Prop.
1990/91:176
Regeringen föreslår riksdagen att anta det förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 4 april 1991.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Bengt Göransson
Riksdagen antog våren 1988 lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa för-
valtningsbeslut. Lagen ger möjlighet att få en domstolsprövning av vissa frå-
gor som tidigare normalt har kunnat prövas enbart av förvaltningsmyndighe-
ter eller av regeringen. Lagen tidsbegränsades till utgången av år 1991.
I propositionen föreslås att lagen skall tillämpas under ytterligare tre år i
avvaktan på en slutlig utvärdering av dess tillämpning. Dessutom föreslås
några justeringar i lagens regler om förfarandet i regeringsrätten.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 176
Rättelse: S. 18 sidhänvisningarna ändrade.
Härigenom föreskrivs att 1,3 och 5 §§ lagen (1988:205) om rättsprövning
av vissa förvaltningsbeslut samt ikraftträdandebestämmelserna till lagen
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
På ansökan av en enskild part i ett
sådant förvaltningsärende hos rege-
ringen eller en förvaltningsmyndig-
het som rör något förhållande som
avses i 8 kap. 2 eller 3 § regeringsfor-
men skall regeringsrätten pröva om
avgörandet i ärendet strider mot nå-
gon rättsregel.
På ansökan av en enskild part i ett
sådant förvaltningsärende hos rege-
ringen eller en förvaltningsmyndig-
het som rör något förhållande som
avses i 8 kap. 2 eller 3 § regeringsfor-
men skall regeringsrätten pröva om
avgörandet i ärendet strider mot nå-
gon rättsregel på det sätt som sökan-
den angivit eller som i övrigt klart
framgår av omständigheterna i ären-
det.
Rättsprövning kan gälla endast sådana beslut som
innebär myndighetsutövning mot den enskilde,
annars kan prövas av domstol endast efter ansökan om resning, och
inte skulle ha kunnat överprövas i annan ordning.
3 §
Ansökan om rättsprövning ges in till regeringsrätten. Den skall ha kommit
in dit inom tre månader från dagen för beslutet.
Om regeringsrätten finner att för-
valtningsbeslutet strider mot någon
rättsregel, skall regeringsrätten upp-
häva beslutet och, om det behövs,
återförvisa ärendet till den myndig-
het som meddelat beslutet. I annat
fall står beslutet fast.
Denna lag träder i kraft den 1 juni
1988. Den tillämpas på beslut som
meddelas under tiden från ikraftträ-
dandet till utgången av år 1991.
I ansökan skall sökanden ange på
vilket sätt han anser att avgörandet
strider mot någon rättsregel och vilka
omständigheter han vill åberopa till
stöd för detta.
§
Om regeringsrätten finner att för-
valtningsbeslutet strider mot någon
rättsregel och det inte är uppenbart
att felet saknat betydelse för avgöran-
det, skall regeringsrätten upphäva
beslutet och, om det behövs, åter-
förvisa ärendet till den myndighet
som meddelat beslutet. I annat fall
står beslutet fast.
Denna lag träder i kraft den 1 juni
1988. Den tillämpas på beslut som
meddelas under tiden från ikraftträ-
dandet till utgången av år 1994.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 april 1991
Prop.
1990/91:176
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Göransson, Gradin, Hellström, Johansson, Lindqvist, Lönnqvist,
Wallström, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Göransson
I Sverige har under lång tid pågått en utveckling mot att förvaltningsärenden
i allt större utsträckning överprövas av domstolar, särskilt i fall där inslaget
av rättslig prövning överväger. Den utvecklingen stämmer väl överens med
principerna i Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och grundläggande friheterna (Europakonventionen).
En av bestämmelserna i konventionen gäller den enskildes rätt att få sina
civila rättigheter och skyldigheter prövade inför en inhemsk domstol. Enligt
artikel 6 skall nämligen envar, när det gäller att pröva hans civila rättigheter
och skyldigheter, vara berättigad till en opartisk och offentlig rättegång inom
skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt
lag.
Vid tiden för Sveriges anslutning till Europakonventionen år 1952 ansågs
att bestämmelserna i artikel 6 om rättegångsgarantier i full utsträckning var
täckta av rättegångsbalken. Det förutsattes vid den tiden att artikeln endast
åsyftade sådana civila rättigheter och skyldigheter som traditionellt brukade
räknas till civilrätten.
Utvecklingen har emellertid efter hand visat att den europeiska domstolen
för de mänskliga rättigheterna anser att även tillämpningen av vissa regler i
den offentliga rätten som rör förhållandet mellan enskilda människor och
det allmänna gäller civila rättigheter och skyldigheter i den mening som av-
ses i konventionen. I avsikt att anpassa den svenska lagstiftningen till Euro-
padomstolens praxis i fråga om artikel 6 antogs därför lagen (1988:205) om
rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut (prop. 1987/88:69, KU38, rskr.
189). Lagen trädde i kraft den 1 juni 1988. Den är tidsbegränsad och skall
tillämpas på beslut som meddelas under tiden från ikraftträdandet till ut-
gången av år 1991. Genom lagen har det överlämnats åt regeringsrätten att
i vissa fall pröva om ett förvaltningsbeslut står i överensstämmelse med gäl-
lande rättsregler. Om domstolen finner att beslutet strider mot någon rätts- 3
1* Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 176
regel, skall den upphäva beslutet. Genom den nya lagstiftningen om rätt till Prop.
domstolsprövning av vissa förvaltningsbeslut har regler införts som skall fullt 1990/91:176
ut tillgodose Europakonventionens krav på vissa rättegångsgarantier.
