Regeringens proposition
1990/91:166

om särskild löneskatt på pensionskostnader, m.m

Prop.

1990/91:166

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 4 april 1991.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Erik Åsbrink

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen läggs fram förslag om vissa kompletteringar av den skattere-
form som beslutades under år 1990. Förslagen innebär i korthet följande.

Särskild löneskatt om 22,2 % skall tas ut på arbetsgivares kostnader för
pensionsutfästelser. För pensionsutfästelser som tryggas skall skatten tas ut
vid tryggandet och beräknas på avgifter för tjänstepensionsförsäkringar, av-
sättningar till pensionsstiftelser och avsättningar till konto Avsatt till pensio-
ner. För pensionsutfästelser som inte tryggas skall skatten tas ut när pensio-
nen betalas ut och beräknas på de utbetalade beloppen. Skatteunderlaget
skall beräknas enligt ett avräkningsförfarande för varje beskattningsår. Vi-
dare skall särskild löneskatt tas ut med 11,1 % på enskilda näringsidkares
avgifter för egna pensionsförsäkringar. Fastställandet av underlaget för den
särskilda löneskatten på pensionskostnader skall ingå i den årliga taxe-
ringen. Skatten skall uppbäras enligt bestämmelserna i uppbördslagen. La-
gen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991, men tillämpas redan fr.o.m. den 16
mars 1991.

Vidare föreslås vissa ändringar i reglerna om avdrag för avgift för pen-
sionsförsäkring som ägs av den skattskyldige. Förslaget har föranletts av att
enskilda näringsidkare fått möjlighet att göra avdrag i förvärvskällan. Änd-
ringar görs i underlaget för avdragsberäkningen och de procentsatser och
basbeloppsnivåer som reglerar avdragstaket. Skattemyndigheten får i stället
för riksskatteverket pröva ansökningar om att avdrag i vissa fall skall medges
med högre belopp än vad som följer av de generella reglerna. Slutligen före-
slås en komplettering för att reglerna om jämkning av värdet av bilförmån
skall kunna tillämpas även för enskilda näringsidkare. De nya reglerna till-
lämpas första gången vid 1992 års taxering.

1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 166

1 Förslag till

Lag om särskild löneskatt på pensionskostnader

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som utfäst en tjänstepension skall till staten betala särskild löneskatt
med 22,2 procent på kostnaden för pensionsutfästelsen, beräknad enligt 2 §.

I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behand-
las som handelsbolag är dock delägarna skattskyldiga.

2§ Beskattningsunderlaget skall beräknas som den under beskattningsåret
uppkomna skillnaden mellan

å ena sidan summan av följande poster:

a) avgift för tjänstepensionsförsäkring,

b) avsättning till pensionsstiftelse,

c) ökning av konto Avsatt till pensioner,

d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av tjänstepen-
sionsförsäkring,

e) utgiven ersättning för av annan övertagen pensionsutfästelse,
å andra sidan summan av följande poster:

f) gottgörelse från pensionsstiftelse,

g) minskning av konto Avsatt till pensioner,

h) 9,9 procent av bokförd skuld på konto Avsatt till pensioner vid beskatt-
ningsårets ingång,

i) erhållen ersättning för övertagen pensionsutfästelse,

j) negativt belopp som föregående beskattningsår uppkommit vid tillämp-
ning av denna paragraf.

I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall pos-
ten h i första stycket jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall gälla om
pensionsskuld som avses i posten h helt upplöses under beskattningsåret.

Om den som övertar en pensionsutfästelse inte är skattskyldig enligt
denna lag skall den som tidigare utfäst pensionen under posten e i första
stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästelsen om detta är
högre än den utgivna ersättningen. Om den som befrias från en utfästelse
inte är skattskyldig enligt denna lag skall den som övertar utfästelsen under
posten i i första stycket ta upp det verkliga värdet av den övertagna utfästel-
sen om detta är lägre än den erhållna ersättningen.

Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall bokföringsmässiga grunder
tillämpas.

3 § En enskild person eller ett dödsbo som medges avdrag för avgift för pen-
sionsförsäkring enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § kommunalskattela-
gen (1928:370) skall för det beskattningsåret till staten betala särskild löne-
skatt med 11,1 procent på avgiften.

4§ Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kommunal-
skattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Med
beskattningsår för staten, landstingskommuner, kommuner och andra me-
nigheter förstås dock i denna lag kalenderår.

5§ Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) och uppbördslagen
(1953:272) gäller för särskild löneskatt på pensionskostnader.

Särskild löneskatt som staten skall betala fastställs och redovisas enligt be-
stämmelser som meddelas av regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och skall avse förhållanden som
inträffar fr.o.m. den 16 mars 1991 om annat inte följer av 2 och 3. Den skall
tillämpas första gången vid 1992 års taxering.

Prop.

1990/91:166

2. Omfattar ett beskattningsår tid såväl före som efter den 16 mars 1991
skall av hela beskattningsunderlaget så stor del anses hänförlig till tiden efter
den 15 mars 1991 som svarar mot förhållandet mellan vad som återstår av
beskattningsåret efter den 31 mars 1991 och hela beskattningsåret. Kostna-
der för tryggande av pensionsutfästelser får emellertid proportioneras en-
dast i den mån de avser tryggande av pensionsförmåner som tjänats in under
beskattningsåret eller av värdetillväxt under beskattningsåret av tidigare
skuldförda pensionsfästelser på konto Avsatt till pensioner. Övriga sådana
kostnader skall tas med i sin helhet i beskattningsunderlaget. Avgift för för-
säkring om särskild tilläggspension, STP, får dock proportioneras enligt
första meningen. Om en kostnad avser att trygga en övertagen pensionsut-
fästelse får den likaså proportioneras enligt första meningen i den mån den
motsvararas av en ökning under beskattningsåret av posten under 2 § första
stycket i. Beskattningsunderlaget får vid tillämpning av 3§ proportioneras
enligt första meningen.

3. Om den skattskyldige yrkar det skall hela beskattningsunderlaget i stäl-
let för att beräknas enligt 2 bestämmas till ett belopp som motsvarar det un-
derlag som hänför sig till tiden efter den 15 mars 1991. I detta underlag skall
inte medräknas avgift för pensionsförsäkring som erlagts före den 16 mars
1991 och avsättning till stiftelse som gjorts före nämnda dag. Även om tryg-
gandet inte skett på sådant sätt före den 16 mars 1991 undantas tryggande-
kostnaden från beskattningsunderlaget om utfästelsen om pension och be-
slutet om tryggande skett före nyssnämnda tidpunkt under förutsättning att
beslutet följs av tryggande före tidpunkten för avlämnande av deklaration
för beskattningsåret och att tryggandet avser pension intjänad före den 16
mars 1991. Avgift för försäkring om särskild tilläggspension, STP, skall inte
tas med i beskattningsunderlaget i den mån lönen som ligger till grund för
beräkning av den skattskyldiges avgift hänför sig till tiden före den 16 mars
1991. Skall kostnader för tryggande enligt bestämmelserna i denna punkt
inte räknas med i beskattningsunderlaget bortses också från avgående poster
vilka uppkommer som en följd av sådant tryggande.

Prop.

1990/91:166

2 Förslag till                                                        Prop.

Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt       1990/91:166

Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1990:659) om särskild löne-
skatt samt 1 § lagen skall ha följande lydelse.

Lag om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §‘

Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 22,2 procent på

1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år
eller äldre,

2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidrags-
försäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,

3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrun-
dad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten eller kommun som arbets-
givare,

4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,

5. ersättning som utgår enligt
gruppsjukförsäkring som åtnjuts en-
ligt grunder som fastställts i kollek-
tivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del er-
sättningen utgör komplement till
förtidspension eller till sjukbidrag.

5. ersättning som utgår enligt så-
dan gruppsjukförsäkring som åt-
njuts enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarkna-
dens huvudorganisationer och som
inte omfattas av lagen (1991:000) om
särskild löneskatt på pensionskostna-
der till den del ersättningen utgör
komplement till förtidspension eller
till sjukbidrag,

6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens hu-
vudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbelopp
som inte utgör kompensation för mistad inkomst.

Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första stycket.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap.

3-5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4§ första stycket
2 och 13.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

¹ Senaste lydelse 1990:1426.

3 Förslag till                                                        Prop.

Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring       1990/91:166

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2§ samt 11 kap. 2 och 3 §§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Sjukpenninggrundande in-
komst är den årliga inkomst i
pengar eller andra skattepliktiga för-
måner som en försäkrad kan antas
komma att tills vidare få för eget ar-
bete, antingen såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst (in-
komst av anställning) eller på
annan grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Med inkomst av
anställning likställs kostnadsersätt-
ning som inte enligt 10 § uppbördsla-
gen (1953:272) undantas vid beräk-
ning av preliminär A-skatt. Som in-
komst av anställning räknas dock
inte ersättning från en arbetsgivare
som är bosatt utomlands eller en ut-
ländsk juridisk person, om arbetet
har utförts i arbetsgivarens verksam-
het utom riket. I fråga om arbete
som utförs utomlands av den som av
en statlig arbetsgivare sänts till ett
annat land för arbete för arbetsgiva-
rens räkning bortses vid beräk-
ningen av sjukpenninggrundande in-
komst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Som inkomst
av anställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller in-
täkt som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i kommunalskattela-
gen (1928:370) eller sådan ersättning
som enligt 1 § första stycket 2—6 la-
gen (1990:659) om särskild löneskatt
utgör underlag för nämnda skatt.
Som inkomst av annat förvärvsar-
bete räknas inte sådan ersättning en-
ligt gruppsjukförsäkring eller trygg-
hetsförsäkring vid arbetsskada som
enligt 2 § första stycket lagen om sär-

Sjukpenninggrundande in-
komst är den årliga inkomst i
pengar eller andra skattepliktiga för-
måner som en försäkrad kan antas
komma att tills vidare få för eget ar-
bete, antingen såsom arbetstagare i
allmän eller enskild tjänst (in-
komst av anställning) eller på
annan grund (inkomst av annat
förvärvsarbete). Med inkomst av
anställning likställs kostnadsersätt-
ning som inte enligt 10 § uppbördsla-
gen (1953:272) undantas vid beräk-
ning av preliminär A-skatt. Som in-
komst av anställning räknas dock
inte ersättning från en arbetsgivare
som är bosatt utomlands eller en ut-
ländsk juridisk person, om arbetet
har utförts i arbetsgivarens verksam-
het utom riket. I fråga om arbete
som utförs utomlands av den som av
en statlig arbetsgivare sänts till ett
annat land för arbete för arbetsgiva-
rens räkning bortses vid beräk-
ningen av sjukpenninggrundande in-
komst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Som inkomst
av anställning eller inkomst av annat
förvärvsarbete räknas inte heller in-
täkt som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i kommunalskattela-
gen (1928:370) eller sådan ersättning
som enligt 1 § första stycket 2-6 la-
gen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör un-
derlag för nämnda skatt. Som in-
komst av annat förvärvsarbete räk-
nas inte sådan ersättning enligt
gruppsjukförsäkring eller trygghets-
försäkring vid arbetsskada som en-

¹ Lagen omtryckt 1982:120.

² Senaste lydelse 1991:120.

Nuvarande lydelse

skild löneskatt utgör underlag för
nämnda skatt. Den sjukpenning-
grundande inkomsten fastställs av
försäkringskassan. Inkomst av an-
ställning och inkomst av annat för-
värvsarbete skall därvid var för sig
avrundas till närmast lägre hundra-
tal kronor.

Prop.

1990/91:166

Föreslagen lydelse

ligt 2 § första stycket lagen om sär-
skild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster utgör underlag för nämnda
skatt. Den sjukpenninggrundande
inkomsten fastställs av försäkrings-
kassan. Inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete
skall därvid var för sig avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst bortses från sådan in-
komst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv
gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall undantas skall i första
hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbete. Ersättning i pengar
eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i annan form än pension
räknas som inkomst av anställning, såvida ersättningen under ett år uppgår
till minst 1 000 kronor, även om mottagaren inte är anställd hos den som
utger ersättningen. I fråga om ersättning som utgör inkomst av näringsverk-
samhet, gäller vad nu har sagts endast under förutsättning att den försäkrade
och den som utger ersättningen är ense om detta. I nu angivna fall skall den
som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger ersättningen
såsom arbetsgivare. Kan ersättning för arbete för någon annans räkning un-
der året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall ersättningen från
denne inte tas med vid beräkningen av den sjukpenninggrundande inkoms-
ten i annat fall än då den utgör inkomst av näringsverksamhet. Vid beräk-
ning av sjukpenninggrundande inkomst av anställning skall bortses från er-
sättning som idrottsutövare får från sådan ideell förening som avses i 7 § 5
mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och som har till huvudsakligt
syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen un-
der året inte kan antas uppgå till minst ett halvt basbelopp.

Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhål-
landena inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar
som kassan kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller
som kan framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäk-
rades inkomst. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas högre än
som motsvarar skälig avlöning för liknande arbete för annans räkning. Om
inkomsten helt eller delvis utgörs av skattepliktiga förmåner skall de tas upp
till ett värde som bestäms i enlighet med 8§ första-fjärde styckena upp-
bördslagen (1953:272).

11 kap.

Med inkomst av anställning
avses lön eller annan ersättning i
pengar eller andra skattepliktiga för-
måner, som en försäkrad har fått så-
som arbetstagare i allmän eller en-
skild tjänst. Med lön likställs kost-
nadsersättning som inte enligt 10 §
uppbördslagen (1953:272) undantas
vid beräkning av preliminär A-skatt.
Till sådan inkomst räknas dock inte

2§³

Med inkomst av anställning
avses lön eller annan ersättning i
pengar eller andra skattepliktiga för-
måner, som en försäkrad har fått så-
som arbetstagare i allmän eller en-
skild tjänst. Med lön likställs kost-
nadsersättning som inte enligt 10 §
uppbördslagen (1953:272) undantas
vid beräkning av preliminär A-skatt.
Till sådan inkomst räknas dock inte

³ Senaste lydelse 1991:120.

Nuvarande lydelse

från en och samme arbetsgivare ut-
given lön som under ett år ej uppgått
till 1 000 kronor. Till sådan inkomst
räknas inte heller intäkt som avses i
32§ 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som enligt 1 §
första stycket 2-6 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt utgör underlag
för nämnda skatt. I fråga om arbete
som har utförts utomlands bortses
vid beräkningen av pensionsgrun-
dande inkomst från sådana lönetill-
lägg som betingas av ökade levnads-
kostnader och andra särskilda för-
hållanden i sysselsättningslandet.
Såsom inkomst av anställning anses
även

a) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället
för försäkrads inkomst såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst,

b) föräldrapenningförmåner,

c) vårdbidrag enligt 9 kap. 4 §, i den mån bidraget inte är ersättning för
merkostnader,

d) dagpenning från erkänd arbetslöshetskassa,

e) kontant arbetsmarknadsstöd enligt lagen (1973:371) om kontant ar-
betsmarknadsstöd,

f) utbildningsbidrag under arbetsmarknadsutbildning och yrkesinriktad
rehabilitering i form av dagpenning,

g) korttidsstudiestöd, vuxenstudiebidrag och utbildningsarvode enligt stu-
diestödslagen (1973:349),

h) delpension enligt lagarna (1975:380) och (1979:84) om delpensionsför-
säkring,

i) dagpenning till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga under repeti-
tionsutbildning, frivilliga som genomgår utbildning under krigsförbandsöv-
ning eller särskild övning inom värnpliktsutbildningen, läkare under för-
svarsmedicinsk tjänstgöring samt civilförsvarspliktiga,

j) utbildningsbidrag för doktorander,

k) timersättning vid grundutbildning för vuxna (grundvux), vid vuxenut-
bildning för psykiskt utvecklingsstörda (särvux) och vid grundläggande
svenskundervisning för invandrare,

l) livränta enligt 4 kap. lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller
motsvarande livränta som bestäms med tillämpning av sagda lag,

m) från Sveriges författarfond och konstnärsnämnden utgående bidrag
som ej är att hänföra till inkomst av annat förvärvsarbete enligt 3 §, i den
mån regeringen så förordnar,

n) statsbidrag till arbetslösa som tillskott till deras försörjning när de star-
tar egen rörelse,

o) värdet av vad den försäkrade tillgodoförs som följd av att en arbetsgi-
vare lämnar sådant bidrag som likställs med lön enligt 2 kap. 3 § andra
stycket lagen (1981:691) om socialavgifter,

p) ersättning enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet för när-
ståendevård,

Föreslagen lydelse

från en och samme arbetsgivare ut-
given lön som under ett år ej uppgått
till 1 000 kronor. Till sådan inkomst
räknas inte heller intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370)
eller sådan ersättning som enligt 1 §
första stycket 2-6 lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster utgör underlag för
nämnda skatt. I fråga om arbete som
har utförts utomlands bortses vid be-
räkningen av pensionsgrundande in-
komst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader
och andra särskilda förhållanden i
sysselsättningslandet. Såsom in-
komst av anställning anses även

Prop.

1990/91:166

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

q) tillfälliga förvärvsinkomster av verksamhet som inte bedrivs självstän-
digt.

I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för ut-
fört arbete i annan form än pension samt i fråga om ersättning till idrottsut-
övare från visst slag av ideell förening gäller i tillämpliga delar bestämmel-
serna i 3 kap. 2 § andra stycket.

Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller an-
nan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bo-
satt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den försäk-
rade sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats enligt 3 kap. 2
a § eller då han tjänstgjort som sjöman ombord på svenskt handelsfartyg.
Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svenska medborgare,
om svenska staten eller, där lönen härrör från utländsk juridisk person, en
svensk juridisk person, som äger ett bestämmande inflytande över den ut-
ländska juridiska personen, enligt av riksförsäkringsverket godtagen förbin-
delse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare,
som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är svensk
medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till svensk
medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är bosatt i
riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av riksförsäkringsverket
godtagen förbindelse har att svara för tilläggspensionsavgiften.

Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall anses
såsom arbetsgivare.

Prop.

1990/91:166

3§⁴

Med inkomst av annat förvärvsarbete avses

a) inkomst av aktiv näringsverksamhet här i riket;

b) tillfälliga förvärvsinkomster av självständigt bedriven verksamhet;

c) ersättning för arbete för någon annans räkning i pengar eller andra skat-
tepliktiga förmåner;

d) sjukpenning enligt denna lag eller lagen (1976:380) om arbetsskadeför-
säkring eller motsvarande ersättning som utgår enligt annan författning eller
på grund av regeringens förordnande, i den mån ersättningen träder i stället
för inkomst som ovan nämnts samt

e) ersättning som utgör skattepliktig inkomst av tjänst enligt kommunal-
skattelagen (1928:370) och som, utan att anställningsförhållande förelegat,
utbetalats av fysisk person bosatt utomlands eller utländsk juridisk person;

allt i den mån inkomsten inte enligt 2 § är att hänföra till inkomst av an-

ställning.

Har inkomst som avses i första
stycket a) eller b) inte uppgått till
1 000 kronor för år, tas den inte i be-
räkning. Ej heller tas sådan ersätt-
ning som avses i första stycket c) i
beräkning, om ersättningen från
den, för vilken arbetet utförts, un-
der året inte uppgått till 1 000 kro-
nor. Intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunalskat-

Har inkomst som avses i första
stycket a) eller b) inte uppgått till
1 000 kronor för år, tas den inte i be-
räkning. Ej heller tas sådan ersätt-
ning som avses i första stycket c) i
beräkning, om ersättningen från
den, för vilken arbetet utförts, un-
der året inte uppgått till 1 000 kro-
nor. Intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunalskat-

⁴ Senaste lydelse 1990:1428.

Nuvarande lydelse

telagen (1928:370) eller sådan er-
sättning enligt gruppsjukförsäkring
eller trygghetsförsäkring vid arbets-
skada som enligt 2 § första stycket la-
gen (1990:659) om särskild löneskatt
utgör underlag för nämnda skatt
räknas inte som inkomst av annat
förvärvsarbete.

Föreslagen lydelse                    Prop.

telagen (1928:370) eller sådan er- 1990/91:166
sättning enligt gruppsjukförsäkring
eller trygghetsförsäkring vid arbets-
skada som enligt 2 § första stycket la-
gen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster utgör un-
derlag för nämnda skatt räknas inte
som inkomst av annat förvärvsar-
bete.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter

Prop.

1990/91:166

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 2 kap. 4§ lagen (1981:691) om
socialavgifter¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1§²

I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av den allmänna
försäkringen och vissa andra sociala ändamål.

Att denna lag tillämpas även i
fråga om allmän löneavgift, arbets-
miljöavgift och särskild löneskatt
framgår av lagen (1982:423) om all-
män löneavgift, lagen (1989:484) om
arbetsmiljöavgift och lagen
(1990:659) om särskild löneskatt.

Att denna lag tillämpas även i
fråga om allmän löneavgift, arbets-
miljöavgift och särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster framgår av
lagen (1982:423) om allmän löneav-
gift, lagen (1989:484) om arbetsmil-
jöavgift och lagen (1990:659) om
särskild löneskatt pä vissa förvärvs-
inkomster.

Om nedsättning av socialavgifter som regionalpolitiskt stöd finns särskilda
bestämmelser.

2 kap.

4§³

Vid bestämmande av avgiftsunderlaget skall bortses från

1. ersättning till en och samme arbetstagare om den under året inte upp-
gått till 1 000 kronor,

2. ersättning till arbetstagare som vid årets ingång fyllt 65 år,

3. ersättning till arbetstagare vid sjukdom eller ledighet för vård av barn
eller med anledning av barns födelse, till den del ersättningen motsvarar
sjukpenning eller föräldrapenning som arbetsgivare får uppbära enligt
3 kap. 16 § eller 4 kap. 18 § lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. uppdragsersättning för vilken bevillningsavgift har erlagts enligt lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

5. ersättning som en arbetsgivare utgett till barn för arbete som utförts i
hans förvärvsverksamhet i de fall avdrag för ersättningen inte får göras vid
inkomsttaxeringen,

6. ersättning till den del denna motsvarar kostnader i arbetet som arbets-
tagare haft att täcka med ersättningen,

7. ersättning för tjänstgöring i verkskydd enligt 47 § tredje stycket civilför-
svarslagen (1960:74), i den mån ersättningen utgör eller motsvarar dagpen-
ning,

8. ersättning för arbete som har utförts utomlands, till den del denna inte
räknas som lön enligt 11 kap. 2 § första stycket lagen om allmän försäkring,

9. ersättning för skiljemannauppdrag i fall där parterna i skiljeförfarandet
är av utländsk nationalitet,

10. ersättning som på grund av bestämmelserna i 5 § lagen (1984:947) om
beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige inte utgör
skattepliktig intäkt,

¹ Lagen omtryckt 1989:633.

² Senaste lydelse 1990:658.

³ Senaste lydelse 1991:121.

10

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

11. ersättning som avses i 3 kap. 2 a § lagen om allmän försäkring,

12. intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommunalskatte-
lagen (1928:370),

13. sådan ersättning som enligt 1 §

första stycket 2-6 lagen (1990:659)

om särskild löneskatt utgör underlag
för nämnda skatt,

Prop.

1990/91:166

13. sådan ersättning som enligt
1 § första stycket 2-6 lagen
(1990:659) om särskild löneskatt pä
vissa förvärvsinkomster utgör under-
lag för nämnda skatt,

14. ersättning till en och samme idrottsutövare från en sådan ideell för-
ening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt och
som har till huvudsakligt syfte att främja idrottslig verksamhet, om ersätt-
ningen från föreningen under året inte uppgått till ett halvt basbelopp enligt
lagen om allmän försäkring.

Bestämmelsen i första stycket 6 är tillämplig endast om kostnaderna kan
beräknas uppgå till minst 10 procent av arbetstagarens ersättning från ar-
betsgivaren under utgiftsåret. Regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer får fastställa schablon för beräkning av arbetstagares kost-
nader i viss verksamhet.

I fråga om inkomst från fåmansföretag och fåmansägt handelsbolag skall
föreskrifterna i punkt 13 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
(1928:370) tillämpas vid bestämmande av avgiftsunderlaget.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

11

5 Förslag till Lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver

Prop. 1990/91:166

Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1990:655) om återföring av obeskat-
tade reserver skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Även om en inkomst som avses i
denna lag är att hänföra till aktiv nä-
ringsverksamhet, skall den vid till-
lämpning av 11 kap. 3§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
3 kap. 4§ lagen (1981:691) om soci-
alavgifter samt 2§ lagen (1990:659)
om särskild löneskatt behandlas som
inkomst av passiv näringsverksam-
het om den skattskyldige inte yrkar
annat.

Även om en inkomst som avses i
denna lag är att hänföra till aktiv nä-
ringsverksamhet, skall den vid till-
lämpning av 11 kap. 3§ lagen
(1962:381) om allmän försäkring,
3 kap. 4§ lagen (1981:691) om soci-
alavgifter samt 2§ lagen (1990:659)
om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster behandlas som in-
komst av passiv näringsverksamhet
om den skattskyldige inte yrkar an-
nat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

12

6 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Prop.

1990/91:166

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 22 §, punkterna 21
och 23 av anvisningarna till 23 § samt punkt 6 av anvisningarna till 46 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 22 §

l.¹ Till intäkt av näringsverksamhet hänförs samtliga intäkter i pengar el-
ler varor, som har influtit i verksamheten. Detta innebär, att intäkten skall
vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår som
ett led i verksamheten. Hit räknas inflytande betalning för varor, som den
skattskyldige handlar med eller tillverkar. Det sagda gäller även då närings-
idkaren vid överlåtelse av verksamheten låter befintliga varor ingå i överlå-
telsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista affärshändelsen i
verksamheten.

Till intäkt av näringsverksamhet hänförs också vad som inflyter vid avytt-
ring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier eller
av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av värdeminsknings-
avdrag. Även ersättning som i fall som avses i 2 § andra och tredje styckena
lagen (1990:663) om ersättningsfonder uppbärs av en fysisk person eller ett
dödsbo utgör intäkt av näringsverksamhet om den skattskyldige begär det.

Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vidare vinst vid icke yrkesmässig
avyttring (realisationsvinst) av andel i sådan ekonomisk förening som avses
i 2§ 8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvida innehavet av
andelen betingats av sådan verksamhet. I fråga om handelsbolag hänförs till
intäkt av näringsverksamhet också realisationsvinst vid avyttring av andra
tillgångar som avses i 27 § 1 mom., av tillgångar som avses i 28 §, 29 § 1 mom.,
30 § 1 mom. och 31 § samt av förpliktelser som avses i 3§ 1 mom. nämnda
lag.

Har en tillgång tagits ut ur en förvärvskälla sker beskattning som om till-
gången i stället hade avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärdet
(uttagsbeskattning). Vad nu sagts gäller dock endast om vederlag eller vinst
vid en avyttring skulle ha tagits upp som intäkt av näringsverksamhet och
särskilda skäl mot uttagsbeskattning inte föreligger. Uttag av bränsle från
fastighet som är taxerad som lantbruksenhet för uppvärmning av den skatt-
skyldiges privatbostad på denna beskattas ej.

Uttagsbeskattning sker också vid
uttag i mer än ringa omfattning av
tjänst. Värdet av bilförmån beräk-
nas enligt bestämmelserna i punkt 2
av anvisningarna till 42 §.

Uttagsbeskattning sker också vid
uttag i mer än ringa omfattning av
tjänst. Värdet av bilförmån beräk-
nas enligt bestämmelserna i punk-
terna 2 och 4 av anvisningarna till
42 §.

till

21.² Avdrag får göras för avgift
för pensionsförsäkring i den omfatt-
ning som anges i punkt 6 av anvis-

23 §

21. Avdrag får göras för avgift för
pensionsförsäkring. Avdraget beräk-
nas på inkomst av näringsverksam-

¹ Senaste lydelse 1990:1421.

² Senaste lydelse 1990:650.

13

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

ningarna till 46 §.

23.³ Avdrag får göras för skogs-
vårdsavgift och fastighetsskatt och
speciella för näringsverksamheten
utgående skatter och avgifter till det
allmänna. Däremot får svenska all-
männa skatter inte dras av (se 20 §).

het och inkomst av kapital i den om-
fattning som anges i 46 § 2 mom.
första stycket 6 och fjärde stycket
samt i punkt 6 första - fjärde och
sjätte styckena av anvisningarna till
46 §.

23. Avdrag får göras för skogs-
vårdsavgift, fastighetsskatt och sär-
skild löneskatt på pensionskostnader
och speciella för näringsverksamhe-
ten utgående skatter och avgifter till
det allmänna. Däremot får svenska
allmänna skatter inte dras av (se
20§).

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egen-
skap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill omkostnad i
näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på
grund av försäkringen, utgår efter förmånligare grunder än vad som gäller
enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock en-
dast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt gruppliv-
försäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i närings-
verksamheten.

Prop.

1990/91:166

Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri
sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 b mom. första stycket.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift
till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av närings-
verksamhet.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för kostna-
der för resor till och från arbetsplatsen gäller också beträffande inkomst av
näringsverksamhet.

till 46 §

6.⁴ Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäk-

ringen ägs av den skattskyldige.

Avdraget får inte överstiga den
skattskyldiges A-inkomst för an-
tingen beskattningsåret eller året
närmast dessförinnan och beräknas
med hänsyn till storleken av sådan
inkomst. I fråga om sådan A-in-
komst som hänför sig till närings-
verksamhet eller som hänför sig till
anställning, om den skattskyldige
helt saknar pensionsrätt i anställning
och inte är anställd i aktiebolag eller
ekonomisk förening vari han har så-
dant bestämmande inflytande som
avses i punkt 20 e femte stycket av
anvisningarna till 23 §, får avdraget
uppgå till sammanlagt högst 35 pro-

Avdraget får inte överstiga sum-
man av

1. den skattskyldiges inkomst av
aktiv näringsverksamhet före avdrag
enligt punkt 21 av anvisningarna till
23 §, före avdrag för särskild löne-
skatt på pensionskostnader enligt
punkt 23 av anvisningarna till 23 § på
sådan pensionsförsäkring som avses
i denna anvisningspunkt och före av-
drag för avsättning för egenavgifter
enligt lagen (1981:691) om socialav-
gifter,

2. inkomst av tjänst, med bort-
seende från sådan intäkt som avses i
32 § 1 mom. första stycket h och i och

³ Senaste lydelse 1990:650.

⁴ Senaste lydelse 1990:650.

14

Nuvarande lydelse

cent av inkomsten till den del den inte
överstiger tjugo gånger det basbelopp
som enligt lagen (1962:381) om all-
mänförsäkring bestämts för året när-
mast före taxeringsåret samt högst 25
procent av den del av inkomsten som
överstiger tjugo men inte trettio
gånger nämnda basbelopp.

I fråga om övrig A-inkomst får av-
draget uppgå till högst 10 procent av
inkomsten till den del den tillsam-
mans med A-inkomst enligt före-
gående mening inte överstiger tjugo
gånger nämnda basbelopp. 1 stället
för vad som angivits i andra och
tredje meningarna av detta stycke får
avdraget beräknas till högst ett be-
lopp motsvarande angivet basbelopp

Föreslagen lydelse

3. inkomst ombord enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt samt en-
ligt 1 § 2 mom. nämnda lag skatte-
pliktig dagpenning för antingen be-
skattningsåret eller året närmast
dessförinnan och beräknas med hän-
syn till storleken av sådan inkomst.
Avdraget får uppgå till högst ett be-
lopp motsvarande det basbelopp som
enligt lagen (1962:381) om allmän
försäkring bestämts för året närmast
före taxeringsåret och dessutom i
fråga om

a. inkomst av aktiv näringsverk-
samhet till sammanlagt högst 25 pro-
cent av inkomsten före avdrag enligt
punkt 21 av anvisningarna till 23 §,
före avdrag för särskild löneskatt på
pensionskostnader enligt punkt 23 av
anvisningarna till 23 § på sådan pen-
sionsförsäkring som avses i denna
anvisningspunkt och före avdrag för
avsättning för egenavgifter enligt la-
gen om socialavgifter till den del den
inte överstiger tjugo gånger nämnda
basbelopp samt högst 20 procent av
den del av nyss nämnda inkomst som
överstiger tjugo men inte fyrtio
gånger nämnda basbelopp,

b. inkomst av anställning om den
skattskyldige helt saknar pensions-
rätt i anställning och inte är anställd
i ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening vari han har sådant bestäm-
mande inflytande som avses i punkt
20 e femte stycket av anvisningarna
till 23 § till sammanlagt högst 35 pro-
cent av inkomsten till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda bas-
belopp samt högst 25 procent av den
del av inkomsten som överstiger
tjugo men inte trettio gånger nämnda
basbelopp eller

c. annan inkomst av tjänst, med
bortseende från sådan intäkt som av-
ses i 32 § 1 mom. första stycket h och
i, och inkomst ombord enligt lagen
om sjömansskatt samt enligt 1 § 2
mom. nämnda lag skattepliktig dag-
penning till högst 10 procent av den
del av inkomsten som överstiger tio
men inte tjugo gånger samma basbe-
lopp. - Avdrag enligt detta stycke be-

Prop.

1990/91:166

15

Nuvarande lydelse

jämte 30 procent av inkomst som
hänför sig till näringsverksamhet in-
till en sammanlagd A-inkomst mot-
svarande tre gånger samma basbe-
lopp. Avdraget beräknas i sin helhet
antingen på inkomst som skall tas
upp till beskattning under beskatt-
ningsåret eller på inkomståret när-
mast dessförinnan.

Om särskilda skäl föreligger får
riksskatteverket efter ansökan be-
sluta att avdrag för avgift för pen-
sionsförsäkring får medges med
högre belopp än som följer av be-
stämmelserna i föregående stycke.
Därvid skall dock följande gälla. För
skattskyldig, som redovisar inkomst
som är att anse som A-inkomst en-
dast av tjänst men som i huvudsak
saknar pensionsrätt i anställning, får
avdrag medges högst med belopp,
beräknat som för inkomst av nä-
ringsverksamhet på det sätt som före-
skrivits i föregående stycke. Har så-
dan skattskyldig erhållit särskild er-
sättning i samband med att anställ-
ning upphört och har han ej skaffat
sig ett betryggande pensionsskydd,
får dock avdrag medges med högre
belopp. Avdrag som avses i de två
närmast föregående meningarna får
dock inte beräknas för inkomst som
härrör från aktiebolag eller ekono-
misk förening vari den skattskyldige
har sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte stycket
av anvisningarna till 23 §. Har skatt-
skyldig, som - själv eller genom för-
medling av juridisk person - bedrivit
näringsverksamhet, upphört med
driften i förvärvskällan och har han
under verksamhetstiden ej skaffat

Föreslagen lydelse
räknas i sin helhet antingen på in-
komst som skall tas upp till beskatt-
ning under beskattningsåret eller på
inkomst året närmast dessförinnan.
Om den skattskyldige har inkomst av
aktiv näringsverksamhet från mer än
en förvärvskälla får avdrag beräknat
enligt detta stycke inte överstiga det
avdrag som kunnat göras om in-
komsten varit hänförlig till en och
samma förvärvskälla. Har den skatt-
skyldige inkomster som kan grunda
rätt till avdrag enligt detta stycke både
i inkomstslaget näringsverksamhet
och som allmänt avdrag skall den del
av avdraget som beräknas på ett bas-
belopp fördelas efter respektive av-
dragsgrundande inkomsts andel av
de sammanlagda avdragsgrundande
inkomsterna.

Om särskilda skäl föreligger får
skattemyndigheten efter ansökan be-
sluta att avdrag för avgift för pen-
sionsförsäkring får medges med
högre belopp än som följer av be-
stämmelserna i föregående stycke.
Därvid skall dock följande gälla. För
skattskyldig, som redovisar inkomst
som är att anse som inkomst endast
av tjänst med bortseende från sådan
intäkt som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i men som i huvudsak
saknar pensionsrätt i anställning, får
avdrag medges högst med belopp,
beräknat som för skattskyldig som
avses i andra stycket b. Har sådan
skattskyldig erhållit särskild ersätt-
ning i samband med att anställning
upphört och har han ej skaffat sig ett
betryggande pensionsskydd, får
dock avdrag medges med högre be-
lopp. Avdrag som avses i de två när-
mast föregående meningarna får
dock inte beräknas för inkomst som
härrör från aktiebolag eller ekono-
misk förening vari den skattskyldige
har sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte stycket
av anvisningarna till 23 §. Har skatt-
skyldig, som - själv eller genom för-
medling av juridisk person - bedrivit
näringsverksamhet, upphört med
driften i förvärvskällan och har han

Prop.

1990/91:166

16

Nuvarande lydelse

sig ett betryggande pensionsskydd,
får avdrag beräknas även på B-in-
komst. Avdraget får i detta fall be-
räknas med beaktande av det antal
år den skattskyldige drivit närings-
verksamheten, dock högst för tio år.
Hänsyn skall vid bedömningen av
avdragets storlek tas till den skatt-
skyldiges övriga pensionsskydd och
andra möjligheter till avdrag för av-
gift som avses i 46 § 2 mom. första
stycket 6. Avdraget får dock inte
överstiga ett belopp som för varje år
som driften pågått motsvarar tio
gånger det basbelopp som enligt la-
gen om allmän försäkring bestämts
för det år driften i förvärvskällan
upphört och ej heller summan av de
belopp som under beskattningsåret
redovisats som nettointäkt av för-
värvskällan och sådan inkomst av
kapital som är att hänföra till vinst
med anledning av överlåtelse av för-
värvskällan . Har riksskatteverket en-
ligt punkt 1 tredje stycket av anvis-
ningarna till 31 § medgivit att
dödsbo tar pensionsförsäkring, an-
ger riksskatteverket det högsta be-
lopp varmed avdrag för avgift för
försäkringen får medges. Härvid
iakttas i tillämpliga delar bestäm-
melserna i detta stycke om avdrag
för skattskyldig som upphört med
driften i en förvärvskälla. Mot beslut
av riksskatteverket i fråga som avses
i detta stycke får talan inte föras.

Föreslagen lydelse

under verksamhetstiden ej skaffat
sig ett betryggande pensionsskydd,
får avdrag beräknas även på inkomst
av kapital som är hänförlig till för-
säljning av förvärvskällan före av-
draget, på inkomst av passiv närings-
verksamhet före avdraget samt pä så-
dan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1
mom. första stycket h. Avdraget får i
detta fall beräknas med beaktande
av det antal år den skattskyldige dri-
vit näringsverksamheten, dock
högst för tio år. Hänsyn skall vid be-
dömningen av avdragets storlek tas
till den skattskyldiges övriga pen-
sionsskydd och andra möjligheter
till avdrag för avgift som avses i 46 §
2 mom. första stycket 6. Avdraget
får dock inte överstiga ett belopp
som för varje år som driften pågått
motsvarar tio gånger det basbelopp
som enligt lagen om allmän försäk-
ring bestämts för det år driften i för-
värvskällan upphört och ej heller
summan av de belopp som under be-
skattningsåret redovisats som net-
tointäkt av förvärvskällan i förekom-
mande fall före avdraget, före avdrag
för särskild löneskatt pä pensions-
kostnader enligt punkt 23 av anvis-
ningarna till 23 § på sådan pensions-
försäkring som avses i denna anvis-
ningspunkt och före avdrag för av-
sättning för egenavgifter enligt lagen
om socialavgifter och sådan inkomst
av kapital som är att hänföra till
vinst med anledning av överlåtelse
av förvärvskällan. Har skattemyn-
digheten enligt punkt 1 tredje
stycket av anvisningarna till 31 §
medgivit att dödsbo tar pensionsför-
säkring, anger skattemyndigheten
det högsta belopp varmed avdrag för
avgift för försäkringen får medges.
Härvid iakttas i tillämpliga delar be-
stämmelserna i detta stycke om av-
drag för skattskyldig som upphört
med driften i en förvärvskälla. Skat-
temyndighetens beslut i fråga som av-
ses i detta stycke får överklagas hos
riksskatteverket. Riksskatteverkets

Prop.

1990/91:166

beslut får inte överklagas.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 men

17

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 166

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestäm-
melserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering
för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med
belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som
anges i andra stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift
som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 inte med högre belopp än skillnaden
mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och öv-
riga avdrag enligt 46 8. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat
utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades, får ut-
nyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret.
Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan
övriga avdrag enligt 46 § gjorts.

Prop.

1990/91:166

Med A-inkomst avses inkomst av
aktiv näringsverksamhet samt in-
komst av tjänst med bortseende från
sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i. Till A-inkomst
räknas även inkomst ombord enligt
lagen (1958:295) om sjömansskatt
samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag
skattepliktig dagpenning. Med B-in-
komst avses inkomst av passiv nä-
ringsverksamhet samt sådan intäkt av
tjänst som avses i 32 1 mom. första
stycket h och i.

Om avdrag medges enligt tredje
stycket sjätte meningen på grund av
att aktier eller andelar i fåmansföre-
tag avyttrats skall avdraget i första
hand göras som allmänt avdrag. Av-
draget begränsas till ett belopp mot-
svarande det lägsta av den del av
vinsten vid avyttringen som tas upp
som intäkt av tjänst och inkomsten av
tjänst före avdraget. Till den del av-
draget inte kan utnyttjas som allmänt
avdrag får avdrag göras i inkomstsla-
get kapital enligt 3 § 2 mom. åttonde
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. 1 det fall avdrag med-
ges på grund av att andelar i fåman-
sägt handelsbolag avyttrats skall av-
drag göras i inkomstslaget kapital en-
ligt 3!) 2 mom. åttonde stycket lagen
om statlig inkomstskatt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.

2. Reglerna i punkt 4 av anvisningarna till 42 § om jämkning uppåt av vär-
det av bilförmån som skall redovisas som intäkt av näringsverksamhet tilläm-
pas inte vid 1992 och 1993 års taxeringar för den del av räkenskapsåret som
belöper på tiden före ikraftträdandet.

18

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 3§ 2 mom. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

3§

2 mom.² Från intäkt av kapital får avdrag göras för omkostnader för intäk-
ternas förvärvande samt, såvitt gäller fysisk person som har varit bosatt i Sve-
rige under beskattningsåret och svenskt dödsbo, för ränteutgift och förlust
(realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och sådana
förpliktelser som anges i 1 mom., i den mån inte annat anges i 31 § femte
stycket, allt under förutsättning att avdrag inte skall göras från intäkt av nä-
ringsverksamhet. Avdrag för realisationsförlust får dock göras av annan fy-
sisk person om skattskyldighet skulle ha förelegat för realisationsvinst på
den avyttrade egendomen.

Om ränteutgifterna överstiger ränteintäkterna med mer än 100 000 kro-
nor eller - om den skattskyldige inte fyllt 18 år eller fråga är om dödsbo som
behandlas som handelsbolag - 10 000 kronor medges dock avdrag med en-
dast 70 procent av det överskjutande beloppet om inte annat framgår av
tredje stycket eller 4 mom. andra stycket. Till ränteintäkter hänförs därvid
endast följande avkastning:

1. Ränta på banktillgodohavanden i svenska kronor och likvärdiga ford-
ringar som betalas varje år med hela det vid beskattningsårets utgång upp-
lupna beloppet.

2. Ränta respektive sådan realisationsvinst som jämställs med ränta enligt
29 § 2 mom. på skuldebrev som avses i 29 § och givits ut mot ett vederlag
som inte understiger 85 procent av skuldebrevets nominella belopp under
förutsättning att räntan betalas varje år och beräknas efter samma räntesats
under hela löptiden eller efter en räntesats som följer ändringarna i den all-
männa räntenivån. I fråga om obligationslån och liknande lån avses med ve-
derlag kursen för de först utgivna skuldebreven i lånet.

3. Realisationsvinst som jämställs med ränta enligt 29 § 2 mom. på finan-
siellt instrument med en löptid på högst ett år vars underliggande egendom
är skuldebrev av det slag som avses i 2 eller hänförlig till ränteindex för ford-
ringar i svenska kronor.

Delägare i fåmansföretag, som avses i 12 mom. nionde stycket, får göra
fullt avdrag för ränteutgifter utöver vad som följer av föregående stycke,
med högst så stor procent av den skattskyldiges anskaffningskostnad för ak-
tierna eller andelarna och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott som svarar
mot statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret
med tillägg av fem procentenheter. Som anskaffningskostnad räknas även
arvs- och gåvoskatt som den skattskyldige har betalat i anledning av förvärv
av aktierna eller andelarna. Har aktierna eller andelarna förvärvats på annat
sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall anskaffningskost-
naden beräknas med tillämpning av 24 § 1 mom. tredje stycket.

Till realisationsförlust hänförs även valutakursförlust på fordringar och
skulder i utländsk valuta.

Avdrag för realisationsförlust medges med 70 procent av förlusten, i den
mån inte annat anges i 27 § 5 och 6 mom. eller 29 § 2 mom.

¹ Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:770.

² Senaste lydelse 1990:1422.

Prop.

1990/91:166

19

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse                    Prop.

Förvaltningskostnader får dras av endast till den del de överstiger 1 000   1990/91:166

kronor under beskattningsåret.

Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra lik-
nande insatser i lotteri.

Från intäkt av kapital får avdrag
också göras för avgift för pensions-
försäkring i den omfattning som an-
ges i punkt 6 tredje och sjätte styck-
ena av anvisningarna till 46 § kom-
munalskattelagen (1928:370).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.

20

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv

Härigenom föreskrivs att 4 och 8 §§ lagen (1990:654) om skatteutjäm-
ningsreserv skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:166

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

4§'

Kapitalunderlaget för fysiska personer och dödsbon är skillnaden vid be-
skattningsårets ingång mellan tillgångar och skulder i förvärvskällan.

Som tillgång räknas inte egendom som avses i 27§ 1 mom., 28§, 29§
lmom., 30 § 1 mom. och 31 § lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt så-
vida inte vederlag eller realisationsvinst vid avyttring utgör intäkt av närings-
verksamhet.

Som skuld räknas även

1. en skuldreservering i den mån avdrag för reserveringen medges vid in-
komsttaxeringen,

2. belopp som har avsatts till ersättningsfond.

Som skuld räknas inte

1. lån för anskaffande av tillgångar som enligt andra stycket inte räknas in
i kapitalunderlaget,

2. belopp som har avsatts till skatteutjämningsreserv.

Statlig inkomstskatt, statlig för-
mögenhetsskatt, kommunal in-
komstskatt, egenavgifter enligt la-
gen (1981:691) om socialavgifter och
särskild löneskatt enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt
samt skattetillägg och förseningsav-
gift enligt taxeringslagen (1990:324)
räknas inte som tillgång eller skuld.

Statlig inkomstskatt, statlig för-
mögenhetsskatt, kommunal in-
komstskatt, egenavgifter enligt la-
gen (1981:691) om socialavgifter,
särskild löneskatt enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster och lagen
(1991:000) om särskild löneskatt på
pensionkostnader samt skattetillägg
och förseningsavgift enligt taxe-
ringslagen (1990:324) räknas inte
som tillgång eller skuld.

Inkomstunderlaget är den vid
taxeringen till statlig inkomstskatt
beräknade inkomsten av förvärvs-
källan före avdrag för underskott
från föregående år, avdrag för upp-
skov enligt lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto, avdrag för av-
sättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och la-
gen (1990:659) om särskild löneskatt
samt avdrag för årets avsättning till
skatteutjämningsreserv beräknad på
inkomstunderlaget. Intäkt enligt

¹ Senaste lydelse 1990:1446.

² Senaste lydelse 1990:1446.

Inkomstunderlaget är den vid
taxeringen till statlig inkomstskatt
beräknade inkomsten av förvärvs-
källan före avdrag för underskott
från föregående år, avdrag för avgift
för pensionsförsäkring enligt punkt
21 av anvisningarna till 23 § kommu-
nalskattelagen (1928:370), avdrag
för särskild löneskatt enligt 3 § lagen
(1991:000) om särskild löneskatt pä
pensionskostnader, avdrag för upp-
skov enligt lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto, avdrag för av-

Nuvarande lydelse

punkt 16 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370)
ingår inte i underlaget.

Föreslagen lydelse

sättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och la-
gen (1990:659) om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster samt av-
drag för årets avsättning till skatte-
utjämningsreserv beräknad på in-
komstunderlaget. Intäkt enligt
punkt 16 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen ingår inte i
underlaget.

Prop.

1990/91:166

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.

22

9 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

Prop.

1990/91:166

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § och 5 kap. 1 § taxeringslagen
(1990:324) samt punkt 4 av övergångsbestämmelserna till nämnda lag skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §'

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift
(taxering) enligt

1. kommunalskattelagen (1928:370),

2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

5. lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

6. lagen (1990:661) om avkast- 6. lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel.         ningsskatt på pensionsmedel,

7. lagen (1991:000) om särskild lö-
neskatt pä pensionskostnader.

Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål
om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för fast-
ställelse av mervärdeskatt i vissa fall framgår av 21 § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt.

5 kap.

1§

Har en skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt meddelande,
som han avgett till ledning för taxeringen, lämnat uppgift som befinns orik-
tig, skall en särskild avgift (skattetillägg) påföras honom. Detsamma gäller
om den skattskyldige har lämnat en sådan uppgift i mål om taxering och upp-
giften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats.

Skattetillägg enligt första stycket
tas ut med fyrtio procent av den skatt
som, om den oriktiga uppgiften
hade godtagits, inte skulle ha påförts
den skattskyldige eller hans make el-
ler, i fråga om förmögenhetsskatt,
någon annan person som samtaxeras
med honom.

Skattetillägg enligt första stycket
tas ut med tjugo procent av den mer-
värdeskatt och med fyrtio procent av
den inkomstskatt eller förmögenhets-
skatt som, om den oriktiga uppgiften
hade godtagits, inte skulle ha påförts
den skattskyldige eller hans make el-
ler, i fråga om förmögenhetsskatt,
någon annan person som samtaxeras
med honom.

Avgiftsberäkning enligt andra stycket sker efter tjugo procent i fall då den
oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kon-
trollmateria] som normalt är tillgängligt vid taxering. Sådant kontrollmate-
rial kan vara taxeringsavi, den skattskyldiges självdeklaration för det näst-
föregående beskattningsåret eller uppgifter som det enligt lagen (1990:325)

¹ Senaste lydelse 1990:1423.

23

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

om självdeklaration och kontrolluppgifter åligger arbetsgivare eller andra,
att utan föreläggande lämna till ledning för taxering avseende någon annan.
För annat kontrollmaterial än taxeringsavi och självdeklaration för det näst-
föregående beskattningsåret gäller vad som sagts nu endast om materialet
varit tillgängligt för skattemyndigheten före utgången av november taxe-
ringsåret. Som normalt tillgängligt kontrollmaterial anses inte meddelande
från en annan skattemyndighet.

Prop.

1990/91:166

4. I mål som anhängiggörs hos re-
geringsrätten från och med den 1 ja-
nuari 1991 skall riksskatteverket
föra det allmännas talan. Bestäm-
melserna i 6 kap. 16 § tredje stycket
och 17 § i den nya lagen gäller där-
vid.

4. I mål som anhängiggörs hos re-
geringsrätten från och med den 1 ja-
nuari 1991 skall riksskatteverket
föra det allmännas talan. Bestäm-
melserna i 6 kap. 13 § andra stycket,
16 § tredje stycket och 17 § i den nya
lagen gäller därvid.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991. Bestämmelsen i 5 kap. 1 § tilläm-
pas första gången vid 1991 års taxering och bestämmelsen i 1 kap. 1 § tilläm-
pas första gången vid 1992 års taxering.

24

10 Förslag till                                                       Prop.

Lag om ändring i lagen (168:430) om mervärdeskatt           1990/91:166

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt¹ skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

21 §

Skattskyldig som inte är anmälningspliktig enligt 19 § och inte heller regi-
strerats enligt 19 § femte stycket skall redovisa utgående och ingående skatt
i allmän självdeklaration för beskattningsåret. I fråga om förfarandet vid be-
skattningen av sådan skattskyldig gäller inte bestämmelserna i 22—57 och
64 a-71 §§, utan i stället bestämmelserna i lagen (1990:325) om självdeklara-
tion och kontrolluppgifter, taxeringslagen (1990:324) och uppbördslagen
(1953:272).

