med anledning av Sveriges tillträde till tre
internationella överenskommelser rörande
räddningstjänst
Prop.
1990/91:180
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 18 april 1991.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Roine Carlsson
Propositionens huvudsakliga innehåll
Inom det internationella atomenergiorganet (IAEA) har en konvention om
bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioak-
tiva ämnen utarbetats. Konventionen förutsätter ratifikation for att bli
gällande.
Vidare har Danmark, Finland, Norge och Sverige utarbetat ett ramavtal
om samarbete över territorialgränserna i syfte att vid olyckshändelser
hindra eller begränsa skador på människor eller egendom eller i miljön.
Ramavtalet förutsätter godkännande för att bli gällande.
Inom Förenta Nationernas sjöfartsorganisation (IMO) har en internatio-
nell konvention om beredskap for, insatser vid och samarbete vid förore-
ning genom olja (OPRC-konventionen) utarbetats. Konventionen förut-
sätter ratifikation för att bli gällande.
Sverige har undertecknat konventionerna och ramavtalet. För att Sveri-
ge skall kunna tillträda överenskommelserna måste de godkännas av riks-
dagen.
I propositionen föreslås att riksdagen dels godkänner biståndskonven-
tionen, OPRC-konventionen och ramavtalet, dels ändrar räddningstjänst-
lagen (1986:1102), lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall, atomansvarighetslagen (1968:45), sekretesslagen (1980:100) samt
lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. De föreslagna lagändringarna är
nödvändiga for att Sverige skall uppfylla sina förpliktelser enligt bistånds-
konventionen och ramavtalet.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 180
Propositionens lagförslag
Prop. 1990/91:180
Härigenom föreskrivs att det i räddningstjänstlagen (1986:1102) skall
införas fyra nya paragrafer, 65 — 68 §§, samt närmast före 65 § en ny rubrik
av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Utländskt bistånd 65 § Regeringen, en kommun eller en I andra fall får regeringen eller 66 § Om en utländsk fysisk eller juri- Staten skall även ersätta en ut- |
67 §
Staten får kräva tillbaka ersätt-
ning som har betalats enligt 66 §
första stycket av den som har vållat
skadan uppsåtligen eller genom
grov vårdslöshet. För den som är att
anse som arbetstagare skall dock
ansvaret vara begränsat på det sätt
som sägs i 4 kap. 1 § skadeståndsla-
gen (1972:207).
Om rätt till återkrav för ersätt-
ning som har betalats för atomska-
da finns särskilda bestämmelser i
atomansvarighetslagen (1968:45).
Om utländskt bistånd har begärts
av en kommun, får staten av denna
kräva tillbaka vad staten har betalat
enligt 66 § eller enligt åtagande i
internationella överenskommelser
om sådant bistånd i den mån kost-
naden jämte kommunens egna kost-
nader för räddningsinsatsen inte
överstiger självrisken enligt 37 §.
68 §
Biståndspersonal från Danmark,
Finland, Island eller Norge tjänst-
gör i samband med en räddningsin-
sats i Sverige i enlighet med de
tjänstgöringsbestämmelser som gäl-
ler i det egna landet. Även fordon,
räddningsmateriel och annan ut-
rustning från något av de nämnda
länderna får utan särskilt tillstånd
användas i samband med rädd-
ningsinsatser i enlighet med de be-
stämmelser som gäller i det egna
landet.
Bestämmelser om immunitet och
privilegier i vissa fall i samband
med utländskt bistånd vid rädd-
ningsinsatser i enlighet med inter-
nationella överenskommelser finns i
lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall1 skall införas en ny paragraf, 6 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§
För personal som ställs till förfo-
gande av en biståndsgivande part
samt för utrustning och egendom
som införs i Sverige enligt konven-
tionen den 26 september 1986 om
bistånd i händelse av en kärnteknisk
olycka eller ett nödläge med radio-
aktiva ämnen åtnjutes immunitet
och privilegier i den utsträckning
som anges i konventionen, dock
med de inskränkningar som följer
av förklaringar som Sverige har av-
gett i anslutning till konventionen.
Prop. 1990/91:180
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Lagen omtryckt 1987:341.
Prop. 1990/91: 180
Härigenom föreskrivs att 15 § atomansvarighetslagen (1968:45) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15 §'
Den som nödgats utge ersättning
för atomskada på grund av luft-
fartslagen (1957:297) eller interna-
tionellt fördrag eller lagstiftning i
främmande stat inträder i den ska-
delidandes rätt mot den anlägg-
ningsinnehavare som svarar för
skadan enligt denna lag. Avser er-
sättningen skada som omfattas av
ett med stöd av 3 § tredje stycket
meddelat förordnande, äger den er-
sättningsskyldige återkräva ersätt-
ningen av den anläggningsinne-
havare som skulle ha svarat för ska-
dan, om förordnandet ej medde-
lats.
Den som nödgats utge ersättning
för atomskada på grund av luft-
fartslagen (1957:297) eller rädd-
ningstjänstlagen (1986:1102) eller
internationellt fördrag eller lagstift-
ning i främmande stat inträder i
den skadelidandes rätt mot den an-
läggningsinnehavare som svarar för
skadan enligt denna lag. Avser er-
sättningen skada som omfattas av
ett med stöd av 3 § tredje stycket
meddelat förordnande, äger den er-
sättningsskyldige återkräva ersätt-
ningen av den anläggningsinne-
havare som skulle ha svarat för ska-
dan, om förordnandet ej medde-
lats.
Har någon som har sitt huvudkontor i Sverige eller i annan konven-
tionsstat eller någon som är anställd hos sådan person nödgats utge ersätt-
ning för atomskada, för vilken den skadelidande på grund av bestämmel-
serna i 3 § icke är berättigad till ersättning enligt denna lag, äger han
återkräva skadeståndet av den anläggningsinnehavare som med bortseen-
de från nämnda bestämmelser skulle ha svarat för skadan. Därvid äger
första stycket första punkten motsvarande tillämpning. Har skadan upp-
kommit under transport av atomsubstans till mottagare i annan stat än
konventionsstat, gäller dock den avsändande anläggningsinnehavarens an-
svarighet ej längre än till dess substansen lossats från det transportmedel
varmed det anlände till den staten. Har skadan uppkommit under trans-
port av atomsubstans från avsändare i sådan stat, inträder den mottagande
anläggningsinnehavarens ansvarighet icke förrän substansen lastats på det
transportmedel varmed det sändes från den främmande staten.
Återkravsrätt enligt första eller andra stycket tillkommer icke den som
själv svarar för skadan enligt 20 §.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Senaste lydelse 1986:620.
Prop. 1990/91:180
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 18 § sekretesslagen (1980:100)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Sekretess gäller för sådan uppgift
om enskilds afiars- eller driftförhål-
landen som har lämnats enligt 19 —
21 §§ lagen (1984:3) om kärntek-
nisk verksamhet, om det kan antas
att den enskilde lider skada om
uppgiften röjs. Regeringen kan för
särskilt fall förordna om undantag
från sekretessen, om den finner det
vara av vikt att uppgiften lämnas.
Föreslagen lydelse
18 §
Sekretess gäller för sådan uppgift
om enskilds afiars- eller driftförhål-
landen som har lämnats enligt 19 —
21 §§ lagen (1984:3) om kärntek-
nisk verksamhet eller i ärende om
underrättelse och information eller
bistånd enligt konventionerna den
26 september 1986 om tidig infor-
mation vid en kärnenergiolycka och
om bistånd i händelse av en kärn-
teknisk olycka eller ett nödläge med
radioaktiva ämnen, om det kan an-
tas att den enskilde lider skada om
uppgiften röjs. Regeringen kan för
särskilt fall förordna om undantag
från sekretessen, om den finner det
vara av vikt att uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Lagen omtryckt 1989:713.
Prop. 1990/91: 180
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m.
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 §
Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för
1. förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord på trans-
portmedel i utrikes trafik, om varorna är avsedda för transportmedlet eller
för besättning eller passagerare,
2. varor som införs av en resande eller den som utför arbete på trans-
portmedel, under förutsättning att varorna inte införs i handelssyfte eller
yrkesmässig förbrukning,
3. varor som införs av en person, vilken flyttar in till landet eller
återvänder hit efter en längre tids vistelse i utlandet, om varorna inte
införs i handelssyfte,
4. varor som införs med anledning av arv eller testamente eller som
gåva eller som lån utan vederlag och varor som köpts för medel skänkta
från utlandet,
5. filmer och trycksaker om varor eller tjänster som erbjuds från utlan-
det,
6. varor för turistpropaganda,
7. varor som skall användas vid
räddnings- eller bärgningsföretag
eller humanitär hjälpaktion,
7. varor som skall användas vid
räddningsinsats eller bärgningsföre-
tag eller humanitär hjälpaktion el-
ler vid övning av räddningsinsats,
8. varor för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller kulturellt
ändamål,
9. varor som skall användas vid utställning eller mässa eller liknande
evenemang som ordnas för att främja försäljning av utländska varor,
10. välfardsmateriel för sjöfolk, samt
11. magnetband och andra media med registrerade data.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Försvarsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991
Prop. 1990/91: 180
Närvarande: Statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Eng-
ström, Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Lööw,
Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet R. Carlsson
Proposition med anledning av Sveriges tillträde till
tre internationella överenskommelser rörande
räddningstjänst
1 Inledning
I räddningstjänstlagen (1986:1102) finns bestämmelser om kommunal och
statlig räddningstjänst. Med räddningstjänst avses i lagen räddningsinsats-
er som skall göras vid olyckshändelser och överhängande fara för olycks-
händelser för att hindra och begränsa skador på människor eller egendom
eller i miljön. Lagen gäller inte hälso- och sjukvård som avses i hälso- och
sjukvårdslagen (1982:763). Varje kommun svarar för räddningstjänsten
inom kommunen, om det inte är fråga om statlig räddningstjänst. Den
statliga räddningstjänsten omfattar fjällräddningstjänst, flygräddnings-
tjänst, sjöräddningstjänst och räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva
ämnen.
I räddningstjänstlagen regleras också skyldigheter för ägare eller inneha-
vare av byggnader och andra anläggningar, särskilt sådana anläggningar
där verksamheten innebär fara för att en olyckshändelse skall orsaka
allvarliga skador på människor eller i miljön, att vidta åtgärder som
behövs för att förebygga brand och för att förhindra eller begränsa skador
till följd av brand och andra allvarliga skador på människor eller i miljön.
Den svenska räddningstjänsten skall givetvis kunna fullgöras med våra
egna resurser. I vissa situationer kan emellertid bistånd med utländsk
personal och utrustning spela en betydelsefull roll för att minska konse-
kvenserna av olyckshändelser. Vid räddande av liv samt vid bekämpning
av större utsläpp av olja och kemikalier till sjöss framstår sådant bistånd
som ett naturligt inslag i räddningsarbetet. Olyckan med tankfartyget
Exxon-Valdez i Alaska år 1989 visade påtagligt omfattningen av de skador
som en stor oljekatastrof innebär och behovet av att utveckla formerna för
samarbete mellan länderna. En del olyckshändelser kan fordra särskild
expertis eller utrustning eller så omfattande resurser att resurserna i ett
enskilt land inte är tillräckliga. Så var t. ex. fallet vid Tjernobylolyckan.
Under senare år har intresset ökat för en utveckling av det internationel-
la, främst det nordiska, samarbetet på räddningstjänstområdet. Det sam- Prop. 1990/91: 180
arbete som vuxit fram syftar till att underlätta ömsesidigt bistånd mellan
stater vid olyckshändelser. Det gäller således att på förhand skapa förut-
sättningar för att personal och utrustning skall kunna insättas snabbt över
territorialgränserna och samverka effektivt med de nationella resurserna
under räddningsinsatserna. I en del fall är det angeläget att ett mera
löpande samarbete kan ske mellan lokala räddningsorgan över gränserna.
Ett sådant samarbete har utvecklats bl. a. vid gränsen utmed Torne älv.
Internationellt samarbete skapar även förutsättningar för utväxling av
erfarenheter och resultat av forsknings- och utvecklingsinsatser i de olika
länderna, vilket har stor praktisk betydelse.
Alltsedan mitten av 1960-talet gäller ett Nordiskt samarbetsavtal i sam-
band med strålningsolyckor (SÖ 1965:81). En översyn av samarbetsavtalet
beräknas bli slutförd inom kort. Riksdagens godkännande torde inte kom-
ma att fordras för att Sverige skall kunna tillträda det nya avtalet. En av
avtalsparterna i det nu gällande nordiska avtalet är Internationella atom-
energiorganet (IAEA), som förespråkade att avtalet skulle bli ett modellav-
tal för en internationell konvention eller för ett omfattande nät av regiona-
la överenskommelser. Så blev emellertid inte fallet. Efter olyckan i kärn-
kraftverket Three Mile Island 2 i USA år 1978 togs frågan om en konven-
tion åter upp i IAEA, men beredningsarbetet slutfördes inte. Vid ett extra
möte i maj 1986 med anledning av olyckan i Tjernobyl fattades ett princip-
beslut om att internationella konventioner om bistånd och om tidig infor-
mation vid kärnenergiolyckor skulle utarbetas. Inom IAEA utarbetade
förslag till sådana konventioner antogs av atomenergiorganets generalkon-
ferens den 26 september 1986. Konventionen om tidig information vid en
kärnenergiolycka har ratificerats av Sverige (SÖ 1987:3), medan konven-
tionen om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge
med radioaktiva ämnen (biståndskonventioneri) har undertecknats av Sve-
rige i Wien med förbehåll för ratifikation. I prop. 1986/87:18 förelädes
riksdagen biståndskonventionen för kännedom i engelsk text och svensk
översättning. Den engelska fördragstexten och en därefter reviderad
svensk översättning bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Efter en framställning från den s. k. Nordkalottkommittén påbörjades
ett arbete inom de nordiska länderna om formerna för ett mer utvecklat
samarbete på räddningstjänstområdet. Det har ansetts önskvärt med ett
samarbete mellan de behöriga myndigheterna i Danmark, Finland, Norge
och Sverige i syfte att underlätta erforderligt ömsesidigt bistånd vid olycks-
händelser i fredstid och att påskynda insättandet av hjälpande personal
och materiel. Ett förslag till avtal har utarbetats. Enligt lydelsen i avtalet
kan även Island ansluta sig. Detta avtal skall betraktas som ett ramavtal
och benämns i det följande ramavtalet. Det är avsett att komplettera andra
nordiska multilaterala eller bilaterala överenskommelser på området. Re-
geringen beslöt den 19 januari 1989 att avtalet skulle undertecknas. Avta-
let undertecknades den 20 januari 1989 i Stockholm av Danmark, Finland,
Norge och Sverige. Avtalet skall enligt fördragstexten godkännas. Dan-
mark och Norge har godkänt avtalet som därmed trädde i kraft den 9
augusti 1989. Den svenska fördragstexten bör fogas till protokollet i detta 9
ärende som bilaga 2.
Inom Förenta Nationernas sjöfartsorganisation (IMO) har under år Prop. 1990/91: 180
1990 ett förslag till internationell konvention om beredskap för och insat-
ser vid förorening genom olja utarbetats. En diplomatkonferens hölls i
London i november 1990 för att behandla förslaget. Vid konferensen
nåddes enighet om en internationell konvention om beredskap för, insat-
ser vid och samarbete vid förorening genom olja, 1990 (International
Convention on Oil Pollution Preparedness, Response and Co-operation,
1990), den s. k. OPRC-konventionen. Regeringen beslöt den 7 februari
1991 att konventionen skulle undertecknas. Konventionen underteckna-
des i februari 1991 i London med förbehåll för ratifikation. Den har
upprättats på arabiska, kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska
språken och texterna har samma giltighet. Den engelska fördragstexten
och en svensk översättning bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 3.
Inom försvarsdepartementet har den 27 september 1989 upprättats en
promemoria om Sveriges tillträde till biståndskonventionen och ramavta-
let.
Promemorian har remissbehandlats. Yttranden över promemorian har
avgetts av justitiekanslern, hovrätten för Övre Norrland, kammarrätten i
Jönköping, överbefälhavaren, statens räddningsverk, kustbevakningen,
socialstyrelsen, sjöfartsverket, generaltullstyrelsen, rikspolisstyrelsen, sta-
tens arbetsgivarverk, länsstyrelserna i Malmöhus och Norrbottens län,
statens strålskyddsinstitut och Landstingsförbundet. Remissyttrandena
finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 1930/89). Remissinstanserna
har i huvudsak lämnat förslagen i promemorian utan erinran. Vissa förslag
till förändringar har framförts, och dessa har i allt väsentligt beaktats.
Frågor om immunitet och sekretess tas upp i vissa yttranden. Jag återkom-
mer till dessa frågor i det följande.
Jag avser nu att lämna en kortfattad översikt över det internationella
samarbetet på räddningstjänstområdet samt att ta upp dels frågan om
godkännande av biståndskonventionen, OPRC-konventionen och ramav-
talet, dels frågan om erforderlig lagstiftning med anledning av Sveriges
tillträde till överenskommelserna.
Regeringen beslutade den 21 mars 1991 att inhämta lagrådets yttrande
över lagförslagen. De lagförslag som remitterats till lagrådet bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 4.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör
fogas till protokollet som bilaga 5. Lagrådets granskning har föranlett vissa
redaktionella ändringar av remissens lagförslag.
2 Internationellt samarbete på
räddningstjänstområdet
Det internationella samarbetet inom räddningstjänsten har hittills varit
osystematiserat, och ett behov av en fastare form har förelegat. Inom vissa
områden förekommer ett omfattande samarbete. Nordiska ministerrådets
10
ämbetsmannakommitté för miljövårdsfrågor genomför ett forsknings-och Prop. 1990/91: 180
utvecklingsarbete i fråga om bekämpning av kemikalieolyckor på land och
till sjöss. Bakgrunden till detta är de mycket allvarliga kemikalieolyckor
som inträffat under senare år. Det har konstaterats att förmågan att
bekämpa sådana olyckor är begränsad. Inom OECD pågår arbete med
förebyggande av och beredskap för kemikalieolyckor. Sverige deltar också
i arbete på detta område inom Förenta Nationernas Miljöskyddsprogram
(UNEP) och Världsbanken. Arbetet syftar i första hand till att öka säkerhe-
ten i utvecklingsländer i samband med kemikaliehantering. Vid miljömö-
tet i Sofia i oktober/november 1989 inom ramen för Europeiska säkerhets-
konferensen behandlades frågan om förebyggande av och beredskap för
industriolyckor med gränsöverskridande konsekvenser. Ett konventions-
arbete på detta område har därefter påbörjats i Förenta Nationernas
Ekonomiska Kommission för Europa (ECE).
Det kan nämnas att riksdagen tidigare har tagit ställning till regeringens
förslag i budgetpropositionen 1990 (prop. 1989/90:100, bil. 6, FÖU7, rskr.
226) angående former för framtida katastrofhjälp utomlands. Detta ställ-
ningstagande avser situationer då internationella överenskommelser om
bistånd inte är tillämpliga.
När det gäller mera direkt samarbete på den lokala och regionala nivån
har sådant endast förekommit i begränsad utsträckning. Avtal finns mel-
lan Kiruna kommun och Narvik stad i Norge, mellan Pajala kommun och
Muonio och Kolari kommuner i Finland samt mellan Övertorneå kom-
mun och Pello och Ylitornio kommuner i Finland. Visst samarbete har
även förekommit på annat håll t. ex. i Värmlands och Jämtlands län med
myndigheter i Norge. Det finns också en muntlig överenskommelse om
samarbete mellan Haparanda kommun och Tornio stad i Finland. Önske-
mål har förelegat om att kunna utöka samarbetet utmed gränserna mellan
Sverige och Finland samt mellan Sverige och Norge. Oklarhet har emeller-
tid rått om förutsättningarna för detta. Kommuner har enligt överenskom-
melsen mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om gränskommunalt
samarbete över nordiska riksgränser (SÖ 1978:1, prop. 1977/78:44, KU
15, rskr. 32) rätt att samarbeta med kommuner i annat fördragsslutande
land om vården av sina angelägenheter i den mån hinder inte föreligger
enligt det egna landets bestämmelser om kommunernas befogenheter,
organisation och verksamhet. I uttrycket kommun inbegrips även lands-
tingskommuner, amtskommuner, fylkeskommuner och kommunalför-
bund. Enligt överenskommelsen bör resp, land efter hand göra de ändring-
ar i den nationella lagstiftningen som behövs för att undanröja hinder och
svårigheter för önskvärt samarbete över riksgränserna.
Av lagen (1975:494) om rätt för kommun och landstingskommun att
lämna internationell katastrofhjälp följer att kommuner och landstings-
kommuner i samband med krig, farsoter eller naturkatastrofer får bistå ett
annat land eller en internationell hjälporganisation med utrustning som
kan avvaras. Kommunerna och landstingskommunerna får också tillhan-
dahålla och avlöna personal som behövs för att utrustningen skall kunna
tas i bruk.
11
I syfte att underlätta fjällräddningstjänsten i gränstrakter i fredstid under-
tecknades den 19 mars 1974 en överenskommelse (SÖ 1974:16) mellan
Sverige och Norge for underlättande av räddningstjänsten i gränstrakter.
Överenskommelsen gäller enligt artikel 1 efterspaning och undsättning av
personer som har kommit eller befaras ha kommit i en nödsituation.
Efterspanings- och räddningsföretag får, när så bedöms nödvändigt, ut-
sträckas till det andra landets landterritorium efter anmälan av polismyn-
dighet till motsvarande polismyndighet i det andra landet. Polismyndighe-
ten i det andra landet kan vid vatje tillfälle överta ledningen av företaget,
om det på grund av omständigheterna befinns erforderligt.
Utrustning, bl. a. snöfordon och motorfordon, samt hundar som behövs
för företaget får villkorslöst medföras på det andra landets territorium.
Den medförda utrustningen skall återutföras sedan företaget har avslutats.
I fråga om användningen av civila luftfartyg som tillhör eller har ianspråk-
tagits av tull- eller polismyndighet krävs anmälan till motsvarande polis-
myndighet i det andra landet. Skada som vållas av ett visst lands utrust-
ning under ett företag är detta land skadeståndsskyldigt för.
Polismyndigheten skall enligt överenskommelsen underrätta motsva-
rande polismyndighet i det andra landet, om det kan befaras att en saknad
person har kommit i en nödsituation på det andra landets territorium. En
polismyndighet får hos polismyndighet i det andra landet anhålla om hjälp
med personal för efterspanings- och räddningsåtgärder i det egna landet.
Myndigheterna är skyldiga att på allt sätt underlätta de efterspanings- och
räddningsföretag som företas enligt överenskommelsen.
Bestämmelser och rekommendationer om flygräddningstjänst finns i kon-
ventionen om internationell civil luftfart, den s. k. Chicagokonventionen,
bilaga 12 om efterforskning och räddning samt bilaga 14 om flygplatser.
De fördragsslutande staterna skall enligt konventionen dygnet runt upp-
rätthålla beredskap för efterforskning och räddning. De skall också inom
sitt ansvarsområde bistå nödställda flygplan och överlevande vid en olycka
oavsett deras nationalitet. Det skall finnas en räddningscentral med erfor-
derliga sambandsmedel och ändamålsenligt utrustade räddningsstyrkor.
De fördragsslutande staterna skall samordna sina organisationer för efter-
forskning och räddning. I bilaga 12 finns i övrigt utförliga föreskrifter och
rekommendationer om sådan samordning, förberedelser inför räddnings-
insatser och genomförande av insatserna. Bestämmelserna för flygplatser
faller enligt räddningstjänstlagen inom ramen för kommunal räddnings-
tjänst.
Sverige har träffat bilaterala överenskommelser på regerings- och myn-
dighetsnivå med Sovjetunionen och Tyskland om samarbete inom flyg-
räddningstjänsten. På myndighetsnivå finns överenskommelser med Dan-
mark, Finland och Polen. Långtgående operativt samarbete i flygrädd-
ningsfrågor förekommer mellan ansvariga myndigheter i Sverige och
Norge.
12
Sjöräddningstjänsten består enligt räddningstjänstlagen av dels efterforsk-
ning och räddning av människor som är eller kan befaras vara i sjönöd och
sjuktransporter från fartyg, dels insatser när olja eller andra skadliga
ämnen har kommit ut i vattnet.
1979 års internationella sjöräddningskonvention (SÖ 1986:29) innehål-
ler bestämmelser om efterforskning och räddning av människor i sjönöd.
Konventionen innehåller bestämmelser av likartat slag som Chicago-kon-
ventionens bilaga 12.
Sverige har träffat bilaterala överenskommelser på regerings- och myn-
dighetsnivå med Sovjetunionen och Tyskland om samarbete vid efter-
forskning och räddning av människor i sjönöd. De ansvariga myndigheter-
na i Sverige och Finland har också träffat en överenskommelse om sådant
samarbete. Långtgående operativt samarbete förekommer redan mellan
ländernas ansvariga myndigheter på området. För närvarande övervägs en
reglering genom regerings- och myndighetsöverenskommelser av samarbe-
tet med Danmark och Norge samt, i anslutning härtill, en ny reglering av
samarbetet med Finland.
I fråga om insatser när olja och andra skadliga ämnen har kommit ut i
vattnet, förekommer samverkan mellan de nordiska länderna inom ramen
för 1971 års Köpenhamnsavtal (SÖ 1971:23), mellan Nordsjöstaterna
enligt 1983 års Bonnöverenskommelse (SÖ 1984:13) och mellan Östersjö-
staterna enligt 1974 års Helsingforskonvention (SÖ 1976:13).
Köpenhamnsavtalet gäller åtgärder mot oljeförorening av havet. Det
föreligger enligt avtalet skyldighet att genomföra undersökningar och in-
formera vid betydande förekomst av olja på havet. Avtalet ger möjlighet
att begära hjälp med att bekämpa oljan, och en avtalsslutande part som har
fått en begäran om hjälp skall göra vad som är möjligt för att lämna sådan
hjälp. Inom ramen för avtalet har riktlinjer för samverkan utvecklats, och
det-bedrivs regelmässigt gemensamma övningar. Detta har skapat förut-
sättningar för en effektiv samverkan vid de gemensamma bekämpnings-
operationer som genomförts. Som en följd av den nordiska åtgärdsplanen
mot havsföroreningar och tillkomsten av ramavtalet pågår en översyn av
Köpenhamnsavtalet. Det nya avtalet avses omfatta även andra skadliga
ämnen än olja. Vidare väntas Island inträda som part. Översynen kan
beräknas bli klar inom kort. Riksdagens godkännande torde inte fordras
för att Sverige skall kunna tillträda det nya avtalet.
Bonnöverenskommelsen gäller samarbete för bekämpning av förorening
av Nordsjön genom olja och andra skadliga ämnen. Som en följd av 1987
års Nordsjökonferens utvidgas ramen för överenskommelsen så att denna
kommer att omfatta övervakning av Nordsjöområdet. Även inom ramen
för Helsingforskonventionen samarbetar staterna vid bekämpning av ma-
rina föroreningar. Riktlinjer för samverkan har utarbetats inom ramen för
Bonnöverenskommelsen och Helsingforskonventionen. Det förekommer
också övningsverksamhet, främst sambands- och stabsövningar men inom
ramen för Helsingforskonventionen även övningar med miljöskyddsfartyg
till sjöss. Samordnad flygövervakning i syfte att upptäcka marina förore-
13
ningar i Nordsjöområdet sker enligt en särskild plan som antagits av de Prop. 1990/91: 180
fördragsslutande parterna till Bonnöverenskommelsen.
