Prop.
1990/91:38
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 4 oktober 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Bengt Lindqvist
I propositionen redovisas under vilka förutsättningar statsbidrag skall kunna
lämnas för barnomsorg i form av daghem och fritidshem som ägs och drivs
av personal (personalkooperativ).
Riksdagen föreslås godkänna de angivna riktlinjerna för utvidgning av
statsbidraget.
De nya reglerna avses träda i kraft den 1 januari 1991.
1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 38
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990.
Prop. 1990/91:38
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Engström,
Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johans-
son, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström,
Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Lindqvist
Riksdagen antog i december 1985 regeringens förslag i propositionen om
förskola för alla barn (prop. 1984/85:209, SoU 1985/86:5, rskr.27). Riksda-
gen lade därmed fast principerna för att förverkliga en rätt för alla barn att
delta i kommunal barnomsorgsverksamhet från ett och ett halvt års ålder till
dess de börjar skolan. Utbyggnaden av verksamheten avsågs ske i sådan takt
att barnomsorgen skulle vara fullt utbyggd senast år 1991.
Det i propositionen beräknade utbyggnadsbehovet uppnåddes i praktiken
redan vid mitten av år 1989. Behovet, och därmed efterfrågan på platser i
daghem och familjedaghem har emellertid ökat för varje år. Denna ökade
efterfrågan kan i stort sett förklaras av den mycket kraftiga ökningen av an-
talet födda barn under den senare delen av 1980-talet. Även kvinnornas för-
längda arbetstider och en ökad invandring har bidragit till den ökade efter-
frågan på barnomsorgsplatser. Tillgången på platser i förhållande till behovs-
utvecklingen varierar emellertid mellan kommunerna.
Regeringen tillsatte i april 1990 en särskild grupp, kallad Aktionsgruppen
för barnomsorg. Gruppens direktiv (dir. 1990:13) innebar bl.a. att gruppen
snabbt skulle agera för att åstadkomma en förbättring av utbyggnadssituatio-
nen inom barnomsorgen. Gruppen har nyligen redovisat sitt arbete i betän-
kandet (SOU 1990:80) Förskola för alla barn 1991 - hur blir det?
Enligt aktionsgruppen bedömer en klar majoritet av landets kommuner
att de kommer att klara det uppställda målet. Ett antal kommuner har emel-
lertid i en av aktionsgruppen genomförd enkätundersökning anmält att de
har svårigheter att klara utbyggnaden. Olika förklaringar till svårigheterna
har framförts från dessa kommuners sida. Hit hör, förutom en oförutsedd
ökad efterfrågan på platser, en försämrad ekonomisk situation, instabil poli-
tisk majoritet i kommunen, tidsödande planeringsregler vid ny- och ombygg-
nation och i många fall - främst i storstadsområdena - brist på personal och
lokaler.
För att underlätta för kommunerna att nå det av riksdagen uppsatta ut-
byggnadsmålet har olika åtgärder vidtagits. Fr.o.m. år 1990 höjdes således Prop. 1990/91:38
statens årliga bidrag till kommunerna för barnomsorg med ca 900 miljoner
kronor. Regeringen har vidare uppdragit åt socialstyrelsen att utarbeta ett
särskilt informationsmaterial om vilka regler och villkor som gäller när man
startar alternativ barnomsorg.
Socialstyrelsen genomför för närvarande en utvärdering av barnomsor-
gens kvantitet, kvalitet och ekonomi.
I 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil. 10) föreslogs en ök-
ning av förskollärarutbildningen med 270 platser fr.o.m. höstterminen 1990.
Riksdagen beslutade i enlighet med detta förslag (UbU 1989/90:22, rskr.
233). För att ytterligare förbättra situationen i barnomsorgen beslutade rege-
ringen den 8 mars 1990 att ökningen av förskollärarutbildningen år 1990
skulle fördubblas till 540 nya platser.
1985 års riksdagsbeslut innebar också att mål och innehåll för barnomsor-
gens förskoleverksamhet lades fast. För verksamheten finns numera ett av
socialstyrelsen utarbetat pedagogiskt program. I ett stort antal kommuner
har, som ett komplement till det pedagogiska programmet, utarbetats kom-
munala riktlinjer för förskolans pedagogiska ledning och utveckling. Vidare
har socialstyrelsen nyligen presenterat ett särskilt komplement till det peda-
gogiska programmet för de äldre barnen i förskolan. I detta sammanhang
vill jag också nämna att sedan år 1984 avsätts särskilda statliga medel för
utvecklingsinsatser i barnomsorgen. Hittills har ca 600 utvecklingsprojekt
genomförts med stöd av dessa medel.
Av särskild betydelse för barnomsorgens kvalitetsmässiga utveckling är
möjligheterna till fortbildning för personalen. Sedan år 1988 har särskilda
medel för fortbildning avsatts inom ramen för statsbidraget. Svenska kom-
munförbundet gör för närvarande i samarbete med socialdepartementet en
analys av utvecklingen på fortbildningsområdet.
