Regeringens proposition

1990/91:198

om vissa ändringar i aktiebolagslagen

Prop.

1990/91:198

Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 6 juni 1991.

På regeringens vägnar

Odd Engström

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås skärpningar av aktiebolagslagens regler om upp-
rättande av kontrollbalansräkning i likvidationssituationer. Det föreslås
vidare att en styrelseledamot eller verkställande direktör som har försum-
mat sin skyldighet att inge årsredovisningshandlingar till Patent- och
registreringsverket i vissa fall skall kunna bli personligen betalningsansva-
rig för förpliktelser som uppkommer för bolaget.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 198

Propositionens lagförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975: 1385)

Härigenom föreskrivs

att 11 kap. 3§ och 13 kap. 2§ aktiebolagslagen (1975:1385)' skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

11 kap.

Minst en månad före ordinarie bolagsstämma skall årsredovisningshand-
lingarna för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisorerna.

Senast en månad efter det resultaträkningen och balansräkningen blivit
fastställda, skall avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse insän-
das till registreringsmyndigheten. På avskriften av årsredovisningen skall
styrelseledamot eller verkställande direktör teckna bevis om att resultat-
räkning och balansräkning fastställts med uppgift om fastställelsedagen.
Beviset skall även innehålla uppgift om bolagstämmans beslut beträffande
bolagets vinst eller förlust.

Om avskrift av årsredovisning och
revisionsberättelse inte, på sätt som
anges i andra stycket, har insänts
inom femton månader efter räken-
skapsårets utgång, svarar styrelsele-
damöterna och verkställande direk-
tören solidariskt för de förpliktelser
som uppkommer för bolaget.

En styrelseledamot eller verkstäl-
lande direktör undgår dock ansvar,
om han visar att underlåtenheten att
insändaårsredovisningochrevisions-
berättelse inte beror på försummelse
av honom. Ansvar inträder inte för
förpliktelser som uppkommer efter
det att handlingarna har kommit in
till registreringsmyndigheten.

Prop. 1990/91: 198

Lagen omtryckt 1982:739.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:198

13 kap.
2

Det åligger styrelsen att oför-
dröjligen upprätta en särskild ba-
lansräkning så snart det finns skäl
att anta att bolagets eget kapital un-
derstiger hälften av det registrerade
aktiekapitalet. Visar balansräk-
ningen att så är fallet, skall styrelsen
snarast möjligt till bolagsstämma
hänskjuta fråga om bolaget skall
träda i likvidation. Godkänns ej på
bolagsstämma inom åtta månader
efter hänskjutandet balansräkning
avseende ställningen vid tiden för
stämman som utvisar att det egna
kapitalet uppgår till det registrerade
aktiekapitalet, skall styrelsen, om ej
bolagsstämman beslutar att bolaget
skall träda i likvidation, hos rätten
ansöka att bolaget försätts i likvida-
tion. Sådan ansökan kan även göras
av styrelseledamot, verkställande
direktör, revisor eller aktieägare.

Det åligger styrelsen att ofördröj-
ligen upprätta och låta revisorerna
granska en särskild balansräkning
så snart det finns skäl att anta att
bolagets eget kapital understiger
hälften av det registrerade aktie-
kapitalet. Samma skyldighet in-
träder om bolaget vid verkställighet
enligt 4 kap. utsökningsbalken be-
funnits sakna utmätningsbara till-
gångar. Visar balansräkningen att
bolagets eget kapital understiger
hälften av det registrerade aktie-
kapitalet, skall styrelsen snarast
möjligt till bolagstämma hänskjuta
fråga om bolaget skall träda i likvi-
dation. Godkänns ej på bolags-
stämma inom åtta månader efter
hänskjutandet en av revisorerna
granskad balansräkning avseende
ställningen vid tiden för stämman
som utvisar att det egna kapitalet
uppgår till det registrerade aktie-
kapitalet, skall styrelsen, om ej bo-
lagstämman beslutar att bolaget
skall träda i likvidation, hos rätten
ansöka att bolaget försätts i likvida-
tion. Sådan ansökan kan även göras
av styrelseledamot, verkställande
direktör, revisor eller aktieägare.

Görs ansökan enligt första stycket, förordnar rätten att bolaget skall
träda i likvidation, om det ej under ärendets handläggning i tingsrätten
styrks att balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till det
registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av
bolagsstämma.

Vid beräkning av det egna kapitalets storlek skall inom linjen tilläggas en
post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle
följa, om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljning-
skostnaderna. Beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår fort-
löpande värdeminskning gäller dock att de tas upp till anskaffningsvärdet
minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därige-
nom erhålls ett högre värde. Vidare skall vid beräkningen hänsyn inte tas
till skuld på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är
beroende av bolagets ekonomiska ställning, om stödet — för det fall att
bolaget försätts i konkurs eller träder i likvidation — skall återbetalas först
sedan övriga skulder till fullo betalats.

2 Senaste lydelse 1987:1246.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91: 198

Om styrelseledamöterna under-
låter att fullgöra vad som åligger
dem enligt första stycket, svarar de
och andra som med vetskap om
denna underlåtenhet handlar på bo-
lagets vägnar solidariskt för de för-
pliktelser som uppkommer för bo-
laget. En styrelseledamot undgår
dock ansvar, om han visar att un-
derlåtenheten inte beror på för-
summelse av honom. Solidariskt
ansvar för de förpliktelser som upp-
kommer för bolaget inträder även
för aktieägare som, när likvida-
tionsplikt föreligger enligt första
stycket tredje meningen, med vet-
skap om likvidationsplikten deltar i
beslut att fortsätta bolagets verk-
samhet. Ansvarighet enligt detta
stycke gäller dock inte för förplik-
telser som uppkommer sedan likvi-
dationsfrågan har hänskjutits till
rättens prövning eller sedan en ba-
lansräkning, som utvisar att bola-
gets eget kapital uppgår till det regi-
strerade aktiekapitalet, blivit grans-
kad av revisorerna och godkänd av
bolagsstämma.

Om styrelseledamöterna underlå-
ter att fullgöra vad som åligger dem
enligt första stycket, svarar de och
andra som med vetskap om denna
underlåtenhet handlar på bolagets
vägnar solidariskt för de förpliktel-
ser som uppkommer för bolaget. En
styrelseledamot undgår dock an-
svar, om han visar att underlåten-
heten inte beror på försummelse av
honom. Solidariskt ansvar för de
förpliktelser som uppkommer för
bolaget inträder även för aktieägare
som, när likvidationsplikt förelig-
ger enligt första stycket fjärde me-
ningen, med vetskap om likvida-
tionsplikten deltar i beslut att fort-
sätta bolagets verksamhet. Ansva-
righet enligt detta stycke gäller dock
inte för förpliktelser som upp-
kommer sedan likvidationsfrågan
har hänskjutits till rättens prövning
eller sedan en balansräkning, som
utvisar att bolagets eget kapital
uppgår till det registrerade aktie-
kapitalet, blivit granskad av reviso-
rerna och godkänd av bolag-
stämma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 juni 1991

Prop. 1990/91:198

Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Engström,
Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johans-
son, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström,
Lööw, Molin, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om vissa ändringar i aktiebolagslagen

1 Inledning

1 oktober 1984 tillkallades Betalningsansvarskommittén, Ju 84:09 (justitie-
kanslern Hans Stark, advokaten Göran Hellberg, riksdagsledamöterna
Lars-Erik Lövdén, Karl Anders Petersson, Bengt-Ola Ryttar och Bengt
Harding Olson samt dåvarande kommunalrådet Joachim Ollén) med upp-
drag att utreda frågor om betalningsansvar för skulder i aktiebolag och
ekonomiska föreningar m.m. Kommittén avlämnade i december 1987
betänkandet Ansvarsgenombrott m.m. (SOU 1987:59).

Betänkandet har remissbehandlats. En sammanställning av remissytt-
randena har gjorts i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstift-
ningsärendet (dnr 87-3788).

Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av
betänkandet som bilaga 1, dels kommitténs lagförslag som bilaga 2 dels en
förteckning över remissinstanserna som bilaga 3 .

Under lagstiftningsärendets beredning har överläggningar hållits med
företrädare för justitiedepartementen i Danmark, Finland och Norge.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 25 april 1991 att inhämta lagrådets yttrande över
de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade lagför-
slagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4 .

Lagrådet har den 17 maj 1991 yttrat sig över lagförslagen. Lagrådets
yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5 .

2 Allmän motivering

2.1 Allmänna överväganden

Aktiebolag och ekonomiska föreningar utgör rättssubjekt som är fristående
från sina ägare respektive medlemmar. Utmärkande för aktiebolag och
ekonomiska föreningar är att det inte föreligger något personligt betalning-
sansvar för bolagets eller föreningens skulder. I rättspraxis har det emeller-

tid förekommit att denna princip har åsidosatts — ansvarsgenombrott — i Prop. 1990/91: 198
speciella fall då det har ansetts att den skulle leda till resultat som inte kan
godtas. Rättsfallen är fåtaliga och rättsläget på området är oklart.

Betalningsansvarskommittén har föreslagit att det skall införas nya
bestämmelser i aktiebolagslagen (1975:1385) och lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar som klargör under vilka närmare förutsättningar
ansvarsgenombrott kan äga rum.

Kommitténs förslag har fått ett blandat mottagande av remissinstan-
serna. Åtskilliga remissinstanser har ansett att det saknas behov av sär-
skilda lagregler om ansvarsgenombrott samt att man med sådana lagregler
riskerar att luckra upp principen om frihet från personligt betalningsansvar
i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Andra remissinstanser har dock
ansett att det finns behov av klargörande regler om ansvarsgenombrott.

De rättsfall som finns om ansvarsgenombrott är fåtaliga och rättsläget i
fråga om vilka förhållanden som kan grunda ansvarsgenombrott är oklart.
Mot bakgrund av att oklarheten avser en av aktiebolagslagens grundprin-
ciper är det enligt min mening av vikt att genom en precisering av
förutsättningarna för ansvarsgenombrott underlätta en enhetlig rättstil-
lämpning och öka graden av förutsebarhet. Ett lagfästande av ansvarsge-
nombrott är vidare ägnat att motverka missbruk av aktiebolagsformen.
Det finns således starka skäl som talar för att det föreligger ett behov av att
lagfästa och precisera förutsättningarna för ansvarsgenombrott. Vid en
sådan lagreglering bör utgångspunkten vara att skapa kännedom om att
principen om ansvarsfrihet under vissa förutsättningar kan åsidosättas
samt att precisera de omständigheter som kan leda till denna rättsföljd.

I lagrådsremissen föreslog jag lagregler om ansvarsgenombrott vilka så
gott som helt överensstämde med betalningsansvarskommitténs förslag.
Förslaget innebar i korthet följande. Ansvarsgenombrott skall komma i
fråga om en delägare eller annan med ett bestämmande inflytande över ett
bolag har begagnat sitt inflytande över bolaget på ett gentemot borgenä-
rerna otillbörligt sätt som orsakat att bolaget inte kan betala sina skulder.
För att ett otillbörligt förfarande skall anses föreligga skall det alltid fordras
att bolagets ekonomiska underlag har varit uppenbart otillräckligt i förhål-
lande till verksamhetens art och omfattning samt till förutsebara risker.
Underkapitaliseringen skall således vara en nödvändig men inte tillräcklig
grund för ansvarsgenombrott. Vidare skall ansvarsgenombrott inte kunna
inträda för förpliktelse på grund av avtal med en borgenär om den som
ansvarsgenombrott annars skulle kunna göras gällande mot har gjort vad
som skäligen ankommit för att upplysa borgenären om bolagets ekonom-
iska ställning eller borgenären ändå känt till dessa förhållanden. För att en
talan om ansvarsgenombrott skall kunna väckas förutsätts dessutom att
bolaget är försatt i konkurs.

Lagrådet har i sitt yttrande över förslaget till bestämmelser om ansvars-
genombrott i aktiebolagslagen och lagen om ekonomiska föreningar ansett
att förslaget inte bör genomföras. Lagrådet anser att en lagreglering bör
föregås av en fördjupad utredning om vilka företeelser som bör träffas av
en lagreglering och hur rekvisiten för ansvarsgenombrott bör utformas.

Lagrådet har anfört att mitt förslag till regler om ansvarsgenombrott

avser ett betydligt vidare fält än det som omfattas av rättspraxis. Lagrådet Prop. 1990/91:198
har inte närmare preciserat vad lagrådet avser med det. Möjligen menar
lagrådet att rättspraxis i huvudsak avser ansvarsgenombrott i koncernför-
hållanden och i vart fall endast omfattar fall då ansvarsgenombrottet
träffat delägare. Enligt min mening är en sådan ståndpunkt inte riktig.
Ansvarsgenombrott har nämligen i rättspraxis träffat också andra än del-
ägare och har även förekommit i situationer där det inte har förelegat något
koncern förhållande.

Lagrådet har i sitt yttrande vidare anfört att två av de rekvisit som har
ställts upp i mitt forslag för ansvarsgenombrott är vaga och leder till
rättsosäkerhet. Detta gäller rekvisiten om att en delägare eller annan har
begagnat sitt inflytande på ett ”otillbörligt” sätt samt om att bolagets
ekonomiska underlag har varit ”uppenbart” otillräckligt i förhållande till
verksamhetens art och omfattning samt förutsebara risker. Jag anser emel-
lertid att en bedömning av dessa rekvisit inte kan ske isolerat utan måste
ske sammantaget med de övriga rekvisit som fordras för att konstituera ett
ansvarsgenombrott. Det är enligt förslaget inte tillräckligt att det har
förekommit ett otillbörligt beteende eller att ett bolag har varit uppenbart
underkapitaliserat för att ett ansvarsgenombrott skall kunna ske. Som jag
har betonat i lagrådsremissen fordras att båda dessa rekvisit är uppfyllda
samt att det otillbörliga förfarandet har förorsakat bolagets betalningsoför-
måga. Jag vill i detta sammanhang även erinra om att rekvisitet ”otillbör-
ligt” förekommer i annan civilrättslig lagstiftning samt i konkurslagens
återvinningsregler. Förslaget om ansvarsgenombrott uppvisar likheter med
återvinningsförfarandet även på så sätt att konkurs är en förutsättning för
att reglerna skall kunna tillämpas.