3 Biståndskonventionen
Syftet med biståndskonventionen är att förbättra möjligheterna till inter-
nationellt samarbete för att underlätta snabbt bistånd i händelse av en
kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen. Det kan gälla
en olycka i en kärnteknisk anläggning, men konventionen kan även tilläm-
pas i sådana fall då radioaktiva ämnen sprider sig i miljön av någon annan
anledning, t. ex. till följd av kärnvapenprov. Enligt artikel 1 skall konven-
tionsstaterna samarbeta med varandra och med IAEA för att i största
möjliga utsträckning reducera följderna av en olycka och för att skydda liv,
egendom och miljö från effekterna av utsläpp av radioaktiva ämnen.
Vidare anmodar konventionsstaterna IAEA att inom ramen för sina befo-
genheter göra sitt yttersta för att i enlighet med bestämmelserna i konven-
tionen främja, underlätta och stödja samarbetet mellan konventionsstater-
na. Inom IAEA har sådana åtgärder som konventionen förutsätter vidta-
gits.
En konventionsstat kan enligt artikel 2 göra framställning om bistånd
direkt eller genom IAEA. Bistånd kan begäras från någon annan konven-
tionsstat och från IAEA eller, där så är lämpligt, från andra internationella
mellanstatliga organisationer. Varje konventionsstat, till vilken begäran
om bistånd riktas, skall omgående avgöra om den är i stånd att ge önskat
bistånd. Varje konventionsstat kan begära bistånd inte bara i form av
räddningstjänst i svensk mening utan även i form av sjukvård eller tillfällig
omflyttning till en annan konventionsstats territorium av människor som
råkat ut för en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva
ämnen.
Huvudprincipen är enligt artikel 3 att den stat som begärt bistånd
ansvarar för den allmänna ledningen, kontrollen, samordningen och över-
vakningen av biståndet inom sitt eget territorium. En person utses av den
biståndsgivande parten att ansvara för och direkt övervaka användningen
av den personal och utrustning som biståndsgivaren ställt till förfogande.
Enligt artikel 4 skall varje konventionsstat underrätta IAEA och de
övriga konventionsstaterna direkt eller genom IAEA om de behöriga myn-
digheter och det kontaktställe som i ifrågavarande stat har behörighet att
avge och mottaga framställningar om bistånd och att anta erbjudanden om
bistånd. Dessa kontaktställen och ett kontaktställe inom IAEA skall fortlö-
pande vara tillgängliga. IAEA anmodas i artikel 5 att införskaffa och till
konventionsstaterna sprida information samt bistå en konventionsstat
eller medlemsstat i olika avseenden.
Den anmodande staten och biståndsgivaren skall enligt artikel 6 skydda
den förtroliga karaktären hos den konfidentiella information som de får
tillgång till i samband med biståndsgivningen. Sådan information skall
endast användas för det överenskomna biståndet, och samverkan skall
eftersträvas inför offentliggörande av information.
14
Biståndsgivningen kan enligt artikel 7 ske antingen kostnadsfritt eller Prop. 1990/91: 180
under förutsättning av återbetalning. Den biståndsgivande parten kan
förklara sig avstå från eller samtycka till uppskov med återbetalning, helt
eller delvis.
I övrigt innehåller konventionen i huvudsak traktaträttsliga regler och
bestämmelser om privilegier, immunitet och lättnader, transitering, skade-
stånd och ersättning samt biståndets upphörande. Reservationer får göras
mot vissa bestämmelser om privilegier, immunitet och lättnader, skade-
stånd och biläggande av tvister.
Biståndskonventionen trädde i kraft den 26 februari 1987. Den 21 mars
1991 hade underrättelse inkommit till det svenska utrikesdepartementet
om att antalet parter i konventionen är 52. Ytterligare 36 stater hade
undertecknat den. Av dessa har flera stater, bl. a. Sverige, i enlighet med
artikel 15 förklarat att de kommer att tillämpa konventionen provisoriskt.
Möjligheten att göra reservationer har utnyttjats i många fall när det gäller
artiklarna om ersättnings- och ansvarsfrågor.
4 Ramavtalet
Ramavtalet, som är undertecknat av Danmark, Finland, Norge och Sveri-
ge och som Island kan ansluta sig till, avser enligt artikel 1 samarbete över
de avtalsslutande staternas territorialgränser i syfte att vid olyckshändelser
och överhängande fara för olyckshändelser hindra eller begränsa skador på
människor eller egendom eller i miljön. Staterna skall så långt möjligt
undanröja hinder för sådant samarbete.
Enligt artikel 2 förpliktar sig staterna att lämna erforderligt bistånd i
enlighet med sina möjligheter. Avtalets bestämmelser om genomförandet
av biståndsgivningen skall tillämpas om inte annat följer av annan särskild
överenskommelse. De ansvariga myndigheterna i respektive stat har enligt
artikel 3 befogenhet att begära och lämna bistånd. Den myndighet hos
vilken biståndet begärs avgör om detta kan lämnas. Den hjälpsökande
statens myndigheter har det fulla ansvaret för ledningen av insatsen på
olycksplatsen samt skall tillse att utrustning m.m. kan föras fritt över
gränsen och att erforderliga tillstånd för tillträde utverkas.
Kostnaderna för hjälpinsatser skall enligt huvudregeln i artikel 4 betalas
av den hjälpsökande staten. Den hjälpsökande staten svarar också enligt
artikel 5 för skada som orsakats genom bistånd inom dess territorium.
Ramavtalet innehåller i övrigt i huvudsak formella och administrativa
bestämmelser.
5 OPRC-konventionen
I konventionens artikel l åtar sig parterna att individuellt eller tillsam-
mans vidta alla lämpliga åtgärder för att förbereda sig för och genomföra
insatser vid en olycka som medför förorening genom olja.
Enligt artikel 3 skall varje part kräva att fartyg som har rätt att föra dess
15
flagg medför en beredskapsplan för oljeförorening från fartyg. Fartyget kan Prop. 1990/91: 180
medan det ligger i hamn eller vid en offshoreterminal underkastas inspek-
tion. Varje part skall kräva att de som ansvarar för driften av offshore-
enheter har beredskapsplaner för oljeförorening, vilka är samordnade med
det nationella systemet. Sådana beredskapsplaner skall också krävas för
hamnar och oljehanteringsanläggningar.
Enligt artikel 4 skall varje part kräva att befälhavare eller andra personer
som svarar för fartyg eller har ansvaret på offshore-enheter rapporterar
varje händelse ombord och varje uppmärksammad händelse till sjöss som
medför utsläpp eller oljeförekomst eller sannolikt utsläpp av olja. Motsva-
rande krav ställs på personer som har ansvaret vid hamnar, oljehanterings-
anläggningar och luftfartyg samt på andra lämpliga organ eller på partens
tjänstemän. Rapporteringen skall ske i enlighet med fastlagda riktlinjer
och allmänna principer.
När en part tar emot en rapport eller information om förorening från
andra källor, skall parten enligt artikel 5 göra en bedömning av händelsen
och oljeföroreningsolyckans art, omfattning och möjliga konsekvenser
samt sedan utan dröjsmål underrätta alla stater vilkas intressen berörs eller
kan beröras. Parten skall också förse IMO med information, när oljeför-
oreningsolyckans allvarliga karaktär berättigar till detta.
Enligt artikel 6 skall varje part organisera en nationell beredskap för att
snabbt och effektivt kunna genomföra insatser vid oljeföroreningsolyckor.
Varje part skall säkerställa att löpande information ges till IMO om ansva-
riga myndigheter för beredskapen, om utrustning och om experter inom
områden som kan vara av betydelse för insatser vid oljeförorening och
bärgning till sjöss och som på begäran kan ställas till andra staters förfo-
gande samt om dess nationella beredskapsplan.
Parterna är enligt artikel 7 överens om att de på begäran av varje annan
part skall samarbeta och tillhandahålla rådgivning, tekniskt stöd och ut-
rustning för att genomföra insatser vid en oljeföroreningsolycka, när
olyckan är av så allvarlig karaktär att detta är befogat. En förutsättning
anges vara att parterna har möjligheter till detta och att relevanta resurser
finns tillgängliga. Betalningen av kostnaderna för sådant bistånd skall
grundas på bestämmelser i en bilaga till konventionen. Huvudregeln är att
om insatsen vidtagits av en part på uttrycklig begäran av en annan part
skall den begärande parten betala den bistående partens kostnader för
insatsen. En part som har begärt bistånd kan be IMO bistå med att finna
källor för tillfällig finansiering av kostnaderna. Varje part skall vidta
nödvändiga rättsliga och administrativa åtgärder för att underlätta an-
komst till, användning inom och avfärd från dess territorium för fartyg,
luftfartyg och andra transportmedel som används för insatser vid en
oljeföroreningsolycka eller för att transportera personal, last, material och
utrustning.
Enligt artikel 8 är parterna överens om att samarbeta för främjande och
utbyte av resultat av forsknings- och utvecklingsprogram avseende förbätt-
ring av kunskapen om beredskap för och insatser vid oljeförorening.
Samarbetet inkluderar metod och teknik för övervakning, begränsning,
upptagning, dispergering och sanering samt andra sätt att begränsa eller
16
mildra följderna av oljeförorening samt för återställande i ursprungligt Prop. 1990/91: 180
skick.
Parterna åtar sig enligt artikel 9 att åt de parter som begär tekniskt
bistånd tillhandahålla stöd för att utbilda personal, för att säkerställa att
lämplig teknologi, utrustning och anordningar finns tillgängliga, för att
underlätta andra åtgärder och arrangemang för beredskap för och insatser
vid oljeföroreningsolyckor samt för att initiera gemensamma forsknings-
och utvecklingsprogram. Parterna åtar sig, med förbehåll för sina nationel-
la lagar, föreskrifter och policy, att samarbeta aktivt vad avser överföring
av teknologi som rör beredskap för och insatser vid oljeförorening.
Enligt artikel 10 skall parterna sträva efter att träffa bilaterala eller
multilaterala avtal om beredskap för och insatser vid oljeförorening.
Enligt artikel 11 skall parterna utse IMO att fullgöra informationstjäns-
ter, undervisning och utbildning, tekniska tjänster och tekniskt bistånd.
Vid genomförandet skall IMO sträva efter att stärka staternas förmåga att
upprätta beredskap för och att bekämpa oljeföroreningsolyckor. IMO skall
utnyttja erfarenheter från stater, regionala avtal och industrins åtgärder
samt ta särskild hänsyn till utvecklingsländernas behov.
Konventionen innehåller i övrigt i huvudsak formella och administrati-
va bestämmelser. Den träder i kraft tolv månader efter den dag då minst
femton stater antingen har undertecknat den utan förbehåll vad avser
ratifikation, godtagande eller godkännande eller har deponerat erforderli-
ga instrument rörande ratifikation, godtagande, godkännande eller anslut-
ning.
6 Allmän motivering
Mitt forslag: Biståndskonventionen, ramavtalet och OPRC-konven-
tionen föreläggs riksdagen för godkännande.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag i fråga om
biståndskonventionen och ramavtalet.
Remissinstanserna: Flertalet godtar förslaget i promemorian. Vissa frå-
gor som hänför sig till det praktiska genomförandet, t. ex. när det gäller
sjukvård, förtullning och anställningsförhållanden, behandlas av remissin-
stanserna.
Skälen för mitt förslag: I samband med allvarliga olyckshändelser fram-
står det som självklart att bistånd lämnas efter förmåga för att mildra
konsekvenserna av en olyckshändelse som inträffat i ett annat land. I en
hel del situationer kan sådant bistånd utgöra ett naturligt inslag vid rädd-
ningsinsatser i gränstrakterna. Biståndsgivningen kan emellertid försvåras
och fördröjas av krav som ställs i resp, lands lagstiftning. Olika situationer
som kan uppkomma vid biståndsgivning har i regel inte kunnat förutses i
den interna lagstiftningen.
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 180
Genom överenskommelser med andra länder läggs en grund för utveck- Prop. 1990/91:180
lingen av ett samarbete i biståndssituationer. De formella och praktiska
problem som kan försvåra eller fördröja genomförandet av biståndsgiv-
ningen kan undanröjas på förhand. Bl. a. klarläggs de förhållanden under
vilka den deltagande personalen skall tjänstgöra.
På motsvarande sätt som man för den svenska räddningstjänsten skapat
regler för att åstadkomma största möjliga effektivitet kan genom samarbe-
te mellan stater förutsättningar skapas för ett bättre resursutnyttjande och
högre effektivitet. I vissa fall är resurserna i resp, land så begränsade, t. ex.
utmed gränserna mellan Sverige samt Finland och Norge, att de är otill-
räckliga vid större olyckor. Det kan också fordras sådana exklusiva resur-
ser i form av särskild expertis och utrustning som ett land inte har tillräck-
ligt av. Även om det finns resurser inom det egna landet kan resurserna i
grannlandet vara närmare till hands och därmed tidigare användbara.
Bl. a. dessa skäl talar för att så goda förutsättningar som möjligt skapas för
att staterna skall kunna bistå varandra vid olyckshändelser.
Mot bakgrund av det anförda är det angeläget att Sverige tillträder
biståndskonventionen, ramavtalet och OPRC-konventionen. Överens-
kommelserna är av sådan principiell betydelse att de bör godkännas av
riksdagen.
6.2.1 Inledning
Sveriges tillträde till biståndskonventionen, ramavtalet och OPRC-kon-
ventionen ger givetvis anledning att undersöka i vad mån ändringar ford-
ras i vår interna lagstiftning för att de åtaganden som överenskommelserna
innehåller skall kunna anses uppfyllda.
Biståndskonventionen och ramavtalet förutsätter liksom OPRC-kon-
ventionen att det i varje land finns behöriga myndigheter som kan lämna
besked i biståndsfrågor. Varje stat skall underrätta övriga fördragsslutande
stater om vilka dessa myndigheter är. För svensk del bör behörighetsfrågan
lösas på ett sätt som står i så god samklang som möjligt med den ansvars-
uppdelning som gäller inom räddningstjänsten.
Biståndskonventionen innehåller till skillnad från de andra båda över-
enskommelserna bestämmelser om immunitet och privilegier. Det måste
prövas i vilken mån det ligger i svenskt intresse att medge utländsk
biståndspersonal, som medverkar i svenskt räddningsarbete, immunitet
och privilegier.
Biståndskonventionen och ramavtalet innehåller detaljerade bestäm-
melser om skadestånd. Då bestämmelserna inte är direkt avpassade efter
svenska förhållanden måste övervägas vilken ståndpunkt som skall intas i
fråga om skadeståndsansvar gentemot tredje man som drabbas av en skada
här i Sverige i samband med utländskt bistånd och gentemot utländska
deltagare i en biståndsinsats som vållas skada här i landet. Särskilt måste
beaktas hur ställningstagandet i immunitetsfrågan påverkar ståndpunkten
i fråga om skadestånd.
18
Det måste vidare prövas, om den utfästelse i fråga om iakttagande av Prop. 1990/91: 180
sekretess som görs i biståndskonventionen täcks av de svenska reglerna i
sekretesslagen (1980:100). Även in- och utförselbestämmelserna måste ses
över.
Slutligen måste ställning tas till den möjlighet som finns enligt bistånds-
konventionen att genom särskilda förklaringar reservera sig i förhållande
till konventionens bestämmelser.
Sveriges anslutning till OPRC-konventionen föranleder enligt min upp-
fattning inte några lagändringar utöver dem som företas med anledning av
de andra överenskommelserna.
Jag kommer i det följande att utveckla vilka konsekvenser jag anser att
ett internationellt samarbete i enlighet med överenskommelserna får för
svensk del.
6.2.2 Behöriga myndigheter m. m.
Mitt förslag: De myndigheter som ansvarar för räddningstjänst i
Sverige ges behörighet att begära och lämna bistånd i direkt samver-
kan med behöriga myndigheter i de andra nordiska länderna. I
övriga fall begärs och lämnas bistånd av regeringen eller den myn-
dighet regeringen bestämmer.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag i fråga om
bistånd inom Norden. Promemorian utgår från att de för räddningstjäns-
ten ansvariga myndigheterna vid utsläpp av radioaktiva ämnen, dvs. läns-
styrelserna, skall vara behöriga även i fråga om bistånd enligt biståndskon-
ventionen.
Remissinstanserna: Statens räddningsverk anser att verket bör vara an-
svarig myndighet när det gäller internationellt bistånd i anslutning till
kommunal räddningstjänst som inte baseras på gränskommunala avtal
eller vid räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen. Länsstyrelsen i
Norrbottens län anser att länsstyrelsen skall vara behörig att avge och
motta framställningar om bistånd i sådana fall där ansvaret för kommunal
räddningstjänst övertagits av länsstyrelsen.
Skälen för mitt förslag: I ramavtalet förpliktar sig staterna att lämna
erforderligt bistånd i enlighet med sina möjligheter. Förpliktelsen är svaga-
re i biståndskonventionen. Där anges att konventionsstaterna skall samar-
beta med varandra och IAEA för att underlätta snabbt bistånd. Enligt
OPRC-konventionen skall de fördragsslutande staterna under förutsätt-
ning att de har möjligheter och att relevanta resurser finns tillgängliga
lämna varandra bistånd vid en oljeföroreningsolycka.
Förpliktelsen är alltså inte absolut i någon av överenskommelserna utan
en bedömning skall göras av om och i vilken utsträckning bistånd kan
lämnas. Vid bedömningen måste hänsyn tas till den nedsättning i den egna
beredskapen som uppkommer. Vidare har tillgången på resurser givetvis
betydelse liksom insatsens art. Det kan också påverka beslutet om den
egna staten drabbats av olyckan.
19
De tre överenskommelserna förutsätter att det i varje land finns myndig- Prop. 1990/91: 180
heter som är behöriga att begära och lämna bistånd. Det är dessa myndig-
heter som skall avgöra, om det är möjligt i det enskilda fallet att lämna
bistånd i den form och i den omfattning som begärts. De behöriga myndig-
heterna kan också direkt begära bistånd från utlandet och avgöra om ett
erbjudande om bistånd skall antas.
Det nordiska ramavtalet förutsätter enligt sin ordalydelse att det är de
för räddningstjänsten ansvariga myndigheterna som har behörighet att
avgöra frågor om bistånd.
Ansvaret för samhällets insatser vid olyckshändelser ligger, som fram-
gått i det föregående, i Sverige på ett flertal både statliga och kommunala
organ. Den viktigaste rollen när det gäller de praktiska åtgärderna inom
den svenska räddningstjänsten spelas av kommunerna, men på vissa om-
råden är det statliga myndigheter som har det operativa ansvaret. Statens
räddningsverk har ett övergripande ansvar och skall samordna verksamhe-
tens olika delar.
Med hänsyn till det sedan länge väl utvecklade nordiska samarbetet på
räddningstjänstområdet kan jag inte se att det finns några betänkligheter
mot att de olika svenska myndigheter som har räddningstjänstuppgifter
ges behörighet att samverka direkt med sina nordiska motsvarigheter.
Behörigheten för svensk del bör följa vad som gäller enligt räddningstjänst-
lagen. Beroende på vilken form av bistånd som begärs eller lämnas kan
alltså behörig myndighet vara en kommun, en länsstyrelse, en central
statlig myndighet eller regeringen. Räddningsverket får inom ramen för
sitt samordningsansvar anses ha som särskild uppgift att följa utvecklingen
av samarbetet och formerna för biståndsgivningen.
Enligt min mening kan dock behörighetsfrågan inte lösas på samma sätt
när det gäller bistånd som lämnas till eller begärs från länder utanför
Norden. Biståndskonventionen innehåller inget krav på överensstämmelse
mellan operativt ansvar och behörighet enligt konventionen. Detsamma är
fallet med OPRC-konventionen. Det framstår också som mindre lämpligt
att en myndighet i ett kanske avlägset land skall kunna vända sig direkt till
en viss svensk länsstyrelse med begäran om hjälp vid exempelvis en
kärnteknisk olycka. Jag förordar i stället att ansvaret för svenska statens
åtaganden enligt överenskommelser med länder utanför Norden läggs på
central nivå.
Med den utformning ramavtalet fått innefattar det omhändertagande av
skadade. Biståndskonventionen omfattar sjukvård i händelse av en kärn-
teknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen. Hälso- och sjuk-
vård ingår inte i det svenska räddningstjänstbegreppet. Ansvaret för hälso-
och sjukvården ligger i Sverige på landstingskommunerna och, i några fall,
på primärkommuner.
Sjukvårdshuvudmännen har som nämnts i avsnitt 2.1 enligt lagen om
rätt för kommun och landstingskommun att lämna internationell kata-
strofhjälp befogenhet att i vissa fall bistå andra länder med sjukvårdsresur-
ser. Vidare innebär 4 § hälso- och sjukvårdslagen att det finns en skyldig-
het för varje sjukvårdshuvudman att erbjuda personer som tillfälligt vistas
inom huvudmannens område utan att vara bosatta där akut vård i mån av
20
behov. Det saknas enligt min mening skäl att med anledning av överens- Prop. 1990/91: 180
kommelserna därutöver föreskriva någon skyldighet eller behörighet for
sjukvårdshuvudmännen att bistå med sjukvårdsresurser i samband med
räddningsarbete. Om behov av sjukvårdsresurser uppstår i något konkret
fall, får regeringen, om den bedömer att bistånd bör lämnas, pröva om
tillräckliga resurser kan ställas till förfogande.
När det gäller åtgärder som faller inom det svenska räddningstjänstbe-
greppet bör däremot införas en särskild bestämmelse i räddningstjänst-
lagen som klargör vilka myndigheter som har behörighet och befogenhet
att begära och lämna internationellt bistånd enligt överenskommelserna.
Som redan nämnts anser jag att varje myndighet som bedriver räddnings-
tjänst bör samverka direkt med motsvarande myndigheter inom Norden
medan ansvaret för Sveriges åtaganden i övrigt bör läggas på central nivå.
En möjlighet att lösa behörighetsfrågan när det gäller samarbete med
länder utanför Norden vore att lägga ansvaret för besked i biståndsfrågor
på en central statlig myndighet, t. ex. räddningsverket. Mot detta talar
dock enligt min mening bl. a. det förhållande som jag nyss berört, nämli-
gen att även sjukvård kan vara en biståndsform som kan komma i fråga.
Sjukvård är en landstingskommunal eller kommunal angelägenhet. Myc-
ket talar vidare för att biståndsfrågor vid stora olyckor eller betydande
utsläpp av skadliga ämnen blir av sådan dignitet och får sådan utrikespoli-
tisk betydelse att de bör handläggas på regeringsnivå. Det kan också bli
fråga om att ta resurser i anspråk i sådan omfattning att regeringen av den
anledningen ändå måste ta ställning till biståndet. Jag förordar därför att
regeringen ges behörighet att begära och lämna bistånd enligt andra inter-
nationella överenskommelser än sådana som gäller inom Norden.
Även om det är regeringen som har behörigheten att ta ställning i
biståndsfrågorna, kan regeringen när det gäller de praktiska åtgärderna i
ett konkret fall lämna uppdrag till någon lämplig myndighet att ombesörja
åtgärderna. Det bör även finnas möjlighet för regeringen att lämna gene-
rellt bemyndigande till någon myndighet att på något visst område inom
räddningstjänsten vara behörig myndighet i regeringens ställe.
Länsstyrelserna bör naturligtvis även i fortsättningen verka för en ut-
veckling av det internationella samarbetet på den lokala nivån, såsom
bl. a. länsstyrelsen i Jämtlands län gjort under en följd av år. I räddnings-
verkets samordningsuppgift ligger att verket skall arbeta för att enhetliga
principer tillämpas, att dubbelarbete undviks och att samarbetet utveck-
las. Räddningsverket bör således i det fortsatta arbetet i samverkan med
berörda myndigheter utveckla praktiska och effektiva former för avgivan-
de och mottagande av framställningar om bistånd.
Enligt överenskommelserna kan den hjälpande staten få ersättning för
kostnaderna för sina åtgärder. Vid biståndsgivningen bör ersättning utges
för de resurser som ställs till förfogande. Frågan om ersättningsanspråken
med hänsyn till omständigheterna skall nedsättas helt eller delvis bör
prövas från fall till fall. Att ersättningsskyldighet uppkommer för den som
får disponera andra myndigheters resurser överensstämmer i princip med
vad som gäller inom Sverige.
Erfarenheterna, senast vid jordbävningskatastrofen i Armenien, visar
21
att det är möjligt att samla frivillig personal och att få fram erforderlig Prop. 1990/91: 180
utrustning. Någon lagstiftning som tvingar personal att tjänstgöra vid
biståndsinsatser utomlands eller som ger möjlighet att ta i anspråk egen-
dom för sådana insatser behövs därför inte. Det skulle heller knappast vara
förenligt med allmänna rättsgrundsatser att ålägga svenska medborgare
tjänsteplikt till förmån för utländska intressen. Däremot bör det ankomma
på de ansvariga myndigheterna att var och en inom sitt ansvarsområde
vidta förberedande åtgärder så att bistånd kan lämnas snabbt och effek-
tivt. Behovet av viss anpassning av kollektivavtal eller andra arbetsrättsli-
ga regler bör beaktas i det sammanhanget.
Bestämmelserna i ramavtalet och biståndskonventionen om ledning av
räddningsinsatserna innebär att den hjälpsökande statens myndigheter har
ansvaret, vilket står i överensstämmelse med vad som for svensk del följer
av räddningstjänstlagen. För räddningstjänst inom svenskt territorium
finns alltid en räddningsledare som leder insatsen direkt eller indirekt. Att
insatsen leds av den hjälpsökande statens myndigheter bör vara en garanti
for att insatsen genomförs i enlighet med den nationella lagstiftningen. Det
får dock ses som naturligt vid biståndsinsatser att personalen kan tjänstgö-
ra enligt sina egna tjänstgöringsbestämmelser. Detta skall naturligtvis ske
inom ramen för lagstiftningen i det land där biståndsinsatsen utförs.
6.2.3 Immunitet och privilegier
Mitt förslag: Lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall ändras så att personal som ställs till förfogande av en bistånds-
givande part samt utrustning och egendom som förs in i Sverige
tillförsäkras de privilegier och den immunitet som förutsätts i bi-
ståndskonventionen.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom såvitt
avser den forfattningstekniska lösningen. 1 promemorians förslag har reg-
ler om förbud mot kvarstad m. m. rörande utrustning och egendom som
förs in här i riket tagits in i räddningstjänstlagen.
Remissinstanserna: Hovrätten for Övre Norrland ifrågasätter om syftet
med konventionen och de mycket speciella situationer då den kan komma
att tillämpas ger tillräcklig anledning for Sverige att bevilja immunitet och
privilegier i den utsträckning som konventionen föreskriver nämligen
även for den som gör sig skyldig till uppsåtligt brott av allvarlig art.