Giltighetstiden för lagen går ut innevarande år. Det förutsattes vid lagens
tillkomst att erfarenheter av tillämpningen borde ge underlag för ett ställ-
ningstagande i frågan om reglerna bör permanentas eller om de bör ändras i
något avseende (prop. 1987/88:69 s. 30). Ställning bör därför nu tas till denna
fråga. Som ett led i beredningen av frågan har företrädare för regeringsrät-
ten beretts tillfälle att anföra synpunkter i ärendet. Minnesanteckningar från
ett sammanträffande med dem finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr
91-711).
Lagrådet
Regeringen beslutade den 21 mars 1991 att inhämta lagrådets yttrande över
förslaget till lag om ändring i lagen om rättsprövning av vissa förvaltningsbe-
slut. Det lagförslag som remitterades till lagrådet bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 1.
Lagrådet har i huvudsak godtagit lagförslaget. Lagrådet har dessutom be-
träffande frågan om muntlig förhandling i rättsprövningsärenden föreslagit
att en rätt till sådan förhandling bör skrivas in i lagen så snart som möjligt.
Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 2. Jag kommer att i
anslutning till mina allmänna överväganden närmare gå in på lagrådets ytt-
rande. Som kommer att framgå har lagrådets yttrande föranlett en omfor-
mulering av förslaget till ändring i 1 §. Däremot tar jag i detta lagstiftnings-
ärende inte upp formen för processen i regeringsrätten. Vidare har ett par
ändringar av redaktionell natur gjorts.
Statistiska uppgifter rörande regeringrättens handläggning av mål enligt
rättsprövningslagen t.o.m. den 15 januari 1991 ger följande bild.
Totala antalet inkomna mål
152
|
ej avgjorda |
47 |
|
avgjorda |
105 |
|
De avgjorda målens fördelning | |
|
ej sakprövade |
38 |
|
avförda/felförda |
5 |
|
sakprövade |
62 |
|
De sakprövade målens fördelning | |
|
ej ändring |
55 |
|
ändring |
7 |
1 I ett mål som avsåg byggnadslovsavgift avvisades ansökningen om rättsprövning men
beviljade regeringsrätten i stället resning.
|
Antalet inkomna mål fördelar sig efter inkomstdatum enligt följande: |
Prop. | |
|
88-06-01-12-31 |
1990/91:176 | |
|
17 | ||
|
89-01-01-06-30 |
30 | |
|
89-07-01-12-31 |
29 | |
|
90-01-01-06-30 |
48 | |
|
90-07-01-12-31 |
24 | |
|
91-01-01-01-15 |
4 | |
En tabell som på årsbasis visar antalet inkomna och avgjorda mål samt
utgående balans ger följande bild.
|
Är |
1988 |
1989 |
1990 |
|
Ingående balans |
0 |
11 |
29 |
|
Inkomna mål |
16 |
57 |
70 |
|
Avgjorda |
5 |
39 |
53 |
|
Utgående balans |
11 |
29 |
46 |
Det är främst regeringsbeslut i förvaltningsärenden inom kommunika-
tions-, bostads- och miljödepartementens ansvarsområden som blivit före-
mål för rättsprövning. Totalt 91 inkomna mål hos regeringsrätten avser rege-
ringsbeslut som beretts inom något av de tre departementen. Därav är 31
ännu i: tc avgjorda. Enbart från bostadsdepartementets område härrör 62
mål om räxtsprövning. De sex mål som föranlett ändring med stöd av rätts-
prövnir slagen fördelar sig med ett vardera för finans- och miljödeparte-
menten : amt två vardera för jordbruks- och bostadsdepartementen. I fyra
av dessa avgöranden kan regeringsrättens beslut om upphävande hänföras
till formella brister eller lagtolkningsfrågor i det överprövade beslutet. I de
återstående två avgörandena har regeringsrätten även gjort en faktabedöm-
ning som inneburit att domstolen kommit till motsatt resultat i sak.
Från regeringsrätten har framhållits att rättsprövningsärendena tar i an-
språk en icke obetydlig andel av regeringsrättens resurser. Grovt räknat har
därvid uppskattats att ledamotsinsatser motsvarande minst ett regeringsråds
årsarbetskraft tas i anspråk för rättsprövning.
Innan jag går in på frågor av direkt betydelse för lagstiftningsärendet vill jag
något beröra den utveckling som har ägt rum när det gäller domstolspröv-
ning av förvaltningsbeslut i Sverige under de senaste åren. Den utvecklingen
har nämligen samband med detta lagstiftningsärende.
Uppgiften att pröva överklagade förvaltningsbeslut har på allt fler områ-
den förts över från regeringen till förvaltningsdomstolarna. Redan år 1984
fastställde riksdagen riktlinjer för en systematisk översyn av bl.a. reglerna
om rätt att överklaga ärenden till regeringen (prop. 1983/84:120, KU23, rskr.
250). Riktlinjerna innebär att regeringen i möjligaste mån skall befrias från
sådana ärenden som inte kräver ett ställningstagande från regeringen som
politiskt organ. En metod som anvisats för detta är att flytta ärenden från
regeringen till domstolarna i de fall då det är ändamålsenligt.
