Prop.
1990/91:190
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 april 1991.
Ingvar Carlsson
Erik Asbrink
I propositionen föreslås genomgripande förändringar av Stadshypoteks
(stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningarna) organisation. Försla-
get syftar till att anpassa organisationen till den avreglering och internationa-
lisering som under de senaste åren skett på kreditmarknaden. Ett annat syfte
är att utveckla Stadshypotek så att den kan bestå som en självständig och
konkurrenskraftig aktör på kreditmarknaden.
I propositionen föreslås att Stadshypoteks rörelse skall överföras till ett
för ändamålet bildat kreditaktiebolag. Ombildningen skall gå till på det sät-
tet att Stadshypotekskassan och hypoteksföreningarna fusioneras, varefter
rörelsen skjuts till som apportegendom till ett av kassan bildat aktiebolag
mot att kassan erhåller samtliga aktier i bolaget. Ombildningen avses äga
rum före utgången av år 1991.
Kassans obligationsstock skall dock ligga kvar i kassan och avvecklas där.
Staten skall som den huvudsakliga riskbäraren ta ansvaret för att ombild-
ningen genomförs. På sikt skall Stadshypotekskassan avyttra sitt aktieinne-
hav. Därvid skall delar av behållningen i kassan föras över till staten. Däref-
ter skall kassan likvideras. Hur överskottet vid likvidationen skall fördelas
underställs riksdagens prövning.
De särskilda skatteregler som gäller vid vissa fusioner skall gälla även vid
fusionen mellan kassan och föreningarna. De obeskattade reserver som finns
i kassan och föreningarna skall skattas av i aktiebolaget. Även de obeskat-
tade reserverna i Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB föreslås
återföras till beskattning. Avskattningen skall ske i enlighet med vad som
gäller för andra finansiella företag. Aktiebolaget och SBAB får rätt att göra
avsättning till skatteutjämningsreserv.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 190
Härigenom föreskrivs följande.
Prop.
1990/91:190
Kassans ändamål
1 § Konungariket Sveriges stadshypotekskassa har till uppgift att
1. förvalta kassans innehav av aktier i det aktiebolag som har övertagit kas-
sans rörelse,
2. förvalta kassans fordran på aktiebolaget,
3. förvalta kassans skulder,
4. till utgången av år 1993 låna upp och till aktiebolaget låna ut medel som
bolaget behöver för sin rörelse.
Styrelse och revisorer
2 § Kassan förvaltas av en styrelse som består av sex ledamöter. Regeringen
utser ledamöterna och tre suppleanter för dem för högst två år. Regeringen
förordnar en av ledamöterna att vara ordförande och en att vara vice ordfö-
rande1.
Regeringen bestämmer ledamöternas arvoden.
3 § För revision av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper utses årli-
gen två auktoriserade revisorer. En utses av regeringen och en av finansin-
spektionen.
4 § Regeringen avgör frågan om fastställelse av balansräkningen och beslutar
om ansvarsfrihet för styrelsen.
Grundfond
5§ Som grundfond för kassan ställer staten till förfogande en garantiförbin-
delse som utfärdas av regeringen eller, efter regeringens bestämmande, riks-
gäldskontoret. Regeringen bestämmer grundfondens storlek samt de villkor
i fråga om avgift och i övrigt som skall gälla för grundfonden.
Efter anmälan till riksgäldskontoret får kassan ta grundfonden i anspråk
för att fullgöra sina förpliktelser om kassan för tillfället saknar tillgängliga
medel för detta.
När grundfonden har tagits i anspråk enligt andra stycket skall kassan be-
tala staten den ränta på beloppet som riksgäldskontoret bestämmer och sna-
rast möjligt återbetala vad som har tagits i anspråk.
Likvidation
6§ Regeringen beslutar om kassans likvidation och om förfarandet därvid.
Efter anmälan till riksgäldskontoret får grundfonden tas i anspråk när kas-
san har trätt i likvidation, om det saknas andra tillgångar som svarar för kas-
sans förpliktelser.
Riksdagen beslutar om användningen av kassans behållning efter likvida-
tion.
Kassans verksamhet
2
7 § Närmare föreskrifter om kassans verksamhet beslutas av regeringen.
Tillsyn
8 § Kassan står under tillsyn av finansinspektionen. Kassan skall lämna in-
spektionen de upplysningar om sin verksamhet och därmed sammanhäng-
ande omständigheter som inspektionen begär.
Regeringen får meddela närmare föreskrifter om tillsynen över kassan.
9 § Kassan skall med en årlig avgift bekosta finansinspektionens tillsyn enligt
de närmare föreskrifter som regeringen meddelar.
1. Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Genom lagen upphävs lagen (1968:576) om Konungariket Sveriges stads-
hypotekskassa och om stadshypoteksföreningar.
Från och med den 1 juli 1991 gäller följande.
2. Regeringen får förordna att stadshypoteksföreningarna skall gå upp i
stadshypotekskassan genom att föreningarna upplöses utan likvidation och
föreningarnas tillgångar och skulder övertas av kassan (fusion). Därvid skall
föreningarnas säkerhetsfonder och kapitaltäckningsfonder föras till kassans
reservfond respektive kapitaltäckningsfond. Fusionen anses genomförd den
dag regeringen bestämmer.
3. Regeringen får förordna att stadshypotekskassan efter fusionen skall
överlåta tillgångar och skulder i rörelsen till ett för ändamålet bildat kredit-
aktiebolag mot att kassan får aktier i bolaget.
Regeringen får meddela bestämmelser om villkoren för överlåtelsen.
4. Regeringen får i samband med förordnande enligt 3 förordna att stads-
hypotekskassan skall till staten betala ett belopp som svarar mot kassans
värde före fusionen.
Prop.
1990/91:190
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Avsättningar till reservfond eller säkerhetsfond som Konungariket Sveri-
ges stadshypotekskassa, stadshypoteksförening och Statens Bostadsfinansie-
ringsaktiebolag, SBAB gjort i bokslut till ledning för 1986 eller senare års
taxeringar skall återföras till beskattning vid 1992 eller, om företaget inte
taxeras då, vid 1993 års taxering.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 1-4,6 och 8 §§ lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver skall sådana avsättningar som avses i
första stycket anses som en obeskattad reserv. Detta gäller även vid tillämp-
ning av punkt 4 av övergångsbestämmelserna till lagen (1990:654) om skatte-
utjämningsreserv.
2§ Vid fusion enligt punkt 2 av övergångsbestämmelserna till lagen
(1991:000) om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa gäller bestämmel-
serna i 2§ 4 mom. andra - fjärde, sjunde, åttonde och elfte styckena lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Vid fusion som avses i första stycket samt vid överlåtelse som avses i
punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen (1991:000) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa skall överlåtande och övertagande företag vid
tillämpning av denna lag samt lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver anses som en skattskyldig.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.
Härigenom föreskrivs att 2§ 4 och 8 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2§
4 mom.2 Bestämmelserna i andra-åttonde styckena nedan gäller i fråga om
fusioner enligt
1. 14 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385),
2. 12 kap. 1, 3 och 8 §§ lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar,
3. 11 kap. 1.2 och 9 §§ bankaktiebolagslagen (1987:618),
4. 7 kap. 1, 2 och 8 §§ sparbankslagen (1987:619),
5. 10 kap. 1,2 och 9 §§ föreningsbankslagen (1987:620).
Har lager, fordringar och liknande tillgångar hos det övertagande företa-
get tagits upp till högre värde än det värde som i beskattningsavseende gäller
för det överlåtande företaget, skall det övertagande företaget ta upp mellan-
skillnaden som intäkt.
Har byggnad, markanläggning, maskin eller annat inventarium, patent-
rätt, hyresrätt eller tillgång av goodwills natur övertagits skall vid beräkning
av värdeminskningsavdfag och av vad som återstår oavskrivet av tillgångens
anskaffningsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag ut-
gjort en skattskyldig.
Har inventarier eller andra tillgångar som får skrivas av enligt reglerna för
räkenskapsenlig avskrivning övertagits och har dessa tillgångar i räkenska-
perna tagits upp till högre värde än vad som följer av tredje stycket, har det
övertagande företaget rätt att även efter fusionen tillämpa räkenskapsenlig
avskrivning. Som förutsättning gäller att mellanskillnaden tas upp som intäkt
under det beskattningsår då fusionen genomförs eller med en tredjedel för
nämnda beskattningsår och vart och ett av de två närmast följande åren.
Har skog övertagits skall beträffande skogens anskaffningsvärde och gäl-
lande ingångsvärde anses som om överlåtande och övertagande företag ut-
gjort en skattskyldig.
Har betalningsansvaret för framtida utgifter övertagits och har det överlå-
tande företaget medgetts avdrag för utgifterna skall ett belopp som motsva-
rar avdraget tas upp som intäkt hos det övertagande företaget. Avdragsrät-
ten för det övertagande företaget prövas med utgångspunkt i de förhållan-
den som gäller vid utgången av beskattningsåret.
Fusionen skall inte leda till någon
skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust för nå-
got av de deltagande företagen. Av-
yttras tillgångar som övertagits vid
fusionen skall vid bedömandet av
Fusionen skall inte leda till någon
skattepliktig realisationsvinst eller
avdragsgill realisationsförlust för nå-
got av de deltagande företagen. Av-
yttras tillgångar som övertagits vid
fusionen skall vid bedömandet av
frågan om skattepliktig realisations-
vinst eller avdragsgill realisations-
förlust uppkommit anses som om
överlåtande och övertagande före-
tag utgjort en skattskyldig. Vad nu
sagts gäller också vid fusion mellan
stadshypoteksföreningar samt då ett
frågan om skattepliktig realisations-
vinst eller avdragsgill realisations-
förlust uppkommit anses som om
överlåtande och övertagande före-
tag utgjort en skattskyldig. Vad nu
sagts gäller också då ett försäkrings-
företags hela försäkringsbestånd
'Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.
2 Senaste lydelse 1990:1422.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop.
försäkringsföretags hela försäk- övertagits av ett annat försäkrings- 1990/91:190
ringsbestånd övertagits av ett annat företag.
försäkringsföretag.
Det övertagande företaget har samma rätt till avdrag för underskott som
avses i 26 § kommunalskattelagen (1928:370) och i 14 mom. som det överlå-
tande företaget skulle ha haft om fusionen inte ägt rum. Om moderbolaget
var ett fåmansföretag enligt punkt 14 av anvisningarna till 32 § nämnda lag
vid utgången av beskattningsåret eller dotterbolaget var ett sådant företag
vid ingången av det närmast föregående beskattningsåret krävs dock att mo-
derbolaget ägde mer än nio tiondelar av aktierna i dotterbolaget vid den sist-
nämnda tidpunkten. Vid fusion mellan ekonomiska föreningar krävs att
båda föreningarna är att anse som kooperativa enligt 8 mom.
Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller också
då en juridisk person icke yrkesmässigt överlåter egendom eller rättighet
som avses i 25—31 §§ till en annan juridisk person såvida överlåtelsen sker
med förlust och företagen är moderföretag och dotterföretag eller står under
i huvudsak gemensam ledning. Vidare gäller i nu avsedda fall bestämmel-
serna om värdeminskningsavdrag m.m. i tredje och femte styckena.
Bestämmelserna i sjunde stycket första och andra meningarna gäller vi-
dare - utöver vad som anges i nionde stycket - om aktie i aktiebolag eller
andel i handelsbolag, ekonomisk förening eller utländsk juridisk person
överlåts till ett svenskt företag inom samma koncern såvida moderföretaget
i koncernen är ett aktiebolag, en ekonomisk förening, en sparbank eller ett
ömsesidigt skadeförsäkringsföretag och den överlåtna aktien eller andelen
innehas som ett led i koncernens verksamhet. Sker överlåtelsen till ett ut-
ländskt företag, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer
medge befrielse från beskattning för vinst.
I samband med sådan fusion som avses i första stycket skall uttagsbeskatt-
ning enligt punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 22 § kommunalskatte-
lagen inte ske.
Har en tillgång delats ut till ett företag som är frikallat från skattskyldighet
för utdelningen enligt 7 § 8 mom. tillämpas bestämmelserna i andra, tredje
och femte styckena samt sjunde stycket första och andra meningarna om det
utdelande företaget inte uttagsbeskattas enligt punkt 1 fjärde stycket av an-
visningarna till 22 § kommunalskattelagen.
8mom.3 Har en kooperativ förening av vinsten av sin kooperativa verk-
samhet lämnat rabatt eller pristillägg i förhållande till gjorda köp eller för-
säljningar, medges avdrag för denna utdelning.
En kooperativ förening har också rätt till avdrag för utdelning som lämnas
i förhållande till inbetalda insatser enligt lagen (1987:667) om ekonomiska
föreningar. I fråga om andra insatser än förlagsinsatser medges emellertid
inte avdrag till den del det utdelade beloppet tillfaller någon som enligt 7 § 8
mom. inte är skattskyldig för utdelningen. Avser denna del av utdelningen
högst 10 procent av utdelningen på annat än förlagsinsatser är dock utdel-
ningen i sin helhet avdragsgill.
Är en ekonomisk förening direkt eller indirekt centralorganisation för ko-
operativa föreningar, har centralorganisationen - även om den inte är ko-
operativ enligt tionde—tolfte styckena nedan - rätt till avdrag för utdelning
på förlagsinsatser. Är föreningen ett förvaltningsföretag enligt 7 § 8 mom.
andra stycket skall det avdragsgilla beloppet minskas med den del av utdel-
ningen som föranlett frikallelse från skattskyldighet enligt nämnda stycke.
3 Senaste lydelse 1990:651.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Avdrag för utdelning skall avse det räkenskapsår som utdelningen hänför
sig till.
Avdrag medges endast om föreningen visar att förutsättningar för avdrag
föreligger. Yrkande om avdrag skall göras på särskild blankett enligt formu-
lär som riksskatteverket fastställer.
Sparbank får göra avdrag för bidrag till sparbankernas säkerhetskassa.
Sparbankernas säkerhetskassa får göra avdrag för utdelning till sparban-
kerna.
Prop.
1990/91:190
Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypo-
tekskassa och Statens Bostadsfinan-
sieringsaktiebolag får göra avdrag
för belopp, som avsatts till reserv-
fond, i den mån avsättningen är nöd-
vändig för att uppbringa fonden till
ett belopp motsvarande två procent
av inrättningens skulder. Hypoteks-
förening får göra avdrag för belopp,
som avsatts till reserv- eller säker-
hetsfond, i den mån avsättningen är
nödvändig för att uppbringa fonden
till ett belopp motsvarande två och
en halv procent av föreningens skul-
der.
Sveriges allmänna hypoteksbank
får göra avdrag för belopp, som av-
satts till reservfond, i den mån av-
sättningen är nödvändig för att upp-
bringa fonden till ett belopp motsva-
rande två procent av skulderna.
Landshypoteksförening får göra av-
drag för belopp, som avsatts till re-
servfond, i den mån avsättningen är
nödvändig för att uppbringa fonden
till ett belopp motsvarande två och
en halv procent av föreningens skul-
der.
Har reserv- eller säkerhetsfond
som avses i åttonde stycket satts ned
skall - om avdrag för fondavsätt-
ningen har medgetts - ett belopp
motsvarande det nedsatta beloppet
tas upp som intäkt.
Har reservfond som avses i åt-
tonde stycket satts ned skall - om av-
drag för fondavsättningen har med-
getts - ett belopp motsvarande det
nedsatta beloppet tas upp som in-
täkt.
En ekonomisk förening är i beskattningshänseende att anse såsom koope-
rativ, om den är öppen och i sina angelägenheter tillämpar lika rösträtt.
För att en förening skall anses vara öppen fordras inte bara att den enligt
sina stadgar är berättigad att när som helst anta nya medlemmar, utan också
att den faktiskt visar sig villig att anta till medlem var och en, som är bosatt
inom föreningens verksamhetsområde eller tillhör dess angivna verksam-
hetskrets, förbinder sig att följa föreningens stadgar och beslut och som där-
jämte skäligen kan antas komma att som medlem bidra till förverkligandet
av föreningens i stadgarna angivna syfte. Den omständigheten, att styrelsen
eller annat föreningsorgan äger rätt att pröva inträdesansökningarna och av-
visa sådana sökande, som inte besitter nu nämnda kvalifikationer för med-
lemskap, betar inte föreningen dess egenskap av öppen. I det fall att en för-
ening säljer till utomstående kan den som regel inte utan att förlora sin
öppna karaktär vägra att motta som medlem någon som kan visa, att han
brukar köpa förnödenheter genom föreningen. Anser föreningens styrelse
emellertid, att vederbörande köpare på grund av rent personliga förhållan-
den inte kan beviljas medlemskap - i en stor förening, som säljer till utom-
stående, är det omöjligt att i varje fall inskränka försäljningen till personer,
som skulle vara önskvärda som medlemmar - så bör föreningen för att anses
såsom öppen ha skyldighet att i ekonomiskt hänseende jämställa honom med
medlem, det vill säga ge honom samma återbäring på köpta varor som med-
lem erhåller.
Kooperativa föreningars centralorganisationer är att anse såsom öppna,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop.
även om inträde beviljas blott sådana lokala föreningar, som fyller av cen- 1990/91:190
tralorganisationen uppställda krav på stadgar, skötsel och ekonomisk solidi-
tet, och även om endast ett enda företag inom varje område antas såsom
medlem. Vad angår kravet på lika rösträtt så berövas en centralorganisation
inte dess kooperativa karaktär, om rösträtten bland dess förstahandsmed-
lemmar, föreningarna, utövas efter föreningarnas medlemsantal.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv
skall ha följande lydelse.
Prop.
1990/91:190
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1
Vid beräkning av inkomst av näringsverksamhet enligt kommunalskatte-
lagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt får avdrag gö-
ras enligt denna lag för belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv av
1. svenska aktiebolag,
2. svenska ekonomiska föreningar,
3. svenska sparbanker och sparbankernas säkerhetskassa,
4. svenska ömsesidiga skadeförsäkringsföretag,
5. sådana juridiska personer som enligt författning eller på därmed jäm-
förligt sätt bildats för att förvalta samfällighet och som skall erlägga skatt för
inkomst,
6. utländska juridiska personer,
7. fysiska personer och dödsbon.
Livförsäkringsföretag och under-
stödsföreningar som avses i 2 §
6mom. och sådana företag som av-
ses i 2§ 7mom., 8mom. åttonde
stycket och 10 mom. samt 7 § 4 mom.
och 8 mom. andra stycket lagen om
statlig inkomstskatt är inte berätti-
gade till avdrag. Detsamma gäller i
fråga om dödsbon som behandlas
som handelsbolag. Att särskilda reg-
ler gäller i fråga om handelsbolag
framgår av 11 §.
Den som enligt bokföringslagen (1976:125) eller jordbruksbokföringsla-
gen (1979:141) är skyldig att upprätta årsbokslut skall ha satt av ett mot av-
draget svarande belopp i räkenskaperna för beskattningsåret. Avdraget skall
återföras till beskattning närmast följande beskattningsår.
Livförsäkringsföretag och under-
stödsföreningar som avses i 2 §
6 mom. och sådana företag som av-
ses i 2§ 7 mom. och 10mom. samt
7 § 4 mom. och 8 mom. andra stycket
lagen om statlig inkomstskatt är inte
berättigade till avdrag. Detsamma
gäller i fråga om dödsbon som be-
handlas som handelsbolag. Att sär-
skilda regler gäller i fråga om han-
delsbolag framgår av 11 §.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.
‘Senaste lydelse 1990:1446.
Härigenom föreskrivs att lagen (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxering
för bidrag till hypoteksförening m.m.1 skall ha följande lydelse.
Prop.
1990/91:190
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Vid beräkning av nettointäkt av
rörelse enligt kommunalskattelagen
(1928:370) och lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt får avdrag åtnju-
tas av Konungariket Sveriges stads-
hypotekskassa för bidrag som läm-
nats till stadshypoteksförening och av
Sveriges allmänna hypoteksbank för
bidrag som lämnats till landshypo-
teksförening. Mottagaren skall ta
upp sådant bidrag som skattepliktig
intäkt av rörelse.
Vid beräkning av inkomst av nä-
ringsverksamhet enligt lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt
får avdrag göras för bidrag som Sve-
riges allmänna hypoteksbank läm-
nar till landshypoteksförening. Mot-
tagaren skall ta upp bidraget som in-
täkt av näringsverksamhet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering. Vid 1992 års taxering gäller de nya bestämmelserna även
i fråga om bidrag från Konungariket Sveriges stadshypotekskassa till stads-
hypoteksförening.
Senaste lydelse 1976:1033.
10
|
6 Förslag till Lag om upphävande av lagen (1974:809) om befrielse från |
Prop. 1990/91:190 |
Härigenom föreskrivs att lagen (1974:809) om befrielse från skattskyldig-
het vid fusion inom stadshypoteksinstitutionen, m.m. skall upphöra att gälla
den 1 juli 1991.
11
Härigenom föreskrivs att förordningen (1969:744) om befrielse från skatt-
skyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna,
m.m. skall upphöra att gälla den 1 juli 1991.
12
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1991
Prop.
1990/91:190
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Görans-
son, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson,
Lönnqvist, Freivalds, Lööw, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink.
Föredragande: statsrådet Åsbrink
Hösten 1988 tillkallades med stöd av regeringens bemyndigande en särskild
utredare (verkställande direktören Gunnar Petri) för att göra en översyn av
lagstiftningen om hypoteksinstituten.
Översynen skulle ske med utgångspunkt i de radikalt ändrade förutsätt-
ningar som då inträtt på kreditmarknaden. Utredningsarbetet skulle vara in-
riktat på att främja förutsättningarna för en effektiv konkurrens på denna
marknad. Målet var att åstadkomma en moderniserad organisationsform för
hypoteksinstituten, som gör det möjligt för dem att verka och utvecklas efter
sina egna förutsättningar på en avreglerad kreditmarknad.
Utredaren överlämnade den 13 december 1989 betänkandet (SOU
1989:103) Hypoteksinstituten i framtiden. Betänkandet har remissbehand-
lats. Till protokollet i detta ärende bör fogas dels en sammanfattning av be-
tänkandet som bilaga 1, dels en förteckning över remissinstanserna och en
sammanställning av remissyttrandena som bilaga 2.
På grund av den splittrade remissopinionen uppdrogs under hösten 1990
åt lagmannen Anders Nordström att efter kontakt med berörda intressenter
lämna ett alternativt förslag till ombildning. Nordström redovisade den 14
december 1990 sitt uppdrag. Även detta förslag har remissbehandlats. Till
protokollet i detta ärende bör fogas Nordströms förslag som bilaga 3 samt
en förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissytt-
randerna som bilaga 4.
Betänkandet behandlar samtliga tre hypoteksinstitut, dvs. Stadshypotek,
Landshypotek och Skeppshypotek. Frågan om ombildning av Landshypotek
och Skeppshypotek kräver ytterligare överväganden. Jag tar därför i detta
ärende bara upp frågan om en ombildning av Stadshypotek. Ombildningen
av Stadshypotek föranleder ett ställningstagande till vissa skattefrågor.
Förslaget till ombildning föranleder också en del följdändringar i andra
författningar. Jag avser att återkomma till regeringen i dessa delar senare i
år.
13
Regeringen beslutade den 18 april 1991 att inhämta lagrådets yttrande över
lagförslagen.
Prop.
1990/91:190
Lagrådet har i yttrande den 24 april 1991 lämnat lagförslagen utan erinran.
Lagrådet har dock haft synpunkter på överföringen av medel till staten. Lag-
rådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 5. Jag
återkommmer till lagrådets yttrande i den allmänna motiveringen (avsnitt
3.4). Vissa redaktionella jämkningar bör göras i de remitterade lagförslagen
och i allmänmotiveringen.
De tre hypoteksorganisationerna i Sverige - Stadshypotek, Landshypotek
och Skeppshypotek - har gamla anor och en tillkomsthistoria som återspeg-
lar olika näringsverksamheters finansieringsproblem och behov av bl.a.
långfristiga krediter.
Landshypotek bildades i mitten av 1800-talet i syfte att förse jordbruket
med långfristigt kapital till fast ränta. I slutet av 1800-talet och början av
1900-talet tillkom Stadshypotek med uppgift att erbjuda och tillhandahålla
långfristiga primärlån till fastigheter i städer för att tillgodose behovet av bo-
städer i de då snabbt växande tätorterna. Skeppshypotekskassan är av något
senare datum och bildades år 1929 för att möta kravet på ett speciellt finan-
sieringsinstitut för rederinäringen, med huvuduppgift att underlätta den
svenska handelsflottans förnyelse och expansion.
Hypoteksinstitutens tillkomsthistoria visar att instituten bildades med stats-
makternas stöd i syfte att tillförsäkra prioriterade sektorer i samhället för-
månliga långfristiga krediter. Detta var ett behov andra kreditinstitut då inte
kunde tillgodose. I dag är de tre hypoteksorganisationerna mycket stora ak-
törer på resp, del av kreditmarknaden och de får i vissa avseenden anses vara
marknadsledande.
Avregleringen av den svenska kreditmarknaden under 1980-talet har radi-
kalt ändrat verksamhetsförutsättningarna för hypoteksinstituten och deras
roll på marknaden. Tidigare förelåg en ransoneringssituation i fråga om
långfristiga krediter där endast ett fåtal institut gavs möjlighet att vara verk-
samma. Landshypotek hade ensamrätt inom sin sektor och marknaden för
bottenlån till bostäder var kvoterad på ett sätt som automatiskt gav Stadshy-
potek en mycket stark ställning. Systemet fungerade så, att bankerna i stor
utsträckning förmedlade kunder till hypoteksinstituten.
Efter det att systemet med prioriterade obligationer för bl.a. hypoteksin-
stituten avskaffades måste all upplåning på den svenska kreditmarknaden
14
ske till marknadsmässiga räntor. Kreditanskaffningen till t.ex. bostads- och
lantbrukssektorerna konkurrerar nu på lika villkor med annan upplåning.
Det finns då inte samma skäl för banker och vissa andra kreditinstitut att
Prop.
1990/91:190
slussa fastighetskrediter vidare till hypoteksinstitut. Banker, kreditaktiebo-
lag, finansbolag och andra institut kan själva utan begränsningar, erbjuda
kunderna konkurrenskraftiga villkor.
På den tidigare starkt reglerade marknaden var kraven på hypoteksinstitu-
tens organisation för kontakt med låntagare och för marknadsföring begrän-
sade. Efter avregleringen och den ökade konkurrensen har tillgången på
kontorsnät blivit av stor betydelse. Hypoteksinstituten har också de senaste
åren lagt ned ett omfattande arbete på att utveckla organisationen, framför-
allt på ADB-sidan. Vidare har hypoteksinstituten i varierande grad avsatt
resurser för marknadsföring och uppbyggnad av en organisation för detta
ändamål. Dessa åtgärder har vidtagits som en följd av avregleringen och den
tilltagande konkurrensen på marknaden.
I fråga om organisation och uppbyggnad skiljer sig hypoteksinstituten i vissa
avseenden från varandra. I Stadshypotek och Landshypotek finns centrala
organ som svarar för upplåningen medan lokala organ runt om i landet hand-
har kreditgivningen. Således är varken de centrala eller lokala organen i or-
ganisationen, sedda var för sig, kompletta kreditföretag. Skeppshypotek
däremot består bara av ett organ - skeppshypotekskassan - som svarar för
såväl upplåning som utlåning. Någon motsvarighet till hypoteksföreningarna
finns alltså inte i den organisationen.
2.4.1 Organisationen
Stadshypoteksorganisationen regleras av lagen (1968:576) om Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar (stadshypo-
tekslagen) samt av reglementet (1968:654) för Konungariket Sveriges stads-
hypotekskassa och för stadshypoteksföreningar. Organisationen består av
stadshypotekskassan, som är det centrala organ vilket svarar för upplå-
ningen, och 20 stadshypoteksföreningar, vilka sköter utlåningen. Kassans
upplåning kommer huvudsakligen från stora institutionella placerare och
sker främst mot obligationer och certifikat. Som säkerhet för kassans förbin-
delser har staten ställt en garanti, den s.k. grundfonden. Inrättandet av
denna fond i samband med att kassan bildades år 1909, skall ses mot bak-
grund av den tidens brist på kapital inom landet. Grundfonden var vid den
tiden en förutsättning för kassans upplåning på den europeiska kapitalmark-
naden. Den statliga garantin bestod fram till år 1966 av statsobligationer som
tillhandahölls av riksgäldsfullmäktige. Obligationerna var emellertid statens
egendom och kassan erhöll aldrig någon avkastning. Numera består grund-
fonden av en av riksgäldskontoret utfärdad garantiförbindelse. Den uppgår
för närvarande till 25 miljarder kronor. Kassans styrelse har emellertid hos
regeringen hemställt om en höjning till 27 miljarder kronor och i prop.
15
1990/91:177 om sammanslagning av bankinspektionen och försäkringsin-
spektionen, m.m. har regeringen förslagit en sådan höjning.
Kassan förvaltas av en styrelse som består av tio ledamöter. Regeringen
utser tre av dessa - bland dem ordförande och vice ordförande - samt sup-
pleanter för tre år. Sex ledamöter och sex suppleanter väljs av stadshypo-
teksföreningarnas ombud på ordinarie ombudsstämma. Dessutom är verk-
ställande direktören ledamot av styrelsen och hans ställföreträdare är sup-
pleant. De sistnämnda utses av övriga styrelseledamöter.
Regeringen utser årligen två revisorer och suppleanter för dem för revi-
sion av styrelsens förvaltning och kassans räkenskaper.
Stadshypoteksföreningarna lämnar lån till bostads-, affärs- och kontors-
hus samt till vissa s.k. bostadskomplement. Vidare lämnas bostadsrättslån.
Av 21 § stadshypotekslagen framgår att fastighetsägare, tomträttshavare el-
ler samfällighetsförening som erhåller lån från stadshypoteksförening auto-
matiskt blir medlem i föreningen. Medlem som inte står i skuld till förening
för förfallna avgifter har rösträtt på föreningsstämma, som skall hållas minst
en gång om året. Varje medlem har en röst.
Stadshypoteksförening förvaltas av en styrelse, som består av minst fem
och högst sju ledamöter. Kassan utser en av ledamöterna jämte suppleant.
Övriga ledamöter och suppleanter för dem väljs på ordinarie förenings-
stämma. Styrelsen väljer inom sig årligen ordförande och vice ordförande.
Varje förening utser fem ombud att representera föreningen vid den årliga
ombudsstämman, som skall utse ledamöter och suppleanter i kassans sty-
relse och avgöra frågor om bl.a. fastställande av balansräkning och om an-
svarsfrihet för denna styrelse.
Ansökan om tillstånd att bilda en förening görs hos regeringen, som - om
tillstånd ges - bestämmer föreningens verksamhetsområde. Regeringen för-
ordnar också om förfarandet vid likvidation av kassan och föreningarna. Vid
kassans likvidation skall nettotillgångarna användas för ändamål som rege-
ringen bestämmer efter hörande av föreningarna. Vid en förenings likvida-
tion skall nettotillgångarna överlämnas till kassan.
Stadshypotekslagen innehåller även bestämmelser om fusion av för-
eningar, innebärande att en förening kan uppgå i en annan. Den överlåtande
föreningen upplöses utan likvidation och att dess tillgångar och skulder över-
tas av den övertagande föreningen. Tillstånd till fusion får lämnas av rege-
ringen, om fusionsavtalet godkänts av den överlåtande föreningens stämma.
Medlem som inte samtyckt till fusionen har rätt att utträda ur föreningen,
varvid hans lån förfaller till betalning.
Kassan och föreningarna står under tillsyn av bankinspektionen.
2.4.2 Den nuvarande verksamheten
Stadshypoteks verksamhet är enligt lag i huvudsak begränsad till kreditgiv-
ning för finansiering av bostads-, kontors- och affärsfastigheter samt av bo-
stadsrätter i sådan bebyggelse. Stadshypoteks verksamhet kan delas in i upp-
låning och utlåning.
Prop.
1990/91:190
16
2.4.3 Upplåning
När det gäller hypoteksorganisationernas upplåning har denna av tradition
skett främst genom utgivning av obligationer. Hypoteksinstituten uppträder
själva som emissionsinstitut för sina obligationer och dessa anses på markna-
den fondgilla även när de inte emitteras via bank eller fondkommissionär.
Genom att det s.k. prioriteringssystemet upphörde den 1 december 1986
fråntogs Stadshypotek och Landshypotek samt de bostadsfinansierande kre-
ditaktiebolag som kunnat ägna sig åt prioriterad kreditgivning möjligheten
att anskaffa medel genom emission av prioriterade obligationer. Den admi-
nistrativt bestämda obligationsränta som staten tidigare angav för vissa prio-
riterade ändamål inom bostadssektorn och jordbruket, upphörde och ersat-
tes av en marknadsanpassad ränta. Detta innebar att utlåningsräntan påver-
kades i motsvarande omfattning. Konkurrensen ökade avsevärt bl.a. genom
att hypoteksinstitutens och de nyss nämnda kreditaktiebolagens marknad
för bottenlån öppnades för andra kreditinstitut.
För de tre hypoteksorganisationerna har staten i lag ställt garanti som sär-
skild säkerhet för institutens förbindelser. Som tidigare framgått står hypo-
teksinstitutens upplåningsmöjligheter i direkt relation till storleken av denna
garanti.
För Stadshypotek finns bestämmelserna om upplåning i 7 § stadshypoteks-
lagen. Härav framgår att stadshypotekskassans låneskuld inte får uppgå till
mera än tio gånger summan av kassans fonder, dvs. den statliga grundfonden
på för närvarande 25 miljarder kronor samt reserv- och kapitaltäckningfon-
derna, vilka per den 31 december 1990 uppgick till 5 446 milj.kr. resp. 201
milj.kr.
2.4.4 Utlåning
I Stadshypotek lånas medel upp av stadshypotekskassan, som i sin tur lånar
ut dessa till föreningarna.
För de lån stadshypotekskassan lämnar till stadshypoteksföreningarna
fastställer kassan själv räntesats och återbetalningsvillkor men skall se till att
förfallotiden för lånen är förenlig med villkoren för kassans förbindelser,
dvs. att s.k. matchning föreligger mellan kassans upp- och utlåningsverksam-
het.
Den egentliga utlåningsverksamheten i Stadshypotek bedrivs således av
de lokala föreningarna.
Stadshypoteksföreningarna lånar ut medel till låntagarna enligt amorte-
ringsplaner med olika tidslängd, i regel 30-40 år, men även kortare tider fö-
rekommer. Lån får beviljas endast mot säkerhet i form av panträtt i fast
egendom, om det inte är fråga om fall där staten, kommuner, banker, riks-
gäldskontoret eller riksbanken svarar som låntagare eller på grund av bor-
gen. För lån i form av byggnadskreditiv krävs därutöver annan betryggande
säkerhet. Pantbrev i fast egendom skall lyda på minst det belopp till vilket
lån beviljas och ligga inom 85 % av objektets uppskattningsvärde, vilket fast-
ställs av den långivande föreningen på grundval av särskild värdering. Stads-
hypoteksförening har också möjlighet att lämna lån mot säkerhet i bostads-
rätt och, sedan den 1 juli 1987, mot säkerhet i andel i bostadsförening och
Prop.
1990/91:190
17
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 190
aktie i bostadsaktiebolag under förutsättning att en icke tidsbegränsad nytt-
janderätt till en lägenhet är oskiljaktigt förenad med andelen eller aktien. I
övrigt gäller att föreningarna skall ha samma villkor för sin utlåning som gäl-
ler för deras motsvarande upplåning hos kassan.
Det bakomliggande syftet med tillskapandet av hypoteksorganisationen
finns alltjämt kvar och kommer till uttryck i den nu gällande lagstiftningen.
Detta framgår av beskrivningen av ändamålet för de lokala föreningarna.
En stadshypoteksförening har enligt 19 § stadshypotekslagen till ändamål
att inom sitt verksamhetsområde utöva låneverksamhet avseende dels fast
egendom eller med tomträtt upplåten fastighet som bebyggs för att användas
huvudsakligen till bostäder eller affärslokaler, dels annan bebyggelse, om
denna finansieras med stöd av statligt bostadslån eller statligt lån för anord-
nande av allmän samlingslokal, dels bostadsrätt i sådan bebyggelse. Med bo-
stadsrätt likställs i huvudsak andel i bostadsförening och aktie i bostadsaktie-
bolag. Dessutom får förening driva annan verksamhet som har samband
med långivningen.
Hypoteksorganisationernas belåningsändamål angavs i en tid då statsmak-
terna med olika instrument styrde kreditgivningen på ett helt annat sätt än
vad som sker i dag. Genom metoden att i lag ange för vilka ändamål olika
institut får låna ut medel prioriteras dessa ändamål på ett för dagens kredit-
marknad främmande sätt. Under årens lopp har med jämna mellanrum dis-
kussioner om hypotekinstitutens ändamålsbestämmelser aktualiserats.
Dessa diskussioner har lett till att vissa justeringar av lagstiftningen och till-
lämpningen skett i riktning mot en breddning av hypoteksinstitutens verk-
samhetsområden.
Prop.
1990/91:190
2.4.5 Kapital- och skattesituationen
Stadshypotekskassans eget kapital utgörs av en reservfond och en kapital-
täckningsfond. Dessa fonder bildar tillsammans med den statliga garantin -
grundfonden - basen för kassans upplåningsrätt. Upplåning får således ske
med högst ett belopp som motsvarar tio gånger summan av fonderna. För
närvarande uppgår fonderna till sammanlagt ca 30,6 miljarder kronor och
upplåningsrätten sålunda till ca 306 miljarder kronor, varav vid utgången av
år 1990 ca 285 miljarder kronor hade utnyttjats.
Enligt 15 § stadshypotekslagen skall kassans behållna årsvinst sättas av till
reservfonden. När denna uppgår till lägst ett belopp som svarar mot en pro-
cent av kassans skulder får kassan av sin årsvinst bevilja stadshypoteksför-
ening bidrag utan återbetalningsskyldighet och göra avsättning till kapital-
täckningsfonden. Uppgår reservfonden till två procent av kassans skulder
får kassan använda vinstmedel för syfte som hänger samman med kassans
ändamål.
En stadshypoteksförenings eget kapital utgörs av en säkerhetsfond, som
är motsvarigheten till kassans reservfond, och en kapitaltäckningsfond. En-
ligt 33 § stadshypotekslagen skall en förenings behållna årsvinst sättas av till
säkerhetsfonden. När denna uppgår till en procent av föreningens skulder
får avsättning göras till kapitaltäckningsfonden.
Utöver det krav som gäller i fråga om reservfonden och säkerhetsfonderna
18
gäller ett särskilt krav avseende kapitaltäckningsfonderna. Av 34 § stadshy-
potekslagen framgår att kassans och föreningarnas kapitaltäckningsfonder
tillsammans skall uppgå till lägst ett belopp som motsvarar sammanlagt dels
fyra procent av föreningarnas fordringar med inteckningssäkerhet som ligger
mellan 75 % och 85 % av den belånade egendomens uppskattningsvärde,
dels åtta procent av föreningarnas fordringar med pantsäkerhet i bostadsrätt.
Belopp som har satts av till kassans och föreningarnas kapitaltäcknings-
fonder får användas endast för överföring till reservfonden resp, säkerhets-
fonderna.
Kassan och föreningarna beskattas med vissa undantag - nu liksom tidi-
gare - som andra juridiska personer. En betydelsefull skillnad har varit att
kassan och föreningarna inte varit skattskyldiga till vinstdelningsskatt. I det
nya skattesystemet har den skillnaden eliminerats genom att vinstdelnings-
skatten slopats.
Stadshypotek har inte fått rätt att göra avsättning till skatteutjämningsre-
serv (surv) enligt lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv (survlagen). I
stället har - med hänvisning till översynen av hypotekslagstiftningen (prop.
1989/90:110 s. 570) - avdragsrätten behållits för avsättning till reservfond
eller säkerhetsfond, 2§ 8 mom. åttonde stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt (SIL). Kassan medges avdrag tills reservfonden uppgår till 2 %
av skulderna. Föreningarna har avdragsrätt för avsättning till säkerhetsfond
tills fonden uppgår till 2,5 % av skulderna.
