Prop.
1990/91:27
Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 4 oktober 1990 för de åtgärder och det ända-
mål som framgår av föredragandens hemställan.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Bengt K.Å. Johansson
I propositionen föreslås de ändringar i lagstiftningen som behövs för att
per den 1 juli 1991 genomföra riksdagsbeslutet om en ny regional statlig
förvaltning (prop. 1988/89:154, 1989/90:BoU4 och 9, rskr. 89).
Lagförslagen innebär bland annat att den verksamhet som i dag bedrivs
av länsvägnämnderna och lantbruksnämnderna tas över av länsstyrelser-
na. Detsamma gäller den del av länsbostadsnämndernas verksamhet som
avser kommunal bostadsförsörjning.
Enligt riksdagens beslut skall också länsskolnämnderna och fiskenämn-
derna upphöra. Frågan om den verksamhet som dessa nämnder hittills har
bedrivit avses bli behandlad i senare propositioner.
1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 27
Härigenom föreskrivs att i 17 § lagen (1973:188) om arrendenämnder
och hyresnämnder1 ordet ”lantbruksnämnden” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”länsstyrelsen” i motsvarande form.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Lagen omtryckt 1985:660.
Prop. 1990/91:27
Härigenom föreskrivs att i 32 och 41 §§ vapenlagen (1973:1176)1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §2
Föreligger risk för missbruk av skjutvapen, kan polismyndighet besluta
att vapnet och därtill hörande ammunition skall omhändertagas. Är faran
för missbruk överhängande, får polisman även utan sådant beslut omhän-
dertaga vapnet och ammunitionen. I sådant fall skall polismannen skynd-
samt anmäla åtgärden hos polismyndigheten, som omedelbart skall pröva
om omhändertagandet skall bestå.
Vad som i första stycket sägs om
polisman gäller även av länsstyrel-
sen förordnad jakttillsynsman samt
personal vid kustbevakningen, do-
mänverket, tullverket eller rennä-
ringsenhet vid lantbruksnämnd.
Vad som i första stycket sägs om
polisman gäller även av länsstyrel-
sen förordnade jakttillsynsmän
samt personal vid kustbevakning-
en, domänverket, tullverket eller
särskilt förordnade tjänstemän vid
länsstyrelsen.
Finns någon som har tillstånd att inneha den omhändertagna egendo-
men och återkallas ej tillståndet, skall egendomen återlämnas till inneha-
varen så snart det skäligen kan antagas att det ej längre föreligger någon
risk för missbruk. Detsamma gäller, om den omhändertagna egendomen
får innehas utan tillstånd enligt denna lag.
41 §3
Angående beslag av egendom, som kan antagas vara förverkad enligt
40 §, gäller bestämmelserna om beslag i rättegångsbalken med följande
avvikelser.
1. Av länsstyrelsen förordnad
jakttillsynsman samt personal vid
kustbevakningen, domänverket,
tullverket eller rennäringsavdelning
vid lantbruksnämnd äger samma
rätt att taga egendom i beslag som
tillkommer polisman.
1. Av länsstyrelsen förordnade
jakttillsynsmän samt personal vid
kustbevakningen, domänverket,
tullverket eller särskilt förordnade
tjänstemän vid länsstyrelsen har
samma rätt att ta egendom i beslag
som tillkommer en polisman.
2. Bestämmelsen att åtal skall väckas inom viss tid gäller ej i annat fall
än då rätten utsatt sådan tid.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1 Lagen omtryckt 1981:1360.
2 Senaste lydelse 1988:447.
3 Senaste lydelse 1988:447.
fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr27
Härigenom föreskrivs att i 5 § lagen (1985:658) om arrendatorers rätt
att förvärva arrendestället ordet ”lantbruksnämnd” skall bytas ut mot
”länsstyrelse”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Härigenom föreskrivs att 52 § lagen (1939:608) om enskilda vägar skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
52 §‘
Styrelse för vägsamfällighet skall bestå av en eller flera här i riket bosatta
personer och hava sitt säte i den ort, där vägen eller största delen därav är
belägen.
Ändå att den tid, för vilken styrelseledamot blivit utsedd, ej gått till
ända, må han skiljas från uppdraget genom beslut av de väghållningsskyl-
diga.
Anmälan om val av styrelse eller
ändring i dess sammansättning
skall ofördröjligen göras hos läns-
styrelsen.
Val av ledamöter i styrelsen eller
ändring i dess sammansättning
skall snarast anmälas hos den statli-
ga fastighetsregistermyndigheten.
Har styrelseledamot avgått eller den tid, för vilken han blivit vald, gått
till ända utan att anmälan om nytt val skett, och är styrelsen med kvarstå-
ende ledamöter ej beslutför, eller saknas eljest behörig styrelse, skall läns-
styrelsen på yrkande av någon, vars rätt kan vara beroende av att styrelse
finnes, förordna syssloman att, intill dess efter inkommen anmälan om
verkställt val förordnandet återkallas, antingen ensam eller jämte de styrel-
seledamöter, som må finnas, förvalta samfällighetens angelägenheter och
företräda samfälligheten på sätt om styrelse finnes nedan stadgat. Sysslo-
man njute av samfälligheten arvode, som bestämmes av länsstyrelsen.
Länsstyrelsen skall föra förteck-
ning över vägsamfalligheter. För-
teckningen skall innehålla uppgifter
om styrelses sammansättning och
om förordnad syssloman.
Den statliga fastighetsregister-
myndigheten skall föra en förteck-
ning över vägsamfälligheter. För-
teckningen skall innehålla uppgifter
om styrelsernas sammansättning
och om förordnade sysslomän.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Senaste lydelse 1977:688.
Prop. 1990/91:27
Härigenom föreskrivs i fråga om väglagen (1971:948)’
dels att 9 a § skall upphöra att gälla,
dels att 76 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
76 §
Vägverket får överklaga länsstyrelsens beslut enligt denna lag.
Statens naturvårdsverk och en
länsvägnämnd får överklaga sådana
beslut av väghållningsmyndighet,
vägverket eller länsstyrelse enligt
denna lag, som berör naturvårds-
verkets eller nämndens verksam-
hetsområde.
Statens naturvårdsverk får över-
klaga sådana beslut av väghåll-
ningsmyndighet, vägverket eller
länsstyrelse enligt denna lag, som
berör naturvårdsverkets verksam-
hetsområde.
Länsstyrelsen får överklaga såda-
na beslut av vägverket enligt denna
lag som berör länsstyrelsens verk-
samhetsområde.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Lagen omtryckt 1987:459.
Härigenom föreskrivs att i punkt 7 av anvisningarna till 22 § och i punkt
6 av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen (1928:370)* ordet ”lant-
bruksnämnd” skall bytas ut mot ”länsstyrelse”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.
1 Senaste lydelse av
punkt 7 av anvisningarna till 22 § 1979:500,
punkt 6 av anvisningarna till 35 § 1959:127.