Skattetillägget enligt taxeringsla-
gen skall utgå med 20 procent till den
del beräkningsunderlaget avser mer-
värdeskatt enligt första stycket.

Dennna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1991 års taxering.

¹ Lagen omtryckt 1990:576

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:885.

25

11 Förslag till                                                       Prop.

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)                   1990/91:166

Härigenom föreskrivs att 1 §, 3 § 1 och 2 mom. samt 18 § uppbördslagen
(1953:272)’ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

1§

Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:

1. kommunal inkomstskatt,

2. statlig inkomstskatt,

3. statlig förmögenhetsskatt,

4. statlig fastighetsskatt,

5. skogsvårdsavgift,

6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

7. avkastningsskatt,

8. skattetillägg och förseningsav-
gift enligt taxeringslagen (1990:324),

9. mervärdeskatt i fall som avses i
21 § lagen (1968:430) om mervärde-
skatt,

10. annuitet på avdikningslån.

8. särskild löneskatt enligt lagen
(1991:000) om särskild löneskatt pä
pensionskostnader,

9. skattetillägg och förseningsav-
gift enligt taxeringslagen (1990:324),

10. mervärdeskatt i fall som avses
i 21 § lagen (1968:430) om mer-
värdeskatt,

11. annuitet på avdikningslån.

1 mom. I den omfattning nedan
anges skall skattskyldig betala preli-
minär skatt med belopp, vilket så
nära som möjligt kan antas motsvara
i den slutliga skatten ingående statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhets-
skatt, avkastningsskatt, egenavgif-
ter, kommunal inkomstskatt, skogs-
vårdsavgift och statlig fastighets-
skatt.

1 mom. I den omfattning nedan
anges skall skattskyldig betala preli-
minär skatt med belopp, vilket så
nära som möjligt kan antas motsvara
i den slutliga skatten ingående statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhets-
skatt, avkastningsskatt, egenavgif-
ter, kommunal inkomstskatt, skogs-
vårdsavgift, statlig fastighetsskatt
och särskild löneskatt på pensions-
kostnader.

2 mom. Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller preliminär
B-skatt.

1. Preliminär A-skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan i
detta moment och i 10 § sägs, betalas för sådan inkomst av tjänst, vilken helt
eller delvis utgår i pengar och vilken hänför sig till den skattskyldiges huvud-
sakliga arbetsanställning eller annars utgör hans huvudsakliga inkomst av
tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person
eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock preli-
minär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av ar-
betsgivaren bedriven näringsverksamhet.

Med tjänst likställs i denna lag rätt till pension, livränta, som utgår på
grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på

¹ Lagen omtryckt 1991:97.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

26

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

grund av försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom, ersätt-
ning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfalls-
försäkring, tagen i samband med tjänst, samt undantagsförmåner och sådant
periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt för vilken
givaren enligt 23 § kommunalskattelagen (1928:370) är berättigad till av-
drag.

Preliminär A-skatt skall också, med de undantag som föreskrivs i 10 §, be-
talas för sådan ränta och utdelning vilken utgår i pengar och för vilken kon-
trolluppgift skall lämnas med tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 22, 23
eller 27 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Preliminär A-skatt skall utgå enligt skattetabell, som avses i 4 §, eller en-
ligt de grunder som anges i 7,12 eller 40 §. För enskilda fall får skattemyndig-
het föreskriva särskild beräkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräk-
nas på viss del av inkomsten eller på inkomsten minskad med visst belopp
eller att skatten skall utgå med särskilt angiven procent av inkomsten eller
att preliminär skatt inte skall betalas för viss ränta eller utdelning.

Är den, som åtnjuter ovan avsedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl
för annan inkomst eller för förmögenhet får skattemyndighet, då särskilda
skäl föreligger, föreskriva att preliminär A-skatt skall betalas också för sist-
nämnda inkomst eller för förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges
preliminära skatt beräknas antingen till viss procent av den huvudsakliga in-
komsten av tjänst eller enligt skattetabell på nämnda inkomst ökad med visst
belopp eller också utgå med visst belopp utöver vad i skattetabellen anges
för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den huvud-
sakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller föreligger
annars särskilda omständigheter, får skattemyndighet föreskriva, att preli-
minär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.

Ytterligare bestämmelser om preliminär A-skatt finns i lagen (1990:326)
om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m., lagen (1990:327) om skat-
teavdrag från sjukpenning m.m. och lagen (1990:328) om skatteavdrag i
vissa fall från artistersättning.

2. Preliminär B-skatt skall för 2. Preliminär B-skatt skall för

inkomståret betalas av skattskyldig,
som inte skall betala preliminär A-
skatt enligt 1 första eller andra
stycket. Preliminär B-skatt skall
avse de skatter och avgifter som an-
ges i 1 mom. Preliminär B-skatt skall
betalas enligt särskild debitering.

inkomståret betalas av skattskyldig,
som inte skall betala preliminär A-
skatt enligt 1 första eller andra
stycket. Preliminär B-skatt skall be-
talas för inkomster från den skatt-
skyldiges samtliga förvärvskällor och
för förmögenhet. Preliminär B-skatt
skall betalas enligt särskild debite-
ring.

Skattemyndigheten får besluta att fysisk person, som har inkomst av sådan
uppdragsverksamhet som avses i 4 § lagen (1982:1006) om avdrags- och upp-
giftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar, skall betala prelimi-
när A-skatt i stället för preliminär B-skatt. Ett sådant beslut får meddelas
om den för inkomståret beräknade slutliga skatten kan antas till huvudsaklig
del bli betald genom avdrag för skatt.

18 §

Preliminär självdeklaration skall avfattas å blankett enligt formulär som
riksskatteverket fastställer.

Preliminär självdeklaration enligt Preliminär självdeklaration enligt

Prop.

1990/91:166

27

Nuvarande lydelse

17 § 1 mom. skall avlämnas senast
den 1 december under året näst före
inkomståret eller, om den skattskyl-
dige då icke ägde kännedom om att
han kommer att för inkomståret tax-
eras för inkomst, senast fjorton da-
gar efter det han vunnit sådan kän-
nedom.

Föreslagen lydelse

17 § 1 mom. skall avlämnas senast
den 1 december under året näst före
inkomståret eller, om den skattskyl-
dige då inte ägde kännedom om att
han kommer att för inkomståret på-
föras slutlig skatt enligt den årliga
taxeringen året efter inkomståret, se-
nast fjorton dagar efter det han vun-
nit sådan kännedom.

Prop.

1990/91:166

Preliminär självdeklaration enligt 17 § 2 mom. skall avlämnas senast den
1 december året näst före inkomståret.

Preliminär självdeklaration skall avlämnas till den skattemyndighet, som
har att debitera skatt enligt vad i 22 § sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

28

12 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4, 8 och 13 §§ lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:166

2 kap.

4§‘

Fysisk person skall lämna självdeklaration

1. när hans bruttointäkter av tjänst i andra fall än som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) och av aktiv närings-
verksamhet, under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 32 pro-
cent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året
före taxeringsåret och inte annat följer av 6§,

2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv näringsverksamhet upp-
gått till sammanlagt minst 100 kronor,

3. när han haft bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning för
vilken preliminär A-skatt skall betalas enligt 3 § 2 mom. 1 tredje stycket upp-
bördslagen (1953:272) och bruttointäkterna av kapital uppgått till samman-
lagt minst 100 kronor,

4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret eller om
han under beskattningsåret betalat sjömansskatt, när bruttointäkterna upp-
gått till sammanlagt minst 100 kronor,

5. när hans tillgångar av den art som anges i 3 § 1 mom. lagen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft ett värde som
överstiger 800 000 kronor, eller

6. när underlag för skogsvårdsav-
gift, statlig fastighetsskatt eller av-
kastningsskatt på pensionsmedel
skall fastställas för honom.

6. när underlag för skogsvårdsav-
gift, statlig fastighetsskatt, avkast-
ningsskatt på pensionsmedel eller
särskild löneskatt på pensionskostna-
der skall fastställas för honom.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall hän-
syn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken skattskyldighet
inte föreligger enligt kommunalskattelagen, lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt. Däremot skall hänsyn
tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt dubbelbeskattningsavtal
skall vara helt eller delvis undantagen från beskattning i Sverige.

Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och
levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft förmögenhet, skall
vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas
sammanlagda förmögenhet.

Skall någon enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmö-
genhet som tillhör barn eller någon annan, skall hänsyn tas därtill när dekla-
rationsskyldigheten bedöms.

8§²

Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration

¹ Senaste lydelse 1990:1136.

- Senaste lydelse 1990:1136.

29

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt skadeförsäk-
ringsföretag och värdepappersfond samt sådan stiftelse, fond eller inrättning
som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers
eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2. ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter under beskattningsåret
överstigit grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,

3. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvs-
källor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

4. juridisk person, vars tillgångar av den art som anges i 3 § 1 mom. lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft
ett värde som överstiger 800 000 kronor eller, i fråga om sådan juridisk per-
son som avses i 6 § 1 mom. b nämnda lag, 25 000 kronor,

5. juridisk person för vilken un-
derlag för skogsvårdsavgift, statlig
fastighetsskatt eller avkastningsskatt
på pensionsmedel skall fastställas.

Prop.

1990/91:166

5. juridisk person för vilken un-
derlag för skogsvårdsavgift, statlig
fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel eller särskild löne-
skatt på pensionskostnader skall fast-
ställas.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2—4 skall
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken skattskyldig-
het inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen om statlig
inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt. Däremot skall hän-
syn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt dubbelbeskattnings-
avtal skall vara helt eller delvis undantagen från beskattning i Sverige.

13 §³

En allmän självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer,
postadress och hemortskommun, beträffande utlänning nationalitet, beträf-
fande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt be-
träffande skattskyldig som bara under någon del av beskattningsåret varit
bosatt i Sverige, uppgift om den tid som han haft bostad här,

2. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje inkomstslag,

3. de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen,

4. den skattskyldiges tillgångar
och skulder vid slutet av beskatt-
ningsåret, även om förmögenheten
inte uppgår till skattepliktigt belopp,
dock endast om och i den mån han
är skattskyldig för förmögenhet,

5. belopp av den preliminära skatt
som genom skatteavdrag betalats för
året näst före taxeringsåret.

En allmän självdeklaration skall
dessutom innehålla de uppgifter som
för särskilda fall föreskrivs i
16—24§§ eller som behövs för be-
räkning av pensionsgrundande in-
komst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, skogsvårdsavgift

4. den skattskyldiges tillgångar
och skulder vid slutet av beskatt-
ningsåret, även om förmögenheten
inte uppgår till skattepliktigt belopp,
dock endast om och i den mån han
är skattskyldig för förmögenhet.

En allmän självdeklaration skall
dessutom innehålla de uppgifter som
för särskilda fall föreskrivs i
16-24 §§ eller som behövs för be-
räkning av pensionsgrundande in-
komst enligt lagen (1962:381) om
allmän försäkring, skogsvårdsavgift

³ Senaste lydelse 1990:1136.

30

Nuvarande lydelse

enligt lagen (1946:324) om skogs-
vårdsavgift, fastighetsskatt enligt la-
gen (1984:1052) om statlig fastig-
hetsskatt eller avkastningsskatt en-
ligt lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel.

Om en skattskyldig skall taxeras
het, skall uppgift lämnas även om s

Föreslagen lydelse

enligt lagen (1946:324) om skogs-
vårdsavgift, fastighetsskatt enligt la-
gen (1984:1052) om statlig fastig-
hetsskatt, avkastningsskatt enligt la-
gen (1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel eller särskild löne-
skatt enligt lagen (1991:000) om sär-
skild löneskatt på pensionskostna-
der.

barns eller någon annans förmögen-
n förmögenhet.

Prop.

1990/91:166

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.

31

13 Förslag till                                                       Prop.

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i        1990/91:166

taxeringsfrågor

Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor¹ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

Förhandsbesked får, om det är av
synnerlig vikt för någon, efter ansö-
kan lämnas angående viss fråga, som
avser sökandens taxering till kom-
munal inkomstskatt, statlig inkomst-
skatt, statlig förmögenhetsskatt eller
avkastningsskatt på pensionsmedel
samt fråga rörande tillämpningen av
lagen (1951:763) om statlig inkomst-
skatt på ackumulerad inkomst. Gäl-
ler ansökningen fråga om tillämp-
ning av lagen (1980:865) mot skatte-
flykt får förhandsbesked meddelas,
om det är av vikt för sökanden,

Förhandsbesked får, om det är av
synnerlig vikt för någon, efter ansö-
kan lämnas angående viss fråga, som
avser sökandens taxering till kom-
munal inkomstskatt, statlig inkomst-
skatt, statlig förmögenhetsskatt, av-
kastningsskatt på pensionsmedel el-
ler särskild löneskatt pä pensions-
kostnader samt fråga rörande till-
lämpningen av lagen (1951:763) om
statlig inkomstskatt på ackumulerad
inkomst. Gäller ansökningen fråga
om tillämpning av lagen (1980:865)
mot skatteflykt får förhandsbesked
meddelas, om det är av vikt för sö-
kanden.

I frågor som avses i första stycket får förhandsbesked också meddelas, om
det är av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

Vad som har sagts i första stycket första meningen och andra stycket skall
också tillämpas, när ägare till fastighet önskar erhålla förhandsbesked angå-
ende viss fråga, som avser taxering av fastigheten. Detsamma gäller den som
enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.

Bestämmelser om rätt att erhålla förhandsbesked finns också i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter och vägtrafikskattelagen (1988:327).

Denna lag träder i kraft 1 juli 1991.

¹ Senaste lydelse av lagens rubrik 1980:866.

² Lydelse enligt prop. 1990/91:89.

32

14 Förslag till                                                       Prop.

Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)                   1990/91:166

Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

1§*

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevill-
ningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, lagen (1927:321) om
skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar, kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1933:395) om er-
sättningsskatt, lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt, lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift, la-
gen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt, lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt,           lagen

(1958:295) om sjömansskatt, lagen
(1983:219) om tillfällig vinstskatt, la-
gen (1983:1086) om vinstdelnings-
skatt, lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföre-
ningar och pensionsstiftelser, lagen
(1989:346) om särskild vinstskatt, la-
gen (1989:471) om investeringsskatt
för vissa byggnadsarbeten, lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,

2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262)
om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stäm-
pelskattelagen (1964:308), lagen
(1968:430) om mervärdeskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser och
reklam, lagen (1972:820) om skatt
på spel, lagen (1973:37) om avgift på

1. lagen (1908:128) om bevill-

ningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, lagen (1927:321) om
skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar, kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1933:395) om er-
sättningsskatt, lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt, lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift, la-
gen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt, lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt,          lagen

(1958:295) om sjömansskatt, lagen
(1983:219) om tillfällig vinstskatt, la-
gen (1983:1086) om vinstdelnings-
skatt, lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföre-
ningar och pensionsstiftelser, lagen
(1989:346) om särskild vinstskatt, la-
gen (1989:471) om investeringsskatt
för vissa byggnadsarbeten, lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, lagen (1991:000) om
särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta, lagen (1991:000) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands bo-
satta artister m.fl., lagen (1991:000)
om särskild löneskatt på pensions-
kostnader,

2. lagen (1928:376) om skatt på
lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262)
om allmän energiskatt, lagen
(1961:372) om bensinskatt, lagen
(1961:394) om tobaksskatt, stäm-
pelskattelagen (1964:308), lagen
(1968:430) om mervärdeskatt, lagen
(1972:266) om skatt på annonser och
reklam, lagen (1972:820) om skatt
på spel, lagen (1973:37) om avgift på

¹ Senaste lydelse 1990:1435.

33

3 Riksdagen 199OI91. 1 saml. Nr 166

Nuvarande lydelse

vissa dryckesförpackningar, vägtra-
fikskattelagen (1973:601), lagen
(1973:1216) om särskild skatt för ol-
jeprodukter och kol, bilskrotnings-
lagen (1975:343), lagen (1976:338)
om vägtrafikskatt på vissa fordon,
som icke är registrerade i riket, la-
gen (1977:306) om dryckesskatt, la-
gen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon, lagen (1978:144)
om skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kassett-
band, lagen (1982:1200) om skatt på
videobandspelare,            lagen

(1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om sär-
skild skatt för elektrisk kraft från

Föreslagen lydelse

vissa dryckesförpackningar, vägtra-
fikskattelagen (1973:601), lagen
(1973:1216) om särskild skatt för ol-
jeprodukter och kol, bilskrotnings-
lagen (1975:343), lagen (1976:338)
om vägtrafikskatt på vissa fordon,
som icke är registrerade i riket, la-
gen (1977:306) om dryckesskatt, la-
gen (1978:69) om försäljningsskatt
på motorfordon, lagen (1978:144)
om skatt på vissa resor, lagen
(1982:691) om skatt på vissa kassett-
band, lagen (1982:1200) om skatt på
videobandspelare,           lagen

(1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om sär-
skild skatt för elektrisk kraft från

Prop.

1990/91:166

kärnkraftverk, lagen (1984:351) om
totalisatorskatt, lagen (1984:355)
om skatt på vissa dryckesförpack-
ningar, lagen (1984:404) om stäm-
pelskatt vid inskrivningsmyndighe-
ter, lagen (1984:405) om stämpel-
skatt på aktier, lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel, lagen
(1984:410) om avgift på bekämp-
ningsmedel, lagen (1984:852) om la-
gerskatt på viss bensin, vägtrafik-
skattelagen (1988:327), lagen
(1988:328) om vägtrafikskatt på ut-
ländska fordon, lagen (1988:1567)
om miljöskatt på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxidskatt,
lagen (1990:587) om svavelskatt, la-
gen (1990:662) om skatt på vissa pre-
miebetalningar, lagen (1990:1087)
om lagerskatt på vissa oljeproduk-
ter, lagen (1990:1427) om särskild
premieskatt för grupplivförsäkring,
m.m..

kärnkraftverk, lagen (1984:351) om
totalisatorskatt, lagen (1984:355)
om skatt på vissa dryckesförpack-
ningar, lagen (1984:404) om stäm-
pelskatt vid inskrivningsmyndighe-
ter, lagen (1984:405) om stämpel-
skatt på aktier, lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel, lagen
(1984:410) om avgift på bekämp-
ningsmedel, lagen (1984:852) om la-
gerskatt på viss bensin, vägtrafik-
skattelagen (1988:327), lagen
(1988:328) om vägtrafikskatt på ut-
ländska fordon, lagen (1988:1567)
om miljöskatt på inrikes flygtrafik,
lagen (1990:582) om koldioxidskatt,
lagen (1990:587) om svavelskatt, la-
gen (1990:613) om miljöavgift på ut-
släpp av kväveoxider vid energipro-
duktion, lagen (1990:662) om skatt
på vissa premiebetalningar, lagen
(1990:1087) om lagerskatt på vissa
oljeprodukter, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för grupp-
livförsäkring, m.m.,

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande
skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den
ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift, skattetillägg
eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 1 § första stycket 1 avseende lagen

34

(1991:000) om särskild löneskatt på pensionskostnader den 1 juli 1991, och Prop.

i övrigt den 1 januari 1992.                                                 1990/91:166

35

15 Förslag till                                                      Prop.

Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade 1990/91:166
skattefordringar m.m.

Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §'

Förmånsrätt enligt 11 § förmånsrättslagen (1970:979) följer med fordran
På

1. skatt och avgift, som anges i 1 §
första stycket uppbördslagen
(1953:272), samt skatt enligt lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättighe-
ter, lagen (1958:295) om sjömans-
skatt,           kupongskattelagen

(1970:624), lagen (1983:219) om till-
fällig vinstskatt, lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföre-
ningar, pensionsstiftelser och lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,

1. skatt och avgift, som anges i 1 §
första stycket uppbördslagen
(1953:272), samt skatt enligt lagen
(1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättighe-
ter, lagen (1958:295) om sjömans-
skatt.           kupongskattelagen

(1970:624), lagen (1983:219) om till-
fällig vinstskatt, lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföre-
ningar och pensionsstiftelser, lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel, lagen (1991:000) om
särskild inkomstskatt för utomlands
bosatta och lagen (1991:000) om sär-
skild inkomstskatt för utomlands bo-
satta artister m.fl.,

2. skatt enligt lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på lotterivins-
ter. lagen (1941:251) om särskild va-
ruskatt, lagen (1957:262) om allmän
energiskatt, lagen (1961:372) om
bensinskatt, lagen (1961:394) om to-
baksskatt, stämpelskattelagen
(1964:308), lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryckes-
förpackningar, lagen (1973:1216)
om särskild skatt för oljeprodukter
och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1977:306) om
dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon,
lagen (1978:144) om skatt på vissa
resor, lagen (1982:691) om skatt på
vissa kassettband, lagen (1982:1200)
om skatt på videobandspelare, lagen

3. skatt eller avgift enligt lagen
(1928:376) om skatt på lotterivins-
ter, lagen (1941:251) om särskild va-
ruskatt, lagen (1957:262) om allmän
energiskatt, lagen (1961:372) om
bensinskatt, lagen (1961:394) om to-
baksskatt, stämpelskattelagen
(1964:308), lagen (1972:266) om
skatt på annonser och reklam, lagen
(1972:820) om skatt på spel, lagen
(1973:37) om avgift på vissa dryckes-
förpackningar, lagen (1973:1216)
om särskild skatt för oljeprodukter
och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1977:306) om
dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon,
lagen (1978:144) om skatt på vissa
resor, lagen (1982:691) om skatt på
vissa kassettband, lagen (1982:1200)
om skatt på videobandspelare, lagen

¹ Senaste lydelse 1990:1436.

36

Nuvarande lydelse

(1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om sär-
skild skatt för elektrisk kraft från
kärnkraftverk, lagen (1984:351) om
totalisatorskatt, lagen (1984:355)
om skatt på vissa dryckesförpack-
ningar, lagen (1984:404) om stäm-
pelskatt vid inskrivningsmyndighe-
ter, lagen (1984:405) om stämpel-
skatt på aktier, lagen (1984:410) om
avgift på bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1988:1567) om miljö-
skatt på inrikes flygtrafik, lagen
(1990:582) om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:662) om skatt på vissa premie-
betalningar, lagen (1990:1087) om
lagerskatt på vissa oljeprodukter, la-
gen (1990:1427) om särskild premie-
skatt för grupplivförsäkring, m.m.,

Föreslagen lydelse

(1982:1201) om skatt på viss elek-
trisk kraft, lagen (1983:1053) om
skatt på omsättning av vissa värde-
papper, lagen (1983:1104) om sär-
skild skatt för elektrisk kraft från
kärnkraftverk, lagen (1984:351) om
totalisatorskatt, lagen (1984:355)
om skatt på vissa dryckesförpack-
ningar, lagen (1984:404) om stäm-
pelskatt vid inskrivningsmyndighe-
ter, lagen (1984:405) om stämpel-
skatt på aktier, lagen (1984:410) om
avgift på bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss
bensin, lagen (1988:1567) om miljö-
skatt på inrikes flygtrafik, lagen
(1990:582) om koldioxidskatt, lagen
(1990:587) om svavelskatt, lagen
(1990:613) om miljöavgift på utsläpp
av kväveoxider vid energiproduk-
tion, lagen (1990:662) om skatt på
vissa premiebetalningar, lagen
(1990:1087) om lagerskatt på vissa
oljeprodukter, lagen (1990:1427)
om särskild premieskatt för grupp-
livförsäkring, m.m.,

4. skatt enligt vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen (1976:339) om salu-
vagnsskatt, vägtrafikskattelagen (1988:327), lagen (1988:328) om vägtrafik-
skatt på utländska fordon,

5. tull, särskild avgift enligt 39 § tullagen (1973:670) och avgift enligt lagen
(1968:361) om avgift vid införsel av vissa bakverk,

6. avgift enligt lagen (1967:340)
om prisreglering på jordbrukets om-
råde, lagen (1974:266) om prisregle-
ring på fiskets område och lagen
(1984:409) om avgift på gödselme-
del,

Prop.

1990/91:166

6. avgift enligt lagen (1967:340)
om prisreglering på jordbrukets om-
råde, lagen (1974:266) om prisregle-
ring på fiskets område, lagen
(1984:409) om avgift på gödselme-
del, lagen (1990:615) om avgifter på
vissa jordbruksprodukter m.m. och
lagen (1990:616) om införande av la-
gen (1990:615) om avgifter på vissa
jordbruksprodukter m.m.,

7. avgift som uppbärs med tillämpning av lagen (1984:668) om uppbörd
av socialavgifter från arbetsgivare.

Förmånsrätten omfattar ej restavgift och liknande avgift som utgår vid för-
summelse att redovisa eller betala fordringar och ej heller skatte- eller av-
giftstillägg och förseningsavgift.

Denna lag träder i kraft, i fråga om 1 § första stycket 6 den 1 juli 1991, och
i övrigt den 1 januari 1992.

37

16 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

Prop.

1990/91:166

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter¹

dels att i 2 kap. 2, 3, 7 och 8 §§ samt 5 kap. 1 § orden ”statens jordbruks-
nämnd” skall bytas ut mot ”jordbruksverket eller fiskeriverket”,

dels att i 6 kap. 1 § orden ”statens jordbruksnämnd” skall bytas ut mot
”jordbruksverket och fiskeriverket”,

dels att 1 kap. 1,2,5 och 7 §§ samt 2 kap. 6 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 kap.

1§²

Denna lag gäller för skatter och avgifter som tas ut enligt

1. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om sär-
skild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372)
om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, lagen (1972:266) om skatt
på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37)
om avgift på vissa dryckesförpackningar, lagen (1973:1216) om särskild skatt
för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen (1975:343), lagen (1977:306)
om dryckesskatt, lagen (1978:69) om försäljningsskatt på motorfordon, la-
gen (1978:144) om skatt på vissa resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa
kassettband, lagen (1982:1200) om skatt på videobandspelare, lagen
(1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, lagen (1983:1053) om skatt på
omsättning av vissa värdepapper, lagen (1983:1104) om särskild skatt för
elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen (1984:351) om totalisatorskatt, la-
gen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar, lagen (1984:405) om
stämpelskatt på aktier, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel,
lagen (1988:1567) om miljöskatt på inrikes flygtrafik, lagen (1990:582) om
koldioxidskatt, lagen (1990:587) om svavelskatt, lagen (1990:662) om skatt
på vissa premiebetalningar, lagen (1990:1087) om lagerskatt på vissa oljepro-
dukter, lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring,

m.m.,

2. lagen (1967:340) om prisregle-
ring på jordbrukets område, lagen
(1974:226) om prisreglering på fis-
kets område, lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel.