Socialstyrelsen däremot konstaterar att konventionen och ramavtalet in-
nehåller sådana bestämmelser om privilegier och immunitet, skadestånd
m.m. som torde undanröja vissa av de betänkligheter som eljest skulle
föreligga for svensk hälso- och sjukvårdspersonal samt socialtjänstpersonal
att arbeta utomlands.
Skälen for mitt förslag: I artikel 8 i biståndskonventionen finns bestäm-
melser om privilegier och immunitet. För att tillgodose konventionens
krav i detta hänseende måste de svenska reglerna om immunitet och
privilegier utvidgas. 22
Den immunitet och de privilegier som artikeln förutsätter beträffande Prop. 1990/91:180
biståndsgivande parts personal gäller inte för någon speciell kategori per-
soner, såsom personer med diplomatisk status eller personer med anknyt-
ning till ett visst internationellt organ. I stället skall immunitet i princip
ges till alla personer som den biståndsgivande parten utser att utföra
hjälparbete.
Att medge immunitet för en så vid och obestämd personkrets och i
sådan omfattning som konventionen föreskriver kan inge betänkligheter
från principiella utgångspunkter. I och för sig finns möjligheten att inför
en ratifikation anmäla reservationer helt eller delvis mot konventionens
innehåll i denna del. Mot bakgrund av syftet med konventionen och de
mycket speciella situationer vid vilka den kan komma att tillämpas saknas
dock tillräcklig anledning för Sverige att inte bevilja immunitet och privi-
legier i den utsträckning som konventionen föreskriver, dock med de
inskränkningar som framgår av avsnitt 6.3. I detta sammanhang är det
angeläget att framhålla att motsvarande immunitet och privilegier bör
krävas för svensk personal när den genomför insatser i andra länder.
Det bör i sammanhanget påpekas att enligt artikel 8 punkt 2 immunitet
och privilegier gäller endast för sådan personal som godkänts av den stat
som begärt biståndet. Vidare gäller immunitet för personalen enligt kon-
ventionen endast för handlingar eller underlåtenhet under utövandet av
deras uppgifter och privilegierna har avseende endast på personalens full-
görande av biståndsfunktionerna. Undantag görs för sådana skatter, påla-
gor eller andra avgifter som normalt ingår i priset för varor eller tjänster.
Lagstiftningen bör således anpassas i enlighet med detta. Det bör dock
understrykas att detta innebär att immunitet och privilegier medges i en
omfattning som endast bör tillåtas i undantagsfall.
Bestämmelser som rör immunitet och privilegier bör om möjligt inte
delas upp i olika författningar utan bör så långt det är möjligt samlas i
lagen om immunitet och privilegier i vissa fall. Jag föreslår därför en
ändring i den lagen omfattande såväl personer som utrustning och egen-
dom som skall ges immunitet och privilegier i enlighet med konventionen.
Den lämpligaste lösningen är att infora en ny paragraf, 6 §, och inte göra
en ändring i bilagan till lagen. Genom att införa en ny paragraf, vilken
reglerar immunitet och privilegier för personer som saknar diplomatisk
immunitet och anknytning till ett visst internationellt organ, ges den
personkrets som avses i artikel 8 i konventionen immunitet och privilegier
i enlighet med artikelns innehåll.
Den i konventionen angivna lokutionen ”biståndsgivande parts perso-
nal” omfattar enligt konventionen inte enbart staters personal utan även
internationella organisationers. Visserligen kan endast stater, och inte
internationella organisationer, vara avtalsparter i konventionen. Med ut-
trycket ”biståndsgivande part” avses emellertid inte endast stater som är
avtalsparter, i teknisk mening, i konventionen utan även stater och inter-
nationella organisationer som faktiskt utför hjälparbete. Om en internatio-
nell organisation ställer resurser till förfogande, kan det förhålla sig så att
dessa resurser — personal eller utrustning och egendom — redan åtnjuter
vissa privilegier och viss immunitet enligt svensk lagstiftning. Så är t. ex.
23
fallet med IAEA enligt punkten 8 i bilagan till lagen. Eftersom bistånds- Prop. 1990/91: 180
givande parts personal och personal som handlar för dennes räkning enligt
biståndskonventionen tillförsäkras immunitet och privilegier i viss ut-
sträckning är det emellertid viktigt att, vid ett tillträde till konventionen,
dessa förmåner kan garanteras i den interna lagstiftningen. Det är därför
oundvikligt att en dubbelreglering i vissa fall kan uppstå.
Den nya paragrafen bör, i enlighet med vad som sagts i det föregående,
omfatta även den utrustning och egendom som i samband med en rädd-
ningsinsats införs på biståndsmottagarens territorium.
6.2.4 Skadestånd
Mitt förslag: Om en utländsk fysisk eller juridisk person i samband
med en räddningsinsats enligt internationella överenskommelser
vållar skada som medför skadeståndsskyldighet enligt svensk lag
skall svenska staten i den skadeståndsskyldiga personens ställe er-
sätta skadan.
Staten skall även i enlighet med åtagandena i de internationella
överenskommelserna ersätta en skadelidande som handlar för bi-
ståndsgivarens räkning för skada som åsamkats under biståndsgiv-
ningen.
Möjlighet skall finnas att i vissa fall återkräva ersättning som
betalats ut.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag utom såvitt
gäller ersättningen till en skadelidande som handlar för biståndsgivarens
räkning.
Remissinstanserna: Ingen erinran framförs.
Skälen för mitt förslag: Såväl biståndskonventionen som ramavtalet
innehåller bestämmelser om skadeståndsansvar vid biståndsgivning.
Skadeståndsansvaret regleras i biståndskonventionens artikel 10.1 första
punkten anges i allmänna ordalag staternas skyldigheter att underlätta
skaderegleringen i enlighet med bestämmelserna i artikeln.
Andra punkten, som innehåller de centrala skadeståndsreglerna, före-
skriver att den stat som har begärt hjälp i första hand skall svara för skador
som orsakas inom dess territorium under biståndsgivningen, såväl när
skadorna åsamkats räddningspersonalen som när utomstående skadas (2c
och d). Denna stat skall också ta på sig ansvaret för eventuella rättsliga
förfaranden och kostnader för dessa när skadeståndskrav riktas mot bi-
ståndsgivaren eller fysiska eller juridiska personer som handlar för dennas
räkning (2 b och c). Slutligen avstår den begärande staten från rätten att
föra talan mot biståndsgivaren eller dem som handlar för dess räkning (2
a). Två undantag från dessa grundregler ställs upp i samma stycke. För det
första skall de inblandade staterna kunna avtala om annat. För det andra
gäller reglerna i andra punkten inte i de fall skadan orsakats genom uppsåt.
Enligt tredje punkten skall bestämmelser om ersättning i andra interna-
tionella överenskommelser eller nationell lagstiftning alltjämt kunna vara
24
tillämpliga. Detta undantag har betydelse för Sverige, särskilt vad gäller Prop. 1990/91: 180
Pariskonventionen om skadeståndsansvar på atomenergins område.
Fjärde punkten ger staterna frihet att helt eller delvis avstå från att
tillämpa artikel 10 andra punkten på sina egna medborgare eller andra
med hemvist i landet.
Femte punkten ger möjlighet för en stat att helt eller delvis avstå från att
tillämpa bestämmelserna i andra punkten. Det är här att märka att eventu-
ella avvikelser inte behöver anges i reservationer som måste godkännas av
övriga anslutna stater. I stället står det vaije stat fritt att vid tillträdet avge
förklaringar som blir omedelbart giltiga. Vad som sägs under a) och b) i
femte punkten innebär full frihet för staten att bestämma omfattning och
inriktning för skadeståndsregleringen, från fullständig anslutning till av-
stående från varje bundenhet.
Enligt sjätte punkten kan förklaringar i enlighet med femte punkten när
som helst återtas.
Ramavtalet reglerar skadeståndsansvaret i sin artikel 5. I jorsta och
andra punkterna ges huvudregeln om den hjälpsökande statens ansvar för
skada vid bistånd som lämnats inom dess territorium. I huvudsak överens-
stämmer den med motsvarande bestämmelser i biståndskonventionen.
Tredje punkten innehåller en bestämmelse som saknar motsvarighet i
biståndskonventionen där frågan inte behandlas. Enligt denna punkt skall
den hjälpande staten svara för skador som uppstår på dess eget territori-
um. Tanken bakom denna regel är den att det kan vara lättare för en
person som drabbas av skada i den hjälpande staten att vända sig mot den
staten och få ersättning, i stället för att väcka talan i den hjälpsökande
staten. Den hjälpande staten har därefter möjlighet att med stöd av artikel
4 få kompensation för den utgivna ersättningen som kostnad för hjälpin-
satsen.
Fjärde punkten innehåller en regressbestämmelse.
Det bör slutligen påpekas att ramavtalet är avsett att komplettera bl. a.
andra nordiska multilaterala avtal. Artikel 5 gäller således om inte annat
följer av andra överenskommelser.
Ramavtalet är formulerat mot bakgrund av den rättslikhet som råder i
de nordiska länderna. Biståndskonventionens artikel 10 kunde ha varit
bättre anpassad efter de principer om kanalisering av ansvaret som gäller i
de länder som är anslutna till Pariskonventionen om atomskada, där-
ibland fyra av de nordiska länderna. Men bristerna i detta hänseende är
inte svårare än att de kan avhjälpas i den lagstiftning som blir nödvändig
vid en ratifikation av detta avtal.
Regler om ersättning för skada som orsakats vid en räddningsinsats
saknas i den svenska räddningstjänstlagen utom när det gäller skada på
sådan egendom som tas i anspråk för att användas vid räddningsarbete.
Räddningstjänstkommittén framhöll i fråga om andra skador till följd
av räddningsarbete i sitt slutbetänkande (SOU 1983:77) Effektiv rädd-
ningstjänst att det vid räddningstjänst kan vara nödvändigt att göra även
andra slag av intrång i annans rätt än de som följde av 11 § brandlagen
(1974:80) och som medför skada eller förlust för annan. Räddningstjäns-
tens personal kan exempelvis förstöra grannens trädgård under en släck-
25
ningsinsats eller vålla annan skada som drabbar någon som inte berörs av Prop. 1990/91: 180
räddningsarbetet. I förarbetena till brandlagen framhölls att avsikten med
bestämmelsen i brandlagen om ingrepp i annans rätt var att ge räddnings-
befälhavaren något större möjligheter att ingripa än vad som följer av den
allmänna regeln om nödrätt i 24 kap. 4 § brottsbalken. Frågan om den
skadelidandes rätt till ersättning vid andra ingrepp än sådana som innebär
en komplettering av den kommunala räddningstjänstutrustningen reglera-
des inte i brandlagen. Det överlämnades i stället till domstolarna att
avgöra sådana ersättningskrav i enlighet med allmänna skadeståndsrättsli-
ga principer om tillåtna nödhandlingar.
Räddningstjänstkommittén framhöll att enligt allmänna rättsgrundsat-
ser skall kostnaden för sådana ingrepp principiellt bäras av den till vars
förmån ingreppet sker. Denna ersättningsskyldighet ingår i den skada som
har drabbat denne. Den som har haft förmånen av ingreppet kan — om
han inte har skyddat sig genom försäkring — i sin tur föra skadestånds-
talan mot den som har vållat olyckshändelsen. För otillåtna nödhandlingar
som innebär fel eller försummelse i myndighetsutövning svarar det all-
männa, dvs. stat eller kommun, enligt reglerna därom i skadeståndslagen
(1972:207).
Räddningstjänstkommittén refererade ett yttrande av lagrådet vid till-
komsten av 1974 års brandlagstiftning i frågan, varav framgår bl. a. följan-
de. När uppoffring av enskilt intresse gjorts till förmån för allmänt intres-
se, får ersättningsansvaret för det allmänna antas vara oberoende av vilket
organ som anlitats för räddningstjänsten. Den som haft fördel av ingreppet
och ersatt därav föranledd skada kan under vissa förutsättningar antas ha
regressrätt mot den som är ansvarig för själva olyckan. När ingreppet inte
är rättsenligt — försvarlighetsgränsen har t. ex. överskridits — är det
allmännas ersättningsskyldighet att bedöma enligt bestämmelserna i 3 kap.
skadeståndslagen.
Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten eller kommun ersätta
personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel
eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgö-
rande staten eller kommunen svarar. Detta gäller också landstingskom-
mun. I övrigt gäller enligt 1 § att den som har arbetstagare i sin tjänst skall
ersätta person- eller sakskada som arbetstagaren vållar genom fel eller
försummelse i tjänsten. Motsvarande gäller i fall då arbetstagare i tjänsten
vållar ren förmögenhetsskada genom brott. Enligt 4 kap. 1 § är en arbetsta-
gare ansvarig för skada, som han vållar genom fel eller försummelse i
tjänsten, endast i den mån synnerliga skäl föreligger med hänsyn till
handlingens beskaffenhet, arbetstagarens ställning, den skadelidandes in-
tresse och övriga omständigheter.
Enligt svensk lagstiftning svarar således den till vars förmån ingreppet
sker för skador som uppkommer till följd av försvarliga åtgärder vid
utövande av räddningstjänst medan staten eller kommun svarar för andra
skador som uppkommer under räddningsinsatsen och som vållas genom
fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Om utländska fysiska eller
juridiska personer medverkar i räddningsarbete på begäran av en svensk
myndighet, torde det allmänna få svara för skador som vållas tredje man
26
på grund av icke försvarliga åtgärder under räddningsarbetet. Reglerna Prop. 1990/91: 180
innebär alltså att det allmänna redan i dag har ett skadeståndsansvar i de
fall av ansvar mot tredje man som biståndskonventionen och ramavtalet
främst tar sikte på.
Syftet med föreskrifterna i konventionen och avtalet är i fråga om
skadeståndsskyldighet mot en utomstående tredje man att åstadkomma att
biståndsgivaren inte drabbas av vare sig skadeståndsansvar eller de besvär
och kostnader som följer med en rättegång om skadestånd. För detta krävs
särskilda svenska regler, som bör införas i räddningstjänstlagen.
Den enklaste och även i övrigt lämpligaste lösningen för att tillgodose
konventionens och ramavtalets krav är att föreskriva att svenska staten
skall ersätta skadorna i fråga i stället för det utländska rättssubjekt som är
skadeståndsskyldigt. Det innebär att utländska fysiska och juridiska perso-
ner som deltar i räddningsarbete slipper skadeståndsansvar för skador som
uppstår under detta arbete. Därmed kommer staten också — i enlighet
med åtagandena i biståndskonventionen, art. 10.2 b) och c), och i ramav-
talet art. 5.1 - att få svara inför domstol och ta på sig det besvär och de
kostnader som följer med detta.
Statens ansvar enligt det nu sagda bör vara begränsat — vilket är i
överensstämmelse med konventionen och ramavtalet — till skador som
orsakats under räddningsinsatsen. Det betyder att de berörda utländska
fysiska och juridiska personerna själva svarar för skador som uppkommer
utan samband med räddningsinsatsen.
En annan fråga avser skador som drabbar biståndsgivaren och de perso-
ner som handlar för biståndsgivarens räkning. Enligt biståndskonven-
tionen och ramavtalet skall den begärande staten ersätta sådana skador.
Såvitt gäller ansvaret gentemot den hjälpande staten behövs här ingen
lagstiftningsåtgärd, eftersom ansvaret följer direkt av de folkrättsliga åta-
ganden som Sverige gör genom att tillträda överenskommelserna. När det
gäller ansvaret gentemot enskilda utländska personer som deltar i en
räddningsinsats fordras däremot lagstiftning. Därför bör i räddningstjänst-
lagen införas en ny regel om att staten skall ersätta den som handlar för
biståndsgivarens räkning för skador som uppkommer under räddningsin-
satsen. Med en sådan begränsning till ”räddningsinsatsen” — som är i
överensstämmelse med överenskommelserna — kommer vanliga ersätt-
ningsregler att gälla för andra skador som drabbar de utländska personer-
na.
Som sagts finns det i både biståndskonventionen och ramavtalet en
undantagsregel för sådana fall då skadan vållats uppsåtligen. 1 dessa fall är
de fördragsslutande staterna inte skyldiga att åta sig vare sig en utländsk
skadevållares ansvar mot tredje man eller ett ansvar mot utländska fysiska
eller juridiska personer som lider skada under räddningsinsatsen. Det
finns också en möjlighet för staterna att utsträcka undantaget till fall av
grov vårdslöshet. När det gäller statens ansvar för skador som en utländsk
biståndsgivare vållar anser jag att en undantagsregel bör införas även i den
svenska lagen, varvid i enlighet med svenska skadeståndsrättsliga grund-
satser undantaget bör avse även grov vårdslöshet. Som jag återkommer till
i avsnitt 6.3 bör Sverige i samband med ratifikationen avge en förklaring i 27
den riktningen.
En undantagsregel enligt det nu sagda får utformas som en regel om Prop. 1990/91: 180
regressrätt för svenska staten mot skadevållaren. Härvid bör beaktas den
regel som gäller enligt 4 kap. 1 § skadeståndslagen om att arbetstagare är
skadeståndsskyldig for skada som han vållar i tjänsten endast om det
föreligger synnerliga skäl. Denna regel bör gälla även till förmån för
utländska fysiska personer som är att anse som arbetstagare i räddningsar-
betet. En annan sak är att förekomsten av uppsåt eller grov vårdslöshet
ofta medför att synnerliga skäl anses föreligga.
Det angivna undantaget för uppsåtligt handlande gäller alltså enligt
konventionen och ramavtalet även i fråga om statens ansvar för skador
som drabbar någon på den utländska biståndsgivarens sida. Här blir för
svensk rätts del de allmänna reglerna om medvållande i 6 kap. 1 § skade-
ståndslagen av betydelse. Dessa regler kommer att vara tillämpliga om inte
annat sägs. Enligt reglerna kan skadestånd med anledning av personskada
jämkas, om den skadelidande själv uppsåtligen eller genom grov vårdslös-
het har medverkat till skadan, medan skadestånd med anledning av sak-
skada eller ren förmögenhetsskada kan jämkas, om vållande ”på den
skadelidandes sida” har medverkat till skadan. Det finns inte tillräcklig
anledning att i räddningstjänstlagen ta in särskilda regler om medvållande
för de nu aktuella fallen. I stället bör skadeståndslagens allmänna regler
gälla.
Undantaget för uppsåtligt handlande omfattar emellertid enligt överens-
kommelserna även situationer där det inte är någon på biståndsgivarens
sida som har vållat skadan. Så omfattas exempelvis det fallet att någon
som är hemmahörande i den begärande staten uppsåtligen har vållat en
skada för någon utländsk fysisk eller juridisk person som har deltaget i
räddningsinsatsen. I detta fall får det anses rimligt att svenska staten tar på
sig det primära ansvaret för att den utländske hjälparen får ersättning.
Givetvis har staten i enlighet med allmänna principer rätt att i dessa fall
utöva regressrätt mot skadevållaren.
Det sagda innebär alltså vissa avvikelser från undantagsreglerna i bi-
ståndskonventionen och ramavtalet. För vissa fall utnyttjas inte denna
undantagsregel fullt ut, nämligen när det gäller det nyssnämnda fallet att
någon som hör hemma i Sverige uppsåtligen vållar skadan. För vissa andra
fall innebär den svenska regleringen längre gående undantag. Jämkning
vid sakskada kan ske redan vid sådant vållande på den skadelidandes sida
som inte är grovt och vid personskada kan jämkning ske vid grov vårdslös-
het av den skadelidande. Båda dessa avvikelser innebär att Sverige när
biståndskonventionen tillträds måste avge en förklaring — i enlighet med
art. 10.5 b) — om att svenska regler om medvållande kommer att gälla.
Det finns möjlighet för staterna att även i övrigt förklara sig helt eller
delvis obundna av reglerna om skadeståndsansvar. Det finns dock ingen
anledning för Sverige att utnyttja denna möjlighet utöver på de sätt jag
nämnt.
I de fall då en kommun har begärt utländskt bistånd bör staten kunna
kräva ersättning av kommunen för vad staten fått betala på grund av
skadeståndsreglerna. En särskild regel härom bör tas in i lagen. Kommu-
nens ersättningsskyldighet bör dock vara begränsad på ett sådant sätt att
28
räddningsinsatsen inte kostar kommunen mer än ett belopp motsvarande Prop. 1990/91: 180
självrisken enligt 37 § räddningstjänstlagen.
Biståndskonventionens regel om att andra internationella avtal alltjämt
skall vara tillämpliga har betydelse när det gäller Pariskonventionens
reglering av skadeståndsansvaret på atomenergins område. Biståndskon-
ventionen hindrar inte att skadeståndsansvar slutligt utkrävs av reaktorin-
nehavaren i enlighet med reglerna om strikt ansvar för denne. En komplet-
terande bestämmelse bör i denna del införas i 15 § atomansvarighetslagen
(1968:45).
6.2.5 Sekretess
Mitt förslag: En möjlighet att sekretessbelägga uppgifter avseende
enskilds ekonomiska förhållanden i ärenden om bistånd enligt bi-
ståndskonventionen införs. Denna möjlighet införs även för under-
rättelser och information avseende enskilds ekonomiska förhållan-
den som lämnas enligt konventionen om tidig information vid en
kärnenergiolycka.
Promemorians förslag: Promemorian innehåller inte något förslag till
ändring i sekretesslagen.
Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland och kammarrätten i
Jönköping ifrågasätter om 2 kap. 1 § andra stycket sekretesslagen ger ett
sådant skydd för hemlig information som förutsätts i biståndskonven-
tionen. Kammarrätten efterlyser också en närmare förklaring i fråga om
åtgärdernas förenlighet med lagstiftningen i det land där biståndsinsatsen
utförs.
Skälen för mitt förslag: Enligt artikel 6 i biståndskonventionen förbinder
sig den hjälpsökande och hjälpande staten att skydda den förtroliga karak-
tären hos den konfidentiella information som de får tillgång till i samband
med bistånd vid en kärnenergiolycka eller ett radioaktivt nödläge och att
endast använda sådan information för det överenskomna biståndet.
I sekretesslagen föreskrivs i 2 kap. 1 § första stycket att sekretess gäller
hos regeringen och inom utrikesrepresentationen för uppgift som angår
Sveriges förbindelser med annan stat eller i övrigt rör bl. a. annan stat eller
mellanfolklig organisation, om det inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att detta stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt
skadar landet. I andra stycket föreskrivs att sekretess gäller hos annan
myndighet än regeringen och utrikesrepresentationen för sådana uppgif-
ter, om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller
på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs. Denna bestämmelse torde
kunna tillämpas i vissa fall, t. ex. när det gäller uppgifter om militära
anläggningar i ett annat land, som svensk personal får tillgång till då
svenskt bistånd lämnas.
Sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds personliga förhål-
landen inom hälso- och sjukvården följer av 7 kap. 1 § sekretesslagen. Om
offren för en olycka vårdas på ett svenskt sjukhus, omfattas de givetvis av 29
den bestämmelsen.
Någon tillämplig bestämmelse rörande enskildas affärs- och driftförhål- Prop. 1990/91: 180
landen finns dock inte. I detta avseende bör enligt min mening en komplet-
tering av sekretesslagen göras. Detta bör lämpligen ske genom ett tillägg i 8
kap. 18 § sekretesslagen. Med hänsyn till att konventionen om tidig infor-
mation vid en kärnenergiolycka innehåller en motsvarande artikel om
konfidentiell information bör tillägget också omfatta underrättelser och
information som lämnas enligt denna konvention.
6.2.6 In- och utförselformaliteter, m.m.
Mitt förslag: Lagstiftning genomfors för att undanröja hinder för
övning av räddningsinsatser och för att klarlägga att utrustning får
användas i Sverige enligt den hjälpande statens bestämmelser.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag.
Remissinstanserna: Inga erinringar framförs.
Skälen för mitt förslag: Enligt ramavtalet skall olika slags räddningsut-
rustning få föras över gränserna utan in- och utförselformaliteter och med
befrielse från skatter, pålagor och avgifter. Motsvarande skall gälla vid
övning av räddningsinsats. Likartade bestämmelser finns i biståndskon-
ventionen.
Enligt 13 § 7 lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m., 15 § tullfrihetsför-
ordningen (1987: 1289) samt 1 § lagen (1987:1066) om frihet från skatt
eller avgift får vara som skall användas tillfälligt eller förbrukas vid aktu-
ellt räddnings- eller bärgningsföretag eller humanitär hjälpaktion införas
tullfritt och utan erläggande av annan skatt eller avgift som annars skall
erläggas vid införseln. Det kan framhållas att den egendom och utrustning
varom talas i ramavtalet, dvs. ”fordon, räddningsmateriel och annan
utrustning” får anses bli täckt genom begreppet ”vara”. Härvidlag behövs
alltså inga ändringar i svenska författningar för att tillgodose ramavtalet.
När det gäller övningar, vilka är nödvändiga för att få en effektiv
samverkan i en olyckssituation, finns emellertid ingen generell regel om
tullfrihet och skattefrihet. Ett tillägg bör därför göras i 13 § 7 lagen om
tullfrihet m.m. för övning av räddningsinsatser. Bestämmelsen täcker
räddningsinsatser såväl i Sverige som i annat land.
När det gäller användningen av medförd räddningsutrustning i Sverige,
fordras ett tillägg i räddningstjänstlagen för att klarlägga att utrustningen
får användas i enlighet med i den hjälpande staten gällande bestämmelser.
Detta redovisas närmare i specialmotiveringen.
Ändringar fordras också i vissa förordningar, såsom förordningen
(1982: 755) om utländska statsfartygs och statsluftfartygs tillträde till Sve-
riges territorium, m. m. (tillträdesförordningen). Det ankommer på rege-
ringen att göra nödvändiga förordningsändringar.
30
Mitt förslag: Sverige skall vid godkännande av biståndskonven-
tionen avge följande förklaringar.
Enligt artikel 10.5 b) förbehåller Sverige sig rätten att utan hinder
av vad som sägs i artikel 8 om immunitet och privilegier regressvis
återkräva utbetald ersättning från en skadevållare på biståndsgiva-
rens sida som genom uppsåt eller grov vårdslöshet orsakat en skada.
Sverige kommer dessutom att tillämpa svenska regler om jämkning
på grund av medvållande.
Enligt artikel 8.9 förklarar Sverige att reglerna om immunitet och
privilegier i biståndskonventionen inte tillämpas på deltagare i
räddningsinsats som är svenska medborgare eller har hemvist i
Sverige.
Promemorians förslag: Överensstämmer med mitt förslag, dock görs
vissa förtydliganden och ett tillägg beträffande medvållandereglema.
Remissinstanserna: Justitiekanslern och hovrätten för Övre Norrland
föreslår ett förtydligande.
Skälen för mitt förslag: En stat kan enligt biståndskonventionens artikel
8 nionde punkten förklara att den ej anser sig bunden, helt eller delvis, av
bestämmelserna om privilegier och immunitet till den biståndsgivande
partens personal och till personal som handlar för dennes räkning, om
befrielse från skatter, pålagor och andra avgifter på utrustning och egen-
dom som införts i biståndssyfte samt om immunitet mot beslag, kvarstad
eller rekvisition av sådan utrustning och egendom.