Mot bakgrund av det nu anförda har jag svårt att instämma i lagrådets
slutsats att det finns en risk att den föreslagna lagstiftningen innebär ett
nytt osäkerhetsmoment i all näringsverksamhet som sker i aktiebolags-
form. Med hänsyn till lagrådets inställning är jag emellertid inte beredd att
nu föreslå regler om ansvarsgenombrott. Dessa frågor bör i stället utredas
vidare i syfte att om möjligt precisera rekvisiten ytterligare. Den rätts-
praxis som jag har omnämnt tidigare innebär att det knappast är någon
allvarlig nackdel att det dröjer ytterligare någon tid innan lagreglering om
ansvarsgenombrott kan införas. Enligt min mening bör uppgiften att
utreda frågan vidare anförtros åt aktiebolagskommittén (Ju 1990:08). Jag
avser att inom kort ta upp frågan om tilläggsdirektiv om detta till den
kommittén.

Betalningsansvarskommittén har i sitt betänkande föreslagit också vissa
andra ändringar i aktiebolagslagen. Dessa förslag rör frågor om revisors-
granskning av s.k. kontrollbalansräkning, om konsekvenserna av att ett
aktiebolag har befunnits sakna utmätningsbar egendom och om underlå-
tenhet att sända in årsredovisning till Patent- och registreringsverket.
Förslagen har i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna och har inte
föranlett någon erinran från lagrådets sida. Förslagen bör enligt min
mening läggas till grund för lagstiftning.

Slutligen har kommittén behandlat frågor om juridiska personer som
delägare i handelsbolag samt om åtgärder mot bulvanskap. Kommitténs

ställningstaganden i dessa frågor, som inte innefattar förslag till ändrad Prop. 1990/91: 198
lagstiftning, har allmänt godtagits av remissinstanserna och även jag anslu-
ter mig till dem.

I det följande avser jag att närmare behandla frågorna om

— revisorsgranskning av kontrollbalansräkning i avsnitt 2.2,

— skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning efter resultatlöst utmät-
ningsförsök i avsnitt 2.3,

— skärpta regler beträffande underlåtenhet att inge årsredovisning i avsnitt

2.4,

— juridiska personer som delägare i handelsbolag i avsnitt 2.5,

— åtgärder mot bulvanskap i avsnitt 2.6, samt

— ikraftträdande m.m. i avsnitt 2.7.

Mina kommentarer till de enskilda lagbestämmelserna återfinns i spe-
cialmotiveringen (avsnitt 4).

2.2 Revisorsgranskning av kontrollbalansräkning

Mitt förslag: En kontrollbalansräkning skall vara granskad av
revisor.

Kommitténs förslag: Överenstämmer med mitt förslag (se betänkandet s.

142 ff).

Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen har ett aktie-
bolags styrelse skyldighet att ofördröjligen upprätta en särskild balansräk-
ning — en s.k. kontrollbalansräkning — så snart det finns skäl att anta att
mer än halva aktiekapitalet har förbrukats. Om denna skyldighet försum-
mas, blir styrelseledamöterna personligen ansvariga för bolagets därefter
uppkommande förbindelser. Personligt betalningsansvar kan i vissa fall
också inträda, om styrelsen beslutar att fortsätta verksamheten trots att
kontrollbalansräkningen visar att mer än halva aktiekapitalet har gått
förlorat. Om kontrollbalansräkningen däremot skulle utvisa att minst
halva aktiekapitalet finns i behåll, får verksamheten drivas vidare utan att
styrelseledamöterna riskerar att bli personligen ansvariga.

Det finns ingen regel i aktiebolagslagen som föreskriver att en kontroll-
balansräkning i dessa fall skall granskas av revisor. Detta är enligt min
mening en brist i regelsystemet med hänsyn till att en kontrollbalansräk-
ning, som utvisar att minst halva aktiekapitalet finns i behåll, är en
förutsättning för att inte likvidationsskyldighet och personligt betalning-
sansvar skall inträda. En mindre nogräknad bolagsstyrelse ges därmed
möjlighet att på olika sätt fuska med kontrollbalansräkningen, exempelvis
genom att tillämpa oriktiga värderingsregler eller rent av genom att upp-
rätta den först i efterhand och förse den med en tidigare datumangivelse.

På grund av vad jag nu har anfört anser jag att det bör införas en
skyldighet att låta revisor granska kontrollbalansräkningen. Denna skyld-
ighet bör ingå bland dem som styrelseledamöterna måste iaktta för att de
skall kunna undgå likvidationsskyldighet och personligt betalningsansvar.                    8

2.3 Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning efter
resultatlöst utmätningsförsök

Prop. 1990/91:198

Mitt förslag: Ett resultatlöst utmätningsförsök skall medföra skyl-
dighet för bolagets styrelse att genast upprätta kontrollbalansräkning
enligt 13 kap. 2 § aktiebolagslagen.

Kommitténs förslag: Överensstämmer med mitt (se betänkandet s. 146
fl).

Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt kommitténs förslag
eller lämnat det utan erinran.

Skälen för mitt förslag: Som jag har redovisat i föregående avsnitt
innehåller 13 kap. 2 § aktiebolagslagen regler som tar sikte på situationen
då det kan antas att ett aktiebolag har förbrukat mer än hälften av det
registrerade aktiekapitalet. Regleringen innebär att styrelseledamöterna
kan bli skyldiga att avveckla bolaget samt att de annars kan bli personligen
betalningsansvariga för bolagets därefter uppkommande förbindelser. Reg-
leringens effektivitet begränsas emellertid bl.a. av att det ofta är svårt att i
efterhand fastställa vid vilken tidpunkt det fanns skäl att anta att aktie-
kapitalet var förbrukat till mer än hälften. Antalet fall där styrelseledamot
blivit personligen betalningsansvarig för bolagets förbindelser på grund av
att regeln om upprättande av kontrollbalansräkning inte följts är också
anmärkningsvärt litet.

Ett förhållande som tyder på att ett bolag har förbrukat en stor del av sitt
aktiekapital är att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar. 1 praktiken
föreligger med den nuvarande regleringen goda möjligheter att efter ett
misslyckat utmätningsförsök påfölj dsfritt kunna fortsätta verksamheten
och underlåta att upprätta kontrollbalansräkning. Skälet till det är att det
är svårt att motbevisa ett påstående om att det inte fanns skäl att anta att
hälften av aktiekapitalet förbrukats. För att motverka denna olägenhet
med den nuvarande regleringen förordar jag att ett resultatlöst utmätning-
sförsök skall utlösa en skyldighet för styrelseledamöterna att genast upp-
rätta en kontrollbalansräkning. Om styrelseledamöterna underlåter att
göra det, bör regelsystemet i 13 kap. 2 § aktiebolagslagen bli tillämpligt.
Genom en sådan ordning åstadkommes att bolagsstyrelsen genast efter det
att det dokumenterats att bolaget saknar utmätningsbara tillgångar ställs
inför valet att antingen upprätta en kontrollbalansräkning — som enligt
vad jag tidigare föreslagit skall revisorsgranskas — som ett första led i ett
eventuellt likvidationsförfarande eller fortsätta verksamheten under per-
sonligt ansvar för styrelseledamöterna.

2.4 Skärpta regler beträffande underlåtenhet att inge
årsredovisning

Mitt förslag: Om verkställande direktören och styrelseledamö-
terna underlåter att inom femton månader från räkenskapsårets
utgång inge årsredovisning och revisionsberättelse till Patent- och
registreringsverket, skall de drabbas av ett personligt ansvar för
bolagets därefter uppkommande förpliktelser. Något betalningsan-
svar drabbar dock inte den som visar att underlåtenheten inte beror
på försummelse av honom.

Kommitténs förslag: Överenstämmer i huvudsak med mitt (se betänkan-
det s. 148 fl).

Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt
kommitténs förslag eller lämnat det utan erinran. Tre remissinstanser
avstyrker förslaget med motiveringen att det är alltför ingripande. Några
remissinstanser, däribland de inom exekutionsväsendet, har ansett att
tidsfristen bör vara kortare. Ett par remissinstanser har framfört att regeln
bör kompletteras med en möjlighet för styrelseledamot att befria sig från
ansvar genom att visa att underlåtenheten inte beror på försummelse av
honom.

Skälen för mitt förslag: I aktiebolagslagen finns regler om upprättande
och offentliggörande av årsredovisning och revisionshandlingar. Syftet
med dessa regler är i första hand att bolagets intressenter skall kunna få
upplysningar som är av betydelse for bedömningen av bolagets ekonom-
iska förhållanden och utvecklingsmöjligheter. Denna skyldighet att öppet
redovisa sina ekonomiska förhållanden utgör ett elementärt villkor för
förmånen att få bedriva verksamhet i aktiebolagsform utan något person-
ligt betalningsansvar.

En genomgång som kommittén har gjort visar att det är alltför vanligt att
aktiebolag försummar sina skyldigheter att inge årsredovisning och revi-
sionberättelse till Patent- och registreringsverket. Av detta måste man dra
slutsatsen att det nuvarande regelsystemet inte är effektivt när det gäller
syftet att förmå bolagen att i rätt tid upprätta och offentliggöra sin årsre-
dovisning (jfr bet. 1989/90:LU33).

Med hänsyn till den betydelse som en öppen redovisning av ett bolags
ekonomiska förhållanden har för aktieägare, affarskontrahenter, arbetsta-
gare, borgenärer och det allmänna är det viktigt att bolagen efterkommer
sina skyldigheter i detta avseende. Skärpta regler mot underlåtenhet att i
rätt tid inge årsredovisning måste emellertid vara enkla att tillämpa sam-
tidigt som de inte får leda till ökad byråkrati. Det är också väsentligt att
reglerna får effekt särskilt i de fall där underlåtelsen har sin grund i att
bolaget inte vill avslöja sin ekonomiska ställning därför att denna är sådan
att bolagets förmåga att betala uppkommande skulder kan ifrågasättas. För
att uppnå dessa syften bör reglerna om skyldighet att inge årsredovisning
till Patent- och registreringsverket kompletteras med en bestämmelse som
innebär att de personer som har till uppgift att se till att redovisningsre-

Prop. 1990/91: 198

10

glerna iakttas, dvs. verkställande direktör och styrelseledamöter, får vid-
kännas ett personligt ansvar for de förpliktelser som bolaget ådrar sig efter
det att försummelsen har varat under en viss tid. Bestämmelsen bör dock,
efter förebild i 13 kap. 2 § aktiebolagslagen i dess lydelse efter den 1 januari
1988, utformas så att styrelseledamot eller verkställande direktör undgår
ett sådant personligt betalningsansvar, om han kan visa att underlåtenhet
att insända redovisningshandlingarna inte beror på försummelse från hans
sida.

Skyldighet att inge årsredovisning uppkommer allra senast nio månader
från räkenskapsårets utgång. Kommitténs förslag innebär att ett ytterligare
dröjsmål om sex månader bör leda till ett personligt betalningsansvar för
de förpliktelser som uppkommer därefter. Några remissinstanser har me-
nat att det personliga betalningsansvaret bör kunna inträda efter ett kortare
dröjsmål än som föreslagits av kommittén. Jag har för egen del en viss
förståelse för den uppfattningen. Den tidsrymd som kommittén har före-
slagit ger onekligen ett generöst utrymme för tillfälliga förseningar som
t.ex. beror på tillfällig arbetsanhopning eller sjukdom. Detta gäller inte
minst med tanke på att betalningsansvaret inte skall drabba den som kan
visa att han inte har varit försumlig.

Emellertid bör man beakta att det här är fråga om en ny sanktion som i
vissa fall kan bli ganska sträng. Jag har därför stannat för att följa kommit-
téns förslag i denna del. Jag vill dock samtidigt framhålla att jag avser att
noga följa utvecklingen samt att jag inte är främmande för tanken att
senare vid behov föreslå en i detta avseende skärpt regel. Vad som i så fall
också kan förtjäna att övervägas är om en något mindre ingripande
sanktion skulle kunna införas i fråga om försummelser som har varat under
kortare tid än sex månader.

Sammanfattningsvis föreslår jag att den nu aktuella tidsfristen bestäms
till femton månader efter räkenskapsårets utgång.

2.5 Juridiska personer som delägare i handelsbolag

Min bedömning: Regler om förbud för juridiska personer att vara
delägare i handelsbolag bör för närvarande inte införas.

Kommitténs bedömning: Överenstämmer med min (se betänkandet s. 155
fi).

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser instämmer i kommitténs
bedömning.

Bakgrund: I handelsbolag svarar delägarna personligen för bolagets
förpliktelser. Det finns emellertid, med ett undantag som här saknar
intresse, inget som hindrar att delägarna utgörs av juridiska personer utan
personligt betalningsansvar. Detta kan synas motsägelsefullt och innebär
att den finansiella grunden för ett handelsbolags verksamhet kan vara svag.
Det har därför ifrågasatts om det bör vara tillåtet för exempelvis två
aktiebolag att ensamma vara delägare i ett handelsbolag eller för ett

Prop. 1990/91: 198

11

aktiebolag att vara den enda fullt ansvarige bolagsmannen i ett kom- Prop. 1990/91: 198
manditbolag. Också skattemässiga skäl har åberopats för att man bör
inskränka framförallt aktiebolagens möjligheter att driva verksamhet i
handelsbolagsform.

