Prop.
1990/91:28
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 4 oktober 1990.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Mats Hellström
Inom område som för 1987 års jakt har registrerats som älgjaktsområde
med generell tilldelning får enligt övergångsbestämmelserna till jaktlagen
(1987:259) älgjakt ske enligt äldre bestämmelser till utgången av år 1990.1
propositionen föreslås att denna tid förlängs till utgången av år 1994.
1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 28
Förslag till
Lag om ändring i jaktlagen (1987:259)
Prop. 1990/91:28
Härigenom föreskrivs att punkt 5 i övergångsbestämmelserna till jakt-
lagen (1987:259) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
5. Inom område, som for 1987 års
jakt har registrerats med stöd av
13 § jaktstadgan (1938:279) som
älgjaktsområde utan att vara licens-
område, får älgjakt ske enligt äldre
bestämmelser tills vidare, dock
längst till utgången av år 1990.
Föreslagen lydelse
5. Inom område, som för 1987 års
jakt har registrerats med stöd av
13 § jaktstadgan (1938:279) som
älgjaktsområde utan att vara licens-
område, får älgjakt ske enligt äldre
bestämmelser tills vidare, dock
längst till utgången av år 1994.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1991.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990
Prop. 1990/91:28
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-
ström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wall-
ström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Hellström
Jaktlagen (1987:259) trädde i kraft den 1 januari 1988. Genom lagen
infördes ett nytt system för älgjakten. Innan dess gällde olika system för
älgjakten i olika delar av landet.
Försöksverksamhet med reglerad älgjakt pågick i tre län. I landet i övrigt
— med undantag för renskötselområdena — tillämpades en annan försöks-
form för licensierad jakt, samordnad älgjakt. Den samordnade älgjakten
innebar att alla jaktområden där älgjakt skulle bedrivas registrerades av
länsstyrelsen. Jaktområden som var tillräckligt stora för att tillåta en årlig
avskjutning av minst ett vuxet djur registrerades som licensområden. För
sådana områden beslutade länsstyrelsen om älgtilldelning. Alla övriga regi-
strerade älgjaktsområden — generellområdena — gavs en generell årlig till-
delning omfattande ett vuxet djur och en årskalv. För generellområdena var
jakttiden endast ett fåtal dagar. Inom länen med samordnad älgjakt omfat-
tade de registrerade licensområdena drygt 95 % av älgmarksarealen. Gene-
rellområdena upptog följaktligen en mycket liten del av den mark som ut-
nyttjades för älgjakt inom samordningslänen, men antalet områden var
mycket stort, ca 20000.
I prop. 1986/87:58 om jaktlag, m.m. anförde föredragande statsrådet
bl. a. att jakten måste anpassas till älgproduktionen på den mark som står
till förfogande för jakt. En sådan produktionsanpassad avskjutning förut-
sätter att älgjakten huvudsakligen bedrivs som licensjakt inom lämpliga
områden. För att bilda dessa områden krävs vanligen en samverkan över
ägogränserna. Föredraganden ansåg det angeläget, inte minst från administ-
rativ synpunkt, att områdesbildningen är stabil.
Genom att licensområdena omfattade ca 95 % av aktuell mark kunde
älgjakten enligt föredraganden i allt väsentligt genomföras som en produk-
tionsanpassad avskjutning. Licensområdena har i mycket stor utsträck-
ning bildats av innehavare av små marker i samverkan. Det hade emeller-
tid visat sig att reglerna inte i tillräcklig grad främjade en samverkan. Det
var fortfarande alltför många älgjaktsområden som inte omfattades av Prop. 1990/91:28
samordningen. Vidare kunde en uppsplittring av tidigare etablerad sam-
verkan konstateras. Dessa brister hade bl. a. lett till höga kostnader för
administrationen. Föredraganden ansåg det därför nödvändigt att ändra
de bestämmelser som medgav registrering av generellområden.
Föredraganden förordade att den generella tilldelningen av ett vuxet
djur och en kalv på generellområdena skulle ersättas med allmän kalvjakt
på oregistrerad mark. Förslaget innebar att älgjakten i fortsättningen borde
bedrivas i huvudsak som licensjakt inom registrerade licensområden. Re-
gistrering fick vägras om området inte medgav en avskjutning av minst ett
vuxet djur om året. De minsta licensområdena borde betraktas som ett
steg på vägen mot en önskvärd, mera långtgående samordning. 1 övrigt
skulle älgjakten bedrivas som fri kalvjakt under en kort jakttid.