Enligt artikel 10 femte punkten kan en stat också förklara att den, helt
eller delvis, ej anser sig bunden av vissa bestämmelser vari den anmodan-
de staten, om inte annat överenskommits, tar på sig allt skadeståndsansvar
i fråga om dödsfall eller personskada, skada på eller förlust av egendom
eller miljöskada under biståndsgivningen som har uppkommit inom dess
eget territorium. Förklaringen kan även innehålla att parten inte kommer
att tillämpa denna bestämmelse i fall då handlandet varit grovt vårdslöst.
Konventionens generella undantag för uppsåtligt vållande kommer därige-
nom att utvidgas.
En stat kan vidare enligt artikel 13 förklara att den inte anser sig bunden
av de i konventionen beskrivna förfarandena för biläggande av tvister.
Avgivna förklaringar träder omedelbart i kraft och kräver inte samtycke
från andra konventionsstater.
För andra skador än atomskador kan den situationen uppstå att det inte
finns möjlighet eller uppstår svårigheter för den skadelidande att få skade-
stånd. Staten bör i de fallen vid utländsk biståndsgivning, för att trygga
den skadelidande, i den skadeståndsskyldiges ställe ersätta skadan, vilket
jag föreslagit i avsnitt 6.2.4. Det bör emellertid i enlighet med vad jag
anfört finnas möjlighet att kräva tillbaka ersättningen av någon som orsa-
kat skadan inte bara när den har vållats uppsåtligen utan också när den har
vållats genom grov vårdslöshet. Dessutom finns det inte skäl för Sverige
Prop. 1990/91: 180
31
att göra undantag från de vanliga reglerna om jämkning på grund av Prop. 1990/91:180
medvållande, som i vissa situationer kan medföra att inget skadestånd alls
kommer att utgå trots att den ådagalagda vårdslösheten inte är grov.
Undantaget för svensk del från den skadeståndsskyldighet som staten
tar på sig bör i enlighet med vad jag anfört i avsnitt 6.2.4 begränsas till
sådana fall där vållandet ligger på biståndsgivarens sida.
Det bör klart framgå av den förklaring som Sverige avger att förbehållet
för rätten att återkräva utbetald ersättning görs utan hinder av vad som
stadgas om immunitet i artikel 8. Krav på ersättning bör kunna riktas mot
den som orsakat skadan. Mot denna bakgrund bör Sverige alltså avge
förklaring att Sverige förbehåller sig rätten till återkrav från den som
orsakat skadan också i fall av grov vårdslöshet.
Sverige bör även avge förklaring att artikel 8 andra punkten och artikel
10 andra punkten i biståndskonventionen inte tillämpas i enlighet med
artikel 8 sjätte punkten och artikel 10 fjärde punkten på deltagare i en
räddningsinsats som är svenska medborgare eller har hemvist i Sverige.
När det gäller förfarandet för biläggande av tvister finns det enligt min
mening inte skäl för Sverige att avge särskild förklaring.
7 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom försvarsdepartementet
upprättats förslag till
1. lag om ändring av räddningstjänstlagen (1986: 1102),
2. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall,
3. lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45),
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),
5. lag om ändring i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m.
De under 3 och 4 angivna förslagen har upprättats i samråd med chefen
för justitiedepartementet, det under 2 angivna förslaget i samråd med
chefen för utrikesdepartementet och det under 5 angivna förslaget i sam-
råd med statsrådet Gradin.
Lagrådet har granskat lagförslagen.
8 Specialmotivering
Utländskt bistånd
65 § Regeringen, en kommun eller en statlig myndighet som svarar för
räddningstjänst får i den utsträckning som följer av överenskommelser som
Sverige ingått med Danmark, Finland, Island eller Norge begära bistånd
från eller lämna bistånd till utländska myndigheter vid räddningsinsatser.
I andra fall får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
begära eller lämna internationellt bistånd vid räddningsinsatser enligt inter- 32
nationella överenskommelser som Sverige ingått.
I 65 § regleras hur bistånd begärs och lämnas. Inom Norden är regeringen, Prop. 1990/91:180
en kommun eller en statlig myndighet som har uppgifter enligt räddnings-
tjänstlagen behöriga myndigheter. Detta framgår av första stycket.
I andra stycket sägs att regeringen eller den myndighet regeringen be-
stämmer är behörig när det gäller biståndsärenden inom ramen för inter-
nationella överenskommelser i förhållande till länder utanför Norden.
Bestämmelsen klarlägger kompetensen att begära och lämna bistånd vid
räddningsinsatser i enlighet med internationella överenskommelser över
huvud och är inte till sin lydelse begränsad till att gälla de konventioner
som nu föreslås bli godkända.
Behörigheten gäller endast åtgärder för att hindra eller begränsa skador
på människor eller egendom eller i miljön av sådan art som faller inom
ramen för räddningstjänstlagen. Regeringens möjlighet att, som skedde
vid jordbävningen i Armenien, besluta om biståndsgivning utanför över-
enskommelsernas tillämpningsområde förändras inte.
66 § Om en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist här i
landet medverkar i en räddningsinsats i Sverige på begäran av regeringen,
en kommun eller en statlig myndighet enligt 65 §, skall staten i stället för
den utländska personen ersätta skada som uppkommer i samband med
räddningsinsatsen och för vilken den utländska personen annars skulle ha
varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag.
Staten skall även ersätta en utländsk fysisk eller juridisk person som
saknar hemvist i Sverige och som handlar för biståndsgivarens räkning för
personskada och skada på utrustning eller material som använts vid bi-
ståndsgivningen, om skadan har uppkommit i Sverige under räddningsin-
satsen.
Bestämmelsen har behandlats i den allmänna motiveringen, avsnitt 6.2.4.
I första stycket anges att staten skall bära skadeståndsansvaret i den
utländska fysiska eller juridiska personens ställe i de fall då det under
räddningsinsatsen uppkommer en skada för vilken den utländska perso-
nen annars hade varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Det betyder att
det inte är möjligt att utkräva ansvar av de utländska biståndsgivarna och
att således en talan som riktas mot någon av dem skall ogillas.
Uttrycket ”utländsk... juridisk person” avses omfatta även den bi-
ståndsgivande staten, varför bestämmelsen innebär att svenska staten
övertar även skadeståndsskyldighet som den utländska staten kan ha ådra-
git sig under räddningsinsatsen.
Av regeln följer bl. a. att svenska staten får svara inför domstol och stå
för rättegångskostnader och andra kostnader i tvister rörande skador som
uppkommer under räddningsinsatser.
De skador för vilka svenska staten skall svara skall ha ett direkt sam-
band med räddningsinsatsen. En skada som uppkommer vid en transport
till en olycksplats eller återtransport efter en räddningsinsats får anses ha
ett sådant direkt samband med insatsen som krävs för att statens ansvar
skall inträda. Däremot svarar staten inte när någon på den utländska
biståndsgivarens sida orsakar en skada under sin fritid eller när han utför
arbete som inte har med räddningsinsatsen att göra.
3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 180
Bestämmelsen omfattar endast sådana skador som enligt svensk rätt kan Prop. 1990/91: 180
medföra skadeståndsskyldighet för den utländska person som deltar i
räddningsarbete. Därmed omfattas inte skador till följd av tillåtna nöd-
handlingar (se avsnitt 6.2.4 i allmänmotiveringen). Det är att märka att
skadeståndsskyldighet i och för sig får anses föreligga även för den som till
följd av den immunitetsregel jag föreslagit i praktiken inte kan avkrävas
skadestånd.
Frågan om skadeståndsskyldighet över huvud taget föreligger skall bedö-
mas enligt de i varje särskilt fall tillämpliga reglerna. Flera olika regelverk,
såsom skadeståndslagen och miljöskadelagen (1986:225), kan bli aktuella.
Det är att märka att exempelvis skadeståndslagens regler om medvållande
blir tillämpliga liksom allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser.
Enligt andra stycket skall staten även ersätta utländska fysiska och
juridiska personer som handlar för biståndsgivarens räkning för skador
under räddningsinsatsen.
Av sakskador omfattas skador på utrustning eller material som använts
vid biståndsgivningen men inte skador på annan egendom som utlänning-
en medför.
Begränsningen av ersättningsskyldigheten till fall då den skadelidande är
en utländsk fysisk eller juridisk person som saknar hemvist i Sverige står i
överensstämmelse med den förklaring som Sverige avses avge i anslutning
till ratifikationen av biståndskonventionen.
Skadeståndslagens allmänna regler om medvållande i 6 kap. 1 § gäller
vid tillämpningen av regeln i andra stycket. Vidare gäller att staten i
enlighet med allmänna skadeståndsrättsliga principer har regressrätt mot
den som har vållat skadan. Möjligheten att, i enlighet med överenskom-
melserna, från statens ansvarsområde helt undanta sådana situationer där
skadan vållats uppsåtligen av någon i Sverige bör dock i enlighet med vad
jag anfört i den allmänna motiveringen inte utnyttjas.
67 § Staten får kräva tillbaka ersättning som har betalats enligt 66 § första
stycket av den som har vållat skadan uppsåtligen eller genom grov vårdslös-
het. För den som är att anse som arbetstagare skall dock ansvaret vara
begränsat på det sätt som sägs i 4 kap. 1 § skadeståndslagen (1972:207).
Om rätt till återkrav för ersättning som har betalats för atomskada finns
särskilda bestämmelser i atomansvarighetslagen (1968:45).
Om utländskt bistånd har begärts av en kommun, får staten av denna
kräva tillbaka vad staten har betalat enligt 66 § eller enligt åtagande i
internationella överenskommelser om sådant bistånd i den mån kostnaden
jämte kommunens egna kostnader för räddningsinsatsen inte överstiger
självrisken enligt 37 §.
I första stycket har införts en möjlighet för staten att kräva åter utgiven
ersättning från skadevållaren vid uppsåtlig eller grovt vårdslös handling.
En utlänning som är att anse som arbetstagare och som på svensk begäran
deltar i en räddningsinsats på sådant sätt att han får anses anlitad av en
svensk myndighet bör dock inte bedömas strängare i skadeståndshänseen-
de än en svensk arbetstagare, varför återkravsrätten har begränsats så att
den motsvarar vad som gäller enligt skadeståndslagen.
34
Genom åtagande i Pariskonventionen 1960 om skadestånd på atom- Prop. 1990/91: 180
energins område åligger det Sverige att se till att innehavaren av vederbö-
rande atomanläggning görs ansvarig för skada som är att anse som atom-
skada enligt den konventionen. I paragrafens andra stycke hänvisas till
bestämmelser i atomansvarighetslagen om statens rätt till återkrav för vad
den kan ha betalat på grund av den nu aktuella skadeståndsregeln i 65 § för
atomskada.
En bestämmelse som ger staten möjlighet att få tillbaka sina kostnader
när insatsen faller inom det kommunala ansvarsområdet har tagits in i
tredje stycket. När de sammanlagda kostnaderna för insatsen är så bety-
dande att de överstiger en kommuns självrisk skall återkrav från statens
sida inte komma i fråga för den del av kostnaderna som överstiger själv-
risken. Självrisken utgörs enligt 64 § räddningstjänstförordningen
(1986:1107) av ett belopp som motsvarar två öre per skattekrona, beräk-
nat på det sammanlagda skatteunderlaget som står till kommunens förfo-
gande året före det år då kostnaderna uppkommit. Kostnaderna kan
innefatta rättegångskostnader m. m. Avdrag skall naturligtvis göras för vad
staten kan ha fått ut genom återkrav.
68 § Biståndspersonal från Danmark, Finland, Island eller Norge tjänst-
gör i samband med en räddningsinsats i Sverige i enlighet med de tjänstgö-
ringsbestämmelser som gäller i det egna landet. Även fordon, räddningsma-
teriel och annan utrustning från något av de nämnda länderna får utan
särskilt tillstånd användas i samband med räddningsinsatsen i enlighet med
de bestämmelser som gäller i det egna landet.
Bestämmelser om immunitet och privilegier i vissa fall i samband med
utländskt bistånd vid räddningsinsatser i enlighet med internationella över-
enskommelser finns i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i vissa
fall.
När det gäller bestämmelser om personalens tjänstgöring och de bestäm-
melser som kan gälla den utrustning av olika slag som används vid rädd-
ningsinsatser, torde dessa i allt väsentligt vara likartade i de nordiska
länderna. Det kan emellertid finnas smärre formella avvikelser som kan
utgöra hinder för en effektiv räddningsinsats över riksgränserna. I ramav-
talet har därför tagits in bestämmelser som medför att personalen tjänstgör
i enlighet med de tjänstgöringsbestämmelser som gäller i den egna staten
och att utrustningen får användas i enlighet med i den hjälpande staten
gällande bestämmelser utan särskilt tillstånd. En motsvarighet till detta
införs i första stycket. Det bör i sammanhanget understrykas att ledningen
av insatsen inom svenskt territorium utövas av den som är räddningsleda-
re enligt räddningstjänstlagen.
I andra stycket görs en hänvisning i fråga om bestämmelser om immuni-
tet och privilegier till lagen om immunitet och privilegier i vissa fall.
35
6 § För personal som ställs till förfogande av en biståndsgivande part samt
för utrustning och egendom som införs i Sverige enligt konventionen den 26
september 1986 om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett
nödläge med radioaktiva ämnen åtnjutes immunitet och privilegier i den
utsträckning som anges i konventionen, dock med de inskränkningar som
följer av förklaringar som Sverige har avgett i anslutning till konventionen.
Ändringen i lagen medför immunitet och privilegier för personal samt
utrustning och egendom som införs i Sverige vid biståndsgivning enligt
biståndskonventionen. Bakgrunden till den nya bestämmelsen redovisas i
avsnitt 6.2.3.
Deltagare i en räddningsinsats som är svenska medborgare eller har
hemvist i Sverige åtnjuter som framgår av avsnitt 6.3 inte immunitet och
privilegier eftersom Sverige avses avge inskränkande förklaringar i anslut-
ning till konventionen. Sverige avses även i en förklaring förbehålla sig
rätten dels att regressvis återkräva utbetald ersättning från den som genom
uppsåt eller grov vårdslöshet orsakat en skada, dels att tillämpa de svenska
reglerna om medvållande.
15 § Den som nödgats utge ersättning för atomskada på grund av luft-
fartslagen (1957:297) eller räddningstjänstlagen (1986:1102) eller interna-
tionellt fördrag eller lagstiftning i främmande stat inträder i den skadeli-
dandes rätt mot den anläggningsinnehavare som svarar för skadan enligt
denna lag. Avser ersättningen skada som omfattas av ett med stöd av 3 §
tredje stycket meddelat förordnande, äger den ersättningsskyldige återkrä-
va ersättningen av den anläggningsinnehavare som skulle ha svarat för
skadan, om förordnandet ej meddelats.
Har någon som har sitt huvudkontor i Sverige eller i annan konven-
tionsstat eller någon som är anställd hos sådan person nödgats utge ersätt-
ning för atomskada, för vilken den skadelidande på grund av bestämmel-
serna i 3 § icke är berättigad till ersättning enligt denna lag, äger han
återkräva skadeståndet av den anläggningsinnehavare som med bortseen-
de från nämnda bestämmelser skulle ha svarat för skadan. Därvid äger
första stycket första punkten motsvarande tillämpning. Har skadan upp-
kommit under transport av atomsubstans till mottagare i annan stat än
konventionsstat, gäller dock den avsändande anläggningsinnehavarens an-
svarighet ej längre än till dess substansen lossats från det transportmedel
varmed det anlände till den staten. Har skadan uppkommit under trans-
port av atomsubstans från avsändare i sådan stat, inträder den mottagande
anläggningsinnehavarens ansvarighet icke förrän substansen lastats på det
transportmedel varmed det sändes från den främmande staten.
Återkravsrätt enligt första eller andra stycket tillkommer icke den som
själv svarar för skadan enligt 20 §.
Som redan berörts fordras det en möjlighet för staten att återkräva vad
den utgivit för skada som är att anse som atomskada och för vilken den
36
enligt atomansvarighetslagen ansvarige innehavaren borde ha svarat. Den Prop. 1990/91: 180
bestämmelsen har införts i 15 § atomansvarighetslagen.
18 § Sekretess gäller för sådan uppgift om enskilds affärs- eller driftför-
hållanden som har lämnats enligt 19 — 21 §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk
verksamhet eller i ärende om underrättelse och information eller bistånd
enligt konventionerna den 26 september 1986 om tidig information vid en
kärnenergiolycka och om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller
ett nödläge med radioaktiva ämnen, om det kan antas att den enskilde lider
skada om uppgiften röjs. Regeringen kan för särskilt fall förordna om
undantag från sekretessen, om den finner det vara av vikt att uppgiften
lämnas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Bakgrunden till ändringen redovisas i avsnitt 6.2.4. Med hänsyn till att
konventionerna om tidig information vid en kärnenergiolycka och bistånd
i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva
ämnen innehåller en artikel om konfidentiell information har bestämmel-
sen kompletterats så att det blir möjligt att sekretessbelägga uppgifter om
enskilds ekonomiska förhållanden i ärenden om underrättelse och infor-
mation eller bistånd enligt konventionerna.
13 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för
1. förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord på trans-
portmedel i utrikes trafik, om varorna är avsedda för transportmedlet eller
för besättning eller passagerare,
2. varor som införs av en resande eller den som utför arbete ombord på
transportmedel, under förutsättning att varorna inte införs i handelssyfte
eller för yrkesmässig förbrukning,
3. varor som införs av en person, vilken flyttar in i landet eller återvän-
der hit efter en längre tids vistelse i utlandet, om varorna inte införs i
handelssyfte,
4. varor som införs med anledning av arv eller testamente eller som
gåva eller som lån utan vederlag och varor som köpts för medel skänkta
från utlandet,
5. filmer och trycksaker om varor och tjänster som erbjuds från utlan-
det,
6. varor för turistpropaganda,
7. varor som skall användas vid räddningsinsats eller bärgningsföretag
eller humanitär hjälpaktion eller vid övning av räddningsinsats,
8. varor för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller kulturellt
ändamål,
9. varor som skall användas vid utställning eller mässa eller liknande
evenemang som ordnas för att främja försäljning av utländska varor,
10. välfärdsmateriel för sjöfolk, samt
11. magnetband och andra media med registrerade data.
37
I lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. infors tullfrihet vid övning av Prop. 1990/91: 180
räddningsinsats. Bakgrunden redovisas i avsnitt 6.2.6.
De föreslagna lagändringarna bör träda i kraft snarast möjligt. Bestämmel-
serna om privilegier och immunitet samt skadestånd blir dock tillämpliga
först från den dag då överenskommelserna träder i kraft i förhållande till
Sverige (jfr prop. 1975/76:205 s. 18 — 20). Det åligger regeringen att kun-
göra tidpunkten då avtal eller stadga har trätt i kraft i förhållande till
Sverige. Eftersom tidpunkten när lagstiftningen kan träda i kraft inte låter
sig bestämmas i förväg, bör riksdagen överlämna åt regeringen att bestäm-
ma tidpunkten.
9 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
dels föreslår riksdagen att godkänna
1. konventionen den 26 september 1986 om bistånd i händelse av en
kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen,
2. avtalet den 20 januari 1989 mellan Danmark, Finland, Norge och
Sverige om samarbete över territorialgränserna i syfte att vid olyckshän-
delser hindra eller begränsa skador på människor eller egendom eller i
miljön,
3. den internationella konventionen om beredskap för, insatser vid och
samarbete vid förorening genom olja, 1990,
dels föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),
2. lag om ändring i lagen (1976:661) om immunitet och privilegier i
vissa fall,
3. lag om ändring i atomansvarighetslagen (1968:45),
4. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100),
5. lag om ändring i lagen (1987:1069) om tullfrihet m. m.,
dels föreslår riksdagen att godkänna förslagen till förklaringar som
Sverige skall avge vid ratifikationen av konventionen den 26 september
1986 om bistånd i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med
radioaktiva ämnen.
10 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
38
Convention on Assistance in
the case of a Nuclear Accident
or Radiological Emergency
The States parties to this convention,
aware that nuclear activities are being car-
ried out in a number of States,
noting that comprehensive measures have
been and are being taken to ensure a high
level of safety in nuclear activities, aimed at
preventing nuclear accidents and minimizing
the consequences of any such accident,
should it occur,
desiring to strengthen further intemational
co-operation in the safe development and use
of nuclear energy,
convinced of the need for an intemational
framework which will facilitate the prompt
provision of assistance in the event of a nu-
clear accident or radiological emergency to
mitigate its consequences,
noting the usefulness of bilateral and mul-
tilateral arrangements on mutual assistance
in this area,
noting the acitivities of the International
Atomic Energy Agency in developing guide-
lines for mutual emergency assistance ar-
rangements in connection with a nuclear ac-
cident or radiological emergency,
have agreed as follows:
Konvention om bistånd i
händelse av en kärnteknisk
olycka eller ett nödläge med
radioaktiva ämnen
De till denna konvention anslutna sta-
terna
som är medvetna om att kärnteknisk verk-
samhet förekommer i ett antal stater,
som konstaterar att omfattande åtgärder
vidtagits och fortlöpande vidtas for att säker-
ställa en hög grad av säkerhet i samband med
kärnteknisk verksamhet i syfte att förhindra
kärntekniska olyckor och att reducera följ-
derna av vaije sådan olycka till ett minimum,
om den skulle inträffa,
som önskar ytterligare förstärka det inter-
nationella samarbetet när det gäller säker ut-
veckling och användning av kärnenergi.
som är övertygade om nödvändigheten av
en internationell ram som skall underlätta
snabbt bistånd i händelse av en kärnteknisk
olycka eller ett nödläge med radioaktiva äm-
nen for att minska konsekvenserna av dessa,
som konstaterar nyttan av bilaterala och
multilaterala avtal om ömsesidigt bistånd
inom detta område,
som beaktar Internationella atomenergior-
ganets verksamhet när det gäller att utveckla
riktlinjer for åtgärder avseende ömsesidigt
katastrofbistånd i samband med kärnener-
giolyckor eller radioaktiva nödlägen,
har kommit överens om följande
Article 1
General provisions
1. The States Parties shall cooperate be-
tween themselves and with the International
Atomic Energy Agency (hereinafter referred
to as the “Agency”) in accordance with the
provisions of this Convention to facilitate
prompt assistance in the event of a nuclear
accident or radiological emergency to mini-
mize its consequences and to protect life,
property and the environment from the ef-
fects of radioactive releases.
Artikel 1
Allmänna bestämmelser
1. Konventionsstaterna skall samarbeta
med varandra och med Internationella
atomenergiorgnet (här nedan kallat IAEA) i
enlighet med bestämmelserna i denna kon-
vention for att underlätta snabbt bistånd i
händelse av en kärnteknisk olycka eller ett
nödläge med radioaktiva ämnen för att i
största möjliga utsträckning reducera följ-
derna och för att skydda liv, egendom och
miljö från effekterna av radioaktiva utsläpp.
39
2. To facilities such cooperation States
Parties may agree on bilateral or multilateral
arrangements or, where appropriate, a com-
bination of these, for preventing or minimiz-
ing injury and damage which may result in
the event of a nuclear accident or radiological
emergency.
3. The States Parties request the Agency,
acting within the framework of its Statute, to
use its endeavours in accordance with the
provisions of this Convention to promote,
facilitate and support the cooperation be-
tween States Parties provided for in this Con-
vention.
Article 2
Provision of assistance
1. If a State Party needs assistance in the
event of a nuclear accident or radiological
emergency, whether or not such accident or
emergency originates within its territory, ju-
risdiction or control, it may call for such as-
sistance from any other State Party, directly
or through the Agency, and from the Agency,
or, where appropriate, from other interna-
tional intergovernmental organizations (her-
einafter referred to as “intemational organi-
zations”).
2. A State Party requesting assistance shall
specify the scope and type of assistance re-
quired and where practicable provide the as-
sisting party with such information as may be
necessary for that party to determine the ex-
tern to which it is able to meet the request. In
the event that it is not practicable for the
requesting State Party to specify the scope
and type of assistance required, the request-
ing State Party and the assisting party shall,
in consultation, decide upon the scope and
type of assistance required.
3. Each State Party to which a request for
such assistance is directed shall promptly de-
cide and notify the requesting State Party
directly or through the Agency whether it is
in a position to render the assistance request-
2. För att underlätta detta samarbete kan
konventionsstaterna komma överens om bi-
laterala eller multilaterala åtgärder eller vid
behov om en kombination av sådana åt-
gärder for att förhindra eller begränsa så
mycket som möjligt skador på person och
egendom eller miljö vilka kan bli följden av
en kärnteknisk olycka eller ett nödläge med
radioaktiva ämnen.
3. Konventionsstaterna anmodar IAEA att
inom ramen for sina befogenheter göra sitt
yttersta i enlighet med bestämmelserna i
denna konvention for att främja, underlätta
och stödja det samarbete mellan konven-
tionsstaterna som föreskrivs i denna konven-
tion.
Artikel 2
Biståndsgivning
1. Om en konventionsstat behöver bistånd
i händelse av en kärnteknisk olycka eller ett
nödläge med radioaktiva ämnen, vare sig
olyckan eller nödläget har uppkommit inom
statens eget territorium eller ej, eller inom
området under dess jurisdiktion eller kon-
troll, kan den direkt eller genom IAEA göra
framställning om sådant bistånd från någon
annan konventionsstat och från IAEA eller,
där så är lämpligt, från andra organisationer
(här nedan benämnda ”internationella or-
ganisationer”).
2. En konventionsstat som begär bistånd
skall ange omfattning och art av begärt bi-
stånd och skall, om så är möjligt, förse den
biståndsgivande parten med de uppgifter
denna kan behöva for att avgöra i vilken ut-
sträckning den kan uppfylla begäran. Om det
ej är praktiskt möjligt for den anmodande
konventionsstaten att närmare ange omfatt-
ning och art av begärt bistånd, skall denna i
samråd med den biståndsgivande parten av-
göra biståndets omfattning och art.
3. Varje konventionsstat, till vilken be-
gäran om sådant bistånd riktas, skall om-
gående avgöra om den är i stånd att ge önskat
bistånd och omfattning av och villkoren for
det bistånd den kan ge samt meddela den
40
ed, and the scope and terms of the assistance
that might be rendered.
4. States Parties skall within the limits of
their capabilities identify and notify the
Agency of experts, equipment and materials
which could be made available for the provi-
sion of assistance to other States Parties in
the event of a nuclear accident or radiological
emergency as well as the terms, especially
financial, under which such assistance could
be provided.
5. Any State Party may request assistance
relating to medical treatment or temporary
relocation into the territory of another State
Party of people involved in a nuclear acci-
dent or radiological emergency.
6. The Agency shall respond, in accordance
with its Statue and as provided for in this
Convention, to a requesting State Party’s or a
Member State’s request for assistance in the
event of a nuclear accident or radiological
emergency by:
(a) making available appropriate resources
allocated for this purpose;
(b) transmitting promptly the request to
other States and intemational organizations
which, according to the Agency’s informa-
tion, may possess the necessary resources;
and
(c) if so requested by the requesting State,
co-ordinating the assistance at the interna-
tional level which may thus become avail-
able.
anmodande konventionsstaten detta anting-
en direkt eller genom IAEA.