Det finns naturligtvis även av hänsyn till Europakonventionens krav på
domstolsprövning skäl att inom olika områden överväga huruvida överkla-
ganden kan prövas av regeringen eller någon förvaltningsmyndighet eller om
prövningen bör anförtros domstol samt vilken art av domstolsprövning som
därvid bör komma i fråga. Frågor av nu antytt slag behandlades ingående i
den proposition som låg till grund för rättsprövningslagen. I anslutning här-
till förordade den dåvarande departementschefen en fortsatt översyn av de
aktuella författningarna med målsättning att noga undersöka i vad mån det
är ändamålsenligt att låta domstolsprövning ersätta överprövning i administ-
rativ ordning. En sådan översyn kunde i viss utsträckning samordnas med
det pågående arbetet att anpassa reglerna om överklagbarhet och instans-
ordning i olika författningar till de riktlinjer som riksdagen hade fastställt år
1984. Föredraganden konstaterade dock med ledning av erfarenheterna från
det pågående arbetet att ett sådan översyn kan bli tidskrävande.
Arbetet inom regeringskansliet med att delegera beslutanderätten i för-
valtningsärenden från regeringen till domstolar och andra myndigheter fort-
sätter kontinuerligt. I årets budgetproposition (1990/91:100 bil. 2 s. 56) redo-
visas följande exempel på grupper av ärenden där befogenheten att pröva
överklaganden har flyttats över till kammarrätterna:
- tillstånd att använda övervakningskameror,
- tillträde till militära skyddsområden m.m.,
- tillstånd till taxitrafik,
- tillstånd till järnvägstrafik m.m.,
- censurering av film,
- tillstånd att ta jordbruksmark ur produktion,
- förelägganden och förbud enligt skogsvårdslagstiftningen och lagstift-
ningen om bekämpning av växtskadegörare,
- ingripanden mot kräftpest,
- tillstånd till införsel av djursperma,
- tillstånd till kvicksilverbetning av utsäde,
- statsplombering av utsäde,
- ersättning vid ingripanden enligt epizootilagstiftningen,
- undantag från fiskeriföreskrifter, tillstånd till fiskodling m.m.,
- godkännande av hingstar som avelsdjur,
- godkännande av fodertillsatser,
- licens för yrkesfiske,
- tillstånd till jakt, godkännande av fångstredskap m.m.,
- avgifter för livsmedelstillsyn.
Prop.
1990/91:176
I årets budgetproposition (bil. 2:1) finns också en sammanställning på grund-
val av uppgifter från departementen som mera ingående visar resultat som
har uppnåtts och projekt som har inletts beträffande bl.a. delegering sedan
redovisningen i den föregående budgetpropositionen.
En motsvarande redovisning av regeringens delegeringsarbete har läm-
nats i budgetpropositionerna för föregående år och för året dessförinnan.
Som framhållits tidigare fortsätter delegeringsarbetet med oförminskad
intensitet. Regeringen har i propositionen om den psykiatriska tvångsvår-
den, m.m. (1990/91:58) föreslagit en övergång till domstolsprövning i vissa
fall av ärenden inom den psykiatriska tvångsvården. Inom finansmarkna-
dens område finns ett antal nyligen beslutade eller planerade lagförslag som
innebär att förvaltningsmyndigheters beslut skall kunna överklagas till dom-
stol. I propositionen (1990/91:155) om lag om ändring i jordförvärvslagen
(1979:230), m.m. föreslås en ändrad instansordning för överklagande av be-
slut om förvärvstillstånd. Lantbruksstyrelsens beslut i sådana frågor skall i
fortsättningen kunna överklagas till kammarrätten i stället för till rege-
ringen. Inom bostadsdepartementet övervägs för närvarande de nuvarande
överklagandereglerna beträffande vissa ärendegrupper enligt plan- och
bygglagen (1987:10). Inom industridepartementets område kan här nämnas
att beslut om återkallelse av koncession enligt 16 kap. 1 § minerallagen
(1991:45) överklagas till kammarrätten.
Prop.
1990/91:176
Mitt förslag: Rättsprövningslagens giltighetstid förlängs med tre år.
Lagen skall ha samma omfattning som i dag.
Skälen för mitt förslag: Inledningsvis vill jag slå fast att anledning saknas
att åtminstone för närvarande ifrågasätta behovet av rättsprövningsinstitutet
som en garanti att svensk rätt motsvarar kraven i Europakonventionens arti-
kel 6.
Vidare bör framhållas att vad som kommit fram vid samtalen med företrä-
dare för regeringsrätten ger vid handen att tillämpningen av rättsprövnings-
lagen inte vållat några större problem, även om juridiskt komplicerade frå-
gor naturligtvis förekommit inom rättsområden som i vissa delar varit nya
för regeringsrätten. Rättsprövningsärendena har kunnat handläggas inom
ramen för befintliga resurser. Ärendebalansen har visserligen ökat, men den
tid lagen har varit i kraft medger inte några hållbara slutsatser om den fram-
tida utvecklingen. Den är för övrigt också beroende av andra faktorer som
påverkar regeringsrättens arbete. Vad jag närmast har i åtanke och som kan
komma att påverka även regeringsrättens situation är resultatet av det ar-
bete som domstolsutredningen (Ju 1989:06) bedriver. Enligt direktiven (dir.