Skälen för min bedömning: Enligt min mening finns det flera skäl som
talar mot att inskränka juridiska personers möjligheter att vara delägare i
handelsbolag. För att bibehålla den nuvarande ordningen talar framför allt
att det finns företagsmässigt betingade, legitima behov för juridiska perso-
ner att kunna samverka i handelsbolagsform med andra juridiska personer
eller med fysiska personer. Från borgenärsskyddssynpunkt finns det inte
heller skäl att förhindra juridiska personer att ingå som bolagsmän i
handelsbolag eller att i annan utsträckning än vad som är tillåtet vara
komplementär i kommanditbolag.

De skäl som åberopats mot att tillåta juridisk person som delägare i
handelsbolag är främst skatterättsliga och inte civilrättsliga. Eventuella
problem bör därför i första hand lösas inom skatterätten. Jag kan i detta
sammanhang erinra om att bl.a. beskattningen av handelsbolag är föremål
för utredning av en av regeringen i december 1990 särskilt tillkallad
utredare (Dir. 1990:82). Mot denna bakgrund anser jag att det för närva-
rande saknas skäl att begränsa juridiska personers möjlighet att ingå som
bolagsmän i handelsbolag utöver vad som följer av den nuvarande regler-
ingen.

2.6 Åtgärder mot bulvanskap

Min bedömning: Någon generell lagstiftning avseende bevissvårighe-
ter vid bulvanskap och ekonomiskt ansvar för huvudmannen i
bulvansituationer bör inte införas.

Kommitténs bedömning: Överensstämmer med min bedömning (se betän-
kandet s. 207 ff).

Remissinstanserna: Flertalet av remissinstanserna delar kommitténs be-
dömning. Ett par remissinstanser menar dock att lagstiftningsåtgärder mot
bulvanskap bör vidtas.

Bakgrund: Eko-kommissionen lade år 1983 fram förslag till generella
bestämmelser om bulvanförhållanden (se SOU 1983:46). Förslaget inne-
fattade såväl regler om huvudmannens ekonomiska ansvar i fråga om
förpliktelser som bulvanen ådragit sig som bestämmelser mot kringgående
av krav på förvärvstillstånd genom utnyttjande av bulvan. Förslaget blev
starkt kritiserat under remissbehandlingen. Kritiken tog framför allt sikte
på att kommissionen enligt kritikernas uppfattning inte hade lyckats med
att på ett från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt från lagens
tillämpningsområde avgränsa sådana bulvanförhållanden som inte kan
anses illojala. Denna kritik gällde inte minst reglerna om huvudmannens
ekonomiska ansvar för bulvanens förpliktelser.

Till följd av de invändningar som restes mot eko-kommissionens förslag

12

rörande bulvanförhållanden blev förslaget inte genomfört. Regeringen lade Prop. 1990/91:198
emellertid fram ett av riksdagen sedermera antaget förslag till lag om vissa
bulvanförhållanden (prop. 1984/85:1 11, LU25, rskr. 250). Lagen, som
trädde i kraft den 1 juli 1985 (SFS 1985:277), gäller kringgående av hinder
mot att förvärva eller behålla viss egendom eller rättighet. Bestämmelserna
i lagen har emellertid inte generell giltighet utan är tillämpliga endast på
förvärvshinder som uppställs i ett antal i bulvanlagen uppräknade andra
lagar.

Betalningsansvarskommittén har haft till uppgift att ytterligare överväga
huruvida generella bestämmelser bör inforas om ekonomiskt ansvar för
huvudmannen avseende bulvanens förpliktelser. Kommittén har också
haft till uppgift att överväga andra åtgärder for att komma till rätta med de
missförhållanden som bulvanskap kan ge upphov till. Kommittén skulle
därvid särskilt uppmärksamma de problem som är förenade med svårighe-
terna att bevisa att det föreligger ett bulvanförhållande.

Skälen för min bedömning: Kommittén har i sitt betänkande gjort en
grundlig redovisning av de rättsfrågor och problem som har samband med
bulvanskap. Av redovisningen framgår att det möter betydande svårighe-
ter från rättssäkerhetssynpunkt att ange gränsen mellan illojala bulvanför-
hållanden där ett betalningsansvar för huvudmannen ter sig påkallat och
andra situationer där borgenären bör hänvisas att hålla sig till mellanman-
nen. Någon tillfredsställande lösning på detta problem har inte kunnat
åstadkommas. Mot denna bakgrund och då mitt förslag till lagbestämmel-
ser om ansvarsgenombrott är ägnat att leda till att huvudmannen i vissa
praktiskt betydelsefulla fall kan göras ansvarig för bulvanens förpliktelser
— något som jag återkommer till i specialmotiveringen, se avsnitt 4.1 —
föreligger det enligt min mening inte skäl att nu införa någon generell
lagstiftning i fråga om ekonomiskt ansvar for huvudmannen i bulvanför-
hållanden.

På samma sätt anser jag att kommittén har visat att det inte är ända-
målsenligt att lösa frågan om bevissvårigheter vid bulvanskap genom en
generell lagstiftning som är skild från det sakliga innehållet i och det
bakomliggande syftet med bulvanbestämmelserna i varje särskilt fall. Med
hänsyn härtill bör något förslag till generella bevisregler i fråga om bulvan-
skap inte läggas fram.

2.7 Ikraftträdande m.m.

Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1992. Några särskilda
övergångsbestämmelser erfordras inte.

3 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till

lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385).

Lagrådet har granskat lagförslaget.

13

4 Specialmotivering
förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen
(1975:1385)

11 kap.

Minst en månad före ordinarie bolagsstämma skall årsredovisnings-
handlingarna för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisorerna.

Senast en månad efter det resultaträkningen och balansräkningen blivit
fastställda, skall avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse insän-
das till registreringsmyndigheten. På avskriften av årsredovisningen skall
styrelseledamot eller verkställande direktör teckna bevis om att resultat-
räkning och balansräkning fastställts med uppgift om fastställelsedagen.
Beviset skall även innehålla uppgift om bolagsstämmans beslut beträffande
bolagets vinst eller förlust.

Om avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse inte, på sätt som
anges i andra stycket, har insänts inom femton månader efter räkenskaps-
årets utgång, svarar styrelseledamöterna och verkställande direktören soli-
dariskt för de förpliktelser som uppkommer för bolaget. En styrelseledamot
eller verkställande direktör undgår dock ansvar, om han visar att underlå-
tenheten att insända årsredovisning och revisionsberättelse inte beror på
försummelse av honom. Ansvar inträder inte för förpliktelser som upp-
kommer efter det att handlingarna har kommit in till registreringsmyndig-
heten.

Tredje stycket är nytt och anger att underlåtenhet att enligt paragrafens
andra stycke inge årsredovisning och revisionsberättelse i vissa kvalifice-
rade fall medför ett personligt ansvar för bolagets förpliktelser.

Förutsättningen för att ett personligt ansvar skall inträda är att mer än
femton månader har förflutit efter ett räkenskapsårs utgång utan att årsre-
dovisningshandlingarna har sänts in till Patent- och registreringsverket. De
personer mot vilka det personliga ansvaret kan göras gällande är bolagets
verkställande direktör och dess styrelseledamöter. Personkretsen är alltså
densamma som enligt 19 kap. 2 § aktiebolagslagen kan föreläggas vid vite
att inge de aktuella handlingarna.

Det personliga ansvaret avser endast förpliktelser som uppkommer efter
utgången av femtonmånaderstiden. Ansvaret enligt förevarande bestäm-
melser omfattar alltså inte förpliktelser som har uppkommit före den
tidpunkten. Något ansvar uppkommer inte heller för förpliktelser som
bolaget ådrar sig efter det att de ifrågavarande handlingarna har ingivits.
Till skillnad från skadeståndsskyldigheten enligt reglerna i lagens 15 kap.
uppkommer ansvaret vare sig borgenärerna lider skada eller ej till följd av
underlåtenheten.

På samma sätt som gäller i fråga om personligt ansvar enligt 13 kap. 2 §
fjärde stycket kommer dock ansvar i fråga endast då styrelseledamot eller
verkställande direktör har gjort sig skyldig till försummelse. Med för-
summelse avses att styrelseledamoten eller verkställande direktören upp-
såtligen eller av oaktsamhet underlåtit att fuliföra vad som åligger honom
eller henne enligt bestämmelsen. Det åligger såväl styrelseledamöterna som
den verkställande direktören att verka för att de åtgärder som föreskrivits

Prop. 1990/91: 198

14

vidtas. Exempel då något betalningsansvar inte bör komma i fråga är att en Prop. 1990/91:198
styrelseledamot eller verkställande direktör felaktigt har informerats om
att redovisningshandlingarna insänts till Patent- och registreringsverket
eller att någon på grund av allvarlig sjukdom eller på grund av något
liknande hinder inte kunnat uppfylla sina åligganden. Ansvaret har efter
förebild i 13 kap. 2 § fjärde stycket utformats som ett s.k. presumtionsan-
svar, vilket innebär att en styrelseledamot går fri från ansvar enligt para-
grafen endast om han kan visa att underlåtenheten att fullgöra vad som
åligger ledamoten enligt andra stycket inte har berott på egen försumlighet.

Detta innebär att bevissvårigheter i frågan om styrelseledamot eller verk-
ställande direktör iakttagit den grad av omsorg som rimligen kan begäras
går ut över denne.

13 kap.

Det åligger styrelsen att ofördröjligen upprätta och låta revisorerna granska
en särskild balansräkning så snart det finns skäl att anta att bolagets eget
kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Samma skyl-
dighet inträder om bolaget vid verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken
befunnits sakna utmätningsbara tillgångar. Visar balansräkningen att bo-
lagets eget kapital understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet skall
styrelsen snarast möjligt till bolagsstämma hänskjuta fråga om bolaget skall
träda i likvidation. Godkänns ej på bolagsstämma inom åtta månader efter
hänskjutandet en av revisorerna granskad balansräkning avseende ställ-
ningen vid tiden för stämman som utvisar att det egna kapitalet uppgår till
det registrerade aktiekapitalet, skall styrelsen, om ej bolagsstämman beslu-
tar att bolaget skall träda i likvidation, hos rätten ansöka att bolaget
försätts i likvidation. Sådan ansökan kan även göras av styrelseledamot,
verkställande direktör, revisor eller aktieägare.

Görs ansökan enligt första stycket, förordnar rätten att bolaget skall
träda i likvidation, om det ej under ärendets handläggning i tingsrätten
styrks att balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till det
registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av
bolagsstämma.

Vid beräkning av det egna kapitalet storlek skall inom linjen tilläggas en
post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle
följa, om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljning-
skostnaderna. Beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår fort-
löpande värdeminskning gäller dock att de tas upp till anskaffningsvärdet
minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därige-
nom erhålls ett högre värde. Vidare skall vid beräkningen hänsyn inte tas
till skuld på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är
beroende av bolagets ekonomiska ställning, om stödet — för det fall att
bolaget försätts i konkurs eller träder i likvidation — skall återbetalas först
sedan övriga skulder till fullo betalats.

Om styrelseledamöterna underlåter att fullgöra vad som åligger dem
enligt första stycket, svarar de och andra som med vetskap om denna
underlåtenhet handlar på bolagets vägnar solidariskt för de förpliktelser
som uppkommer för bolaget. En styrelseledamot undgår dock ansvar, om
han visar att underlåtenheten inte beror på försummelse av honom. Soli-
dariskt ansvar för de förpliktelser som uppkommer för bolaget inträder

15

även för aktieägare som, när likvidationsplikt föreligger enligt första styc- Prop. 1990/91: 198
ket jjärde meningen, med vetskap om likvidationsplikten deltar i beslut att
fortsätta bolagets verksamhet. Ansvarighet enligt detta stycke gäller dock
inte för förpliktelser som uppkommer sedan likvidationsfrågan har hänsk-
jutits till rättens prövning eller sedan en balansräkning, som utvisar att
bolagets eget kapital uppgår till det registrerade aktiekapitalet, blivit grans-
kad av revisorerna och godkänd av bolagstämma.

Ändringen i förevarande paragraf innebär att revisorernas granskning av
kontrollbalansräkningen görs obligatorisk . Detta gäller beträffande såväl
den kontrollbalansräkning som skall upprättas ofördröjligen så snart det
finns skäl att anta att bolagets eget kapital understiger hälften av det
registrerade aktiekapitalet (och alltid då bolaget vid utmätningsförsök
befunnits sakna utmätningsbar egendom, se nedan) som den kontrollba-
lansräkning som skall underställas bolagsstämman inom åtta månader från
det att likvidationsfrågan hänskjutits till stämman.

Om styrelsen har upprättat kontrollbalansräkning när detta varit erfor-
derligt men inte låtit revisorerna granska den, har styrelsens ledamöter, i
enlighet med vad som sägs i paragrafens fjärde stycke, underlåtit att
fullgöra vad som åligger dem enligt första stycket. Frågan om styrelsele-
damöternas personliga ansvar för bolagets uppkommande förbindelser blir
i sådant fall att bedöma på samma sätt som om någon kontrollbalansräk-
ning över huvud taget inte har upprättats.

Det förhållandet att revisorerna måste granska kontrollbalansräkningen
innebär inte att revisorerna också åläggs ansvar för att upprätta den. Den
skyldigheten åvilar enbart styrelsen. Revisorernas uppgift blir att granska
den kontrollbalansräkning som styrelsen lägger fram samt att avge yttrande
över den i lämplig form.

Paragrafen ändras vidare så att ett resultatlöst utmätningsförsök hos ett
aktiebolag likställs med att det finns skäl att anta att bolagets eget kapital
understiger hälften av det registrerade aktiekapitalet. Om bolaget vid
utmätningsförsök befinnes sakna utmätningsbar egendom, åligger det
alltså styrelsen att ofördröjligen upprätta en kontrollbalansräkning vid
äventyr som anges i paragrafens fjärde stycke. Genom att i bestämmelsen
ange vid ”verkställighet enligt 4 kap. utsökningsbalken” omfattas både den
situationen där utmätningsförrättning skett och när gäldenären utan sådan
förrättning har befunnits sakna utmätningsbara tillgångar till betalning av
utmätningsfordran.