Prop. 1990/91:27
Härigenom föreskrivs att 18 kap. 11 § fastighetstaxeringslagen
(1979:1152) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
18 kap.
11§‘
Byggnadsnämnd skall i behövlig omfattning, enligt närmare föreskrifter
av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, lämna skatte-
myndigheten uppgift om arten och omfattningen av den byggnadsverk-
samhet, som avses med lämnade bygglov, rivningslov, marklov eller till-
stånd enligt förhandsbesked.
Uppgift skall lämnas för varje fastighet för sig senast två veckor efter
utgången av varje kvartal och omfatta de lov och tillstånd som lämnats
under kvartalet.
Lantbruksnämnd skall, på sätt
som föreskrivs av regeringen eller
myndighet som regeringen bestäm-
mer, lämna skattemyndighet upp-
gift om sådant beslut av nämnden
som är av betydelse för fastig-
hetstaxeringen.
Länsstyrelsen skall, enligt före-
skrifter av regeringen eller den
myndighet som regeringen bestäm-
mer, lämna skattemyndigheten
uppgift om sådana beslut av läns-
styrelsen som är av betydelse för
fastighetstaxeringen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Senaste lydelse 1990:379.
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1970:299) om skydd mot flyg-
havre
dels att i 12 § ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen”,
dels att i 10 och 13 §§ ordet ”lantbruksnämnden” skall bytas ut mot
”länsstyrelsen”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Härigenom föreskrivs i fråga om rennäringslagen (1971:437)'
dels att 98 § skall upphöra att gälla,
dels att i 4, 7, 15, 16, 24, 36, 66, 67, 87 och 89 §§ samt i punkterna 2 och
3 i övergångsbestämmelserna till lagen (1985:919) om ändring i nämnda
lag ordet ”lantbruksnämnden” skall bytas ut mot ”länsstyrelsen”,
dels att 72, 99, 100 och 102 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:27
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
72 §
Är renskötseln inom samebys be-
tesområde bristfällig, skall lant-
bruksnämnden på begäran av med-
lem i byn eller annan vars rätt är
beroende därav söka att träffa över-
enskommelse med byn om rättelse
inom viss tid.
Kan överenskommelse ej träffas
eller vidtages ej rättelse, kan läns-
styrelsen efter anmälan av lant-
bruksnämnden förordna syssloman
att omhändertaga renskötseln i byn
och förvalta byns övriga ekonomis-
ka angelägenheter.
Syssloman har rätt att av byn er-
hålla arvode som bestämmes av
länsstyrelsen.
Är renskötseln inom en samebys
betesområde bristfällig, skall läns-
styrelsen på begäran av en medlem i
byn eller någon annan vars rätt är
beroende därav söka träffa över-
enskommelse med byn om rättelse
inom viss tid.
Kan överenskommelse inte träf-
fas eller vidtas inte rättelse, kan
länsstyrelsen förordna syssloman
att ta hand om renskötseln i byn
och förvalta byns övriga ekonomis-
ka angelägenheter.
Sysslomanen har rätt att av byn
erhålla arvode som bestäms av läns-
styrelsen.
99 §
Talan mot beslut enligt denna lag
av länsstyrelsen föres genom besvär
hos kammarrätten.
Länsstyrelsens beslut enligt 12,
21, 39, 43, 50 och 62 §§, 66 § tredje
stycket, 66 a och 71 §§, 72 § andra
och tredje styckena samt 74, 79, 80,
93 och 97 §§ denna lag får överkla-
gas hos kammarrätten. Länsstyrel-
sens beslut att bevilja registrering av
renmärken får dock inte överklagas.
Mot länsstyrelsens beslut varige-
nom registrering av renmärke bevil-
jats får dock talan ej föras.
Länsstyrelsens beslut i övrigt en-
ligt denna lag får överklagas hos
lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsens beslut får
överklagas hos regeringen.
1 Lagen omtryckt 1985:919.
Med senaste lydelse av 15, 66 och 89 §§ avses den i prop. 1990/91:4 föreslagna
lydelsen.
10
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:27
100 §
Angår beslut som länsstyrelse,
lantbruksnämnd eller lantbrukssty-
relsen meddelar enligt denna lag så
många att avskrift av beslutet ej
lämpligen kan tillställas envar av
dem, skall beslutet sändas till same-
byns styrelse som skall hålla beslu-
tet tillgängligt för medlemmarna.
Meddelande härom skall intagas i
ortstidning. Tiden för anförande av
besvär över beslutet skall räknas
från den dag då kungörandet har
skett.
Angår ett beslut som länsstyrelse
eller lantbruksstyrelsen meddelar
enligt denna lag så många att en
kopia av beslutet inte lämpligen
kan tillställas var och en av dem,
skall beslutet sändas till samebyns
styrelse, som skall hålla det tillgäng-
ligt for medlemmarna.
Meddelande om detta skall tas in
i ortstidning.
Tiden för överklagande skall räk-
nas från den dag då kungörandet
har skett.
102 §
Länsstyrelses och lantbruks-
nämnds åligganden enligt denna lag
fullgöres såvitt avser Västernorr-
lands län av länsstyrelsen och lant-
bruksnämnden i Västerbottens län
och såvitt avser Kopparbergs och
Gävleborgs län av länsstyrelsen och
lantbruksnämnden i Jämtlands län.
Skall byområde omfatta mark
inom mer än ett av Norrbottens,
Västerbottens eller Jämtlands län,
göres indelning enligt 7 § av lant-
bruksnämnden i det län inom vilket
huvuddelen skall ligga.
Länsstyrelses åligganden enligt
denna lag fullgörs såvitt avser Väs-
ternorrlands län av länsstyrelsen i
Västerbottens län och såvitt avser
Kopparbergs och Gävleborgs län av
länsstyrelsen i Jämtlands län.
Skall ett byområde omfatta mark
inom mer än ett av Norrbottens,
Västerbottens eller Jämtlands län,
görs indelning enligt 7 § av länssty-
relsen i det län inom vilket huvud-
delen skall ligga.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
11
12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 27
Prop. 1990/91:27
Härigenom föreskrivs i fråga om berberislagen (1976:451)
dels att i 6 och 8 §§ ordet ”lantbruksnämnden” skall bytas ut mot
”länsstyrelsen”,
dels att 7 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
För kontroll av lagens efterlev-
nad skall bekämpningsskyldig läm-
na lantbruksnämnden tillträde till
område där nämnden bedömer att
berberis kan finnas.
Föreslagen lydelse
§
För kontroll av lagens efterlev-
nad skall den bekämpningsskyldige
lämna länsstyrelsen tillträde till
område där länsstyrelsen bedömer
att berberis kan finnas.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
12
Härigenom föreskrivs i fråga om jordförvärvslagen (1979:230)'
dels att i 3, 9, 11, 14 och 18 §§ ordet ”lantbruksnämnden” i olika
böjningsformer skall bytas ut mot ”länsstyrelsen” i motsvarande form,
dels att 16 och 17 §§ skall ha följande lydelse.