Genom lagstiftning år 1985 infördes bestämmelser om skatteplikt för upp-
lösning av fonderna i den mån avdrag medgetts (prop. 1984/85:150, bil. 1,
SkU 64, SFS 1985:470). I propositionen föreslogs inga särskilda övergångs-
regler beträffande äldre avsättningar. På skatteutskottets initiativ infördes
en övergångsbestämmelse som innebär att skatteplikt för reservupplösning
föreligger endast beträffande avsättningar i bokslut för år 1985 eller senare.
Avsättningsmöjligheterna till reserv- resp, säkerhetsfond har ansetts mot-
svara den skattemässiga nedskrivningsmöjligheten för andra finansiella före-
tag (prop. 1984/85:150, bil. 1 s. 64). En skillnad i förhållande till t.ex. värde-
regleringskonton är att fonderna inte årligen återförs för att med avdragsrätt
sättas av på nytt. En annan skillnad är att fonderna får användas endast för
att täcka förlust på rörelsen i dess helhet samt - i fråga om kassan - för bidrag
till förening för viss förlusttäckning.
Kassans avdragsrätt för bidrag till föreningarna regleras i lagen (1976:225)
om avdrag vid inkomsttaxering för bidrag till hypoteksförening m.m. och ut-
gör ett slags motsvarighet till koncernbidragsreglerna för andra företag
(prop. 1975/76:158 s. 16). Bidraget är skattepliktigt för mottagaren.
Per den 31 december 1990 uppgick kassans reservfond till 5,4 miljarder
kronor, varav 3 miljarder kronor avsatts med avdragsrätt efter år 1984. För-
eningarnas säkerhetsfonder uppgick till 6,4 miljarder kronor, varav 3,4 mil-
jarder kronor avsatts med avdragsrätt efter år 1984.
Hur stor del av fonderna som utgörs av avsättningar för vilka avdrag med-
getts fram till år 1985 är inte känt. För att fastställa detta måste man ha till-
gång till deklarationsmaterialet för 1943-1985 års taxeringar. Det torde
dock kunna antas att avsättningarna till största delen gjorts med avdragsrätt.
För grundfonden, som för närvarande uppgår till 25 miljarder kronor, be-
Prop.
1990/91:190
19
talar kassan en avgift till staten på 0,33%. Avgiften är avdragsgill vid in-
komsttaxeringen enligt generella regler.
Prop.
1990/91:190
Sedanden 1 februari 1990 gäller enhetliga kapitaltäckningsregler för banker,
finansbolag, fondkommissionsbolag, kreditaktiebolag och hypoteksinstitut
(prop. 1989/90:43, NU15, rskr. 103, SFS 1989:1086 - 1095). Kapitalkravet
har anpassats till en internationellt accepterad lägsta nivå. För hypoteksinsti-
tutens vidkommande innebär bestämmelserna genomgripande förändringar
vad gäller kapitaltäckningskraven. Anpassningen till internationella krav in-
nebär bl.a. att de statliga garantiförbindelserna inte får beaktas vid beräk-
ning av kapitalbasen. Vidare skall hypoteksinstitutens obeskattade fonder
behandlas på samma sätt som värderegleringskonton, dvs. det primära kapi-
talet kommer att bestå av beskattade fondavsättningar och 70 % av obeskat-
tade fondavsättningar, dvs. avsättningar som dragits av med stöd av 2 §
8 mom. åttonde stycket SIL.
Väsentligt skärpta krav ställs vad avser fastighetskreditgivningen. Kapi-
talkravet för lån till kontors-, affärs- och jordbruksfastigheter har höjts från
två till åtta procent, vilket alltså innebär att institutets kapitalbas, beräknat
på det sätt som här anges, skall uppgå till minst åtta procent av utlånat kapi-
tal. För bostadsfastigheter har kapitalkravet höjts till fyra procent. Generellt
kan sägas att hypoteksinstitutens verksamhetsförutsättningar påverkas vä-
sentligt.
Bestämmelserna trädde i kraft den 1 februari 1990 med ett successivt ge-
nomförande av kraven fram till utgången av år 1992.
Hypoteksinstituten bildades ursprungligen för att göra offentlig stödverk-
samhet möjlig, samtidigt som statens risktagande hölls på en låg nivå. Ända-
målet med stödverksamheten var att komma till rätta med bristen på kapital
inom bostadssektorn, som av utvecklingsskäl ansågs behöva prioriteras. På
en avreglerad kreditmarknad används emellertid inte samma tekniker för al-
lokering av kapital och man är numera, mer än tidigare, medveten om de
negativa effekter av olika slag som stödåtgärder ofta för med sig. De skäl
som tidigare fanns för att staten i allokeringssyfte och på ett specialiserat sätt
skulle ställa garantier till institut inom olika sektorer på kreditmarknaden
finns alltså inte längre. Avregleringen av kapitalmarknaden har också inne-
burit att frågan om konkurrensneutralitet kommit i förgrunden. Från en så-
dan utgångspunkt är det statens uppgift att se till att det regelsystem som
erfordras är ändamålsenligt och främjar en god utveckling på kreditmarkna-
den samt skapar lika förutsättningar för konkurrens mellan de olika kreditin-
stituten. Däremot är det knappast förenligt med ett sådant förhållningssätt
att staten ställer garantier för vissa kreditinstituts förbindelser. Den form av
20
statliga garantiåtaganden som det är fråga om gentemot Stadshypotek bör
därför avvecklas.
Den 1 februari 1990 infördes, som nämnts, internationellt anpassade kapi-
taltäckningsregler för banker och andra kreditinstitut. Reglerna, som även
omfattar hypoteksinstituten, innebär bl.a. att endast inbetalt kapital får tas
med vid beräkningen av kapitalbasen. Den garanti som staten ställt för stads-
hypotekskassan, och som för närvarande uppgår till 25 miljarder kronor, får
således inte räknas in i kapitalbasen.
Stadshypoteksorganisationen saknar ägare. När det av kapitaltäcknings-
skäl behövs ett tillskott av externt kapital, som får räknas som primärt kapi-
tal finns följaktligen ingen ägare som kan ge sådana tillskott. Detta hämmar
naturligtvis verksamhetens utveckling. Problemet kan lösas genom att staten
betalar in delar av den utställda garantin. En sådan lösning är emellertid
oförenlig med att statens åtagande bör avvecklas. Det måste alltså på annat
sätt öppnas en möjlighet att tillföra Stadshypotek kapital av den nu behand-
lade arten. Detta talar för att Stadshypoteks organisation bör ändras.
I jämförelse med andra kreditinstitut är hypoteksinstituten särpräglade på
flera sätt. Varje hypoteksinstitut har sin reglering i särskild författning.
Detta har medfört att hypoteksinstitutens handlingssfär i detalj är reglerad
och kontrollerad i en utsträckning som i jämförelse med övriga institut inom
det finansiella området är påfallande. Detta kan emellertid inte i sig förklara
hypoteksinstitutens särart. Av större betydelse - i ett historiskt perspektiv -
är att hypoteksinstituten utgjort exklusiva redskap för att förverkliga mål-
sättningar som ställts upp av statsmakterna. Av detta följer att staten har
haft särskilda omsorger om hypoteksinstituten. Med hänsyn den långa tid
under vilken dessa förhållanden varat är det naturligt att staten förknippas
med ett huvudmannaskap för hypoteksinstituten.
Ett av hypoteksinstitutens mest särpräglade drag utgörs således av en fast
anknytning till staten. Den roll staten spelat i förhållande till Stadshypotek
är präglad sedan lång tid tillbaka och det vore enligt min mening inte möjligt
för staten att frigöra sig från denna roll om Stadshypoteks organisation vä-
sentligen skulle bibehållas.
Förutom det jag nu har berört finns i förhållande till konkurrerande insti-
tut på marknaden vissa olikheter beträffande verksamhetsförutsättningarna
som bör undanröjas. Det gäller t.ex. Stadshypoteks skattemässiga behand-
ling. Stadshypotek bör därför skatta av de reserveringar inom organisatio-
nen som är belastade med en latent skatteskuld så att verksamheten därefter
i skattehänseende behandlas på samma sätt som verksamheten i övriga kre-
ditinstitut. Jag återkommer till skattefrågorna i det följande (avsnitt 3.4).
Den övergripande och främsta målsättningen för en förändring av Stads-
hypoteks organisation bör enligt min mening vara att föra över den nuva-
rande verksamheten i en organisationsform som ger Stadshypotek varaktiga
förutsättningar att, på motsvarande villkor som övriga kreditinstitut, kon-
kurrera på kreditmarknaden och som gör att Stadshypotek kan bestå som en
fristående och konkurrensfrämjande långivare på kreditmarknaden. Mål-
sättningen förutsätter att den roll staten i framtiden skall ha i verksamheten
är klarlagd.
Ombildningen bör ske i en sådan form att statens risktagande inte påver-
Prop.
1990/91:190
21
kas. Inte heller obligationsinnehavarnas eller övriga fordringsägares intres-
sen får åsidosättas. Jag bedömer det som särskilt viktigt att ombildningen
sker så att utomstående intressenter, exempelvis fordringsägare i utlandet,
utan svårighet kan bilda sig en uppfattning om vad ombildningen konkret
innebär.
Stadshypotek är uppbyggt på en organisatorisk princip om fördelning av an-
svaret för ingångna förbindelser och inte, vilket är det brukliga för andra
associationsformer, på en rätt till del i en förmögenhetsmassa i förhållande
till gjorda insatser eller rätt till ägande i egentlig mening. Principen om för-
delning av ansvaret för ingångna förbindelser framgår av nuvarande hypo-
tekslagstiftning men var mer tydlig innan låntagarnas solidariska ansvar för
föreningarnas förbindelser avvecklades. Organisationsformen utgår från att
en ägarfunktion i traditionell mening saknas.
Staten ställde ursprungligen en kostnadsfri garanti för Stadshypoteks upp-
låning. Den risk staten utsattes för genom garantin hölls på en låg nivå ge-
nom regleringen av organisationen. Detaljerade regler om samordning mel-
lan kassans upplåning och föreningarnas utlåning, liksom låntagarnas ansvar
utöver de egna lånen, reducerade statens risktagande. En låntagare i en för-
ening iklädde sig enligt författningarna, i förhållande till sina förpliktelser,
ansvar för andra låntagares bristande betalningsförmåga. I gengäld kunde
låntagaren på grund av det statliga garantiåtagandet, erhålla ett billigt lån
under sådana förhållanden att åtagandet inte framstod som en verklig risk.
När lånet var återbetalt och låntagaren slutligen tillgodogjort sig förmånen
av det billiga lånet upphörde medlemskapet och åtagandet.
Låntagarnas solidariska ansvar för en förenings förbindelser upphörde år
1970. Därefter har låntagarna, utan att ikläda sig någon förpliktelse utöver
det egna lånet, tillgodogjort sig förmånen av den statliga garantiförbindel-
sen. För gemene man saknar ett medlemskap i en hypoteksförening numera
reell innebörd i den meningen att en låntagare inte kan åläggas annat än att
betala sina egna lån. I en situation där ansvar för andras lån kunde aktualise-
ras hade låntagarna ett berättigat krav på att få sin mening representerad vid
överväganden om hur verksamheten skulle bedrivas. Denna formella rätt
kvarstår fortfarande men saknar, i enlighet med vad jag nyss sagt, praktisk
betydelse. Något som skulle tala för att staten haft också andra bevekelse-
grunder för inflytande för låntagare genom medlemskap kan inte utläsas av
författningarna eller av förarbetena. Inte heller finns det något stöd för att
staten haft andra syften i fråga om låntagarna/medlemmarna än att tillhanda-
hålla billiga krediter.
Sammanfattningsvis ger medlemskapet i en stadshypoteksförening inte
någon rätt till anspråk på föreningens förmögenhet.
Med hänsyn till Stadshypoteks bakgrund och statens garantiåtagande
framstår det inte som rimligt att staten vid någon tidpunkt skulle vara beredd
att medverka till att fondförmögenheterna m.m., vilka via subventioner
byggts upp till skydd för obligationsköparna och för att minska statens riskta-
gande, hamnar utanför statens kontroll. Med subventioner avser jag i det här
Prop.
1990/91:190
22
sammanhanget dels den skattebehandling Stadshypotek har haft, dels den
garanti staten, utan eller mot måttlig ersättning, under åren har ställt till or-
ganisationens förfogande. Det kan alltså inte komma i fråga att skingra orga-
nisationens samlade förmögenhet utanför statens omedelbara kontroll.
Det jag har sagt leder till slutsatsen att det inte finns något hinder för sta-
ten att ombilda Stadshypotek på det sätt som befinns vara mest ändamålsen-
ligt med hänsyn till de utgångspunkter jag angett i föregående avsnitt. Den
förmögenhet som nu finns i Stadshypotek har endast kunnat byggas upp ge-
nom statliga åtgärder av olika slag, såsom tidigare prioriteringssystem och
skatteförmåner samt den ställda garantin. Staten har därför ett berättigat in-
tresse av att säkerställa denna förmögenhetsmassa.
Något intresse för staten att i ett längre perspektiv ikläda sig rollen som
ägare i ett ombildat kreditinstitut finns däremot inte. Under ombildnings-
processen har dock staten ett övergripande intresse av att den risk staten på-
tagit sig inte ökar. Staten bör därför tillförsäkra sig en tillfredsställande kon-
troll över ombildningsproceduren.
Prop.
1990/91:190
Mitt förslag: Stadshypoteks rörelse förs över till ett för ändamålet bil-
dat kreditaktiebolag.
Utredningens och Nordströms förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Remissutfallet har, med några få undantag, varit posi-
tivt. Sveriges Föreningsbankers Förbund (SFF) har som övergripande syn-
punkt framfört att utredningen alltför lättvindigt avfärdat möjligheterna att
organisera hypoteksinstituten i form av ekonomiska föreningar. Landsorga-
nisationen i Sverige (LO) anser att hypoteksinstituten inte skall ombildas till
aktiebolag. Den konkurrensneutralitet som är nödvändig för en effektiv,
konkurrerande och avreglerad kreditmarknad måste åstadkommas på annat
sätt än att i en väl fungerande verksamhet utan vinstkrav genom bolagsbild-
ning införa externa avkastningskrav. Några särregler i beskattningen bör inte
gälla utan den generella regleringen bör tillämpas fullt ut även för hypote-
ken. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) menar att utredningen har brister
genom att alternativa lösningar, t.ex. en kooperativ organisationsform, inte
blivit tillräckligt analyserade.
Skälen för mitt förslag: De kreditinstitut som konkurrerar med Stadshypo-
tek är aktiebolag. Från den synpunkten vore det naturligt om även Stadshy-
potek kunde inordnas i aktiebolagsformen. Mot detta kan hävdas att det är
en fördel om olika företagsformer konkurrerar på samma marknad. Det är
emellertid inte möjligt att uppnå likhet i verksamhetsförutsättningarna med
en bibehållen särreglering för Stadshypotek eller genom att välja ett före-
ningsalternativ.
Som jag tidigare berört innebär de nya kapitaltäckningsreglerna skärpta
krav. Om Stadshypotek på sikt skall kunna expandera kan en förstärkning
av kapitalbasen komma att behövas. Om institutet ombildas till aktiebolag
23
öppnas den riskkapitalmarknad som konkurrerande kreditinstitut redan nu
har tillgång till. Kapitalbasen kan då förstärkas genom nyemission av aktier.
Ett annat vägande skäl som talar för en aktiebolagsbildning är behovet för
de institut som verkar på den internationella marknaden att ha en etablerad
och för alla aktörer på marknaderna välkänd företagsform.
Aktiebolagsformen är välkänd för omvärlden men valet av associations-
form är också av betydelse för verksamheten och effektiviteten inom organi-
sationen. Aktiebolagsformen möjliggör ett väldefinierat ägande i kombina-
tion med klara verksamhetsmål på olika nivåer i organisationen. Kombina-
tionen av en välkänd form för ägande och klara verksamhetsmål torde lång-
siktigt främja effektivitet och utvecklingsförmåga, vilket är till gagn för den
svenska kapitalmarknaden.
De nämnda omständigheterna talar enligt min mening för att Stadshypo-
tek bör ombildas till aktiebolag och inordnas i den lagstiftning som reglerar
kreditaktiebolagens verksamhet.
Prop.
1990/91:190
24
Prop.
1990/91:190
Mitt förslag:
- Kassan och föreningarna fusioneras, varvid kassan övertar för-
eningarnas tillgångar och skulder och föreningarna upplöses utan
likvidation.
- Kassans rörelse, utom obligationsskulden, skjuts till som apport-
egendom till ett av kassan bildat aktiebolag mot att kassan erhåller
aktierna i bolaget samt reverser som svarar mot obligationsskulden
i kassan. Grundfonden ligger kvar i kassan.
- Regler införs för att undvika att fusionen mellan kassan och för-
eningarna medför en skärpt inkomstbeskattning.
- En möjlighet införs att upplösa kassans och föreningarnas obeskat-
tade reserver i aktiebolaget.
- Aktiebolaget och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB
får rätt till survavsättning.
- Kassans och SBABs avdragsrätt för avsättning till reservfond slo-
pas.
- Kassan skall till staten föra över det belopp, cirka fem miljarder
kronor, som svarar mot värdet av kassan före fusionen.
- Kassans styrelse utses av regeringen.
- Kassan skall på lämpligt sätt avveckla sitt aktieinnehav. Bl.a. bör
låntagarna erbjudas att förvärva aktier.
- Kassan likvideras när det sista obligationslån som kassan svarar för
är avvecklat. När likvidationen har avslutats skall kassans innehav
av aktier i Stadshypotek AB och förpliktelsen gentemot staten vara
avvecklade.
- Frågan om hur överskottet i kassan vid likvidationen skall fördelas
skall underställas riksdagens prövning.
Utredningens förslag: Skiljer sig främst från mitt förslag genom att utred-
ningen föreslår att sedan rörelsen förts över till ett aktiebolag, kassan skall
erhålla ställning som en permanent stiftelse med ändamål att stödja veten-
skaplig forskning. Utredningens förslag innebär också att ombildningen till
aktiebolag inte skall medföra indirekta skatter i form av stämpelskatt på ak-
tier eller stämpelskatt på fastigheter.
Nordströms förslag: Skiljer sig från mitt förslag genom att aktierna i det
eller de nya bolagen efter nyemission till 40 % skall vara fördelade på lånta-
garna och med 30 % på vardera kassan och staten.
Remissinstanserna (utredningen): Riksbanksfullmäktige tillstyrker i hu-
vudsak ombildningsmodellen men föreslår vissa modifikationer av storleken
25
och sammansättningen av stiftelsens styrelse. Försäkringsinspektionen av-
styrker utifrån ett principiellt resonemang om likabehandling av lands- och
stadshypoteksorganisationerna utredningens förslag beträffande Stadshypo-
tek. Övervägande skäl talar för att det första steget i ombildningen bör bygga
på - förutom att själva rörelsen bedrivs i aktiebolagsform - att ägarfunktio-
nerna kopplas till en organisation som så nära som möjligt bygger på den
nuvarande organisationen. Så skulle exempelvis aktierna kunna fördelas på
kassan resp, föreningarna på sådant sätt att kassan i vart fall har majoritet i
rösthänseende på aktiebolagets bolagsstämma. Föreningarna skulle kunna
ombildas till ekonomiska föreningar - eller, om samtliga aktier läggs hos kas-
san, valföreningar - med uppgift att utse ombud till kassans stämma och i
viss mån engageras i aktiebolagets organisation vad gäller låneverksamhet i
regionen. Enligt inspektionens mening bör således lösningen så långt som
möjligt tillvarata de fördelar som finns i den regionala låntagarförankringen
samtidigt som organisationen i väsentliga avseenden måste möjliggöra en
nödvändig styrning av och kraftsamling i koncernens verksamhet. Universi-
tets- och högskoleämbetet (UHÄ) framhåller det angelägna i att förslaget är
så utformat att det även kan uppfattas som positivt från stadshypoteksföre-
ningarnas sida. UHÄ finner det tveksamt om de nuvarande fordringsägarna
erhåller ett erforderligt skydd genom den föreslagna modellen. Stadshypo-
tekskassan menar att i stället för att bilda en stiftelse skall Stadshypotekskas-
san vara kvar och dess verksamhet regleras i särskild författning. Förening-
arna, utom Uppsala läns stadshypoteksförening, motsätter sig förslaget till
ombildning av Stadshypotek och förordar i stället en alternativ modell där
kassan och de 20 föreningarna i proportion till sitt egna kapital (45 % resp.
55 %) representerar aktiekapitalet och den enda funktionen blir att äga och
förvalta aktierna. Riksbyggen finner beträffande fusionen av kassan och för-
eningarna, vilken leder till en upplösning av föreningarna, att detta är en för
långtgående omdaning såvida föreningarnas stöd för denna inte kan erhållas.
Om så inte blir fallet förordas en lösning där kassan och föreningarna erhål-
ler aktier i förhållande till respektive juridisk persons tillskjutna behållna
förmögenhet. Flera remissinstanser hävdar att den av utredningen före-
slagna ordningen på ett inte rättvist sätt reducerar låntagarnas inflytande i
verksamheten.
Remissinstanserna (Nordströms förslag): Stadshypotekskassan finner sig
kunna godta förslaget med vissa modifikationer och kompletteringar beträf-
fande ägarfördelningen, emissionstidpunkt och emissionsvillkor samt vissa
övergångsfrågor m.m. Stadshypoteksföreningarna vidhåller i allt väsentligt
sin tidigare uppfattning. Riksbanksfullmäktige tillstyrker en ombildning av
den nuvarande Stadshypoteksorganisationen, innefattande både byte av as-
sociationsform och introduktion av en ny ägarstruktur. Fullmäktige har inget
att erinra mot det alternativ till en formell stiftelsebildning som förs fram
och som bygger på en förlängning av gällande hypotekslagstiftning men även
innefattar förslag om ägarfördelning mellan Stadshypotekskassan, staten,
resp, låntagarna. En viktig uppgift för statsmakterna är att ta ansvar för om-
bildningsprocessen och bolagsbildningen. Genom statligt delägarskap kan
detta syfte uppnås men även ett alternativ där staten förstärker inflytandet
via Stadshypotekskassans styrelse kan övervägas. Fullmäktige delar uppfatt-
Prop.
1990/91:190
26
ningen att ombildningsarbetet bör komma igång så snabbt som möjligt och
ser därför vissa fördelar i den förenklade övergångslösning som föreslås.
Preciseringar krävs dock på flera punkter, bl.a. för att närmare klargöra
Stadshypotekskassans ställning och uppgifter som ägare under ombildnings-
processen och statens ansvar och agerande vid ett eventuellt likvidationsför-
farande. Bestämmelserna om likvidation bör kunna utnyttjas under vissa
förutsättningar, då främst i syfte att avsluta den planerade ombildningen och
etablera Stadshypotek AB som ett självständigt, börsnoterat bolag. Full-
mäktige anser att Stadshypotekskassans aktier bör avyttras på marknaden i
en dylik situation. Bankinspektionen tillstyrker en ombildning enligt försla-
get. Enligt inspektionen bör dock ombildningstiden relateras till i vilken takt
den gamla obligationsskulden avvecklas och därför inte i förväg vara tids-
mässigt beslutad.
Skälen för mitt förslag: Den ombildningsprocess det här är fråga om är
förenad med vissa särskilda svårigheter. Ombildningen får inte äventyra vare
sig verksamhetens marknadspositioner, rättighetshavarnas säkerhet eller
riskbärarnas ställning. En grundförutsättning för att klara dessa svårigheter
är att ombildningen sker på ett så enkelt och tydligt sätt som möjligt. En
sådan ombildning kan bara ske om staten som riskbärare garanterar hela
ombildningsprocessen. Den form för ombildning jag föreslår uppfyller den
målsättningen.
Hela Stadshypoteks lånerörelse föreslås således i fortsättningen bedrivas
i aktiebolagsform. Ett sådant aktiebolag kommer definitionsmässigt att hän-
föras till gruppen kreditaktiebolag. I det följande benämns bolaget Stadshy-
potek AB.
För att genomföra ombildningen bör kassan och föreningarna först fusio-
neras, varvid kassan övertar föreningarnas tillgångar och skulder och för-
eningarna upplöses utan likvidation. Därefter överlåts kassans rörelse med
undantag för kassans obligationsskuld till Stadshypotek AB mot att kassan
erhåller samtliga aktier i bolaget samt reverser som svarar mot obligations-
skulden. Begreppet obligationer används här i vidsträckt mening och omfat-
tar t.ex. även certifikat.
Rörelsen i det nybildade kreditaktiebolaget kommer att regleras av aktie-
bolagslagen, kreditaktiebolagslagen och bolagsordningen. Detta innebär att
stadshypotekslagen och reglementet kan upphävas. Samtidigt införs de be-
stämmelser som behövs för att genomföra ombildningen och för att ange ra-
men för den kvarvarande kassans verksamhet.
Den ombildningsmodell jag föreslår anger de riktlinjer och den ram inom
vilken ombildningen bör ske. Merparten av de frågor som rör utformningen
av den nya organisationen måste emellertid avgöras utifrån affärsmässiga ut-
gångspunkter. Sådana beslut kan därför bara fattas av den nya organisatio-
nens behöriga organ.
Ombildningen avses äga rum före utgången av år 1991.
Fusionen mellan kassan och föreningarna och överlåtelsen till aktiebolaget
Det första steget i ombildningen är som nämnts en fusion mellan kassan och
föreningarna.
Prop.
1990/91:190
27
Den nuvarande fusionsbestämmelsen i 38 a § stadshypotekslagen avser en-
dast fusion mellan föreningar. En fusion mellan kassan och föreningarna för-
utsätter alltså en särskild bestämmelse. Enligt min mening är en fusion mel-
lan kassan och föreningarna en förutsättning för att genomföra ombild-
ningen till ett aktiebolag. Ombildningen måste genomföras på ett för lånta-
garna och omvärlden i övrigt rättssäkert och förutsebart sätt. En bestäm-
melse om fusion bör därför utformas så att regeringen får riksdagens bemyn-
digande att förordna om fusion mellan stadshypotekskassan och stadshypo-
teksföreningarna. Som tidigare framgått finns inte någon som - före staten -
kan resa anspråk på kassans eller föreningarnas förmögenhetsmassa. Med
hänsyn till detta och till regeringens rätt att enligt gällande stadshypotekslag
besluta om kassans och förenings likvidation, finns enligt min mening inte
heller något formellt hinder mot att regeringen efter riksdagens bemyndi-
gande får besluta om fusionen.
Som ett nästa steg i ombildningen föreslår jag att Stadshypoteks rörelse
förs över till ett aktiebolag, Stadshypotek AB, mot att kassan erhåller samt-
liga aktier i bolaget. För att undgå bl.a. de problem som sammanhänger med
ett gäldenärsbyte bör dock kassans obligationsskuld ligga kvar i kassan och
förvaltas av denna. Kassan får en motsvarande fordran på Stadshypotek AB
genom att bolaget utfärdar reverser till kassan på belopp och med villkor
som svarar mot de utestående skulderna vid tidpunkten för överlåtelsen av
rörelsen.
Enligt 2 kap. 2§ jämfört med 4 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:1385) får
värdet på apportegendomen inte sättas högre än det verkliga värdet för bola-
get. Endast sådan egendom som är eller kan antas bli till nytta för bolagets
verksamhet kan utgöra apportegendom. Det nu sagda gäller vid apport både
vid bildande av aktiebolaget och vid nyemission.
Säkerheterna för kassans obligationsskuld utgörs idag av lånefordringarna
på stadshypoteksföreningarna, kassans egna fonder, samt den statliga grund-
fonden.
Lånefordringarna på föreningarna säkras av föreningarnas lånefordringar
med tillhörande säkerheter och deras egna fonder, dvs. säkerhets- och kapi-
taltäckningsfonder. Mitt förslag innebär inte någon försämrad ställning för
kassans borgenärer, eftersom hela Stadshypoteks samlade fondkapital kom-
mer att finnas i form av aktiekapital och fonder i Stadshypotek AB, i vilket
bolag kassan innehar aktierna. Aktier som motsvarar det samlade fondkapi-
talet utgör således säkerhet för obligationsskulden. Kassans åtagande gent-
emot staten förändrar inte detta förhållande eftersom statens krav inte kom-
mer att utformas så att det konkurrerar med obligationsinnehavarnas. Låne-
fordringarna på föreningarna och kassans egna fonder kommer alltså att er-
sättas av aktier i Stadshypotek AB samt av reversfordringar på Stadshypotek
AB, vilka säkras av bolagets fastighetslån och egna kapital.
Eftersom grundfonden föreslås ligga kvar i kassan tills obligationsskulden
avvecklats innebär mitt förslag sammantaget att obligationsinnehavarnas
och övriga borgenärers intressen fullt ut tillvaratas.
Skatterättsligt betraktas överföringen av tillgångar och skulder vid fusion
eller andra ombildningar som en avyttring som i princip skall utlösa inkomst-
beskattning. En sådan beskattning skulle kunna utgöra hinder mot fusion.
Prop.
1990/91:190
28
För inkomstbeskattningens del har därför i 2 § 4 mom. SIL särskilda undan-
tagsregler införts för vissa - i första stycket angivna - fusionsfall.
Vid fusion under ett löpande beskattningsår skall överlåtaren i princip be-
skattas för sin verksamhet före fusionen. I praxis godtas dock många gånger
retroaktiva övertaganden.
Den grundläggande principen för undantagsregleringen är att fusionen
skall kunna genomföras utan att utlösa någon inkomstbeskattning hos de
deltagande företagen och utan att i övrigt -1.ex. beträffande restvärden och
avskrivningsunderlag - medföra någon förändring i deras inkomstskattemäs-
siga situation.
Beträffande lager, fordringar och liknande tillgångar innebär reglerna
(andra stycket) att - oberoende av vad som står i fusionsavtalet - överlåtaren
skall behandlas som om överlåtelsen skett till det skattemässiga värdet. Det
övertagande företaget beskattas om tillgångarna tas upp till högre värde än
som gällt för det överlåtande företaget vid samma tillfälle.
I fråga om inventarier, byggnader och andra anläggningstillgångar (tredje
stycket) gäller att företagen - vid beräkning av värdeminskningsavdrag och
av vad som återstår oavskrivet - skall ses som ett företag (enhetsprincipen).
Det övertagande företaget övertar alltså såväl avskrivningsunderlag som an-
skaffningstidpunkt och överlåtaren beskattas inte. Om det övertagande före-
taget tar upp t.ex. inventarier till högre värde skall det beskattas för mellan-
skillnaden (fjärde stycket).
Fusionen skall inte heller utlösa reavinst eller reaförlust för något av före-
tagen. Vid en följande avyttring gäller enhetsprincipen. Reabestämmelserna
(sjunde stycket) gäller bl.a. även vid fusion mellan stadshypoteksföreningar.
Det övertagande företaget har med vissa begränsningar samma rätt till un-
derskottsavdrag som det överlåtande skulle ha haft (åttonde stycket). En ut-
trycklig bestämmelse (elfte stycket) säkerställer att uttagsbeskattning inte
skall ske vid dessa slags fusioner.
Vidare finns i det här sammanhanget inte aktuella bestämmelser om an-
skaffningsvärde och ingångsvärde för skog (femte stycket) och om avsätt-
ningar för framtida utgifter (sjätte stycket).
I SIL finns som nämnts undantagsregler för flera slag av fusioner. Även
den nu aktuella fusionen bör enligt min mening omfattas av undantagsreg-
lerna. Till bilden hör att det vid tidigare fusioner inom stadshypoteksinstitu-
tionen har ansetts motiverat att införa lättnader.
I det andra steget i ombildningsprocessen överlåter den ”fusionerade” kas-
san sina tillgångar till det för ändamålet bildade Stadshypotek AB. Utgångs-
punkten är därvid att tillgångarna förs över till skattemässiga restvärden.
Som betalning erhålls bl.a. aktierna i bolaget. Av hänsyn främst till de pro-
blem som hänger samman med ett gäldenärsbyte kommer obligationsskul-
den att ligga kvar i kassan.
En överlåtelse av tillgångar som ingår i näringsverksamhet för ett pris som
understiger marknadsvärdet skall enligt huvudregeln i punkt 1 fjärde stycket
av anvisningarna till 22 § kommunalskattelagen (1928:370) föranleda be-
skattning som om tillgångarna avyttrats till marknadsvärde (uttagsbeskatt-
ning). Om särskilda skäl föreligger får uttagsbeskattning underlåtas. Enligt
förarbetena (prop. 1989/90:110 s. 556 f.) borde uttagsbeskattning även fort-
Prop.
1990/91:190
29
sättningsvis kunna underlåtas i enlighet med gällande praxis. Det innebär att
man under vissa förutsättningar godtar att tillgångar vid företagsombild-
ningar överförs från ett företag till ett annat till skattemässiga restvärden
även om marknadsvärdet är betydligt högre. Enligt min mening torde sär-
skilda skäl mot uttagsbeskattning föreligga i den aktuella ombildningssitua-
tionen.
Som framgått av min redogörelse för gällande rätt (avsnitt 2.4.5) har kas-
san och föreningarna inte rätt att göra avsättning till surv. I stället har - med
hänvisning till översynen av hypotekslagstiftningen (prop. 1989/90:110 s.
570) - avdragsrätten behållits för avsättning till reservfond eller säkerhets-
fond upp till en viss nivå (2§ 8mom. åttonde stycket SIL). Avsättningarna
kan sägas utgöra en motsvarighet till andra företags möjlighet att bygga upp
obeskattade lagerreserver. Den möjligheten har slopats för andra företag ge-
nom skattereformen.
Även för Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB gäller motsva-
rande skatteregler (rätt till avdrag för avsättning till reservfond men inte rätt
till surv). Frågan om SBABs beskattning ansågs i skattereformarbetet böra
avgöras i samband med ett ställningstagande till hypotekens beskattning
(prop. 1989/90:110 s. 570).
Finansiella företags värderegleringsreserver enligt bokslut den 31 decem-
ber 1990 skall enligt huvudregeln - liksom andra företags varulagerreserver -
återföras till beskattning vid 1992 års taxering enligt lagen (1990:655) om
återföring av obeskattade reserver.
Kassans och SBABs avdragsrätt för avsättning till reservfond bör slopas.
Gjorda avsättningar bör i princip återföras till beskattning. Även föreningar-
nas avsättningar till säkerhetsfond bör återföras till beskattning. Med hänsyn
till riksdagens ställningstagande beträffande skatteplikten för upplösning av
äldre avsättningar (SkU 1984/85:64) bör återföringen begränsas till avsätt-
ningar som gjorts i bokslut till ledning för 1986 och senare års taxeringar.
Stadshypotek AB och SBAB bör få rätt till surv. Med hänsyn till att kassan
endast skall finnas kvar under en övergångsperiod och under denna inte själv
bedriva någon egentlig verksamhet saknas det anledning att ge den kvarva-
rande kassan rätt till surv.
Undantagsreglerna i SIL reglerar endast beskattningskonsekvenserna av
själva överlåtelsen av tillgångar och skulder men däremot inte övertagande
av obeskattade reserver. Några bestämmelser om övertagande av obeskat-
tade reserver finns inte heller för andra företagsombildningar. För enskilda
näringsidkare som övergår till att bedriva sin näringsverksamhet indirekt ge-
nom ett aktiebolag har det ansetts motiverat att tillåta att de obeskattade
reserverna i den enskilda näringsverksamheten får upplösas i aktiebolaget
(prop. 1989/90:110 s. 606). Jag har tidigare i år föreslagit att en sådan möjlig-
het införs för sparbanker som ombildas till bankaktiebolag (prop.
1990/91:136). Motsvarande bör gälla beträffande kassans och föreningarnas
obeskattade reserver.
Skattskyldighet till gåvoskatt torde inte föranledas av ifrågavarade trans-
aktioner. Däremot leder ombildningen till uttag av vissa indirekta skatter,
nämligen stämpelskatt på nyemitterade aktier i Stadshypotek AB enligt la-
gen (1984:405) om stämpelskatt på aktier och stämpelskatt för fastigheter
Prop.
1990/91:190
30
som förs över från den ”fusionerade” kassan till Stadshypotek AB enligt la-
gen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter. För överfö-
ringen av fastigheter vid fusionen mellan kassan och föreningarna utgår
ingen stämpelskatt.
Innebörden i hypoteksutredningens förslag är att ingen som helst beskatt-
ning skall utlösas till följd av ombildningen. Beträffande sparbanksombild-
ningen ansåg jag det inte befogat att vidta någon åtgärd som skulle innebära
en lindring i skyldigheten att betala indirekta skatter. Det saknas anledning
att göra ett annat ställningstagande i det här lagstiftningsärendet. Erläg-
gande av dessa indirekta skatter utgör enligt min mening inte något hinder
för ombildningen.
För att de generella regler som gäller vissa slag av fusioner och om återfö-
ring av obeskattade reserver skall kunna tillämpas i samband med ombild-
ningen av Stadshypotek krävs vissa ändringar i bl.a. 2§ 4 mom. SIL. Med
hänsyn främst till att reglerna bara skall tillämpas övergångsvis bör regle-
ringen göras i en särskild lag som hänvisar till berörda lagrum. Även återfö-
ringen av SBABs obeskattade reserver bör tas in i den särskilda lagen.
Mitt förslag föranleder ändringar i 2§ 4 och 8mom. SIL, 1 § survlagen
samt lagen (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxering för bidrag till hypo-
teksförening m.m. Lagen (1974:809) om befrielse från skattskyldighet vid
fusion inom stadshypoteksinstitutionen, m.m. blir obehövlig och kan upphä-
vas. Även förordningen (1969:744) om befrielse från skattskyldighet vid fu-
sion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna, m.m. bör upphä-
vas.
Kassans åtagande gentemot staten
Delar av den förmögenhet som samlats i Stadshypotek bör enligt min mening
föras över till staten. Jag syftar här på värdet av den behållning som kassan
skall skjuta till vid bildandet av Stadshypotek AB, dvs. kassans värde före
fusionen. Värdet uppgår till i runda tal fem miljarder kronor. Vid ombild-
ningen får kassan aktier i Stadshypotek AB som svarar mot detta belopp
samt mot den behållning som föreningarna tillskjuter. Kassan bör dock inte
börja avveckla sitt aktieinnehav innan det nya bolaget skall ta upp egna lån
på kapitalmarknaden, vilket bör kunna ske senast efter två år från ombild-
ningen. Jag återkommer med en redogörelse för varför kassan bör ombe-
sörja upplåningen för aktiebolaget under en övergångstid (avsnitt 3.7).
Kassan föreslås ställa ut ett skuldebrev på nyss nämnda värde, fem miljar-
der kronor. Kassan bör betala en rimlig ersättning till staten för denna kre-
dit. Hur den ersättningen skall bestämmas och hur skulden skall avvecklas
får överlåtas åt staten och kassan att bestämma genom förhandlingar. Som
jag tidigare framhållit bör staten ha kontroll över verksamheterna i såväl
kassan som i Stadshypotek AB så länge staten står ett garantiansvar för den
uteliggande obligationsstocken. Eftersom den kontrollfunktionen kan upp-
nås på annat sätt än genom ett ägande i Stadshypotek AB behöver staten
inte, som Nordström föreslagit, gå in som ägare av bolaget.
Lagrådet har konstaterat att hypoteksinrättningarna konstituerats av sta-
ten genom lagstiftning. Det ankommer således på riksdagen att besluta i frå-
Prop.
1990/91:190
31
gor rörande Stadshypotek. I sitt yttrande framför lagrådet att skälen för sta- Prop.
tens anspråk mot kassan inte redovisats. Som framgått av det tidigare finns 1990/91:190
inte någon som - före staten - kan resa anspråk på kassans eller föreningar-
nas förmögenhet. Den rättsliga grunden för överföringen konstitueras ge-
nom de beslut som riksdagen föreslås fatta i detta ärende. Jag vill här särskilt
betona att det inte är fråga om att några medel förs från den verksamhet som
det nybildade kreditaktiebolaget skall driva. De medel som föreslås tillfalla
staten härrör i stället i allt väsentligt från den likvid som kan förväntas flyta
in vid den kommande avvecklingen av kassans aktieinnehav i Stadshypotek
AB.
Lagrådet har inte framfört några konstitutionella hinder mot den av mig
föreslagna förmögenhetsöverföringen. Vad lagrådet anfört ger mig därför
inte anledning till någon annan bedömning i denna fråga än den som jag tidi-
gare redovisat. Det bör således överlåtas åt riksdagen att pröva använd-
ningen av kassans behållning.