Om kontrollbalansräkning har upprättats och frågan om bolaget skall
träda i likvidation har hänskjutits till bolagsstämman, inträder naturligtvis
inte någon skyldighet att ånyo upprätta kontrollbalansräkning för det fall
att ytterligare resultatlösa utmätningsförsök görs under tiden fram till
bolagsstämman.

Ikraftträdande

Den nya lagstiftningen avses träda i kraft den 1 januari 1992. Något behov
av särskilda övergångsbestämmelser har inte ansetts föreligga.

16

5 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta lagförslaget.

Prop. 1990/91:198

6 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredragan-
den har lagt fram.

17

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 198

Sammanfattning

Betänkandet består av tre huvuddelar. I del I behandlas frågor om person-
ligt betalningsansvar i vissa fall för aktiebolags och ekonomiska förening-
ars skulder, s.k. ansvarsgenombrott. Kommittén föreslår att regler härom
införes i aktiebolagslagen, i lagen om ekonomiska föreningar och i för-
månsrättslagen. Betänkandet innehåller i denna del också förslag till änd-
rade regler i aktiebolagslagen om skyldighet att låta revisor granska kon-
trollbalansräkning, om skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning då ett
aktiebolag befunnits sakna utmätningsbara tillgångar samt om personligt
ansvar vid underlåtenhet att insända årsredovisningshandlingar till patent-
och registreringsverket. Del II i betänkandet innehåller överväganden
rörande juridiska personers delägarskap i handelsbolag. I del III behandlas
frågor om bulvanskap. I delarna II och III avstår kommittén från att lägga
fram förslag till lagändringar.

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 1

I Förslag till regler om ansvarsgenombrott

Aktiebolag och ekonomiska föreningar är från sina ägare och medlemmar
fristående rättssubjekt. Som ett grundstadgande i aktiebolagslagen är in-
skrivet att delägarna inte har något personligt ansvar för bolagets förplik-
telser. (En regel av samma innebörd finns i föreningslagen; vad som i det
följande sägs om ansvar för aktiebolags skulder har motsvarande tillämp-
ning vad gäller ekonomiska föreningar.) Ett aktiebolags borgenärer är alltså
hänvisade till att söka få betalning för sina fordringar ur bolagets tillgångar
och de kan inte vända sig mot aktieägarna personligen vare sig dessa är
fysiska eller juridiska personer.

Till skydd för borgenärernas intressen innehåller aktiebolagslagen ett
regelsystem som är avsett att ge garantier för att en bolagsförmögenhet
uppkommer vid bolagets bildande och att denna förmögenhet sedan vid-
makthålles under bolagets verksamhet. Borgenärernas intressen tillgodoses
också av regler om ansvar för annan än bolaget i vissa bestämda situatio-
ner. Enligt 13 kap. 2 § ABL blir styrelsens ledamöter personligen ansvariga
för bolagets uppkommande förpliktelser om de försummar att vidta åtgär-
der som är föreskrivna i fall då det finns anledning befara att bolaget
förlorat viss del av aktiekapitalet. Aktiebolagslagen innehåller vidare be-
stämmelser om skadeståndsansvar för bland andra styrelseledamöter och
aktieägare gentemot bolaget och dess borgenärer. För bolagets obetalda
skatter kan den som företräder bolaget blir personligen ansvarig enligt
särskilda författningar. Härjämte finns bestämmelser om skyldighet att
återbära från bolaget olovligt utdelad vinst. För borgenärernas säkerhet har
också reglerna om återvinning i konkurs betydelse.

De lagreglerade fallen av personligt betalningsansvar för bolagets skul-
der kan sägas ha karaktär av påföljd för bolagsfunktionärer och i fall andra
då de försummat sina skyldigheter i olika avseenden eller då överträdelse
skett av vissa bestämda regler. Tillämpningen av dessa bestämmelser
behöver inte uppfattas som något åsidosättande av principen om aktieä-

18

garnas frihet från personligt ansvar för bolagets förpliktelser. Någon gene-
rell inriktad lagregel med denna innebörd finns inte. I rättspraxis har
däremot ett sådant åsidosättande — ansvarsgenombrott — förekommit i
några fall, i vilka ett fasthållande av principen om aktieägarnas ansvars-
frihet ansetts leda till ett icke godtagbart resultat. Ansvarsgenombrott är
alltså inte någon helt okänd företeelse inom rättstillämpningen. Avgöran-
dena är emellertid fåtaliga och rättsläget i fråga om vilka förhållanden som
skall föreligga för att ansvarsgenombrott skall kunna ske måste betecknas
som oklart.

Kommittén anser att det bör ske ett klargörande i lag av att ansvarsge-
nombrott under särskilda omständigheter kan inträffa samt att det också
behövs en precisering av vilka omständigheter som i sådana fall måste vara
uppfyllda. Detta skulle väsentligt underlätta en enhetlig rättstillämpning
och skapa en högre grad av förutsebarhet. Ett lagfästande av möjligheten
till ansvarsgenombrott bör dessutom få en preventiv effekt därigenom att
aktieägare och bolagsledningar kan komma att iaktta större återhållssam-
het när det gäller åtgärder som är till skada för borgenärerna. Detta är ett
icke oviktigt skäl för en reglering i lag.

Sakliga förutsättningar för ansvarsgenombrott

Kommittén har inte ansett sig böra lägga fram förslag till regler om
ansvarsgenombrott som skulle innebära genomgripande förändringar i
gällande rätt. Ett riktmärke för kommitténs arbete har varit att principen
om aktieägarnas personliga ansvarsfrihet även i fortsättningen skall ha
giltighet men att denna princip skall få genombrytas i vissa särskilt kvali-
ficerade fall av åsidosättande av bolagsborgenärernas intressen.

Vid bestämmandet av de sakliga förutsättningarna för ansvarsgenom-
brott i en regel av nu angiven innebörd avstår kommittén från att i lagtext
söka i detalj beskriva alla tänkbara förfaranden som bör föranleda ansvars-
genombrott. Kommittén har funnit att de svårigheter detta skulle föra med
sig är av den arten att de inte kan övervinnas. I stället föreslår kommittén
en generellt verkande regel som anger att ansvarsgenombrott kan ske om en
aktieägare begagnat sitt inflytande över bolaget på ett gentemot borgenä-
rerna otillbörligt sätt. Regeln kompletteras med en bestämmelse om att
ansvar inte skall inträda i annat fall än då bolagets ekonomiska underlag
varit uppenbart otillräckligt i förhållande till verksamhetens art och om-
fattning samt till förutsebara risker.

I kommitténs lagförslag är underkapitalisering en nödvändig men inte
tillräcklig grund för ansvarsgenombrott. Det fordras dessutom att aktieäga-
ren begagnat sitt inflytande över bolaget på ett gentemot borgenärerna
otillbörligt sätt. Huruvida det skett får bli att bedöma utifrån en helhets-
syn, varvid orsakerna till underkapitaliseringen är av väsentlig betydelse.
Om det bristande kapitalunderlaget inte låter sig förklaras av ekonomiska
realiteter utan i stället visar sig bero på att en delägare i eget intresse
förhindrat kapitalbildning i bolaget kan detta, enligt vad kommittén när-
mare utvecklar i betänkandet, ofta tas till intäkt för att borgenärernas
intressen åsidosatts på ett otillbörligt sätt.

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 1

19

I betänkandet betonar kommittén att underkapitalisering av ett aktiebo- Prop. 1990/91:198
lag i sig inte är att betrakta som en otillbörlig faktor som bör föranleda Bilaga 1
ansvarsgenombrott. Det avgörande är i stället de bakomliggande förkla-
ringarna till underkapitaliseringen. Sådana orsaker som oskickligt företa-
gande, dåliga konjunkturer, svåra branchförhållanden eller oturliga affärs-
händelser är i regel inte skäl nog för att anse borgenärerna otillbörligt
behandlade; allt sådant hör till affärslivets beständiga villkor och kan
inträffa i företagsformer med eller utan personligt ansvar. När det däremot
föreligger ett planmässigt handlande för att minimera det för borgenärerna
i händelse av bolagets obestånd tillgängliga bolagskapitalet kan otillbörlig-
hetskravet vara uppfyllt. Vad som därvid närmare besett gör handlandet
otillbörligt kan sägas vara att verksamhetsformens grundförutsättningar
rubbats genom ett avsiktligt och för bolaget skadligt undertryckande av
dess kapitalbildning.

Den av kommittén föreslagna lagstadgade principen för vad som i
sakligt hänseende bör fordras för att ansvarsgenombrott skall få ske har
kommittén fått fram bland annat genom att studera och analysera ett stort
antal verkliga och fiktiva fall, där ansvarsgenombrott har eller kunde ha
ifrågasatts. Undersökningen omfattar inte bara frågan om vilka beteenden
och andra faktorer som i en given situation bör medföra ansvar utan tar
också i beaktande frågan i vad mån det är eller bör vara möjligt att utkräva
ansvar enligt det så att säga ordinära borgenärsskyddsrättsliga regelverket.
En avsevärd del av betänkandet ägnas åt sådana undersökningar och åt
fallrelaterade bedömningar av de föreslagna ansvarsgenombrottsreglernas
räckvidd. Kommittén har funnit detta tillvägagångssätt ändamålsenligt
och nödvändigt, ej minst med tanke på att tillämpningen av en generellt
verkande lagregel om ansvarsgenombrott i högre grad än eljest måste bli
beroende av lagens förarbeten.

Kommittén har funnit att den föreslagna ansvarsgenombrottsregeln
kommer att kunna tillämpas i sådana situationer där det närmast är fråga
om missbruk av aktiebolagsformen och där verksamheten bedrivits uteslu-
tande på borgenärernas risk under det att det ordinära borgenärsskydds-
rättsliga regelsystemet samtidigt framstår som otillräckligt. Däremot skulle
sådana fall där det inte helt saknats ambition att förse bolaget med ett eget
ekonomiskt underlag falla vid sidan av tillämpningsområdet. Den genom-
förda analysen visar att den föreslagna ansvarsgenombrottsregeln får ge-
nomslagskraft i kvalificerade fall, samtidigt som verkningsfältet blir så
begränsat att den generella giltigheten av principen om aktieägarnas frihet
från personligt ansvar aldrig kommer i fara. Enligt kommitténs uppfatt-
ning innefattar regeln en rimlig avvägning mellan behovet av effektiva
åtgärder mot illojal företagsamhet och risken för en uppluckring av aktie-
bolagslagens övergripande regel om personlig ansvarsfrihet.

Krav på orsakssamband

För att en aktieägare skall kunna dömas till ansvarsgenombrott måste det
enligt kommitténs förslag kunna konstateras ett orsakssamband mellan
aktieägarens agerande och bolagets oförmåga att betala sina skulder. Det

20

fordras alltså dels att aktieägaren begagnat sitt inflytande över bolaget på Prop. 1990/91: 198
ett gentemot borgenärerna otillbörligt sätt, dels att aktieägarens beteende Bilaga 1
haft betydelse för uppkomsten av obestånd. Något krav på att aktieägaren
skall ha utövat sitt inflytande i kraft av någon viss storlek på aktieinneha-
vet uppställs inte utan det avgörande är att han rent faktiskt haft sådant
inflytande över verksamheten att hans agerande varit orsak till bolagets
obestånd. Genom kravet på orsakssamband har kommittén velat åstad-
komma bland annat att de aktieägare går fria som endast i ringa mån
kunnat påverka beslutsprocessen i bolaget eller som förvärvat aktier i
bolaget i kapitalplaceringssyfte men inte befattat sig med dess verksamhet.

Avtalsenliga förpliktelser

Innebörden av en dom på ansvarsgenombrott är enligt kommitténs lagför-
slag i huvudfallet att aktieägaren blir lika ansvarig som bolaget för alla
skulder som bolaget själv inte förmår infria. Kommittén har emellertid
funnit att om denna princip tilläts gälla oinskränkt även beträffande
bolagets kontraktsmässiga förpliktelser, detta i vissa situationer skulle
kunna leda till icke godtagbara resultat. Exempelvis skulle det vara foga
rimligt om en person med hjälp av ansvarsgenombrott skulle få betalt av
ägaren for sin kontraktsenliga fordran på bolaget om vederbörande redan
vid kontraktstillfället var helt på det klara med att uppläggningen av
bolagets verksamhet var arrangerad på sådant sätt att utsikterna att få
betalt av bolaget för fordringen var osäkra. Kommittén föreslår därför en
särskild regel av innebörd att en delägare inte behöver svara för förpliktel-
ser som uppkommit genom avtal med viss borgenär, om delägaren gjort
vad som på honom skäligen ankommit för att upplysa borgenären om
bolagets ekonomiska förhållanden.

Ansvar för annan än aktieägare

För kommittén har det stått klart att regler om ansvarsgenombrott måste
ha sin huvudsakliga inriktning mot och sin väsentligaste betydelse för de
personer som har ett ägarintresse i bolaget. Detta följer redan av ansvars-
genombrottets principiella karaktär av att innebära ett urkraftsättande av
aktiebolagslagens generella regel om personlig ansvarsfrihet för bolagets
delägare. Personer utanför aktieägarkretsen har i allmänhet också mindre
att vinna på en borgenärsfientlig uppläggning av bolagets verksamhet än de
som på grund av ägande har rätt att få del av bolagets vinst.