4. Konventionsstaterna skall, allt efter
möjlighet, ta reda på och underrätta IAEA
om de resurser i form av expertis, utrustning
och material de skulle kunna ställa till förfo-
gande för att bistå andra konventionsstater i
händelse av en kärnteknisk olycka eller ett
nödläge med radioaktiva ämnen samt ange
villkoren, i synnerhet de ekonomiska, för
detta bistånd.
5. Vilken som helst konventionsstat kan
begära bistånd i form av sjukvård eller tillfäl-
lig omflyttning till en annan konventionsstats
territorium av människor som råkar ut för en
kärnteknisk olycka eller ett nödläge med ra-
dioaktiva ämnen.
6. IAEA skall i enlighet med sin stadga och
med bestämmelserna i denna konvention
svara på en begäran om bistånd från en kon-
ventionsstat eller en medlemsstat i händelse
av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge
med radioaktiva ämnen genom att
a) ställa lämpliga och för detta ändamål
avsedda resurser till förfogande,
b) omgående vidarebefordra begäran till
andra stater och internationella organisa-
tioner som, enligt den information IAEA er-
hållit, kan förfoga över de nödvändiga resur-
serna och,
c) om den anmodande staten så önskar,
samordna det bistånd på internationell nivå
som på detta sätt kan komma att stå till förfo-
gande.
Article 3
Direction and control of assistance
Unless otherwise agreed:
(a) the overall direction, control, co-ordi-
nation and supervision of the assistance shall
be the responsibility within its territory of the
requesting State. The assisting party should,
where the assistance involves personnel, des-
ignate in consultation with the requesting
State, the person who should be in charge of
and retain immediate operational supervi-
sion over the personnel and the equipment
provided by it. The designated person should
Artikel 3
Ledning och kontroll av biståndet
Såvitt ej annat har överenskommits,
a) skall den anmodande staten ansvara för
den allmänna ledningen, kontrollen, samord-
ningen och övervakningen av biståndet inom
sitt eget territorium. I det fall biståndet inne-
fattar personal, skall den biståndsgivande
parten i samråd med den anmodande staten
utse en person som skall ansvara för och di-
rekt övervaka användningen av den personal
och utrustning som biståndsgivaren ställt till
förfogande. Den person som utses skall utöva
41
exercise such supervision in cooperation with
the appropriate authorities of the requesting
State;
(b) the requesting State shall provide, to
the extent of its capabilities, local facilities
and services for the proper and effective ad-
ministration of the assistance. It shall also
ensure the protection of personnel, equip-
ment and materials brought into its territory
by or on behalf of the assisting party for such
purpose;
(c) ownership of equipment and materials
provided by either party during the periods
of assistance shall be unaffected, and their
retum skall be ensured;
(d) a State Party providing assistance in
response to a request under paragraph 5 of
article 2 shall co-ordinate that assistance
within its territory.
denna övervakning i samarbete med veder-
börande myndigheter i den anmodande sta-
ten;
b) skall den anmodande staten efter bästa
förmåga tillhandahålla lokala resurser och
tjänster för att biståndet skall kunna skötas
effektivt och på rätt sätt. Den anmodande
staten skall också svara för skyddet av per-
sonal, utrustning och material som för så-
dana ändamål införts på dess territorium av
biståndsgivaren eller av någon annan för bi-
ståndsgivarens räkning;
c) skall äganderätten till utrustning och
material som tillhandahålls av någondera
parten under biståndsperiodema ej påverkas,
och återlämnande härav skall säkerställas;
d) skall en konventionsstat som lämnat bi-
stånd efter en begäran i enlighet med artikel 2
punkt 5 samordna detta bistånd inom sitt
eget territorium.
Article 4
Competent authorities and points of contact
1. Each State Party shall make known to
the Agency and to other States Parties, di-
rectly or through the Agency, its competent
authorities and point of contact authorized to
make and receive requests for and to accept
offers of assistance. Such points of contact
and a focal point within the Agency shall be
available continuously.
2. Each State Party shall promptly inform
the Agency of any changes that may occur in
the information referred to in paragraph 1.
3. The Agency shall regularly and expedi-
tiously provide to States Parties, Member
States and relevant intemational organiza-
tions the information referred to in para-
graphs 1 and 2.
Artikel 4
Behöriga myndigheter och kontaktställen
1. Varje konventionsstat skall underrätta
IAEA och de övriga konventionsstaterna di-
rekt eller genom IAEA om de behöriga myn-
digheter och det kontaktställe som ifrågava-
rande stat har behörighet att avge och mot-
taga framställningar om bistånd och att anta
erbjudanden om bistånd. Dessa kontaktstäl-
len och ett kontaktställe inom IAEA skall
fortlöpande vara tillgängliga.
2. Varje konventionsstat skall omgående
underrätta IAEA om vaije förändring som
kan förekomma beträffande den information
som avses i punkten.
3. IAEA skall regelbundet och utan dröjs-
mål förse konventionsstater, medlemsstater
och berörda internationella organisationer
med den information som avses i punkterna
1 och 2.
Article 5
Functions of the Agency
The States Parties request the Agency, in
accordance with paragraph 3 of article 1 and
without prejudice to other provisions of this
Convention, to:
Artikel 5
IAEA:s uppgifter
Konventionsstaterna anmodar IAEA att i
enlighet med artikel 1 punkt 3, såvitt inte
annat följer av övriga bestämmelser i denna
konvention:
42
(a) collect and disseminate to States Parties
and Member States information concerning:
(i) experts, equipment and materials which
could be made available in the event of nu-
clear accidents or radiological emergencies;
(ii) methodologies, techniques and avail-
able results of research relating to response to
nuclear accidents or radiological emergen-
cies;
(b) assist a State Party or a Member State
when requested in any of the following or
other appropriate matters;
(i) preparing both emergency plans in the
case of nuclear accidents and radiological
emergencies and the appropriate legislation;
(ii) developing appropriate training pro-
grammes for personnel to deal with nuclear
accidents and radiological emergencies;
(iii) transmitting requests for assistance
and relevant information in the event of a
nuclear accident or radiological emergency;
(iv) developing appropriate radiation mon-
itoring programmes, procedures and stan-
dards;
(v) conducting investigations into the feasi-
bility of establishing appropriate radiation
monitoring system;
(c) make available to a State Party or a
Member State requesting assistance in the
event of a nuclear accident or radiological
emergency appropriate resources allocated
for the purpose of conducting an initial as-
sessment of the accident or emergency;
(d) offer its good ofTices to the States Par-
ties and Member States in the event of a
nuclear accident or radiological emergency;
(e) establish and maintain liaison with rel-
evant intemational organizations for the pur-
poses of obtaining and exchanging relevant
information and data, and make a list of such
organizations available to States Parties,
Member States and the aforementioned orga-
nizations.
a) införskaffa och till konventionsstater
och medlemsstater sprida information be-
träffande:
(i) expertis, utrustning och material som i
händelse av kärntekniska olyckor eller
olyckor med radioaktiva ämnen skulle kunna
tillhandahållas;
(ii) metodik, teknik och tillgängliga forsk-
ningsresultat rörande insatser i samband med
kärntekniska olyckor eller olyckor med ra-
dioaktiva ämnen;
b) på begäran bistå en konventionsstat eller
medlemsstat i någon av följande eller andra
relevanta angelägenheter;
(i) upprätta katastrofplaner i händelse av
kärntekniska olyckor eller olyckor med ra-
dioaktiva ämnen och lämplig lagstiftning;
(ii) utveckla lämpliga utbildningsprogram
för personal som skall göra insatser vid kärn-
tekniska olyckor eller olyckor med radioak-
tiva ämnen;
(iii) vidarebefordra framställningar om
bistånd och relevant information i händelse
av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge
med radioaktiva ämnen;
(iv) utveckla lämpliga program, metoder
och normer för mätning och övervakning av
strålningen;
(v) genomföra undersökningar om rimlig-
heten av att bygga upp lämpliga system för
mätning och övervakning av strålningen;
c) ställa lämpliga resurser för en första be-
dömning av en olycka eller ett nödläge till
förfogande för en konventionsstat eller en
medlemsstat, som begär bistånd i händelse
av en kärnteknisk olycka eller ett nödläge
med radioaktiva ämnen;
d) erbjuda sina bona officia-tjänster till
konventionsstater och medlemsstater i hän-
delse av en kärnteknisk olycka eller ett nöd-
läge med radioaktiva ämnen;
e) upprätta och underhålla förbindelser
med berörda internationella organisationer i
syfte att erhålla och utbyta relevant informa-
tion och data samt tillse att en förteckning
över dessa organisationer blir tillgänglig för
konventionsstater, medlemsstater och ovan
nämnda organisationer.
43
Article 6
Confidentiality and public statements
1. The requesting State and the assisting
party shall protect the confidentiality of any
confidential information that becomes avail-
able to either of them in connection with the
assistance in the event of a nuclear accident
or radiological emergency. Such information
shall be used exclusively for the purpose of
the assistance agreed upon.
2. The assisting party shall make every ef-
fort to coordinate with the requesting State
before releasing information to the public on
the assistance provided in connection with a
nuclear accident or radiological emergency.
Artikel 6
Konfidentiell information och offentliga ut-
talanden
1. Den anmodande staten och biståndsgi-
varen skall skydda den förtroliga karaktären
hos den konfidentiella information som de
får tillgång till i samband med bistånd vid en
kärnteknisk olycka eller ett nödläge med ra-
dioaktiva ämnen. Sådan information skall
endast användas för det överenskomna bi-
ståndet.
2. Den biståndsgivande parten skall på allt
sätt sträva efter att samverka med den anmo-
dande staten innan den offentliggör informa-
tion om det bistånd som lämnas i samband
med en kärnteknisk olycka eller ett nödläge
med radioaktiva ämnen.
Article 7
Reimbursement of costs
1. An assisting party may offer assistance
without costs to the requesting State. When
considering whether to offer assistance on
such a basis, the assisting party shall take into
account:
(a) the nature of the nuclear accident or
radiological emergency;
(b) the place of origin of the nuclear acci-
dent or radiological emergency;
(c) the needs of developing countries;
(d) the particular needs of countries with-
out nuclear facilities; and
(e) any other relevant factors.
2. When assistance is provided wholly or
partly on a reimbursement basis, the request-
ing State shall reimburse the assisting party
for the costs incurred for the services ren-
dered by persons or organizations acting on
its behalf, and for all expenses in connection
with the assistance to the extent that such
expenses are not directly defrayed by the re-
questing State. Unless otherwise agreed, re-
imbursement shall be provided promptly
after the assisting party has presented its re-
quest for reimbursement to the requesting
State, and in respect of costs other than local
costs, shall be freely transferrable.
Artikel 7
Återbetalning av kostnader
1. En biståndsgivande part kan erbjuda
kostnadsfritt bistånd till den anmodande
staten. När en biståndsgivare överväger att
lämna bistånd på sådana villkor, skall denna
beakta:
a) karaktären av den kärntekniska olyckan
eller nödläget med radioaktiva ämnen;
b) den plats där den kärntekniska olyckan
eller nödläget med radioaktiva ämnen har
sitt ursprung;
c) utvecklingsländernas särskilda behov;
d) särskilda behov i länder utan kärnener-
giresurser; och
e) andra relevanta omständigheter.
2. När biståndet helt eller delvis lämnas
under förutsättning av återbetalning, skall
den anmodande staten ersätta biståndsgivar-
ens kostnader för tjänster som personer eller
organisationer utfört för dennes räkning och
för alla utgifter i samband med biståndet, i
den mån sådana utgifter inte har betalats di-
rekt av den anmodande staten. Om ej annat
överenskommits, skall återbetalningen ske
omgående när biståndsgivaren har lämnat sin
framställning om återbetalning till den an-
modande staten. Denna betalning skall vara
fritt överförbar när den avser andra än lokala
kostnader.
44
3. Notwithstanding paragraph 2, the assist-
ing party may at any time waive, or agree to
the postponement of, the reimbursement in
whole or in part. In considering such waiver
or postponement, assisting parties shall give
due consideration to the needs of developing
countries.
3. Oaktat bestämmelserna i punkten 2 kan
den biståndsgivande parten vid vilken tid-
punkt som helst förklara sig avstå från eller
samtycka till uppskov med återbetalningen,
helt eller delvis. När biståndsgivare över-
väger sådant avstående eller uppskov, skall
de ta vederbörlig hänsyn till utvecklingslän-
dernas behov.
Article 8
Privileges, immunities and facilities
1. The requesting State afford to personnel
of the assisting party and personnel acting on
its behalf the necessary privileges, immuni-
ties and facilities for the performance of their
assistance functions.
2. The requesting State shall afford the fol-
lowing privileges and immunities to person-
nel of the assiting party or persoinnel acting
on its behalf who have been duly notified to
and accepted by the requesting State:
(a) immunity from arrest, detention and
legal process, including criminal, civil and
administrative jurisdiction, of the requesting
State, in respect of acts or omissions in the
performance of their duties; and
(b) exemption from taxation, duties or oth-
er charges, except those which are normally
incorporated in the price of goods or paid for
services rendered, in respect of the perform-
ance of their assistance functions.
3. The requesting State shall:
(a) afford the assisting party exemption
from taxation, duties or other charges on the
equipment and property brought into the ter-
ritory of the requesting State by the assisting
party for the purpose of the assistance; and
(b) provide immunity from seizure, attach-
ment or requisition of such equipment and
property.
4. The requesting State shall ensure the
return of such equipment and property. If
requested by the assisting party, the request-
ing State shall arrange, to the extent it is able
to do so, for the necessary decontamination
Artikel 8
Privilegier, immuniteter och lättnader
1. Den anmodande staten skall till den bi-
ståndsgivande partens personal och till per-
sonal som handlar för dennes räkning ge de
privilegier, immuniteter och lättnader som är
nödvändiga för fullgörandet av deras bi-
ståndsuppgifter.
2. Den anmodande staten skall ge följande
privilegier och immuniteter till den bistånds-
givande partens personal och till personal
som handlar för dennes räkning, under förut-
sättning att ifrågavarande personal vederbör-
ligen anmälts till, och godkänts av, den an-
modande staten:
a) immunitet i fråga om häktning, kvarhål-
lande och rättsliga åtgärder, inklusive straff-
rättsliga, civilrättsliga och förvaltningsrätts-
liga förfaranden i den anmodande staten när
det gäller handlingar eller underlåtenhet un-
der utövandet av deras uppgifter, samt
b) befrielse från skatter, pålagor eller andra
uppgifter när det gäller personalens fullgö-
rande av biståndsfunktionerna, dock inte så-
dana som normalt ingår i priset för varor
eller tjänster.
3. Den anmodande staten skall
a) befria biståndsgivaren från skatter, påla-
gor och andra avgifter på utrustning och
egendom som införts på biståndsmottagarens
territorium av biståndsgivaren i bistånds-
syfte samt
b) ge immunitet mot beslag, kvarstad eller
rekvisition av sådan utrustning och egen-
dom.
4. Den anmodande staten skall garantera
att sådan utrustning och egendom återläm-
nas. Om biståndsgivaren så begär, skall den
anmodande staten, i den utsträckning den
har möjlighet till det, ombesörja nödvändig
45
of recoverable equipment involved in the as-
sistance before its return.
5. The requesting State shall facilitate the
entry into, stay in and departure from its
national territory of personnel notified pur-
suant to paragraph 2 and of equipment and
property involved in the assistance.
6. Nothing in this article shall require the
requesting State to provide its nationals or
permanent residents with the privileges and
immunities provided for in the foregoing
paragraphs.
7. Without prejudice to the privileges and
immunities, all beneficiaries enjoying such
privileges and immunities under this article
have a duty to respect the laws and regula-
tions of the requesting State. They shall also
have the duty not to interfere in the domestic
affairs of the requesting State.
8. Nothing in this article shall prejudice
rights and obligations with respect to privi-
leges and immunities afforded pursuant to
other intemational agreements or the rules of
customary intemational law.
9. When signing, ratifying, accepting, ap-
proving or acceding to this Convention, a
State may declare that it does not consider
itself bound in whole or in part by paragraphs
2 and 3.
10. A State Party which has made a decla-
ration in accordance with paragraph 9 may at
any time withdraw it by notification to the
depositary.
sanering av utrustning som ej förbrukats och
som använts vid biståndsarbetet.
5. Den anmodande staten skall underlätta
inresan till, vistelsen i och utresan från dess
nationella territorium för personal som an-
mälts enligt punkten 2 och för utrustning och
egendom som används vid biståndsarbetet.
6. Ingenting i denna artikel förpliktar den
anmodande staten att ge egna medborgare
eller andra i landet stadigvarande bosatta
personer de privilegier och immuniteter som
angivits i ovanstående punkter.
7. Utan inskränkning av privilegierna och
immuniteterna skall alla personer som i en-
lighet med denna artikel åtnjuter sådana pri-
vilegier och immuniteter vara skyldiga att
respektera lagar och andra författningar i den
anmodande staten. De skall också vara skyl-
diga att ej blanda sig i den anmodande sta-
tens inre angelägenheter.
8. Ingenting i denna artikel påverkar de
rättigheter och skyldigheter avseende privile-
gier och immuniteter som åtnjuts i enlighet
med andra internationella avtal eller i en-
lighet med internationell sedvanerätt.
9. Då en stat undertecknar, ratificerar,
godtar, godkänner eller ansluter sig till denna
konvention, kan staten i fråga förklara att
den ej anser sig bunden, helt eller delvis, av
punkterna 2 och 3.
10. En konventionsstat som avgivit en
förklaring i enlighet med punkten 9 kan när
som helst återta densamma genom notifika-
tion till depositarien.
Article 9
Transit of personnel. equipment and proper-
ty
Each State Party shall, at the request of the
requesting State or the assisting party, seek to
facilitate the transit through its territory of
duly notified personnel, equipment and
property involved in the assistance to and
from the requesting State.
Artikel 9
Transitering av personal, utrustning och
egendom
Varje konventionsstat skall på den anmo-
dande statens eller biståndsgivarens begäran
vidta åtgärder för att underlätta transitering
genom sitt territorium till och från den an-
modande staten av vederbörligen anmäld
personal, utrustning och egendom i samband
med biståndet.
46
Article 10
Claims and compensation
1. The States Parties shall closely cooperate
in order to facilitate the settlement of legal
proceedings and claims under this article.
2. Unless otherwise agreed, a requesting
State shall in respect of death or of injury to
persons, damage to or loss of property, or
damage to the environment caused within its
territory or other area under its jurisdiction
or control in the course of providing the as-
sistance requested:
(a) not bring any legal proceedings against
the assisting party or persons or other legal
entities acting on its behalf;
(b) assume responsibility for dealing with
legal proceedings and claims brought by third
parties against the assisting party or against
persons or other legal entities acting on its
behalf;
(c) hold the assisting party or persons or
other legal entities acting on its behalf harm-
less in respect of legal proceedings and claims
referred to in sub-paragraph (b); and
(d) compensate the assisting party or per-
sons or other legal entities acting on its behalf
for;
(i) death of or injury to personnel of the
assisting party or persons acting on its behalf;
(ii) loss of or damage to non-consumable
equipment or materials related to the assis-
tance; except in cases of wilful misconduct by
the individuals who caused the death, injury,
loss or damage.
3. This article shall not prevent compensa-
tion or indemnity available under any appli-
cable intemational agreement or national law
of any State.
4. Nothing in this article shall require the
requesting State to apply paragraph 2 in
whole or in part to its nationals or permanent
residents.
5. When signing, ratifying, accepting, ap-
proving or acceding to this Convention, a
Artikel 10
Krav och ersättning
1. Konventionsstaterna skall samarbeta
nära för att underlätta avgöranden i rätte-
gångar och förlikning vad gäller skadestånds-
krav enligt denna artikel.
2. Om ej annat överenskommits, skall den
anmodande staten, i fråga om dödsfall eller
personskada, skada på eller förlust av egen-
dom eller miljöskada under biståndsgivning-
en som har orsakats inom dess eget territori-
um eller inom annat område under dess juris-
diktion eller kontroll:
a) ej väcka talan mot biståndsgivaren eller
mot fysiska eller juridiska personer som
handlar för dennas räkning:
b) åta sig ansvaret för hanteringen av för-
faranden inför rätta och krav som av tredje
part riktas mot biståndsgivaren eller mot fy-
siska eller juridiska personer som handlar för
dennes räkning;
c) hålla biståndsgivaren eller de fysiska
eller juridiska personer som handlar för
dennes räkning skadeslösa vad avser de rätts-
liga förfaranden och krav som avses i punk-
ten b) och
d) ersätta biståndsgivaren eller de fysiska
eller juridiska personer som handlar för den-
nas räkning för
(i) dödsfall eller personskada som har till-
fogats biståndsgivarens personal eller per-
soner som handlar för dennas räkning;
(ii) förlust av eller skada på sådan utrust-
ning eller material som har samband med bi-
ståndet och som inte utgör förbrukningsartik-
lar; dock inte vid uppsåtligt handlande av de
personer som orsakade dödsfallet, personska-
dan, förlusten eller skadan.
3. Denna artikel hindrar inte ersättning
eller gottgörande i enlighet med något till-
ämpligt internationellt avtal eller någon stats
nationella lagstiftning.
4. Ingenting i denna artikel förpliktar den
anmodande staten att tillämpa punkten 2
helt eller delvis på sina medborgare eller på
personer som är stadigvarande bosatta i den
staten.
5. Då en stat undertecknar, ratificerar,
godtar, godkänner eller ansluter sig till denna
47
State may declare;
(a) that it does not consider itself bound in
whole or in part by paragraph 2;
(b) that it will not apply paragraph 2 in
whole or in part in cases of gross negligence
by the individuals who caused the death, in-
jury, loss or damage.
6. A State Party which has made a declara-
tion in accordance with paragraph 5 may at
any time withdraw it by notification to the
depositary.
konvention, kan den förklara att den helt
eller delvis
a) ej anser sig bunden av punkten 2,
b) ej kommer att tillämpa punkten 2 helt
eller delvis i fall då de personer som orsakad
dödsfallet, personskadan, förlusten eller sak-
skadan har handlat grovt vårdslöst.
6. En konventionsstat som avgivit förklar-
ing i enlighet med punkten 5 får när som helst
återta denna genom notifikation till deposi-
tarien.
Article 11
Termination of assistance
The requesting State or the assisting party
may at any time, after appropriate consulta-
tions and by notification in writing, request
the termination of assistance received or pro-
vided under this Convention. Once such a
request has been made the parties involved
shall consult with each other to make ar-
rangements for the proper conclusion of the
assistance.
Article 12
Relationship to other intemational agree-
ments
This Convention shall not affect the recip-
rocal rights and obligations of States Parties
under existing intemational agreements
which reläte to the matters covered by this
Convention, or under future intemational
agreements concluded in accordance with the
object and purpose of this Convention.
Article 13
Settlement of disputers
1. In the event of a dispute between States
Parties, or between a State Party and the
Agency, concerning the interpretation or ap-
plication of this Convention, the parties to
the dispute shall consult with a view to the
settlement of the dispute by negotiation or by
any other peaceful means of settling disputes
acceptable to them.
Artikel 11
Biståndets upphörande
Den anmodande staten eller den bistånds-
givande parten kan när som helst efter lämp-
liga konsultationer och genom skriftlig notifi-
kation begära att det bistånd som mottagits
eller ställts till förfogande enligt denna kon-
vention skall upphöra. När en sådan begäran
framlagts, skall de båda inblandade parterna
samråda med varandra for att träffa anstalter
för lämplig avveckling av biståndet.
Artikel 12
Förhållande till andra internationella avtal
Denna konvention skall ej påverka de öm-
sesidiga rättigheter och skyldigheter som
konventionsstaterna har enligt existerande
internationella avtal vad avser frågor som
faller under denna konvention eller under
framtida internationella avtal, som ingås i
överensstämmelse med denna konventions
ändamål och syften.
Artikel 13
Biläggande av tvister
1. I händelse av tvist mellan konventions-
statema, eller mellan en konventionsstat och
IAEA, beträffande tolkningen eller tillämp-
ningen av denna konvention, skall partema i
tvisten samråda i syfte att bilägga denna
genom förhandling eller genom sådan annan
fredlig metod for lösning av tvist som de
båda kan acceptera.
48
2. If a dispute of this character between
States Parties cannot be settled within one
year from the request for consulations pursu-
ant to paragraph 1, it shall, at the request of
any party to such dispute, be submitted to
arbitration or referred to the International
Court of Justice for decision. Where a dis-
pute is submitted to arbitration, if, within six
months from the date of the request, the par-
ties to the dispute are unable to agree on the
organization of the arbitration, a party may
request the President of the International
Court of Justice or the Secretary-General of
the United Nations to appoint one or more
arbitrators. In cases of conflicting request by
the parties to the dispute, the request to the
Secretary-General of the United Nations
shall have priority.
3. When signing, ratifying, accepting, ap-
proving or acceding to this Convention, a
State may declare that it does not consider
itself bound by either or both of the dispute
settlement procedures provided for in para-
graph 2. The other States Parties shall not be
bound by a dispute settlement procedure pro-
vided for in paragraph 2 with respect to a
State Party for which such a declaration is in
force.
4. A State Party which has made a declara-
tion in accordance with paragraph 3 may at
any time withdraw it by notification to the
depositary.
Article 14
Entry into force
1. This Convention shall be open for signa-
ture by all States and Namibia, represented
by the United Nations Council for Namibia,
at the Headquarters of the International
Atomic Energy Agency in Vienna, and at the
Headquarters of the United Nations in New
York from... until its entry into force for
twelve months, whichever period is longer.
2. A State and Namibia, represented by the
United Nations Council for Namibia, may
express its consent to be bound by this Con-
vention either by signature, or by deposit of
an instrument of ratification, acceptance or
2. Om en tvist av detta slag mellan konven-
tionsstatema ej kunnat biläggas inom ett år
räknat från datum för framställning om sam-
råd till följd av punkten 1, skall tvisten efter
framställning från någon av de tvistande par-
terna hänskjutas till skiljeförfarande eller till
Intemationalla domstolen för avgörande.
Om en tvist hänskjutits till skiljeförfarande
och de tvistande parterna inom sex månader
från datum för framställningen ej kunnat
komma överens om sättet för skiljeförfaran-
dets genomförande, kan en part anhålla att
Internationella domstolens president eller
Förenta nationernas generalsekreterare utser
en eller flera skiljedomare. Om de tvistande
parterna ingivit motstridiga framställningar,
skall den som ställts till Förenta nationernas
generalsekreterare prioriteras.
3. När en stat undertecknar, ratificerar,
godtar, godkänner eller ansluter sig till denna
konvention, kan den förklara att den inte
anser sig bunden av endera av eller både de i
punkten 2 beskrivna förfarandena för biläg-
gande av tvister. Övriga konventionsstater
skall ej var bundna av någon av de i punkten
2 angivna förfarandena för biläggande av
tvister i förhållande till en konventionsstat
för vilken en sådan förklaring är i kraft.