Prop. 1990/91:27
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
16§
Egendom som har förvärvats ge-
nom inrop på exekutiv auktion un-
der sådana förhållanden att för-
värvstillstånd skulle ha krävts vid
vanligt köp skall åter avyttras inom
två år efter det att auktionen vunnit
laga kraft, om inte dessförinnan
nämnda förhållanden har upphört
eller inroparen har fått tillstånd att
behålla egendomen. Har inropet
skett för att skydda fordran, för vil-
ken inroparen har panträtt i egen-
domen, eller någon hans rättighet
som är inskriven i den, får länssty-
relsen på ansökan medge skäligt an-
stånd med avyttrandet, om det är
sannolikt att förlust annars skulle
uppkomma för inroparen. Avyttras
inte egendomen inom föreskriven
tid, skall länsstyrelsen på framställ-
ning av lantbruksnämnden förordna
att egendomen skall säljas av kro-
nofogdemyndigheten på offentlig
auktion enligt 17 §.
Egendom som har förvärvats ge-
nom inrop på exekutiv auktion un-
der sådana förhållanden att för-
värvstillstånd skulle ha krävts vid
vanligt köp skall åter avyttras inom
två år efter det att auktionen vunnit
laga kraft, om inte dessförinnan
nämnda förhållanden har upphört
eller inroparen har fått tillstånd att
behålla egendomen. Har inropet
skett för att skydda fordran, för vil-
ken inroparen har panträtt i egen-
domen, eller någon hans rättighet
som är inskriven i den, får länssty-
relsen på ansökan medge skäligt an-
stånd med avyttrandet, om det är
sannolikt att förlust annars skulle
uppkomma för inroparen. Avyttras
inte egendomen inom föreskriven
tid, skall länsstyrelsen besluta att
egendomen skall säljas av krono-
fogdemyndigheten på offentlig auk-
tion enligt 17 §.
Anteckning om bestämmelserna i första stycket skall göras i det köpe-
brev som utfärdas med anledning av den exekutiva auktionen och, när
lagfart söks, införas i fastighetsboken, om inte sökanden visar att avytt-
ringsskyldigheten har upphört.
I fråga om tillstånd att behålla egendom gäller i tillämpliga delar bestäm-
melserna om förvärvstillstånd i 4 —8 §§ med undantag av 4 § första stycket
4 samt i 10 och 11 §§.
Om en ansökan att behålla egendomen har avslagits, skall 4§ första
stycket 4 inte tillämpas om inroparen säljer egendomen inom två år efter
det att auktionen har vunnit laga kraft.
17 §
Har länsstyrelsen förordnat om Har länsstyrelsen beslutat om
auktion enligt 16 § och har inropa- auktion enligt 16 § och har inropa-
Lagen omtryckt 1987:468.
13
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:27
ren dessförinnan eller senare av-
yttrat egendomen, skall förordnan-
det trots detta gå i verkställighet,
om inte lantbruksnämnden åter-
kallar sin framställning i ärendet.
ren dessförinnan eller senare av-
yttrat egendomen, skall beslutet
trots detta gå i verkställighet, om
inte länsstyrelsen bestämmer något
annat.
I övrigt skall så anses och med ärendet i tillämpliga delar så förfaras som
om egendomen hade blivit utmätt för fordran med bästa förmånsrätt efter
sådana rättigheter som besvärade egendomen redan vid den exekutiva
auktionen och som har företräde framför alla befintliga fordringar. Även
om det i enlighet härmed bestämda skyddsbeloppet täcks, får försäljning
inte ske, om inte den bjudna köpeskillingen täcker även det värde som i
ärendet har åsatts egendomen enligt 12 kap. utsökningsbalken eller, om
ägaren eller innehavare av fordran som är förenad med panträtt i egendo-
men i god tid före auktionen har påkallat särskild värdering, det värde
vartill egendomen kan uppskattas av värderingsmän som länsstyrelsen
utser. Egendomen får säljas endast till den som har fått förvärvstillstånd
eller enligt 3 § 1, 2, 4 eller 9 får förvärva egendomen utan sådant tillstånd.
Avges vid auktionen bud som sålunda får antas, skall försäljning ske, även
om innehavare av fordran bestrider det.
Kommer försäljning inte till
stånd vid auktionen får lantbruks-
nämnden inom två år efter det att
auktionen har vunnit laga kraft hos
länsstyrelsen påkalla förordnande
om ny auktion. Framställs inte så-
dan begäran inom föreskriven tid
eller avges inte heller vid den sena-
re auktionen bud som får antas, är
frågan om försäljning av egendo-
men förfallen.
Kommer försäljning inte till
stånd vid auktionen, får länsstyrel-
sen inom två år efter det att auktio-
nen har vunnit laga kraft besluta
om ny auktion. Meddelas inte något
sådant beslut inom föreskriven tid
eller avges inte heller vid den sena-
re auktionen bud som får antas, är
frågan om försäljning av egendo-
men förfallen.
Kostnad i samband med auktion som inte har lett till försäljning betalas
av statsmedel.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
14
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:425) om skötsel av jord-
bruksmark'
dels att i 7, 9 a och 13 §§ ordet ”lantbruksnämnden” i olika böjningsfor-
mer skall bytas ut mot ”länsstyrelsen” i motsvarande form,
Prop. 1990/91:27
att 8 § skall ha följande lydelse
Nuvarande lydelse
1
Ägare eller brukare av jordbruks-
mark är skyldig att på begäran till-
handahålla lantbruksnämnden de
upplysningar och handlingar som
behövs för tillsynen enligt denna
lag. Den som inte efterkommer så-
dan begäran kan av nämnden före-
läggas vid vite att fullgöra sin skyl-
dighet.
Föreslagen lydelse
§2
Ägare eller brukare av jordbruks-
mark är skyldig att på begäran till-
handahålla länsstyrelsen de upplys-
ningar och handlingar som behövs
för tillsynen enligt denna lag. Den
som inte efterkommer sådan begä-
ran kan av länsstyrelsen föreläggas
vid vite att fullgöra sin skyldighet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1 Senaste lydelse av
9 a§ 1988:637,
13 § 1990:95.
2 Senaste lydelse 1988:637.
15
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:738) om bekämpande av
salmonella hos djur
dels att i 5 § ordet ”lantbruksnämnden” skall bytas ut mot ”länsstyrel-
sen”,
dels att 7 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:27
Lantbruksnämndens beslut får
överklagas hos lantbruksstyrelsen
genom besvär.
Lantbruksstyrelsens beslut i sär-
skilt fall får överklagas hos kam-
marrätten genom besvär.