Kommittén har emellertid funnit att regler om ansvarsgenombrott som
befattar sig enbart med frågan om just aktieägarnas ansvar skulle framstå
som otillfredställande. I vissa fall skulle sådana regler helt förfela sitt mål.
Problemet hör samman med det förhållandet att den verkliga makten över
bolaget långt ifrån alltid ligger hos aktieägarna. En regel som undantagslöst
utpekade dem som de ansvariga oberoende av vem som haft den reella
bestämmanderätten skulle vara inkonsekvent och orättvis. I betänkandet
utvecklar kommittén utförligt denna problematik och analyserar typiska

21

situationer där beslutanderätten har förskjutits från aktieägarna till andra
personer.

En enligt kommitténs bedömning adekvat lösning på problemet är att
låta ansvar på samma grunder som för aktieägarna få göras gällande mot
den som haft ett bestämmande inflytande över bolagets verksamhet. En på
så sätt gjord utvidgning av ansvarskretsen skulle i hög grad befrämja
effektiviteten av en lagstiftning om ansvarsgenombrott. Den föreslagna
utvidgningsregeln bör ändå inte kunna uppfattas som alltför långtgående,
eftersom det för ansvar krävs både att vederbörande haft ett bestämmande
inflytande och att han begagnat det inflytandet på ett gentemot bolagsbor-
genärerna otillbörligt sätt. Är ettdera av dessa båda villkor inte uppfyllt kan
ansvarsgenombrott inte komma i fråga.

En konsekvens av den föreslagna utvidgningsregeln är att bestämmels-
erna om ansvarsgenombrott kan komma att tillämpas på dem som döljer
ett aktieinnehav genom anlitande av bulvan. Detta uppfattar kommittén
som mycket tillfredställande. En annan konsekvens är att det vid koncern-
bildningar går att utkräva ansvar för ett dotterbolags skulder ej endast av
moderbolag utan även av moderbolagets ägare och av systerbolag inom
koncernen. Regeln kan också få tillämpning på förhållandet mellan flera
aktiebolag som ägs av en och samma fysiska person och utgör därigenom
ett sätt att komma till rätta med missförhållanden inom sidoordnade
koncerner. I bolagsgrupperingar med inslag av korsvist ägande kan det
inträffa att aktierna till största delen ägs av bolagen själva. Utan utvidg-
ningsregeln skulle det inte vara möjligt att vid behov rikta en ansvarsge-
nombrottstalan mot personer inom den för bolagen gemensamma företags-
ledningen.

Den föreslagna regeln om utvidgning av den ansvariga personkretsen är
avsedd att kunna tillämpas på envar som har ett bestämmande inflytande
över ett bolags verksamhet. Om t.ex. en kreditgivare rent faktiskt till vällt
sig ett bestämmande inflytande över verksamheten och missbrukar sin
maktposition på ett gentemot borgenärerna otillbörligt sätt kan ansvarsre-
glerna träffa också honom. Något hinder mot att på samma grunder döma
en styrelseledamot eller en verkställande direktör till ansvar föreligger i
princip inte. Detta kan synas anmärkningsvärt eftersom det i aktie-
bolagslagen redan finns en i stort sett tillfredställande reglering av bolags-
funktionärernas ansvar. Avgörande för möjligheterna att döma en sådan
person till ansvar enligt den av kommittén föreslagna regeln är emellertid
inte personens ställning som funktionär i bolagets ledning utan det förhål-
landet att det skett en faktisk förskjutning av bestämmanderätten från
aktieägarna till bolagsfunktionären i fråga. Något verkligt motsats-
förhållande eller konkurrens mellan å ena sidan reglerna om bolagsledning-
ens ansvar och å andra sidan möjligheterna att tillämpa ansvarsgenom-
brottsreglerna på personer som ingår i ledningen föreligger därför inte. Det
torde för övrigt komma att höra till de rena undantagsfallen att en befatt-
ningshavare i ledande ställning kan hållas ansvarig enligt ansvarsgenom-
brottsreglerna utan att han samtidigt har ett ägarintresse i bolaget.

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 1

22

Formella förutsättningar för ansvarsgenombrott

Frågan om ansvarsgenombrott saknar i princip intresse så länge som
bolaget förmår att själv betala sina skulder. Om en talan om ansvarsgenom-
brott kunde väckas utan att bolagets betalningsoförmåga blivit klart doku-
menterad, skulle obefogade rättsanspråk kunna väckas till skada inte bara
för den som utsätts för anspråket utan även för bolaget självt. Vidare skulle
enskilda borgenärer kunna förmå den betalningsansvarige till separatupp-
görelser, som skulle innebära ett otillbörligt åsidosättande av övriga borge-
närers intresse. Ej minst skulle en sådan ordning vara betänklig med
avseende på leverantörer och andra som har svårt att bevaka sina in-
tressen.

Enligt kommitténs mening talar starka sakliga skäl för att det som
förutsättning för en talan om ansvarsgenombrott bör uppställas att bolaget
har blivit försatt i konkurs. Talerätten bör primärt tillkomma konkursför-
valtaren. Först om denne avstår från att föra talan bör denna möjlighet
övergå till borgenärerna. Oavsett vem som för talan bör vad processen kan
komma att inbringa fördelas bland borgenärerna enligt de vanliga företrä-
desreglerna. Lagfästandet av den nu angivna ordningen föreslås ske genom
att konkurslagens regler beträffande talan om återvinning i konkurs ges
motsvarande tillämpning.

Ändring i förmånsrättslagen

Kommittén har funnit att regler om ansvarsgenombrott bör kompletteras
med bestämmelser som vid behov kan hindra den betalningsansvarige från
att, om han tillika har ställning som borgenär i bolagets konkurs, konkur-
rera med övriga konkursborgenärer. Kommittén föreslår därför att en
särskild regel införes i förmånsrättslagen av innebörd att den som förkla-
rats betalningsskyldig på grund av ansvarsgenombrott kan få betalt för sin
fordran först efter det att övriga borgenärer fått full betalning.

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 1

Förslag till vissa ändringar i aktiebolagslagen

Revisorers granskning av kontrollbalansräkning

Enligt 13 kap. 2 § ABL har ett aktiebolags styrelse skyldighet att ofördröj-
ligen upprätta en särskild balansräkning — så kallad kontrollbalansräkning
— så snart det finns skäl att anta att mer än halva aktiekapitalet förbrukats.
Om denna skyldighet försummas blir styrelseledamöterna personligen
ansvariga för bolagets därefter uppkommande förbindelser. Personligt
ansvar kan i visst fall också inträda om styrelsen beslutar att fortsätta
verksamheten trots att upprättad kontrollbalansräkning visar att mer än
halva aktiekapitalet gått förlorat. Om kontrollbalansräkningen däremot
skulle utvisa att minst halva aktiekapitalet finns i behåll får verksamheten
drivas vidare utan att ytterligare åtgärder för att få till stånd likvidation av
bolaget behöver vidtagas och utan att styrelseledamöterna riskerar att bli
personligen ansvariga.

23

Den likvidationsavvärjande och ansvarsbefriande verkan som lagen ger
åt en kontrollbalansräkning, som visar att minst halva aktiekapitalet finns
i behåll, kan utgöra en frestelse för styrelsen att oriktigt värdera tillgångs-
och skuldposter i kontrollbalansräkningen. Enligt vad kommittén erfarit
förekommer det också, framförallt i fåmansbolag, antedateringar och an-
nat fusk vid upprättande av kontrollbalansräkning. För att komma till rätta
med dessa oegentligheter föreslår kommittén att det i aktiebolagslagen
inskrives att kontrollbalansräkningen måste vara granskad av revisor för
att få beaktas när fråga uppkommer om personligt ansvar på grund av
försummad likvidationsplikt.

Avsaknad av utmätningsbar egendom

Enligt vad kommittén inhämtat händer det ganska ofta att utmätning hos
aktiebolag inte kan ske därför att bolaget saknar utmätningsbar egendom.
Det är heller inte ovanligt att aktiebolaget härefter fortsätter sin verksam-
het och blir föremål för upprepade utmätningsförsök utan att fördenskull
träda i likvidation eller försättas i konkurs.

Det kan på goda grunder antagas att ett bolag som befunnits sakna
utmätningsbar egendom i regel har förbrukat större delen av aktiekapitalet
och därför rätteligen borde iaktta bestämmelserna om tvångslikvidation.
Som ett led i strävandena att göra likvidationsreglerna mera effektiva
föreslår kommittén att ett resultatlöst utmätningsförsök hos ett aktiebolag
alltid skall medföra skyldighet för bolagets styrelse att upprätta kontrollba-
lansräkning. Försummas det blir, i kommitténs lagförslag, styrelseledamö-
terna personligen ansvariga för bolagets uppkommande förbindelser enligt
det regelsystem som redan finns i 13 kap. 2 § ABL.

Underlåtenhet att insända årsredovisning

Ett villkor för bedrivande av verksamhet i aktiebolagsform är att skyldig-
heten att insända årsredovisingshandlingar till patent- och registrerings-
verket fullgörs. När handlingarna ingivits blir de offentliga och därigenom
tillgängliga för såväl det allmänna som för bolagets aktieägare, affärskon-
trahenter, arbetstagare och andra enskilda intressenter. Ej minst för bola-
gets borgenärer är det av största vikt att med ledning av aktuella årsredo-
visningshandlingar få tillfälle att bedöma bolagets ekonomiska ställning.

Det har emellertid visat sig att många bolag i strid mot aktiebolagslagens
bestämmelser underlåter att ge in de ifrågavarande handlingarna. Särskilt
allvarligt är det om underlåtenheten beror på att bolagets finansiella
ställning försämrats så mycket att bolaget vill undvika att borgenärerna får
kännedom om saken.

Kommittén har funnit att de påtryckningsmedel som nuvarande lagstift-
ning anvisar i form av vitesföreläggande och tvångslikvidation inte är
tillräckligt effektiva när det gäller att förmå bolagen att i rätt tid upprätta
och insända årsredovisningen. Kommittén föreslår därför att reglerna
kompletteras med en bestämmelse om att verkställande direktören och
styrelseledamöterna skall kunna hållas personligen ansvariga för förpliktel-

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 1

24

ser som bolaget ådrar sig efter det att försummelsen att inge årsredovis-
ningen varat under viss tid. En sådan regel bör få en icke obetydlig
preventiv effekt. Vad gäller tidpunkten för inträdet av det personliga
ansvaret föreslår kommittén att den bestäms till 15 månader efter
räkenskapsårets utgång. Det innebär i praktiken att de ansvariga perso-
nerna i bolagsledningen under en tid av minst sex månader måste ha
försummat sin skyldighet att inge handlingarna för att riskera att drabbas
av personligt ansvar.

II Juridiska personer som delägare i handelsbolag

I handelsbolag svarar delägarna personligen för bolagets förpliktelser. Intet
hindrar emellertid att delägarna utgöres av juridiska personer utan person-
ligt ansvar. Detta kan synas i viss mån motsägelsefullt och innebära att den
finansiella grunden för ett handelsbolags verksamhet kan vara mycket
svag. Det har därför ifrågasatts om det bör vara tillåtet för exempelvis två
aktiebolag att ensamma vara delägare i ett annat handelsbolag eller för ett
aktiebolag att vara den ende fullt ansvarige bolagsmannen i ett kom-
manditbolag. Också skattemässiga skäl har föreburits för att inskränk-
ningar bör göras i framförallt aktiebolags möjligheter att driva verksamhet
i handelsbolags- och kommanditbolagsform.

Kommittén anser att det finns flera goda skäl för att inte inskränka
rätten för juridiska personer att ingå som bolagsmän i handelsbolag. Först
och främst finns det ett företagsmässigt betingat behov för juridiska perso-
ner att kunna samverka i handelsbolagsform med andra juridiska personer
eller med fysiska personer. Hänsynen till borgenärernas intressen ger heller
knappast anledning till en sådan inskränkning. Den verksamhet som en
juridisk person bedriver i handelsbolagsform kan nämligen från borgenä-
rernas synpunkt sett lika väl bedrivas av den juridiska personen själv och
då utan annan säkerhet för borgenärerna än den juridiska personens eget
kapitalunderlag. Ytterligare ett skäl är att kommitténs förslag till ansvars-
genombrottsregler, om de genomföres, kommer att ge vissa möjligheter att
komma till rätta med de mest flagranta fallen av otillbörliga förfaranden
som kan drabba ett handelsbolags borgenärer då den ansvarige bolagsman-
nen utgöres av ett aktiebolag eller en ekonomisk förening.

De skattemässiga skäl som kan tänkas tala för en begränsning av juri-
diska personers rätt att ingå som delägare i handelsbolag har att göra med
det förhållandet att ett handelsbolag inte är ett eget skattesubjekt utan att
dess förmögenhet, vinster och förluster får fördelas mellan bolagsmännen i
den ordning de själva överenskommer. De möjligheter till underskotts-
avdrag som därigenom uppkommer för bolgsmännen har, om någon av
dem är en juridisk person, visat sig kunna utnyttjas på ett sätt som kan
betecknas som missbruk.

1 betänkandet Staketmetod för beskattning av handelsbolag, SOU
1986:44, har företagsskattekommittén lagt fram ett förslag vars huvud-
tanke är att handelsbolag skall bli eget skattesubjekt. Om förslaget genom-
föres kommer möjligheterna att missbruka handelsbolagsformen i skattef-

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 1

25

lyktssyfte att minska avsevärt. I så fall finns det inte heller från beskatt- Prop. 1990/91: 198
ningssynpunkt anledning att begränsa rätten for juridiska personer att vara Bilaga 1
delägare i handelsbolag. Skulle förslaget inte komma till genomförande kan
det finnas andra skatterättsliga lösningar på problemet.

Enligt kommitténs uppfattning är problemen med juridiska personers
delägarskap i handelsbolag nästan uteslutande av skatterättslig karaktär.
Det är därför naturligt och riktigt att i första hand söka åstadkomma
skatterättsligt präglade lösningar. Möjligheterna härtill kan långtifrån an-
ses uttömda. Mot denna bakgrund anser kommittén att det för närvarande
saknas anledning att ta upp den civilrättsligt inriktade frågan om begräns-
ningar bör införas vad avser juridiska personers medverkan som delägare i
handelsbolag.