2. lagen (1967:340) om prisregle-
ring på jordbrukets område, lagen
(1974:226) om prisreglering på fis-
kets område, lagen (1984:409) om
avgift på gödselmedel, lagen
(1990:615) om avgifter på vissa jord-
bruksprodukter m.m., lagen
(1990:616) om införande av lagen
(1990:615) om avgifter på vissa jord-
bruksprodukter m.m.

Har i författning som anges i första stycket eller i författning som utfärdats
med stöd av sådan författning lämnats bestämmelse som avviker från denna
lag gäller dock den bestämmelsen.

¹ Senaste lydelse av

2 kap. 2§ 1984:600,

2 kap. 8§ 1984:600,

6 kap. 1 § lydelse enligt prop. 1990/91:89.

² Senaste lydelse 1990:1442.

38

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:166

Vissa bestämmelser i denna lag
gäller också för överlastavgift, väg-
trafikskatt, växtförädlingsavgift och
tillfällig förmögenhetsskatt enligt
vad som föreskrivs i lagen
(1972:435) om överlastavgift, väg-
trafikskattelagen (1973:601), utsä-
deslagen (1976:298) och lagen
(1986:1225) om tillfällig förmögen-
hetsskatt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensions-
stiftelser samt vägtrafikskattelagen
(1988:327).

Vissa bestämmelser i denna lag
gäller också för överlastavgift, väg-
trafikskatt, växtförädlingsavgift, till-
fällig förmögenhetsskatt och mil-
jöavgift enligt vad som föreskrivs i
lagen (1972:435) om överlastavgift,
vägtrafikskattelagen (1973:601), ut-
sädeslagen (1976:298) och lagen
(1986:1225) om tillfällig förmögen-
hetsskatt för livförsäkringsbolag,
understödsföreningar och pensions-
stiftelser, vägtrafikskattelagen
(1988:327) samt lagen (1990:613) om
miljöavgift pä utsläpp av kväveoxi-
der vid energiproduktion.

5§

Den myndighet som i första instans skall besluta om beskattning enligt

denna lag (beskattningsmyndighet) är

1. när det gäller författningarna i 1

2. när det gäller författningarna i

1 § första stycket 2, statens jord-
bruksnämnd, med undantag för de
fall då riksskatteverket förordnats
till beskattningsmyndighet enligt la-
gen (1967:340) om prisreglering på
jordbrukets område.

§ första stycket 1, riksskatteverket,

2. när det gäller lagen (1974:226)
om prisreglering på fiskets område,
fiskeriverket samt när det gäller öv-
riga författningar i 1 § första stycket
2, statens jordbruksverk, med un-
dantag för de fall då riksskatteverket
förordnats till beskattningsmyndig-
het enligt lagen (1990:615) om avgif-
ter på vissa jordbruksprodukter
m.m.

Hos beskattningsmyndigheten
skall det finnas ett allmänt ombud
som för det allmännas talan hos för-
valtningsdomstol i mål och ärenden
enligt denna lag. Ombudet skall
också yttra sig i sådana ärenden hos
skatterättsnämnden och statens jord-
bruksnämnd som avser förhandsbe-
sked enligt 6 kap.

Regeringen eller den myndighet sc
allmänna ombudet och ersättare för

§⁴

Hos beskattningsmyndigheten
skall det finnas ett allmänt ombud
som för det allmännas talan hos för-
valtningsdomstol i mål och ärenden
enligt denna lag. Ombudet skall
också yttra sig i sådana ärenden hos
skatterättsnämnden, jordbruksver-
ket eller fiskeriverket som avser för-
handsbesked enligt 6 kap.

n regeringen bestämmer förordnar det

2 kap.

6§

Deklarationen skall för varje redovisningsperiod eller, om skatteredovis-

³ Senaste lydelse 1988:330.

⁴ Lydelse enligt prop. 1990/91:89.

39

ningen inte avser redovisningsperioder, för varje skattepliktig händelse läm-
nas till beskattningsmyndigheten. Den som hos beskattningsmyndigheten är
registrerad som skattskyldig skall lämna deklaration även för redovisnings-
perioder för vilka han inte har någon skatt att redovisa.

Statens jordbruksnämnd får före-
skriva att deklarationen i stället skall
lämnas till en sådan ekonomisk för-
ening som avses il a§ lagen
(1967:340) om prisreglering på jord-
brukets område.

Deklarationen skall avges på heder och samvete samt upprättas på blan-
kett enligt formulär som fastställs av beskattningsmyndigheten.

Prop.

1990/91:166

Denna lag träder i kraft, i fråga om 1 kap. 2§ den 1 januari 1992, och i
övrigt den 1 juli 1991.

40

17 Förslag till                                                       Prop.

Lag om sänkning av den allmänna löneavgiften intill           1990/91:166

utgången av december 1992

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Allmän löneavgift skall, i stället för vad som sägs i 3 § första stycket la-
gen (1982:423) om allmän löneavgift, tas ut med 0,16 procent av avgiftsun-
derlaget i fråga om

1. ersättning som omfattas av 1 § nämnda lag och som utges under perio-
den juli 1991—december 1992 samt

2. inkomst av annat förvärvsarbete som avses i 11 kap. 3 § lagen (1962:381)
om allmän försäkring och som hänför sig till perioden juli 1991—december
1992.

2 § Omfattar ett beskattningsår såväl perioden juli 1991—december 1992 el-
ler del därav som annan tid, skall - om den avgiftsskyldige inte visar annat -
så stor del av beskattningsårets inkomst anses hänförlig till perioden juli
1991—december 1992 eller del därav som svarar mot förhållandet mellan den
del av beskattningsåret som infaller under ifrågavarande period och hela be-
skattningsåret.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

41

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 april 1991

Prop.

1990/91:166

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, Göransson, Gradin, Hellström, Johansson, Lindqvist, Lönnqvist,
Wallström, Molin, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet Åsbrink

Proposition om särskild löneskatt på
pensionskostnader, m.m.

1 Inledning

Riksdagen har under år 1990 fattat beslut om skattereformen (prop.
1989/90:110, SkU30, SFS 1990:650-696 och prop. 1990/91:54, SkUlO, SFS
1990:1421-1457). I samband därmed aviserades vissa ytterligare övervägan-
den och utredningsinsatser med anledning av reformen.

Några frågor där en ytterligare reglering behövs gäller särskild löneskatt
på pensionskostnader, avdrag för pensionsförsäkringspremier i förvärvskäl-
lan och egenföretagares bilförmånsvärde. De två första frågorna har be-
handlats i en promemoria som har utarbetats inom finansdepartementet och
remissbehandlats. En förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över
promemorian bör fogas som bilaga 1 till protokollet. Promemorian, liksom
en sammanställning av remissyttrandena finns tillgängliga i lagstiftningsären-
det (dnr 4047/90).

Regeringen har den 15 mars 1991 lämnat en skrivelse till riksdagen med
meddelande om kommande förslag till lagstiftning om särskild löneskatt på
pensionskostnader (skr. 1990/91:151).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 14 mars 1991 att inhämta lagrådets yttrande över
vissa lagförslag. De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till proto-
kollet som bilaga 2.

Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 3. Jag återkommer
till lagrådets synpunkter i allmänmotiveringen (avsnitt 2.1) och i specialmoti-
veringen (avsnitt 7.1).

Jag kommer nu att redovisa mina förslag till reglering av de berörda frå-
gorna. Vidare kommer jag att föreslå vissa ändringar som är hänförliga till
annan lagstiftning, men som av samordningsskäl bör läggas fram i denna pro-
position.

42

2 Särskild löneskatt på pensionskostnader           ^ProP-

1990/91:166

2.1 Bakgrund

En allmän princip i skattereformen är att alla förvärvsinkomster skall beläg-
gas med socialavgifter eller en motsvarande skatt. Motivet är att alla typer
av förvärvsinkomster bör behandlas på ett likvärdigt sätt. För inkomster som
inte ger socialförsäkringsförmåner bör uttaget begränsas till den s.k. skatte-
delen av socialavgifterna. Riksdagen har, med utgångspunkt i nämnda prin-
ciper, beslutat om uttag av en särskild löneskatt om 22,2 % på förvärvsin-
komster som inte till någon del grundar rätt till socialförsäkringsförmåner
(prop. 1989/90:110 s. 378 ff.,SkU30s. 61 ff.,SFS 1990:659). Riksdagen har
vidare beslutat om uttag av särskild löneskatt på vissa ersättningar enligt av-
talsförsäkringar såsom avgångsbidragsförsäkringar, vissa avtalsgruppsjuk-
försäkringar och vissa trygghetsförsäkringar vid arbetsskada (prop.
1990/91:54 s. 161 ff., SkUlO s. 165 ff., SFS 1990:1426).

Utredningen om reformerad inkomstbeskattning, RINK, vars förslag lig-
ger till grund för nyss nämnda lagstiftning, föreslog (SOU 1989:331 s. 200 ff.
och II s. 209 f.) att s.k. grundavgift - skattedelen av de sociala avgifterna -
skulle utgå bl.a. vid pensionsutbetalningar utöver folkpension och pensions-
tillskott eller motsvarande ATP. Syftet var att uppnå ett likformigt uttag av
socialavgifter på personalkostnader i form av pensionskostnader.

I prop. 1989/90:110 s. 491 f. föreslogs att skatten, så långt detta var möj-
ligt, skulle tas ut som en särskild löneskatt när pensionen tjänades in och inte
vid utbetalningen. Den föreslagna lösningen, som alltså avvek från RINKs
förslag, krävde emellertid ytterligare överväganden beträffande den tek-
niska utformningen. Något författningsförslag lades därför inte fram. Det
bör här framhållas att den särskilda löneskatten på pensionskostnader utgör
en väsentlig del av skattereformens finansiering motsvarande en budgetför-
stärkning netto på 4 miljarder kr. enligt de beräkningar som redovisades i
nämnda proposition.

Regeringen beslutade den 18 oktober 1990 att inhämta lagrådets yttrande
över ett utarbetat förslag till särskild löneskatt för vissa pensionsförmåner.

Lagrådet riktade kritik mot förslaget (se prop. 1990/91:54 s. 380 ff.). Jag
fann (s. 160) att den av lagrådet framförda kritiken hade sådan styrka att det,
särskilt i ljuset av den korta tid som stod till buds för nödvändiga justeringar,
inte var lämpligt att då vidhålla förslaget.

Förslaget har nu bearbetats ytterligare inom finansdepartementet. Försla-
get har också remissbehandlats och granskats av lagrådet. Lagrådet har an-
sett sig inte böra återigen granska förslagen i den mån de omfattades också
av den förra remissen utan har begränsat granskningen till de bestämmelser
som är helt nya eller som erhållit en i förhållande till förslaget i den tidigare
remissen ändrad lydelse i något väsentligt hänseende. Jag kommer att i spe-
cialmotiveringen till 2 § andra stycket den föreslagna lagen om särskild löne-
skatt på pensionskostnader återkomma till en synpunkt från lagrådet (avsnitt

43

7.1). När jag i övriga delar hänvisar till lagrådet syftar jag på lagrådets ytt-
rande som redovisats i prop. 1990/91:54 s. 380 ff.

I förslaget har gjorts vissa redaktionella ändringar och några tillägg i för-
hållande till det till lagrådet remitterade förslaget.

2.2 De materiella beskattningsreglerna

Mitt förslag: Särskild löneskatt om 22,2 % skall tas ut på arbetsgivares
kostnad för avgift för tjänstepensionsförsäkring och avsättningar för
tryggande av pensionsutfästelser. Vid tryggande genom kontoavsätt-
ning skall skatteunderlaget reduceras.

För sådana pensionsutfästelser som inte har tryggats skall särskild
löneskatt om 22,2 % tas ut när pensionen betalas ut. Underlaget skall
vara de utbetalade beloppen.

På avgifter som enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag
betalar för egen pensionsförsäkring skall en reducerad särskild löne-
skatt om 11,1 % utgå.

Om en ny arbetsgivare övertar en pensionsutfästelse från en tidi-
gare arbetsgivare skall särskild löneskatt inte utgå på ett belopp som
motsvarar ersättningen för den övertagna utfästelsen.

Underskott som uppkommer vid beräkning av underlag för särskild
löneskatt på pensionskostnader får dras av från underlaget det påföl-
jande året.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Några remissinstanser tillstyrker i princip förslaget att
införa särskild löneskatt på pensionskostnader. Dessa är riksförsäkringsver-
ket, RSV, Folksam, Landstingsförbundet och Svenska kommunförbundet.
Kommunernas pensionsanstalt motsätter sig inte att skatten införs. Företa-
garnas Riksorganisation anser att någon beskattning inte bör ske via social-
avgiftssystemet varför någon särskild löneskatt inte bör utgå. Denna inställ-
ning delas av Stockholms handelskammare, SAF, Sveriges advokatsamfund,
Sveriges försäkringsförbund och Sveriges industriförbund. Försäkringsbola-
get SPP och Pensionsregistreringsinstitutet PRI är negativa till förslaget och
menar att kostnaderna för tjänstepensionering blir för höga och att skatten
inte kan tas ut likformigt mellan olika tryggandeformer. Några remissinstan-
ser anser att ytterligare utredningar och analyser erfordras. Flera remissin-
stanser anser att detta förslag bör kombineras med en ändring av eller ett
borttagande av de begränsningar som gäller för avdragsrätt för pensionskost-
nader i inkomstskattesystemet. Ett stort antal remissinstanser har erinringar
mot att den del av de otryggade pensionerna som tjänats in före ikraftträdan-
det inte undantas från beskattning. Några remissinstanser anser att skatte-
satsen 11,1 % för enskilda näringsidkare är för hög. Pensionsgaranti FPG .
AMFK och Pensionsregistreringsinstitutet PRI anser att den föreslagna re-
duktionen om 9,9 % av bokförd skuld vid tryggande genom kontoavsättning
inte är tillräcklig.

Prop.

1990/91:166

44

Skälen för mitt förslag: En arbetsgivare som utfäst pension till sina an-
ställda kan välja bland olika former för att trygga sina åtaganden. Om pen-
sionen utfästs enligt allmän pensionsplan anges den eller de tryggandeformer
som skall användas i planen.

De tre tryggandeformer som förekommer är köp av pensionsförsäkring,
avsättning till pensionsstiftelse eller avsättning till skuldkonto Avsatt till pen-
sioner i företagets balansräkning.

Bl.a. Svenska kommunförbundet påpekar att utfästelser som lämnas av
staten och kommunerna garanteras av den offentliga sidans beskattningsrätt
och menar att det är fel att använda termen otryggade för sådana utfästelser.
Det finns olika sätt att säkerställa eller garantera pensionsutfästelser. Här
används dock termen tryggade för de tre tryggandeformer som nämnts i
föregående stycke.

Arbetsgivares premiebetalningar och avsättningar för tryggande av pen-
sionskostnader är avdragsgilla vid inkomsttaxeringen med de begränsningar
som följer av de s.k. kvantitativa villkoren i punkt 20 av anvisningarna till
23 § kommunalskattelagen (1928:370), KL. För enskilda näringsidkare finns
motsvarande regler vad avser avgifter för egen pensionsförsäkring i punkt 21
av nämnda anvisningar. För dessa näringsidkare begränsas dock möjligheten
till avdragsgillt tryggande till köp av pensionsförsäkring. De nya reglerna
medger avdragsrätt i förvärvskällan också för egenföretagare. Dessa skatt-
skyldiga var tidigare hänvisade till allmänt avdrag vilket medförde att pre-
mien betalades med socialavgiftsbelagda uttag från företaget (jfr avsnitt 3).

Om socialavgifter inte tas ut vare sig vid tryggande eller vid utbetalning av
pension är det förmånligare att ta ut arbetsersättning i form av en framtida
pension än i form av kontantlön. Detta gynnar främst dem som har höga
inkomster eftersom de har bättre förutsättningar att avstå kontantlön till för-
mån för framtida pensioner. Ett uttag av särskild löneskatt på pensionskost-
nader skapar neutralitet mellan löne- och pensionskostnader. Av de nu an-
givna skälen är det enligt min mening nödvändigt att fullfölja de i prop.
1989/90:110 uppdragna riktlinjerna om en sådan beskattning.

Skatteunderlaget

Underlaget för den särskilda löneskatten bör i princip vara arbetsgivarens
löpande kostnad för tryggande av pensionsåtaganden och för betalning av
otryggade pensioner m.m. Det har visat sig vara svårt att särskilja den del
av en arbetsgivares kostnad för tryggande av pensionering för vilken avdrag
medges vid inkomsttaxeringen. Skatt bör därför tas ut på tryggade pensions-
kostnader oberoende av om arbetsgivaren medges avdrag vid inkomsttaxe-
ringen för tryggandet.

Underlaget för skatten skall bestämmas enligt ett avräkningsförfarande
som görs för varje beskattningsår. Med beskattningsår avses detsamma som
vid inkomsttaxeringen. Avräkningsförfarandet innebär vid avsättningar till
pensionsstiftelse och konto Avsatt till pensioner att såväl avsättningen som
utbetald pension ingår i skatteunderlaget medan avdrag medges för gottgö-
relse från stiftelse och minskning av konto. Tryggad pension träffas således
normalt av skatt endast vid tryggandet. För arbetsgivare som gör avsätt-

Prop.

1990/91:166

45

ningar till pensionsstiftelse gäller det dock enbart om full gottgörelse lämnas
från stiftelsen. Principen används omvänt vid inkomsttaxeringen för pen-
sionsreserveringar på så sätt att avdrag medges både vid avsättningstillfället
och vid utbetalning av pension, medan gottgörelse från pensionsstiftelse och
minskning av konto är skattepliktig intäkt, i sistnämnda fall i form av s.k.
avtappning av disponibla pensionsmedel. När pensionsutfästelse tryggas ge-
nom pensionsförsäkring behövs ingen avdragspost vid avräkningen eftersom
pensionen betalas ut av försäkringsbolaget och därmed inte blir beskattad.

Pensionsförsäkringspremier som med vissa begränsningar dras av i för-
värvskällan för enskilda näringsidkare bör också föranleda särskild löne-
skatt. Med enskilda näringsidkare avses i detta sammanhang även delägare
i handelsbolag. Däremot bör sådan skatt inte utgå för bl.a. löntagares pen-
sionsförsäkringspremier som dras av som allmänt avdrag eftersom pre-
mierna då betalas med inkomster som belagts med arbetsgivaravgifter.

En viss omständighet bör så långt det är möjligt påverka underlaget för
den särskilda löneskatten på pensionskostnader under samma beskatt-
ningsår som den påverkar inkomsttaxeringen. Inkomsttaxeringen påverkas
av de poster som skall ligga till grund för beräkningen av den särskilda löne-
skatten endast för dem som vid inkomsttaxeringen beskattas för inkomst av
näringsverksamhet. Sådana skattskyldiga beräknar sina inkomster enligt
bokföringsmässiga grunder. Underlaget för den särskilda löneskatten bör av
praktiska skäl beräknas på i huvudsak samma sätt. Även andra skattskyldiga
bör beräkna sitt underlag på samma sätt. Jag föreslår därför att alla skatt-
skyldiga skall tillämpa bokföringsmässiga grunder vid beräkning av skatte-
underlaget, varvid de poster som ingår i underlaget för den särskilda löne-
skatten skall redovisas enligt samma principer som vid inkomsttaxeringen.

Kontoavsättningar

För kontoavsättningar krävs särskilda regler. I dessa fall ingår i avsättningen
en uppräkning som tar hänsyn till inflationen, vissa räntefaktorer m.m. Den
del av avsättningen som avser sådan uppräkning bör inte räknas in i skatte-
underlaget. Det uppkommer därmed praktiska svårigheter att räkna fram
skatteunderlaget. Största möjliga precision vid en sådan beräkning skulle
uppnås om de beräkningar som görs inom det s.k. FPG/PRI-systemet kunde
ske på ett sådant sätt att de skilda delarna i skulduppräkningen kunde särre-
dovisas. Av vad som sagts i prop. 1989/90:110 s. 487 framgår emellertid att
någon exakt uppdelning inte kan göras med nuvarande beräkningsmetoder.
Skatteunderlaget måste därför bestämmas schablonmässigt antingen genom
en jämförelse med premiekostnaden för ett tryggande genom köp av försäk-
ring avseende likvärdiga åtaganden eller genom att anknyta till de principer
som gäller för uttag av avkastningsskatt på pensionsmedel vid kontoavsätt-
ningar. Den sistnämnda metoden är att föredra bl.a. av likformighetsskäl.

Enligt 5 § andra stycket lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensions-
medel skall skatten vid avdragsgillt kontotryggande vara 1,1 % av pensions-
skuldens belopp vid ingången av beskattningsåret. Skattesatsen har bestämts
så att skatten vid kontotryggande skall motsvara den skatt som utgår för öv-
rigt tryggande av tjänstepension. Skattesatsen för försäkringsföretag och

Prop.

1990/91:166

46

pensionsstiftelser skall vara 10 % vad avser avkastningen på tjänstepensions- Prop.
kapital. Med avkastning avses bl.a. den realiserade värdeökningen av till- 1990/91:166
gångarna. Beräkningen av skattebasen skall för nämnda skattskyldiga ske
med tillämpning av reglerna för inkomstslaget näringsverksamhet. Vid be-
stämmandet av skattesatsen var den relevanta kapitalavkastningsjämfö-
relsen det mått som redovisas av försäkringsbranschen exkl. orealiserad vär-
destegring. Denna avkastning sedd i relation till tillgångsmassan värderad
enligt bokföringsmässiga grunder innebär att livförsäkringsföretagens årliga
avkastning i genomsnitt under åren 1985 - 1989 kan uppskattas till knappt

11 %. Ett uttag av avkastningsskatt på 10 % uppnås då för kontoföretagens
del genom det ovan angivna skatteuttaget på 1,1 % (jfr prop. 1989/90:110
s. 491).

En schablonmässig avkastning på 11 % före skatt motsvarar en avkastning
efter skatt på 9,9%. Av den avdragsgilla kontoavsättningen kan således
9,9 % av skuldens bokförda värde anses ha träffats av avkastningsskatt.

Några remissinstanser har invänt att beräkningen av den årliga avkast-
ningen är för låg. Summan 11 % avsåg den redovisade avkastningen. Den
totala avkastningen, inkl. orealiserad värdetillväxt, uppgick till 18 %. Jag an-
ser att antagandet om den årliga avkastningen bör vara detsamma vid beräk-
ningen av särskild löneskatt som vid beräkningen av avkastningsskatt. Skulle
antagandet med tiden visa sig vara felaktigt bör såväl skattesatsen vid beräk-
ning av avkastningsskatt som procentsatsen för reduktion av underlaget vid
beräkning av särskild löneskatt på pensionskostnader ändras. Jag anser
emellertid inte att det kommit fram något som motiverar att en sådan änd-
ring bör övervägas nu.

Som schablon för den del av kontoavsättningen som inte bör träffas av
särskild löneskatt är det därför lämpligt att välja 9,9 % av bokförd skuld vid
beskattningsårets ingång.

Otryggade pensioner

I lagrådsremissen hösten 1990 föreslogs att alla utbetalningar av otryggade
pensioner, även sådan pension som helt eller delvis tjänats in före ikraftträ-
dandet, skulle bli föremål för särskild löneskatt. Lagrådet var kritiskt till för-
slaget (prop. 1990/91:54s. 381) och förordade att otryggade utfästelser intjä-
nade före ikraftträdandet skulle undantas från löneskatt. Många remissin-
stanser instämmer i lagrådets kritik. En sådan regel, av övergångskaraktär,
som kritikerna efterlyser kräver i princip en beräkning av de årligen intjä-
nade pensionsrättigheterna. Om en sådan beräkning skulle kunna göras på
ett godtagbart sätt skulle även de permanenta reglerna kunna baseras på
den. Det har dock visat sig vara närmast omöjligt av praktiska skäl att göra
en sådan beräkning. Därtill kommer att eventuella övergångsregler skulle
komma att tillämpas under en mycket lång tid. Skattesatsen för den särskilda
löneskatten kan under den tiden komma att förändras med hänsyn till att
den är beräknad med utgångspunkt i gällande socialavgiftsuttag (jfr mitt ut-
talande i prop. 1989/90:110 s. 382). Om man även vid ändringar av skattesat-
sen i framtiden skulle tillämpa särskilda övergångsregler för pensioner som
är intjänade före ikraftträdandet skulle det medföra avsevärda komplikatio-

47

ner med flera delvis överlappande övergångsregler. Principen att de nya reg-
lerna skall gälla utan sådana övergångsbestämmelser överensstämmer med
den princip som sedan länge brukar tillämpas vid införande av nya bestäm-
melser om socialavgifter. Samma princip tillämpas också vid ändring av in-
komstskattesatser för t.ex. retroaktiv lön som betalas ut efter en ändring lik-
som för arbetsinkomster som sparats inom ett fåmansbolag.

Frånvaron av särskilda övergångsregler bidrar dessutom till en mer likar-
tad årlig skattebelastning för olika pensionssystem under de närmaste åren
efter ikraftträdandet. Om skatt inte skulle utgå för otryggade utfästelser som
lämnats före ikraftträdandet skulle det leda till en mycket låg skattebelast-
ning under en övergångsperiod för otryggade system jämfört med skattebe-
lastningen för tryggade system. En sådan merbelastning av tryggade system
är enligt min mening olämplig bl.a. med hänsyn till målet om att uppnå kon-
kurrensneutralitet mellan produktion i offentlig sektor, som i huvudsak har
otryggade pensionssystem, och produktion i privat sektor, som i huvudsak
har tryggade pensionssystem. En ikraftträdandebestämmelse utan några sär-
skilda övergångsregler för intjänad otryggad pension ger däremot en i ge-
nomsnitt likartad årlig skattebelastning för de olika systemen övergångsvis
liksom på lång sikt. De tryggade systemens premier eller avsättningar tende-
rar å ena sidan att vara högre än de årliga pensionsutbetalningarna om anta-
let anställda ökar över tiden samt om den reala framtida kompletterande
pensionen är högre för nuvarande anställda än för nuvarande pensionärer.
Den sistnämnda omständigheten är särskilt viktig med hänsyn till att kom-
pletterande pensioner ofta är högre för den del av lönen som ligger över 7,5
basbelopp. Å andra sidan tenderar de årliga premierna och avsättningarna i
de tryggade systemen att vara lägre än årets utbetalda pensioner genom att
premierna avser diskonterade pensionsbelopp. Om tillväxten genom ökat
antal anställda i kombination med ökande reala pensionsbelopp motsvarar
den reala kapitalavkastningen efter avkastningsskatt, vilket i dag i stort sett
gäller för ekonomin i genomsnitt, så blir den årliga skattebelastningen också
likvärdig i de två systemen både på kort och lång sikt.

