Skr.
1990/91:21
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 27 september 1990.
På regeringens vägnar
Odd Engström
Laila Freivalds
I skrivelsen redogörs för tillämpningen under år 1989 av bestämmelserna i
rättegångsbalken om hemlig teleavlyssning vid förundersökning i brott-
mål.
1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 21
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 september 1990
Skr. 1990/91:21
Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Göransson,
Gradin, Hellström, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Frei-
valds, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Freivalds
Bestämmelser om hemlig teleavlyssning som tvångsmedel vid beivrande
av brott finns i första hand i 27 kap. rättegångsbalken (RB). Reglerna har
byggts ut och moderniserats genom en lagstiftning som trädde i kraft den 1
september 1989 (prop. 1988/89:124, JuU25, rskr. 313, SFS 1989:650).
Regler om hemlig teleavlyssning finns — förutom i RB — även i lagen
(1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål,
lagen (1988: 97) om förfarandet hos kommunerna, förvaltningsmyndighe-
terna och domstolarna under krig eller krigsfara m.m. samt lagen
(1989:530) om åtgärder för att förebygga våldsdåd med internationell
bakgrund (terroristlagen).
1 enlighet med riksdagens önskemål (JuU 1981/82:54, rskr. 298) re-
dovisar regeringen årligen hur reglerna om teleavlyssning i RB och terro-
ristlagen har tillämpats. Såvitt gäller avlyssning enligt RB:s regler lämnade
regeringen på min föredragning hösten 1989 en redogörelse till riksdagen
för tillämpningen år 1988 (skr. 1989/90: 18, JuU 13, rskr. 67). Jag avser nu
att ta upp frågan om motsvarande redogörelse för år 1989. Jag bygger min
redogörelse på uppgifter som rikspolisstyrelsen lämnat i en skrivelse till
regeringen den 12 september 1990. Redogörelsen omfattar samtliga fall av
teleavlyssning enligt RB:s regler under år 1989.
Som jag nyss sagt ändrades reglerna om teleavlyssning den 1 september
1989. I lagstiftningsärendet (prop. 1988/89:124) uttalade jag att regering-
ens redovisning till riksdagen angående tillämpningen av bestämmelserna
borde behållas vid övergången till de nya reglerna om hemlig teleavlyss-
ning. Jag uttalade också att en motsvarande redovisning borde lämnas när
det gäller hemlig teleövervakning. Enligt uppgift från rikspolisstyrelsen
kan emellertid av tekniska skäl en sådan redovisning inte ske förrän år
1991.
Teleavlyssning vid förundersökning med stöd av bestämmelserna i RB
har enligt rikspolisstyrelsens skrivelse huvudsakligen förekommit i förun-
dersökningar där starka misstankar om organiserad eller annars omfattan-
de handel med narkotika har förelegat och då andra spaningsmetoder
prövats utan resultat eller redan från början visat sig vara otillräckliga.
Huvudsyftet har liksom tidigare varit att avslöja den mera omfattande Skr. 1990/91:21
smugglingen till och försäljningen inom landet.
När det gäller förundersökningar avseende grovt narkotikabrott visar
rikspolisstyrelsens redogörelse att domstol under år 1989 meddelat till-
stånd att avlyssna samtal till eller från telefonapparater som innehafts eller
begagnats av sammanlagt 211 misstänkta personer. Antalet sådana fall
under åren 1969' —1989 är följande.
|
1969 |
28 |
1976 |
64 |
1983 |
418 |
|
1970 |
39 |
1977 |
122 |
1984 |
414 |
|
1971 |
44 |
1978 |
102 |
1985 |
233 |
|
1972 |
34 |
1979 |
147 |
1986 |
213 |
|
1973 |
46 |
1980 |
220 |
1987 |
205 |
|
1974 |
44 |
1981 |
277 |
1988 |
210 |
|
1975 |
42 |
1982 |
313 |
1989 |
211 |
Antalssiffran för år 1988 har — beroende på en felföring i tidigare
statistik - ökats med sju jämfört med föregående års redogörelse.
Rikspolisstyrelsen har vidare anfört att preliminära beräkningar för år
1990 fram till september visar att antalet tillstånd beträffande grova nar-
kotikabrott inte kommer att förändras i någon högre grad jämfört med år
1989.