1989:56) skall utredningen slutföra sitt uppdrag före utgången av år 1991.
Som jag redan framhållit tillkom rättsprövningslagen i avsikt att säker-
ställa att den svenska lagstiftningen motsvarar kraven på domstolsprövning
i artikel 6 i Europakonventionen så som dessa har fastlagts i Europadomsto-
lens praxis. Ännu har inte något avgörande av regeringsrätten med stöd av
rättsprövningslagen prövats av Europadomstolen. I ett mål inför den euro-
peiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna har dock rättspröv-
ningslagen varit aktuell. Kommissionen har nämligen avvisat en ansökan så-
som uppenbart ogrundad och som skäl för avvisningen bl.a. uttalat att ingen-
ting tyder på att rättsprövning inte skulle ha uppfyllt kraven i artikel 6 i kon-
ventionen (application No. 15104/89). Det bör framhållas att sökanden i det
aktuella ärendet inte hade utnyttjat möjligheten att ansöka om rättspröv-
ning.
Eftersom Europadomstolen ännu inte prövat något klagomål över beslut
som meddelats av regeringsrätten med stöd av rättsprövningslagen är det en-
ligt min mening nu för tidigt att definitivt ta ställning till om rättsprövningsla-
gen i dess nuvarande form bör permanentas.
En fråga som inte heller kan anses avgjord av Europadomstolen är om de
nämnder som bl.a. enligt rättsprövningslagen jämställs med domstolar god-
tas som sådana vid tillämpningen av artikel 6.
Till detta kommer att arbetet med den översyn av olika författningar som
bl.a. syftar till att svensk rätt skall tillgodose Europakonventionens krav på
tillgång till domstolsprövning ännu inte är avslutat. Resultatet kan komma
att inverka på rättsprövningslagens tillämpningsområde, och det kan på sikt
leda till att rättsprövningslagens särskilda regler om domstolsprövning blir
överflödiga. Även utifrån det pågående arbetet med bl.a. delegering är det
därför enligt min mening för tidigt att nu ta slutlig ställning till rättspröv-
ningslagens framtid.
Det kan dessutom inte uteslutas att det finns fog för det av somliga fram-
förda påståendet att lagens tillämpningsområde, som ju vid rättsprövningsla-
gens tillkomst medvetet gjordes mer omfattande än vad Europakonventio-
nen kräver, blivit alltför stort. Det går dock inte i dag att med ledning av
erfarenheterna från tillämpningen få några säkra hållpunkter därvidlag. Det
kan vara värdefullt att i stället avvakta de erfarenheter som en ytterligare
tids tillämpning av lagen kan ge.
Beträffande det fortsatta delegeringsarbetet kan här också nämnas att en
övergång till domstolsprövning i fler ärendegrupper kan komma att aktuali-
seras också för att Sverige skall anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-
direktiv (jfr prop. 1990/91:100 bil. 2, s. 57). Bl.a. finns det inom bank- och
försäkringsväsendets område krav på domstolsprövning i större utsträckning
än vad som för närvarande gäller i Sverige vid sidan av möjligheten till rätts-
prövning. Också rent generellt kan ett svenskt deltagande i det europeiska
integrationsarbetet leda till krav på att enskilda i ökad utsträckning skall
kunna göra sina rättigheter gällande inför domstol. Inom regeringskansliet
pågår en mycket bred och systematisk genomgång av EGs regelverk med
anledning av de EES-förhandlingar som förs mellan EFTA-länderna och
EG. En sådan genomgång är givetvis nödvändig även i ett medlemskaps-
perspektiv. Det finns enligt min mening också av nu anförda skäl anledning
att avvakta med ett slutligt ställningstagande beträffande rättsprövningsla-
gen.
Som jag återkommer till i nästa avsnitt är det inte i alla avseenden fullstän-
digt klart vilka krav Europakonventionen ställer på förfarandet vid dom-
stolsprövningen. Också detta talar för att rättsprövningslagen inte bör per-
manentas nu.
Jag föreslår därför att rättsprövningslagen - med samma tillämpningsom-
Prop.
1990/91:176
råde som i dag - skall gälla ytterligare en begränsad tid. Jag anser att tre år Prop.
är en lämplig tid. Lagen bör alltså tillämpas på beslut som fattas fram till 1990/91:176
utgången av år 1994. Härigenom bör utrymme skapas för en ändamålsenlig
utvärdering av lagens tillämpning.
Mitt förslag: Genom förtydliganden i 1 och 3 §§ rättsprövningslagen
klargörs avgränsningen av den prövning som regeringsrätten skall
göra med anledning av en ansökan. Vidare görs en justering i 5 § såvitt
avser brister som saknat betydelse för utgången av ett överprövat av-
görande. Några ytterligare ändringar görs inte nu.
Skälen för mitt förslag: De frågor av processuell art som behandlades re-
dan i propositionen om Europakonventionen och rätten till domstolspröv-
ning i Sverige är alltjämt vanskliga att bedöma och svåra att besvara på ett
entydigt sätt. Jag avser ändå att i detta sammanhang ta upp några sådana
frågor som rör utformningen av rättsprövningslagen.
Ramen för processen i regeringsrätten, m.m.
Jag vill inledningsvis ta upp en processuell fråga som har påtalats av företrä-
dare för regeringsrätten och som rör ramen för processen i regeringsrätten.