Beslut enligt första och andra
styckena gäller med omedelbar ver-
kan, om inte annat förordnas.
Länsstyrelsens beslut får överkla-
gas hos lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsens beslut i ett
särskilt fall får överklagas hos kam-
marrätten.
Beslut som har meddelats enligt
denna lag gäller omedelbart, om
inte något annat bestäms.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
16
Prop. 1990/91:27
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1985:295) om foder
dels att i 12 § ordet ”lantbruksnämnden” skall bytas ut mot ”länsstyrel-
sen”,
dels att 19 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 §
Beslut av lantbruksstyrelsen i
ärende som avses i 13 § första styc-
ket, 14 eller 15 § får överklagas hos
kammarrätten. Föreskrifter om
överklagande av beslut av lant-
bruksstyrelsen med stöd av ett be-
myndigande enligt 4 — 6 och 8 §§
meddelas av regeringen.
Länsstyrelsens beslut får överkla-
gas hos lantbruksstyrelsen. Lant-
bruksstyrelsens beslut i ett sådant
ärende får överklagas hos kammar-
rätten.
Beslut av lantbruksstyrelsen i
ärende som avses i 13 § första styc-
ket, 14 eller 15 § får överklagas hos
kammarrätten genom besvär. Före-
skrifter om överklagande av beslut
av lantbruksstyrelsen med stöd av
ett bemyndigande enligt 4 — 6 och
8 §§ meddelas av regeringen.
Beslut av lantbruksnämnden får
överklagas hos lantbruksstyrelsen
genom besvär. Lantbruksstyrelsens
beslut i ett sådant ärende får över-
klagas hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
17
Härigenom föreskrivs följande.
Prop. 1990/91:27
1 § I varje län skall det finnas en skogsvårdsstyrelse.
2 § Skogsvårdsstyrelsen består av sju ledamöter.
3 § Tre av ledamöterna och en personlig ersättare för var och en av dem
förordnas av regeringen.
Tre av ledamöterna och lika många ersättare väljs av landstinget i länet.
I Gotlands län väljs de dock av kommunfullmäktige i Gotlands kommun.
Länsjägmästaren är självskriven ledamot i styrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991, då lagen (1981:1114) om
utseende av ledamöter i lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna
skall upphöra att gälla.
18
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1947:523) om kommunala åt-
gärder till bostadsförsörjningens främjande m. m.1
dels att 3 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall föras in en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 §2
En kommun skall fortlöpande bedriva bostadsförsörjningsplanering i
syfte att främja att alla i kommunen får en egen bostad av god kvalitet
samt att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen inom kommu-
nen förbereds och genomförs.
Bostadsförsörjningsplaneringen skall komma till uttryck i ett program
som skall antas av kommunfullmäktige.
Om kommunen ingår i ett områ-
de som kan anses utgöra en enhet i
bostadsförsörjningshänseende,
skall samråd om bostadsförsörj-
ningsplaneringen ske med övriga
kommuner i området.
Om kommunen ingår i ett områ-
de som kan anses utgöra en enhet i
bostadsförsörjningshänseende,
skall samråd om bostadsförsöij-
ningsplaneringen ske med länssty-
relsen och med övriga kommuner i
området.
Kommunen skall lämna redovisning av bostadsförsörjningsplaneringen
enligt bestämmelser som regeringen meddelar.
3a§
Länsstyrelsen skall ge kommunen
råd och information samt aktivt bi-
dra med underlag till kommunens
bostadsförsörjningsplanering.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Lagen omtryckt 1975:131.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:131.
2 Senaste lydelse 1985:466.
19
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:1150) om förvaltning av
samfälligheter1
dels att i 29 § ordet ”länsstyrelsen” skall bytas ut mot ”den statliga
fastighetsregistermyndigheten”,
dels att 25 och 67 §§ samt rubriken före 67 § skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
25 §2
Samfdllighetsförening registreras
hos länsstyrelsen i det län där för-
eningens styrelse enligt stadgarna
har sitt säte.
Hos varje länsstyrelse skall föras
samfällighetsföreningsregister för
införing av de uppgifter som enligt
denna lag eller annan författning
skall anmälas för registrering eller
annars intagas i registret. I fråga om
registrering i samfällighetsför-
eningsregistret gäller 15 kap. 4§
första-tredje styckena lagen
(1987:667) om ekonomiska för-
eningar. Därvid skall hänvisningen
i paragrafens tredje stycke gälla
klandertalan som avses i 23 § första
stycket och 53 § andra stycket den-
na lag. Ett beslut om sådan ändring
av stadgarna att styrelsens säte skall
flyttas från ett län till ett annat får
dock inte registreras, om samfällig-
hetsföreningens firma på grund av
bestämmelserna i 29 § första styc-
ket andra meningen denna lag inte
får föras in i det senare länets sam-
fällighetsföreningsregister.
Föreslagen lydelse
En samfdllighetsförening regi-
streras hos den statliga fastighetsre-
gistermyndigheten i det län där för-
eningens styrelse enligt stadgarna
har sitt säte.
Hos varje statlig fastighetsregis-
termyndighet skall föras samfällig-
hetsföreningsregister för införing
av de uppgifter som enligt denna
lag eller någon annan författning
skall anmälas för registrering eller
annars intagas i registret. I fråga om
registrering i samfallighetsför-
eningsregistret gäller 15 kap. 4§
första—tredje styckena lagen
(1987:667) om ekonomiska för-
eningar. Därvid skall hänvisningen
i paragrafens tredje stycke gälla
klandertalan som avses i 23 § första
stycket och 53 § andra stycket den-
na lag. Ett beslut om sådan ändring
av stadgarna att styrelsens säte skall
flyttas från ett län till ett annat får
dock inte registreras, om samfällig-
hetsföreningens firma på grund av
bestämmelserna i 29 § första styc-
ket andra meningen denna lag inte
får föras in i det senare länets sam-
fällighetsföreningsregister.
Närmare bestämmelser om samfällighetsföreningsregistret och om av-
gifter för registrering meddelas av regeringen.
1 Lagen omtryckt 1987:128.
2 Senaste lydelse 1987:670.
Prop. 1990/91:27
20
Nuvarande lydelse
Talan mot länsstyrelses beslut
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:27
Överklagande av en fastighetsregis-
termyndighets eller länsstyrelses be-
slut
67 §
Talan mot länsstyrelses beslut,
varigenom ansökan om eller anmä-
lan för registrering avskrivits eller
registrering vägrats enligt denna
lag, föres hos kammarrätt genom
besvär inom två månader från da-
gen för beslutet.
Talan mot länsstyrelses beslut en-
ligt 31 § första stycket första eller
tredje punkten, 32 §, 33 § första
stycket, 61 § eller 64 § föres hos re-
geringen genom besvär.
Mot annat länsstyrelses beslut en-
ligt denna lag föres talan hos kam-
marrätt genom besvär.
