste behållas sex månader. Vidare kom-
mer det också som flera remissinstanser påpekat att uppstå vissa svårighe-
ter vid tillämpningen av bestämmelsen. Regeln saknar motsvarighet i EG:s
direktiv. Förslaget kräver ytterligare överväganden och därför är jag nu inte
beredd att föreslå ett förbud mot korttidshandel.
Min bedömning: Jag är för närvarande inte beredd att föreslå en
straffbestämmelse som förbjuder olika typer av kursmanipulativa
förfaranden.
Kommitténs forslag: Kommittén har föreslagit att en regel införs i 9 kap.
brottsbalken med förbud att genom olika typer av manipulativa förfaran-
den skapa en situation som medför att kursen på ett fondpapper eller
annat finansiella instrument inte motsvarar den som skulle ha gällt om en
naturlig marknadsutveckling fått bestämma kursen. Brottet är tänkt att
kallas otillbörlig kurspåverkan. Föreslagen påföljd är böter eller fängelse i
högst två år.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som behandlar frågan in-
stämmer i att det finns behov av en regel som motverkar otillbörliga
förfaranden av kursmanipulativ karaktär och som inte redan täcks av
andra regler. De pekar emellertid på de svårigheter som finns att beskriva
det kriminaliserade området på ett tydligt sätt. Ett förfarande kan nämli-
gen under vissa omständigheter vara invändningsfritt, medan samma för-
farande - utfört med ett annat syfte - framstår som helt oacceptabelt.
Remissinstanserna är genomgående negativa till bestämmelsen i dess före-
slagna utformning.
Skälen för min bedömning: Vissa kursmanipulativa åtgärder är straff-
sanktionerade sedan tidigare. Jag tänker då på svindleri i 9 kap. 9 § brotts-
balken. Den som offentliggör eller på annat sätt bland allmänheten sprider
vilseledande uppgift för att påverka priset på bl. a. värdepapper kan dömas
till fängelse i högst två år eller i ringa fall till böter. Samma gäller i vissa fall
spridande eller offentliggörande av vilseledande uppgifter som är ägnade att
påverka bedömningen av ett företag i ekonomiskt hänseende och som med-
för skada.
Enligt min mening bör sådana förfaranden motverkas som inte har
något legitimt syfte utan enbart är avsedda att vara vilseledande och
kursmanipulativa. En regel som den föreslagna skulle bli effektiv i detta
avseende. Emellertid föreligger, som flera remissinstanser också påpekat,
svårigheter att på ett tillräckligt tydligt sätt beskriva de förfaranden som
bör förbjudas och som därmed bör vara straffsanktionerade. I likhet med
den föreslagna regeln om s. k. korttidsaffärer anser jag att även detta
74
förbud bör övervägas närmare. Jag är därför för närvarande inte beredd att Prop. 1990/91:42
vidta några åtgärder beträffande förslaget om otillbörlig kurspåverkan.
Den av mig föreslagna utvidgningen av insiderreglerna beräknas medföra
viss ökad arbetsbelastning för polis- och åklagarmyndigheter samt domsto-
lar. Dessa myndigheter skall därför tillföras ytterligare resurser.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprät-
tats följande förslag till
1. insiderlag,
2. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,
3. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lagom ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden,
6. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
7. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827),
8. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
9. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
10. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),
11. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
12. lag om ändring i föreningsbankslagen (1987:620),
13. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
14. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna
pensionsfonden.
Förslagen under 1 (11 §), 2 och 6 har upprättats i samråd med chefen för
civildepartementet och förslagen under 4 och 7 i samråd med chefen för
justitiedepartementet.
Inledande bestämmelser
1§
Denna lag innehåller bestämmelser om förbud att handla med fondpapper på
värdepappersmarknaden samt om skyldighet att anmäla innehav av fondpap-
per.
Handel med och förvaltning av fondpapper skall bedrivas så att allmänhe-
tens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas ka-
pitalinsatser inte otillbörligen äventyras.
Paragrafen anger den föreslagna lagens huvudsakliga innehåll.
75
Förstastycket Prop. 1990/91:42
Lagen är tillämplig på den handel som sker på värdepappersmarknaden
med fondpapper och instrument som enligt 2 § skall likställas med fond-
papper. Här avses olika typer av marknadsplatser, såväl fondbörs som
telefonmarknad, t. ex. penningmarknaden. Även sådan handel med fond-
papper som sker genom mellanhand som yrkesmässigt bedriver handel
med värdepapper omfattas av lagen. Här avses sådan handel med fond-
papper som sker genom t. ex. förmedling av fondkommissionär men utan-
för organiserad marknad.
Lagens tillämpningsområde kommenteras även i avsnitt 6.3 och 6.6.
Andra stycket
Andra stycket motsvarar 2 § lagen om värdepappersmarknaden. Liksom
hittills skall bestämmelsen utgöra måttstock för vilka transaktioner som
får förekomma på värdepappersmarknaden. Jag kommer senare med an-
ledning av värdepappersmarknadskommitténs betänkande Värdepappers-
marknaden i framtiden (SOU 1989:72) att lägga fram ytterligare förslag
till reformerad lagstiftning på värdepappersmarknadens område. I anled-
ning av att detta lagförslag läggs fram före de andra har jag emellertid
funnit skäl att i vart fall tills vidare ta in bestämmelsen i denna lag.
Definitioner
2§
I denna lag förstås med
1. handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller annan organi-
serad marknadsplats eller genom mellanhand som yrkesmässigt bedriver han-
del med fondpapper,
2. fondpapper: aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation,
förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt
andel i aktiefond,
3. fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommissions-
rörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748),
4. aktiemarknadsbolag: svenskt aktiebolag som utgivit aktier som är inre-
gistrerade vid Stockholms fondbörs eller som trätt i stället för utgivare av
sådana aktier (börsbolag) eller svenskt aktiebolag som träffat avtal med fond-
kommissionär om att denne på begäran skall ange kurser på aktier i bolaget
och till dessa kurser köpa och sälja aktier i bolaget (OTC-bolag),
5. värdepapperscentralen: Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.
Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på emissionsbevis,
interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat
med optionsrätt till nyteckning, vinstandelsbevis, aktieoption och aktieter-
min. Utfärdande av köpoption skall likställas med försäljning av de aktier
optionen avser medan utfärdande av säljoption skall likställas med köp av
aktierna. 76
Med fondpapper jämställs i denna lag ränteoption, räntetermin, indexop- Prop. 1990/91:42
tion och indextermin.
Om fondpapper ägs av två eller flera med samäganderätt, skall en deläga-
re vid tillämpningen av denna lag anses vara ägare till så många av fondpap-
peren som svarar mot hans lott i det samfällda innehavet.
Paragrafen innehåller ett antal definitioner.
Första stycket
I enlighet med lagrådets förslag införs här en definition av uttrycket ”handel
på värdepappersmarknaden”. I avsnitt 6.3 och 6.6 behandlas uttrycket när-
mare.
Fondpapper definieras på samma sätt som enligt fondkommissionslagen
(1979:748), lagen (1979:749) om Stockholms fondbörs och lagen
(1985:571) om värdepappersmarknaden.
Genom att utgå från nuvarande definition och utan den begränsning till
aktiemarknadsbolag som finns i lagen om värdepappersmarknaden, kom-
mer insiderlagen att vara tillämplig på av samtliga bolag utgivna aktier,
andra delaktighetsbevis, obligationer, förlagsbevis och liknande skulde-
brev för allmän omsättning samt andelar i aktiefonder. Något krav på att
fondpapper skall vara inregistrerade vid Stockholms fondbörs föreligger
inte. Härigenom kommer bl. a. aktier som handlas inofficiellt och som
noteras på den s. k. O-listan att träffas av insiderlagen.
1 samband med tillkomsten av fondkommissionslagen och lagen om
Stockholms fondbörs anförde departementschefen att med begreppet lik-
nande skuldebrev bör kunna avses s. k. bankcertifikat och företagscertifi-
kat (prop. 1978/79:9 s. 195). Jag delar denna uppfattning samtidigt som
man kan konstatera att sådana fordringsbevis numera också ges ut av
kommuner, s. k. kommuncertifikat och av finansbolag i form av enkla
skuldebrev, s. k. marknadsbevis. Dessa instrument, liksom av staten utgiv-
na skuldebrev för allmän omsättning, bör också inrymmas i begreppet
liknande skuldebrev.
Definitionen av aktiemarknadsbolag skrivs i enlighet med lagrådets för-
slag ut i denna lag utan hänvisning till lagen om värdepappersmarknaden.
Andra stycket
Nuvarande uppräkning i lagen om värdepappersmarknaden av värdepap-
per som skall likställas med aktier överflyttas till mitt förslag till insiderlag.
I värdepappersmarknadslagen har efter lagändring 1986 aktieoptioner jäm-
ställts med fondpapper och samtidigt likställts med aktier i aktiemarknads-
bolag. Visserligen är aktieoptioner — liksom nu tillagda aktieterminer —
inte emitterade av ett bolag men eftersom instrumenten är ett alternativt sätt
att köpa eller sälja aktier bör de i insiderlagen likställas med aktier. Därmed
omfattas de av reglerna om anmälningsskyldighet. De ytterligare finansiella
instrument som insiderlagen bör tillämpas på räknas upp och jämställs med
fondpapper. Personer med insynsställning i aktiemarknadsbolag behöver
alltså inte anmäla dessa instrument.
77
Det nu föreslagna andra stycket skiljer sig från sin motsvarighet i kom- Prop. 1990/91:42
mitténs förslag på så sätt att uppräkningen av instrument är komplett och
således inte hänvisar till andra liknande instrument. Svea hovrätt har gjort
den invändningen mot kommitténs förslag att tillägget ”andra liknande
instrument” med nödvändighet måste ge upphov till tillämpningsvårighe-
ter vad gäller t. ex. föreskrifterna om anmälningsskyldighet. Jag delar
hovrättens uppfattning. Det är dessutom ett rimligt krav att i straffsanktio-
nerad lagstiftning ange gränserna för det straffbara området. Hovrätten
har vidare ansett det ogörligt att ändra lagen vid varje tillfälle ett nytt slags
bevis eller rättighet ges ut av ett aktiebolag. Hovrätten har i stället föresla-
git att regeringen bemyndigas att i förordningens form utfärda närmare
föreskrifter om vilka fondpapper som faller in under bestämmelsen. Det är
min avsikt att den föreslagna regleringen skall omfatta alla nu existerande
finansiella instrument med undantag för valutainstrumenten. Det är även
min uppfattning att allt som avsetts täcks av den föreslagna paragrafens
formulering. När något nytt instrument presenteras på marknaden så bör
enligt min mening en lagändring ske.
Aktieoptioner och aktieterminer, såväl standardiserade som icke stan-
dardiserade, omfattas av bestämmelserna. Utfärdande av en köpoption
skall likställas med försäljning av de aktier optionen avser. Utfärdande av
en säljoption skall likställas med köp av aktierna. Detta medför t. ex. att
dessa instrument skall medräknas vid fastställande av om en fysisk person
har ett tioprocentigt innehav av aktier och därmed har insynsställning i
aktiemarknadsbolaget. 1 bägge fallen kan den som utfärdat optionen göra
vinstgivande eller förlustminimerande affärer med kännedom om icke
offentliggjorda omständigheter. Vid t. ex. en förväntad kursnedgång kan
han utfärda en köpoption och vid en förväntad kursuppgång kan han
utfärda en säljoption. På samma sätt kan den som får tillgång till icke
offentliggjord information förvärva en köpoption och sedan utnyttja den
när kursen stigit eller förvärva en säljoption och sedan utnyttja den när
kursen sjunkit.
Vid köp eller försäljning av aktieterminer gäller samma förhållande att
tillgång till icke offentliggjord information kan utnyttjas för vinstgivande
eller förlustminimerande handel. En person med vetskap om en icke
offentliggjord omständighet som är ägnad att framkalla en kraftig kursned-
gång kan sälja ett terminskontrakt och på så sätt minska sin förlust. Vid en
förväntad kursuppgång kan en köpare av ett terminskontrakt tillgodogöra
sig en säker vinst.
Tredje stycket
Ränteoptioner och ränteterminer med räntebärande värdepapper eller s. k.
syntetiska värdepapper som underliggande värde bör omfattas av bestäm-
melserna. Det ovanstående resonemanget om kopplingen mellan optioner
och terminer och det underliggande värdet gäller även på räntesidan.
Terminer och optioner relaterade till mer än ett enskilt värdepapper bör
också omfattas. Prissättningen av sådana s. k. indexinstrument styrs av
hur kursen på ett bestämt antal värdepapper av visst slag utvecklas vilket
78
uttrycks i ett index. Priserna på dessa instrument reagerar således på Prop. 1990/91:42
information som påverkar kursen på de värdepapper som index baseras
på.
Fjärde stycket
Vid samäganderätt till fondpapper skall delägare vid tillämpning av lagen
anses vara ägare till så många av fondpapperen som motsvarar hans lott i
det samfällda innehavet. Består en ”aktieklubb” av fem personer och de
äger en femtedel var, skall de således anses äga 20 procent av varje kategori
fondpapper var. Bestämmelsen har bl. a. betydelse för anmälningsskyldig-
heten för personer med insynsställning.
3§
Om en juridisk person äger så många aktier eller andelar i en annan svensk
eller utländsk juridisk person att den har mer än hälften av rösterna för
samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag den förra
moderföretag och den senare dotterföretag. Äger ett dotterföretag eller äger
ett moderföretag och ett eller flera dotterföretag tillsammans eller äger flera
dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i en annan juridisk person i
den omfattning som angetts nu, är även den sistnämnda juridiska personen
dotterföretag till moderföretaget.
Har en juridisk person i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensam ett bestämmande inflytande över en annan juridisk person
och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är den förra moder-
företag och den senare dotterföretag.
Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.
Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan
svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för
samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag de först-
nämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och den sist-
nämnda att jämställa med dotterföretag.
Paragrafen behandlar koncernförhållanden. Den överensstämmer med
kommitténs förslag. Bestämmelsen motsvarar 5 § lagen om värdepappers-
marknaden.
Första — tredje styckena
Definitioner av koncernförhållande förekommer på flera håll i lagstift-
ningen och är i allt väsentligt likalydande. Aktiebolagslagens koncerndefi-
nition behandlas utförligt i förarbetena till aktiebolagslagen (prop. 1975:103
s. 276 — 287 samt prop. 1979/80: 143 s. 21, s. 71 f.f. och s. 175). Det bedöms
inte som erforderligt att här kommentera vad som förutsätts för att ett
koncernförhållande skall anses föreligga.
79
Fjärde stycket Prop. 1990/91:42
Lydelsen av nu gällande lagregel innebär att då ett aktiebolag eller annan
juridisk person har hälften av rösterna i ett foretag och en annan juridisk
person den andra hälften, inget av ägarföretagen kan anses vara moderfö-
retag. 1 denna situation kan ägarföretagen endast gemensamt besluta i det
av dem ägda företagets angelägenheter. Situationen kan uppstå då två
aktiebolag har hälften var av rösterna för samtliga aktier och andelar i en
juridisk person. De personer som har ledande ställning i de ägande företa-
gen anses då inte ha insynsställning i det ägda företaget och de personer
som har ledande ställning i det ägda företaget anses inte ha insynsställning
i de ägande företagen. Detta är otillfredsställande, eftersom det måste
anses naturligt med ett utbyte av icke offentliggjord information inom
sådana ägarkonstruktioner. Jag har övervägt en utvidgning av koncernbe-
greppet till att omfatta dessa situationer. En utvidgning skulle innebära att
koncernbegreppet fick olika innebörd i skilda lagar, vilket inte är önskvärt.
Jag delar kommitténs uppfattning att denna typ av ägarförhållande bör få
en särskild lösning. De båda ägande juridiska personerna bör vid till-
ämpning av den föreslagna lagen jämställas med moderföretag och den
ägda juridiska personen med dotterföretag.
Förbud att handla med fondpapper på värdepappersmarknaden i vissa fall
4§
Har någon anställning, uppdrag eller annan befattning som normalt innebär
att han får kännedom om omständigheter som har betydelse för kursen på
fondpapper och har han på grund härav fått information eller kunskap om en
icke offentliggjord omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen
på fondpapper gäller följande. Innan omständigheten blivit allmänt känd eller
upphört att ha betydelse för kurssättningen får han inte för egen eller annans
räkning köpa eller sälja sådana fondpapper på värdepappersmarknaden. Han
får inte heller med råd eller på annat därmed jämförligt sätt föranleda någon
annan till sådant köp eller sådan försäljning.
Förbudet i första stycket gäller även den som har fått information eller
kunskap om en omständighet som rör ett aktiebolag i vilket han äger aktier.
Den som i annat fall än som sägs förut i denna paragraf fått kännedom om en
icke offentliggjord omständighet, som är ägnad att väsentligt påverka kursen
på fondpapper och som måste ha röjts av någon som avses i första eller andra
stycket eller eljest kommit ut obehörigen, får inte för egen eller annans räkning
köpa eller sälja sådana fondpapper på värdepappersmarknaden innan omstän-
digheten blivit allmänt känd eller upphört att ha betydelse för kurssättningen.
Första stycket
Personkretsen är avgränsad men vid. Den avgörande faktorn är den egen-
skap i vilken informationsmottagaren erhållit den kurspåverkande infor-
80
mationen. Har den erhållits på grund av mottagarens anställning, uppdrag Prop. 1990/91:42
eller annan befattning omfattas han av förbudet. Den omfattar t. ex. samt-
liga anställda i ett aktiebolag, vars fondpapper handlas på värdepappers-
marknaden, offentliga tjänstemän, institutioners portfölj förvaltare och
ekonomijournalister. Visserligen har journalisterna inte någon direkt an-
knytning till källor för information om icke offentliggjorda omständighe-
ter, men de kan genom sitt arbete ändå komma att erhålla dylik informa-
tion från olika håll.
Anställda hos fondkommissionärer omfattas också av bestämmelsen
liksom advokater, revisorer och anställda på tryckerier under förutsättning
att de fått informationen eller kunskapen genom sitt arbete. Har en sekre-
terare eller vaktmästare fått informationen i sitt arbete omfattas han av
förbudet. Så är däremot inte utan vidare fallet om han fått motsvarande
information av en för honom främmande person som han stöter ihop med
på gatan. Den senare situationen kan dock föranleda att mottagaren av
informationen får ställning som insider enligt tredje stycket och därmed
blir underkastad handelsförbud.
Även uppdragstagare omfattas av regeln, vare sig de har uppdrag för ett
aktiebolag, en myndighet eller någon annan institution där kurspåverkan-
de information finns. Även politiska uppdrag omfattas av regeln. Någon
varaktighet i uppdraget krävs inte, vilket innebär att även mycket korta
uppdrag såsom ett konsultarbete åt en kommitté kommer att omfattas.
All information som anställda och uppdragstagare erhåller på arbetsplat-
sen eller hos uppdragstagaren omfattas av förbudet. Det saknar därför
betydelse om arbetet utförs hos den formella arbetsgivaren eller på annan
plats å dennes vägnar.
Med uppdragstagare avses envar som åtagit sig att fullgöra en arbetspre-
station för någon. Den vanligaste situationen torde vara att uppdraget
direkt eller indirekt innebär att uppdragstagaren får del av icke offentlig-
gjord kurspåverkande information. Så är t. ex. fallet vid uppdrag att hjälpa
till med ett bolags räkenskaper under en tillfällig arbetstopp eller att
medverka vid en omstrukturering av en koncern med därtill hörande köp
och försäljningar av dotterbolag.
Gränsdragningsproblem kan uppkomma när det gäller att avgöra i vil-
ken egenskap en person erhållit informationen. Dessa problem torde dock
i regel vara av enbart teoretisk natur. Det vore onaturligt att t. ex. hävda
att en uppdragstagare under utövandet av sitt uppdrag mottog informatio-
nen i egenskap av privatperson.
En annan situation som kan vålla bekymmer vid tillämpningen av
bestämmelsen är den, då en person har till arbete att som uppdragstagare
samla in och bearbeta information för att sedan t. ex. lämna ett utlåtande
åt en beställare eller åt sin arbetsgivare om ett bolags framtidsutsikter. En
analytiker bearbetar och analyserar offentlig information. En analys som
är resultat av sådant arbete och som ännu inte påverkat kurssättningen,
men som kan komma att göra det vid ett offentliggörande omfattas inte av
förbudet. En analytiker som utför sina normala arbetsuppgifter skall såle-
des vara oförhindrad att vidarebefordra resultatet av sitt arbete till arbets-
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42
givare eller uppdragsgivare utan att förbudsbestämmelsen skall anses om- Prop. 1990/91:42
fatta situationen.
Jag utgår i det föregående resonemanget från att finansanalytikerna
enbart utnyttjar offentligt källmaterial i sina analyser. I annat fall gäller
naturligtvis att icke offentliggjord kurspåverkande information erhållen
genom anställning, uppdrag eller annan befattning inte får nyttjas för
värdepappersaffärer. Antag att en finansanalytiker under sitt arbete får
information om en icke offentliggjord omständighet som är ägnad att
väsentligt påverka kursen t. ex. på ett bolags aktier. Han har inte gjort
något eget analytiskt arbete för att kunna dra denna slutsats. Situationen
omfattas då av förbudet. Han får leverera analysen på sätt som avtalats
mellan honom och uppdragsgivaren men han bör vara förhindrad att på
annat vis föranleda sin uppdragsgivare att handla med aktien. Detta gäller
fram till dess analysen eller den icke offentliggjorda omständigheten blivit
allmänt känd eller upphört att ha betydelse för kurssättningen. Det gäller
även om han fått i uppdrag att analysera just den situation som informa-
tionen avser.
Själva vetskapen om att en analys kommer att offentliggöras, t. ex. i
form av en artikel i en ekonomisk tidskrift, och därigenom väsentligt på-
verka kurserna på marknaden, kan utgöra en kunskap som inte får missbru-
kas.
Personkretsens avgränsning kommenteras även i avsnitt 6.3.
Förbudsregeln omfattar varje typ av information eller kunskap om en
icke offentliggjord omständighet som kan tänkas väsentligt påverka kursen
på värdepapper. Kännedom om en viss omständighet kan erhållas genom
passivt mottagande av information eller genom egna efterforskningar. Den
kurspåverkande omständigheten är inte kopplad till ett speciellt objekt, typ
aktiemarknadsbolag. Den kan också avse en allmänt kurspåverkande om-
ständighet, t. ex. det allmänna ränteläget, nya skatteregler, kunskap om en
stor aktieägares förväntade affärer eller kunskap bland anställda hos en
portföljförvaltare om vad en kund har för avsikt med sina affarer. Förbudet
får härigenom tillämpning också på områden där informationen eller kun-
skapen närmast avser marknaden som helhet. Vissa anställda inom rege-
ringskansliet eller hos aktieplacerande portföljförvaltare är exempel på per-
sonkategorier som typiskt sett kan inneha sådan kunskap och som därmed
har möjlighet att utnyttja den för insiderhandel. Problemet är inte att avgöra
vilken omständighet som omfattas av förbudet. Däremot kan svårigheter
uppstå att avgöra om det var den omständigheten som påverkade kursen.
Den information och kunskap som omfattas behandlas även i avsnitt 6.7.
Det avgörande vid bedömningen av om det är otillåtet att utnyttja icke
offentliggjord information för att handla med fondpapper, är om informa-
tionen är ägnad att väsentligt påverka kursen på fondpapperet. Det skall,
liksom i nu gällande lagstiftning, inte vara den faktiska utan den förvänta-
de kursutvecklingen som skall vara avgörande. Det är dock svårt att ange
en procentuell gräns för vad som skall anses vara väsentlig påverkan. Det
bör dock noteras att innebörden av väsentlig påverkan varierar mellan
olika marknader. På marknaden för räntebärande instrument kan även
mycket små kursförändringar anses vara väsentliga. Å andra sidan brukar
82
en tioprocentig kursförändring på optionsmarknaden vara fullt normal. Prop. 1990/91:42
Till ledning för vad som kan anses vara en väsentlig kursändring på
aktiemarknaden uttalade departementschefen vid tillkomsten av lagen om
värdepappersmarknaden följande: ”... en ändring bör vara större än de 5 %
utredningen förordat. Detta stämmer bättre överens såväl med innebör-
den av ordet ”väsentligt” som med allmänna pensionsfondens påpekande
att den normala, slumpmässiga kursfluktuationen under en månad har en
standardavvikelse på 7 %. Enligt min mening bör därför en tioprocentig
ändring av kursen i allmänhet anses vara väsentlig.” (prop. 1984/85:157
sid 40). Jag delar denna uppfattning.
Bankinspektionen pekar i sitt remissvar på att inspektionen vid flera
tillfällen iakttagit att kursutvecklingen strax före offentliggörandet av en
viss omständighet gott och väl uppgått till tio procent och att någon
ändring i kursen inte skett efter offentliggörandet. Bankinspektionen har
inte funnit någon annan rimlig förklaring till fenomenet än att flera inves-
terare känt till omständigheten före offentliggörandet och handlat aktier i
en sådan omfattning att kursen redan nått den nivå den skulle haft efter
offentliggörandet. Enligt inspektionen bör väsentlighetsrekvisitet anses
vara uppfyllt även i den beskrivna situationen. Jag delar inspektionens
bedömning.
En omständighet anses vara allmänt känd om den t. ex. publicerats på en
marknadsplats eller varit omnämnd i massmedia. Den avgörande tidpunk-
ten bör vara då en nyhet kommer upp på förekommande bildskärmar t. ex.
Reuters eller när tidningarna lämnar tryckeriet. Det bör vid spridning via
massmedia få anses tillräckligt att t. ex. en lokal tidning publicerat infor-
mationen. Den kan också på annat sätt gjorts tillgänglig för envar. Sprid-
ning av informationen inom en begränsad sluten krets, t. ex. en privat
aktiesparklubb eller liknande, bör inte vara tillräcklig för att informatio-
nen skall anses vara offentliggjord. Om i stället t. ex. en fondkommissio-
närsfirma färdigställer en analys och den når målgruppen dvs. kundkretsen
och de egna börsombuden, så är uppgifterna i analysen att betrakta som
offentliggjorda. Mottagarkretsen förutsätts här vara större än i den privata
aktiesparklubben och framställandet av goda analyser är ett konkurrens-
medel.
För att information skall anses allmänt känd krävs således att den skall
vara tillgänglig för envar som vill söka efter den i massmedia, bland
uttalanden från bolaget i fråga, offentliga föredrag eller liknande.
Förutom förbud för den ursprunglige innehavaren av informationen att
göra egna affarer omfattar bestämmelsen ett förbud för personer med
förstahandstillgång till icke offentliggjord information eller kunskap att
med råd eller på annat därmed jämförligt sätt föranleda en annan person att
utföra affärerna. Här avses bl. a. den typiska bulvanaffären. Detta innebär
inte att den ursprunglige innehavaren skall vara förhindrad att föra infor-
mationen vidare till andra som behöver den för att fullgöra sina arbetsupp-
gifter. Mottagaren har då erhållit informationen i tjänsten och är därför
förbjuden att handla.
Problem kan uppstå för den som mottar eller eljest får del av informa-
tion om en icke offentliggjord omständighet när det gäller att bedöma vad
83
informationen har för karaktär. Det måste förutsättas att den ursprunglige Prop. 1990/91:42
innehavaren vid vidarebefordran av uppgifter som han erhållit i tjänsten
klargör för mottagaren att det är icke offentliggjorda uppgifter som läm-
nas. Detta kan t. ex. vara aktuellt om informationen lämnas för renskrift
till en skrivenhet inom företaget och personerna på enheten normalt inte
arbetar med den typ av material som lämnats för renskrift. Det måste
kunna krävas att mottagaren av uppgifterna, på vilket sätt han än får del
av dem, utifrån sina egna erfarenheter och kunskaper gör en allsidig
bedömning av frågan, om informationen är av den karaktären att den inte
kan läggas till grund för handel.
Lagrådet har påpekat att gränsdragningen mellan första och tredje stycket
kan vara av avgörande betydelse där sambandet mellan informationen och
anställningen osv. enligt första stycket måste sägas karaktäriseras av att
anställningen osv. typiskt sett medför eller kan medföra tillgång till relevant
information. Första stycket har därför utformats i enlighet med lagrådets
förslag. Därmed framgår att VD:s chaufför till skillnad från en taxichaufför
faller under första stycket.
Andra stycket
Liksom i nu gällande lagstiftning bör även fysiska personer som är aktie-
ägare omfattas av förbudet att handla med aktier i det egna bolaget om han
fått kännedom om icke offentliggjorda omständigheter. Denna punkt om-
fattar samtliga fysiska personer som äger aktier i ett aktiebolag. I avsnitt
6.3 redovisas skälen för detta. Eftersom enligt likhetsprincipen inga aktie-
ägare skall vara bättre ställda än andra när det gäller tillgången till infor-
mation, föreskrivs inte att det är ”genom” sin ställning som aktieägaren
fått information eller kunskap. Det får anses tillräckligt att han faktiskt har
fått det. I stället bör krävas att informationen eller kunskapen avser en
omständighet rörande det bolag i vilket han är aktieägare. Av 2 § andra
stycket följer att även den som äger t. ex. aktieoptioner omfattas av förbu-
det i detta stycket.
Tredje stycket
Detta stycke tar sikte på situationer där en person (tipsmottagare) fått
information eller kunskap rörande icke offentliggjord omständighet. Här
utsträcks personkretsen till att omfatta även andra än de som nämns i
första och andra stycket.
Tipsmottagaren kan ha fått informationen som ett tips eller själv skaffat
sig kunskap om omständigheten. Kravet är emellertid att informationen
eller kunskapen måste förutsättas komma från en tidigare i denna paragraf
nämnd person. Den ursprungliga källan måste alltså vara antingen en
anställd, uppdragstagare eller annan befattningshavare eller en aktieägare.
Är den ursprungliga källan en aktieägare omfattar förbudet enligt andra
stycket endast omständigheter rörande det bolag i vilket han är aktieägare.
Tipsmottagaren kan ha fått ett tips direkt från en anställd men även om
tipset vandrat i flera led är mottagaren av tipset förbjuden att utnyttja
84
detta förköp eller försäljning av fondpapper. I princip spelar det ingen roll Prop. 1990/91:42
hur lång kedjan mellan källan och tipsmottagaren är men så småningom
blir naturligt nog informationen allmänt känd eller upphör att äga betydel-
se för kurssättningen.
Förbudet gäller också i det fall en person själv skaffat sig kunskap om
den icke offentliggjorda omständigheten. Samma krav på den ursprungliga
källan gäller även här. Personen har t. ex. vid ett besök hos en tjänsteman
på ett företag eller en myndighet av en tillfällighet kunnat ta del av en
handling som avslöjar den icke offentliggjorda omständigheten. Han kan
också ha hört ett samtal mellan två tjänstemän där omständigheten
nämnts.
För att insiderbrott skall föreligga krävs uppsåt eller grov oaktsamhet.
Eftersom det enligt lagtexten räcker att informationen måste ha röjts av en
anställd, uppdragstagare eller annan befattningshavare eller en aktieägare,
eller eljest kommit ut obehörigen behöver tipsmottagaren inte känna till
exakt vem den ursprungliga källan är. 1 fallet där han själv inhämtat kun-
skapen torde det dock inte råda någon tvekan för honom om vem som är den
ursprungliga källan. Kravet på uppsåt eller grov oaktsamhet gäller natur-
ligtvis också att omständigheten icke är offentliggjord och att den är ägnad
att väsentligt påverka kursen på aktuellt fondpapper.
Tipsmottagaren är inte förbjuden att lämna informationen vidare. Det
är mottagaren av sådan information som enligt detta stycke är förbjuden
att för egen eller annans räkning köpa eller sälja aktuella fondpapper.
Stycket har den av lagrådet föreslagna lydelsen. Jag vill här instämma i
vad lagrådet anfört om de särskilda anspråk på bevisning som måste ställas
för straffbarhet enligt förevarande stycke.
Mottagare av tips kommenteras även i avsnitt 6.4.
Medverkan
I 28 § värdepappersmarknadslagen anges att för anstiftan av eller med-
hjälp till brott mot 7 eller 8 § skall inte dömas till ansvar. Skälet för att inte
låta medverkan till brott enligt lagen omfattas av regleringen var enligt
värdepappersmarknadsutredningen att det uppställda förbudet mot insi-
derhandel endast gällde en begränsad krets med särskild anknytning till ett
aktiemarknadsbolag eller till ett företag som planerar ett offentligt erbju-
dande och att i konsekvens därmed straffansvar för medverkan inte borde
komma i fråga. Med hänsyn till den vidgning av personkretsen som jag
föreslår bör de i 23 kap. brottsbalken intagna bestämmelserna om medver-
kan till brott vara tillämpliga vid överträdelser av föreslagna bestämmel-
ser.
85
5§
Omständighet som enligt 4 § är ägnad att väsentligt påverka kursen på fond-
papper kan exempelvis vara
1. en åtgärd som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt erbju-
dande av en juridisk person till en vidare krets om förvärv av aktier i ett aktie-
bolag,
2. någon annan omständighet i ett aktiebolags eller dess moderföretags
verksamhet som det normalt lämnas upplysning om i årsredovisning, delårs-
rapport, årsbokslut eller i annan form,
3. beslut av fondpappersförvaltare eller kapitalplacerande institution om
köp eller försäljning av fondpapper och liknande marknadsinformation,
4. ränteändring, valutakursändring, författningsändring och annan lik-
nande händelse.
Paragrafen innehåller exempel på situationer då förbudet i huvudregeln
kan aktualiseras.
Första punkten
Första punkten avser den situation då ett offentligt erbjudande om förvärv
av aktier i ett aktiebolag aktualiserats. Den har sin förebild i 7 § lagen om
värdepappersmarknaden.
Andra punkten
Denna punkt pekar, efter mönster i 8 § första stycket 1 lagen om värdepap-
persmarknaden, på vissa omständigheter som är direkt hänförliga till
aktiebolags interna förhållanden, såsom innehållet i årsredovisningar eller
uppgifter om tekniska nyheter eller affärsidéer. Med annan form avses
t. ex. pressmeddelande.
Tredje punkten
Med portfölj förvaltare menas den som förvaltar någon annans fondpap-
per. Kapitalplacerande institutioner placerar eget kapital.
Denna punkt omfattar kunskap om orderläget på marknaden, investe-
ringsbeslut eller liknande som när de verkställs kan komma att väsentligt
påverka kursen på fondpapper. Således omfattar förbudsbestämmelsen i
4 § t. ex. en personalchef på ett investmentbolag eller en telefonist på en
fondkommissionsfirma som på grund av en händelse får en sådan känne-
dom om orderläget genom sitt arbete.
Här har särskilt omnämnts utnyttjande av marknadsinformation. Den-
na typ av information avser bland annat kunskapen om orderläget för ett
fondpapper. Vetskap om förestående stora köp eller försäljningar kan
utnyttjas till egen vinning. För den som känner till att stora uppköp skall
göras, t. ex. i en aktie, är det möjligt att skaffa sig en god vinst genom att
köpa den aktuella aktien innan de stora inköpen börjar verkställas för att
sedan när kursuppgången är ett faktum sälja sina aktier. Av betydelse i nu
angivet hänseende är särskilt kunskap om större institutioners tänkta
placeringar. Anställda hos portföljförvaltare eller kapitalplacerande insti-
tutioner kan känna till beslut om kapitalplaceringar eller omflyttningar av
kapitalplaceringar. De har möjligheter att för egen del göra vinstgivande
Prop. 1990/91:42
86
affärer innan informationen kommit till marknaden och allmänhetens Prop. 1990/91:42
kännedom.
Informationen skall avse en omständighet, vilket innebär att det inte
skall vara fråga om rena rykten. Det skall vara fråga om information via
t. ex. en kundkontakt eller fondenheten på en kapitalplacerande institu-
tion.
Den som handlar med exempelvis aktier skall endast vara tillåten att
utföra själva ordern som ligger till grund för den förväntade kurspåverkan,
såsom framgår av 7 § första stycket 1. Någon handel får inte utföras vid
sidan av erhållna kundorder eller ordinarie arbetsuppgifter. Handel för
egen räkning är otillåten. Informationsinnehavaren är även förhindrad
enligt huvudregeln att lämna tips eller förmå någon annan att handla på
marknaden. För den närmare gränsdragningen mellan tillåtet och otillåtet
torde de interna yrkesetiska regler som gäller för arbetets utförande få stor
betydelse. Här får också vad som anses vara god sed i branschen ange
ramarna för hur arbetet skall bedrivas.
Möjligheten att göra en vinst på orderns direkt kurspåverkande effekter
torde vara utesluten när affären genomförts eller ordern tagits tillbaka.
Förbudet mot insiderhandel är då inte längre tillämpligt, vilket framgår av
huvudregeln. Det kan mycket väl tänkas att ordern i sig utlöser en köpvåg
med fortsatt uppgång på fondpapperet. Handel som i det sammanhanget
genomförs av en mäklare för egen eller annans del omfattas inte av
förbudet.
Det bör för fullständighetens skull nämnas att förbudet även är tillämp-
ligt vid stora säljorder, om t. ex. någon med kännedom om sådana order i
en vikande marknad först säljer egna aktier för att minska sin kursförlust.
Fjärde punkten
I fjärde punkten nämns allmänt kurspåverkande information som exem-
pelvis ränteändringar, valutakursändringar, författningsändringar eller
liknande händelser av allmänpolitisk eller ekonomisk natur. Bestämmel-
sen riktar sig mot personer som normalt har tillgång till allmänt kurspåver-
kande information. De personer som i första hand berörs är offentliga
funktionärer, men exempelvis även en person som haft ett konsultuppdrag
åt ett departement eller en statlig kommitté omfattas av bestämmelsen.
Anställda inom ett tryckeri omfattas liksom beslutsfattare som aldrig
annars sysslar med den kurspåverkande frågan. Även journalister som er-
hållit information innan den är allmänt känd omfattas av bestämmelsen.
När det gäller den allmänt kurspåverkande informationen torde det i
första hand vara marknaden i sin helhet som berörs, till exempel vid en
ränteförändring. Det kan dock också tänkas att bestämmelsen blir tillämp-
lig på bara en del av marknaden. Informationen skulle kunna avse en viss
bransch, t. ex. nya miljöbestämmelser som innebär helt förändrade förut-
sättningar för en av de lönsammaste tillverkningsprocesserna inom bran-
schen. Informationen kan vara tillgänglig för en mindre krets som deltar i
förhandlingar om exempelvis nya miljökrav. Samtidigt måste dock upp-
märksammas att många av de omständigheter som bestämmelsen omfat- 87
tar tillskapas genom samråd med dem som i första hand kommer att Prop. 1990/91:42
beröras av ett beslut. Därför kommer det sannolikt att kunna vara förenat
med svårigheter att hävda att omständigheten inte är allmänt känd. En
allmän bevakning av en fråga i massmedia innan ett kurspåverkande
beslut fattas innebär sannolikt att tillämpning av bestämmelsen försvåras
eller utesluts.
6§
En sådan åtgärd som avses i 5 § 1 skall alltid anses ha vidtagits när
1. frågan om offentligt erbjudande väckts i den juridiska personens sty-
relse eller hos någon annan som kan fatta beslut om erbjudandet,
2. företrädare för den juridiska personen kommit överens med företrädare
lör aktiebolaget om att inleda överläggningar som syftar till ett offentligt
erbjudande, eller
3. den juridiska personen påbörjat eller låtit påbörja en utredning om de
affärsmässiga förutsättningarna för ett offentligt erbjudande eller en plan för
erbjudandets genomförande.
Paragrafen behandlar endast offentliga uppköpserbjudanden och läm-
nar besked på tre typiska situationer vilka anses vara omständigheter som
är ägnade att väsentligt påverka kursen. När någon av dessa situationer
föreligger kan 4 § aktualiseras.
Exemplifieringen i paragrafen av åtgärder som skall anses syfta till och
vara ägnade att leda till uppköpserbjudande motsvarar den uppräkning
som finns i 7 § lagen om värdepappersmarknaden.
Paragrafen skiljer sig från kommitténs förslag vad gäller punkten tre.
Kommittén har föreslagit att handelsförbudet skall inträda först när en
utredning om de affärsmässiga förutsättningarna för ett offentligt erbju-
dande färdigställts.
Första punkten
Det första innebär att oavsett om planerna på ett offentligt erbjudande
tagit fastare form måste de anses högintressanta och kurspåverkande om
de tagits upp i styrelse eller annat beslutande organ. Emellertid krävs inte
ett formellt beslut utan det är tillräckligt att frågan tagits upp till diskus-
sion. Huruvida den diskussionen protokollförs eller inte saknar betydelse.
Diskussionen behöver inte ha skett vid ett sammanträde utan även när
t. ex. ordföranden eller verkställande direktören hör sig för hos enskilda
styrelseledamöter för att undersöka deras inställning får frågan om ett
offentligt erbjudande anses ha fortskridit så långt att den är ägnad att
väsentligt påverka kursen på berörda fondpapper.
Andra punkten
Det andra fallet då den kritiska förberedelsetidpunkten måste anses vara
uppnådd är då initiativ tagits till ett offentligt erbjudande. Här är det fråga
om att företrädare för en juridisk person kommit överens med företrädare
88
for ett aktiebolag om att inleda överläggningar som syftar till ett offentligt Prop. 1990/91:42
erbjudande. Med företrädare menas här inte endast behöriga firmateckna-
re utan även andra anställda eller fristående konsulter som agerar enligt
givna direktiv. Jag vill understryka att det skall vara fråga om ändamålsen-
liga överläggningar. Samtal som ägt rum mer eller mindre av en tillfällighet
eller som innefattar till intet förpliktande sonderingar anses inte vara
sådana omständigheter som är ägnade att väsentligt påverka kursen och
utlöser således inte något förbud att handla.
Tredje punkten
Det tredje typfallet tar i första hand sikte på ett offentligt erbjudande som
lämnas utan föregående överläggningar med aktiebolagets företrädare. Om
den juridiska personen, eller någon annan på dennes uppdrag, påbörjat en
utredning om de affärsmässiga förutsättningarna för ett offentligt erbju-
dande eller en plan för erbjudandets genomförande skall en förberedelse i
lagens mening anses vidtagen. Löst skissande på kalkyler eller liknande
skall inte anses vara en kurspåverkande omständighet. När ett målinriktat
utarbetande av en promemoria eller annat instrument har påbörjats som
skall ligga till grund for en bedömning av de finansiella och marknadsmäs-
siga konsekvenserna av ett uppköp, anses den kritiska punkten vara nådd
då omständighetens karaktär är sådan att den är ägnad att väsentligt
påverka kursen. Det skall med fog kunna antas att erbjudandet kan kom-
ma att realiseras. Härav följer att enskilda initiativ längre ner i företags-
strukturen i allmänhet inte innebär att den juridiska personen påbörjat en
utredning. Utredningsdirektiven skall normalt kunna härledas från någon
i ledningsfunktion på en avdelning med ansvar for frågor om företagets
utveckling. Bestämmelsen innebär att den kritiska förberedelsetidpunkten
för när en omständighet kan anses vara ägnad att väsentligt påverka
kursen inträder tidigare än vad som nu gäller enligt värdepappersmark-
nadslagen i motsvarande situation.
Om uppköpsförhandlingar strandar eller en utredning om offentligt
erbjudande av någon anledning läggs ner bör det vara i den juridiska
personens intresse att snarast för inblandade personer förklara att frågan
om ett erbjudande fallit.
7§
Utan hinder av 4 § får
1. befattningshavare hos fondkommissionär fullgöra köp- eller säljorder i
rörelsen,
2. köp ske av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda
omständigheten är ägnad att sänka kursen eller försäljning ske av annat än
option eller termin då omständigheten är ägnad att höja kursen,
3. uppgifter fullgöras som åligger någon på grund av vad som föreskrivits
i lag eller annan författning,
4. köp ske i fall som avses i 5 § 1 för den juridiska personens räkning av
aktier i aktiebolaget, 89
5. innehavare av option när optionens löptid går ut köpa eller sälja den Prop. 1990/91:42
underliggande tillgången eller sälja optionen,
6. utfärdare av option i samband med lösen sälja eller köpa den underlig-
gande tillgången som optionen avser,
7. köpare och säljare av termin vid slutdag fullgöra avtalet.
Paragrafen innehåller undantag från bestämmelserna i 4 § om förbud att
handla med fondpapper.
Första punkten
Befattningshavare hos fondkommissionär, som känner till en icke offent-
liggjord omständighet, är undantagen från förbudsregeln i 4 § när de har
att fullgöra arbetsuppgifter som lämnats dem av arbets- eller uppdragsgi-
vare. En förutsättning för att undantaget skall gälla är att en befattningsha-
vares arbetsuppgifter omfattar skyldighet att köpa eller sälja fondpapper.
Att handla för egen räkning eller att lämna råd eller på annat sätt föranleda
någon till handel på grundval av icke offentliggjord information omfattas
därför inte av undantaget. Ordern att köpa eller sälja kan ha lämnats
befattningshavaren av hans arbetsgivare eller direkt av en uppdragsgivare.
För att undantagen skall vara tillämpliga är det dock inte tillräckligt att
en kund lämnar ett allmänt uppdrag att köpa eller sälja fondpapper, utan
det skall vara fråga om en specifik köp- eller säljorder. I de fall en kund
lämnar ett förvaltningsuppdrag till t. ex. en fondkommissionär med upp-
drag att utifrån allmänna direktiv göra lämpliga omplaceringar efter kom-
missionärens egen bedömning, omfattas befattningshavare hos kommis-
sionären inte av undantaget. Han är enligt 4 § då förhindrad att köpa eller
sälja för kundens räkning på samma sätt som han är förhindrad att agera
för egen del med kunskap om icke offentliggjord information.