4. En konventionsstat som angivit förkla-
ring i enlighet med punkten 3 får när som
helst återta denna genom notifikation till de-
positarien.
Artikel 14
Ikraftträdande
1. Denna konvention står öppen för under-
tecknande av alla stater samt Namibia, repre-
senterat av Förenta nationernas råd för Na-
mibia, i Intemationalla atomenergiorganets
säte i Wien och i Förenta nationernas hög-
kvarter i New York från och med den... till
dess att den träder i kraft eller under tolv må-
nader, varvid den längsta av dessa båda pe-
rioder skall gälla.
2. En stat, eller Namibia representerat av
Förenta nationernas råd för Namibia, får ut-
trycka sitt samtycke till att vara bunden av
denna konvention antingen genom under-
tecknande eller genom deponering av ratifi-
49
4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 180
approval following signature made subject to
ratification, acceptance or approval, or by
deposit of an instrument of accession. The
instruments of ratification, acceptance, ap-
proval or accession shall be deposited with
the depositary.
3. This Convention shall enter into force
thirty days after consent to be bound has
been expressed by three States.
4. For each State expressing consent to be
bound by this Convention after its entry into
force, this Conventions shall enter into force
for that State thirty days after the date of
expression of consent.
5 (a) This Convention shall be open for
accession, as provided for in this article, by
intemational organizations and regional inte-
gration organizations constituted by sover-
eign States, which have competence in re-
spect of the negotiation, conclusion and ap-
plication of intemational agreements in mat-
ters covered by this Convention.
(b) In matters within their competence
such organizations shall, on their own behalf,
exercise the rights and fulfil the obligations
which this Conventions attributes to States
Parties.
(c) When depositing its instrument of ac-
cession, such an organization shall communi-
cate to the depositary a declaration indicat-
ing the extent of its competence in respect of
matters covered by this Conventions.
(d) Such an organization shall not hold any
vote additional to those of its Member States.
kations-, godtagande- eller godkännandein-
strument efter undertecknande med förbe-
håll för ratifikation, godtagande eller godkän-
nande, eller genom deponering av ett anslut-
ningsinstrument. Ratifikations-, godtagan-
de-, godkännande- eller anslutningsinstru-
menten skall deponeras hos depositarien.
3. Denna konvention träder i kraft trettio
dagar efter det att tre stater uttryckt sitt sam-
tycke till att vara bundna.
4. För varje stat som uttrycker sitt sam-
tycke till att vara bunden av denna konven-
tion efter dess ikraftträdande, träder den i
kraft trettio dagar efter det att staten uttryckt
sitt samtycke.
5. a) Denna konvention skall, i enlighet
med föreskrifterna i denna artikel, stå öppen
for anslutning av internationella organisa-
tioner och organisationer för regional inte-
grering som upprättats av självständiga
stater, vilka har befogenhet att förhandla om,
ingå och tillämpa internationella avtal om
frågor som täcks av denna konvention.
b) I ärenden inom deras kompetensområde
skall dessa organisationer på egna vägar
utöva de rättigheter och uppfylla de skyldig-
heter som enligt denna konvention tillkom-
mer konventionsstaterna.
c) När en sådan organisation deponerar sitt
anslutningsinstrument, skall den till deposi-
tarien överlämna en förklaring som visar om-
fattningen av organisationens behörighet vad
avser frågor som täcks av denna konvention.
d) En sådan organisation skall ej äga någon
rösträtt utöver den som innehas av dess med-
lemsstater.
Article 15
Provisional application
A State may, upon signature or at any later
date before this Convention enters into force
for it, declare that it will apply this Conven-
tion provisionally.
Artikel 15
Provisorisk tillämpning
En stat kan vid undertecknandet eller vid
vilken som helst senare tidpunkt, innan
denna konvention har trätt i kraft för staten,
förklara att den kommer att tillämpa denna
konvention provisoriskt.
50
Article 16
Amendments
1. A State Party may propose amendments
to this Convention. The proposed amend-
ment shall be submitted to the depositary
who shall circulate it immediately to all other
States Parties.
2. If a majority of the States Parties request
the depositary to convene a conference to
consider the proposed amendments, the de-
positary shall invite all States Parties to at-
tend such a conference to begin not sooner
than thirty days after the invitations are is-
sued. Any amendment adopted at the confer-
ence by a two-thirds majority of all States
Parties shall be laid down in a protocol which
is open to signature in Vienna and New York
by all States Parties.
3. The protocol shall enter into force thirty
days after consent to be bound has been ex-
pressed by three States. For each State ex-
pressing consent to be bound by the protocol
after its entry into force, the protocol shall
enter into force for that State thirty days after
the date of expression of consent.
Artikel 16
Ändringar
1. En konventinsstat får föreslå ändringar i
denna konvention. Ändringsförslaget skall
inges till depositarien, som omedelbart skall
sända ut det till alla övriga konventions-
stater.
2. Om en majoritet av konventionsstaterna
anmodar depositarien att sammankalla en
konferens för att ta ställning till de föreslagna
ändringarna, skall depositarien inbjuda alla
konventionsstater att bevista en sådan kon-
ferens, vilken skall inledas tidigast trettio da-
gar efter det att inbjudningarna utsänts. Alla
ändringar som vid konferensen antas med
två tredjedels majoritet av konventionssta-
terna skall fastställas i ett protokoll, som skall
vara öppet för undertecknande i Wien och i
New York av alla konventionsstater.
3. Protokollet träder i kraft trettio dagar
efter det att tre stater samtyckt till att vara
bundna. För varje stat som samtycker till att
vara bunden av protokollet efter det att detta
trätt i kraft träder protokollet i kraft trettio
dagar efter den dag då staten uttryckt sitt
samtycke.
Article 17
Denunciation
1. A State Party may denounce this
Convention by written notification to the de-
positary.
2. Denunciation shall take effect one year
following the date on which the notification
is received by the depositary.
Artikel 17
Uppsägning
1. En konventionsstat får säga upp denna
konvention genom skriftlig notifikation till
depositarien.
2. Uppsägningen träder i kraft ett år från
den dag då notifikationen mottogs av deposi-
tarien.
Article 18
Depositary
1. The Director General of the Agency
shall be the depositary of this Convention.
2. The Director General of the Agency
shall promptly notify States Paries and all
other States of:
(a) each signature of this Convention or
any protocol of amendment;
(b) each deposit of an instrument of ratifi-
cation, acceptance, approval or accession
Artikel 18
Depositarie
1. IAEA:s generaldirektör skall vara depo-
sitarie för denna konvention.
2. IAEA:s generaldirektör skall omgående
underrätta konventionsstaterna och alla and-
ra stater om
a) varje undertecknande av denna konven-
tion och alla protokoll om ändring;
b) varje deponering av ratifikations-, god-
tagande-, godkännande- eller anslutningsin-
51
concerning this Convention or any protocol
of amendment;
(c) any declaration or withdrawal thereof
in accordance with artides 8, 10 and 13;
(d) any declaration of provisional applica-
tion of this Convention in accordance with
article 15;
(e) the entry into force of this Convention
and of any amendment thereto; and
(f) any denunciation made under article
17.
strument rörande denna konvnetion och alla
protokoll om ändring;
c) alla förklaringar eller återtaganden av
sådana enligt artiklarna 8, 10 och 13;
d) alla förklaringar rörande provisorisk till-
lämpning av denna konvention i enlighet
med artikel 15;
e) ikraftträdande av denna konvention och
varje ändring i denna; och
f) alla uppsägningar enligt artikel 17.
Article 19
Authentic texts and certified copies
The original of this Convention, of which
the Arabic, Chinese, English, French, Russi-
an and Spanish texts are equally authentic,
shall be deposited with the Director General
of the International Atomic Energy Agencv
who shall send certified copies to States Pa-
rties and all other States.
In witness whereof the undersigned, being
duly authorized, have signed this Conven-
tion, open for signature as provided in para-
graph 1 of article 14.
Adopted by the General Conference of the
International Atomic Energy Agency meeting
in special session at Vienna on the twenty-
sixth day of September one thousand nine
hundred and eightysix.
Artikel 19
Autentiska texter och avskrifter
Originalitet till denna konvention, av vil-
ken de arabiska, kinesiska, engelska, franska,
ryska och spanska texterna äger lika vitsord,
skall deponeras hos Internationella atomen-
ergiorganets generaldirektör, som skall sända
bestyrkta avskrifter till konventionsstaterna
och till alla andra stater.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har under-
tecknade, därtill vederbörligen befullmäkti-
gade, undertecknat denna konvention, som
är öppen för undertecknande enligt artikel 14
punkt 1.
ANTAGEN av Internationella atomener-
giorganets generalförsamling vid extra möte i
Wien den 26 september år 1986.
52
Avtal mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om samar- Prop. 1990/91:180
bete över territorialgränserna i syfte att vid olyckshändelser Bilaga 2
hindra eller begränsa skador på människor eller egendom eller i
miljön
Regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige,
som är övertygade om nödvändigheten av samarbete mellan de behöriga
myndigheterna i de avtalsslutande staterna i syfte att underlätta erforder-
ligt ömsesidigt bistånd vid olyckshändelser i fredstid och att påskynda
insättandet av hjälpande personal och materiel,
som betraktar detta avtal som ett ramavtal som är avsett att komplettera
andra nordiska multilaterala eller bilaterala överenskommelser på områ-
det,
och som önskar ytterligare förbättra samarbetet på området,
har enats om följande:
Artikel 1
Detta avtal avser samarbete över de avtalsslutande staternas territorial-
gränser i syfte att vid olyckshändelser och överhängande fara för olycks-
händelser hindra eller begränsa skador på människor eller egendom eller i
miljön.
Staterna skall i sin nationella lagstiftning och andra bestämmelser så
långt möjligt undanröja hinder för sådant samarbete.
Artikel 2
Varje avtalsslutande stat förpliktar sig att vid en olyckshändelse eller
överhängande fara för olyckshändelse lämna erforderligt bistånd i enlighet
med sina möjligheter och detta avtals bestämmelser.
Bestämmelserna i artiklarna 3 — 5 skall äga tillämpning, om inte annat
följer av bilaterala eller andra multilaterala överenskommelser.
Artikel 3
1. En myndighet i en avtalsslutande stat som vid olyckshändelse svarar
för åtgärder för att hindra eller begränsa skador på människor eller egen-
dom eller i miljön får begära bistånd direkt hos behörig myndighet i annan
avtalsslutande stat. Den myndighet hos vilken biståndet begärs avgör om
detta kan lämnas.
2. Den hjälpsökande statens myndigheter har det fulla ansvaret för
ledningen av insatsen på olycksplatsen med undantag för sådan olycksplats
som är belägen inom annan avtalsslutande parts territorium. Personal från
den hjälpande staten står till förfogande under ledning av det egna befälet
och tjänstgör i den hjälpsökande staten i enlighet med de tjänstgöringsbe-
stämmelser som gäller i den egna staten.
53
3. Det åvilar den hjälpsökande staten att tillse att fordon, räddningsma- Prop. 1990/91: 180
teriel och annan utrustning som medförs vid en insats får föras över Bilaga 2
gränserna utan in- eller utförselformaliteter och med befrielse från skatter,
pålagor och avgifter. Fordon, räddningsmateriel och annan utrustning får
användas i enlighet med i den hjälpande staten gällande bestämmelser
utan särskilt tillstånd. Efter avslutad insats skall fordon, räddningsmateri-
el och annan utrustning åter föras ut ur landet så snart som möjligt.
Motsvarande gäller vid övning av insats.
4. Om biståndet består av militär personal, statsfartyg, statsluftfartyg
och militära fordon, som fordrar särskilt tillstånd för tillträde, skall den
myndighet i den hjälpsökande staten som begärt biståndet utverka sådant
tillstånd. Innan tillstånd har beviljats får inte territorialgränsen överskri-
das.
Artikel 4
Kostnader för hjälpinsatser enligt detta avtal skall betalas enligt nedan:
1. Den hjälpande staten har rätt till ersättning av den hjälpsökande
staten för kostnaderna för sina åtgärder, i den mån dessa är att hänföra till
det lämnade biståndet.
2. Den hjälpsökande staten kan när som helst återkalla sin begäran om
bistånd, men den hjälpande staten har i så fall rätt till ersättning för de
kostnader som den ådragit sig.
3. Den hjälpande staten skall alltid vara beredd att lämna den hjälpsö-
kande staten uppgift om de uppskattade kostnaderna för biståndet.
4. Självkostnadsprincipen skall ligga till grund för beräkningen av kost-
naderna.
5. Dessa bestämmelser inskränker inte de avtalsslutande staternas rätt
att från tredje man återkräva kostnaderna enligt andra bestämmelser och
regler som är tillämpliga enligt nationell lagstiftning eller folkrätten.
Artikel 5
1. Den hjälpsökande staten svarar för skada som orsakats genom bistånd
som lämnats inom dess territorium i enlighet med detta avtal. Den hjälp-
sökande staten är skyldig att svara i rättegång eller att förhandla om
förlikning rörande skadeståndskrav som riktas av tredje man mot den
hjälpande staten eller dess personal. Den hjälpsökande staten svarar för
alla rättgångs- och andra kostnader som hänför sig till sådana krav.
2. Den hjälpsökande staten skall ersätta den hjälpande staten för döds-
fall eller personskada som tillfogas den senares personal, liksom också för
förlust av eller skada på utrustning eller material som orsakats inom den
hjälpsökande statens territorium genom biståndet.
3. Den hjälpande staten svarar för skador som inträffar inom dess eget
territorium.
4. Den hjälpsökande staten har rätt att väcka talan om återkrav på
ersättning som staten har utgivit enligt denna artikel mot den ur den
hjälpande personalen som har orsakat skadan uppsåtligen eller av grov
vårdslöshet. 54
Artikel 6
1. De avtalsslutande staterna skall lämna varandra upplysningar om Bilaga -
organisationer och behöriga myndigheter i den egna staten samt lagstift-
ningsåtgärder och andra viktigare förändringar av betydelse för detta
avtal. Vidare skall staterna verka för en utveckling av samarbetet på
området.
2. För den praktiska tillämpningen av detta avtal förutses de behöriga
myndigheterna i respektive stat stå i direkt kontakt med varandra.
3. Möten skall hållas inom ramen för detta avtal när så bedöms lämpligt.
Artikel 7
Avtalet träder i kraft trettio dagar efter den dag då två av de avtalsslutande
staterna skriftligen har underrättat det svenska utrikesdepartementet att
avtalet har godkänts av dem.
För avtalsslutande stat, som efter avtalets ikraftträdande, meddelar att
avtalet godkänts träder avtalet i kraft trettio (30) dagar efter den dag då det
svenska utrikesdepartementet mottagit underrättelsen härom.
Det svenska utrikesdepartementet underrättar de övriga avtalsslutande
staterna skriftligen om tidpunkten för mottagandet av dessa meddelanden
och om tidpunkten för avtalets ikraftträdande.
Artikel 8
Island kan ansluta sig till detta avtal. Anslutningsinstrumentet skall depo-
neras hos det svenska utrikesdepartementet. Avtalet träder i kraft för
Island från och med den dag då anslutningsinstrumentet deponerats.
Svenska utrikesdepartementet underrättar skriftligen de avtalsslutande
parterna om tidpunkten för depositionen.
Artikel 9
En part kan säga upp avtalet genom skriftligt meddelande härom till det
svenska utrikesdepartementet som underrättar de övriga parterna om
tidpunkten för mottagandet av sådant meddelande och om dess innehåll.
En uppsägning gäller endast den part som har gjort uppsägningen och får
verkan sex månader efter den dag då det svenska utrikesdepartementet
mottagit meddelandet om uppsägningen.
Artikel 10
Originalexemplaret av detta avtal deponeras hos det svenska utrikesdepar-
tementet som tillställer de övriga parterna bestyrkta kopior därav.
Till bekräftelse härav har de vederbörligen befullmäktigade ombuden
undertecknat detta avtal.
Som skedde i Stockholm den 20 januari 1989 i ett exemplar på danska,
finska, norska och svenska språken, vilka samtliga texter har samma
giltighet.
55
International Convention on oil pollution
preparedness, response and co-operation,
1990
Text adopted by the Conference
The Parties to the present Convention,
Conscious of the need to preserve the hu-
man environment in general and the marine
environment in particular,
Recognizing the serious threat posed to the
marine environment by oil pollution inci-
dents involving ships, offshore units, sea
ports and oil handling facilities,
Mindful of the importance of precautiona-
ry measures and prevention in avoiding oil
pollution in the first instance, and the need
for strict application of existing intemational
instruments dealing with maritime safety and
marine pollution prevention, particularly the
International Convention for the Safety of
Life at Sea, 1974, as amended, and the Inter-
national Convention for the Prevention of
Pollution from Ships, 1973, as modified by
the Protocol of 1978 relating thereto, as
amended, and also the speedy development
of enhanced standards for the design, opera-
tion and maintenance of ships carrying oil,
and of offshore units,
Mindful also that, in the event of an oil
pollution incident, prompt and effective ac-
tion is essential in order to minimize the
damage which may result from such an inci-
dent,
Emphasizing the importance of effective
preparation for combating oil pollution inci-
dents and the important role which the oil
and shipping industries have in this regard,
Recognizing further the importance of mu-
tual assistance and intemational co-opera-
tion relating to matters including the ex-
change of information respecting the capabi-
lities of States to respond to oil pollution
incidents, the preparation of oil pollution
contingency plans, the exchange of reports of
Internationell konvention om beredskap
för, insatser vid och samarbete vid förore-
ning genom olja, 1990
Av konferensen antagen text
De fördragsslutande parterna
Som är medvetna om behovet av att bevara
den mänskliga miljön i allmänhet och den
marina miljön i synnerhet,
Som erkänner det allvarliga hot som den
marina miljön utsätts för genom oljeförore-
ningsolyckor, som berör fartyg, offshore-en-
heter, hamnar och oljehanteringsanläggning-
ar,
Som uppmärksammar betydelsen av säker-
hetsåtgärder och förebyggande åtgärder för
att i första hand undvika oljeföroreningar
samt behovet av strikt tillämpning av existe-
rande internationella instrument, som hand-
lar om säkerhet till sjöss och om förebyggan-
de av havsföroreningar, särskilt internatio-
nella konventionen om säkerhet för männi-
skoliv till sjöss, 1974, i dess ändrade lydelse,
och internationella konventionen till för-
hindrande av förorening från fartyg, 1973, i
dess ändrade lydelse enligt protokollet från
1978, i ändrad lydelse, samt den snabba ut-
vecklingen av förbättrade standarder för kon-
struktion, drift och underhåll av fartyg för
oljetransport och av offshore-enheter,
Som också uppmärksammar att i händelse
av oljeföroreningsolyckor är snabba och ef-
fektiva åtgärder nödvändiga för att i möjli-
gaste mån begränsa den skada som kan upp-
stå till följd av en sådan olycka,
Som betonar vikten av effektiva bered-
skapsåtgärder för att bekämpa oljeförore-
ningsolyckor och den viktiga roll som oljein-
dustrin och sjöfarten spelar i detta hänseen-
de,
Som vidare erkänner vikten av ömsesidigt
bistånd och internationellt samarbete i frågor
som omfattar utbyte av information om sta-
ternas förmåga att göra insatser vid oljeföro-
reningsolyckor, upprättande av beredskap
för oljeförorening, utbyte av rapporter om
större olyckor som kan påverka den marina
56
incidents of significance which may affect the
marine environment or the coastline and re-
lated interests of the States, and research and
development respecting means of combating
oil pollution in the marine environment,
Taking account of the “polluter pays” prin-
ciple as a general principle of intemational
environmental law,
Taking account also of the importance of
intemational instruments on liability and
compensation for oil pollution damage, in-
cluding the 1969 International Convention
on Civil Liability for Oil Pollution Damage
(CLC); and the 1971 International Conven-
tion on the Establishment of an International
Fund for Compensation for Oil Pollution
Damage (FUND); and the compelling need
for early entry into force of the 1984 Proto-
cols to the CLC and FUND Conventions,
Taking account further of the importance
of bilateral and multilateral agreements and
arrangements including regional conventions
and agreements,
Bearing in mind the relevant provisions of
the United Nations Convention of the Law of
the Sea, in particular of its part XII,
Being aware of the need to promote Inter-
national co-operation and to enhance exis-
ting national, regional and global capabilities
concerning oil pollution preparedness and
response, taking into account the special
needs of the developing countries and parti-
cularly small island States,
Considering that these objectives may best
be achieved by the conclusion of an Interna-
tional Convention on Oil Pollution Prepa-
redness, Response and Co-operation,
have agreed as follows:
Article 1
General provisions
(1) Parties undertake, individually or joint-
ly, to take all appropriate measures in accor-
dance with the provisions of this Convention
and the Annex thereto to prepare for and
respond to an oil pollution incident.
miljön eller staternas kustlinjer och därmed
förknippade intressen samt forskning och ut-
veckling vad avser medel för att bekämpa
föroreningar genom olja i den marina miljön,
Som beaktar ”polluter pays” principen
(förorenaren skall betala) som en allmän
princip inom internationell miljörätt,
Som också beaktar vikten av internationel-
la instrument om ansvarighet och ersättning
för skada till följd av förorening genom olja,
vari inbegrips 1969 års internationella kon-
vention om ansvarighet för skada orsakad av
förorening genom olja (CLC) och 1971 års
internationella konvention om upprättande
av en internationell fond för ersättning av
skada orsakad av förorening genom olja
(FUND) samt nödvändigheten av att 1984
års protokoll till CLC- och FUND-konven-
tionerna snart träder i kraft,
Som vidare beaktar vikten av bilaterala och
multilaterala avtal och överenskommelser,
inbegripet regionala konventioner och avtal,
Som noterar tillämpliga bestämmelser i
Förenta nationernas konvention om havsrät-
ten, särskilt dennas avsnitt XII,
Som är medvetna om behovet att främja
internationellt samarbete och att förbättra
befintlig nationell, regional och global förmå-
ga i fråga om beredskap för och insatser vid
förorening genom olja med beaktande av de
särskilda behoven i utvecklingsländerna och
särskilt i stater som utgörs av små öar,
Som beaktar att dessa syften bäst kan upp-
nås genom en internationell konvention om
beredskap för insatser vid och samarbete vid
förorening genom olja,
Har kommit överens om följande.
Artikel 1
Allmänna bestämmelser
1) Parterna åtar sig att individuellt eller
tillsammans vidta alla lämpliga åtgärder i en-
lighet med bestämmelserna i denna konven-
tion och i dess bilaga för att förbereda sig för
och genomföra insatser vid en olycka som
medför förorening genom olja.
57
(2) The Annex to this Convention shall
constitute an integral part of the Convention
and a reference to this Convention constitu-
tes at the same time a reference to the Annex.
(3) This Convention shall not apply to any
warship, naval auxiliary or other ship owned
or operated by a State and used, for the time
being, only on government non-commercial
service. However, each Party shall ensure by
the adoption of appropriate measures not im-
pairing the operations or operational capabi-
lities of such ships owned or operated by it,
that such ships act in a manner consistent, so
far as is reasonable and practicable, with this
Convention.
2) Bilagan till denna konvention skall utgö-
ra en integrerad del av konventionen, och en
hänvisning till denna konvention utgör sam-
tidigt en hänvisning till bilagan.
3) Denna konvention är inte tillämplig på
örlogsfartyg, marinens hjälpfartyg eller andra
fartyg som ägs eller används av en stat och
som för tillfallet utnyttjas enbart för statlig,
icke-kommersiell tjänst. Varje part skall
dock, genom att vidta lämpliga åtgärder som
inte hindrar utnyttjandet eller utnyttjande-
graden av sådana fartyg som ägs eller an-
vänds av parten, säkerställa att fartygen, i
den utsträckning så är rimligt och praktiskt
möjligt, handlar på ett sätt som står i över-
ensstämmelse med denna konvention.
Article 2
Definitions
For the purposes of this Convention:
(1) “Oil” means petroleum in any form
including crude oil, fuel oil, sludge, oil refuse
and refined products.
(2) “Oil pollution incident” means an oc-
currence or series of occurrences having the
same origin, which results or may result in a
discharge of oil and which poses or may pose
a threat to the marine environment, or to the
coastline or related interests of one or more
States, and which requires emergency action
or other immediate response.
(3) “Ship” means a vessel of any type
whatsoever operating in the marine environ-
ment and includes hydrofoil boats, air-cus-
hion vehicles, submersibles, and floating
craft of any type.
(4) “Offshore unit” means any fixed or
floating offshore installation or structure
engaged in gas or oil exploration, exploita-
tion or production activities, or loading or
unloading of oil.
(5) “Sea ports and oiling handling faciliti-
es” means those facilities which present a
risk of an oil pollution incident and includes,
inter alia, sea ports, oil terminals, pipelines
and other oil handling facilities.
(6) “Organization” means the Internatio-
nal Maritime Organization.
Artikel 2
Definitioner
I denna konvention avses med
1) ”Olja”: petroleum i varje form, däri in-
begripet råolja, brännolja, oljeslam, oljeav-
fall och raffinerade produkter.
2) ”Oljeföroreningsolycka”: en händelse el-
ler en serie händelser som har uppkommit på
samma sätt, vilken leder till eller kan leda till
ett oljeutsläpp och som utgör eller kan utgöra
ett hot mot den marina miljön eller mot en
eller flera staters kustlinje eller därmed för-
knippade intressen och vilken kräver en
räddningstjänstinsats eller annan omedelbar
insats.
3) ”Fartyg”: fartyg av varje slag som an-
vänds i den marina miljön, däri inbegripet
bärplansbåtar, svävare, undervattensfartyg
och flytande farkoster av varje slag.
4) ”Offshore-enhet”: varje fast eller flytan-
de offshore-anläggning eller -anordning som
används för prospektering, utvinning eller
produktion av gas eller olja eller lastning eller
lossning av olja.
5) ”Hamnar” och ”Oljehanteringsanlägg-
ningar”: sådana anläggningar som utgör en
risk för oljeföroreningsolyckor, bland annat
hamnar, oljeterminaler, oljeledningar och
andra oljehanteringsanläggningar.
6) ”Organisationen”: internationella sjö-
fartsorganisationen.
58
(7) “Secretary-General” means the Secre-
tary-General of the Organization.
7) ”Generalsekreteraren”: organisationens
generalsekreterare.
Article 3
Oil Pollution emergency plans
(1) (a) Each party shall require that ships
entitled to fly its flag have on board a ship-
board oil pollution emergency plan as requi-
red by and in accordance with the provisions
adopted by the Organization for this purpo-
se.
(1) (b) A ship required to have on board an
oi pollution emergency plan in accordance
with subparagraph (a) is subject, while in a
port or at an offshore terminal under the
jurisdiction of a Party, to inspection by offi-
cers duly authorized by that Party, in accor-
dance with the practices provided for in exis-
ting intemational agreements or its national
legislation.
(2) Each Party shall require that operators
of offshore units under its jurisdiction have
oil pollution emergency plans, which are co-
ordinated with the national system establis-
hed in accordance with article 6 and ap-
proved in accordance with procedures estab-
lished by the competent national authority.