III Åtgärder mot bulvanskap

Ekonomiskt ansvar för huvudmannen

Ett syfte med att anordna ett bulvanskap kan vara att huvudmannen vill
undgå att ta det ekonomiska ansvaret för en viss rättshandling eller för
förpliktelser som är förenade med en viss verksamhet. Omständigheterna
kring ett bulvanskap med detta syfte kan ibland vara sådana att bulvanska-
pet bör betraktas som illojalt. Också från princiella utgångspunkter kan det
te sig otillfredsställande att den som i realiteten avses skola dra fördel av ett
rättsförhållande kan undandra sig det ekonomiska ansvaret genom an-
litande av bulvan. Det är därför naturligt att frågan ställs om det genom
lagstiftning om ansvar för huvudmannen går att komma till rätta med
problemet.

Vid besvarandet av denna fråga måste det först göras klart att långt ifrån
alla bulvanskap där syftet är att huvudmannen skall undgå gäldsansvar har
rättsordningens ogillande. Sådana situationer är i själva verket vanligt
förekommande i rättslivet, exempelvis i kommisionärsverksamhet, utan
att det kan komma i fråga att annan än bulvanen skall bära det slutliga
ansvaret. Det uppfattas inte som illojalt utan tvärtom som en naturlig sak
att borgenären kan vända sig endast mot den han faktiskt trätt i förbindelse
med och vars kreditvärdighet och ställning i övrigt han har haft tillfälle att
pröva före handlingens genomförande.

Erfarenheten visar att utomordentligt stora svårigheter möter när det
gäller att dra gränsen mellan illojala bulvanförhållanden där ett betalning-
sansvar för huvudmannen ter sig påkallat och andra situationer där borge-
närerna bör hänvisas till att hålla sig till mellanmannen. Tidigare utred-
ningar (eko-kommissionen och USS, när det gäller betalningsansvaret för
skatter) får anses ha misslyckats med att finna en sådan från rättssäkerhets-
synpunkt godtagbar gräns. Inte heller betalningsansvarskommittén har vid
sina överväganden kunnat finna någon tillfredsställande lösning på proble-
met.

Vid ställningstagandet till behovet av en allmän regel om ekonomiskt
ansvar för huvudmannen i bulvansituationer bör hänsyn tas till vissa

26

förändringar i rättsläget som kan väntas inträda inom den närmaste
framtiden. Kommittén syftar dels på de ändrade reglerna om återvinning i
konkurs, som träder i kraft den 1 januari 1988, dels på kommitténs förslag
till lagbestämmelser om ansvarsgenombrott för aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Dessa lagändringar är ägnade att leda till att huvudmannen
görs ansvarig för bulvanens förpliktelser i vissa praktiskt betydelsefulla
situationer. Lagändringarna gör det mindre angeläget att söka genomföra
en generell reglering av huvudmannens ansvar i bulvanförhållanden, med
de mycket stora vanskligheter detta skulle innebära från rättssäkerhets-
synpunkt.

Kommittén har inte mött några krav från det praktiska rättslivet om
generella regler om ekonomiskt ansvar för huvudmannen i bulvanförhål-
landen. På skatteansvarsområdet finns däremot starkt grundade önskemål
om skärpta regler till förhindrande av skatteflykt genom bulvankonstruk-
tioner. Det är dock inte kommitténs uppgift att överväga förslag med
särskild inriktning på detta område.

På nu angivna skäl har kommittén kommit till den uppfattningen att
åtminstone i dagens läge inga nya regler bör införas rörande huvudman-
nens ekonomiska ansvar i bulvanförhållanden.

Åtgärder mot bulvanskap som syftar till att kringgå förvärshinder m.m.

Vid sidan om de bulvanskap som anordnas i syfte att huvudmannen skall
undgå gäldsansvar står de bulvanfall där syftet är att kringgå förbud och
hinder av olika slag. Det kan gälla fall där huvudmannen inte kan utverka
myndighets tillstånd att själv få förvärva eller behålla viss egendom eller att
få bedriva viss verksamhet. Hindret eller förbudet för huvudmannen kan
lika väl vara uppställt direkt i lagstiftningen. Kringgåendefallen kan emel-
lertid också avse situationer då huvudmannen anlitar en bulvan för att
kringgå besittningsskyddsregler i hyresförhållanden eller för att komma
ifrån förelägganden eller förpliktelser som är knutna till viss egendom.

På många rättsområden finns redan bestämmelser som avser att för-
hindra och beivra bulvanskap som är tillkomna i kringgåendesyfte. Be-
stämmelsernas inriktning varierar beroende på vad som inom det särskilda
området befunnits ändamålsenligt, men gemensamt för dem är att de
uppställer en konkret och klart iakttagbar situation som ugångspunkt för
bedömningen. Reglerna kan, såsom i lagen om vissa bulvanförhållanden,
vara inriktade på straff och på tvångsförsäljning av egendom. I andra fall
kan reglerna vara så beskaffade att huvudmannen träffas av rättsverk-
ningar som om han handlar i eget namn. Bulvanmotverkande regler av
annat slag är de som innehåller krav på tillstånd som är så utformade att de
är svåra att uppfylla för en bulvan.

Enligt kommitténs bedömning bör införandet av regler som generellt
straffbelägger eller på annat sätt söker komma till rätta med begagnandet
av bulvan i kringgåendesyfte inte tillrådas. Sådana regler skulle bli alltför
oprecisa, eftersom de inte skulle kunna ta hänsyn till de speciella omstän-
digheterna på varje särskilt rättsområde. Lagstiftning mot bulvanskap som
anordnas i kringgåendesyfte måste därför även i framtiden angripas genom

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 1

27

särlagstiftning. Något påtagligt behov av att införa strängare regler på de
områden där bulvaninriktade regler redan finns har kommittén inte kunnat
iakttaga. På flera områden är dessa regler nyligen tillkomna eller revide-
rade, varvid bulvanproblematiken som naturligt är ägnats särskild upp-
märksamhet. Huruvida bulvaninriktade regler behöver införas på nya
områden är en fråga som bäst kan besvaras i samband med översyn av
varje särskilt rättsområde i dess helhet. Kommittén finner inte anledning
att lämna förslag till sådana regler.

Bevissvårigheter vid bulvanskap

Kännetecknande för ett bulvanskap är att det ligger i de agerandes, särskilt
i huvudmannens intresse att dölja förhållandets verkliga karaktär och få
det att framstå som om rättshandlingen företas av bulvanen for egen
räkning. Det ligger därför i sakens natur att det kan vara svårt att bevisa att
ett bulvanskap föreligger.

Nu angivna förhållande kan utgöra ett problem i sådana situationer då
bulvanskapet betjänar ett illojalt syfte. Kommittén har emellertid kommit
till slutsatsen att detta problem inte går att lösa skilt från det sakliga
innehållet i och det bakomliggande syftet med bestämmelserna om bulvan-
skap i varje särskilt fall. Enligt kommitténs uppfattning skulle det vara en
förfelad åtgärd att införa regler som med generell verkan gav anvisningar
om vilken bevisning som krävs för att ett bulvanskap skall anses föreligga
eller hur bevisbördan skall fördelas mellan den som påstår att ett bulvan-
skap föreligger och den utpekade huvudmannen. Kommittén avråder
därför från tillskapandet av lagförslag med denna inriktning.

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 1

28

Författningsförslag

1. Förslag till

Lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Prop. 1990/91:198

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)

dels att i lagen skall inforas en ny paragraf, 1 kap. 1 a §, av nedan angivna
lydelse,

dels att 11 kap. 3 § och 13 kap. 2 § skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap

1 a§

Kan ett aktiebolag inte uppfylla
sina förpliktelser mot borgenärerna
och beror detta på att en delägare
begagnat sitt inflytande över bolaget
på ett gentemot borgenärerna otill-
börligt sätt, svarar delägaren solida-
riskt med bolaget för vad som bris-
ter. Ansvar inträder dock inte i an-
nat fall än då blagets ekonomiska
underlag varit uppenbart otillräck-
ligt i förhållande till verksamhetens
art och omfattning samt till förutse-
bara risker. För förpliktelser på
grund av avtal med viss borgenär
inträder ej ansvar för delägare, som
gjort vad som på honom skälingen
ankommit för att upplysa borgenä-
ren om bolagets ekonomiska jorhål-
landen.

Den som utan att vara delägare
har ett bestämmande inflytande
över bolagets verksamhet är ansva-
rig enligt de grunder som anges i
första stycket.

I fråga om rätt att påkalla betal-
ningsansvar enligt vad nu är sagt
och om väckande av talan härom
tillämpas bestämmelserna i 4 kap.
19 och 20  §§ konkurslagen

(1887:672).

11 kap.

Minst en månad före ordinarie bolagsstämma skall årsredovisningshand-
lingarna för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisorerna.

Senast en månad efter det resultaträkningen och balansräkningen blivit
fastställda, skall avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse insän-
das till registreringsmyndigheten. På avskriften av årsredovisningen skall
styrelseledamot eller verkställande direktör teckna bevis om att reultaträk-
ning och balansräkning fastställts med uppgift om fastställelsedagen. Bevi-                   29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

set skall även innehålla uppgift om bolagsstämmans beslut beträffande
bolagets vinst eller forlust.

Om avskrift av årsredovisning och
revisionsberättelse inte, på sätt sägs
i andra stycket, insänts inom femton
månader efter räkenskapsårets ut-
gång svarar verkställande direktö-
ren och styrelseledamöterna solida-
riskt för bolagets uppkommmande
förpliktelser. Ansvaret gäller inte för
förpliktelser som uppkommer efter
det att handlingarna insänts.

13 kap.

Det åligger styrelsen att ofördröj-
ligen upprätta en särskild balans-
räkning så snart det finns skäl att
anta att bolagets eget kapital under-
stiger hälften av det registrerade ak-
tiekapitalet. Visar balansräkningen
att så är fallet, skall styrelsen snar-
ast möjligt till bolagsstämma
hänskjuta fråga om bolaget skall
träda i likvidation. Godkänns ej på
bolagsstämma inom åtta månader
efter hänskjutandet balansräkning
avseende ställningen vid tiden för
stämman som utvisar att det egna
kapitalet uppgår till det registrerade
aktiekapitalet, skall styrelsen, om ej
bolagsstämman beslutar att bolaget
skall träda i likvidation, hos rätten
ansöka att bolaget försätts i likvida-
tion. Sådan ansökan kan även göras
av styrelseledamot, verkställande
direktör, revisor eller aktieägare.

Det åligger styrelsen att ofördröj-
ligen upprätta och låta revisorerna
granska en särskild balansräkning
så snart det finns skäl att anta att
bolagets eget kapital understiger
hälften av det registrerade aktie-
kapitalet. Samma skyldighet in-
träder om bolaget vid utmätning be-
finnes sakna utmätningsbara till-
gångar. Visar balansräkningen att
bolagets eget kapital understiger
hälften av det registrerade aktie-
kapitalet skall styrelsen snarast
möjligt till bolagsstämma hänskjuta
fråga om bolaget skall träda i likvi-
dation. Godkänns ej på bolags-
stämma inom åtta månader efter
hänskjutandet en av revisorerna
granskad balansräkning avseende
ställningen vid tiden för stämman
som utvisar att det egna kapitalet
uppgår till det registrerade aktie-
kapitalet, skall styrelsen, om ej bo-
lagsstämman beslutar att bolaget
skall träda i likvidation, hos rätten
ansöka att bolaget försätts i likvida-
tion. Sådan ansökan kan även göras
av styrelseledamot, verkställande
direktör, revisor eller aktieägare.

Görs ansökan enligt första stycket, förordnar rätten att bolaget skall
träda i likvidation, om det ej under ärendets handläggning i tingsrätten
styrks att balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till det
registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av
bolagsstämma.

Vid beräkningen av det egna kapitalets storlek skall inom linjen tilläggas
en post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som
skulle följa, om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för
försäljningskostnaderna. Beträffande sådana anläggningstillgångar som
undergår fortlöpande värdeminskning gäller dock att de tas upp till an-

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 2

30

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skaffningsvärdet minskat med erforderliga avskrivningar och nedskriv-
ningar, om därigenom erhålls ett högre värde. Vidare skall vid beräkningen
hänsyn inte tas till skuld på grund av statligt stöd för vilket återbetalning-
sskyldigheten är beroende av bolagets ekonomiska ställning, om stödet —
för det fall att bolaget försätts i konkurs eller träder i likvidation — skall
återbetalas först sedan övriga skulder till fullo betalats.

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 2

Underlåter styrelseledamöterna
att fullgöra vad som åligger dem
enligt första stycket, svarar de och
andra som med vetskap härom
handlar på bolagets vägnar solida-
riskt för bolagets uppkommande
förbindelser. Sådant ansvar in-
träder även för aktieägare som, när
likvidationsplikt föreligger enligt
första stycket tredje meningen, med
vetskap härom deltar i beslut att
fortsatta bolagets verksamhet. Den
ansvarighet som det nu är fråga om
gäller dock ej för förbindelser som
uppkommer sedan likvidationsfrå-
gan hänskjutits till rättens prövning
eller sedan en balansräkning, som
utvisar att bolagets eget kapital
uppgår till det registrerade aktie-
kapitalet, blivit granskad av reviso-
rerna och godkänd av bolags-
stämma.