Jag har i denna paragraf gjort en lagteknisk justering genom att i stället
för som i 9 § första stycket lagen om värdepappersmarknaden i lagtexten
ange de två fallen där en fondkommissionär kan vara marknadsgarant,
valt att nu endast göra undantag för befattningshavare hos fondkommis-
sionär som har att fullgöra köp- eller säljorder i rörelsen. Jag anser nämligen
att detta uttryckssätt omfattar även de fall då en kommissionär åtagit sig att
vara marknadsgarant, i såväl OTC-aktier som optioner och terminer. Åta-
gandet som sker i avtal innebär att en marknadsgarant är skyldig att lämna
köp- och säljerbjudanden för de instrument avtalet omfattar. När det gäller
befattningshavare hos en marknadsgarant som inte är fondkommissionär
instämmer jag i vad departementschefen anförde då 9 § första stycket andra
punkten lagen om värdepappersmarknaden infördes, att undantag för dessa
inte bör införas främst av det skälet att en sådan marknadsgarant till skillnad
från fondkommissionär inte står under bankinspektionens tillsyn (prop.
1985/86:151 s. 14). Jag vill emellertid framhålla att jag återkommer till
denna fråga i samband med beredningen av kommitténs övriga förslag.
90
Andra punkten
Av andra punkten följer att bestämmelsen i 4 § inte hindrar köp då
omständigheten är ägnad att sänka kursen. Den utgör inte heller hinder att
sälja när omständigheten är ägnad att höja kursen. Undantaget omfattar
dock inte köp av options- och terminsavtal när en kurssänkning är att
vänta på det underliggande värdet. Motivet till köp av sådana instrument
kan vara att gardera sig mot en kursnedgång. En person kan t. ex. vid
förväntad kursnedgång köpa en säljoption som garanterar honom ett bätt-
re pris än marknadspriset vid en senare försäljning när den kurspåverkan-
de omständigheten offentliggjorts. På samma sätt kan en person vid
förväntad kursuppgång utförda en säljoption och få premien för denna.
Han kan sedan räkna med att innehavaren av säljoptionen inte vill utnytt-
ja säljoptionen när marknadsvärdet stigit till följd av att informationen
offentliggjorts på marknaden. Options- och terminsavtal omfattas överhu-
vudtaget inte av undantaget från förbudsregeln.
Tredje punkten
I punkt tre har intagits en allmän bestämmelse som från förbudsbestäm-
melsen i 4 § undantar personer som enligt lag eller annan författning har
uppgifter som förutsätter köp eller försäljningar av fondpapper även vid
tidpunkter då dessa personer på grund av kunskap om icke offentliggjorda
omständigheter är förhindrade att handla för egen del. Att särskilt omnäm-
na detta förhållande har ansetts behövligt eftersom utvidgningen av för-
budsregelns tillämpningsområde medför att även offentliga tjänstemän
och uppdragstagare kan komma i situationer som enligt lag kräver att de
köper eller säljer fondpapper eller medverkar därtill trots tillgång till icke
offentliggjord information. Sådana situationer kan t. ex. uppkomma för en
överförmyndare som ger tillstånd till överlåtelse av aktier eller en god man
enligt samäganderättslagen (1904:48) som medverkar vid en auktion av
samföllt ägda aktier. Hit hör också det förhållandet att konkursförvaltare
säljer fondpapper som tillhör konkursbo.
Fjärde punkten
Undantaget i fjärde punkten motsvarar 9 § andra stycket 6 värdepappers-
marknadslagen.
Femte till sjunde punkterna
Enligt punkterna fem till sju tillåts bl. a. innehavare av option att när
optionens löptid går ut köpa eller sälja den underliggande tillgången eller
sälja optionen. Vidare tillåts utfärdare av option att i samband med lösen
sälja eller köpa den underliggande tillgång som optionen avser. Undantag
från förbudsbestämmelsen görs också för köpare och säljare av termin som
vid slutdag fullgör avtalet.
Skälet för att låta dessa situationer undantas från förbudsbestämmelsens
Prop. 1990/91:42
91
tillämpningsområde är instrumentens speciella karaktär. De har således en Prop. 1990/91:42
i förväg bestämd löptid och förutsätter ett motpartsförhållande.
Fullföljer inte innehavaren av optionen avtalet vid slutdagen förfaller den.
Utfärdaren är å sin sida skyldig på anfordran av innehavaren att fullgöra
sin skyldighet enligt avtalet. Skyldigheten kan vara att sälja eller köpa t. ex.
aktier. Dessa omständigheter medför att en person kan komma att drabbas
av ekonomisk förlust om han är förbjuden att fullgöra avtalet vid slut-
dagen.
De undantagna situationerna avser dock endast den tid när avtalets
löptid gått till ända. Handel som sker dessförinnan med optioner eller
terminer omfattas därför inte av undantaget.
Anmälningsskyldighet
8§
Följande fysiska personer anses enligt denna lag ha insynsställning i ett ak-
tiemarknadsbolag:
1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse,
2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller
dess moderföretag,
3. verkställande direktör eller annan ledande befattningshavare i ett dot-
terföretag, om befattningshavaren normalt kan antas få tillgång till icke
offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen
på aktierna i bolaget,
4. revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag,
5. bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock inte
kommanditdelägare,
6. innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat upp-
drag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag, om befatt-
ningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke offentlig-
gjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktier-
na i bolaget,
7. den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av aktie-
kapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger aktier i
denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk person som är
aktieägaren närstående på det sätt som anges i 10 § första stycket.
Bankinspektionen skall på begäran av aktiemarknadsbolaget eller dess
moderföretag pröva frågan, om en befattningshavare eller uppdragstagare
har en sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat uppdrag som
avses i första stycket 3 eller 6.
En person med insynsställning eller en honom närstående person som
anges i 10 § första stycket får inte ha sina aktier i aktiemarknadsbolaget
förvaltarregistrerade.
Paragrafen motsvarar väsentligen 6 § lagen om värdepappersmarkna-
den.
92
Första stycket
Jag vill först särskilt kommentera punkterna tre och sex.
Punkt tre avser verkställande direktör eller annan ledande befattnings-
havare i aktiemarknadsbolagets dotterföretag om denne normalt kan antas
få tillgång till sådan icke offentliggjord information som kan påverka
kursen på bolagets aktier. Så får i regel antas vara fallet om direktören eller
befattningshavaren ingår i koncernledningen, moderföretagets direktion
eller annat organ i vilket för koncernen övergripande frågor behandlas.
Punkt sex är av uppsamlande karaktär. Dess motsvarighet fanns redan i
lagen (1971: 827) om registrering av aktieinnehav. Här avses olika befatt-
ningshavare, med varierande grad av självständigt ansvar och beslutsfat-
tande, som normalt är verksamma i nivån närmast under bolagsledningen.
Som exempel kan nämnas chefer för ett företags olika avdelningar eller
lokala anläggningar. Som en allmän förutsättning gäller att vederbörande
har en chefsbefattning som inte bara tillfälligtvis utan generellt medför
tillgång till icke offentliggjord kurspåverkande information rörande bola-
get.
Punkt sju motiveras i avsnitt 6.8.
Andra stycket
Bankinspektionen skall på begäran av bolaget eller dess moderföretag
pröva frågan om befattningshavare eller uppdragstagare har sådan ledande
ställning eller sådant kvalificerat uppdrag som avses i 6. Detsamma gäller
frågan om verkställande direktören eller annan ledande befattningshavare
i ett dotterföretag skall anses ha insynsställning.
Med denna bestämmelse är sörjt för att de gränsdragningsproblem som
kan uppkomma vid tillämpningen av punkterna 3 eller 6 blir enhetligt
lösta.
Tredje stycket
Bestämmelsen motiveras i avsnitt 6.8
9§
Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag, skall skriftligen
anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till värdepappers-
centralen.
Bankinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten om
motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt.
Anmälningsskyldigheten gäller dock inte
1. innan den som avses i 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrättel-
se enligt 14 eller 15 §,
2. om innehavet inte uppgår till 200 aktier eller, om innehavet avser
värdepapper som enligt 2 § andra stycket likställs med aktier, understiger
ett marknadsvärde motsvarande 50000 kronor,
Prop. 1990/91:42
93
3. om ändring i innehavet efter den senast gjorda anmälningen inte Prop. 1990/91:42
uppgår till 200 aktier eller, om ändringen avser värdepapper som enligt 2 §
andra stycket likställs med aktier, understiger ett marknadsvärde motsva-
rande 50 000 kronor,
4. om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av att akties
nominella belopp sänkts genom att aktien delats upp,
5. interimsbevis som erhållits i utbyte mot annat värdepapper som avses i
2 § andra stycket.
Av 10 § framgår att anmälningsskyldigheten omfattar även vissa närstå-
endes aktieinnehav.
Första stycket
Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag, dvs. omfattas av
8 §, är skyldig att att anmäla innehav av aktier i bolaget till VPC. Den
förevarande paragrafen motsvarar 10 § lagen om värdepappersmarkna-
den. Av 2 § andra stycket följer att aktieoptioner och aktieterminer också
omfattas av anmälningsskyldigheten enligt denna paragraf. Med aktieop-
tioner och aktieterminer avses både sådana standardiserade optioner och
terminer som handlas genom OM och sådana fristående options- och
terminsavtal som träffas direkt mellan parterna.
Insiderlagen är inte subsidiär till annan lagstiftning. Föreligger anmäl-
ningsskyldighet för en person både enligt denna lag och någon annan lag så
skall båda skyldigheterna fullgöras.
Andra stycket
Befrielse från anmälningsskyldigheten kan medges om motsvarande upp-
gifter kan erhållas på annat sätt. De närmare skälen till detta har jag
redovisat i avsnitt 6.8.
Tredje stycket
Stycket innehåller vissa undantag från anmälningsskyldigheten enligt för-
sta stycket.
Enligt punkterna två och tre undantas värdepapper som enligt 2 § andra
stycket likställs med aktier om marknadsvärdet av dessa understiger
50000 kr. Vid innehav av olika slag av sådana värdepapper räknas det
sammanlagda värdet. Till värdepapper som likställs med aktier räknas
enligt 2 § andra stycket inte ränte- eller indexinstrument. Anledningen är
att dessa instrument saknar direkt anknytning till aktiemarknadsbolaget.
Fjärde stycket
I fjärde stycket hänvisas till 10 § där det framgår att fysiska personer med
insynsställning är skyldiga att anmäla också närstående såväl fysiska som
juridiska personers innehav.
När personen med insynsställning förutom att anmäla sitt eget innehav
94
även skall anmäla en närstående juridisk persons innehav av aktier i det Prop. 1990/91:42
aktiemarknadsbolag där personen har insynsställning kan situationer upp-
komma där offentligheten skulle kunna påstås vara till skada for den
juridiska personen.
Anmälningsskyldighet föreligger således både för mycket små aktiebolag
och för större bolag, t. ex. aktiebolag på fondbörsens O-lista eller A:I-lista.
Med hänsyn till den allmänna strävan till genomlysning av marknaden
som numera kännetecknar värdepappersmarknaden anser jag emellertid
inte att nu redovisade förhållande bör föranleda något undantag från
anmälningsskyldigheten. Det krävs ju att den anmälningsskyldige verkli-
gen har ett väsentligt inflytande över bolaget i fråga.
Detta förhållande innebär att om den närstående juridiska personen är
ett börsbolag blir personen med insynsställning anmälningsskyldig för alla
förvärv eller försäljningar som börsbolaget gör av aktier i aktiemarknads-
bolag i vilka den anmälningsskyldige personen har sådan ställning. Vid
fullgörelse av anmälningsskyldigheten kommer därför allmänheten att få
insyn i ett börsbolags handel med aktier i aktiemarknadsbolag, där den
anmälningsskyldige har insynsställning, t. ex. vid uppköpsliknande situa-
tioner.
10 §
Vid tillämpning av 9 § skall följande aktier i aktiemarknadsbolaget likstäl-
las med den anmälningsskyldiges egna, nämligen sådana som ägs av
1. make eller sambo till den anmälningsskyldige,
2. omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad,
3. juridisk person över vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett
väsentligt inflytande och i vilken den anmälningsskyldige eller någon som
avses i 1 eller 2 eller flera av dem tillsammans innehar
— ägarandel, uppgående till tio procent eller mer av aktiekapitalet eller av
andelarna, eller
— ekonomisk andel, innefattande rätt att uppbära tio procent eller mer av
avkastningen, eller
— röstandel, uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för samtliga
aktier eller av röstetalet hos det högsta beslutande organet.
Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller
för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av dem.
Tredje punkten
Kraven på väsentligt inflytande och väsentlig ekonomisk gemenskap inför-
des ursprungligen i 4 § lag (1971:827) om registrering av aktieinnehav.
Någon närmare motivering till varför båda kraven uppställdes för att
anmälningsskyldighet skulle föreligga lämnades inte i lagens förarbeten.
Med väsentligt inflytande över verksamheten förstås, enligt vad departe-
mentschefen anförde, att vederbörandes inflytande på verksamheten i dess
helhet är så betydande att det ekonomiska resultatet i väsentlig mån är
95
beroende av hans förmåga, handlande eller ståndpunktstagande. Han skall Prop. 1990/91:42
således ha en ledande ställning, t. ex. som styrelseledamot eller i egenskap
av en av några få delägare (prop. 1971:130 s. 32).
För att väsentlig ekonomisk gemenskap skulle anses föreligga ställs
enligt nämnda förarbeten förhållandevis höga krav, såsom att den anmäl-
ningsskyldige äger en tredjedel av aktierna i bolaget eller andelarna i en
annan juridisk person eller är berättigad att uppbära en tredjedel av
avkastningen från en stiftelse.
Kommittén har ansett att det finns anledning att överväga närstående-
begreppets innehåll när det gäller juridiska personer. Jag delar denna
uppfattning. Det finns framför allt skäl att försöka förenkla regeln så att
den ger bättre vägledning för tillämparna. Detta framstår som särskilt
angeläget eftersom det är fråga om en ofta återkommande anmälningsru-
tin.
En person med insynsställning kan ensam eller tillsammans med honom
närstående personer inneha en större ägarandel i en juridisk person. Ett
sådant förhållande torde i allmänhet medföra ett intresse av att påverka
den juridiska personens verksamhet, inte minst i syfte att skydda och
förvalta den egna kapitalinsatsen. Ett ekonomiskt engagemang i form av
en stor ägarandel i en juridisk person måste därför i normalfallet också
anses medföra ett intresse och en möjlighet för den fysiska personen att
inom ramarna för sin ägarandel utöva inflytande på de beslut som fattas av
den juridiska personen. Detta för att på så sätt nå ett så gott resultat som
möjligt för den egna placeringen.
En större ägarandel möjliggör vanligtvis för en person att påverka den
juridiska personens verksamhet. Även om denna möjlighet finns behöver
det inte vara så i det enskilda fallet. Det torde inte vara ovanligt att t. ex.
större aktieägare inte utnyttjar sin ägarposition för att påverka aktiebola-
gets verksamhet.
En stor ägarandel eller rätt till ekonomisk avkastning innebär inte heller
att personen har en exklusiv rätt till information om den juridiska perso-
nens verksamhet. Är det trots allt fråga om en minoritetspost kanske han
förvägras sådan insyn som behövs för att han skall kunna fullgöra sin
anmälningsskyldighet. Enligt min mening bör därför inte enbart ekono-
misk gemenskap ensamt vara bestämmande för närståendebegreppet.
Större ägarandelar i ett aktiebolag behöver inte innebära en önskan hos
en person med insynsställning att utnyttja sin ägarposition för att påverka
bolagets verksamhet. Trots det kan vid tillämpningen av paragrafen inte
bortses från personer med särskilt starka ägarintressen i ett bolag. Det är
onaturligt att hävda att en ensamägare eller dominerande ägare till ett
aktiebolag inte har ett väsentligt inflytande över bolaget. Det gäller även
om han inte direkt deltar i bolagets verksamhet som företagsledare eller
ingår som ledamot i bolagets styrelse. Även vid denna typ av ägarkoncent-
rationer bör därför anmälningsskyldighet åligga en person med sådan
ställning för den närstående juridiska personens aktieinnehav.
Med beaktande av dessa omständigheter föreslår jag att närståendebe-
greppet även framdeles bör grundas på rekvisiten väsentligt inflytande och
ekonomisk gemenskap med den juridiska personen.
96
Med väsentligt inflytande bör menas att personen ingår i styrelsen för Prop. 1990/91:42
eller intar en företagsledande ställning i den juridiska personen. Vidare bör
en dominerande ägarposition i den juridiska personen få anses innebära
ett väsentligt inflytande.
Rekvisitet ekonomisk gemenskap bör grundas på ägarandel eller rätt att
uppbära ekonomisk avkastning hos den juridiska personen. Gränsen vid
en tredjedel av aktierna eller en tredjedel av avkastningen från en juridisk
person får anses ligga på en hög nivå. Den utesluter från närståendebegrep-
pet juridiska personer som naturligen hör hemma där. Gränsen har inte
heller någon förankring i lag. Den kan uppfattas som godtycklig av dem
som berörs. Därför bör i lagtexten anges en gräns för när rekvisitet ekono-
misk gemenskap eller röstandel skall anses uppfyllt.
För att tillgodose syftet med en bestämmelse om vilken storlek som en
ägarandel, ekonomisk avkastning eller röstandel hos den juridiska perso-
nen skall ha för att anmälningsskyldighet skall föreligga bör andelen vara
relativt stor. Den bör samtidigt sättas lägre än den i praxis nu tillämpade
regeln om en tredjedel. Utifrån denna ståndpunkt och för att undvika
oklarheter om när en andel är tillräckligt stor har jag funnit skäl att föreslå
en bestämd gräns vid tio procent. Det kan också ses som naturligt att
gränsen sätts vid en nivå som knyter an till den, som enligt mitt förslag
skall anses medföra insynsställning i aktiemarknadsbolag enligt 8 § första
stycket 7. Andelar under denna gräns bör inte leda till att den juridiska
personen anses vara närstående till personen med insynsställning.
Den juridiska personen kan i likhet med vad som gäller i den nuvarande
lagstiftningen motsvara alla rättsbildningar som godkänns som juridiska
personer av rättsordningen, t. ex. aktie-, handels- och kommanditbolag,
ekonomiska föreningar, dödsbon, stiftelser eller ideella föreningar.
En person med insynsställning som är anmälningsskyldig för en närstå-
ende juridisk persons aktieinnehav i det egna bolaget kan ha bristfällig
kunskap om den juridiska personens aktieinnehav. Det kan innebära att
en anmälan inte kommer till stånd trots att en anmälningssituation i och
för sig föreligger. Det kan visserligen anses önskvärt att den anmälnings-
skyldige håller sig underrättad om hur det förhåller sig med aktieinnehavet
men någon sådan skyldighet har jag inte funnit skäl att föreslå. Anmäl-
ningsskyldighet inträder enligt 13 § 4 först när han fått vetskap om att
närstående som avses i 10 § innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i
bolaget eller annan ändring skett i den närståendes aktieinnehav.
Andra stycket
Andra stycket innebär att ett och samma aktieinnehav eller förändring i
detta bara behöver anmälas av en anmälningsskyldig. Ett sådant samfällt
aktieinnehav som avses i 8 § första stycket 7 kan grunda insynsställning
och anmälningsskyldighet för flera personer. För att undvika flera anmäl-
ningar med samma innehåll, får därför anmälningsskyldig, med stöd av
andra stycket, underlåta att göra anmälan då sådan gjorts av annan anmäl-
ningsskyldig. 97
7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42
U§
Om det med hänsyn till tillgången på kurspåverkande information inom en
myndighet är påkallat lor kontroll av att förbudet i 4 § första stycket efterlevs,
får regeringen besluta att det vid myndigheten skall föras en förteckning över
fondpappersinnehav avseende ledamöterna i styrelsen samt de arbetstagare,
uppdragstagare eller andra funktionärer som myndigheten bestämmer med
hänsyn till deras särskilda insynsställning.
En kommun har motsvarande befogenhet som avses i första stycket i fråga
om ledamöter och ersättare i kommunala organ samt arbetstagare, uppdrag-
stagare och andra funktionärer hos kommunen.
Den som omfattas av en förteckning enligt denna paragraf skall till myn-
digheten skriftligen anmäla sitt innehav av fondpapper och ändringar i inne-
havet.
I paragrafen lämnas möjlighet att ålägga styrelseledamöter, arbetstagare,
uppdragstagare eller annan funktionärer hos myndighet anmälningsskyldig-
het för sitt fondpappersinnehav. För utom för kontroll av att förbudet i 4 §
första stycket efterlevs är syftet är att funktionärerna genom sin skyldighet
att göra sådana anmälningar skall avhållas från att göra insiderafFärer som
kan påverka allmänhetens förtroende för myndighetens verksamhet.
Xnmälan skall vara skriftlig och avse innehav av fondpapper som anges
i 2 §. Det är således inte tillåtet att begränsa anmälningsskyldigheten till att
omfatta endast vissa fondpapper.
Regeringen skall besluta om vilka myndigheter under regeringen som får
ålägga sina arbetstagare m. fl. anmälningsskyldighet. Myndigheten beslutar
vilka arbetstagare m. fl. som skall anmäla sina innehav och hur anmälnings-
skyldigheten skall fullgöras. Skälet härtill är att det skall gå att anpassa en
anmälningsskyldighet till de skilda krav som kan komma att ställas vid
skyldighetens fullgörande vid olika myndigheter.
Kommuner har motsvarande befogenheter och får själva avgöra om an-
mälningsskyldighet skall införas.
När det gäller riksdagen och dess myndigheter ankommer det på riksda-
gen att avgöra frågor om anmälningsskyldighet. Som framgår av allmänmo-
tiveringen i avsnitt 6.5 åläggs fullmäktig i riksbanken anmälningsskyldighet
enligt riksbankslagen. Samma lag ger fullmäktige i riksbanken rätt att avgöra
bl. a. vilka tjänstemän i riksbanken som skall åläggas anmälningsskyldighet.
Bestämmelsen skall ses som en ordningsregel. Emellertid kan den för
arbetstagare med statligt reglerade tjänster och som inte fullgör anmäl-
ningsskyldigheten medföra att reglerna om disciplinansvar eller avskedan-
de kan komma ifråga. För kommunalt anställda finns motsvarande regler i
stadgar eller kollektivavtal.
Paragrafen har med en terminologisk justering och omdisponering i hu-
vudsak den lydelse lagrådet föreslagit. Ordet ”föreskriva” bör reserveras för
normgivningssituationer.
Prop. 1990/91:42
98
12 §
Anmälan enligt 9 § skall innehålla uppgift om
1. den anmälningsskyldiges namn, personnummer och adress,
2. aktiemarknadsbolagets firma,
3. vilket slag av insynsställning den anmälningsskyldige har,
4. antal eller värde och olika slag av aktier som den anmälningsskyldige
tillsammans med närstående enligt 10 § första stycket äger i bolaget,
5. storleken av ökningen eller minskningen av aktieinnehavet,
6. tidpunkten för ändringen eller ändringarna,
7. vilken persons aktieinnehav som ändrats och i förekommande fall
dennes släktskap med eller anknytning till den anmälningsskyldige.
Paragrafen motsvarar med endast vissa lagtekniska ändringar 12 § i
lagen om värdepappersmarknaden och överensstämmer med kommitténs
förslag. De uppgifter anmälan skall innehålla enligt bestämmelsen är
nödvändiga för att anmälningsskyldigheten skall fylla sin funktion. Emel-
lertid finns inget hinder mot att i samband med en anmälan om ändring av
innehavet även underrätta om tidigare inträffade inte anmälningspliktiga
förändringar i innehavet. Jag tänker på t. ex. ökningar föranledda av
fondemission och split. En sådan frivillig upplysning kan avsevärt under-
lätta rutinarbetet hos registrerings- och kontrollmyndigheterna.
Bankinspektionen har i sitt remissvar, med hänvisning till punkt 4,
föreslagit att lagtexten kompletteras så att det framgår att antal och slag
skall anges när det gäller t. ex. aktier och antal och värde när det gäller t. ex.
konvertibla skuldebrev. När det gäller aktieoptioner eller aktieterminer
bör enligt inspektionen anges om det är en köp- eller säljoption eller en
termin som köpts eller sålts. Vidare bör anges antal, det underliggande
aktieslaget, löptid, slutdag samt när det gäller optioner lösenpriset.
De uppgifter bankinspektionen nämner bör naturligtvis framgå av in-
given anmälan. Att ange antal eller värde och slag av aktier i lagtexten bör
emellertid vara tillräckligt. Det ligger ju också i anmälarens intresse att
klart och tydligt uppge vad han köpt eller sålt.
13§
Anmälan enligt 9 § om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall göras
senast fjorton dagar efter det att
1. aktie i bolaget inregistrerats vid Stockholms fondbörs eller sådant
avtal som avses i 4§ första stycket 3 lagen (1985:571) om värdepappers-
marknaden antecknats hos bankinspektionen,
2. insynsställning uppkommit enligt 8 § första stycket 1, 2, 4, 5 eller 7
eller den som avses med 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrättelse
enligt 14 eller 15 §,
3. den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller
annan ändring skett i aktieinnehavet, eller
4. den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i
10 §, innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller att annan ändring
skett i den närståendes aktieinnehav.
Prop. 1990/91:42
99
I paragrafen som behandlar när anmälningsskyldigheten uppstår och Prop. 1990/91:42
inom vilken tid den anmälningsskyldige skall göra anmälan föreslås endast
mindre ändringar i forhållande till 13 § värdepappersmarknadslagen.
Jag erinrar om att vid automatisk insiderregistrering som kan ske efter
dispens från bankinspektion kommer rapporteringen att kunna ske inom
avsevärt kortare tid än 14 dagar.
14 §
Ett aktiemarknadsbolag skall utan dröjsmål anmäla till värdepapperscen-
tralen vilka personer som har insynsställning enligt 8 § första stycket 1—4
och 6. Aktiemarknadsbolaget skall genast skriftligen underrätta personer
med insynsställning enligt 8 § första stycket 3 eller 6 om anmälan.
15§
Ett aktiemarknadsbolags moderföretag skall utan dröjsmål anmäla till vär-
depapperscentralen vilka personer i moderföretaget som har insynsställning
enligt 8 § första stycket 1, 2, 4 — 6. Moderföretaget skall genast skriftligen
underrätta personer med insynsställning enligt 8 § första stycket 6 om anmä-
lan.
Ett aktiemarknadsbolag och moderföretag till sådant bolag skall under-
rätta VPC om vilka personer som har insynsställning i bolaget resp, mo-
derföretaget. Detta är en förutsättning för att uppgifter om dessa personer
skall kunna föras in i insynsställningsregistret. I underrättelseskyldigheten
ligger att förändringar i insynskretsen också skall anmälas.
Personer med insynsställning enligt 8 § första stycket 6 skall genast skrift-
ligen av moderföretaget underrättas om anmäla.
Registrering av aktieinnehav
16 §
Värdepapperscentralen skall föra register (insiderregister) över anmälningar
som gjorts enligt 9,14 och 15 §§ eller, i fall som avses i 9 § andra stycket, över
däremot svarande uppgifter från register som förs med stöd av aktiekontolagen
(1989:827).
Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras
ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst tio år efter det att de
avförts.
Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Bankin-
spektionen är registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för registret.
Inspektionen skall på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret.
Registret skall vara offentligt.
I paragrafen föreslås att VPC skall föra register över de anmälningar som
gjorts enligt 9, 14 och 15 §§. Bankinspektionen skall vara registeransvarig
enligt datalagen. Inspektionen ansvarar alltså för att de uppgifter fullgörs
som enligt datalagen ankommer på den registeransvarige. Detta har jag
behandlat tidigare i avsnitt 6.8.
Registret skall liksom tidigare vara offentligt.
100
Tillsyn Prop. 1990/91:42
17 §
Bankinspektionen övervakar efterlevnaden av bestämmelserna i denna lag.
Paragrafen behandlas i avsnitt 6.9.
18 §
Om det finns anledning anta att en bestämmelse i 4 § överträtts, har bankin-
spektionen rätt att få de uppgifter som den behöver for sin utredning från
1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen,
2. ett aktiebolag eller en juridisk person i övrigt vars fondpapper överträ-
delsen gäller,
3. den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandet om aktie-
förvärv,
4. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som avses
i 2 eller 3,
5. myndighet,
6. fondkommissionär,
7. någon annan som köpt eller sålt fondpapper, om det finns anledning anta
att köpet eller försäljningen föranletts av otillåtet råd eller därmed jämförlig
åtgärd som avses i 4 §.
Om det finns anledning anta att någon har överträtt andra bestämmelser i
denna lag och är överträdelsen belagd med straff, får inspektionen i utred-
ningssyfte också infordra uppgifter av denne.
Paragrafen överensstämmer i huvudsak med kommitténs förslag. I para-
grafen upptas bestämmelser om bankinspektionens utredande verksam-
het. Dessa överensstämmer i huvudsak med bestämmelsen i 24 § värde-
pappersmarknadslagen. En förutsättning för bankinspektionens frågerätt
bör vara att det skall finnas anledning anta att 4 § överträtts. Förslaget
rörande den personkrets som berörs av insiderregleringen föranleder att
bankinspektionen bör få uppgifter från aktiebolag eller annan vars fondpap-
per överträdelsen gäller. Uppgifter bör också kunna erhållas från arbets- och
uppdragsgivare till den som avses i punkt ett. Det sagda gäller alltså bl. a.
riksbanken, riksgäldskontoret, kommuner och statliga verk.
Vite
19 §
Om någon inte fullgör sin skyldighet enligt 18 § första stycket 2 — 4 eller 6
får bankinspektionen förelägga vite.
Rätten för bankinspektionen att använda sig av vite i vissa fall vid sin
utredande verksamhet bibehålls.
Även om bankinspektionen i lagen om värdepappersmarknaden har
kvar sin möjlighet att förelägga bl. a. fondkommissionärer att vid vite
lämna inspektionen uppgift om innehållet i avräkningsnotor, anser jag att 101
möjlighet att förelägga fondkommissionärer vite även bör finnas enligt Prop. 1990/91:42
insiderlagen.
Överklagande
20 §
Bankinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammarrät-
ten. Inspektionen får bestämma att ett beslut skall gälla omedelbart.
Av 1 § förordningen (1977:937) om kammarrätternas domkretsar m.m.
följeratt kammarrätten i Stockholm blir exklusiv domstol. Bestämmelser-
na om besvärstid i förvaltningslagen (1986:223) gäller. Det innebär att
överklagande skall ske skriftligt och att skrivelsen skall ha kommit in till
bankinspektionen inom tre veckor från den dag klaganden fick del av
beslutet.
Straff
21 §
Den som uppsåtligen bryter mot 4 § skall för insiderbrott dömas till böter eller
fängelse i högst två år, om gärningen inte är belagd med strängare straff i
brottsbalken.
Är brottet med hänsyn till värdepappersafiarens omfattning och övriga
omständigheter grovt, skall dömas till fängelse lägst sex månader och högst
fyra år, om gärningen inte är belagd med strängare straff i brottsbalken.
Den som av grov oaktsamhet bryter mot 4 § skall för vårdslöst insiderfor-
farande dömas till böter eller fängelse i högst ett år.
I fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende for
värdepappersmarknaden eller som annars är ringa skall inte dömas till
ansvar enligt denna paragraf.
Paragrafen överensstämmer med kommitténs förslag med den skillna-
den att här föreslås straffmaximum för grov oaktsamhet till ett år. Den
innehåller till 4 § knutna straffbestämmelser. I likhet med 28 § lagen om
värdepappersmarknaden delas vid uppsåtliga överträdelser straffbestäm-
melserna upp i en normalpåföljd och en påföljd för grova brott. I båda
fallen skärps påföljden för brott mot förbudet att handla med kännedom
om icke offentliggjord kurspåverkande information. Påföljden för normal-
fallet är böter eller fängelse i högst två år och för grova brott fängelse i lägst
sex månader och högst fyra år. I enlighet med lagrådets förslag bör gärningen
benämnas insiderbrott.
Grovt brott
Vid bedömningen av vad som skall anses vara grovt brott skall bl. a. den
vinst eller förlustbegränsning som gjorts genom affären beaktas. Värdepap-
persaffärens omfattning har viss betydelse. Den icke offentliggjorda infor-
mationen kan vara sådan att den erfarenhetsmässigt medför mycket stora
kursändringar. Då behöver den genomförda affären inte vara av särskilt
102
stor omfattning för att brottet skall anses som grovt. Om informationen Prop. 1990/91:42
däremot är ägnad att medföra väsentliga kursrörelser i nivå kring tio
procent, bör större volym på affären krävas för att grovt brott skall anses
föreligga. Jag vill inte uttala några riktmärken avseende vilka beloppsnivå-
er avseende vinsten eller den uteblivna förlusten som bör gälla för gräns-
dragningen mellan normalbrott och grovt brott. Jag anser emellertid att
viss jämförelse kan göras med de bedömningar som görs vid övriga förmö-
genhetsbrott.
Som grovt brott bör även räknas fall när en person gjort upprepade
otillåtna affärer eller när handeln är organiserad t. ex. genom samverkan
mellan flera personer som med tips och råd biträtt varandra för att göra
vinstgivande affärer med tillgång till icke offentliggjord information. För-
faringssättet vid genomförandet av en otillåten affär kan göra att brottet
blir att anse som grovt. Graverande omständigheter kan vara olika former
av fördröjning av offentliggörandet av information för att kursläget dess-
förinnan skall kunna utnyttjas för otillåten handel.
Grov oaktsamhet
I paragrafen anges att den som av grov oaktsamhet bryter mot förbudet i
4 § skall dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Brottet, som i enlighet
med lagrådets förslag bör benämnas vårdslöst insiderförfarande, har även
när det begås av grov oaktsamhet ett högt straffvärde. Grov oaktsamhet kan
exempelvis föreligga då en person som fått information handlar utan att
förvissa sig om att informationen gjorts allmänt känd. Om ingen indikation
förekommit på att en väsentligt kurspåverkande information offentliggjorts
bör ansvarsförutsättningen i denna del således anses uppfylld. Grov oakt-
samhet kan också anses föreligga om en person som handlar förväntat sig att
omständighetens offentliggörande skulle medföra en kursförskjutning men
inte varit medveten om att information av ifrågavarande slag erfarenhets-
mässigt medför en kursrörelse av den storlek som avses i förbudsbestäm-
melsen.
Ett högre aktsamhetskrav måste naturligtvis ställas på en person med
stor erfarenhet av värdepappersmarknaden än på en person som gör sina
första transaktioner. I klarhetens intresse kan tilläggas att den som faktiskt
saknat kännedom om ett förestående förvärvserbjudande eller annan kurs-
påverkande omständighet aldrig kan fällas till ansvar för insiderbrott.
Någon plikt att hålla sig underrättad om kurspåverkande händelser kommer
inte att föreligga i något fall.
Fjärde stycket
Här anges att i fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens
förtroende för värdepappersmarknaden eller som annars är ringa skall inte
dömas till ansvar.
Bestämmelsen är avsedd som en garanti för att utredningsresurser inte i
onödan skall tas i anspråk för att utreda regelöverträdelser av trivial natur
som det saknas allmänt intresse att lagföra. Jag förutsätter att informellt
103
samförstånd om lämpliga gränser för anmälan om brottsmisstanke, i de Prop. 1990/91:42
fall utredningarna inte initieras av åklagaren, kommer att uppnås mellan
bankinspektionen och riksåklagaren. Sådana riktlinjer är vanliga bl. a.
vad gäller länsskattemyndigheternas anmälan av misstanke om vårdslös
skatteuppgift och andra brott där ansvar inte skall utdömas i ringa fall.
Medverkan
För medverkan till insiderbrott skall ådömas påföljd i enlighet med
23 kap. brottsbalken.
Brottskonkurrens
Frågan om konkurrens mellan brott mot denna lag och brottsbalksbrott får
lösas enligt allmänna rättsgrundsatser, dvs. att om en gärning utgör brott
mot båda lagarna skall dömas för det brott som har högst straffsats.
22 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet
1. underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 9 §,
2. lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av anmäl-
ningsskyldighet enligt 9 § eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som
avses i 18 § första stycket 2 — 4 och 6,
3. underlåter att iaktta åliggande enligt 14 eller 15 §.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Paragrafen motsvarar kommitténs förslag och 29 § lagen om värde-
pappersmarknaden.
Förverkande
23 §
Vinning av brott enligt 21 § skall förklaras förverkad om det inte är oskäligt.
Paragrafen överensstämmer med kommitténs förslag och med 31 § lagen
om värdepappersmarknaden.
Personkretsen
Vinning av insiderbrott kan förverkas hos den personkrets som avses i 36
kap. 5 § brottsbalken. Det innebär att förverkande kan ske hos gärnings-
mannen eller annan som medverkat till brott. Det kan även ske hos den i
vars ställe gärningsmannen eller annan medverkande var och den som
genom brottet beretts vinning eller näringsidkare som beretts vinning
genom brott i sin näringsverksamhet. Förverkande kan således ske hos
aktiebolag och andra juridiska personer. Av ovanstående följer att vid
t. ex. en anställds brott mot förbudet mot insiderhandel i 4 § ett förverkan-
104
de kan ske hos arbetsgivaren. Om arbetsgivaren är en juridisk person kan Prop. 1990/91:42
förverkande ske enbart hos den juridiska personen eller enbart hos företrä-
daren/gärningsmannen eller hos båda.
Vinning
Det krävs att den mot vilken förverkande riktas haft vinning av brottet.
Vinning kan sägas ha uppkommit om den som gjort en aktieaffär därige-
nom kommit i ett gynnsammare förmögenhetsläge än om affären förblivit
ogjord. Om t. ex. köp skett i strid med ett förbud och om kursen stigit då
det med förbudet avsedda förhållandet offentliggjorts, har en typisk vin-
ning av brottet uppkommit. Om en otillåten affär avsett försäljning och
kursen sjunkit då informationen gjorts allmänt bekant, har likaså vinning
uppkommit. På grund av försäljningen har den som gjort affären kommit i
ett bättre förmögenhetsläge än om aktierna behållits.
Vid lagen om värdepappersmarknadens tillkomst anförde dåvarande
departementschefen bl. a. följande. ”För att konstatera om vinning upp-
kommit men framför allt för att mäta dess storlek blir det naturliga förfa-
ringssättet att jämföra kursen den dag affären genomfördes med kursen då
förhållande som utgjort grund för ett förbud offentliggjorts. Särskilt om
informationen till marknaden dröjer, kan kursen under angiven tid komma
att påverkas av andra faktorer än det förhållande som gjort ett förbud verk-
samt. Situationen kan t. ex. vara den att ett bolag av konkurrensskäl skjuter
upp offentliggörandet av en sådan omständighet som avses i förbudsbestäm-
melsen. Sedan insidern med kännedom om omständigheten köpt aktier i
bolaget, kan kursen på aktierna komma att stiga av marknadstekniska skäl
eller på grund av en allmänt kurspåverkande händelse, t. ex. ett politiskt
beslut. När bolaget sedermera offentliggör den omständighet som gjort in-
siderns affär otillåten, kan kursen komma att stiga ytterligare. Av den
sammanlagda kursstegring som inträffat kan sålunda endast en del hänföras
till den omständighet vars utnyttjande är förenat med straffansvar. Inte
desto mindre får kursstegringen i dess helhet betraktas som vinning till följd
av brottet. Detta beror på att vederbörande inte till någon del hade kunnat
tillgodogöra sig kursstegringen om han följt lagen. Om den angivna situa-
tionen ändras så att kursen antas gå ner mellan köpet och den tidpunkt
förhållandet blev allmänt bekant kommer i konsekvens med det sagda mel-
lankommande faktorer att reducera den vinning som kan anses ha upp-
kommit. Också om affären gjorts av en outsider men föranletts av en insider
får en sådan sammanlagd kursförändring som här avsetts anses utgöra den
vinning som uppkommit. Det anförda innebär inte att förverkande alltid
kommer att motsvara kursförändringen i dess helhet oberoende av hur den
uppkommit. Det kan nämligen i berörda fall finnas förutsättningar att un-
derlåta förverkande av skälighetshänsyn.” (Prop. 1984/85:157 s. 109 f.f.).
Jag ser ingen anledning att avvika från detta synsätt.
Vid bestämmandet av det värde som skall förverkas får man, som
tidigare nämnts, normalt utgå från kursutvecklingen från en tidpunkt till
en annan. Den första tidpunkten är den dag affären genomfördes och
denna torde utan svårighet kunna fastställas.
105
Det kan verka naturligt att med den senare tidpunkten avse den dag det Prop. 1990/91:42
förbudsgrundande förhållandet blivit allmänt känt och kunnat tas i beak-
tande vid handeln med aktier i bolaget. Om bolaget självt offentliggjort
förhållandet, vilket torde och bör vara det normala, avses den noterade
kursen samma dag som offentliggörandet skett. Om offentliggörandet skett
i nära anslutning till börsens stängning och kursreaktionerna därför kom-
mer nästföljande dag så är det i stället den kursen som skall ligga till grund
för beräkningen. Det kan också vara så att ett offentliggörande inte ome-
delbart leder till en kursändring utan att en sådan inträffar först efter några
dagar. Det kan i sådana fall vara svårt att utreda i vad mån kursändringen
beror på offentliggörandet eller någon annan omständighet. Jag har be-
handlat frågan om kursutveckling också i specialmotiveringen till 4 §.
Skälighetsbedömning
Av paragrafen framgår att förverkande inte skall ske om detta är oskäligt.
Förverkande är en s. k. fakultativ rättsverkan. Avsikten är att domstolen
skall göra en relativt fri bedömning av när förverkande kan underlåtas.
Företagsbot
Jag vill i detta sammanhang erinra om reglerna om företagsbot i 36 kap.
7— 10 §§ brottsbalken. Enligt dessa bestämmelser skall näringsidkare, på
yrkande av åklagaren, åläggas företagsbot för brott som har begåtts i
utövning av näringsverksamhet. Detta förutsätter att brottsligheten har
inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som är
förenade med verksamheten eller annars är av allvarligt slag. Det krävs
också att näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen kunnat krävas för
att förebygga brottsligheten. Regeln gäller inte om brottsligheten varit
riktad mot näringsidkaren eller om det annars skulle vara uppenbart
obilligt att ålägga företagsbot. Regeln om företagsbot synes väl lämpad
bl. a. för den situationen, att en befattningshavare hos en juridisk person
har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag och för den juridiska perso-
nens räkning utnyttjar icke offentliggjord kurspåverkande information
som styrelseledamoten erhållit genom sin ställning i bolaget för otillåtna
transaktioner. Det är en förutsättning för utdömande av företagsbot att ett
brott begåtts men det är inget krav att gärningsmannen identifierats eller
lagförts. Företagsbot bör kunna åläggas utan att det går att klarlägga vilken
fysisk person som haft det direkta ansvaret för det regelbrott som ligger till
grund för utdömandet.
Kostnad för tillsyn
24 §
För att bekosta bankinspektionens övervakning enligt denna lag skall de
institut som står under bankinspektionens tillsyn betala årliga avgifter
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
106
Kommittén har föreslagit att fondkommissionärer och Stockholms Prop. 1990/91:42
fondbörs på motsvarande sätt som enligt nuvarande bestämmelser i lagen
om värdepappersmarknadslagen skall täcka kostnaden för bankinspektio-
nens insiderövervakning. Riksbanken har i sitt remissvar ifrågasatt försla-
get att avgiftsfinansiera insidertillsynen. Vidare har bankföreningarna och
fondhandlareföreningen påpekat att denna verksamhet bör finansieras
över statsbudgeten.
Insiderlagen har till syfte att främja en sund värdepappersmarknad och
upprätthålla allmänhetens förtroende för marknaden. Med det förslag jag
nu lägger kommer insiderreglerna att omfatta inte bara aktiemarknaden
utan också penning- och obligationsmarknaden samt derivatmarknaden.
Samtliga aktörer på dessa marknader är beroende av väl fungerande mark-
nader och det ligger i aktörernas intresse att osunda företeelser bekämpas.
Insiderövervakningen är en nödvändig beståndsdel i detta sammanhang
och jag har tidigare funnit att den sköts bäst av bankinspektionen. Kostna-
den för övervakningen bör mot bakgrund härav fördelas på fler institut än
vad som är fallet idag. I lagrådsremissen föreslog jag att kostnaden skulle
spridas på samtliga institut som står under bankinspektionens tillsyn. Frå-
gan om finansiering av bankinspektionens tillsyn inom värdepappersmark-
nadsområdet får jag anledning att återkomma till i samband med bered-
ningen av kommitténs övriga förslag. Dessutom kommer frågan om fördel-
ning av tillsynskostnaderna att närmare övervägas av utredningen (Fi
1990:12) om bankinspektionens och försäkringsinspektionens organisation
och verksamhet m. m. (organisationsutredningen). Lagrådet har ansett att
bestämmelsen med den generella utformningen blir alltför vittomfattande
och anmärkt att Upplysningscentralen UC Aktiebolag uppenbarligen inte
bör träffas av bestämmelsen. Jag har med hänsyn till upplysningscentralens
uppgifter viss förståelse för lagrådets synpunkter. Regeringen har en allmän
strävan att fördela bankinspektionens kostnader på så många institut som
möjligt. I samband med organisationsutredningen som nämnts ovan kom-
mer frågan om kostnadernas fördelning att övervägas. Intill dess bör den av
mig föreslagna lydelsen godtas. Regeringen bör dock beakta de av lagrådet
framförda synpunkterna när de närmare föreskrifterna ges.
Övergå ngsbestä m melser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991 med undantag av 16 § som
träder i kraft den 1 april 1991.