Fastighetsregistermyndighetens
beslut, varigenom ansökan om eller
anmälan för registrering avskrivits
eller registrering vägras enligt den-
na lag, får överklagas hos kammar-
rätten inom två månader från da-
gen för beslutet.
Länsstyrelsens beslut enligt 31 §
första stycket första eller tredje
punkten, 32 §, 33 § första stycket,
61 § eller 64 § får överklagas hos
regeringen.
Länsstyrelsens beslut z övrigt får
överklagas hos kammarrätten.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Bestämmelserna i 67 § första stycket i sin äldre lydelse gäller fortfarande
i fråga om beslut som länsstyrelsen meddelat före ikraftträdandet.
21
Härigenom föreskrivs att i 12 § lagen (1988:183) om förvaltningen av
kyrklig jord ordet ”lantbruksnämnden” skall bytas ut mot ”länsstyrelsen”.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
22
Härigenom föreskrivs att lagen (1967:782) med anledning av samman-
slagning av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län skall
upphöra att gälla vid utgången av juni 1991.
Prop. 1990/91:27
23
Prop.1990/91:27
Härigenom föreskrivs följande.
Vad som i en lag eller någon annan författning har föreskrivits om en
länsvägnämnd eller lantbruksnämnd skall i stället avse länsstyrelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och gäller till utgången av juni
1994.
24
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-
ström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds,
Wallström, Lööv, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Johansson
Riksdagen har i ett principbeslut (prop. 1988/89:154, 1989/90:BoU 4 och
9, rskr. 89) slagit fast riktlinjer för en ny regional statlig förvaltning.
Av den anförda propositionen framgår att regeringen senare skulle åter-
komma med förslag till den lagstiftning som krävs för att genomföra
reformen.
Jag tar nu — i samråd med övriga närmast berörda statsråd — upp de
ändringar i gällande lagstiftning som föranleds av beslutet om länsstyrelse-
reformen.
Jag vill därvid nämna att jag i enlighet med ett bemyndigande av
regeringen har tillsatt en central organisationskommitté (C 1990:02) med
uppdrag att utföra det förberedelsearbete som behövs på central nivå för
att genomföra den nya regionala statliga förvaltningen (Dir. 1990:9 och
52). På regional nivå har samtidigt tillkallats en särskild utredare i varje
län.
Dessutom har det tillkallats en särskild utredare (Jo 1990:01) med
uppgift att se över den centrala myndighetsorganisationen på jordbrukets
område (Dir. 1990:8).
Länsstyrelsens ansvarsområde skall från och med den 1 juli 1991 enligt
riksdagens beslut omfatta de verksamheter som i dag bedrivs av länsväg-
nämnden, länsskolnämnden och lantbruksnämnden samt den nuvarande
länsstyrelsen. Dessutom omfattar beslutet även den del av länsbostads-
nämndens verksamhet som avser kommunal bostadsförsörjning och an-
nan samhällsplanering.
Länsstyrelsen skall vidare ges bl. a. vidgade befogenheter vad avser
Prop. 1990/91:27
25
kommunikationsområdet, skogsvården och trafiksäkerheten. Därutöver Prop. 1990/91:27
skall det skapas ett utvecklat samrådsförfarande vad gäller arbetsmark-
nadsutbildning, beredskapsarbeten och vissa andra frågor som rör arbets-
marknaden.
I den nyss anförda prop. 1988/89:154 (s. 17—19) aviserades ett översyns-
arbete av förhållandet mellan stat och kommun på skolans område. Detta
arbete har resulterat i ett förslag om en övergång till en mål- och resultat-
orienterad styrning av grundskolan, gymnasieskolan och den kommunala
utbildningen för vuxna. Denna innebär att kommunerna får ansvaret för
planering, organisation och resursfördelning för de olika skolformerna
inom den egna kommunen. Statsbidraget skall betalas ut som ett finansi-
ellt stöd direkt till kommunerna. Statens uppgifter på skolområdet bör i
framtiden huvudsakligen vara utveckling av skolan samt uppföljning,
utvärdering och tillsyn av skolverksamheten. Enligt vad jag erfarit kom-
mer statsrådet Persson att återkomma till regeringen i denna fråga inom
kort. Statsrådet Persson kommer vidare att föreslå regeringen att förorda
en ny myndighet som skall ersätta skolöverstyrelsen och länsskolnämnder-
na och som skall ha det övergripande ansvaret för dessa uppgifter. De
uppgifter som fortsättningsvis ankommer på de nya länsstyrelserna rör i
första hand planering av utbildning i ett regionalt sammanhang. Inom
ramen för den nationella utvärderingen bör vissa uppgifter när det gäller
uppföljning, utvärdering och tillsyn utföras på regional nivå. För att få en
bredare bas för dessa uppgifter än det enskilda länet och en större bredd i
kompetensen bör uppgifterna hänföras till särskilda enheter på ett mindre
antal länsstyrelser. Därvid får en samverkan ske med övriga berörda
länsstyrelser.
När det gäller den nationellt sammanhållna utvärderingen av skolväsen-
det, kommer särskilda krav att ställas på formerna för styrning av denna.
Statsrådet Persson återkommer till dessa frågor.
Vad gäller lagändringar som rör avskaffandet av länsskolnämndema är
avsikten sålunda att återkomma med förslag i en proposition om skolfrå-
gor.
Jag vill också erinra att riksdagen i samband med principbeslutet uttala-
de att det fanns skäl att avvakta fortsatta överväganden om den regionala
statliga fiskeadministrationens framtida organisation till dess att ställning
kunde tas till frågan om fiskenämndernas framtid. Riksdagen har därefter
utan erinran tagit del av vad regeringen har anfört i frågan (prop. 1989/
90:123, JoU 22, rskr. 341). Enligt propositionen skall fiskenämnderna inte
längre bestå som fristående länsmyndigheter. Återstående statliga länsupp-
gifter på fiskets område skall föras till länsstyrelserna.
Statskontoret har regeringens uppdrag att utreda den statliga admini-
strationen på fiskets område. Uppdraget skall redovisas den 15 november
1990. Avsikten är att regeringen därefter kommer att ta ställning till frågor
om den statliga fiskeadministrationen, ansvarsfördelningen mellan central
och regional nivå samt hur den centrala myndighetsfunktionen skall vara
organiserad och dimensionerad.
Vad gäller de lagändringar som rör avskaffandet av fiskenämnderna är
avsikten att återkomma med förslag senare.
26
I och med att lagen (1985:1073) om forsöksverkamhet med en samord- Prop. 1990/91:27
nad länsförvaltning (ändrad senast 1990:6) upphör att gälla vid utgången
av juni 1991 skall bostadsenheten vid länsstyrelsen i Norrbottens län
brytas ut från länsstyrelsen och på nytt bli länsbostadsnämnd. En ny
nämnd i Norrbottens län skall således inrättas från och med den 1 juli
1991.