Enligt 1 § rättsprövningslagen skall regeringsrätten på ansökan av en en-
skild part i vissa typer av förvaltningsärenden pröva om avgörandet i ärendet
strider mot någon rättsregel. Omfattningen av den prövning som regerings-
rätten skall göra har som jag tidigare anfört ingående diskuterats i proposi-
tionen till rättsprövningslagen (s. 23-25, 34-36 och 233-236). Däremot finns
ramen för processen i regeringsrätten inte behandlad. Det är dock helt klart
att prövningen inte kan vara så omfattande som själva lagtexten sedd isole-
rad ger intryck av. I själva verket torde det vara orealistiskt att generellt
pröva om ett avgörande strider mot någon av alla gällande rättsregler. Rät-
ten till domstolsprövning enligt artikel 6 kan inte anses kräva att domstolen
ex officio gör en totalinventering i fråga om ett prövat besluts laglighet. Pröv-
ningen bör rimligen i princip avse det som sökanden anser brista beträffande
avgörandets rättsenlighet. Likaså bör prövningen göras på grundval av om-
ständigheter som denne påtalat i rättsprövningsärendet. Regeringsrätten bör
därför inte vara skyldig att ex officio undersöka om det kan finnas något för-
hållande som kan göra att det avgörande som skall prövas inte är rättsenligt.
Det kan dock finnas fall där det icke rättsenliga i ett avgörande framstår som
uppenbart av ett visst skäl som sökanden inte åberopat eller där omständig-
heter som inte åberopas men som ändå klart framgår gör att avgörandet inte
kan anses som rättsenligt. För den händelse resningsinstitutet inte skulle
kunna tillämpas i sådana fall, bör regeringsrätten vara oförhindrad att upp-
häva beslutet med stöd av rättsprövningslagen. En ändring av lagen bör gö-
ras i syfte att klargöra hur långt regeringsrättens prövning sträcker sig.
Lagrådet, som inte haft något i sak att erinra mot det remitterade förslaget
till ändring i 1 §, har föreslagit en annan formulering. Jag ansluter mig till
lagrådets förslag till omformulering men vill göra ett förtydligande tillägg.
Enligt 5 § rättsprövningslagen skall regeringsrätten upphäva förvaltnings-
beslutet, om det strider mot någon rättsregel. En fråga som har kommit upp
i anslutning härtill är vilken verkan ett åsidosättande av en rättsregel skall få
när felet inte har haft någon som helst betydelse för utgången i förvaltnings-
ärendet. För mig framstår det som självklart att en felaktighet som hänför
sig till regler som saknar betydelse för utgången i det överprövade beslutet
inte skall medföra att beslutet behöver upphävas. Situationen kan jämföras
med den där en prövning blivit betydelselös till följd av mellankommande
författningsändring (jfr RÅ 1989 ref. 27). En regel bör enligt min mening
införas som innebär att regeringsrätten inte behöver upphäva beslut som i
och för sig i något avseende strider mot en rättsregel men där detta uppen-
bart saknar betydelse för avgörandet.
Kravet på muntlig förhandling
Enligt 9 § förvaltningsprocesslagen (1971:291) är förfarandet i regeringsrät-
ten i princip skriftligt. I handläggningen får ingå muntlig förhandling beträf-
fande viss fråga, när det kan antas vara till fördel för utredningen eller främja
ett snabbt avgörande av målet. Frågan om muntlig förhandling avgörs dis-
kretionärt av regeringsrätten.
Vid remissbehandlingen av den promemoria som låg till grund för propo-
sitionen om rättsprövningslag framfördes från några håll viss tveksamhet om
en prövning enligt rättsprövningslagen uppfyller artikel 6 i Europakonven-
tionen. Vad tvekan framför allt gällde var om de begränsningar som gäller
inom förvaltningsprocessen såvitt avser tillgången till muntlig förhandling
står i överensstämmelse med konventionens krav.
I propositionen (1987/88:69 s. 28 f.) besvarade föredraganden denna tvek-
samhet med att konventionstexten inte kan tas till intäkt för ett absolut krav
på muntlig förhandling inför domstol.
I lagrådsremissen tog jag på nytt upp frågan om muntlig förhandling i
rättsprövningsärenden utan att föreslå några ändringar i denna del.
Lagrådet har tagit upp frågan om förfarandet i mål om rättsprövning och
Europakonventionens krav på muntlig förhandling. Enligt lagrådet torde ar-
tikel 6 i Europakonventionen allmänt ha tolkats så, att den ger part en rätt
till en muntlig förhandling inför domstol. De fall som föranlett osäkerhet har
enligt lagrådet främst gällt rätten att efter ett muntligt förfarande i första in-
stans påfordra en ny muntlig förhandling i överinstansförfarandet. Europa-
domstolen har också ansett en muntlig förhandling kunna undvaras i fall då
parterna - uttryckligen eller implicit - avstår från sin rätt till en sådan för-
handling och nöjer sig med skriftlig handläggning. För att undvika konflikter
med konventionen bör därför enligt lagrådet en rätt till muntlig förhandling
i rättsprövningsförfarandet inskrivas i lagen så snart som möjligt. Intill dess
så skett kan problemen i förhållande till konventionen enligt lagrådet lösas
genom att parts begäran om muntlig förhandling regelmässigt tillmötesgås i
sådana mål som faller inom tillämpningsområdet för artikel 6 i konventio-
nen.