När det gäller andra grova brott som enligt RB kan grunda rätt till
teleavlyssning har enligt vad rikspolisstyrelsen upplyser teleavlyssning un-
derår 1989 använts i 24 fall. Det har huvudsakligen gällt förundersökning-
ar rörande mord och grova rån. Motsvarande siffror för de närmast föregå-
ende åren var 17 (1983), 13 (1984), 6 (1985), 15 (1986), 15 (1987) och 15
(1988). Jag vill beträffande 1986 års antalssiffra nämna att den telefonav-
lyssning som det året ägt rum i utredningen av mordet på statsminister
Olof Palme uteslutits. Jag får i denna del hänvisa till vad som anförts
därom i regeringens skrivelse 1987/88:53 till riksdagen. Beträffande 1989
års siffra kan sägas att den visar på en kraftig ökning av antalet avlyssning-
ar i samband med andra grova brott.
Av rikspolisstyrelsens redogörelse framgår också att den genomsnittliga
avlyssningstiden år 1989 var 44 dagar. Motsvarande siffra var för år 1988
48 dagar, för år 1987 54 dagar, för år 1986 53 dagar och för år 1985 60
dagar. En granskning av handlingarna visar att avlyssningstiderna vari-
erar. Det finns ärenden där avlyssningen pågått bara under någon dag men
också några fall där avlyssningen pågått omkring fem månader. I ett fall
har avlyssningen pågått så länge som drygt åtta månader. När det gäller
frågan i vilken mån telefonavlyssningen fyllt avsett ändamål framgår att
avlyssningen har haft betydelse för förundersökningen i fråga om den
misstänkte i ca 77 procent av fallen år 1985, 64 procent år 1986, 68 procent
år 1987, 44 procent år 1988 och 51 procent år 1989.
1 Möjligheten att tillgripa telefonavlyssning vid misstanke om grova narkotikabrott
tillkom år 1969.
Som jag uttalade i förra årets redogörelse gick det inte att for år 1988 Skr. 1990/91:21
göra exakta jämförelser med tidigare år på grund av ändrade redovisnings-
rutiner. Rikspolisstyrelsen uppgav dock beträffande 1988 års siffra att
andelen fall där avlyssningen haft betydelse för förundersökningen låg på
ungefär samma nivå som tidigare år. Mot bakgrund av detta kan det
konstateras att årets siffra innebär ett förbättrat resultat jämfört med år
1988.
Under år 1989 har det inte förekommit något fall där domstol lämnat en
ansökan om telefonavlyssning utan bifall. Rikspolisstyrelsen har i likhet
med tidigare år tillämpat en viss förhandsprövning av de ärenden där
telefonavlyssning har aktualiserats (jfr prop. 1980/81:76 s. 277 och 278).
Vid förhandsprövning under år 1989 har rikspolisstyrelsen lämnat nega-
tivt besked i ett fall.
För egen del kan jag med anledning av rikspolisstyrelsens redovisning
till en början konstatera att antalet teleavlyssningar på grund av misstanke
om grov narkotikabrottslighet sedan år 1986 ligger på en konstant nivå.
Antalet for grova narkotikabrott lagförda personer är något lägre än år
1988.
Av rikspolisstyrelsens skrivelse framgår vidare att antalet beslag av
narkotika har ökat kraftigt under senare år. Den beslagtagna mängden
narkotika av olika slag har däremot varierat mellan åren.
Som framhållits i tidigare redogörelser till riksdagen kan teleavlyssning
uppenbarligen inte avvaras i kampen mot narkotikabrottsligheten och
annan särskilt grov brottslighet, men det är angeläget att åtgärderna så
långt det är möjligt begränsas både när det gäller antalet avlyssnade tele-
fonapparater och den tid som avlyssning pågår. Under år 1989 har, som
jag tidigare redogjort for, antalet avlyssningar i samband med andra grova
brott ökat. I den mån ökningen inte visar sig vara tillfällig, utgår jag från
att rikspolisstyrelsen i kommande redogörelser närmare redovisar vad den
kan bero på.
Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad
som i det föregående har anförts om tillämpningen av bestämmelserna i
RB om hemlig teleavlyssning vid förundersökning i brottmål.
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990