Tillsättningen av kassans styrelse och dess sammansättning
Staten bör, för att ha kontroll över ombildningsprocessen, tillsätta kassans
styrelse. Det bör ankomma på regeringen att fullgöra denna uppgift. Kas-
sans verksamhet skall bedrivas helt affärsmässigt. Styrelsen för kassan bör
därför ha en sådan sammansättning att affärsmässigheten tillgodoses.
Stadshypotekskassans roll och låntagarnas inflytande
Kassan kommer efter ombildningen att förvalta obligationsskulden, grund-
fonden och reverserna utställda av Stadshypotek AB. Kassan kommer även
efter ombildningen och under en övergångsperiod att äga och förvalta samt-
liga aktier i Stadshypotek AB.
Kassan skall se till att statens intentioner beträffande ombildningen full-
följs. Kassan har möjlighet till detta genom att kassan - som ägare av ak-
tierna i Stadshypotek AB - utser styrelsen i bolaget.
I kassans uppgift ingår också att på sikt avveckla aktieinnehavet. Hur
detta skall gå till måste bestämmas utifrån affärsmässiga grunder. Här kan
endast anges huvudinriktningen för en sådan avveckling. Stadshypotek AB
bör som tidigare nämnts vara en självständig aktör på kreditmarknaden. Av
detta skäl bör aktier i bolaget erbjudas till en bred allmänhet. Särskilt bör
låntagarnas situation uppmärksammas. Dessa bör enligt min mening få möj-
lighet att påverka utvecklingen i den nya organisationen. Låntagarna bör
därför genom riktade erbjudanden få köpa aktier i bolaget. För att Stadshy-
potek skall kunna förbli självständigt erfordras också en stabil ägarbild. Det
bör därför inte uteslutas att flera större investerare erbjuds aktieposter.
Förfarandet i dessa angelägenheter ankommer på kassans styrelse att be-
sluta om. Målsättningen bör vara att det slutliga ägandet i bolaget skall vara
spritt men även uppfylla ett krav på styrka och engagemang bland ägarna.
Så länge grundfonden finns kvar till tryggande av utestående lån bör dock
kassan behålla ett bestämmande inflytande över verksamheten i Stadshypo-
tek AB. När låneskulden är slutligt reglerad efter ca tio år, finns inte längre
någon särskild anledning för att just kassan skall kunna påverka bolagets
32
verksamhet. Kassans innehav av aktier i bolaget bör då helt avvecklas. Det Prop.
förutsätts att grundfonden skall kunna trappas av vartefter låneskulden sjun- 1990/91:190
ker.
Kassan kommer inte att hänföras till gruppen kreditinstitut och kapital-
täckningsreglerna kommer därför inte att vara tillämpliga på kassans verk-
samhet efter ombildningen.
Likvidationen och fördelningen av överskottet
Avvecklingen av kassan bör ske i ett perspektiv av högst tio år. Skälet till
att inte påskynda avvecklingen är att ett tillräckligt utrymme bör lämnas för
kassan och Stadshypotek AB som bedriver rörelsen, att fatta beslut om verk-
samheten som uteslutande är grundade på affärsmässiga överväganden.
Slutpunkten är alltså klar. Kassan skall på ett affärsmässigt sätt avveckla
den utestående obligationsstocken och förpliktelsen mot staten samt aktiein-
nehavet i Stadshypotek AB. Därefter skall kassan likvideras.
Det bör ankomma på riksdagen att besluta om användningen av de medel
som kommer att frigöras vid likvidationen av kassan.
Mitt förslag: Någon reducering av värdet i kapitalbashänseende av de
fondavsättningar som gjorts före år 1985 görs inte.
Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföre-
ningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund, Finansbolagens Förening och
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB har motsatt sig att avsätt-
ningar som har gjorts till fonderna före 1985 fullt ut skall räknas in i kapital-
basen eftersom dessa har gjorts med obeskattade vinstmedel.
Skälen för mitt förslag: Det egna kapitalet i Stadshypotek utgörs av kas-
sans reservfond och föreningarnas säkerhetsfonder samt kapitaltäcknings-
fonderna. Sammanlagt uppgår fonderna för närvarande till ca 12 miljarder
kronor. Vid en bolagsbildning är avsikten att dessa fonder eller delar av dem
skall svara mot aktiekapitalet i Stadshypotek AB. Med hänsyn till det sätt
på vilket reservfonden och säkerhetsfonderna byggts upp - med avdragsrätt
för avsättningar upp till ett belopp som motsvarar 2 % resp. 2,5 % av kassans
och föreningarnas skulder - uppstår frågan huruvida dessa fonder fullt ut är
att betrakta som ”äkta” eget kapital. Vid övervägande av denna fråga måste
man skilja på de avsättningar till fonderna som gjorts före år 1985 och de
avsättningar som gjorts därefter.
Som framgått av beskrivningen av Stadshypoteks kapital-och skattesitua-
tion (avsnitt 2.4.5) är en minskning av reserv- resp, säkerhetsfond skatteplik-
tig endast i fråga om avsättningar som gjorts fr.o.m. år 1985.
Avsättningarna t.o.m. år 1984 har alltså formellt ställning som beskattat
eget kapital trots att avdrag till största delen torde ha medgetts för avsätt-
ningarna. Av konkurrensneutralitetsskäl övervägde kreditmarknadskom-
33
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 190
mittén i sitt betänkande (SOU 1988:29) Förnyelse av kreditmarknaden olika
möjligheter att eliminera den fördel som det från olika håll hävdats innebära
att Stadshypotek kunnat bygga upp sina fonder med obeskattade medel.
Kommittén övervägde bl.a. en reducering av fonderna i kapitaltäcknings-
hänseende.
Jag anser att det kan ifrågasättas om de fördelar som den hittillsvarande
särbehandlingen av dessa fondavsättningar kan ha inneburit för Stadshypo-
tek är så stora att de motiverar en korrigering av de regler som gällt för för-
fluten tid. Enligt de kapitaltäckningsregler för hypoteksinstituten som gäller
sedan den 1 februari 1990 får beskattade fondavsättningar, dvs. avsättningar
t.o.m. år 1984, inräknas i kapitalbasen (prop. 1989/90:43). Det bör därvid
beaktas att de nya kapitaltäckningsreglerna inte medger att någon del av
grundfonden får inräknas i kapitalbasen. Enligt min mening är det viktigt att
de olika med varandra konkurrerande instituten behandlas lika i framtiden.
Jag finner således att fondavsättningarna t.o.m. år 1984 bör kunna bibehålla
sin ställning av beskattade medel och få inräknas i Stadshypoteks kapitalbas.
För den fusionerade kassan är överlåtelsen att se som en försäljning av
tillgångar mot betalning i form av dels reverser motsvarande kassans utelö-
pande obligationer, dels aktier motsvarande nettoförmögenheten. Avsikten
är därvid att överföringen skall ske så, att de belopp som i kassan är att se
som obeskattade reserver skall överföras oförändrade till bolaget. Kassan
bör i samband därmed sätta ned sin reservfond med det belopp som motsva-
rar den obeskattade delen.
Mitt förslag: Stadshypotek ABs verksamhet och organisation bestäms
av bolagets aktieägare inom de ramar lagstiftning och praxis har ställt
upp för kreditaktiebolagen.
Utredningens överväganden: Diskuterar att organisera verksamheten ef-
ter en holdingbolagsmodell för att kunna bredda verksamhetsområdet samt
förordar att verksamhetens lokala del byggs upp efter en modell med region-
kontor.
Nordströms förslag: Utgår från en holdingbolagsmodell.
Remissinstanserna: Riksbanksfullmäktige menar att några särbestämmel-
ser i förhållande till de bankanknutna konkurrenterna inte bör gälla för
Stadshypotek AB. Nya finansiella verksamheter bör alltså kunna länkas till
de ursprungliga förutsatt att detta sker via sidoordnade bolag efter holding-
bolagsmodell. Svenska Bankföreningen, Sveriges Föreningsbankers Förbund
och Finansbolagens Förening menar att en holdingbolagsmodell inte får leda
till att koncernens verksamhet breddas till andra områden än fastighetsfinan-
siering.
Skälen för mitt förslag: Utredningen har berört det framtida Stadshypotek
ABs verksamhet och organisation. Som tidigare nämnts kommer Stadshypo-
Prop.
1990/91:190
34
tek AB att inordnas under den reglering som gäller för kreditaktiebolag.
Frågor om inriktning av bolagets verksamhet och hur den närmare skall vara
organiserad ankommer på Stadshypotek AB och dess ägare att ta ställning
till.
Hos stadshypoteksföreningarnas anställda och i föreningarnas styrelser
har genom åren byggts upp omfattande kunskaper och erfarenheter rörande
förutsättningarna för fastighetskreditgivning inom resp, förenings område.
Jag utgår från att den värdefulla tillgång som de anställda och styrelserna i
detta avseende representerar för Stadshypotek tas tillvara på bästa sätt i den
nya organisationen. Likaså utgår jag ifrån att möjligheten att bibehålla den
decentraliserade organisationsform som Stadshypotek har i dag kommer att
beaktas.
Mitt förslag:
- Grundfonden ställs till kassans förfogande för upplåning i ytterli-
gare två år. Under den tiden får kassan svara för upplåning av medel
som behövs för utlåning i Stadshypotek ABs rörelse.
- Grundfonden är kvar i kassan och avgift betalas för den till dess ob-
ligationsstocken har avvecklats.
- Regeringen bestämmer grundfondens storlek i förhållande till den
utestående lånestocken. Regeringen bestämmer också i övrigt de
villkor som skall gälla för grundfonden.
Utredningens och Nordströms förslag: Saknar motsvarande övergångsre-
glering. Utredningens förslag överensstämmer beträffande grundfondsavgif-
ten med mitt förslag.
Remissinstanserna: Stadshypotekskassan noterar att enligt både utred-
ningens och Nordströms förslag skall den statliga garantifonden ligga kvar i
kassan för den obligationsstock som finns vid konverteringstillfället. Stads-
hypotek AB skall inte ha någon garantifond som extra säkerhet för de obli-
gationer bolaget emitterar. Kassastyrelsen pekar på risken för att Stadshypo-
teks obligationer kommer att få en lägre rating efter konverteringen. I det
sammanhanget spelar den nuvarande svenska ekonomins situation en roll på
samma sätt som riskerna för förluster inom svenskt kreditväsen. De interna-
tionella finansmarknaderna är för närvarande känsliga och Stadshypotek har
vid konverteringstillfället en mycket utsatt position. Det fusionsarbete som
behövs för att sammansmälta de hittills separata organisationerna kan inte
genomföras före konverteringen eftersom någon fungerande bolagsstyrelse
inte har tillträtt. Först den stora nyemissionen kan ge Stadshypotek en sådan
ekonomisk styrka att Stadshypotek kan försvara sin rating trots att den stat-
liga garantifonden tas bort. Någon emission kan inte vara fullt genomförd
Prop.
1990/91:190
35
och inbetald förrän under 1993. Det vore enligt kassastyrelsens mening
olyckligt om Stadshypotek hamnar i en svacka som kan leda till sänkt rating
och försvårad upplåning under 1992 och 1993. Risken är uppenbar att det
kan bli svårt att över huvud taget ta sig tillbaka till en god rating annat än
efter flera år. Det är betydligt lättare att sänka en rating än att höja den. Av
dessa skäl anser kassastyrelsen att Stadshypotek under en övergångsperiod
om kanske två år borde kunna få behålla det stöd som ligger i en statlig ga-
rantifond som även avser de nyemitterade obligationerna. En metod att
praktiskt åstadkomma detta skulle kunna vara att kassan får fortsätta under
ytterligare två år att emittera obligationer. Medlen som därvid inflyter lånas
sedan ut till Stadshypotek AB på exakt motsvarande villkor. I sak skulle gi-
vetvis verksamheten handhas av bolaget, men formellt skulle upplåningen
ledas genom den kvarstående kassan.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO), Svenska Bankföreningen, Svenska
sparbanksföreningen och Sveriges Föreningsbankers Förbund har alla påpe-
kat att grundfondsavgiften bör bestämmas efter marknadsmässiga grunder
vilket torde motsvara en procent av fondens storlek.
Skälen för mitt förslag: Jag delar kassastyrelsens uppfattning att ombild-
ningsfasen är en mycket ömtålig period för verksamheten. Kassastyrelsens
förslag till en övergångslösning av upplåningsverksamheten för aktiebolaget
är enligt min mening ett rimligt sätt att praktiskt åstadkomma goda förutsätt-
ningar för Stadshypotek AB att kunna påbörja sin verksamhet i den nya or-
ganisationen utan att påfrestningarna blir alltför kännbara. Jag är därför be-
redd att föreslå att det av kassastyrelsen förordade arrangemanget genom-
förs. Kassan bör således ombesörja upplåningen för Stadshypotek ABs vid-
kommande under högst två år från ombildningen.
Grundfonden uppgår för närvarande till 25 miljarder kronor. I prop.
1990/91:177 föreslås att grundfonden skall ökas med två miljarder kronor för
att verksamheten på ett rimligt sätt skall kunna bedrivas till dess en ombild-
ning kan komma till stånd. Om någon ytterligare höjning kan komma att
behövas under de närmaste två åren från ombildningen, dvs. under den tid
som kassan skall sköta bolagets upplåning, kan för närvarande inte bedö-
mas. Vid en avveckling av grundfonden måste hänsyn tas till att utelöpande
obligationer köpts under förutsättning av nuvarande höga kapitalisering i
Stadshypotek och därmed följande kreditvärdighet. Den avtrappning av
grundfonden som regeringen föreslås få besluta om bör ske i en sådan takt
att kassans kreditvärdighet inte kan ifrågasättas.
Riksdagen bör bemyndiga regeringen att bestämma grundfondens storlek.
Härigenom undviks återkommande riksdagsprövningar vid avvecklingen av
grundfonden.
Liksom för närvarande bör avgift utgå för grundfonden. För grundfonden
betalar kassan en årlig avgift på 0,33 %. Med hänsyn till att det uppdragits
åt riksgäldskontoret (se prop. 1990/91:29, FiU4, rskr. 38) att se över bl.a.
den statliga garantiverksamheten, inklusive avgiftssättningen, bör frågan om
ändring av avgiften för grundfonden tas upp i ett senare sammanhang.
Prop.
1990/91:190
36
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprät-
tats förslag till
1. Lag om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
2. Lag om återföring av vissa obeskattade reserver inom Stadshypotek och
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, m.m.,
3. Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
4. Lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,
5. Lag om ändring av lagen (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxering för
bidrag till hypoteksförening m.m.,
6. Lag om upphävande av lagen (1974:809) om befrielse från skattskyldighet
vid fusion inom stadshypoteksinstitutionen, m.m.,
7. Lag om upphävande av förordningen (1969:744) om befrielse från skatt-
skyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutio-
nerna, m.m.
Prop.
1990/91:190
Kassan får efter ombildningen en väsentligt ändrad roll. De regler från den
gamla lagen som alltjämt bör gälla för kassans verksamhet har av praktiska
skäl förts över till en ny lag.
I 1 § har bestämmelser om kassans ändamål tagits in. I kassans uppdrag
att förvalta aktierna enligt första punkten ingår också att avveckla aktieinne-
havet.
Enligt 5 § bemyndigas regeringen att bestämma grundfondens storlek
samt de villkor som skall gälla för grundfonden. De ändringar av grundfon-
den som en avveckling kommer att medföra behöver då inte underställas
riksdagens prövning.
Enligt 6§ tredje stycket skall riksdagen besluta om användningen av den
behållning som finns i kassan efter den slutliga likvidationen. Vilka ändamål
som kan komma i fråga får övervägas vid den tidpunkten med hänsyn bl.a.
till hur stor behållningen blir.
Kassan skall enligt 8§ stå under tillsyn. I prop. 1990/91:177 om en sam-
manslagning av bankinspektionen och försäkringsinspektionen, m.m. före-
slår regeringen att tillsynsmyndigheterna skall slås samman till en myndighet
med namnet finansinspektionen. Den verksamhet som skall drivas i kassan
efter ombildningen är inte av sådan art att den automatiskt skall stå under
någon tillsyn. Med hänsyn till den nära anknytningen till den finansiella
verksamheten i Stadshypotek AB samt till de stora värden det här är fråga
om bör kassan emellertid även fortsättningsvis stå under tillsyn. Inspektio-
37
nen har inte getts några speciella befogenheter vid utövandet av denna till-
syn. Det förutsätts att inspektionen anmäler eventuella missförhållanden till
regeringen. Regeringen tillsätter som framgår av 2§ hela styrelsen. Rege-
ringen har alltså makt att också entlediga styrelsen eller enskilda styrelsele-
damöter.
Lagen föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. För att prak-
tiskt kunna genomföra fusionen och ombildningen måste vissa beslut kunna
fattas dessförinnan. Regeringen bör bemyndigas att besluta i frågor om fu-
sionen och ombildningen i övrigt. Lagens ikraftträdande är avhängigt av
verkställigheten av dessa beslut. Någon bestämd tidpunkt för ikraftträdan-
det bör därför inte bestämmas i lagen.
1§
Av första stycket framgår vilka avsättningar som skall återföras till beskatt-
ning. Det är endast kvarvarande avsättningar för vilka avdrag medgetts som
skall återföras. Att återföringen endast gäller avsättningar som gjorts i bok-
slut till ledning för 1986 och senare års taxeringar anges uttryckligen.
Enligt huvudregeln skall återföring ske vid 1992 års taxering. Föreskriften
att återföring skall ske vid 1993 års taxering om företaget inte taxeras år 1992
tar sikte på Stadshypotek AB. Genom föreskriften i 2 § andra stycket öppnas
en möjlighet att återföra föreningarnas och kassans obeskattade reserver i
aktiebolaget (se kommentaren till den bestämmelsen). Bolaget, som avses
bildas och även överta den "fusionerade” kassans tillgångar under andra
halvåret 1991 (jfr avsnitt 3.5), kommer inte att ha några obeskattade reser-
ver vid sidan av de övertagna. Som nystartat företag kan Stadshypotek AB
med tillämpning av 12 § andra stycket bokföringslagen (1976:125) förlänga
räkenskapsåret till att omfatta högst 18 månader. Bolaget kommer då att tax-
eras första gången vid 1993 års taxering (jfr 2 § 1 mom. fjärde stycket SIL).
Av andra stycket följer att avskattningen skall ske i enlighet med vad som
gäller övriga finansiella företag.
2§
Genom hänvisningarna i första stycket till 2 § 4 mom. SIL i erforderliga delar
kommer fusionen mellan kassan och föreningarna att kunna genomföras
utan skattekonsekvenser (jfr avsnitt 3.5).
Andra stycket utgör en motsvarighet till den i prop. 1990/91:136 föreslagna
bestämmelsen i 8§ första stycket återföringslagen. Bestämmelsen innebär
att kassans reservfond och föreningarnas säkerhetsfonder kommer att kunna
återföras till beskattning i Stadshypotek AB i stället för hos föreningarna och
kassan. För Stadshypotek AB utgörs uppskovsbeloppet av skillnaden mellan
de övertagna obeskattade reserverna och bolagets survavsättning.
Bestämmelsen i andra stycket att de ifrågavarande företagen skall ses som
Prop.
1990/91:190
38
en skattskyldig är begränsad till tillämpningen av lagen och återföringslagen. Prop.
För de tillgångar Stadshypotek AB förvärvar från den ”fusionerade” kassan 1990/91:190
kommer däremot inte enhetsprincipen utan vanliga regler att gälla. Dessa
innebär nytt anskaffningsvärde och ny anskaffningstidpunkt i bl.a. avskriv-
ningshänseende.
2 § 4 mom
Den nuvarande föreskriften i sjunde stycket att reareglerna gäller vid fusion
mellan stadshypoteksföreningar slopas (jfr kommentaren till 2§ andra
stycket lagen om återföring av vissa obeskattade reserver inom Stadshypotek
och Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, m.m.).
2 § 8 mom.
De nuvarande bestämmelserna i åttonde stycket om avdragsrätt för avsätt-
ning till resp, skatteplikt för upplösning av reservfond eller säkerhetsfond
för stadshypotekskassan, stadshypoteksföreningarna och SBAB slopas (jfr
avsnitt 3.5). Beskattningen regleras i stället i lagen om återföring av vissa
obeskattade reserver inom Stadshypotek och Statens Bostadsfinansierings-
aktiebolag, SBAB, m.m.
I nionde stycket görs en konsekvensändring.
1§
1 andra stycket slopas en hänvisning till 2 § 8 mom. åttonde stycket SIL som
en följd av att SBABs beskattning inte längre regleras där (jfr kommentaren
till den bestämmelsen). Att övriga företag som fortsättningsvis omfattas av
2 § 8 mom. åttonde stycket dvs. Sveriges allmänna hypoteksbank och lands-
hypoteksföreningarna inte har möjlighet att göra survavsättning följer lik-
som tidigare av första stycket.
Ändringen av rubriken är en anpassning till att endast en taxering numer
förekommer för juridiska personer i allmänhet.
Fortsättningsvis gäller avdragsrätten och skatteplikten endast för bidrag
från Sveriges allmänna hypoteksbank till landshypoteksförening. Avdrags-
rätten och skatteplikten för bidrag från stadshypotekskassan till förening-
arna slopas men behålls övergångsvis t.o.m. 1992 års taxering. Övriga änd-
ringar utgör en anpassning till skattereformen och till den redan tidigare slo-
pade kommunaltaxeringen av juridiska personer.
39
Lagen upphör att gälla den 1 juli 1991. Några särskilda övergångsbestäm-
melser behövs inte eftersom någon fusion som omfattas av bestämmelserna
inte är aktuell.
Förordningen som är obsolet upphävs.
Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riks-
dagen att anta de av lagrådet granskade förslagen till
1. Lag om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
2. Lag om återföring av vissa obeskattade reserver inom Stadshypotek och
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, m.m.,
3. Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
4. Lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,
5. Lag om ändring av lagen (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxering för
bidrag till hypoteksförening m.m.,
6. Lag om upphävande av lagen (1974:809) om befrielse från skattskyldighet
vid fusion inom stadshypoteksinstitutionen, m.m.,
7. Lag om upphävande av förordningen (1969:744) om befrielse från skatt-
skyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutio-
nerna, m.m.
Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.
40
I Sverige finns tre hypoteksinstitutioner, nämligen Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa med stadshypoteksföreningarna, med en omslutning år
1988 om 217 miljarder kr., Sveriges allmänna hypoteksbank med landshypo-
teksföreningarna (23 miljarder kr.) samt Svenska skeppshypotekskassan
(2,5 miljarder kr., inklusive garantiåtaganden).
Mitt uppdrag har innefattat en samlad översyn av hypoteksinstitutens or-
ganisation och verksamheter. Översynen skall enligt regeringens direktiv ske
med utgångspunkt i de radikalt förändrade förutsättningar som nu råder på
kreditmarknaden. Vidare bör enligt direktiven utredningsarbetet vara inrik-
tat på att främja förutsättningarna för en effektiv konkurrens på denna
marknad.
Utöver dessa utgångspunkter har det varit mitt mål att åstadkomma en
moderniserad organisationsform för hypoteksinstituten som gör det möjligt
för dem att verka och utvecklas efter sina egna förutsättningar på en avregle-
rad kreditmarknad. Dagens omfattande särreglering av hypoteksinstituten
har historiska rötter. På en reglerad kreditmarknad med kreditransonering
var det också rimligt att statens inflytande garanterades i institutioner som i
mångt och mycket fungerade som statens instrument för fördelning av kredi-
ter på sektorer.
Den svenska anpassningen till de s.k. Cooke-reglerna för kapitaltäckning
medför att hypoteksintituten kommer att behöva förstärka sina kapitalbaser.
Om instituten i framtiden skall bibehålla eller flytta fram sina positioner på
en expanderande kreditmarknad är det också av detta skäl nödvändigt att
öppna möjligheter till förstärkning av kapitalbasen.
Hittills har staten dels i princip garanterat institutens upplåning, dels på
olika sätt bidragit till institutens grundkapital och dels reglerat deras upplå-
ningskapacitet. Sådan styrning från statens sida är oförenlig med utgångs-
punkten konkurrensneutralitet.
Tillskott av kapital från statens sida eller fortsatta statsgarantier måste, för
att te sig rimliga, kunna grundas på något näringspolitiskt eller kreditpoli-
tiskt motiv. Sådana motiv kan knappast anföras och återfinns inte heller i
mina direktiv.
Min utgångspunkt är därför att de statliga garantierna bör avvecklas i takt
med att utelöpande obligationslån förfaller till inlösen och att staten inte har
anledning att genom olika former av tillskott eller garantier förstärka hypo-
teksinstitutens kapitalbaser eller reglera deras upplåningskapacitet.
För att kunna åstadkomma konkurrensneutralitet mellan olika kreditinsti-
tut är det enligt min mening inte meningsfullt eller ens möjligt att bygga vi-
dare på den organisationsform eller den reglering under vilken hypoteksin-
stituten nu verkar. Regelsystemet är, i vart fall såvitt avser Stads- och Lands-
hypotek, föråldrat och organisationsformen som sådan inte avpassad för
verksamheter på en avreglerad kreditmarknad med de innovationer som där
hela tiden avlöser varandra.
Den nuvarande detaljerade regleringen av hypoteksinstituten innebär vi-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 1
41
dare - särskilt med de senaste årens snabba förändringar på kreditmarkna-
den - att statsmakterna med jämna mellanrum måste ta ställning till en rad
frågor som närmast har karaktären av justeringar i bolagsordning. Detta är
inte någon lämplig roll för statsmakterna, utan sådan typ av verksamhet hör
lämpligen samman med den statliga tillsyn som bör utövas i generella for-
mer. Därtill kommer att systemet tidsmässigt medfört fördröjningar när det
gäller hypoteksinstitutens möjligheter att delta i utvecklingen på kredit-
marknaden.
Vid överväganden rörande hypoteksinstitutens framtida organisations-
form måste också beaktas att de skatteregler som skall gälla för hypoteksinti-
tuten skall stå i överensstämmelse med dem som statsmakterna fastställer
för liknande kreditinstitut. Den nuvarande särregleringen för hypoteksinsti-
tuten öppnar för en ständigt pågående debatt huruvida dessa institut gynnas
eller missgynnas i skattemässigt hänseende. Det bästa sättet att slutgiltigt
åstadkomma neutralitet i beskattningshänseende är att för hypoteksinstitu-
ten välja en organisationsform som innebär sammanfallande skatteregler.
Därför bör en organisationsform väljas som innebär att hypoteksinstituten
med automatik kontinuerligt underkastas de nya förutsättningar som beslu-
tas. De modeller som härvid kan komma i fråga är ekonomisk förening eller
aktiebolag.
Även om det till det yttre förefaller som om hypoteksorganisationerna, i
vart fall Stadshypotek och Landshypotek, företer vissa likheter med en eko-
nomisk förening finns det väsentliga och grundläggande skillnader. För det
första finns det inga andelar i en hypoteksförening och vidare kan inte någon
ställa anspråk på del i föreningens vinst. Dessutom utgör varken de enskilda
hypoteksföreningarna eller det centrala organet var för sig kompletta kredit-
företag. Även den ingripande statliga regleringen skiljer hypoteksinstituten
från verksamhetsformen ekonomisk förening. Medlemsinflytandet är på
olika sätt begränsat.
En eventuell ombildning till ekonomisk förening skulle innebära att möj-
ligheterna för hypoteksinstituten att vidga kapitalbasen i praktiken alltjämt
förblir mycket begränsade. En förening måste i så fall, förutom egna vinster,
erhålla nya insatser från medlemmarna. Detta måste emellertid i föreva-
rande fall betraktas som en orealistisk lösning. Om däremot instituten om-
bildas till aktiebolag öppnas den riskkapitalmarknad som konkurrerande
kreditinstitut redan nu har tillgång till.
De kreditinstitut som konkurrerar med hypoteksinstituten är aktiebolag.
Även sparbanks- och föreningsbanksrörelserna bedriver med hypoteksinsti-
tuten direkt konkurrerande verksamhet i bolagsform, s.k. kreditaktiebolag.
Ett ytterligare skäl för aktiebolagsbildning är den tilltagande internationa-
liseringen och behovet för de institut som verkar på den internationella
marknaden att ha en etablerad och för alla välkänd företagsform.
Jag anser därför att det finns tungt vägande skäl att ombilda hypoteksinsti-
tuten till aktiebolag och inordna dem i den lagstiftning som reglerar övriga
likartade kreditinstitut. Detta är i själva verket enligt min mening en förut-
sättning för att hypoteksinstituten skall kunna utvecklas i framtiden.
Inför en ombildning till aktiebolag måste ställning tas till frågan om hypo-
teksinstitutens nuvarande rättsliga status samt frågan huruvida någon intres-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 1
42
sent - närmast låntagare eller staten - kan tänkas ha någon grund för anspråk
på institutens förmögenhetsmassa. I detta avseende föreligger olikheter mel-
lan de tre hypoteksorganisationerna.
Vad gäller stadshypoteksorganisationen måste anses gälla att såväl stads-
hypotekskassan som föreningarna är att betrakta som självägande juridiska
personer sui generis, närmast av stiftelsekaraktär, med starkt offentligrätts-
ligt inslag. Något anspråk på Stadshypoteks samlade kapital kan inte - vare
sig på rättslig grund eller skälighetsgrund - resas från medlemmarnas eller
föreningarnas sida. Inte heller staten kan, vare sig på rättslig grund eller skä-
lighetsgrund, resa direkta anspråk på del i Stadshypoteks förmögenhets-
massa. Det måste emellertid ankomma på statsmakterna att besluta om hur
det samlade kapitalet i Stadshypotek i framtiden skall förvaltas. Detta bör
dock inte kunna ske genom att statsmakterna ensidigt förklarar kapitalet
vara statsegendom eller överlåter kapitalet till kassans låntagare.
När det gäller Landshypotek föreligger en väsentlig skillnad gentemot
Stadshypotek såtillvida att landshypotekslagen innehåller direkta bestäm-
melser om ägandet i Landshypotek. Det utsägs direkt i lagen att hypoteks-
bankens delägare utgörs av landshypoteksföreningar och att låntagare i för-
ening är delägare i föreningen. Det går därför inte att komma till någon an-
nan slutsats än att det är fråga om verkligt delägarskap i Landshypotek och
att föreningarnas ägande i banken står i proportion till storleken på deras
lån. Låntagarna genom föreningarna har således i egenskap av delägare ett
rättsligt grundat anspråk på del i förmögenhetsmassan i Landshypotek och
på de aktier som uppstår ur en ombildning av landshypoteksorganisationen
till aktiebolag.
Vad gäller Skeppshypotek är staten ensam ägare. Vid en ombildning av
Skeppshypotek till aktiebolag tillfaller aktierna således staten.
Den närmare ombildningen till aktiebolag bör för Stadshypoteks del i hu-
vuddrag gå till så att kassan och föreningarna fusioneras, varvid kassan över-
tar föreningarnas tillgångar och skulder och föreningarna upplöses utan lik-
vidation. Därefter överlåts kassans rörelse med undantag för obligations-
skulden och eventuellt vissa övriga kassans skulder till ett för ändamålet bil-
dat aktiebolag mot att kassan erhåller aktierna i bolaget. Kassan ges formell
ställning av en stiftelse, stiftelsen Stadshypotekskassan.
Den statliga garantin i form av grundfond får kvarligga hos stiftelsen
Stadshypotekskassan och avtrappas i takt med att utelöpande obligationslån
förfaller. Med hänsyn till att garantin skall finnas endast under en övergångs-
tid för att avse redan ingångna och garanterade förbindelser anser jag att den
bör utgå på oförändrade grunder. Nya lån får utges av Stadshypotek AB på
bolagets egna meriter.
När det gäller behandlingen av Stadshypoteks reserver vid övergången till
ny företagsform anser jag att avsättningarna t.o.m. år 1984 bör kunna bibe-
hålla sin ställning av beskattade medel. Det viktiga är enligt min mening att
de olika instituten behandlas lika i framtiden.
Från konkurrensneutralitetssynpunkt och för att uppnå effektivitet på
kreditmarknaden är det nödvändigt att lönsamhets- och avkastningskrav
ställs på kapitalet i Stadshypotek.
På en relativt liten kapitalmarknad som den svenska, där antalet aktörer
Prop.
1990/91:190
Bilaga 1
43
med nödvändighet blir begränsat, är det angeläget att främja konkurrensen
mellan kreditinstituten. Stadshypotek har under lång tid verkat på bostads-
kreditmarknaden och vitaliserat denna del av kreditmarknaden med nya in-
strument. Historiskt sett kan Stadshypotek sägas ha verkat som en garant
för prispressande konkurrens när det gäller bostadskreditgivningen. Det är
därför väsentligt att Stadshypotek kan bibehållas som en stark och självstän-
dig aktör på bostadskreditmarknaden. Ägandet bör därför konstrueras så att
Stadshypotek kan ges långsiktiga och stabila förutsättningar för sin verksam-
het. De aktier som uppstår ur ombildningen av Stadshypotek till aktiebolag
bör därför fortvarigt ägas av stiftelsen Stadshypotekskassan. Denna stiftelse
bör ha som en uppgift att genom ett bibehållande av sitt aktieinnehav säkra
Stadshypoteks framtida självständighet.
Stiftelsen Stadshypotekskassan kommer - åtminstone inledningsvis - inte
att ha några andra tillgångar än aktierna i Stadshypotek AB samt en revers-
fordran på detta bolag. Detta innebär att stiftelsen knappast har resurser att
delta i de nyemissioner som blir nödvändiga för att Stadshypotek AB skall
kunna leva upp till ställda kapitaltäckningskrav och kunna expandera. Ny-
emitterade aktier måste alltså tecknas av andra intressenter.
I den nuvarande stadshypoteksorganisationen utgör förankringen hos lån-
tagarna och låntagarinflytandet en styrka. Den nyemission i Stadshypotek
AB som inledningsvis blir nödvändig bör därför riktas till låntagarna. En del
av aktieägandet i Stadshypotek AB blir därmed redan från början spritt på
ett stort antal händer.
De genom nyemission tillkomna aktieägarna kommer att resa krav på av-
kastning på sitt insatta kapital. Även huvudaktieägaren, stiftelsen Stadshy-
potekskassan, måste resa krav på avkastning på sitt aktieägande i Stadshypo-
tek AB. Det är knappast sannolikt att externa investerare är villiga att
teckna aktier om huvudaktieägaren inte uppfattas som långsiktigt intresse-
rad av lönsamhet och avkastning på sina aktier. För att stiftelsen skall te sig
som en trovärdig långsiktig ägare med avkastningskrav måste den därför
konstrueras så att den får ett verkligt intresse av avkastningen på sitt kapital.
Stiftelsens ändamål kan mot denna bakgrund inte inskränkas till att bestå
enbart i själva ägandet av aktier i Stadshypotek AB och i att eventuellt åter-
investera uppburna utdelningar i samma bolag. Detta skulle i så fall i prakti-
ken innebära att stadshypoteksorganisationen skulle bli självägande utan ett
trovärdigt system för att sätta långsiktiga lönsamhetskrav. Det skulle vidare,
när den statliga upplåningsregleringen upphör och hypoteksinstituten ges
möjlighet till företagsförvärv, öppna möjligheten för en expansion genom
förvärv av andra företag som på sikt skulle kunna verka menligt på konkur-
rensen. En sådan ordning skulle varken främja låntagarnas intressen eller
effektiviteten på kreditmarknaden. Stiftelsen måste därför ges ett ändamål
och en konstruktion som innebär att den har ett intresse av avkastningen på
sitt kapital.
Detta ändamål måste sökas inom ramen för vad som kan sägas vara ett
samhällsnyttigt ändamål. Statsmakterna har i olika sammanhang medverkat
till att forskningsstödjande stiftelser uppstått. Ett exempel på detta utgör
stiftelsen Riksbankens Jubileumsfond. Ett annat exempel är de avsättningar
ur affärsbankernas vinster som för någon tid sedan gjordes i syfte bl.a. att
Prop.
1990/91:190
Bilaga 1
44
förstärka utrustningsresurserna vid universitet och högskolor. Avkastningen
på stiftelsen Stadshypotekskassans innehav av aktier bör mot denna bak-
grund gå till att ekonomiskt främja och understödja till Sverige anknuten
vetenskaplig forskning.
När lagstiftningen om stadshypoteksorganisationen nu moderniseras kan
självfallet inte ägandet läggas i ett organ vars juridiska status inte är klart
fastlagd. Stiftelsen Stadshypotekskassan blir en stiftelse med allt vad därav
följer. Denna stiftelse blir ägare till ett mycket omfattande kapital. Det bör
inte heller komma i fråga att genom ny lagstiftning permanenta dagens svaga
system för låntagarförankring i stadshypoteksorganisationen. Däremot finns
det, enligt vad som uppgivits från företrädare för stadshypoteksförening-
arna, goda möjligheter att bilda ideella föreningar på de nuvarande stadshy-
poteksföreningarnas grund. Ett på sådant sätt kanaliserat låntagarinflytande
bör utgöra en tillgång för den framtida stadshypoteksorganisationen. Det
kan emellertid inte, med den avsevärt ökade frihet som bolagsbildningen
medför, komma i fråga att ge det på detta sätt kanaliserade inflytandet en
majoritetsposition.
Stiftelsens styrelse bör sättas samman på ett sätt som speglar dess dubbla
roll att dels långsiktigt förvalta sitt kapital och förankra ägandet i Stadshypo-
tek AB, dels fördela forskningsbidrag. I den mån representativa ideella för-
eningar av låntagare bildas på de nuvarande stadshypoteksföreningarnas
grund bör även den gamla traditionen av låntagarinflytande i Stadshypotek
tillgodoses genom en viss representation för dessa föreningar i stiftelsens sty-
relse.
Stiftelsens helt dominerande tillgång blir aktiemajoriteten i Stadshypotek
AB. Det blir därför ett naturligt mål för stiftelsens styrelse att åstadkomma
att Stadshypotek AB utvecklas till en långsiktigt lönsam organisation. Av
detta skäl kan det knappast komma ifråga att stiftelsen inledningsvis ställer
alltför höga krav på utdelning på sitt ägande i Stadshypotek AB. Tvärtom
torde det vara rimligt att anta att utdelningskraven under ett långt inled-
ningsskede kommer att ställas ganska försiktigt.
Genom stiftelsens dominerande ägande i Stadshypotek AB ges bolaget en
långsiktig stabilitet som tillförsäkrar bostadskreditmarknaden en kraftfull
självständig aktör och gynnar konkurrensen på denna marknad.
Stadshypotek skall bibehålla sin ursprungliga huvudinriktning. Denna
framgår av bolagsordningen och ändringar i denna kräver regeringens till-
stånd eller, enligt kreditmarknadskommitténs förslag, bankinspektionens.
Stiftelsen Stadshypotekskassan skall också som ägare enligt sina stadgar ut-
göra en garanti för att denna huvudinriktning bibehålies.
Beträffande Landshypotek utgör föreningarnas ägande av hypoteksban-
ken och låntagarnas delägande i landshypoteksföreningarna en begränsning
för statsmakternas möjlighet att disponera över det kapital som uppstår vid
en aktiebolagsbildning. Själva aktiebolagsbildningen av Landshypotek faller
emellertid i och för sig under vad statsmakterna genom lagstiftningsåtgärder
bör besluta om. Den fortsatta utvecklingen blir dock i första hand en fråga
för ägarna.
Ombildningen av Landshypotek till aktiebolag bör i ett första steg ske ge-
nom att hypoteksbankens hela rörelse överförs till ett för ändamålet bildat
Prop.
1990/91:190
Bilaga 1
45
aktiebolag mot att banken erhåller aktier i bolaget. Därefter likvideras hy-
poteksbanken och bankens ägare, föreningarna, tillskiftas bankens aktier i
aktiebolaget i proportion till deras lån i banken. I ett nästa steg överlåter
föreningarna sin rörelse till aktiebolaget mot betalning i aktier. Det sista ste-
get i ombildningen är att föreningarna ombildas till associationsformen eko-
nomiska föreningar. För redan ingångna förbindelser ligger den statliga ga-
rantin kvar och avtrappas successivt.
Även för Skeppshypotek är det min mening att verksamheten i framtiden
bör bedrivas i aktiebolagsform. Detta är en följd av strävandena att söka
främja förutsättningarna för konkurrensneutralitet på kreditmarknaden.