Prop.
1990/91:176
10
För egen del vill jag anföra följande. Som jag konstaterade i lagrådsremis-
sen har Europadomstolen under senare år avkunnat några domar som väl
belyser frågans komplexitet, men dessa lämnar inte några besked ur vilka
säkra generella slutsatser kan dras. Tre mål mot Sverige, som alla gäller frå-
gan om rätt till muntlig förhandling i brottmål i hovrätt, skall inom den när-
maste tiden prövas av Europadomstolen i plenum. Dessa avgöranden kom-
mer att kasta ytterligare ljus över frågan om parts rätt till muntlig förhand-
ling, och som jag framhöll i remissen är det kanske inte helt uteslutet att
man därav kommer att kunna dra vissa slutsatser också vad gäller rätten till
muntlig förhandling i rättsprövningsförfarandet. Jag förklarade också att
frågan om muntlig förhandling i rättsprövningsförfarandet inte heller kunde
ses isolerad från förvaltningsprocessen i övrigt. Domstolsutredningen skall
enligt sina direktiv se över reglerna om rätt för part att få till stånd muntlig
förhandling i förvaltningsprocessen. Enligt direktiven skall denna översyn
särskilt göras i ljuset av den utveckling som skett när det gäller tolkningen
av artikel 6 i Europakonventionen. Jag vill i detta sammanhang avslutnings-
vis också peka på att förvaltningsprocesslagen ger utrymme för regeringsrät-
ten att hålla muntlig förhandling.
Av skäl som jag nu anfört är jag inte beredd att nu förorda någon särlös-
ning i fråga om möjligheterna till muntlig förhandling såvitt gäller rättspröv-
ningsförfarandet. Jag är väl medveten om frågans vikt och kommer att noga
följa utvecklingen av Europadomstolens praxis i dessa frågor. Om behov
uppkommer är jag givetvis beredd att föreslå de lagändringar som kan behö-
vas.
Omfattningen av regeringsrättens prövning
Enligt Europadomstolen skall en domstol som avses i artikel 6 vara behörig
att bedöma saken i hela dess vidd (”to determine all the aspects of the mat-
ter”). Detta krav anses inte uppfyllt, om endast ett kassationsförfarande till-
handahålls, innebärande att domstolen bara har befogenhet att göra en in-
skränkt laglighetsprövning som utesluter faktabedömning och bevisfrågor
(jfr målet Le Compte, Van Leuven & De Meyere ./. Belgien [1981]).
Frågan om räckvidden av domstolsprövningen behandlades utförligt i
samband med rättsprövningslagens tillkomst. Av motivuttalanden (prop.
1987/88:69 s. 23-25 och 234) framgår bl.a. att regeringsrättens prövning en-
ligt rättsprövningslagen skall omfatta inte bara lagtolkning utan också fakta-
bedömning och bevisvärdering.
Den principiella frågan angående omfattningen av regeringsrättens pröv-
ning har behandlats i rättsfallet RÅ 1989 ref. 16. Målet rörde ett vägrat för-
värvstillstånd för köp av en jordbruksfastighet. Regeringsrätten uttalade
bl.a. att, om omständigheterna varit sådana att bedömningen av förutsätt-
ningarna för avslagsgrundens tillämplighet framstår som så felaktig att
grundlagens saklighetskrav inte kunde anses uppfyllt, beslutet borde kunna
upphävas efter rättsprövning. Politiska lämplighetsfrågor i egentlig mening
omfattas däremot inte av rättsprövningen. Regeringsrätten förklarade dock
att prövningen omfattar de omständigheter som ligger till grund för regering-
ens bedömning i sådana frågor, eller med andra ord om regeringen felbe-
Prop.
1990/91:176
11
dömt fakta eller överskridit gränserna för den handlingsfrihet som regeln i
fråga medger för beslutsfattandet.
Det finns inte några rättsfall från Europadomstolen som tillåter helt säkra
slutsatser huruvida kravet i artikel 6 angående omfattningen av domstols-
prövningen är uppfyllt genom rättsprövningslagen. Klart är att rättspröv-
ningen sträcker sig längre än den typ av kassatorisk prövning som under-
känts av Europadomstolen. Omfattningen av den prövning som regerings-
rätten enligt det nämnda rättsfallet förbehållit sig bör enligt min mening vara
tillräcklig för att uppfylla kravet i artikel 6.
Det har inte heller kommit fram några omständigheter som ger anledning
att göra någon inskränkning av omfattningen av regeringsrättens prövning.
Jag vill därför inte förorda någon ändring i nu berört hänseende. Det finns
dock givetvis anledning att här följa utvecklingen av regeringsrättens praxis.
Tillåtligheten av att åberopa nya omständigheter i rättsprövningsärendet
Enligt 37 § förvaltningsprocesslagen får i mål, vari prövningstillstånd krävs,
omständighet eller bevis som klaganden åberopar först i regeringsrätten
beaktas endast om det föreligger särskilda skäl. Någon motsvarande bestäm-
melse har inte tagits in i rättsprövningslagen. Frågan berördes inte heller i
förarbetena.
