om fastighetsdomstolar, m. m.
Prop.
1990/91:32
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 4 oktober 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
Propositionens huvudsakliga innehåll
Fastighetsdomstolarna, som är knutna till vissa av landets tingsrätter,
handlägger vissa mål med fastighetsrättslig anknytning. I propositionen
föreslås att de mål angående hyra och bostadsrätt, som enligt gällande
ordning handläggs av fastighetsdomstolarna som första instans, i framti-
den skall kunna handläggas av samtliga tingsrätter och prövas i den sam-
mansättning som gäller för vanliga tvistemål. Övriga typer av mål som
fastighetsdomstolarna nu handlägger, bl. a. fastighetsbildningsmål och ex-
propriationsmål, skall även i fortsättningen prövas av fastighetsdomsto-
larna.
I propositionen behandlas också frågan om handläggningen av arrende-
målen. Något förslag om ändringar i fråga om instansordningen för arren-
demål läggs inte fram nu.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 32
Prop. 1990/91:32
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 71 § jordabalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 kap.
71 §'
Hyrestvister som inte enligt 69 §
skall prövas av hyresnämnden skall
tas upp av den fastighetsdomstol
inom vars område fastigheten är
belägen. Rör tvisten kollektivavtal
eller tillämpning av ett sådant avtal
i fall som avses i 67 § andra stycket
skall den dock tas upp av arbets-
domstolen eller en tingsrätt enligt
vad som föreskrivs i lagen
(1974:371) om rättegången i ar-
betstvister.
Om laga domstol i tvister med an-
ledning av tillfällig upplåtelse av hus
eller del av hus för uppställning av
fordon finns bestämmelse i 10 kap.
10 § rättegångsbalken. Beträffande
laga domstol i hyrestvister som skall
prövas enligt lagsökningslagen
(1946:808) eller handräcknings-
lagen (1981:847) finns bestämmel-
ser i dessa lagar.
Hyrestvister som inte enligt 69 §
skall prövas av hyresnämnden
skall, om de rör kollektivavtal eller
tillämpning av ett sådant avtal i fall
som avses i 67 § andra stycket, tas
upp av arbetsdomstolen eller en
tingsrätt enligt vad som föreskrivs i
lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister.
Ett överklagande som avses i 70 § tas upp av arbetsdomstolen, om saken
rör kollektivavtal eller tillämpning av ett sådant avtal i fall som avses i 67 §
andra stycket, och i annat fall av bostadsdomstolen. Besvärshandlingen
skall ges in till hyresnämnden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i mål
1. där talan väckts vid fastighetsdomstol före ikraftträdandet,
2. som efter återvinning överlämnats till fastighetsdomstol före ikraft-
trädandet, eller
3. som enligt lagsökningslagen (1946:808) hänskjutits till rättegång vid
fastighetsdomstol före ikraftträdandet.
Senaste lydelse 1987:242. Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.
Prop. 1990/91:32
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 10 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 kap.
10§*
Tvist om äganderätt eller nytt-
janderätt till fast egendom, om rätt
till servitut eller annan särskild rätt
till egendomen eller om besittning
av egendomen skall upptagas av
rätten i den ort, där fastigheten är.
Lag samma vare, om tvisten rör
skyldighet for ägare eller innehava-
re av egendomen att fullgöra något,
som åligger honom i denna egen-
skap, eller, då nyttjanderätt eller
annan särskild rätt till egendomen
upplåtits, fråga är om vederlag for
upplåtelsen, byggnads underhåll el-
ler annat dylikt. Vad som sägs i
denna paragraf gäller dock ej arren-
de-, hyres- eller bostadsrättstvist.
Tvist med anledning av tillfällig
upplåtelse av nyttjanderätt till
mark eller hus eller del av hus för
uppställning av fordon skall vid till-
lämpning av paragrafen ej anses
som arrende- eller hyrestvist.
Tvist om äganderätt eller nytt-
janderätt till fast egendom, om rätt
till servitut eller annan särskild rätt
till egendomen eller om besittning
av egendomen skall upptagas av
rätten i den ort, där fastigheten är.
Lag samma vare, om tvisten rör
skyldighet for ägare eller innehava-
re av egendomen att fullgöra något,
som åligger honom i denna egen-
skap, eller, då nyttjanderätt eller
annan särskild rätt till egendomen
upplåtits, fråga är om vederlag för
upplåtelsen, byggnads underhåll el-
ler annat dylikt. Vad som sägs i
denna paragraf gäller dock ej arren-
detvist.
Tvist med anledning av tillfällig
upplåtelse av nyttjanderätt till
mark eller hus eller del av hus för
uppställning av fordon skall vid till-
lämpning av paragrafen ej anses
som arrendetvist.
Ligger fastigheten under flera domstolar eller gäller tvisten flera fastighe-
ter under skilda domstolar, skall tvisten upptagas av den rätt, under vilken
huvuddelen ligger.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i mål
1. där talan väckts vid fastighetsdomstol före ikraftträdandet,
2. som efter återvinning överlämnats till fastighetsdomstol före ikraft-
trädandet, eller
3. som enligt lagsökningslagen (1946:808) hänskjutits till rättegång vid
fastighetsdomstol före ikraftträdandet.
Senaste lydelse 1977:1145.
Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1946:808) om lagsökning och
betalningsföreläggande (lagsökningslagen) skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:32
Nuvarande lydelse
31
Om laga domstol i mål om lag-
sökning eller betalningsföreläggan-
de gäller vad som är föreskrivet om
tvistemål. Arrende-, hyres- och bo-
stadsrättstvister skall dock tas upp
av tingsrätten i den ort där fastighe-
ten finns. Rätten prövar självmant
sin behörighet. Borgenärens upp-
gift om de omständigheter som be-
tingar rättens behörighet skall god-
tas, om det inte kan antas att den är
oriktig. Har ansökningen upptagits,
skall rätten ej på nytt pröva sin be-
hörighet, såvida inte gäldenären be-
gär det eller fråga uppkommer om
tillämpning av 10 kap. 17 § rätte-
gångsbalken.
Föreslagen lydelse
§'
Om laga domstol i mål om lag-
sökning eller betalningsföreläggan-
de gäller vad som är föreskrivet om
tvistemål. Arrendetvister skall dock
tas upp av tingsrätten i den ort där
fastigheten finns. Rätten prövar
självmant sin behörighet. Borgenä-
rens uppgift om de omständigheter
som betingar rättens behörighet
skall godtas, om det inte kan antas
att den är oriktig. Har ansökningen
upptagits, skall rätten ej på nytt
pröva sin behörighet, såvida inte
gäldenären begär det eller fråga
uppkommer om tillämpning av 10
kap. 17 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1982:297.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:246) om domstolar i
fastighetsmål1
dels att 4 a § skall upphöra att gälla,
dels att 3 och 13 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§2
Fastighetsdomstol består av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot
och två nämndemän. Om särskilda skäl föreligger, kan efter ordförandens
bestämmande ytterligare en teknisk ledamot ingå i domstolen.
I mål eller ärende angående ar-
rende, hyra, bostadsrätt eller
tvångsförvaltning av bostadsfastig-
het består domstolen dock av två
lagfarna ledamöter och tre nämn-
demän. Teknisk ledamot får efter
ordförandens bestämmande ingå i
domstolen i stället för en av nämn-
demännen, om målets beskaffenhet
eller annat särskilt skäl föranleder
det.
1 mål eller ärende angående ar-
rende eller tvångsförvaltning av
bostadsfastighet består domstolen
dock av två lagfarna ledamöter och
tre nämndemän. Teknisk ledamot
får efter ordförandens bestämman-
de ingå i domstolen i stället för en
av nämndemännen, om målets be-
skaffenhet eller annat särskilt skäl
föranleder det.
Om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller
svårighetsgrad, får antalet lagfarna ledamöter utökas med en utöver det
antal som anges i första och andra styckena. Detsamma gäller i fråga om
antalet nämndemän.
En av de lagfarna ledamöterna skall vara ordförande i fastighetsdomsto-
len. Denne utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten. Annan lagfaren
ledamot skall vara lagfaren domare i tingsrätten eller i annan tingsrätt.
Teknisk ledamot skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighets-
bildning eller fastighetsvärdering. Nämndemännen bör vara allmänt be-
trodda och väl förtrogna med sin orts förhållanden.
Om det sedan huvudförhandling har påbörjats inträffar förfall för en av
de lagfarna ledamöterna eller för en av nämndemännen eller, om två
tekniska ledamöter deltar, för en av dem, är rätten ändå domför.
13 §3
I annat fastighetsmål än som avses i 3 § andra stycket skall en teknisk
ledamot ingå i hovrätten, såvida inte hovrätten finner att medverkan av en
sådan ledamot uppenbart inte är behövlig. Om särskilda skäl föreligger,
kan efter hovrättens bestämmande två tekniska ledamöter ingå i hovrät-
ten.
I mål som avses i 3 § andra stycket får efter hovrättens bestämmande en
teknisk ledamot ingå i rätten, om målets beskaffenhet eller något annat
särskilt skäl föranleder det.
1 Lagen omtryckt 1974:1064.
Senaste lydelse av
lagens rubrik 1974:1064
4a§ 1989:661
2 Senaste lydelse 1989:661.
3 Senaste lydelse 1987:751. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:32
Vid behandling av frågor om pröv-
ningstillstånd skall hovrätten bestå
av två lagfarna ledamöter.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i mål
1. där talan väckts vid fastighetsdomstol före ikraftträdandet,
2. som efter återvinning överlämnats till fastighetsdomstol före ikraft-
trädandet, eller
3. som enligt lagsökningslagen (1946:808) hänskjutits till rättegång vid
fastighetsdomstol före ikraftträdandet.
Äldre föreskrifter om prövningstillstånd gäller fortfarande i fråga om
överklagade avgöranden som har meddelats före ikraftträdandet.
Härigenom föreskrivs att 18 och 20 §§ lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:32
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18§‘
Länsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. när åtgärd som avser endast måls beredande vidtages,
2. vid sådant förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av annan
länsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller
annat uppenbart förbiseende,
4. vid beslut om återkallelse tills vidare av ett körkort, körkortstillstånd
eller traktorkort eller om vägran att tills vidare godkänna ett utländskt
körkort, när det är uppenbart att ett sådant beslut bör meddelas eller när
omhändertagande beslutas enligt 23 § körkortslagen (1977:477),
5. vid beslut enligt luftfartslagen (1957:297) om försättande ur kraft av
ett certifikat, elevtillstånd eller behörighetsbevis, när det är uppenbart att
ett sådant beslut bör meddelas,
6. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål.
Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av
fullsutten rätt, är länsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid
beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande av
1. mål om utdömande av vite,
2. mål enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftspro-
cessen, enligt lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och
avgifter, om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om
handlings undantagande från taxeringsrevision, skatterevision eller annan
granskning och om befrielse från skyldighet att lämna upplysningar eller
visa upp handling enligt taxeringslagen (1990:324), lagen (1968:430) om
mervärdeskatt, lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbets-
givare eller lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter
samt om befrielse från skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt lagen
(1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
3. mål om omedelbart omhän-
dertagande enligt 6 § lagen
(1990:52) med särskilda bestäm-
melser om vård av unga och 13 §
lagen (1988:870) om vård av miss-
brukare i vissa fall samt mål om
tillfälligt omhändertagande enligt
37 § smittskyddslagen (1988:1472),
3. mål om omedelbart omhän-
dertagande enligt 6 § lagen
(1990:52) med särskilda bestäm-
melser om vård av unga, mål om
tillfälligt flyttningsförbudenligt 27§
samma lag, mål om omedelbart
omhändertagande enligt 13 § lagen
(1988:870) om vård av missbruka-
re i vissa fall samt mål om tillfälligt
omhändertagande enligt 37 § smitt-
skyddslagen (1988:1472),
4. mål om anstånd med att betala skatt eller socialavgifter enligt upp-
Senaste lydelse 1990:362.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:32
börds- eller skatteförfattningarna och annat mål enligt uppbörds- och
folkbokföringsförfattningarna med undantag av mål om arbetsgivares an-
svarighet för arbetstagares skatt och mål enligt lagen (1984:668) om upp-
börd av socialavgifter från arbetsgivare,
5. mål om uppdelning av taxeringsvärde enligt 20 kap. 15 § fastig-
hetstaxeringslagen (1979:1152),
6. mål som avser ändring av taxerad inkomst med högst 5 000 kr.,
7. mål enligt skatte- och taxeringsförfattningarna i vilket beslutet över-
ensstämmer med parternas samstämmiga mening,
8. mål om rättshjälp genom offentligt biträde i ett ärende hos en annan
myndighet,
9. mål enligt körkortslagen (1977:477), om beslutet innebär att något
körkortsingripande inte skall ske eller att varning meddelas eller om det är
uppenbart att ett körkort, körkortstillstånd eller traktorkort skall återkallas
eller att ett utländskt körkort inte skall godkännas,
10. mål enligt luftfartslagen, om beslutet innebär att varning meddelas
eller om det är uppenbart att ett certifikat, elevtillstånd eller behörighets-
bevis skall återkallas,
11. mål i vilket saken är uppenbar.
20 §2
Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är svensk medborgare,
som är kyrkobokförd i länet och som inte är underårig eller har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Tjänsteman vid domstol, läns-
styrelse, länsskattemyndighet eller
under länsstyrelse eller läns-
skattemyndighet lydande myndig-
het, lagfaren domare, åklagare,
polisman eller advokat eller
annan som har till yrke att föra
andras talan inför rätta får inte vara
nämndeman.
Tjänsteman vid domstol, skatte-
myndighet, länsstyrelse eller under
länsstyrelse lydande myndighet,
lagfaren domare, åklagare, polis-
man eller advokat eller annan som
har till yrke att föra andras talan
inför rätta får inte vara nämnde-
man.
Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammar-
rätt.
Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte
skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som
nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter tre år.
Rätten prövar självmant den valdes behörighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2 Senaste lydelse 1990:451.
Prop. 1990/91:32
Härigenom föreskrivs att 77 § bostadsrättslagen (1971:479)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
77 §2
Tvist med anledning av upplåtelse
av nyttjanderätt enligt 1 § (bostads-
rättstvist) som ej ankommer på hy-
resnämnds prövning skall tas upp av
den fastighetsdomstol inom vars
område fastigheten är belägen. Be-
träjfande laga domstol i bostads-
rättstvist som skall prövas enligt lag-
sökningslagen (1946:808) eller
handräckningslagen (1981:84 7)
finns bestämmelser i dessa lagar.