2. Den som vid lagens ikraftträdande är skyldig att enligt lagen
(1985: 571) om värdepappersmarknaden anmäla innehav av aktier och änd-
ring i innehavet skall senast vid utgången av juni 1991 anmäla innehavet till
värdepapperscentralen även om någon förändring inte inträffat sedan den
senaste anmälan.
3. Den som vid lagens ikraftträdande har sina aktier förvaltarregistrerade
och som omfattas av förbudet i 8 § tredje stycket skall registrera sina aktier
i eget namn senast vid utgången av mars 1991.
107
6 kap. Bisysslor m. m.
3§
Om åläggande för arbetstagare att anmäla innehav av fondpapper finns det
bestämmelser i 11 § insiderlagen (1990:000).
Arbetstagare kan under vissa förutsättningar åläggas skyldighet att an-
mäla sitt innehav av fondpapper till arbetsgivaren. Detta regleras i insider-
lagen (1990:000).
Prop. 1990/91:42
108
40 §
Den som på grund av befattning eller annars har anknytning till fondkom-
missionär skall, om han normalt har insyn i uppdragsgivares värdepappers-
affärer som har sådan omfattning att det allmänna försäljningsvärdet kan
påverkas till fondkommissionären ofördröjligen anmäla innehav av fond-
papper och ändring i innehavet. Anmälningsskyldigheten gäller inte sådana
obligationer och förlagsbevis som inte är konvertibla. Fondkommissionären
skall föra förteckning över anmälningarna och hålla den tillgänglig för
bankinspektionen.
Anmälningsskyldighet enligt första stycket omfattar fondpapper som ägs
av den anmälningsskyldige, hans make eller omyndigt barn som står under
hans vårdnad. Har någon av dem eller flera av dem tillsammans sådan
väsentlig ekonomisk gemenskap med annan juridisk person än fondkommis-
sionären som grundas på andelsrätt eller därmed jämförligt ekonomiskt
intresse, omfattar anmälningsskyldigheten även den juridiska personens
innehav av fondpapper, om den anmälningsskyldige har väsentligt inflytan-
de över den juridiska personens verksamhet.
Vid tillämpningen av denna paragraf likställs äktenskapsliknande sam-
levnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta med
varandra eller har eller har haft barn gemensamt.
Paragrafens första stycke ändras så att den personkrets som skall anmäla
sina innehav av fondpapper framgår direkt av paragrafen. Skälet är att
39 §, till vilken hänvisning tidigare gavs, samtidigt upphävs. Den saknar
funktion eftersom befattningshavare och andra med anknytning till fond-
kommissionär omfattas av handelsförbudet i insiderlagen. Bestämmelsen
motiveras även i avsnitt 6.3.
Prop. 1990/91:42
109
1 kap.
4§
Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte heller i
övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller for uppgiften.
I insiderlagen (1990:000) finns bestämmelser om förbud att utnyttja vissa
uppgifter som är ägnade att väsentligt påverka kursen på fondpapper.
Tystnadsplikten inom det allmännas verksamhet regleras i sekretesslagen.
Med tystnadsplikt avses förbud att röja uppgifter. Förbudet att röja uppgif-
ter innefattar också ett förbud att utnyttja en uppgift utanför den verksam-
het i vilken sekretess gäller för uppgiften.
En av principerna bakom regleringen i sekretesslagen är att alla tystnads-
plikter inom det allmännas verksamhet skall framgå av lagen antingen direkt
eller genom en hänvisning till en annan lag. De offentliganställda kommer
att omfattas av insiderlagens förbud att utnyttja information om icke of-
fentliggjorda kurspåverkande omständigheter för handel på värdepappers-
marknaden. Det är enligt min mening mest konsekvent att det framgår av
sekretesslagen att ett förbud för offentliganställda att utnyttja uppgifter finns
i en annan lag. En hänvisning till insiderlagen bör därför finnas i sekretess-
lagen.
8 kap.
5§
Sekretess gäller i statlig myndighets verksamhet, som består i tillståndsgiv-
ning eller tillsyn med avseende på bank- och kreditväsendet, fondbolag,
fondkommissionärs- och fondbörsväsendet eller försäkringsväsendet, for
uppgift om
1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet
avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,
2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.
Sekretess gäller vidare i statlig myndighets verksamhet, som består i
övervakning enligt lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden och insi-
derlagen (1990:000), för sådan uppgift om enskilds ekonomiska eller per-
sonliga förhållanden, vilken på begäran har lämnats av någon som är skyl-
dig att lämna uppgifter till myndigheten. Rör uppgiften den uppgiftsskyldige
gäller dock sekretess endast om denne kan antas lida skada eller men om
uppgiften röjs och sekretess inte motverkar syftet med uppgiftsskyldigheten.
Sekretess gäller, i den mån riksdagen har godkänt avtal härom med främ-
mande stat eller mellanfolklig organisation, hos myndighet i verksamhet som
avses i första och andra stycket for sådan uppgift om affärs- eller driftförhål-
landen och ekonomiska eller personliga förhållanden som myndigheten erhål-
lit enligt avtalet. Föreskrifterna i 14 kap. l — 3§§ får inte i fråga om denna
sekretess tillämpas i strid med avtalet.
110
Regeringen kan for särskilt fall forordna om undantag från sekretessen Prop. 1990/91:42
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Skälen till förslaget om ändringar i första och andra styckena och nytt
tredje stycke i paragrafen har jag lämnat under avsnitt 6.11.
Bestämmelsen innebär att sekretessen kan bli absolut för uppgifter från
utlandet också i de fall där 8 kap. 5 § sekretesslagen i övrigt föreskriver att
ett skaderekvisit skall vara uppfyllt för att uppgifterna skall vara sekretess-
belagda. En förutsättning är dock att uppgifterna erhållits med tillämpning
av ett internationellt avtal som godkänts av riksdagen och att avtalet
förbjuder vidarelämnande av uppgifterna.
9 kap.
23 §
Sekretess gäller för sådan uppgift hos myndighet, som person som avses i
1 kap. 6 § lämnat till myndigheten enligt särskilt beslut om uppgiftsskyldighet
för innehav av fondpapper, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att
den som uppgiften rör lider skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
I paragrafen ges de offentliga funktionärer som ålagts skyldighet att redo-
visa sitt innehav av fondpapper, ett sekretesskydd för de lämnade uppgif-
terna. Vid bedömning av om uppgifterna kan offentliggöras bör presumtio-
nen vara att de inte får lämnas ut. Offentliggörande kan således endast ske
om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon
honom närstående lider men av att uppgiften offentliggörs.
Lagrådet har föreslagit en annan lydelse. Med lagrådsremissens lydelse,
som jag med en mindre justering förordar, omfattas samtliga myndigheter,
t. ex. riksbanken. Någon risk att personkretsen blir för vid finns inte efter-
som sekretessen endast tar sikte på de uppgiftsskyldigas uppgifter.
En ny insiderlag med förbud i vissa fall att handla på värdepappers-
marknaden, regler om anmälningsskyldighet och om bankinspektionens
tillsynsverksamhet m. m. införs. 2, 5 — 16, 25, 28 och 31 §§ lagen om värde-
pappersmarknaden upphör därmed att gälla. De ersätts med bestämmelser
i den nya lagen. 4, 24, 27, 29 och 33 §§ får ändrade lydelser på grund av att
insiderlagen till viss del träder i deras ställe.
Resterande delar av lagen om värdepappersmarknaden, vilka i huvudsak
avser endast skydigheten att upprätta avräkningsnotor, gäller tills vidare. I
enlighet med vad lagrådet anfört är det därför inte motiverat att bibehålla
skyldigheten för Stockholms fondbörs att finansiera bankinspektionens
övervakning enligt denna lag.
Lagrådets förslag till lydelse av 4 § och övergångsbestämmelse till 26 §bör
godtas.
Prop. 1990/91:42
112
38 §
Riksbanken beslutar om arbetsordning och de föreskrifter i övrigt som behövs
för arbetet inom banken.
Fullmäktig samt sådan personal och uppdragstagare hos riksbanken som
riksbanken bestämmer skall skriftligen anmäla sitt innehav och ändring i in-
nehavet av fondpapper som anges i 2 § insiderlagen (1990:000) till riksbanken.
Riksbanken beslutar också / övrigt i enskilda fall i frågor som rör personal
och uppdragstagare hos banken, i den mån inte annat följer av lag eller beslut
av riksdagen eller av riksdagens förvaltningskontor.
Riksbanksfullmäktige omfattas av förbudet mot insiderhandel i 4 § insi-
derlagen. Bestämmelser om anmälningsskyldighet för fullmäktig införs ge-
nom denna paragraf. Paragrafen medger att personal och uppdragstagare
hos riksbanken får åläggas anmälningsskyldighet. Fullmäktige beslutar om
detta enligt 41 § 14. Det ankommer på riksbankschefen att se till att anmäl-
ningarna förvaras på lämpligt sätt.
Bestämmelsen i det nya andra stycket är en förhållningsregel. Anmälnings-
skyldigheten gäller för hela innehavet av fondpapper utan något undantag.
Regeln är inte straffsanktionerad. En fullmäktig ansvarar inför riksdagen.
Paragrafen har, med en mindre justering, den av lagrådet föreslagna lydel-
sen.
41 §
Av fullmäktige avgörs
1. författningsfrågor,
2. frågan om fastställande av arbetsordning samt andra viktigare frågor
om riksbankens organisation och arbetsformer,
3. frågor om systemet för att bestämma kronans värde i förhållande till
andra valutor,
4. frågor om riktlinjer for förvaltningen av de tillgångar som anges i 11 §,
5. frågor om viktigare internationella kreditavtal,
6. frågor om diskonto och om räntevillkor vid ut- och inlåning enligt 18 §
första stycket samt villkor vid utlåning enligt 18 § andra stycket,
7. frågor om viktigare rekommendationer till eller överenskommelser
med kreditinstitut,
8. frågor om kassakrav och särskild avgift när kassakrav inte uppfylls,
9. frågor om statens kontokredit,
10. frågor om förvärv av aktier eller andelar enligt 24 §,
11. viktigare frågor om ackord, avskrivning, nedsättning eller eftergift av
fordran,
12. frågor om upprättande av personalförteckning, om beslut som avses i
37 § samt om tillsättande av tjänster som riksbanksdirektör, avdelningschef
eller direktör for regionkontor,
13. frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller
Prop. 1990/91:42
113
8 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 42
om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, avstäng- Prop. 1990/91: 42
ning eller läkarundersökning,
14. frågor om vilken personal och vilka uppdragstagare som skall åläggas
anmälningsskyldighet enligt 38 § andra stycket,
15. övriga frågor som enligt denna eller annan lag skall avgöras av
fullmäktige, samt
16. frågor som fullmäktige finner vara av större vikt eller som riksbanks-
chefen hänskjuter till fullmäktige.
Ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av riksbankschefen.
I den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av
riksbankschefen, får de avgöras av annan tjänsteman enligt vad som anges i
arbetsordningen eller i särskilda beslut.
Riksbanken fattar en mängd administrativa beslut som berör bankens
inre verksamhet. Sådana beslut har dock ofta i princip karaktär av norm-
givning. Regeringsformen innehåller inte bestämmelser som möjliggör
direktdelegering av normgivningsrätt från riksdagen till myndighet under
riksdagen. I praxis har dock utvecklats en ordning som innebär en delege-
ring till myndigheter under riksdagen att besluta om regler för den inre
verksamheten (prop. 1986/87:143 s. 54). I lagen om Sveriges riksbank in-
fördes därför en bestämmelse om vad fullmäktige får avgöra. Vilka arbets-
tagare och uppdragstagare hos riksbanken som skall vara anmälningsskyl-
diga är en fråga om dess inre verksamhet som bör kunna avgöras av full-
mäktige.
5 kap.
5§
Föreligger misstanke om brott mot insiderlagen (1990:000) skall värde-
papperscentralen på begäran lämna bankinspektionen eller åklagare besked
om ett avstämningsregisters innehåll. Besked skall lämnas utan kostnad.
Uppgifter som skall anmälas enligt 9 § insiderlagen får genom automatisk
databehandling utlämnas till insidersregistret som förs enligt 16 § samma lag.
Bestämmelsen fastslår att de myndigheter som utreder överträdelser
mot reglerna i insiderlagen (1990:000) har rätt till upplysningar ur ett
avstämningsregister. Härmed avses att uppgifter skall kunna erhållas både
ur den dagliga journalen och ur aktiekontona.
För att uppgifter skall erhållas fordras att misstanke föreligger att brott
mot insiderlagen (1990:000) begåtts. Däremot fordras inte att någon speci-
ell person ännu är misstänkt. Bestämmelsen kommenteras även i avsnitt
6.8.
Uppgifter ur avstämningsregister får med automatik överlämnas till in-
siderregistret. Endast sådana uppgifter som personer med insynsställning
skall anmäla enligt 9 § jämförd med 10 och 12 §§ insiderlagen och som
därmed blir offentliga, får överlämnas. Enligt 9 § andra stycket insiderlagen
är det bankinspektionen som bestämmer om uppgifter ur avstämningsregi-
114
stret skall överlämnas med automatik och som samtidigt medger befrielse Prop. 1990/91:42
från den skriftliga anmälningsskyldigheten.
44 §
Ledamöter och suppleanter i fondstyrelserna samt de arbetstagare och
uppdragstagare hos styrelsen som styrelsen bestämmer skall skriftligen an-
mäla sitt innehav och ändring i innehavet av fondpapper som anges i 2 § insi-
derlagen (1990:000).
Styrelsen bestämmer hur anmälan enligt första stycket skall ske.
Bestämmelsen kommenteras i avsnitt 6.5.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att
dels anta följande av lagrådet granskade förslagen till
1. insiderlag,
2. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,
3. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden,
6. lag om ändring i lagen (1988: 1385) om Sveriges riksbank,
7. lag om ändring i aktiekontolagen (1989: 827),
dels anta förslagen till
8. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),
9. lag om ändring i försäkringsrörelselagen (1982:713),
10. lag om ändring i bankaktiebolagslagen (1987:618),
11. lag om ändring i sparbankslagen (1987:619),
12. lagom ändring i föreningsbankslagen (1987:620),
13. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
14. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för all-
männa pensionsfonden,
dels godkänna den europeiska konventionen om insiderhandel.
Regeringen ansluter sig föredragandens överväganden och beslutar att ge-
nom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har
lagt fram.
115
Insiderhandel
Kap. 12 behandlar insiderhandel. Internationellt har arbetet på lagstiftning
om insiderhandel intensifierats. Inom EG har ett förslag till direktiv
framlagts angående förbud mot insiderhandel. Ett antagande av direktivet
är planerat till 1989. Europarådet har i januari 1989 antagit en konvention
om insiderhandel. Inom en rad enskilda länder har lagstiftning inforts eller
förändrats under senare år.
I Sverige kompletteras lagstiftningen om insiderhandel i många fall av
självreglering i form av etiska regler. Vi har kartlagt omfattningen av dessa
genom en enkät till marknaden och iakttagit att sådana regler är relativt
vanligt förekommande.
I vår allmänna bedömning har vi konstaterat att tillämpningsområdet
för den gällande lagstiftningen är för snävt. Detta gäller såväl den person-
krets som förbudet riktar sig mot som de typer av instrument och de
former av information som berörs.
Vid avgränsningen av personkretsen bör bland annat beaktas innehållet
i EG:s direktivförslag. Enligt vår mening bör insiderkretsen omfatta alla
personer som i sin anställning, befattning eller uppdrag har fått informa-
tion om en icke offentliggjord kurspåverkande omständighet. Också den
person som har fått sådan information av någon med insiderställning och
som inte är i god tro bör omfattas av regleringen. Fysiska personer som har
större innehav av aktier i berörda företag bör liksom nu ingå i insiderkret-
sen.
Samtliga fondpapper och finansiella instrument vilka är allmänt spridda
bör inkluderas i en utvidgad reglering. Denna bör också gälla alla slag av
information om icke offentliggjorda omständigheter som kan påverka
kurssättningen på fondpapper och andra finansiella instrument, till exem-
pel om ränteförändringar, valutakursändringar eller orderläget på markna-
den, och inte som nu begränsas till kännedom om förhållandena i ett visst
aktiemarknadsbolag.
Lagtekniskt har vårt förslag till nya lagregler fått en generell utformning
med kompletterande detalj föreskrifter på vissa områden. En generell regel
kan bilda underlag för etikskapande verksamhet inom näringsliv, organi-
sationer och myndigheter. En sådan effekt är väl så viktig som den direkt
preventiva effekten via straffsanktioner.
Erfarenheterna visar såväl i Sverige som utomlands att det har varit
svårt för tillsynsmyndigheter och åklagare att uppfylla de beviskrav som
gäller för att brott skall kunna styrkas. Vi har därför funnit skäl att efter
förebild från USA begränsa korttidsaffärer av personer med särskilda
möjligheter att få tillgång till information om förhållanden i företag till
vilka de är knutna till exempel som styrelseledamot, verkställande direktör
eller revisor. För transaktioner som dessa kategorier gör i det egna bolagets
aktier inom loppet av sex månader skall enligt vårt förslag eventuell vinst
inbetalas till bolaget. Det är inte en förutsättning för tillämpning av regeln
att handeln faktiskt har skett med stöd av information om en icke offent-
liggjord omständighet.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 1
116
Skyldigheten att anmäla innehav och förändringar i innehav föreslås
gälla personer med särskild insynsställning enligt värdepappersmarknads-
lagens nuvarande lydelse men utvidgad till även bolag vilkas aktier är
allmänt spridda men inte börsnoterade (enligt förslaget i kap. 9). Den
nuvarande manuella anmälningsrutinen skall kunna ersättas genom auto-
matisk överföring av uppgifter från VPC till bankinspektionen.
Vi föreslår också ett tillägg till lagen om offentlig anställning med inne-
börd att arbetstagare får åläggas att anmäla innehav av fondpapper och
andra finansiella instrument till sin arbetsgivare. Behovet av en sådan
anmälningsskyldighet avser i första hand anställda inom departement och
vissa statliga myndigheter. Uppgifterna skall dock kunna sekretessbeläg-
gas.
Slutligen har vi i detta sammanhang utrett ett förslag som ursprungligen
framlades av Stockholms fondbörs s. k. Fermentautredning. Vissa förfa-
randen finns straffsanktionerade som svindleri enligt brottsbalken, främst
spridande av vilseledande uppgifter om aktiebolag. Däremot finns det inga
straffrättsliga regler som tar sikte på förfaranden av kurspåverkande ka-
raktär som är inriktade på själva handeln, dvs. försök att manipulera
efterfrågan eller utbudet av aktier på marknaden. Vi föreslår därför en ny
lagbestämmelse i brottsbalken om otillbörlig kurspåverkan. Straffregeln
bör omfatta all handel med fondpapper eller andra finansiella instrument.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 1
117
Härigenom föreskrivs som följer.
Inledande bestämmelser
1 § Denna lag innehåller bestämmelser om begränsningar i rätten för
fysiska personer att handla med fondpapper och andra finansiella instru-
ment och om anmälningsskyldighet för innehav av fondpapper och andra
finansiella instrument.
2 § Bankinspektionen övervakar efterlevnaden av bestämmelserna i
denna lag.
Definitioner
3 § Beteckningarna fondpapper och andra finansiella instrument har i
denna lag den betydelse som anges i 2 § lagen (1990:000) om börs- och
clearingverksamhet.
Innehas fondpapper eller andra finansiella instrument av ett och samma
slag av minst tvåhundra ägare, anses de vid tillämpningen av denna lag
vara allmänt spridda.
Med värdepapperscentralen avses i denna lag Värdepapperscentralen
VPC Aktiebolag.
Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på emissionsbevis,
interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat
med optionsrätt till nyteckning, vinstandelsbevis och liknande fondpap-
per.
De bestämmelser som gäller aktier tillämpas också på aktieoptioner och
aktieterminer. Därvid skall utfärdande av köpoption likställas med försälj-
ning av de aktier optionen avser medan utfärdande av säljoption skall
likställas med köp av aktierna. Förvärv av köpoption skall jämställas med
köp av aktierna och förvärv av säljoption med försäljning av aktierna.
Om fondpapper eller andra finansiella instrument ägs av två eller flera
med samäganderätt, skall en delägare vid tillämpningen av denna lag anses
vara ägare till så många av dem som svarar mot hans lott i det samfällda
innehavet.
4 § Om en juridisk person äger så många aktier eller andelar i en annan
svensk eller utländsk juridisk person att den har mer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag den
förra moderföretag och den senare dotterföretag. Äger ett dotterföretag
eller äger ett moderföretag och ett eller flera dotterföretag tillsammans
eller äger flera dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i en annan
juridisk person i den omfattning som angetts nu, är även den sistnämnda
juridiska personen dotterföretag till moderföretaget.
Har en juridisk person i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensam ett bestämmande inflytande över en annan juridisk
person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är den
förra moderföretag och den senare dotterföretag.
Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.
Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan
svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för
Prop. 1990/91:42
Bilaga 2
118
samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag de först- Prop. 1990/91:42
nämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och den Bilaga 2
sistnämnda att jämställa med dotterföretag.
5 § Följande fysiska personer i ett aktiebolag med allmänt spridda aktier
anses enligt denna lag ha insynsställning i bolaget:
1. styrelseledamot eller suppleant i bolaget eller dess moderföretag,
2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller
dess moderföretag,
3. verkställande direktör eller annan ledande befattningshavare i ett
dotterföretag, om han normalt kan antas få tillgång till icke offentliggjord
information om sådant förhållande som kan påverka kursen på aktierna i
bolaget,
4. revisor eller suppleant i bolaget eller dess moderföretag,
5. bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock ej
kommanditdelägare,
6. innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat
uppdrag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag, om
befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke
offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen
på aktierna i bolaget,
7. den som äger aktier i bolaget, motsvarande minst fem procent av
aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger
aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk
person som är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 12 § första
stycket 1 —3.
Bankinspektionen skall på begäran av bolaget eller dess moderföretag
pröva frågan, om en befattningshavare eller en uppdragstagare har en
sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat uppdrag som avses i
första stycket 3 eller 6.
Förbud mot insynshandel
6 § En person som genom anställning, befattning eller uppdrag har fått
information eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet, som
kan väsentligt påverka kursen på fondpapper eller andra finansiella instru-
ment, vilka är allmänt spridda, får inte för egen eller annans räkning köpa
eller sälja sådana fondpapper eller finansiella instrument eller med råd
eller på annat därmed jämförligt sätt föranleda någon annan till sådant
köp eller försäljning, innan omständigheten blivit allmänt känd eller upp-
hört att äga betydelse för kurssättningen.
Första stycket gäller även
1. en fysisk person som fått information eller kunskap om en omständig-
het rörande ett aktiebolag i vilket han har insynsställning på grund av
aktieägande enligt 5 § 7,
2. den som har fått information eller kunskap om en omständighet av
någon som erhållit kännedom om omständigheten under sådana förhållan-
den som sagts förut i denna paragraf eller av någon annan med nära
anknytning till denna person, om han har anledning att anta att omstän-
digheten inte är allmänt känd.
7 § Omständigheter som enligt 6 § kan väsentligt påverka kursen på
fondpapper eller andra finansiella instrument kan bland annat vara
1. en åtgärd som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt
119
erbjudande till en vidare krets om förvärv av aktier i ett aktiebolag, vars
aktier är allmänt spridda,
2. någon annan omständighet i ett aktiebolags eller dess moderföretags
verksamhet om vilken upplysning lämnas i årsredovisning, delårsrapport,
årsbokslut eller annan form,
3. beslut av portfölj förvaltare eller kapitalplacerande institutioner om
köp eller försäljning av ett eller flera fondpapper eller andra finansiella
instrument eller liknande marknadsinformation,
4. ränteändringar, valutakursändringar, ändringar i skattelag och andra
liknande händelser av allmänt kursdrivande natur.
8 § Har det hos en juridisk person vidtagits någon åtgärd, som syftar till
och är ägnad att leda till ett offentligt erbjudande till en vidare krets om
förvärv av aktier i ett aktiebolag, vars aktier är allmänt spridda, skall vid
tillämpningen av 6 § en omständighet som kan väsentligt påverka kursen
på fondpapper eller andra finansiella instrument, vilkas värde berörs av
åtgärden, anses föreligga åtminstone när
1. frågan om offentligt erbjudande väckts i den juridiska personens
styrelse eller hos någon annan som kan fatta beslut om erbjudandet,
2. företrädare för den juridiska personen kommit överens med företrä-
dare för aktiebolaget om att inleda överläggningar som syftar till ett
offentligt erbjudande, eller
3. den juridiska personen gjort eller låtit göra en utredning om de
affärsmässiga förutsättningarna för ett offentligt erbjudande eller en plan
för erbjudandets genomförande.
9 § Bestämmelserna i 6 § om förbud mot insynshandel gäller inte
1. för befattningshavare hos aktiebolag eller bankinstitut, som enligt
fondkommissionslagen (1990:000) erhållit tillstånd att driva rörelse som
fondkommissionär, marknadsgarant, fondpappersförvaltare eller värde-
pappersförmedlare, vid fullgörande av köp- eller säljorder i rörelsen,
2. köp av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda
omständigheten är ägnad att sänka kursen eller försäljning av annat än
option eller termin då den icke offentliggjorda omständigheten är ägnad
att höja kursen,
3. fullgörande av uppgifter som åligger någon på grund av vad som
föreskrivits i lag eller annan författning,
4. köp i fall som avses i 8 § för den juridiska personens räkning av aktier
i aktiebolaget.
Bestämmelserna i 6 § utgör inte heller hinder för
1. innehavare av option att den dag då optionens löptid går ut köpa eller
sälja den underliggande tillgången eller sälja optionen,
2. utfärdare av option att i samband med lösen sälja eller köpa den
underliggande tillgången som optionen avser,
3. köpare och säljare av termin att vid slutdag fullgöra avtalet.
Korttidshandel
10 § Den som enligt 5§ 1—6 har insynsställning i ett aktiebolag med
allmänt spridda aktier skall, om han under en tid av sex månader från
förvärv av aktier i bolaget överlåter aktier med samma rättigheter eller
inom samma tid från överlåtelse av aktier i bolaget förvärvar aktier med
samma rättigheter, till bolaget betala ett belopp motsvarande den vinst
förfarandet medfört för honom. Bestämmelsen gäller endast förvärv och
överlåtelse som sker mot vederlag.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 2
120
Betalningsskyldigheten enligt första stycket gäller även en juridisk per- Prop. 1990/91:42
son, som är personen med insynsställning närstående enligt vad som sägs i Bilaga 2
12 §3.
Vad som föreskrivs i första stycket gäller inte vid utnyttjande av rätt vid
nyemission eller fondemission i bolaget.
Bankinspektionen kan om särskilda skäl föreligger medge undantag från
bestämmelserna i första och andra styckena.
Anmälnings- och forteckningsskyldighet
11 § Den som har insynsställning i ett aktiebolag, som är avstämnings-
bolag som avses i 3 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385) och vars aktier
är allmänt spridda, skall skriftligen anmäla innehav av aktier i bolaget och
ändring i innehavet till värdepapperscentralen.
Den som har insynsställning i ett svenskt aktiebolag som inte är avstäm-
ningsbolag men vars aktier är allmänt spridda skall skriftligen anmäla
innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till bankinspektionen
och bolaget.
Bankinspektionen kan meddela befrielse från anmälningsskyldigheten
om motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt.
Anmälningsskyldigheten gäller dock inte
1. innan den som avses i 5 § första stycket 3 eller 6 tagit emot
underrättelse enligt 16 § fjärde stycket eller 17 §,
2. om innehavet inte uppgår till 50 aktier eller, om innehavet avser
värdepapper som enligt 3 § fjärde stycket likställs med aktier, understiger
ett marknadsvärde motsvarande 10000 kronor,
3. om ändring i innehavet efter den senast gjorda anmälningen inte
uppgår till 50 aktier eller, om ändringen avser värdepapper som enligt 3 §
fjärde stycket likställs med aktier, understiger ett marknadsvärde motsva-
rande 10000 kronor,
4. om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av att akties
nominella belopp sänkts genom att aktien delats upp,
5. interimsbevis som erhållits i utbyte mot annat värdepapper som avses
i 3 § fjärde stycket.
Av 12 § framgår att anmälningsskyldigheten omfattar även vissa när-
ståendes aktieinnehav.
12 § Vid tillämpning av 11 § skall följande aktier i bolaget likställas med
den anmälningsskyldiges egna, nämligen sådana som ägs av
1. make eller sambo till den anmälningsskyldige,
2. omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad,
3. juridisk person över vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett
väsentligt inflytande och i vilken den anmälningsskydige eller någon som
avses i 1 eller 2 eller flera av dem tillsammans innehar
ägarandel, uppgående till tio procent eller mer av aktiekapitalet om den
juridiska personen är ett aktiebolag eller av andelarna om den juridiska
personen är av annat slag, eller
ekonomisk andel, innefattande rätt att uppbära tio procent eller mer av
avkastningen, eller
röstandel, uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för samtliga
aktier om den juridiska personen är ett aktiebolag eller av röstetalet hos
det högsta beslutande organet om den juridiska personen är av annat slag.
Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav eller
för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av dem.
121
13 § Anmälan enligt 11 § skall innehålla uppgift om
1. den anmälningskyldiges namn, personnummer och adress,
2. bolagets firma,
3. vilket slag av insynsställning den anmälningsskyldige har,
4. antal eller värde och olika slag av aktier som den anmälningsskyldige
tillsammans med närstående enligt 12 § första stycket 1 —3 äger i bolaget,
5. storleken av ökningen eller minskningen av aktieinnehavet,
6. tidpunkten för ändringen eller ändringarna,
7. vilken persons aktieinnehav som ändrats och i förekommande fall
dennes släktskap med eller anknytning till den anmälningsskyldige.
14 § Anmälan om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall göras
senast 14 dagar efter det att
1. en omständighet inträffat som medför att bolagets aktier i fortsätt-
ningen skall anses vara allmänt spridda,
2. insynsställning uppkommit enligt 5 § första stycket 1, 2, 4, 5 eller 7
eller den som avses med 5 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrättelse
enligt 16 § fjärde stycket eller 17 §,
3. den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller
annan ändring skett i aktieinnehavet,
4. den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i
12 §, innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller att annan
ändring skett i den närståendes aktieinnehav.
15 § Värdepapperscentralen skall senast dagen efter det att anmälan
enligt 11 § mottagits sända uppgift om dess innehåll till bankinspektionen
och till bolaget.
Har bankinspektionen enligt 11 § meddelat befrielse från anmälnings-
skyldigheten, lämnar inspektionen i stället för värdepapperscentralen upp-
gifter till bolaget om innehav av aktier och ändring i aktieinnehavet.
Uppgifter enligt första och andra styckena skall hos bolaget hållas till-
gängliga för var och en. Den som vill har rätt att mot ersättning för
kostnaderna få en kopia av uppgifterna eller del av dem.
16 § Ett aktiebolag med allmänt spridda aktier skall utan dröjsmål upp-
rätta och fortlöpande föra en förteckning över sådana arbets- eller upp-
dragstagare i bolaget som avses i 5 § första stycket 1 — 4 och 6.
Bolaget skall genast lämna en kopia av förteckningen till bankinspektio-
nen och underrätta denna så snart någon ändring i förteckningen skett.
Har inspektionen enligt 11 § första stycket meddelat befrielse från anmäl-
ningsskyldigheten, skall kopia av förteckningen och underrättelse om änd-
ringen lämnas även till värdepapperscentralen.
Förteckningen eller en kopia av den skall hos bolaget hållas tillgänglig
för var och en. Den som vill har rätt att mot ersättning för kostnaderna få
en kopia av förteckningen eller del av den.
Bolaget skall genast skriftligen underrätta den som upptagits i förteck-
ningen på grund av bestämmelsen i 5 § första stycket 3 eller 6 om dennes
insynsställning och anmälningsskyldighet. Kopia av underrättelsen skall
samtidigt sändas till bankinspektionen.
17 § Moderföretag till aktiebolag med allmänt spridda aktier skall utan
dröjsmål upprätta och fortlöpande föra en förteckning över dem som har
sådan ställning i eller sådant uppdrag för moderföretaget som avses i 5 §
första stycket 1, 2, 4 — 6. Bestämmelserna i 16 § andra —fjärde styckena
skall tillämpas även på moderföretaget.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 2
122
Bankinspektionens utredande verksamhet
18 § Om det finns anledning anta att en bestämmelse i 6 § överträtts
eller att någon genomfort en transaktion som medför betalningsskyldighet
enligt 10 §, får bankinspektionen begära in uppgifter i utredningssyfte.
Inspektionen får begära in sådana uppgifter av
1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen eller genom-
fört transaktionen,
2. ett aktiebolag eller en juridisk person i övrigt vars fondpapper eller
andra finansiella instrument överträdelsen eller transaktionen gäller,
3. den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandet om aktie-
förvärv,
4. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som avses
i 2 eller 3,
5. regeringskansliet, riksbanken, riksgäldskontoret och annan myndig-
het,
6. aktiebolag eller bankinstitut som erhållit tillstånd enligt 3 § fondkom-
missionslagen (1990:000) och som handlat med, förvaltat eller på annat
sätt i sin rörelse handhaft fondpapper eller andra finansiella instrument
som överträdelsen eller transaktionen gäller,
7. någon annan som köpt eller sålt fondpapper eller andra finansiella
instrument, om det finns anledning anta att köpet eller försäljningen
föranletts av otillåtet råd eller därmed jämförlig åtgärd som avses i 6 §.
Finns det anledning anta att någon har överträtt andra bestämmelser i
denna lag och är överträdelsen belagd med straff, får inspektionen i utred-
ningssyfte också infordra uppgifter av denne.
Registrering av aktieinnehav
19 § Bankinspektionen skall föra register över anmälningar som gjorts
enligt 11 § eller däremot svarande uppgifter från värdepapperscentralen
(insynsställningsregister).
Uppgifter i insynsställningsregistret om sådant aktieinnehav som inte
längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras ur registret. Uppgif-
terna skall dock bevaras i minst tio år efter det att de avförts.
Hur man överklagar
20 § Bankinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos kam-
marrätten. Inspektionens beslut skall gälla omedelbart.
Vite
21 § Om någon inte fullgör sin skyldighet enligt 18 § första stycket 2 — 4
får bankinspektionen förelägga vite.
Ansvar
22 § Den som uppsåtligen bryter mot 6 § skall för olaga insynshandel
dömas till böter eller fängelse i högst två år, om gärningen inte är belagd
med strängare straff i brottsbalken.
Är brottet med hänsyn till värdepappersaffärens omfattning och övriga
omständigheter grovt, skall dömas till fängelse lägst sex månader och högst
fyra år, om gärningen inte är belagd med strängare straff i brottsbalken.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 2
123
Den som av grov oaktsamhet bryter mot 6 § skall dömas till böter eller Prop. 1990/91:42
fängelse i högst sex månader. Bilaga 2
I fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende för
värdepappersmarknaden eller som annars är ringa skall inte dömas till
ansvar enligt första eller tredje stycket.
23 § Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 11 §,
2. lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av anmäl-
ningsskyldighet enligt 11 § eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som
avses i 18 § första stycket 2 — 4,
3. underlåter att iaktta åliggande enligt 15 § tredje stycket, 16 eller 17 §.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Förverkande
24 § Vinning av brott enligt 22 § skall förklaras förverkad om det inte är
oskäligt.
Åtal m.m.
25 § Allmänt åtal för brott enligt denna lag får väckas endast efter
medgivande av bankinspektionen.
Om talan angående skyldighet enligt 10 § att betala vinst till ett aktiebo-
lag inte väcks av bolaget, får sådan talan föras av allmän åklagare efter
anmälan av bankinspektionen.
Kostnad för tillsyn
26 § För att täcka kostnaden för bankinspektionens övervakning enligt
denna lag skall aktiebolag och bankinstitut som erhållit tillstånd enligt 3 §
fondkommissionslagen (1990:000) och börser och clearingorganisationer
som har tillstånd enligt lagen (1990:000) om börs- och clearingverksamhet
samt Stockholms fondbörs årligen betala bidrag enligt de närmare före-
skrifter som regeringen meddelar.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2. Genom lagen upphävs lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.
3. Om det i en lag eller en författning som har beslutats av regeringen
hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en bestämmelse i denna
lag tillämpas i stället den nya bestämmelsen.
4. Den som vid lagens ikraftträdande är skyldig att göra anmälan om
innehav av aktier enligt 11 § och som icke tidigare har anmält innehavet
enligt 10 § lagen om värdepappersmarknaden skall göra anmälningen före
utgången av januari 1991.
124
Sammanställning av remissyttranden över
värdepappersmarknadskommitténs betänkande
SOU 1989:72 Värdepappersmarknaden i
framtiden, såvitt avser insiderfrågor
Efter remiss har yttrande avgetts av Svea hovrätt, kammarrätten i Stock-
holm, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, konsumentverket KO,
riksgäldskontoret, NO näringsfrihetsombudsmannen, riksåklagaren, Sta-
tens Industriverk, fullmäktige i Sveriges riksbank, styrelsen för Stock-
holms fondbörs, allmänna pensionsfonden, första-tredje fondstyrelsen,
allmänna pensionsfonden, fjärde fondstyrelsen, allmänna pensionsfonden,
andra löntagarfondstyrelsen, Svenska bankföreningen, Svenska Spar-
banksföreningen, Sveriges föreningsbankers förbund, Svenska fondhand-
lareföreningen, Svenska OTC-foreningen, Sveriges Aktiesparares Riksför-
bund, Fondbolagens Förening, Svenska Försäkringsbolags Riksförbund,
Svenska Revisorsamfundet, Aktiemarknadsnämnden, Sveriges Industri-
förbund, Småföretagens Riksorganisation, Företagareförbundet, Svenska
Handelskammarförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemän-
nens centralorganisation, Svenska arbetsgivareföreningen, Stockholms
Optionsmarknad OM Fondkommission Aktiebolag, Svenska journalist-
förbundet, Finansbolagens förening, Svensk industriförening, Bokförings-
nämnden, Penningmarknadscentralen PmC AB, Sveriges Advokatsam-
fund, Invik & Co Aktiebolag, Stockholms universitet, juridiska fakultets-
nämnden.
1 Allmänt
Mot bakgrund av att allmänhetens sparmedel i en allt större omfattning
placeras i aktier eller andra värdepapper är det angeläget att allmänheten
kan hysa förtroende för värdepappersmarknaden. En skärpning av kraven
på marknadens aktörer till skydd för aktiespararna förefaller därför ound-
viklig. Utredarnas förslag innehåller i stort regler som får anses fylla en
viktig funktion. Hovrätten tillstyrker i huvudsak att lagen utformas på det
sätt som utredarna förordar.
Inspektionen ansluter sig till kommitténs uppfattning att det är viktigt att
den som handlar med aktier eller andra finansiella instrument skall kunna
utgå från att information om en inte offentliggjord omständighet inte
missbrukas för insiderhandel. Ett argument för ett förbud mot insiderhan-
del är att undanröja eller förebygga misstro mot värdepappersmarknaden.
Ett förbud har sannolikt en allmänt moralbildande effekt. Ytterligare ett
bärande argument är den internationella aspekten och då främst betydel-
sen av att den svenska insiderlagstiftningen anpassas till det direktiv som
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
125
nu förbereds inom EG om en reglering av insiderhandeln. Direktivet blir, Prop. 1990/91:42
såvitt man kan bedöma i dag långtgående, och det kommer troligtvis att Bilaga 3
omfatta en vidsträckt personkrets och många olika typer av information.
Det är härvid från konkurrenssynpunkt av vikt att svenska börser är
underkastade något så när lika villkor som utländska börser.
Under de senare åren har en markant omvandling skett på värdepappers-
marknaden. Samtidigt som privatpersonernas ägarandel av börskapitalet
har minskat så har antalet småaktieägare ökat. Dessa ser aktieägande o.
dyl. som en alternativ sparform till banksparande. Det är viktigt att det
skapas tillfredsställande konsumentskydd för denna grupp.
Särskilt viktigt är att informationen om olika erbjudanden på värdepap-
persmarknaden är tillfredsställande. Det måste vara tillräckligt utförlig,
vederhäftig, lättbegriplig och tillgänglig för alla, dvs. också för ovana
köpare och säljare på värdepappersmarknaden. Den föreslagna utvidg-
ningen av insiderbegreppet bör få betydelse från konsumentsynpunkt ef-
tersom den skapar större likställighet i informationshänseende. Skärpt
kontroll av insiderafTärer blir av särskild vikt om blankningsaflarer tillåts
eftersom dessa väsentligt ökar möjligheten till insiderhandel. Verket befa-
rar dock att möjligheterna att bevaka efterlevnaden av insynsreglerna i
praktiken blir begränsade. Det finns skäl att efterhand överväga skärp-
ningar av sanktionerna.
För att på värdepappersmarknaden få ett enhetligt regelverk vad avser
insiderregler bör kommitténs förslag kompletteras med information röran-
de valutamarknaden. De som missbrukar innehavd information kring
valutamarknaden borde enligt kontoret också inkluderas för att dessa inte
ska riskera allmänhetens misstro mot myndighetens framtida agerande.
NO har tidigare vid olika tillfällen accepterat att lagstiftning mot insider-
handel införts och senare skärpts. Med hänsyn till det övergripande målet
att allmänhetens tilltro till värdepappersmarknaden måste upprätthållas är
det viktigt med effektiva regler mot missbruk av ej offentliggjord kurs-
påverkande information. NO har inga invändningar mot kommitténs för-
slag till ny avgränsning av insiderkretsen eller förslagen till utvidgningar i
övrigt.
Värdepappersmarknadskommittén har gjort en omfattande och grundlig
genomgång av förhållandena på värdepappersmarknaden. Betänkandet
innehåller en stor mängd intressanta förslag och synpunkter.
126
Den svenska värdepappersmarknaden har under senare år utvecklats i
snabb takt. Handeln med aktier på Stockholms fondbörs har ökat mycket
kraftigt samtidigt som en icke obetydlig handel med aktier och andra
värdepapper har vuxit upp utanför fondbörsen. Genom att valutaregle-
ringen nu successivt avvecklas och genom att olika former av gränsöver-
skridande verksamhet förekommer på den svenska värdepappersmarkna-
den har en internationalisering påbörjats; en process som kan förväntas
fortsätta.
Mot bl. a. den här angivna bakgrunden är det viktigt att värdepappers-
marknaden fungerar på ett från olika synpunkter tillfredsställande sätt.
Reglerna skall vara sådana att marknaden har ett förtroende hos allmänhe-
ten. Samtidigt finns det ett krav på effektivitet och säkerhet. Verksamhe-
ten skall vidare bedrivas under former som präglas av varaktighet och
uthållighet.
Åklagarnas erfarenheter av överträdelser inom det område som kommit-
tén behandlat är förhållandevis begränsade. Jag hänvisar till vad som
anförts i de av riksåklagaren infordrade yttrandena. I mitt yttrande be-
gränsar jag mig i huvudsak till frågor av mera allmän karaktär som är av
intresse från åklagarsynpunkt. Sådana frågor är hur tillsynen över värde-
pappersmarknaden skall se ut samt hur reaktioner på olika former av
regelöverträdelser bör utformas. Förslaget till lag om insynshandel på
värdepappersmarknaden och förslaget om en ny lagbestämmelse i brotts-
balken om otillbörlig kurspåverkan är här av särskilt intresse.
Insiderhandel
Erfarenheterna av s. k. insiderbrott är ringa. Med tanke på den utveckling
som sker av värdepappershandeln kan brotten dock antas komma att öka i
omfattning. I samband med hittillsvarande utredningar har polis/åklagare
behövt experthjälp. Sådant biträde har kunnat erhållas genom ett nära
samarbete med bankinspektionen.
Tillämpningsområdet för den nu gällande lagstiftningen synes vara för
snävt. Effektivare åtgärder mot s. k. insiderspekulationer behövs. Kom-
mittén föreslår en utvidgning av den personkrets och de typer av finansiel-
la instrument som skall omfattas av lagen. Kommittén föreslår vidare
ändrade regler beträffande de typer, händelser eller omständigheter som
kan föranleda straffansvar. De här angivna frågorna har ingående behand-
lats i yttrandena från överåklagaren i Stockholm och från statsåklagarmyn-
digheten för speciella mål. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad som
där anförts. En ytterligare bearbetning av förslaget synes böra ske i denna
del.
Riksåklagaren har genom underremiss inhämtat yttrande från Stats-
åklagarmyndigheten för speciella mål som anför följande.
I yttrandet lämnas synpunkter på utredningsförslaget såvitt detta mer
direkt berör åklagarens verksamhet.
Till denna myndighet har inkommit sammanlagt sju ärenden avseende
överträdelse av 7 och 8 §§ lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
127
Ett ärende har nyligen avgjorts vid domstol och resulterade i fällande dom. Prop. 1990/91:42
Tre ärenden ligger under utredning medan tre stycken har avskrivits. Bilaga 3
Yttrandet får därför ses mot denna relativt begränsade erfarenhet.
Inledningsvis får jag anföra att jag delar kommitténs uppfattning att
övervägande skäl talar för en reglering av insiderhandeln genom lag. De
argument som anförts för att tillåta sådan handel saknar bärkraft och har
heller inte fått gehör i andra länder.
Professor Madeleine Löfmarck har föreslagit att kriminaliseringen av
insiderhandeln bör kunna ske med hänvisning till brottsbalkens bedrägeri-
bestämmelser. Det finns enligt henne i förfarandet såväl ett vilseledande
som en förmögenhetsöverföring. Jag delar inte uppfattningen att en mäkla-
re som mottagit ett köpuppdrag av en insider genom ett förtigande av icke
publicerad information vid köpet vilseleder ett ombud (mäklare) för ett
okänt antal säljare vilka frivilligt anmält sig som säljare. Insiderns ombud
riktar sitt erbjudande mot ett flertal villiga säljare. Vem av dessa är
målsägande när slutuppgörelsen väl träffas? Samtliga säljare har ju lidit
lika stor skada oavsett vem som är köpare.