Det är huvudsakligen stat och kommun som inte tryggar sina pensionsut-
fästelser. Effekterna av den särskilda löneskatten för pensionsutfästelser
har, som jag anförde i prop. 1990/91:54 s. 295, beaktats vid bestämmandet
av den särskilda avräkningsskatten för kommunerna. Avräkningen bygger
på att skatten gäller alla pensionsutbetalningar efter ikraftträdandet. Sär-
skilda övergångsbestämmelser om skattefrihet för den del av de otryggade
pensionerna som tjänats in före övergången skulle kräva en motsvarande
höjning av kommunernas avräkningsskatt.

Av de nu redovisade skälen vidhåller jag min uppfattning i frågan och före-
slår inga särskilda övergångsregler av det slag som lagrådet och andra har
efterlyst. Jag är övertygad om att en sådan ordning bäst bidrar till den likfor-
mighet i beskattningen som varit utgångspunkten för kritiken av förslaget i
denna del.

Övertagande av pensionsutfästelse

Vid behandlingen av lagrådsremissen hösten 1990 hade lagrådet flera syn-
punkter på regleringen av skattskyldigheten vid övertaganden av pensions-

Prop.

1990/91:166

48

utfästelser (prop 1990/91:54 s. 382 f.). I anledning av lagrådets synpunkter Prop.
vill jag framhålla att det är angeläget att utforma ett för arbetsgivarna neu- 1990/91:166
tralt system vid övertagandesituationer, bl.a. för att samhällsekonomiskt för-
delaktiga byten av anställningar inte skall förhindras av skatteeffekter. Det
är en rimlig princip att den arbetsgivare hos vilken pensionen under en viss
tid tjänats in skall svara för skatten. Samma princip bör gälla såväl tryggade
som otryggade pensionsutfästelser. Skatteunderlaget bör påverkas i sam-
band med att den tidigare arbetsgivaren befrias från sin utfästelse resp, den
nye arbetsgivaren övertar utfästelsen. Avräkningsförfarandet för beräkning
av skatten bör därför inkludera två poster som reglerar beskattningsunderla-
get vid övertagandesituationer. Den närmare lösningen redovisas i special-
motiveringen.

Negativt beskattningsunderlag

Lagrådsremissen hösten 1990 innehöll inget förslag om möjlighet att spara
ett negativt underlag för särskild löneskatt som uppkommit ett visst år till ett
senare år. Lagrådet ansåg emellertid att det bör övervägas om inte under-
skott ett år skall få dras av i vart fall det följande året (prop. 1990/91:54
s. 382). Lagrådet angav som exempel på när en sådan regel skulle ge ett till-
fredsställande resultat att en företagsledares eller annan ledande persons
bortgång i ett mindre företag kan föranleda att disponibla pensionsmedel till
betydande belopp uppkommer. Genom det system som jag nu föreslår vid
övertaganden av pensionsutfästelser kan negativa belopp uppkomma också
när en arbetsgivare som inte tryggar sina pensionsutfästelser övertar en ut-
fästelse. Det finns således ytterligare skäl för att genomföra ett förslag om
avdrag för tidigare års underskott. Jag föreslår därför att ett underskott ett
år skall få dras av nästa år på i princip samma sätt som vid underskott i in-
komstslaget näringsverksamhet vid inkomsttaxeringen. Någon tidsbegräns-
ning för utnyttjande av underskottsavdrag föreslås således inte.

Skattesats

I lagrådsremissen hösten 1990 föreslogs att för tryggade pensioner skall den
särskilda löneskatten tas ut i samband med tryggandet av pensionen medan
för otryggade pensioner skall skatten tas ut i samband med utbetalningen
av pensionen. Lagrådet ifrågasatte (prop. 1990/91:54 s. 380) det riktiga i att
tillämpa samma skattesats när beskattning sker vid tryggandet som när be-
skattning sker vid utbetalningen.

Om ett likformigt skatteuttag skall uppnås bör samma skattesats tillämpas

i båda situationerna. Detta belyses av följande exempel.

Ett företag gör en avsättning för pensioner vid intjänandet motsvarande
en total kostnad om 10 000 kr. Den årliga avkastningen antas uppgå till 8 %
och pensionen antas betalas ut efter 20 år. Om den särskilda löneskatten
skall tas ut vid tryggandet så blir avsättningen efter särskild löneskatt 8 183
kr. medan resterande 1 817 kr. (22,2% av 8 183 kr.) utgör inbetald särskild
löneskatt. Vid en årlig avkastning på 8 % ökar kapitalet från 8 183 kr. till
38 141 kr. efter 20 år och utbetalas då normalt utan någon ytterligare särskild
löneskatt.

49

4 Riksdagen 1990191. 1 samt. Nr 166

Om den särskilda löneskatten i stället tas ut vid utbetalningen av pensio-
nen så blir avsättningen 10 000 kr., vilket motsvarar ett ackumulerat kapital
på 46 610 kr. efter 20 år. För att uppnå en utbetald pension på 38 141 kr.
även när skatteuttaget sker vid utbetalningen krävs en särskild löneskatt på
8 469 kr. (= 46 610 - 38 141), vilket motsvarar en skattesats på 22,2%
(=8 469/38 141).

Min slutsats blir att samma skattesats bör väljas oberoende av om skatten
tas ut vid tryggandet eller vid utbetalningen av pensionen.

Prop.

1990/91:166

Enskilda näringsidkare

Försäkringsbolagen meddelar livförsäkringar i form av pensionsförsäkringar
och kapitalförsäkringar. Pensionsförsäkringarna är i sin tur indelade i två ka-
tegorier, dels privata försäkringar, dels tjänstepensionsförsäkringar. Be-
skattningsreglerna gör det nödvändigt för försäkringsföretagen att fördela
försäkringskapitalet mellan pensions- och kapitalförsäkringar. Hittills har
det däremot inte haft någon betydelse om pensionsförsäkringskapitalet har
avsett privata försäkringar eller tjänstepensionsförsäkringar. Genom lagen
om avkastningsskatt på pensionsmedel introducerades emellertid olika skat-
tesatser för olika pensionsförsäkringar. Avkastningen på tjänstepensionska-
pital skall således beskattas lägre (10 %) än avkastningen på övrigt pensions-
kapital (15 %).

I prop. 1989/90:110 (s. 490 ff.) konstaterade jag att sådana pensionsför-
säkringar som egenföretagare tecknar för egen del inom ramen för närings-
verksamheten i princip bör beskattas med den lägre skattesatsen. Sådana
försäkringar utgör emellertid "övrig pension" i avkastningsskattelagens me-
ning. Det är inte tekniskt möjligt för försäkringsföretagen att identifiera
dessa försäkringar. Avkastningen på egenföretagarnas pensionsförsäkrings-
kapital kommer därför att beskattas med den högre skattesats som gäller för
privata pensionsförsäkringar i allmänhet. En kompensation bör därför ges
för berörda pensionsförsäkringspremier vid uttag av löneskatt. Hur stor
denna kompensation bör vara kan diskuteras. Den merbelastning som upp-
kommer för egenföretagarnas försäkringskapital jämfört med tjänstepen-
sionskapitalet är beroende på längden av den tidsperiod försäkringskapitalet
har förvaltats. En rimlig utgångspunkt kan vara att räkna med en genomsnitt-
lig tid på 20 år från det att en avgift för pensionsförsäkringen betalas in till
försäkringsbolaget till dess att avgiften samt en ackumulerad avkastning be-
talas ut i form av pension. Med ett sådant antagande bör skattesatsen för
egenföretagare bestämmas till 11,1%. Som lagrådet påpekade (prop.
1990/91:54 s. 383) kan procenttalet justeras om skattesatsen för arbetsgiva-
res tryggandekostnader ändras.

Avdrag för skatten

Den särskilda löneskatten på pensionskostnader bör - liksom annan särskild
löneskatt - vara avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Jag föreslår därför att en
bestämmelse med den innebörden tas in i punkt 23 av anvisningarna till 23 §
KL.

50

Ikraftträdandet

I promemorian föreslogs att lagen om särskild löneskatt på pensionskostna-
der skall träda i kraft den 1 juli 1991.

Det är uppenbart att förslaget ger den som föreslås bli skattskyldig starka
incitament att reducera skatteunderlaget genom tidigareläggning av poster i
avräkningsschemat som blir skattepliktiga efter ikraftträdandet och genom
senareläggning av poster som minskar skatteunderlaget. Det har också kom-
mit fram att sådana planer finns hos vissa skattskyldiga. Skatteplaneringsåt-
gärder av det slaget leder till olikformigheter mellan de skattskyldiga och
urholkar dessutom skattereformens finansiering under lång tid framöver.
För att förhindra dessa effekter har regeringen lämnat en skrivelse (skr.
1990/91:151) till riksdagen, i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 10 §
andra stycket regeringsformen, med förslag om kommande lagstiftning som
skall tillämpas på skatteunderlag som är att hänföra till tiden efter den 15
mars 1991.

Jag föreslår nu, i likhet med i skrivelsen, att skatt i princip skall tas ut på
skatteunderlag som hänför sig till tiden efter den 15 mars 1991. Det kan
emellertid vara svårt att avgöra till vilken tidsperiod de olika posterna i av-
räkningsschemat hänför sig under ett löpande räkenskapsår. Några av de in-
gående posterna redovisas löpande under året medan andra normalt redovi-
sas i samband med bokslutet. Enligt min mening bör därför i första hand
väljas en regel enligt vilken en viss andel av beskattningsårets underlag skall
tas upp till beskattning. Som huvudregel föreslår jag därför att de skattskyl-
diga skall göra en proportionering av sitt skatteunderlag. Till beskattning
skall tas upp så stor andel av skatteunderlaget beräknat för hela beskatt-
ningsåret, dvs. även för tid före den 16 mars 1991, som svarar mot förhållan-
det mellan tiden efter den 31 mars 1991 och hela beskattningsåret. Att välja
tiden efter den 31 och inte den 15 mars för en proportionering är lämpligt av
förenklingsskäl och med hänsyn till att det bör vara förmånligt för de skatt-
skyldiga att använda denna huvudregel i stället för en mer komplicerad alter-
nativregel som jag kommer att föreslå.

Proportionering enligt en sådan huvudregel kan emellertid leda till en
oönskad skatteanpassning på så sätt att de skattskyldiga får incitament att
genom tidigareläggning öka skatteunderlaget under det första beskattnings-
året då endast en andel av underlaget skall ligga till grund för skatten.

När det gäller trygganden av pensionsutfästelser kan en arbetsgivare välja
att tidigarelägga en utfästelse och trygga den för förfluten intjänandetid. För
att förhindra sådana skatteanpassningsåtgärder föreslår jag att i princip en-
dast trygganden som avser under året intjänad pensionsrätt skall få propor-
tioneras.

Bestämmelsen om intjänad pensionsrätt går inte att tillämpa för alla typer
av försäkringar. Försäkring om särskild tilläggspension (STP) är en tjänste-
pensionsförsäkring med ett kapitaltäckningssystem. Det är utformat så att
de anslutna arbetsgivarna varje år betalar premier motsvarande kapitalvär-
det av pensioner till de arbetstagare inom det anslutna arbetstagarkollektivet
som under året uppnår pensionsåldern. Arbetsgivarens årspremie baseras på
den totala lönesumman under året för de hos arbetsgivaren anställda arbets-

Prop.

1990/91:166

51

tagarna som omfattas av försäkringen. De trygganden som görs kan hävdas
avse pensioner som tjänats in före beskattningsårets ingång. Det är naturligt-
vis inte avsikten att de till beskattningsåret hänförliga kostnaderna för så-
dana premier inte skall få ingå i det underlag som får proportioneras. Jag
föreslår därför att en särskild regel om denna situation tas in i ikraftträdande-
bestämmelserna.

Avsättningar som görs för att trygga värdetillväxt under beskattningsåret
av tidigare skuldförda pensionsutfästelser på konto Avsatt till pensioner är
en kostnad för tryggande som återkommer varje år. Även sådana kostnader
bör få proportioneras.

Om en arbetsgivare erhållit ersättning för att överta en pensionsutfästelse
och detta lett till en minskning av skatteunderlaget under beskattningsåret
så har minskningen blivit föremål för proportionering. Då bör också en mot-
svarande ökning av skatteunderlaget som uppkommit genom att arbetsgiva-
ren tryggat den övertagna utfästelsen få proportioneras. Jag föreslår därför
att även en sådan proportioneringsregel tas med i ikraftträdandebestämmel-
serna.

Enskilda näringsidkares skatteunderlag för avgift för egen pensionsförsäk-
ring begränsas genom en koppling till avdragsrätten enligt punkt 21 av anvis-
ningarna till 23 § KL. Hela beskattningsunderlaget för sådana avgifter bör
därför få proportioneras.

Örvriga kostnader för trygganden skall tas upp i sin helhet.

Huvudregeln kan emellertid leda till att skatteunderlaget överstiger det
underlag som hänför sig till tiden efter den 15 mars 1991. Jag föreslår därför
en alternativ regel, som skall tillämpas om den skattskyldige yrkar det. Alter-
nativregeln bör innebära att beskattningsunderlaget skall bestämmas till ett
belopp som motsvarar det underlag som hänför sig till tiden efter den 15
mars 1991. Sker inga större förändringar i arbetsstyrkan eller i deras rätt till
pensioner under året kommer huvudregeln och alternativregeln att ge i stort
sett samma resultat. Men beskattningsunderlagen kan skilja sig åt vid till-
lämpning av de två metoderna om t.ex. nya utfästelser tryggats under året
eller om disponibla pensionsmedel uppkommer till följd av en anställds bort-
gång.

De skattskyldiga skall enligt mitt förslag tillämpa bokföringsmässiga grun-
der vid beräkningen av skatteunderlaget. De bör då, vid tillämpning av alter-
nativregeln, göra sina beräkningar som om ett bokslut hade gjorts per den 15
mars 1991 och periodisera sina poster. Avsättningar som gjorts för att trygga
värdetillväxt av tidigare skuldförda pensionsutfästelser på konto Avsatt till
pensioner skall då räknas med i skatteunderlaget endast i den mån de avser
tiden efter den 15 mars 1991. Likaså skall posten "9,9 procent av bokförd
skuld på konto Avsatt till pensioner vid beskattningsårets ingång" räknas
med endast för sådan tid. Vid en sådan beräkning kan en proportionering
göras genom att posterna tas upp till en så stor andel som svarar mot förhål-
landet mellan tiden efter den 15 mars 1991 och hela beskattningsåret.

I fråga om tryggandekostnader kan det vara svårt att avgöra i vilken mån
posterna skall hänföras till tiden före den 16 mars 1991. För att klargöra vad
som skall gälla och för att undanta vissa utgifter där den skattskyldige redan

Prop.

1990/91:166

52

har betalat eller där medel har lämnats över från den skattskyldige före den
16 mars 1991 föreslår jag en kompletterande regel.

För det första bör enligt den kompletterande regeln avgift som har erlagts
för pensionsförsäkring före den 16 mars 1991 inte tas med i beskattningsun-
derlaget. För det andra bör avsättningar till stiftelser som gjorts före nämnda
datum inte tas med i beskattningsunderlaget. För att en avsättning skall an-
ses gjord skall den ha fullbordats genom att medel har lämnats över till stif-
telsen senast detta datum. Men även om ett tryggande inte fullbordats på
något av dessa två sätt bör för det tredje sådana utgifter som avser tryggande
inte tas med i beskattningsunderlaget i den mån de avser pension som tjänats
in före den 16 mars 1991 om följande förutsättningar är uppfyllda. Utfästelse
om pension skall ha lämnats och beslut om tryggande skall ha fattats före
den 16 mars 1991. Vidare skall beslutet ha följts av ett tryggande före tid-
punkten för avlämnande av deklaration för beskattningsåret. Med tryggande
avses betalning av pensionsförsäkring, avsättning till stiftelse innefattande
överlämnande av medel till stiftelsen och avsättning till konto Avsatt till pen-
sioner. Om någon av de angivna förutsättningarna inte är uppfyllda skall så-
ledes hela utgiften tas med i skatteunderlaget detta eller kommande beskatt-
ningsår. Är samtliga angivna förutsättningar uppfyllda får den del av utgiften
som avser pensionsrätt som har tjänats in före den 16 mars 1991 undantas
från beskattning medan resterande del skall tas med i beskattningsunderla-
get.

Även denna regel kan vara svår att tolka för STP-försäkringen. Jag före-
slår därför även här en särskild bestämmelse. Eftersom premien baseras på
lönesumman är det lämpligt att, i stället för att göra en fördelning på grund-
val av intjänandetid av pensionsförmåner, göra en fördelning med hänsyn till
den andel av beskattningsårets lönesumma som tjänats in före den 16 mars
1991.

I vissa fall kan en kostnad, dvs. en pluspost i avräkningsschemat, vara rela-
terad till en avdragspost. Som exempel kan nämnas en arbetsgivare som be-
slutar att ändra tryggandeform från avsättning till konto Avsatt till pensioner
till köp av tjänstepensionsförsäkring. Om en kostnad för köp av tjänstepen-
sionsförsäkring är att hänföra till tiden före den 16 mars 1991 skall också
motsvarande avdragspost hänföras till samma period. Ett stadgande av
denna innebörd bör för tydlighetens skull tas med i ikraftträdandebestäm-
melserna.

I prop 1990/91:54 lades som nämnts inte fram något förslag om särskild
löneskatt på pensionskostnader (se s. 159 ff.). Avsikten var att frågan skulle
beredas ytterligare och leda till ett genomförande fr.o.m. den 1 juli 1991. För
att få en alternativ finansiering av skattereformen under första halvåret 1991
lades i stället fram ett förslag om att den allmänna löneavgiften skulle höjas
med 1,3 procentenheter från 0,34 till 1,64% under perioden januari - juni
1991. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (SFS 1990:1454). Mitt
förslag nu innebär en tidigareläggning av tillämpningen av den särskilda lö-
neskatten på pensionskostnader och därmed en finansiering utöver vad som
förutsattes vid beräkningen av skattereformens budgeteffekter i prop.
1989/90:110. Jag föreslår därför att den allmänna löneavgiften skall sänkas
med 0,18 procentenheter till 0,16 % under tiden den 1 juli 1991 - den 31 de-

Prop.

1990/91:166

53

cember 1992 med hänsyn till att såväl löneskatt som den förhöjda allmänna Prop.
löneavgiften tas ut för tiden fram till den 1 juli 1991.                          1990/91:166

2.3 Förfarandefrågor

Mitt förslag: Fastställandet av underlaget för den särskilda löneskat-
ten på pensionskostnader skall ingå i den årliga taxeringen. Skatten
skall uppbäras enligt reglerna i uppbördslagen. Det särskilda avräk-
ningsförfarandet för landstingskommuner och kommuner skall dock
inte tillämpas.

För staten skall särskilda regler gälla för fastställande och uppbörd
av skatten.

Förhandsbesked skall få lämnas angående särskild löneskatt på
pensionskostnader.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. I
promemorian föreslogs dock att skatten för kommuner och landstingskom-
muner skulle uppbäras genom avräkning mot fordran enligt lagen (1965:269)
med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebite-
ring av skatt, m.m. Promemorian innehöll inget förslag om förhandsbesked.

Remissinstanserna: Det är inte många remissinstanser som har berört frå-
gan om förfarandet. RSV konstaterar att många som i dag inte är föremåi
för taxering kommer att bli det och att tidpunkten för ikraftträdandet medför
vissa hanteringsproblem. RSV efterlyser vidare en samordning av uppbör-
den av den särskilda löneskatten på pensionskostnader med uppbörden av
fastighetsskatten när det gäller skatt som skall betalas av landstingskommu-
ner och kommuner.

Skälen för mitt förslag: Den särskilda löneskatten enligt lagen (1990:659)
om särskild löneskatt tas ut i samma ordning som socialavgifterna, alltså i
form av arbetsgivaravgifter och egenavgifter.

Uppbörden av arbetsgivaravgifter är samordnad med uppbörden av av-
dragen preliminär A-skatt. Avgifterna och skatten skall redovisas i en sär-
skild uppbördsdeklaration. Redovisning och inbetalning av arbetsgivaravgif-
ter och A-skatt skall ske senast den 18 i månaden efter det att skatteavdraget
gjordes eller lönen betalades ut (54 § 1 mom. uppbördslagen (1953:272),
UBL, 4§ lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare,
USAL).

För kommuner och landstingskommuner sker inbetalningen av socialav-
gifter och avdragen preliminär A-skatt genom avräkning mot fordran enligt
4 § lagen med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets
utdebitering av skatt, m.m. (52 § UBL och 9§ USAL). Landstingskommun
och kommun lämnar uppbördsdeklaration senast den 12 i månaden efter den
månad då skatteavdraget gjordes eller lönen utgavs (54 § UBL).

Till grund för beräkningen av underlaget för egenavgifter ligger taxe-
ringen till statlig inkomstskatt. Vid inkomsttaxeringen medges avdrag för de
faktiskt påförda egenavgifterna och för belopp som har avsatts för att täcka

54

de på beskattningsåret belöpande egenavgifterna, medan föregående års av-
sättning återförs till beskattning.

En arbetsgivares kostnad för tryggande av pensionsutfästelser redovisas
ofta inte löpande under året. För arbetsgivare som gör avsättning till konto
Avsatt till pensioner eller till pensionsstiftelse blir underlaget för den sär-
skilda löneskatten på pensionskostnader ofta känt först vid bokslutstillfället.
Uppbörd kan därför inte ske under inkomståret på samma sätt som för ar-
betsgivaravgifter och avdragen preliminär A-skatt utan först efter beskatt-
ningsårets utgång. En möjlighet är att uppbörden av den särskilda löneskat-
ten på pensionskostnader grundas på en särskild uppbördsdeklaration efter
beskattningsårets slut, kanske i samband med den allmänna självdeklaratio-
nen. En sådan ordning innebär emellertid ett helt nytt förfarande vid sidan
av de befintliga systemen.

Den särskilda löneskatten på pensionskostnader har en klar anknytnings-
punkt till de skatter för vilka underlaget fastställs enligt bestämmelserna i
taxeringslagen (1990:324), TL, genom att underlaget för skatten i många fall
kan bestämmas först vid beskattningsårets utgång. En lämplig lösning är där-
för att fastställandet av skatteunderlaget för den särskilda löneskatten på
pensionskostnader ingår i den årliga taxeringen och att skatten uppbärs en-
ligt reglerna i UBL. Motsvarande förfarande gäller vid uttag av särskild löne-
skatt för bl.a. passiv näringsverksamhet. För en sådan ordning talar också
att underskott som uppkommer vid beräkning av underlag för särskild löne-
skatt på pensionsutfästelse får dras av det nästkommande beskattningsåret.
En fastställelse av ett negativt underlag skulle inte på ett enkelt sätt kunna
inordnas i systemet för uppbörd av arbetsgivaravgifter. Vid inkomsttaxe-
ringen gäller emellertid att underskott i en förvärvskälla beslutas som en del
av inkomsttaxeringen för det beskattningsår som förvärvskällan resulterar i
ett underskott. Ett negativt underlag för särskild löneskatt på pensionskost-
nader bör behandlas på motsvarande sätt.

Som RSV påpekat bör inbetalningen av den särskilda löneskatten på pen-
sionskostnader för kommuner och landstingskommuner samordnas med in-
betalningen av fastighetsskatt. Denna debiteras och betalas enligt de all-
männa reglerna i UBL och räknas inte av mot fordran enligt 4 § lagen med
särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av
skatt, m.m.

Staten bör inte omfattas av de nu föreslagna förfarandebestämmelserna.
Jag anser att, i likhet med vad som gäller för arbetsgivaravgifter (1 § andra
stycket USAL), fastställandet och uppbörden av skatt från staten i stället
bör regleras genom förordning. Jag avser att återkomma till regeringen med
förslag till en sådan förordning.

Eftersom förfarandet för särskild löneskatt på pensionskostnader kommer
att avvika från förfarandet för särskild löneskatt enligt lagen om särskild lö-
neskatt föreslår jag att den särskilda löneskatten på pensionskostnader reg-
leras i en egen lag, benämnd lag om särskild löneskatt på pensionskostnader.
Den särskilda löneskatten kommer då att regleras i två lagar. Jag föreslår att
rubriken lag om särskild löneskatt skall ändras till lag om särskild löneskatt
på vissa förvärvsinkomster.

Enligt lagen om särskild löneskatt tas skatten för enskilda näringsidkare

Prop.

1990/91:166

55

ut på samma sätt som egenavgifter. Detta kunde i och för sig också gälla sär-
skild löneskatt på avgift för egen pensionsförsäkring. För att få en enhetlig
lagstiftning för löneskatt på pensionskostnader föreslår jag emellertid att
även de enskilda näringsidkarna skall omfattas av lagen om särskild löne-
skatt på pensionskostnader.

Preliminär B-skatt kan debiteras enligt schablon eller med ledning av pre-
liminär taxering. Vanligen sker debiteringen enligt schablon. Den schablon-
mässigt beräknade B-skatten kommer att påverkas av den särskilda löne-
skatten på pensionskostnader först fr.o.m. inkomståret 1993. Jag föreslår
inga särskilda regler i fråga om preliminär B-skatt.