Ärenden om förordnande av god
man enligt 80 § och mål om klander
av redovisning enligt 83 § skall tas
upp av tingsrätten i den ort där fas-
tigheten finns.
Ärenden om förordnande av god
man enligt 80 § och mål om klander
av redovisning enligt 83 § skall tas
upp av tingsrätten i den ort där fas-
tigheten finns.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i mål
1. där talan väckts vid fastighetsdomstol före ikraftträdandet,
2. som efter återvinning överlämnats till fastighetsdomstol före ikraft-
trädandet, eller
3. som enligt lagsökningslagen (1946:808) hänskjutits till rättegång vid
fastighetsdomstol före ikraftträdandet.
Lagen omtryckt 1982:353.
Senaste lydelse 1987:243.
Prop. 1990/91:32
Härigenom föreskrivs att 46 § rättshjälpslagen (1972:429)' skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
46 §
Med rådgivning förstås i denna
lag rådgivning och därmed jämför-
lig åtgärd i rättslig angelägenhet un-
der högst en timme. Som rådgiv-
ning skall dock ej anses åtgärd för
upprättande av självdeklaration el-
ler åtgärd i angelägenhet som om-
fattas av förordnande som medde-
lats med stöd av 8 § andra stycket.
Med rådgivning förstås i denna
lag rådgivning och därmed jämför-
lig åtgärd i rättslig angelägenhet un-
der högst en timme. Som rådgiv-
ning skall dock ej anses åtgärd för
upprättande av självdeklaration el-
ler åtgärd i angelägenhet som om-
fattas av förordnande som medde-
lats med stöd av 8 § tredje stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Lagen omtryckt 1983:487.
10
Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1980:307) om skyldighet för ut-
ländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader skall ha följan-
de lydelse.
Prop. 1990/91:32
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§‘
Säkerhet behöver inte ställas i
1. mål som handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i ar-
betstvister,
2. mål vid fastighetsdomstol som
inte avser en arrende-, hyres- eller
bostadsrättstvist,
3. ansökningsmål enligt 13 kap.
13 § vattenlagen (1983:291),
4. växelmål och checkmål,
5. mål som har tagits upp efter
offentlig stämning, och
6. mål vid förvaltningsdomstol
eller marknadsdomstolen.
Säkerhet behöver inte ställas i
1. mål som handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i ar-
betstvister,
2. mål vid fastighetsdomstol som
inte avser en arrendetvist,
3. ansökningsmål enligt 13 kap.
13 § vattenlagen (1983:291),
4. växelmål och checkmål,
5. mål som har tagits upp efter
offentlig stämning, och
6. mål vid förvaltningsdomstol
eller marknadsdomstolen.
Säkerhet behöver inte heller ställas i annat fall om talan väcks genom
genstämning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1983:665.
Härigenom föreskrivs att 2§ handräckningslagen (1981:847) skall ha
följande lydelse.
Prop. 1990/91:32
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§*
Ansökan om handräckning skall
göras skriftligen. Beträffande laga
domstol gäller vad som är föreskri-
vet om tvistemål. Arrende-, hyres-
och bostadsrättstvister skall dock tas
upp av tingsrätten i den ort där fas-
tigheten finns.
Ansökan om handräckning skall
göras skriftligen. Beträffande laga
domstol gäller vad som är föreskri-
vet om tvistemål. Arrendetvister
skall dock tas upp av tingsrätten i
den ort där fastigheten finns.
Rätten prövar självmant sin behörighet. Sökandens uppgift om de om-
ständigheter som betingar rättens behörighet skall godtas, om det inte kan
antas att den är oriktig. Har ansökningen upptagits, skall rätten ej på nytt
pröva sin behörighet, såvida inte svaranden begär det eller fråga uppkom-
mer om tillämpning av 10 kap. 17 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1982:298.
12
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden
Engström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson,
Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén,
Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Prop. 1990/91:32
Föredragande: statsrådet Freivalds
Proposition om fastighetsdomstolar, m. m.
1 Inledning
År 1977 tillkallades en kommitté för att se över reglerna i rättegångsbalken
(RB) om rättegången vid de allmänna domstolarna. Kommittén antog
namnet rättegångsutredningen. År 1987 avgav utredningen delbetänkan-
det (SOU 1987:13) Översyn av rättegångsbalken 3 Expertmedverkan och
specialisering. I betänkandet föreslogs bl. a. att fastighetsdomstolarna
skulle avskaffas och att deras mål skulle handläggas av de vanliga tingsrät-
terna. Betänkandet innehöll också förslag till förändringar av instansord-
ningen i hyres- och arrendemål.
Med hänsyn till de synpunkter som framfördes vid remissbehandlingen
av betänkandet ledde förslaget i nu angivna delar inte till lagstiftning. I
stället utarbetades inom justitiedepartementet ett reviderat förslag, som
presenterades i promemorian (Ds 1989:40) Fastighetsdomstolarna —
Överprövningen av arrendenämndernas avgöranden. Promemorian har
remissbehandlats. Jag avser att nu ta upp de frågor som behandlades i
promemorian.
Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av
promemorian som bilaga 1, dels promemorians lagförslag som bilaga 2
och dels en förteckning av remissinstanserna som bilaga 3. Remissvaren
finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 89—1870).
Regeringen beslutade den 20 september 1990 att inhämta lagrådets
yttrande över lagförslagen. De till lagrådet remitterade lagförslagen bör
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4.
Lagrådet har den 25 september 1990 lämnat de remitterade förslagen
utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 5. I förhållande till lagrådsremissen har några ändringar av
redaktionell karaktär gjorts i lagtexten.
Utöver de till lagrådet remitterade förslagen skall jag också ta upp en
fråga om endomarbehörighet i länsrätt i vissa mål enligt lagen (1990:52)
med särskilda bestämmelser om vård av unga (avsnitt 2.4). Denna fråga är
inte av den karaktären att det är påkallat att höra lagrådet.
13
2 Allmän motivering
Fastighetsdomstolarna
Fastighetsdomstolar finns vid 27 av landets 97 tingsrätter och kan sägas
utgöra en till tingsrätten knuten särskild domstol. Fastighetsdomstolarna
har till uppgift att handlägga vissa mål med fastighetsrättslig anknytning
enligt vad som föreskrivs i olika lagar och andra författningar. Fastighets-
domstolarnas avgöranden överklagas till hovrätt.
Regler om fastighetsdomstols och hovrätts sammansättning i fastighets-
mål och om förfarandet finns i lagen (1969:246) om domstolar i fastighets-
mål (fastighetsdomstolslagen). I mål som typiskt sett är tekniskt komplice-
rade är fastighetsdomstolen, enligt huvudregeln i 3 § fastighetsdomstols-
lagen, sammansatt av två lagfarna ledamöter, en eller två tekniska ledamö-
ter och två nämndemän. Till de mål som avgörs i denna sammansättning
hör bl. a. mål enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) och expropria-
tionslagen (1972:719). En mer fullständig uppräkning av vilka mål som
avgörs av fastighetsdomstolen i denna sammansättning återfinns i Ds
1989:40 s. 39 ff.
1 mål och ärenden angående arrende, hyra, bostadsrätt eller tvångs-
förvaltning av bostadsfastighet består domstolen, enligt 3 § andra stycket
fastighetsdomstolslagen, av två lagfarna ledamöter och tre nämndemän.
Vid behov kan en teknisk ledamot ingå i domstolen i stället för en av
nämndemännen. De målgrupper som avgörs i denna sammansättning är
följande:
1. Mål angående arrende där fastighetsdomstolen är första instans; det
gäller arrendetvister enligt 8 kap. 32 § jordabalken (JB), ärenden om
utseende av synemän enligt 9 kap. 24 § JB samt mål enligt 17 § lagen
(1957:390) om fiskearrenden.
2. Mål angående arrende som överklagats från arrendenämnd (vissa pro-
cedurfrågor samt överklagande av arrendenämnds beslut enligt lagen
(1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället).
3. Mål som anhängiggjorts genom klandertalan mot arrendenämnds be-
slut enligt 8 kap. 31 § JB, 16 § lagen (1957:390) om fiskearrenden och 53 §
jaktlagen (1987:259).
4. Mål angående hyra (hyrestvist enligt 12 kap. 71 § JB), dock ej mål som
skall avgöras av en lagfaren domare ensam i enlighet med vad som sägs
nedan.
5. Mål angående bostadsrätt enligt 77 § bostadsrättslagen (1971:479),
med samma undantag som enligt punkt 4.
6. Mål om klandertalan enligt 23 § bostadsförvaltningslagen (1977:792).
I mål angående hyra och bostadsrätt, där värdet av vad som yrkas
uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring, skall rätten bestå av en lagfaren domare (4 a §
fastighetsdomstolslagen) men också mål som gäller större värden kan
avgöras av en lagfaren domare ensam. Det gäller dels vid huvudförhand-
lingar som hålls i förenklad form i anslutning till förberedelsen av målet,
dels också i övrigt i enklare fall (1 kap. 3 a § RB). Dessa regler medför i
Prop. 1990/91:32
14
praktiken att ca 90 procent av fastighetsdomstolsmålen avgörs av ensam- Prop. 1990/91: 32
domare.
Fullföljdsordningen i arrendemål
De nuvarande arrendenämnderna tillkom år 1972. De prövar bl. a. tvister
om förlängning av arrendeavtal, tvister om arrendevillkor, dispensfrågor
och vissa ersättningstvister. Arrendenämndernas beslut kan klandras ge-
nom att man väcker talan vid fastighetsdomstol. Beslut i dispensärenden
kan dock inte klandras.
För fullföljd av talan mot fastighetsdomstols avgörande i mål om klan-
der av arrendenämnds beslut gäller olika regler beroende på tvistens art.
Mot fastighetsdomstols dom i fråga om fastställande av villkor i samband
med förlängning av arrendeavtal eller avtal om jakträttsupplåtelse får
talan inte foras (8 kap. 33 § JB, 18 § lagen om fiskearrenden och 53 §
jaktlagen). Detsamma gäller i mål om jordägarens byggnadsskyldighet
enligt 9 kap. 17 a och 18 §§ JB eller om ny täckdikning enligt 9 kap. 21 §
JB. Övriga arrendemål som har börjat i arrendenämnd får överklagas till
hovrätt. Överklagande får inte ske av hovrätts dom i fråga om förlängning
av avtal om jakträttsupplåtelse, fastställande av villkor i samband med
sådan förlängning, förlängning eller överlåtelse av arrendeavtal, uppskov
med avträde, fastställande av arrendevillkor i sådana fall eller bestämman-
de av flyttningsersättning.
För vissa processuella beslut av arrendenämnd, t. ex. avvisande av ansö-
kan och utdömande av vite, gäller särskilda regler. Mot dessa beslut får
besvär anföras hos fastighetsdomstol. Mot fastighetsdomstols beslut får
talan i vissa fall foras hos hovrätt. Även arrendenämnds beslut enligt lagen
(1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva arrendestället överklagas
hos fastighetsdomstolen genom besvär. Fastighetsdomstolens beslut i des-
sa mål får inte överklagas.
Mitt förslag: De mål om hyra och bostadsrätt som tas upp av
fastighetsdomstol som första instans skall i stället handläggas av
tingsrätterna och i samma sammansättning som i vanliga tvistemål.
Promemorians förslag överensstämmer med mitt. Dessutom föreslås i
promemorian att mål om klander enligt bostadsforvaltningslagen
(1977:792) flyttas över till tingsrätterna.
Remissinstanserna är övervägande positiva både till att de nu aktuella
målen flyttas till tingsrätterna och till att vanliga regler for rättens sam-
mansättning i tvistemål skall gälla även for dem. Från ett par håll har dock
framförts alternativa lösningar på nuvarande problem.
Skälen för mitt förslag: Den kompetensfördelning som i dag råder mel-
lan fastighetsdomstol och tingsrätt har vållat en del problem av främst
15
processuell art. Problemen gäller framför allt tolkningen av begreppet Prop. 1990/91:32
hyrestvist och de bristande möjligheterna att handlägga sådana tvister
gemensamt med vanliga tvistemål där förlikning om saken är tillåten, s. k.
dispositiva tvistemål.
Fastighetsdomstolarna skall enligt en föreskrift i 12 kap. 71 § JB ta upp
vissa hyrestvister. Någon entydig definition av vilka tvister som omfattas
finns emellertid inte, vilket har lett till att tvister med anknytning till ett
hyresförhållande ibland har bedömts som fastighetsmål och ibland som
allmänna tvistemål. Om en tingsrätt har tagit upp en tvist som rätteligen
borde ha tagits upp av en fastighetsdomstol, måste den högre rätt, som får
målet till prövning, undanröja den lägre rättens dom och antingen avvisa
käromålet eller, på yrkande av part, hänvisa målet till behörig domstol.
Detta är en följd av att reglerna om rättens behörighet på detta område är
obligatoriska (se 10 kap. 17 § första stycket 1 och 19 § RB) och att fastig-
hetsdomstolarna enligt ett avgörande av högsta domstolen (se NJA 1979 s.
107) betraktas som särskilda domstolar i den mening som avses i dessa
lagrum.
Kompetensfördelningen mellan fastighetsdomstol och allmän domstol
begränsar också möjligheterna att förena skilda mål mellan samma eller
olika parter och att framställa motkrav genom genstämning eller kvitt-
ningsyrkande.
Gemensam handläggning (kumulation) av mål kan ofta vara motiverad.
I många fall kan man uppnå att processmaterial som har betydelse för
prövning av olika frågor bara behöver läggas fram en gång. Det är också av
stort värde att frågor som har samband med varandra blir prövade i ett
sammanhang. De tidigare nämnda behörighetsreglerna ger emellertid
ingen möjlighet att förena ett vanligt tvistemål vid en tingsrätt med ett mål
som hör till fastighetsdomstol. Som exempel på fall där det är önskvärt att
kunna handlägga olika mål gemensamt kan nämnas att en hyresgäst i ett
mål om krav på betalning av hyra invänder att han har en motfordran som
inte grundar sig på hyresförhållandet. Det kan också inträffa att en hyres-
gäst yrkar nedsättning av hyran på grund av hinder och men i nyttjanderät-
ten och att han i samband därmed även vill yrka ersättning för skada, t. ex.
utebliven vinst eller merkostnader som han drabbats av på grund av
hindret.