Staten blir ensam ägare till de aktier som uppstår ur ombildningen av
Skeppshypotek till aktiebolag. Det ankommer sedan på staten att avgöra om
den oförändrat skall ha kvar sitt engagemang eller om den skall överväga
försäljning eller nya samägandeformer. En ombildning till aktiebolag öppnar
också möjlighet för statsmakterna att ompröva den subvention av sjöfarten
som ligger i dagens konstruktion av skeppshypotekskassan.
Ombildningen av Skeppshypotek bör tillgå så att skeppshypotekskassans
hela rörelse överförs till ett för ändamålet särskilt bildat aktiebolag mot att
kassan erhåller aktier i bolaget. Därefter likvideras kassan, varvid aktierna
tillfaller staten.
Utvecklingen på kreditmarknaden går snabbt. Framför allt för Stadshypo-
tek men även för Landshypotek och i någon mån för Skeppshypotek är det
fråga om förvaltning av mycket stora förmögenhetsmassor. En förlängd si-
tuation av osäkerhet rörande vilka förutsättningar som skall gälla medför
mycket stora nackdelar såväl för berörda institutioner som för kreditmark-
naden i sin helhet.
Jag anser därför det vara nödvändigt att mina förslag genomförs med ver-
kan från den 1 januari 1991. Hypoteksinstitutionerna själva och övriga aktö-
rer på marknaden måste emellertid ha besked tidigare än så för att kunna
genomföra de nödvändiga förändringsåtgärderna.
Konsekvenserna av mina förslag blir att effektiviteten på den svenska kre-
ditmarknaden ökar. Genom att statens roll som garantigivare gradvis upphör
och genom att övriga särbestämmelser för hypoteksinstituten avskaffas,
främjas förutsättningarna för konkurrensneutralitet på denna viktiga del av
kreditmarknaden till gagn för effektiviteten och därmed för låntagarna.
Genom att den största aktören på bostadskreditmarknaden, stadshypo-
tekskassan, ges möjlighet att effektivisera sin organisation och konkurrera
på lika villkor nationellt och internationellt samt förses med en långsiktig
ägarfunktion, säkerställs att en stark och självständig aktör kommer att fin-
nas på marknaden och åstadkomma en effektiv konkurrens i bostadskredit-
givningens olika led.
Landshypoteksorganisationen ges möjlighet att leva vidare i en situation
med nya kapitaltäckningskrav på en avreglerad kreditmarknad. Det koope-
rativa draget bibehålls genom att hypoteksföreningarna i förvandlad form
lever vidare och kan axla den ägarroll som är nödvändig för en institution av
denna storlek och betydelse. Genom omvandlingen finns förutsättningar för
konkurrensneutralitet gentemot övriga aktörer på marknaden. Det blir ett
Prop.
1990/91:190
Bilaga 1
46
ansvar för ägarna att närmare definiera den roll de önskar att Landshypotek
skall spela i framtiden.
Sammantaget innebär mina förslag avsevärt förbättrade konkurrensförut-
sättningar på en utomordentligt viktig del av kreditmarknaden, en effektivi-
sering av tunga institutioner på marknaden och därmed fördelar för såväl
placerare som låntagare.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 1
47
Sammanställning av remissyttrandena över hypoteksutredningens betän-
kande (SOU 1989:103) Hypoteksinstituten i framtiden såvitt avser stadshy-
poteksorganisationen .
Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av bankinspektionen,
riksskatteverket, hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Göteborg,
fullmäktige i Sveriges Riksbank, försäkringsinspektionen, universitets- och
högskoleämbetet, riksgäldskontoret, näringsfrihetsombudsmannen (NO),
Svenska Bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges Före-
ningsbankers Förbund, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, stadshy-
poteksföreningarna, Svenska Bankmannaförbundets Centrala Företags-
klubb hos Stadshypotek, Sveriges allmänna hypoteksbank, landshypoteks-
föreningarna, Svenska skeppshypotekskassan, Finansbolagens Förening,
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation
(TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Svenska Ar-
betsgivareföreningen (SAF), Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag
SBAB, Föreningen Auktoriserade Revisorer (FAR), Svenska Revisorsam-
fundet (SRS), bokföringsnämnden, boverket, HSB:s Riksförbund, All-
männa pensionsfonden, första-tredje fondstyrelsen, Sveriges Allmännyttiga
Bostadsföretag (SABO), Lantbrukarnas Riksförbund, Sveriges Redareföre-
ning, Riksbyggen och Sveriges Fastighetsägareförbund.
Sveriges Akademikers Centraloganisation (SACO), Svenska Arbetsgiva-
reföreningen (SAF), bokföringsnämnden och Svenska Revisorsamfundet
(SRS) har, var och en för sin del, förklarat att de avstår från att avge ytt-
rande.
Bankinspektionen
Två tjänstemän vid bankinspektionen har såsom sakkunniga biträtt utreda-
ren. De frågor som inspektionen har velat bevaka har på detta sätt kunnat
beaktas under utredningsarbetet.
Bankinspektionen tillstyrker bifall till utredarens förslag.
Riksskatteverket
Utifrån de intressen som verket har att bevaka finns ingenting att erinra mot
hypoteksutredningens förslag. Det kan anmärkas att förslaget innebär att
hypoteksinstituten framöver skulle få samma skatteregler som gäller för lik-
nande kreditinstitut. De skatteförslag som föreslås i lagrådsremissen den 25
januari 1990 om reformerad inkomst- och företagsbeskattning kommer att
omfatta även hypoteksinstituten.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
48
Hovrätten för Nedre Norrland
Hovrätten har - från de synpunkter (i första hand civil- och associationsrätts-
liga) hovrätten anser sig böra granska föreliggande remissärende - ingen
erinran mot de framlagda författningsförslagen.
Det kan dock vid lagstiftningsärendets vidare behandling finnas anledning
att ytterligare analysera de nu gällande likvidationsbestämmelserna i stads-
hypotekslagen (jfr betänkandet bla s 124, 127 och 206).
Kammarrätten i Göteborg
Kammarrätten har inte något att erinra mot betänkandet.Förslagen i betän-
kandet synes vara en elegant lösning av frågan att välja och genomföra en ny
organisationsform för hypoteksinstituten.
Fullmäktige i Sveriges Riksbank
Fullmäktige i riksbanken vill inledningsvis understryka de särdrag som hit-
tills gällt för hypoteksinstituten. De har tillkommit med stöd av staten och
staten har även ställt garantier för den upplåning som instituten företagit på
obligationsmarknaden.
Till de karakteristiska dragen hör vidare den långt drivna specialiseringen.
Hypotekslagstiftningen har angett förhållandevis snäva verksamhetsområ-
den för vart och ett av instituten och höga krav har ställts på kreditgivningens
bakomliggande säkerheter. Huvuduppgiften har varit att tillhandahålla lång-
fristiga krediter och att fungera som komplement till bankerna. Inte minst
Stadshypotek grundläde en mycket stark position som bostadsinstitut på
marknaden under de regleringsperioder då bankerna var beroende av Stads-
hypotek för att kunna lyfta av betydande delar av sina byggnadskrediter.
I flera avseenden har de senaste årens avregleringar ändrat de ursprung-
liga förutsättningarna för hypoteksinstitutens rörelser. Den tidigare rollför-
delningen gentemot bankerna har brutits upp. De huvudsakliga konkurren-
terna till hypoteksinstituten återfinns i dag som dotterbolag (kreditaktiebo-
lag) inom större bankkoncerner. Dessa har bl a tillgång till bankernas förhål-
landevis breda organisationer och kontorsnät. För hypoteksinstituten har
konkurrensen från de bankanknutna kreditaktiebolagen resulterat i vikande
andelar på marknaden och begynnande lönsamhetsproblem. Detta har in-
träffat samtidigt som instituten ställts inför väsentligt skärpta kapitaltäck-
ningskrav.
I rådande marknadsläge anser fullmäktige, liksom utredningen, att hypo-
teksinstitutens verksamhetsformer i flera avseenden framstår som föråld-
rade. Fullmäktige delar också utredningens syn på behovet av en mer ge-
nomgripande ombildning. Statsmakterna har inte längre behov av att admi-
nistrativt styra kreditgivningen till vissa sektorer eller ändamål med stöd av
särskild lagstiftning. Starka skäl talar för att hypoteksinstituten bör ombildas
till aktiebolag och inordnas under de mer flexibla spelregler som gäller för
andra jämförbara kreditgivare.
Som ett viktigt led i ombildningen till aktiebolag ingår att ägarförhållan-
dena klarläggs. Därmed klarläggs också vem som bär det direkta ansvaret
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
49
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 190
för fortsatt verksamhetsutveckling och för den strategiskt viktiga kapitalan-
skaffningen. Hypoteksinstitutens starka beroende av staten tonas ned, åt-
minstone vad gäller Stadshypotek och Landshypotek. Fullmäktige delar
uppfattningen att det inte längre finns några näringspolitiska eller kreditpoli-
tiska motiv för att bibehålla dagens särställning härvidlag.
Fullmäktige vill emellertid understryka att de föreslagna ombildningarna
till aktiebolag inte ensamma löser hypoteksinstitutens problem. Även efter
det formella skiftet av associationsform och frigörelsen från de statliga de-
taljregleringarna kvarstår betydande ekonomiska skillnader mellan de tre
institutionerna. Det är fråga om skillnader i storlek och konkurrensförmåga
som i hög grad påverkar livskraften på längre sikt. Enligt fullmäktiges upp-
fattning måste därför någon form av verksamhetsvidgningar övervägas till-
sammans med övriga förslag.
Detta gäller särskilt för Landshypoteks och Skeppshypoteks del. De upp-
träder som utpräglade specialister på krympande avsnitt av marknaden och
står därför inför särskilda svårigheter när det gäller att attrahera riskkapital
och marknadsmässigt förränta detta kapital. För Stadshypoteks vidkom-
mande är de marknadsmässiga förutsättningarna annorlunda och i allt vä-
sentligt mera gynnsamma. Marknaden för fastighetskrediter är mycket ex-
pansiv. Samtidigt sker en koncentration till ett fåtal stora aktörer.
Utredningen framhåller betydelsen av att hypoteksinstitutionerna efter
ombildningarna kan behålla och utveckla sina ursprungliga huvudinrikt-
ningar. Fullmäktige är i princip av samma uppfattning. Särskilt viktigt är att
Stadshypotek kan fortsätta att spela sin centrala roll ur konkurrenssynpunkt
på bostadskreditmarknaden. På denna punkt tolkar fullmäktige de fram-
lagda förslagen så att inriktningen för respektive bolag inte rubbas genom
ombildningarna. Samtidigt öppnas nya möjligheter för såväl Stadshypotek
som Landshypotek att överväga någon form av verksamhetsvidgningar på
koncernnivå.
Detta är ur struktursynpunkt en viktig reform, som fullmäktige ser positivt
på. Några särbestämmelser jämfört med de bankanknutna konkurrenterna
bör inte gälla beträffande organisationslösningarna. Nya finansiella verk-
samheter bör alltså kunna länkas till de ursprungliga, förutsatt att detta sker
via sidoordnade bolag efter holdingmodell. I den fortsatta beredningen av
utredningens förslag bör förutsättningarna för sådana verksamhetsvidg-
ningar på koncernnivå närmare preciseras.
En stor del av betänkandet ägnas de författningsmässiga skillnader som
föreligger mellan de tre organisationerna, dvs frågan om hypoteksinstitutens
rättsliga status. På denna punkt har utredningen genomfört en analys av det
rådande utgångsläget, bl a när det gäller statens möjliga ägaranspråk. Denna
analys ligger i allt väsentligt till grund för fullmäktiges ställningstaganden ne-
dan. När det gäller konstruktionen för Stadshypotek föreslår dock fullmäk-
tige vissa modifieringar.
En viktig del av ombildningen av Stadshypotek är att nuvarande kassan
ges formell ställning som stiftelse och ägare. Detta faller tillbaka på utred-
ningens analys av kassans och föreningarnas juridiska status i utgångsläget.
Här konstateras bl a att låntagarförankringen i stadshypoteksorganisationen
är förhållandevis svag. Vidare finner utredningen att staten inte har grund
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
50
för anspråk på den upparbetade förmögenheten, trots en lång tradition av
statliga stödinsatser och olika reglerande ingrepp. Knytningen till staten har
givit kassan ett drag av offentlig institution men anses inte ha ändrat dess
självständighet och stiftelsekaraktär enligt utredningen.
Fullmäktige delar uppfattningen att stiftelseformen nära anknyter till den
tradition av självständighet och oberoende som kassan och föreningarna ut-
vecklat. Den konstruktion som utredningen föreslår bör också ses mot bak-
grund av att det faktiskt saknas uttryckliga bestämmelser som reglerar ägar-
förhållandena i stadshypoteksorganisationen. En annan viktig utgångspunkt
för fullmäktiges ställningstagande är Stadshypoteks nuvarande roll som stor
kreditgivare på bostadsfinansieringsmarknaden - den enda icke bankägda
aktören i marknadsledande position. Fastighetslånemarknaden fortsätter av
allt att döma att vara expansiv. Den är vidare på väg att internationaliseras,
åtminstone vad gäller aktörernas kapitalanskaffning (funding). Koncentra-
tionstendenserna har blivit allt tydligare. En marknadsledande position för-
svaras bara av den som kan hantera växande volymer inom ramen för en
kostnadseffektiv och lönsam organisation.
Ombildningen innebär att Stadshypotek formellt förses med en ägare i
stiftelsens form. Hur denna stiftelse regleras blir därmed av avgörande bety-
delse. Av utredningens förslag till stadgar för stiftelsen framgår bl a att stif-
telsen skall förvalta det aktiekapital som erhållits vid ombildningen av Stads-
hypoteks rörelse ”i syfte att befrämja en effektiv konkurrens på bostadskre-
ditmarknaden”.
Fullmäktige kan tillstyrka utredningens förslag i detta avseende. Ägarfrå-
gan får en lösning som nära anknyter till de förhållanden som hittills gällt för
Stadshypotek. Fullmäktige fäster därutöver särskild vikt vid att huvudinrikt-
ningen för förvaltningen tydligt läggs fast och att denna tar sikte på just kon-
kurrensmomentet på bostadskreditmarknaden.
Som tidigare framgått är det utredningens juridiska analys som ligger till
grund för fullmäktiges ställningstagande till ombildningen av Stadshypotek
och ägarfrågans lösning. Ett förstatligande av Stadshypoteks rörelse fram-
står t ex inte som ett realistiskt alternativ i sammanhanget mot bakgrund av
den analys som presenterats. Staten kan inte ta aktiekapitalet i det ombil-
dade Stadshypotek i anspråk utan ersättning. Regeringsformen (RF 2 kap
18 §) tillförsäkrar inte bara enskilda medborgare ersättning i de fall egendom
förstatligas. Skyddet får även anses gälla en självständig, under statens ome-
delbara vård ställd låneanstalt” som Stadshypotek. Statsmakterna bör pri-
märt ta ansvar för i vilka former den framtida förvaltningen får bedrivas men
avstå från att direkt förfoga över det kapital som återfinns i rörelsen.
Däremot har fullmäktige invändningar mot utredningens förslag när det
gäller stiftelsens styrelse. Eftersom fullmäktige anser att staten har ett hu-
vudansvar när det gäller att förse Stadshypotek med en långsiktig stabil ägar-
funktion bör detta ansvar återspeglas i en klar majoritetsposition när det gäl-
ler sammansättningen av stiftelsens styrelse. Vidare anser fullmäktige att det
föreslagna antalet ledamöter är för stort. Antalet bör begränsas från tolv till
åtta ledamöter. Av dessa åtta ledamöter bör fyra, däribland ordföranden,
utses av regeringen. Därutöver föreslår fullmäktige att två ledamöter utses
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
51
av berörda vetenskapliga forskningsakademiker och två ledamöter utses av
föreningar som representerar låntagarintresset inom Stadshypotek.
Fullmäktige anser således att de av regeringen utsedda ledamöterna bör
utgöra styrelsens majoritet (i kraft av ordförandes utslagsröst). För flertalet
av dessa ledamöter bör ställas höga krav på sakkunskap och kompetens
ifråga om kreditgivning och kapitalförvaltning.
Utredningen understryker betydelsen av långsiktiga lönsamhetskrav för
en rörelse av Stadshypoteks slag. Man föreslår mot denna bakgrund att delar
av verksamhetens avkastning delas ut till allmännyttiga ändamål för att
”främja och understödja till Sverige anknuten vetenskaplig forskning”. Full-
mäktige ställer sig dock tveksamma till den föreslagna konstruktionen.
Denna framstår som konstlad och fullmäktige ifrågasätter om den i prakti-
ken kommer att tjäna sitt syfte. Enligt fullmäktiges uppfattning är det istället
inträdet av nya aktieägare i de rörelsedrivande enheterna som i första hand
kan bidra till önskad stabilitet och trovärdighet vad gäller Stadshypoteks ef-
fektivitet och avkastning. Det är således av avgörande betydelse att ett bre-
dare ägande redan från början blir en del i omstruktureringen av Stadshypo-
tek. Genom nyemissioner bör såväl medlemmar som externa intressenter
beredas möjlighet att inträda och satsa riskvilligt kapital på marknadsmäs-
siga villkor. Detta kan ske i betydande omfattning utan att stiftelsen behöver
ge upp sin roll som huvudaktieägare i Stadshypotek. Det kan vidare ske i
former som garanterar att Stadshypotek fortsätter att utvecklas som konkur-
rent till de större bankkoncernerna på marknaden.
Fullmäktige har inget att erinra mot de förslag som rör skattekonsekven-
serna och behandlingen av de ombildade instituten ur kapitaltäckningssyn-
punkt. Detsamma gäller den tidpunkt som utredningen angivit för ikraftträ-
dande av de olika förslagen. Den anpassning som rör hypoteksinstituten bör
dock tidsmässigt sammanfalla med ställningstagandet till kreditmarknads-
kommitténs förslag om reformerad lagstiftning för kreditaktiebolagen.
Försäkringsinspektionen
Till en början vill inspektionen instämma i vad utredaren anfört om nödvän-
digheten av att utan dröjsmål genomföra en modernisering av Landshypo-
teks och Stadshypoteks organisation för att skapa möjlighet för de båda insti-
tutionerna att utvecklas och framgångsrikt verka på den framtida avregle-
rade kreditmarknaden.
De båda hypoteksinstitutionerna är nu organiserade efter likartade linjer.
På en punkt har utredaren ansett sig kunna finna en principiell skillnad av
betydelse i det att det inom landshypotek skulle föreligga ett delägarskap
från låntagarnas sida i föreningarna och från dessas sida i banken, vilket del-
ägarskap i ekonomiskt hänseende skulle betyda något helt annat och mera
långtgående än vad som följer av medlemskapsreglerna i stadshypoteksför-
fattningarna. Detta har lett utredaren fram till helt olika lösningar för de
båda institutionerna. Inspektionen anser att utredaren i hög grad överdriver
betydelsen av de smärre formella och sakliga skillnader som finns mellan de
båda regelsystemen. Enligt inspektionens uppfattning bör - med hänsyn till
att de båda institutionernas uppbyggnad och verksamhetsorganisation i allt
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
52
väsentligt är densamma - en given utgångspunkt vara att den ombildnings-
modell som väljs bör tillämpas på båda institutionerna. För detta talar också
att de båda institutens verksamhet kan antas bli i viss utsträckning överlap-
pande.
Till grund för en reformering av organisationsformen bör läggas främst
följande principer.
- Den låntagarkooperativa karaktären behålls. Av detta följer bl.a. att det
även i fortsättningen bör finnas en stark förankring hos låntagarna på re-
gional nivå. Mot bakgrund av den kooperativa karaktären är det inte
nödvändigt att på det sätt som utredaren gjort i fråga om Stadshypotek
betona ett från början starkt avkastningskrav. (Här kan en jämförelse gö-
ras med sparbanker, föreningsbanker och ömsesidiga försäkringsbolag.)
- Organisationsformen för rörelsen bör vara sådan att den ger möjlighet till
nödvändig utveckling och även skapar en grund för konkurrens med
andra institut på lika villkor. För rörelsen bör därför användas aktiebo-
lagsformen.
- Kopplingen mellan ägarfunktion och lånerörelsen måste vara sådan att
förutsättning skapas för att föra ihop Landshypoteks och Stadshypoteks
olika delar till slagkraftiga koncerner. Det är helt nödvändigt, om institu-
ten skall ha möjlighet att hävda sig i framtidens konkurrens, att en sam-
ordning och effektivisering sker inom resp, koncern för att fullt ut ta till
vara fördelarna i en stordrift.
Mot bakgrund av dessa utgångspunkter anser inspektionen att den lösning
som utredaren föreslår för Stadshypotek - bl.a. med en stiftelse som ägare
av Stadshypotek AB - inte är acceptabel. Inspektionen avstyrker därför det
förslag som utredaren framlagt beträffande Stadshypotek.
Det är emellertid svårt att peka på en enkel ombildningsmodell som helt
uppfyller de villkor som enligt ovan måste ställas på en reform och som dess-
utom i stor omfattning kan vinna gehör hos personal och förtroendemän i
institutionerna. Mycket talar därför för att det första steget bör bygga på -
förutom på att själva rörelsen drivs i ett aktiebolag - att ägarfunktionerna
kopplas till en organisation som så nära som möjligt bygger på den nuva-
rande. Den skulle då t.ex. kunna innebära att aktierna fördelas på banken/
kassan resp, på föreningarna på sådant sätt att banken/kassan i vart fall har
majoritet i rösthänseende på aktiebolagets bolagsstämma, att föreningarna
ombildas till ekonomiska föreningar - eller, om samtliga aktier läggs hos
banken/kassan, valföreningar - med uppgift att utse ombud till kassans resp,
bankens stämma och att i viss mån engageras i aktiebolagets organisation
vad gäller låneverksamhet i regionen.
Lösningen bör alltså så långt som möjligt tillvarata de fördelar som finns i
den regionala låntagarförankringen samtidigt som organisationen i väsent-
liga avseenden måste möjliggöra en nödvändig styrning av och kraftsamling
i koncernens verksamhet.
Inspektionen föreslår att finansdepartementet i någon därför lämplig form
tar upp överläggningar med företrädare för de båda institutionerna för att
närmare klarlägga hur en ombildning utifrån vissa givna förutsättningar -
enligt inspektionens mening de som angetts i det föregående - kan genomfö-
ras under bred förankring i institutionerna.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
53
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ)
Betänkandet har av UHÄ remitterats till universiteten i Stockholm, Uppsala
och Lund. Inkomna remissyttranden bifogas.
Sett utifrån de synpunkter, vilka UHÄ företrädesvis har att beakta finner
ämbetet inget att erinra emot utredningens förslag i dess helhet. Enligt
UHÄ:s mening hade det dock varit önskvärt om utredningen närmare hade
redogjort för hur ”till Sverige anknuten vetenskaplig forskning” skall få till-
godogöra sig avkastningen på stiftelsens Stadshypotekskassan innehav av
aktier.
I övrigt vill UHÄ hänvisa till vad som har anförts från universitetens sida.
Stockholms universitet, juridiska fakultetsnämnden
Fakultetsnämnden ställer sig, med följande påpekanden, positiv till försla-
get.
Beträffande Stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningarna
("Stadshypotek") vill nämnden understryka den allmänna synpunkten att det
är väsentligt att Stadshypotek, som hittills kan sägas ha fungerat som en ga-
rant för prispressande konkurrens inom bostadskreditgivningen, också i
fortsättningen kan behålla sin roll som en stark och självständig aktör på bo-
stadskreditmarknaden. Nämnden vill också framhålla, att det är angeläget
att förslaget är så utformat att det kan uppfattas om positivt även från stads-
hypoteksföreningarnas sida.
Med nu gjorda påpekanden tillstyrker nämnden ett genomförande av be-
tänkandets förslag.
Uppsala universitet, juridiska fakultetsstyrelsen
Fakultetsstyrelsen finner inte anledning att gå in på kreditmarknadssituatio-
nen och frågor kopplade till denna utan begränsar sitt yttrande till att avse
synpunkter på dels utredningens resultat i vad avser ägarförhållandena i da-
gens situationen vad gäller de tre hypoteksinstituten med de till dem kopp-
lade föreningarna, dels utredningens förslag till nya organisationsformer,
dels föreslagna stadgar och bolagsordningar.
Vad till att börja med gäller dagens ägarsituation har utredningen kommit
till det resultatet, att såväl Stadshypotekskassan som de till denna kopplade
stadshypoteksföreningarna är att betrakta som självägande juridiska perso-
ner sui generis, närmast av stiftelsekaraktär , med starkt offentligrättsligt in-
slag. Något anspråk på Stadshypoteks samlade kapital kan därför inte göras
gällande från vare sig föreningarnas eller medlemmarnas sida. Inte heller
staten kan enligt utredningen resa anspråk på Stadshypoteks förmögenhets-
massa. När det därefter gäller Landshypotek föreligger enligt utredningen
den skillnaden, att hypoteksbankens delägare utgörs av landshypoteksföre-
ningar och att låntagarna är delägare i föreningarna. Låntagarna genom för-
eningarna har därför, sägs det vidare, i egenskap av delägare ett rättsligt
grundat anspråk på del i förmögenhetsmassan i Landshypotek och på de ak-
tier som kan komma att uppstå vid en ombildning av Landshypoteksorgani-
sationen till aktiebolag. Vad slutligen Skeppshypotek beträffar har utred-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
54
ningen kommit till det resultatet att staten ensam är ägare. Vad först stadshy-
poteksföreningarna beträffar kunde det som utredningen anfört tidgare möj-
ligen sägas att de utgjorde en särform av ekonomiska föreningar, och även
om låntagarna alltjämt kallas medlemmar kan det med visst fog ifrågasättas
om de numera - sedan deras skyldighet att solidariskt svara för föreningar-
nas förbindelser 1970 upphörde - kan sägas träffa sådant avtal om samver-
kan för ett gemensamt ändamål som är en förutsättning för att en association
och därmed en förening skall anses föreligga. Å andra sidan benämns som
sagt låntagarna medlemmar, och som sådana har de vissa förvaltningsbefo-
genheter i föreningarna. Visst fog synes dock som sagt föreligga för stånd-
punkten att det i detta fall närmast är fråga om en halvt offentligrättslig orga-
nisationsform med visst inflytande för dem som är låntagare. Fakultetsstyrel-
sen kan därför sammanfattningsvis acceptera det slutresultat till vilken ut-
redningen kommit.
De tekniker som föreslås för omvandlingen av stadshypotek finns i det
stora hela inte något att invända mot. Ett par detaljer skall dock beröras.
Vid Stadshypoteks ombildning till en aktieägande stiftelse uppkommer
som utredningen konstaterat ett gäldenärsbyte. Utredningen är - säkert helt
korrekt - av den uppfattningen att samtliga borgenärer inte kan nås för det
samtycke som i princip krävs för gäldenärsbyten och föreslår i stället, att re-
geringen prövar tryggheten för Stadshypoteks fordringsägare men vidare,
vilket är väl så centralt, att den av staten garanterade grundfonden inte av-
vecklas snabbare än de skulder som för närvarande föreligger. För att skydda
Stadshypoteks nuvarande fordringsägare får dock den av staten garanterade
grundfonden bara användas till skyddandet av dessa och inte dem som fram-
deles tillkommer som fordringsägare. Med hänsyn till de jämfört med da-
gens situation utökade risker, som fordringsägarna generellt sett kan komma
att utsättas för genom Stadshypotek AB:s verksamhet, finner fakultetssty-
relsen det trots allt vara tveksamt om de nuvarande fordringsägarna erhåller
ett erforderligt skydd genom den föreslagna modellen. - Till förslaget på s.
150 att Stiftelsen Stadshypotekskassan skall få en styrelse om tolv personer
vill fakultetsstyrelsen göra det påpekandet, att all erfarenhet entydigt synes
utvisa att stora styrelser inte fungerar effektivt. Fråga är om inte styrelsen
för stiftelsen i likhet med t.ex. Nobelstiftelsens styrelse kunde bestå av sex
ledamöter men med rätt för olika akademiska kollegier att med ensamrätt
bestämma hur de medel som skall tillfalla forskningen enligt förslaget till
stadgar § 2 (s. 231) skall fördelas.
Komplikationerna är delvis desamma och delvis andra vad gäller Lands-
hypotek - enligt förslaget framdeles ett kreditmarknadsaktiebolag med eko-
nomiska föreningar som delägare. Man kan till en början ställa frågan i vil-
ken mån det bör tillkomma statsmakterna att besluta att ett privaträttsligt
organ skall omvandlas till ett aktiebolag (ss 155 och 197). Å andra sidan kan
statsmakterna inom vida ramar göra sådana ändringar i gällande regler att
fysiska och juridiska personer för att fortsätta viss typ av verksamhet tvingas
in i nya verksamhetstyper. Fakultetsstyrelsen nöjer sig därför i detta sam-
manhang med detta påpekande. - Vad därefter skyddet för Hypoteksban-
kens fordringsägare beträffar är problement detsamma som ovan berörts i
vad gäller Stadshypoteks fordringsägare. Förslaget i betänkandet är i vad
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
55
gäller Landshypotek identiskt med förslaget i vad gäller skyddet för Stadshy-
poteks fordringsägare. Fakultetsstyrelsen vill även i detta fall uttala sin tvek-
samhet inför frågan om fordringshavarna erhåller erforderligt skydd. - Påpe-
kandet på s 158 m att föreningarnas verksamheter framdeles kommer att reg-
leras av stadgar medan Landshypoteksrörelsen regleras av aktiebolagslagen,
kreditaktiebolagslagen och bolagsordning måste kompletteras med påpe-
kandet, att föreningarna även blir bundna av lagen om ekonomiska för-
eningar (om inte särreglering ges), vilket har viss praktisk betydelse. Lagen
om ekonomiska föreningar är nämligen tillämplig på föreningar som genom
ekonomisk verksamhet främjar sina medlemmars ekonomiska intressen. Vi-
dare skall medlemmarna vara aktiva i föreningarna som konsumenter, leve-
rantörer eller liknande - föreningarna skall med andra ord vara koopera-
tiva. De framtida föreningarna skall väl ha till syfte att främja sina medlem-
mars ekonomiska intressen, men hur mycket av ekonomisk verksamhet blir
kvar hos dem? Skall aktieägande anses konstituera ekonomisk verksamhet?
Och kan man rimligen säga att medlemmarna som ju får sina lån beviljade
av hypoteksaktiebolaget är låntagare hos föreningen? Däremot skulle väl re-
kvisitet ekonomisk verksamhet kunna komma att uppfyllas om föreningarna
som ombud för kreditaktiebolaget har att bevilja medlemmarnas lån och då
blir väl föreningarna även kooperativa. - En grundläggande princip i vad gäl-
ler aktiebolag och ekonomiska föreningar är att de inte får tömmas på eget
bundet kapital genom utbetalning till föreningens medlemmar. I strid mot
denna princip innehåller förslaget att utan att ta hänsyn till de enskilda för-
eningarnas ekonomi föreskriva, att föreningarna själva skall erlägga insat-
serna för dagens medlemmar med rätt för samma medlemmar att efter viss
tid lämna föreningarna och därvid lyfta samma insatser. Det må så vara att
medlemmarna redan i dag är delägare i hypoteksföreningarna och att de, om
föreningarna skulle likvideras, skulle kunna dela på likvidationsöverskot-
tet - en annan sak är att föreslå en konstruktion som går stick i stäv med
associationsrättens borgenärsskyddsregler vid fortsatt verksamhet. - Slutli-
gen skall här pekas på den latenta konfliktrisk som ligger däri, att lån avses
komma att ges till vissa personer som genom sina föreningar är aktieägare i
Landshypotek AB och att dessa låntagares intressen kan tänkas komma att
gå stick i stäv med intressena hos de aktieägare, som tecknar eller köper ak-
tier i bolaget utan att samtidigt vara låntagare. En grundläggande princip
inom associationsrätten är att aktieägare skall behandlas lika.
Riksgäldskontoret
Riksgäldskontoret ansluter sig till utredningens förslag att de tre hypoteksor-
ganisationerna ombildas till aktiebolag. Vidare anser kontoret i likhet med
utredningen att det föreslagna Stadshypotek AB skall vara ett bankobe-
roende institut, som alltfort kan värna om konkurrensen på svensk kredit-
marknad.
Kontoret finner det dock tveksamt att låta en stiftelse äga Stadshypotek
AB. Denna tveksamhet grundas på att den förslagna stiftelseformen kan
leda till ett oklart ägarintresse. I den mån stiftelseformen väljs bör dock ett
privat delägande i Stadshypotek AB åstadkommas genom en aktieemission
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
56
till allmänheten. Vidare anser kontoret att, om stiftelseformen väljs, stiftel-
sens avkastning inte bör specialdestineras till forskning. Enligt kontorets
principiella uppfattning vore en sådan specialdestinering olycklig. Behovet
av medel till forskning har självfallet inte något samband med hur avkast-
ningen utvecklas i det föreslagna nya bolaget. Ifrågavarande behov bör, om
ett samhällsintresse bedöms föreligga, i stället tillgodoses genom medel som
anslås av riksdagen.
Enligt utredningens förslag skall grundfonden för stadshypotekskassan
och hypoteksbanken respektive garantifonden för skeppshypotekskassan
avveckas i takt med inlösningen av institutens redan ingångna förbindelser
enligt hittills gällande ordning. Denna successiva minskning av grundfonder-
nas respektive garantifondens omfattning bör emellertid enligt riksgäldskon-
torets uppfattning på ett tydligare sätt än i utredningens förslag komma till
uttryck i övergångsbestämmelserna till upphävandet av lagarna om respek-
tive institut.
Näringsfrihetsombudsmannen (NO)
Hypoteksutredningen har redan enligt sina direktiv haft att inrikta arbetet
på att främja förutsättningarna för en effektiv konkurrens på kreditmarkna-
den. Utredarens mål har varit att åstadkomma en moderniserad organisa-
tionsform för hypoteksinstituten som gör det möjligt för dessa att verka och
utvecklas på en avreglerad kreditmarknad. Utredaren har också i ett flertal
avseenden klart uttalat att en utgångspunkt för förslagen är att åstadkomma
konkurrensneutralitet mellan hypoteksinstituten och andra kreditinstitut,
såväl svenska som utländska. Dessa utgångspunkter för utredningen ligger
väl i linje med de intressen som konkurrenslagstiftningen vill främja.
NO anser i allt väsentligt att utredaren på ett förtjänstfullt sätt genom in-
riktningen av sina förslag tillgodoser och främjar en effektiv konkurrens på
så långt möjligt lika villkor mellan olika aktörer på kreditmarknaden. Det
gäller bl.a. förslagen att ombilda hypoteksinstituten till aktiebolag och in-
ordna dem i den lagstiftning som reglerar liknande kreditinstitut, att av-
veckla de statliga garantierna, att införa incitament för att ställa marknads-
mässiga lönsamhetsÅ och avkastningskrav på kapitalet i dessa institut samt
att även i övrigt avskaffa särbestämmelserna för hypoteksinstituten.
NO har mot denna bakgrund inte funnit skäl att mera detaljerat kommen-
tera förslagen. I anslutning till några punkter som tas upp i särskilt yttrande
av experterna Johan Engström, Torbjörn Kihlstedt och Sören Rung vill NO
emellertid framföra följande.
I punkt 6 tas frågan upp vilket avkastningskrav som skall ställas på Stads-
hypotek AB. NO vill framhålla att det inte föreligger någon motsättning
mellan ett försiktigt avkastningskrav i början och en långsiktigt marknads-
mässig avkastning. Det krav som bör ställas är att avkastningen är attraktiv
för en tänkt investerare. En sådan kan mycket väl tänka sig en lägre avkast-
ning i början eller kanske inledningsvis ingen avkastning alls under förutsätt-
ning att den lägre avkastningen kompenseras av en förhållandevis hög av-
kastning i ett senare skede. Tolkat på detta vis stöder No målet att Stadshy-
potek utvecklas till en långsiktigt lönsam organisation.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
57
I punkt 7 tas frågan upp vad som skall gälla i kapitaltäckningshänseende
beträffande Stadshypoteks fonder. NO kan, mot bakgrund av vad utredaren
anfört i denna fråga, ansluta sig till de bedömningar som denne gör. Det sy-
nes svårt att exakt väga och kvantifiera de förÅ respektive nackdelar som
Stadshypotek historiskt sett har haft av gällande lagstiftning. Då också kre-
ditmarknadskommittén synes ha kommit fram till att en reducering av fon-
derna i kapitaltäckningshänseende inte skulle få någon större praktisk effekt
och med hänsyn till den osäkerhet som fortfarande råder beträffande vilka
fördelar som Stadshypotek har haft av särbehandlingen av fondavsättning-
arna instämmer NO i att det väsentliga är en likabehandling i framtiden mel-
lan de kreditinstitut som konkurrerar med varandra.
I punkt 8 tas upp vilken garantiavgift som Stadshypotek bör betala för
grundfonden. NO anser att Stadshypotek bör betala en marknadsmässig av-
gift. Enligt vad som framgår av yttrandet synes denna avgift ligga på en vä-
sentligt högre nivå än den av utredaren föreslagna oförändrade avgiften på
0,33 procent.
NO kan i övrigt tillstyrka förslagen och vill ansluta sig till bedömningen
att det, bl.a. av konkurrensneutralitetsskäl, är angeläget att förslagen ge-
nomförs skyndsamt.
Svenska Bankföreningen
1. Allmänna synpunkter
Bankföreningen ansluter sig till betänkandets särskilda yttrande av exper-
terna Johan Engström, Torbjörn Kyhlstedt och Sören Rung.
Bankföreningen vill framhålla följande synpunkter avseende Stadshypo-
teks framtid.
2. Modell för en ny organisationsform (Kapitel 5.2)
Utredningens utgångspunkt är att de åtgärder som föreslås skall medföra
konkurrensmässig neutralitet mellan Stadshypotek och övriga bostadsinsti-
tut. För att uppnå bl a neutralitet från beskattningssynpunkt föreslår utred-
ningen att Stadshypotek ombildas till aktiebolag (sid 113).
Bankföreningen delar utredningens uppfattning att det är viktigt att det
nya bolaget Stadshypotek AB kommer att konkurrera på lika villkor med
övriga bostadsinstitut. Om Stadshypoteks rörelsedrivande verksamhet läggs
i kreditaktiebolaget Stadshypotek AB, uppnår man den fördelen att detta
institut framöver får samma skatteregler som övriga bostadsinstitut. Det in-
nebär vidare att de skatteförslag, som URF (SOU 1989:34) föreslagit för fi-
nansiella företag, kommer att omfatta både Stadshypotek AB och övriga bo-
stadsinstitut. URF avstod från att framlägga särskilda skatteförslag för hypo-
teksinsitutten, med hänvisning till den pågående hypoteksutredningen.
3. Bolagsbildning (Kapitel 5.4.1.2)
Utredningen föreslår att det statliga grundfonden avvecklas i takt med att
utelöpande obligationer och andra förbindelser inlöses.
Bankföreningen vill framhålla att det är synnerligen viktigt för konkur-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
58
rensneutraliteten mellan Stadshypotek och övriga bostadsinstitut att detta
förslag genomförs.
Utredningen avstår å ena sidan från att föreslå någon förändring av avgif-
ten på 0,33 % för grundfonden. - andra sidan framhålls att avgiftens storlek
”kunde i och för sig sättas till en marknadsmässig nivå” (sid 137).
Bankföreningen vill påpeka att de två ståndpunkterna i föregående stycke
är oförenliga. Utredaren borde ha föreslagit en konkret höjning av garan-
tiavgiften till marknadsmässig nivå. Vissa andra bostadsinstitut betalar för
sina garantiförbindelser en avgift på 1,0 - 1,5%. Boendekostnadsutred-
ningen (SOU 1989:71) har beträffande sitt system med statliga garantier fö-
reslagit en avgift i intervallet 0,5 - 1,0 %. Bankföreningen anser därför att
en höjning av Stadshypoteks garantiavgift till 1,0% vore rimlig.
4. Stadshypoteks fonder (Kapitel 5.4.1.3)
Utredningen föreslår att i kapitalbasen för Stadshypotek AB skall inkluderas
med fullt belopp de obeskattade reserveringar som gjorts t.o.m. år 1984 (sid
140).