Fastställandet av underlaget för särskild löneskatt på pensionskostnader
skall enligt mitt förslag ingå i den årliga taxeringen. Med hänsyn till den nya
beskattningens karaktär är det enligt min mening befogat att införa en möj-
lighet för de skattskyldiga att få förhandsbesked i frågor som rör skatten.
Jag föreslår därför att ett tillägg görs i lagen (1951:442) om förhandsbesked
i taxeringsfrågor.

3 Avdrag för pensionsförsäkringspremier

Mitt förslag: Enskild näringsidkares avdrag för pensionsförsäkrings-
premie som görs i förvärvskällan skall beräknas på ett underlag av in-
komsten av näringsverksamhet före avdraget, före avdrag för särskild
löneskatt på pensionsförsäkringspremie och före avdrag för avsätt-
ning för egenavgifter.

Enligt begränsningsreglerna i punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL
skall en enskild näringsidkares avdrag för pensionsförsäkringspremie
få uppgå till sammanlagt högst ett basbelopp och 25 % av inkomsten
upp till 20 basbelopp och 20 % av inkomsten mellan 20 och 40 basbe-
lopp. Den som har inkomst av anställning och saknar pensionsskydd
i anställningen kan få avdrag med sammanlagt högst ett basbelopp och
35 % av inkomsten upp till 20 basbelopp och 25 % av inkomsten mel-
lan 20 och 30 basbelopp. Den som har inkomst av tjänst med pen-
sionsskydd i anställningen kan få avdrag med sammanlagt högst ett
basbelopp och 10 % av inkomsten mellan 10 och 20 basbelopp.

Begreppen A-inkomst och B-inkomst avskaffas.

Skattemyndigheten får i stället för RSV pröva ansökningar om dis-
pens enligt punkt 6 tredje stycket av anvisningarna till 46 § KL. Skat-
temyndighetens beslut får överklagas till RSV.

Promemorieförslaget: Överensstämmer i huvudsak med mitt. I promemo-
rian föreslås dock att nivån för avdragsbegränsningen för egenföretagarna
skall vara 18 % på inkomster upp till 50 basbelopp. För skattskyldiga som
har inkomst av anställning utan pensionsskydd i anställningen är gränsen för
det maximala avdraget 30 % av inkomsten upp till 30 basbelopp. För skatt-
skyldiga med både inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet av-

Prop.

1990/91:166

56

gör den högsta av inkomsterna var det fasta basbeloppsavdraget skall göras -
i förvärvskällan eller som allmänt avdrag.

Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig tillstyrker
i allt väsentligt förslaget. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges försäkrings-
förbund, anser att möjligheten för enskilda näringsidkare att göra pensions-
avsättningar försämras genom förslaget. LRF anser att avdragsutrymmet
bör vidgas för lägre inkomster och att inkomsttaket kan sänkas. En accepta-
bel avvägning erhålls om avdrag får göras med 30 % av inkomsten upp till 30
basbelopp. Företagarnas Riksorganisation, Stockholms Handelskammare,
Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges Industriförbund anser att det
inte är möjligt att avgöra om villkoren för pensionstryggande blir likvärdiga
för bolagssektorn och egenföretagarna.

Bakgrunden till mitt förslag: För att en försäkring skall betraktas som en
P-försäkring skall vissa villkor beträffande försäkringens karaktär vara upp-
fyllda. Dessa villkor utgör kvalitativa regler och återfinns i punkt 1 av anvis-
ningarna till 31 § KL. De kvalitativa reglerna har inte varit föremål för annat
än redaktionella ändringar genom skattereformen (prop. 1989/90:110,
SkU30, SFS 1990:650). De skall heller inte ändras på grund av de förslag
som nu läggs fram. Reglerna innebär kortfattat bl.a. att en P-försäkring inte
får medföra rätt till andra försäkringsbelopp än sådana som avser ålders-,
invalid- eller efterlevandepension. Försäkringstagare är den som tecknat
försäkringen. Den försäkrade är den på vars liv försäkringen har tagits, eller,
i fråga om invalidpension, den vars arbetsoförmåga försäkringen gäller. För-
säkringstagaren och den försäkrade skall normalt vara samma person. Un-
dantag görs då försäkringen avser efterlevandepension till barn i vissa fall,
tjänstepensionsförsäkring eller, om RSVs nämnd för rättsärenden meddelat
dispens, vissa dödsbon som försäkringstagare.

Genom andra villkor (de kvantitativa reglerna) ges vissa beloppsgränser
inom vilka avdrag får göras. Dessa bestämmelser återfinns i punkt 6 av anvis-
ningarna till 46 § KL. Beloppsgränserna kan i huvudsak delas in i en huvud-
regel där avdrag medges med viss procent av inkomsten inom viss högsta ram
och en alternativregel vilket är ett basbeloppsanknutet avdrag.

Huvudregeln omfattar den som har A-inkomst, dvs. inkomst av aktiv nä-
ringsverksamhet, tjänst eller i vissa fall den som betalar sjömansskatt. För
A-inkomst av näringsverksamhet får avdraget beräknas till högst 35 % av
den del av inkomsten som inte överstiger 20 basbelopp. På den del av in-
komsten som överstiger 20 men inte 30 basbelopp får avdraget beräknas till
25 % av inkomsten. Motsvarande begränsning i avdragsrätten gäller också
för den som har inkomst av anställning om pensionsrätt helt saknas i anställ-
ningen och under förutsättning att den skattskyldige inte ensam eller tillsam-
mans med närstående har ett bestämmande inflytande i företaget. En an-
ställd som endast har rätt till folkpension och ATP anses i detta sammanhang
helt sakna pensionsrätt i anställning. För den som har inkomst av tjänst med
pensionsrätt i anställningen får avdraget beräknas till högst 10 % av inkoms-
ten till den del den tillsammans med ovan nämnda A-inkomst, dvs. inkomst
av aktiv näringsverksamhet, inte överstiger 20 basbelopp. Om en inkomstta-
gare har inkomst dels av tjänst, dels av näringsverksamhet får avdrag ske

Prop.

1990/91:166

57

med högsta möjliga belopp inom varje inkomstslag. Inkomst av näringsverk-
samhet läggs i ”botten”.

Enligt alternativregeln får avdraget beräknas till högst ett basbelopp plus
30 % av A-inkomst av näringsverksamhet upp till en sammanlagd A-inkomst
av tre basbelopp. Alternativregeln kan användas även av den som endast har
inkomst av tjänst. Avdraget utgör då högst ett basbelopp, utan något tillägg.
Om en inkomsttagare har inkomst dels av tjänst, dels av aktiv näringsverk-
samhet beräknas avdraget enligt alternativregeln till ett basbelopp samt
30 % av näringsinkomsten upp till en sammanlagd A-inkomst av tre basbe-
lopp.

De nu beskrivna reglerna finns i anvisningspunktens andra stycke och an-
ger det maximala belopp med vilket avdrag kan yrkas för olika typer av in-
komster. I styckets första mening finns en ytterligare begränsningsregel av
mer generell karaktär. Den anger att avdraget inte får överstiga den skatt-
skyldiges A-inkomst för antingen beskattningsåret eller året närmast dess-
förinnan.

Med hänsyn till att bestämmelserna om avdrag för P-försäkringspremie i
vissa situationer kan anses ge en alltför snävt tilltagen avdragsrätt har RSV
fått rätt att under vissa förutsättningar medge dispens från de nu angivna
avdragsbegränsningarna. Dispensreglerna finns i anvisningspunktens tredje
stycke och kan sammanfattningsvis beskrivas på följande sätt. Dispens kan
medges skattskyldig med A-inkomst endast av tjänst och som i huvudsak
saknar pensionsrätt i anställning med undantag för den som har ett bestäm-
mande inflytande i fåmansföretag. Vidare kan dispens medges skattskyldig
som - själv eller genom förmedling av juridisk person - har bedrivit närings-
verksamhet och har upphört med driften i förvärvskällan utan att ha skaffat
sig ett betryggande pensionsskydd. Slutligen omfattas dödsbo som enligt
punkt 1 tredje stycket av anvisningarna till 31 § KL har fått dispens för att
sättas in som försäkringstagare till P-försäkring.

1 fjärde stycket av punkt 6 av anvisningarna till 46 § KL anges att om en
skattskyldig har betalat högre P-försäkringsavgifter än som är avdragsgilla
enligt begränsningsreglerna i andra stycket får han utnyttja det överskju-
tande beloppet vid taxeringen påföljande beskattningsår. Avdraget för P-
försäkringspremier skall emellertid för detta år i första hand medges för av-
gifter som har erlagts under det senaste beskattningsåret. Först därefter
medges avdrag för föregående års avgifter eller del därav. Avdraget i sin hel-
het måste dock rymmas inom ramen för avdragsgillt belopp för detta senare
år.

1 femte stycket av anvisningspunkten finns ytterligare en begränsningsre-
gel. Denna innebär att avdrag för P-försäkringspremie inte medges med
större belopp än skillnaden mellan sammanlagda beloppet av intäkter från
olika förvärvskällor och övriga allmänna avdrag. Avdraget får alltså inte
medföra underskott vid taxeringen. Den del av avgiften som inte har kunnat
utnyttjas får dock dras av senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret
efter det år då avgiften betalades. Inte heller i sådana fall får avdraget med-
föra underskott.

I prop. 1989/90:110 föreslogs att egenföretagarnas betalningar för P-för-
säkringspremier skulle kunna göras med avdragsrätt i inkomstslaget närings-

Prop.

1990/91:166

58

verksamhet inom ramen för de beloppsbegränsningar som anges beträffande
P-försäkringspremier som dras av som allmänt avdrag dvs. enligt de nyss re-
dovisade reglerna. En bestämmelse om att avdrag får göras i inkomstslaget
näringsverksamhet infördes i punkt 21 av anvisningarna till 23 § KL
(prop. 1989/90:110, SkU30, SFS 1990:650).

En effekt av att avdrag för P-försäkringspremie tidigare medgavs som all-
mänt avdrag var att en egenföretagare för att kunna betala till sin egen pen-
sionering först måste ta ut medel ur sin verksamhet. Det innebar att han be-
talade fulla sociala avgifter på de medel han ville använda för att skaffa sig
ett pensionsskydd jämställt med det som gäller enligt allmän pensionsplan.
Om företagaren hade drivit verksamheten i bolagsform i stället och varit an-
ställd i det egna bolaget hade betalning av försäkringspremie kunnat ske
utan socialavgiftsuttag.

Såsom ändringen kom att utformas uppstår emellertid tekniska problem,
bl.a. på grund av att det maximala avdraget är knutet till inkomsten efter
avdraget och efter avdrag för avsättning till egenavgifter. I prop. 1990/91:54
om kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och företagsbeskatt-
ningen, m.m. har därför aviserats att vissa kompletteringar måste göras i be-
stämmelserna rörande egenföretagarnas avdrag för P-försäkringspremie.

I samband med granskningen av ett förslag till särskild löneskatt på pen-
sionspremier uppmärksammade lagrådet lagändringen (jfr prop. 1990/91:54
s. 383). Lagrådet pekar på det förhållandet att det inte av punkt 21 av anvis-
ningarna till 23 § KL entydigt kan utläsas vilka avdrag som får göras i in-
komstslaget näringsverksamhet. Det sammanhänger med att punkt 6 av an-
visningarna till 46 § KL även innehåller avdragsregler som är knutna till
tjänsteinkomster. Egenföretagare som uppbär såväl tjänsteinkomst som in-
komst av näringsverksamhet kan därför låta inkomster av båda inkomstsla-
gen utgöra underlag för beräkning av avdragsgill premie för pensionsförsäk-
ring. Lagrådet anser det oklart om avdrag för hela detta premiebelopp kan
göras i inkomstslaget näringsverksamhet. Lagrådet anser vidare det osanno-
likt att avsikten varit att avdrag till den del det beräknas med utgångspunkt
i en tjänsteinkomst skall få göras i inkomstslaget näringsverksamhet.

Skälen för mitt förslag: Tidigare gällde olika regler för enskilda näringsid-
kare och anställda i eget bolag i fråga om möjligheten att betala försäkrings-
premie med inkomster som ej belastats med socialavgifter. För att komma
till rätta med denna olikformighet överfördes enskilda näringsidkares av-
dragsrätt för pensionsförsäkringspremier från allmänt avdrag till att få göras
i förvärvskällan i samband med skattereformen. De förslag som nu läggs
fram tar endast sikte på att inom det befintliga systemets ramar göra vissa
justeringar på grund av de införda reglerna. Den mer övergripande frågan
om begränsningsreglernas avvägning tas inte upp här.

Det visar sig att en rätt till avdrag i förvärvskällan i stället för som allmänt
avdrag inte är utan komplikationer. Den reglering som gjordes i skatterefor-
men innebär bl.a. att avdraget skall göras mot inkomsten i förvärvskällan
före själva avdraget, före den föreslagna särskilda löneskatten på premien
och före avdrag för avsättning för egenavgifter. Det förhållandet att avdraget
skall göras före de nämnda posterna samtidigt som avdragsramen enligt gäl-
lande regler är knuten till inkomsten efter dessa poster gör det svårt att be-

Prop.

1990/91:166

59

räkna maximalt avdrag. En samtidig bestämning av avdraget och basen för
avdraget blir nödvändig. Den kvarvarande möjligheten för den skattskyldige
att välja mellan alternativa regler medför tillämpningsproblem.

Enligt min mening bör reglerna ändras så att avdraget i förvärvskällan nä-
ringsverksamhet beräknas på ett underlag som motsvarar inkomsten före av-
draget. Det innebär att begränsningsreglerna måste räknas om för att dels
ge samma avdragseffekt som tidigare, dels för att egenföretagarnas möjlig-
het att bygga upp ett pensionsskydd skall vara oförändrat. En utvidgning av
avdragsmöjligheten till att även tjänsteinkomster generellt skulle kunna
grunda rätt till avdrag i näringsverksamhet är naturligtvis inte tänkbar. På
grund av ändringarna för enskilda näringsidkare bör även en anpassning gör-
as för övriga avdragsfall. Ändringarna är i allt väsentligt av tekniskt slag.

Begränsningsreglerna föreslås bli utformade på följande sätt. Begreppen
A-inkomst och B-inkomst tas bort. Avdragsbegränsningen i punkt 6 andra
stycket första meningen av anvisningarna till 46 § KL hänförs till inkomst av
aktiv näringsverksamhet - före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt
på pensionskostnader och före avdrag för avsättning för egenavgifter - in-
komst av anställning utan pensionsskydd resp, inkomst av tjänst inkl, vissa
inkomster enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt. Att avdragsramen i nä-
ringsverksamhet knyts till inkomsten före ovan nämnda avdrag innebär en
utvidgad avdragsmöjlighet jämfört med förslaget i promemorian. Ändringen
har betydelse för egenföretagare med låga inkomster. För samtliga skattskyl-
diga bör vidare alltid rätt till avdrag med ett basbelopp föreligga. Det inne-
bär att basbeloppsavdraget inte knyts till den skattskyldiges inkomst på an-
nat sätt än att det omfattas av de generella begränsningsreglerna om att av-
draget inte får överstiga den avdragsgrundande inkomsten eller, i de fall av-
draget görs som allmänt avdrag, medföra underskott. En särskild bestäm-
melse föreslås om hur man skall förfara då den skattskyldige har inkomster
såväl av tjänst som av näringsverksamhet.

Härutöver gäller för den som har inkomst av tjänst med undantag av in-
komster enligt 32 § 1 mom. första stycket h och i KL eller inkomst ombord
enligt lagen om sjömansskatt att avdrag medges med högst 10 % av den del
av inkomsten som överstiger 10 men inte 20 basbelopp. Denna bestämmelse
ger lika högt maximalt avdrag som de tidigare gällande begränsningsreglerna
avseende skattskyldig som inte hade inkomst av näringsverksamhet. Den
nya regeln bör införas i punkt 6 andra stycket c av anvisningarna till 46 § KL.

En särskild kategori utgörs av skattskyldiga som har inkomst av anställ-
ning och helt saknar pensionsrätt i anställning och inte ensam eller tillsam-
mans med närstående har ett bestämmande inflytande i företaget. Denna
grupp har enligt de regler som gäller t.o.m. 1991 års taxering haft möjlighet
till maximalt avdrag på en nivå som motsvarar den som gäller för egenföreta-
garna. Även enligt de nya reglerna kommer anställda utan pensionsskydd att
göra sitt P-försäkringsavdrag som ett allmänt avdrag. Nuvarande procentsat-
ser och basbeloppsnivåer kan därför vara oförändrade. För att inte någon
försämring skall uppstå jämfört med egenföretagarnas möjligheter till maxi-
malt avdrag - vilket jag strax återkommer till - bör även för anställda utan
pensionsskydd införas möjligheten att först göra ett basbeloppsavdrag och
därutöver behålla nuvarande begränsningsregel dvs. avdrag medges med

Prop.

1990/91:166

60

högst 35 % av inkomsten till den del den inte överstiger 20 basbelopp och Prop.
med 25 % av inkomster mellan 20 och 30 basbelopp. Detta bör anges i punkt 1990/91:166
b i ovan angivna anvisningspunkt.

Den mest ingripande justeringen måste göras för det avdrag som är hän-
förligt till inkomst av aktiv näringsverksamhet och skall göras i förvärvskäl-
lan. Enligt tidigare gällande system medgavs avdrag med maximalt 35 % av
A-inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse upp till en inkomst av 20 bas-
belopp samt med maximalt 25 % av inkomster mellan 20 och 30 basbelopp.
Denna regel måste - som tidigare nämnts - anpassas till att avdraget nu görs
i förvärvskällan. En sådan förändring kräver en omräkning såväl av de olika
procenttalen som av de olika basbeloppsgränserna. Vid en omräkning bör
beaktas att avdraget enligt de föreslagna reglerna görs före avdraget för
egenavgifter (egenavgifterna antas utgöra 25 % av inkomsten inkl, egenav-
gift). Detta förhållande sammantaget med viss justering med hänsyn till det
fasta basbeloppsavdraget och till att vissa skattskyldiga har både inkomst av
tjänst och näringsverksamhet och efter en viss avrundning leder till följande
slutsats. Avdrag bör medges med sammanlagt högst ett basbelopp och 25 %
av inkomst i förvärvskällan till den del den inte överstiger 20 basbelopp
jämte 20 % av inkomsten mellan 20 och 40 basbelopp.

De bestämmelser som nu föreslagits för den som har inkomst av närings-
verksamhet och den som har inkomst av anställning utan pensionsskydd i
anställningen skiljer sig från vad som föreslogs i den remitterade promemo-
rian. Skälet till detta är främst att undvika att någon försämring av avdrags-
möjligheten uppkommer vid en jämförelse med de regler som gällde före
skattereformen (1991 och tidigare års taxeringar). En jämförelse mellan de
föreslagna reglerna och regler som gällde vid 1991 och tidigare års taxeringar
för skattskyldiga med olika kombinationer av inkomst av näringsverksamhet
och inkomst av tjänst ger vid handen att de föreslagna reglerna i de flesta
fallen ger större maximalt avdrag. I de enstaka fall där det kan bli fråga om
lägre maximalt avdrag enligt de föreslagna reglerna uppgår försämringen till
endast tiondelar av ett basbelopp. Vid en jämförelse av de föreslagna reg-
lerna och de regler som gäller enligt SFS 1990:650 (prop. 1989/90:110,
SkU30) uppkommer inte i något fall en försämring av avdragsmöjligheten.
Skillnaden mellan maximalt avdragsutrymme vid tillämpning av de regler
som har gällt vid 1991 och tidigare års taxeringar, de regler som gäller enligt
SFS 1990:650 (prop. 1989/90:110) och de nu föreslagna reglerna kan åskåd-
liggöras siffermässigt (tabell 1).

Tabell 1 Maximala avdrag vid 1990 års regler (1990), 1991 års regler enligt prop. 1989/90:110 (110) och föreslagna regler
(FR) vid olika kombinationer av inkomst i förvärvskällan före avdrag och före avdrag för egenavgifter och särskild löneskatt

och inkomst av tjänst. Basbelopp.

Inkomst i förvärvskällan	0	1	2	3	5	10	15	20	25	30	40
Inkomst av tjänst      0   1990	0	0.75	1.45	1.68	1.90	2.63	3,94	5.25	6.56	7,63	9,50
110	0	1.00	1.18	1.37	1.73	2.08	3,12	4.16	5.20	6.24	8.00
FR	0	1.00	1.50	1.75	2,25	3.50	4.75	6,00	7.00	8,00	10.00
5   1990	1.00	1.23	1.45	1.68	1,90	3.13	4,44	5.75	6.69	7.63	9,50
110	1.00	1.18	1.37	1.55	1.92	3.08	3.62	4.66	5,70	6.46	8.00
FR	1.00	1.25	1.50	1.75	2.25	3.50	4.75	6.00	7.00	8.00	10,00
10 1990	1.00	1.26	1.53	1.79	2.31	3.63	4.81	5,75	6.69	7.63	9.50
110	1.00	1.21	1.42	1.62	2.04	3.08	4.12	4.97	5.72	6.46	8.00
FR	1.00	1.25	1.50	1.75	2.25	3.50	4.75	6.00	7,00	8,00	10.00
15 1990	1.50	1.76	2.03	2.29	2.81	3.88	4.81	5.75	6.69	7,63	9,50
110	1.50	1.71	1.92	2.12	2.54	3,49	4.23	4,97	5,72	6,46	8.00
FR	1.50	1.75	2.00	2.25	2.75	4.00	5.25	6,50	7,50	8.50	10.50
20 1990	->.00	2.19	2.38	2.56	2.94	3.88	4.81	5.75	6.69	7.63	9.50
110	2.00	2.15	2.30	2.44	2.75	3.49	4.23	4.97	5.72	6.46	8.00
FR	2.00	2.25	2.50	2.75	3.25	4.50	5.75	7.00	8.00	9.00	11.00

61

Som tidigare redovisats bör endast det avdrag som beräknas med utgångs-
punkt från näringsinkomst få dras av i förvärvskällan medan avdrag grundat
på tjänsteinkomst får dras av som allmänt avdrag. Detta bör klargöras ge-
nom ett förtydligande i punkt 21 av anvisningarna till 23 § KL. Genom den
förändring som nu föreslås vad gäller konstruktionen av avdragsbegräns-
ningarna kan den skattskyldige få avdrag med ett basbelopp i ”botten”.

Om den skattskyldige har både inkomst av tjänst och inkomst av närings-
verksamhet uppkommer frågan hur det fasta basbeloppsavdraget skall få ut-
nyttjas, i förvärvskällan eller som allmänt avdrag. Det mest korrekta torde
vara att avdragsramen proportioneras mellan förvärvskällan och allmänt av-
drag. En sådan bestämmelse har emellertid den nackdelen att den kan med-
föra administrativa problem. Det kan vara i fall där man vid taxeringen gör
en ändring i t.ex. beräkningen av inkomst av tjänst. Redan en relativt liten
ändring kan leda till att yrkade avdrag för pensionsförsäkringspremie inte
godtas. En justering av avdraget medför konsekvensändringar i inkomsten
av näringsverksamhet och eventuellt också i egenavgifterna.

Ett annat sätt att lösa fördelningen av det fasta basbeloppsavdraget skulle
därför kunna vara att låta det inkomstslag, näringsverksamhet eller tjänst,
vartill den övervägande delen av inkomsten hänför sig vara styrande i fråga
om avdraget skall göras i förvärvskällan eller som allmänt avdrag. En sådan
lösning skulle emellertid få negativa effekter för de näringsidkare där in-
komsten av tjänst är något högre än näringsinkomsten och som yrkar avdrag
för P-försäkringspremie med högst ett basbelopp. Min bedömning är-trots
det administrativa merarbete som kan bli följden - att en proportionerings-
metod bör väljas. En bestämmelse bör därför införas i vilken det anges att i
fall av kombinerade inkomster skall högst en så stor del av det fasta basbe-
loppsavdraget dras av i förvärvskällan som motsvarar näringsinkomstens an-
del av de sammanlagda avdragsgrundande inkomsterna.

Vidare påverkas de bestämmelser som reglerar dispensfallen av mitt för-
slag. Det gäller de situationer där den skattskyldige har bedrivit näringsverk-
samhet genom förmedling av juridisk person och upphört med verksamhe-
ten. I dessa fall bör givetvis den inkomst av kapital som är hänförlig till för-
säljningen av förvärvskällan få beaktas vid bestämmandet av avdragets stor-
lek. En möjlighet att få göra avdrag för P-försäkringsavgiften mot kapitalin-
komsten bör också införas. Bestämmelser härom föreslås i punkt 6 sjätte
stycket av anvisningarna till 46§ KL och i 3§ 2 mom. åttonde stycket lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt (SIL). De kommenteras närmare i spe-
cialmotiveringen. I fall där den skattskyldige bedrivit verksamheten som en-
skild näringsidkare och upphört med driften beskattas t.ex. - om det i verk-
samheten har funnits en näringsfastighet - en del av vinsten vid avyttringen
av förvärvskällan som inkomst av kapital. Om den skattskyldige får dispens
så att kapitalinkomsten får utgöra underlag vid bestämmandet av P-försäk-
ringsavdragets storlek och avdraget leder till att underskott i näringsverk-
samheten uppkommer i samband med verksamhetens upphörande finns re-
dan enligt nu gällande regler en möjlighet för den skattskyldige att vid rea-
vinstberäkningen av avyttringen utnyttja underskottet (25 § 11 mom. SIL).
I dessa fall behövs således inte någon ytterligare reglering.

Regeringen har i prop. 1990/91:89 föreslagit att RSVs nämnd för rätts-

Prop.

1990/91:166

62

ärenden (rättsnämnden) bryts ut från verket och i fortsättningen i eget
namn - skatterättsnämnden - fattar beslut i ärenden om förhandsbesked.
Uppgiften att besluta om dispens i flera av de ärendetyper som för närva-
rande ligger på rättsnämnden föreslås bli nedflyttad till skattemyndigheterna
med RSV som besvärsinstans. Även de dispensbestämmelser som finns i
punkt 6 tredje stycket av anvisningarna till 46 § KL bör ändras så att skatte-
myndigheten blir beslutsmyndighet i första instans. Skattemyndighetens be-
slut bör få överklagas till RSV. Övriga ändringar i tredje stycket kommente-
ras i specialmotiveringen. Folksam har i sitt remissvar framhållit bl.a. att
RSV bör följa upp skattemyndigheternas tillämpning av dispensreglerna för
att hindra att det uppstår skillnader i bedömningen mellan de olika länen.
Jag vill på grund härav erinra om vad jag anförde i prop. 1990/91:89, nämli-
gen att befarade brister i nu nämnt hänseende bör kunna botas genom att
RSV ger ut praxissamlingar, råd och rekommendationer och bedriver en ef-
fektiv uppföljning av dispensverksamheten.