Madeleine Löfmarck menar att den värdeökning av aktien som tillfaller
köparen är att likställa med en förmögenhetsöverföring eftersom den
uppkommit på någon annans bekostnad. Teoretiskt kan det nog förhålla
sig så. Den praktiska tillämpningen innebär såvitt jag förstår näst intill
oövervinnerliga problem. Hur skall man kunna ”para ihop” gärningsman-
nen med en speciell målsägande. Jag är tämligen övertygad om att samtliga
säljare anmäler att de genom försäljningen lidit skada. Bevisläget torde
vara omöjligt att hantera.
Naturligtvis kan bedrägeriparagrafen vara tillämplig i vissa fall. Den
handel som förekommer vid sidan av börsen kan innehålla direkta inslag
av bedrägeri. Låt oss ta det exemplet att köparen och säljaren träffar ett
eget avtal om överlåtelse av aktier. Innehåller en sådan överenskommelse
moment av vilseledande och förmögenhetsöverföring torde bedrägeribe-
stämmelsen vara direkt applicerbar.
Kommittén har anfört att den ser insiderbrottet som ett förtroende-
missbruk som riktar sig mot marknaden. Vi har vid våra överväganden på
denna myndighet funnit att detta är det centrala momentet i insiderhan-
deln och delar sålunda kommitténs förslag till brottskonstruktion.
Riksåklagaren har genom underremiss även inhämtat synpunkter från
överåklagaren i Stockholm som anför följande.
Jag delar utredningens allmänna bedömning att tillämpningsområdet
för den gällande lagstiftningen är för snävt och att det behövs effektivare
åtgärder mot insiderspekulationen. Såvitt gäller utvidgningen av den per-
sonkrets och de typer av finansiella instrument som skall omfattas av lagen
har jag inga invändningar.
Överåklagaren anför som allmänna synpunkter även följande.
I betänkandet diskuteras den av Madeleine Löfmarck förordade kon-
struktion enligt vilken insiderbrott skulle vara att betrakta som ett bedrä-
geri, riktat mot insiderns motpart. Tanken är i och för sig intressant och
logisk. I likhet med utredningen (del 2 sid 175) tror jag att brottsbalkens
bedrägeribestämmelser även inom ramen för gällande rätt skulle kunna
128
tillämpas i vissa fall av insiderhandel. I motsats till Madeleine Löfmarck
har jag emellertid svårt att se någon fordel med att genom bedrägerikon-
struktionen få en målsägande som är beredd att agera för att insidern skall
avslöjas och lagföras och som kan föra talan om enskilt anspråk. Tvärtom
kan jag se betydande praktiska komplikationer med en sådan ordning. Jag
delar utredningens uppfattning att insiderhandel främst bör ses som ett
missbruk av ett förtroende som riktar sig mot marknaden och som skall
vara förbjudet oavsett om det kan påvisas att en enskild person lider skada
eller ej.
Med tanke på den avsevärda utvidgning av regleringens räckvidd som
förslaget innebär, och inte minst den betydande utvidgningen av antalet
personer som blir anmälningsskyldiga enligt 11 § (jämför punkt 4 i över-
gångsbestämmelserna) bör enligt min mening omfattande informations-
verksamhet ske i samband med ett ikraftträdande av de nya bestämmelser-
na.
Med insiderhandel avser börsstyrelsen den handel i värdepapper eller
andra finansiella instrument som personer, vilka i regelverket definierats
som insiders, utför med utnyttjande av ej offentliggjord dvs. förtrolig
information av kurspåverkande natur. Med denna avgränsning följer att
annan handel i värdepapper eller andra finansiella instrument av insiders
ej omfattas av den följande diskussionen.
En viktig utgångspunkt för börsstyrelsens syn på behovet och utform-
ningen av en reglering av insiderhandel är att sökandet efter information
är av grundläggande betydelse för en effektiv värdepappersmarknad. På en
sådan marknad är avkastningen efter kostnader för informationsinsamling
densamma för alla marknadsaktörer. Ett accepterande av insiderhandel
kan leda till systematiska skillnader i avkastningen. Sådana skillnader bör
motarbetas av både fördelnings- och effektivitetsskäl. På sikt finns också
risk för skador på själva marknaden genom en erodering av förtroendet
och därav framkallad försämrad likviditet.
Vidare kan ett accepterande av insiderhandel skada ägarintressen inom
företagssektorn. Också ett allmänt konsumentskyddsintresse talar för att
insiders ej tillåts utnyttja sin särskilda kunskap för egen vinning. Enligt
börsstyrelsens mening finns alltså en rad intressen — marknadsskydd,
ägarskydd och konsumentskydd — som motiverar åtgärder till förhindran-
de av insiderhandel.
Betydelsen av att en börs omfattas av allmänt förtroende har accentue-
rats av internationaliseringen av värdepappershandeln. Missbruk av insi-
de-information är ägnat att undergräva utländska investerares förtroende
för Stockholms fondbörs. Det finns anledning att i detta sammanhand
erinra om det allvar med vilket man i många andra läner, t. ex. i USA och
inom EG, ser på insider-handel. För börsens internationella konkurrens-
kraft är det därför viktigt att de svenska reglerna mot insider-handel håller
en internationellt sett godtagbar standard.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
129
9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42
I Sverige har lagstiftningen om insiderhandel tagit form under 1970- och
1980-talen. Lagstiftningen har successivt skärpts. År 1985 infördes ett
direkt förbud mot vissa typer av insiderhandel för personer med insyns-
ställning. Det förslag VMK nu lägger innebär att kretsen av insiders
utvidgas till ”personer som genom anställning, befattning eller uppdrag
har fått information om en icke offentliggjord omständighet, som kan
väsentligt påverka kursen på fondpapper eller andra finansiella instru-
ment, vilka är allmänt spridda”. Förslaget överensstämmer med de regler
som avses bli tillämpade inom EG. Fondstyrelsen stödjer VMK:s förslag.
En omdiskuterad fråga är svårigheterna att åstadkomma en effektiv över-
vakning av lagen. Lagstiftarens klart uttryckta viljeinriktning i sig utgör
emellertid ett starkt motiv för olika marknadsaktörer att påskynda själv-
reglering genom t. ex. dokumenterade s. k. ”inhouse rules”. Förslaget för-
utsätter också att bankinspektionen får förstärkta resurser.
Vi anser att kommitténs förslag är väl avvägt och noterar också med
tillfredsställelse att reglerna blir lika för alla aktörer på marknaden.
Föreningarna hade förväntat sig att kommittén skulle ha satt bestämmel-
serna om handelsförbud m. m. i fondkommissionslagen, vilka nu flyttas till
50 —52 §§ , i samband med sina förslag om insiderhandel. Detta måste
enligt föreningarnas uppfattning ske i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Bestämmelserna avser en form av insynshandel. En samordning bör såle-
des göras så långt det kan ske. Den tvåårsfrist för bestämning av långsiktig-
heten som nuvarande och föreslagen bestämmelse i fondkommissions-
lagen enligt sina motiv bygger på bör i det sammanhanget ersättas med en
sexmånadersfrist. Den nuvarande tvåårsfristen baseras på den skattefrist
som inom kort upphävs. Också av det skälet bör en anpassning ske.
Samtidigt finns det skäl att vid bedömning av långsiktigheten bortse från
om ett förvärv finansierats med kredit. Vid en helt genomförd samordning
med insiderregleringen skulle hithörande bestämmelse i fondkommis-
sionslagen kunna utgå. För enhetlighetens skull skall vad nu sagts givetvis
gälla också börs- och clearing verksamhet och aktiefondsverksamhet, lik-
som annan verksamhet i vilken nuvarande regler gäller.
Föreningarna tillstyrker de huvudlinjer som förslaget innehåller i fråga
om insiderhandel, dock med följande synpunkter på förslagen. Förening-
arna erinrar samtidigt om vad som ovan sagts om sambandet med fond-
kommissionslagens bestämmelser om vissa anställdas möjligheter att köpa
och inneha fondpapper och andra finansiella instrument.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
130
Förslaget om ändring i insiderlagstiftningen kan medföra praktiska pro-
blem som accentueras i företag av OTC-bolagens karaktär.
Alltför långtgående hinder för ”insynskretsen” att handla i det egna
företagets aktier motverkar den entreprenöranda som är styrkan i många
mindre och medelstora företag.
För att inte onödigtvis förstärka denna effekt vill föreningen ifrågasätta
om inte möjlighet att inhämta förhandsbesked bör införas. Den myndighet
som utses skall ha möjlighet att avge ett uttalande om huruvida hinder för
köp eller försäljning av den omfrågade aktierna föreligger, med hänsyn till
insiderlagen.
För att bibehålla förtroendet for aktiemarknaden och dess aktörer är det
enligt SARF väsentligt med en reglering av otillbörligt utnyttjande av icke
offentliggjord information, s. k. insiderhandel. Tillämpningssvårigheter
samt möjligheter till kringgående av lagen kan förutses. Emellertid är det
väsentligt att från lagstiftarens sida klart fastslå det oacceptabla i insider-
handel.
Föreningen ansluter sig i allt väsentligt till det gemensamma yttrande som
utarbetats av Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen,
Svenska Sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund.
Riksförbundet har förståelse for VMK:s förslag om utvidgning av nuva-
rande insiderlagstiftning i enlighet med EG-direktivens innehåll. Enligt
riksförbundets mening bör alla möjligheter att stärka allmänhetens förtro-
ende för värdepappersmarknadens funktion och aktörer användas. Lag-
reglerna har enligt riksförbundets uppfattning främst som uppgift att utgö-
ra underlag for egen etikskapande verksamhet inom näringsliv, organisa-
tion och myndigheter. Effektivast i att upprätthålla en god etik måste dock
företagsinterna regelverk vara genom närheten till arbetsgivaren och den-
nes kontrollmöjlighet.
FAR tillstyrker huvuddragen i förslaget till nya regler för insiderhandel.
SRS tillstyrker utredningens förslag om insiderlagstiftning.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
131
SFF ställer sig positiv till kommitténs förslag att skärpa den lagstiftning
som reglerar insiderhandeln i Sverige. För analytiker är det viktigt att alla
har samma tillgång till information om företag vars aktier är föremål för
handel. Om man accepterade handel på basis av inside information skulle
intresset för traditionell aktieanalys minska till förmån för ryktesbildning
och spekulation.
Nämnden har inte ansett sig böra detaljgranska de framlagda förslagen.
Med utgångspunkt från sin principiella syn på insiderfrågor kan nämnden
— med ett undantag — i allt väsentligt tillstyrka de föreslagna ändringarna
av den gällande lagen på området. Undantaget gäller den föreslagna be-
stämmelsen om korttidshandel.
Det är viktigt att handeln på värdepappersmarknaden äger rum under
sunda former. Allmänheten måste ha förtroende för marknaden och olika
aktörer skall kunna agera under likartade förutsättningar och med tillgång
till samma information. Även aktiemarknadens internationalisering stäl-
ler vissa krav på det svenska regelsystemet.
De insiderregler som i dag finns, och som nu föreslås bli ytterligare
skärpta, innebär att personer i företagsledande ställning har mycket få
tillfällen att handla med aktier i det egna företaget. Detta är i och för sig att
beklaga, eftersom det bör vara ett starkt intresse för övriga aktieägare och
för effektiviteten i företagen att ledande personer engagerar sig genom att
förvärva aktier i det egna bolaget.
Organisationerna ställer sig dock i princip bakom huvuddelen av den
lagstiftning som VMK föreslår. Samtidigt är det emellertid viktigt att
sådana lagstiftningsåtgärder inte vidtas som hindrar eller försvårar en
legitim aktiehandel, däribland handel av personer i företagsledande ställ-
ning. Mot bakgrund härav och med hänsyn till hur EGs regelsystem
avstyrker organisationerna VMKs förlag angående korttidshandel. Organi-
sationerna återkommer till denna fråga senare i yttrandet.
LO tillstyrker skärpningen av insiderhandelsreglerna, som ligger i linje
med vad LO tidigare har krävt. En viktig förutsättning för att man skall
kunna motverka missbruk av insiderinformation är en väl fungerande
kontroll. Här bör enligt LOs uppfattning datortekniken kunna utnyttjas för
att snabbt identifiera insiderafFärer. Ett väl fungerande samarbete mellan
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
132
bankinspektionen och marknadsplatserna är nödvändigt för att kontrollen Prop. 1990/91:42
skall kunna fungera effektivt. Bankinspektionen måste — såsom utred- Bilaga 3
ningen också föreslår — ges resurser för att klara de ökade uppgifterna.
För att verksamheten på börserna skall kunna ske på ett riktigt sätt är det
väsentligt att de som agerar respekterar vissa spelregler och därigenom
skapar förtroende för börshandeln. Det finns enligt TCO inget egenvärde i
att alltför snävt begränsa gruppen av ”insiders”.
Kommitténs förslag innebär att alla som i sin anställning, befattning
eller uppdrag fått information om en icke offentliggjord kurspåverkande
omständighet är insiders. Också personer som fått sådan information av
någon med insiderställning och inte är i god tro ska betraktas som insider.
Det finns ett värde i att börsen blir ett forum för relativt långsiktiga
placeringar snarare än i kortsiktigt spekulerande. TCO tillstyrker därför
kommitténs förslag till insiderregler, och att med kortsiktighet menas
affärer inom en sexmånadersperiod.
Även andra bolag än börs- och OTC-bolag med ett spritt ägande föreslås
omfattade av bland annat ”LEO-lagen” och ”insiderlagen”. Med hänsyn
till sanktionerna i dessa lagförslag bör övervägas en tydligare avgränsning
mellan ogiltigt och giltigt respektive straffbart och straffritt än spridnings-
rekvisitet som utredningen föreslår.
Värdepappersmarknadskommittén föreslår att lagen (1985:571) om värde-
pappersmarknaden ersätts med en lag som i flera avseenden skärper förbu-
det mot s. k. insiderhandel. Ändrade regler föreslås beträffande person-
kretsen, typerna av instrument och de former av information som förbu-
det skall avse.
Nämnden delar kommitténs syn på behovet av en rättslig reglering av
insiderhandel. Ett väsentligt argument härför är behovet att anpassa den
svenska värdepappersmarknaden till omvärlden; en skärpt syn på insider-
handel präglar utvecklingen över hela världen. Kommittén har fäst stort
avseende vid förhållandena inom EG, vilket nämnden finner välbetänkt.
Kommittén anser att insiderhandel främst bör ses som ett missbruk av
ett förtroende som riktar sig mot marknaden, ett missbruk som skall vara
förbjudet antingen det kan påvisas att en enskild person lider skada eller
ej. Man eftersträvar ett förbud med en stark, moralbildande effekt, vilket
man anser sig kunna åtadkomma bäst genom en specialreglering i anslut-
ning till värdepappersmarknadslagstiftningen.
Nämnden vill erinra om att ett motsatt resonemang förts i de senaste
årens mera generella lagstiftningsarbete på straffrättens område (se SOU
1986:14 s 175 fF). Det finns anledning förmoda att en dom avseende ett
133
brott i brottsbalken — speciellt i dess avsnitt om traditionella förmögen- Prop. 1990/91:42
hetsbrott — uppfattas som mera ingripande än en dom avseende en Bilaga 3
överträdelse mot en speciallag. I någon mån sammanhänger detta med
frågan mot vilket skyddsintresse gärningen anses rikta sig. Att dömas för
ett brott mot en obestämd allmän marknad, vilket förslaget i likhet med
nuvarande reglering innebär, uppfattas förmodligen som mindre allvarligt
än att bli dömd för ett brott mot annans förmögenhet.
Mot bakgrund av att såväl förslaget till fondkommissionslag som förslaget
till lag om börs- och clearingverksamhet också innehåller bestämmelser
om anmälningsskyldighet anser hovrätten erforderligt att det i de inledan-
de bestämmelserna till lagen om insynshandel klargörs vilka regler som i
olika situationer skall ges företräde framför andra regler. Utredarna ger i
specialmotiveringen till 11 § i förevarande lagförslag sina synpunkter på
olika konkurrenssituationer. Hovrätten kan inte dela uppfattningen att det
skulle vara tillfyllest att upplysningar härom lämnas enkom i förarbetena
till lagen. I stället måste det anses vara av stor vikt för de personer som
berörs av anmälningsskyldigheten att de i lagtexten får klart besked hur de
skall förhålla sig i olika situationer.
Kommittén framhåller att lagförslagen på många punkter har fått karaktär
av en förhållandevis generell ramlagstiftning. Kammarrätten har ofta i
remissyttranden kritiserat en sådan lagstiftningsteknik. En lagstiftning
som riktar sig till såväl enskilda som myndigheter måste så långt som
möjligt utformas så att osäkerhet inte uppkommer hos dem som berörs.
Med hänsyn till den snabba utvecklingen på värdepappersmarknaden
torde det dock både nationellt och internationellt vara ofrånkomligt att
lagstiftningen på området i viss mån får karaktär av ramlagstiftning.
Förarbetena får härvid en mycket stor betydelse. Det är därför angeläget
att där ges största möjliga vägledning för den praktiska tillämpningen av
bestämmelserna. I syfte att utan dröjsmål undanröja osäkerhet hos berör-
da parter är det angeläget att bankinspektionens och marknadsorganisatio-
nernas tänkta normeringsåtgärder tillkommer så snabbt som möjligt.
Vad gäller den lagtekniska utformningen som VMK föreslår anser bankin-
spektionen att det är olyckligt om utvecklingen skulle gå dithän att antalet
lagar som gäller för värdepappersmarknaden skulle utökas. Samtidigt mås-
te medges att de föreslagna lagarna i flera fall berör vitt skilda områden
och att det därför i och för sig är förståeligt att VMK valt den föreslagna
134
lagtekniska utformningen. Emellertid anser inspektionen att den föreslag-
na lagen om börs- och clearingverksamhet och lagen om informationsskyl-
dighet för aktiebolag vilkas aktier är allmänt spridda utan nackdel kan
sammanföras i en gemensam lag. Förhållandet är enligt inspektionens
mening detsamma vad gäller förslaget till lag om handel med fondpapper
och andra finansiella instrument och lag om insynshandel på värdepap-
persmarknaden. Om dessutom VMK:s förslag till ny fondkommissionslag
sammanförs med de lagar som reglerar kreditaktiebolagens och finansbo-
lagens verksamhet bör en större överskådlighet och en bättre systematik
uppnås.
Kommittén har valt att föreslå en generellt utformad reglering i sitt förslag
till lag om insynshandel på värdepappersmarknaden. Man har föreslagit en
huvudregel av generell karaktär med förbud mot insiderhandel och därtill
vissa hjälpregler. Inspektionen delar kommitténs inställning att insider-
handeln inte kan regleras i överskådlighet och flexibilitet inför de krav som
en föränderlig och komplex värdepappersmarknad reser.
Riksåklagaren har genom underremiss inhämtat yttrande från överåklaga-
ren i Stockholm som anför bl. a. följande.
Med hänsyn till de skiftande och komplexa förhållanden som lagstift-
ningen tar sikte på är det risk att reglerna om förbud mot insynshandel blir
endera alltför generella och oklara till sin innebörd eller så detaljerade och
konkretiserade att de får alltför begränsad räckvidd. Konstruktionen med
en generell regel (6 §) kompletterad med hjälpregler (7-8 §§ ) förefaller i
och för sig ändamålsenlig. Detaljutformningen ger emellertid anledning
till tveksamhet på ett par punkter.
Ett kriterium för tillämpning av 6 § är att det förelegat en omständighet
som ”kan” väsentligt påverka kursen på fondpapper m.m. Uttrycket
”kan” är närmast till intet förpliktande och innebär väl egentligen inget
annat än ett krav på att risk för den angivna effekten inte är helt utesluten.
Från en mera snäv åklagarsynpunkt kan detta framstå som en fördel
eftersom det skulle underlätta bevisföringen. Från mera allmänna utgångs-
punkter förefaller bestämmelsen emellertid genom detta rekvisit ha fått en
oacceptabelt stor och oklar räckvidd. I den nu gällande närmaste motsva-
righeten till den föreslagna regeln används uttrycket ”är ägnad att väsent-
ligt påverka”. Enligt min mening är detta mera adekvat.
Den nyss berörda oklarheten undanröjs knappast av de i 7 och 8 §§
intagna hjälpreglerna. Sålunda inleds 7 § med konstaterandet att omstän-
digheter som kan väsentligt påverka kursen.... ”kan bland annat vara”...
. 1 8 § konstateras att sådan omständighet ”skall” anses föreligga ”åtmins-
tone när”, varefter uppräknas vissa typfall. Den förstnämnda formulering-
en synes alltför allmän medan den sistnämnda förefaller väl kategorisk.
Vidare synes uttrycket ”åtminstone när” närmast vara att uppfatta som ett
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
135
tidsrelaterat begrepp. Det skulle emellertid även kunna uppfattas som ett
krav mera inriktat på de sakliga forhållandena. Denna oklarhet blir särskilt
påtaglig med hänsyn till att de uppräknade fallen avser situationer som
varken tidsmässigt eller sakligt är särskilt exakt avgränsade.
Sammanfattningsvis anser jag att den föreslagna regleringen ger alltför
oklara upplysningar om vilka typer av händelser eller omständigheter som
avses bli träffade av förbudet mot insynshandel.
En generell regel av det slag som föreslås har den fördelen att den kan bilda
underlag för etikskapande verksamhet inom näringsliv, organisationer och
myndigheter. Det kan övervägas om befintliga etikregler som t. ex. spelreg-
ler för press, radio och TV på massmediaområdet bör förtydligas med en
regel om insiderfrågor. Det är dessutom viktigt att företagen ser över sina
rutiner och utfärdar regler för hur berörda anställdas aktieinnehav och
förändringar i desamma skall anmälas. Utformningen av dessa regler är en
fråga som måste förhandlas fram mellan arbetsgivare och arbetarorganisa-
tioner på lämplig nivå.
Svenska Journalistförbundet tillstyrker förslaget att utvidga tillämpnings-
området när det gäller lagstiftning om insiderhandel. Förbundet tycker
också det är riktigt att de nya lagreglerna, i utredningens förslag, fått en
generell utformning.
Kommittén har i sin allmänna motivering argumenterat för den lagtekni-
ska konstruktion man valt att bibehålla. Om man accepterar denna argu-
mentation återstår frågan, om inte förslaget genom den ytterligare speciali-
seringen vid angivandet av gärningsmannakretsen onödigt begränsar den
pedagogiska och preventiva effekten av förbudet.
3.A.1 Svea hovrätt
Det är uppenbart att de nuvarande reglerna i VML inte på ett tillfredsstäl-
lande vis inringar de persongrupperingar mot vilka samhället bör ingripa
med ett rättsligt förbud mot insiderhandel. Inte minst är amerikansk
rättspraxis en utmärkt illustration till behovet av en insiderreglering som
täcker även t. ex. ekonomijournalister (Carpenter v. United States), tryc-
kare (Chiarella v. United States) och anställda utan ledande funktioner i
bolag (S E C v. Texas Gulf Sulphur Co). (En redogörelse för såväl dessa fall
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
136
som ett flertal andra amerikanska rättsfall på området finns i Madeleine
Löfmarcks bok ”Insiderbrott och Svindleri”. ) Å andra sidan medför
ambitionen att lagstiftningen skall vara heltäckande ökade administrativa
besvär och kontrollsvårigheter. Med detta i minnet ställer sig hovrätten
tveksam till utredarnas förslag till personkrets. De kategorier som främst
ger upphov till tveksamhet är dels de personer som i anställning, befatt-
ning eller uppdrag inte har någon naturlig anknytning till s. k. förtrolig
information, dels de offentliga funktionärerna. Såvitt gäller de offentliga
funktionärerna skall dock beaktas att skyddet mot informationsmissbruk
av dylika personer har en betydligt mer naturlig anknytning till sekretessla-
gen än till insynslagen. Emellertid stadgas betydligt lindrigare straff för
brott mot tystnadsplikten i 20 kap 3 § brottsbalken än vad som föreslås bli
fallet vid brott mot insiderlagen. Vidare skall anmärkas att den som tipsas
av en offentlig funktionär inte torde gå att bestraffa för det fall funktionä-
ren inte ingår i insiderkategorin. Framför allt det sistnämnda ter sig
allvarligt mot bakgrund av att den s. k. tippeen gör sig skyldig till en
straffvärd handling. Det är därför möjligt att, som utredarna föreslår,
offentliga funktionärer bör innefattas i 6 §.
Hovrätten tillstyrker därför, om än med tvekan, utredarnas förslag i
denna del. Även vad gäller den andra ifrågasatta kretsen, alltså anställda
m.fl. som saknar naturlig anknytning till konfidentiell information,
stannar hovrätten för att instämma i utredarnas förslag. Ett annat synsätt
torde nämligen utesluta ett antal klart straffvärda fall från lagföring.
Mot bakgrund av bl. a. den vida personkrets som sålunda kommer att
beröras av stadgandet i 6 § vänder sig hovrätten mot att VMK:s uttrycks-
sätt ”är ägnad” att väsentligt... utbyts mot det mångtydiga ”kan”. I den
nu kommande lagstiftningen finns samma behov som i VML att accentue-
ra att det skall röra sig om omständigheter som typiskt sett ger upphov till
kursrörelser. Motsvarande anmärkning gäller även lydelsen i 7 § förslaget.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
3.A.2 Försäkringsinspektionen
Inspektionen delar kommitténs uppfattning att den personkrets som skall
omfattas av insiderförbudet bör utvidgas. Inspektionen ansluter sig till
kommitténs förslag att insiderkretsen bör omfatta dels personer som ge-
nom anställning, befattning eller uppdrag fått information om en kurs-
påverkande omständighet, dels personer som fått sådan inte offentliggjord
information via tips, dels fysiska personer med större aktieinnehav i ett
bolag vilka har fått inte offentliggjord information om bolaget. Inspektio-
nen finner det angeläget att exempelvis portfölj förvaltare hos institutionel-
la placerare omfattas av insiderförbundet. Dessa personer har tillgång till
marknadsinformation och har därigenom möjlighet att göra affärer för
egen vinning.
137
3.A.3 Riksskatteverket
Den personkrets som avses i 6 § förslaget till lag om insynshandel på
värdepappersmarknaden synes omfatta tjänsteman hos skatteförvaltning-
en som t. ex. vid en revision får kännedom om en kurspåverkande omstän-
dighet.
3.A.4 Kommerskollegium
En annan synpunkt med etisk anknytning kan läggas på förslaget till lag
om insynshandel på värdepappersmarknaden. Bland de personer som
omfattas av såväl förslaget som av nuvarande lagstiftning på detta område
återfinns revisorerna. Kollegiet vill här påpeka att en auktoriserad eller
godkänd revisor enligt god revisorssed skall avböja eller avsäga sig upp-
drag i företag i vilket han eller någon honom närstående fysisk eller
juridisk person har intressen av det slag som lagförslaget avser. Med andra
ord innebär revisorns anmälan om sådant innehav att han också är förplik-
tad att avsäga sig revisionsuppdraget. Kollegiet har anfört liknande syn-
punkter över tidigare lagförslag (se prop. 1984/85:157, s 37 — 38) men det
har ansetts att revisorer bör ingå i insiderkretsen mot bakgrund av att
bolagen kan välja även andra revisorer vid sidan av auktoriserade och
godkända revisorer.
3.A.5 Riksåklagaren
Riksåklagaren har genom underremiss inhämtat synpunkter från Statsåk-
lagarmyndigheten för speciella mål, som anför följande.
I betänkandet konstateras att gällande lagstiftning varit för snäv ur flera
synpunkter bl. a. beträffande personkretsen men även angående de typer
av värdepapper regleringen omfattar.
Definitionen av personer som har insynsställning är i princip densamma
som tidigare. Någon invändning häremot har jag inte.
En väsentlig vidgning har dock föreslagits beträffande personkretsen
som omfattas av insiderregeln. Ändringen inger vissa betänkligheter.
Fallet med taxichauffören, sid 415, visar på ett utmärkt sätt hur svåra
bevisproblemen kan komma att bli. I det skissade exemplet synes insider-
regeln bli tillämplig. Om vi ändrar förutsättningarna något och antar att
chauffören fått beställning på körning av en insider och dennes affärsvän.
Chauffören kommer under resan att avlyssna ett samtal mellan dem.
Samtalet avser ett köp av ett industriföretag. Körningen avslutas vid
företaget ifråga. Det är även uppenbart att insidern kommer att köpa
detta. Förvärvet kommer att vara av betydelse för kursutvecklingen för
bolagets aktier. Taxichauffören är uppdragstagare i förhållande till insi-
dern och faller in under regeln. Oaktat detta torde att döma av uttalanden i
utredningen ansvarsreglerna icke bli aktuella. I vart fall ger i betänkandet
inte full klarhet.
Överhuvudtaget borde begreppet ”uppdrag” antingen på något sätt pre-
ciseras i lagtexten till uppdrag med anseende på en transaktion eller utgå så
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
138
att straffansvar i princip omfattar envar såsom förhållandet är i den Prop. 1990/91:42
danska och norska insiderregeln. Inte heller den amerikanska lagstiftning- Bilaga 3
en innehåller någon begränsning av vilka som skall räknas till kretsen
personer som kan göras ansvariga for insiderspekulation. Det är tveksamt
om kommitténs förslag har sådana fördelar att det framstår som bättre än
vissa utländska lösningar. En fullständigare utvärdering av de utländska
reglerna torde böra ske under ärendets fortsatta behandling.
I utredningen redovisas även hur omfattande personkretsen är vid tip-
pee-situationen. Vi tänker oss att tippeen vid samtal med en person, som
är helt okunnig och ointresserad, berättar om kommande viktiga affärs-
händelser och att denna information av den sistnämnde vidarebefordras
till en på området högst kompetent person som snabbt inser betydelsen av
uppgifterna och utnyttjar dessa för köp av värdepapper. Den mellankom-
mande personen har således inget ”ont uppsåt”. Har denne därigenom
öppnat möjlighet för den sistnämnde att genomföra en straffbar eller icke
straffbar insideraffar?
3.A.6 Fullmäktige i Sveriges riksbank
Fullmäktige inskränker sig till att kommentera de förslag som rör insider-
problem inom offentlig verksamhet. Kommittén föreslår genom ändring i
lagen (1976:600) om offentlig anställning att det skall vara möjligt att
ålägga arbetstagare hos myndigheter att skriftligen anmäla innehav av
fondpapper och förändringar i dessa innehav. Riksbankens verksamhet
gör att denna bestämmelse kommer att omfatta riksbankstjänstemän som
genom sitt arbete får tillgång till kurspåverkande information. Då riksban-
ken redan tillämpar anmälningsplikt för utvalda tjäntemän, välkomnar
fullmäktige att detta system ges ett klarare stöd i lagen.
Fullmäktige vill dock betona att motivet för bestämmelser av denna
karaktär inte är att bevara ”allmänhetens förtroende för värdepappers-
marknaden”, vilket kommittén schablonmässigt skriver i lagtext och moti-
vering. I likhet med andra inskränkningar i bisysslor för offentligt anställ-
da är syftet att undvika misstro mot myndigheten, vilket också bör framgå
i lagen. Detta är dels en principiell fråga, dels något som påverkar den
omfattning som bestämmelsen bör ges.
Den föreslagna bestämmelsen ger inte myndigheten möjlighet att utfär-
da placeringsrekommendationer, t. ex. avseende typer av tillgångar eller
placeringarnas längd. 1 riksbankens gällande riktlinjer finns en rekommen-
dation om att placeringar inte bör understiga två år. Vissa anställda i
riksbanken har arbetsuppgifter som gör att de fortlöpande har tillgång till
information av en sådan karaktär att anmälningsplikt inte framstår som
tillräckligt. Rekommendationer kan även vara ett stöd för den anställde i
bedömningar av vilka placeringar som är olämpliga.
Fullmäktige föreslår därför att det i lagen, utöver anmälningsplikt, ges
möjlighet för myndighet att kräva av anställda med tillgång till särskilt
känslig information att de begränsar sig till långsiktiga affarer. Denna regel
har sin motsvarighet i de krav som i förslaget till fondkommissionslag
ställs upp för vissa personer med anknytning till fondkommissionärer.
139
Det bör också noteras att ledamöter av riksbanksfullmäktige berörs av
insiderreglerna, men i egenskap av uppdragstagare inte är omfattande av
bestämmelserna i lagen om offentlig anställning, dvs. ej är ålagda rapporte-
ringsskyldighet. Mot bakgrund av dessa frågors vikt for förtroendet för
myndigheterna är det rimligt att samma regler tillämpas för förtroendeval-
da och anställda i offentliga myndigheter. Fullmäktige föreslår därför att
bestämmelsen om rapporteringsplikt och placeringsrekommendationer ut-
sträcks till att omfatta även förtroendevalda och andra uppdragstagare i
vissa offentliga myndigheter med tillgång till särskilt känslig information.
3.A.7 Styrelsen för Stockholms fondbörs
För att lätta åklagarens bevisbörda har börsstyrelsen — liksom utredning-
en — övervägt att efter norsk och dansk förebild utvidga kretsen av
insiders till att omfatta envar som kommit åt kurspåverkande, ej offentlig-
gjord information. Mot en sådan lösning talar dock flera omständigheter.
Den skulle till en början gå väsentligt längre än vad som gäller internatio-
nellt och vad som EG föreslår. Men viktigare är måhända att den skulle
innebära kriminalisering av förfaranden som — med hänsyn till att något
missbruk av förtroende på grund av tjänst, befattning eller uppdrag ej
skulle krävas — framstår som mindre straffvärda än det typiska insider-
brottet. Börsstyrelsen anser därför att VMKs förslag är att föredra framför
en sådan generell lösning.
Vid en samlad bedömning framstår VMKs förslag — innefattande vä-
sentlig utvidgning av insider-kretsen samt av de instrumenttyper och den
information som träffas av lagstiftningen — enligt börsstyrelsens mening
som väl avvägt och ägnat att ligga till grund för ny lagstiftning. Börsstyrel-
sen vill dock i detta sammanhang anmärka att all erfarenhet ger vid
handen att ingen lagstiftning — oavsett innehåll och utformning — utgör
någon slutlig lösning av insider-handels-problemen. Lagstiftningen utgör
främst ett politiskt avståndstagande till handlanden som enligt börsstyrel-
sens mening är att betrakta som avarter i värdepappershandeln.
3.A.8 Svenska Fondhandlareföreningen, Svenska Bankföreningen,
Svenska Sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund
När det gäller avgränsningen av personkretsen föreslår kommittén att
kretsen utvidgas till att omfatta också personer som mottagit icke offent-
liggjord information av någon med insiderställning förutsatt att mottaga-
ren inte är i god tro. Kommittén sätter emellertid upp som en förutsättning
att personen i fråga fått informationen direkt av en person med insider-
ställning.
Enligt föreningarna är handel baserad på tipsning lika skadlig för förtro-
endet för värdepappersmarknaden som handel baserad på information
direkt av en insider och detta gäller oavsett bakgrunden till hur vederbö-
rande fått tipset. Enligt föreningarna bör det därför kunnna övervägas att
ta steget fullt ut och låta envar, som fått tillgång till information som han
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
140
inser inte är känd för allmänheten, vara underkastad förbudet att handla
med utnyttjande av informationen. På så sätt underlättas också, såsom
kommittén själv konstaterar, själva bevisfrågan vid ett konstaterat fall av
insiderhandel. En sådan reglering av insiderkretsen skulle också samman-
falla med den som finns i Danmark och Norge. En sådan regel torde
föranleda färre tillämpningsproblem än den som kommittén föreslagit.
Kommittén har inte ansett sig ha anledning att ompröva frågan om
större aktieägare bör tillhöra insiderkretsen. Denna fråga aktualiseras i
förslaget genom att kommittén föreslår att även aktier som ägs av fysisk
eller juridisk person som är aktieinnehavaren närstående skall räknas med
när man bestämmer storleken av aktieinnehavet eller röstvärdet i ett
aktiebolag.
Föreningarna har för sin del redan i samband med tillkomsten av
värdepappersmarknadslagen avstyrkt att aktieägare med ett innehav mot-
svarande minst fem procent av aktiekapitalet eller rösterna i bolaget skall
ingå bland de personer som skall anses ha insynsställning. Föreningarna
vidhåller denna uppfattning. Det finns inte skäl att utgå från att vissa
aktieägare kan antas ha försteg framför andra i fråga om information om
ett bolags förhållanden just på grund av deras aktieinnehav i bolaget. Man
kan nämligen inte utgå från att bolagsledningen försätter en aktieägare
med större aktieinnehav i en förmånligare informationssituation än en
aktieägare med ett mindre innehav enbart på grund av denna hans roll som
”stor” aktieägare.
Aktieägare med ett större innehav av aktier i ett bolag intar emellertid
ofta insynsställning i bolaget genom t. ex. en styrelsepost. I sådant fall
omfattas ju aktieägaren redan av förbudet. Mot bakgrund av dessa förhål-
landen anser föreningarna att aktieägarna som sådana inte bör inordnas i
insiderkretsen.
3.A.9 Sveriges Aktiesparares Riksförbund
SARF tillstyrker utredningens förslag till utvidgning av insiderkretsen.
3.A.10 Svenska Försäkringsbolags Riksförbund
Med tanke på att lagreglerna kan tjäna som underlag för interna etiska
regler vill riksförbundet inte motsätta sig de föreslagna utvidgningarna av
kretsen av personer som kan vara insiders och utvidgningen av de instru-
ment på marknaden som skall omfattas av reglerna. Riksförbundet ifråga-
sätter dock möjligheterna att tillämpa dessa lagregler i alla delar, t. ex. när
det gäller att fastställa om överträdelse av förbudet mot insiderhandel
skett.
3.A.11 Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR
FAR tillstyrker huvuddragen i förslaget till nya regler för insiderhandel.
FAR vill dock ifrågasätta om insiderkretsen inte borde vidgas till personer
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
141
i ond tro som fått ej offentlig information av en insider (tippees). Endast Prop. 1990/91:42
härigenom kan bulvanaffärer effektivt förebyggas. En sådan utvidgning Bilaga 3
skulle också ge bättre nordisk samstämmighet.
FAR anser däremot inte att större aktieägare skall räknas till insiderkret-
sen i denna sin egenskap. En sådan klassificering bygger på tanken att
större aktieägare har berättigade anspråk på information om bolagets
affärer i större utsträckning än mindre aktieägare, en föreställning som
måste motarbetas. I regel torde större aktieägare som vill utnyttja sitt
innehav för att få inflytande och information ha representation i styrelsen
eller på annat sätt tillhöra den snävare insiderkretsen.
3.A.12 Sveriges Finansanalytikers Förening
I specialmotiveringen till paragraf 6 i förslaget till lag om insynshandel
diskuteras utförligt vikten av att undanta finansanalytiker från förbudet
att handla när de utför sina normala arbetsuppgifter. SFF är i stort sett
nöjd med detta avsnitt. Vi föreslår dock att det avsnitt där man säger att
om en analytiker fått del av inside information utan eget analytiskt arbete
ändras. Förbudet att handla bör endast gälla om en analytiker på ett
otillbörligt sätt kommit över information. En företagsledare skall alltså
inte kunna berätta något och med hänvisning till att det rör sig om inside
information förhindra analytikern att använda informationen.
3.A.13 Aktiemarknadsnämnden
Insiderförbudet gäller endast fysiska personer, låt vara att juridiska perso-
ner indirekt omfattas av förbudet, eftersom den fysiska personen inte för
egen eller annans räkning — däribland även juridiska personer — får köpa
eller sälja värdepapper eller med råd eller på annat sätt föranleda någon till
handel. Förverkande av uppkommen vinning kan i sådana situationer ske
hos den juridiska personen.
Nämnden har för sin del i ett fall haft till bedömning en påstådd
insiderhandel av en juridisk person rörande teckningsoptioner. I ärendet
uttalade nämnden att ett aktiemarknadsbolag ej bör förvärva av bolaget
utgivna teckningsoptioner vid en tidpunkt då en insider i bolaget enligt
insiderlagen är förhindrad att för egen räkning förvärva sådana optioner.
3.A.14 Sveriges Industriförbund och Svenska Handelskammarförbundet
I likhet med vad som gäller i dag föreslår VMK att den som äger minst fem
procent av aktiekapitalet eller röstetalet i ett bolag skall anses ha insyns-
ställning.
Organisationerna avstyrkte en sådan bestämmelse i samband med till-
komsten av värdepappersmarknadslagen. Då liksom nu menar vi, att det
är felaktigt att utgå från att aktieägare med ett visst minsta aktieinnehav
generellt skulle ha ett förmånligare informationsläge än andra aktieägare
med mindre innehav. Den insyn en större aktieägare kan ha i ett bolag
grundar sig inte på det förhållandet att han är en stor aktieägare, utan i
142
stället på den styrelserepresentation ägandet ger. I ett sådant läge befinner
sig redan aktieägaren i insynsställning enligt andra regler i lagstiftningen.
Organisationerna menar sålunda att större aktieägare som sådana inte
bör vara att betrakta som personer i insynsställning.
3.A.15 Svenska Journalistförbundet
Enligt förslaget utvidgas insiderkretsen till att omfatta alla som i sin
anställning, befattning eller uppdrag fått information om en icke offentlig-
gjord kurspåverkande omständighet. Också personer som fått sådan infor-
mation av någon med insiderställning och inte är i god tro ska betraktas
som insider enligt förslaget. Detta innebär att även journalister som be-
vakar ekonomi, aktiemarknad etc kommer att omfattas av den nya lagstift-
ningen.
Förbundet menar också att det är riktigt att, som utredningen föreslår,
låta de nya lagreglerna få en generell utformning. Vi menar, i likhet med
utredarna, att en generell regel kan bilda underlag för etikskapande verk-
samhet inom näringsliv, organisationer och myndigheter.
På massmediernas område finns redan i Spelregler för press, radio och
TV, utgivna av Pressens Samarbetsnämnd, regler som bl. a. berör insider-
frågor. Ansvar ligger också på företagen, där ekonomijournalister är an-
ställda, att utfärda egna regler, t. ex. att ekonomijournalister får anmäla
egna innehav av aktier. Detta förekomer på vissa håll redan i dag.
3.A.16 Stockholms Universitet juridiska fakultetsnämnden
Personkretsen vidgas i förslaget till att omfatta alla arbets- och uppdragsta-
gare som i denna egenskap fått information eller kunskap om en icke
offentliggjord kurspåverkande omständighet. Kopplingen till anställning
eller uppdrag blir den väsentliga begränsningen av förbudet, som vidgas
till att omfatta handel med samtliga slags allmänt spridda fondpapper och
finansiella instrument och utnyttjande inte bara av information som rör
bolaget utan också av s. k. allmänt kurspåverkande information — om
skattelagstiftning, valuta- och diskontoförändringar etc — och s. k. mark-
nadsinformation, såsom kännedom om stora förestående köp- eller sälj-
transaktioner.
Det finns anledning anta att formuleringen av förbudet kommer att
motverka en rätt uppfattning om dess räckvidd. Det görs knappast tydligt
att t. ex. en hantverkare, som under utförande av målningsarbete på ett
kontor av en tillfällighet får del av ickeoffentlig kurspåverkande informa-
tion, omfattas av förbudet (del 2 s 416). Utformningen gör det säkert svårt
även för journalister som får del av information före offentliggörandet att
inse att de är betagna rätten att handla med utnyttjande av denna informa-
tion. Nämnden ifrågasätter om inte svensk rätt kunde ges samma generella
utformning vad gärningsmannakretsen beträffar som dansk och norsk rätt
(de del 2 s 150 ff): någon begränsning till personer som erhållit kunskapen i
anställning, befattning eller uppdrag skulle alltså inte uppställas.
Dansk och norsk rätt begränsar straffansvaret på ett annat sätt, nämli-
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
143
gen till att avse endast utnyttjande av information rörande bolaget. De skäl Prop. 1990/91:42
kommittén anför mot en sådan begränsning har emellertid inte något Bilaga 3
samband med dess begränsning av personkretsen. Kopplingen till anställ-
ning/uppdrag erinrar om den i amerikansk insiderpraxis förfäktade s. k.
misappropriation-teorien (se härom Löfmarck, Insiderbrott och svindleri,
1988 s 20). Att denna teori, enligt vilken insiderbrottet är ett slags olovligt
förfogande över arbetsgivaren tillhörig egendom, uppställts i USA sam-
manhänger med nödvändigheten for de lagförande organen att motivera
hänförandet av insiderhandel under där befintlig lagstiftning (rule 10b-5).
När värdepappersmarknadskommittén nu väljer att föreslå en sådan ut-
formning av det svenska förbudet bör detta kunna sakligt motiveras mot
bakgrund av den av kommittén angivna grunden för kriminaliseringen (se
ovan). Allmänhetens förtroende for värdepappersmarknaden grundas
emellertid på premissen att information som inte är tillgänglig för allmän-
heten inte utnyttjas för handel på marknaden; huruvida informationen
erhållits som en följd av en anställning/ett uppdrag eller på annat sätt är
därvid inte relevant.
Om man menar att förbudet utan begränsning vad gäller personkretsen
skulle bli alltför långtgående och omfatta även icke straffvärda fall bör den
erforderliga begränsningen åstadkommas på annat sätt, t. ex. genom att
ringa fall undantas från ansvar. I praktiken kommer beviskraven i brott-
mål att innebära att endast mera anmärkningsvärda fall blir föremål för
lagföring.