2.2.1 Rennäringen
Min bedömning: Inom var och en av länsstyrelserna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län skall det finnas en rennäringsde-
legation.
Delegationen skall bestå av sju ledamöter. Tre av dem skall vara
rennäringsutövare.
Skälen för min bedömning: Rennäringsfrågor kommer att handhas av
länsstyrelsen. Dessa frågor har stor regional betydelse, inte minst när det
gäller markanvändningen.
I propositionen om en ny regional statlig förvaltning föreslogs att det i
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län skulle inrättas särskilda
rennäringsnämnder med samisk representation (prop. 1988/89:154 s. 32).
I riksdagens beslut godtogs dock inte förslaget om obligatoriska nämnder.
Det skall enligt beslutet i stället överlåtas åt länsstyrelsens styrelse att
besluta om vilken nämndorganisation som skall knytas till länsstyrelsen
och hur den i så fall skall utformas.
Det är emellertid viktigt — och i linje med statliga åtaganden gentemot
samema — att säkerställa att den samiska minoriteten blir vederbörligen
företrädd. Därför anser jag för min del att man här bör göra ett undantag
från principen att länsstyrelsen själv beslutar sin organisation.
Rennäringsdelegationer, där rennäringsutövare ingår, bör sålunda inrät-
tas vid länsstyrelserna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.
Frågan om delegationernas inrättande kan regleras i förordning, exem-
pelvis i länsstyrelseinstruktionen.
Inom rennäringsadministrationen tillämpas i dag vissa avvikelser från
länsgränsema. Det framgår av rennäringslagen (1971:437, omtryckt
1985:919, ändrad senast 1988:1314; jfr även prop. 1990/91:4). Sålunda
skall länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Västerbottens län fullgöra upp-
gifter som avser också Västemorrlands län (102 § första stycket). Vidare
skall länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Jämtlands län fullgöra uppgif-
ter som avser Kopparbergs län. Omfattar en sameby mark inom mer än ett
av de tre nordligaste länen, görs indelning i samebyområden av lantbruks-
nämnden i det län där huvuddelen skall ligga (102 § andra stycket).
Jag anser att dessa avvikelser från länsindelningen i sak bör behållas.
27
2.2.2 Jordbruket
Prop. 1990/91:27
Mitt förslag: Det som i lag har föreskrivits om lantbruksnämnder
skall i stället avse länsstyrelser.
Skälen för mitt förslag: Enligt principbeslutet skall lantbruksnämndens
nuvarande uppgifter ingå i länsstyrelsen. Verksamhetens inriktning och
omfattning har våren 1990 slagits fast i propositionen om livsmedelspoliti-
ken (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327).
Ärenden enligt jordförvärvslagen (1979:230, ändrad senast 1989:34)
om förvärv av jordbruks- eller skogsmark handläggs i dag av lantbruks-
nämnden och förs således genom reformen över till länsstyrelsen. De
frågor om nedläggningen av jordbruksmark och tillsyn enligt lagen
(1979:425) om skötsel av jordbruksmark (ändrad senast 1990:617) som i
dag handläggs av lantbruksnämnden kommer i fortsättningen att handläg-
gas av länsstyrelsen.
Åtgärder för strukturrationalisering inom de areella näringarna kan
också aktualiseras enligt fastighetsbildningslagstiftningen. Länsstyrelsen
skall även i fortsättningen bevaka allmänintresset i lantmäteriförrättning-
ar.
2.2.3 Skogsbruket
Min bedömning: Länsstyrelsen skall enligt principbeslutet vara be-
slutande i viktiga övergripande skogliga frågor som rör markan-
vändning och naturvård.
Några lagändringar behövs inte för att länsstyrelsen skall kunna
fullgöra dessa uppgifter.
Skälen för min bedömning: I fråga om skogsvårdsstyrelserna föreligger
enligt principbeslutet inte skäl att föra över dessa eller någon del av deras
verksamhet till länsstyrelsen (prop. 1988/89:154 s. 24). Länsstyrelsen skall
dock besluta i viktiga övergripande skogliga frågor som rör markanvänd-
ning och naturvård. Denna rätt kan regleras i förordning, exempelvis i
länsstyrelseinstruktionen. Länsjägmästaren skall föredra dessa ärenden i
länsstyrelsens styrelse.
Det åligger skogsvårdsstyrelsen att i sin verksamhet bevaka att skogsbru-
ket bedrivs på ett sätt som kan godtas från miljösynpunkt. Olika typer av
samråd förekommer mellan länsstyrelse och skogsvårdsstyrelse. Länssty-
relsen kan även föreskriva åtgärder för att begränsa eller motverka skador
på naturmiljön.
Några befogenheter utöver de som länsstyrelsen har i dag behövs inte för
att länsstyrelsen skall kunna leva upp till den roll som anges i principbeslu-
tet.
Markanvändningsfrågor är en huvuduppgift för kommunerna och läns-
styrelserna och grundar sig främst på bestämmelserna i lagen (1987:12)
28
om hushållning med naturresurser m.m. (ändrad senast 1990:442) och i Prop. 1990/91:27
plan- och bygglagen (1987:10, omtryckt 1987:246, ändrad senast
1989:1049).
Jag anser att förändringar i arbetsfördelningen mellan länsstyrelse och
skogsvårdsstyrelse eller ändrade beslutsbefogenheter för länsstyrelsernas
del inte krävs för att länsstyrelsen skall kunna besluta i sådana viktiga,
övergripande skogliga frågor som framgår av principbeslutet.
Det finns redan i dag särskilda bestämmelser om skyldighet för tjänste-
män vid bl. a. skogsvårdsstyrelsen att som föredragande eller på något
annat sätt delta i handläggningen av vissa ärenden hos länsstyrelsen och i
övrigt biträda denna.
Denna möjlighet utnyttjas av länsstyrelsen bl. a. på så sätt att länsjäg-
mästaren ibland är föredragande i länsstyrelsens styrelse vid behandlingen
av viktiga ärenden inom det skogliga området. Samarbete sker även i
projektform eller genom att skogsvårdsstyrelsen avger yttranden. Gene-
rellt sett är samarbetet mellan länsstyrelse och skogsvårdsstyrelse väl ut-
vecklat.
Enligt direktiven för kommittén (Jo 1990:03) för utvärdering och över-
syn av skogspolitiken (Dir. 1990:47) skall kommittén med utgångspunkt i
sina överväganden om skogspolitikens mål och medel lämna förslag till
hur den statliga skogsvårdsmyndigheten skall anpassas härtill. En utgångs-
punkt skall därvid vara att organisationens lokala förankring bör behållas.
Kommittén skall pröva, om ytterligare anpassning av de regionala
skogsvårdsstyrelserna bör göras t. ex. genom större geografiska ansvarsom-
råden. Förslagen får inte leda till att länsstyrelsens verksamhet försvåras.