Bankföreningen anser att detta förslag i högsta grad strider mot principen
om konkurrensneutralitet. Till följd av nuvarande skatteregler har Stadshy-
potek under många år överfört obeskattade vinstmedel till eget kapital (re-
servfond respektive säkerhetsfond). Övriga bostadsinstitut har däremot va-
rit tvungna att under en lång följd av år successivt ta fram vinstmedel till
beskattning för att överföra medel till eget kapital. Vidare har Stadshypotek,
till skillnad från övriga bostadsinstitut, inte haft skyldighet att betala vinst-
delningsskatt. Vid beräkning av underlag för denna skatt återförs avsättning
till värderegleringskonto. Detta innebär att för övriga bostadsinstitut även
avsättningar till värderegleringskonto delvis är beskattade. En grundläg-
gande princip för de framtida reglerna måste vara att Stadshypotek i sin kapi-
talbas inte får medräkna större belopp än vad som hade blivit fallet om
Stadshypotek under gångna år haft samma skatteregler som övriga bostads-
institut. En matematisk beräkning härav kan naturligtvis endast göras ap-
proximativt ; utgångspunkten härvid skulle kunna vara en schablonmässig ef-
fektiv skattebelastning på 15 - 20 %, vilket torde vara generöst för Stadshy-
potek.
Bankföreningen föreslår att konkurrensneutralitet åstadkommes genom
följande ”neutralisering": De ”övervärden”, som finns i Stadshypotek till
följd av de förmånliga skattereglerna, överförs till särskilt värdereglerings-
konto -1.ex. benämnt ”Värderegleringskonto 1” - som inte alls får inräknas
i kapitalbasen. I ”Värderegleringskonto 2” ingår medel som har samma skat-
tebelastning som övriga bostadsinstituts värderegleringskonton; dessa vär-
deregleringskonton behandlas på sinsemellan likartat sätt i kapitalbashän-
seende.
Bankföreningen vill starkt understryka - för att undvika missuppfatt-
ningar - att dess förslag inte innebär någon ”avskattning” eller ”retroaktiv
beskattning" för Stadshypotek. Alla ackumulerade vinstmedel bibehålls i in-
stitutet, men en del av fondavsättningarna t.o.m. år 1984 får inte medräknas
i kapitalbasen.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
59
Utredningens argument mot en neutralisering är bl.a. att bostadsinstitu-
ten ”under lång tid konkurrerat på marknaden under kända betingelser och
villkor” och att det därför inte finns anledning att ”i efterhand försöka till-
skapa ett ... jämbördigt utgångsläge”. Bankföreningen vill gentemot detta
framhålla att effekten av under lång tid kända icke-neutrala konkurrensvill-
kor givetvis inte bör föras vidare in ett nytt system, som syftar till konkur-
rensneutralitet. I så fall bygger man in en konkurrensolikhet även i det nya
systemet. Detta skulle bli fallet om de här diskuterade reserverna i Stadshy-
potek till fullo får inräknas i kapitalbasen. Bankföreningen vill vidare erinra
om att Kreditmarknadskommittén vid sin diskussion om en eventuell neutra-
lisering av viss del av Stadshypoteks reserver ansåg att den av KMK före-
slagna hypoteksutredningen borde ”vara oförhindrad att i detta vidare sam-
manhang beakta dessa fondavsättningarns förutsättningar vid regleringen av
institutens kapitalbas enligt en ny lagstiftning”. Föreningen anser inte att ut-
redaren har fullföljt uppdraget i detta hänseende.
Utredningen anser att ”vissa verksamheter som faller utanför det av KMK
beskrivna finansieringsverksamhetsbegreppet” bör kunna bedrivas i ett till
Stadshypotek AB sidoordnat bolag, varför det kan finnas anledning att till-
skapa ett holdingbolag kan behöva tillskapas mellan Stadshypotek AB och
stiftelsen (sid 144).
Bankföreningens mening är att stadshypoteks verksamhet bör begränsas
till finansiering av bostads-, affärs- och kontorsfastigheter, på samma sätt
som för övriga bostadsinstitut. Vidare bör samtliga dessa institut ha rätt att
ge krediter till jordbruksfastigheter. Om ett holdingbolag tillskapas mellan
Stadshypotek AB och stiftelsen, kommer koncernens verksamhet sannolikt
att breddas till andra områden än fastighetsfinansiering - i strid mot utred-
ningens direktiv. Bankförening anser därför att ett holdingbolag mellan
Stadshypotek AB och stiftelsen inte bör tillåtas. Detta skall inte tolkas som
ett försök till konkurrensbegränsning för Stadshypotek i förhållande till öv-
riga bostadsinstitut. Det står självfallet Stadshypotek AB fritt att bilda dot-
terbolag för olika verksamheter inom fastighetsfinansieringsområdet.
5. Ägarrollen (Kapitel 5.4.1.4)
Utredningen föreslår att aktierna i Stadshypotek AB skall tillfalla en stiftelse
med ”samhällsnyttigt ändamål” (sid 147). Denna - Stiftelsen Stadshypoteks-
kassan - skall, åtminstone inledningsvis, inte ha andra tillgångar än dessa
aktier och en reversfordran på Stadshypotek AB. Inom överskådlig framtid
bör ägaransvåret för Stadshypotek AB förbli hos stiftelsen, även om denna
inte bör vara bunden att delta i nyemissioner i Stadshypotek AB.
Bankföreningen anser att det klart bör uttalas i propositionen att Stiftelsen
Stadshypotekskassan inte skall vara bunden att behålla aktiemajoriteten i
Statshypotek AB. För att tillgodose stiftelsens syfte - understöd till veten-
skaplig forskning - bör stiftelsen vara oförhindrad att optimera avkastningen
på kapitalet genom alternativa placeringsmöjligheter.
Utredningen anser ”från konkurrensneutralitetssynpunkt och för att
uppnå effektivitet på kreditmarknaden är det nödvändigt att lönsamhets-
och avkastningskrav ställs på kapitalet i Stadshypotek” (sid 124). Huvudak-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
60
tieägaren, dvs stiftelsen, måste resa krav på avkastning på sina aktier i Stads-
hypotek AB. Vidare kommer genom nyemissioner nytillkomna aktieägare i
Stadshypotek AB att resa avkastningskrav, som ”kommer att vara relaterat
till de för ögonblicket rådande marknadsförutsättningarna” (sid 146). Samti-
digt sägs i betänkandet att med hänsyn till att Stadshypotek AB skall utveck-
las till ”en långsiktigt lönsam organisation kan det knappast komma i fråga
att stiftelsen inledningsvis ställer så höga utdelningskrav att utvecklingen för
Stadshypotek AB försvåras. Tvärtom torde det vara rimligt att anta att utdel-
ningskraven under de inledande åren kommer att ställas ganska försiktigt”
(sid 148).
Bankföreningen anser det synnerligen viktigt att det uttalas i propositio-
nen att stiftelsen redan från början och till fullo skall ställa marknadsmässiga
avkastningskrav på Stadshypotek AB:s verksamhet och dess kapital. Sådana
krav skall givetvis gälla även det kapital som - i enlighet med bankförening-
ens förslag i avsnitt 4. ovan - hänförs till Värderegleringskonto 1. Bolagets
utdelningspolitik skall beslutas av bolagsstämman i sedvanlig ordning. Skä-
len till att marknadsmässiga avkastningskrav redan från början skall ställas
är följande:
- Det första skälet är konkurrensneutraliteten gentemot övriga bostadsin-
stitut. Dessas verksamhet har sedan begynnelsen varit baserad på aktie-
kapital som kräver marknadsmässig förräntning; detta är avgörande för
institutens möjligheter att få tillskott av riskkapital genom nyemission.
Nuvarande Stadshypotek har däremot bedrivit sin vekrsamhet utan
marknadsmässiga förräntningskrav på kapitalet. Om det inte redan från
början ställs marknadsmässiga avkastningskrav på stadshypotek AB, bi-
behålls tills vidare denna stora konkurrensfördel för Stadshypotek AB.
- Det andra skälet är behovet för Stadshypotek AB att öka sin kapitalbas
genom nyemission av aktier till andra intressenter än Stiftelsen Stadshy-
potekskassan. Möjligheten härtill skulle försvåras, om det inte redan från
början ställs marknadsmässiga avkastningskrav på Stadshypotek AB.
- Det tredje skälet är intresset hos Stiftelsen Stadshypotekskassan att som
bas för den forskningsstödjande verksamheten få marknadsmässig av-
kastning på sitt kapital.
- Det fjärde skälet är det ökade internationella beroendet för all finansie-
ringsverksamhet. Om Stadshypotek AB i ökad omfattning skall låna upp
medel utomlands, är det nödvändigt att marknadsmässiga avkastnings-
krav ställs på verksamheten.
Till ovannämnda synpunkter rörande avkastningskravet kan läggas det fak-
tum att de skärpta kapitalkraven redan fått konsekvenser på marknaden.
Under 1989 reducerades antalet självständiga bostadsinstitut med 25 % (från
8 till 6). Denna utveckling kommer troligen att ytterligare påskyndas om av-
kastningskravet på Stadshypotek AB är lägre än konkurrenternas. Det är
just i inledningsskedet som konkurrenssituationen är känsligast. Olikheter i
avkastningskrav och i kapitalisering i inledningsskedet kan snabbt leda till
att antalet fristående institut ytterligare reduceras. Bankföreningen vill
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
61
framhålla att stiftelsens avkastningskrav på aktieinnehavet i Stadshypotek
AB inte bör påverkas av den skattebefrielse som kan bli följden av stiftelsens
”samhällsnyttiga ändamål”. För det första kommer ju en eventuell skattebe-
frielse för stiftelsen att gälla även alternativa placeringar; för att vara kon-
kurrenskraftiga i förhållande till dessa måste därför aktierna i Stadshypotek
AB ge marknadsmässig avkastning trots en eventuell skattebefrielse för stif-
telsen. För det andra kan inte stiftelsen ställa lägre avkastningskrav än de
övriga av Stadshypotek AB:s ägare, vilka inte har skattebefrielse och vilka
kräver marknadsmässig avkastning.
6. Tidsperspektiv (Kapitel 5.5)
Utredningen understryker att en förlängd situation av osäkerhet rörande
vilka förutsättningar som skall gälla för hypoteksinstituten medför mycket
stora nackdelar såväl för dem själva som för kreditmarknaden i dess helhet
(sid 177).
Bankföreningen vill betona att det av konkurrensneutralitetsskäl gent-
emot övriga bostadsinstitut är viktigt att reformen av Stadshypotek träder i
kraft snarast möjligt.
7. Konsekvenser av utredarens överväganden och förslag (Kapitel 6)
Bankföreningen betonar att när det gäller Stadshypoteks kapitalanskaffning
bör, på samma sätt som hittills, en klar skiljelinje upprätthållas gentemot
bankernas inlåningsverksamhet. Stadshypotek AB bör - liksom övriga bo-
stadsinstitut - endast få anskaffa medel genom försäljning av ”masspapper”
såsom obligationer och certifikat.
Svenska sparbanksföreningen
Svenska sparbanksföreningen noterar utredarens bedömning att hypoteks-
institutens nuvarande organisationsform inte är ändamålsenlig och anpassad
till förhållandena på dagens avreglerade kreditmarknad. Det skulle i och för
sig kunna göras gällande att hypoteksinstituten som en följd av deras nuva-
rande organisationsform gynnats ekonomiskt av staten och varit föremål för
en alltför långtgående statlig styrning.
Emellertid är frågan om organisationsform en angelägenhet för i första
hand hypoteksinstituten själva. Om dessa finner det nödvändigt att förändra
sin organisationsstruktur och får gehör från statsmakternas sida, motsätter
sig inte Sparbanksföreningen en sådan förändring.
Sparbanksföreningen har inga invändningar mot det framlagda ombild-
ningsförslaget som sådant. Principmodellen, som för Stadshypotek innebär
överlåtelse av stadshypotekskassans rörelse till ett särskilt bildat bolag mot
att kassan får aktier i detta bolag samt får ställning av stiftelse, är enligt Spar-
banksföreningens mening invändningsfri. Modellen företer stora likheter
med motsvarande lagstiftning utomlands, bl.a. den danska lagstiftningen om
ombildning av sparbank till bankaktiebolag och den lagstiftning som man
valt i Finland för att göra det möjligt för en enskild sparbank, Finlands Arbe-
tarsparbank, att ombildas till affärsbank. Sparbanksföreningen konstaterar
även en stor överensstämmelse med den ombildningsmodell som Sparbanks-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
62
föreningen tagit fram och nyligen presenterat i syfte att omvandla svenska
sparbanker till koncernen Sparbanksgruppen och särskilda stiftelser.
Sparbanksföreningen har heller inget att invända mot att den föreslagna
ombildningen av hypoteksinstituten föreslås få ske i princip utan skattekon-
sekvenser. Enligt Sparbanksföreningens mening är det inte rimligt att en om-
strukturering, som inte syftar till att uppnå skattemässiga fördelar utan är
motiverad av organisatoriska och konkurrensmässiga skäl, skall leda till nå-
gon form av extra beskattning.
Stiftelsen Stadshypotekskassan skall enligt förslaget bl.a. förvalta sitt ak-
tieinnehav i Stadshypotek AB samt därutöver ha till uppgift att understödja
vetenskaplig forskning. Sparbanksföreningen tar inte ställning till lämplighe-
ten av att införa den nyordningen att hypoteksinstituten på detta sätt ges ett
allmännyttigt syfte.
Även om Sparbanksföreningen således inte har något att invända mot
stora delar av det framlagda förslaget, finns enskildheter i detsamma som
föreningen inte kan godta. Sparbanksföreningen ansluter sig därvid i nedan
berörda hänseende till det särskilda yttrande som avgivits av experterna
Johan Engström, Torbjörn Kyhlstedt och Sören Rung.
Enligt förslaget skall den statliga garantin i form av grundfond avvecklas
i takt med att utelöpande obligationslån förfaller. Eftersom garantin enligt
förslaget endast kommer att finnas kvar under en övergångstid och omfatta
enbart ingångna förbindelser, föreslås att den skall utgå på oförändrade vill-
kor.
Sparbanksföreningen anser inte detta acceptabelt. Villkoren för grund-
fonden har under många år varit mycket förmånliga. Den nuvarande avgif-
ten för den statliga garantin, 0,33 %, har låg nivå. Sparbanksföreningen an-
ser att utredaren, trots intentionerna att på sikt avveckla grundfonden,
borde ha föreslagit en höjning av avgiften för den statliga garantin till en
mera marknadsmässig nivå. Den av experterna Johan Engström mfl före-
slagna nivån 1 % ter sig rimlig.
Genom de nya kapitaltäckningsreglerna som gäller fr o m den 1 februari
1990 har hypoteksinstitutens upplåningsrättsregler avskaffats och i stället
har införts kapitaltäckningskrav för dessa institut. Utredaren föreslår att i
kapitalbasen i det nya systemet får för Stadshypoteks ABs vidkommande in-
räknas de skattefria reserveringar som gjorts tom år 1984.
Sparbanksföreningen har givetvis inget att invända mot att Stadshypotek
behåller sina ackumulerade vinstmedel i en ny organisationsform. Däremot
motsätter sig föreningen att dessa medel får inräknas fullt ut i kapitalbasen
såsom föreslås i utredningen. Ett sådant förslag är klart stridande mot princi-
pen om konkurrensneutralitet. Som påpekas av experterna Johan Engström
m fl har Stadshypotek under många år överfört obeskattade vinstmedel till
eget kapital medan övriga bostadsinstitut varit hänvisade till att ta fram sina
vinster till beskattning för att kunna använda dessa till att öka det egna kapi-
talet. De konkurrensfördelar som Stadshypotek sålunda haft i det förflutna
måste elimineras i framtiden. Sparbanksföreningen delar den uppfattningen
som Johan Engström mfl har rörande den princip som bör vara grundläg-
gande för de framtida reglerna, nämligen att Stadshypotek inte bör få räkna
in i kaptialbasen mera än vad som varit möjligt om Stadshypotek varit under-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
63
kastad samma skatteregler som övriga bostadsinstitut. Sparbanksföreningen
ansluter sig till det förslag som Johan Engström mfl lägger fram i sitt sär-
skilda yttrande angående beräkning av hur de skattefria avsättningarna t o m
år 1984 skall få inräknas i kapitalbasen.
Sparbanksföreningen vill avslutningsvis framhålla vikten av att den för-
slagna ombildningslagstiftningen av konkurrensneutralitetsskäl förverkligas
snarast möjligt. Riktpunkten bör därvid vara den 1 januari 1991.
Sveriges Föreningsbankers Förbund
SFFs övergripande synpunkter
Mot bakgrund av bl a utredarens ställningstagande för aktiebolagsformen
som associationsform framför ekonomisk förening har SFF inledningsvis
vissa övergripande synpunkter vad avser frågan om associationsform för hy-
poteksinstituten.
Bankverksamhet kan bedrivas i tre olika associationsformer (aktiebolag,
ekonomisk förening, stiftelse). Vardera associationsformen kan ha realtiva
fördelar framför de andra.
Bankaktiebolagen har i lagstiftningen vissa relativa fördelar vars effekter
i konkurrensen med sparbankerna och föreningsbankerna delvis kompense-
ras av särbestämmelser till förmån för de senare.
Det är t ex uppenbart lättare för aktiebolag än för ekonomiska föreningar
att anskaffa riskkapital. För kreditinstitut är kapitalanskaffning en nyckel-
fråga, särskilt nu när kapitaltäckningsreglerna skärpts som ett led i den inter-
nationella harmoniseringen.
Exempel på särbestämmelser för de federativt organiserade bankerna är
momsbefrielse för datatjänster som förenings- och sparbanker köper av före-
tag som är fristående juridiska personer samt föreningsbankernas avdrags-
rätt för insatsutdelning. Syftet med dessa särbestämmeler är att skapa mer
konkurrensneutrala verksamhetsförutsättningar för banker med olika asso-
ciationsform. Härigenom uppnås det ur allmän synpunkt sett väsentliga syf-
tet att till förmån för bankkunderna skapa en bredare konkurrens mellan
institut av skilda slag än vad som kan antas uppnås mellan institut av samma
associationsform.
SFF menar bestämt att samma grundsyn skall prägla de formella förutsätt-
ningarna för möjligheterna att bedriva hypoteksverksamhet.
Det gäller därför att skapa en lagstiftning som - trots att skilda associa-
tionsformer i sig skapar olika verksamhetsförutsättningar - ändå innebär att
en rimlig grad av konkurrensneutralitet uppstår då effekterna av skilda la-
gars betydelse sammanvägs.
Vad beträffar associationsformerna konstaterar SFF att utredaren-i SFFs
tycke mycket lättvindigt - avfärdar möjligheten att organisera hypoteksinsti-
tuten i form av ekonomiska föreningar. Utredaren förordar i stället aktiebo-
lagsformen såsom effektivare och mer ändamålsenlig än andra associations-
former. Någon seriös prövning av alternativet att ombilda i vart fall landshy-
poteksorganisationen till rörelsedrivande ekonomiska föreningar har inte
gjorts. Istället förekommer på ett antal ställen i förslaget negativa eller skep-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
64
tiska synpunkter på ekonomiska föreningar såsom lämplig associationsform
för kreditinstitut.
Enligt SFFs mening borde hypoteksutredningen noga övervägt möjlighe-
ten att utforma ett regelsystem för hypoteksinstituten med utgångspunkt i
att hypoteksinstituten närmast är att jämställa med ekonomiska föreningar.
Därvid hade utredningen fått ta ställning till i vilka hänseenden särbestäm-
melser i förhållande till kreditaktiebolagen som skulle erfordras. Med ett så-
dant angreppssätt hade hypoteksorganisationerna haft en reell valmöjlighet
när det gäller den framtida associationsformen.
Övriga allmänna synpunkter
SFF kan på många punkter ansluta sig till de överväganden och förslag som
redovisas.
SFF ansluter sig helt till förslaget om att staten inte längre bör engagera
sig i hypoteksinstituten (dvs stads- och landshypotek) och att den statliga
grundfonden därför bör avvecklas, i takt med att utestående obligationslån
successivt förfaller till inlösen.
Frågan om ägandet av stads- och landshypoteksorganisationerna har cen-
tral betydelse för möjligheterna att genom lagstiftning förändra hypoteksin-
stitutens organisation, inriktning mm. SFF delar helt uppfattningen att
stadshypoteksinstitutionen kan karaktäriseras som självägande juridiska
personer och att låntagarna inte kan betraktas som delägare. De kan inte
anses ha rätt att få del i det kapital som byggts upp i stadshypotek under
årens lopp. SFF instämmer även i utredarens uppfattning att ägarförhållan-
det i landshypoteksinstitutionen är annorlunda. Det kan inte råda någon tve-
kan om att låntagarna är att anse som delägare i landshypoteksföreningarna
och att dessa i sin tur äger Hypoteksbanken.
När det gäller den organisatoriska ombildningen och val av associations-
form för Stadshypotek kan SFF konstatera att stadshypoteksorganisationen
själv uppenbarligen stödjer en övergång till aktiebolagsform. Eftersom SFF
anser att varje organisation själv skall ha det avgörandet ordet i sådana frå-
gor har SFF ingen erinran mot förslaget omatt stadshypotek ombildas till ak-
tiebolag.
Mot bakgrund av utredarens ovan nämnda slutsats angående ägandet an-
ser SFF att förslaget om att ägandet av aktierna i Stadshypotek AB skall
ligga i en särskild nyskapad stiftelse är riktigt. SFF tillstyrker detta förslag.
Övriga synpunkter
SFF anser att det är oerhört väsentligt att reformeringen av hypotekslagstift-
ningen sker på ett sådant sätt att konkurrensneutralitet i möjligaste mån
iakttas gentemot de institut som verkar på samma marknad som hypoteksin-
stituten. SFF ansluter sig därför helt till det särskilda yttrande som exper-
terna Johan Engström, Torbjörn Kyhlstedt och Sören Rung fogat till utred-
ningen och vari bland annat anförs:
- att vissa fördelar uppnås om Stadshypoteks rörelsedrivande verksamhet
läggs i kreditaktiebolaget Stadshypotek AB
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
65
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 190
- att effekterna av Stadshypoteks tidigare skatteregler bör ”neutraliseras”
vid beräkningen av kapitalbasen för Stadshypotek AB
- att det är viktigt att reformen av Stadshypotek träder i kraft så fort som
möjligt
- att det är synnerligen viktigt att aktieägarna i Stadshypotek AB redan
från början och till fullo skall ställa marknadsmässiga avkastningskrav på
bolagets verksamhet
- att vissa ”övervärden” som finns i Stadshypotek till följd av de förmånliga
skattereglerna inte alls får räknas in i kapitalbasen
- att utredaren borde ha föreslagit en konkret höjning av garantiavgiften
för grundfonden, nämligen minst 1 %
- att det klart bör framgå att stiftelsen Stadshypotekskassan inte skall vara
bunden att behålla aktiemajoriteten i Stadshypotek AB
- att ett holdingbolag mellan Stadshypotek AB och stiftelsen inte bör tillå-
tas
- att Stadshypotek AB bör få anskaffa medel genom försäljning av mas-
spapper såsom obligationer och certifikat.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
De första stadshypoteksföreningarna tillkom i mitten av 1860-talet. Succes-
sivt har sedan de olika stadshypoteksföreningarna vuxit fram med sinsemel-
lan reglerade verksamhetsområden. Föreningarna har i en del fall fusione-
rats med andra föreningar. Sålunda gick t ex landets dåvarande bostadskre-
ditföreningar den 1 januari 1969 upp i stadshypoteksföreningarna.
Den moderna stadshypoteksinstitutionen kom till 1909 då Stadshypoteks-
kassan bildades. I huvudsak består fortfarande samma grunder för Stadshy-
potek, som Stadshypotekskassan och stadshypoteksföreningarna nu kallas
med ett gemensamt begrepp. Det är här viktigt att framhålla det låntagar-
kooperativa inflytandet, som utgjort basen för Stadshypoteks verksamhet.
Kassastyrelsen anser det vara väsentligt att ha denna historiska bakgrund
klar för sig, när man skall ta ställning till de förslag som läggs fram av hypo-
teksutredningen. Lika väsentligt är att beakta den betydelse som Stadshypo-
tek haft och har för bostadsfinansieringen i landet. Genom sin oberoende
ställning i förhållande till andra aktörer på kredit- och kapitalmarknaderna
har Stadshypotek haft möjlighet att framgångsrikt konkurrera på alla delar
av bostadsfinansieringsområdet till gagn för fastighetsägare och bostadskon-
sumenter. Kassastyrelsen vill hävda att den samhälleliga betydelse som
Stadshypotek ostridigt haft för bostadsbyggandet också i fortsättningen är av
utomordentlig vikt. Kassastyrelsen anser det självklart att Stadshypotek
skall bestå som ett starkt, fritt och oberoende institut, specialiserat på bo-
stadsfinansiering.
Det kan behöva understrykas att Stadshypotek vid utgången av 1989 hade
en balansomslutning på cirka 250 miljarder kronor. Utlåningen uppgick till
cirka 240 miljarder kronor. Antalet belåningsobjekt var 468 000, motsva-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
66
rande ungefär lika många medlemmar i stadshypoteksföreningarna. De egna
fonderna uppgick sammantaget till 10,5 miljarder kronor. Dessa fonder har
uteslutande genererats inom rörelsen utan externt tillskott.
Kassastyrelsen vill också erinra om den centrala roll som Stadshypotek
spelar som en av bankerna oberoende stor aktör på den svenska kreditmark-
naden. Stadshypotek har genom sin obundna ställning kunnat vara föregång-
are och pådrivare av utvecklingen på kreditmarknaden under 1980-talets av-
reglering. Stadshypotek är i dag ett specialiserat kreditinstitut inriktat på
låga kostnader, smala marginaler, utveckling av nya distributionsformer och
nya upplåningsformer.
Med det här anförda vill kassastyrelsen framföra som sin mening att för-
ändringar i stadshypoteks rättsliga status av det slag som föreslås i betänkan-
det måste ske utifrån de sex grundprinciper som kassastyrelsen slog fast i
skrivelse till hypoteksutredningen i maj 1989. Kassastyrelsen vill här upp-
repa dessa grundprinciper.
1. Stadshypotek skall förbli ett självständigt oberoende kreditinstitut.
2. Konkurrensneutralitet. Det betyder att Stadshypotek ges samma skatte-
och kapitaltäckningsregler som de bankkoncerner med vilka Stadshypo-
tek konkurrerar. Det betyder att vi också måste få samma rörelsefrihet
som kreditmarknadsbolag.
3. Stadshypotek skall ha kvar en stark regional låntagarförankring.
4. Företaget skall ha en effektiv organisation som främjar affärsmässighet
och konkurrensförmåga.
5. Stadshypotek måste få tillgång till den riskvilliga kapitalmarknaden.
6. Stadshypoteks ackumulerade kapital bevaras. Varken kapitalet eller dess
avkastning skall ges bort. Till denna grundprincip fogades dels stånd-
punkten att den kvarstående Stadshypotekskassan som aktieägare efter
en ombildning inte borde vara skattebefriad, dels att den del av utdel-
ningsinkomsterna som inte återplöjdes till Stadshypotek AB skulle kunna
användas för allmännyttiga ändamål som har anknytning till Stadshypo-
teks verksamhetsområde.
Den modell som föreslås av hypoteksutredningen tillgodoser inte dessa
grundprinciper. Den innebär en överföring av ägandet till en allmännyttig
stiftelse vari staten tillsätter majoriteten av styrelsen och utdelningarna går
till ändamål utan anknytning till Stadshypoteks verksamhet. Kassastyrelsen
kan därför inte ansluta sig till en sådan lösning utan anser att Stadshypoteks-
kassan skall vara kvar och dess verksamhet regleras i särskild författning.
Om dessa allmänna principer råder enighet inom Stadshypotek. Däremot
föreligger på en central punkt olika uppfattningar. Enligt den ena linjen, i
fortsättningen bednämnd modell A, skall alla föreningar fusioneras in i
Stadshypotekskassan. Allt fondkapital samlas i Stadshypotekskassan som
initialt blir 100-procentig ägare av aktiekapitalet i Stadshypotek AB. Denna
modell motsvarar det förslag som kassastyrelsen i den tidigare nämnda skri-
velsen överlämnat till hypoteksutredningen.
Enligt den andra alternativa modellen - modell B - sker ingen fusion.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
67
Varje förening tillskjuter liksom Kassan sina tillgångar till Stadshypotek AB
i utbyte mot aktier i bolaget. Föreningarna får därigenom aktiemajoriteten
i Stadsypotek AB eftersom föreningarna förfogar över ca 5/9 av fondkapita-
let. Föreningarna blir kvar som förvaltare av ett aktiekapital. Deras förvalt-
ning av detta kapital regleras i lagen. Kassan blir kvar med ombudsstämma
på ungefär samma sätt som gäller i dag.
En reform enligt principerna för modell B förordas av samtliga stadshypo-
teksföreningar utom Uppsala läns stadshypoteksförening. De 19 förening-
arna har avgivit ett gemensamt yttrande i frågan. Detta yttrande samt Upp-
sala läns stadshypoteksförenings yttrande bifogas. Kassastyrelsen ansluter
sig till modell A.
Modell A
Kassastyrelsen redovisade på begäran av hypoteksutredningen i maj 1989 sin
syn på hur ett framtida Stadshypotek bör vara utformat. Konverteringsmo-
dell A överensstämmer med den modellsom angavs i skrivelsen till hypoteks-
utredningen. Modell A kan sammanfattas sålunda.
Ombildning till aktiebolag
Av skäl som även hypoteksutredningen redovisat anser Stadshypotek det
nödvändigt att verksamheten omvandlas till aktiebolag, under förutsättning
att ett antal krav kan tillgodoses. En bolagsbildning innebär möjlighet att
förstärka kapitalbasen genom externt kapitaltillskott. Vidare ger bolagsfor-
men flexiblare utvecklingsmöjligheter för framtiden.
Som kassastyrelsen bl a utvecklat i remissvaret på kreditmarknadskom-
mitténs (KMK) betänkande finns det starka skäl för att Stadshypotek måste
kunna få driva verksamhet som ligger utanför de ändamålsområden som
KMK föreslagit. Dit hör t ex möjligheten att vara delägare i fondkommissio-
när som handlar med obligationer, fastighetsrentingbolag etc. Sådan typ av
verksamhet bör läggas i ett till Stadshypotek AB sidoordnat bolag. Det
finnns därför anledning att skapa ett holdingbolag som äger Stadshypotek
AB och som kan vara ägare av sidoordnade bolag.
Det är i huvudsak dessa skäl som nu också föranleder ombildning i Dan-
mark och Norge av hypoteksinstitut i föreningsform till aktiebolag. De mo-
deller som tillämpas i dessa länder för ombildningar, se framför allt den
danska realkreditloven av den 20 december 1989, kan tjäna som förebild för
den lagstiftning som nu fordras i Sverige.
Ett av de stora danska realkreditinstituten. Nykredit, har beslutat att om-
vandla sig till aktiebolag. Nykredit är en förening uppbyggd på låntagarkoo-
perativ grund. Nykredits omvandling till aktiebolag överensstämmer mycket
nära med den som föreslås i modell A. Den nuvarande föreningen kvarstår
i princip oförändrad som aktieägare. Ett centralt representantskap är det
översta beslutande organet. Representantskapet väljs av valkretsar. All av-
kastning på aktiekapital återplöjs i Nykredit. Omvandlingen i Nykredit har
dock underlättats av att Nykredit redan från början var endast ett företag.
Någon fusion av föreningar med ett centralt organ har därför inte behövts.
Enligt modell A sker ombildningen i två steg även om de sker vid samma
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
68
tidpunkt. Först fusioneras alla föreningar in i Stadshypotekskassan och där-
efter flyttas utlåningen över till ett av Kassan ägt aktiebolag, Stadshypotek
AB. Obligationsskulden ligger kvar i Kassan. Stadshypotek AB utfärdar re-
verser till Kassan som exakt motsvarar de utelöpande obligationerna per
ombildningsdagen.
Alla fonder samlas i den fusionerade Stadshypotekskassan. Dessa fonder
motsvarar aktiekapitalet i Stadshypotek AB (eller Stadshypotek Holding
AB). Därmed blir Kassan 100-procentig ägare av aktiekapitalet.
Ett viktigt inslag i modell A är att Stadshypotekskassan förutsätts besluta
om nyemission till externa aktieägare, eventuellt med företrädesrätt för lån-
tagare i Stadshypotek. Därmed kommer det uppstå en extern marknad i
stadshypotek AB:s aktier. Målet är på sikt att börsnotera bolaget. Därige-
nom kommer aktiemarknaden att tvinga fram ett räntabilitetskrav på Stads-
hypotek i nivå med vad som krävs av andra börsnoterade aktiebolag med
motsvarande riskprofil. Det krävs därför inte att någon ny extern kapitalin-
tressent kommer in i Stadshypotekskassans styrelse för att tillgodose ett rim-
ligt avkastningskrav på Stadshypoteks kapital.
Agarroll
Kassastyrelsen förutsätts utöva ägarfunktionen i Stadshypotek Holding AB.
Till kassastyrelsens uppgifter hör bl a att genom bolagsstämman tillsätta kon-
cernstyrelse, ta ställning till frågor om nyemissioner och utdelningspolitik,
etc. Utdelningen på aktierna måste vara marknadsmässig. Utdelade vinster
beskattas i Kassan. Utdelningsinkomsterna skall återplöjas i bolaget. När er-
forderliga konsolideringsmål uppnåtts bör dock Kassan kunna använda vins-
ter till att stödja allmännyttiga ändamål, t ex inom områden med anknytning
till stadsbyggandet. En parallell kan här dras med sparbankerna och den ak-
tiebolagsbildning som dessa förbereder.
Låntagarinflytande/
Genom fusion av föreningarna och Kassan upphör stadshypoteksförening-
arna. Dessa ersätts med nya låntagarföreningar vars uppgifter är att utse om-
bud till Stadshypotekskassans ombudsstämma samt föreslå kandidater till
styrelserna inom Stadshypotek AB:s regionala organisation.
Ombudsstämman föreslås liksom i dag utse majoriteten av styrelseleda-
möterna i kassastyrelsen medan regeringen utser ordförande och ytterligare
en eller två ledamöter.
Det är kassastyrelsens uppfattning att den här skisserade ordningen skulle
komma att fungera. De nödvändiga bestämmelserna om Kassan och lånta-
garföreningarna skulle kvarstå i en enkel stadshypotekslag.
Övriga allmänna synpunkter
Skattefrågor vid ombildningen
En fusion Kassan-föreningarna och en överföring av fonderna till stadshypo-
tek Holding AB och vidare till Stadshypotek AB kan komma att utlösa be-
skattning av de obeskattade reserver som ackumulerats inom Stadshypotek
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
69
efter 1984. Det är viktigt att Stadshypotek i övergångsbestämmelser erhåller
medgivande att göra denna överföring utan avskattning. Principiellt är det
fråga om samma slags medgivande som lämnats vid andra företagsfusioner
och - omvandlingar. Från kassans synpunkt är det angeläget att skattebefri-
else erhålles för ombildningen såvitt gäller stämpelskatt på emissionerna och
lagfartsstämpel vid fastighetsöverföringar.
Grundfonden
Kassastyrelsen tillstyrker utredningens förslag om avveckling med vissa
övergångsbestämmelser av den grundfond som staten ställt till Kassans för-
fogande allt sedan 1909.
I takt med att obligationsskulden amorteras bör grundfonden och i mot-
svarande mån garantiavgiften reduceras. Fördelen med grundfonden upphör
när nya obligationer måste emitteras utan statlig grundfond. Dessutom gäl-
ler att för hela Stadshypoteks prioriterade upplåning har grundfonden inte
betytt någonting för räntesättningen på obligationerna. Staten bestämde
också för denna utlåning den tillåtna marginalen utan hänsyn till någon
grundfondsavgift.
Övergångsfrågor
En ombildning av Stadshypotek och överföring av rörelsen till aktiebolags-
form aktualiserar en rad olika övergångsfrågor av teknisk natur. Inge minst
viktigt är det att ha en realistisk tidtabell för processen, eftersom många vik-
tiga beslut måste kunna fattas med framförhållning. Innan det är möjligt att
i närmare detalj gå in på dessa mer konkreta frågor är det dock nödvändigt
att få klarhet i vilken principmodell som skall gälla för ombildningen. Detta
influerar bl a frågan om var det avgörande ansvaret under övergångstiden
ligger för de många beslut som måste fattas innan det nya aktiebolaget de
facto övertar verksamheten.
Kassastyrelsen tar inte nu upp dessa tekniska frågor, utan förutsätter att
det kommer att ges möjlighet att återkomma till dessa. Redan nu vill styrel-
sen emellertid uttrycka stor tveksamhet till möjligheterna att genomföra en
övergång till aktiebolag per 1 januari 1991 enligt hypoteksutredningens för-
slag. Det bör prövas om inte den bästa lösningen är att förlänga verksam-
hetsåret och genoföra ombildningen t ex per den 30 april 1991. Detta skulle
ge några månader extra i tid för förberedelser efter ett riksdagsbeslut under
hösten 1990.
Kassastyrelsen vill avslutningsvis betona att det är synnerligen angeläget
att ett första besked om statsmakternas ståndpunkt i principfrågorna kan
komma så snart som möjligt, eftersom osäkerheten om hur Stadshypotek
kommer att se ut är mycket besvärande i en rad sammanhang.
Stadshypoteksföreningarna
Vi godtar de allmänna motiv (kap 5.1) utredningsförslagen vilar på; de som
har att göra med behoven av modernisering, konkurrensneutralitet, obe-
roende av omvärldsförändringar etc. Att lånerörelsen överförs till bolags-
form finner vi därför naturligt och riktigt.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
70
En direkt följd av utredningsmannens ställningstagande till förmån för bo-
lagsformen har emellertid blivit att han sett sig tvungen att också på in på
”frågan om hypoteksinstitutens rättsliga status”. Lösningen har för stadshy-
potek blivit den radikala omstöpning som han förordar.
Argumentationen i denna del går ut ifrån vem som enligt nuvarande ord-
ning är rättsinnehavare i avseende på Kassan, föreningarna och organisatio-
nens samlade tillgångar. Det är inte övertygande. Vad särskilt gäller för-
eningarna konstruerar utredningsmannen en konstlad motsättning mellan
delägare och medlem. Detta begreppsjuridiska resonemang bedömer han
för övrigt inte heller själv som tillräckligt hållbart, utan försöker bygga under
det med ett lösligt skälighetsresonemang.
Utredningsmannen föreslår vidare vitt skilda lösningar för Stadshypotek
och Landshypotek, trots att uppbyggnaden av de båda rörelserna är så gott
som identiskt lika. Utgångspunkten härvidlag har varit ordalydelsen i de
båda institutionernas författningar med ursprungsår 1909 och cirka 1860. Att
i landshypoteksinstitutionens författning används begreppet delägare både i
fråga om föreningarnas relation till hypoteksbanken och medlemmarnas re-
lation till föreningarna kan inte gärna utgöra skäl för att anta att det förelig-
ger någon reell skillnad mellan de båda organisationerna beträffande rätten
till deras kapitaltillgångar.
För vår del anser vi att rättsläget i fråga om stadshypoteksföreningarna
och deras låntagare riktigast beskrivs så, att vid varje tidpunkt förefintliga
låntagare har vissa odefinierade rättigheter - inte nödvändigtvis äganderätt -
med avseende på föreningens tillgångar.
Som skäl för sin mening att det bör ”ankomma på statsmakterna att be-
sluta om hur det samlade kapitalet i Stadshypotek i framtiden skall förvaltas”
(sid 124) åberopar utredningsmannen att det enligt för organisationen gäl-
lande likvidationsbestämmelser är regeringen som beslutar, inte bara om lik-
vidation och förfarandet därvid, utan också om hur nettotillgångarna skall
användas. Vår verksamhet befinner sig emellertid inte i någon sådan situa-
tion som likvidationsregler är tänkta för. Någon kris föreliger inte, och det
är inte fråga om att avveckla rörelsen som sådan. Att regeringsingripande
kan användas som säkerhetsventil motiverar alltså inte i vårt fall något slags
analogitolkning av likvidationsreglerna. Vill vi f ö framhålla att den bestäm-
melse för likvidation av Kassan som nu gäller, dvs att föreningarna ska höras
innan regeringen beslutar om nettotillgångarnas användning, infördes 1935
med bl a den motiveringen att det inte ansågs vara med billighet överens-
stämmande att behållningen efter likvidation ovillkorligen skulle tillfalla sta-
ten. Därvid hänvisades särskilt till att ett förslag genomförts angående en
starkare reservfondsbildning hos Kassan. Ändringen 1935 innebar alltså att
kapitalets statliga anknytning försvagades med hänsyn till det ökade kravet
på Kassan och dess låntagare att förstärka kassans reserver. Kravet är unge-
fär detsamma för närvarande.