3.B.1 Svea hovrätt
Hovrätten har förståelse för de synpunkter som föranlett utredarna att
avsluta uppräkningen i 3 § fjärde stycket med tillägget ”och liknande
fondpapper”. Med nödvändighet måste emellertid detta tillägg ge upphov
till tillämpningssvårigheter. Detta är allvarligt inte bara med tanke på
anmälningsskyldigheten i 11 § utan också med tanke på de härmed förena-
de svårigheterna vid tillämpning av regeln om korttidshandel i 10 §. Å
andra sidan framstår det som ogörligt att ändra lagen vid varje tillfälle ett
nytt slags bevis om rättighet eller fordran utges av ett aktiebolag. Hovrät-
ten föreslår att problemet i stället löses genom att regeringen bemyndigas
att i förordningens form utfärda närmare föreskrifter om vilka fondpapper
som faller in under bestämmelserna.
3.B.2 Riksåklagaren
Riksåklagen har genom underremiss inhämtat synpunkter från Statsåkla-
garmyndigheten för speciella mål, som anför följande.
Utredningens förslag att utvidga bestämmelserna att omfatta alla typer
av värdepapper synes riktig. En allmän handel med dessa skall kunna ske
utan risk för missbruk av information om icke offentliggjorda omständig-
heter.
144
3.B.3 Sveriges Aktiesparares Riksförbund
Även utvidgningen att omfatta samtliga fondpapper och finansiella instru-
ment vilka är allmänt spridda tillstvrkes.
3.B.4 Fondbolagens förening
Föreningen vill emellertid i detta sammanhang ånyo framhålla sin uppfatt-
ning om att handel med fondandelar inte bör omfattas av förbudet för
personer med ”insynsställning” i fondkommissionsbolag att förvärva
”fondpapper” annat än för långsiktig förmögenhetsförvaltning.
Skälen till föreningens uppfattning — som tidigare anförts i yttrande till
bankinspektionen i ärende gällande allmänna råd angående anmälnings-
skyldighet enligt 39 — 41 §§ fondkommissionslagen (Dnr 2507/88-Ö71) och
i en särskild framställning till värdepappersmarknadskommittén 1989 —
03 — 08 — är följande.
En andel i en aktiefond har ett matematiskt riktigt värde genom att
fondförmögenheten divideras med antalet utelöpande andelar. Det är
alltså inte efterfrågan på aktiefondsandelen som avgör dess värde, till
skillnad mot alla andra fondpapper.
En aktiefond består av en riskskpridd portfölj på allra minst 10 värde-
papper, oftast minst det dubbla och mer, varför extrema kursförändringar
i ett enskilt värdepapper endast marginellt påverkar andelskursen. Det
lönar sig alltså föga att spekulera i aktiefondsandelar, om man förväntar
sig kursrörelser i ett enskilt värdepapper ingående i fonden. Kostnader för
köp och försäljning av andelar omöjliggör till slut en dylik spekulation.
Hela karaktären med aktiefonder är långsiktig, varför lagstiftningen enligt
föreningens åsikt bör ändras.
Föreningen hemställer därför ånyo om att hänsyn till denna synpunkt
tas och att andel i aktiefond uttryckligen undantas från de fondpapper som
omfattas av förbudet enligt 50 § i förslaget till fondkommissionslag.
3.C.1 Svea hovrätt
I den föreslagna lydelse till 7 § saknas i uppräkningen den information som
i nuvarande lagstiftning behandlas i 8 § 2 p VML. Detta får i sin tur till
följd att dylik information endast kommer att behandlas i huvudregeln
eller 6 § förslaget. Således krävs inte längre att omständigheten i fråga
”uppenbart” skall vara ägnad att väsentligt påverka kursen. Mot bakgrund
av att sagda uttryckssätt tillkom av rättssäkerhetsskäl vid VML:s tillkomst
anser hovrätten att den nu föreslagna ändringen starkt måste ifrågasättas.
Ordvalet ”uppenbart” användes nämligen för att skapa en distinktion
mellan ordalydelsen i inregistreringskontrakten beträffande bolagets skyl-
dighet att offentliggöra beslut eller händelse som i ”inte oväsentlig grad”
påverkar bilden av bolaget och det straffbelagda området. Därvid ansågs
det vara naturligt att ställa högre krav på händelsens karaktär inom det
straffbelagda området än för den kontraktsenliga informationsskyldighe-
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
145
10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42
ten. Hovrätten utgår från att lydelsen i berört hänseende är densamma i
dagens inregistreringskontrakt samt noterar vidare att samma ordval influ-
tit i 6 § lagförslaget om informationsskyldighet för aktiebolag vilkas aktier
är allmänt spridda. Således måste utredarnas skäl för att ta bort distinktio-
nen ”uppenbart” vara att de anlägger ett annat synsätt på saken än vad
departementschefen gjorde vid VML:s tillkomst (prop 1984/85:157 sid
40). Hovrätten kan inte finna något hållbart stöd for ett sådant ställnings-
tagande utan föreslår att de i 8 § 2 p VML nämnda omständigheterna
alltjämt skall vara ”uppenbart” ägnade att väsentligt påverka kursen i
berört avseende.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
3.C.2 Bankinspektionen
Enligt nuvarande 8 § lagen om värdepappersmarknaden ställs krav på att
den icke offentliggjorda omständigheten skall vara ägnad att väsentligt
påverka kursen. Enligt förarbetena till lagen bör en tioprocentig ändring i
allmänhet anses som väsentlig. Uttalandet upprepas i VMK:s betänkande
med det tillägget att i vissa situationer även mindre förändringar kan anses
vara väsentliga dock att en kursutveckling som understiger fem procent
endast i undantagsfall kan anses vara tillräcklig for att väsentlighetsrekvi-
sitet skall anses vara uppfyllt.
Bankinspektionen har vid flera tillfällen iakttagit att kursutvecklingen
strax före offentliggörandet av en viss omständighet gott och väl uppgått
till tio procent och att någon ändring av kursen inte skett efter offentliggö-
randet. Någon annan rimlig förklaring till fenomenet än att flera investera-
re känt till omständigheten före offentliggörandet och handlat aktier i en
sådan omfattning att kursen redan före offentliggörandet nått den nivå den
skulle haft först därefter har inte stått att finna. I den mån en insider
handlat före offentliggörandet har han pga händelseutvecklingen kunnat
undgå upptäckt.
Enligt inspektionens uppfattning bör väsentlighetsrekvisitet anses vara
uppfyllt även i den här beskrivna situationen och detta bör anges i lagmo-
tiven.
Enligt den nuvarande 7 § lagen om värdepappersmarknaden ställs i take
over-situationen inte upp något krav på väsentlig ändring av kursen.
Följden av den lagstiftningsteknik som VMK valt synes dock vara att ett
sådant väsentlighetsrekvisit införs även i denna situation.
Bankinspektionen anser att ett införande av ett väsentlighetsrekvisit
även i den situationen inte är påkallat. Att handla aktier m.m. med
vetskap om ett sådant ej offentliggjort förhållande anses vara den allvarli-
gaste arten av insiderbrott. Det synes därför vara mindre välbetänkt att
införa ytterligare ett brottsrekvisit för denna situation. Bankinspektionen
förordar att så ej sker.
146
3.C.3 Försäkringsinspektionen Prop. 1990/91:42
Inspektionen delar kommitténs uppfattning att även information av all-
mänt kurspåverkande karaktär och marknadsinformation skall omfattas
av regleringen.
3.C.4 Stockholms Universitet juridiska fakultetsnämnden
Särskilt med det nu anlagda synsättet får det stor betydelse när informa-
tion skall anses ”allmänt känd”. För att kravet skall anses uppfyllt kan inte
krävas mer än att informationen är tillgänglig för envar som kunnat söka
efter den i t. ex. massmedia, olika uttalanden från bolaget ifråga eller
offentliga föredrag eller att informationen utgör resultatet av en analys av
vad som kan utletas ur sådana eller liknande källor. Däremot kan inte
krävas det som den föreslagna lagtexten närmast tyder på, nämligen att
informationen faktiskt är känd bland ett relativt stort antal personer.
Uttrycket ”allmänt känd” bör därför bytas mot ett uttryck som bättre
preciserar vilken information som får utnyttjas, t. ex. ”allmänt tillgänglig”.
Svea hovrätt tillstyrker förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om
offentlig anställning.
VMK föreslår att den nuvarande anmälningsskyldigheten med några un-
dantag skall gälla oförändrad. Ändringarna följer av att förslaget inte bara
omfattar aktiemarknadsbolag utan alla bolag vilkas aktier är allmänt
spridda. Vidare föreslås att vad gäller bolag som inte är avstämningsbolag
anmälan sker direkt till bankinspektionen och inte via VPC. Slutligen
föreslås att bankinspektionen skall kunna medge befrielse från anmäl-
ningsskyldigheten i de fall uppgifterna kan erhållas på annat sätt.
Bankinspektionen har vid olika tillfällen framhållit att det nuvarande
manuella systemet för anmälan är betungande och otidsenligt. Genom
införandet av det nya kontobaserade systemet hos VPC bör det manuella
systemet ersättas såvitt gäller avstämningsbolag. Som kommittén konsta-
terat torde det inte stöta på några tekniska svårigheter att automatisera
anmälningsrutinerna för personer med insynsställning som har sina aktier
ägarregistrerade. Vid en sådan automatisk registrering skulle dessa perso-
ner inte behöva göra särskild skriftlig anmälan om bankinspektionen i
stället automatiskt skulle kunna erhålla information om ägarförändringar
via VP-systemet till en persondator hos bankinspektionen. Däremot upp-
står tekniska problem i de fall personer med insynsställning har sina aktier
förvaltarregistrerade. Kommittén har därför diskuterat en lösning som går
ut på att alla personer med insynsställning skulle vara tvungna att ha sina
147
aktier ägarregistrerade. Kommittén har dock förkastat en sådan reglering. Prop. 1990/91:42
Skälet härtill är dels att dessa tekniska svårigheter i framtiden kommer att Bilaga 3
kunna överbryggas och dels att personer med insynsställning själva skulle
föredra att ha sina aktier direktregistrerade för att därmed slippa göra
särskild anmälan.
Bankinspektionen anser det vara mycket angeläget att anmälningsruti-
nerna automatiseras. Därmed förenklas både de berörda personernas upp-
giftsskyldighet och inspektionens hantering av anmälningarna. Detta är av
stor vikt eftersom antalet anmälningsskyldiga blir betydligt fler enligt
VMK:s förslag än vad som gäller i dag. Även VMK:s förslag om förbud
mot korttidshandel leder till en utökad kontroll av gjorda anmälningar.
Dessutom innebär VMK:s förslag att också personer med insynsställning i
icke avstämningsbolag blir anmälningsskyldiga. Deras anmälningar måste
även fortsättningsvis behandlas manuellt. Det framstår mot bakgrund
härav som utomordentligt angeläget att lösningar som innebär att ADB-
teknik kan utnyttjas söks i så stor utsträckning som möjligt.
Det saknas i dag tekniska möjligheter för VPC att via VP-systemet ha
direktkontakt med de register över aktieägare som de auktoriserade förval-
tarna har för förvaltarregistrerade aktier. Inom vilken tidsrymd dessa
förutsättningar kan uppnås är troligen mycket beroende på kostnaderna
och några konkreta tidsplaner finns inte. Även om dessa möjligheter skulle
finnas innebär förfarandet ändå en omgång. Detta bör undvikas.
Bankinspektionen delar inte heller kommitténs bedömning att de perso-
ner med insynsställning som nu har sina aktier förvaltarregistrerade skulle
övergå till direktregistrering för att slippa ifrån anmälningsskyldigheten.
Enligt inspektionens uppfattning kan förvaltarregistrering vara ett sätt för
mindre nogräknade personer att underlåta att anmäla förändringar i inne-
havet.
Sammanfattningsvis anser bankinspektionen att det bör införas en be-
stämmelse som anger att personer med insynsställning och dem närståen-
de fysiska och juridiska personer skall ha sina aktier direktregistrerade.
Bankinspektionen vill att det i detta sammanhang bör prövas om det
överhuvudtaget bör vara tillåtet att ha värdepapper förvaltarregistrerade.
Förvaltarregistrering av värdepapper kom till för att man skulle slippa
ifrån leveranser av värdepapper. I och med att ett papperslöst system
införs bortfaller det bakomliggande motivet för förvaltarregistrering.
Bankinspektionen föreslår därför att ett avskaffande av möjligheten till
förvaltarregistrering övervägs.
Anmälningsskyldighet för aktielån
Enligt VMK:s förslag skall liksom i dag innehav och förändringar i inneha-
vet anmälas. Enligt nu gällande lagstiftning synes aktielån inte vara att
anse som en ändring av aktieinnehavet. I vart fall talas i förarbetena
endast om köp och försäljning av aktier. Frågan har inte heller berörts i
VMK:s betänkande.
Antag att en person med insynsställning lånar ut sina aktier för blank-
ning. Avsikten är att han senare skall återfå motsvarande antal aktier av
148
samma slag. Finns det då någon anledning att kräva att anmälan om
aktielånet sker? För inspektionens del utgör anmälningsplikten en icke
oväsentlig del av insiderbevakningen. En person med insynsställning skul-
le i ett läge där han känner till en icke offentliggjord negativ omständighet
om bolaget kunna låna ut sina aktier till en god vän för att ge denne en
möjlighet att tjäna pengar. När omständigheten blir känd och priset på
aktierna har sjunkit kan den gode vännen köpa tillbaka aktierna. På det
sättet skulle alltså situationen kunna missbrukas.
Aktielån för blankning innebär de facto att äganderätten till aktierna
överförs till köparen. Rösträtt och alla andra rättigheter som följer av
aktieinnehavet tillkommer förvärvaren. Utlånarens rätt innefattar endast
en rätt att få tillbaka aktierna vid en senare tidpunkt.
Sammantaget anser bankinspektionen att anmälningsskyldighet bör fö-
religga även vid utlåning av aktier. Detta bör uttryckligen anges i lagen.
Innehållet i anmälan till insynsställningsregistret.
Antalet anmälningar till insynsställningsregistret är redan i dag betydande.
Om VMK:s förslag genomförs kommer anmälningarna att bli än fler.
Genom införandet av regeln om korttidhandel kommer insynsställningsre-
gistrets betydelse ur kontrollsynpunkt att öka. För att arbetet med insyns-
ställningsregistret hos bankinspektionen skall kunna hållas på en rimlig
nivå är det av vikt att de anmälningar som görs är korrekta och att antalet
anmälningar som måste kompletteras är lågt. Detta ställer krav på att
innehållet i den lagregel som anger vad anmälan skall innehålla är uttöm-
mande och tydlig.
Mot bakgrund härav föreslår inspektionen att 13 § i VMK:s förslag till
lag om insynshandel på värdepappersmarknaden kompletteras enligt föl-
jande
— i punkt 3 bör en hänvisning till 5 § göras
— i punkt 4 bör anges att antal och olika slag skall anges när det gäller t. ex.
aktier och att antal och värde skall anges när det gäller t. ex. konvertibla
skuldebrev samt när det gäller aktieoptioner eller aktieterminer bör
anges om det är en köp- eller säljoption eller en termin som köpts eller
sålts, antal, det underliggande aktieslaget, löptid och slutdag samt när
det gäller optioner lösenpriset. Punkt 4 bör dessutom förtydligas så att
uppgifterna skall avse vad den anmälningsskyldige och dennes närstå-
ende äger var för sig
— i punkt 6 bör ordet ”tidpunkt” utbytas mot ordet ”datum” och
— i punkt 7 bör en hänvisning till 12 § göras.
I anmälan bör också anges huruvida förändringen av innehavet beror på
att ”insidern” deltagit vid nyemission eller vid lösen av optionskontrakt
eller vid leverans pga terminskontrakt eftersom sådant deltagande inte
omfattas av korttidsregeln.
Korttidsregeln omfattar inte fysiska personer som är närstående till
”insidern”. Det bör därför övervägas om uppgifterna i anmälan kan be-
gränsas i de fall den avser förändringar i dessa personers innehav.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
149
Inspektionen delar kommitténs uppfattning om att även offentliga funk-
tionärer bör omfattas av en anmälningsskyldighet. Behovet torde främst
gälla vissa anställda inom regeringskansliet samt hos vissa myndigheter
som har en central roll vid genomförandet av den ekonomiska politiken.
Kommittén har däremot inte funnit skäl föreligga att låta denna anmäl-
ningsskyldighet omfatta även närståendes innehav. Enligt inspektionen
finns det skäl att sätta en sådan begränsning i fråga bl. a. med hänsyn till
den risk som annars uppstår att reglerna om anmälningsskyldighet kan
komma att kringgås.
Inspektionen ansluter sig till kommitténs förslag om att bibehålla den
nuvarande kretsen av anmälningsskyldiga med en utvidgning av anmäl-
ningsskyldigheten till att avse personer med insynsställning i aktiebolag
vilkas aktier inte är börsnoterade men ändå allmänt spridda. Med hänsyn
till de praktiska fall som uppmärksammats bl. a. på försäkringsområdet
finner inspektionen det vidare motiverat att på det sätt som kommittén
föreslagit vidga ramen för anmälningsskyldigheten när det gäller en insi-
ders affärer via en juridisk person vari han har visst inflytande.
Kommittén har föreslagit ett tillägg till lagen (1976:600) om offentlig
anställning som innebär att en arbetstagare kan åläggas att anmäla sitt
innehav av fondpapper och andra finansiella instrument liksom ändringar
i sitt innehav till sin arbetsgivare enligt de närmare föreskrifter som
regeringen meddelar. Tankegången bakom förslaget har varit att det är en
angelägen uppgift för statsmakterna att kunna förhindra att offentliga
funktionärers handel för egen räkning med fondpapper eller andra finansi-
ella instrument leder till att förtroendet för en myndighets agerande på
värdepappersmarknaden och i allmänhet skulle kunna skadas.
Genom ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning föreslår VMK
att det skall vara möjligt att ålägga arbetstagare hos myndigheter att
skriftligen anmäla innehav av fondpapper och andra finansiella instru-
ment samt förändringar i dessa innehav. Riksgäldskontorets verksamhet
gör att denna bestämmelse kommer att omfatta tjänstemän som genom sitt
arbete får tillgång till kurspåverkande information. Riksgäldskontoret väl-
komnar denna förändring.
Kommittén föreslår, i likhet med nu gällande regler, att det skall finnas
undantag för insiders anmälningsplikt till VPC om innehavet inte uppgår
till 50 aktier och då förändringen av ägandet omfattar mindre än 50 aktier.
För andra värdepapper än aktier sätts gränsen vid ett marknadsvärde om
10000 kronor.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
150
Organisationerna anser att dessa gränsvärden av praktiskt administrati- Prop. i 990/91:42
va skäl kan höjas utan att syftet bakom anmälningsskyldigheten förfelas. Bilaga 3
Vi föreslår att anmälningsplikt inträffar om aktieinnehavet uppgår till 500
aktier eller mer samt att förändringar i innehav över denna nivå rapporte-
ras om ändringen uppgår till 100 aktier eller mer. För andra värdepapper
än aktier bör gränserna knytas till basbeloppet och förslagsvis sättas vid
fyra respektive ett basbelopp.
I Förslag till Lag om insynshandel på värdepappersmarknaden har i 11 §
intagits i stort sett detsamma som i dag gäller. VPC har i olika samman-
hang framfört det olämpliga i att anmälan sänds till VPC för vidare
befordran till bankinspektionen. Det finns all anledning att reducera trans-
porttiden genom att låta anmälan gå direkt till bankinspektionen så länge
inte VPC skall ha en mer aktiv roll än att byta kuvert på anmälningarna.
Det uttalas i specialmotiveringen att framtiden sannolikt kan komma att
se annorlunda ut. Den vision som där framförs ligger helt klart på längre
sikt, vilket därför inte bör hindra att nu liggande förslag ändrar den
otidsenliga manuella hantering som för närvarande gäller. Med tanke på
att det för icke avstämningsbolag gäller att dessa skall sända anmälan
direkt till bankinspektionen, finns ingen anledning att hantera avstäm-
ningsbolagen på ett annorlunda sätt, särskilt som VPC inte på något sätt
skall kontrollera att uppgifterna i anmälan är korrekta. I specialmotive-
ringen till 11 § nämnd lag påtalas möjligheten för bankinspektionen att
befria från anmälningsplikt den dag VP-systemet automatiskt kan sköta
kontrollen av insiderhandeln. VPC ställer sig självfallet positiv till att
medverka för att åstadkomma en förenklad anmälningsrutin inom syste-
met såsom föreslagits i betänkandet. Detta bör dock inte behöva hindra en
förenkling av rådande manuella anmälningsrutin.
Sanktionsnivån vid insiderbrott enligt svenska regler är efter internatio-
nella mått mycket låg. Utredningens förslag till straffskärpning förefaller
väl avvägda. Hovrätten tillstyrker därför utredarnas förslag i detta avseen-
de och instämmer även i att brottsbalkens medverkansbestämmelser görs
tillämpliga vid insiderbrott.
I likhet med Madeleine Löfmarck (Insiderbrott och Svindleri, 1988, sid
72 ff) anser hovrätten att det från rättsbildningssynpunkt inger betänklig-
heter att bankinspektionen får beslutanderätten i åtalsfrågor rörande insi-
derbrott. I stället borde de s. k. ekoåklagarna tilldelas beslutanderätten i
åtalsfrågor och bankinspektionens uppgift inskränkas till att lämna biträde
under utredningsarbetet. 151
Ett område som redan i dag framstår som udda i förhållande till bankin-
spektionens övriga uppgifter är utredningar om misstänkta insiderbrott.
Om VMK:s förslag till ny insiderlag genomförs kommer inspektionens
arbete med insiderutredningar att bli mycket omfattande. Det kan finnas
skäl att diskutera en alternativ lösning i syfte att öka effektiviteten vad
gäller att utreda insiderbrott och minska risken för dubbelarbete och
fördröjning som nu finns genom att både marknadsplatsen, tillsynsmyn-
digheten och åklagarmyndighet är engagerade i insiderundersökningarna.
Utredning om brott är normalt en uppgift som det ankommer på polis
och åklagare att utföra och den finansieras via skattemedel. Om utredning-
ar om insiderbrott läggs på åklagarmyndigheten undviks det dubbelarbete
som uppkommer genom att inspektionen inleder undersökningen medan
den avslutas av åklagarmyndigheten. Mot en ordning där börsen initierar
insiderutredningar direkt till åklagarmyndigheten kan dock, med hänsyn
till börsens ändrade ställning, invändningar resas. Vidare bör insiderun-
dersökningar uföras i nära överensstämmelse med internationell standard.
I de flesta andra länder med utvecklade aktiemarknader har uppgiften att
följa marknaden och utreda insiderbrott, i varje fall i det inledande skedet,
samt initiera polisutredning och åtal lagts på tillsynsmyndigheten eller
motsvarande organ. Det skulle utan tvekan kunna försvåra det nu snabbt
utökade internationella samarbetet om ansvaret för insiderbevakningen i
Sverige skulle läggas utanför tillsynsmyndigheten. Dessutom bör insyns-
ställningsregistret föras av annan myndighet än åklagarmyndigheten. Det
finns således både för- och nackdelar med att lägga insiderutredningarna
direkt på åklagarmyndigheten.
Bankinspektionen kan alltså konstatera att det är svårt att finna den
lämpligaste lösningen på hur insiderbevakningen bör organiseras i framti-
den. Att upptäcka och beivra insiderhandel innebär — oavsett var ansva-
ret för bevakning och utredning läggs — stora utrednings- och bevissvårig-
heter. Detta är väl känt för börser och tillsynsmyndigheter i olika länder.
Avgörande för en effektiv insiderbevakning är inte organisationen utan i
stället de befogenheter och resurser som ställs till förfogande. Det är viktigt
att insiderbevakningen sker så nära marknaden som möjligt och att mark-
nadsplatserna engageras genom sin fortlöpande marknadsövervakning.
Förhållandena i samband med misstänkt insiderhandel är ofta sådana att
de kräver särskild kunskap om värdepappersmarknaden och att både
marknadsplatsen och tillsynsmyndigheten måste bli inkopplade på utred-
ningarna, t. ex. genom kontroll hos börsmedlem eller fondkommissionär.
Vid en bedömning av de för- och nackdelar som här berörts finner
bankinspektionen att den lösning som VMK föreslagit synes vara den
bästa. Befogenheter och resurser bör alltså samlas hos tillsynsmyndighe-
ten. För att effektivisera bevakningen bör marknadsplatserna engageras i
än högre grad än f. n. genom sina system för marknadsövervakning. In-
spektionen arbetar med att modernisera sina rutiner för insiderutredning-
ar. En utveckling av ett datoriserat insiderregister och möjighet att utnyttja
andra register, t. ex. aktiebolagsregistret, bör prövas.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
152
Riksskatteverket har inhämtat synpunkter från Länsskattemyndigheten i
Stockholms län som anfört följande.
Utredningen föreslår att bankinspektionen tillföres kraftigt utökade re-
surser för handläggningen av de nytillkommande arbetsuppgifterna. Läns-
skattemyndigheten tillstyrker detta förslag. Vid t. ex. misstanke om brott
mot insiderreglerna är en skyndsam utredning av största vikt. Jämför de
amerikanska myndigheternas snabba agerande i samband med ABB:s
uppköp av Combustion Engineering. Det är även viktigt att bankinspek-
tionen har resurser att tillgå så att samarbetet med skattemyndigheterna
kan fungera på ett tillfredsställande sätt.
Från mera allmänna utgångspunkter vill jag betona vikten av att övervak-
ningen av värdepappersmarknaden är sådan att det föreligger en reell
upptäcktsrisk vid överträdelser av reglerna. Det är vidare viktigt att en
reaktion mot överträdelserna sker snabbt och med väl avvägda åtgärder.
Kravet på upptäcktsrisk ställer i sin tur krav på en fungerande tillsyn
över marknaden. Jag vill redan här betona att åklagarna i utredningsarbe-
tet har ett uttalat behov av en nära samverkan med tillsynsorganet. Jag
utgår således från att värdepappersmarknaden i allt väsentligt kommer att
stå under tillsyn av ett särskilt organ, som bl. a. har till uppgift att anmäla
överträdelser till polis och åklagare och i övrigt biträda vid förundersök-
ningar. Polis och åklagare kan inte själva antas ha möjligheter att annat än
undantagsvis ta initiativ till och genomföra utredningar av överträdelser
på det aktuella området. Normalt måste sakkunnigt biträde kunna anlitas.
I tillsynsorganets befogenheter bör ligga att göra en ”förprövning” av
saken innan anmälan till polis och åklagare sker. Inriktningen bör vara att
anmälan endast skall göras i de fall det föreligger misstanke om straffvärda
överträdelser. Mera bagatellartade fall bör kunna stanna hos tillsynsmyn-
digheten, som i dessa fall bör kunna ingripa genom andra åtgärder än
polisanmälan och rättegång. Polisens och åklagarnas resurser kommer
med en sådan ordning att inrikta på de verkligt straffvärda handlingarna.
En central kontroll — enligt förslaget genom bankinspektionen — inne-
bär en säkerhet för att bedömningen av olika ärenden blir enhetlig. Detta
är en fördel särskilt om marknadsplatserna blir fler eller geografiskt ut-
spridda.
Jag vill i detta sammanhang nämna att den utredning som utförs innan
en anmälan lämnas till polis/åklagare ibland kan upplevas som ett dubbel-
arbete i förhållande till den förundersökning som senare utförs. Stundtals
kan också en sådan utredning störa förundersökningen genom att de
misstänkta förvarnas. Med tanke på att det organ som i framtiden skall
utöva tillsynen över marknaden torde emellertid sådana problem kunna
lösas inom ramen för det löpande arbetet. Det är inte ovanligt att tillsyns-
myndigheter på andra områden utför en viss utredningsinsats innan ären-
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
153
det lämnas till åklagare eller polis. Fördelarna med ett sådant förfarande
torde vara större än nackdelarna.
Tillsynen ligger nu hos bankinspektionen och erfarenheterna av denna
ordning har varit goda. Särskilt viktig är den enhetlighet i bedömningen
som man erhåller genom ett centralt tillsynsorgan. Från åklagarsynpunkt
har jag inte något att erinra mot att den nuvarande ordningen i huvudsak
består. Som kommittén anfört förutsätter detta en förstärkning av bankin-
spektionen.
Straff eller andra sanktioner
1 det löpande lagstiftningsarbetet bör frågan om en handling eller underlå-
tenhet nödvändigtvis måste vara förenad med straffansvar ständigt upp-
märksammas. I första hand bör prövas om annan sanktion än straffansvar
lämpligen bör komma i fråga.
I 70 § förslaget till börs- och clearinglag ges bankinspektionen befogen-
het att förelägga vite om sanktion mot verksamhet utan tillstånd. Kommit-
tén anger i specialmotiveringen till paragrafen att en straffbestämmelse
inte innebär någon effektiv metod att förhindra olaga börs- och clearing-
verksamhet. Enligt kommittén bör en kraftfull ekonomisk sanktion i form
av ett vite kunna ha en avhållande effekt. När det gäller motsvarande
överträdelse i fondkommissionslagen (58 §) föreslår kommittén böter eller
fängelse i högst ett år. Jag förordar att vitesinstitutet används även vid
överträdelse av denna paragraf.
Jag vill även ifrågasätta nödvändigheten av att ha ett straffansvar i 81 §
förslaget till lag om börs- och clearingverksamhet samt i 59 § förslaget till
fondkommissionslag. De överträdelser som här är aktuella torde effektivt
kunna motverkas genom andra åtgärder från tillsynsmyndighetens sida.
Det straffbara området i speciallagstiftningen skulle med en sådan ord-
ning kunna begränsas till lämnandet av oriktiga uppgifter till tillsynsmyn-
digheten (80 § lagen om börs- och clearingverksamhet och 60 § fondkom-
missionslagen) samt till s. k. insiderbrott.
Insiderhandel
Erfarenheterna av s. k. insiderbrott är ringa. Med tanke på den utveckling
som sker av värdepappershandeln kan brotten dock antas komma att öka i
omfattning. I samband med hittillsvarande utredningar har polis/åklagare
behövt experthjälp. Sådant biträde har kunnat erhållas genom ett nära
samarbete med bankinspektionen.
Tillämpningsområdet för den nu gällande lagstiftningen synes vara för
snävt. Effektivare åtgärder mot s. k. insiderspekulationer behövs. Kom-
mittén föreslår en utvidgning av den personkrets och de typer av finansiel-
la instrument som skall omfattas av lagen. Kommittén föreslår vidare
ändrade regler beträffande de typer, händelser eller omständigheter som
kan föranleda straffansvar. De här angivna frågorna har ingående behand-
lats i yttrandena från överåklagaren i Stockholm och från statsåklagarmyn-
digheten för speciella mål. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad som
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
154
där anförts. En ytterligare bearbetning av förslaget synes böra ske i denna
del.
Förslaget till straffskärpning i lagen om insynshandel tillstyrks.
Riksåklagaren har genom underremiss inhämtad synpunkter från
Regionåklagarmyndigheten i Linköping, som anfört följande.
Eftersom marknaden beträffande värdepapper ökar kraftigt blir behovet
av en effektiv och ändamålsenlig lagtiftning på området allt större. Kom-
mitténs betänkande behandlar till största delen förslag till lagstiftning som
inte berör åklagarverksamheten. I dessa delar har jag därför intet att
anföra.
Vissa av författningsförslagens ansvarsdelar, som närmast har karaktä-
ren av ordningsregler, stämmer överens med nu gällande rätt. Dessa regler
synes ändamålsenliga.
Insiderhandel är idag i viss mån straffbar men inte tillräckligt effektivt i
ansvarshänseende. För att stävja insiderhandeln är det, som förslaget
innebär, positivt att insiderkretsen utvidgas till att avse alla personer som i
sin ställning, befattning eller uppdrag har fått information om en kurs-
påverkande omständighet som inte blivit offentliggjord. En straffskärpning
med rubriceringen ”olaga insynshandel” i lagens 22 § och en utvidgning av
det straffbara området till att även avse medverkan till brottet är nödvän-
dig för att kunna effektivt bekämpa denna typ av brottslighet.
Av 25 § 1 st i förslaget till lag om insynshandel framgår att åtal för olaga
insynshandel får väckas endast efter bankinspektionens medgivande. Jag
vill här betona vikten av att bankinspektionen i sin utredande verksamhet
enligt 18 § får en utökad frågerätt. Bankinspektionens synpunkter på den-
na punkt bör väga tungt. Invändningar mot bankinspektionens förslag (del
2, sid 195) anser jag inte tillräckliga för att gå emot bankinspektionen.
Genom en sådan utökad frågerätt kan bankinspektionen ge åklagaren ett
bättre och säkrare underlag för bedömningen om förundersökning skall
inledas eller inte.
Riksåklagaren har även genom underremiss inhämtat synpunkter från
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål, som anför följande.
Synpunkter på utredningar av s. k. insiderbrott
Jag har som statsåklagare vid statsåklagarmyndigheten för speciella mål
handlagt fyra utredningar om insiderbrott. Tre av utredningarna ledde till
att jag beslutade nedlägga förundersökningen, eftersom brott inte gick att
styrka. Den fjärde utredningen resulterade i åtal för överträdelse av 8 §
lagen om värdepappersmarknaden. Kalmar tingsrätt dömde den 9 mars
1990 styrelseordföranden i det aktuella bolaget för ovannämnda brott
samt även för underlåtenhet att anmäla en aktieförsäljning till 50 dagsbö-
ter å 800 kronor. Tingsrättens dom bifogas.
Samtliga utredningar har initerats av bankinspektionen. Eftersom jag
handlagt endast fyra utredningar av denna brottstyp är mina erfarenheter
ganska begränsade. Utredningarna har rört ganska enkla bolagsförhållan-
den och värdepappersaffärer. Jag föreställer mig dock att åklagare i framti-
den kommer att få handlägga betydligt mera komplicerade insiderbrott.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
155
Man kan säga att det finns två typer av insiderbrott nämligen dels
överträdelse av den i 7 § VML beskrivna take oversituationen dels överträ-
delse av det i 8 § VML beskrivna generella förbudet att utnyttja förtrolig
information. Enligt min mening ställer 8 §-situationen betydligt större
krav på polis och åklagare ifråga om kunskaper i bokföring, företagsekono-
mi och associationsrätt. Skälet härtill är att man i dessa utredningar för det
första måste göra en bedömning av ett stort företags ekonomiska utveck-
ling fram till exempelvis en delårsrapport. Man måste vidare pröva om en
insider som har gjort aktieaffärer strax före delårsrapporten haft känne-
dom om de omständigheter som senare legat till grund för denna. Slutligen
ska man ta ställning till om dessa omständigheter varit väsentligt kurs-
påverkande.
Jag anser att dessa bedömningar är så pass komplicerade att åklagaren
bör ha tillgång till experthjälp.
Sådan hjälp behövs vidare för att överhuvudtaget upptäcka misstänkta
insiderbrott, eftersom detta kräver en ständig bevakning av Stockholms
fondbörs och börsbolagen. Denna bevakning måste därvid utföras av
personer med goda insikter i värdepappersmarknaden. Sker inte en sådan
bevakning finns det en uppenbar risk att insiderbrott inte blir upptäckta
och beivrade.
Nästa fråga blir vilken myndighet eller organisation som ska svara för
denna bevakning av värdepappersmarknaden. Man kan därvid tänka sig
att denna uppgift ligger kvar hos bankinspektionen, överflyttas till Stock-
holms fondbörs eller läggs över på polisen. För att polisen skulle kunna
klara av denna uppgift krävs specialutbildning av flera poliser och inrät-
tande av särskilda tjänster. Om så skedde skulle likväl dessa poliser vara
beroende av information från bankinspektionen och fondbörsen. Det före-
faller mig då naturligare att bevakningen sköts av tjänstemän vid bankin-
spektionen eller anställda vid fondbörsen. Jag ställer mig tveksam till att
anställda vid Stockholms fondbörs skulle svara för bevakningen av värde-
pappersmarknaden och även bistå polis och åklagaren vid utredningar om
insiderbrott. Skälen för min tveksamhet är att fondbörsen inte är någon
myndighet och att en brottsupptäckande och brottsutredande verksamhet
kan verka främmande för börsens verksamhet och eventuellt påverka
relationerna till börsbolagen. Jag anser alltså att bankinspektionen bör ha
kvar sin roll som bevakare av värdepappersmarknaden. Jag vill därvid
särkilt framhålla att jag i mina utredningar haft ett nära och mycket gott
samarbete med olika tjänstemän vid bankinspektionen.
Enligt 24 § VML får bankinspektionen om det finns anledning anta att
en bestämmelse i 7 eller 8 § överträtts, begära in uppgifter i utredningssyf-
te. Man kan ifrågasätta om inte bankinspektionen därmed inleder förun-
dersökning. Oavsett hur det därmed förhåller sig innebär bestämmelsen
med tanke på en kommande förundersökning såväl för- som nackdelar.
Om bankinspektionen har utnyttjat sin frågerätt medför det att bankin-
spektionens senare åtalsanmälan blir fullständigare och det blir lättare för
åklagaren att bedöma om förundersökning skall inledas och vilka utred-
ningsåtgärder som ska vidtas. Å andra sidan har överraskningsmomentet
försvunnit, eftersom berörda bolag och personer känner till att bankin-
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
156
spektionen har ärendet under prövning. Bankinspektionen har då föregri- Prop. 1990/91:42
pit den kommande förundersökningen och kanske försämrat utrednings- Bilaga 3
möjligheterna. Jag har diskuterat bankinspektionens frågerätt med tjänste-
män vid bankinspektionen. Vi har därvid kommit överens om att bankin-
spektionen tar kontakt med åklagaren om tveksamhet föreligger om fråge-
rätten skall utnyttjas.
Enligt 32 § VML får allmänt åtal för brott enligt lagen väckas endast
efter medgivande av bankinspektionen. Madeleine Löfmarck har i sin bok
Insiderbrott och svindleri kritiserat denna bestämmelse och hävdat att den
borde borttagas (sid 72 f). Madeleine Löfmarcks kritiska inställning
grundar sig delvis på hennes åsikt att insiderbrottet bör ses och konstrueras
som ett bedrägeri eller trolöshetsbrott. Om man inte delar hennes uppfatt-
ning härvidlag faller också hennes kritiska synpunkter i motsvarande mån.
Jag har i mina utredningar uppfattat ifrågavarande bestämmelse inte som
något hinder utan snarare som ett stöd. Bankinspektionen kan bidra med
expertsynpunkter från värdepappersmarknaden.
Riksåklagaren har genom underremiss även inhämtat synpunkter från
överåklagaren i Stockholm som anför följande.
När det gäller ansvarsbestämmelserna i lagen om insynshandel tillstyr-
ker jag de föreslagna straffskärpningarna. Enligt specialmotiveringen till
22 § skall frågan om konkurrens mellan insiderbrott och brott enligt brotts-
balken bedömas enligt allmänna rättsgrundsatser. Mot bakgrund härav
kan det synas egendomligt med en regel som stadgar att olaga insynshandel
skall vara subsidiärt i förhållande till gärningar i brottsbalken som på-
följdsmässigt är likställda eller strängare.
Riksbanken ifrågasätter realismen i kommitténs mål att eliminera alla
missförhållanden på marknaden och anför följande vad gäller tillsynen av
insiderhandel.
Kommittén har högt ställda ambitioner när det gäller att med hjälp av
regler och tillsyn rätta till missförhållanden som kan tänkas uppstå på
marknaderna. Kommittén skriver exempelvis: ”Vår strävan har (...)
varit att (...) utnyttja regler som förhindrar att icke önskvärda konse-
kvenser över huvud taget uppstår. ” (s. 1:276). Kombinerade med effektiv
tillsyn och kontroll räknar kommittén med att dess förslag skall leda till att
alla typer av problem eliminieras.
Ambitionen att eliminera missförhållanden är naturligtvis i sig lovvärd.
Det finns emellertid anledning att ifrågasätta realismen i detta mål. I vart
fall är det nödvändigt att ställa fördelarna i form av ökat investerarskydd
mot de direkta och indirekta kostnader som ett omfattande regel- och
tillsynssystem ger upphov till. De indirekta kostnaderna, t. ex. i form av
försämrad förnyelseförmåga och effektivitet, har fullmäktige berört i tidi-
gare avsnitt. Det finns dock även anledning att diskutera tillsynens direkta
kostnader.
Det är brukligt att på andra samhällsområden göra en avvägning mellan
kostnaderna för att minska risker av olika slag och värdet av de insatser
157
som görs, dvs. den reella ambitionen är inte att eliminera alla risker.
Kommittén tycks obenägen att göra motsvarande avvägningar på värde-
pappersmarknaden. Kostnaderna for tillsynsverksamheten diskuteras inte
utöver konstaterandet att bankinspektionen kommer att behöva omfattan-
de resurstillskott. När det gäller finansieringen föreslår kommittén att
denna skall ske på samma sätt som hittills, dvs. med hjälp av avgifter på de
företag och marknadsplatser som står under tillsyn.
Det förhållandet att de direkta kostnaderna belastar instituten får dock
inte undanskymma att det ytterst är kunderna, dvs. placerare och emitten-
ter, som på olika sätt betalar huvuddelen. Det är oundvikligt att ett
kostsamt tillsynssystem fördyrar värdepappershandeln. Det är därför vik-
tigt att väga kostnaderna mot de fördelar som tillsynen kan tänkas ge. Om
det blir alltför kostsamt att använda sig av dessa marknader, kommer både
emittenter och placerare att söka andra alternativ. Till skillnad från vad
kommittén hävdar är mer omfattande tillsyn inte nödvändigtvis ett kon-
kurrensmedel.
Det är inte självklart att kommitténs förslag ger den grad av trygghet
som placerarna efterfrågar. Att göra en korrekt avvägning är inte lätt inom
ramen för ett system där statsmakterna tar på sig uppgiften att bedöma vad
som är en rimlig grad av säkerhet. En överskattning av kundernas betal-
ningsvilja gör att handeln flyttar utomlands och marknaden fungerar säm-
re. Med det system kommittén förespråkar finns inga naturliga mekanis-
mer för att rätta till detta. Förändringar kräver ny lagstiftning eller åtmins-
tone ändrade föreskrifter från tillsynsmyndigheten. Från denna synpunkt
är det inte självklart att det föreslagna tillsynssystemet är förenligt med
kommitténs mål att se till att värdepappershandel även i framtiden kan
bedrivas i Sverige.
Detta är svåra avvägningsproblem och fullmäktige kan inte anvisa några
enkla lösningar. Fullmäktige vill dock betona att kostnaderna för tillsyns-
verksamheten måste ges större vikt än de har fått i kommitténs betänkan-
de.
Flertalet tillsynsuppgifter skall enligt kommitténs förslag skötas av bank-
inspektionen. Ett problem med att ge bankinspektionen omfattande nya
arbetsuppgifter är att den traditionella tillsynen av kreditinstituten kan få
stå tillbaka även om utökade resurser tillförs inspektionen. Från riksban-
kens synpunkt framstår det som särskilt allvarligt om övervakningen av
banksystemet skulle försvagas. Bankinspektionen bör ges möjlighet att
koncentrera sig på tillsynen av banker, andra kreditinstitut och de
skyddsvärda delarna av värdepappershandeln och får inte belastas med
resurskrävande uppgifterna vid sidan av detta område.
Detta gäller inte minst tillsynen av insiderhandeln, som riskerar att störa
bankinspektionens reguljära arbete, trots att detta i ett samhällsekono-
miskt perspektiv inte tillhör inspektionens viktigaste uppgifter. Insiderfrå-
gorna passar också dåligt in i det finansieringssystem med avgifter som
tillämpas för inspektionens verksamhet.
Mot denna bakgrund förordar fullmäktige att insiderfrågor handläggs av
annan myndighet än bankinspektionen. Fullmäktige ifrågasätter vidare
kommitténs förslag att avgiftsfinansiera insidertiilsynen. En lösning som
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
158
kan övervägas är att låta åklagarmyndighet, eventuellt med åklagare som Prop. 1990/91:42
specialiserar sig på ärenden inom det finansiella området, direkt svara för Bilaga 3
handläggningen av insiderfrågor. Frågan om hanteringen av insiderären-
den är komplicerad och bör analyseras noga av den sittande offentliga
utredning som har i uppdrag att studera tillsynsfrågorna på finansiella
marknaderna.
Fullmäktige vill i detta sammanhang påpeka att den disciplinnämnd
som kommittén föreslår skall hantera vissa ärenden mellan marknadsplat-
serna och tillsynsmyndighetens ansvarsområden framstår som en olycklig
kompromiss. Den tänkta uppdelningen mellan inspektion, disciplin-
nämnd och börsstyrelser kommer att ge upphov till svåra gränsdragnings-
problem. Ett av kommitténs viktigaste motiv för att föreslå denna lösning
är en önskan att få en enhetlig behandling av etikfrågor på olika börser.
Mot bakgrund av fullmäktiges bedömning att en enhetlig reglering för alla
typer av marknadsplatser och instrument inte är motiverad, framstår
emellertid detta inte som en särskilt angelägen fråga. Fullmäktige avvisar
därför förslaget att inrätta en disciplinnämnd.
Fullmäktige finner det också angeläget att ta upp en av de nya arbets-
uppgifter som kommittén föreslår skall åläggas bankinspektionen. Det
gäller övervakningen av företag vars aktier inte är börsnoterade, men ändå
föremål för vad som betecknas som allmän handel. Kommitténs motiv för
detta är att allmänhetens kapitalskyddsintresse måste tillvaratas även om
de väljer att köpa icke börsnoterade aktier. Bankinspektionen skall därför
regelbundet granska dessa företags redovisning och informationsgivning
till allmänheten. Eftersom det inte finns något utrymme för självreglering
via en marknadsplats, blir de lagstadgade bestämmelserna för dessa före-
tag i vissa avseenden hårdare än för de börsnoterade. Kommittén uppskat-
tar att ett hundratal företag på detta sätt skulle komma under bankinspek-
tionens tillsyn.