Enligt nuvarande regler beräknas inkomstunderlaget i 8 § lagen
(1990:654) om skatteutjämningsreserv på den till statlig inkomstskatt beräk-
nade inkomsten av förvärvskällan före vissa avdrag. Inkomstunderlaget bör
beräknas före även avdrag för P-försäkringspremie och före avdrag för sär-
skild löneskatt på pensionskostnader enligt 3 § lagen (1991:000) om särskild
löneskatt på pensionskostnader. Bestämmelser härom föreslås införda i 8 §
lagen om skatteutjämningsreserv.

Prop.

1990/91:166

4 Bilförmånsvärde för egenföretagare

Mitt förslag: Reglerna om jämkning av värdet av bilförmån skall gälla
även för enskilda näringsidkare.

Skälen för mitt förslag: Genom en lagändring våren 1990 (prop.
1989/90:110, SkU30, SFS 1990:650) infördes nya bestämmelser för egenföre-
tagare som för privat bruk disponerar en bil som ingår i hans näringsverk-
samhet. Tidigare medgavs, enligt praxis, avdrag för bilkostnader efter för-
delning av kostnaderna. De totala kostnaderna fördelades mellan den pri-
vata och den yrkesmässiga användningen i förhållande till körsträckan för
vardera ändamålet. Egenföretagaren fick således avdrag för de bilkostnader
som enligt proportioneringen betingades av rörelsen. Bilens övriga kostna-
der under året utgjorde egenföretagarens privata icke avdragsgilla levnads-
kostnader.

De nya bestämmmelserna innebär att enskilda näringsidkares avdragsrätt
för bil i näringsverksamhet anpassades till vad som gäller för löntagare. En
näringsidkare uttagsbeskattas för ett förmånsvärde i inkomstslaget närings-
verksamhet beräknat på samma sätt som en löntagares bilförmån. Bilförmå-
nen skall således värderas till 0,8 basbelopp med tillägg av 20 % av nybilspri-
set. dock att värdet inte får överstiga 42 % eller understiga 35 % av nybilspri-
set.

63

Författningstekniskt gjordes ändringen på det sättet att det i sista stycket Prop.
av anvisningspunkt 1 till 22 § KL angavs att värdet av bilförmån skall beräk- 1990/91:166
nas enligt bestämmelserna i punkt 2 av anvisningarna till 42 § KL. Hänvis-
ningen i anvisningspunkten 1 till 22 § KL omfattar emellertid inte uttryckli-
gen - som bl.a. RSV uppmärksammat - bestämmelsen i punkt 4 av anvis-
ningarna till 42 § KL om att förmånsvärdet får jämkas om det finns synner-
liga skäl. Det har inte varit avsikten att någon skillnad skall föreligga mellan
inkomst av tjänst och inkomst av näringsverksamhet i fråga om möjligheten
till jämkning av förmånsvärdet vid inkomsttaxeringen. Ett förtydligande bör
därför göras i sista stycket av punkt 1 av anvisningarna till 22 § KL så att det
klart framgår att jämkningsmöjligheten även gäller skattskyldiga som skall
redovisa bilförmånsvärde i inkomstslaget näringsverksamhet.

Den föreslagna regeln bör tillämpas första gången vid 1992 års taxering.

Med hänsyn till att möjligheten att jämka förmånsvärdet uppåt är till den
skattskyldiges nackdel bör denna bestämmelse inte tillämpas vid 1992 års
taxering för den del av räkenskapsåret som belöper på tiden före ikraftträ-
dandet, dvs. den 1 juli 1991. Genom en ändring i samband med skatterefor-
men (SFS 1990:665) har rätten till brutet räkenskapsår avskaffats för bl.a.
enskilda näringsidkare (12 § första stycket bokföringslagen, 1976:125). En-
dast i vissa speciella fall kan dispens medges (12 § andra stycket). Det kan
alltså undantagsvis förekomma att enskilda näringsidkare har brutet räken-
skapsår även i det nya systemet. Det skulle kunna innebära att en enskild
näringsidkare vid 1993 års taxering beskattas för t.ex. ett brutet räken-
skapsår som påbörjats den 1 maj 1991 (1 maj 1991 - 30 april 1992). En del
av räkenskapsåret skulle då belöpa på tid före ikraftträdandet. Undantaget
från tillämpningen bör för sådana fall även avse 1993 års taxering.

5 Följdändringar i andra lagar

De i det föregående lämnade förslagen leder till att vissa följdändringar be-
hövs i lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1981:691) om socialav-
gifter, lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver och skatte-
brottslagen (1971:69). I detta sammanhang lämnas även ytterligare förslag
till följdändringar hänförliga till annan lagstiftning, men som av samord-
ningsskäl framförs i detta sammanhang. Dessa förslag leder till ändringar i
lagen (1968:430) om mervärdeskatt, skattebrottslagen (1971:69), lagen
(1971:1072) om förmånsberättigade skattefordringar m.m. och lagen
(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter. Förslagen presente-
ras närmare i specialmotiveringen.

6 Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom finansdepartementet upprät-
tats förslag till

1. lag om särskild löneskatt på pensionskostnader,

2. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt,

64

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

5. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reser-
ver,

6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

7. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

8. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,

9. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

11. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

12. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter,

13. lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrå-
gor,

14. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

15. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford-
ringar m.m.,

16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter,

17. lag om sänkning av den allmänna löneavgiften intill utgången av de-
cember 1992.

Förslagen under punkterna 3 och 4 har upprättats i samråd med chefen för
socialdepartementet.

Lagrådets yttrande har inhämtat i sin helhet eller i vissa delar beträffande
förslagen under punkterna 1, 2, 6-9 och 11-13.

Förslagen under punkterna 3-5,10 och 14—17 har inte granskats av lagrå-
det. Dessa förslag, liksom de delar av de övriga förslagen som inte har grans-
kats av lagrådet, är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.

7 Specialmotivering

7.1 Lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader

1§

De grundläggande bestämmelserna om skatteplikt och vem som är skattskyl-
dig tas in i en första paragraf.

Att det är den som utfäst en tjänstepension som skall betala skatten inne-
bär att det är arbetsgivare eller f.d. arbetsgivare som är skattskyldiga. Detta
gäller även om någon annan anlitas för utbetalning av pensionerna, t.ex. för
kommunernas del KPA. Det finns naturligtvis inget som hindrar att den som
betalar ut pension också åtar sig att betala särskild löneskatt för arbetsgiva-
rens räkning.

Att det är den som utfäst en tjänstepension som skall betala skatten inne-
bär vidare att arbetsgivarens konkurs kan medföra att löneskatt inte kan tas
ut t.ex. när ett pensionsåtagande har säkerställts genom att arbetsgivaren
har tecknat en kapitalförsäkring som pantsatts till pensionstagaren.

Prop.

1990/91:166

65

5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 166

Medel som betalas ut utan att grunda sig på en utfästelse om tjänstepen-
sion beskattas inte. Sålunda kommer pensioner som betalas ut med statsme-
del av Sveriges Författarfond inte att beskattas enligt den nu föreslagna la-
gen . Inte heller utbetalningar från vinstandelsstiftelser kommer att träffas av
särskild löneskatt.

Av andra stycket framgår att det, i likhet med vad som gäller vid bl.a. in-
komsttaxeringen, är delägarna i ett handelsbolag och i ett handelsbolagsbe-
skattat dödsbo som är skattskyldiga.

2§

Paragrafen reglerar vad som skall ingå i skatteunderlaget och hur detta skall
beräknas.

Paragrafens första stycke innehåller ett avräkningsförfarande. Avräk-
ningsförfarandet medför att skatten på flertalet tryggade pensionsutfästel-
ser, oavsett om avdrag har medgetts vid inkomsttaxeringen eller inte, tas ut
i takt med intjänandet. Otryggade åtaganden beskattas däremot vid utbetal-
ningen. Det gäller även sådana åtaganden som har säkerställts t.ex. genom
företagshypotek, bankgaranti eller kapitalförsäkring.

Med tjänstepensionsförsäkring avses försäkring enligt punkt 1 andra
stycket av anvisningarna till 31 § KL (se 4 §).

Försäkring om särskild tilläggspension (STP) är en speciell typ av tjänste-
pensionsförsäkring som omfattar ålderspension. För STP-försäkringen till-
lämpas ett kapitaltäckningssystem. Systemet innebär att de arbetsgivare som
är anslutna erlägger premier motsvarande kapitalvärdet av pensioner till de
arbetstagare inom det anslutna arbetstagarkollektivet som under året upp-
når pensionsåldern. Årspremien för en arbetsgivare bestäms som en pro-
centsats av den totala lönesumman under året för de hos honom anställda
arbetstagarna inom det försäkrade kollektivet. För att en arbetstagare skall
ha rätt till pension krävs en viss pensionsbevarande anställningstid. Om den
anställde inte har en sådan går han miste om pensionsrätten. Även denna
typ av tjänstepensionsförsäkringar omfattas av lagen.

Några remissinstanser anser att försäkringspremier som erläggs av arbets-
givare till utländska bolag inte skall belastas med särskild löneskatt. För att
en försäkring som har meddelats i en utomlands bedriven försäkringsrörelse
skall anses som en pensionsföräkring krävs att riksskatteverket lämnar en
förklaring att så är fallet enligt punkt 1 sjuttonde stycket av anvisningarna
till 31 § KL. Det finns inte skäl att undanta avgifter för sådana försäkringar
från beskattning.

Vad som avses med pensionsstiftelse och konto Avsatt till pensioner fram-
går av punkt 20 av anvisningarna till 23 § KL och lagen (1967:531) om tryg-
gande av pensionsutfästelse m.m.

I punkten d har efter lagrådets påpekande (prop. 1990/91:54 s. 381 f.) ta-
gits in orden ”eller på grund av tjänstepensionsförsäkring”.

I punkterna e och i har tagits in ”utgiven ersättning för av annan övertagen
pensionsutfästelse" resp, "erhållen ersättning för övertagen pensionsutfäs-
telse". Punkterna reglerar övertagandesituationer och innebär att skatten
normalt kommer att belasta den arbetsgivare hos vilken pensionsrätten tjä-

Prop.

1990/91:166

66

nats in. Bestämmelserna gäller alla övertaganden oavsett hur pensionsutfäs-
telsen tryggats och oavsett om den över huvud taget har tryggats. När det
gäller arbetsgivare som gör avsättningar till pensionsstiftelse eller konto Av-
satt till pensioner kommer underlaget för särskild löneskatt för den som be-
frias från utfästelsen att ökas med värdet av den överlåtna utfästelsen. Hos
sådana arbetsgivare neutraliseras ökningen av att avdrag normalt kan göras
enligt posterna f eller g. Skatten påverkas således normalt inte. För den som
övertar utfästelsen skall motsvarande belopp minska underlaget för den sär-
skilda löneskatten. Hos denne arbetsgivare neutraliseras det av den kostnad
arbetsgivaren har för det nya tryggandet. Inte heller skatten hos denne ar-
betsgivare påverkas således normalt av övertagandet. Om den nye arbetsgi-
varen skulle göra en större utfästelse och trygga den ökar emellertid underla-
get för skatten med den ökade kostnaden för tryggandet. När det gäller by-
ten till arbetsgivare som inte tryggar sina utfästelser leder förslaget till att
den nye arbetsgivaren får en avdragspost som beträffande den aktuelle ar-
betstagaren inte uppvägs av någon positiv post förrän pensionen betalas ut.
Däremot kan arbetsgivaren naturligtvis omedelbart utnyttja den som en av-
dragspost mot annat underlag för särskild löneskatt. Om bytet i stället sker
från en arbetsgivare som inte tryggar sin pensionsutfästelse kommer den ar-
betsgivaren att redovisa underlag för särskild löneskatt i samband med befri-
elsen från utfästelsen. Ibland utgår ersättning inte i samband med att den
anställde byter arbetsgivare utan först när pensionen betalas ut. Även i så-
dana fall skall beskattningsunderlaget påverkas.

Det belopp den övertagna utfästelsen skall bestämmas till skattemässigt
kan preciseras på olika sätt. För att få ett värde som är lika stort för båda
arbetsgivarna och som de båda känner till bör man välja den utgivna ersätt-
ningen för övertagandet. Skulle arbetsgivarna bestämma att någon ersätt-
ning inte skall utgå eller att den skall utgå med ett belopp som under- eller
överstiger det ekonomiskt riktiga beloppet kommer det att leda till att skat-
ten inte till fullo belastar den arbetsgivare hos vilken pensionsrätten intjä-
nats. Det påverkar emellertid inte den sammanlagda skattebelastningen för
de två arbetsgivarna eftersom t.ex. en lägre skattepliktig ersättning för den
tidigare arbetsgivaren ger ett motsvarande lägre avdrag för den nye arbetsgi-
varen. Fördelningen av skattebetalningen mellan arbetsgivarna kan därför
göras beroende av den av arbetsgivarna avtalade ersättningen utan att detta
normalt ger upphov till olikformigheter. Om den nye arbetsgivaren inte är
skattskyldig för särskild löneskatt på pensionskostnader får posten e dock
inte understiga värdet av den övertagna pensionsutfästelsen. Om å andra si-
dan den tidigare arbetsgivaren inte är skattskyldig för särskild löneskatt på
pensionskostnader får posten i inte överstiga värdet av den övertagna pen-
sionsutfästelsen.

Om en utfästelse förfaller innebär det att underlaget för den särskilda lö-
neskatten minskar. Någon pluspost skall då inte redovisas.

Vidare tas det i första stycket in en punkt j avseende negativa belopp. Den
har kommenterats i avsnitt 2.2.

I avsnitt 2.2 har också kommenterats hur posten h har räknats fram. I de
fall ett beskattningsår omfattar annan tid än ett år bör posten h jämkas. En
sådan bestämmelse har tagits in i andra stycket. Vidare har efter förslag från

Prop.

1990/91:166

67

lagrådet tagits in en bestämmelse om att posten h skall jämkas på motsva- Prop.
rande sätt om pensionsskulden helt upplöses under beskattningsåret.         1990/91:166

Bestämmelserna i tredje stycket har kommenterats ovan i samband med
första stycket punkterna e och i.

I fjärde stycket föreskrivs att beskattningsunderlaget skall beräknas enligt
bokföringsmässiga grunder. Det har kommenterats i avsnitt 2.2.

3$

Paragrafen reglerar enskilda näringsidkares särskilda löneskatt på premier
för egen pensionsförsäkring. Förslaget har kommenterats i avsnitt 2.2.

Att skatt skall betalas endast på avgift för vilken avdrag medges leder bl.a.
till att om en näringsidkare har sparat ett avdrag för pensionsförsäkringspre-
mie med stöd av punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till 46 § KL skall
skatten betalas för det beskattningsår som avdraget medges.

I paragrafen föreskrivs att begreppen i denna lag har samma innebörd som i
KL och SIL. Det gäller t.ex. tjänstepensionsförsäkring, som definieras i
punkt 1 andra stycket av anvisningarna till 31 § KL. Likaså blir bestämmel-
sen i 3 § KL om beskattningsår tillämplig. För staten, landstingskommuner,
kommuner och andra menigheter föreskrivs dock att med beskattningsår av-
ses kalenderår.

Av första stycket framgår att bestämmelserna i TL och UBL gäller för sär-
skild löneskatt på pensionskostnader. TLs regler om omprövning och över-
klagande gäller således för beslut angående underlaget.

I lagrådsremissen föreslogs särskilda bestämmelser om vilken skattemyn-
dighet som skall vara beslutsmyndighet i fråga om landstingskommuner och
kommuner. Både TL och UBL utgår från att det är skattemyndigheten i
hemortskommunen som är beslutsmyndighet. Båda lagarna hänvisar i fråga
om begrepp bl.a. till SIL. 114 § 1 mom. SIL finns bestämmelser om hemorts-
kommun. Dessa bestämmelser kan tillämpas även för den nu föreslagna la-
gen.

Av andra stycket framgår att löneskatt som staten skall betala fastställs och
redovisas enligt bestämmelser som meddelas av regeringen (jfr 1 § andra
stycket USAL och förordningen (1984:674) om uppbörd av vissa arbetsgi-
varavgifter från staten).

Ikraftträdandet

punkt 1

I punkt 1 föreskrivs att reglerna träder i kraft den 1 juli 1991 och skall avse
förhållanden som inträffar fr.o.m. den 16 mars 1991 om inte annat följer av
punkterna 2 och 3.

68

punkt 2 och 3

Bestämmelserna har kommenterats utförligt i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.2).

Punkt 2 och 3 blir tillämpliga vid 1992 års taxering samt vid 1993 års taxe-
ring för ett mindre antal skattskyldiga som på grund av övergångsbestäm-
melser till lagen (1990:335) om ändring i KL inte beskattas vid 1992 års taxe-
ring.

Den skattskyldige kan välja om huvudregeln eller alternativregeln skall
tillämpas, men samma metod skall väljas för hela beskattningsunderlaget.

Sådana pensionsförsäkringar som avses i punkt 20. e. åttonde stycket av
anvisningarna till 24 § KL samt sådana pensionsförsäkringar som avses i 3 §
den nu föreslagna lagen kopplas normalt inte till någon intjänandetid. Punkt
3 tredje meningen som innehåller bestämmelser grundade på intjänandetid
kan således inte tillämpas på dem. Det avgörande får i stället vara om avgift
för pensionsförsäkring erlagts före den 16 mars 1991. Har så inte skett blir
huvudregeln i punkt 2 normalt mer förmånlig.

7.2 Lagen (1990:659) om särskild löneskatt

Lagen bör - som jag nämnt i allmänmotiveringen avsnitt 2.3 - benämnas la-
gen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

1§

Några remissinstanser har hävdat att sjukpension från ITP kommer att be-
skattas dubbelt enligt promemorieförslaget. Dels skulle ersättningarna
kunna bli beskattade enligt lagen om särskild löneskatt, dels skulle avgiften
för sjukpensionsförsäkringen beskattas enligt den nu föreslagna lagen om
särskild löneskatt på pensionskostnader. ITPs sjukpension är en sådan sjuk-
pension som avses i punkt 1 tjugonde stycket av anvisningarna till 31 § KL,
dvs. en sjukförsäkring vars premie betalas av arbetsgivaren och arbetsgiva-
ren har anmält till försäkringsgivaren att försäkringen har tagits i samband
med tjänst. Sådana sjukförsäkringar behandlas som pensionsförsäkringar
vid inkomstbeskattningen och bör beskattas enligt reglerna i lagen om sär-
skild löneskatt på pensionskostnader. För att undanröja oklarhet på denna
punkt har ett förtydligande tagits in i 1 § första stycket 5 lagen om särskild
löneskatt.

7.3 Lagen (1962:381) om allmän försäkring

7.4 Lagen (1981:691) om socialavgifter

7.5 Lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver

Ändringarna i lagarna är föranledda av att rubriken på lagen om särskild
löneskatt har ändrats till lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsin-
komster.

Det skall anmärkas att 11 kap. 2 och 3 §§ lagen (1962:381) om allmän för-

Prop.

1990/91:166

69

säkring samt 2 kap. 4 § lagen (1981:691) om socialavgifter föreslås ändrade Prop.
också i prop. 1990/91:141 om rehabilitering och rehabiliteringsersättning 1990/91:166
m.m. Sistnämnda lagrum berörs vidare av förslag i prop. 1990/91:159 om sär-
skild inkomstskatt för utomlands bosatta artister, m.m.

7.6 Kommunalskattelagen (1928:370)

punkt 1 av anvisningarna till 22 §

Se avsnitt 4.

Anvisningar

till 23 §

punkt 21

Anvisningspunkten har, förutom en smärre redaktionell ändring, förtydli-
gats i ett par avseenden. För det första görs en hänvisning inte bara till punkt
6 av anvisningarna till 46 § utan det anges också att avdrag får göras i den
omfattning som stadgas i 46 § 2 mom. första stycket 6 och fjärde stycket.
Detta får till följd att den begränsning som anges i 2 mom. och gäller för
avdrag för P-försäkringspremie som allmänt avdrag även kommer att gälla
avdrag i inkomstslaget näringsverksamhet. Den skattskyldige får alltså av-
drag för premie endast i den mån avdraget belöper på tid under vilken den
skattskyldige varit bosatt här i riket. Hänvisningen till punkt 6 av anvisning-
arna till 46 § har begränsats till att inte längre omfatta femte stycket, av vilket
framgår att avdraget för P-försäkringspremie inte får medföra att underskott
uppkommer. Härigenom kan avdrag för P-försäkringspremie i inkomstslaget
näringsverksamhet medföra underskott. Underskottet behandlas enligt de
vanliga reglerna för underskott i näringsverksamhet. I fråga om näringsid-
kare som enligt de tidigare gällande reglerna har ett P-försäkringsavdrag
som inte kunnat utnyttjas det beskattningsår då avgiften har betalats föreslås
inte några särskilda övergångsregler. Sådana sparade avdrag, som alltså hän-
för sig till 1991 och tidigare års taxeringar, får således även fortsättningsvis
dras av som allmänt avdrag enligt bestämmelserna i punkt 6 femte stycket
andra och tredje meningarna av anvisningarna till 46 § KL.

Vidare anges i anvisningspunkten att avdrag medges om inkomsten är
hänförlig till näringsverksamhet eller inkomst av kapital. Inkomster hänför-
liga till tjänst kan inte föranleda avdragsrätt för P-försäkringspremie i in-
komstslaget näringsverksamhet. Inkomst av kapital och inkomst av passiv
näringsverksamhet kan grunda rätt till avdrag för P-försäkringspremie i de
fall skattemyndigheten medger det enligt punkt 6 tredje stycket av anvis-
ningarna till 46 § KL.

punkt 23

Uppräkningen av avdragsgilla skatter har kompletterats med särskild löne-
skatt på pensionskostnader.

till 46 §

Prop.

1990/91:166

punkt 6

Begreppen A- resp. B-inkomst har utmönstrats ur lagstiftningen. I stället an-
ges i andra stycket uttryckligen vilka inkomster som ger ramen för avdraget.
Den i styckets inledning angivna generella begränsningsregeln har till följd
härav ändrats. När det gäller aktiv näringsverksamhet anges att det skall
vara inkomsten före avdraget, före avdrag för särskild löneskatt på pensions-
kostnader och före avdrag för avsättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter som utgör avdragsramen.

I andra stycket finns de nya procent- och basbeloppsnivåerna. Av den all-
männa motiveringen framgår hur de har beräknats (avsnitt 3). Avdrag på
inkomst av aktiv näringsverksamhet beräknas på inkomsten före avdraget,
före avdrag för särskild löneskatt på P-försäkringspremier och före avdrag
för avsättning för egenavgifter.

I andra stycket har lagts till två nya avslutande meningar. Bestämmelsen i
den näst sista meningen medför att den som har inkomst av aktiv närings-
verksamhet i flera förvärvskällor - t.ex. inkomst från handelsbolag och an-
nan inkomst - inte får dra av ett högre belopp än om inkomsterna varit hän-
förliga till en förvärvskälla. Den ram för avdraget som lagts fast tidigare i
stycket omfattar alltså också den som har inkomster från flera aktiva för-
värvskällor. Den skattskyldige kan själv bestämma hur avdraget skall förde-
las mellan förvärvskällorna. Av anvisningspunktens sista mening framgår att
i de fall den skattskyldige har blandade inkomster, dvs. inkomster av såväl
näringsverksamhet som tjänst, skall det fasta basbeloppsavdraget proportio-
neras.

Anta att en skattskyldig ett år har lika stora avdragsgrundande inkomster
av tjänst och näringsverksamhet. Avdrag i förvärvskällan näringsverksamhet
inom basbeloppsramen kan då göras med högst ett belopp motsvarande ett
halvt basbelopp (dvs. 16 100 kr. med nuvarande basbelopp 32 200 kr.). Om
det vidare antas att pensionsförsäkringspremien uppgår till 20 000 kr. kan
alltså avdrag i förvärvskällan medges med högst 16 100 kr. För återstoden
kan avdrag yrkas som allmänt avdrag.

Övriga ändringar i andra stycket är redaktionella.

I anvisningspunktens tredje stycke görs - förutom vad som angetts i de all-
männa motiven - en redaktionell ändring på grund av att begreppen A- och
B-inkomst tas bort. En skattskyldig, som bedrivit näringsverksamhet och
upphört med driften i förvärvskällan, kan efter prövning av skattemyndighe-
ten få dispens från avdragsbegränsningsreglerna. Förutom att inkomst av
passiv näringsverksamhet samt sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h får ingå i underlaget för beräkning av maximalt avdrag kan detta
även omfatta inkomst av kapital som är hänförligt till försäljning av förvärvs-
källan. Intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket i ingår inte i
underlaget.

I det nya sjätte stycket av anvisningspunkten anges att om skattskyldig av-
yttrat aktier eller andelar i fåmansföretag och av skattemyndigheten med-

71

getts att få beakta reavinsten vid bestämmandet av maximalt avdrag för P- Prop.
försäkringsavgift kan han få använda avdraget såväl som allmänt avdrag som 1990/91:166
avdrag i inkomstslaget kapital enligt följande. I första hand skall avdrag för
P-försäkringsavgift göras som allmänt avdrag och mot det lägsta av den in-
täkt som är hänförlig till avyttringen och som tas upp som inkomst av tjänst
resp, inkomsten av tjänst före avdraget. Om det därefter återstår något be-
lopp att dra av skall det göras i inkomstslaget kapital enligt den nya bestäm-
melsen i 3 § 2 mom. åttonde stycket SIL.

Har den skattskyldige avyttrat andelar i fåmansägt handelsbolag och av
skattemyndigheten medgetts att få beakta reavinsten vid bestämmandet av
maximalt P-försäkringsavdrag skall avdraget i sin helhet göras i inkomstsla-
get kapital enligt 3 § 2 mom. åttonde stycket SIL.

7.7 Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

3 § 2 mom.