Sammanfattningsvis saknas det enligt min mening anledning att ytterli-
gare författningsreglera vilka övergripande skogliga frågor rörande mark-
användning och naturvård som länsstyrelsen skall pröva.
2.3.1 Bebyggelse och bostadsförsörjning
Mitt förslag: Det som i förordningen (1984:338) om redovisning av
den kommunala bostadsförsörjningsplaneringen har föreskrivits om
länsbostadsnämndens uppgifter i samband med kommunala bo-
stadsförsöijningsprogram skall i stället avse länsstyrelserna.
Länsstyrelsen skall lämna kommunerna råd och underlag för den
kommunala bostadsförsöijningsplaneringen.
Skälen för mitt förslag: Enligt principbeslutet skall den del av länsbo-
stadsnämndens verksamhet som avser de kommunala bostadsförsörj-
ningsprogrammen och annan samhällsplanering föras över till länsstyrel-
sen. Enligt princippropositionen är det de starka kopplingarna till länssty-
relsens roll enligt den nya planlagstiftningen som motiverar en sådan
förändring (prop. 1988/89:154 s. 25). 1 propositionen anges vidare att det
29
är angeläget att utveckla formerna för samarbetet mellan olika berörda
parter.
Länsstyrelsen bör även framdeles med ledning av program för kommu-
nernas bostadsförsöijningsplanering och efter samråd med länsbostads-
nämnden avge yttrande till plan- och bostadsverket om bostadsförsörj-
ningsläget i länet.
Länsstyrelsen bör således bidra med ett regionalt perspektiv och plane-
ringsunderlag när det bl. a. gäller den lokala bostads- och arbetsmarknads-
utvecklingen. Det bör göras också på grundval av det hushållningsperspek-
tiv som finns uttryckt i den förut nämnda lagen om hushållning med
naturresurser m. m.
Vad jag nu har förordat innebär lagtekniskt följande.
— I lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till bostadsförsörjningens
främjande m. m. (omtryckt 1975:131, ändrad senast 1985:466) bör 3 §
ändras. Ändringen innebär att om en kommun ingår i ett område som
kan anses utgöra en enhet i bostadsförsöijningshänseende bör samråd i
dylika frågor framdeles ske inte bara med övriga kommuner i området
utan även med länsstyrelsen. Detta innebär dock inte någon ändring av
ansvarsfördelningen mellan kommunen och staten, såvitt gäller ansva-
ret för att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen inom kom-
munen förbereds och genomförs.
— I samma lag bör införas en ny paragraf, 3 a §. I denna bör länsstyrel-
sen åläggas att ge råd och bidra med underlag till den kommunala
bostadsförsörjningsplaneringen. Detta bör länsstyrelsen göra på
grundval av sin breda samhällsplaneringskompetens och för att bidra
med ett regionalt perspektiv på den lokala bostadsutvecklingen. Vad
jag nu har förordat innebär inte någon ändring av det ansvar som
plan- och bostadsverket har i fråga om rådgivningen till kommunerna
i bostadsförsörjningsfrågor.
2.3.2 Lantmäteriet
Mitt förslag: Uppgiften att registrera en samfallighetsförening och
att föra samfällighetsföreningsregister bör flyttas över från länssty-
relsen till lantmäteriet.
Skälen för mitt förslag: Lagändringar behövs redan därför att iastighets-
registreringen den 1 juli 1990 fördes över från länsstyrelsen till lantmäteri-
et (prop. 1988/89:154 s. 26, 1989/90:BoU4 och 9, rskr. 89, samt prop.
1989/90:100 bil. 13 s. 72 och bil. 15 s. 64, BoUlO, rskr. 139).
Frågan om organisation av lantmäteriet på länsnivå, som behandlas i
propositionen om en ny regional statlig förvaltning, bygger på förutsätt-
ningen att lantmäteriorganisationen skall ha en förankring länsvis (prop.
1988/89:154 s. 27). I propositionen konstateras att det endast är en mind-
re del av den verksamhet som bedrivs av länsstyrelsens lantmäterienhet
Prop. 1990/91:27
30
som har betydelse för länsstyrelsens roll, nämligen framför allt inom den Prop. 1990/91:27
fysiska planeringen. Denna del omfattar främst bevakning av allmänin-
tresset i fastighetsbildningsförrättningar och initiativ till förrättningar
samt biträde med lantmäterikunskap i länsstyrelsens verksamhet. Enligt
principbeslutet skall dessa uppgifter finnas kvar inom länsstyrelsen. Den
statliga fastighetsregistreringen har som nyss nämnts redan den 1 juli 1990
flyttats från länsstyrelsen till lantmäteriet.
Registrering av en samfällighetsförening och förande av samfällighets-
föreningsregister är enligt lagen (1973:1150) om förvaltning av samfallig-
heter (ändrad senast 1989:727) en uppgift för länsstyrelsen. Registret har
fram till den 1 juli 1990 förts av lantmäterienheten. Uppgifterna bör flyttas
över till lantmäteriet. Förslag till ändring av lagen bör läggas fram i denna
proposition.
Vid länsstyrelserna finns även förteckningar över vissa typer av samfäl-
ligheter som grundar sig på äldre lagstiftning. Förteckningar över vägsam-
falligheter och vägföreningar enligt lagen (1939:608) om enskilda vägar
(ändrad senast 1989:460) och enligt den numera upphävda lagen
(1966:700) om vissa gemensamhetsanläggningar bör handhas av samma
myndighet som för samfällighetsregistret. Ändringar behöver därför göras
i den förstnämnda lagen.
Lagen om vissa gemensamhetsanläggningar är som sagt upphävd. Men
vissa begränsningar av upphävandet framgår av lagen (1973:1151) om
införande av anläggningslagen (1973:1149) och lagen (1973:1150) om
förvaltning av samfalligheter (ändrad senast 1987:129). I 17 § sistnämnda
lags sägs sålunda att 23 § lagen om vissa gemensamhetsanläggningar i viss
utsträckning fortfarande skall gälla. I 23 § berörs bl. a. uppgiftslämnandet
till länsstyrelsen av sådana uppgifter som normalt förs i förteckningen över
samfalligheter enligt lagen om vissa samfallighetsregister.
Ingen annan författningsreglering finns om förandet av denna förteck-
ning. Det fortsatta förandet av förteckningen bör kunna lösas genom
överenskommelser mellan länsstyrelserna och fastighetsregistermyndighe-
terna utan någon särskild lagreglering.
Vidare kan det finnas ytterligare några förteckningar över olika typer av
samverkansföretag där lantmäterienheterna i vissa län har medverkat. Det
kan t. ex. gälla stängsel- och betessamfalligheter. Förekomsten av sådana
förteckningar och graden av medverkan från lantmäterienheterna har
varierat. Enligt min mening behövs inga lagändringar vad gäller dessa
frågor.