(3) Each Party shall require that authorities
or operators in charge of such sea ports and
oil handling facilities under its jurisdiction as
it deems appropriate have oil pollution emer-
gency plans or similar arrangements which
are co-ordinated with the national system es-
tablished in accordance with article 6 and
approved in accordance with procedures es-
tablished by the competent national authori-
ty.
Article 4
Oil pollution reporting procedures
(1) Each Party shall:
(a) require masters or other persons having
charge of ships flying its flag and persons
having charge of offshore units under its ju-
risdiction to report without delay any event
Artikel 3
Beredskapsplaner for oljeföroreningar
1) a) Vaije part skall kräva att fartyg som
har rätt att föra dess flagg har en beredskaps-
plan för oljeförorening från fartyg ombord, i
enlighet med vad som krävs av organisatio-
nen och med de av denna för detta ändamål
antagna bestämmelserna.
b) Ett fartyg av vilket krävs att det ombord
har en beredskapsplan för oljeförorening i
enlighet med vad som sägs under a) är, me-
dan det ligger i en hamn eller vid en offshore-
terminal under en parts jurisdiktion, under-
kastat inspektion av tjänstemän som är ve-
derbörligen utsedda av ifrågavarande part, i
enlighet med de regler som återfinns i existe-
rande internationella avtal eller partens na-
tionella lagstiftning.
2) Varje part skall kräva att de som ansva-
rar för driften av offshore-enheter under dess
jurisdiktion har beredskapsplaner för oljeför-
orening, vilka är samordnade med det natio-
nella system som upprättats i enlighet med
artikel 6 och godkända i enlighet med de
regler som utfärdats av den behöriga natio-
nella myndigheten.
3) Varje part skall kräva att myndigheter
eller andra, vilka ansvarar för hamnar och
oljehanteringsanläggningar under dess juris-
diktion på sätt som den anser lämpligt, har
beredskapsplaner för oljeförorening eller lik-
nande arrangemang, som är samordnade
med den nationella beredskap som upprät-
tats i enlighet med artikel 6 och godkänts i
enlighet med de regler som utfärdats av den
behöriga nationella myndigheten.
Artikel 4
Rapporteringsförfaranden vid oljeförorening
1) Varje part skall
a) av befälhavare eller andra personer som
ansvarar för fartyg som för dess flagg samt
personer som har ansvaret på offshore-enhe-
ter under dess jurisdiktion kräva att de utan
59
on their ship or offshore unit involving a
discharge or probable discharge of oil:
(i) in the case of a ship, to the nearest
Coastal State;
(ii) in the case of an offshore unit, to the
Coastal State to whose jurisdiction the unit is
subject;
(b) require masters or other persons having
charge of ships flying its flag and persons
having charge of offshore units under its ju-
risdiction to report without delay any ob-
served event at sea involving a discharge of
oil or the presence of oil:
(1) in the case of a ship, to the nearest
Coastal State;
(ii) in the case of an offshore unit, to the
Coastal State to whose jurisdiction the unit is
subject;
(c) require persons having charge of sea
ports and oil handling facilities under its ju-
risdiction to report without delay any event
involving a discharge or probable discharge
of oil or the presence of oil to competent
national authority;
(d) instruct its maritime inspection vessels
or aircraft and other appropriate services or
officials to report without delay any observed
event at sea or at a sea port or oil handling
facility involving a discharge of oil or the
presence of oil to the competent national au-
thority or, as the case may be, to the nearest
Coastal State;
(e) request the pilots of civil aircraft to
report without delay any observed event at
sea involving a discharge of oil or the presen-
ce of oil to the nearest Coastal State.
(2) Reports under paragraph (1) (a) (i) shall
be made in accordance with the requirements
developed by the Organization and based on
the guidelines and general principles adopted
by the Organization. Reports under para-
graph (1) (a) (ii), (b), (c) and (d) shall be made
in accordance with the guidelines and general
principles adopted by the Organization to the
extent applicable.
dröjsmål rapporterar varje händelse ombord
på sitt fartyg eller sin offshore-enhet som
medför utsläpp eller sannolikt utsläpp av
olja:
i) vad avser fartyg, till närmaste kuststat;
ii) vad avser offshore-enhet, till den kust-
stat under vilkens jurisdiktion enheten är
hänförlig;
b) av befälhavare eller andra personer som
ansvarar för fartyg som för dess flagg samt
personer som har ansvaret på offshore-enhe-
ter under dess jurisdiktion kräva att de utan
dröjsmål rapporterar vaije uppmärksammad
händelse till sjöss som medför oljeutsläpp el-
ler oljeförekomst:
1) vad avser fartyg, till närmaste kuststat;
ii) vad avser offshore-enhet, till den kust-
stat under vilkens jurisdiktion enheten är
hänförlig;
c) av personer som har ansvaret vid ham-
nar och oljehanteringsanläggningar under
dess jurisdiktion kräva att de utan dröjsmål
till den behöriga nationella myndigheten rap-
porterar vaije händelse som medför oljeut-
släpp eller sannolikt oljeutsläpp eller oljeföre-
komst;
d) instruera sina övervakningsfartyg eller
sina flygplan och andra lämpliga organ eller
tjänstemän att utan dröjsmål till den behöri-
ga nationella myndigheten eller, i förekom-
mande fall, till närmaste kuststat rapportera
varje uppmärksammad händelse till sjöss el-
ler i en hamn eller oljehanteringsanläggning
som medför oljeutsläpp eller oljeförekomst;
e) anmoda piloterna inom civilflyget att till
närmaste kuststat utan dröjsmål rapportera
varje uppmärksammad händelse till sjöss
som medför ett oljeutsläpp eller oljeföre-
komst;
2) Rapporter enligt punkt 1) a) i) skall av-
ges i enlighet med de krav som utformats av
organisationen och på grundval av de rikt-
linjer och allmänna principer som antagits av
organisationen. Rapporter enligt punkt 1) a)
ii), b), c) och d) skall avges i enlighet med de
riktlinjer och allmänna principer som anta-
gits av organisationen i den utsträckning det-
ta är tillämpligt.
60
Article 5
Action on receiving an oil pollution report
(1) Whenever a Party receives a report re-
ferred to in article 4 or pollution information
provided by other sources, it shall:
(a) assess the event to determine whether it
is an oil pollution incident;
(b) assess the nature, extent and possible
consequences of the oil pollution incident;
and
(c) then, without delay, inform all States
whose interests are affected or likely to be
affected by such oil pollution incident, toge-
ther with
(1) details of its assessments and any action
it has taken, or intends to take, to deal with
the incident, and
(ii) further information as appropriate, un-
til the action taken to respond to the incident
has been concluded or until joint action has
been decided by such States.
(2) When the severity of such oil pollution
incident so justifies, the Party should provide
the Organization directly or, as appropriate,
through the relevant regional organization or
arrangements with the information referred
to in paragraph (1) (b) and (c).
(3) When the severity of such oil pollution
incident so justifies, other States affected by
it are urged to inform the Organization di-
rectly or, as appropriate, through the relevant
regional organizations or arrangements of
their assessment of the extent of the threat to
their interests and any action taken or inten-
ded.
(4) Parties should use, in so far as practi-
cable, the oil pollution reporting system
developed by the Organization when ex-
changing information and communicating
with other States and with the Organization.
Artikel 5
Åtgärder vid mottagande av rapport om olje-
förorening
1) När en part tar emot en rapport som
avses i artikel 4 eller information om förore-
ning från andra källor skall den
a) göra en bedömning av händelsen i syfte
att avgöra huruvida det rör sig om en oljeför-
oreningsolycka;
b) göra en bedömning av oljefororenings-
olyckans art, omfattning och möjliga konse-
kvenser; och
c) sedan utan dröjsmål underrätta alla sta-
ter vilkas intressen berörs eller kan beröras
av en sådan oljeföroreningsolycka och därvid
lämna
1) detaljerade uppgifter om sin bedömning
och de åtgärder den har vidtagit eller avser
att vidta for att ta hand om olyckan, och
ii) ytterligare information, i den mån så är
lämpligt, tills de räddningstjänstinsatser som
vidtagits med anledning av olyckan fullföljts
eller tills staterna beslutat om gemensamma
insatser.
2) När oljefororeningsolyckans allvarliga
karaktär berättigar till detta, bör parten di-
rekt eller, då så är ändamålsenligt, genom
lämplig regional organisation eller relevanta
regionala arrangemang förse organisationen
med den information som avses i punkt 1) b)
och c).
3) När oljefororeningsolyckans allvarliga
karaktär berättigar till detta, anmodas andra
stater som berörs av denna att direkt eller, då
så är ändamålsenligt, genom lämpliga regio-
nala organisationer eller relevanta arrange-
mang underrätta organisationen om sin be-
dömning av hur stort hotet mot deras intres-
sen är och om alla åtgärder som vidtagits eller
planeras.
4) Parterna bör i den utsträckning så är
praktiskt möjligt använda sig av det system
för rapportering av oljefororeningar som ut-
vecklats av organisationen, när de utbyter
information och kommunicerar med andra
stater och med organisationen.
61
Article 6
National and regional systems for prepared-
ness and response
(1) Each Party shall establish a national
system for responding promptly and effec-
tively to oil pollution incidents. This system
shall include as a minimum:
(a) the designation of:
(1) the competent national authority or au-
thorities with responsibility for oil pollution
preparedness and response;
(ii) the national operational contact point
or points, which shall be responsible for the
receipt and transmission of oil pollution re-
ports as referred to in article 4; and
(iii) an authority which is entitled to act on
behalf of the State to request assistance or to
decide to render the assistance requested;
(b) a national contingency plan for prepa-
redness and response which includes the or-
ganizational relationship of the various bo-
dies involved, whether public or private, ta-
king into account guidelines developed by
the Organization.
(2) In addition, each Party, within its capa-
bilities either individually or through bilate-
ral or multilateral co-operation and, as ap-
propriate, in co-operation with the oil and
shipping industries, port authorities and
other relevant entities, shall establish:
(a) a minimum level of pre-positioned oil
spill combating equipment, commensurate
with the risk involved, and programmes for
its use;
(b) a programme of exercises for oil pollu-
tion response organizations and training of
relevant personnel;
(c) detailed plans and communication ca-
pabilities for responding to an oil pollution
incident. Such capabilities should be conti-
nuously available; and
(d) a mechanism or arrangement to co-or-
dinate the response to an oil pollution inci-
Artikel 6
Nationella och regionala system för bered-
skap och insatser
1) Varje part skall sätta upp en nationell
beredskap för att snabbt och effektivt kunna
genomföra insatser vid oljeföroreningsolyc-
kor. Denna beredskap skall som ett mini-
mum inkludera
a) utseende av
1) den behöriga nationella myndigheten el-
ler de behöriga nationella myndigheterna
med ansvar för beredskapen för och insatser
vid oljeförorening;
ii) den nationella operationella kontakt-
punkten eller de nationella operationella
kontaktpunkter som skall vara ansvariga för
mottagande och avsändande av rapporter om
oljeförorening i enlighet med artikel 4; och
iii) en myndighet med rätt att agera på
statens vägnar för att begära bistånd eller
besluta om att ge det begärda biståndet;
b) en nationell beredskapsplan för bered-
skap och insatser, vilken skall innehålla upp-
gifter om de organisatoriska förhållandena
mellan de olika berörda, offentliga eller
privata organen, varvid hänsyn bör tagas till
de riktlinjer som utvecklats av organisatio-
nen.
2) Dessutom skall varje part inom ramen
för sin förmåga, antingen individuellt eller
genom bilateralt eller multilateralt samarbete
och, om så är lämpligt, i samarbete med olje-
företagen och sjöfarten, hamnmyndigheterna
och andra relevanta enheter, fastställa
a) en lägsta nivå för på förhand utplacerad
utrustning för bekämpning av oljeutsläpp,
vilken skall stå i rimligt förhållande till den
föreliggande risken, och handlingsregler för
dess användning;
b) ett program för övningar för de organi-
sationer som skall genomföra insatser mot
oljeföroreningar och för utbildning av berörd
personal;
c) detaljerade planer och sambandsmedel
för insatser vid en oljeföroreningsolycka. Så-
dana sambandsmedel bör ständigt vara till-
gängliga; samt
d) ett system eller ett arrangemang för att
samordna insatsen vid en oljeförorenings-
62
dent with, if appropriate, the capabilities to
mobilize the necessary resources.
(3) Each Party shail ensure that current
information is provided to the Organization,
directly or through the relevant regional orga-
nization or arrangements, concerning:
(a) the location, telecommunication data
and, if applicable, areas of responsibility of
authorities and entities referred to in para-
graph (1) (a);
(b) information concerning pollution res-
ponse equipment and expertise in disciplines
related to oil pollution response and marine
salvage which may be made available to
other States, upon request; and
(c) its national contingency plan.
Article 7
International co-operation in pollution res-
ponse
(1) Parties agreed that, subject to their ca-
pabilities and the availability of relevant re-
sources, they will co-operate and provide
advisory services, technical support and
equipment for the purpose of responding to
an oil pollution incident, when the severity of
such incident so justifies, upon the request of
any Party affected or likely to be affected.
The financing of the costs for such assistance
shall be based on the provisions set out in the
Annex to this Convention.
(2) A Party which has requested assistance
may ask the Organization to assist in identi-
fying sources of provisional financing of the
costs referred to in paragraph (1).
(3) In accordance with applicable intema-
tional agreements, each Party shall take ne-
cessary legal or administrative measures to
facilitate:
(a) the arrival and utilization in and depar-
ture from its territory of ships, aircraft and
other modes of transport engaged in respon-
ding to an oil pollution incident or transpor-
ting personnel, cargoes, materials and equip-
ment required to deal with such an incident;
and
olycka med, om så är lämpligt, möjligheterna
att uppbåda nödvändiga resurser.
3) Varje part skall säkerställa att löpande
information ges till organisationen, direkt el-
ler genom lämplig regional organisation eller
relevanta regionala arrangemang, rörande
a) vad avser de myndigheter och enheter
som angetts i punkt 1) a), uppehållsplats,
uppgifter om samband och, när så är erfor-
derligt, ansvarsområden;
b) information om sådan utrustning för in-
satser vid oljeförorening och sådana experter
inom områden som har betydelse för insatser
vid oljeförorening och bärgning till sjöss som
på begäran kan ställas till andra staters förfo-
gande; och
c) dess nationella beredskapsplan.
Artikel 7
Internationellt samarbete för insatser vid
oljeutsläpp
1) Parterna är överens om att de, under
förutsättning att de har möjligheter till detta
och att relevanta resurser finns tillgängliga,
på begäran av varje part som berörs eller kan
beröras, skall samarbeta och tillhandahålla
rådgivning, tekniskt stöd och utrustning för
att genomföra insatser vid en oljeförore-
ningsolycka, när olyckan är av så allvarlig
karaktär att detta är berättigat. Betalningen
av kostnaderna för sådant bistånd skall grun-
das på bestämmelserna i bilagan till denna
konvention.
2) En part som har begärt bistånd kan be
organisationen bistå med att finna källor för
tillfällig finansiering av de kostnader som an-
ges i punkt 1).
3) I enlighet med tillämpliga internationel-
la avtal skall varje part vidta nödvändiga
rättsliga administrativa åtgärder för att un-
derlätta
a) ankomsten till, användningen i och av-
fården från dess territorium av fartyg, luftfar-
tyg och andra transportmedel som används
för insatser vid en oljeföroreningsolycka eller
för att transportera personal, laster, material
och utrustning som behövs för att ta hand om
en sådan olycka; och
63
(b) the expeditious movement into,
through, and out of its territory of personnel,
cargoes, materials and equipment referred to
in subparagraph (a).
Article 8
Research and development
(1) parties agree to co-operate directly or,
as appropriate, through the Organization or
relevant regional organizations or arrange-
ments in the promotion and exchange of re-
sults of research and development program-
mes relating to the enhancement of the state-
of-the-art of oil pollution preparedness and
response, including technologies and tech-
niques for surveillance, containment, recove-
ry, dispersion, clean-up and otherwise mini-
mizing or mitigating the elfects of oil pollu-
tion, and for restoration.
(2) To this end, Parties undertake to estab-
lish directly or, as appropriate, through the
Organization or relevant regional organiza-
tions or arrangements, the necessary links be-
tween Parties’ research institutions.
(3) Parties agree to co-operate directly or
through the Organization or relevant regional
organizations or arrangements to promote, as
appropriate, the holding on a regular basis of
intemational symposia on relevant subjects,
including technological advances in oil pollu-
tion combating techniques and equipment.
(4) Parties agree to encourage, through the
Organization or other competent internatio-
nal organizations, the development of stan-
dards for compatible oil pollution combating
techniques and equipment.
Article 9
Technical co-operation
(1) Parties undertake directly or through
the Organization and other intemational bo-
dies, as appropriate, in respect of oil pollu-
b) snabb förflyttning till, genom och från
dess territorium av personal, laster, material
och utrustning som anges under a).
Artikel 8
Forskning och utveckling
1) Parterna är överens om att direkt eller,
om så är lämpligt, genom organisationen el-
ler lämpliga regionala organisationer eller re-
levanta regionala arrangemang samarbeta för
främjande och utbyte av resultat av forsk-
nings- och utvecklingsprogram avseende för-
bättring av kunskaper och ökad skicklighet
vad avser beredskapen för och insatser vid
oljeförorening, inklusive metod och teknik
för övervakning, begränsning, upptagning,
dispergering och sanering samt andra sätt att
begränsa eller mildra följderna av oljeförore-
ning samt för återställande i ursprungligt
skick.
2) I detta syfte åtar parterna sig att direkt
eller, om så är lämpligt, genom organisatio-
nen eller lämpliga regionala organisationer
eller relevanta regionala arrangemang upp-
rätta de nödvändiga förbindelserna mellan
parternas forskningsinstitutioner.
3) Parterna kommer överens om att direkt
eller, om så är lämpligt, genom organisatio-
nen eller lämpliga regionala organisationer
eller relevanta regionala arrangemang främ-
ja, om så är ändamålsenligt, regelbundet an-
ordnande av internationella symposier om
aktuella ämnen, inklusive teknologiska fram-
steg vad avser metod och utrustning för be-
kämpning av oljeföroreningar.
4) Parterna är överens om att genom orga-
nisationen eller andra lämpliga internationel-
la organisationer främja utvecklingen av
standards för ensartad metod och utrustning
för bekämpning av oljeföroreningar.
Artikel 9
Tekniskt samarbete
1) Parterna åtar sig att direkt eller genom
organisationen eller andra internationella or-
gan, om så är lämpligt, vad gäller beredskap
64
tion preparedness and response, to provide
support for those Parties which request tech-
nical assistance:
(a) to train personnel;
(b) to ensure the availability of relevant
technology, equipment and facilities;
(c) to facilitate other measures and ar-
rangements to prepare for and respond to oil
pollution incidents; and
(d) to initiate joint research and develop-
ment programmes.
(2) Parties undertake to co-operate active-
ly, subject to their national laws, regulations
and policies, in the transfer of technology in
respect of oil pollution preparedness and res-
ponse.
för och insatser vid oljeförorening, tillhanda-
hålla stöd åt de parter som begär tekniskt
bistånd:
a) för att utbilda personal;
b) för att säkertälla att lämplig teknologi,
utrustning och anordning finns tillgänglig;
c) för att underlätta andra åtgärder och
arrangemang för beredskap för och insatser
vid oljeföroreningsolyckor; och
d) för att initiera gemensamma forsknings-
och utvecklingsprogram.
2) Parterna åtar sig att samarbeta aktivt,
med förbehåll för sina nationella lagar, före-
skrifter och policy, vad avser överföring av
teknologi som rör beredskap för och insatser
vid oljeförorening.
Article 10
Promotion of bilateral and multilateral co-
operation in preparedness and response
Parties shall endeavour to conclude bilate-
ral or multilateral agreements for oil pollu-
tion preparedness and response. Copies of
such agreements shall be communicated to
the Organization which should make them
available on request to Parties.
Artikel 10
Främjande av bilateralt och multilateralt
samarbete avseende beredskap och insatser
Parterna skall sträva efter att träffa bilate-
rala eller multilaterala avtal om beredskap
för och insatser vid oljeförorening. Kopior av
sådana avtal skall sändas till organisationen,
som på begäran skall ställa dem till parternas
förfogande.
Article 11
Relation to other conventions and Internatio-
nal agreements
Nothing in this Convention shall be con-
strued as altering the rights or obligations of
any Party under any other convention or in-
ternational agreement.
Artikel 11
Förhållande till andra konventioner och in-
ternationella avtal
Ingenting i denna konvention skall tolkas
så att det medför ändrade rättigheter eller
skyldigheter för någon part enligt annan kon-
vention eller internationell överenskommel-
se.
Article 12
Institutional arrangements
(1) Parties designate the Organization,
subject to its agreement and the availability
of adequate resources to sustain the activity,
to perform the following functions and ac-
tivities:
(a) information services:
(i) to receive, collate and disseminate on
request the information provided by Parties
Artikel 12
Institutionella arrangemang
1) Parterna skall utse organisationen att,
med förbehåll för dess samtycke och tillgång
till lämpliga resurser till stöd för verksamhe-
ten, fullgöra följande uppgifter:
a) informationstjänster:
i) att ta emot, granska och på begäran spri-
da den information som tillhandahålls av
65
5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 180
(see, for example, artides 5 (2) and (3), 6 (3)
and 10) and relevant information provided
by other sources; and
(ii) to provide assistance in identifying
sources of provisional financing of costs (see,
for example, article 7 (2));
(b) education and training:
(i) to promote training in the field of oil
pollution preparedness and response (see, for
example, article 9); and
(ii) to promote the holding of intemational
symposia (see, for example, article 8 (3));
(c) technical services:
(i) to facilitate co-operation in research and
development (see, for example, article 8(1),
(2) and (4) and9(l)(d));
(ii) to provide advice to States establishing
national or regional response capabilities;
and
(iii) to analyse the information provided by
the Parties (see, for example, article 5 (2) and
(3) , 6 (3) and 8(1)) and relevant information
provided by other sources and provide advi-
ce or information to States;
(d) technical assistance:
(1) to facilitate the provision of technical
assistance to States establishing national ot
regional response capabilities; and
(ii) to facilitate the provision of technical
assistance and advice, upon the request of
States faced with major oil pollution inci-
dents.
(2) In carrying out the activities specified
in this article, the Organization shall ende-
avour to strengthen the ability of States in-
dividually or through regional arrangements
to prepare for and combat oil pollution inci-
dents, drawing upon the experience of States,
regional agreements and industry arrange-
ments and paying particular attention to the
needs of developing countries.
(3) The provisions of this article shall be
implemented in accordance with a program-
me developed and kept under review by the
Organization.
parterna (se till exempel artiklarna 5.2) och
3), 6.3) och 10) samt ändamålsenlig informa-
tion som tillhandahållits från annat håll; och
ii) att lämna bistånd med att finna källor
for tillfällig finansiering av kostnaderna (se
till exempel artikel 7.2));
b) undervisning och utbildning:
i) att främja utbildning inom området be-
redskap för och insatser vid oljeförorening
(se till exempel artikel 9); och
ii) att främja anordnande av internationel-
la symposier (se till exempel artikel 8.3));
c) tekniska tjänster:
i) att underlätta samarbete inom forskning
och utveckling (se till exempel artiklarna
8.1), 2) och 4) och 9.1) d));
ii) att ge råd till stater som sätter upp natio-
nell eller regional beredskap for insatser; och
iii) att analysera den av parterna tillhanda-
hållna i informationen (se till exempel artik-
larna 5.2) och 3), 6.3) och 8.1)) samt relevant
information som tillhandahållits från annat
håll samt att forse staterna med råd och infor-
mation;
d) tekniskt bistånd:
1) att underlätta tillhandahållande av tek-
niskt bistånd till stater som sätter upp natio-
nell eller regional beredskap för insatser; och
ii) att underlätta tillhandahållande av tek-
niskt bistånd och rådgivning på begäran av
stater som ställs inför allvarliga oljeförore-
ningsolyckor.
2) Vid genomförandet av de i denna artikel
angivna verksamheterna skall organisationen
sträva efter att stärka staternas förmåga att
individuellt eller genom regionala arrange-
mang upprätta beredskap for och att bekäm-
pa oljeföroreningsolyckor genom att utnyttja
erfarenheter från stater, regionala avtal och
industrins åtgärder samt genom att ta sär-
skild hänsyn till utvecklingsländernas behov.
3) Bestämmelserna i denna artikel skall
tillämpas i enlighet med ett program som
utvecklats och som följs upp av organisatio-
nen.
66
Article 13
Evaluation of the Convention
Parties shall evaluate within the Organiza-
tion the effectiveness of the Convention in
the light of its objectives, particularly with
respect to the principles underlying co-opera-
tion and assistance.
Artikel 13
Utvärdering av konventionen
Parterna skall inom organisationen utvär-
dera den verkan som konventionen har i lju-
set av dess syften, särskilt vad avser princi-
perna för samarbete och bistånd.
Article 14
Amendments
(1) This Convention may be amended by
one of the procedures specified in the fol-
lowing paragraphs.
(2) Amendment after consideration by the
Organization:
(a) Any amendment proposed by a Party to
the Convention shall by submitted to the Or-
ganization and circulated by the Secretary-
General to all Members of the Organization
and all Parties at least six months prior to its
consideration.
(b) Any amendment proposed and circula-
ted as above shall be submitted to the Marine
Environment Protection Committee of the
Organization for consideration.
(c) Parties to the Convention, whether or
not Members of the Organization, shall be
entitled to participate in the proceedings of
the Marine Environment Protection Com-
mittee.
(d) Amendments shall be adopted by a
two-thirds majority of only the Parties to the
Convention present and voting.
(e) If adopted in accordance with subpara-
graph (d), amendments shall by communica-
ted by the Secretary-General to all Parties to
the Convention for acceptance.
(f) (i) An amendment to an article or the
Annex of the Convention shall be deemed to
have been accepted on the date on which it is
accepted by two thirds of the Parties.
(ii) An amendment to an appendix shall be
deemed to have been accepted at the end of a
period to be determined by the Marine Envi-
ronment Protection Committee at the time of
its adoption, which period shall not be less
than ten months, unless within that period an
Artikel 14
Ändringar
1) Denna konvention kan ändras genom
något av de i följande punkter angivna förfa-
randena.
2) Ändring efter behandling inom organi-
sationen:
a) Varje ändring som föreslagits av en part
i konventionen skall underställas organisatio-
nen och av generalsekreteraren cirkuleras till
organisationens alla medlemmar och till alla
parter senast sex månader innan den tas upp
till behandling.
b) Varje ändring som föreslagits och cirku-
lerats i enlighet med vad som nämns ovan
skall för behandling underställas organisatio-
nens kommitté för skydd av den marina mil-
jön.
c) Parterna i konventionen, vare sig de är
eller inte är medlemmar av organisationen,
skall vara berättigade att delta i förhandling-
arna i organisationens kommitté för skydd av
den marina miljön.
d) Ändringarna skall antas med två tredje-
dels majoritet av närvarande och röstande
parter i konventionen.
e) Om ändringarna antas i enlighet med
vad som anges under d), skall de av general-
sekreteraren översändas till alla parter för
godkännande.
f) i) En ändring i någon av konventionens
artiklar elier i dess bilaga skall betraktas som
godkänd den dag då den är godkänd av två
tredjedelar av parterna.
ii) En ändring i ett appendix skall betraktas
som godkänd vid utgången av en period som
skall fastställas av kommittén för skydd av
den marina miljön vid tidpunkten för dess
antagande, vilken period inte skall vara kor-
tare än tio månader, om inte minst en tredje-
67
objection is communicated to the Secretary-
General by not less than one third of the
Parties.