Regeringsrätten fick anledning att pröva frågan om tillåtligheten av att
åberopa nya omständigheter i ett ärende om rättsprövning som avgjordes
nyligen (jfr RÅ 1990 ref. 75). Regeringsrätten fann därvid - bl.a. med hän-
visning till att syftet med rättsprövningen varit att säkerställa att svensk rätt
motsvarar Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning - att
rättsprövningen inte skall begränsas i vidare mån än som följer av föreskrif-
terna i rättsprövningslagen. Ordalydelsen i rättsprövningslagen uppställer
inga hinder och tanken på att införa ett förbud mot att åberopa nya omstän-
digheter eller bevis väcktes inte i lagstiftningsärendet. Mot bakgrund härav
fann regeringsrätten att några inskränkningar därvidlag i regel inte skulle
uppställas vid rättsprövningen.
Regeringsrättens beslut väcker spörsmålet huruvida frågan bör lagregleras
i rättsprövningslagen.
Regeringsrättens praxis på området inskränker sig till ett enda fall och det
var i detta mål fråga om sökanden hade ett sådant intresse i saken att han
var klagoberättigad, dvs. omständigheter av processuell betydelse. Att
härav dra slutsatsen att sökanden generellt har en möjlighet att åberopa nya
omständigheter först vid rättsprövningen är åtminstone jag inte beredd att
göra. Det är därför för tidigt att dra några slutsatser inte bara om i vilken
riktning rättspraxis kommer att utvecklas utan också i vad mån denna kom-
mer att medföra icke önskade resultat. Ett skäl att inte ge sökanden en möj-
lighet att åberopa nya omständigheter först i rättsprövningsärendet är att
personer kan utnyttja en sådan möjlighet i förhalningssyfte. Det får emeller-
tid i överensstämmelse med det allmänna synsätt som anlades vid lagens till-
komst i första hand överlämnas till regeringsrätten att ta ställning till denna
fråga.
Prop.
1990/91:176
12
Övrigt
De ändringar i rättsprövningslagen som jag föreslår kräver inte några ökade
resurser för regeringsrätten.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltnings-
beslut.
I paragrafens första stycke har ett tillägg gjorts som innebär att ramen för
processen i regeringsrätten klargörs i förhållande till vad som nu gäller. Ut-
formningen följer med någon justering lagrådets förslag. Enligt tillägget
skall regeringsrätten pröva om avgörandet strider mot någon rättsregel på
det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart framgår av omständig-
heterna i ärendet. Motivet till detta förtydligande har redovisats under av-
snittet Ramen för processen i regeringsrätten, m.m. (avsnitt 2.2). Som har
framgått där avses egentligen bara att anpassa lagtexten till vad som är rim-
ligt för regeringsrätten att pröva.
I ett nytt andra stycke införs en skyldighet för sökanden att i sin ansökan
ange i vilket hänseende han anser att avgörandet strider mot någon rättsregel
och vilka omständigheter som åberopas till stöd för detta. Denna ändring
har samband med ändringen i 1 §. I övrigt är de allmänna bestämmelserna i
förvaltningsprocesslagen tillämpliga på förfarandet. De närmare krav som
bör ställas på en ansökan för att den skall kunna tjäna som grund för en pröv-
ning får läggas fast genom regeringsrättens tillämpning av bestämmelsen.
Det kan därvid inte uteslutas att kraven på en ansökan om rättsprövning med
hänsyn till lagens speciella karaktär och dess syfte kan komma att avvika från
vad som gäller för exempelvis ordinära besvärsmål. Kraven bör inte ställas
alltför högt. Det bör räcka att omständigheterna vid en rimlig och välvillig
tolkning kan anses vara så preciserade, att det framgår i vilka hänseenden
sökanden angriper beslutets rättsenlighet.
1 denna paragraf har gjorts ett tillägg som tar sikte på den situationen att en
överträdelse av en regel i och för sig har skett och att förvaltningsbeslutet på
grund därav strider mot någon rättsregel, men felaktigheten hänför sig till
regler som inte har någon betydelse för beslutet. För sådana fall öppnas här
Prop.
1990/91:176
13
en möjlighet för regeringsrätten att ändå underlåta att upphäva ett förvalt-
ningsbeslut när felaktigheten uppenbart saknar betydelse för det överprö-
vade avgörandet. Regeln inskränker formellt sett inte den prövning som re-
geringsrätten skall göra. Även i de fall som här avses skall regeringsrätten
först konstatera om förvaltningsbeslutet enligt 1 § strider mot någon rättsre-
gel. Regeln innebär endast att felaktigheter i samband med ett förvaltnings-
beslut inte alltid skall få till följd att beslutet upphävs. Det skall alltså vara
möjligt att bortse från felaktigheter som uppenbart saknar betydelse för av-
görandet. Därmed undviks en onödig förnyad behandling av ärendet som
inte kan leda till annat resultat än tidigare.
Prop.
1990/91:176
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att anta förslaget till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättspröv-
ning av vissa förvaltningsbeslut.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden
har lagt fram.
14
Härigenom föreskrivs att 1, 3 och 5 §§ lagen (1988:205) om rättsprövning
av vissa förvaltningsbeslut samt ikraftträdandebestämmelserna till lagen
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:176
Bilaga 1
På ansökan av en enskild part i ett
sådant förvaltningsärende hos rege-
ringen eller en förvaltningsmyndig-
het som rör något förhållande som
avses i 8 kap. 2 eller 3 § regeringsfor-
men skall regeringsrätten pröva om
avgörandet i ärendet strider mot nå-
gon rättsregel.