Den ändrade uppgiftsfördelningen innebär lagtekniskt följande.
— Enligt lagen om förvaltning av samfålligheter skall länsstyrelsen dels
registrera samfällighetsföreningar och föra ett samfallighetsregister, dels
besluta i en rad frågor som kan röra förvaltningen av en samfällighetsför-
ening. Det kan t. ex. vara frågor om att utse ledamot i föreningens styrelse
(31 §) eller utlysa föreningsstämma (47 §). Förslagen om ändrad ansvars-
fördelning avser endast frågan om registrering av föreningar och regist-
rets förande. De övriga frågorna bör däremot ligga kvar hos länsstyrelsen.
Ändringar bör således göras i 25 och 29 §§ så, att registrering av för-
31
eningar och förande av samfallighetsregister flyttas över från länsstyrel- Prop. 1990/91:27
sen till den statliga fastighetsregistermyndigheten.
I 67 § finns det regler om överklagande. De bör ändras så, att
bestämmelser om överklagande av fastighetsregistermyndighetens be-
slut förs in i lagen. Även rubriken före paragrafen bör ändras. Genom
ändringen får sådana beslut av fastighetsregistermyndigheten som inne-
bär att ansökan om eller anmälan för registrering avskrivits eller då
registrering vägrats överklagas hos kammarrätt inom viss tid. Länssty-
relsens beslut enligt 31 § första stycket första eller tredje punkten, 32 §,
33 § första stycket, 61 § eller 64 § bör liksom tidigare kunna överklagas
hos regeringen. Någon ändring behövs inte heller vad gäller länsstyrel-
sens övriga beslut som får överklagas hos kammarrätten.
— Vid länsstyrelserna finns även förteckningar över vissa typer av samfäl-
ligheter som grundar sig på äldre lagstiftning. Förteckning över vägsam-
fälligheter och vägföreningar enligt lagen om enskilda vägar bör föras av
samma myndighet som för samfällighetsregistret. Där bör ordet ”läns-
styrelsen” i 52 § tredje och femte styckena ersättas av ”den statliga
fastighetsregistermyndigheten”. Däremot behövs inga ändringar i para-
grafens fjärde stycke. I 88 § åttonde stycket hänvisas till 52 § och det bör
därför vara tillräckligt att göra ändringar i 52 §.
Mitt förslag: Lagen (1967:782) med anledning av sammanslagning
av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län upp-
hävs.
En ny lag införs som i fråga om äldre föreskrifter om länsväg-
nämnder och lantbruksnämnder hänvisar till länsstyrelsen i länet.
Skälen för mitt förslag: Lagen (1967:782) med anledning av samman-
slagning av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län har
spelat ut sin roll och behövs inte längre.
Det kan däremot vara praktiskt att under de närmaste åren ha en
särskild lag som i fråga om äldre föreskrifter om länsvägnämnder eller
lantbruksnämnder hänvisar till länsstyrelsen i länet. En sådan lag motive-
ras också av att något särskilt tilläggsavtal ännu inte har ingåtts i fråga om
lagen (1972:114) med anledning av konventionen den 9 februari 1972
mellan Sverige och Norge om renbetning (ändrad senast 1985:181). När
det gäller äldre föreskrifter om länsskolnämnder eller fiskenämnder, före-
faller det lagtekniskt lämpligast att ta upp dem i den nu föreslagna lagen
först i samband med de lagändringar för avskaffandet av dessa nämnder
som jag aviserat i det föregående (avsnitt 2.1).
32
Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft den 1 juli 1991.
Bara på ett par punkter krävs det särskilda övergångsbestämmelser.
I enlighet vad jag anfört har inom civildepartementet upprättats förslag till
1. lag om ändring i lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyres-
nämnder,
2. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),
3. lag om ändring i lagen (1985:658) om arrendatorers rätt att förvärva
arrendestället,
4. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,
5. lag om ändring i väglagen (1971:948),
6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
7. lagom ändring i fastighetstaxeringslagen (1979:1152),
8. lag om ändring i lagen (1970:299) om skydd mot flyghavre,
9. lag om ändring i rennäringslagen (1971:437),
10. lag om ändring i berberislagen (1976:451),
11. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),
12. lag om ändring i lagen (1979:425) om skötsel av jordbruksmark,
13. lag om ändring i lagen (1983:738) om bekämpande av salmonella
hos djur,
14. lag om ändring i lagen (1985:295) om foder,
15. lag om hur ledamöter i skogsvårdsstyrelserna utses,
16. lag om ändring i lagen (1947:523) om kommunala åtgärder till
bostadsförsörjningens främjande m. m.,
17. lagom ändring i lagen (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,
18. lag om ändring i lagen (1988:183) om förvaltningen av kyrklig jord,
19. lag om upphävande av lagen (1967:782) med anledning av samman-
slagning av överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Stockholms län,
20. lag om äldre föreskrifter om vissa länsnämnder.
Förslagen 1-3 har upprättats i samråd med justitieministern, förslagen
4 och 5 i samråd med kommunikationsministern, förslaget 6 i samråd med
finansministern, förslaget 7 i samråd med statsrådet Åsbrink, förslagen
8 -15 i samråd med jordbruksministern samt förslagen 16 och 17 i samråd
med bostadsministem.
Vissa av förslagen faller inom lagrådets område. De är emellertid sådana
att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Jag hemställer att regeringen
1. föreslår riksdagen
att anta lagförslagen,
Prop. 1990/91:27
33
2. bereder riksdagen tillfälle Prop. 1990/91:27
att ta del av vad jag har anfört om rennäringsdelegationerna
(avsnitt 2.2.1) och om skogsbruket (avsnitt 2.2.3).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för
de åtgärder och det ändamål som han hemställt om.
34
Innehåll
Prop. 1990/91:27
Propositionen................................................ 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1
Propositionens lagförslag...................................... 2
Justitiedepartementets område ........................... 2
Kommunikationsdepartementets område.................. 5
Finansdepartementets område ........................... 7
Jordbruksdepartementets område......................... 9
Bostadsdepartementets område........................... 19
Civildepartementets område ............................. 22
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 oktober 1990 .. 25
1 Inledning.................................................. 25
2 Föredraganden............................................. 25
2.1 Reformens omfattning .................................. 25
2.2 Jordbruksdepartementets område......................... 27
2.2.1 Rennäringen ..................................... 27
2.2.2 Jordbruket ....................................... 28
2.2.3 Skogsbruket ...................................... 28
2.3 Bostadsdepartementets område .......................... 29
2.3.1 Bebyggelse och bostadsförsörjning................... 29
2.3.2 Lantmäteriet ..................................... 30
2.4 Civildepartementets område ............................. 32
3 Ikraftträdande ............................................. 33
4 Upprättade lagförslag....................................... 33
5 Hemställan................................................ 33
6 Beslut .................................................... 34
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990
35