Detta förslag bör bestämt avvisas. Det måste från såväl principiell som
praktisk synpunkt uppfattas som orimligt att förvandla bankinspektionen,
som är tillsynsmyndighet för finansiella institutioner, till en allmän före-
tagsinspektion med tillsynsansvar för ett stort antal icke-finansiella före-
tag. Som fullmäktige noterade i avsnitt 2 kan det anföras motiv för en
granskning av börsnoterade företag, där det viktigaste är att allmänheten
inte ska behöva göra helt självständiga riskbedömningar. Att utsträcka
detta ”typgodkännande” även till företag som inte är börsnoterade fram-
står emellertid som omotiverat. De etablerade börserna erbjuder ett till-
räckligt utbud av aktier för privatpersoner som är intresserade av aktier
och de som väljer att investera i icke börsnoterade företag måste få göra
det på egen risk. Fullmäktige avvisar därför förslaget om tillsyn av företag
vars aktier inte är börsnoterade.
Även andra tillsynsuppgifter som kommittén föreslår skall läggas på
bankinspektionen kan förtjäna en mer allsidig prövning, där de grundläg-
gande skyddsintressena preciseras bättre än i kommitténs betänkande.
Som fullmäktige ovan betonat är det inte rimligt att utgå från att all
verksamhet som har beröring med värdepappershandel är lika skyddsvärd.
Ett område där kommittén utsträcker tillsynsambitionerna väl långt är
159
förslaget om auktorisation av placeringsrådgivare. Kommittén sätter här
likhetstecken mellan rådgivning och portföljförvaltning. Det är emellertid
klart att risken för den enskilde att råka illa ut är långt större i samband
med att han eller hon överlåter hanteringen av tillgångar till någon annan
än då råd om valet av placering inhämtas.
Kommitténs argument för att kräva auktorisation är att sådan verksam-
het bör ”få bedrivas endast av ansvarsfulla personer med tillräckliga
kunskaper” (s. 2:31). Det konkreta förslaget gäller emellertid företaget och
innebär ett krav på viss kapitalbas. Det finns möjligen vissa paralleller
mellan placeringsrådgivare och t. ex. advokater och auktoriserade reviso-
rer. De krav som uppställs för dessa yrkesgrupper är kopplade till enskilda
individers erfarenheter och kompetens. Auktorisationen sköts dock av
privata branschorganisationer, under viss offentlig tillsyn. En sådan lös-
ning ligger närmare till hands även för placeringsrådgivare. Fullmäktige
föreslår därför att förslaget att bankinspektionen skall auktorisera place-
ringsrådgivare avvisas. Detta innebär ett avsteg från EG:s regler, men
fullmäktige anser att detta är motiverat i det aktuella fallet.
Det är väl känt att bekämpande av insider-handel inrymmer stora svårig-
heter. Mot aktiemarknadens krav på effektivitet och snabbhet vid tillämp-
ningen av insider-reglerna står den enskildes berättigade anspråk på rätts-
säkerhet och integritetsskydd. Från de synpunkter börsstyrelsen har att
beakta är det angeläget att resurser anslås till och befogenheter lämnas för
en effektiv tillämpning av de nya insider-reglerna. I annat fall finns risk för
att de nya reglerna blir ett slag i luften.
Kontrollsystemens effektivitet beror i hög grad på graden av genomlys-
ning av marknaden och på snabbheten i reaktionssystemen. I det först-
nämnda hänseendet öppnar ny teknik möjligheter till effektivare kontroll.
Enligt börsstyrelsens mening bör samköming mellan aktieböcker och insi-
derregister kunna anordnas utan att den enskildes rätt eller integritet träds
för när. Vidare bör kommitténs förslag om insyn i ägarförhållandena bland
börsnoterade m. fl. bolag bidra till en förbättrad genomlysning av markna-
den.
Vidare bör kommitténs förslag om insyn i ägarförhållandena bland
börsnoterade m. fl. bolag bidra till en förbättrad genomlysning av markna-
den.
Snabbheten i reaktionssystemen är beroende av hur tillsynen av insider-
reglerna organiseras. Kommittén har i sitt förslag byggt vidare på nuvaran-
de system och i linje med andra förslag i betänkandet samlat resurser och
befogenheter hos bankinspektionen. För att tillgodose önskemålen om
ökad snabbhet har börsstyrelsen övervägt alternativa organisationsformer.
Vid en samlad bedömning synes fördelarna med alternativen ej överväga
nackdelarna. Enligt börsstyrelsens mening bör därför tillsynen av det nya
regelverket läggas upp på det sätt utredningen föreslagit.
Oavsett vilken organisation som väljs på myndighetsnivå anser börssty-
relsen det från effektivitetssynpunkt var av största vikt att marknadsplat-
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
160
sernas kursövervakningsenheter engageras i kontrollen av insiderreglerna.
Ju närmare marknaden kontrollsystemet befinner sig desto snabbare och
effektivare ingripande har man anledning att räkna med. Börsstyrelsen har
under de senaste åren avsatt ökade resurser för insatser av detta slag och är
beredd att också fortsättningsvis höja ambitionsnivån när det gäller mark-
nadsövervakning. Styrelsen föreslår att erforderliga befogenheter, som
t. ex. kan innebära rätt att identifiera viss slutkund, uttryckligen lämnas i
regelverket.
Betänkandets förslag om breddning av området dels för lagstiftningens
tillämpning och dels för skyddsintressen leder fram till ett ökat behov av
tillsyn. Denna skall enligt betänkandet utövas av bankinspektionen som
härigenom skulle få utökade och delvis helt nya arbetsuppgifter. Det är i
senare fallet inte småsaker det rör sig om:
”att kontrollera fördelningen av ägareandel av en börs eller en cle-
aringorganisation och meddela undantag från reglerna om ägandebegräns-
ningar, godkänna beslut om ändring av en börs, eller en clearingverksam-
hets bolagsordning eller stadgar”,
”att meddela beslut om börsstopp när särskilda skäl föreligger och att
meddela undantag från börsstopp för handel med optioner eller terminer
när det underliggande fondpappret är föremål för börsstopp”,
”att efter bemyndigande meddela föreskrifter om avgifter som en annan
börs än Stockholms Fondbörs eller clearingorganisation uppbär,
”att förutom fondkommissionärer även marknadsgaranter, emissions-
förmedlare, värdepappersförmedlare, placeringsrådgivare och portfölj-
förvaltare skall vara skyldiga att söka tillstånd hos bankinspektionen,
”att bankinspektionen skall kunna förbjuda handel med finansiella in-
strument om handeln innebär att allmänhetens förtroende för värdepap-
persmarknaden äventyras,
”att bankinspektionen skall vara ansvarig för att misstänkta fall av
insiderhandel blir utredda,
”att bankinspektionen skall övervaka efterlevnaden av den föreslagna
lagen om informationsskyldighet för aktiebolag vilkas aktier är allmänt
spridda,
”att bankinspektionen bör aktivt medverka till att självreglering kom-
mer till stånd.
(Del 2, sid 289-290)
Uppräkningen — som inte är fullständig — visar att det av kommittén
föreslagna regelsystemet sannolikt överskrider de gränser, där kostnaderna
överväger de vinster tillsynen kan tillföra samhällsekonomin. Förslagen
präglas av ett synsätt, som är dåligt anpassat till marknader under avregle-
ring och i snabb utveckling.
För bankinspektionen skulle förslaget innebära att dess traditionella
övervakning av kreditinstituten utvidgas till helt nya områden. Kredit-
marknadskommittén ansåg att bankinspektionen behövde kraftigt ökade
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
11 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 42
resurser redan för att kunna fylla sina traditionella uppgifter. Värdepap-
perskommitténs förslag skulle nödvändiggöra ytterligare förstärkning, al-
ternativt uttunning av bevakningen på traditionella områden. Fondstyrel-
serna anser att det är viktigt att någon myndighet tar det samlade ansvaret
för den tillsyn som kan anses bli nödvändig och ges de resurser som
erfordras härför. För närvarande är gränserna oklara mellan riksbanken,
riksgäldskontoret, Stockholms Fondbörs, bankinspektionen och rättsliga
myndigheter. Inte minst gäller detta förhållandet på marknaden för ränte-
bärande papper.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
En effektiv reglering av insiderhandeln är självklart beroende av en funge-
rande tillsyn. Denna tillsyn utövas i dag av bankinspektionen. Det är en
verksamhet som avviker från inspektionens tillsyn över banker, fondkom-
missionsbolag, finansbolag etc. Det kan därför finnas anledning att fråga
om just bankinspektionen skall ha huvudansvaret också för tillsynen av att
insiderregleringen följs.
Föreningarna har emellertid den uppfattningen att bankinspektionen
också i fortsättningen bör ägna sig åt insiderbevakningen. Det ligger nära
till hands, eftersom inspektionen redan — och kommer att ha — tillsyn
över marknadsplatserna och har möjlighet att inhämta erforderliga uppgif-
ter om handeln såväl från marknadsplatserna som från de marknadsaktö-
rer under dess tillsyn som utför handeln. Att lägga ut uppgiften på annat
håll skulle medföra en onödigt utbyggd byråkrati. Bankinspektionen måste
emellertid med större snabbhet än hittills handlägga denna kontroll. En
reglering som förebygger insiderhandel bör nämligen bygga på att överträ-
delser beivras snabbt. Inspektionen bör därför inte göra några långa omfat-
tande utredningar med skriftväxling och förhör, utan detta får lämnas till
åklagarmyndigheten i de fall inspektionens inledande undersökning ger
anledning till det.
Det är särskilt i samband med emissioner, fusioner, andra övertaganden
o. dyl., det finns anledning att befara insiderhandel. För att stävja försök
till sådan handel bör det därför vara anledning att regelmässigt kontrollera
handeln i samband med sådana situationer. Den berörda marknadsplatsen
bör därför ha till uppgift att genom ett system för s. k. stock watching noga
följa handeln när sådana åtgärder vidtas. Skulle affärsaktiviteten avvika
påtagligt från det normala, bör en fördjupad kontroll göras. Föreningarna
har varit inne på att denna skulle kunna utövas under insyn av den
tillkommande disciplinnämnden men stannat för att dennas uppgifter bör
begränsas till rent rättsliga disciplinära bedömningar. De fördjupade kon-
trollerna bör i stället utföras av bankinspektionen.
162
Bankinspektionens uppgifter och resurser Prop. 1990/91:42
I tidigare sammanhang har framförts att bankinspektionens verksamhet Bilaga 3
bör finansieras över statsbudgeten. De ytterligare tillsynsuppgifter som
blir aktuella för bankinspektionen — om kommitténs förslag genomförs —
innebär betydande kostnadsökningar för inspektionen. Föreningarnas
principiella uppfattning är att verksamheten — även efter en utökning av
densamma — bör finansieras över statsbudgeten.
När det gäller bankinspektionens förutsatta utredningar om förekoms-
ten av otillåten insiderhandel kan konstateras att dessa får en rent polisiär
karaktär. Kostnaderna härför bör därför, oavsett hur inspektionens övriga
verksamhet finansieras, behandlas på samma sätt som kostnaderna för den
brottsutredning som sker hos polis- och åklagarväsendet. De bör alltså
stanna på det allmänna.
Enligt SFFs uppfattning måste ambitionen vara att snarare än att förbjuda
alla korta affarer verka för att allt missbruk av inside information upp-
täcks. Detta kräver att ökade resurser avsätts för att utreda misstänkta
affärer. Som ett alternativ till att öka personalen på bankinspektionen vill
SFF peka på den brittiska modellen där två oberoende, kvalificerade
utredare ges i uppdrag att undersöka om missbruk av inside information
skett efter det att fondbörsen gjort en preliminär granskning.
Det är nödvändigt att den övervakning som skall ske av en alltmer fri
marknad blir effektiv. Det är därför av största vikt att den myndighet som
skall utföra detta mycket väsentliga arbete organiseras på ett effektivt sätt
som också tar hänsyn till de finansiella marknadernas utveckling. Denna
myndighet måste också få tillgång till den expertis med skilda kvalifikatio-
ner som behövs för att kunna utföra tillsynen av marknaden.
Bankinspektionen är idag både tillsynsmyndighet, åklagare och domare.
Detta är en olycklig sammanblandning av funktionerna. TCO tillstyrker
att en översyn görs av bankinspektionens verksamhet och organisation.
Det blir samtidigt nödvändigt att myndigheten får de resurser som är
nödvändiga för att utföra de uppgifter som den blir pålagd. I samband med
översynen av bankinspektionen bör även sammansättningen av styrelse
breddas och att representanter utsedda på förslag av arbetsmarknadens
parter kommer med i styrelsen då bankinspektionen ofta hanterar frågor
med bäring på arbetsmarknaden.
Även andra bolag än börs- och OTC-bolag med ett spritt ägande föreslås
omfattade av bland annat ”Leo-lagen” och ”insiderlagen”. Med hänsyn 163
till sanktionerna i dessa lagförslag bör övervägas en tydligare avgränsning Prop. 1990/91:42
mellan ogiltigt och giltigt respektive straffbart och straffritt än det sprid- Bilaga 3
ningsrekvisit som utredningen föreslår.
I detta sammanhang vill nämnden uttala att den finner systemet med krav
på åtalsmedgivande från en speciell myndighet — här bankinspektionen —
principiellt olämpligt. Det förhindrar en klar rättsbildning till ledning för
dem som lagen riktas till, genom att den åtalsprövande myndigheten inte
redovisar sina bedömningsgrunder.
Den föreslagna skärpningen av straffskalorna tillstyrks av nämnden. När
det gäller bedömningen av en gärning som grovt brott anför kommittén,
att en graverande omständighet kan vara fördröjning av offentliggörande
av information för att kursläget dessförinnan skall kunna utnyttjas (del 2 s
452). En sådan omständighet bör enligt nämndens mening beaktas i ett
annat hänseende - och därmed avföras från bedömningen av insiderbrot-
tet — nämligen vid prövningen av ett eventuellt straffansvar för personer i
företagets ledning för bristande informationsgivning till marknaden.
VMK har diskuterat om det bör finnas en möjlighet att hemlighålla uppgif-
ter till skydd för ett utredningsintresse. Kommittén har dock inte funnit
skäl föreslå en sådan sekretessbestämmelse. Motivet härtill är att det i 5
kap 1 § sekretesslagen finns ett tillfredsställande sätt att skydda de uppgif-
ter som bankinspektionen kan komma att överlämna till åklagarmyndig-
heten om beslut fattas att lämna medgivande till allmänt åtal.
Bankinspektionen delar inte kommitténs bedömning och föreslår för sin
del att det införs en möjlighet för inspektionen att sekretessbelägga uppgif-
ter till skydd för ett utredningsintresse. Skälet härtill är att när en under-
sökning inleds inspektionen inte vet om ärendet kommer att överlämnas
till åklagare eller skrivas av.
Kammarrätten har i dom 1990-02-12 (mål nr 6162—1989) behandlat
vissa sekretessfrågor vid insiderundersökningar. Av domen framgår bl. a.
att uppgifter om det bolags namn i vars aktier misstänkt insiderbrott
förekommit enligt 5 kap 1 § andra stycket sekretesslagen inte får lämnas ut
om ärendet överlämnats till åklagare. Av domen framgår inte klart om
bolagets namn skall vara belagt med sekretess även under pågående utred-
ning hos inspektionen dvs. innan beslut om överlämnande eller avskriv-
ning tagits. Nämnda sekretessbestämmelse synes då inte vara tillämplig.
Det kan inte anses följa av bestämmelserna i 8 kap 5 § sekretesslagen att
namnet på det bolag var aktier misstänks ha varit föremål för insiderbrott
kan hemlighållas under pågående utredning hos bankinspektionen. För
inspektionen framstår det dock mot bakgrund av kammarrättens dom som
164
felaktigt att lämna ut namnet innan man vet om ärendet skall avskrivas.
Något lagstöd for att hemlighålla den uppgiften synes som nämnts dock
inte finnas.
Insiderundersökningar är mycket intressanta för massmedia och det är
inte minst ur den aspekten viktigt att sekretessfrågorna bli klart reglerade i
lag. Förutom bolagets namn finns det flera uppgifter för vilka sekretessfrå-
gan inte är tillfredsställande löst. Det gäller t. ex. namn på misstänkta
personer. Ett tips från någon utomstående som inte lämnats på begäran av
inspektionen kan inte sekretessbeläggas enligt 8 kap 5 § andra stycket
sekretesslagen. Förhållandet är detsamma om inspektionen skriftligen stäl-
ler frågor till den misstänkte. Den utgående skrivelsen från inspektionen
kan inte sekretessbeläggas med stöd av 8 kap 5 § andra stycket och namnet
på den misstänkte kan därmed komma ut i massmedia. Detta är en
otillfredsställande ordning. Sekretessfrågan bör därför vara utformad på
samma sätt som gäller för förundersökning i brottmål.
Mot bakgrund av det sagda föreslår inspektionen att det i lag slås fast att
sekretess gäller för uppgifter i pågående insiderundersökningar om det kan
antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller
den framtida verksamheten kan skadas om uppgiften röjs.
I detta sammanhang vill bankinspektionen understryka att det är myc-
ket angeläget att sekretesslagen kompletteras med den av kommittén före-
slagna bestämmelsen om möjlighet att sekretessbelägga information som
bankinspektionen får från utländska myndigheter. Ett effektivt och förtro-
endefullt samarbete mellan olika länders tillsynsmyndigheter på värdepap-
persmarknaden liksom på andra marknader är en nödvändighet till följd
av den snabba internationaliseringen av finansmarknaderna. Konfiden-
tiell behandling av känsliga uppgifter är ofta en förutsättning för utbyte av
viktig information och kravet på ömsesidig sekretess anges uttryckligen i
hittills ingångna avtal om samarbete, s. k. Memorandum of Understan-
ding, mellan tillsynsmyndigheterna.
Bankinspektionen har med regeringens bemyndigande ingått dels den
nordiska samarbetsöverenskommelsen, som omnämns i betänkandet och
dels samarbetsavtal med den brittiska tillsyndsmyndigheten Securities and
Investments Board (SIB) i London, bl. a. i anledning av etableringen av en
optionsmarknad i London. Ytterligare samarbetsavtal av liknande slag
kommer säkerligen att träffas inom de närmaste åren och sådana diskus-
sioner pågår f. n. . Inom den internationella organisationen IOSCO (Inter-
national Organization of Securities Commissions), där den svenska bank-
inspektionen är medlem sedan 1987, har medlemmarna rekommenderats
att träffa samarbetsöverenskommelser i första hand bilateralt, eftersom
detta anses som den effektivaste och snabbaste vägen för att tillsynen skall
kunna följa handeln över gränserna. Enligt en resolution från 1989, som
bankinspektionen ännu inte undertecknat i avvakan på behandlingen av
VMK:s förslag, rekommenderas medlemmarna i IOSCO också att övervä-
ga och föreslå de ändringar i lagstiftningen som anses nödvändiga för att
utbyta information och överlämna dokument enligt sådana samarbets-
överenskommelser. I denna resolution anges också att information och
dokument bör kunna lämnas ut, oavsett om den sak som undersökningen
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
165
avser är en överträdelse av lagen i den tillfrågade myndighetens stat eller
inte. Eftersom Sverige i andra internationella sammanhang upprätthåller
kravet på dubbel straffbarhet, dvs. att aktuella gärningar eller gärningsty-
per skall vara kriminaliserade också i Sverige, har bankinspektionen inte
kunnat frångå principen i fråga om t. ex. insiderundersökningar med inter-
nationella förgreningar. Denna fråga får därför behandlas i ett mer gene-
rellt sammanhang avseende villkoren för internationellt samarbete vid
brottsutredningar och tillsyn.
När det gäller det föreslagna tillägget till 8 kap 5 § sekretesslagen om
sekretesskydd för uppgifter som erhållits på grund av avtal om internatio-
nellt tillsynssamarbete föreslår bankinspektionen den ändringen att sekre-
tessen skall gälla också vid sådana avtal med utländsk tillsynsmyndighet
eller motsvarande organ som svensk myndighet träffar efter regeringens
bemyndigande. Sådana bemyndiganden har regeringen lämnat bankin-
spektionen enligt 10 kap 3 § regeringsformen i fråga om de ovan nämnda
överenskommelserna med de nordiska tillsynsmyndigheterna och SIB.
Det skulle vara en omständlig och onödig procedur om varje sådan över-
enskommelse skulle behöva godkännas av riksdagen för att det utökade
sekretesskyddet skall gälla.
I förslaget har diskuterats möjligheten att hemlighålla uppgifter till skydd
för utredningsintresset i samband med insiderutredning gjord av tillsyns-
organet. Något förslag till en sådan bestämmelse har inte lagts fram.
Kommittén har hänvisat till de regler som finns i 5 kap 1 § sekretessla-
gen (1980:100) och som gäller sekretess vid utredning i brottmål.
Med tanke på att det under ett tidigt skede kan finnas ett behov av att
skydda uppgifter intill dess att ett ärende överlämnas till polis/åklagare
föreslår jag att en lagregel om sekretess vid utredningar av tillsynsorganet
övervägs.
Hovrätten delar utredarnas synpunkter att en regel av karaktären ”the
insiders short-swing profit rules” synes vara ett effektivt medel mot vissa
typer av insiderhandel. Domstolen tillstyrker att regeln införs även i
svensk lagstiftning.
Såvitt gäller lagtextens utformning ifrågasätter hovrätten i några fall om
den verkligen uttrycker utredarnas intentioner. Sålunda ifrågasätter hov-
rätten om ordet ”vinst” vid naturlig läsning av lagtexten också kan innebä-
ra den uteblivna förlust som blir följden av att en person säljer sina aktier
före kursnedgången och sedan återköper dem när kursen gått ned. För att
öka regelns förståelighet föreslår hovrätten i stället ordalydelsen ”vinst
eller utebliven förlust”. Vidare ställer sig hovrätten frågande till att begrep-
Prop.1990/91:42
Bilaga 3
166
pet ”aktier med samma rättigheter” utan vidare förklaring också kan Prop. 1990/91:42
antagas betyda exempelvis optioner av samma optionsserie. Hovrätten Bilaga 3
ställer sig för övrigt allmänt skeptisk till den lagtekniska lösningen med ett
definitionsförfarande i 3 § och förordar i första hand en annan lösning.
Under alla förhållanden räcker inte en hänvisning till 3 § i nu berört
avseende. I stället synes i förevarande regler erforderligt med en uppräk-
ning av samtliga berörda fondpapper och instrument. Detta låter sig emel-
lertid inte heller göras utan problem med hänsyn till övriga regler som
baseras på den allmänna definitionen i 3 §. Hovrätten har av den anled-
ningen svårt att se någon annan framkomlig väg än att en annan lagteknisk
lösning övervägs. Hovrätten ifrågasätter vidare att försäljning av konverte-
rade eller nytecknade aktier kan omfattas av regeln för det fall inte exem-
pelvis det konvertibla skuldebrevet förvärvats inom sexmånadersperio-
den. Själva konverteringen torde ju nämligen inte innebära förvärv eller
överlåtelse mot vederlag utan endast fullgörande av ett tidigare ingånget
avtal. Således är ändring av den föreslagna lagtexten erforderlig för att
också försäljning av t. ex. konverterade aktier skall omfattas i alla fall.
Mot bakgrund av att regler av det här slaget inte finns tidigare i svensk
lagstiftning anser hovrätten det angeläget att framhålla behovet av en
preskriptionsregel. Den amerikanska preskriptionstiden om två år torde
kunna användas som förebild.
Hovrätten anser det inte vara en lämplig lösning att allmän åklagare
skall föra den här typen av civilrättslig talan. Åklagaren kommer i så fall
närmast att påminna om ett rättegångsombud som för en motsträvig parts
talan i civilmål. Förfarandet går inte att jämställa med åklagarnas befatt-
ning med straffrättsliga sanktionsavgifter av sådant slag som finns i t. ex.
10 kap PBL i det att avgiften inte betalas in till det allmänna. Inte heller i
övrigt överensstämmer den föreslagna regeln med de riktlinjer som finns
beträffande sanktionsavgifter i svensk lagstiftning. Ett tämligen naturligt
alternativ är att lägga över talerätten på bankinspektionen. En annan
variant är att efter amerikanskt mönster ge aktieägare rätt att föra bolagets
talan i dessa sammanhang. Det sistnämnda alternativet kompliceras dock
förmodligen av att få aktieägare har råd att föra en sådan talan.
Om moralen på värdepappersmarknaden skall upprätthållas, är det nöd-
vändigt att reglerna om förbud mot inside speculation är effektiva. Av den
orsaken föreslår (del 2 s 184 f) kommittén att en bestämmelse införs enligt
vilken person med insynsställning är skyldig att lämna ifrån sig vinst vid
korttidsaffärer till det bolag där han är verksam. Det torde normalt bli
svårt att bevisa att brott mot insiderbestämmelser föreligger. Starka skäl
talar därför för den nämnda specialregeln som hindrar personer med
insynsställning från att göra vinstgivande korttidsaffärer i det egna bolaget.
Bestämmelsen bör därmed få en avskräckande effekt. Kammarrätten har
dock vissa invändningar mot utformningen av sanktionen som är en
nyskapelse för svensk del.
Till en början anser domstolen att det inte bör i första hand ankomma
167
på vederbörande bolag att föra talan om förverkande av vinsten. Styrelsen Prop. 1990/91: 42
eller företagsledningen torde ofta komma i en svår — närmast jävsliknan- Bilaga 3
de — situation när det gäller att pröva om talan skall föras eller ej. Någon
sanktionsmöjlighet föreslås inte bli införd mot bolag som inte väcker talan
om förverkande, utan i det läget skall åklagare, efter anmälan av bankin-
spektionen, få föra talan (25 § andra stycket förslaget till lag om insynshan-
del på värdepappersmarknaden). Kammarrätten anser att det är att före-
dra att det alltid ankommer antingen på bankinspektionen, som skall
övervaka att reglerna om insiderhandel efterlevs, eller på åklagare, efter
anmälan av bankinspektionen, att föra talan i dessa fall.
Förslaget att vinsten skall inbetalas till bolaget är hämtad från den
ordning som gäller i USA (del 2 s 184). Den synes emellertid inte helt
invändningsfri. De medel som skall betalas in till bolaget motsvaras inte
av någon prestation från dettas sida och utgör inte heller ersättning för
någon kostnad som bolaget har fått vidkännas. Det kan i och för sig hävdas
att övriga aktieägare i bolaget blir lidande om en insideraffär görs av en
person med en speciell ställning i bolaget. Insiderreglerna enligt förslaget
är dock så vittomfattande att denna situation inte alltid torde vara för
handen. En alternativ lösning är att medlen tillfaller staten.
För det tredje bör skatteeffekten beaktas. I specialmotiveringen uttalas
(del 2 s 432) att förslaget inte för den som har betalat in sin vinst till
bolaget bör medföra några förändringar beträffande beskattning i förhål-
lande till vad som annars skulle gälla. Uttalandet synes inte alldeles enty-
digt. Om innebörden är att den otillbörliga vinsten skulle beskattas, så kan
det sägas strida mot vad som i betänkandet anges (del 2 s 185 f) om att man
i dylika situationer bör undvika nykriminaliseringar. Om aktieägaren,
trots att han inte har fått behålla vinsten, skall beskattas för denna har han
ju faktiskt fått vidkännas en ekonomisk förlust som ligger nära ett straff.
Oavsett vilken lösning som väljs, bör klara regler ges. 1 fråga om sådana
inkomster som förklaras förverkade framstår en beskattning som tveksam.
Domstolen förordnar därför i första hand att en bestämmelse införs i
skattelagstiftningen om att hithörande ”vinster” är skattefria. Alternativt
kan tänkas att den beskattning som skall ske beaktas när storleken av
förverkandebeloppet läggs fast. I den remiss angående skattereform som
nu behandlas av lagrådet föreslås inkomster av kapital bli beskattade med
30 procent. Om detta förslag följs, kan en enkel schablon vara att ”dra in”
70 procent av vinsten. En sådan ordning torde vara till fyllest för att ett
rimligt resultat skall uppnås. Detta alternativ har den fördelen att förver-
kande- och skattefrågorna i övrigt torde kunna behandlas oberoende av
varandra. Det första alternativet fordrar däremot en längre gående sam-
ordning, bl. a. särskilda bestämmelser för det fall att beslutet om förver-
kande ändras.
Inspektionen ansluter sig till kommitténs förslag. För att minska risken för
insiderhandel och för att stärka förtroendet för värdepappersmarknaden
är det värdefullt att det införs en begränsningsregel av föreslagen art.
168
Kommittén föreslår att den som genom sin ställning har insyn i ett aktie-
bolag under vissa omständigheter skall inbetala sin vinst till bolaget (10 § )
och därvid förutsatt att beloppet skall utgöra skattepliktig intäkt för bola-
get. Vidare synes avsikten vara att avdrag inte får ske för det inbetalda
beloppet vid reavinstberäkningen. Grunden för att inbetalning till bolaget
valts i stället för förverkande är inte helt klar och en skatteplikt för bolaget
torde kräva ett uttryckligt stadgande. Detsamma gäller ett förbud att
beakta beloppet vid reavinstberäkningen, vilket framstår som det naturli-
ga förfarandet.
Vinster som gjorts vid s. k. korttidshandel skall enligt förslaget betalas till
det bolag vars aktier blivit föremål för sådan handel (10 §). Det föreslås att
talan därvid skall föras av allmän åklagare (25 § 2 st). Enligt förslaget skall
sådan talan ske i den för tvistemål stadgade ordningen. Jag ställer mig helt
avvisande till en sådan lösning. Det är min bestämda uppfattning att
åklagare endast skall användas för egentliga åklagaruppgifter. Ett sådant
synsätt står också i samklang med de synpunkter på en renodling av
åklagaruppgiften som förts fram från justitiedepartementet.
Riksåklagaren har genom underremiss inhämtad synpunkter från över-
åklagaren i Linköping som anför följande.
Förslaget att åklagare i vissa fall (10 §) skall föra talan om skyldighet att
betala vinst till ett bolag innebär en utvidgning av åklagarnas arbetsuppgif-
ter. Det kan ifrågasättas om denna uppgift bör läggas på åklagare. Frågan
är företrädesvis av civilrättslig art och nära knuten till bankinspektionens
verksamhet. Talerätten bör därför ankomma på inspektionen.
Riksåklagaren har genom underremiss även inhämtat synpunkter från
överåklagaren i Stockholm som anför följande.
I syfte att motverka korttidshandel av personer med insynsställning i
vissa aktiebolag stadgas i 10 § att vinstbelopp i vissa fall skall betalas till
vederbörande aktiebolag. Jag har i och för sig svårt att förstå varför bolaget
skulle få rätt till vinsten. Det kan synas ligga närmare till hands att införa
en regel om vinningsförverkande.
Utan att utveckla några närmare synpunkter på den nyss nämnda frågan
vill jag emellertid med skärpa avstyrka den följdregel som föreslås i 25 § 2
st om att talan angående skyldighet enligt 10 § att betala vinst till ett
aktiebolag i vissa fall skall föras av allmän åklagare. Detta skulle ske i den
för tvistemål stadgade ordningen. Jag kan inte erinra mig att någon mot-
svarighet till en sådan arbetsuppgift för åklagarna finns tidigare. Förslaget
synes gå stick i stäv mot det arbete som för närvarande lär pågå inom
justitiedepartementet i syfte att renodla de allmänna åklagarnas verksam-
het och befria dem från en del perifiera och udda arbetsuppgifter. Den nu
föreslagna regeln gäller ett för åklagarverksamheten helt artfrämmande
förfarande. Den rör ett processuellt område beträffande vilket åklagarnas
praktiska erfarenheter är mycket begränsade. Det synes oklart vilka befo-
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
169
genheter åklagaren skall ha i sammanhanget vad gäller utredningsförfaran-
det, eventuella tvångsmedel, förlikningsförfarande, bestämmande över
förutsättningarna för väckande av talan och dess omfattning, m.m. Det
synes också vara en egenartad företeelse med en allmän åklagare som utför
en civil talan till förmån för ett bolag som kanske inte önskar att en sådan
talan skall föras mot svaranden. Likaså kan det förefalla egendomligt att
ett aktiebolag som inte velat ta den ekonomiska risken av att föra talan om
inbetalning av vinst därför skall kunna få kostnadsfritt biträde därtill
genom allmän åklagares försorg.
Sammanfattningsvis vill jag kategoriskt avstyrka den här föreslagna
ordningen.
Riksåklagaren har genom underremiss även inhämtat synpunkter från
Statsåklagarmyndigheten för speciella mål som anför följande.
Enligt betänkandet skall vinst vid s. k. korttidshandel i vissa fall betalas
till det bolag vars aktier blivit föremål för sådan handel. Talan angående
sådan betalningsskyldighet föreslås föras av allmän åklagare. Jag avvisar
en sådan lösning. Som framgår av betänkandet är korttidshandeln i sig ej
kriminaliserad. Jag anser inte att åklagaren skall åläggas en uppgift som
saknar anknytning till straffbar gärning.
Med amerikansk förebild har VMK förslagit införandet av en ny regel som
syftar till att begränsa möjligheterna för den som har insynsställning i ett
bolag med spritt aktieägande att göra korta affärer i bolagets aktier. Börs-
styrelsen saknar anledning till erinran mot förslaget. Bestämmelsen torde
— vilket för övrigt kan sägas om all insiderlagstiftning - främst ha ett
moralskapande syfte. Dess budskap är att berörda personers sparande i det
egna bolagets finansiella instrument skall vara långsiktigt. Börsstyrelsen
anser att det finns goda skäl för ett sådant budskap.
Kommittén har efter förebild av förhållandena i USA föreslagit regler om
korttidsaffärer beträffande personer med särskilda möjligheter att få till-
gång till information om förhållanden i företag till vilka de är knutna.
Föreningarna ifrågasätter behovet av regler enligt den föreslagna model-
len i Sverige. Reglerna är tänkta att komplettera bestämmelserna om
förbud mot insideraffärer. Enligt föreningarnas mening är dessa senare
bestämmelser fullt tillräckliga för att hindra det missbruk som skulle
kunna förekomma i den angivna personkretsen. Reglerna leder till en ökad
byråkratisering och verkar betungande på de administrativa rutinerna i ett
bolag. De har inte någon motsvarighet inom EG. Av denna anledning
avstyrks förslaget om korttidsaffärer. Om sådana regler skulle aktualiseras
inom EG längre fram bör givetvis frågan om att också i Sverige införa
motsvarande regler kunna tas upp till förnyat övervägande.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
170
Bilaga 3
Det är viktigt att framför allt personer med direkt insyn i bolagen avstår
från att utnyttja icke offentliggjord information för egen vinning. SARF
avstyrker dock de av VMK föreslagna reglerna som tar sikte på att begrän-
sa dessa personers korttidsaffärer, s. k. short swing rule. Principiella skäl
talar för att samma sanktionsregler skall tillämpas för alla typer av aktörer.
SFF ställer sig negativ till förslaget om förbud mot korttidshandel. När
detta ursprungligen infördes i USA under 30-talet var det riktat mot den
utpräglat spekulativa handel som föregick den stora börskraschen 1929
och i vilken företagsledningar spelade en stor roll. Det var alltså inte i
första hand fråga om att stoppa missbruk av inside information. Det finns
heller ingen som på allvar hävdat att det här förbudet bidragit till att
hindra sådant missbruk under senare år.
I Sverige finns det inget som tyder på att insiders i snäv bemärkelse
skulle vara utpräglat spekulativa. Tvärtom tyder statistik på att deras
omsättningshastighet understiger börsens genomsnitt. Icke desto mindre
förekommer av olika skäl korta affärer. Det finns inget som tyder på att ett
förbud mot dessa skulle minska missbruk av inside information. Däremot
kommer börsens effektivitet generellt att minska något samtidigt som
aktierna blir mindre likvida och därmed mindre intressanta som place-
ringsform för insiders.
Enligt nämndens mening kan begränsningar i möjligheterna att göra kort-
tidsaffärer få negativa effekter, från marknadssynpunkt och för den enskil-
de. Korttidshandel av insiders kan vara en värdefull information till
marknaden, och ett ”förbud” utgör en otillbörlig begränsning av möjlighe-
terna för den enskilde att planera sin personliga ekonomi, exempelvis så
att förlustavdrag kan utnyttjas.
Ett problem som kommittén inte berört gäller massmedias behandling
av en situation där en insider handlat i strid med bestämmelsen. Något
”insiderbrott” har då inte begåtts, men enligt nämndens mening är risken
mycket stor att handlingen kommer att stämplas som ett sådant. Den
skada marknaden — och enskilda personer — kan lida pga dylika händel-
ser kan vara större än den tänkta skada som motiverat den föreslagna
bestämmelsen.
Nämnden avstyrker den föreslagna bestämmelsen om korttidshandel.
VMK har föreslagit en för svensk del ny regel om korttidsaffärer som görs
av vissa personer i insynsställning.
171
Kommittén uttalar att förslaget ligger i linje med näringslivets strävan Prop. 1990/91:42
att företagsledande personers aktieinnehav i det egna bolaget skall vara av Bilaga 3
mera långsiktig natur. Organisationerna har i och för sig ingen anledning
att motsäga sig detta förhållande. Samtidigt menar vi emellertid att önske-
målet om långsiktighet inte får leda till sådana regler om korttidshandel
som diskvalificerar alla affärer av företagsledande personer inom en sex-
månadersperiod, oavsett om handeln sker på basis av en för allmänheten
okänd information eller inte. Det bör vara tillräckligt att de vanliga insi-
derreglerna om användande av förtrolig företagsinformation gäller. Sålun-
da måste det bl. a. av rättssäkerhetsskäl vara rimligt att kräva, att det
föreligger ett konstaterat missbruk av företagsrelaterad information för att
transaktionen ifråga inte skall accepteras.
Viktigt i sammanhanget är också att EG-direktivet om insiderhandel
inte innehåller någon regel som begränsar möjigheterna till korttidsaffärer.
Vid den internationella jämförelsen måste detta förhållande väga betydligt
tyngre än att USA, Norge och Finland har, eller är på väg att införa, en s. k.
short swing profits rule.
Ett genomförande av förslaget skulle också ge upphov till ett svåröver-
blickbart, tungadministrerat och därmed komplicerat system.
Mot bakgrund av vad som nu sagts och med beaktande av de långtgåen-
de insiderregler som i övrigt föreslås av VMK avstyrker organisationerna
förslaget om begränsning av korttidsaffärer.
Den föreslagna regeln träffar på ett olyckligt sätt den som successivt bygger
upp sitt innehav och som inom sex månader från det senaste förvärvet
säljer en mindre del, exempelvis för att med en vinst härå parera reaförlust
på försäljning av helt annat papper. Även i övrigt lägger regeln onödiga
restriktioner på handeln. EG har ej regler om korttidshandel. Förslaget
avstyrkes.
Hovrätten instämmer i utredarnas slutsatser att behov av föreslagen regel
finns. Även regelns utformning och förslaget om att den skall inplaceras i 9
kap brottsbalken godtas. Vid det fortsatta lagstiftningsarbetet bör övervä-
gas om det inte också finns behov av en regel om grovt brott i förevarande
avseende.
Slutligen ifrågasätter hovrätten om det inte finns ett behov av att straff-
belägga inte blott lämnandet av vilseledande information utan även under-
låtenhet att i tid informera om kurspåverkande omständighet (Insiderbrott
och Svindleri sid 101 ff). En eventuell lagändring i svindleribestämmelsen
bör måhända därför övervägas.
172
VMK har föreslagit införandet av en straffbestämmelse rörande otillbörlig
kurspåverkan. Regeln är avsedd att träffa manipulationer utförda i eller i
anslutning till själva handeln. Liknande regler finns som kommittén redo-
visat i Storbritannien och USA. Mot bakgrund härav och även med beak-
tande av de erfarenheter som erhållits genom den s. k. Fermentaaffären
framstår det som motiverat att en regel om otillbörlig kurspåverkan införs.
När det gäller straffbestämmelser är det av rättssäkerhetsskäl särskilt
viktigt att det kriminaliserade området beskrivs på ett entydigt och klart
sätt. Enligt bankinspektionens mening har emellertid VMK inte lyckats att
tillräckligt tydligt avgränsa det straffbara området. Därmed kan regeln
komma att träffa även legitima marknadsoperationer. Det bör därför i det
fortsatta lagstiftningsarbetet göras ytterligare överväganden för att över-
vinna dessa svårigheter.
Överåklagaren i Stockholm har riktat kritik mot innehållet i kommitténs
förslag till en ny regel om tillbörlig kurspåverkan (9 kap 9 a § brottsbal-
ken). Jag delar hans mening att det föreligger ett behov av skärpt lagstift-
ning på området men att man bör undersöka möjligheterna att genom en
mera preciserad lagtext komma åt straffvärda illojala förfaranden. Enligt
förslaget till lag om insynshandel på värdepappersmarknaden får åtal för
brott mot denna lag endast väckas efter medgivande av bankinspektionen
(25 §). Enligt min mening finns det skäl att införa krav på åtalsmedgivande
även för sådan brottslighet, som aktualiseras i 9 kap 9 a § brottsbalken.
Ytterligare överväganden bör här göras. Jag avstyrker således förslaget i
dess nuvarande utformning.
Riksåklagaren har genom underremiss inhämtat synpunkter från över-
åklagaren i Stockholm, som anför följande.
Jag delar uppfattningen att det föreligger ett behov av att motverka
otillbörliga förfaranden av kurspåverkande karaktär som inte omfattas av
bestämmelsen om svindleri. Som utredningen påtalat föreligger dock svå-
righeter att avgränsa kursmanipulerande åtgärder från normal marknads-
mässig handel. Hur skall man t. ex. utreda och med vedertagna krav på
bevisning i brottmål kunna tyrka ”att kursen på ett fondpapper eller annat
finansiellt instrument inte motsvarar den som skulle ha gällt om en natur-
lig marknadsutveckling fått bestämma kursen” (se specialmotiveringen,
del 2 sid 456 — i sammanhanget bör dock noteras att den föreslagna
gärningen inte utformats som ett effektdelikt).
Rekvisitet att gärningsmannen skall ha vidtagit vilseledande åtgärd är
enligt min mening inte förenligt med en del av de förfaranden som om-
nämns i specialmotiveringen. Det synes också mot bakgrund av en del av
de exempel som ges i motiven oklart vad som egentligen kan anses vara en
skev eller konstlad kurssättning när det handlar om en marknad där utbud
och efterfrågan utgör de huvudsakliga styrmedlen. Egentligen är det ju de
”naturliga marknadskrafterna” som, ”inte sätts ur spel” men väl utnyttjas,
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
173
vid en del av de förfaranden som man vill träffa med straffbestämmelsen. Prop. 1990/91:42
Såsom lagtexten utformats i förslaget synes den kunna träffa snart sagt Bilaga 3
varje förfarande där den agerande inte öppet och fullständigt redovisar
sina syften och innersta intentioner med en åtgärd. Jämför även vad som
sägs i den allmänna motiveringen (del 2, s 202 m) om vilka former av
kursdrivning som avses omfattas av bestämmelsen och vad som i det
därpå följande stycket avslutningsvis sägs om kurspåverkande åtgärder av
långsiktig karaktär. Enligt specialmotiveringen skall dock inte ”varje form
av kursändring” omfattas av bestämmelsen. Som exemepel på något som
avses falla utanför nämns där det fallet att en person förbereder ett överta-
gande av ett aktiebolag och sköter uppköpen genom olika fondkommissio-
närer för att han inledningsvis inte vill visa sin avsikt för marknaden. Att
sluta sig till att straffbestämmelsens innebörd är denna, och att den samti-
digt omfattar en del av de förfaranden som i övrigt anges i specialmotive-
ringen, synes knappast vara möjligt om man söker ledning endast i para-
grafens lydelse. Den mycket generella utformningen av regeln om otillbör-
lig kurspåverkan skulle enligt min mening leda till stora svårigheter när det
gäller att styrka direkt uppsåt hos gärningsmannen. Att låta straffbarheten
omfatta andra former av uppsåt är inte rimligt med hänsyn till svårigheter-
na att avgränsa kursmanipulerande åtgärder från normal marknadsmässig
handel. Enligt min mening måste man på ett straffstadgande, särskilt om
fängelse ingår i latituden, ställa kravet att man av stadgandets lydelse skall
kunna utläsa i vart fall i stora drag vilka förfaranden som är straffbara.
Den föreslagna bestämmelsen om otillbörlig kurspåverkan är så allmänt
utformad att den inte ens tillnärmelsevis uppfyller detta krav.
Trots att jag delar uppfattningen att det finns behov av att motverka
otillbörliga förfaranden av kurspåverkande karaktär som inte omfattas av
bestämmelsen om svindleri avstyrker jag av anförda skäl att lagtiftning
sker på grundval av den föreslagna betämmelsen om otillbörlig kurspåver-
kan. Jag föreslår i stället att man utformar mera detaljerade regler som tar
sikte direkt på konkreta straffvärda förfaranden, exempelvis förbud mot
hemliga återköpsavtal, förbud mot avtal innehållande förbud mot försälj-
ning av aktier under viss tidsperiod, förbud mot omsättning av aktier i
enbart börsdrivande syfte (t ex mellan bolag med samma ägare), och
liknande. Möjligheten av sådana lagbestämmelser direkt inriktade på
straffvärda förfaranden bör övervägas närmare. Från systematisk syn-
punkt skulle sådana regler passa bättre i en specialreglering såsom lagen
om insynshandel än i brottsbalken. Som förutsättning för att väcka åtal
skulle då även kunna krävas bankinspektionens medgivande, vilket skulle
vara väl så motiverat vid gärningar av nu ifrågavarande slag som vid brott
mot reglerna om insynshandel.