Det är för att lösa de angivna problemen med kompetenskonflikter och
med bristande möjligheter till gemensam handläggning som det i prome-
morian föreslås att man utvidgar tingsrätternas kompetens till att omfatta
även sådana hyresmål, som enligt gällande ordning handläggs av fastig-
hetsdomstol som första instans.
Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissin-
stanserna. Från flera håll vitsordas att effektivitetsvinster uppkommer om
förslaget genomförs. Några har dock anfört att man föredrar andra lös-
ningar på problemen. Sveriges advokatsamfund och Sveriges jordägareför-
bund har sålunda föreslagit att fastighetsdomstolarna helt avskaffas och att
de mål, som enligt gällande ordning handläggs där, flyttas till tingsrätterna.
Hyresgästernas riksförbund har ställt sig kritiskt mot förslaget att överföra
hyrestvisterna till tingsrätterna. Förbundet har anfört att arbetsläget vid
16
tingsrätterna är ansträngt och att handläggningstiderna är långa. Hy-
restvisterna är, enligt förbundets uppfattning, av sådan karaktär att hyres-
nämnderna — med bostadsdomstolen som överprövningsinstans — är
mest kompetenta att handlägga dessa mål, samtidigt som förfarandet i
nämnderna är snabbt och enkelt. Förbundet har vidare anfört att en
överföring av hyrestvisterna från fastighetsdomstol till hyresnämnd även
ur rättssäkerhetssynpunkt skulle innebära en förbättring, eftersom dessa
mål i fastighetsdomstolen huvudsakligen avgörs av ensamdomare, i många
fall av tingsnotarier.
Jag vill för egen del till en början slå fast att jag delar den i promemorian
framförda uppfattningen — vilken fått ett brett stöd under remissbehand-
lingen — att den särskilda kompetens som finns företrädd i fastighets-
domstolarna är av stort värde för rättskipningen i många typer av mål. Jag
tänker då framför allt på mål av sådan art som fastighetsbildningsmålen
och expropriationsmålen. Som jag anförde i ett nyligen avslutat lagstift-
ningsärende (prop. 1989/90:71 s. 38 ff) är jag mot den bakgrunden inte
beredd att förorda att man — som rättegångsutredningen föreslog i 1987
års betänkande — helt avskaffar fastighetsdomstolarna. De problem som i
praktiken uppkommit med nuvarande kompetensfördelning mellan fastig-
hetsdomstolar och tingsrätter motiverar inte heller en så långtgående re-
form.
En reform bör i stället, som anförs i promemorian, ta sikte på vad som
kan kallas de enklare fastighetsmålen, i första hand mål om hyra och
bostadsrätt. Dessa mål utgör numerärt sett den största andelen av fastig-
hetsdomstolarnas arbetsbörda, och det är i dessa fall som problemen med
kompetenskonflikter och bristande möjlighet till kumulation i praktiken
uppstår.
När det gäller tanken på att överflytta de nu nämnda målkategorierna
till hyresnämnderna och bostadsdomstolen vill jag säga följande. De mål
som det är fråga om rör till stor del anspråk på obetalda hyror eller avgifter
och förverkande av nyttjanderätt till hyreslägenhet resp, bostadsrätt. And-
ra måltyper som förekommer är exempelvis skadeståndsanspråk mot hy-
resgästen enligt 12 kap. 24 § JB, nedsättning av hyra på grund av hinder
och men i nyttjanderätten samt frågor huruvida avtal har ingåtts och om
innehållet i ett ingånget avtal. Tvisterna rör alltså i stor utsträckning
civilrättsliga områden som är välbekanta för domarna vid de allmänna
domstolarna. Med den moderniserade processordning enligt RB som gäl-
ler sedan ett par år tillbaka finns heller ingen anledning att befara att dessa
mål inte skulle kunna handläggas väl så snabbt och effektivt i tingsrätterna
som i hyresnämnderna. Visserligen handlägger hyresnämnderna i dag
tvister där motsvarande frågor kan förekomma. Jag tänker särskilt på
frågor om brister i betalning av hyran eller störningar som kan leda till
upplösning av ett hyresförhållande (jfr 12 kap. 46 § första stycket 2 JB). Jag
anser dock att det med nuvarande materiella regler på området inte är
påkallat att tvisterna överflyttas till hyresnämnderna och bostadsdomsto-
len. Någon anledning att nu införa medverkan av intresseledamöter i dessa
mål kan jag inte heller se. Som jag tidigare anfört finns det dessutom ett
processekonomiskt intresse att kunna handlägga dessa mål tillsammans
Prop. 1990/91:32
17
2 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 32
med andra civilrättsliga tvister vid de allmänna domstolarna. De tvister Prop. 1990/91: 32
som kan kräva ett visst merarbete för de allmänna domstolarna är vissa
mål om förverkande av hyresrätt eller bostadsrätt samt mål om nedsätt-
ning av hyra eller avgift på grund av hinder och men i nyttjanderätten.
Denna omständighet utgör dock, med hänsyn till de effektivitetsvinster
som kan uppnås vid en gemensam handläggning och intresset av att fora ut
målen på lokal nivå, inte tillräckliga skäl att avstå från att flytta även dessa
mål till de vanliga tingsrätterna.
Mitt förslag innnebär alltså att det sker en omfördelning av mål inom
domstolsorganisationen. Hyresnämnderna berörs inte direkt av detta. Jag
vill emellertid i sammanhanget fästa uppmärksamheten på att chefen för
bostadsdepartementet har uppdragit åt en kommitté, 1989 års hyreslags-
kommitté (Dir. 1989:44), att utreda bl. a. frågor om förverkande av hyres-
rätt. Kommittén skall enligt sina direktiv undersöka om de nuvarande
reglerna om förverkande kan ersättas med regler som ger större utrymme
för en bedömning av omständigheterna i det enskilda fallet så att avhys-
ningar på grund av bagatellartade hyresskulder eller enstaka försummelser
skall kunna undvikas. Enligt vad jag har inhämtat kan kommittén därvid
komma att föreslå lösningar som innebär att bl. a. frågor om förverkande
av hyresrätt skall prövas av hyresnämnderna. Hyreslagskommittén skall
ha avslutat detta arbete före utgången av år 1991. Det kan alltså tänkas att
man i ett senare skede, sedan kommittén har lagt fram sitt förslag och det
har remissbehandlats, får anledning att på nytt överväga hur mål om
förverkande av hyresrätt m. m. bör handläggas. Det förslag som jag nu
lägger fram binder inte upp de ställningstaganden som då kan bli nödvän-
diga.
En speciell målgrupp bland hyrestvisterna har tilldragit sig uppmärk-
samhet från ett par remissinstanser. Det gäller mål enligt 12 kap. 58 b § JB,
d.v.s. mål om ersättning till lokalhyresgäst när hyresavtalet inte blir
förlängt. Någon har ifrågasatt om inte dessa mål borde ligga kvar i fastig-
hetsdomstolarna med hänsyn till att det skulle föreligga ett behov av
teknisk expertis.
Den aktuella bestämmelsen i 12 kap. 58 b § JB ändrades den 1 januari
1989. Ersättning till hyresgästen bestäms numera som huvudregel efter en
schablonmässig bedömning. Ersättning skall utgå med ett belopp som
motsvarar en årshyra för lokalen, dock högst med ett belopp motsvarande
fyra basbelopp. Om hyresgästen har orsakats en förlust, som inte täcks av
den nämnda ersättningen, har han rätt till ytterligare ersättning i skälig
omfattning. Det stora flertalet tvister enligt denna bestämmelse torde vara
av det slaget att schablonersättning skall utgå. I dessa fall finns det inget
behov av medverkan av en teknisk ledamot. För det fallet att ersättning
skall utgå utöver schablonen kan ersättningsfrågan naturligtvis bli besvär-
ligare att bedöma. Som Stockholms tingsrätt har påpekat kan detta lösas
genom att domstolen i det enskilda fallet anlitar en sakkunnig. Något skäl
att behålla just dessa tvister i fastighetsdomstol finns därför inte. Enligt
min mening finns inte heller tillräckliga skäl att — som föreslagits från
något håll under remissbehandlingen — låta tekniska ledamöter ingå i
tingsrätten i just dessa mål.
18
Mot bakgrund av de kompetenskonflikter som den nuvarande ordning- Prop. 1990/91:32
en ger upphov till och med hänsyn till de tidsvinster och kostnadsbespa-
ringar, som både parter och domstolar kan göra om möjlighet ges att
handlägga hyres- och bostadsrättsmålen tillsammans med vanliga tviste-
mål, föreslår jag att uppgiften att handlägga dem överfors från fastighets-
domstolarna till tingsrätterna.
När det gäller forslaget att hyresmålen i tingsrätterna skall handläggas i
samma sammansättning som andra dispositiva tvistemål har Nämnde-
männens riksförbund och Hyresgästernas riksförbund anfört att nämnde-
mäns medverkan är av stort värde i dessa mål.
En överflyttning av hyresmålen till tingsrätterna syftar till att undanröja
gränsdragningsproblemen mellan hyresmål och andra mål samt möjliggöra
en gemensam handläggning av dessa mål med andra dispositiva tvistemål.
En nödvändig förutsättning for att dessa fördelar skall kunna uppnås är
givetvis att samma sammansättningsregler gäller for hyresmålen som for
de vanliga dispositiva tvistemålen. Även om medverkan av nämndemän
är av stort värde i många mål, skulle en regel om nämndemannamedver-
kan i de mål som nu är aktuella medföra att fördelarna med reformen
uteblev. Jag förordar därför att det i promemorian framförda förslaget
genomförs.
Jag skall avslutningsvis ta upp frågan om handläggningen av mål om
klander enligt bostadsförvaltningslagen. I promemorian föreslogs att även
dessa mål skulle överföras till tingsrätterna och där handläggas enligt
vanliga tvistemålsregler. Även om de flesta remissinstanserna har lämnat
förslaget utan erinran, har det inte saknats kritiska röster. Det har sålunda
sagts att det är vanligt att behov av teknisk expertis föreligger i dessa mål.
Något behov av att förena målen med vanliga tvistemål torde sällan eller
aldrig föreligga. Fastighetsdomstolarna kommer under alla omständighe-
ter även fortsättningsvis att handlägga mål tillhörande samma rättsområ-
de. Mot den bakgrunden talar enligt min mening övervägande skäl för att
mål om klander enligt bostadsförvaltningslagen även i fortsättningen bör
handläggas vid fastighetsdomstolarna.
Min bedömning: Inga ändringar i fråga om instansordningen i arren-
demål bör genomföras nu. På sikt bör emellertid arrendemål i första
instans handläggas av arrendenämnder och tingsrätter med fördel-
ning efter samma principer som gäller på hyresrättens område.
Avgörandena bör kunna överklagas till hovrätt.
Promemorians förslag: De arrendemål som enligt gällande ordning
handläggs av fastighetsdomstolarna som första instans skall i stället hand-
läggas av de vanliga tingsrätterna. Fastighetsdomstolarnas uppgift att
överpröva arrendenämndernas avgöranden övertas av bostadsdomstolen.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna är positiva till att flytta
19
arrendemålen från fastighetsdomstolarna till tingsrätterna. Hyres- och ar-
rendenämnderna i Stockholm, Västerås, Växjö och Örebro gör dock en del
påpekanden som jag återkommer till i det följande. När det gäller förslaget
att göra bostadsdomstolen till överprövningsinstans i arrendemål är re-
missutfallet mera splittrat.
Skälen för min bedömning: På samma sätt som på hyresrättens område
finns det i arrendemål behov av en relativt informell handläggning infor
arrenderättslig expertis. Sådan handläggning sker i dag inför arrende-
nämnden i många fall. Andra arrendetvister handläggs av fastighetsdom-
stol som första instans.
Tolkningen av begreppet arrendetvist har, på samma sätt som begreppet
hyrestvist, vållat processuella problem. Vilka dessa problem är har jag
redan redogjort för (se avsnitt 2.2). Även för arrendemålens del finns
dessutom i vissa fall ett behov av gemensam handläggning med ett disposi-
tivt tvistemål. 1 promemorian föreslogs därför att också arrendemålen
skulle flyttas från fastighetsdomstolarna till de vanliga tingsrätterna. Re-
missbehandlingen av promemorian visar emellertid att det finns grupper
av mål, som i dag handläggs av fastighetsdomstol i första instans, som med
fördel i stället skulle kunna överföras till arrendenämnderna. Hyres- och
arrendenämnderna i Stockholm, Västerås, Växjö och Örebro har pekat på
en rad målgrupper som har ett starkt samband med andra måltyper som
handläggs av arrendenämnderna som första instans. Hit hör tvister om
jordbruksarrendators rätt till nedsättning av arrendeavgiften, rätt till er-
sättning för skada och rätt att säga upp avtalet enligt 9 kap. 17 § tredje
stycket, 17 a § andra och fjärde styckena och 18 § andra och femte stycke-
na JB, ävensom jordägares rätt till höjning av arrendeavgiften enligt 9 kap.
22 § JB. Dessa tvister har ett nära samband med tvister om jordägares
investeringsskyldighet enligt 9 kap. 17 a § och 18 § JB som prövas av
arrendenämnd som första instans. Nämnderna har också påpekat att tvis-
ter om avräkning enligt 9 kap. 23 § och syneklander enligt 9 kap. 28 § JB
redan i dag i betydande omfattning avgörs av arrendenämnderna på grund
av en skiljeklausul i de standardkontrakt som ofta förekommer i arrende-
förhållanden.
Det förefaller alltså mest rationellt att de angivna måltyperna flyttas från
fastighetsdomstolarna till arrendenämnderna. Mycket talar för att man
efter en sådan överflyttning skulle kunna låta de kvarvarande arrendemå-
len handläggas av tingsrätt i vanlig sammansättning på samma sätt som nu
föreslås beträffande hyresmålen. Fastighetsdomstolarnas befattning med
arrendemålen som första instans skulle därmed upphöra.
När det gäller instansordningen i överklagade arrendemål är det — som
framhålls i promemorian — av flera skäl mindre lyckat att som nu ha
instanskedjan arrendenämnd-fastighetsdomstol-hovrätt-högsta domstolen.
Antalet slutinstanser i åtskilliga arrendetvister, 24 fastighetsdomstolar, är
för stort för att en önskvärd enhetlighet i rättstillämpningen skall kunna
åstadkommas. Instansordningen har också medfört att antalet arrendemål
vid varje fastighetsdomstol har blivit för litet för att domarna skall få en
önskvärd vana vid handläggningen av dessa mål. Fullföljdsreglema är
dessutom komplicerade och svåröverskådliga.