Vad utredningsmannen anfört rörande likvidationsreglerna är alltså inte
något särskilt starkt argument för hans förslag om rätten att disponera över
Stadshypoteks tillgångar.
Vi kan sålunda inte betrakta den tilltänkta förändringen av kapitalinfly-
tandet som något annat än ett konfiskatoriskt ingrepp i rättssfären kring ett
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
71
hittills självständigt rättssubjekt. Utredningsmannen betecknar f ö på ett
ställe i betänkandet (s 121) föreningarna som ”självägande juridiska perso-
nen sui generis”.
Den närmare innebörden av de berörda rättigheterna vore i och för sig
förtjänta av en betydligt noggrannare analys än vad utredningsmannen pre-
senterat. En sådan genomlysning torde emellertid kunna undvaras och lag-
ligheten av omdispositonen inte behöva ställas på sin spets om våra förslag
enligt nedan godtas. Den av oss godtagna bolagsbildningen nödvändiggör
ingalunda - som utredningsmannen tycks mena - en total rasering av nuva-
rande organisation. Inte minst de skäl som motiverar, att landshypoteksföre-
ningarna blir ägare till Landshypotek AB talar för att ungefär motsvarande
konstruktion används även för Stadshypotek AB.
De ändamål, som enligt utredningsmannen skall tillgodoses med den av
honom föreslagna stiftelsen, är dessutom alltför avlägsna från Stadshypoteks
affärsidé och inriktning för att kunna godtas. Vi tycker det är självklart att
det inom Stadshypotek ansamlade kapitalets avkastning även fortsättnings-
vis skall komma låntagarna tillgodo, utredningsmannen framhåller själv som
någonting värt att bevara att Stadshypotek historiskt sett kan ”sägas ha ver-
kat som en garant för prispressande konkurrens när det gäller bostadskredit-
givningen”. En sådan uppgift låter sig inte väl förenas med att någon del av
avkastningen skulle anslås åt för lånerörelsen helt främmande ändamål.
På grund av vad här anförts motsätter vi oss bestämt den av utrednings-
mannen föreslagna modellen för Stadshypoteks ombildning och avstyrker
alltså förslaget i angivna delar. I stället vill vi framlägga förslag om en alter-
nativ lösning enligt nedan. Förslaget är att betrakta som ett principförslag.
Vi kan sålunda tänka oss justeringar i vissa detaljer, men grundläggande an-
ser vi vara att den nya organisationen vilar på decentralisering och regional
låntagarförankring. Frågan om stöd till forskning kan också diskuteras. Må-
hända kan det vara rimligt att Kassan använder vinster för sådant ändamål,
t ex inom områden med anknytning till stadsbyggandet.
Värt förslag
Vid stöder som förut sagts utredningsmannens förslag att ombilda Stadshy-
potek till aktiebolag. I den organisatoriska toppen måste då finnas ett hol-
dingbolag som moderbolag till ett eller flera möjliga dotterbolag, varav ett är
Stadshypotek AB, som driver rörelse av i princip samma slag som nuvarande
Stadshypotek.
Holdingbolaget får enligt vårt förslag i utgångsläget som ägare Kassan och
de 20 föreningarna i proportion till deras egna kapital, dvs Kassan till cirka
45 % och föreningarna till cirka 55 % av aktiekapitalet. Någon reell föränd-
ring av Kassans eller föreningarnas status äger inte rum, men deras enda
funktion blir att äga och förvalta aktierna.
För att undvika gäldenärsbyte kvarstår Kassan som gäldenär gentemot nu-
varande innehavare av obligationer och certifikat, som då är säkerställda av
Kassans fordringar på Statshypotek AB, vilka i sin tur säkerställts av lånta-
garnas hypotek samt av den statliga garantin. Nya krediter lämnas av Stads-
hypotek AB. Någon statlig garanti erfordras icke för dessa nya krediter.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
72
Vid utformningen av vårt förslag har vi - i likhet med utredningsmannen -
utgått från att ombildningen kan göras utan beskattning. Vår bestämda upp-
fattning är också att den kan och skall genomföras på frivillig väg. Detta ås-
tadkommes genom avtal mellan berörda parter.
Kännetecknande för svensk hypoteksrörelse har sedan tillkomsten varit
ett reellt låntagarinflytande. Detta är en tillgång och en styrka. Inflytandet
utövas såväl regionalt i föreningsstyrelserna som centralt i Kassastyrelsen.
Detta inflytande reduceras i utredningsmannens förslag till att avse tre av
tolv ledamöter i stiftelsens styrelse. Detta rimmar illa med de principer och
historiska traditioner, som präglat uppbyggnaden av Kassan och förening-
arna, och upplevs som ett oskäligt ingrepp i vår företagskultur, samtidigt som
det innebär en försvagning av låntagarinflytandet, som är helt oacceptabel.
Vi får därför på grund av vad här anförts hemställa
att vårt förslag i huvudsak lägges till grund för den kommande ombild-
ningen av Stadshypotek,
och att departementet föranstaltar om erforderlig lagstiftning.
Uppsala läns stadshypoteksförening
Vi har haft tillgång till Konungariket Sveriges stadshypotekskassas yttrande,
liksom till det yttrande som gemensamt avgivits av de övriga 19 stadshypo-
teksföreningarna. Vi instämmer i de allmänna grundprinciper som anges i
båda yttrandena. När det gäller Stadshypotek AB, är det viktigt att åstad-
komma en stark och slagkraftig framtida organisation. Vi anser att detta bäst
tillgodoses genom att alla föreningar fusioneras in i Stadshypotekskassan,
som initialt blir 100-procentig ägare av aktiekapitalet i Stadshypotek AB
(modell A i Stadshypotekskassans yttrande).
Vi förutsätter att låntagarinflytandet bevaras, genom att stadshypoteks-
föreningarna ersätts med nya låntagarföreningar, vars uppgifter är att utse
ombud till Stadshypotekskassans ombudsstämma samt föreslå kandidater till
styrelserna inom Stadshypotek AB:s regionala organisation.
Svenska Bankmannaförbundets centrala företagsklubb hos stadshypotek
De generella riktlinjerna (kap 5.1) som dras upp i promemorian och som
bl a innebär en förändring av hypoteksinstitutens organisationsform, dvs att
Stadshypotek kommer att ombildas till aktiebolag ställer vi oss bakom. Före-
tagsklubben anser vidare att aktiebolagsformen bidrar till att skapa konkur-
rensneutralitet och kommer att ge Stadshypotek möjlighet att agera under
samma lagar och på lika villkor som övriga aktörer på kapitalmarknaden.
Detta betyder att Stadshypotek även på sikt förblir ett starkt, oberoende och
marknadsledande institut på bostadsfinansieringsområdet till gagn för den
kommande bostadsägargenerationen.
Från de anställdas synpunkt är sysselsättningsaspekten självklart av cen-
tral betydelse. Sysselsättningen måste garanteras för de anställda i företaget
och det kan endast ske under förutsättning att Stadshypotek även i framtiden
får bedriva sin verksamhet som ett självständigt bostadsfinansieringsinstitut.
Någon form av garanti för att Stadshypoteksgruppen inte säljs till banker
eller motsvarande institut måste därför ges.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
73
Beträffande själva ägarrollen är det, sett ur personalens synvinkel, givet-
vis av största betydelse att de kommande ägarna har intresse av att driva rö-
relsen vidare. Däremot anser vi inte att det ligger inom ramen för vårt upp-
drag att ta ställning till ägarbildens sammansättning.
Klubben ställer sig, när det gäller att skapa utdelningskrav på Stadshypo-
tek, inte främmande till att släppa in externa ägare. Detta kommer automa-
tiskt att medföra att kravet på avkastning och kontroll på rörelsen uppfylls.
Vidare är det viktigt att hålla kvar det ursprungliga ändamålet och syftet
med Stadshypotek, dvs fastighetsägare skall ges möjlighet att kunna få bil-
liga lån. Traditionsmässigt innebär detta ett låntagarinflytande som även
fortsättningsvis bör bibehållas. Hur ett låntagarinflytande exakt skall vara
utformat vill vi inte ta ställning till nu mer än på den punkten att det delvis
bör ligga på lokal nivå.
Slutligen kan företagsklubben för sin del inte tillstyrka det av utrednings-
mannen givna förslaget att den tänkta stiftelsen skall dela ut pengar till olika
forskningsändamål och som definitivt inte har någon anknytning till den för
Stadshypotek intressanta bostadssektorn. Förslaget kan inte heller sett från
personalens synpunkt betraktas som ett seriöst förslag. Stadshypotek måste
även i fortsättningen få klara syften och mål.
Finansbolagens Förening
Föreningen tillstyrker huvuddragen i den föreslagna reformen, som bör ge-
nomföras så fort som möjligt. I vissa detaljer har föreningen dock en annan
uppfattning än utredningen. Sålunda är förenignen kritisk till förslagen om
att fondavsättningar gjorda före 1985 skall anses som beskattade medel och
ograverade få ingå i kapitalbasen, att beträffande Stadshypotek ett holding-
bolag inskjuts mellan stiftelsen och det rörelsedrivande Stadshypotek AB
med möjlighet att bedriva annan verksamhet än bostadsfinansiering samt att
kapitalavkastningskraven under en obestämd tid ställs lägre än vad som i öv-
rigt gäller på marknaden för institut med motsvarande inriktning.
Att reserveringar gjorda före år 1985 med fullt belopp skall ingå i kapital-
basen som primärt kapital strider mot principen om konkurrensneutralitet.
Gällande skatteregler har medgivit att Stadshypotek länge överfört obeskat-
tade vinstmedel till eget kapital, vilket inte varit möjligt för andra kreditinsti-
tut. Stadshypotek har inte heller behövt betala vinstdelningsskatt. En grund-
läggande princip för framtiden bör vara att hypoteksbolagen i sin kapitalbas
inte får medräkna större belopp än vad som hade blivit fallet om de under
gångna år haft samma regler som övriga bostadsinstitut. När det gäller den
tekniska lösningen av problemet hänvisar förening till det särskilda yttrandet
av experterna Engström mfl.
När det gäller möjligheten för Stadshypotek att bedriva andra verksamhe-
ter än bostadsfinansiering under ett särskilt holdingbolag är det förenignens
uppfattning att detta är acceptabelt endast under förutsättning att reglerna
om kapitalförsörjning och kapitalbas samt Stadshypoteks allmänna verk-
samhetsbetingelser i stort sett är jämställda med de förhållanden som gäller
för övriga institut på samma marknad. Så länge skillnader föreligger, t ex i
fråga om de äldre reserveringarnas karaktär eller om kostnaden för garanti-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
74
förbindelser (endast 0,33 % enligt kommitténs förslag) föreligger inte till-
räcklig konkurrenslikhet för att Stadshypotek utan vidare skall få etablera
sig utanför bostadssektorn.
Såvitt gäller övergången till ett ”marknadsmässigt” kapitalavkastningskrav
för Stadshypoteks del, anser föreningen att kravet bör gälla senast tre år ef-
ter det att lagstiftningen träder i kraft, i viss mån analogt med vad som gäller
för de kreditinstitut som fått ändrade kapitalkravsregler fr o m den 1 februari
1990. Övergångstiden går här ut den 31 december 1992.
Landsorganisationen i Sverige (LO)
Utredningens förslag rymmer två huvudlinjer.
Den ena är att fördyra kapitalkostnaden för hypoteksinstituten, dels ge-
nom höjning av kapitaltäckningskraven och dels att vid bolagsbildning införa
externt kapitalavkastningskrav.
Den andra huvudlinjen är att bl a ur skattesynpunkt jämställa hypoteksin-
stituten med andra kreditinstitutioner.
LO instämmer i den senare huvudlinjen men avstyrker bestämt den först-
nämnda.
Hypoteksinstituten bedriver sin nuvarande verksamhet utan externt krav
på avkastning. Det innebär att de har samma karaktär som t ex sparbanker
och konsumentkooperation. LO anser det vara av stort värde att denna typ
av verksamhetsform bevaras och utvecklas.
Ur konkurrens- och konsumentsynpunkt är poängen med dessa verksam-
hetsformer att de har möjligheter att arbeta med lägre kapitalkostnader än
t ex aktiebolag där ett externt avkastningskrav är en förutsättning för själva
verksamhetsformen. I vissa fall verkar dock den kooperativa verksamhetfor-
men medföra andra nackdelar, som t ex högre driftskostnader.
LOs bedömning är dock att hypotekskassorna hittills kunnat utnyttja sina
låga kapitalkostnader till konsumenternas bästa och att de därigenom varit
prispressande på marknaden.
Prispressen får givetvis inte åstadkommas genom att hypoteksinstituten
har t ex skattemässiga konkurrensfördelar i förhållande till andra kreditinsti-
tutioner. Det finns således all anledning att i beskattningshänseende införa
samma regler för hypoteksinstituten som gäller för aktiebolag. Konkurrens-
neutralitet bör också råda när det gäller upplåningskostnaderna.
Det finns däremot inget egenvärde i att genom att införa externa avkast-
ningskrav höja institutens kostnader. Vidare är en höjning av kapitaltäck-
ningskraven onödig och till förfång för en effektiv priskonkurrens. Införan-
det av sådana krav innebär givetvis att konsumenternas kostnader för kredi-
terna blir högre. Det är en utveckling som LO allmänt sett ogillar.
I den utsträckning de visar sig vara effektiva ligger det däremot ett egen-
värde i att det finns olika typer av kreditinstitutioner som konkurrerar på
marknaden. På en avreglerad kreditmarknad är det viktigt att inte öar av
kvarstående onödiga regler hindrar prispressande konkurrens.
Vissa verksamhetsformer, som kooperationen, sparbanker, osv, bedrivs
emellertid utan vinstkrav. Det är mycket viktigt att detta inte börjar betrak-
tas som någon form av otillbörlig konkurrens. I den utsträckning denna typ
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
75
av institutioner, under konkurrensneutrala former i övrigt, vinner framgång
på marknaden är det bara ett uttryck för att de arbetar med lägre kostnader,
t ex kapitalkostnader.
LO har visserligen tidigare, bl a i yttrandet över Reformering och interna-
tionell anpassning av kapitaltäckningskravet i svenska kreditinstitut (Fi Ds
1988:70), i princip accepterat att kapitaltäckningskraven bör fastställas i en
nivå som motsvarar internationell standard. Samtidigt uttrycktes dock vissa
farhågor om huruvida kapitaltäckningskravens nivå enligt Cooke-reglerna
är den rätta.
LO kan inte se något egentligt skäl att via lagstiftning tvinga hypoteksinsti-
tuten att uppfylla Cooke-kommitténs kapitaltäckningskrav. Vilka krav på
kapitaltäckning instituten ska ha är de själva bäst skickade att avgöra. Den
fråga som LO numera ställer sig är om det överhuvudtaget finns något skäl
för staten att reglera kapitaltäckningen på den svenska kreditmarknaden.
Under alla förhållanden anser LO att det vore olyckligt om hypoteksinstitu-
tens kapitaltäckningskrav höjdes från 2 till 4 resp 8 procent.
Syftet med kapitaltäckning är att skydda allmänhetens inlåning till kredit-
institut med oktroj. LO anser att ett sådant skydd kan åstadkommas på an-
nat sätt, förslagsvis genom att bankinspektionen åläggs att offentligt varna
allmänheten om banker eller andra bolag tenderar att missköta sin kreditgiv-
ning. Den risk det innebär att bli föremål för en sådan offentlig varning är
med största sannolikhet ytterst självsanerande.
Sammanfattningsvis anser LO att hypoteksinstituten inte skall ombildas
till aktiebolag. Den konkurrensneutralitet som är nödvändig för en effektiv,
konkurrerande och avreglerad kreditmarknad måste åstadkommas på annat
sätt än att i en välfungerande verksamhet utan vinstkrav genom bolagsbild-
ning införa externa avkastningskrav. Hypoteksinstitutens kapitaltäckningk-
rav bör inte höjas. Inte minst mot bakgrund av att de historiska kreditförlus-
terna för t ex Stadhypotek legat på 0,005 procent verkar redan 2 procent vara
en överdriven säkerhetsnivå. Allmänhetens inlåning kan dessutom skyddas
på annat sätt, t ex genom bankinspektionen.
Tjänstemännens Centralorganisation
TCO tillstyrker förslagen om att ombilda de nuvarande tre hypoteksinstitu-
ten, Stadshypotek, Landshypotek och Skeppshypotek till aktiebolag. TCO
kan också tillstyrka de föreslagna sätten att utse styrelserna i de nya bolagen.
TCO vill understryka vikten av att de fackliga organisationerna garanteras
representation inte bara i de kommande bolagens styrelser utan också i sty-
relsen för ett eventuellt gemensamt holdingbolag med rättigheter att arbeta
koncernfackligt.
Det är väsentligt att de ombildade instituten får en så likartad konkurrens-
situation som möjligt med övriga institut på samma marknad. De nya institu-
ten bör enligt TCOs mening dock ges en centraliserad upplåningsfunktion
och en utlåningsfunktion som är decentraliserad för att maximera kunskapen
om marknaden.
Beträffande avkastningskravet i det nya Stadshypotek AB så finns det
ingen självklar anledning att sätta detta lågt i ett inledningsskede efterso-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
76
minstitutet sedan länge har en upparbetad kundkrets och en etablerad ställ-
ning på marknaden. TCO är av den uppfattningen att externa ägare vid sidan
av den föreslagna stiftelsen kommer att medföra att avkastningskravet hålls
uppe.
TCO förutsätter att omvandlingen av instituten till nya arbetsformer i det
praktiska arbetet kommer att ske i nära kontakt med de lokala fackliga orga-
nisationerna.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
Statens bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB
Yttrandet begränsas till frågor som gäller konkurrensneutraliteten på bo-
stadskreditmarknaden och den ägarroll som Stiftelsen Stadshypotekskassan
skall utöva.
Konkurrensneutralitet på bostadskreditmarknaden
I yttrandet över kreditmarknadskomitténs slutbetänkande och förslag från
kapitaltäckningsgruppen för ett år sedan tog SBAB upp vissa frågor om kon-
kurrensneutraliteten på bostadskreditmarknaden.
SBAB anförde bl a att ”Det är främst vid tillämpning av de nya föreslagna
kapitaltäckningsreglerna som hypoteksinstitutionernas historiska, skatte-
mässigt sett mycket fördelaktiga fondavsättningar rubbar förutsättningarna
för konkurrensneutralitet på bostadskreditmarknaden i Sverige”...”SBAB
utgår från att den särskilda utredare för översyn av lagstiftningen om hypo-
teksinstitut som regeringen tillkallat, ägnar dessa frågor och deras samband
med kapitaltäckningsreglerna stor uppmärksamhet”.
Utredaren anser att Stadshypoteks fondavsättningar tom år 1984 bör
kunna bibehålla sin ställning av beskattade medel trots att de i praktiken har
byggts upp med obeskattade medel. Det viktiga är enligt utredarens mening
att de olika instituten behandlas lika i framtiden.
Alla bankrepresentanter i utredningen har invändningar mot att de obe-
skattade fondavsättningar som gjorts tom 1984 skall få beaktas fullt ut vid
beräkning av kapitalbasen enligt de nya kapitaltäckningsreglerna. I ett ge-
mensamt särskilt yttrande föreslår bankrepresentanterna att de ”övervär-
den” som finns i Stadshypotek till följd av de tidigare förmånliga skattereg-
lerna inte skall få inräknas i kapitalbasen.
SBAB ställer sig bakom detta förslag.
Stiftelsen Stadshypotekskassans ägarroll
Av stor betydelse för konkurrensneutraliteten är också att det ställs mark-
nadsmässiga krav på lönsamhet och avkastning på kapitalet i Stadshypotek
AB.
Också utredaren framhåller detta. Utredaren anser emellertid att ”det
knappast kan komma ifråga att Stiftelsen Stadshypotekskassan inledningsvis
ställer så höga utdelningskrav att utvecklingen för Stadshypotek AB försvå-
ras. Tvärtom torde det vara rimligt att anta att utdelningskraven under de
inledande åren kommer att ställas ganska försiktigt”.
Utredaren anser vidare att ägaransvaret för Stadshypotek ”inom över-
skådlig framtid” bör förbli hos Stiftelsen, även om denna inte bör vara bun-
den att delta i nyemissioner i Stadshypotek AB.
77
SBAB anser det vara närmast självklart att den föreslagna Stiftelsen skall
ha marknadsmässig avkastning. Ett lämpligt sätt att tillgodose detta är att
Stiftelsen inte ska vara tvungen att behålla aktiemajoriteten i Stadshypotek
AB. Stiftelsen bör således kunna avyttra sina aktier om den finner alterna-
tiva placeringsmöjligheter mer lönsamma.
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR
FAR avstår från att ta ställning till betänkandet i vad det avser kreditpoli-
tiska förslag och inskränker sig till följande synpunkter.
I betänkandet föreslås inte att Stiftelsen Stadshypotekskassan skall vara
underkastad revision på annat sätt än att ”styrelsen svarar för att intern revi-
sion sker” (sid 234). Med tanke på stiftelsens stora förmögenhet, knapphän-
diga placeringsreglemente och ställning som stor bidragsgivare till forsk-
ningen finner FAR att minst en auktoriserad revisor bör förordnas som ex-
ternrevisor.
FAR ifrågasätter också om det är rimligt att tänka sig att stifelsens bokslut
skall kunna överlämnas till regeringen så tidigt som 15 februari.
Boverket
Boverket begränsar sitt yttrande till de delar av förslaget som påverkar förut-
sättningarna för bostadsfinansieringen, dvs. förslagen rörande Stadshypo-
tekskassan.
Från bostadsförsörjningssynpunkt är det väsentligt att den del av kapital-
marknaden, som berör bostadsfinansieringen, fungerar effektivt och till
lägsta möjliga kostnad för låntagarna. Stadshypotekskassan har under lång
tid spelat en avgörande roll inom svensk bostadsfinansiering. Det är enligt
Boverkets mening angeläget att Stadshypotek i framtiden ges förutsätt-
ningar att finnas kvar i en så slagkraftig form som möjligt, så att konkurren-
sen och mångfalden på kreditmarknaden främjas. Något som långsiktigt bi-
drar till att hålla räntorna nere.
Enligt Boverkets mening kan detta syfte främjas av att Stadshypotek för-
blir en självständig och från staten oberoende part på kreditmarknaden som
konkurrerar på denna marknad på lika villkor med övriga kreditinstitut.
Härigenom uppstår också en tydlig skillnad mot SBAB, som är helägt av
staten. Boverket anser att det skulle vara olämpligt om omorganisationen av
Stadshypotek skulle få en sådan konstruktion att det för någon av parterna
Stadshypotek eller SBAB skulle kunna innebära att deras särart förändra-
des.
Med denna utgångspunkt tillstyrker Boverket utredarens uppfattning att
hypoteksinstituten bör omvandlas till aktiebolag och finner konstruktionen
med en stiftelse som får ägarskapet till aktiekapitalet i det nybildade aktiebo-
laget Stadshypotek som den mest tilltalande. Boverket vill dock ifrågasätta
huruvida den föreslagna konstruktionen för stiftelsen och rollen för denna
långsiktigt är den bästa.
Ett alternativ, som enligt Boverkets mening kunde övervägas, är att be-
gränsa den tid under vilken stiftelsen måste äga aktiekapitalet till en över-
gångsperiod på exempelvis tio år. Efter denna tid skulle stiftelsen få rätt att
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
78
avyttra aktierna, om det då finns ekonomiska eller marknadsmässiga skäl
till detta. Därmed skapas förutsättningar för att kunna tillgodose eventuellt
uppkommande behov av framtida omstrukturering av institutionerna på kre-
ditmarknaden. En ovillkorlig bindning av aktierna till stiftelsen för all fram-
tid skulle försvåra en sådan förändring.
Utredningsmannen har vidare föreslagit att stiftelsen skall ha till syfte att
stödja vetenskaplig forskning, och att det ska finnas ett krav på årlig utdel-
ning till detta ändamål. Enligt Boverkets mening kan det, om den av verket
föreslagna övergångsperioden införs, övervägas att under denna period inte
ställa krav på utdelning.
Boverket anser slutligen att avkastningen från stiftelsen, från den tidpunkt
denna kan utdelas till vetenskapligt ändamål, i första hand bör gå till bygg-
nads- och bostadsforskning. Det är ju medel från denna sektor som ur-
sprungligen genererat den kapitalbildning som genom förslaget överförs till
stiftelsen.
HSB:s Riksförbund
Allmänna synpunkter
En förändring av hypoteksinstituten är nödvändig p g a de väsentligt ändrade
förutsättningar som nu efter avregleringarna och en utveckling i marknads-
mässig riktning föreligger på den svenska kreditmarknaden.
HSB delar utredningens uppfattning att en särreglering och ett statligt do-
minerande inflytande över hypoteksinstituten inte längre kan motiveras då
staten inte längre garanterar institutens upplåning eller bör av konkurrens-
skäl ställa garantier och/eller statligt kapital till förfogande.
Vidare delar HSB utredningens uppfattning om att hypoteksinstituten bör
ges möjligheter att förstärka sina kapitalbaser för att klara den nya lagstift-
ningens krav om högre kapitaltäckning.
HSB anser, i likhet med utredningen, att den största aktören på den
svenska bostadskreditmarknaden, Stadshypotek, bör finnas kvar som en
stark och självständig aktör och som en garant för prispressande konkurrens.
Stadshypotek bör ges möjligheter att effektivisera sin organisation och kon-
kurrera på lika villkor nationellt och internationellt. Det är för HSB-rörelsen
som stor låntagare viktigt med en självständig och från bankerna oberoende
aktör för att åstadkomma effektiv konkurrens, inte minst mot bakgrund av
den nu fortgående koncentrationen.
Utredningens överväganden och förslag vad gäller Stadshypotekskassan
och stadshypoteksföreningarna
HSB instämmer i utredningens förslag:
- att Stadshypotek bör omvandlas till aktiebolag och därmed inordnas i en
lagstiftning som reglerar övriga likartade kreditinstitut,
- att ombildningen bör gå till så att kassan och föreningarna fusioneras.
Kassan övertar föreningarnas tillgångar och skulder och föreningarna
upplöses utan likvidation. Därefter överlåtes kassans rörelse med undan-
tag för obligationsskulden till ett för ändamålet bildat aktiebolag mot att
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
79
kassan erhåller aktierna i bolaget. Kassan ges ställning av en stiftelse vars
uppgift är att bibehålla aktieinnehavet för att säkra stadshypoteks själv-
ständighet,
- att den statliga garantin/grundfonden kvarligger hos stiftelsen och avtrap-
pas i takt med att utelöpande obligationslån förfaller. Nya lån utges av
aktiebolaget,
- att Stadshypotek AB bör kunna nyemittera aktier till andra intressenter
än stiftelsen, bl a i syfte att kunna leva upp till ställda kapitaltäcknings-
krav.
HSB är kritisk till och avvisar utredningens förslag:
- att avkastningen på stiftelsens aktier i Stadshypotek AB inte bör använ-
das för återinvesteringar i stadshypotek utan istället användas för att
främja och understödja till Sverige anknuten forskning.
- att stiftelsens styrelse bör sättas samman på ett sätt som speglar dess
dubbla roll att dels långsiktigt förvalta sitt kapital och förankra ägandet i
Stadshypotek AB, dels fördela forskningsbidrag.
Motiv till HSB.s inställning
Kravet om marknadsmässiga avkastningskrav uppfylles av Stadshypotek
AB:s behov av att nyemittera aktier. Utan marknadsmässig avkastning upp-
står betydande problem att få avsättning för dessa aktier. Det finns inga hi-
storiska eller sakliga skäl till att forskningen skall få del av dessa medel. Ut-
redningen hävdar att vare sig staten, medlemmarna eller stadshypoteksföre-
ningarna kan resa anspråk på kapitalet. Att därifrån dra konklusionen att
forskningen skall få del av kapitalavkastningen och inflytande över aktieka-
pitalet i Stadshypotek AB synes inte rimlig. Det kan hävdas att låntagarna
till icke ringa grad bidragit till uppbyggnaden av det egna kapitalet i stadshy-
poteksrörelsen. Det är därför rimligt att låntagarna ges inflytande över av-
kastningens användning. Om stiftelsen finner att medlen bör återinvesteras
i stadshypotek för att ge möjlighet till ökad lånevolym för bostadsförsörjning
och öka räntekonkurrensen torde det vara ur såväl låntagarnas eget intresse
som för en god bostadsförsörjning.
Utredningens förslag till styrelse för stiftelsen bör avvisas utom i den del
som berör möjligheterna att tillskapa lokala ideella föreningar av låntagare
som ges viss representation i stiftelsens styrelse.
Då såväl staten som låntagarna kan anses ha bidragit till att bygga upp
Stadshypoteks egna kapital, bör såväl staten som lokala låntagarsammans-
lutningar och de centrala organisationer som organiserar huvudparten av
stadshypotekslåntagarna ges representation i stiftelsens styrelse.
På detta sätt skapas garantier för att stadshypotek behåller sin ställning
som ett starkt oberoende institut på bostadskreditmarknaden.
Utredningen menar att någon form av decentraliserad utlåningsverksam-
het bör finnas kvar även efter ombildningen. Utredningen pekar på två alter-
nativ; regionala dotterbolag och regionala kontor under Stadshypotek AB.
Utredningen tar ej ställning till alternativen utan anser att detta är en fråga
för Stadshypotek AB.
HSB delar denna uppfattning. Som en av Stadshypoteks större låntagare
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
80
är det väsentliga för oss en effektiv och marknadsmässig kreditförmedlare
utan inbyggda trögheter.
Allmänna Pensionsfonden
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
Ombildningarna av hypoteksinstitutionerna förutsätter att dessa kan behålla
och utveckla sina ursprungliga huvudinriktningar. För fondstyrelserna fram-
står det som särskilt angeläget att Stadshypotekskassan kan fortsätta att
spela sin centrala roll från konkurrenssynpunkt på bostadskreditmarknaden.
Det är för styrelserna angeläget att pröva det nya läget för Stadshypoteks-
kassans förpliktelser, eftersom detta berör AP-fondens verksamhet. Av
fondstyrelsernas tillgångar ultimo 1989 utgjorde kassans obligationer inte
mindre än 20 procent. Av kassans obligationsskuld låg inte mindre än 34 pro-
cent i AP-fonderna. AP-fonderna berörs alltså i högsta grad av de föränd-
ringar i kassans kontraktsförhållanden som föreslås.
Utredningen har utgått ifrån att de statliga garantierna för kassans utelö-
pande obligationer avvecklas endast i takt med att obligationslånen förfaller
till inlösen. Detta framstår för styrelserna som ett självskrivet och absolut
oundgängligt villkor för den förestående ombildningen. AP-fondens köp av
kassaobligationer har haft den statliga garantin som given förutsättning. Ge-
nom garantin har kassaobligationerna ur säkerhetssynpunkt ansetts som
jämställda med statsobligationer. Kommittén har i sin skrivning valt det
olyckliga uttrycket att ingångna och garanterade förbindelser, "bör utgå på
oförändrade grunder" (sid 15). Detta villkor är emellertid inte förhandlings-
bart. Ordet ”bör” skall därför utbytas mot "måste” eller "kommer att".
Skrivningen i betänkandet förutsätter att långivarnas rättigheter inte skall
komma att påverkas av övergången till ny kassaorganisation. Övergången
innebär utbyte av en gäldenär mot en annan och utbytet äger rum utan bor-
genärernas samtycke. Kommitténs förslag innebär att regering och riksdag
prövar ombildningen av Stadshypotek och att därvid även borgenärernas in-
tressen kommer att bevakas. ”Regeringen bör således pröva att det formella
bytet av gäldenär inte försämrar borgenärernas ställning. Avgörande vid en
sådan prövning blir självfallet vilken säkerhet som efter ombildningen finns
för borgenärernas fordran”, (sid 135)
Styrelsen anser sig visserligen kunna förutsätta att säkerheten kommer att
vara densamma efter ombildningen som före och att bytet av lånefordringar
på föreningarna och kassans egna fonder mot aktier i och reversfordringar
på Stadshypotek AB inte kommer att försämra borgenärernas ställning.
Styrelsen finner det inte desto mindre oacceptabelt att denna prövning
förutsättes kunna ske utan borgenärernas medverkan och godkännande. Ut-
redningsmannen är inte helt främmande för denna synpunkt, när han före-
slår att omvandlingen av Stadshypotek bör kungöras för att ge borgenärer-
nas tillfälle att lämna synpunkter på ombildningen (sid 137). Han stannar
dock på halva vägen genom att inte kräva något samtycke från borgenärer-
nas sida utan nöjer sig med hänvisning till regeringens prövning.
Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, SABO
SABO delar i stort utredningens bedömningar beträffande stadshypoteks
framtida rättsliga associationsformer och verksamhet. En ombildning av
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 190
81
stadshypotek bör genomföras enligt den modell som utredningen föreslår.
Lånerörelsen bör bedrivas i aktiebolagsform (Stadshypotek AB) och ägan-
det av aktierna i Stadshypotek AB bör läggas i en stiftelse (Stiftelsen Stads-
hypotek).
SABO finner inte att utredningen redovisat tillräckliga och övertygande
motiv till grund för de förslag som ges beträffande den ägande stiftelsens än-
damål och därmed avkastningen på stiftelsens kapital samt för hur ägarinfly-
tandet bör fördelas (styrelserepresentaion).
SABO avvisar utredningens förslag beträffande stiftelsens ändamål vad
avser att även ekonomiskt stödja vetenskaplig forskning.
SABO anser, i motsats till utredningen, att stiftelsen i första hand bör ägna
sig åt aktiv ekonomisk ägarförvaltning. Avkastning på stiftelsens kapital bör
användas i första hand för återinvesteringar i Stadshypotek AB och inte till
att främja allmän vetenskaplig forskning. I den mån utrymme därefter finns
bör dock stiftelsen vara oförhindrad att stödja forskning och utveckling inom
hypoteksorganisationens och dess låntagares verksamhetsområde.
SABO anser att ägarinflytandet bör fördelas genom att stiftelsens styrelse
ges en stark låntagarrepresentation genom representativa låntagarkollektiv.
SABO instämmer i utredningens förslag beträffande hantering av nuva-
rande grundfond och statliga garantier. SABO instämmer i utredningens för-
slag att Stadshypotek AB bör kunna nyemittera aktier till andra intressenter
än stiftelsen. Nyemission bör dock i första hand riktas till stiftelsen och till
låntagarna. Stiftelsen skall långsiktigt behålla ägaransvaret och svara för en
röstmajoritet.
SABO anser, liksom utredningen, att frågan om hur stadshypoteks regio-
nala utlåningsrörelse skall organiseras efter ombildningen är en intern fråga
för Stadshypotek AB, som i sista hand måste avgöras av aktieägarna. All
upplåning bör. som nu, ske centralt.
SABO förutsätter, liksom utredningen, att ombildningen sker utan be-
skattning.
Allmänna synpunkter
Stadshypotek har under lång tid verkat på bostadskreditmarknaden och vita-
liserat denna med nya instrument. Stadshypotek har verkat som en garant
för prispressande konkurrens. Mycket av framgången har sin grund i den
styrka som låntagarinflytandet har inneburit genom en traditionellt god re-
gional förankring hos låntagarna.
Staten har tillsammans med låntagarna svarat för uppbyggnaden av Stads-
hypotek. Historiskt sett kan det hävdas att Stadshypotek av samhällsintresse
givits och spelat en särskild roll för att säkerställa långsiktiga krediter för
att tillgodose behovet av bostäder i en snabb urbaniseringsprocess. Statens
förpliktelser mot och engagemang i Stadshypotek avtar dock successivt. I
dag råder radikalt förändrade förutsättningar på en avreglerad kreditmark-
nad med marknadsmässig inriktning och med neutral och effektiv konkur-
rens som utgångspunkt. En statlig styrning och ett dominerande statligt in-
flytande kan inte längre motiveras.
Stadshypotek måste, för att främja förutsättningarna för en effektiv pri-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
82
spressande konkurrens inom bostadsfinansieringen, utvecklas som en stark
och självständig aktör. Stadshypotek måste ges möjligheter till en modern
och effektiv organisation, som kan verka och utvecklas efter sin egna förut-
sättningar och som kan konkurrera på lika villkor. Det är för SABO-företa-
gen som stora låntagare särskilt viktigt med en självständig aktör, inte minst
mot bakgrund av den nu pågående bankkoncentrationen.
Motiv
SABO är kritisk till och avvisar utredningens förslag på i huvudsak två punk-
ter, ägarfrågan och låntagarinflytandet. Vi menar bestämt, att Stadshypo-
teks ackumulerande kapital skall bevaras. Utredningen hävdar, att vare sig
staten, medlemmarna att stadshypoteksföreningarna kan resa anspråk på
del i Stadshypoteks förmögenhet. I den föreslagna ägarkonstruktionen, med
en ägande stiftelse, vilket vi tillstyrker, blir varken nuvarande föreningsmed-
lemmar eller staten aktieägare som följd av själva ombildningen. Därefter
följande nyemissioner kan naturligtvis föra in nya direktägare vid sidan av
stiftelsen.
För att främja låntagarnas intressen och effektiviteten på kreditmarkna-
den, samt för trovärdigheten hos genom nyemission tillkommande aktie-
ägare, måste stiftelsen självklart ges ett ändamål och en konstruktion som
innebär att den har ett intresse av en marknadsmässig avkastning på sitt kapi-
tal. Enligt utredningens mening tillgodoses detta ändamål bäst om avkast-
ningen går till att ekonomiskt främja och understödja vetenskaplig forsk-
ning.
SABO delar inte denna uppfattning. Avkastningen får inte ges bort till
vetenskaplig forskning med allmän inriktning fjärran från Stadshypoteks
verksamhetsområde. Trovärdigheten för långsiktig lönsamhet skulle enligt
vår mening knappast öka för att representanter för vetenskapliga och kultu-
rella institutioner kontrollerar och utövar ägarinflytande över kapitalet.
Kravet på marknadsmässig avkastning reses helt naturligt av behovet av att
kunna avsätta nyemitterade aktier. Utan marknadsmässig avkastning upp-
står betydande problem att få avsättning av dessa aktier. Konkurrenskraften
och effektiviteten bör vidare stärkas om stiftelsen istället för att ge bort av-
kastningen aktivt återinvesterar denna i Stadshypotek för att öka lånevolym
och räntekonkurrens. Detta torde ligga såväl i låntagarnas som statens in-
tresse för en god bostadsförsörjning.
SABOs uppfattning är också att Stadshypotek skall ha kvar en stark regio-
nal låntagarförankring. Då låntagarna kan anses ha bidragit till att bygga upp
Stadshypotek, bör lokala låntagarsammanslutningar och de centrala organi-
sationer som organiserar huvudparten av stadshypotekslåntagarna ges ett
betydande inflytande. Inflytandet i Stadshypotek bör bevaras i väsentligen
samma balans som idag. SABO avvisar därför utredningens förslag till sty-
relsen för stiftelsen.
Kännetecknande för stadshypotek är och har varit låntagarinflytandet
både centralt och regionalt. Låntagargrunden är ett särdrag och en tillgång
för en oberoende kapitalmarknadsaktör och bör bevaras som en viktig del
av Stadshypoteks företagskultur och förutsättningar.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
83
Det regionala inflytandet kan tillgodoses på sätt som berörs i utredningen,
genom att på de nuvarande stadshypoteksföreningarnas grund bilda ideella
föreningar. Dessa kan väl utgöra valkooperationer för ombudsstämma för
val av styrelserepresentation. Med hänsyn till den ökade frihet som bolags-
bildningen medför, kan dock inte dessa ideella regionala låntagarföreningar
tillsammans få ett majoritetsinflytande.
Frågan om hur stadshypoteks regionala utlåningsrörelse skall organiseras
efter ombildningen är en för Stadshypotek AB intern fråga, som i sista hand
måste avgöras av aktieägarna. All upplåning bör, som nu, ske centralt.