(g) (i) An amendment to an article or the
Annex of the Convention accepted in confor-
mity with subparagraph f) i) shall enter into
force six months after the date on which it is
deemed to have been accepted with respect to
the Parties which have notified the Secretary-
General that they have accepted it.
(ii) An amendment to an appendix accep-
ted in conformity with subparagraph f) ii)
shall enter into force six months after the
date on which it is deemed to have been
accepted with respect to all Parties with the
exception of those which, before that date,
have objected to it. A party may at any time
withdraw a previously communicated objec-
tion by submitting a notification to that ef-
fect to the Secretary-General.
(3) Amendment by a Conference:
(a) Upon the request of a Party, concurred
with by at least one third of the Parties, the
Secretary-General shall convene a Conferen-
ce of Parties to the Convention to consider
amendments to the Convention.
(b) An amendment adopted by such a Con-
ference by a two-thirds majority of thcse Par-
ties present and voting shall be comrnunica-
ted by the Secretary-General to all Parties for
their acceptance.
(c) Unless the Conference decides other-
wise, the amendment shall be deemed to
have been accepted and shall enter into force
in accordance with the procedures specified
in paragraph 2) f) and g).
(4) The adoption and entry into force of an
amendment constituting an addition of an
Annex or an appendix shall be subject to the
procedure applicable to an amendment to the
Annex.
(5) Any Party which has not accepted an
amendment to an article or the Annex under
paragraph (2) (f) (i) or an amendment consti-
tuting an addition of an Annex or an ap-
pendix under paragraph (4) or has communi-
cated an objection to an amendment to an
appendix under paragraph (2) (f) (ii) shall be
treated as a non-Party only for the purpose of
del av parterna under denna tid sänder en
invändning till generalsekreteraren.
g) i) En ändring i någon av konventionens
artiklar eller i dess bilaga, vilken godkänts i
enlighet med vad som anges under f) i), trä-
der i kraft sex månader efter den dag då den
betraktas som godkänd vad avser de parter
som har notifierat generalsekreteraren om att
de godkänt den.
ii) En ändring i ett appendix som godkänts
i enlighet med vad som anges under f) ii)
träder i kraft sex månader efter den dag då
den betraktas som godkänd vad avser alla
parter med undantag av dem som har gjort
invändningar mot ändringen före den dagen.
En part får när som helst dra tillbaka en
tidigare översänd invändning genom att läm-
na in en notifikation till generalsekreteraren.
3) Ändring genom en konferens:
a) På begäran av en part, med bifall av
minst en tredjedel av parterna, skall general-
sekreteraren sammankalla till en konferens
med parterna i konventionen för att behand-
la ändringar i konventionen.
b) En ändring som antagits av en sådan
konferens med två tredjedels majoritet av
närvarande och röstande medlemmar skall
av generalsekreteraren sändas till alla parter
för godkännande.
c) Om konferensen inte bestämmer annat,
skall ändringen betraktas som godkänd och
träda i kraft i enlighet med de förfaranden
som anges i punkt 2) f) och g).
4) När en ändring som utgör ett tillägg till
en bilaga eller ett appendix antas och träder i
kraft, skall den bli föremål för det förfarande
som är tillämpligt på en ändring i bilagan.
5) Varje part som inte har godkänt en änd-
ring i en artikel eller i bilagan enligt punkt 2)
f) i) eller en ändring som utgör tillägg till
bilagan eller ett appendix enligt punkt 4) eller
som har sänt in en invändning mot en änd-
ring i ett appendix enligt punkt 2) f) ii), skall
behandlas som en icke-part endast vid
tillämpning av ändringen. Denna behandling
68
the application of such amendment. Such
treatment shall terminate upon the submis-
sion of a notification of acceptance under
paragraph (2) (f) (i) or withdrawal of the
objection under paragraph (2) (g) (ii).
(6) The Secretary-General shall inform all
Parties of any amendment which enters into
force under this article, together with the date
on which the amendment enters into force.
(7) Any notification of acceptance of,
objection to, or withdrawal of objection to,
an amendment under this article shall be
communicated in writing to the Secretary-
General who shall inform Parties of such no-
tification and the date of its receipt.
(8) An appendix to the Convention shall
contain only provisions of a technical nature.
skall upphöra när en notifikation om godkän-
nande enligt punkt 2) f) i) inlämnats eller när
invändningen dragits tillbaka enligt punkt 2)
g) ii)-
6) Generalsekreteraren skall underrätta
alla parter om varje ändring som träder i
kraft enligt denna artikel och om dagen då
ändringen träder i kraft.
7) Varje notifikation eller godkännande av,
invändning mot eller tillbakadragande av en
invändning mot en ändring enligt denna arti-
kel skall sändas skriftligen till generalsekrete-
raren, som skall underrätta parterna om noti-
fikationen och dagen för mottagandet av den-
na.
8) Ett appendix till konventionen skall in-
nehålla endast bestämmelser av teknisk na-
tur.
Article 15
Signature, ratification, acceptance, approval
and accession
(1) This Convention shall remain open for
signature at the Headquarters of the Orga-
nization from 30 November 1990 until 29
November 1991 and shall thereafter remain
open for accession. Any State may become
Party to this Convention by:
(a) signature without reservation as to rati-
fication, acceptance or approval; or
(b) signature subject to ratification, accep-
tance or approval, followed by ratification,
acceptance or approval; or
(c) accession.
(2) ratification, acceptance, approval or ac-
cession shall be effected by the deposit of an
instrument to that effect with the Secretary-
General.
Artikel 15
Undertecknande, ratifikation, godtagande,
godkännande och anslutning
1) Denna konvention är öppen för under-
tecknande vid organisationens huvudkontor
från den 30 november 1990 till den 29 no-
vember 1991 och förblir därefter öppen för
anslutning. Varje stat kan bli part i denna
konvention genom
a) undertecknande utan förbehåll vad av-
ser ratifikation, godtagande eller godkännan-
de; eller
b) undertecknande med förbehåll för ratifi-
kation, godtagande eller godkännande följt
av ratifikation, godtagande eller godkännan-
de; eller
c) anslutning.
2) Ratifikation, godtagande, godkännande
eller anslutning skall ske genom deponering
av ett instrument därom hos generalsekrete-
raren.
Article 16
Entry into force
(1) This Convention shall enter into force
twelve months after the date on which not
less than fifteen States have either signed it
Artikel 16
Ikraftträdande
1) Denna konvention träder i kraft tolv
månader efter den dag då minst femton stater
har antingen undertecknat den utan förbehåll
69
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 180
without reservation as to ratification, accep-
tance or approval or have deposited the re-
quisite instruments of ratification, acceptan-
ce, approval or accession in accordance with
article 15.
(2) For States which have deposited an in-
strument of ratification, acceptance, ap-
proval or accession in respect of this Conven-
tion after the requirements for entry into for-
ce thereof have been met but prior to the date
of entry into force, the ratification, acceptan-
ce, approval or accession shall take effect on
the date of entry into force of this Conven-
tion or three months after the date of deposit
of the instrument, whichever is the later date.
(3) For States which have deposited an in-
strument of ratification, acceptance, ap-
proval or accession after the date on which
this Convention entered into force, this
Convention shall become effective three
months after the date of deposit of the instru-
ment.
(4) After the date on which an amendment
to this Convention is deemed to have been
accepted under article 14, any instrument of
ratification, acceptance, approval or acces-
sion deposited shall apply to this Convention
as amended.
vad avser ratifikation, godtagande eller god-
kännande eller har deponerat erforderliga in-
strument rörande ratifikation, godtagande,
godkännande eller anslutning i enlighet med
artikel 15.
2) För stater som har deponerat ett instru-
ment rörande ratifikation, godtagande, god-
kännande eller anslutning vad avser denna
konvention sedan kraven för dess ikraftträ-
dande uppfyllts men före dagen för konven-
tionens ikraftträdande gäller ratifikationen,
godtagandet, godkännandet eller anslutning-
en från dagen för denna konventions ikraft-
trädande eller tre månader efter dagen för
deponering av instrumentet, beroende på vil-
ken dag som inträffar senare.
3) För stater som har deponerat ett instru-
ment rörande ratifikation, godtagande, god-
kännande eller anslutning efter den dag då
denna konvention trädde i kraft, träder den-
na konvention i kraft tre månader efter dagen
för deponering av instrumentet.
4) Efter den dag då ändringen av denna
konvention betraktas som godkänd enligt ar-
tikel 14, skall varje deponerat instrument rö-
rande ratifikation, godtagande, godkännande
eller anslutning tillämpas på denna konven-
tion i dess ändrade lydelse.
Article 17
Denunciation
(1) This Convention may be denounced by
any Party at any time after the expiry of five
years from the date on which this Conven-
tion enters into force for that Party.
(2) Denunciation shall be effected by noti-
fication in writing to the Secretary-General.
(3) A denunciation shall take effect twelve
months after receipt of the notification of
denunciation by the Secretary-General or af-
ter the expiry of any longer period which may
be indicated in the notification.
Artikel 17
Uppsägning
1) Denna konvention får sägas upp av en
part när som helst efter utgången av fem år
från den dag då denna konvention träder i
kraft för den partens vidkommande.
2) Uppsägning skall ske genom en skriftlig
notifikation till generalsekreteraren.
3) Uppsägningen träder i kraft tolv måna-
der efter det att generalsekreteraren mottagit
notifikationen om uppsägning eller efter ut-
gången av en längre period, som kan anges i
notifikationen.
Article 18
Depositary
(1) This Convention shall be deposited
with the Secretary-General.
Artikel 18
Depositarie
1) Denna konvention skall deponeras hos
generalsekreteraren.
70
(2) The Secretary-General shall:
(a) inform all States which have signed this
Convention or acceded thereto of:
(i) each new signature or deposit of an in-
strument of ratification, acceptance, app-
roval or accession, together with the date
thereof;
(ii) the date of entry into force of this
Convention; and
(iii) the deposit of any instrument of de-
nunciation of this Convention together with
the date on which it was received and the
date on which the denunciation takes effect;
(b) transmit certified true copies of this
Convention to the Governments of all States
which have signed this Convention or acce-
ded thereto.
(3) As soon as this Convention enters into
force, a certified true copy thereof shall be
transmitted by the depositary to the Secreta-
ry-General of the United Nations for regist-
ration and publication in accordance with
article 102 of the Charter of the United Na-
tions.
2) Generalsekreteraren skall
a) underrätta alla stater som har underteck-
nat denna konvention eller anslutit sig till
den om
i) varje nytt undertecknande eller ny depo-
nering av ett instrument rörande ratifikation,
godtagande, godkännande eller anslutning
samt dagen härför;
ii) dagen för denna konventions ikraftträ-
dande; och
iii) deponeringen av instrument rörande
uppsägning av denna konvention samt dagen
då detta mottogs och dagen då uppsägningen
träder i kraft.
b) överlämna bestyrkta avskrifter av denna
konvention till alla de staters regeringar som
undertecknat denna konvention eller anslutit
sig till den.
3) Så snart denna konvention trätt i kraft,
skall en bestyrkt avskrift av denna överläm-
nas av depositarien till Förenta nationernas
generalsekreterare för registrering och publi-
cering i enlighet med artikel 102 i Förenta
nationernas stadga.
Article 19
Languages
This Convention is established in a single
original in the Arabic, Chinese, English,
French, Russian and Spanish languages, each
text being equally authentic.
In witness whereof the undersigned, being
duly authorized by their respective Govern-
ments fot that purpose, have signed this
Convention.
Done at London this thirtieth day of No-
vember one thousand nine hundred and ni-
nety.
Artikel 19
Språk
Denna konvention är upprättad i ett enda
epemplar på arabiska, kinesiska, engelska,
franska, ryska och spanska språken, vilka alla
texter är lika giltiga.
TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har un-
dertecknade, därtill vederbörligen befull-
mäktigade av sina respektive regeringar,
undertecknat denna konvention.
SOM SKEDDE i London den 30 novem-
ber 1990.
Annex
Reimbursement of costs of assistance
(1) (a) Unless an agreement concerning the
Financial arrangements governing actions of
Parties to deal with oil pollution incidents
has been concluded on a bilateral or multila-
teral basis prior to the oil pollution incident,
BILAGA
Ersättning av kostnader för bistånd
1) a) Om ett avtal om ersättning av kostna-
derna för parternas åtgärder för att ta hand
om oljeföroreningsolyckor inte har ingåtts bi-
lateralt eller multilateralt före oljeförore-
ningsolyckan, skall parterna bära kostnader-
71
Parties shall bear the costs of their respective
actions in dealing with pollution in accordan-
ce with subparagraph (i) or subparagraph (ii).
(1) If the action was taken by one Party at
the express request of another Party, the
requesting Party shall reimburse to the assis-
ting Party the cost of its action. The reques-
ting Party may cancel its request at any time,
but in that case it shall bear the costs already
incurred or committed by the assisting Party.
(ii) If the action was taken by a party on its
own initiative, this Party shall bear the costs
of its action.
(b) The principles laid down in subpara-
graph (a) shall apply unless the parties con-
cerned otherwise agree in any individual
case.
(2) Unless otherwise agreed, the costs of
action taken by a Party at the request of
another Party shall be fairly calculated accor-
ding to the law and current practice of the
assisting Party concerning the reimburse-
ment of such costs.
(3) The Party requesting assistance and the
assisting Party shall, where appropriate, co-
operate in concluding any action in response
to a compensation claim. To that end, they
shall give due consideration to existing legal
regimes. Where the action thus concluded
does not permit full compensation for expen-
ses incurred in the assistance operation, the
Party requesting assistance may ask the assis-
ting Party to waive reimbursement of the
expenses exceeding the sums compensated or
to reduce costs which have been calculated in
accordance with paragraph (2). It may also
request a postponement of the reimburse-
ment of such costs. In considering such a
request, assisting Parties shall give due consi-
deration to the needs of the developing
countries.
(4) The provisions of this Convention shall
not be interpreted as in any way prejudicing
the rights of Parties to recover from third
parties the costs of actions to deal with pollu-
tion or the threat of pollution under other
applicable provisions and rules of national
and intemational law. Special attention shall
na för sina respektive insatser för att ta hand
om förorening i enlighet med vad som sägs
under i) eller ii).
1) Om insatsen vidtagits av en part på ut-
trycklig begäran av en annan part, skall den
begärande parten betala den bistående par-
tens kostnader för dennas insats. Den begä-
rande parten kan när som helst återkalla sin
begäran, men i detta fall skall den stå för de
kostnader som den bistående parten redan
ådragit sig eller bundit sig för.
ii) Om insatsen vidtagits av en part på dess
eget initiativ, skall parten stå för kostnaderna
för sin insats.
b) De under a) angivna principerna skall
tillämpas om inte de berörda parterna kom-
mer överens om annat i varje enskilt fall.
2) Om inte annat överenskommits, skall
kostnaderna för insatser vidtagna av en part
på begäran av en annan part beräknas rättvist
enligt den bistående partens nationella lag
och gängse praxis rörande ersättning för så-
dana kostnader.
3) Den part som begär bistånd och den
bistående parten skall, när så är lämpligt,
samarbeta för att slutföra varje åtgärd till
följd av ett ersättningskrav. I detta syfte skall
de vederbörligen beakta existerande rättsord-
ningar. När en åtgärd som fullföljts på detta
sätt inte berättigar till full ersättning för de
utgifter som uppkommit i samband med bi-
ståndet, kan den begärande parten be den
bistående parten att avstå från ersättning för
utgifter utöver de belopp som betalats eller
att minska de kostnader som beräknats i en-
lighet med punkt 2). Den kan också begära
att utbetalning av ersättning för dessa kostna-
der skjuts upp. När de bistående parterna tar
ställning till en sådan begäran, skall de veder-
börligen beakta utvecklingsländernas behov.
4) Bestämmelserna i denna konvention
skall inte tolkas som på något sätt prejudice-
rande för parternas rätt att kräva ersättning
av en tredje part för kostnader för insatser för
att ta hand om förorening eller hot om för-
orening enligt andra tillämpliga bestämmel-
ser och föreskrifter i nationell och internatio-
72
be paid to the 1969 International Convention
on Civil Liability for Oil Pollution Damage
and the 1971 Internationai Convention on
the Establishment of an International Fund
for Compensation for Oil Pollution Damage
or any subsequent amendment to those
Conventions.
nell rätt. Särskild uppmärksamhet skall ägnas
1969 års internationella konvention om an-
svarighet för skada orsakad av förorening ge-
nom olja och 1971 års internationella kon-
vention om upprättande av en internationell
fond för ersättning av skada orsakad av för-
orening genom olja eller senare ändring av
dessa konventioner.
73
Härigenom föreskrivs att det i räddningstjänstlagen (1986: 1102) skall
införas fyra nya paragrafer, 65 — 68 §§, samt närmast före 65 § en ny rubrik
av följande lydelse.
|
Nuvarande lydelse |
Föreslagen lydelse Utländskt bistånd 65 § Regeringen, en kommun eller en I andra fall får regeringen eller 66 § Om en utländsk fysisk eller juri- Staten skall även ersätta en ut- |
74
Staten får kräva tillbaka ersätt- Bilaga 4
ning som har betalats enligt 66 §
första stycket av den som har vållat
skadan uppsåtligen eller genom
grov vårdslöshet. För den som är att
anse som arbetstagare skall dock
ansvaret vara begränsat på det sätt
som sägs i 4 kap. 1 § skadeståndsla-
gen (1972:207).
Om rätt till återkrav för ersätt-
ning som har betalats för atomska-
da finns särskilda bestämmelser i
atomansvarighetslagen (1968:45).
Om utländskt bistånd har begärts
av en kommun, får staten av denna
kräva tillbaka vad staten har betalat
enligt 66 § eller enligt åtagande i
internationella överenskommelser
om sådant bistånd i den mån kost-
naden jämte kommunens egna kost-
nader för räddningsinsatsen inte
överstiger självrisken enligt 37 §.
Biståndspersonal från ett annat
nordiskt land tjänstgör under en
räddningsinsats i Sverige i enlighet
med de tjänstgöringsbestämmelser
som gäller i det egna landet. Åven
fordon, räddningsmateriel och an-
nan utrustning från ett annat nor-
diskt land får utan särskilt tillstånd
användas i samband med rädd-
ningsinsatser i enlighet med de be-
stämmelser som gäller i det egna
landet.
Bestämmelser om immunitet och
privilegier i vissa fall i samband
med utländskt bistånd vid rädd-
ningsinsatser i enlighet med inter-
nationella överenskommelser finns i
lagen (1976:661) om immunitet
och privilegier i vissa fall.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
75
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1976:661) om immunitet och
privilegier i vissa fall1 skall inforas en ny paragraf, 6 §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6§
Personal som ställs till förfogande
av en biståndsgivande part samt ut-
rustning och egendom som införs i
Sverige enligt konventionen den 26
september 1986 om bistånd i hän-
delse av en kärnteknisk olycka eller
ett nödläge med radioaktiva ämnen
åtnjuter immunitet och privilegier i
den utsträckning som anges i kon-
ventionen, dock med de inskränk-
ningar som följer av förklaringar
som Sverige har avgett i anslutning
till konventionen.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Lagen omtryckt 1987:341.
76
Härigenom föreskrivs att 15 § atomansvarighetslagen (1968:45) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
15
Den som nödgats utge ersättning
för atomskada på grund av luft-
fartslagen (1957:297) eller interna-
tionellt fördrag eller lagstiftning i
främmande stat inträder i den ska-
delidandes rätt mot den anlägg-
ningsinnehavare som svarar för
skadan enligt denna lag. Avser er-
sättningen skada som omfattas av
ett med stöd av 3 § tredje stycket
meddelat förordnande, äger den er-
sättningsskyldige återkräva ersätt-
ningen av den anläggningsinne-
havare som skulle ha svarat för ska-
dan, om förordnandet ej medde-
lats.
Föreslagen lydelse
§'
Den som nödgats utge ersättning
för atomskada på grund av luft-
fartslagen (1957:297) eller rädd-
ningstjänstlagen (1986:1102) eller
internationellt fördrag eller lagstift-
ning i främmande stat inträder i
den skadelidandes rätt mot den an-
läggningsinnehavare som svarar för
skadan enligt denna lag. Avser er-
sättningen skada som omfattas av
ett med stöd av 3 § tredje stycket
meddelat förordnande, äger den er-
sättningsskyldige återkräva ersätt-
ningen av den anläggningsinne-
havare som skulle ha svarat för ska-
dan, om förordnandet ej medde-
lats.
Har någon som har sitt huvudkontor i Sverige eller i annan konven-
tionsstat eller någon som är anställd hos sådan person nödgats utge ersätt-
ning för atomskada, för vilken den skadelidande på grund av bestämmel-
serna i 3 § icke är berättigad till ersättning enligt denna lag, äger han
återkräva skadeståndet av den anläggningsinnehavare som med bortseen-
de från nämnda bestämmelser skulle ha svarat för skadan. Därvid äger
första stycket första punkten motsvarande tillämpning. Har skadan upp-
kommit under transport av atomsubstans till mottagare i annan stat än
konventionsstat, gäller dock den avsändande anläggningsinnehavarens an-
svarighet ej längre än till dess substansen lossats från det transportmedel
varmed det anlände till den staten. Har skadan uppkommit under trans-
port av atomsubstans från avsändare i sådan stat, inträder den mottagande
anläggningsinnehavarens ansvarighet icke förrän substansen lastats på det
transportmedel varmed det sändes från den främmande staten.
Återkravsrätt enligt första eller andra stycket tillkommer icke den som
själv svarar för skadan enligt 20 §.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Senaste lydelse 1986:620.
77
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 18 § sekretesslagen (1980: 100)' skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Sekretess gäller för sådan uppgift
om enskilds affärs- eller driftförhål-
landen som har lämnats enligt 19 —
21 §§ lagen (1984:3) om kärntek-
nisk verksamhet, om det kan antas
att den enskilde lider skada om
uppgiften röjs. Regeringen kan för
särskilt fall förordna om undantag
från sekretessen, om den finner det
vara av vikt att uppgiften lämnas.
Föreslagen lydelse
18 §
Sekretess gäller för sådan uppgift
om enskilds affärs- eller driftförhål-
landen som har lämnats enligt 19 —
21 §§ lagen (1984:3) om kärntek-
nisk verksamhet eller i ärende om
underrättelse och information eller
bistånd enligt konventionerna den
26 september 1986 om tidig infor-
mation vid en kärnenergiolycka och
om bistånd i händelse av en kärn-
teknisk olycka eller ett nödläge med
radioaktiva ämnen, om det kan an-
tas att den enskilde lider skada om
uppgiften röjs. Regeringen kan för
särskilt fall förordna om undantag
från sekretessen, om den finner det
vara av vikt att uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Lagen omtryckt 1989:713.
78
Prop. 1990/91: 180
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m.
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 §
Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för
1. förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord på trans-
portmedel i utrikes trafik, om varorna är avsedda för transportmedlet eller
för besättning eller passagerare,
2. varor som införs av en resande eller den som utför arbete på trans-
portmedel, under förutsättning att varorna inte införs i handelssyfte eller
yrkesmässig förbrukning,
3. varor som införs av en person, vilken flyttar in till landet eller
återvänder hit efter en längre tids vistelse i utlandet, om varorna inte
införs i handelssyfte,
4. varor som införs med anledning av arv eller testamente eller som
gåva eller som lån utan vederlag och varor som köpts för medel skänkta
från utlandet,
5. filmer och trycksaker om varor eller tjänster som erbjuds från utlan-
det,
6. varor för turistpropaganda,
7. varor som skall användas vid
räddnings- eller bärgningsföretag
eller humanitär hjälpaktion,
7. varor som skall användas vid
räddningsinsats eller bärgningsföre-
tag eller humanitär hjälpaktion el-
ler vid övning av räddningsinsats,
8. varor för undervisningsändamål eller för vetenskapligt eller kulturellt
ändamål,
9. varor som skall användas vid utställning eller mässa eller liknande
evenemang som ordnas för att främja försäljning av utländska varor,
10. välfärdsmateriel för sjöfolk, samt
11. magnetband och andra media med registrerade data.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
79
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-04-08
Prop. 1990/91: 180
Bilaga 5
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil
Werner, justitierådet Ulf Gad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Roine Carlsson beslutat inhämta lagrå-
dets yttrande över förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen
(1986:1102), m. m.
Förslagen har infört lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Ulla
Bergendal.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
80
Sid
Proposition .......................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll....................... 1
Propositionens lagförslag................................ 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 april 1991 . . 8
1 Inledning......................................... 8
2 Internationellt samarbete på räddningstjänstområdet ........ 10
2.1 Kommunal räddningstjänst ........................ 10
2.2 Fjällräddningstjänst.............................. 12
2.3 Flygräddningstjänst .............................. 12
2.4 Sjöräddningstjänst............................... 13
3 Biståndskonventionen ............................... 14
4 Ramavtalet ....................................... 15
5 OPRC-konventionen ................................ 15
6 Allmänmotivering.................................. 17
6.1 Godkännande av biståndskonventionen, ramavtalet och
OPRC-konventionen ............................. 17
6.2 Överenskommelserna i förhållande till svensk rätt ....... 18
6.2.1 Inledning ................................. 18
6.2.2 Behöriga myndigheter m. m.................... 19
6.2.3 Immunitet och privilegier..................... 22
6.2.4 Skadestånd................................ 24
6.2.5 Sekretess ................................. 29
6.2.6 In-och utförselformaliteter, m. m............... 30
6.3 Förklaringar ................................... 31
7 Upprättade lagförslag................................ 32
8 Specialmotivering .................................. 32
8.1 Förslaget till lag om ändring i räddningstjänstlagen
(1986:1102).................................... 32
8.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:661) om immuni-
tet och privilegier i vissa fall........................ 36
8.3 Förslaget till lag om ändring i atomansvarighetslagen
(1968:45) ..................................... 36
8.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100) ... 37
8.5 Förslaget till lagom ändring i lagen (1987:1069)om tullfrihet
m.m.......................................... 37
8.6 Ikraftträdande .................................. 38
9 Hemställan ....................................... 38
10 Beslut ........................................... 38
Bilaga 1 Konventionen om bistånd i händelse av en kärnteknisk
olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen (bistånds-
konventionen) ............................... 39
Bilaga 2 53Avtalet mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige
om samarbete över territorialgränserna i syfte att vid
olyckshändelser hindra eller begränsa skador på männi-
skor eller egendom eller i miljön (ramavtalet) ........ 53
Bilaga 3 74Internationell konvention om beredskap för, insatser
vid och samarbete vid förorening genom olja, 1990 .... 56
Bilaga 4 Lagrådsremissens lagförslag...................... 74
Bilaga 5 Lagrådets yttrande ............................ 80
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
81