Prop. 1990/91:32
20
Att som föreslogs i promemorian låta bostadsdomstolen bli överinstans i Prop. 1990/91: 32
arrendemål är emellertid förenat med nackdelar. Flera av remissinstanser-
na har framhållit att även om antalet överklagade mål inte är så stort — i
promemorian uppskattades antalet till ca 50 mål per år — så är det fråga
om handläggningsmässigt ganska krävande mål. Sålunda föreligger det
ofta, enligt remissinstanserna, ett stort behov av att i samband med huvud-
förhandlingen hålla syn eller besiktning av prövningsfastigheten, som dess-
utom ofta kan ligga avsides. Den föreslagna ordningen med en enda, for hela
riket gemensam överinstans kan därför bli onödigt resurskrävande. Ett par
remissinstanser har även framhållit att en begränsning till två instanser,
varav den ena är ett utpräglat medlingsorgan och inte någon domstol, inne-
bär en försämrad rättssäkerhet, särskilt med tanke på att bägge instanserna
har övervägande lekmannainflytande och det är fråga om en komplicerad
lagstiftning.
Jag instämmer i den kritik som har riktats mot förslaget att göra bostads-
domstolen till överprövningsinstans i arrendemål. Mycket talar i stället för
att man låter även de mål som prövats av arrendenämnd i första instans
överklagas till hovrätt och med möjlighet att låta de prejudikatvärda fallen
fortsätta till högsta domstolen. Man får då en logiskt uppbyggd instans-
kedja för samtliga arrendemål, en instanskedja som dessutom bäst ansluter
till vad som gäller i hyresmål.
En nackdel med att låta arrendenämndernas avgöranden överklagas
direkt till hovrätt kan vara att målen inte är tillräckligt väl förberedda för
att passa en överrättsprövning. Detta kan dock säkert motverkas genom en
stram processledning i arrendenämnderna och genom att nämnderna läm-
nar mera utförliga motiveringar for sina beslut. Jag finner i detta fall inga
principiella eller praktiska hinder mot att överklagande sker direkt till
hovrätten, om bara garantier tillskapas for att målet är omsorgsfullt förbe-
rett och det beslut som skall överprövas innehåller en utförlig redovisning
av de skäl som beslutet grundar sig på. Frågan hur förbättringar i dessa
avseenden skall åstadkommas måste emellertid belysas ytterligare innan
statsmakterna kan ta ställning.
Överväganden om nämndförfarandet är påkallade även av andra skäl.
Det har nämligen sagts från bostadsdomstolen att även hyresnämndernas
verksamhet borde ses över från den här synpunkten.
Jag avser att inom kort föranstalta om en undersökning av vad som kan
göras för att strama upp förfarandet i arrende- och hyresnämnderna i
enlighet med det sagda. I samband därmed får också övervägas vilka
särskilda problem som kan uppkomma, om man överger systemet med
klandertalan och i stället går över till ett renodlat överklagandesystem.
Ytterligare en uppgift blir att undersöka vilka måltyper som mot bakgrund
av vad jag tidigare sagt bör flyttas från fastighetsdomstol till arrende-
nämnd.
När den nu angivna undersökningen är färdig avser jag att återkomma
till frågan om instansordningen i arrendemål.
21
Mitt förslag: Länsrätten skall vara domför med en lagfaren domare i
mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt lagen (1990:52) med sär-
skilda bestämmelser om vård av unga (LVU).
Skälen för mitt förslag: LVU trädde i kraft den 1 juli 1990 (prop.
1989/90:28, SoU15, rskr. 112) och ersatte då lagen (1980:621) med sär-
skilda bestämmelser om vård av unga. Enligt 6 § LVU kan socialnämnden
— i likhet med vad som gällde också enligt den gamla lagen — besluta om
omedelbart omhändertagande, ett beslut som skall underställas länsrätten.
Denna är därvid domfor med en lagfaren domare, 18 § tredje stycket 3
lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
Enligt 27 § LVU har socialnämnden också befogenhet att besluta om
tillfälligt flyttningsförbud. Detta institut har sin förebild i reglerna om
omedelbart omhändertagande. Även ett beslut om tillfälligt flyttningsför-
bud skall sålunda underställas länsrätten. Rättens prövning motsvarar
den prövning som äger rum i fråga om omedelbart omhändertagande.
Några särskilda regler om endomarbehörighet i dessa mål har dock inte
införts, vilket medför att länsrätten skall bestå av en lagfaren domare och
tre nämndemän. Det har påtalats att kravet på nämndemannamedverkan
orsakar praktiska problem på grund av målens brådskande natur. Med
hänsyn härtill och till att det från saklig synpunkt inte kan anses påkallat
att nämndemän regelmässigt deltar i mål om tillfälligt flyttningsförbud bör
dessa mål tas upp bland dem som enligt det nämnda lagrummet i lagen om
allmänna förvaltningsdomstolar kan avgöras av en lagfaren domare en-
sam.
Den 1 juli 1989 infördes ett nytt andra stycke i 8§ rättshjälpslagen
(1972:429; SFS 1989:360). På grund av ett förbiseende ändrades inte
samtidigt 46 § rättshjälpslagen. I sistnämnda paragraf sägs bland annat att
som rådgivning inte skall anses åtgärd i angelägenhet som omfattas av
förordnande som meddelats med stöd av 8 § andra stycket. Denna hänvis-
ning skall alltså numera rätteligen avse 8 § tredje stycket. Jag förordar att
46 § rättshjälpslagen ändras på det sättet.
Under det första halvåret 1990 ändrades lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar vid ett par tillfällen. Genom en lagändring, som
trädde i kraft den 30 juni 1990 (SFS 1990:362), ändrades bl. a. i 20 §
”länsskattemyndighef ’ till ”skattemyndighet”. I en senare ändring av 20 §
(SFS 1990:451) förbisågs detta. Ordet ”länsskattemyndighef’ kom alltså
att återinföras i lagtexten. Jag föreslår att detta rättas till.
Prop. 1990/91:32
22
3 Kostnadsfrågor
De förslag som jag nu lägger fram beträffande hyres- och bostadsrättstvis-
terna innebär att en stor del av fastighetsdomstolsmålen överfors till de
vanliga tingsrätterna. Eftersom jag för närvarande inte lägger fram något
förslag beträffande arrendemålen kan dock inte, som anfördes i promemo-
rian, fastighetsdomstolarna vid Eskilstuna, Borås och Sundsvalls tingsrät-
ter undvaras. Mitt förslag får därför inga konsekvenser för fastighetsdom-
stolarnas organisation i sig. Däremot bör den effektivisering av målhante-
ringen, som blir en följd av att flera måltyper i fortsättningen kan handläg-
gas gemensamt, på sikt vara kostnadsbesparande. Även den omständighe-
ten att målen förs ut på lokal nivå bör innebära att kostnaderna för
parternas rättshjälp minskar. Det är dock svårt att på sakens nuvarande
ståndpunkt närmare ange storleken på dessa besparingar.
Prop. 1990/91:32
4 Ikraftträdande m. m.
Jag föreslår att de lagändringar som jag nu har förordat träder i kraft den 1
januari 1991. Övergångsbestämmelserna bör utformas så att äldre före-
skrifter fortfarande skall gälla i mål där talan väckts vid fastighetsdomstol
före ikraftträdandet, i mål som efter återvinning överlämnats till fastig-
hetsdomstol före ikraftträdandet samt i mål som enligt lagsökningslagen
hänskjutits till rättegång vid fastighetsdomstol före ikraftträdandet. Detta
innebär att om en fastighetsdomstol på grund av de hittillsvarande regler-
na har tagit befattning med ett mål om hyra eller bostadsrätt, antingen
genom att det stämts in direkt till fastighetsdomstolen eller genom att det
överlämnats dit på grund av en ansökan om återvinning eller ett hänskju-
tande enligt lagsökningslagen, så är fastighetsdomstolen även i fortsätt-
ningen behörig att handlägga målet. Det sagda gäller även om fastighets-
domstolen har skilt målet från sig, vare sig det skett genom en dom på
materiell grund, genom tredskodom eller på annat sätt. Ansöker parten om
återvinning eller skall handläggningen av målet av något annat skäl åter-
upptas, t. ex. på grund av att rättegångsfel förekommit, är alltså fastighets-
domstolen även i fortsättningen behörig att handlägga målet.
Övergångsbestämmelserna bör också utformas så att, om ett mål om
hyra eller bostadsrätt före ikraftträdandet felaktigt anhängiggjorts vid en
tingsrätt eller — efter återvinning eller hänskjutande enligt lagsöknings-
lagen — felaktigt överlämnats till en tingsrätt, den högre rätt som får målet
till prövning inte skall undanröja tingsrättens avgörande och hänvisa må-
let till fastighetsdomstol. Med hänsyn till att ifrågavarande måltyper i fort-
sättningen skall handläggas av tingsrätterna vore en sådan ordning mindre
praktisk.
23
5 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet
upprättats förslag till
1. lag om ändring i jordabalken,
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1946:808) om lagsökning och betalningsföre-
läggande,
4. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål,
5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-
stolar,
6. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),
7. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
8. lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska käran-
de att ställa säkerhet för rättegångskostnader,
9. lag om ändring i handräckningslagen (1981:847).
Det under 6 angivna förslaget har upprättats i samråd med chefen för
bostadsdepartementet.
6 Specialmotivering
12 kap. 71 §
Paragrafen består i sin hittillsvarande lydelse av tre stycken. Det första
stycket innehåller en regel om att hyrestvister som inte skall prövas av
hyresnämnd skall tas upp av fastighetsdomstol. Som framgår av avsnitt 2.2
i den allmänna motiveringen föreslås nu att denna regel skall upphävas
och att dessa hyrestvister skall prövas av de vanliga tingsrätterna. Vidare
finns i första stycket i den hittillsvarande lydelsen en erinran om att tvister
som rör kollektivavtal eller tillämpning av sådana avtal dock skall tas upp
enligt vad som föreskrivs i lagen om rättegången i arbetstvister. Denna
erinran bör finnas kvar (jfr prop. 1986/87:37 s. 30 och 135).
Andra stycket i paragrafens hittillsvarande lydelse innehåller erinringar
om undantag från regeln om att hyrestvister skall handläggas av fastighets-
domstol. Dessa erinringar blir överflödiga enligt den nya ordningen och
har därför utgått.
Paragrafens andra stycke motsvarar det hittillsvarande tredje stycket,
som är oförändrat.
Övergångsbestämmelsen har behandlats i avsnitt 4.
10 kap. 10 §
Paragrafen innehåller föreskrifter om s. k. fastighetsforum. I paragrafens
hittillsvarande lydelse sägs i sista meningen i första stycket att stycket inte
gäller arrende-, hyres- och bostadsrättstvister. Detta undantag samman-
hänger med att sådana tvister hittills handlagts av fastighetsdomstol. Efter-
Prop. 1990/91:32
24
som hyres- och bostadsrättstvister i fortsättningen skall handläggas av de Prop. 1990/91: 32
vanliga tingsrätterna, har undantaget modifierats till att enbart gälla arren-
detvister. Av samma skäl har en specialregel i andra stycket om tvister
med anledning av nyttjanderätt för uppställning av fordon modifierats på
motsvarande sätt.
Tredje stycket är oförändrat.
Övergångsbestämmelsen har behandlats i avsnitt 4.
31 §
Även denna paragraf innehåller en föreskrift om fastighetsforum för arren-
de-, hyres- och bostadsrättstvister. De förordade lagändringarna medför
att denna föreskrift blir överflödig såvitt avser hyres- och bostadsrättstvis-
ter. Den har därför modifierats.
3§
Paragrafen innehåller regler om fastighetsdomstolens sammansättning. 1
andra stycket finns regler om att mål om arrende, hyra, bostadsrätt och
tvångsförvaltning av bostadsfastighet som huvudregel skall handläggas i en
sammansättning utan tekniska ledamöter. Mål om hyra och bostadsrätt
skall inte längre handläggas av fastighetsdomstol. Paragrafen har utfor-
mats i enlighet med detta.
4a§
I paragrafen har hittills funnits regler om att RB:s särbestämmelser om
handläggningen i tingsrätt av tvistemål om mindre värden skall gälla även
i mål om hyres- eller bostadsrätt vid fastighetsdomstol. När de aktuella
målen nu föreslås överflyttade till de vanliga tingsrätterna, kan denna
paragraf upphävas.
13§
Det nuvarande tredje stycket innehåller en föreskrift om hovrättens dom-
förhet vid handläggning av frågor om prövningstillstånd. Den nya regle-
ringen av fastighetsdomstolarnas kompetensområde innebär att det inte
längre behövs prövningstillstånd för några mål som överklagas från fastig-
hetsdomstol. Tredje stycket i paragrafen har därför upphävts.
Övergångsbestämmelserna har behandlats i avsnitt 4.
25
6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om
allmänna förvaltningsdomstolar
18 §
Endomarbehörigheten i länsrätt föreslås utvidgad i enlighet med vad som
framgår av avsnitt 2.4.
20 §
Som framgår av avsnitt 2.5 har en rättelse gjorts i denna paragraf.
6.6 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen
(1971:479)
77 §
Paragrafen innehåller i sin hittillsvarande lydelse en föreskrift att bostads-
rättstvister som inte skall prövas av hyresnämnd skall handläggas av
fastighetsdomstol. Som framgått av avsnitt 2.2 föreslås att denna regel
skall upphävas och att bostadsrättstvister skall handläggas av allmän dom-
stol. Därmed blir i första hand forumreglerna i 10 kap. 10 § RB tillämpli-
ga. Paragrafen innehåller också en erinran om vissa undantag från den
hittillsvarande huvudregeln. Dessa föreskrifter blir med den föreslagna
ordningen överflödiga och har därför utgått.
Övergångsbestämmelserna har behandlats i avsnitt 4.
6.7 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)
46 §
Paragrafen har rättats på sätt som framgår av avsnitt 2.5.
6.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:307) om
skyldighet för utländska kärande att ställa säkerhet för
rättegångskostnader
2§
Paragrafen har ändrats redaktionellt på grund av förslaget att fastighets-
domstol inte längre skall pröva hyres- och bostadsrättstvister.