Riksåklagaren har vidare inhämtat synpunkter från överåklagaren vid
regionåklagarmyndigheten i Linköping som anför följande.
I brottsbalken föreslås en ny paragraf 9 kap 9 a § ”otillbörlig kurspåver-
kan”. Denna paragraf kompletterar den nuvarande svindleriparagrafen.
Det föreligger behov av en sådan komplettering eftersom det i dag inte
finns någon ansvarsregel som tar sikte på kurspåverkande manipulationer
174
i handel med fondpapper eller andra finansiella instrument. I likhet med
svindleri bör det finnas två grader av brottet, normalbrott och grovt brott.
Kommittén har föreslagit att en ny bestämmelse om otillbörlig kurspåver-
kan införs i brottsbalken. Enligt den föreslagna lagtexten straffas ”den som
vid handel på värdepappersmarknaden genom avtal, köp- eller säljanbud
eller liknande förfarande vidtar vilseledande åtgärd för att påverka priset
på fondpapper eller andra finansiella instrument”. Förslaget syftar till att
förbjuda åtgärder varigenom skapas en situation som medför att kursen på
marknaden inte motsvarar den som skulle ha gällt om en ”naturlig mark-
nadsutveckling” fått bestämma kursen. Detta förslag har sin bakgrund i
den av Stockholms fondbörs tillsatta Fermentautredningen.
Avsikten är att bestämmelsen skall ha en bred omfattning. Av special-
motiveringen (s. 2:456) framgår att ”varje form av förfarande som vidtas i
syfte att skapa en skev kurssättning omfattas av bestämmelsen”. Det
straffbara förfarandet kan bestå i omotiverat stora köp eller försäljningar
av ett fondpapper i syfte att ”rigga” kursen.
Omfattningen av bestämmelsen har dock blivit alltför vid. Som den är
formulerad ter den sig t. ex. såsom riktad även mot riksbankens operatio-
ner på penningmarknaden. Dessa är just ”stora köp eller försäljningar av
fondpapper” utan några ”långsiktiga placeringsöverväganden”. De görs
uteslutande i avsikt att ”rigga” kursen för ett speciellt ändamål, nämligen
för att i penningpolitiskt syfte påverka räntenivån.
Det är uppenbart att riksbankens penningpolitiska verksamhet måste
undantas från bestämmelser av detta slag. Oklarheten på denna punkt
pekar dock på ett generellt problem. Det är inte godtagbart att gällande rätt
inte direkt kan utläsas av lagtext med förklarande motivtext utan avses bli
vad en bedömare intuitivt uppfattar som det rimliga. Kravet på utform-
ning av en straffbestämmelse måste vara högt ställda. Gränsdragningen
mellan straffbara och straffria förfarande måste preciseras. Fullmäktige
avvisar därför den föreslagna ändringen i brottsbalken och förordar att
problemet med kursmanipulationer analysera närmare. Det räcker då inte
att ta ställning till de lagtekniska frågorna utan även möjligheterna att
objektivt fastställa ett ”naturligt” värde på en tillgång måste utredas.
VMK har vidare föreslagit att brottsbalkens (BrB) svindleriparagraf komp-
letteras med en bestämmelse om otillbörlig kurspåverkan, avsedd att träffa
manipulativa förfaranden i eller i anslutning till själva värdepappershan-
deln. Det är emellertid förenat med stora svårigheter att beskriva det
kriminaliserade området på ett tydligt sätt. Därvid gäller självklart att
legitima marknadsoperationer ej får träffas av förbudet. En avgränsning av
de förbjudna förfarandena kan inte göras enbart genom precisering av
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
175
objektiva brottsrekvisit. Ett förfarande kan nämligen under vissa omstän-
digheter bedömas vara helt legitimt, medan samma förfarande — utfört
med ett annat syfte — framstår som oacceptabelt.
Börsstyrelsen är medveten om att stora bevissvårigheter är förenade
med ett straffbud för sistnämnda fall. Som VMK föreslagit bör krävas
direkt uppsåt för straffbarhet. Emellertid bör enligt börsstyrelsens mening
— åtminstone i lagbudets motiv — redovisas förfaranden av den vilsele-
dande eller obehöriga natur som avses med bestämmelsen. Med utgångs-
punkt i de erfarenheter som vunnits har börsstyrelsen sökt att skilja legiti-
ma förfaranden eller åtgärder som bör tillåtas från tvivelaktiga förfaran-
den (t ex kurskörningar, riggning av kurser, återköps- och prisfallsgarantier
eller stödköp), vilka bör förbjudas. De svårigheter som därvid möts har
lett börsstyrelsen till slutsatsen att ytterligare överväganden bör göras
innan lagstiftningsåtgärder vidtas.
Mot bakgrund bl. a. av erfarenheterna från FermentaafTären kan det i och
för sig vara motiverat att i brottsbalken införa en straffbestämmelse av
föreslagen typ. Föreningarna kan dock inte tillstyrka den av kommittén
föreslagna paragrafen. Såväl lagtexten som motiven till bestämmelsen är
alltför vaga. Bestämmelsen skulle bli alltför svårtillgänglig med risk för att
den inte skulle träffa förfaranden för vilka den borde vara avsedd men
kanske i stället träffa mindre klandervärda förfaranden. Införs en bestäm-
melse som skall syfta till att förhindra beteenden som skulle innebära en
otillbörlig kurspåverkan måste både lagtexten och motiven under alla
förhållanden göras tydligare.
De av VMK föreslagna straffrättsliga reglerna om otillbörlig kurspåverkan
framstår som i många stycken en välbehövlig komplettering av svindleri-
reglerna. De föreslagna reglerna måste emellertid vara sådana att normala
marknadstransaktioner ej riskerar att omfattas av regleringen. SARF före-
slår därför att ytterligare utredning sker innan en sådan regel införs.
Aktiemarknadsnämnden ansluter sig helt till de tankegångar som ligger
bakom den föreslagna regeln i brottsbalken. Redan de synpunkter kom-
mittén har anfört visar emellertid att gränsen mellan det straffbara och det
straffria området inte är lätt att dra. Även efter ytterligare överväganden
kommer gränsdragningsproblem att kvarstå. Detta är mycket otillfreds-
ställande. Enligt nämndens mening bör man därför i stället överväga en
Prop. 1990/91:42
Bilaga 3
176
lösning som inte bygger på en kriminalisering. Nämnden är övertygad om Prop. 1990/91:42
att en självreglering, inte minst på detta område, är väl ägnad att komma Bilaga 3
till rätta med många klandervärda beteenden.
VMK föreslår att svindleriparagrafen i brottsbalken kompletteras med en
regel om otillbörlig kurspåverkan. Bestämmelsen ”innehåller ett förbud
för en person att genom olika typer av förfaranden skapa en situation som
medför att kursen på ett fondpapper eller annat finansiellt instrument inte
motsvarar den som skulle ha gällt om en naturlig marknadsutveckling fått
bestämma kursen” (betänkandet del 2 sid 456).
Organisationerna har i och för sig inte någonting emot att det införs en
bestämmelse med det bakomliggande syftet som uttalas i betänkandet,
nämligen att träffa manipulativa förfaranden i värdepappershandeln. En
analys av den lagtext som föreslagits liksom av den specialmotivering som
presenteras ger dock organisationerna anledning avstyrka att VMKs för-
slag nu genomförs. Lagregeln och motivskrivningarna är alltför oprecisa
och kan leda till att sådana förfaranden som inte varit avsedda att omfattas
inkluderas i det straffbara området. Frågan bör övervägas ytterligare innan
lagstiftningsåtgärder vidtas.
Förslaget om nya brottet otillbörlig kurspåverkan avstyrkes. Rekvisitet
vilseledande åtgärd är i detta sammanhang alltför svårhanterligt med
hänsyn till rättssäkerhetsintressena. Omfattas exempelvis av bestämmel-
sen den huvudaktieägare som uppträder som köpare vid panikartade ut-
försäljningar i anledning av delårsrapport innehållande ej prognostiserade
förluster? Det kan därvid förhålla sig så att han med sin sakkunskap kan
bedöma att svackan är tillfällig. Är det bättre att lättskrämda småsparare
säljer till underpris?
Kommittén föreslår att i brottsbalkens 9 kap, som 9 a § efter bestämmel-
sen om svindleribrott, införs ett straffbud om otillbörlig kurspåverkan.
Detta straffhot riktas till envar, något som kan anföras till stöd for den
ovan förordade utformningen av insiderbrottet.
Förbudet omfattar ”vilseledande åtgärder” bestående i avtal, köp- eller
säljanbud eller liknande förfarande, vilken företas i direkt uppsåt att
påverka kursen på fondpapper eller andra finansiella instrument.
Nämnden finner det använda uttrycket ”vilseledande” synnerligen
oklart. Vad därmed enligt specialmotiveringen avses synes komma till
uttryck genom kravet på ett direkt uppsåt att påverka kursen. Detta
subjektiva krav är med hänsyn till bevisbördereglerna säkerligen en bety-
dande begränsning av straffansvarets praktiska räckvidd, men den är
177
12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42
onekligen nödvändig för att förbudet inte skall träffa fullt acceptabla Prop. 1990/91:42
förfaranden. Bilaga 3
Kommittén redovisar i sin allmänna motivering till förslaget om en ny
brottsbalksbestämmelse de befintliga straffbuden om svindleri, 9:9 st 1 och
2. Dessa bestämmelser anges ge ett relativt tillfredsställande straffrättsligt
skydd vid kurssättnigen av ett aktiebolags aktier när vilseledande uppgifter
lämnas av någon som tillhör bolagets ledning eller när någon person
offentliggör eller eljest sprider vilseledande uppgift för att påverka priset
på aktien (del 2 s 200).
Enligt nämndens mening kan det diskuteras om inte den nuvarande
svindleribestämmelsen i 9:9 st 2 i ett avseende är otillräcklig då det gäller
att tillgodose aktiemarknadens behov av rättvisande information. Bestäm-
melsen kan inte användas vid en ren underlåtenhet att informera. Formu-
leringen i lagtexten, ”sprider vilseledande uppgift”, kan inte, utan att
legalitetsprincipen träds för när, läsas såsom inbegripande även en sådan
underlåtenhet. Däremot kan, som också uttryckligen påpekades av straff-
rättskommittén vid bestämmelsens tillkomst (SOU 1940:20 s 159), en
uppgift vara vilseledande därför att någon väsentlig omständighet för-
tigits.
Det kan finnas anledning att överväga om inte straffansvaret för svindle-
ri borde utvidgas så, att även vad i börsens inregistreringskontrakt anges
om skyldighet för bolaget att snabbt lämna relevant information till mark-
naden motsvaras av ett rättsligt ansvar. Även i detta avseende kan de
allvarligare försummelserna behöva sanktioneras straffrättsligt, utöver det
mera långtgående disciplinära ansvar som kan följa av en börsregistrering.
Innan en sådan utvidgning av det straffrättsliga ansvaret genomförs måste
dock de närmare konsekvenserna utredas. Särskilt gäller detta omfattning-
en av det utvidgade skadeståndsansvar som ändringen skulle kunna med-
föra.
178
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs följande
Inledande bestämmelser
1§
Denna lag innehåller bestämmelser om förbud att handla med fondpap-
per på värdepappersmarknaden i vissa fall samt om skyldighet att anmäla
innehav av fondpapper.
Handel med och förvaltning av fondpapper skall bedrivas så att allmän-
hetens förtroende för värdepappersmarknaden upprätthålls och enskildas
kapitalinsatser inte otillbörligen äventyras.
Definitioner
2§
I denna lag förstås med
1. fondpapper: aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation,
förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt
andel i aktiefond,
2. fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommis-
sionsrörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748),
3. aktiemarknadsbolag: bolag som enligt lagen (1985:571) om värde-
pappersmarknaden utgör aktiemarknadsbolag,
4. värdepapperscentralen: Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag.
Vad som föreskrivs om aktie skall också tillämpas på emissionsbevis,
interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev, skuldebrev förenat
med optionsrätt till nyteckning, vinstandelsbevis, aktieoption och aktie-
termin. Utfärdande av köpoption skall likställas med försäljning av de
aktier optionen avser medan utfärdande av säljoption skall likställas med
köp av aktierna.
Med fondpapper jämställs i denna lag ränteoption, räntetermin, index-
option och indextermin.
Om fondpapper ägs av två eller flera med samäganderätt, skall en
delägare vid tillämpningen av denna lag anses vara ägare till så många av
dem som svarar mot hans lott i det samfällda innehavet.
3§
Om en juridisk person äger så många aktier eller andelar i en annan
svensk eller utländsk juridisk person att den harmer än hälften av rösterna
för samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag den
förra moderföretag och den senare dotterföretag. Äger ett dotterföretag
eller äger ett moderföretag och ett eller flera dotterföretag tillsammans
eller äger flera dotterföretag tillsammans aktier eller andelar i en annan
juridisk person i den omfattning som angetts nu, är även den sistnämnda
juridiska personen dotterföretag till moderföretaget.
Har en juridisk person i annat fall på grund av aktie- eller andelsinnehav
eller avtal ensam ett bestämmande inflytande över en annan juridisk
179
person och en betydande andel i resultatet av dess verksamhet, är den Prop. 1990/91:42
förra moderföretag och den senare dotterföretag. Bilaga 4
Moderföretag och dotterföretag utgör tillsammans en koncern.
Om två juridiska personer äger så många aktier eller andelar i en annan
svensk eller utländsk juridisk person att de har hälften var av rösterna för
samtliga aktier eller andelar, är vid tillämpningen av denna lag de först-
nämnda juridiska personerna att jämställa med moderföretag och den
sistnämnda att jämställa med dotterföretag.
Förbud att handla med fondpapper på värdepappersmarknaden i vissa fall
4§
För den som genom anställning, uppdrag eller annan befattning har fått
information eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet som är
ägnad att väsentligt påverka kursen på fondpapper gäller följande. Innan
omständigheten blivit allmänt känd eller upphört att ha betydelse för
kurssättningen får han inte för egen eller annans räkning köpa eller sälja
sådana fondpapper. Han får inte heller med råd eller på annat därmed
jämförligt sätt föranleda någon annan till sådant köp eller försäljning.
Förbudet i första stycket gäller även den som har fått information eller
kunskap om en omständighet sorrv rör ett aktiebolag i vilket han äger
aktier.
Den som har fått information eller kunskap som måste förutsättas
komma från en tidigare i denna paragraf nämnd person och som rör en
icke offentliggjord omständighet som är ägnad att väsentligt påverka kur-
sen på fondpapper, får inte för egen eller annans räkning köpa eller sälja
sådana fondpapper innan omständigheten blivit allmänt känd eller upp-
hört att ha betydelse för kurssättningen.
5§
Med omständighet som enligt 4 § är ägnad att väsentligt påverka
kursen på fondpapper avses händelse av kurspåverkande natur, såsom
1. en åtgärd som syftar till och är ägnad att leda till ett offentligt
erbjudande till en vidare krets om förvärv av aktier i ett aktiebolag,
2. sådant förhållande i ett aktiebolags eller dess moderföretags verksam-
het som det lämnas upplysning om i årsredovisning, delårsrapport, års-
bokslut eller annan form,
3. beslut av portfölj förvaltare eller kapitalplacerande institutioner om
köp eller försäljning av ett eller flera fondpapper eller liknande marknads-
information,
4. ränteändringar, valutakursändringar, författningsändringar och and-
ra liknande händelser.
6§
Har det hos en juridisk person vidtagits någon åtgärd, som syftar till och
är ägnad att leda till ett offentligt erbjudande till en vidare krets om
förvärv av aktier i ett aktiebolag, skall vid tillämpningen av 4 § en omstän-
dighet som är ägnad att väsentligt påverka kursen på fondpapper, vilkas
värde berörs av åtgärden, anses föreligga när
1. frågan om offentligt erbjudande väckts i den juridiska personens
styrelse eller hos någon annan som kan fatta beslut om erbjudandet,
180
2. företrädare för den juridiska personen kommit överens med företrä-
dare för aktiebolaget om att inleda överläggningar som syftar till ett
offentligt erbjudande, eller
3. den juridiska personen påbörjat eller låtit påbörja en utredning om
de affärsmässiga förutsättningarna för ett offentligt erbjudande eller en
plan för erbjudandets genomförande.
7§
Utan hinder av bestämmelsen i 4 § får
1. befattningshavare hos fondkommissionär fullgöra köp- eller säljorder
i rörelsen,
2. köp ske av annat än option eller termin då den icke offentliggjorda
omständigheten är ägnad att sänka kursen eller försäljning ske av annat än
option eller termin då den icke offentliggjorda omständigheten är ägnad
att höja kursen,
3. uppgifter fullgöras som åligger någon på grund av vad som föreskri-
vits i lag eller annan författning,
4. köp ske i fall som avses i 6 § för den juridiska personens räkning av
aktier i aktiebolaget,
5. innehavare av option när optionens löptid går ut köpa eller sälja den
underliggande tillgången eller sälja optionen,
6. utfärdare av option i samband med lösen sälja eller köpa den under-
liggande tillgången som optionen avser,
7. köpare och säljare av termin vid slutdag fullgöra avtalet.
Anmälningsskyldighet
8§
Följande fysiska personer i ett aktiemarknadsbolag anses enligt denna
lag ha insynsställning i bolaget:
1. ledamot eller suppleant i bolagets eller dess moderföretags styrelse,
2. verkställande direktör eller vice verkställande direktör i bolaget eller
dess moderföretag,
3. verkställande direktör eller annan ledande befattningshavare i ett
dotterföretag, om befattningshavaren normalt kan antas få tillgång till icke
offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen
på aktierna i bolaget,
4. revisor eller revisorssuppleant i bolaget eller dess moderföretag,
5. bolagsman i ett handelsbolag som är bolagets moderföretag, dock
inte kommanditdelägare,
6. innehavare av annan ledande befattning i eller annat kvalificerat
uppdrag av stadigvarande natur för bolaget eller dess moderföretag, om
befattningen eller uppdraget normalt kan antas medföra tillgång till icke
offentliggjord information om sådant förhållande som kan påverka kursen
på aktierna i bolaget,
7. en som äger aktier i bolaget, motsvarande minst tio procent av
aktiekapitalet eller av röstetalet för samtliga aktier i bolaget, eller äger
aktier i denna omfattning tillsammans med sådan fysisk eller juridisk
person som är aktieägaren närstående på det sätt som anges i 10 § första
stycket.
Bankinspektionen skall på begäran av aktiemarknadsbolaget eller dess
moderföretag pröva frågan, om en befattningshavare eller uppdragstagare
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
181
har en sådan ledande ställning eller ett sådant kvalificerat uppdrag som
avses i första stycket 3 eller 6.
En person med insynsställning eller en honom närstående person som
anges i 10 § första stycket får inte ha sina aktier i aktiemarknadsbolaget
förvaltarregistrerade.
?§
Den som har insynsställning i ett aktiemarknadsbolag, skall skriftligen
anmäla innehav av aktier i bolaget och ändring i innehavet till värdepap-
perscentralen.
Bankinspektionen kan medge befrielse från anmälningsskyldigheten om
motsvarande uppgifter kan erhållas på annat sätt.
Anmälningsskyldigheten gäller dock inte
1. innan den som avses i 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrät-
telse enligt 14 § andra stycket eller 15 §,
2. om innehavet inte uppgår till 200 aktier eller, om innehavet avser
värdepapper som enligt 2 § andra stycket likställs med aktier, understiger
ett marknadsvärde motsvarande 50000 kronor,
3. om ändring i innehavet efter den senast gjorda anmälningen inte
uppgår till 200 aktier eller, om ändringen avser värdepapper som enligt 2 §
andra stycket likställs med aktier, understiger ett marknadsvärde motsva-
rande 50000 kronor,
4. om ökning i innehavet föranletts av fondemission eller av att akties
nominella belopp sänkts genom att aktien delats upp,
5. interimsbevis som erhållits i utbyte mot annat värdepapper som
avses i 2 § andra stycket.
Av 10 § framgår att anmälningsskyldigheten omfattar även vissa närstå-
endes aktieinnehav.
10§
Vid tillämpning av 9 § skall följande aktier i aktiemarknadsbolaget
likställas med den anmälningsskyldiges egna, nämligen sådana som ägs av
1. make eller sambo till den anmälningsskyldige,
2. omyndiga barn som står under den anmälningsskyldiges vårdnad,
3. juridisk person över vars verksamhet den anmälningsskyldige har ett
väsentligt inflytande och i vilken den anmälningsskyldige eller någon som
avses i 1 eller 2 eller flera av dem tillsammans innehar
— ägarandel, uppgående till tio procent eller mer av aktiekapitalet eller av
andelarna, eller
— ekonomisk andel, innefattande rätt att uppbära tio procent eller mer av
avkastningen, eller
— röstandel, uppgående till tio procent eller mer av röstetalet för samtliga
aktier eller av röstetalet hos det högsta beslutande organet.
Om flera personer är anmälningsskyldiga för samma aktieinnehav
eller för ändring i innehavet, behöver anmälan endast göras av en av
dem.
H§
Styrelseledamot, arbetstagare, uppdragstagare eller annan befattnings-
havare hos myndighet får åläggas att skriftligen till myndigheten anmäla
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
182
sitt innehav och ändring i innehavet av fondpapper om det behövs för att
upprätthålla allmänhetens förtroende för hans eller annan befattningsha-
vares opartiskhet i tjänsteutövningen eller myndighetens anseende. Detta
gäller även befattningshavare hos allmänna pensionsfondens fondstyrel-
ser.
12 §
Anmälan enligt 9 § skall innehålla uppgift om
1. den anmälningsskyldiges namn, personnummer och adress,
2. aktiemarknadsbolagets firma,
3. vilket slag av insynsställning enligt 8 § den anmälningsskyldige har,
4. antal eller värde och olika slag av aktier som den anmälningsskyldige
tillsammans med närstående enligt 10 § första stycket äger i bolaget,
5. storleken av ökningen eller minskningen av aktieinnehavet,
6. tidpunkten för ändringen eller ändringarna,
7. vilken persons aktieinnehav som ändrats och i förekommande fall
dennes släktskap med eller anknytning till den anmälningsskyldige.
13 §
Anmälan enligt 9 § om aktieinnehav eller ändring i innehavet skall göras
senast fjorton dagar efter det att
1. aktie i bolaget inregistrerats vid Stockholms fondbörs eller sådant
avtal som avses i 4§ första stycket 3 lagen (1985:571) om värdepappers-
marknaden antecknats hos bankinspektionen,
2. insynsställning uppkommit enligt 8 § första stycket 1, 2, 4, 5 eller 7
eller den som avses med 8 § första stycket 3 eller 6 tagit emot underrättelse
enligt 14 § andra stycket eller 15 §,
3. den anmälningsskyldige förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller
annan ändring skett i aktieinnehavet, eller
4. den anmälningsskyldige fått vetskap om att närstående, som avses i
10 §, innehar, förvärvat eller överlåtit aktier i bolaget eller att annan
ändring skett i den närståendes aktieinnehav.
14 §
Ett aktiemarknadsbolag skall utan dröjsmål anmäla till värdepappers-
centralen vilka personer som har insynsställning enligt 8 § första stycket
1 —4 och 6. Aktiemarknadsbolaget skall genast skriftligen underrätta perso-
ner med insynsställning enligt 8 § 3 eller 6 om anmälan.
15 §
Ett aktiemarknadsbolags moderföretag skall utan dröjsmål anmäla till
värdepapperscentralen vilka personer i moderföretaget som har insyns-
ställning enligt 8§ första stycket 1, 2, 4 — 6. Bestämmelsen i 14 § andra
stycket skall tillämpas även på mo-derföretaget.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
183
Registrering av aktieinnehav
16 §
Värdepapperscentralen skall fora register över anmälningar som gjorts
enligt 9, 14 eller 15 § eller däremot svarande uppgifter från värdepappers-
centralens övriga register.
Uppgifter som inte längre omfattas av anmälningsskyldighet får avföras
ur registret. Uppgifterna skall dock bevaras i minst tio år efter det att de
avförts.
Registret skall föras med hjälp av automatisk databehandling. Bankin-
spektionen är registeransvarig enligt datalagen (1973:289) för registret.
Inspektionen skall på lämpligt sätt underrätta de registrerade om registret.
Registret skall vara offentligt.
Tillsyn
17§
Bankinspektionen övervakar efterlevnaden av bestämmelserna i denna
lag.
18 §
Om det finns anledning anta att en bestämmelse i 4 § överträtts, har
bankinspektionen rätt att få de uppgifter som den behöver för sin utred-
ning från
1. den som det finns anledning anta har gjort överträdelsen eller genom-
fört transaktionen,
2. ett aktiebolag eller en juridisk person i övrigt vars fondpapper över-
trädelsen eller transaktionen gäller,
3. den juridiska person som lämnat det offentliga erbjudandet om aktie-
förvärv,
4. moderföretaget till det aktiebolag eller den juridiska person som
avses i 2 eller 3,
5. myndighet,
6. fondkommissionär,
7. den som köpt eller sålt fondpapper, om det finns anledning anta att
köpet eller försäljningen föranletts av otillåtet råd eller därmed jämförlig
åtgärd som avses i 4 §.
Om det finns anledning anta att någon har överträtt andra bestämmelser
i denna lag och är överträdelsen belagd med straff, får inspektionen i
utredningssyfte också infordra uppgifter av denne.
Vite
19 §
Om någon inte fullgör sin skyldighet enligt 18 § första stycket 2 — 4 eller
6 får bankinspektionen förelägga vite.
Överklagande
20 §
Bankinspektionens beslut enligt denna lag får överklagas hos kammar-
rätten. Inspektionen får bestämma att ett beslut skall gälla omedelbart.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
184
Straff
21 §
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
Den som uppsåtligen bryter mot 4 § skall dömas till böter eller fängelse i
högst två år, om gärningen inte är belagd med strängare straff i brottsbal-
ken.
Är brottet med hänsyn till värdepappersaffärens omfattning och övriga
omständigheter grovt, skall dömas till fängelse lägst sex månader och högst
fyra år, om gärningen inte är belagd med strängare straff i brottsbalken.
Den som av grov oaktsamhet bryter mot 4 § skall dömas till böter eller
fängelse i högst ett år.
I fall som kan antas sakna betydelse för allmänhetens förtroende för
värdepappersmarknaden eller som annars är ringa skall inte dömas till
ansvar enligt denna paragraf.
22 §
Till böter eller fängelse i högst sex månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. underlåter att inom föreskriven tid göra anmälan enligt 9 §,
2. lämnar oriktig eller vilseledande uppgift vid fullgörande av anmäl-
ningsskyldighet enligt 9 § eller vid fullgörande av uppgiftsskyldighet som
avses i 18 § första stycket 2 — 4 och 6,
3. underlåter att iaktta åliggande enligt 14 eller 15 §.
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Förverkande
23 §
Vinning av brott enligt 21 § skall förklaras förverkad om det inte är
oskäligt.
Kostnad för tillsyn
24 §
För att bekosta bankinspektionens övervakning enligt denna lag skall de
institut som står under bankinspektionens tillsyn betala årliga avgifter
enligt de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2. Den som vid lagens ikraftträdande är skyldig att anmäla innehav av
aktier och ändring i innehavet till bankinspektionen skall före den 1 april
1991 anmäla innehavet till värdepapperscentralen även om någon föränd-
ring inte inträffat sedan den senaste anmälan.
3. Den som enligt 8 § tredje stycket inte får ha sina aktier förvaltarre-
gistrerade skall registrera sina aktier i eget namn före den 1 april 1991.
185
Härigenom föreskrivs att i lagen (1976:600) om offentlig anställning
skall införas en ny paragraf, 6 kap. 3 §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 6 kap. 3 § Om åläggande för arbetstaga- |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
186
Härigenom föreskrivs i fråga om fondkommissionslagen (1979:748)'
dels att 39 § skall upphöra att gälla,
dels att 40 § skall ha följande lydelse
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
40 §2
Den som avses i 39 § skall till
fondkommissionären ofördröjligen
anmäla innehav av fondpapper och
ändring i innehavet. Anmälnings-
skyldigheten gäller inte sådana obli-
gationer och förlagsbevis som inte
är konvertibla. Fondkommissionä-
ren skall föra förteckning över an-
mälningarna och hålla den tillgäng-
lig för bankinspektionen.
Den som på grund av befattning
eller annars har anknytning till
fondkommissionär skall, om han
normalt har insyn i uppdragsgivares
värdepappersaffärer som har sådan
omfattning att det allmänna försälj-
nings värdet kan påverkas, till fond-
kommissionären ofördröjligen an-
mäla innehav av fondpapper och
ändring i innehavet. Anmälnings-
skyldigheten gäller inte sådana obli-
gationer och förlagsbevis som inte
är konvertibla. Fondkommissionä-
ren skall fora förteckning över an-
mälningarna och hålla den tillgäng-
lig för bankinspektionen.
Anmälningsskyldighet enligt första stycket omfattar fondpapper som ägs
av den anmälningsskyldige, hans make eller omyndigt barn som står under
hans vårdnad. Har någon av dem eller flera av dem tillsammans sådan
väsentlig ekonomisk gemenskap med annan juridisk person än fondkom-
missionären som grundas på andelsrätt eller därmed jämförligt ekono-
miskt intresse, omfattar anmälningsskyldigheten även den juridiska perso-
nens innehav av fondpapper, om den anmälningsskyldige har väsentligt
inflytande över den juridiska personens verksamhet.
Vid tillämpningen av denna paragraf likställs äktenskapsliknande sam-
levnad med äktenskap, om de sammanlevande tidigare har varit gifta med
varandra eller har eller har haft barn gemensamt.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
1 Senaste lydelse 1981:437
2 Senaste lydelse 1981:437
187
Prop.1990/91:42
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om sekretesslagen (1980:100)'
dels att 1 kap. 4 § och 8 kap. 5 § skall ha följande lydelse,
dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 9 kap. 23 §, av följande
lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse |
1 kap.
4§
Gäller förbud enligt denna lag mot att röja uppgift, får uppgiften inte
heller i övrigt utnyttjas utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller för
|
uppgiften. |
/ insiderlagen (1990:000) finns |
8 kap.
5§
|
Sekretess gäller i statlig myndig- |
Sekretess gäller i statlig myndig- |
1. affärs- eller driftförhållanden hos den som myndighetens verksamhet
avser, om det kan antas att han lider skada om uppgiften röjs,
2. ekonomiska eller personliga förhållanden för annan, som har trätt i
affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som myndighetens
verksamhet avser.
|
Sekretess gäller vidare i statlig |
Sekretess gäller vidare i statlig |
Lagen omtryckt 1989:713
188
Nuvarande lydelse
giftsskyldigheten.
Föreslagen lydelse
motverkar syftet med uppgiftsskyl-
digheten.
Sekretess gäller, i den mån riks-
dagen har godkänt avtal härom med
främmande stat eller mellanfölklig
organisation, hos myndighet i verk-
samhet som avses i första och andra
stycket för sådan uppgift om affärs-
eller driftförhållanden och ekono-
miska eller personliga förhållanden
som myndigheten erhållit enligt av-
talet. Föreskrifterna i 14 kap. 1 —
3 §§ får inte i fråga om denna sekre-
tess tillämpas i strid med avtalet.
Regeringen kan för särskilt fall förordna om undantag från sekretessen
enligt första stycket 1, om den finner det vara av vikt att uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
9 kap.
23 § Sekretess gäller för sådan
uppgift hos myndighet som person
som avses i 1 kap. 6§ lämnat till
myndigheten enligt särskild före-
skrift om uppgiftsskyldighet för in-
nehav av fondpapper, om det inte
står klart att uppgiften kan röjas
utan att den som uppgiften rör lider
skada eller men.
I fråga om uppgift i allmän hand-
ling gäller sekretessen i högst tjugo
år.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
189
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:571) om värdepappers-
marknaden1
dels att 2, 5 — 16, 25, 28 och 31 §§ skall upphöra att gälla,
dels att rubrikerna närmast före 7, 25 och 31 §§ skall utgå,
dels att 4, 24, 27 och 29 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§2
I denna lag förstås med
1. fondpapper: aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation,
förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt
andel i aktiefond,
2. fondkommissionär: den som har tillstånd att driva fondkommis-
sionsrörelse enligt fondkommissionslagen (1979:748),
3. aktiemarknadsbolag: svenskt
aktiebolag som utgivit aktier som är
inregistrerade vid Stockholms fond-
börs eller som trätt i stället för utgi-
vare av sådana aktier (börsbolag) el-
ler svenskt aktiebolag som träffat av-
tal med fondkommissionär om att
3. aktiemarknadsbolag: svenskt
aktiebolag som utgivit aktier som är
inregistrerade vid Stockholms fond-
börs eller som trätt i stället för utgi-
vare av sådana aktier (börsbolag) e/-
ler svenskt aktiebolag som träffat av-
tal med fondkommissionär om att
denne på begäran skall ange kurser
på aktier i bolaget och till dessa kur-
ser köpa och sälja aktier i bolaget
(OTC-bolag).
denne på begäran skall ange kurser
på aktier i bolaget och till dessa kur-
ser köpa och sälja aktier i bolaget
(OTC-bolag),
4. värdepapperscentralen: Värde-
papperscentralen VPC Aktiebolag.
Vad som föreskrivs om aktie i aktiemarknadsbolag skall också tillämpas
på emissionsbevis, interimsbevis, optionsbevis, konvertibelt skuldebrev,
skuldebrev förenat med optionsrätt till nyteckning och vinstandelsbevis
som utgivits av aktiemarknadsbolag eller av någon annan i vars ställe
aktiemarknadsbolag trätt.
Aktieoption jämställs i denna lag med fondpapper. De bestämmelser
som gäller aktie i aktiemarknadsbolag gäller också aktieoption avseende
aktie i sådan bolag. Därvid skall utfärdande av köpoption likställas med
försäljning av de aktier optionen avser medan utfärdande av säljoption
skall likställas med köp av aktierna.
Om aktierna i ett aktiemarknadsbolag ägs av två eller flera med sam-
äganderätt, skall delägare vid tillämpningen av denna lag anses vara ägare
till så många av aktierna son svarar mot hans lott i det samfällda inneha-
vet.
1 Senaste lydelse av
7§ 1987:701
9§ 1987:701
16 § 1986:313
2 Senaste lydelse 1986:313
190
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
24 §3
Om det finns anledning anta att
en bestämmelse i 7 eller 8§ över-
trätts, får bankinspektionen begära
in uppgifter i utredningssyfte. In-
spektionen får begära in sådana
uppgifter av
1. den som det finns anledning
anta har gjort överträdelsen,
2. det aktiemarknadsbolag vars
aktier överträdelsen gäller,
3. den juridiska person som läm-
nat det offentliga erbjudandet om
aktieförvärv,
4. moderföretaget till det aktie-
marknadsbolag som avses i 2 eller
till den juridiska person som avses i
3,
5. fondkommissionär,
6. någon annan som köpte eller
sålt aktie i aktiemarknadsbolag, om
det finns anledning anta att köpet
eller försäljningen föranletts av
otillåtet råd eller därmed jämförlig
åtgärd som avses i 7 eller 8 §.
Finns det anledning anta att nå-
gon har överträtt andra bestämmel- g
ser i denna lag och är överträdelsen d
belagd med straff, får bankinspek- k
tionen i utredningsstyfte också in- n
fordra uppgifter av denne. g
Finns det anledning anta att nå-
gon har överträtt bestämmelser i
denna lag och är överträdelsen be-
lagd med straff, får bankinspektio-
nen i utredningsstyfte infordra upp-
gifter av denne.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
27 §
Om någon inte fullgör sin skyl-
dighet enligt 21 §, 22 § eller 24 §
första stycket 2—4 får bankinspek-
tionen förelägga vite.
Till böter eller fängelse i högst
sex månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. underlåter att inom föreskri-
ven iidgöra anmälan enligt 10§,
2. lämnar oriktig eller vilsele-
dande uppgift vid fullgörande av
anmälningsskyldighet enligt 10 § el-
ler vid fullgörande av uppgiftsskyl-
dighet som avses i 22 § eller 24 §
Om någon inte fullgör sin skyl-
dighet enligt 21 § eller 22 § får
bankinspektionen förelägga vite.
Till böter eller fängelse i högst
sex månader skall den dömas som
uppsåtligen eller av oaktsamhet
lämnar oriktig eller vilseledande
uppgift vid fullgörande av uppgifts-
skyldighet som avses i 22 §.
3 Senaste lydelse 1987:701
191
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
första stycket 2—4,
3. underlåter att iaktta åliggande
enligt 14 § andra stycket, 15 eller 16
I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
192
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 33 och 41 §§ lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
33 §
Fullmäktig får inte vara statsråd eller ledamot eller suppleant i styrelsen
för ett kreditinstitut. Fullmäktig får inte heller vara underårig eller i
konkurs eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Första stycket gäller också vice riksbankschef.
Fullmäktig skall till riksbanken
skriftligen anmäla sitt innehav och
ändring i innehavet av fondpapper
som anges i 2 § insiderlagen
(1990:000).
41 §
Av fullmäktige avgörs
1. författningsfrågor,
2. frågan om fastställande av arbetsordning samt andra viktigare frågor
om riksbankens organisation och arbetsformer,
3. frågor om systemet för att bestämma kronans värde i förhållande till
andra valutor,
4. frågor om riktlinjer för förvaltningen av de tillgångar som anges i
H§,
5. frågor om viktigare internationella kreditavtal,
6. frågor om diskonto och om räntevillkor vid ut- och inlåning enligt
18 § första stycket samt villkor vid utlåning enligt 18 § andra stycket,
7. frågor om viktigare rekommendationer till eller överenskommelser
med kreditinstitut,
8. frågor om kassakrav och särskild avgift när kassakrav inte uppfylls,
9. frågor om statens kontokredit,
10. frågor om förvärv av aktier eller andelar enligt 24 §,
11. viktigare frågor om ackord, avskrivning, nedsättning eller eftergift
av fordran,
12. frågor om upprättande av personalförteckning, om beslut som avses
i 37 § samt om tillsättande av tjänster som riksbanksdirektör, avdelnings-
chef eller direktör för regionkontor,
13. frågor om skiljande från annan anställning än provanställning eller
om skiljande från uppdrag eller om disciplinansvar, åtalsanmälan, av-
stängning eller läkarundersökning,
14. övriga frågor som enligt den-
na eller annan lag skall avgöras av
fullmäktige, samt
15. frågor som fullmäktige
finner vara av större vikt eller som
14. Frågor om vilka arbetstagare
eller uppdragstagare hos riksbanken
som skall åläggas anmälningsskyl-
dighet enligt 11 § insiderlagen
(1990:000),
15. övriga frågor som enligt den-
na eller annan lag skall avgöras av
fullmäktige, samt
16. frågor som fullmäktige
finner vara av större vikt eller som
193
13 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
riksbankschefen hänskjuter till full- riksbankschefen hänskjuter till full-
mäktige. mäktige.
Ärenden som inte skall avgöras av fullmäktige avgörs av riksbanksche-
fen. 1 den mån sådana ärenden inte är av det slag att de behöver prövas av
riksbankschefen, får de avgöras av annan tjänsteman enligt vad som anges
i arbetsordningen eller i särskilda beslut.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2. Den som vid lagens ikraftträdande innehar fondpapper for vilket han
är anmälningsskyldig enligt 33 § denna lag skall anmäla innehavet före
den 1 april 1991.
194
Prop. 1990/91:42
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att det i aktiekontolagen (1989:827) skall införas
en ny paragraf, 5 kap. 5 §, av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse 5 kap 5 § Värdepapperscentralen skall |
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
195
Lagrådet Prop. 1990/91:42
Bilaga 5
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-10-18
Närvarande: justitierådet Böret Palm, regeringsrådet Sigvard Berglöf,
justitierådet Lars K Beckman.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 13 september 1990 har
regeringen på hemställan av statsrådet Erik Åsbrink beslutat inhämta
lagrådets yttrande över förslag till
1. insiderlag,
2. lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig anställning,
3. lag om ändring i fondkommissionslagen (1979:748),
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden,
6. lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank,
7. lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827).
Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammaråklagare Catarina
Walldén.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till insiderlag
Lagförslaget innehåller väsentliga nyheter framför allt i fråga om den
personkrets som skall träffas av ett förbud mot insiderhandel. Åtskilliga
paragrafer är dock mer eller mindre oförändrade överförda från lagen
(1985:571) om värdepappersmarknaden.
Med anledning av den föreslagna rubriken vill lagrådet anföra följande.
Även om den ökande internationaliseringen lett till att det blivit allt
vanligare med utländska ord och begrepp också i alldagligt svenskt språk-
bruk, har det hittills undvikits att införliva de främmande orden med
svensk lagtext. Värdepappersmarknadskommittén har också i sitt betän-
kande betecknat motsvarande lagförslag med det svenska och väl valda
namnet ”Lag om insynshandel på värdepappersmarknaden”. Den korta
och träffande och i allmänt språkbruk väl inarbetade termen ”insider” bör
ändå godtas i beteckningen på lagen. När detta steg har tagits bör termen
också kunna användas i vissa av lagens bestämmelser när det är praktiskt
motiverat (se nedan vid 16 och 21 §§).
1 och 2 §§
I första stycket av 1 § anges att lagen innehåller bestämmelser om förbud
”att handla med fondpapper på värdepappersmarknaden samt om skyldig-
het att anmäla innehav av fondpapper”. Betydelsen av termerna fondpap-
per och handel på värdepappersmarknaden är avgörande för förbudens
omfattning och därmed för kriminaliseringen av handel i strid mot förbu-
den. Med uttrycket ”handel på värdepappersmarknaden” skall enligt före-
dragande statsrådet (se avsnitt 6.3 under rubriken ”Aktieägare”) förstås
handel på en organiserad marknadsplats eller genom mellanhand som
196
yrkesmässigt bedriver handel med fondpapper. Enligt andra uttalanden i
lagrådsremissen (se avsnitt 6.6) skall således affarer mellan parter som är
kända for varandra och som föregås av förhandlingar och skriftliga avtal
inte innefattas. Lagrådet anser en definition av uttrycket behövlig och
föreslår att den tas in i 2 § lagen närmast före definitionen av termen
fondpapper. Den avsedda betydelsen av uttrycket torde täckas, om lagtex-
ten i denna del får följande lydelse:
” 1. handel på värdepappersmarknaden: handel på börs eller annan orga-
niserad marknadsplats eller genom mellanhand som yrkesmässigt bedriver
handel med fondpapper,”.
Numreringen 1 —4 på övriga definitioner i 2 § får därmed bytas ut mot
2, 3, 4 och 5.
I fråga om definitionen av aktiemarknadsbolag hänvisas i det remittera-
de lagförslaget till definitionen i lagen om värdepappersmarknaden. Lagrå-
det anser det motiverat att denna definition, som bl. a. innebär att det skall
vara fråga om ett svenskt aktiebolag (jfr 8—10 §§), skrivs ut i insiderlagen.
Lagrådet vill slutligen i fråga om 2 § ytterligare anmärka följande. Det
har i remissprotokollet i avsnitt 6.6 och 6.9 gjorts vissa uttalanden som
berör internationella förhållanden. Uttalandena är emellertid enligt lagrå-
dets mening alltför knapphändiga i vad de avser frågan om utländska
papper innefattas i de föreslagna bestämmelserna (jfr prop. 1978/79:9 s.
261) och om reglernas tillämpning i rummet. Innebörden av uttalandena
bör därför förtydligas. Det framgår av värdepappersmarknadskommitténs
betänkande SOU 1989:72 del 2 (s. 194 och 420) att kommitténs avsikt
varit att såväl handel i Sverige med aktier i utländska bolag som insider-
handel utomlands skall kunna i viss utsträckning omfattas av de föreslagna
reglerna.
4§
Det grundläggande i paragrafen är ett förbud att för egen eller annans
räkning köpa eller sälja fondpapper. Den som omfattas av första stycket
får inte heller med råd eller på annat därmed jämförligt sätt föranleda
någon annan till köp eller försäljning. Sistnämnda förbud gäller inte för
tipsmottagare som avses i tredje stycket. Gränsdragningen mellan första
och tredje styckena kan alltså vara av avgörande betydelse.
Första stycket avser enligt förslaget den som ”genom anställning, upp-
drag eller annan befattning” har fått viss information eller kunskap. Det
krävs inte att anställningen osv. har något samband med den juridiska
person som informationen avser. I tredje stycket, som avser tipsmottagare,
saknas naturligt nog den citerade begränsningen.
Av exempel som i remissprotokollet lämnas på tipsmottagare (hantver-
kare och taxichaufför) framgår att även denne kan få informationen i
samband med anställning, uppdrag eller annan befattning. Detta samband
är emellertid av ett annat slag än det som förutsätts enligt första stycket.
Där måste sambandet sägas karaktäriseras av att anställningen osv. typiskt
sett medför eller kan medföra tillgång till relevant information. Ett exem-
pel som belyser gränsdragningen är en ekonomijournalist som kan omfat-
Prop. 1990/91:42
Bilaga 5
197
14 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42
tas av första stycket, medan så normalt sett inte bör vara fallet med en
allmänreporter. Vad nu anförts bör komma till tydligare uttryck i lagtex-
ten. Lagrådet förordar därför att första stycket första meningen i paragra-
fen får följande lydelse: ”Har någon anställning, uppdrag eller annan
befattning som normalt innebär att han får kännedom om omständigheter
som har betydelse för kursen på fondpapper och har han på grund härav
fått information eller kunskap om en icke offentliggjord omständighet som
är ägnad att väsentligt påverka kursen på fondpapper gäller följande.”