För att ge tillräcklig tid för samverkansbildning och den anpassning i
övrigt som skulle krävas, föreslog föredraganden att de generellområden
som fanns registrerade för 1986 års jakt skulle få finnas kvar tills vidare,
dock längst t. o. m. 1990 års jakt. Dessutom föreslogs en särskild över-
gångsregel för vissa äldre innehavare av generellområden.
Riksdagen anslöt sig i allt väsentligt till regeringens förslag om licensjakt
på älg inom registrerade licensområden (JoU 1986/87:15, rskr. 190). Riks-
dagen instämde också i att man bör eftersträva stora och stabila licensom-
råden. Det är enligt riksdagen angeläget att främja jakt i samverkan samt
att motverka en fortsatt uppsplittring av licensområden.
Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag när det gäller re-
gistrering av licensområden, dvs. områden som tål en avskjutning av minst
ett vuxet djur om året. Dessa områden har kommit att kallas egentliga
licensområden eller A-områden.
Riksdagen godtog också förslaget om fri kalvjakt under en kort jakttid.
Därutöver beslutade emellertid riksdagen att områden som inte uppfyller
kraven för A-område skall — om det finns särskilda skäl — kunna registre-
ras för tilldelning av ett valfritt djur (vuxet djur eller kalv) om året. Dessa
områden har kommit att kallas särskilda licensområden eller B-områden.
Riksdagen utgick från att samtliga generellområden efter särskild ansö-
kan kan bli föremål för prövning i vad mån det finns skäl för en sådan
registrering. Bl. a. följande principer bör därvid vara vägledande, nämligen
• om jakträttshavare ansökt men vägrats att ansluta marken till angrän-
sande licensområde,
• om angränsande licensområde tillstyrker en registrering,
• när det finns flera jägare inom ett mindre område som inte alla utan
vidare kan beredas plats i en ny jaktgemenskap,
• vid ansökan av äldre jakträttshavare som inte tidigare deltagit i någon
jaktsamverkan,
• om praktiska möjligheter saknas att få mark ansluten till angränsande
licensområde.
Riksdagsbeslutet fattades i medvetande om att beslut i ärenden om regi-
strering av B-områden i stor utsträckning måste grundas på skönsmässiga 4
bedömningsgrunder. Det framhölls därför att det är viktigt att prövningen Prop. 1990/91:28
kan göras smidig och enhetlig över hela landet. Riksdagens beslut innebar
en övergångstid t. o. m. 1990 års jakt.
Mitt förslag: Jakt på registrerade generellområden bör få bedrivas
enligt äldre bestämmelser t. o. m. 1994 års jakt.
Skälen för mitt förslag: Av de ca 20 000 generellområden som fanns vid
jaktlagens ikraftträdande den 1 januari 1988 har mycket få omregistrerats
till B-område. Det finns i dag ca 2 600 B-områden. De har huvudsakligen
tillkommit genom att de jakträttsliga förhållandena ändrats inom generell-
områdena eller genom att A-områden på grund av sjunkande älgtillgång
inte längre uppfyller kraven för registrering som sådant område. Huvudor-
saken till att omregistrering har skett i så liten omfattning torde vara att den
tillåtna avskjutningen på generellområdena är högre än på B-områdena.
Med hänsyn till att jakträttshavarna kan väntas vilja ha fortsatt möjlighet till
jakt på vuxen älg räknar jag med att i stort sett alla jakträttshavare på
generellområdena kommer att ansöka om att få dem registrerade som licens-
områden.
Enligt naturvårdsverkets jaktkungörelse skall en ansökan om registre-
ring av licensområde för älgjakt ges in till länsstyrelsen senast den 31
januari. Länsstyrelsen skall fatta beslut i ärendet senast två månader före
jakttidens början. Jakttidens början varierar i olika delar av landet, under
år 1991 mellan den 2 september och den 14 oktober. 1 t. ex. Västemorr-
lands län skall länsstyrelsens beslut ha tillställts sökanden senast den 2 juli.
Länsstyrelsen kommer att ha fem månader på sig att behandla och fatta
beslut om registrering av de ca 1 700 generellområdena i länet.