6.9 Förslaget till lag om ändring i handräckningslagen
(1981:847)
2§
Hyres- och bostadsrättstvister skall i fortsättningen prövas av allmän dom-
stol och följa forumreglerna i 10 kap. 10 § RB. Bestämmelsen om forum i
handräckningsmål föreslås ändrad i enlighet med detta.
Prop. 1990/91:32
26
7 Hemställan
Prop. 1990/91:32
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i jordabalken,
2. lag om ändring i rättegångsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1946:808) om lagsökning och betalningsföre-
läggande,
4. lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål,
5. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-
stolar,
6. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),
7. lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429),
8. lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska käran-
de att ställa säkerhet för rättegångskostnader,
9. lag om ändring i handräckningslagen (1981:847).
8 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
lagt fram.
27
Sammanfattning av promemorian (Ds 1989:40)
Fastighetsdomstolarna — Överprövningen av
arrendenämndernas avgöranden
Promemorian tar upp två frågor som berörts i rättegångsutredningens
betänkande (SOU 1987:13) Översyn av rättegångsbalken 3 Expertmedver-
kan och specialisering. Förslagen har utarbetats med hänsyn till vad som
kommit fram under remissbehandlingen av betänkandet.
Fastighetsdomstolarna handlägger vissa mål med fastighetsrättslig an-
knytning. Rättegångsutredningen har i betänkandet föreslagit att de skall
avskaffas och att alla deras mål skall handläggas av de vanliga tingsrätter-
na. I promemorian föreslås att fastighetsdomstolarna skall vara kvar men
befrias från hyresmål, bostadsrättsmål och arrendemål. Dessa mål skall
enligt förslaget i stället handläggas av de vanliga tingsrätterna.
När det gäller fullföljdsordningen i arrendemål föreslås i promemorian
att fastighetsdomstolarnas uppgift att överpröva arrendenämndernas av-
göranden skall övertas av bostadsdomstolen som andra och sista instans.
Domstolen skall härvid vara sammansatt med intresseledamöter som be-
sitter sakkunskap om arrendeförhållanden.
Prop. 1990/91:32
Bilaga 1
28
Promemorians lagförslag
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om jordabalken1
dels att 8 kap. 32 och 33 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 8 kap. 31 § och 12 kap. 71 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
31 §2
Om en part inte godtar arrende-
nämnds beslut i fråga om förläng-
ning av arrendeavtal, fastställande
av villkoren för sådan förlängning,
uppskov med avträde enligt 9 kap.
12 b eller 13§ eller 10 kap. 6 a§
eller bestämmande av ersättning
enligt 9 kap. 14 § eller i fråga som
avses i 9 kap. 17 a, 18,21 eller 31 §
eller 11 kap. 6 b §,fårparten kland-
ra beslutet genom att väcka talan
mot den andra parten inom två må-
nader från den dag beslutet medde-
lades. Klandras inte beslutet inom
denna tid, är partens rätt till talan
förlorad.
Arrendenämnds beslut i ärende
enligt 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10
kap. 2 — 4 eller 7 § eller 11 kap. 2 §
får ej klandras.
Beslut av arrendenämnden i fråga
om förlängning av arrendeavtal,
fastställande av villkoren för sådan
förlängning, uppskov med avträde
enligt 9 kap. 12 b eller 13 § eller 10
kap. 6 a § eller bestämmande av er-
sättning enligt 9 kap. 17 a, 18, 21
eller 31 § eller 11 kap. 6 b §, över-
klagas genom besvär hos bostads-
domstolen inom tre veckor från den
dag beslutet meddelades.
Arrendenämnds beslut i ärende
enligt 9 kap. 2, 3, 7 eller 17 §, 10
kap. 2 — 4 eller 7 § eller 11 kap. 2 §
får inte överklagas.
12 kap.
71 §3
Hyrestvister som inte enligt 69 §
skall prövas av hyresnämnden skall
tas upp av den fastighetsdomstol
inom vars område fastigheten är be-
lägen. Rör tvisten kollektivavtal el-
ler tillämpning av ett sådant avtal i
fall som avses i 67 § andra stycket
skall den dock tas upp av arbets-
domstolen eller en tingsrätt enligt
vad som föreskrivs i lagen
(1974:371) om rättegången i ar-
betstvister.
Om laga domstol i tvister med an-
Hyrestvister som inte enligt 69 §
skall prövas av hyresnämnden och
som rör kollektivavtal eller tillämp-
ning av ett sådant avtal i fall som
avses i 67 § andra stycket skall tas
upp av arbetsdomstolen eller en
tingsrätt enligt vad som föreskrivs i
lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister.
' Senaste lydelse av 8 kap. 32 § 1981:849.
2 Senaste lydelse 1984:678.
3 Senaste lydelse 1987:242. Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.
29
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
ledning av tillfällig upplåtelse av hus
eller del av hus JÖr uppställning av
fordon finns bestämmelse i 10 kap.
10 § rättegångsbalken. Beträffande
laga domstol i hyrestvister som skall
prövas enligt lagsökningslagen
(1946:808) eller handräckningsla-
gen (1981:847) finns bestämmelser i
dessa lagar.
„ Ett överklagande som avses i 70 § tas upp av arbetsdomstolen, om saken
rör kollektivavtal eller tillämpning av ett sådant avtal i fall som avses i 67 §
andra stycket, och i annat fall av bostadsdomstolen. Besvärshandlingen
skall ges in till hyresnämnden.
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. 8 kap. 31 och 33 §§ i dess äldre lydelse gäller fortfarande, om arrende-
nämndens beslut har meddelats före ikraftträdandet.
3. 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 § i dess äldre lydelse gäller fortfarande, om
tvisten eller ärendet har anhängiggjorts hos fastighetsdomstol före ikraft-
trädandet.
30
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 10 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
10 kap.
10§'
Tvist om äganderätt eller nytt-
janderätt till fast egendom, om rätt
till servitut eller annan särskild rätt
till egendomen eller om besittning
av egendomen skall upptagas av
rätten i den ort, där fastigheten är.
Lag samma vare, om tvisten rör
skyldighet för ägare eller innehava-
re av egendomen att fullgöra något,
som åligger honom i denna egen-
skap, eller, då nyttjanderätt eller
annan särskild rätt till egendomen
upplåtits, fråga är om vederlag för
upplåtelsen, byggnads underhåll el-
ler annat dylikt. Vad som sägs i
denna paragraf gäller dock ej arren-
de-, hyres- eller bostadsrättstvist.
Tvist med anledning av tillfällig
upplåtelse av nyttjanderätt till mark
eller hus eller del av hus för uppställ-
ning av fordon skall vid tillämpning
av paragrafen ej anses som arrende-
eller hyrestvist.
Tvist om äganderätt eller nytt-
janderätt till fast egendom, om rätt
till servitut eller annan särskild rätt
till egendomen eller om besittning
av egendomen skall upptagas av
rätten i den ort, där fastigheten är.
Lag samma vare, om tvisten rör
skyldighet för ägare eller innehava-
re av egendomen att fullgöra något,
som åligger honom i denna egen-
skap, eller, då nyttjanderätt eller
annan särskild rätt till egendomen
upplåtits, fråga är om vederlag för
upplåtelsen, byggnads underhåll el-
ler annat dylikt.
Ligger fastigheten under flera domstolar eller gäller tvisten flera fastighe-
ter under skilda domstolar, skall tvisten upptagas av den rätt, under vilken
huvuddelen ligger.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Den äldre lydelsen gäller
fortfarande i mål som har anhängiggjorts hos fastighetsdomstol före ikraft-
trädandet.
Senaste lydelse 1977:1145.
31
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 31 och 32 §§ lagen (1946:808) om lagsökning
och betalningsföreläggande (lagsökningslag) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
31 §'
Om laga domstol i mål om lag-
sökning eller betalningsföreläggan-
de gäller vad som är föreskrivet om
tvistemål. Arrende-, hyres- och bo-
stadsrättstvister skall dock tas upp
av tingsrätten i den ort där fastighe-
ten finns. Rätten prövar självmant
sin behörighet. Borgenärens upp-
gift om de omständigheter som be-
tingar rättens behörighet skall god-
tas, om det inte kan antas att den är
oriktig. Har ansökningen upptagits,
skall rätten ej på nytt pröva sin be-
hörighet, såvida inte gäldenären be-
gär det eller fråga uppkommer om
tillämpning av 10 kap. 17 § rätte-
gångsbalken.
Om laga domstol i mål om lag-
sökning eller betalningsföreläggan-
de gäller vad som är föreskrivet om
tvistemål. Rätten prövar självmant
sin behörighet. Borgenärens upp-
gift om de omständigheter som be-
tingar rättens behörighet skall god-
tas, om det inte kan antas att den är
oriktig. Har ansökningen upptagits,
skall rätten ej på nytt pröva sin be-
hörighet, såvida inte gäldenären be-
gär det eller fråga uppkommer om
tillämpning av 10 kap. 17 § rätte-
gångsbalken.
32 §2
Hänskjuts ett mål till rättegång, skall rätten förordna om målets fortsatta
handläggning. Kan målet anses tillräckligt förberett genom den tidigare
handläggningen, får det genast utsättas till huvudförhandling. Har ett mål
om betalningsföreläggande vid sammanträde infor rätten hänskjutits till
rättegång, bör muntlig förhandling om möjligt äga rum i omedelbart
samband med sammanträdet. I så fall gäller i fråga om rättens domförhet
vad som föreskrivs i 30 §.
År den tingsrätt som har handlagt
målet inte behörig att efter återvin-
ning pröva målet, skall detta över-
lämnas till den tingsrätt som är be-
hörig. Beslut om överlämnande får
inte överklagas. Om den tingsrätt
som har mottagit målet finner sig
obehörig, skall den visa målet åter
till den tingsrätt som har överläm-
nat det. När ett mål har överläm-
nats, gäller första stycket i fråga om
den tingsrätt till vilken målet har
överlämnats.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
1 Senaste lydelse 1982:297.
2 Senaste lydelse 1987:750. Ändringen innebär att andra stycket upphävs. 32
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1957:390) om fiskearrenden'
dels att 17 och 18 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 16 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
16 §2
Om en part inte godtar arrende-
nämnds beslut i fråga om förläng-
ning av arrendeavtal eller faststäl-
lande av villkoren för sådan förläng-
ning eller uppskov med avträde, får
parten klandra beslutet genom att
väcka talan mot den andra parten
inom två månader från den dag be-
slutet meddelades. Klandras inte be-
slutet inom denna tid, är parts rätt
till talan förlorad.
Arrendenämnds beslut i ärende
enligt 3 — 6 §§ får ej klandras.
Föreslagen lydelse
Beslut av arrendenämnden i fråga
om förlängning av arrendeavtal el-
ler fastställande av villkoren för så-
dan förlängning eller uppskov med
avträde överklagas hos bostads-
domstolen genom besvär inom tre
veckor från den dag beslutet medde-
lades.
Arrendenämnds beslut i ärende
enligt 3 — 6 §§ får inte överklagas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
2. 16 § i dess äldre lydelse och 17 § andra stycket gäller fortfarande, om
arrendenämndens beslut har meddelats före ikraftträdandet.
3. 17 § första stycket i dess äldre lydelse gäller fortfarande, om tvisten
har anhängiggjorts hos fastighetsdomstol före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse av 17 § 1981:856
18 § 1984:680.
2 Senaste lydelse 1984:680.
33
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 32
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:246) om domstolar i
fastighetsmål1
dels att 4 a § skall upphöra att gälla,
dels att 3 och 13 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §2
Fastighetsdomstol består av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot
och två nämndemän. Om särskilda skäl föreligger, kan efter ordförandens
bestämmande ytterligare en teknisk ledamot ingå i domstolen.
I mål eller ärende angående ar-
rende, hyra, bostadsrätt eller tvångs-
förvaltning av bostadsfastighet be-
står domstolen dock av två lagfarna
ledamöter och tre nämndemän.
Teknisk ledamot får efter ordföran-
dens bestämmande ingå i domsto-
len i stället för en av nämnde-
männen, om målets beskaffenhet el-
ler annat särskilt skäl föranleder
det.
Kan huvudförhandling i fastig-
hetsmål beräknas kräva minst fyra
veckor, får antalet lagfarna ledamö-
ter utökas med en utöver det antal
som anges i första och andra stycke-
na. Om det är påkallat med hänsyn
till målets omfattning eller annan
särskild omständighet gäller det-
samma om antalet nämndemän.
Kan huvudförhandling i fastig-
hetsmål beräknas kräva minst fyra
veckor, får antalet lagfarna ledamö-
ter utökas med en utöver det antal
som anges i första stycket. Om det
är påkallat med hänsyn till målets
omfattning eller annan särskild om-
ständighet gäller detsamma om an-
talet nämndemän.
En av de lagfarna ledamöterna skall vara ordförande i fastighetsdomsto-
len. Denne utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten. Annan lagfaren
ledamot skall vara lagfaren domare i tingsrätten eller i annan tingsrätt.
Teknisk ledamot skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighets-
bildning eller fastighetsvärdering. Nämndemännen bör vara allmänt be-
trodda och väl förtrogna med sin orts förhållanden.
Om det sedan huvudförhandling har påbörjats inträffar förfall för en av
de lagfarna ledamöterna eller för en av nämndemännen eller, om två
tekniska ledamöter deltar, för en av dem, är rätten ändå domför.
13§3
I annat fastighetsmål än som av- I fastighetsmål skall en teknisk
ses i 3 § andra stycket skall en tek- ledamot ingå i hovrätten, såvida
1 Lagen omtryckt 1974:1064.
Senaste lydelse av
lagens rubrik 1974:1064
4a§ 1987:751
2 Senaste lydelse 1982:1126. Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.
3 Senaste Ivdelse IQR7-7SI Andrinnen innebär bl a att andra och tredie stvckena
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
34
Nuvarande lydelse
nisk ledamot ingå i hovrätten, såvi-
da inte hovrätten finner att med-
verkan av en sådan ledamot uppen-
bart inte är behövlig. Om särskilda
skäl föreligger, kan efter hovrättens
bestämmande två tekniska ledamö-
ter ingå i hovrätten.
I mål som avses i 3 § andra styc-
ket får efter hovrättens bestämman-
de en teknisk ledamot ingå i rätten,
om målets beskaffenhet eller något
annat särskilt skäl föranleder det.
Vid behandling av frågor om
prövningstillstånd skall hovrätten
bestå av två lagfarna ledamöter.