Underlåter styrelseledamöterna
att fullgöra vad som åligger dem
enligt första stycket, svarar de och
andra som med vetskap härom
handlar på bolagets vägnar solida-
riskt för bolagets uppkommande
förbindelser. Sådant ansvar in-
träder även för aktieägare som, när
likvidationsplikt föreligger enligt
första stycket fjärde meningen, med
vetskap härom deltar i beslut att
fortsätta bolagets verksamhet. Den
ansvarighet som det nu är fråga om
gäller dock ej för förbindelser som
uppkommer sedan likvidationsfrå-
gan hänskjuts till rättens prövning
eller sedan en balansräkning, som
utvisar att bolagets eget kapital
uppgår till det registrerade aktie-
kapitalet, blivit granskad av reviso-
rerna och godkänd av bolags-
stämma.                   -

Denna lag träder i kraft den

31

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs att lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
skall införas en ny paragraf, 1 kap. 3 a §, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

3a§

Kan en ekonomisk förening inte
uppfylla inte uppfylla sina förpliktel-
ser mot borgenärerna och beror
detta på att en föreningsmedlem be-
gagnat sitt inflytande över för-
eningen på ett gentemot borgenä-
rerna otillbörligt sätt, svarar med-
lemmen solidariskt med föreningen
för vad som brister. Ansvar inträder
dock inte i annat fall än då förening-
ens ekonomiska underlag varit up-
penbart otillräckligt i förhållande
till verksamhetens art och omfatt-
ning samt till förusebara risker. För
förpliktelser på grund av avtal med
viss borgenär inträder ej ansvar för
medlem, som gjort vad som på ho-
nom skäligen ankommit för att upp-
lysa borgenären om föreningens
ekonomiska förhållanden.

Den som utan att vara medlem
har ett bestämmande inflytande
över föreningens verksamhet är an-
svarig enligt de grunder som anges i
första stycket.

I fråga om rätt att påkalla betal-
ningsansvar enligt vad nu är sagt
och om väckande av talan härom
tillämpas bestämmelserna i 4 kap.
19 och 20 §§ konkurslagen (1987:
672).

Denna lag träder i kraft den

32

3. Förslag till

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)

Härigenom föreskrivs att i förmånsrättslagen (1970:979) skall införas en
ny paragraf, 20 §, av nedan angivna lydelse

Nuvarande lydelse

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 2

Föreslagen lydelse

20 §

Om gäldenären är ett aktiebolag
eller en ekonomisk förening går
fordran från den, som enligt 1 kap.
1 a§aktiebolagslagen (1975:1385)
eller 1 kap. 3 a§ lagen (1975:66 7)
om ekonomiska föreningar ålagts
betalningsansvar för bolagets eller
föreningens förpliktelser, efter an-
dra fordringar.

Denna lag träder i kraft den

33

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 198

Förteckning över instanser som erhållit betänkandet (SOU Prop. 1990/91:198
1987:59) Ansvarsgenombrott m.m.                          Bilaga 3

Anmodade att avge yttrande

1. Hovrätten för Nedre Norrland

2. Stockholms tingsrätt

3. Kammarrätten i Göteborg

4. Riksåklagaren

5. Rikspolisstyrelsen

6. Brottsförebyggande rådet

7. Kommerskollegium

8. Riksskatteverket

9. Kronofogdemyndigheten i Huddinge

10. Juridiska fakulteten vid Lunds universitet

11. Statens industriverk

12. Patent- och registreringsverket

13. Kommisionslagskommittén (Ju 1978:10)

14. 1980 års företagsskattekommitté (B 1979:13)

Beretts tillfälle avge yttrande

15. Sveriges Advokatsamfund

16. Sveriges Ackordscentral

17. Landsorganisationen i Sverige

18. Tjänstemännens centralorganisation

19. Centralorganisationen SACO/SR

20. Svenska arbetsgivareföreningen

21. Post- och Kreditbanken

22. Svenska Bankföreningen

23. Svenska sparbanksföreningen

24. Sveriges Föreningsbankers Förbund

25. Svenska handelskammarförbundet

26. Sveriges Industriförbund

27. Sveriges Köpmannaförbund

28. Företagareförbundet

29. Småföretagens riksorganisation

30. Byggnadsentreprenörerna

31. Sverigers Grossistförbund

32. Svensk Industriförening

33. Sveriges Hotell- och Restaurangförbund

34. Svenska åkeriförbundet

35. Kooperativa förbundet

36. Lantbrukarnas Riksförbund

37. Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR

38. Svenska Revisorsamfundet SRS

39. Föreningen Ekonomer inom exekutionsväsendet

40. Föreningen Sveriges kronofogdar

41. Föreningen Sveriges taxeringsrevisorer

34

42. Sveriges aktiesparares riksförbund

43. Stockholms handelskammare

44. Föreningen Sveriges uppbördschefer

45. Sveriges Redovisningskonsulters Förbund

46. Svenska Inkassoföreningen

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 3

35

Lagrådsremissens lagförslag

1. Förslag till

Lagom ändring i aktiebolagslagen (1975:1385)

Prop. 1990/91:198

Bilaga 4

Härigenom föreskrivs i fråga om aktiebolagslagen (1975:1385)'
dels att 11 kap. 3 § och 13 kap. 2 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 1 kap. 1 a §, av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

I kap.

1 a§

Kan ett aktiebolag inte uppfylla
sina förpliktelser mot borgenärerna
och beror detta på att en delägare
har begagnat sitt inflytande över bo-
laget på ett gentemot borgenärerna
otillbörligt sätt, svarar delägaren so-
lidariskt med bolaget för vad som
brister. Ansvar inträder dock inte i
annat fall än då bolagets ekonom-
iska underlag har varit uppenbart
otillräckligt i förhållande till verk-
samhetens art och omfattning samt
till förutsebara risker. För förpliktel-
ser på grund av avtal med viss borge-
när inträder ej ansvar för delägare,
om denne har gjort vad som på ho-
nom skäligen ankommit för att upp-
lysa borgenären om bolagets ekono-
miska förhållanden eller om borge-
nären ändå har känt till dessa för-
hållanden.

Den som utan att vara delägare
har ett bestämmande inflytande
över bolagets verksamhet är ansva-
rig enligt de grunder som anges i
första stycket.

I fråga om rätt att påkalla betal-
ningsansvar enligt första och andra
styckena och om väckande av talan
härom tillämpas bestämmelserna i
4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen
(1987:672).

II kap.

Minst en månad före ordinarie bolagsstämma skall årsredovisningshand-
lingarna för det förflutna räkenskapsåret avlämnas till revisorerna.

Senast en månad efter det resultaträkningen och balansräkningen blivit

Lagen omtryckt 1982:739.

36

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

fastställda, skall avskrift av årsredovisning och revisionsberättelse insän-
das till registreringsmyndigheten. På avskriften av årsredovisningen skall
styrelseledamot eller verkställande direktör teckna bevis om att resultat-
räkning och balansräkning fastställts med uppgift om fastställelsedagen.
Beviset skall även innehålla uppgift om bolagstämmans beslut beträffande
bolagets vinst eller förlust.

Om avskrift av årsredovisning och
revisionsberättelse inte, på sätt som
anges i andra stycket, har insänts
inom femton månader efter
räkenskapsårets utgång, svarar sty-
relseledamöterna och verkställande
direktören solidariskt för de förplik-
telser som uppkommer för bolaget.
En styrelseledamot eller verkstäl-
lande direktör undgår dock ansvar,
om han visaratt underlåtenheten att
i nsända årsredovisn i ngoch revisions-
berättelse inte beror på försummelse
av honom. Ansvar inträder inte för
förpliktelser som uppkommer efter
det att handlingarna har kommit in
till registreringsmyndigheten.

13 kap.

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 4

2
Det åligger styrelsen att ofördröjli-
gen upprätta en särskild balansräk-
ning så snart det finns skäl att anta
att bolagets eget kapital understiger
hälften av det registrerade aktie-
kapitalet. Visar balansräkningen att
så är fallet, skall styrelsen snarast
möjligt till bolagsstämma hänskjuta
fråga om bolaget skall träda i likvi-
dation. Godkänns ej på bolags-
stämma inom åtta månader efter
hänskjutandet balansräkning avse-
ende ställningen vid tiden för stäm-
man som utvisar att det egna kapi-
talet uppgår till det registrerade ak-
tiekapitalet, skall styrelsen, om ej
bolagsstämman beslutar att bolaget
skall träda i likvidation, hos rätten
ansöka att bolaget försätts i likvida-
tion. Sådan ansökan kan även göras
av styrelseledamot, verkställande
direktör, revisor eller aktieägare.

Det åligger styrelsen att ofördröjli-
gen upprätta och låta revisorerna
granska en särskild balansräkning
så snart det finns skäl att anta att
bolagets eget kapital understiger
hälften av det registrerade aktie-
kapitalet. Samma skyldighet in-
träder om bolaget vid verkställighet
enligt 4 kap. utsökningsbalken be-
funnits sakna utmätningsbara till-
gångar. Visar balansräkningen att
bolagets eget kapital understiger
hälften av det registrerade aktie-
kapitalet, skall styrelsen snarast
möjligt till bolagstämma hänskjuta
fråga om bolaget skall träda i likvi-
dation. Godkänns ej på bolags-
stämma inom åtta månader efter
hänskjutandet en av revisorerna
granskad balansräkning avseende
ställningen vid tiden för stämman
som utvisar att det egna kapitalet
uppgår till det registrerade aktie-
kapitalet, skall styrelsen, om ej bo-
lagstämman beslutar att bolaget

2 Senaste lydelse 1987:1246.

37

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

skall träda i likvidation, hos rätten
ansöka att bolaget forsätts i likvida-
tion. Sådan ansökan kan även göras
av styrelseledamot, verkställande
direktör, revisor eller aktieägare.

Görs ansökan enligt första stycket, förordnar rätten att bolaget skall
träda i likvidation, om det ej under ärendets handläggning i tingsrätten
styrks att balansräkning utvisande att bolagets eget kapital uppgår till det
registrerade aktiekapitalet blivit granskad av revisorerna och godkänd av
bolagsstämma.

Vid beräkning av det egna kapitalets storlek skall inom linjen tilläggas en
post utvisande den ökning av tillgångarnas sammanlagda värde som skulle
följa, om de redovisades till försäljningsvärdet med avdrag för försäljning-
skostnaderna. Beträffande sådana anläggningstillgångar som undergår fort-
löpande värdeminskning gäller dock att de tas upp till anskaffningsvärdet
minskat med erforderliga avskrivningar och nedskrivningar, om därige-
nom erhålls ett högre värde. Vidare skall vid beräkningen hänsyn inte tas
till skuld på grund av statligt stöd för vilket återbetalningsskyldigheten är
beroende av bolagets ekonomiska ställning, om stödet — för det fall att
bolaget försätts i konkurs eller träder i likvidation — skall återbetalas först
sedan övriga skulder till fullo betalats.

Prop. 1990/91:198

Bilaga 4

Om styrelseledamöterna under-
låter att fullgöra vad som åligger
dem enligt första stycket, svarar de
och andra som med vetskap om
denna underlåtenhet handlar på bo-
lagets vägnar solidariskt för de för-
pliktelser som uppkommer för bo-
laget. En styrelseledamot undgår
dock ansvar, om han visar att un-
derlåtenheten inte beror på för-
summelse av honom. Solidariskt
ansvar för de förpliktelser som upp-
kommer för bolaget inträder även
för aktieägare som, när likvida-
tionsplikt föreligger enligt första
stycket tredje meningen, med vet-
skap om likvidationsplikten deltar i
beslut att fortsätta bolagets verk-
samhet. Ansvarighet enligt detta
stycke gäller dock inte för förplik-
telser som uppkommer sedan likvi-
dationsfrågan har hänskjutits till
rättens prövning eller sedan en ba-
lansräkning, som utvisar att bola-
gets eget kapital uppgår till det regi-
strerade aktiekapitalet, blivit grans-
kad av revisorerna och godkänd av
bolagsstämma.

Om styrelseledamöterna underlå-
ter att fullgöra vad som åligger dem
enligt första stycket, svarar de och
andra som med vetskap om denna
underlåtenhet handlar på bolagets
vägnar solidariskt för de förpliktel-
ser som uppkommer för bolaget. En
styrelseledamot undgår dock an-
svar, om han visar att underlåten-
heten inte beror på försummelse av
honom. Solidariskt ansvar för de
förpliktelser som uppkommer för
bolaget inträder även för aktieägare
som, när likvidationsplikt förelig-
ger enligt första stycket fjärde me-
ningen, med vetskap om likvida-
tionsplikten deltar i beslut att fort-
sätta bolagets verksamhet. Ansva-
righet enligt detta stycke gäller dock
inte för förpliktelser som upp-
kommer sedan likvidationsfrågan
har hänskjutits till rättens prövning
eller sedan en balansräkning, som
utvisar att bolagets eget kapital
uppgår till det registrerade aktie-
kapitalet, blivit granskad av reviso-
rerna och godkänd av bolags-
tämma.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

38

2 Förslag tillLag om ändring i lagen (1987:667) om           Prop. 1990/91:198

ekonomiska föreningar                                    Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar
skall införas en ny paragraf, 1 kap. 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

3a§

Kan en ekonomisk förening inte
uppfylla sina förpliktelser mot bor-
genärerna och beror detta på att en
föreningsmedlem har begagnat sitt
inflytande över föreningen på ett
gentemot borgenärerna otillbörligt
sätt, svarar medlemmen solidariskt
med föreningen för vad som brister.
Ansvar inträder dock inte i annat
fall än då föreningens ekonomiska
underlag har varit uppenbart otill-
räckligt i förhållande till verksam-
hetens art och omfattning samt till
förutsebara risker. För förpliktelser
på grund av avtal med viss borgenär
inträder ej ansvar för medlem som
gjort vad som på honom skäligen
ankommit för att upplysa borgenä-
ren om föreningens ekonomiska för-
hållanden eller om borgenären ändå
har känt till dessa förhållanden.

Den som utan att vara medlem har
ett bestämmande inflytande över
föreningens verksamhet är ansvarig
enligt de grunder som anges i första
stycket.