Jag tar nu, mot bakgrund av nu lämnad redovisning, och då särskilt med
avseende på personalsituationen, upp till behandling frågan om statsbidrag
till alternativ barnomsorg i form av personalkooperativa daghem och fritids-
hem.
Riksdagen beslutade år 1984 om riktlinjer för statsbidrag till alternativa
barnomsorgsformer (prop. 1983/84:177, SoU 31, rskr. 387). Beslutet innebar
att statsbidrag lämnas till kommunen även för sådan barnomsorg i form av
daghem eller fritidshem som drivs av någon annan än kommunen (alternativ
barnomsorg). Statsbidrag lämnas endast under förutsättning att den som dri-
ver daghemmet eller fritidshemmet är antingen en sammanslutning av för-
äldrar som gemensamt tar ansvaret för omsorgen om sina egna eller varand-
ras barn, eller en sammanslutning som har anknytning till en ideell organisa-
tion, erbjuder en speciell form av pedagogik eller arbetar på andra liknande
ideella grunder. 3
De beslutade riktlinjerna innebär vidare att daghemmet eller fritidshem-
met skall vara upptaget i kommunens barnomsorgsplan samt uppfylla de
krav som finns för motsvarande kommunal verksamhet, dvs. verksamheten
skall bedrivas fortlöpande, barnen skall vara inskrivna och det skall finnas
en överenskommelse med föräldrarna om barnens vistelsetider.
Slutligen innebär riktlinjerna att statsbidrag inte lämnas till daghem eller
fritidshem som drivs i uppenbart vinstsyfte.
Föreskrifter om statsbidrag i enlighet med dessa riktlinjer trädde i kraft
den 1 juli 1984 och återfinns numera i förordningen (1987:860) om statsbi-
drag till kommunerna för barnomsorg. Socialstyrelsen meddelar verkställig-
hetsföreskrifter om de förutsättningar som gäller för statsbidrag till alterna-
tiva barnomsorgsformer. Dessa föreskrifter har redovisats för riksdagen i
1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100, bil.7, SoU 13, rskr. 179) och
har därefter tillämpats av socialstyrelsen.
Prop. 1990/91:38
Mitt förslag: Statsbidrag för barnomsorg lämnas till kommunen även
för daghem och fritidshem som ägs och drivs av personalen (personal-
kooperativ). Den personal som ingår i kooperativet och som arbetar
med barnen skall ha sådan utbildning och erfarenhet att den kan till-
godose barnens behov av omsorg och god pedagogisk verksamhet.
Principen skall vara att barnen i verksamheten skall hämtas ur kom-
munens kö enligt samma regler som gäller för placering i kommunala
daghem och fritidshem. För barnomsorg i personalkooperativ bör av-
giften inte överstiga den som tillämpas i kommunens barnomsorg.
Skälen för mitt förslag: För att underlätta utbyggnaden till full behovstäck-
ning, skapa fler alternativ i barnomsorgen och för att erbjuda utbildad perso-
nal som i dag inte finns i barnomsorgen ytterligare en alternativ verksam-
hetsform föreslår jag att daghem och fritidshem som ägs och drivs av ut-
bildad, erfaren personal skall vara statsbidragsberättigade i likhet med för-
äldrakooperativa daghem, daghem med alternativ pedagogik och daghem
som drivs av ideella organisationer. Aktionsgruppen för barnomsorg konsta-
terar i sitt betänkande att det tycks vara en allmän uppfattning i de kommu-
ner som gruppen har besökt att det finns personal som är intresserad av att
starta och driva dag- och fritidshem. Det torde i de flesta fall röra sig om
personal som, i friare former än vad som hittills varit vanligt i den kommu-
nala barnomsorgen, vill utveckla det pedagogiska arbetet.
Den kooperativa verksamhetsformen är internationellt välkänd och an-
vänd, inte minst inom EG-länderna. Den personalkooperativa verksamhets-
formen är enligt min mening ett lämpligt komplement till nuvarande alterna-
tiv verksamhet i barnomsorgen.
Personalkooperativet utmärks av att medlemmarna såväl äger som arbetar
i verksamheten. Verksamheten sker inom ramen för kommunernas barnom-
sorg och de regler som gäller för statsbidrag. Delaktighet och insyn för alla
parter kan garanteras.
Den vanligaste kooperativa driftformen är den ekonomiska föreningen.