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
inte hovrätten finner att medver-
kan av en sådan ledamot uppenbart
inte är behövlig. Om särskilda skäl
föreligger, kan efter hovrättens be-
stämmande två tekniska ledamöter
ingå i hovrätten.
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Beträffande mål som avser
klander mot sådana beslut av arrendenämnd som har meddelats före
ikraftträdandet och andra mål och ärenden angående arrende, hyra, bo-
stadsrätt och tvångsförvaltning av bostadsfastighet som har anhängiggjorts
hos fastighetsdomstol före ikraftträdandet tillämpas äldre bestämmelser.
Äldre bestämmelser om prövningstillstånd gäller fortfarande i fråga om
domar som har meddelats före ikraftträdandet.
35
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 77 § bostadsrättslagen (1971:479)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
77 §2
Tvist med anledning av upplåtelse
av nyttjanderätt enligt 1 § (bostads-
rättstvist) som ej ankommer på hy-
resnämnds prövning skall tas upp av
den fastighetsdomstol inom vars
område fastigheten är belägen. Be-
träffande laga domstol i bostads-
rättstvist som skall prövas enligt lag-
sökningslagen (1946:808) eller
handräckningslagen (1981:847)
finns bestämmelser i dessa lagar.
Ärenden om förordnande av god
man enligt 80 § och mål om klander
av redovisning enligt 83 § skall tas
upp av tingsrätten i den ort där fas-
tigheten finns.
Ärenden om förordnande av god
man enligt 80 § och mål om klander
av redovisning enligt 83 § skall tas
upp av tingsrätten i den ort där fas-
tigheten finns.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. 1 mål som har anhängiggjorts
hos fastighetsdomstol före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.
Lagen omtryckt 1982:353.
Senaste lydelse 1987:243.
36
|
7 Förslag till Lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och |
Prop. 1990/91:32 Bilaga 2 |
Härigenom föreskrivs att 21, 22 och 23 a §§ lagen (1973:188) om arren-
denämnder och hyresnämnder1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21 §2
1 nämnds beslut skall anges de skäl på vilka beslutet grundas, i den mån
det är behövligt. I beslut om avskrivning enligt 9 § andra stycket skall även
anges de nya villkor på vilka avtalet enligt 11 kap. 6 a § tredje stycket
jordabalken skall anses förlängt. Avser beslut enligt lagen (1975:1132) om
förvärv av hyresfastighet m. m. tillstånd till framtida förvärv, skall i beslu-
tet utsättas viss tid, högst ett år, för tillståndets giltighet.
Om part kan klandra beslutet el-
ler besvära sig över det eller göra
ansökan om återupptagande, anges
i beslutet vad parten därvid har att
iakttaga.
Om part kan överklaga beslutet
eller göra ansökan om återuppta-
gande, anges i beslutet vad parten
därvid har att iaktta.
Håller nämnden förhandling i ärendet och kan på grund av ärendets
beskaffenhet eller annan särskild omständighet beslut ej meddelas samma
dag som förhandlingen avslutats, meddelas beslutet inom två veckor
därefter, om ej synnerligt hinder möter. Underrättelse om tiden för beslu-
tets meddelande skall lämnas vid förhandlingen.
Slutligt beslut tillställes part genom nämndens försorg. Vad som sagts nu
gäller dock ej beslut om avskrivning enligt 8 eller 12 §, om beslutet medde-
las vid förhandling i partens närvaro.
Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna på
samma sätt som beslutet.
22 §’
Beslut av nämnd äger, sedan tid
för klander eller besvär utgått när
talan får föras mot beslutet, rätts-
kraft, såvitt därigenom avgjorts frå-
ga som avses i 1 § första stycket 2
eller 5 eller 4 § första stycket, 2, 2 a,
3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9. Vad som sagts
nu gäller dock ej beslut, varigenom
ansökan om åtgärdsföreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra stycket
eller tillstånd enligt 12 kap. 23 §
andra stycket, 34 — 37 eller 40 § jor-
dabalken eller 30 § andra stycket
bostadsrättslagen (1971:479) eller
ansökan om uppskov enligt 12 kap.
59 § jordabalken eller ansökan om
Beslut av nämnd äger, sedan tid
för överklagande utgått när talan
får föras mot beslutet, rättskraft,
såvitt därigenom avgjorts fråga
som avses i 1 § första stycket 2 eller
5 eller 4 § första stycket, 2, 2 a, 3, 5
a, 6, 7, 8 eller 9. Vad som sagts nu
gäller dock ej beslut, varigenom an-
sökan om åtgärdsföreläggande en-
ligt 12 kap. 16 § andra stycket eller
tillstånd enligt 12 kap. 23 § andra
stycket, 34 — 37 eller 40 § jordabal-
ken eller 30 § andra stycket bo-
stadsrättslagen (1971:479) eller an-
sökan om uppskov enligt 12 kap.
59 § jordabalken eller ansökan om
1 Lagen omtryckt 1985:660.
2 Senaste lydelse 1988:928.
3 Senaste lydelse 1988:928.
37
Nuvarande lydelse
förbud eller medgivande som avses
i 2 a § bostadssaneringslagen
(1973:531) eller yrkande om rätt
till förhandlingsordning enligt 9 §
hyresförhandlingslagen (1978:304)
eller ansökan om anvisningsrätt en-
ligt 3 § lagen (1987: 1274) om kom-
munal bostadsanvisningsrätt läm-
nats utan bifall.
Föreslagen lydelse
förbud eller medgivande som avses
i 2 a § bostadssaneringslagen
(1973:531) eller yrkande om rätt
till förhandlingsordning enligt 9 §
hyresförhandlingslagen (1978:304)
eller ansökan om anvisningsrätt en-
ligt 3 § lagen (1987:1274) om kom-
munal bostadsanvisningsrätt läm-
nats utan bifall.
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
Bestämmelserna i 27 och 38 §§ förvaltningslagen (1986:223) om om-
prövning av beslut skall inte tillämpas hos nämnderna.
23 a §4
Om rätt för part att klandra beslut
av arrendenämnd i arrendetvist
finns bestämmelser i 8 kap. 31 §
jordabalken, 16 § lagen (1957:390)
om fiskearrenden och 53 § jakt-
lagen (1987:259).
Arrendenämndens yttrande en-
ligt 12 a § andra stycket får inte
överklagas. Nämndens beslut i så-
dana frågor som avses i 23 § tredje
stycket får överklagas genom be-
svär hos fastighetsdomstolen. Det-
samma gäller nämndens beslut en-
ligt lagen (1985:658) om arrendato-
rers rätt att förvärva arrendestället.
Besvärhandlingen skall ges in till
arrendenämnden inom tre veckor
från den dag beslutet meddelades. I
fråga om handläggningen hos ar-
rendenämnnden och fastighets-
domstolen tillämpas bestämmelser-
na i 52 kap. 2—12 §§ rättegångsbal-
ken på motsvarande sätt. Fastig-
hetsdomstolens beslut med anled-
ning av besvär i frågor som avses i
andra stycket tredje meningen eller i
23 § tredje stycket 1 — 3 får inte
överklagas.
Om överklagande av en arrende-
nämnds beslut i en arrendetvist el-
ler i ett ärende enligt lagen (1985:
658) om arrendators rätt att förvär-
va arrendestället finns bestämmel-
ser i 8 kap. 31 § jordabalken, 16 §
lagen (1957:390) om fiskearren-
den, 14 § lagen om arrendatorers
rätt att förvärva arrendestället och
53 §jaktlagen (1987:259).
Arrendenämndens yttrande en-
ligt 12 a § andra stycket får inte
överklagas. Nämndens beslut i så-
dana frågor som avses i 23 § tredje
stycket får överklagas genom be-
svär hos bostadsdomstolen inom tre
veckor från den dag beslutet medde-
lades.
I fråga om handläggningen hos
arrendenämnden av en besvärs-
handling som avses i första eller
andra stycket tillämpas bestämmel-
Senaste lydelse 1987:264.
38
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
serna i 52 kap. 2 och 4 §§ rätte-
gångsbalken.
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. 22 och 23 a§§ i dess äldre
lydelse gäller fortfarande om arrendenämndens beslut har meddelats före
ikraftträdandet.
39
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 1, 5, 7, 13, 14, 18, 23 och 28 §§ lagen
(1974:1082) om bostadsdomstol skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1§
Bostadsdomstolen upptager be-
svär mot beslut av hyresnämnd en-
ligt vad som föreskrives i lag eller
annan författning.
Bostadsdomstolen tar upp över-
klaganden av beslut av hyresnämn-
der och arrendenämnder enligt vad
som föreskrivs i lag eller annan för-
fattning.
Bostadsdomstolen består av
minst tre ledamöter, som är lagkun-
niga och erfarna i domarvärv (lag-
farna ledamöter), en ledamot med
teknisk utbildning och erfarenhet
av värderings- eller byggnadsteknik
(teknisk ledamot) samt högst tolv
ledamöter med särskild sakkun-
skap om förhållandena på bostads-
marknaden (intresseledamöter).
Bostadsdomstolen består av
minst tre ledamöter, som är lagkun-
niga och erfarna i domarvärv (lag-
farna ledamöter), en ledamot med
teknisk utbildning och erfarenhet
av värderings- och byggnadsteknik
(teknisk ledamot) samt högst tolv
ledamöter med särskild sakkun-
skap om förhållandena på bostads-
marknaden och högst åtta ledamö-
ter med särskild sakkunskap om ar-
rendeförhållanden (intresseleda-
möter).
Lagfaren ledamot och teknisk le-
damot får ej förordnas bland perso-
ner som kan anses företräda fastig-
hetsägares, hyresgästers eller bo-
stadsrättshavares intressen.
Innan intresseledamot förordnas
skall sådan riksorganisation av fas-
tighetsägare, bostadsrättsförening-
ar, hyresgäster, bostadsrättshavare
eller näringsidkare som med hän-
syn till medlemsantal, verksamhet
och övriga omständigheter kan an-
ses väl företräda den intressegrupp
som det är fråga om beredas tillfälle
att avge förslag.
Lagfaren ledamot och teknisk le-
damot får inte förordnas bland per-
soner som kan anses företräda fas-
tighetsägares, jordägares, hyresgäs-
ters, bostadsrättshavares eller ar-
rendatorers intressen.
Innan intresseledamot förordnas
skall sådan riksorganisation av fas-
tighetsägare, jordägare, bostads-
rättsföreningar, hyresgäster, bos-
tadsrättshavare, näringsidkare eller
arrendatorer som med hänsyn till
medlemsantal, verksamhet och öv-
riga omständigheter kan anses väl
företräda den intressegrupp som
det är fråga om beredas tillfälle att
avge förslag.
40
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13§‘
Sammanträder bostadsdomstolen med sju ledamöter, är tre av dem
lagfarna ledamöter och fyra av dem intresseledamöter. En av de lagfarna
ledamöterna är därvid ordförande.
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
Av intresseledamöterna skall två
vara väl förtrogna med förvaltning
av hyresfastigheter eller, när målet
rör prövning av en fråga enligt 52 §
eller 60 § första stycket 1 bostads-
rättslagen (1971:479), av bostads-
rättsfastigheter. Om målet rör
en hyresfastighet som ägs av
staten, en kommun, en landstings-
kommun, ett kommunalförbund,
ett allmännyttigt bostadsföretag el-
ler ett aktiebolag, som helt ägs av
en kommun eller en landstings-
kommun, skall dessa ledamöter fö-
reträdesvis vara väl förtrogna med
förvaltning av hyresfastigheter som
tillhör andra än enskilda. Om målet
rör en hyresfastighet som ägs av nå-
gon enskild, skall de företrädesvis
vara väl förtrogna med förvaltning
av sådana fastigheter.
De återstående två intresseleda-
möterna skall vara väl förtrogna
med hyresgästers eller bostadsrätts-
havares förhållanden. Om målet
rör prövning av en fråga enligt 12
kap. 36 § jordabalken, skall dessa
ledamöter vara väl förtrogna med
näringsidkande hyresgästers förhål-
landen. Om målet rör prövning av
en fråga enligt 52 § eller 60 § första
stycket 1 bostadsrättslagen, skall de
vara väl förtrogna med bostads-
rättshavares förhållanden. I andra
mål skall de vara väl förtrogna med
bostadshyresgästers förhållanden.
Av intresseledamöterna skall /
hyresmål två vara väl förtrogna
med förvaltning av hyresfastigheter
eller, när målet rör prövning av en
fråga enligt 52 § eller 60 § första
stycket 1 bostadsrättslagen
(1971:479), av bostadsrättsfastig-
heter. Om målet rör en hyres-
fastighet som ägs av staten, en
landstingskommun, ett kommunal-
förbund, ett allmännyttigt bostads-
företag eller ett aktiebolag, som helt
ägs av en kommun eller en lands-
tingskommun, skall dessa ledamö-
ter företrädesvis vara väl förtrogna
med förvaltning av hyresfastigheter
som tillhör andra än enskilda. Om
målet rör en hyresfastighet som ägs
av någon enskild, skall de företrä-
desvis vara väl förtrogna med för-
valtning av sådana fastigheter.
De återstående två intresseleda-
möterna i hyresmål skall vara väl
förtrogna med hyresgästers eller
bostadsrättshavares förhållanden.
Om målet rör prövning av en fråga
enligt 12 kap. 36 § jordabalken,
skall dessa ledamöter vara väl för-
trogna med näringsidkande hyres-
gästers förhållanden. Om målet rör
prövning av en fråga enligt 52 § el-
ler 60 § första stycket 1 bostads-
rättslagen, skall de vara väl förtrog-
na med bostadsrättshavares förhål-
landen. I andra mål skall de vara
väl förtrogna med bostadshyresgäs-
ters förhållanden.
I arrendemål skall två av intresse-
ledamöterna såsom ägare av jord-
bruksfastighet eller på annat sätt ha
förvärvat erfarenhet av arrendeför-
hållanden och två ledamöter vara
jordbruksarrendatorer eller, när
målet rör bostadsarrende, bostads-
arrendatorer.
Lydelse enligt prop. 1988/89:95.
41
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
14 §2
Sammanträder bostadsdomstolen med fyra ledamöter, är två av dem
lagfarna ledamöter och två av dem intresseledamöter. En av de lagfarna
ledamöterna är därvid ordförande.
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
Av intresseledamöterna skall en
företräda fastighetsägareintressen
och en bostadsrättshavares eller hy-
resgästers intressen. I övrigt äger
13 § andra och tredje styckena mot-
svarande tillämpning.