På ansökan av en enskild part i ett
sådant förvaltningsärende hos rege-
ringen eller en förvaltningsmyndig-
het som rör något förhållande som
avses i 8 kap. 2 eller 3 § regeringsfor-
men skall regeringsrätten pröva om
avgörandet i ärendet strider mot en
rättsregel pä det sätt som sökanden
angivit eller i något annat hänseende
på grund av ett uppenbart fel.
Rättsprövning kan gälla endast sådana beslut som
innebär myndighetsutövning mot den enskilde,
annars kan prövas av domstol endast efter ansökan om resning, och
inte skulle ha kunnat överprövas i annan ordning.
Ansökan om rättsprövning ges in
till regeringsrätten. Den skall ha
kommit in dit inom tre månader från
dagen för beslutet.
Ansökan om rättsprövning ges in
till regeringsrätten. Den skall ha
kommit in dit inom tre månader från
dagen för beslutet.
I ansökan skall sökanden ange på
vilket sätt han anser att avgörandet
strider mot en rättsregel och vilka
omständigheter han vill åberopa som
stöd för detta.
Om regeringsrätten finner att för-
valtningsbeslutet strider mot någon
rättsregel, skall regeringsrätten upp-
häva beslutet och. om det behövs,
återförvisa ärendet till den myndig-
het som meddelat beslutet. I annat
fall står beslutet fast.
Om regeringsrätten finner att för-
valtningsbeslutet strider mot någon
rättsregel och det inte är uppenbart
att felet saknar betydelse för avgöran-
det, skall regeringsrätten upphäva
beslutet och, om det behövs, åter-
förvisa ärendet till den myndighet
som meddelat beslutet. I annat fall
står beslutet fast.
15
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den 1 juni
1988. Den tillämpas på beslut som
meddelas under tiden från ikraftträ-
dandet till utgången av år 1991.
Denna lag träder i kraft den 1 juni
1988. Den tillämpas på beslut som
meddelas under tiden från ikraftträ-
dandet till utgången av år 1994.
Prop.
1990/91:176
Bilaga 1
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.
16
Prop.
1990/91:176
Bilaga 2
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-03-27
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl, regeringsrådet Bertil
Werner, justitierådet Hans Danelius.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991 har regeringen
på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut.
Förslaget har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Per Kjells-
son.
Förslaget föranleder följande yttrande av lagrådet.
Artikel 6 i Europakonventionen torde allmänt ha tolkats så, att den ger
part en rätt till en muntlig förhandling inför domstol. De fall som har föran-
lett osäkerhet har främst gällt rätten att efter ett muntligt förfarande i första
instans påfordra en ny muntlig förhandling i överinstansförfarandet. Euro-
padomstolen har också ansett en muntlig förhandling kunna undvaras i fall
då parterna - uttryckligen eller implicit - avstår från sin rätt till en sådan
förhandling och nöjer sig med skriftlig handläggning. För att undvika kon-
flikter med konventionen bör därför en rätt till muntlig förhandling i rätts-
prövningsförfarandet inskrivas i lagen så snart som möjligt. Intill dess så
skett kan problemen i förhållande till konventionen lösas genom att parts
begäran om muntlig förhandling regelmässigt tillmötesgås i sådana mål som
faller inom tillämpningsområdet för artikel 6 i konventionen.
I fråga om ramen för processen i regeringsrätten anges i lagrådsremissen
att regeringsrätten inte bör vara skyldig att ex officio undersöka om det kan
finnas något förhållande som kan göra att det avgörande som skall prövas
inte är rättsenligt. Enligt remissen kan det dock finnas fall där det icke rätts-
enliga i ett avgörande framstår som uppenbart av ett visst skäl som sökanden
inte åberopat eller där omständigheter som inte åberopas men som ändå
klart framgår gör att avgörandet inte kan anses som rättsenligt. Lagrådet an-
ser att syftet med lagändringen kommer till bättre uttryck om det i 1 § anges
att regeringsrätten skall ”pröva om avgörandet strider mot någon rättsregel
på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt framgår av omständighe-
terna i ärendet.”
17
Prop.
1990/91:176
Proposition om ändring i lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut .......................................... 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1
Propositionens lagförslag.................................... 2
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 april 1991... 3
1 Inledning ............................................. 3
1.1 Bakgrund......................................... 3
1.2 Vissa statistiska uppgifter från regeringsrätten......... 4
1.3 Överföring av befogenhet att pröva överklaganden från
regeringen och förvaltningsmyndigheter till domstolarna 5
2 Allmänna överväganden................................ 7
2.1 Lagen bör tillämpas ytterligare en tid................. 7
2.2 Några processuella frågor........................... 9
Ramen för processen i regeringsrätten, m.m........... 9
Kravet på muntlig förhandling....................... 10
Omfattningen av regeringsrättens prövning............ 11
Tillåtligheten av att åberopa nya omständigheter i rätts-
prövningsärendet .................................. 12
Övrigt............................................ 13
3 Upprättat lagförslag.................................... 13
4 Specialmotivering...................................... 13
5 Hemställan............................................ 14
6 Beslut................................................ 14
Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag.......................... 15
Bilaga 2 Utdrag ur lagrådets protokoll den 27 mars 1991......... 17
18