Den decentraliserade utlåningsrörelsen är en stor styrka, som bör bevaras,
varvid olika alternativ kan komma ifråga. Regionala dotterbolag, vars aktie-
kapital tecknas av Stadshypotek AB, som också svarar för röstmajoriteten,
är ett alternativ. Ett annat alternativ är att utlåningsrörelsen drivs av regio-
nala bankkontor, som inte är självständiga juridiska personer. Dessa bör då
genom delegering ges en stor och bolagsliknande självständighet. I prakti-
ken kommer styrningen i båda alternativen att utövas av Stadshypotek ABs
styrelse och bli formellt sett lika omfattande.
Avgörande för val av regional organisationsform måste vara vikten av ett
fortsatt regionalt låntagarinflytande samt krav på en effektiv och konkur-
renskraftig organisation. Effekten av nya kapitaltäckningsregler bör analy-
seras. Ett effektivt utnyttjande av kapitalet måste utgöra en viktig grund vid
valet av ny regional organisation.
Sammanfattningsvis delar SABO utredarens uppfattning om vikten av en
väl definierad ägare, med krav på avkastning och konkurrenskraft. SABO-
företagen, som tillsammans utgör Stadshypoteks största låntagare, vill se
Stadshypotek som en effektiv och oberoende kreditförmedlare, och som en
garant för god konkurrens.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
Lantbrukarnas Riksförbund
LRF får sammanfattningsvis anföra följande:
- LRF instämmer i utredningens slutsats att de nya kapitaltäckningsreg-
lerna för hypoteksinstituten innebär stora krav på organisationens kapi-
talbas.
- LRF anser att utredningens förslag till bildande av ett aktiebolag för den
samlade lånerörelsen kan vara en lämplig lösning på bl a kapitalproble-
men. Utredningen brister emellertid i det avseendet, att alternativa lös-
ningar. t ex att pröva en kooperativ organisationsform, inte blivit tillräck-
ligt analyserade.
- LRF anser att utredningens förslag till ombildning av landshypoteksföre-
ningarna till ekonomiska föreningar, med huvudsaklig uppgift att inneha
och förvalta aktier i ett gemensamt ägt aktiebolag, kan ifrågasättas. De
föreslagna föreningarna kommer inte att bedriva verksamhet i lagens me-
ning och kan därför sannolikt inte registreras som ekonomiska för-
eningar.
- LRF anser att utredningens förslag, att den i lag bestämda garanti som
staten mot avgift ställer för hypoteksinstitutens förbindelser, skall slopas
successivt, kommer att medföra en onödig fördyring av upplåningen och
84
därmed högre räntekostnader för lantbruket. Hållbara motiv för att slopa
denna garanti har inte presenterats och förslaget avstyrks.
- LRF anser att det blivande bolagets namn bör vara Hypoteksbanken AB.
Motivet är att ge banken förutsättningar att konkurrera med utländska
bankinstitut.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
- LRF protesterar mot att man i ännu en utredning åsidosätter den koope-
rativa företagsformen som ett alternativ till aktiebolaget.
Riksbyggen
Allmänna utgångspunkter
1. Den betydelse som stadshypotek har haft och fortfarande, trots en be-
gränsande lagstiftning, har för bostadsfinansieringen i landet, kan inte
nog understrykas. De beslut som fattas om ett framtida stadshypotek
måste därför skapa de förutsättningar som är nödvändiga för att stadshy-
potek kan bestå som ett starkt, fritt och oberoende institut på samma
villkor som konkurrenterna.
2. I stadshypoteks verksamhet finns i dag ett avsevärt låntagarinflytande
såväl centralt som regionalt. Det är väsentligt att detta inflytande garan-
teras även i fortsättningen samt att lånevolym och -frekvens återspeglas
i inflytandet.
3. Stadshypoteks samlade kapital och avkastning måste kunna disponeras
på ett sätt som stärker verksamheten. Beslut om framtida stadshypotek
får ej genom ex oönskade skatteeffekter leda till att kapitalet initialt
minskar. Beslut i framtida stadshypotek får heller ej leda till att avkast-
ning används på ett sätt som ej är förenligt med verksamhetens inrikt-
ning. Om överskott uppstår som ej erfordras för verksamhetens konsoli-
dering bör dessa återgå till låntagarna.
Yttrande över utredningens förslag
1. I princip anser vi att verksamhet skall kunna bedrivas i andra associa-
tionsformer än aktiebolag utan att kravet på konkurrensneutralitet åsi-
dosättes.
De skäl som hypoteksutredningen redovisat talar emellertid starkt för
en omvandling till aktiebolag och en inordning under den lagstiftning
som reglerar övriga institut. Vi instämmer därför i utredningens förslag
på den punkten.
2. Beträffande utredningens förslag innebärande fusion av kassan och för-
eningarna följt av en upplösning av föreningarna, anser vi detta vara en
alltför långtgående omdaning såvida den inte kan genomföras med för-
eningarnas stöd. Finns inte denna förutsättning förordar vi i stället en
lösning där kassan och föreningarna får aktier i det nya stadshypoteks-
bolaget i förhållande till respektive juridisk persons tillskjutna behållna
förmögenhet.
3. Beträffande förslaget om styrelsens sammansättning anser vi att låntaga-
85
rinflytandet ej tillgodosetts på ett sätt som återspeglar stadshypotekets
traditioner. Vi kan därför inte biträda detta förslag.
4. Vi kan heller ej biträda förslaget att avkastning skall destineras till att
främja forskning. Utgångspunkten måste istället vara att avkastningen
återinvesteras i verksamheten.
Avslutningsvis delar vi utredningens uppfattning att överlåta åt framtida
Stadshypotek AB att åstadkomma en effektiv, slagkraftig organisation för
att möta marknadens krav.
Sveriges Fastighetsägareförbund
I betänkandet görs en översyn av hypoteksinstitutens organisation och fram-
tida ställning i den fria kreditmarknad som vuxit fram under senare år. Ut-
redningsmannen föreslår att den speciella lagstiftning som gäller för de
skilda hypoteksinstituten skall upphävas och att den ifrågavarande låneverk-
samheten skall bedrivas i aktiebolagsform med i princip samma regler som
för övriga finansinstitut. Sveriges Fastighetsägareförbund tillstyrker dessa
förändringar.
En viktig fråga gäller hypoteksinstitutens rättsliga status och vem som ska
handha förvaltningen av verksamheten. Efter att ha redogjort för de olika
institutens förhistoria drar utredningen den slutsatsen att de juridiska perso-
ner som ingår i Stadshypotek skall anses som självägande, närmast av stiftel-
sekaraktär, medan låntagarna skall betraktas som delägare till Landshypo-
tek.
I enlighet härmed föreslås att låntagarna skall ha ett ägarinflytande över
Landshypotek och att de också skall tillerkännas den huvudsakliga förvaltar-
rollen över dessa institut.
Beträffande Stadshypotek föreslås däremot att aktierna i det föreslagna
Stadshypotek AB skall ägas av en stiftelse som skall ha till ändamål att
främja vetenskaplig forskning. Låntagarnas inflytande över Stadshypotek
skall begränsas till viss styrelserepresentation i de ideella föreningar som fö-
reslås ingå i den nya organisationen. Eventuellt skall låntagarna medges fö-
reträdesrätt att teckna nyemitterade aktier i Stadshypotek AB.
Fastighetsägareförbundet anser att den analys, som utredningen gjort i
fråga om Stadshypoteks rättsliga ställning, är klart bristfällig och därför bör
omprövas.
Utredningen har enligt förbundets uppfattning fäst alltför stor vikt vid
dessa uttalanden som gjorts vid 1909 års lagstiftning om Stadshypotekskas-
san i stället för att se hur låneverksamheten faktiskt bedrivs. Enligt det ur-
sprungliga kommittéförslaget skulle bestämmelserna för Stadshypotekskas-
san i allt väsentligt överensstämma med de som gäller för hypoteksbanken.
En reservant i kommittén pekade dock på att detta kunde få vissa negativa
effekter på den dåvarande utländska lånemarknaden, varför man valde en
något annorlunda lösning för Stadshypotekskassan.
Enligt förbundets uppfattning förelåg inte någon saklig grund för att be-
handla Stadshypotek och dess låntagare på annat sätt än Landshypoteksins-
titutionen. I ändamålsbestämmelserna för stadshypoteksföreningarna be-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
86
tecknades också låntagarna som delägare. Stadshypotek bör därför anses ha
samma rättsliga status som Landshypotek och till följd härav Stadshypoteks
låntagare betraktas som ägare till det kapital som byggts upp med lånemedel
inom denna institution.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 2
Oavsett hur det förhåller sig med Stadshypoteks rättsliga status så gäller
det att bevara hypotekets särart vad gäller bostadskreditgivningen. Det
torde vara oomtvistat att Stadshypotek utövar en viktig prispressande funk-
tion i denna viktiga kreditgivning, vilket kommer både fastighetsägare och
hyresgäster till godo. Enligt förbundets mening skulle förslaget att låta en
anonym stiftelse handha förvaltningen inverka negativt på Stadshypoteks
framtida möjligheter att spela en aktiv roll. Förbundet anser därför att lånta-
garna under alla omständigheter bör tillerkännas ett betydligt mer långt-
gående inflytande över Stadshypoteks verksamhet än vad utredningen före-
slagit.
87
STA DSH YPO TE KS OMORGA NISA TION
(Förslag av lagmannen Anders Nordström på särskilt uppdrag av rege-
ringen)
KONTAKTER
Under mitt uppdrag har jag haft två sammanträden. Ett har hållits tillsam-
mans med Erik Åqvist (ordf i Stadshypotekskassan) och Lars Wohlin (VD i
Stadshypotekskassan) i Jönköping. Det andra har hållits i Stockholm med
följande personer: Per Lindblad (ordf i Stadshypotek Skåne), Ragnar Forss
(ordf Stadshypotek NorraSmåland-Gotland), Bo Nilsson (ordf Stadshypo-
tek Jämtland), Eskil Ferm (ordf Stadshypotek Blekinge), Sune Johansson
(ordf Stadshypotek Värmland) och Lars Collin (VD Stadshypotek Stock-
holm).
Utöver dessa sammanträden har jag haft ett flertal telefonsamtal med fö-
reträdare för Stadshypotek, därutöver har fackliga representanter uppvaktat
med skrivelse.
ALLMÄNT
An Stadshypotekskassans och flertalet av Stadshypoteksföreningarnas re-
missyttrande över betänkandet Hypoteksinstituten i framtiden (SOU
1989:103) framgår att kassan och föreningarna har en gemensam grundsyn
om hur en stark och slagkraftig framtida organisation skall skapas. Emmel-
lertid framgår också att kassans och föreningarnas syn skiljer sig åt i några
väsentliga avseenden. Diskussioner med företrädare för kassan och för-
eningarna har haft sin utgångspunkt i dessa yttranden (kassans modell A och
föreningarnas modell B).
Kassan och föreningarna avvisar den av utredningsmannen Petri före-
slagna modellen för ombildning. Enighet råder dock om att övergå till aktie-
bolagsformen som en etablerad ägarform. Enighet råder också om att bl a
följande förutsättningar skall var uppfyllda för en övergång till ny ägar- och
organisationsform.
- Stadshypotek skall alltjämt vara ett ifrån bankerna fristående institut
- Konkurrensneutralitet. Stadshypotek skall drivas under samma legala
förutsättningar som andra kreditaktiebolag
- Goda möjligheter skall finnas att klara såväl en nationell som internatio-
nell kokurrens
- Möjlighet skall ges att klara kapitaltäckning och extern kapitalanskaff-
ning
- Samtidigt som den nya formen skall vara internationellt gångbar skall
man i denna kunna värna den lokala förankringen och låntagarinflytan-
det.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 3
Stadshypoteksorganisationen skulle kunna se ut på följande sätt efter om-
bildningen till aktiebolag.
88
ÄGARE
Prop.
1990/91:190
Bilaga 3
STADSHYPOTEK HOLDING AB
STADSHYPOTEK AB
MED
SYSTERBOLAG
Oenigheterna mellan kassan och föreningarna består i
1. Vem skall vara ägare till holdingbolaget?
2. Hur skall Stadshypotek AB:s verksamhet organiseras?
Hur Stadshypotek AB:s verksamhet skall organiseras i en framtid blir emel-
lertid en fråga för styrelsen i holdingbolaget att besluta om.
KASSANS LINJE
MODELL A
1. Alla föreningar fusioneras in i Kassan. Alla fonder samlas i Kassan.
2. Föreningarna upphör.
3. Utlåningen flyttas från Kassan till Stadshypotek AB (SHAB).
4. Obligationsskulden ligger kvar i Kassan.
5. Alla fonder som samlats i Kassan motsvarar aktiekapitalet i Stadshypotek
AB. Kassan är initialt 100 %-ig ägare.
6. I samband med övergången beslutas om nyemission för att få externa
ägare.
7. Ideella föreningar (regionala låntagarföreningar) bildas med uppgift att
utse ombud till ombudsstämman.
8. Styrelser
a) Kassan/stiftelsen: 7-9 ledamöter
6-7 utses av
ombudssstämman
Ordf + ev 1 ledamot
utses av staten
b) Stadshypotek Holding AB (SHHAB): liten och affärsinriktad
c) SHAB: liten och affärsinriktad
DISKUSSIONSLÖSNINGAR
Kassan vidhåller i stort sitt förslag enligt modell A. Kassan kan emmellertid
tänka sig ett visst statligt ägande. För att klara kapitaltäckningskravet vid
utgången av är 1992 och för att behålla Stadshypoteks rating krävs en relativt
stor nyemission i samband med ombildningen. Nyemissionen bör rikta sig
89
till Stadshypoteks låntagare. För att få in detta kapital måste nyemissionen
ske på förmånliga villkor.
Ägarbilden skulle därmed kunna få t ex följande utseende
Låntagarna 40 %
Kassan 30 %
Staten 30 %
Prop.
1990/91:190
Bilaga 3
SHHAB
Ägarna skall ställa ett marknadsmässigt avkastningskrav på SHHAB. Av-
kastningen på kassans aktiekapital fonderas i kassan att användas vid andra
nyemissioner. Kassans aktiekapital låses in. Efter 5-10 år avvecklas kassan,
då den nuvarande obligationsstocken inte längre finns kvar p g a inlösen eller
olika skuldskötselåtgärder.
KASSANS SAMMANFATTNING OCH SLUTLIGA
STÄLLNINGSTAGANDE
Det är viktigt att Stadshypotek kan göra en stor nyemission när statens ga-
rantifond för nyemitterade obligationer försvinner. Låntagarna i Stadshypo-
tek bör få företräde att teckna knappt 50 % av aktierna på förmånliga villkor.
Stiftelsen ”Kassan” skall finnas kvar under t ex en femårsperiod och under
denna tid äga återstoden av aktiekapitalet. Kassan skyddar därmed Stadshy-
potek mot uppköp under omvandligs- och uppbyggnadsprocessen. Efter
denna övergångsperiod är Stadshypotek väletablerat på börsen och har an-
passat organistionen till vad som krävs för ett börsnoterat aktiebolag.
Staten skall efter 5 år kunna besluta om likvidering av Kassan och då bel-
suta om att kapitalet skall tillfalla staten eller någon annat ändamål.
FÖRENINGARNAS LINJE
MODELL B
Skillnader i förhållande till modell A:
1. Någon fusion mellan Kassan och föreningarna skall inte ägar rum.
2. Varje förening tillskjuter liksom Kassan sina tillgångar till SHAB i utbyte
mot aktier i bolaget.
3. Eftersom föreningarna förfogar över ca 5/9 av fondkapitalet kommer
föreningana att äga ca 55 % av SHHAB och Kassan 45 %.
4. Föreningana blir kvar som förvaltare av aktiekapitalet liksom Kassan,
som också behåller ombudsstämma på samma sätt som idag.
DISKUSSIONSLÖSNINGAR
Även om staten enligt föreningarna inte har någon äganderätt till Stadshypo-
tek har staten ”hållit Stashypotek under armarna”. En samförståndslösning
bör därför vara att staten kan gå in som delägare till SHHAB.
Föreningana delar även tanken på en riktad nyemission till låntagarna.
Denna emisison, som bör ske på ”mjuka” villkor, bör dock inte vara så stor
som Kassan förordar.
90
Föreningarna har då tänkt sig en ägarbild ungefärligen enligt följande:
Låntagarna 15 %
Kassan 55 %
Staten 30 %
Prop.
1990/91:190
Bilaga 3
SHHAB
Föreningarna har understrukit vikten av den lokala förankringen och ett be-
stående långtagarinflytande. Härigenom skapas känselspröt ut på lokal nivå.
Lokalt kommer man att känna entusiasm och ansvar för verksamheten vilket
inte minst i kristider är mycket väsentligt.
FÖRSLAG TILL LÖSNING
Som Hypoteksutredningen slagit fast bör den största aktören på en svenska
bostadskreditmarknaden, Stadshypotek, finnas kvar som en stark och själv-
ständig aktör och som en garant för prispressande konkurrens. Stadshypo-
teks verksamhet bör drivas i aktiebolagets form samt utan särregler eller un-
der andra förutsättningar än andra liknande institut på marknaden. Ett
marknadsmässigt avkastningskrav bör ställas på aktierna. Självständigheten
och därmed en oberoende ställning i förhållande till bankerna är särskilt vik-
tig för att åstadkomma en effektiv konkurrens på en alltmer koncentrerad
inhemsk marknad. Under de väsentligt ändrade förutsättningar som efter
avregleringarna nu råder på den svenska marknaden bör alltså Stadshypotek
ges möljlighet att effektivisera sin organisation och konkurrera på lika vill-
kor med andra nationella och internationella institut.
Under dessa förhållanden är det betydelsefullt att Stadshypotek vid en
övergång till aktiebolagsformen ges en stabil och tydlig ägarstruktur. Denna
bör också bestämmas så att Stadshypoteks självständiga ställning värnas.
Den skärpta kapitalkrävande verksamheten förutsätter dessutom att möjlig-
het måste skapas till en effektiv riskkapitalanskaffning. I ägarstrukturen bör
inte byggas in några motsättningar så att t ex nödvändiga förändrinar för-
hindras.
Vem kan då anses vara rättmätig ägare till det kapital som under lång tid
arbetats upp inom Stadshypotek? Efter att ha studerat olika förarbeten mm
finner jag att något entydigt svar på denna fråga inte kan ges. Klart är em-
mellertid att såväl låntagarna som staten bidragit till att bygga upp Stadshy-
poteks egna kapital.
Med detta konstaterande finner jag det mer angeläget att söka skapa en
ägarstruktur som bäst värnar Stadshypoteks framtida roll på kreditmarkna-
den. Som jag nämnde har låntagarna till icke ringa grad bidragit till uppbygg-
naden av kapitalet. Föreningarna som låntagarnas företrädare skulle där-
med kunna anses vara rättmätiga ägare. Fråga är emellertid om den koope-
rativa plattform som stadshypotekslagstiftningen bygger på skall permanen-
tas. Med hänsyn till att det kooperativa inslaget i föreningarna - likt hypo-
teksutredningen påpekat - efter hand har tunnats ut så att det numera i det
närmaste är obefintligt anser jag att stadshypoteksföreningarna bör upp-
höra. Låntagarna bör istället direkt bli ägare till Stadshypotek. Detta sker
på sätt som både kassan och föreningarna förordat genom en nyemission till
91
låntagarna. Genom en företrädesrätt att teckna cirka 40 % av aktier till en
kraftig substansutspädning ger möjlighet för Stadshypotek att få in ett inte
oväsentligt belopp samtidigt som låntagarna därmed kan sägas ha fått större
delen av föreningarnas kapital. Genom denna nyemission förstärks kapital-
basen och uppnås även en mycket god spridning av aktiekapitalet; betydelse-
fulla effekter för bl a Stadshypoteks rating och för Stadshypoteks framtida
oberoende ställning. Jag ser denna till låntagarna riktade nyemission som
ett i flera avseende betydelsefullt moment i ombildningsprocessen. Som ett
ytterligare argument mot ett föreningsinflytande får här tilläggas att det i
vissa avseenden kan råda ett motsatsförhållande mellan detta inflytande och
det direkta låntagarinflytandet.
Vid sidan av låntagarna bör även staten bli andelägare till förslagsvis 30 %
av aktiekapitalet.
Stadshypotek står inför en genomgripande omdaning med en ny associa-
tions- och organisationsform, ändrade verksamhetsförutsättningar, ett bör-
sinträde mm. Denna process förväntas ta ett antal år. Under detta över-
gångsskede anser jag att återstoden (30 %) av aktiekapitalet bör ”låsas in”
och företrädas av stadshypoteksorganisationen. Syftet med detta är att ge
bättre garantier mot uppköp och förutsättningar för att konsolidera och sta-
bilisera Stadshypotek till vad som krävs för ett börsnoterat aktiebolag.
Fråga är i vilken juridisk form detta ägande skall ligga. Eftersom problem
föreligger med såväl förenings- som stiftelseformen ligger det närmast till
hands att låta Kassan äga detta kapital. Den nuvarande lagstiftningen om att
äga och förvalta kapitalet. Den gamla obligationsstocken kan därmed ligga
kvar i Kassan och något gäldenärsbyte behöver inte ske.
Efter en tid av förslagsvis fem år - då den gamla obligationsstocken har
”värkt ut” - bör Kassan upphöra. Staten skall kunna fatta detta beslut och
samtidigt besluta att kapitalet skall tillfalla staten eller något annat ändamål.
Ägarstrukturen skulle därmed få följande utseende och ombildningen ske
enligt följande:
Låntagarna 40 % Kassan 30 % Staten 30 %
Stadshypotek Holding AB
Stadshypotek AB
Prop.
1990/91:190
Bilaga 3
1. Alla föreningar fusioneras in i Kassan
2. Föreningarna upphör.
3. Kassans rörelse med undantag för obligationsskulden läggs över till ett
för ändamålet bildat aktiebolag.
4. Efter nyemission i aktiebolaget fördelas aktiekapitalet enligt ovan.
5. Kassan ges en uppgift att enbart äga och förvalta tilldelat aktiekapital.
6. Den statliga garantin ligger kvar i Kassan och trappas av i takt med att
utelöpande obligationslån förfaller.
7. Nya obligationslån emitteras av aktiebolaget.
8. Föreningarna som upphör bör dock ersättas med valkretsar som utser
ombud till Kassans ombudsstämma.
92
9. På aktiekapitalet skall ställas ett marknadsmässigt avkastningskrav.
Kassan bör efter avskattning kunna använda avkastningen till att delta i
nyemissionen i bolaget.
10. Efter en övergångstid på fem år upphör Kassan och därmed de delar av
stadshypotekslagstiftningen som bl a avreglerat Kassans verksamhet.
11. Staten beslutar om fördelningen av Kassans kapital.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 3
Nämnda förslag utgör endast en grov skiss till hur ombildningsprocessen
skulle kunna ske. Flera ytterligare ställningstagande måste naturligtvis gö-
ras, bl a vad avser olika skattefrågor vid ombildningen.
En ombildningsprocess som denna skapar helt naturligt en oro hos de an-
ställda i organisationen. Motsättningar och organisationsdiskussioner inom
Stadshypotek är självklart också negativa för verksamheten.
Med hänsyn till Stadshypoteks centrala roll på kreditmarknaden anser jag
det vara betydelsefullt att ombildningen går så snabbt och så smärtfritt som
möjligt. Förutsättningarna för ombildningen i form av ändrad lagstiftning
bör helst vara klar vid halvårsskiftet 1991. Under andra hälften av 1991 bör
verksamheten drivas vidare enligt nu gällande lagstiftning samtidigt som för-
beredelser görs för bolagsbildning och nyemission. Vid årsskiftet 1991/92 bör
övergången till aktiebolag ske och den ägarstruktur som ovan nämnts vara
gällande.
Under andra halvåret 1991 krävs ett antal beslut om organisation och ny-
emission i det nybildade aktiebolaget. Som interimsstyrelse i detta bolag för-
ordnas den styrelse som utgör Kassans styrelse.
93
Sammanställning av remissyttrandena över lagmannen Nordströms förslag
beträffande Stadshypotek.
Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Konungariket Sveri-
ges stadshypotekskassa, stadshypoteksföreningarna, fullmäktige i Sveriges
Riksbank, bankinspektionen och företagsklubbarna - ombuden - persona-
len vid stadshypoteksföreningarna.
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
Bakgrund
Frågan om Stadshypoteks framtid har tidigare utretts av Gunnar Petri. Den-
nes betänkande sändes på en bred remissomgång. Kassastyrelsens yttrande
över detta betänkande kan till sina huvuddrag sammanfattas i följande fem
punkter.
1. Stadshypotek omvandlas till aktiebolag med ett holdingbolag i toppen.
2. Kassan och föreningarna fusioneras.
3. Aktierna skall ägas av Kassan som ges status av en stiftelse. Denna stiftel-
ses ändamål är att förvalta aktierna i Stadshypotek och hantera avveck-
lingen av den statliga garantifonden för den redan utelöpande obliga-
tionsstocken.
4. Låntagarna får del av kapitalet genom möjlighet att nyteckna aktier till
en förmånlig kurs.
5. Kassastyrelsen tillsätts till 2/3 av en ombudsstämma som representerar
låntagarna och till 1/3 av staten. Härigenom skulle det framgent finnas en
återkoppling till ett historiskt kooperativt inslag i Stadshypotek.
Anders Nordströms förslag överensstämmer i väsentliga avseenden med
kassastyrelsens tidigare angivna uppfattningar. Det finns samtidigt också
viktiga skillnader. Det är framför allt i två avseenden som Nordströms för-
slag skiljer sig från den modell som kassastyrelsen förordat.
För det första föreslår Nordström att såväl staten som långagarna skall få
ett direkt ägande. Statens ägarandel föreslås bli 30 % och långaranas ägande
40 % efter nyemission.
För det andra skall ”stiftelsen” Kassan inte vara en permanent lösning
utan upphöra efter en övergångsperiod på fem år. Därmed skulle det lånta-
garkooperativa inflytandet över aktiebolaget upphöra. Bolaget skull efter
fem på bli ett renodlat aktiemarknadsbolag.
Kassastyrelsen slog i sitt tidigare yttrande fast att varken staten eller de
nuvarande långagarna kunde göra något rättsligt grundat anspråk på det ka-
pital som genom åren ackumulerats i Stadshypotek. Därför föreslog kassa-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
94
styrelsen att kapitalet skulle läggas in i ”stiftelsen” Kassan med ett bevarat
inflytande för låntagarna. Nordström har inte accepterat tanken på tillska-
pandet av en permanent stiftelse utan annat ändamål än att förvalta majori-
teten av aktierna i Stadshypotek AB. Därför har han löst ägarfrågan genom
att ge en väsentlig del av kapitalet direkt till såväl staten som låntagarna.
Givet att staten inte vill tillskapa stiftelser utan bestämda ändamål och att
man har förkastat Petris tanke att ge stiftelsen ett bestämt ändamål återstår,
som kassastyrelsen ser det, inte heller någon annan lösning än efter den mo-
dell som Nordström förordar. På vissa punkter vill dock kassastyrelsen modi-
fiera och komplettera Nordströms förslag.
Agarfördelningen
En central utgångspunkt för kassastyrelsens överväganden är att Stadshypo-
tek skall kunna bibehålla en oförändrat stark oberoende ställning på kredit-
marknaden även efter ombildningen. Eftersom det framtida Stadshypotek
AB skall driva sin upplåning utan stöd av den statliga grundfonden måste det
då kunna uppvisa en starkare egen kapitalbas. Enligt de bedömningar som
kunnat göras, bl a med hjälp av investmentbanken J P Morgan, krävs en ök-
ning med åtminstone ca 30 % för att Stadshypotek AB skall komma upp i en
kapitalstyrka i nivå med företag som intenationellt bedöms tillhöra den mest
kreditvärdiga kategorin.
Kassastyrelsen delar alltså Nordströms uppfattning att en nyemission är
ett avgörande led i Stadshypoteks ombildning. Det befintliga justerade egen-
kapitalet (JEK) i Kassan och föreningarna kan beräknas uppgå till drygt 12
miljarder kronor vid utgången av 1991. En nyemission skulle alltså behöva
tillföra minst ca 3,6 miljarder kronor. Men om låntagarna skall ställa upp
med belopp i denna storleksordning som ett villkor för att komma i åtnju-
tande av ”sin” del i det historiska kapitalet är det enligt styrelsens mening
nödvändigt att tänka sig en viss justering av ägarandelarna i förhållande till
den fördelning som skisserats i Nordströms promemoria.
Konkret vill kassastyrelsen föreslå att statens 30-procentiga andel akall be-
räknas på det befintliga kapitalet före en nyemission till låntagarna. Lånta-
garna bör i utgångsläget anses ha rätt till en lika stor andel, medan 40%
alltså skall ligga kvar i Kassan. Därefter genomförs en nyemission i vilken
låntagarna tecknar aktier motsvarande 30 % ökning av JEK. Genom detta
skulle ägarfördelningen påverkas enligt följande.
Före nyemission
Efter nyemission
Staten
Kassan
Låntagarna
Summa
30%
40%
30%
100%
23,1%
30,8 %
46,1 %
100,0 %
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
Emissionstidpunkt och emissionsvillkor
En nyemission till låntagarna kan inte som Nordström föreslår ske i omedel-
bar anslutning till konverteringen 1 januari 1992. En nyemission av den stor-
95
leksordning som krävs måste förberedas mycket väl och torde tidigast kunna
ske hösten 1992 eller kanske hellre under 1993 när första bokslutet för stads-
hypotek i aktiebolagsform föreligger. Det är den nya bolagsstyrelsen som
måste ta ansvar för det emissionsprospekt som krävs, där bl a bolagets affärs-
inriktning och utdelningspolicy skall preciseras.
Låntagarna skall inte först få sina ”gratisaktier” och därefter erbjudas
delta i en nyemission, utan aktierna skall i sin helhet erhållas först genom
deltagande i emissionen. Tekniskt kan kassastyrelsen se två olika modeller
för detta. Enligt den modellen skulle Kassan i utgångsläget tilldelas även de
30 % av aktiekapitalet som är avsedda för låntagarna. Vid den följande emis-
sionen skulle sedan låntagarna få ett erbjudande av Kassan om en gratisaktie
för varje ny aktie som de tecknar i Stadshypotek AB. Prissättningen av själva
kontantemissionen skulle inte därutöver innebära någon substansrabatt. Vid
full teckning från låntagarnas sida skulle därigenom just den fördelning upp-
komma som ovan angivits.
En fördel med den nu angivna uppläggningen är att den mycket tydligt
visar just hur låntagarna får del i det existerande kapitalet. Det kan möjligen
samtidigt vara ett problem, nämligen om arrangemanget med en gratisaktie
skulle komma att bedömas isolerat som en skattepliktig gåva från Kassan
till låntagarna. Det kan då vara att föredra att i stället ta fasta på Anders
Nordströms formulering om en emission som innebär en kraftig substansut-
spädning. Det skulle betyda att den ursprungliga apportemissionen från Kas-
sans sida genomförs med kraftig överkurs, så att en väsentlig del av bolagets
kapital kommer att ligga i reservfonden och inte i aktiekapitalet. Aktiekapi-
talet skulle i utgångsläget fördelas mellan Kassan och staten i de proportio-
ner om 4:3 som är avsedda, dvs 57,1 % till Kassan och 42,9% till staten.
Nyemissionen till låntagarna skulle sedan genomföras med en sådan sub-
stansrabatt att efter emissionen den ägarfördelning uppstår som ovan angi-
vits. Med nyemission om 3,6 miljarder kronor till pari innebär det att aktie-
kapitalet före emissionen skulle behöva bestämmas till 4,2 miljarder kronor,
medan resten av det föreliggande beskattade kapitalet alltså skulle gå till re-
servfonden.
Även andra synpunkter än de nu anförda kan påverka valet av teknisk
lösning för ombildningen och nyemissionen. Beskattningsfrågan är dock
mycket viktig och måste klarläggas i ett tidigt skede. Kassastyrelsen finner
att en förutsättning för en framgångsrik nyemission av den storleksordning
det här är fråga om är att den kan ske utan omedelbara skattekonsekvenser
för de låntagare som tecknar aktierna.
Kassastyrelsen vill betona att ovanstående resonemang om ägarandelar
och utspädning är schematiskt. Det går inte att i förväg ange exakt hur stor
del, av det ursprungliga kapitalet som slutligen kommer låntagarna till del
eftersom hänsyn måste tas vid utformningen av de slutliga emissionsvillko-
ren till de aktuella förhållandena på aktiemarknaden. I propositionen bör
endast anges ett riktvärde. Även frågan om de exakta villkoren för hur er-
bjudandet skall fördelas mellan låntagarna måste få avgöras i anslutning till
att emissionen äger rum. Det är också viktigt att hålla möjligheten öppen att
genomföra nyemissioner i flera etapper.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
96
Aktiebolag behöver anskaffas 1991
Enligt kassastyrelsens mening är det nödvändigt att det bolag som efter ap-
portemissionen skall fortsätta Stadshypoteks rörelse har en juridisk existens
redan under hösten 1991; ett stiftande vid själva ombildningstillfället är inte
tillräckligt. Bland annat måste, enligt styrelsens bedömning, bolaget i god
tid ansöka om godkännande av en bolagsordning som medför att det kan
vara registrerat som kreditaktiebolag direkt från 1 januari 1992. Det är också
en hel rad andra formalia som måste vara avklarade i förväg för att inte stora
praktiska svårigheter skall uppstå i samband med överflyttande av rörelsen.
Det är därför nödvändigt att Kassan kan få tillstånd att stifta eller förvärva
ett aktiebolag att användas i detta syfte. Som hypoteksutredningen ansett
bör detta kunna ske redan genom ett medgivande från regeringen enligt
stadshypotekslagen 39 a §. Om en holdingsbolagsstruktur skall etableras är
det sannolikt också en fördel om både moder- och dotterbolag kan anskaffas
redan före årsskiftet eftersom detta ger möjlighet till koncernbidrag med
skattemässig verkan under 1992.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
Konsekvenser av minskad förmögenhet i Kassan
Det är oklart i Nordströms förslag hur staten skall få sin andel av aktierna i
det nya bolaget. Enligt kassastyrelsens bedömning kan det å ena sidan knap-
past komma i fråga att staten är delägare i bolaget redan innan apportemis-
sionen är genomförd, eftersom det då synes förligga risk att bolaget skulle
gåvobeskattas för en värdeöverföring som sker utan att Kassan får fullt ve-
derlag. Styrelsen finner å andra sidan att det inte är lämpligt att vänta med
att etablera statens andel till dess att emissionen till låntagarna kan genomfö-
ras. I en eller annan form torde det därför behöva bli fråga om att Kassan
till staten omedelbart skall överlämna en andel av de aktier som erhållits vid
apportemissionen.
I och med att Kassan inte längre är 100-procentig ägare till det nya bolaget
har Kassans förmögenhetsmassa minskat i förhållnade till Stdshypoteks to-
tala fonder före ombildningen. Detta innebär i sin tur att det kan hävdas att
säkerheten för de befintliga obligationerna inte längre är lika god som före
transaktionen. Det kan därför bli aktuellt med någon form av förstärkning
av den statliga garantin för att motverka detta och undvika att obligationsin-
nehavare kan resa berättigade anspråk på omedelbar inlösen. Styrelsen vill
särskilt erinra om att Kassans utländska upplåning - enligt praxis på den in-
ternationella marknaden - har särskilda bestämmelser i detta hänseende.
Förlängd grundfondsgaranti under övergångstiden
Enligt såväl Petris som Nordströms förslag skall den statliga garantifonden
ligga kvar i Kassan för den vid konverteringstillfället utgivna obligations-
stocken. Stadshypotek AB skall inte ha någon garantifond som extra säker-
het för de av bolaget nyemitterade obligationerna.
Kassastyrelsen vill här understryka risken för att Stadshypoteks obligatio-
ner kommer att få en lägre rating efter konverteringen under intryck av den
mycket ömtåliga situation i vilken svensk ekonomi bifinner sig och förlustris-
97
7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 190
kerna inom svenskt kreditväsen. De internationella finansmarknaderna har
blivit extremt känsliga i nvarande läge, där såväl det amerikanska som det
japanska bankväsendet befinner sig i ett kritiskt skede.
Stadshypotek har vid konverteringstillfället en mycket utsatt position. Fu-
sionsarbetet som behövs för att sammansmälta de hittills separata organisa-
tionerna kan inte genomföras före konverteringen eftersom någon funge-
rande bolagsstyrelse inte har tillträtt. Först den stora nyemissionen kan vi-
dare ge Stedshypotek en sådan ekonomisk styrka att Stadshypotek kan för-
svara sin rating trots att den statliga garantifonden tas bort. Men någon emis-
sion kan som framhållits inte vara fullt genomförd och inbetald förrän under
1993.
Det vore enligt kassastyrelsens mening olyckligt om Stadshypotek hamnar
i en svacka som kan leda till sänkt rating och försvårad upplåning under 1992
och 1993. Risken är uppenbar att det kan bli svårt att över huvud taget ta sig
tillbaka till en god rating annat än efter flera år. Det är betydligt lättare att
sänka en rating än att höja den.
Av dessa skäl anser kassastyrelsen att Stadshypotek under en övergångs-
period om kanske två år borde kunna få behålla det stöd som ligger i en stat-
lig garantifond som även avser de nyemitterade obligationerna. En metod
att praktiskt åstadkomma detta skulle kunna vara att Kassan får fortsätta
under ytterligare två år att emittera obligationer. Medlen som därvid inflyter
lånas sedan ut till Stadshypotek AB på exakt motsvarande villkor. I sak
skulle givetvis verksamheten handhas av bolaget, men formellt skulle upplå-
ningen ledas genom den kvarstående Kassan.
Kassastyrelsen vill här åter hänvisa till Anders Nordströms uttalande om
att nyemissionen till låntagarna är ett väsentligt led i Stadshypoteks ombild-
ning. Innan den är avslutad är ombildningen inte fullt genomförd och fram
till dess är det rimligt att det hittillsvarande stödet finns kvar.
Från konkurrensneutralitetssynpunkt är det också rimligt. SBAB erhåller
genom att det är statsägt samma rating som staten. Betydelsen av ägarförhål-
landet framgår av den aktuella utvecklingen för Nordbanken. Att banken
får behålla sin rating under nuvarande omständigheter beror enbart på att
staten är majoritetsägare.
Vad beträffar de stora affärsbanksägda bostadsinstituten har de stöd ge-
nom storbankernas obegränsade tillgång till dragningsmöjligheter i riksban-
ken. Under nuvarande kritiska situation på de svenska och internationella
kreditmarknaderna betyder automatiskt rätt till upplåning i centralbanken
ett mycket starkt stöd för framför allt de korta internationella upplånings-
programmen, ett stöd som Stadshypotek saknar.
Den kvarstående stadshypotekskassan efter ombildningen
Kassastyrelsen anser vidare att Nordströms förslag att Kassan som aktie-
ägare skall avvecklas inom fem år bör ges en mjukare formulering. Efter fem
år kvarstår alltjämt över 75 miljarder kronor i gammal obligationsupplåning
för vilken det krävs en fortsatt statlig garanti. En femårsgräns innebär också
att aktiemarknaden måste räkna med att det kommer ut stora volymer av
Stadshypoteks aktier på merknaden inom bara några få år. Detta kan allvar-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
98
ligt trycka aktiekursen och försvåra nyemissionen. Av dessa skäl vill kassas-
tyrelsen förorda ett mer allmänt uttalande i propositionen att avsikten är att
inom en t ex tioårsperiod avveckla Kassan.
En ombildning av det slag som nu är aktuell från specialreglerad juridisk
person till aktiebolag har åtskilliga unika drag, där det inte utan vidare kan
härledas från allmänna principer hur olika frågor skall behandlas. Kassasty-
relsen vill särskilt framhålla vikten av att skattefrågorna ges en entydig lös-
ning så att inga oväntade överraskningar dyker upp i efterhand. Fusionen
mellan kassan och föreningarna måste kunna ske utan att utlösa beskattning,
de obeskattade reserverna i Kassan måste kunna få överföras till det nya bo-
laget, överföringen av rörelsen till aktiebolagsform måste få ske utan krav
på stämpelskatt, omsättningsskatt kan inte behöva erläggas för en eventuell
överlåtelse av aktier från kassan till staten, osv.