I fråga om rätt att påkalla betal-
ningsansvar enligt första och andra
styckena och om väckande av talan
härom tillämpas bestämmelserna i
4 kap. 19 och 20 §§ konkurslagen
(1987:672).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

39

3 Förslag till                                                     Prop. 1990/91:198

Lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979)                Bilaga 4

Härigenom föreskrivs att det i förmånsrättslagen (1970:979)' skall infö-

ras en ny paragraf, 19 §, och närmast före den en ny rubrik av följande
lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Särskilda bestämmelser om vissa
fordringar

19 §

Om gäldenären är ett aktiebolag
eller en ekonomisk förening, går
fordran från den som enligt 1 kap. 1
a § aktiebolagslagen (1975:1385) el-
ler 1 kap. 3 a § lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar ålagts betal-
ningsansvar för bolagets eller för-
eningens förpliktelser efter andra
fordringar.

Om ett sådant betalningsansvar
som avses i första stycket inte omfat-
tar en viss borgenärs fordran, har
den borgenären inte rätt till betal-
ning ur egendom som på grund av
betalningsansvaret tillförs konkurs-
boet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Lagen omtryckt 1975:1248.

40

4. Förslag till

Lag om ändring i konkurslagen (1987:672)

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 3§ konkurslagen (1987:672) skall ha
följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

3 kap.

Till ett konkursbo räknas, i den mån inte något annat följer av 2 §, all
egendom som tillhörde gäldenären när konkursbeslutet meddelades eller
tillfaller honom under konkursen och som är sådan att den kan utmätas.

Till konkursboet räknas även den Till konkursboet räknas även den
egendom som kan tillföras boet ge- egendom som kan tillföras boet ge-
nom återvinning enligt 4 kap.         nom återvinning enligt 4 kap.

denna lag eller på grund av ansvars-
genombrott enligt 1 kap. 1 a§ aktie-
bolagslagen (1975:1385) eller 1 kap.
3a § lagen (1987:667) om ekonom-
iska föreningar.

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 4

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

41

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-05-17

Närvarande: f.d. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik Ster-
zel, regeringsrådet Björn Sjöberg.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1991 har reger-
ingen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrå-
dets yttrande över förslag till

1. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),

2. lag om ändring i lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,

3. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:971),

4. lag om ändring i konkurslagen (1987:672).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Annika
Lundius.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:

I remissen föreslås att delägare i aktiebolag och ekonomiska föreningar
skall kunna bli solidariskt ansvariga med bolaget resp, föreningen för dess
skulder i vissa situationer. Detsamma skall gälla andra som har ett bestäm-
mande inflytande över verksamheten. Ett sådant ansvarsgenombrott skall
dock endast komma i fråga under speciella förhållanden. Syftet anges vara
att kodifiera rättspraxis.

Förslaget har varit kontroversiellt både i kommittéarbetet och vid
remissbehandlingen. Ställningstagandena har nästan genomgående följt
parti- och intressegränser. Förslaget har mestadels avvisats av företrädare
för näringslivet — även av dem som företrätt kreditgivare — men har
biträtts av arbetstagarorganisationer och av myndigheter som har uppgifter
i arbetet mot ekonomisk brottslighet. Övriga remissinstanser synes i stort
sett lika fördelade. Hovrätten för Nedre Norrland och Sveriges Advokat-
samfund avstyrker medan Kammarrätten i Göteborg och Stockholms
tingsrätt tillstyrker, Kommerskollegium och juridiska fakultetsnämnden i
Lund tillstyrker medan Statens industriverk och Patent- och registrerings-
verket avstyrker osv. Det remitterade förslaget överensstämmer i stort sett
med kommittémajoritetens.

Allmänt kan anmärkas att förslaget är principiellt djupgående genom att
det bryter huvudprincipen om delägares personliga ansvarsfrihet, men att
det i praktiken riktar sig mot företeelser som ingen lär vilja försvara. Det
markeras kraftigt i remissen att ansvarsgenombrott skall vara en undan-
tagsföreteelse och endast aktualiseras i sådana kvalificerade fall där rätts-
praxis sedan länge gjort undantag från huvudregeln. Detta syfte avses bli
tillgodosett bl.a. genom att det alltid skall förutsättas otillbörligt handlande
gentemot borgenärerna av den som skall bli ansvarig och att det skall vara
kausalitet mellan detta handlande och företagets obestånd. Fråga om
ansvarsgenombrott skall vidare endast få väckas i konkurs.

Mot denna bakgrund kan det sägas vara något förvånande att förslaget
har väckt så påtagliga motsättningar enligt så klara huvudlinjer. Det
antyder att synpunkter av politisk art har spelat in. Att lagrådsgransk-
ningen inriktas på mera principiellt juridiska överväganden är i detta fall

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 5

42

särskilt motiverat av den begränsade praktiska betydelse som förslaget
avses få.

En väsentlig utgångspunkt måste vara att förslaget gäller undantag från
den grundläggande associationsrättsliga principen att delägare ej ansvarar
personligen i aktiebolag och ekonomiska föreningar. Denna princip är
själva grunden för dessa associationsformer och är avgörande för deras
funktion i näringslivet. Den bör inte frångås annat än om verkligt goda skäl
föreligger.

Lagrådet har fäst sig vid att en av de vanligaste invändningarna i
remissyttrandena är att det inte föreligger något egentligt behov av en
lagstiftningsåtgärd. Den uppfattningen vinner stöd av att motiveringarna i
remissen så klart tonar ned förslagets praktiska betydelse.

Att lagstiftningsbehovet är begränsat är bl.a. en följd av att, som redan
nämnts, ansvarsfrihetsprincipen redan för länge sedan har brutits igenom i
rättspraxis. Det är emellertid som regel av värde att söka kodifiera rätts-
praxis på känsliga områden, inte minst på sådana som har principiell
betydelse. Önskemål härom har också förts fram i en rad remissyttranden.

Detta leder till att den föreslagna lagtextens utformning får stor bety-
delse. Frågan är om den åstadkommer bättre klarhet och därmed ökad
rättssäkerhet eller om det tvärtom finns fog för att, som hävdats i åtskilliga
remissyttranden, se risker från rättssäkerhetssynpunkt.

Av de rättsfall som har redovistats i utredningsbetänkandet för att belysa
praxis avser huvuddelen den situationen, att från en som helhet livskraftig
näringsverksamhet har skilts ut en sektor eller aktivitet, vilken lagts i ett
särskilt företag, t.ex. ett dotterbolag. Detta har dock inte försetts med
erforderligt riskkapital eller garantier för att kunna på ett affärsmässigt sätt
driva sin del av verksamheten. När företaget sedan ådragit sig omfattande
oförutsedda betalningsförpliktelser, som det inte kunnat infria, har frågan
om den eller de bakomvarande huvudmännens ekonomiska ansvar kom-
mit upp. Det är således en mycket speciell situation, och det är inte ens så
att det genomgående framgår av rättsfallen att arrangemanget tillkommit i
syfte att undgå ansvar gentemot verksamhetens borgenärer. Motivet kan i
stället ha varit organisatoriskt eller liknande. Denna situation präglar
också de centrala svenska rättsfallen.

Lagrådsremissen behandlar emellertid frågan om ansvarsgenombrott
över ett betydligt vidare fält. För en sådan vidgning blir bakgrunden i form
av rättspraxis betydligt tunnare, i praktiken så tunn att den inte ger någon
vägledning. Lagförslaget kan således inte betraktas om en kodifiering av
rättspraxis.

Remissen avvisar liksom utredningsbetänkandet en lösning som innebär
att i lagstiftningen preciseras ett antal specifika förfaranden som kan
medföra ansvarsgenombrott. I stället väljs en generell utformning, där
rekvisiten är dels att en delägare eller annan har begagnat sitt inflytande på
ett otillbörligt sätt, dels att bolagets ekonomiska underlag har varit uppen-
bart otillräckligt i förhållande till verksamhetens art och omfattning samt
förutsebara risker.

Det går inte att komma ifrån att förslagets innebörd i realiteten kommer
att bestämmas av hur man tolkar ord som otillbörligt och uppenbart. Något

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 5

43

”otillbörligt” skall ha förekommit och det ekonomiska underlaget skall ha Prop. 1990/91: 198
varit ”uppenbart” otillräckligt.                                                Bilaga 5

Rekvisitet otillbörligt är mindre lyckat i detta sammanhang. Det har en
stark värdeladdning och knyter nära an till personliga åsikter i allmänt
samhälleliga angelägenheter. Här måste det också relateras till handelsbruk
och den allmänna etiska atmosfären inom den näringslivssektor som är
aktuell. Det passar därför mindre väl som avgörande kriterium i en lagregel
om undantag från en associationsrättslig grundprincip.

Inte heller ordet uppenbart är lämpligt i detta sammanhag. Det skall
alltid krävas konkurs, dvs. det skall alltid vara konstaterat att företaget
faktiskt har varit underkapitaliserat. Det blir en domstols uppgift att på
grundval av en efterhandskontruktion avgöra om nämnda förhållande var
”uppenbart” för handen redan före konkursen. Det lär i praktiken bli svårt
att göra en sådan bedömning opåverkad av vetskapen om slutresultatet.

Bägge rekvisiten är således mycket allmänt hållna och har utpräglad
karaktär av värdeomdömen. Beträffande rekvisitet uppenbart otillräckligt
ekonomiskt underlag (underkapitalisering) måste också framhållas att un-
derkapitalisering — i bemärkelsen begränsning av kapitalinsatsen just med
hänsyn till risken att kapitalbehoven kan visa sig större — kan sägas vara
kärnan i de nu aktuella associationsformerna, vilket utgör en komplikation
vid prövningen av det angivna rekvisitet för ansvargenombrott. Det bör
också hållas i minnet att, som anförts av Statens industriverk, bedöm-
ningen av om ett företag har tillräckligt kapital kan växla snabbt, exempel-
vis om företaget kommer in i en expansionsfas till följd av att det utvecklat
en produkt som röner stor efterfrågan.

Vad gäller rekvisitet att någon har begagnat sitt inflytande på ett otill-
börligt sätt förutsätter den föreslagna lagtexten att ett samband föreligger
mellan detta handlande och underkapitaliseringen, men beskaffenheten av
detta samband framgår inte närmare. I motiven talas om ”planmässigt”
handlande, vilket kan tyda på att otillbörlighetsrekvisitet egentligen avser
själva underkapitaliseringen.

Under alla förhållanden måste konstateras, att både otillbörlighetsrekvi-
sitet och underkapitaliseringsrekvisitet ger utrymme för vitt skilda tolk-
ningar alltefter tolkarens allmänna attityd till näringslivets seder och
villkor. Motiven för lagförslaget förmår inte heller ge klara direktiv för
tolkningen. Tvärtom framhålls i remissen att rekvisiten måste få sitt
innehåll i rättstillämpningen.

Lagrådet har förståelse för strävandena att genom lagstiftning, framför
allt i preventivt syfte, göra företeelsen ansvarsgenombrott mera synlig än
den hittills blivit i rättspraxis. För att lagstiftningen skall få en preventiv
effekt krävs emellertid att den enskilde företagaren eller hans juridiska
rådgivare kan göra en någorlunda konkret förhandsbedömning; de måste
kunna förutse hur en tänkt uppläggning av ett företag eller en planerad
disposition i verksamheten kommer att uppfattas, om frågan om ansvars-
genombrott senare skulle aktualiseras. Med hänsyn till den vaga utform-
ning som rekvisiten fått i lagrådsremissen framstår det som tvivelaktigt att
lagstiftningen kan få någon beaktansvärd preventiv effekt. Snarare förefal-
ler det finnas en risk att lagstiftningen, som den utformats i remissen,

44

endast inför ett nytt osäkerhetsmoment i all näringsverksamhet som sker i
aktiebolagsform, genom att principen om ansvarets begränsning till det
satsade aktiekapitalet kan genombrytas i efterhand på otillräckligt precis-
erade grunder.

En samlad bedömning av de omständigheter som har redovisats här
synes leda till att det remitterade förslaget om ansvarsgenombrott inte bör
genomföras i föreliggande skick. Huruvida någon från rättssäkerhets-
synpunkt tillfredsställande lösning kan åstadkommas är osäkert. I vart fall
bör emellertid enligt lagrådets mening ett införande av regler om ansvars-
genombrott föregås av fördjupad utredning om vilka företeelser som bör
träffas av lagregler och hur rekvisiten för ansvarsgenombrott bör utformas.
Lagrådet noterar att en översyn av aktiebolagslagen redan är igångsatt.

De lagändringar som i remissen föreslås i fråga om kontrollbalansräk-
ning och personligt ansvar vid försummelse att inge årsredovisning för
aktiebolag föranleder ingen erinran från lagrådets sida.

Prop. 1990/91: 198

Bilaga 5

45

Innehållsförteckning

Prop. 1990/91:198

Propositionens huvudsakliga innehåll........................... 1

Propositionens lagförslag...................................... 2

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 juni 1991 ....   5

1 Inledning ................................................. 5

2 Allmän motivering ......................................... 5

2.1 Allmänna överväganden................................. 5

2.2 Revisorsgranskning av kontrollbalansräkning .............. 8

2.3 Skyldighet att upprätta kontrollbalansräkning efter resultatlöst

utmätningsförsök....................................... 9

2.4 Skärpta regler beträffande underlåtenhet att inge

årsredovisning ......................................... 10

2.5 Juridiska personer som delägare i handelsbolag............. 11

2.6 Åtgärder mot bulvanskap................................ 12

2.7 Ikraftträdande m. m..................................... 13

3 Upprättade lagförslag....................................... 13

4 Specialmotivering.......................................... 14

5 Hemställan................................................ 17

6 Beslut .................................................... 17

Bilaga 1 Sammanfattning...................................... 18

Bilaga 2 Kommitténs lagförslag ................................ 29

Bilaga 3 Förteckning över remissinstanserna..................... 34

Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag............................ 36

Bilaga 5 Lagrådets yttrande.................................... 42

Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991

46