Jag anser att denna form är lämplig för att driva ett personalkooperativ. En
tvingande bestämmelse i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar som
kan utgöra ett hinder för att driva dag- eller fritidshem i form av personal-
kooperativ är emellertid regeln om att det minsta antalet medlemmar i en
ekonomisk förening skall vara fem när det är fråga om fysiska personer. I
den allmänna debatten har det emellertid ofta åberopats att det kan finnas
enskilda förskollärare som tillsammans med en yrkeskollega vill driva barn-
omsorg. Jag menar mot den bakgrunden att det också måste vara möjligt för
t.ex. två förskollärare att bilda ett personalkooperativ. Det lämpliga tillväga-
gångssättet är då att bilda ett handelsbolag som anpassas till den kooperativa
formen. Aktiebolag är däremot inte aktuella för statsbidrag.
En förutsättning för statsbidrag skall vidare vara att verksamheten finns
upptagen i kommunens barnomsorgsplan. Häri ligger ett hinder mot att un-
dermålig barnomsorgsverksamhet får statsbidrag eftersom det får förutsättas
att kommunen i sin plan endast tar upp sådan verksamhet som uppfyller
grundläggande kvalitetskrav.
Enligt min mening bör kommunen, när den avgör om en verksamhet skall
tas upp i planen, kunna bedöma om verksamhetsformen och verksamhetens
kvalitet är tillfredsställande.
Socialstyrelsen bör dock noggrannt följa utvecklingen på området och årli-
gen avlämna en rapport till regeringen.
Jag vill också understryka att kommunerna har det yttersta ansvaret enligt
socialtjänstlagen (1980:620) för socialtjänsten. Kommunen kan inte un-
dandra sig detta ansvar genom att hänvisa till att verksamheten bedrivs av
annan.
En förutsättning för att få statsbidrag skall också vara att verksamheten
ägs och drivs av en sammanslutning av dem som arbetar på daghemmet/fri-
tidshemmet. Beträffande personalen bör samma krav på utbildning gälla
som för övrig i barnomsorgsplanen upptagen verksamhet. Självfallet skall
också de allmänna kraven för statsbidrag till alternativ barnomsorg gälla för
verksamheten, dvs. den skall bedrivas fortlöpande, barnen skall vara in-
skrivna och det skall finnas en överenskommelse med föräldrarna om bar-
nens vistelsetider. Personalkooperativen skall, i likhet med övrig barnom-
sorg, också ta emot barn med behov av särskilt stöd.
För att undvika att man får sociala skillnader mellan olika former av barn-
omsorg bör principen vara att barnen tas ur kommunens kö enligt samma
regler som för kommunal barnomsorg i övrigt. Det bör dock vara möjligt för
kommunen att medge undantag från denna princip när det gäller arbetsplats-
daghem.
Avgiften för barn i personalkooperativ bör inte överstiga den som tilläm-
pas i kommunens barnomsorg.
Om en familj inte önskar plats för sitt barn i ett personalkooperativ måste
den självfallet ha en bibehållen möjlighet till en kommunal barnomsorgs-
plats.
Prop. 1990/91:38
Enligt gällande föreskrifter lämnas statsbidrag fr.o.m. den 1 januari 1990
med 475 000 kr för varje femtontal barn i daghem och med 185 000 kr för
varje femtontal barn i fritidshem. Kommunen bör söka och betala ut statsbi-
drag till personalkooperativ enligt samma ordning som för övriga typer av
alternativ barnomsorg. Detta innebär att även de medel som är avsedda för
insatser för barn med behov av särskilt stöd eller för insatser för fortbildning
av personalen överförs från kommunen till personalkooperativet, dock en-
dast i den mån kooperativet har haft kostnader för dessa ändamål. I annat
fall stannar dessa medel hos kommunen.
I detta sammanhang vill jag i fråga om s.k. arbetsplatsdaghem som min
mening uttala att sådana enligt nuvarande föreskrifter kan erhålla statsbi-
drag, om de uppfyller förutsättningarna för statsbidrag till alternativ barn-
omsorgsverksamhet, exempelvis genom att ha formen av föräldrakoopera-
tiv. Med mitt förslag kan arbetsplatsdaghem också ha formen av personal-
kooperativ och få statsbidrag. Kommunerna bör, med hänsyn till barnens
bästa, sträva efter att i första hand placera barn i daghem som ligger i närhe-
ten av deras hem .
Kompletterande föreskrifter om statsbidragsvillkoren avses bli intagna i
förordningen om statsbidrag till kommunerna för barnomsorg.
De nya föreskrifterna bör träda i kraft den 1 januari 1991.
Det finns inte något underlag för att bedöma hur många personaldrivna dag-
och fritidshem som kommer att bildas med den konstruktion som jag före-
slår. Utbetalningsbestämmelserna för statsbidrag till kommunerna för barn-
omsorg innebär emellertid att det inte blir någon belastning på anslaget inne-
varande budgetår.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen
att godkänna de riktlinjer som jag har angett för statsbidrag till
barnomsorg i form av daghem och fritidshem som ägs och drivs av per-
sonal (personalkooperativ).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden
har lagt fram.
Prop. 1990/91:38
gotab 96981, Stockholm 1990