Kassastyrelsen instämmer i Nordströms bedömning att Kassan så länge
den kvarstår efter ombildningen bör vara reglerad genom en förenklad
stadshypotekslag. Kassan bör emellertid då inte längre ses som ett finans-
företag, utan som en passiv aktieägare. Det är angeläget att Kassan inte lagli-
gen under övergångstiden fram till dess att nyemissionen kunnat genomföras
skall ses som ett moderföretag i en finanskoncern, utan att det redan från
början verkligen är Stadshypotek Holding AB som är modern och upprättar
koncernredovisningen. En annan ordning skulle säkerligen vålla stora prak-
tiska svårigheter, inte minst när det gäller att internationellt förklara ombild-
ningens innebörd.
Kassastyrelsen föreslår avslutningsvis
dels att lagändringarna skall träda i kraft den 1 januari 1992,
dels att äldre bestämmelser skall, i den mån det erfordras, alltjämt äga
tillämpning till dess föreningsstämmor och ombudsstämma ägt rum efter
verksamhetsåret 1991,
dels att, redan från det författningen utkommit av trycket, de åtgärder
skall få vidtagas som erfordras för tillämpning efter ikraftträdandet med av-
seende på fusion, bolagsbildning, beslutsorgan, personalrekrytering etc.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
Stadshypoteksföreningarna
Bakgrund
Genom beslut 1990-11-08 har regeringen uppdragti åt Nordström att genom
överläggningar med stadshypoteksorganisationen (Stadshypotek) för rege-
ringens räkning skyndsamt undersöka hur verksamheten på området kan ut-
vecklas i framtiden. Nordström har i en promemoria 1990-12-14 lagt fram
ett förslag till lösning avseende främst Stadshypoteks framtida ägarstruktur.
Grundläggande principer och värderingar
Inom stadshypoteksorganisationen råder enighet om vissa väsentliga syn-
punkter på Stadshypoteks framtida roll och verksamhet. I allt väsentligt
stämmer dessa synpunkter också med vad som anförts i betänkandet SOU
1989:103 ”Hypoteksinstituten i framtiden” och i de olika remissyttrandena
över detta. Även Nordström förefaller instämma häri. Följande grundprin-
cip torde därför ligga fast.
99
1. Stadshypotek skall förbli ett starkt, självständigt och oberoende kreditin-
stitut, som arbetar under affärsmässiga former i fri kokurrens med mark-
nadens övriga aktörer såsom banker och andra kreditmarknadsföretag.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
2. Stadshypotek skall ha en stabil och tydlig ägarform.
3. Stadshypotek skall ha kvar en stark regional låntagarförankring samt lik-
som hittills ha stora förutsättningar att arbeta aktivt inom de regioner där
föreningarna verkar.
4. Stadshypotek skall arbeta i samma miljö - både nationellt och internatio-
nellt - som med Stadshypotek konkurrerande företag samt åtnjuta
samma rörelsefrihet och lyda under samma regler ( tex skatte- och kapi-
taltäckningsregler) som dessa.
5. Verksamheten skall drivas i aktiebolagsform.
6. Stadshypoteks framtida organisation skall liksom hittills bygga på omfat-
tande decentralisering och delegering av befogenheter och ansvar.
Stadshypoteksföreningarnas linje
Stadshypoteksföreningarna har genomgående hävdat att Stadshypotek
måste ha en ägarstruktur som är ändamålsenlig och att ägarna måste aktivt
kunna verka för att Stadshypoteks möjligheter tillvaratas på bästa sätt. En
sådan ordning bör befästas redan från början.
Vi menar att Stadshypotek bör ägas av många. Sålunda ser vi gärna att
våra kunder - låntagare såväl som köpare av våra obligationer - blir aktie-
ägare direkt i Stadshypotek och att detta kan ske på för aktietecknarna gynn-
samma villkor. Särskilt viktigt är det att åstadkomma ett starkt låntagarinfly-
tande.
För att underlätta en lösning är vi beredda att låta staten gå in som ägare
till en mindre del. Men vi anser mycket bestämt att dagens stadshypoteksför-
eningar i fortsättningen liksom för närvarande tillsammans bör ha det största
inflytandet. De bör alltså vara huvudägare.
Inom föreningarna finns och har alltid funnits ett mycket starkt personligt
engagemang för Stadshypoteks verksamhet. Ingen har bättre erfarenhet el-
ler är bättre skickad än föreningarnas förtroendemän och tjänstemän att ar-
beta med de frågor eller ta itu med de utmaningar som vi alla vet att de när-
maste åren har i beredskap åt oss. Här gäller i mycket hög grad att ta vara
på och utnyttja de regionala representanternas entusiasm och vilja att ta an-
svar för verksamheten och för Stadshypoteks framtida roll på kreditmarkna-
den. Den positiva andan är natuligtvis beroende av på vad sätt den tilltänkta
reformen gonomförs. Inom föreningarna finns stor kompetens, stor erfaren-
het och viktig kännedom om lokala förhållanden samlad i ett finmaskigt kon-
taktnät omfattande bl a organisationer på byggnadsområdet, också repre-
senterade inom föreningsstyrelserna. Den regionala förankringen enligt gäl-
lande ordning är sålunda en viktig del av institutionens särart.
Närmare om fördelar med decentralisering
Stadshypotek har en betydande roll som befrämjare av lokal konkurrens.
Regionalpolitiskt är det också av stort värde med starka hypoteksföreningar.
100
En markerad, betrodd position för föreningarna bidrar till en bättre ställning
i förhållande till lokala myndigheter och potentiella låntagare. Av oss före-
språkad regional förankring medför dessutom ett förstärkt ansvarsmedve-
tande hos föreningarnas personal och främjar en sund kreditutveckling inom
föreningarnas område. Särskilt inom fastighetsbranschen visar den senaste
tidens händelser vådan av att kreditbeslut inte är rotfästa i orten eller regio-
nen.
Ökad centralisering av hypoteksinstitutionen framstår som både obefogad
och ofördelaktig från snart sagt alla synpunkter. En sådan ordning innebär
risk för utarmning av hela organisationen och står i strid med rådande all-
männa strävande till decentralisering.
Föreningarnas linje ger bättre garanti för den önskvärda regionala förank-
ringen än Nordströms modell.
Frivillighet, inte tvång
Med det sagda har föreningarna i princip godtagit den tilltänkta reformen,
inklusive en viss ägarroll för staten, men motsatt sig att föreningarna upphör.
Det valkretsstystem Nordström föreslår tillgodoser inte det krav han själv
ställt upp i femte stjärnsatsen på sid 2 i sin promemoria om att organisatio-
nen skall ”kunna värna den lokala förankringen och låntagarinflytandet”.
Ett genomförande av hans förslag i denna del skulle innebära att den kompe-
tens, den erfarenhet och det kontaktnät som föreningarna nu representerar
skulle äventyras.
Nordström anser det ”betydelsefullt att ombildningen går så snabbt och så
smärtfritt som möjligt”. Detta är naturligtvis riktigt. Emellertid synes han
räkna med att reformen skall kunna ske tvångsmässigt, något som vore oför-
enligt med intresset av att vinna förståelse för den och förankra den hos alla
berörda. Det är också svårt att se att det från någon sida skulle kunna anses
ovillkorligen nödvändigt för en god lösning att föreningarna helt avskaffas.
Härtill kommer den juridiska frågan om äganderätten till Stadshypoteks
förmögenhetsmassa. Nordström anser att ”något entydigt svar på denna
fråga inte kan ges” men framhåller att ”såväl låntagarna som staten bidragit
till att bygga upp Stadshypoteks eget kapital”. Gunnar Petri fann för sin del
inte att ”staten”, vare sig på rättslig grund eller skälighetsgrund kan resa di-
rekt anspråk på del i det aktiekapital som uppstår vid en aktiebolagsbild-
ning”. Han betraktade föreningarna som ”självägande juridiska personer sui
generis”. Föreningarna hävdar för sin del att det finns starkt fog för tanken
att föreningarna och/eller löntagarna har rätt till det kapital som de nuva-
rande föreningarna och deras föregångare (vissa på privat initiativ bildande
hypoteksföreningar från tiden före 1909 lär har uppgått i den då upprättade
stadshypoteksinstitutionen) byggt upp under ett hundratal år.
Det är alltså av flera skäl angeläget att söka nå en samförståndslösning.
Från juridisk synpunkt skulle det vara anmärkningsvärt om staten skulle för-
söka att ensidigt driva igenom reformen på ett sätt som strider mot förening-
arnas ( och de till föreningarna knutna, för institutionen betydelsefulla orga-
nisationernas) vilja. Ett sådant förfarande skulle stå i strid med principen om
egendomsskydd enligt
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
101
8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 190
2 kap. 18 § regeringsformen. Det kan här erinras om att enligt (av Kungl.
Maj:t ”med riksdagen” utfärdande) 38 a § (SFS 1974:808) förordningen om
stadshypotekskassan och om stadshypoteksföreningar tillstånd till verkstäl-
lande av fusionsavtal - mellan två föreningar - får meddelas endast om för-
slag till avtalet godkänts av den överlåtande föreningens stämma. Detta bör
ananlogivis tillämpas vid fusion mellan Kassan och förening.
Övergångsskedet
Vi delar Nordströms uppfattning att det är viktigt att under det övergångs-
skede som förestår - säg cirka fem år - en stor del av Stadshypoteks kapital
kan låsas in som skydd mot uppköpsförsök eller oroligheter inom ägarkret-
sen. Men att denna inlåsning görs tidsbestämd och att staten därefter skall
kunna besluta över fördelningen av större delen av stadshypoteks kapital -
i Nordströms exempel totalt 60% - anser vi uteslutet. Ägarfrågan måste i
stället lösas nu och inte blott temporärt. Angivet syfte når man bäst genom
att inlåsningen sker hos föreningarna (förenade genom konsortialavtal).
Morgondagens föreningar
Morgondagens föreningar skall inte ha något inflytande på Stadshypoteks
dagliga verksamhet. De skall i stället uppträda som ägare av Stadshypotek
och axla det ansvar som detta för med sig.
Det motsatsförhållande som enligt Nordström kan råda mellan förening-
arnas inflytande och låntagarnas direkta inflytande som aktieägare i Stadshy-
potek är inte något skadligt utan ett konstruktivt motsatsförhållande. För-
eningarna förutsätts styras av personer med stor integritet samt kunskaper
och erfarenhet från Stadshypoteks verksamhetsområde.
Vår konstruktion av ägandet av Stadshypotek ger en ägarmässig mångfald
samtidigt som man får en sammanhållen ägarkonstellation med bästa möjlig-
het att värna om Stadshypotek. Ägandet sprids på detta sätt också lokalt och
regionalt över hela landet.
Teknik för övergång
1. Kassans rörelse med undantag för obligationsskulden läggs över till ett
nybildat bolag, Stadshypotek Holding AB, som garanterar obligations-
skulden.
2. Föreningarna säljer sina verksamheter till holdingbolaget mot betalning
i aktier.
3. Efter nyemission i holdingbolaget fördelas aktiekapitalet mellan för-
eningarna (huvudägarna, se ovan), låntagarna och staten (till en mindre
del, se ovan).
4. Föreningarna får som uppgift att äga och förvalta tilldelat aktiekapital.
5. Den statliga garantin ligger kvar i Kassan och trappas ner i takt med att
utelöpande obligationslån förfaller.
6. Nya obligationslån emitteras av holdingbolaget (utan statsgaranti).
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
102
7. Hypoteksrörelsen överlåtes av holdingbolaget på dotterbolaget Stadshy-
potek AB.
8. På kapitalet i holdingkoncernen skall ställas marknadsmässiga avkast-
ningskrav. Aktieutdelningarna till föreningarna skall användas för delta-
gande i framtida nyemissioner i holdingbolaget.
9. Sedan Kassans obligationsskuld slutbetalts upphör Kassan.
Styrelse, organisation och ledning
Styrelsen i holdingbolaget utses på vanligt sätt av aktieägarna på bolagsstäm-
man. Styrelsen bör betstå av nio ledamöter. Ordföranden väljs inom styrel-
sen. Valet av ordförande skall godkännas av regeringen.
Styrelsens första uppgift blir att ta itu med frågorna om Stadshypoteks
framtida organisationsstruktur, utseende av koncern- och bolagsledningar
m.m.
Det är bråttom
Som Nordström framhållit är det angeläget att ombildningen nu går så
snabbt som möjligt. Föra att initiera olika utredningar och fatta ett antal be-
slut om organisationen av nya Stadshypotek är det därför nödvändigt att en
interimsstyrelse i holdingbolaget snarast tillsätts. Denna styrelse bör bestå av
nio personer och kan utses sålunda att regeringen utser tre ledamöter jämte
suppleanter och en ombudsstämma utser sex ledamöter jämte suppleanter.
Till interimsstyrelse bör alltså inte automatiskt ”förordnas” den nuvarande
kassastyrelsen. Interimsstyrelsen utser inom sig ordförande och vice ordfö-
rande vilka skall godkännas av regeringen.
Frivillighet grundad på överenskommelser
Inom föreningarna är vi övertygad om att vårt förslag till lösning har alla
utsikter att positivt bidra till Stadshypoteks omdaning till ett modernt och
konkurrenskraftig kreditinstitut. Vår uppläggning bygger också på principen
om frivillighetens väg där alla väsentliga beslut grundas på överenskommel-
ser under iakttagande av största rättfärdighet. Utan frivillighet nås ingen god
reform.
Fullmäktige i Sveriges riksbank
Vid remissbehandlingen av hypoteksutredningens betänkande (SOU
1989:103) kunde fullmäktige i riksbanken tillstyrka huvuddragen i förslagen
till ombildning och omorganisation (Se remissyttrande 1990-03-05). Den
analys utredningen presenterat beträffande hypoteksinstitutionernas juri-
diska status låg då till grund för fullmäktiges ställningstagande till hur ägar-
frågorna borde lösas vid ombildningen till aktiebolag. Förslaget att förse den
nya bolagsbildningen, Stadshypotek AB, med en ägare i stiftelsens form till-
styrktes efter smärre modifieringar.
Fullmäktige underströk härvid vissa grundläggande principer och krav.
Fullmäktige framhöll vikten av att bibehålla och utveckla Stadshypoteksor-
ganisationen som oberoende aktör och konkurrent till de större bankkoncer-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
103
nerna på bostadsfinansieringens område. Ombildningen till stiftelse skulle
innebära att ägarfrågan fick en lösning som nära anknyter till de förhållan-
den som hittills gällt för organisationen. Bolagiseringen och tillskapandet av
Stadshypotek AB skulle öppna möjligheter för extern försörjning av riskka-
pital och för en spridd ägarbild.
Fullmäktige har alltså inget att erinra mot en genomgripande ombildning
av den nuvarande Stadshypoteksorganisationen innefattande både byte av
associationsform och introduktion av en ny ägarstruktur. Ett nödvändigt vill-
kor för fortlevnad och utveckling är att Stadshypotek de närmaste åren kan
attrahera nytt ägarkapital till rörelsen. Olika intressenter bör därför enligt
fullmäktiges uppfattning erbjudas att satsa riskvilligt kapital på marknads-
mässiga villkor. Detta kan ske genom riktade nyemissioner till såväl lånta-
gare som till olika externa intressenter på marknaden i anslutning till den
planerade bolagiseringen.
Som framgått ser fullmäktige stiftelseformen som ett möjligt alternativ för
Stadshypotekskassans ombildning. Kassan övergår därmed från att vara ett
rörelsedrivande bostadsinstitut till att var ägare och förvaltare av ett motsva-
rande bolag. En sådan lösning förutsätter dock att huvudinriktningen för
den framtida förvaltningen tydligt kan läggas fast. Fullmäktige har i remiss-
svaret på hypotektsutredningen tillstyrkt förslag om ändamålsinriktning och
stadgar som skulle möjliggöra en fortsatt stark och självständig ställnig och
en nära anknytning till bostadskreditmarknaden. Förutsättningarna för en
lösning efter stiftelsemodell bör självfallet prövas noga. Fullmäktige är väl
medvetna om att ägarkonstruktioner av detta slag är förknippade med pro-
blem, vilket också antyds i den nu akutella promemorian. Det kan t.ex. vara
svårt att formulera ett tillräckligt klart och avgränsat ändamål för stiftelsen
ifråga. Möjligheterna till framtida ingrepp och anpassningar blir vidare
starkt begränsade om en stiftelsebildning genomförs.
Ett alternativ till den formella stiftelsebildningen kan därför vara att, som
utredningsmannen föreslår, tills vidare behålla Stadshypotekskassan som en
offentlig institution, reglerad i en särskild författning. Lagstiftningen skulle
därmed ändras så att Stadshypotekskassan får ägarfunktionen som sin enda
uppgift d.v.s. att äga och förvalta de aktier som uppkommer när rörelsen
överförs till aktiebolag. De regionala föreningarna föreslås samtidigt fusio-
neras in i Stadshypotekskassan för att upphöra. Lagstiftningen upptar i stäl-
let bestämmelser om en regional organisation med valkretsar för att utse om-
bud till kassans stämma. Härigenom kan en inflytandestruktur som liknar
dagens upprätthållas. Samtidigt öppnas som tidigare framgått en ny kanal
för låntagareinflytande genom direktägandet av aktier i Stadshypotek AB.
Fullmäktige har inget att erinra mot att delar av ägandet i Stadshypotek
AB organiseras i den juridiska form som här angivits. Stadshypotekskassan
upphör därmed att vara en rörelsedrivande institution och övegår helt till
rollen som aktieägare. Fullmäktige delar utredningsmannens uppfattning att
ombildningsarbetet bör komma igång så snabbt som möjligt och ser mot
denna bakgrund vissa fördelar med att förlänga och anpassa gällande hypo-
tekslagstiftning på detta sätt.
Det är också angeläget att planerna på ett breddat ägande i Stadshypoteks
bolagsbildning och en börsintroduktion relativt snabbt kan förverkligas. En
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
104
ändrad hypotekslagstiftning skulle kunna gälla från årsskiftet 1991/92 och en
bredare ägarstruktur för den rörelsedrivande verksamheten skulle av allt att
döma kunna etableras mot slutet av 1992 eller början av 1993.
Utredningsmannen föreslår att staten inträder i rollen som delägare vid
själva tillskapandet av Stadshypotek AB. Staten kommer då i åtnjutande av
en del av det historiskt upparbetade kapitalet. Låntagarna inträder först i
och med en riktad nyemission men får även de sin del av kapitalet eftersom
aktierna enligt förslaget bjuds ut med en betydande substansrabatt. I prome-
morian hänvisar utredningsmannen till att såväl staten som löntagarna bidg-
ragit till den historiska kapitaluppbyggnaden i stadshypoteksorganistionen
och argumenteringen utmynnar i förslaget om en ägarfördelning mellan
dessa båda, med Stadshypotekskassan som tredje part.
Om man jämför dessa överväganden med den tidigare presenterade hypo-
teksutredningens bedömningar framgår klara skillnader. Enligt hypoteksut-
redningens analys av gällande lagstiftning och dess förarbeten föreligger
principiella hinder för staten eller medlemskretsen (via föreningarna) att
göra anspråk på det kapital som uppkommer vid en bolagisering. Det faller
emellertid på statsmakterna att ta ansvar för i vilka former det samlade kapi-
talet skall förvaltas.
Fullmäktige kan konstatera att de olika utredningsunderlag som arbetats
fram beträffande stadshypoteksorganisationens rättsliga status ger utrymme
för skilda slutsatser om vem eller vilka som kan anses vara ”rättmätiga
ägare” till det kapital som upparbetats. Underlagen ger alltså inga entydiga
svar när det gäller ägarfrågan. Oklarheterna härvidlag bör dock inte få
hindra nödvändiga förändringar. Underlagen ger heller inte tillräcklig grund
för att utesluta någon av de alternativa ägarstrukturer som förts fram. Om
en formell stiftelsebildning skulle bedömas som en mindre ändamålsenlig
lösning anser fullmäktige att någon form av ägarfördelning mellan Stadshy-
potekskassan, staten respektive låntagarna utgör ett alternativ.
Statens eventuella roll som delägare i ett nytt Stadshypotek AB är en fråga
av intresse även av andra skäl än de rent juridiska som ovan nämnts. Några
näringspolitiska motiv för staten att ta ett långsiktigt ägaransvar på denna
del av kreditmarknaden har inte uttalats. Ett statligt ägarengagemang kan
heller inte ses som en nödvändig förutsättning för att garantera marknadens
mångfald eller funktionssätt i övrigt. Staten har dock ett berättigat intresse
av god insyn i och kontroll över den förestående ombildningsprocessen och
bolagsbildningen. Genom ett delägarskap kan detta syfte uppnås, men även
andra möjligheter står enligt fullmäktiges mening öppna och bör övervägas.
Staten kan t.ex. välja att förstärka sitt inflytande i Stadshypotekskassans sty-
relse genom att ändra denna styrelses sammanstättning. Staten skulle där-
med kunna avstå från att ta i anspråk delar av aktiekapitalet i Stadshypotek
AB. Under sådana förutsättningar skulle Stadshypotekskassan och lånta-
garna i ett inledande skede stå som ägare till Stadshypotek AB efter verk-
ställd nyemission.
I utredningsmannens förslag får förlängningen av stadshypotekslagen ka-
raktären av en övergångslösning. Den utmynnar i en speciell tillämpning av
gällande likvidationsbestämmelser i lagstiftningen. Utredningsmannen före-
slår nämligen att kassans ställning och ägarfunktion omprövas efter en över-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
105
gångstid på ca fem år. Kassan kan då upphöra genom likvidation, varvid sta-
ten beslutar om fördelningen av kassans kapital.
Av promemorian framgår att nämnda förslag endast utgör en grov skiss
till hur ombildningsprocessen skulle kunna genomföras. Enligt fullmäktiges
uppfattning krävs en precisering på flera punkter, bl.a. för att närmare klar-
göra Stadshypotekskassans ställning och uppgifter i rollen som ägare under
ombildningsprocessen och statens ansvar och agerande vid ett eventuellt lik-
vidationsförfarande. Förslaget om en övergångslösning måste alltså bygga
på vissa klart angivna förutsättningar för att kunna accepteras som alternativ
till en stiftelsebildning enligt hypoteksutredningens modell.
En sådan grundförutsättning är enligt fullmäktiges mening bevarandet av
Stadshypoteksorganisationens oberoende på marknaden. Avsikten bör vara
att bevara Stadshypotek AB som en fristående konkurrent till de större
bankkoncernerna. Fullmäktige ser förlängningen av stadshypotekslagstift-
ningen som en garanti för fortsatt oberoende i detta avseende. Säkerheten
för Stadshypoteks obligationsinnehavare är också en viktig fråga. Efter över-
föringen av rörelsen till aktiebolag kan den statliga garantin för den gamla
obligationsstocken trappas ned. Detta förutsätts dock ske med beaktande av
den nya kapitaltäckningssituationen och obligationsinnehavarnas intressen.
En annan grundförutsättning gäller inträdet av nya aktieägare. Dessa bidrar
inte bara genom att tillskjuta nytt kapital. Genom deras inträde ökar stabili-
teten och trovärdigheten i ombildningsprocessen och kravet på marknads-
mässig avkastning understryks.
Enligt fullmäktiges uppfattning bör frågan om likvidation av kassan och
om upphävande av hypotekslagstiftningen först aktualiseras i ett läge när det
ombildade Stadshypotek har blivit väl konsoliderat och där en ny affärsorga-
nisation i allt väsentligt tagit form. Dagens obligationsstock och den statliga
garantin för denna bör i detta läge till väsenlig del vara avvecklad. Beroendet
av staten ur kapitalförsörjningssynpunkt har därmed minskat. Bestämmel-
serna om likvidation bör då kunna utnyttjas i syfte att avsluta ombildnings-
processen och etablera Stadshypotek som ett självständigt, börsnoterat ak-
tiebolag på marknaden. Enligt fullmäktiges mening bör någon bestämd tid-
punkt för denna del av ombildningen inte låsas fast.
Vid eventuell likvidation anger nuvarande lagstiftning endast att nettotill-
gångarna skall användas för de ändamål regeringen fastställer. Flera hand-
lingsalternativ står därmed öppna. Ett sådant alternativ är att staten själv
träder i Stadshypotekskassans ställe i en direkt ägarfunktion när kassan likvi-
deras. Detta skulle emellertid enligt fullmäktiges mening knappast gagna
ombildningsprocessen eller Stadshypotek ABs ställning som ett självständigt
börsnoterat aktiebolag. Fullmäktige anser att kassans aktier bör säljas ut på
marknanden i en dylik situation. Aktieinnehavet representerar ett bety-
dande värde och avsikten bör vara att fullt ur realisera detta värde vid en
utförsäljning till marknadsmässiga villkor. Därefter är det regeringen som
har att bestämma över nettotillgångarnas användning och ändamål.
I promemorian konstateras att flera ytterligare ställningstagande måste till
för att den planerade ombildningsprocessen skall kunna genomföras. Skatte-
frågorna framhålls särskilt. Under innevarande år krävs vidare ett antal för-
beredande ställningstaganden beträffande organisationen och kapitalför-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
106
sörjningen i det nya Stadshypotek AB. Nyemissionerna måste förberedas.
En ny koncernstruktur med en fungerande regional utlåningsorganisation
måste tillskapas.
Utredningsmannen förordar Stadshypotekskassans styrelse som interims-
styrelse i detta bolag. Fullmäktige har inget att erinra mot en sådan tillfällig
lösning. Så snart som möjligt bör dock den nya bolagsbildningen få en affärs-
inriktad och från Stadshypotekskassan fristående styrelse och ledningsfunk-
tion. Rollfördelningen mellan ägarna, Stadshypotekskassan, och den rörel-
sedrivande koncernen, Stadshypotek AB, bör då tydligt framgå.
Fullmäktige kan tillstyrka att erforderliga lagändringar träder i kraft
fr.o.m. början av 1992. Den förestående ombildningen bör inte innebära nå-
gon restriktion för Stadshypotekskassans obligationsupplåning eller övriga
verksamhet under innevarande år. Fullmäktige har i ett särkilt yttrande till-
styrkt en ansökan från Stadshypotekskassans styrelse om höjning av den
statliga grundfonden med 2 miljarder kronor, vilket motsvarar en höjning av
upplåningsrätten på marknaden med 20 miljarder kronor.
Bankinspektionen
Bankinspektionen tillstyrker i sitt remissyttrande hypoteksutredningens för-
slag. I sak har bankinspektionen inte funnit anledning att ändra detta ställ-
ningstagande. En viktig grund för detta ställningstagade var emellertid den
oklarhet som rådde om vem som rättmätigt kunde göra anspråk på förmö-
genheten i Stadshypotek. Var det staten som via ställandet av lånegaranti
möjliggjort Stadshypoteks upplåning eller var det låntagarna som genom
upptagandet av krediter byggt upp Stadshypoteks fonder. Hypoteksutred-
ningen ansåg att ingen rättmätigt kunde göra anspråk på förmögenheten var-
för utredningen förordade att Stadshypotek skulle ägas av en stiftelse.
Utredningsmannen Nordström synes i sin promemoria instämma i hypo-
teksutredningens slutsats eftersom han konstaterar efter att bl.a. ha studerat
förarbeten m.m. att något entydigt svar till ägarfrågan inte finns. I stället
framhåller emellertid Nordström att i denna situation bör det mest ange-
läggna vara att ”söka skapa en ägarstruktur som bäst värnar Stadshypoteks
framtida roll på kreditmarknaden”. Bankinspektionen ansluter sig till detta
synsätt.
En observation bankinspektionen gjort mot bakgrund av de händelser
som inträffat under senare tid på den svenska kreditmarknaden är vikten av
starka ägare. Ägarfrågan i Stadshypotek bör därför noggrant prövas innan
beslut fattas så att inte Stadshypoteks framtida roll äventyras. Ägarfrågan i
kombination med möjligheter till externt riskkapital torde även vara viktig
ur ratingsynpunkt och därmed helt avgörande för Stadshypoteks framtid
konkurrensförmåga på den svenska kreditmarknaden eller som låntagare på
internationella marknader.
Enligt bankinspektionens mening är det därför av högsta prioritet att
ägarna till det framtida Stadshypotek tar ett samlat grepp över verksamhe-
ten - inte minst under ombildningsperioden. Av strategiska skäl kan därför
enligt bankinspektionens mening stadshypoteksföreningarna ej ingå i kret-
sen av framtida ägare. Även om inspektionen har förståelse för föreningar-
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
107
nas syn så är inspektionen av samma uppfattning som såväl hypoteksutred-
ningen som den särskilda utredningsmannen att föreningarna bör upplösas
genom fusion med Kassan.
Den förestående ombildningen av Stadshypotek är genomgripande och
det kan antas att det tar flera år innan ombildningen är helt genomförd. Un-
der ombildningstiden är det viktigt för Stadshypotek med en stark och obe-
roende ägare som tillika kan ta ett ägaransvar men samtidigt driva på föränd-
ringsprocessen. Den ägare som bäst kan fylla denna funktion är enligt bank-
inspektionens mening staten. Ett alternativ kan därför vara att staten initiellt
ensam träder in som ägare till Stadshypotek AB men då med en klart uttalad
målsättning att aktierna i takt med att ombildningen fortskrider löpande
skall säljas ut på marknaden. Mot detta förfaringssätt kan invändas att staten
då ensam tillgodogör sig den förmögenhetsmassa som under årens lopp
byggts upp i Stadshypotek. Därtill kommer att om staten stod som ensam
ägare - om än initiellt - skulle detta inte uppfattas som konkurrensneutralt.
Ur rating och upplåningssynpunkt skulle Stadshypotek få en klar fördel lik-
värdig den nuvarande statliga lånegarantin.
Neutralitetsskäl talar således för att staten inte ensam bör vara ägare till
Stadshypotek. Däremot delar inspektionen utredningsmannens förslag att
staten bör ingå i ägarkretsen (30 %). Skälen härtill är dels att staten via låne-
garantin bidragit till förmögenhetsuppbyggnanden i Stadshypotek dels att
staten genom ett ägande får ett direkt ansvar för Stadshypoteks ombildning.
Vid ombildningen till aktiebolag samt slopandet av den statliga lånegaran-
tin bör kapitalbasen i Stadshypotek AB väsentligt förstärkas. Sker inte detta
sänks sannolikt ratingen och upplåningsvillkoren - inte minst på de interna-
tionella marknaderna - försämras med sämre konkurrensförmåga som följd.
Kapitalbasen bör således förstärkas genom ett externt kapitaltillskott och
banksinspektionen delar utredningsmannens förslag att detta lämpligen sker
genom en riktad aktieemission till låntagarna. Ett breddat ägande skapas
därmed till Stadshypotek som åtminstone på sikt också bör möjliggöra en
börsintroduktion av företaget. Emissionen som förutsätts ske till förmånliga
villkor innebär också att låntagarna såväl får del i Stadshypoteks förmögen-
het som ett direkt ägarinflytande (40 %).
Enligt utredningsmannen är Stadshypotek AB som mest sårbart under
övergångstiden fram till dess hela ombildningen är fullt genomförd. För att
dels skapa stabilitet dels förhindra uppköp under övergångstiden föreslår
därför utredningsmannen att en del av aktiekapitalet, 30%, ägs av stadshy-
poteksorganisationen. Kassan föreslås få äga och förvalta dessa aktier. En
annan fördel med detta förslag är att ett gäldenärsbyte då ej behöver ske
eftersom den gamla obligationsskulden kan ligga kvar i Kassan fram till dess
den antingen förfallit eller ersatts med upplåning direkt från Stadshypotek
AB. När så skett föreslås staten få bestämma om likvidation av Kassan samt
vem kassans förmögenhet skall tillfalla.
Även på denna punkt delar bankinspektionen utredningsmannens syn
frånsett att en övergångstid om 5 år kan synas väl kort. Enligt bankinspektio-
nens mening bör övergångstiden vara relaterat till i vilken takt den gamla
obligationsskulden kan avvecklas och därför inte i förväg vara tidsmässigt
bestämd.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
108
Uppsala läns stadshypoteksförening
I samband med remiss av betänkandet om Hypoteksinstituten i framtiden
avgav Uppsala läns Stadshypoteksförening yttrande vari förordats en inte-
grerad organisation gemensam för Stadshypotekskassan och föreningarna
och att denna organisation blir 100-procentig ägare av aktiekapitalet i Stads-
hypotek AB. Vidare poängterades att låntagarinflytandet skulle tryggas ge-
nom att nuvarande Stadshypoteksföreningar ersätts med nya låntagarföre-
ningar vars uppgift bl.a. skall vara att utse ombud till Stadshypotekskassans
ombudsstämma samt föreslå kandidater till styrelsen inom Stadshypoteks
AB framtida regionala organisation.
Uppsala läns Stadshypoteksförening har fortfarande samma uppfattning
och har därutöver inget ytterligare att anföra.
Företagsklubbarna - Kontaktombuden - Personalen hos
Stadshypoteksföreningarna
Ur personalens synvinkel är det av största betydelse att sysselsättningen ga-
ranteras för de anställda i landsorten och inte överflyttas till Stockholm, och
det kan endast ske under förutsättning att Stadshypotek bedriver en verk-
samhet på lokal nivå.
Kapital är makt. Vi skall inte glömma det kapital som personalen i dag
representerar i form av kompetens, det kontaktnät och den kännedom om
våra låntagare som skapats under årens lopp.
Den trygghet och identifiering vi anställda i dag känner inom resp, stads-
hypoteksförening kommer att försvinna vid ett centralt ägande. Det finns
det alldeles för många exempel på.
Att tvinga sig till föreningarnas kapital anser vi är helt oförenligt med en
socialdemokratisk politik. Det förslag som Kassa företräder, vilket innebär
att föreningarna skall upphöra, förkastar vi helt och hållet.
Eftersom föreningarnas sammanlagda kapital representerar en majoritet
anser vi att ”föreningarna” även fortsättningsvis skall vara majoritetsägare i
aktiebolaget.
En socialdemokratisk regering med departement, och folkvalda, borde
verkligen värna om den lokala förankring som det innebär att ha förening-
arna kvar i någon form och därmed också även inflytandet över det totala
kapital som under årens lopp genererats.
Som anställda och fackliga företrädare stöder vi fullt och fast föreningssty-
relsernas uppfattning i ägarfrågan.
Prop.
1990/91:190
Bilaga 4
109
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-04-24
Närvarande: f.d. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik Sterzel,
regeringsrådet Björn Sjöberg.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991 har regeringen
på hemställan av statsrådet Åsbrink beslutat inhämta lagrådets yttrande över
förslag till
1. lag om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,
2. lag om återföring av vissa obeskattade reserver inom Stadshypotek och
Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag, SBAB, m.m.,
3. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
4. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,
5. lag om ändring av lagen (1976:225) om avdrag vid inkomsttaxering för
bidrag till hypoteksförening m.m.,
6. lag om upphävande av lagen (1974:809) om befrielse från skattskyldighet
vid fusion inom stadshypoteksinstitutionen, m.m.,
7. lag om upphävande av förordningen (1969:744) om befrielse från skatt-
skyldighet vid fusion inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutio-
nerna, m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulf Stenlund
och kammarrättsassessorn Johan Svanberg.
Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet:
Förslaget till lag om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa
Syftet med lagförslaget är, såvitt kan utläsas av remissprotokollet, inte att
åstadkomma någon ändring i materiellt hänseende på den viktiga finanssek-
tor där hypoteksinstituten är verksamma med kapitalanskaffning genom ob-
ligationslån och finansiering av hus och bostadsrätter med hypotekslån. Det
rör sig i stället huvudsakligen om en omorganisering vid vilken de nuvarande
associationsformerna, som är särpräglade, skall upphöra och ersättas med
kreditaktiebolag enligt det regelsystem som är generellt giltigt för sådana. I
samband härmed avses det särskilda statliga engagemanget i form av garan-
tiåtagande med avseende på upplåningen upphöra och kapitalanskaffningen
få ske på marknadens villkor, dvs. i konkurrens på lika villkor med annan
efterfrågan på kapital.
Omorganiseringen av verksamheten förenas med upplösning av vissa, hos
de gamla rättssubjekten bildade reserver, delvis bestående av obeskattade
vinstmedel som härvid tas till beskattning. Vidare skall i vanlig ordning stäm-
pelskatt betalas vid det nybildade rättssubjektets aktieemission och vid över-
föring till detta av fastigheter som apportegendom. Omstruktureringen av
verksamhetens organisation leder således till en viss avtappning av medel
från verksamheten till staten i form av skatter. Men därjämte föreslås (punkt
Prop.
1990/91:190
Bilaga 5
110
4 i övergångsbestämmelserna) att regeringen skall kunna föreskriva att
stadshypotekskassan skall till staten betala ett belopp som svarar mot kas-
sans värde före fusionen mellan kassan och hypoteksföreningarna. Det an-
ges i remissprotokollet att det här rör sig om ett belopp av ca 5 mdr kronor.
Vilken rättslig grund denna betalning har framgår inte i ärendet. Det är
svårt att se att lagstiftningens syfte att avveckla otidsenliga organisatoriska
former och främja en konkurrens på lika villkor på kreditmarknaden moti-
verar denna överföring av medel från hypoteksverksamheten till staten.
Däremot skulle medlen kunna täknas ha en funktion om de stannade kvar
Prop.
1990/91:190
Bilaga 5
inom denna finansiella sektor, när det statliga garantiåtagandet upphör.
Hypoteksinrättningarna, som inte är statliga organ, är konstituerade av
staten; deras konstitution har tillkommit som lag. De måste följaktligen
också avvecklas genom lagstiftning, varvid regler måste ges för hur det skall
förfaras med deras tillgångar. Lagrådet saknar dock - som torde framgå av
det sagda - en redovisning av skälen till statens anspråk på vissa av dessa
tillgångar utöver skatteanspråken.
Övriga lagförslag
Lagrådet har ingen erinran mot lagförslagen.
111
Proposition................................................ 1 1990/91:190
Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1
Propositionens lagförslag.................................... 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 april 1991.. 13
1 Inledning ............................................. 13
2 Hypoteksinstitutens organisation och verksamhet........... 14
2.1 Inledning......................................... 14
2.2 Hypoteksinstitutens roll på kreditmarknaden.......... 14
2.3 Hypoteksinstitutens nuvarande organisation........... 15
2.4 Särskilt om Stadshypotek........................... 15
2.4.1 Organisationen............................. 15
2.4.2 Den nuvarande verksamheten................ 16
2.4.3 Upplåning................................. 17
2.4.4 Utlåning................................... 17
2.4.5 Kapital- och skattesituation.................. 18
2.5 Kapitaltäckningsregler för hypoteksinstituten.......... 20
3 Allmän motivering..................................... 20
3.1 Behovet av en reform .............................. 20
3.2 Utgångspunkter för en ombildning................... 22
3.3 Organisationsform................................. 23
3.4 Ombildningen..................................... 25
3.5 Stadshypoteks fonder m.m.......................... 33
3.6 Stadshypotek ABs verksamhet och organisation........ 34
3.7 Övergångsfrågor................................... 35
4 Upprättade lagförslag................................... 37
5 Författningskommentar................................. 37
5.1 Förslaget till lag om Konungariket Sveriges stadshypo-
tekskassa ......................................... 37
5.2 Förslaget till lag om återföring av vissa obeskattade
reserver inom Stadshypotek och Statens Bostadsfinansie-
ringsaktiebolag, SBAB, m.m........................ 38
5.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt...................................... 39
5.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:654) om skatte-
utjämningsreserv .................................. 39
5.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:225) om avdrag
vid inkomsttaxering för bidrag till hypoteksförening m.m. 39
5.6 Förslaget till lag om upphävande av lagen (1974:809) om
befrielse från skattskyldighet vid fusion inom stadshypo-
teksinstitutionen, m.m.............................. 40
5.7 Förslaget till lag om upphävande av förordningen
(1969:744) om befrielse från skattskyldighet vid fusion
inom stadshypoteks- och bostadskreditinstitutionerna,
m.m.............................................. 40
6 Hemställan............................................ 40
7 Beslut................................................ 40
112
Prop.
Bilagal Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:103) 1990/91:190
Hypoteksinstituten i framtiden ............... 41
Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över betän-
kandet (SOU 1989:103) Hypoteksinstituten i
framtiden.................................. 48
Bilaga 3 Lagmannen Nordströms förslag............... 88
Bilaga 4 Sammanställning av remissyttranden över Nord-
ströms förslag.............................. 94
Bilaga 5 Utdrag ur lagrådets protokoll den 24 april 1991 . 110
113
gotab 98545, Stockholm 1991