18 §3
Klagande får ej ändra sin talan
till att avse annan del av hyres-
nämndens beslut än den som upp-
givits i besvärsinlagan. Part kan i
bostadsdomstolen till stöd för sin
talan åberopa omständighet som ej
förebragts tidigare.
Av intresseledamöterna skall z
hyresmål en företräda fastighets-
ägareintressen och en bostadsrätts-
havares eller hyresgästers intressen.
I arrendemål skall en företräda
jordägares intressen och en arrenda-
torers intressen. I övrigt skall 13 §
andra — jjärde styckena tillämpas.
Klaganden får zwZe ändra sin ta-
lan till att avse annan del av det
överklagade beslutet än den som
uppgivits i besvärsinlagan. Parter-
na kan i bostadsdomstolen till stöd
för sin talan åberopa omständighe-
ter som inte förebragts tidigare.
23 §4
Bostadsdomstolen får hålla förhör med vittne eller sakkunnig under ed
och med part under sanningsförsäkran, om det är erforderligt för utred-
ningen och bevisningen icke finnes kunna föras på annat sätt med avsevärt
ringare besvär eller kostnad. Under motsvarande förutsättningar får dom-
stolen hålla syn på stället.
Har vittne eller sakkunnig eller
part under sanningsförsäkran hörts
inför hyresnämnden och beror av-
görandet även i bostadsdomstolen
av tilltron till den bevisningen, får
ändring i hyresnämndens beslut i
denna del ej ske, om ej beviset upp-
tagits ånyo vid bostadsdomstolen
eller synnerliga skäl föreligger att
dess värde är ett annat än hyres-
nämnden antagit.
Har vittne eller sakkunnig eller
part under sanningsförsäkran hörts
inför hyresnämnden eller arrende-
nämnden och beror avgörandet
även i bostadsdomstolen av tilltron
till den bevisningen, får ändring i
nämndens beslut i denna del inte
ske, om inte beviset upptagits på
nytt vid bostadsdomstolen eller
synnerliga skäl föreligger att dess
värde är ett annat än nämnden an-
tagit.
28 §5
Beslut av bostadsdomstol äger
rättskraft, såvitt därigenom av-
gjorts fråga som avses i 4 § första
stycket 2, 2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9
lagen (1973:188) om arrendenämn-
Beslut av bostadsdomstol äger
rättskraft, såvitt därigenom av-
gjorts fråga som avses i 1 § första
stycket 2 eller 5, 4 § första stycket 2,
2 a, 3, 5 a, 6, 7, 8 eller 9 lagen
2 Lydelse enligt prop. 1988/89:95.
3 Senaste lydelse 1986:1171.
4 Senaste lydelse 1975:1299.
5 Senaste lydelse 1988:929.
42
Nuvarande lydelse
der och hyresnämnder. Vad som
sagts nu gäller dock ej beslut, var-
igenom ansökan om åtgärdsföreläg-
gande enligt 12 kap. 16 § andra
stycket eller tillstånd enligt 12 kap.
23 § andra stycket, 34, 36 eller 37 §
jordabalken eller ansökan om för-
bud eller medgivande som avses i 2
a § bostadssaneringslagen
(1973:531) eller yrkande om rätt
till förhandlingsordning enligt 9 §
hyresförhandlingslagen (1978:304)
eller ansökan om anvisningsrätt en-
ligt 3 § lagen (1987:1274) om kom-
munal bostadsanvisningsrätt läm-
nats utan bifall.
Föreslagen lydelse
(1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder. Vad som sagts
nu gäller dock ej beslut, varigenom
ansökan om åtgärdsföreläggande
enligt 12 kap. 16 § andra stycket
eller tillstånd enligt 12 kap. 23 §
andra stycket, 34, 36 eller 37 § jor-
dabalken eller ansökan om förbud
eller medgivande som avses i 2 a §
bostadssaneringslagen (1973:531)
eller yrkande om rätt till förhand-
lingsordning enligt 9 § hyresför-
handlingslagen (1978:304) eller an-
sökan om anvisningsrätt enligt 3 §
lagen (1987:1274) om kommunal
bostadsanvisningsrätt lämnats
utan bifall.
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
43
Härigenom föreskrivs att 23 § bostadsförvaltningslagen (1977:792) skall
ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
23 §
Vill fastighetsägaren klandra re-
dovisning för viss redovisningspe-
riod, skall han inom ett år från det
han av hyresnämnden mottog redo-
visningen väcka talan mot förvalta-
ren vid fastighetsdomstolen.
Vill fastighetsägaren klandra re-
dovisning för viss redovisningspe-
riod, skall han inom ett år från det
han av hyresnämnden mottog redo-
visningen väcka talan mot förvalta-
ren vid tingsrätten i den ort där fas-
tigheten finns.
Åberopas som grund för klandertalan omständighet som icke hänför sig
till viss avlämnad redovisning, får talan väckas inom ett år från det
fastighetsägaren mottog redovisning med anledning av att förvaltarens
uppdrag upphörde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
44
Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1980:307) om skyldighet för ut-
ländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader skall ha följan-
de lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
2§>
Säkerhet behöver inte ställas i
1. mål som handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i ar-
betstvister,
2. mål vid fastighetsdomstol som
inte avser en arrende-, hyres- eller
bostadsrättstvist,
3. ansökningsmål enligt 13 kap.
13 § vattenlagen (1983:291),
4. växelmål och checkmål,
5. mål som har tagits upp efter
offentlig stämning, och
6. mål vid förvaltningsdomstol
eller marknadsdomstolen.
Säkerhet behöver inte ställas i
1. mål som handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i ar-
betstvister,
2. mål vid fastighetsdomstol,
3. ansökningsmål enligt 13 kap.
13 § vattenlagen (1983:291),
4. växelmål och checkmål,
5. mål som har tagits upp efter
offentlig stämning, och
6. mål vid förvaltningsdomstol
eller marknadsdomstolen.
Säkerhet behöver inte heller ställas i annat fall om talan väcks genom
genstämning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
Senaste lydelse 1983:665.
45
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 2§ handräckningslagen (1981:847) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §'
Ansökan om handräckning skall
göras skriftligen. Beträffande laga
domstol gäller vad som är föreskri-
vet om tvistemål. Arrende-, hyres-
och bostadsrättstvister skall dock tas
upp av tingsrätten i den ort där fas-
tigheten finns.
Ansökan om handräckning skall
göras skriftligen. Beträffande laga
domstol gäller vad som är föreskri-
vet om tvistemål.
Rätten prövar självmant sin behörighet. Sökandens uppgift om de om-
ständigheter som betingar rättens behörighet skall godtas, om det inte kan
antas att den är oriktig. Har ansökningen upptagits, skall rätten ej på nytt
pröva sin behörighet, såvida inte svaranden begär det eller fråga uppkom-
mer om tillämpning av 10 kap. 17 § rättegångsbalken.
14 §2
Har återvinning sökts mot utslag enligt denna lag, skall rätten förordna
om målets fortsatta handläggning.
Stämning skall anses utfärdad genom förordnande enligt första stycket.
Kan målet anses tillräckligt förberett genom den tidigare handläggningen,
får det genast utsättas till huvudförhandling.
Är den tingsrätt som har handlagt
målet inte behörig att efter återvin-
ning pröva målet, skall detta över-
lämnas till den tingsrätt som är be-
hörig. Beslut om överlämnande får
inte överklagas. Om den tingsrätt
som har mottagit målet finner sig
obehörig, skall den visa målet åter
till den tingsrätt som har överläm-
nat det. När ett mål har överläm-
nats, gäller första och andra stycke-
na i fråga om den tingsrätt till vil-
ken målet har överlämnats.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.
Senaste lydelse 1982:298.
Senaste lydelse 1987:753. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.
46
|
12 Förslag till |
Prop. 1990/91:32 |
|
Lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att |
Bilaga 2 |
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1985:658) om arrendatorers rätt
att förvärva arrendestället skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fråga om förfarandet vid arren-
denämnden och överklagande av
nämndens beslut i ärenden enligt
denna lag finns bestämmelser i
lagen (1973:188) om arrendenämn-
der och hyresnämnder.
14§
I fråga om förfarandet vid arren-
denämnden finns bestämmelser i
lagen (1973:188) om arrendenämn-
der och hyresnämnder.
Arrendenämndens beslut enligt
denna lag får överklagas hos bo-
stadsdomstolen genom besvär inom
tre veckor från den dag beslutet
meddelades.
Vardera parten skall svara för sina rättegångskostnader med anledning
av att nämndens beslut överklagas, i den mån annat inte följer av 18 kap.
6 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den juli 1990. Äldre bestämmelser gäller fortfa-
rande i fråga om besvär mot sådana beslut av en arrendenämnd som har
meddelats före ikraftträdandet.
47
Prop. 1990/91:32
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 53 § jaktlagen (1987:259) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
53 §'
Bestämmelser om arrendenämnd finns i 8 kap. jordabalken och i lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.
Om en part inte godtar en arren-
denämnds beslut i fråga om förläng-
ning av ett avtal om jakträttsupplå-
telse eller om villkoren for en sådan
förlängning, får parten klandra be-
slutet genom att väcka talan mot
den andra parten vid den fastighets-
domstol inom vars område fastighe-
ten är belägen. Klandras inte beslu-
tet inom två månader från den dag
då beslutet meddelades, är partens
rätt till talan förlorad. Tvist som ef-
ter klander är anhängig vid domstol
får återförvisas till arrendenämn-
den.
Fastighetsdomstolens dom i fråga
om fastställande av villkor enligt
19 § och hovrättens dom i fråga om
förlängning av ett avtal om jakt-
rättsupplåtelse eller fastställande av
villkor i samband med sådan för-
längning får inte överklagas.
Arrendenämndens beslut i fråga
om förlängning av ett avtal om jakt-
rättsupplåtelse eller om villkoren för
en sådan förlängning får överklagas
hos bostadsdomstolen genom besvär
inom tre veckor från den dag beslu-
tet meddelades.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990. Äldre regler gäller fortfarande
om arrendenämndens beslut har meddelats före ikraftträdandet.
1 Ändringen innebär bl. a. att tredje stycket upphävs.
48
Förteckning över remissinstanser som yttrat sig
över promemorian (Ds 1989:40)
Fastighetsdomstolarna — Överprövningen av
arrendenämndernas avgöranden.
Yttrande över promemorian har till justitiedepartementet avgetts av justi-
tiekanslern, bostadsdomstolen, domstolsverket, statskontoret, riksrevi-
sionsverket, Svea hovrätt, hovrätten for Nedre Norrland, Stockholms
tingsrätt, Eskilstuna tingsrätt, Katrineholms tingsrätt, Nyköpings tings-
rätt, Borås tingsrätt, Vänersborgs tingsrätt, Trollhättans tingsrätt, Härnö-
sands tingsrätt, Sundsvalls tingsrätt, Sollefteå tingsrätt, hyresnämnden och
arrendenämnden i Stockholm, hyresnämnden och arrendenämnden i Väs-
terås, hyresnämnden och arrendenämnden i Örebro, hyresnämnden och
arrendenämnden i Växjö, riksdagens ombudsmän, Sveriges domareför-
bund, Sveriges advokatsamfund, Nämndemännens riksförbund, HSB:s
riksförbund, Hyresgästernas riksförbund, Stockholms kooperativa bo-
stadsförening, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation, Sveri-
ges fastighetsägareförbund, Lantbrukarnas riksförbund, Sveriges jord-
bruksarrendatorers förbund, Sveriges jordägareförbund, Svenska förbun-
det för koloniträdgårdar och fritidsbyar, Samrådsgruppen för arrendators-
föreningarna på och omkring sydsvenska höglandet samt Uppsala univer-
sitet.
Prop. 1990/91: 32
Bilaga 3
49
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 32
Lagrådsremissens lagförslag
Prop. 1990/91:32
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 12 kap. 71 § jordabalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
12 kap.
71 §'
Hyrestvister som inte enligt 69 §
skall prövas av hyresnämnden skall
tas upp av den fastighetsdomstol
inom vars område fastigheten är be-
lägen. Rör tvisten kollektivavtal el-
ler tillämpning av ett sådant avtal i
fall som avses i 67 § andra stycket
skall den doek tas upp av arbets-
domstolen eller en tingsrätt enligt
vad som föreskrivs i lagen (1974:
371) om rättegången i arbetstvister.
Om laga domstol i tvister med an-
ledning av tillfällig upplåtelse av hus
eller del av hus Jor uppställning av
fordon finns bestämmelse i 10 kap.
10 § rättegångsbalken. Beträffande
laga domstol i hyrestvister som skall
prövas enligt lagsökningslagen
(1946:808) eller handräcknings-
lagen (1981:847) finns bestämmel-
ser i dessa lagar.
Hyrestvister som inte enligt 69 §
skall prövas av hyresnämnden och
som rör kollektivavtal eller till-
lämpning av ett sådant avtal i fall
som avses i 67 § andra stycket skall
tas upp av arbetsdomstolen eller en
tingsrätt enligt vad som föreskrivs i
lagen (1974:371) om rättegången i
arbetstvister.
Ett överklagande som avses i 70 § tas upp av arbetsdomstolen, om saken
rör kollektivavtal eller tillämpning av ett sådant avtal i fall som avses i 67 §
andra stycket, och i annat fall av bostadsdomstolen. Besvärshandlingen
skall ges in till hyresnämnden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i mål där talan väckts vid fastighetsdomstol före ikraftträdan-
det.
Senaste lydelse 1987:242. Ändringen innebär bl. a. att andra stycket upphävs.
50
Prop. 1990/91:32
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 10 § rättegångsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
10 kap.
10§'
Tvist om äganderätt eller nytt-
janderätt till fast egendom, om rätt
till servitut eller annan särskild rätt
till egendomen eller om besittning
av egendomen skall upptagas av
rätten i den ort, där fastigheten är.
Lag samma vare, om tvisten rör
skyldighet för ägare eller innehava-
re av egendomen att fullgöra något,
som åligger honom i denna egen-
skap, eller, då nyttjanderätt eller
annan särskild rätt till egendomen
upplåtits, fråga är om vederlag för
upplåtelsen, byggnads underhåll el-
ler annat dylikt. Vad som sägs i
denna paragraf gäller dock ej arren-
de-, hyres- eller bostadsrättstvist.
Tvist med anledning av tillfällig
upplåtelse av nyttjanderätt till
mark eller hus eller del av hus för
uppställning av fordon skall vid till-
lämpning av paragrafen ej anses
som arrende- eller hyrestvist.