Bestämmelserna i första och tredje styckena sammantagna innebär i
förhållande till gällande rätt en utvidgning av den personkrets som omfat-
tas av insiderförbudet från enbart sådana personer som har direkt anknyt-
ning till det företag de kurspåverkade omständigheterna avser till principi-
ellt var och en som köper eller säljer aktier eller andra fondpapper. För de
s. k. tipsmottagarna i tredje stycket gäller enligt förslaget för straffbarhet
att transaktionen skall ha skett i vetskap om en icke offentliggjord om-
ständighet ägnad att väsentligt påverka kursen, att vetskapen ”måste för-
utsättas” direkt eller indirekt komma från en tidigare i paragrafen nämnd
person och att kraven i 21 § på uppsåt eller grov vårdslöshet skall vara
uppfyllda. (Lagrådet anmärker att i det senare avseendet vissa missvisande
uttalanden gjorts i den allmänna motiveringen i avsnitt 6.4 och i special-
motiveringen.)
En mer markant förändring i kursvärdet på aktier eller andra fondpap-
per torde ofta bero på någon omständighet som till en början normalt hålls
förtrolig. Den som gör en lyckad aktieaffär före offentliggörandet kan ha
haft en rad olika legitima skäl för detta — han måste ändå i ett sådant läge
kunna bli potentiellt misstänkt för att ha fått tillgång till den förtroliga
informationen. Av rättssäkerhetsskäl måste med en så vittomfattande
reglering ställas särskilda anspråk på bevisning när det gäller den misstänk-
tes vetskap om omständigheten. Det måste också otvetydigt visas att
omständighetens förtroliga natur varit uppenbar. Den som gjort affären
skall inte rimligen ha kunnat vara okunnig om att uppgiften måste ha läckt
ut obehörigen. Om han ändå varit ovetande skall okunnigheten ha berott
på grov vårdslöshet av honom.
Uttrycket ”måste förutsättas komma från en tidigare i denna paragraf
nämnd person” har såvitt kan utläsas valts för att straffbarhet skall inträ-
da, även om den som handlat med fondpapperen inte vet exakt hur
uppgiften ursprungligen kommit ut från den behöriga kretsen. Av special-
motiveringen framgår vidare att bestämmelsen är avsedd att förstås så att
det i princip inte spelar någon roll hur lång kedjan är mellan källan och
tipsmottagaren och att det dessutom kan vara så att personen själv skaffat
sig kunskapen exempelvis genom att vid besök hos en tjänsteman på ett
företag eller en myndighet av en tillfällighet ha kunnat ta del av en
handling som avslöjar den icke offentliggjorda omständigheten. Lagrådet
finner att den tänkta tillämpningen anges tydligare om tredje stycket inleds
på följande sätt: ”Den som i annat fall än som sägs förut i denna paragraf
fått kännedom om en icke offentliggjord omständighet, som är ägnad att
väsentligt påverka kursen på fondpapper och som måste ha röjts av någon
som avses i första eller andra stycket eller eljest kommit ut obehörigen, får
inte...”.
Prop.1990/91:42
Bilaga 5
198
9§
Enligt det föreslagna andra stycket kan bankinspektionen medge befrielse
från anmälningsskyldighet enligt paragrafen om motsvarande uppgifter
kan erhållas på annat sätt. Som framgår av remissprotokollet (se avsnitt
6.8 under rubriken ”Dispensregel”) är tanken att de manuella anmälning-
arna skall kunna ersättas av automatisk överföring från avstämningsregist-
ret. Uttalandet i remissen om att detta skulle kräva samtycke av samtliga
berörda registrerade förefaller inte motiverat. Det kan anmärkas att, som
närmare har utvecklats av kommittén (se SOU 1989:72 del 2 s. 442), en
sådan överföring inte medför någon förändring av sekretesskyddet.
H§
Offentliga funktionärer hör till den krets av personer som typiskt sett kan i
sitt arbete ha tillgång till kurspåverkande information och som därför
enligt första stycket i den föreslagna 4 § är förbjudna att utnyttja denna för
aktiehandel eller för rådgivning så att andra föranleds till sådan handel. De
har däremot inte, så som personer med egentlig insynsställning (8 och
9 §§), någon skyldighet att anmäla sitt eget innehav av fondpapper till
registret hos värdepapperscentralen.
Enligt den föreslagna 11 § skall offentlig funktionär kunna bli skyldig att
anmäla hela sitt innehav av fondpapper till myndigheten, ”om det behövs
för att upprätthålla allmänhetens förtroende för hans eller annan befatt-
ningshavares opartiskhet i tjänsteutövningen eller myndighetens anseen-
de”. Skyldigheten skall också kunna gälla befattningshavare hos allmänna
pensionsfondens fondstyrelser. Lagrådet vill till en början invända att an-
mälningsskyldigheten i dessa fall naturligen måste i första hand tillgodose
samma intresse som den för personer med insynsställning enligt 8 §. Regis-
treringen av deras innehav har primärt funktionen att underlätta tillsynen
över att förbuden efterlevs av de berörda och minska deras benägenhet för
otillåten handel. I andra hand kan naturligtvis också förtroendet för befatt-
ningshavarna och myndigheten stärkas om anmälningsskyldighet gäller.
Med myndighet skall enligt remissprotokollet förstås de arbetsgivare som
omfattas av 1 kap. 1 § lagen om offentlig anställning. Begreppet måste emel-
lertid, om det skall ges en innebörd som avviker från den annars vedertagna
(se prop. 1973:90 s. 232 f, jfr prop. 1985/86:80 s. 57), preciseras i lagtexten.
Såvitt lagrådet kan förstå finns emellertid inte någon anledning till en sådan
avvikelse.
Det sägs i den föreslagna bestämmelsen att styrelseledamöter, arbetsta-
gare, uppdragstagare eller annan befattningshavare hos myndighet ”får
åläggas” att anmälas sitt innehav och ändring i innehavet av fondpapper.
Avsikten är enligt motivuttalandena att, beträffande regeringen understäl-
lda myndigheter, åläggandena och närmare föreskrifter skall meddelas av
regeringen eller myndigheten själv. Bestämmelsen avses vidare innebära
en möjlighet för riksdagen att ålägga befattningshavare hos riksdagen eller
dess myndigheter anmälningsskyldighet samt att också kommuner och
andra myndigheter som inte lyder under regeringen själva skall avgöra om
en sådan skyldighet skall föreligga.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 5
199
Regleringen rör sådana förhållanden att normgivningen kräver lagform Prop. 1990/91:42
(8 kap. 3 § regeringsformen). Med stöd av en bestämmelse i insiderlagen Bilaga 5
kommer emellertid regeringen att i beslut av förvaltningskaraktär kunna
föreskriva att anmälningsskyldigheten skall gälla en viss eller vissa bestäm-
da myndigheter eller fondstyrelser. Såvitt gäller kommunerna måste
grundbestämmelsen också uttryckligen anges i lagen (8 kap. 5 § regerings-
formen). I fråga om myndigheter under riksdagen får åläggandena, obero-
ende av förevarande bestämmelse, ske genom särskild lagstiftning; i remis-
sen har också föreslagits att vissa bestämmelser i ämnet skall tas in i lagen
om Sveriges riksbank.
Lagrådet föreslår att 11 § ges följande lydelse:
”Om det med hänsyn till tillgången på kurspåverkande information
inom en myndighet är påkallat för kontroll av att förbudet i 4 § första
stycket efterlevs, får regeringen i fråga om regeringen underställd myndig-
het och vederbörande kommun i fråga om kommunal myndighet föreskri-
va att det vid myndigheten skall föras en förteckning över fondpappersin-
nehav avseende de styrelseledamöter, arbetstagare, uppdragstagare eller
andra befattningshavare som myndigheten bestämmer med hänsyn till
deras särskilda insynsställning. Det åligger befattningshavare som en så-
dan förteckning omfattar att till myndigheten skriftligen anmäla sitt inne-
hav av fondpapper och ändringar i innehavet. Motsvarande befogenhet för
regeringen och skyldigheter för befattningshavare gäller också i fråga om
allmänna pensionsfondens fondstyrelser”.
16§
Kommittén anger i sitt lagförslag som namn på föreslaget register över
aktieinnehav ”Insynsställningsregister”. I lagrådsremissen har föredragan-
de statsrådet avstått från att föreslå någon beteckning på registret. Med
hänvisning till vad som anförts inledningsvis föreslår lagrådet att registret
ges beteckningen ”insiderregister”. Beteckningen, kursiverad, kan lämpli-
gen skrivas in inom parentes i paragrafens första stycke efter orden ”Vär-
depapperscentralen skall föra register”.
21 §
Med hänsyn till vad lagrådet inledningsvis anfört om användning av
termen ”insider” föreslår lagrådet att uppsåtligt brott enligt 4 § betecknas
”insiderbrott” och brott mot samma paragraf begånget av grov oaktsam-
het betecknas ”vårdslöst insiderförfarande”. I 21 § bör därmed i första
stycket mellan orden ”skall” och ”dömas” infogas orden ”för insiderbrott”
samt i tredje stycket på motsvarande plats infogas orden ”för vårdslöst
insiderförfarande”.
24 §
Den verksamhet som bankinspektionen bedriver finansieras genom sär-
skilda bidrag av banker och andra som står under inspektionens tillsyn. I 200
ett flertal lagar föreskrivs vilka som skall lämna bidrag för täckande av Prop. 1990/91:42
olika kostnader. I förordningen (1988:976) om avgifter för bankinspektio- Bilaga 5
nens verksamhet anges storleken av bidragen.
Den föreslagna paragrafen, som har angetts vara av provisorisk karak-
tär, innebär att kostnaderna för inspektionens insiderövervakning skall
fördelas på ”de institut som står under bankinspektionens tillsyn” enligt
de närmare föreskrifter som regeringen meddelar. Även om det förhållan-
det att insiderreglerna kommer att omfatta ett stort antal olika marknader
kan motivera att kostnaderna för övervakningen fördelas på väsentligt
flera än vad som nu gäller enligt lagen om värdepappersmarknaden, före-
faller bestämmelsen att med den generella utformningen bli alltför vittom-
fattande. Lagrådet kan anmärka att Upplysningscentralen UC Aktiebolag
står under inspektionens tillsyn men att det bolaget uppenbarligen inte bör
träffas av bestämmelsen.
Förslaget till lag om ändring'i sekretesslagen (1980:100)
1 kap. 4 §
Om det gäller förbud enligt sekretesslagen mot att röja uppgift, får enligt
gällande lydelse av paragrafen uppgiften inte heller i övrigt utnyttjas utan-
för den verksamhet i vilken sekretess gäller för uppgiften. Utan någon
närmare kommentar har denna bestämmelse i remissen kompletterats
med en erinran om att det i insiderlagen finns bestämmelser om förbud att
utnyttja vissa uppgifter som är ägnade att väsentligt påverka kursen på
fondpapper.
Enligt lagrådets mening förefaller den föreslagna bestämmelsen inte
motiverad och snarast ägnad att försvåra förståelsen av sekretesslagen.
Lagrådet avstyrker därför ändringsförslaget.
9 kap. 23 §
Enligt 11 § i förslaget till insiderlag kan styrelseledamot, arbetstagare,
uppdragstagare eller annan befattningshavare hos myndighet och befatt-
ningshavare hos allmänna pensionsfondens fondstyrelser åläggas viss upp-
giftsskyldighet beträffande sitt innehav av fondpapper och förändringar i
fondpappersinnehavet. En motsvarande uppgiftsskyldighet föreslås före-
ligga enligt lagen om Sveriges riksbank för riksbanksfullmäktige och vissa
arbetstagare och uppdragstagare hos riksbanken. De uppgifter som nämn-
da bestämmelser avser skall vara sekretesskyddade enligt den föreslagna
paragrafen i sekretesslagen. I förslaget har den uppgiftslämnande per-
sonkretsen angivits med orden ”person som avses i 1 kap. 6 §” sekretessla-
gen. Genom denna hänvisning blir emellertid kretsen alltför vid. Enligt
lagrådets mening bör kretsen direkt knyta an till de berörda personerna.
Att pensionsfonder jämställs med myndigheter i sekretesslagens mening
framgår av ett rättsfall från regeringsrätten (RÅ 1984 2:101). Paragrafens
första stycke kan lämpligen ges följande lydelse:
”Sekretess gäller för sådan uppgift hos myndighet om innehav av fond-
201
papper som har lämnats av någon som är anmälningsskyldig enligt
beslut som meddelats med stöd av 11 § insiderlagen (1990:000) eller,
såvitt gäller myndighet under riksdagen, enligt riksdagens föreskrifter, om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör
lider skada eller men.”
Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:571) om
värdepappersmarknaden
Lagrådets granskning av lagen har skett med utgångspunkt i att den endast
skall gälla tills vidare. Granskningen föranleder följande synpunkter.
4§
Paragrafen innehåller vissa definitioner. I andra stycket anges vilka instru-
ment som skall behandlas på samma sätt som en aktie i ett aktiemarknads-
bolag. I det tredje stycket finns vissa regler om aktieoptioner och i ett
avslutande stycke vissa bestämmelser om samäganderätt beträffande ak-
tier i aktiemarknadsbolag.
Begreppet aktiemarknadsbolag har i sig inte någon betydelse för de övriga
regler som skall kvarstå i lagen. Ett bibehållande av definitionen får ändå
godtas med hänsyn till de hänvisningar till den som görs i andra lagar. Det
som i lagrummet i övrigt har anknytning till aktier i aktiemarknadsbolag bör
däremot utgå. Detta innebär att av andra-fjärde styckena skall stå kvar
endast första och tredje meningarna i tredje stycket.
26 §
Enligt paragrafen, som inte föreslås ändrad i remissen, får bankinspektio-
nens beslut enligt lagen överklagas hos regeringen. Enligt 20 § förslaget till
insiderlag skall bankinspektionens beslut däremot överklagas hos kam-
marrätten. Ändringen bör föranleda en övergångsbestämmelse av följande
lydelse:
”1 fråga om överklagande av beslut som avses i 26 § och som har
meddelats före ikraftträdandet gäller äldre föreskrifter.”
33 §
Enligt paragrafen, som inte föreslås ändrad i remissen, skall kostnaderna
för övervakning enligt lagen betalas av fondkommissionärerna och Stock-
holms fondbörs. Med hänsyn till att bestämmelserna i lagen enligt försla-
get begränsas till att i huvudsak avse endast skyldigheten att upprätta
avräkningsnotor förefaller det inte motiverat att bibehålla skyldigheten för
Stockholms fondbörs att finansiera övervakningen.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 5
202
Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges riksbank
33 och 41 §
I 33 § föreslås i remissen ett nytt sista stycke, innebärande att fullmäktig
till riksbanken skall anmäla sitt fondpappersinnehav och ändringar i inne-
havet. I en ny punkt 14 i 41 § förslaget anges att fullmäktige avgör frågor
om vilka arbetstagare eller uppdragstagare hos riksbanken som skall åläg-
gas anmälningsskyldighet enligt 11 § i den föreslagna insiderlagen. Som
framgår av vad lagrådet anfört i anslutning till nämnda paragraf i insider-
lagen bör denna emellertid inte ha avseende på myndigheter under riksda-
gen. Lagrådet föreslår att regleringen i riksbankslagen ges ett nytt innehåll
och sammanförs till ett nytt andra stycke i 38 § med följande lydelse:
”Fullmäktig samt sådan arbetstagare och uppdragstagare hos riksbanken
som riksbanken bestämmer skall skriftligen anmäla sitt innehav och änd-
ring i innehavet av fondpapper som anges i 2 § insiderlagen (1990:000) till
riksbanken.”
I nuvarande andra stycket i 38 § — som enligt lagrådets förslag blir
tredje stycket — bör orden ”i övrigt” fogas in mellan orden ”också” och
”i”.
33 § skall alltså behållas i gällande lydelse, medan den föreslagna punkt
14 i 41 § i stället bör lyda:
”14. frågor om vilka arbetstagare eller uppdragstagare som skall åläggas
anmälningsskyldighet enligt 38 § andra stycket,”
Övriga lagforslag
Förslagen lämnas utan erinran.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 5
203
of 13 November 1989 coordinating regulations on insider dealing
(89/592/EEC)
THE COUNCIL OF THE EUROPEAN COMMUN1TIES,
Having regard to the Treaty establishing the European Economic Com-
munity, and in particular Artide 100a thereof,
Having regard to the proposal from the Commission('),
In cooperation with the European Parliament(2),
Having regard to the opinion of the Economic and Social Committee(3),
Whereas Artide 100a (1) of the Treaty States that the Council shall adopt
the measures for the approximation of the provisions laid down by law,
regulation or administrative action in Member States which have as their
object the establishment and functioning of the internal market;
Whereas the secondary market in transferable securities plays an impor-
tant role in the financing of economic agents;
Whereas, for that market to be able to play its role effectively, every
measure should be taken to ensure that market operates smoothly;
Whereas the smooth operation of that market depends to a large extent
on the confidence it inspires in investors;
Whereas the factors on which such confidence depends include the
assurance afforded to investors that they are placed on an equal footing
and that they will be protected against the improper use of inside informa-
tion;
Whereas, by benefiting certain investors as compared with others, insid-
er dealing is likely to undermine that confidence and may therefore preju-
dice the smooth operation of the market;
Whereas the necessary measures should therefore be taken to combat
insider dealing;
Whereas in some Member States there are no rules or regulations pro-
hibiting insider dealing and whereas the rules or regulations that do exist
differ considerably from one Member State to another;
Whereas it is therefore advisable to adopt coordinated rules at a Com-
munity level in this field;
Whereas such coordinated rules also have the advantage of making it
possible, through cooperation by the competent authorities, to combat
transfrontier insider dealing more effectively;
Whereas, since the acquisition or disposal of transferable securities
necessarily involves a prior decision to acquire or to dispose taken by the
person who undertakes one or other of these operations, the carrying-out
Prop. 1990/91:42
Bilaga 6
'OJ No C 153, 11.6. 1987, p. 8 and OJ No C 277, 27. 10. 1988, p. 13.
2 OJ No C 187, 18. 7. 1987, p. 93 and Decision of 11 October 1989 (not yet
published in the Official Journal).
5 OJ No C 35, 8. 2. 1989, p. 22.
204
of this acquisition or disposal does not constitute in itself the use of inside
information;
Whereas insider dealing involves taking advantage of inside informa-
tion; whereas the mere fact that marketmakers, bodies authorized to act as
contrepartie, or stockbrokers with inside information confine themselves,
in the first two cases, to pursuing their normal business of buying or selling
securities or, in the last, to carrying out an order should not in itself be
deemed to constitute use of such inside information; whereas likewise the
fact of carrying out transactions with the aim of stabilizing the price of new
issues or secondary offers of transferable securities should not in itself be
deemed to constitute use of inside information;
Whereas estimates developed from publicly available data cannot be
regarded as inside information and whereas, therefore, any transaction
carried out on the basis of such estimates does not constitute insider
dealing within the meaning of this Directive;
Whereas communication of inside information to an authority, in order
to enable it to ensure that the provisions of this Directive or other provi-
sions in force are respected, obviously cannot be covered by the prohibi-
tions laid down by this Directive,
HAS ADOPTED THIS DIRECTIVE:
Article 1
For the purposes of this Directive:
1. ‘inside information’ shall mean information which has not been
made public of a precise nature relating to one or several issuers of
transferable securities or to one or several transferable securities, which, if
it were made public, would be likely to have a significant effect on the
price of the transferable security or securities in question;
2. ‘transferable securities’ shall mean:
(a) shares and debt securities, as well as securities equivalent to shares
and debt securities;
(b) contracts or rights to subscribe for, acquire or dispose of securities
referred to in (a);
(c) futures contracts, options and financial futures in respect of securi-
ties referred to in (a);
(d) index contracts in respect of securities referred to in (a),
when admitted to trading on a market which is regulated and supervised
by authorities recognized by public bodies, operates regularly and is
accessible directly or indirectly to the public.
Artide 2
1. Each Member State shall prohibit any person who:
— by virtue of his membership of the administrative, management or
supervisory bodies of the issuer,
— by virtue of his holding in the Capital of the issuer, or
Prop. 1990/91:42
Bilaga 6
205
15 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 42
— because he has access to such information by virtue of the exercise of
his employment, profession or duties,
possesses inside information from taking advantage of that information
with full knowledge of the facts by acquiring or disposing of for his own
account or for the account of a third party, either directly or indirectly,
transferable securities of the issuer or issuers to which that information
relätes.
2. Where the person referred to in paragraph 1 is a company or other type
of legal person, the prohibition laid down in that paragraph shall apply to the
natural persons who take part in the decision to carry out the transaction for
the account of the legal person concerned.
3. The prohibition laid down in paragraph 1 shall apply to any acquisition
or disposal of transferable securities effected through a professional inter-
mediary.
Each Member State may provide that this prohibition shall not apply to
acquisitions or disposals of transferable securities effected without the
involvement of a professional intermediary outside a market as defined
in Artide 1 (2) in fine.
4. This Directive shall not apply to transactions carried out in pursuit of
monetary, exchange-rate or public debt-management policies by a sovereign
State, by its central bank or any other body designated to that effect by the
State, or by any person acting on their behalf. Member States may extend
this exemption to their federated States or similar local authorities in respect
of the management of their public debt.
Arlicle 3
Each Member State shall prohibit any person subject to the prohibition
laid down in Artide 2 who possesses inside information from:
(a) disclosing that inside information to any third party unless such disclo-
sure is made in the normal course of the exercise of his employment,
profession or duties;
(b) recommending or procuring a third party, on the basis of that inside
information, to acquire or dispose of transferable securities admitted
to trading on its securities markets as referred to in Artide 1 (2) in fine.
Article 4
Each Member State shall also impose the prohibition provided for in
Article 2 on any person other than those referred to in that Article who
with full knowledge of the facts possesses inside information, the direct or
indirect source of which could not be other than a person referred to in
Article 2.
Artide 5
Each Member State shall apply the prohibitions provided for in Artides 2,
3 and 4, at least to actions undertaken within its territory to the extent that
Prop. 1990/91:42
Bilaga 6
206
the transferable securities concerned are admitted to trading on a market Prop. 1990/91:42
of a Member State. In any event, each Member State shall regard a Bilaga 6
transaction as carried out within its territory if it is carried out on a
market, as defined in Article 1 (2) in fine, situated or operating within that
territory.
Article 6 \
Each Member State may adopt provisions more stringent than those laid
down by this Directive or additional provisions, provided that such provi-
sions are applied generally. In particular it may extend the scope of the
prohibition laid down in Article 2 and impose on persons referred to in
Article 4 the prohibitions laid down in Article 3.
Article 7
The provisions of Schedule C.5 (a) of the Annex to Directive 79/279/
EEC(') shall also apply to companies and undertakings the transferable
securities of which, whatever their nature, are admitted to trading on a
market as referred to in Article 1 (2) in fine of this Directive.
Article 8
1. Each Member State shall designate the administrative authority or au-
thorities competent, if necessary in collaboration with other authorities to
ensure that the provisions adopted pursuant to this Directive are applied. It
shall so inform the Commission which shall transmit that information to all
Member States.
2. The competent authorities must be given all supervisory and investiga-
tory powers that are necessary for the exercise of their functions, where
appropriate in collaboration with other authorities.
Article 9
Each Member State shall provide that all persons employed or formerly
employed by the competent authorities referred to in Article 8 shall be
bound by professional secrecy. Information covered by professional secre-
cy may not be divulged to any person or authority except by virtue of
provisions laid down by law.
Article 10
1. The competent authorities in the Member States shall cooperate with
each other whenever necessary for the purpose of carrying out their duties,
making use of the powers mentioned in Article 8 (2). To this end, and
notwithstanding Article 9, they shall exchange any information required for
OJ No L 66, 16. 3. 1979, p. 21.
207
that purpose, including information relating to actions prohibited, under Prop. 1990/91:42
the options given to Member States by Article 5 and by the second sentence Bilaga 6
of Article 6, only by the Member State requesting cooperation. Information
thus exchanged shall be covered by the obligation of professional secrecy to
which the persons employed or formerly employed by the competent au-
thorities receiving the information are subject.
2. The competent authorities may refuse to act on a request for information:
(a) where communication of the information might adversely affect the
sovereignity, security or public policy of the State addressed;
(b) where judicial proceedings have already been initiated in respect of the
same actions and against the same persons before the authorities of the
State addressed or where final judgment has already been passed on
such persons for the same actions by the competent authorities of the
State addressed.
3. Without prejudice to the obligations to which they are subject in judicial
proceedings under criminal law, the authorities which receive information
pursuant to paragraph 1 may use it only for the exercise of their functions
within the meaning of Article 8 (1) and in the context of administrative or
judicial proceedings specifically relating to the exercise of those functions.
However, where the competent authority communicating information con-
sents thereto, the authority receiving the information may use it for other
purposes or forward it to other States’ competent authorities.
Article 11
The Community may, in conformity with the Treaty, conclude agreements
with non-member countries on the matters govemed by this Directive.
Article 12
The Contact Committee set up by Article 20 of Directive 79/279/EEC shall
also have as its function:
(a) to permit regular consultation on any practical problems which arise
from the application of this Directive and on which exchanges of view
are deemed useful;
(b) to advise the Commission, if necessary, on any additions or amend-
ments to be made to this Directive.
Article 13
Each Member State shall determine the penalties to be applied for in-
fringement of the measures taken pursuant to this Directive. The penalties
shall be sufficient to promote compliance with those measures.
Article 14
1. Member States shall take the measures necessary to comply with this
Directive before 1 June 1992. They shall forthwith inform the Commission
thereof.
208
2. Member States shall communicate to the Commission the provisions of Prop. 1990/91:42
national law which they adopt in the field governed by this Directive. Bilaga 6
Article 15
This Directive is addressed to the Member States.
Done at Brussels, 13 November 1989.
For the Council
The President
P. BÉRÉGOVOY
209
Inledning
Signatärstaterna, medlemmar av Europarådet,
som beaktar att Europarådets syfte är att uppnå en större enhet mellan
sina medlemmar;
som beaktar att vissa finansiella transaktioner i värdepapper som hand-
las med på börser utförs av personer som försöker undvika förluster eller
göra vinster genom att utnyttja konfidentiell information som de har
tillgång till och på så sätt undergräver lika möjligheter mellan investerare
samt förtroendet för marknaden;
som beaktar att sådant beteende även visar sig farligt för de berörda
medlemsstaternas ekonomier och särskilt för värdepappersmarknadernas
riktiga funktion;
som beaktar att, på grund av marknadernas internationalisering och
dagens smidiga kommunikationer, transaktioner av detta slag ibland ge-
nomförs på en stats marknad av personer som inte är bosatta i ifrågavaran-
de stat eller som agerar genom personer som inte är bosatta där;
som beaktar att de ansträngningar som redan görs på inhemsk nivå i
många medlemsstater för att motverka sådana förfaranden gör det nöd-
vändigt att upprätta ett särskilt system i syfte att ta itu med dessa situatio-
ner och samordna insatser på internationell nivå,
har kommit överens om följande:
Kapitel I — definitioner
Artikel 1
1. 1 denna konvention avses med insiderhandel en otillåten transaktion
utförd av en person
a. som är styrelseordförande eller styrelseledamot eller ledamot i ett
annat administrativt eller övervakande organ eller är befullmäktigat om-
bud för eller anställd hos en utgivare av värdepapper och som med medve-
tet utnyttjande av ännu icke offentliggjord information som han erhållit på
grund av sin ställning eller befattning och som, om den blev känd, skulle
väsentligt påverka värdepappersmarknaden har utfört eller låtit utföra en
transaktion på en organiserad värdepappersmarknad i syfte att tillförsäkra
sig själv eller tredje part en fördel och;
b. som har ingått ovan beskrivna transaktioner med medvetet utnytt-
jande av ännu icke offentliggjord information som han erhållit under
utövande av sin tjänst eller sitt yrke;
c. som har ingått ovan beskrivna transaktioner med medvetet utnytt-
jande av ännu icke offentliggjord information som han erhållit av någon av
de i a. eller b. ovan nämnda personerna.
2. Vid tillämpningen av denna konvention avses med
a. ”organiserad värdepappersmarknad” värdepappersmarknader som
är underkastade regler fastställda av myndigheter som erkänts av regering-
en för ändamålet;
Prop.1990/91:42
Bilaga 7
210
b. ”värdepapper” överlåtbara värdepapper utgivna enligt varje parts Prop. 1990/91:42
nationella lagstiftning av företag eller bolag eller andra utgivare, om såda- Bilaga 7
na värdepapper kan köpas och säljas på en marknad som är organiserad i
enlighet med bestämmelserna i a. ovan, samt andra överlåtbara värdepap-
per som tillåts på denna marknad i överensstämmelse med de nationella
regler som gäller för den;
c. ”transaktion” varje åtgärd på en organiserad värdepappersmarknad
som ger eller kan ge rätt till värdepapper enligt b. ovan.
Kapitel II — informationsutbyte
Artikel 2
Parterna åtar sig att i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel ge
varandra största möjliga ömsesidiga bistånd vid utbyte av information om
förhållanden som bevisar eller ger anledning att tro att insiderhandel har
ägt rum.
Artikel 3
Varje part kan genom en förklaring till Europarådets generalsekreterare
åta sig att under förutsättning av reciprocitet ge andra parter största
möjliga ömsesidiga bistånd vid utbyte av information som är nödvändig
för övervakning av transaktioner på de organiserade värdepappersmark-
naderna, vilka negativt skulle kunna påverka lika tillgång till information
för alla aktörer på marknaden eller kvaliteten på den information som ges
till investerare, i syfte att säkerställa en hederlig handel.
Artikel 4
1. Varje part skall utse en eller flera myndigheter med faktiskt ansvar
för att avge framställningar om bistånd och för att motta och besvara
framställningar om bistånd från motsvarande myndigheter, som utses av
varje part.
2. Varje part skall i en förklaring till Europarådets generalsekreterare
ange namn och adress på den myndighet eller de myndigheter som utsetts i
enlighet med bestämmelserna i denna artikel samt eventuella ändringar
härav.
3. Generalsekreteraren skall underrätta de andra parterna om dessa
förklaringar.
Artikel 5
1. Skäl för en framställning om bistånd skall anges.
2. Framställningen skall innehålla en beskrivning av de omständigheter
som bevisar eller ger anledning att tro att insiderhandel har ägt rum eller,
om bistånd begärs enligt av parterna i artikel 3 fastställda regler, hänvis-
ning till vilka principer i nämnda artikel som inte respekterats.
211
3. Framställningen skall innehålla hänvisning till de bestämmelser med Prop. 1990/91:42
stöd av vilka transaktionerna är otillåtna i den anmodande myndighetens Bilaga 7
stat.
4. Framställningen skall vara på eller översatt till något av de officiella
språken i den anmodade myndighetens stat eller på ett av Europarådets
officiella språk.
5. I framställningen skall anges
a. den anmodande och den anmodade myndigheten;
b. den information som begärs av den anmodande myndigheten, de
personer eller organ som kan inneha denna eller den plats där den kan
finnas tillgänglig;
c. skälen för och ändamålet med den anmodande myndighetens fram-
ställning samt hur den skall använda informationen enligt sin nationella
lagstiftning; och
d. hur snart ett svar krävs och i brådskande fall skälen härför.
Artikel 6
1. Handläggningen av framställningar om bistånd utförs av den anmo-
dade myndigheten enligt regler och förfaranden i den partens lagstiftning
där myndigheten är verksam.
2. När sökandet efter information kräver detta och om det inte finns
särskilda bestämmelser, skall de regler som fastställts i nationell lag för att
erhålla bevis kunna tillämpas av den anmodade myndigheten eller för dess
räkning. Påföljder för brott mot tystnadsplikt skall inte tillämpas beträf-
fande upplysningar som måste lämnas i samband med undersökningar.
3. Dessa bestämmelser skall inte inverka på de rättigheter som tiller-
känns svaranden enligt nationell lag.
4. Utom i den utsträckning det är absolut nödvändigt för att efterkom-
ma framställningen är den anmodade myndigheten och de personer som
söker den begärda informationen skyldiga att iaktta sekretess i fråga om
framställningen, dess innehåll och den information som insamlas i anled-
ning av framställningen.
5. Varje part skall emellertid då den utser den myndighet som före-
skrivs i artikel 4 uppge avvikelser från den i punkt 4 i denna artikel
angivna principen, som kan vara föreskrivna eller tillåtna i nationell lag
— antingen för att garantera fri tillgång för medborgare till myndigheters
handlingar;
— eller när den utsedda myndigheten är skyldig att för andra administrati-
va eller judiciella myndigheter uppge information som meddelats eller
insamlats inom ramen för framställningen;
— eller, under förutsättning att den anmodande myndigheten har blivit
informerad, för att undersöka kränkningar av den anmodade partens
lag eller för att säkerställa efterkommande av sådan lag.
212
Artikel 7
1. Den anmodande myndigheten får inte utnyttja information som
lämnats för andra ändamål än de som anges i framställningen.
2. Den anmodade myndigheten kan vägra att lämna den begärda infor-
mationen eller senare motsätta sig att den används för i framställningen
angivna ändamål eller ställa vissa villkor om inte
a. omständigheterna ligger inom ramen för artikel 1 och
b. de angivna ändamålen är i överensstämmelse med i artikel 2 fast-
ställda syften och
c. omständigheterna utgör en överträdelse i varje stat med hänsyn till
båda staternas regler.
3. När den anmodande myndigheten önskar använda den lämnade
informationen för andra ändamål än de som anges i den första framställ-
ningen, skall den i förväg informera den anmodade myndigheten, som kan
vägra sitt samtycke till sådan användning, om inte villkoren i punkt 2 är
uppfyllda.
4. Den information som lämnats får användas inför brottmålsdomstol
endast i fall då den kunde ha erhållits genom tillämpning av kapitel III.
5. Ingen myndighet hos den anmodande parten får använda eller över-
lämna denna information för skatte-, tull- eller valutaändamål, om inte
annat föreskrivs i en förklaring av den anmodade parten.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 7
Artikel 8
Den anmodade myndigheten kan vägra att efterkomma framställningen
om bistånd eller att lämna erhållen information om
a. framställningen inte är i överensstämmelse med denna konvention;
b. överlämnandet av den erhållna informationen skulle innebära en
kränkning av den anmodade partens suveränitet, säkerhet, väsentliga in-
tressen eller allmänna rättsprinciper (ordre public)',
c. de överträdelser som den begärda informationen avser eller de påfölj-
der som föreskrivs för sådana överträdelser är preskriberade enligt den
anmodande eller anmodade partens lagstiftning;
d. den begärda informationen avser förhållanden som uppkom innan
konventionen trädde i kraft för den anmodande eller den anmodade
parten;
e. rättsligt förfarande redan har påbörjats inför den anmodade partens
myndigheter beträffande samma ärende och mot samma personer eller om
de har blivit slutgiltigt lagförda för samma sak av behöriga myndigheter
hos den anmodade parten;
f. den anmodade partens myndigheter har beslutat att inte inleda rätts-
ligt förfarande eller att upphöra med förfarande i samma ärende.
213
Artikel 9
Den anmodade myndigheten skall, i den mån den kan göra detta, lämna
den information som begärs av den anmodande myndigheten i av den
myndigheten önskad form eller i den form som allmänt används dem
emellan.
Artikel 10
1. En part som har förvissat sig om att ett väsentligt brott mot tystnads-
plikten har begåtts av den anmodande myndigheten i fråga om den infor-
mation som lämnats kan tillfälligt upphöra att tillämpa kapitel II i denna
konvention i förhållande till den part som har underlåtit att fullgöra sitt
åtagande och skall underrätta Europarådets generalsekreterare om sitt
beslut. Parten kan vid vilken tidpunkt som helst häva åtgärden att tillfäl-
ligt inte tillämpa konventionen och skall underrätta generalsekreteraren
därom.
2. En part som avser att använda sig av det förfarande som föreskrivs i
punkt 1 måste först bereda den berörda parten tillfälle att yttra sig i fråga
om det påstådda brottet mot tystnadsplikten.
3. Europarådets generalsekreterare skall underrätta medlemsstaterna
och parterna i denna konvention om varje användning av det förfarande
som föreskrivs i punkt 1.
Artikel 11
Parterna kan utan hinder av bestämmelserna i artikel 5 punkt 4 komma
överens om att framställningar om bistånd och svar på dessa får göras på
det språk de önskar och enligt förenklade förfaranden eller på annat sätt än
genom brevväxling.
Kapitel III — inbördes rättshjälp i brottmål
Artikel 12
1. Parterna åtar sig att ge varandra största möjliga inbördes rättshjälp i
brottmål avseende brott som rör insiderhandel.
2. Ingenting i denna konvention skall tolkas så att det inskränker eller
hindrar tillämpningen av den europeiska konventionen om inbördes rätts-
hjälp i brottmål och tilläggsprotokollet till denna bland stater som tillträtt
dessa instrument eller av mellan parterna gällande särskilda överenskom-
melser eller arrangemang om inbördes rättshjälp i brottmål.
Kapitel IV — slutbestämmelser
Artikel 13
Denna konvention skall vara öppen för undertecknande av Europarådets
medlemsstater. Den skall ratificeras, godtas eller godkännas. Ratifika-
tions-, godtagande- eller godkännandeinstrument skall deponeras hos Eu-
roparådets generalsekreterare.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 7
214
Artikel 14
1. Denna konvention träder i kraft den första dagen i den månad som
följer efter utgången av en period om tre månader från den dag då tre
medlemsstater i Europarådet har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna
av konventionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 13.
2. I förhållande till en medlemsstat som senare uttrycker sitt samtycke
till att vara bunden av konventionen träder denna i kraft den första dagen i
den månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den
dag då ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstrumentet depone-
rades.
Artikel 15
1. Efter denna konventions ikraftträdande kan Europarådets minister-
kommitté inbjuda en stat som inte är medlem av Europarådet eller en
internationell mellanstatlig organisation att ansluta sig till konventionen
genom ett beslut som fattats med den i artikel 20 d) i stadgan angivna
majoriteten samt enhälligt av ombuden för de fordragsslutande stater som
är berättigade att sitta i kommittén.
2. I förhållande till en stat eller en internationell mellanstatlig organisa-
tion som ansluter sig träder konventionen i kraft den första dagen i den
månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag
anslutningsinstrumentet deponerades hos Europarådets generalsekretera-
re.
Artikel 16
1. En stat kan vid tidpunkten for undertecknande eller när den depone-
rar sitt ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstru-
ment ange på vilket territorium eller vilka territorier denna konvention
skall vara tillämplig.
2. En stat kan vid en senare tidpunkt, genom förklaring ställd till
Europarådets generalsekreterare, utsträcka tillämpningen av denna kon-
vention till ett annat i förklaringen angivet territorium. Med avseende på
ett sådant territorium träder konventionen i kraft den första dagen i den
månad som följer efter utgången av en period om tre månader från den dag
då generalsekreteraren mottog förklaringen.
3. En förklaring som avgetts i enlighet med de båda föregående punkter-
na kan, med avseende på ett territorium som angetts i förklaringen, återtas
genom underrättelse till generalsekreteraren. Återtagandet träder i kraft
den första dagen i den månad som följer efter utgången av en period om tre
månader från den dag då generalsekreteraren mottog underrättelsen.
Artikel 17
Med förbehåll för tillämpningen av artikel 6 får ingen reservation göras
till konventionen.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 7
215
Artikel 18
1. Efter denna konventions ikraftträdande skall en expertgrupp som
representerar parterna i konventionen och de medlemsstater i Europarådet
som inte är parter i konventionen sammankallas på begäran av minst två
parter eller på initiativ av Europarådets generalsekreterare.
2. Denna grupp skall ha till uppgift att göra en utvärdering av konven-
tionens tillämpning och komma med lämpliga förslag.
Artikel 19
Svårigheter med avseende på tolkningen och tillämpningen av denna
konvention skall lösas genom direkt samråd mellan de behöriga admini-
strativa myndigheterna och, om behov uppstår, på diplomatisk väg.
Artikel 20
1. En part kan när som helst säga upp denna konvention genom notifi-
kation till Europarådets generalsekreterare.
2. Uppsägningen träder i kraft den första dagen i den månad som följer
efter utgången av en period om tre månader från den dag då generalsekre-
teraren mottog notifikationen. En uppsägning skall inte påverka framställ-
ningar som redan behandlas vid tidpunkten för uppsägningen.
Artikel 21
Europarådets generalsekreterare skall underrätta Europarådets medlems-
stater och varje stat som är part i denna konvention om
a. undertecknande;
b. deponering av ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslut-
ningsinstrument;
c. dag för konventionens ikraftträdande enligt artiklarna 14, 15 och 16;
d. andra åtgärder, notifikationer eller meddelanden som rör konventio-
nen.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befull-
mäktigade, undertecknat denna konvention.
Upprättad i Strasbourg den 20 april 1989 på engelska och franska, vilka
båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall deponeras i
Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare skall sända bestyrkta
kopior till varje medlemsstat i Europarådet och till varje stat och interna-
tionell mellanstatlig organisation som har inbjudits att ansluta sig till
denna konvention.
Prop. 1990/91:42
Bilaga 7
Protokoll till konventionen om insiderhandel
Europarådets medlemsstater som undertecknat konventionen om insider-
handel (nedan kallad ”konventionen”) och detta protokoll,
som tar hänsyn till de åtaganden som återfinns i kapitel II och III i
216
konventionen angående utbyte av information respektive inbördes rätts-
hjälp i brottmål;
som anser att mellan Europeiska ekonomiska gemenskapens medlems-
stater skall Gemenskapens regler ha företräde,
har kommit överens om följande:
Artikel 1
Följande bestämmelse skall införas i konventionen:
"Artikel 16 bis
Parter som är medlemmar av Europeiska ekonomiska gemenskapen skall
sinsemellan tillämpa Gemenskapens regler och skall därför inte tillämpa
de regler som följer av denna konvention utom i den mån det inte finns
någon regel inom Gemenskapen i det särskilda ämne som berörs.”
Artikel 2
Detta protokoll skall vara öppet för undertecknande av Europarådets
medlemsstater som undertecknat konventionen. Det skall ratificeras, god-
tas eller godkännas. Ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstru-
ment skall deponeras hos Europarådets generalsekreterare.
Artikel 3
Detta protokoll träder i kraft
— antingen samma dag som konventionen, om samtliga konventionsstater
denna dag har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av detta
protokoll i enlighet med bestämmelserna i artikel 2;
— eller därefter, den första dagen i den månad efter den dag då samtliga
konventionsstater har uttryckt sitt samtycke till att vara bundna av
detta protokoll i enlighet med bestämmelserna i artikel 2.
Artikel 4
Europarådets generalsekreterare skall underrätta Europarådets medlems-
stater om
a. undertecknande;
b. deponering av ratifikations-, godtagande- eller godkännandeinstru-
ment;
c. dag för protokollets ikraftträdande i enlighet med bestämmelserna i
artikel 3;
d. andra åtgärder, förklaringar, notifikationer eller meddelanden som
rör protokollet.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen befull-
mäktigade, undertecknat detta protokoll.
Upprättat i Strasbourg den 11 september 1989 på engelska och franska,
Prop. 1990/91:42
Bilaga 7
217
vilka båda texter är lika giltiga, i ett enda exemplar som skall deponeras i Prop. 1990/91:42
Europarådets arkiv. Europarådets generalsekreterare skall sända bestyrkta Bilaga 7
kopior till varje medlemsstat i Europarådet.
218
Proposition.................................................. 3
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 3
Propositionens lagförslag...................................... 5
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 oktober 1990 . 29
1 Inledning ................................................ 29
2 Historik och gällande rätt .................................. 30
3 Självreglering............................................. 35
4 EGs regler................................................ 35
5 Europarådets konvention .................................. 37
6 Allmän motivering ........................................ 38
6.1 Allmänna utgångspunkter ............................. 38
6.2 Ny insiderlag ........................................ 40
6.3 Personkretsens avgränsning............................ 42
6.4 Mottagare av tips..................................... 45
6.5 Offentliga funktionärer................................ 46
6.6 Värdepapper som omfattas ............................ 49
6.7 All kurspåverkande information omfattas ............... 51
6.8 Anmälningsskyldighet ................................ 53
6.9 Tillsynen............................................ 60
6.10 Straff............................................... 65
6.11 Sekretess............................................ 66
7 Godkännande av Europarådets konvention om insiderhandel ... 71
8 Korttidsaffärer............................................ 73
9 Otillbörlig kurspåverkan ................................... 74
10 Ekonomiska effekter av mitt förslag.......................... 75
11 Upprättade lagförslag...................................... 75
12 Specialmotivering......................................... 75
12.1 Förslaget till insiderlag................................ 75
12.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:600) om offentlig
anställning .......................................... 108
12.3 Förslaget till lag om ändring i fondkommissionslagen
(1979:748) .......................................... 109
12.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ... 110
12.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985: 571) om
värdepappersmarknaden .............................. 112
12.6 Förslaget till ändring i lagen (1988:1385) om Sveriges
riksbank ............................................ 113
12.7 Förslaget till lag om ändring i aktiekontolagen (1989:827) . 1 14
12.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1983:1092) med
reglemente för allmänna pensionsfonden ................ 115
13 Hemställan............................................... 115
14 Beslut ................................................... 115
Bilagor
1. Sammanfattning av betänkandet Värdepappersmarknaden i
framtiden................................................. 116
2. Kommitténs lagförslag ...............•...................... 118
3. Förteckning över remissinstanserna och sammanställning över
remissyttranden ........................................... 125
4. De till lagrådet remitterade lagförslagen ...................... 179
5. Utdrag ur lagrådets protokoll 1990-10-18 ..................... 196
6. EGs direktiv på engelska.................................... 204
7. Europarådets konvention om insiderhandel ................... 210
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990
Prop. 1990/91:42
219