Det omfattande administrativa arbetet med omregistrering av generell-
områdena till licensområden har påtalats av bl. a. naturvårdsverket och
Jägarnas riksförbund — Landsbygdens jägare. Naturvårdsverket anför att
så gott som samtliga generellområden torde uppfylla fordringarna för
registrering som B-område. Under alla förhållanden skulle inte några
negativa effekter uppstå om de överfördes till B-områden. Nuvarande av
riksdagen fastlagda bestämmelser förutsätter dock en prövning av varje
område i särskild ordning.
Naturvårdsverket föreslår att generellområdena efter 1990 års älgjakt får
överföras till B-områden utan särskild prövning av huruvida de av riksda-
gen beslutade förutsättningarna är uppfyllda. Enda krav bör enligt verket
vara att arealen uppgår till minst 5 ha, eller om området består av flera
delar, att minst en av dessa omfattar minst 5 ha. Länsstyrelsen bör enligt
förslaget få avgöra om omregistreringen skall föregås av ansökan eller inte.
Ansökan kan vara motiverad om det finns anledning att förmoda att det
finns ett inte obetydligt antal registrerade områden på vilka ingen jakt Prop. 1990/91:28
bedrivs. Genom att endast avregistrera dessa skulle antalet registerhållna
områden kunna minskas.
Jägarnas riksförbund — Landsbygdens jägare anser, med hänsyn till det
stora arbete ett ansökningsförfarande skulle medföra, att generellområde-
na skall överföras till B-områden utan någon särskild prövning. Svenska
jägareförundet däremot har föreslagit att övergångstiden förlängs t.o. m.
1994 års älgjakt.
Jag gör följande bedömning. Regering och riksdag betonade i samband
med antagandet av den nya jaktlagen det angelägna i att de licensområden
som bildas är så stora och stabila att de är lämpliga för en produktionsan-
passad jakt. Riksdagen har uttalat att samtliga generellområden kan bli
föremål för prövning av registrering som B-område, men samtidigt beto-
nat att detta skall ske efter särskild ansökan och att särskilda skäl för en
sådan registrering skall föreligga.
Viltskadeutredningen har nyligen i betänkandet (SOU 1990:60) Skada
av vilt föreslagit att övergångstiden for generellområdena förlängs t. o. m.
1994 års jakt. Bakgrunden härtill är att utredningen föreslår att det från
1992 års älgjakt införs en ny form av licensområden, älgskötselområden.
Dessa områden föreslås få en minimistorlek av 3000 — 4000 ha där jakt-
rättshavarna själva får bestämma avskjutningens storlek. Införandet av
älgskötselområden kommer enligt utredningen att erbjuda en mycket in-
tressant möjlighet till samverkan for generellområdena. Enligt utredningen
kan en omfattande administration undvikas om anslutningen av generell-
områdena blir den förutsedda. Viltskadeutredningens betänkande remiss-
behandlas för närvarande.
Jag är inte nu beredd att ta ställning till utredningens förslag om älgsköt-
selområden. Inte heller kan jag biträda förslagen att ett generellområde
skall kunna registreras som B-område utan någon särskild prövning. En
sådan ordning skulle innebära att den av statsmakterna uttalade målsätt-
ningen att det bör bildas stora och stabila licensområden i viktiga hänseen-
den inte kan genomföras. Jag är väl medveten om de problem det innebär
for många länsstyrelser att under en kort tid hinna med handläggningen av
det stora antal ärenden det här är fråga om. Jag föreslår därför att den av
viltskadeutredningen föreslagna övergångstiden t.o.m. 1994 års älgjakt
genomförs. Under alla förhållanden behövs ett ytterligare tidsutrymme för
den prövning som har förutsatts i riksdagens beslut. Därmed skapas förut-
sättningar för att med utgångspunkt i utredningens remissbehandlade för-
slag pröva vilka möjligheter som finns att få till stånd en ökad samverkan.
Det är dock angeläget att ansträngningar redan nu görs for att samordna
älgjakten så långt det är möjligt för att uppnå en produktionsanpassad jakt.
I det arbetet har jägarorganisationerna en viktig funktion.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom jordbruksdepartementet upprät-
tats forslag till
lag om ändring i jaktlagen (1987:259).
Prop. 1990/91:28
På grund av frågans beskaffenhet skulle lagrådets hörande enligt min
mening sakna betydelse.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslaget.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-
den har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990