Tvist om äganderätt eller nytt-
janderätt till fast egendom, om rätt
till servitut eller annan särskild rätt
till egendomen eller om besittning
av egendomen skall upptagas av
rätten i den ort, där fastigheten är.
Lag samma vare, om tvisten rör
skyldighet för ägare eller innehava-
re av egendomen att fullgöra något,
som åligger honom i denna egen-
skap, eller, då nyttjanderätt eller
annan särskild rätt till egendomen
upplåtits, fråga är om vederlag för
upplåtelsen, byggnads underhåll el-
ler annat dylikt. Vad som sägs i
denna paragraf gäller dock ej arren-
detvist.
Tvist med anledning av tillfällig
upplåtelse av nyttjanderätt till
mark eller hus eller del av hus för
uppställning av fordon skall vid till-
lämpning av paragrafen ej anses
som arrendetvist.
Ligger fastigheten under flera domstolar eller gäller tvisten flera fastighe-
ter under skilda domstolar, skall tvisten upptagas av den rätt, under vilken
huvuddelen ligger.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i mål där talan väckts vid fastighetsdomstol före ikraftträdan-
det.
Senaste lydelse 1977:1145.
51
|
3 Förslag till |
Prop. 1990/91:32 |
|
Lag om ändring i lagen (1946:808) om lagsökning och |
Bilaga 4 |
Härigenom föreskrivs att 31 § lagen (1946:808) om lagsökning och
betalningsföreläggande (lagsökningslagen) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
31
Om laga domstol i mål om lag-
sökning eller betalningsföreläggan-
de gäller vad som är föreskrivet om
tvistemål. Arrende-, hyres- och bo-
stadsrättstvister skall dock tas upp
av tingsrätten i den ort där fastighe-
ten finns. Rätten prövar självmant
sin behörighet. Borgenärens upp-
gift om de omständigheter som be-
tingar rättens behörighet skall god-
tas, om det inte kan antas att den är
oriktig. Har ansökningen upptagits,
skall rätten ej på nytt pröva sin be-
hörighet, såvida inte gäldenären be-
gär det eller fråga uppkommer om
tillämpning av 10 kap. 17 § rätte-
gångsbalken.
Föreslagen lydelse
§'
Om laga domstol i mål om lag-
sökning eller betalningsföreläggan-
de gäller vad som är föreskrivet om
tvistemål. Arrendetvister skall dock
tas upp av tingsrätten i den ort där
fastigheten finns. Rätten prövar
självmant sin behörighet. Borgenä-
rens uppgift om de omständigheter
som betingar rättens behörighet
skall godtas, om det inte kan antas
att den är oriktig. Har ansökningen
upptagits, skall rätten ej på nytt
pröva sin behörighet, såvida inte
gäldenären begär det eller fråga
uppkommer om tillämpning av 10
kap. 17 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1982:297.
52
Prop. 1990/91:32
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1969:246) om domstolar i
fastighetsmål1
dels att 4 a § skall upphöra att gälla,
dels att 3 och 13 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3§2
Fastighetsdomstol består av två lagfarna ledamöter, en teknisk ledamot
och två nämndemän. Om särskilda skäl föreligger, kan efter ordförandens
bestämmande ytterligare en teknisk ledamot ingå i domstolen.
I mål eller ärende angående ar-
rende, hyra, bostadsrätt eller
tvångsförvaltning av bostadsfastig-
het består domstolen dock av två
lagfarna ledamöter och tre nämn-
demän. Teknisk ledamot får efter
ordförandens bestämmande ingå i
domstolen i stället för en av nämn-
demännen, om målets beskaffenhet
eller annat särskilt skäl föranleder
det.
I mål eller ärende angående ar-
rende eller tvångsförvaltning av
bostadsfastighet består domstolen
dock av två lagfarna ledamöter och
tre nämndemän. Teknisk ledamot
får efter ordförandens bestämman-
de ingå i domstolen i stället för en
av nämndemännen, om målets be-
skaffenhet eller annat särskilt skäl
föranleder det.
Om det föreligger särskilda skäl med hänsyn till målets omfattning eller
svårighetsgrad, får antalet lagfarna ledamöter utökas med en utöver det
antal som anges i första och andra styckena. Detsamma gäller i fråga om
antalet nämndemän.
En av de lagfarna ledamöterna skall vara ordförande i fastighetsdomsto-
len. Denne utses bland de lagfarna domarna i tingsrätten. Annan lagfaren
ledamot skall vara lagfaren domare i tingsrätten eller i annan tingsrätt.
Teknisk ledamot skall ha teknisk utbildning och erfarenhet av fastighets-
bildning eller fastighetsvärdering. Nämndemännen bör vara allmänt be-
trodda och väl förtrogna med sin orts förhållanden.
Om det sedan huvudförhandling har påbörjats inträffar förfall för en av
de lagfarna ledamöterna eller för en av nämndemännen eller, om två
tekniska ledamöter deltar, för en av dem, är rätten ändå domför.
13 §3
I annat fastighetsmål än som avses i 3 § andra stycket skall en teknisk
ledamot ingå i hovrätten, såvida inte hovrätten finner att medverkan av en
sådan ledamot uppenbart inte är behövlig. Om särskilda skäl föreligger,
kan efter hovrättens bestämmande två tekniska ledamöter ingå i hovrät-
ten.
1 Lagen omtryckt 1974:1064.
Senaste lydelse av
lagens rubrik 1974:1064
4a§ 1989:661
2 Senaste lydelse 1989:661.
3 Senaste lydelse 1987:751. Ändringen innebär att tredje stycket upphävs.
53
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I mål som avses i 3 § andra stycket får efter hovrättens bestämmande en
teknisk ledamot ingå i rätten, om målets beskaffenhet eller något annat
särskilt skäl föranleder det.
Vid behandling av frågor om
prövningstillstånd skall hovrätten
bestå av två lagfarna ledamöter.
Prop. 1990/91:32
Bilaga 4
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
2. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas beträffande mål och
ärenden angående hyra och bostadsrätt där talan väckts vid fastighets-
domstol före ikraftträdandet.
3. Äldre föreskrifter om prövningstillstånd gäller fortfarande i fråga om
överklagade avgöranden som har meddelats före ikraftträdandet.
54
Härigenom föreskrivs att 20 § lagen (1971:289) om allmänna förvalt-
ningsdomstolar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
20 §‘
Valbar till nämndeman i kammarrätt och länsrätt är svensk medborgare,
som är kyrkobokförd i länet och som inte är underårig eller har förvaltare
enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.
Tjänsteman vid allmän förvalt-
ningsdomstol, länsstyrelse, läns-
skattemyndighet eller under läns-
styrelse eller länsskattemyndighet
lydande myndighet, lagfaren doma-
re, åklagare, polisman eller advokat
eller annan som har till yrke att föra
andras talan inför rätta får inte vara
nämndeman.
Tjänsteman vid domstol, skatte-
myndighet, länsstyrelse eller under
länsstyrelse lydande myndighet,
lagfaren domare, åklagare, polis-
man eller advokat eller annan som
har till yrke att föra andras talan
inför rätta får inte vara nämnde-
man.
Nämndeman i länsrätt får inte samtidigt vara nämndeman i kammar-
rätt.
Den som har fyllt sextio år eller uppger något giltigt hinder är inte
skyldig att ta emot uppdrag som nämndeman. Den som har avgått som
nämndeman är inte skyldig att ta emot nytt uppdrag förrän efter tre år.
Rätten prövar självmant den valdes behörighet.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1990:451.
55
Prop. 1990/91:32
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 77 § bostadsrättslagen (1971:479)’ skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
77 §2
Tvist med anledning av upplåtelse
av nyttjanderätt enligt 1 § (bostads-
rättstvist) som ej ankommer på hy-
resnämnds prövning skall tas upp av
den fastighetsdomstol inom vars
område fastigheten är belägen. Be-
träffande laga domstol i bostads-
rättstvist som skall prövas enligt lag-
sökningslagen (1946:808) eller
handräckningslagen (1981:847)
finns bestämmelser i dessa lagar.
Ärenden om förordnande av god
man enligt 80 § och mål om klander
av redovisning enligt 83 § skall tas
upp av tingsrätten i den ort där fas-
tigheten finns.
Ärenden om förordnande av god
man enligt 80 § och mål om klander
av redovisning enligt 83 § skall tas
upp av tingsrätten i den ort där fas-
tigheten finns.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991. Äldre föreskrifter gäller
fortfarande i mål där talan väckts vid fastighetsdomstol före ikraftträdan-
det.
' Lagen omtryckt 1982:353.
2 Senaste lydelse 1987:243.
56
Härigenom föreskrivs att 46 § rättshjälpslagen (1972:429) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Med rådgivning förstås i denna
lag rådgivning och därmed jämför-
lig åtgärd i rättslig angelägenhet un-
der högst en timme. Som rådgiv-
ning skall dock ej anses åtgärd för
upprättande av självdeklaration el-
ler åtgärd i angelägenhet som om-
fattas av förordnande som medde-
lats med stöd av 8 § andra stycket.
Med rådgivning förstås i denna
lag rådgivning och därmed jämför-
lig åtgärd i rättslig angelägenhet un-
der högst en timme. Som rådgiv-
ning skall dock ej anses åtgärd för
upprättande av självdeklaration el-
ler åtgärd i angelägenhet som om-
fattas av förordnande som medde-
lats med stöd av 8 § tredje stycket.
Prop. 1990/91:32
Bilaga 4
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1982:300.
57
Prop. 1990/91:32
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 2§ lagen (1980:307) om skyldighet för ut-
ländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader skall ha följan-
de lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§'
Säkerhet behöver inte ställas i
1. mål som handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i ar-
betstvister,
2. mål vid fastighetsdomstol som
inte avser en arrende-, hyres- eller
bostadsrättstvist,
3. ansökningsmål enligt 13 kap.
13 § vattenlagen (1983:291),
4. växelmål och checkmål,
5. mål som har tagits upp efter
offentlig stämning, och
6. mål vid förvaltningsdomstol
eller marknadsdomstolen.
Säkerhet behöver inte ställas i
1. mål som handläggs enligt lagen
(1974:371) om rättegången i ar-
betstvister,
2. mål vid fastighetsdomstol som
inte avser en arrendetvist,
3. ansökningsmål enligt 13 kap.
13 § vattenlagen (1983:291),
4. växelmål och checkmål,
5. mål som har tagits upp efter
offentlig stämning, och
6. mål vid förvaltningsdomstol
eller marknadsdomstolen.
Säkerhet behöver inte heller ställas i annat fall om talan väcks genom
genstämning.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1983:665.
58
Prop. 1990/91:32
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 2§ handräckningslagen (1981:847) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 §*
Ansökan om handräckning skall
göras skriftligen. Beträffande laga
domstol gäller vad som är föreskri-
vet om tvistemål. Arrende-, hyres-
och bostadsrättstvister skall dock tas
upp av tingsrätten i den ort där fas-
tigheten finns.
Ansökan om handräckning skall
göras skriftligen. Beträffande laga
domstol gäller vad som är föreskri-
vet om tvistemål. Arrendetvister
skall dock tas upp av tingsrätten i
den ort där fastigheten finns.
Rätten prövar självmant sin behörighet. Sökandens uppgift om de om-
ständigheter som betingar rättens behörighet skall godtas, om det inte kan
antas att den är oriktig. Har ansökningen upptagits, skall rätten ej på nytt
pröva sin behörighet, såvida inte svaranden begär det eller fråga uppkom-
mer om tillämpning av 10 kap. 17 § rättegångsbalken.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Senaste lydelse 1982:298.
59
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1990-09-25
Prop. 1990/91:32
Bilaga 5
Närvarande: f. d. regeringsrådet Eskil Hellner, regeringsrådet Stig von
Bahr, justitierådet Hans-Gunnar Solerud.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 20 september 1990 har
regeringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta
lagrådets yttrande över de lagförslag som tagits upp i lagrådsremiss om
fastighetsdomstolar m. m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ann-Sofie
Broqvist.
Lagrådet har ingen erinran mot lagförslagen.
60
Prop. 1990/91:32
Proposition.................................................. 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1
Propositionens lagförslag...................................... 2
1 Lag om ändring i jordabalken................................ 2
2 Lag om ändring i rättegångsbalken............................ 3
3 Lag om ändring i lagen (1946:808) om lagsökning och betalnings-
föreläggande .............................................. 4
4 Lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i fastighetsmål .. 5
5 Lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom-
stolar ..................................................... 7
6 Lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479)................. 9
7 Lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429)................... 10
8 Lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet för utländska
kärande att ställa säkerhet för rättegångskostnader ............. 11
9 Lag om ändring i handräckningslagen (1981:847)............... 12
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990 .. 13
1 Inledning.................................................. 13
2 Allmänmotivering ......................................... 14
2.1 Gällande rätt .......................................... 14
2.2 Avspecialisering av vissa fastighetsmål .................... 15
2.3 Arrendemålen.......................................... 19
2.4 Endomarbehörighet i länsrätt i vissa mål enligt lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga ..... 22
2.5 Vissa övriga frågor...................................... 22
3 Kostnadsfrågor ............................................ 23
4 Ikraftträdande m. m......................................... 23
5 Upprättade lagförslag....................................... 24
6 Specialmotivering.......................................... 24
6.1 Förslaget till lag om ändring i jordabalken ................. 24
6.2 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken ............. 24
6.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1946:808) om lagsökning
och betalningsföreläggande (lagsökningslagen).............. 25
6.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:246) om domstolar i
fastighetsmål........................................... 25
6.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar................................... 26
6.6 Förslaget till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479) .. 26
6.7 Förslaget till lag om ändring i rättshjälpslagen (1972:429) .... 26
6.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1980:307) om skyldighet
för utländska kärande att ställa säkerhet för rättegångskostna-
der ................................................... 26
6.9 Förslaget till lagom ändring i handräckningslagen (1981:847). 26
7 Hemställan................................................ 27
8 Beslut .................................................... 27
61
Bilaga 1 Sammanfattning av Ds 1989:40 Fastighetsdomstolarna Prop. 1990/91.32
— Överprövningen av arrendenämndernas avgöranden . 28
Bilaga 2 Promemorians lagförslag........................... 29
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser.................... 49
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag ........................ 50
BilagaS Utdrag ur lagrådets protokoll den 25 september 1990 .. 60
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990
62