I momentet har tillagts ett nytt åttonde stycke. Bestämmelsen öppnar en
möjlighet att få avdrag i inkomstslaget kapital för pensionsförsäkringspre-
mie. Det gäller i de fall en skattskyldig som har avyttrat aktier i ett fåmans-
företag eller andelar i ett fåmansägt handelsbolag genom dispens av skatte-
myndighet fått lägga den till försäljningen hänförliga inkomsten av kapital
till grund för beräkning av P-försäkringsavgift. Härigenom kan skattskyldig
som fått en reavinst vid avvyttringen av sitt företag - i dispensfallen - få dra
av P-försäkringsavgift i inkomstslaget kapital. Reavinst som uppkommit på
grund av avyttring av andelar i handelsbolag dras i dispensfallen i sin helhet
av i inkomstslaget kapital.

7.8 Lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv

4§

I fjärde stycket har företagits en ändring föranledd av att rubriken på lagen
om särskild löneskatt ändrats till lagen om särskild löneskatt på vissa för-
värvsinkomster. Vidare har lagts till särskild löneskatt på pensionskostnader
i uppräkningen av skatter m.m. som inte skall räknas som tillgång eller skuld
vid beräkning av kapitalunderlaget.

8§

Se allmänmotiveringen (avsnitt 3).

7.9 Taxeringslagen (1990:324)

1 kap.

1§

TL skall tillämpas vid fastställelse av underlaget för särskild löneskatt på
pensionskostnader. I första stycket har därför en ny punkt 7 lagts till. Uppgif-
ter till ledning för egen taxering lämnas i form av självdeklaration enligt reg-
lerna i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

72

5 kap.

1§

Prop.

1990/91:166

De materiella skattetilläggsreglerna har i princip oförändrade överförts från
den gamla taxeringslagen (1956:623) till nya TL. Förevarande paragraf mot-
svarar 116 a § i den gamla taxeringslagen. Enligt 116 a § andra stycket utgår
skattetillägg med fyrtio procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt
som inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften följts. Vid överföringen
till 5 kap. 1 § andra stycket TL kom emellertid i stället för inkomstskatt eller
förmögenhetskatt att stå endast skatt, trots att någon utvidgning av tillämp-
ningsområdet för skattetillägg enligt TL inte var avsedd. Enligt 21 § lagen
(1968:430) om mervärdeskatt gäller taxeringslagens bestämmelser om skat-
tetillägg dessutom vid oriktig uppgift beträffande sådan mervärdeskatt som
skall redovisas i allmän självdeklaration. Paragrafen justeras så att det klart
framgår att skattetillägg endast beräknas på inkomstskatt, förmögenhets-
skatt och sådan mervärdeskatt som avses i 21 § lagen om mervärdeskatt.

Punkt 4 övergångsbestämmelserna

Nya TL tillämpas första gången på ärenden och mål som avser 1991 års taxe-
ring. Den gamla taxeringslagen skall fortfarande tillämpas på ärenden och
mål enligt 1990 och tidigare års taxeringar. Riksskatteverket skall dock föra
det allmännas talan i mål som anhängiggörs hos regeringsrätten från och med
den 1 januari 1991 oavsett vilket taxeringsår målet rör. Överklagande av
riksskatteverket skall enligt 6 kap. 13 § andra stycket TL ha kommit in inom
två månader från den dag då kammarrättens beslut meddelades. För mål av-
seende 1990 och tidigare års taxeringar gäller dock fortfarande äldre bestäm-
melser enligt vilka ett överklagande skall ha kommit in inom två månader
från den dag då klaganden fick del av beslutet.

Ändringen innebär att riksskatteverkets överklagandetid beräknas med
utgångspunkt i den dag kammarrättens beslut meddelades även vad gäller
mål avseende 1990 och tidigare års taxeringar. Genom förslaget kan kam-
marrätt sända domar och beslut i mål om taxering eller särskild avgift till det
allmänna utan krav på delgivning, vilket förenklar hanteringen.

7.10 Lagen (1968:430) om mervärdeskatt

21 §

Bestämmelsen i andra stycket har förts in i 5 kap. 1 § andra stycket TL.

7.11 Uppbördslagen (1953:272)

1§

Den särskilda löneskatten på pensionskostnader skall tas ut enligt reglerna i
uppbördslagen. En ny punkt 8 har därför lagts till före de förutvarande punk-
terna 8—10.

73

3§

1 mom.

Prop.

1990/91:166

Ändringen föranleds av att den särskilda löneskatten på pensionskostnader
skall ingå vid beräkningen av preliminär B-skatt.

2 mom.

Bestämmelserna om preliminär B-skatt i 3 § 2 mom. 2 hänger nära samman
med bestämmelserna om preliminär A-skatt i 3 § 2 mom. 1. De förstnämnda
bestämmelserna anger att den preliminära B-skatten - till skillnad från preli-
minär A-skatt - skall betalas för inkomster från den skattskyldiges samtliga
förvärsvkällor och alltid för förmögenhet om inte den skattskyldige har att
betala preliminär A-skatt.

För att bestämmelserna i punkt 2 inte skall synas stå i motsatsförhållande
till huvudbestämmelserna i 3 § 1 mom. föreskrivs nu att den preliminära B-
skatten skall avse de skatter och avgifter som anges i 1 mom. Härigenom
kommer den att omfatta även särskild löneskatt på pensionskostnader.

18 §

Skattskyldig är enligt 17 § 1 mom. skyldig att lämna preliminär självdeklara-
tion bl.a. om han inte påförts slutlig skatt enligt den årliga taxeringen året
före inkomståret eller om den slutliga skatten vid taxeringen året efter in-
komståret kan bedömas överstiga den slutliga skatten vid taxeringen året
före inkomståret med minst en femtedel, dock minst 2 000 kr.

18 § reglerar vid vilken tidpunkt preliminär självdeklaration skall lämnas.
Andra stycket har justerats så att bestämmelsen gäller i alla de fall självde-
klaration skall lämnas enligt 17 § 1 mom. Den kommer därmed att omfatta
även särskild löneskatt på pensionskostnader.

7.12 Lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

2 kap.

4 och 8§§

Bestämmelserna om deklarationsskyldighet har justerats med hänsyn till
den särskilda löneskatten på pensionskostnader.

13 §

I första stycket har kravet på uppgift om erlagd preliminärskatt slopats.

Ändringen i andra stycket föranleds av att den allmänna självdeklaratio-
nen skall innehålla de uppgifter som behövs för beräkning av den särskilda
löneskatten på pensionskostnader.

7.13 Lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor

1§

Paragrafen föreslås ändras så att förhandsbesked får lämnas i frågor som rör
särskild löneskatt på pensionskostnader.

74

Prop.

1990/91:166

7.14 Skattebrottslagen (1971:69)

1 § första stycket 1

Skattebrottslagen föreslås gälla även för särskild löneskatt på pensionskost-
nader.

Regeringen har tidigare i år föreslagit lagstiftning om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta (prop. 1990/91:107) och om särskild inkomst-
skatt för utomlands bosatta artister m.fl. (prop.1990/91:159). Riksdagen har
ännu inte behandlat förslagen. Genomförs denna lagstiftning föreslås att
skattebrottslagen skall gälla även för särskild inkomstsskatt.

1 § första stycket 2

Tillägget utgör en följdändring med anledning av tidigare beslutad lagstift-
ning om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion (prop.
1989/90:141, JoU24, rskr.349, SFS 1990:613).

7.15 Lagen (1971:1072) om förmånsberättigade
skattefordringar m.m.

1 § första stycket 1

Även i detta lagrum föreslås ändringar som en följd av den föreslagna lag-
stiftningen i prop. 1990/91:107 och 159.

1 § första stycket 3

Tillägget utgör en följdändring med anledning av den tidigare införda lagen
(1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.

1 § första stycket 6

Tillägget utgör en följdändring till tidigare beslutad lagstiftning om avgifter
på vissa jordbruksprodukter (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr.327, SFS
1990:615 och 616).

7.16 Lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter

1 kap.
1§

Beträffande de följdändringar som gjorts här hänvisar jag till vad jag anfört
i specialmotiveringen till 1 § första stycket 6 lagen om förmånsberättigade
skattefordringar m.m.

2§

Tilläggen utgör följdändringar med anledning av den tidigare införda lagen
om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion.

75

5§

1 årets budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 11) har föreslagits att en
ny myndighet, statens jordbruksverk inrättas den 1 juli 1991 samtidigt som
statens jordbruksnämnd föreslås upphöra som myndighet. Vidare har i prop.
1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt föreslagits att jordbruksnämndens upp-
gifter på fiskets område överförs till fiskeristyrelsen och att fiskeristyrelsen
ändrar namn till fiskeriverket. Riksdagen har ännu inte behandlat förslagen.
Genomförs dessa krävs följdändringar i detta avseende i denna paragraf.

Den ytterligare ändring som föreslås utgör en följdändring till den tidigare
införda lagen (1990:615) om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.

7§

Med paragrafens nuvarande lydelse avses föreslagen lydelse i prop.
1990/91:89 om förhandsbesked och dispenser i skattefrågor. Av skäl som
framgår av vad jag anfört i specialmotiveringen till 1 kap. 5 § har orden ”sta-
tens jordbruksnämnd” bytts ut mot ”jordbruksverket eller fiskeriverket.”

2 kap.

2, 3, 7 och 8 §§

Orden ”statens jordbruksnämnd” har bytts ut mot ”jordbruksverket eller fis-
keriverket” av skäl som framgår av vad jag anfört i specialmotiveringen till
1 kap. 5 §.

6§

Här föreslås att andra stycket upphävs som en följdändring till den tidigare
genomförda lagstiftningen om avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.

5 kap.

1§

Även här har orden ”statens jordbruksnämnd” bytts ut mot ”jordbruksver-
ket eller fiskeriverket”.

6 kap.

1§

Här har orden ”statens jordbruksnämnd” i paragrafens lydelse i prop.
1990/91:89 bytts ut mot ”jordbruksverket och fiskeriverket”.

7.17 Lagen om sänkning av den allmänna löneavgiften intill
utgången av december 1992

1§

Den allmänna löneavgiften sänks till 0,16 procent. Den sänkta skattesatsen
gäller ersättningar som betalas ut och inkomster som hänför sig till tiden juli
1991-december 1992. En hänvisning ges till lagen (1982:423) om allmän lö-
neavgift som innehåller de närmare reglerna om löneavgiften.

Uppbörden av den lägre löneavgiften från arbetsgivare kommer att ske

Prop.

1990/91:166

76

inom ramen för det ordinarie uppbördssystemet, dvs. enligt bestämmelserna Prop.

i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.            1990/91:166

För enskilda näringsidkare skall uppbörden av den allmänna löneavgiften
ske enligt bestämmelserna i uppbördslagen (1953:272). Eftersom uppbörden
då sker på årsbasis kan motsvarande anpassning till ordinarie uppbörd inte
göras.

2§

Sänkningen av löneavgiften medför att enskilda näringsidkare måste dela
upp sin avgiftsgrundande inkomst i självdeklarationen.

Genom lagen (1990:1454) om höjning av den allmänna löneavgiften intill
utgången av juni 1991 höjdes den allmänna löneavgiften med 1,3 procenten-
heter från 0,34% till 1,64% av avgiftsunderlaget för ersättningar och in-
komster som utges eller hänför sig till perioden januari-juni 1991. Lagen
innehåller en motsvarande omräkningsregel som denna lag.

Normalfallet är avgiftsskyldiga som har kalenderår som räkenskapsår. Ge-
nom tillämpning av de båda omräkningsreglerna skall för sådana fall hälften
av inkomsten anses belöpa på tid som omfattas av den högre löneavgiften
och hälften av tid som omfattas av den lägre löneavgiften.

Andra vanliga fall är avgiftsskyldiga som haft brutet räkenskapsår och som
efter förlängning skall gå över till kalenderår som räkenskapsår. Ett exempel
är räkenskapsåret den 1 juli 1990—den 31 december 1991. För inkomster el-
ler ersättning under 1990 skall den ordinarie allmänna löneavgiften utgå.
Under de sex första månaderna år 1991 gäller den förhöjda löneavgiften. En
tillämpning av omräkningsreglerna leder till att 6/18 av inkomsten skall anses
belöpa på perioden med den ordinarie löneavgiften och vardera 6/18 på pe-
riod då den högre resp, den lägre avgiften utgår.

Proportioneringsregeln kan frångås om den avgiftsskyldige kan visa att en
sådan inkomstuppdelning ger ett högre skatteuttag än vad som svarar mot
verkliga förhållanden.

8 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om särskild löneskatt på pensionskostnader,

2. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt,

3. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,

4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

5. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reser-
ver,

6. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),

7. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

8. lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv,

9. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),

10. lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

11. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

12. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-
uppgifter.

77

13. lag om ändring lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor, Prop.

14. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),                          1990/91:166

15. lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford-
ringar m.m.,

16. lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och prisreglerings-
avgifter,

17. lag om sänkning av den allmänna löneavgifter intill utgången av de-
cember 1992.

9 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med hemställan.

78

Förteckning över remissinstanser som avgett yttrande över
finansdepartementets promemoria om särskild löneskatt på
pensionskostnader och enskilda näringsidkares avdragsrätt för
pensionsförsäkringspremier

Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av riksförsäkringsver-
ket, riksskatteverket (RSV), statens löne- och pensionsverk, Folksam, Före-
tagarnas Riksorganisation, Försäkringsbolaget SPP, ömsesidigt, Kommu-
nernas pensionsanstalt, Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund,
Pensionsgaranti FPG . AMFK, Pensionsregistreringsinstitutet PRI, Stock-
holms handelskammare, Svenska kommunförbundet, Sveriges advokatsam-
fund, Sveriges försäkringsförbund, Sveriges industriförbund.

Yttrande har också inkommit från Svenska Arbetsgivareföreningen
(SAF), TRG Revision AB och Sveriges Köpmannaförbund.

Prop.

1990/91:166

Bilaga 1

79

1 Förslag till

Lag om särskild löneskatt på pensionskostnader

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Den som utfäst en tjänstepension skall till staten betala särskild löneskatt
med 22,2 procent på kostnaden för pensionsutfästelsen, beräknad enligt 2 §.

I fråga om handelsbolag och dödsbon som vid inkomsttaxeringen behand-
las som handelsbolag är dock delägarna skattskyldiga.

2 § Beskattningsunderlaget skall beräknas som den under beskattningsåret
uppkomna skillnaden mellan

å ena sidan summan av följande poster:

a) avgift för tjänstepensionsförsäkring,

b) avsättning till pensionsstiftelse,

c) ökning av konto Avsatt till pensioner,

d) utbetalda pensioner som inte utgår enligt lag eller på grund av tjänste-
pensionsförsäkring,

e) utgiven ersättning för övertagande av pensionsutfästelse,

å andra sidan summan av följande poster:

f) gottgörelse från pensionsstiftelse,

g) minskning av konto Avsatt till pensioner,

h) 9,9 procent av bokförd skuld på konto Avsatt till pensioner vid beskatt-
ningsårets ingång,

i) erhållen ersättning för övertagen pensionsutfästelse,

j) negativt belopp som uppkommit enligt denna paragraf föregående be-
skattningsår.

I det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall pro-
centsatsen i posten h i första stycket jämkas i motsvarande mån.

Om den som övertar en pensionsutfästelse inte är skattskyldig enligt
denna lag skall posten e i första stycket tas upp till det verkliga värdet av den
övertagna utfästelsen om detta är högre än den utgivna ersättningen. Om
den som befrias från en utfästelse inte är skattskyldig enligt denna lag skall
posten i i första stycket tas upp till det verkliga värdet av den övertagna utfäs-
telsen om detta är lägre än den erhållna ersättningen.

Vid beräkning av beskattningsunderlaget skall bokföringsmässiga grunder
tillämpas.

3 § En enskild person eller ett dödsbo som har medgetts avdrag för avgift för
pensionsförsäkring enligt punkt 21 av anvisningarna till 23 § kommunalskat-
telagen (1928:370) skall för varje beskattningsår till staten betala särskild lö-
neskatt med 11,1 procent på avgiften.

4 § Begrepp som används i denna lag har samma innebörd som i kommunal-
skattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Med
beskattningsår för staten, landstingskommuner, kommuner och andra me-
nigheter förstås dock enligt denna lag alltid kalenderår.

5§ Bestämmelserna i taxeringslagen (1990:324) och uppbördslagen
(1953:272) gäller för särskild löneskatt på pensionskostnader. Därvid skall
beslut rörande en landstingskommun fattas av skattemyndigheten i det län
som landstingskommunen omfattar eller, vad gäller landstingskommun som
inte omfattar ett helt län, skattemyndigheten i det län där landstingskommu-

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2
Lagrådsremissens
lagförslag

80

nen är belägen. Beslut rörande kommun eller annan menighet skall fattas
av skattemyndigheten i det län där kommunen är belägen eller menigheten
finns.

Särskild löneskatt som staten skall betala fastställs och redovisas enligt be-
stämmelser som meddelas av regeringen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.

2. Omfattar ett beskattningsår tid såväl före som efter den 16 mars 1991
skall så stor andel av beskattningsunderlaget för hela beskattningsåret anses
hänförligt till tiden efter den 15 mars 1991 som svarar mot förhållandet mel-
lan vad som återstår av beskattningsåret efter den 31 mars 1991 och hela be-
skattningsåret. Kostnader för tryggande av pensionsutfästelser får emellertid
proportioneras endast i den mån de avser tryggande av pensionsförmåner
som tjänats in under beskattningsåret. Övrig del av sådana kostnader skall
tas med i sin helhet i beskattningsunderlaget. Avgift för försäkring om sär-
skild tilläggspension, STP, får dock proportioneras enligt första meningen.
Om en kostnad avser att trygga en övertagen pensionsutfästelse får den li-
kaså proportioneras enligt första meningen i den mån den motsvararas av en
ökning under beskattningsåret av posten erhållen ersättning för övertagen
pensionsutfästelse. Beskattningsunderlaget enligt 3 § får alltid proportione-
ras enligt första meningen.

3. Om den skattskyldige yrkar det skall beskattningsunderlaget i stället för
att beräknas enligt 2 bestämmas till ett belopp som motsvarar det underlag
som hänför sig till tiden efter den 15 mars 1991.1 detta underlag skall avgift
för pensionsförsäkring som erlagts före den 16 mars 1991 och avsättning till
stiftelse som gjorts före nämnda datum inte räknas med. Även om tryggan-
det inte skett på sådant sätt före den 16 mars 1991 undantas tryggandekost-
naden från beskattningsunderlaget om utfästelsen om pension och beslutet
om tryggande skett före nyssnämnda tidpunkt under förutsättning att beslu-
tet följs av tryggande före tidpunkten för avlämnande av deklaration för be-
skattningsåret samt att tryggandet avser pension intjänad före den 16 mars
1991. Avgift för försäkring om särskild tilläggspension, STP, skall inte tas
med i beskattningsunderlaget i den mån lönen som ligger till grund för beräk-
ning av den skattskyldiges avgift hänför sig till tiden före den 16 mars 1991.
Skall kostnader för tryggande enligt bestämmelserna i denna punkt inte räk-
nas med i beskattningsunderlaget bortses också från avgående poster vilka
uppkommer som en följd av sådant tryggande.

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

81

6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 166

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

1§‘

Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 22,2 procent på

1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65 år
eller äldre,

2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångsbidrags-
försäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,

3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrun-
dad avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten eller kommun som arbets-
givare,

4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,

5. ersättning som utgår enligt
gruppsjukförsäkring som åtnjuts en-
ligt grunder som fastställts i kollek-
tivavtal mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer till den del er-
sättningen utgör komplement till
förtidspension eller till sjukbidrag,

5. ersättning som utgår enligt så-
dan gruppsjukförsäkring som åt-
njuts enligt grunder som fastställts i
kollektivavtal mellan arbetsmarkna-
dens huvudorganisationer och vars
avgift inte skall beskattas enligt lagen
(1991.0000) om särskild löneskatt på
pensionskostnader till den del ersätt-
ningen utgör komplement till för-
tidspension eller till sjukbidrag,

6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åtnjuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens hu-
vudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av engångsbelopp
som inte utgör kompensation för mistad inkomst.

Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första stycket.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap.
3—5 §§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4§ första stycket
2 och 13.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

¹ Senaste lydelse 1990:1426.

82

3 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att punkt 1 av anvisningarna till 22 §, punkterna 21
och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6 av anvisningarna till 46 § kom-
munalskattelagen (1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

Anvisningar
till 22 §

l.¹ Till intäkt av näringsverksamhet hänförs samtliga intäkter i pengar el-
ler varor, som har influtit i verksamheten. Detta innebär, att intäkten skall
vara av sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och ingår som
ett led i verksamheten. Hit räknas inflytande betalning för varor, som den
skattskyldige handlar med eller tillverkar. Det sagda gäller även då närings-
idkaren vid överlåtelse av verksamheten låter befintliga varor ingå i överlå-
telsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den sista affärshändelsen i
verksamheten.

Till intäkt av näringsverksamhet hänförs också vad som inflyter vid avytt-
ring av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier eller
av tillgångar som är likställda med dessa vid beräkning av värdeminsknings-
avdrag. Även ersättning som i fall som avses i 2 § andra och tredje styckena
lagen (1990:663) om ersättningsfonder uppbärs av en fysisk person eller ett
dödsbo utgör intäkt av näringsverksamhet om den skattskyldige begär det.

Till intäkt av näringsverksamhet hänförs vidare vinst vid icke yrkesmässig
avyttring (realisationsvinst) av andel i sådan ekonomisk förening som avses
i 2§ 8 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt såvida innehavet av
andelen betingats av sådan verksamhet. I fråga om handelsbolag hänförs till
intäkt av näringsverksamhet också realisationsvinst vid avyttring av andra
tillgångar som avses i 27 § 1 mom., av tillgångar som avses i 28 §, 29 § 1 mom.
och 30 § samt av förpliktelser som avses i 3 § 1 mom. nämnda lag.

Har en tillgång tagits ut ur en förvärvskälla sker beskattning som om till-
gången i stället hade avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärdet
(uttagsbeskattning). Vad nu sagts gäller dock endast om vederlag eller vinst
vid en avyttring skulle ha tagits upp som intäkt av näringsverksamhet och
särskilda skäl mot uttagsbeskattning inte föreligger. Uttag av vedbränsle från
fastighet för uppvärmning av den skattskyldiges bostad beskattas ej.

Uttagsbeskattning sker också vid
uttag i mer än ringa omfattning av
tjänst. Värdet av bilförmån beräk-
nas enligt bestämmelserna i punkt 2
av anvisningarna till 42 §.

Uttagsbeskattning sker också vid
uttag i mer än ringa omfattning av
tjänst. Värdet av bilförmån beräk-
nas enligt bestämmelserna i punk-
terna 2 och 4 av anvisningarna till
42 §.

till 23 §

21.² Avdrag får göras för pen-
sionsförsäkring i den omfattning
som anges i punkt 6 av anvisning-
arna till 46 §.

21. Avdrag får göras för avgift för
pensionsförsäkring. Avdraget be-
räknas på inkomst av näringsverk-
samhet och inkomst av kapital i den
omfattning som anges i 46 § 2 mom.

¹ Senaste lydelse 1990:1421.

² Senaste lydelse 1990:650.

83

Nuvarande lydelse

23.³ Avdrag får göras för skogs-
vårdsavgift och fastighetsskatt och
speciella för näringsverksamheten
utgående skatter och avgifter till det
allmänna. Däremot får svenska all-
männa skatter inte dras av (se 20 §).

Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans egen-
skap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill omkostnad i
näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma att utfalla på
grund av försäkringen, utgår efter förmånligare grunder än vad som gäller
enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock en-
dast den del av premien som kan anses motsvara förmåner enligt gruppliv-
försäkring för nämnda befattningshavare räknas som omkostnad i närings-
verksamheten.

Föreslagen lydelse

första stycket 6 och fjärde stycket
samt i punkt 6 första - fjärde styck-
ena och sjätte stycket av anvisning-
arna till 46 §.

23. Avdrag får göras för skogs-
vårdsavgift, fastighetsskatt och sär-
skild löneskatt på pensionskostnader
och speciella för näringsverksamhe-
ten utgående skatter och avgifter till
det allmänna. Däremot får svenska
allmänna skatter inte dras av (se
20§).

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

Avdrag medges för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån av fri
sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 b mom. första stycket.

Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för avgift
till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av närings-
verksamhet.

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för kostna-
der för resor till och från arbetsplatsen gäller också beträffande inkomst av
näringsverksamhet.

till 46 §

6.⁴ Avdrag för avgift för pensionsförsäkring medges endast om försäk-

ringen ägs av den skattskyldige.

Avdraget får inte överstiga den
skattskyldiges A-inkomst för an-
tingen beskattningsåret eller året
närmast dessförinnan och beräknas
med hänsyn till storleken av sådan
inkomst. I fråga om sådan A-in-
komst som hänför sig till närings-
verksamhet eller som hänför sig till
anställning, om den skattskyldige
helt saknar pensionsrätt i anställning
och inte är anställd i aktiebolag eller
ekonomisk förening vari han har så-
dant bestämmande inflytande som
avses i punkt 20 e femte stycket av
anvisningarna till 23 §, får avdraget
uppgå till sammanlagt högst 35 pro-
cent av inkomsten till den del den inte
överstiger tjugo gånger det basbelopp

Avdraget får inte överstiga den
skattskyldiges inkomst av aktiv nä-
ringsverksamhet före avdraget, före
avdrag för särskild löneskatt enligt
punkt 23 av anvisningarna till 23 §
och före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter eller inkomst av
tjänst, med bortseende frän sådan in-
täkt som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i, samt inkomst ombord
enligt lagen (1958:295) om sjömans-
skatt samt enligt 1 § 2 mom. nämnda
lag skattepliktig dagpenning för an-
tingen beskattningsåret eller året
närmast dessförinnan och beräknas
med hänsyn till storleken av sådan
inkomst. Avdraget får uppgå till

³ Senaste lydelse 1990:650.

⁴ Senaste lydelse 1990:650.

84

Nuvarande lydelse

som enligt lagen (1962:381) om all-
män försäkring bestämts för året när-
mast före taxeringsåret samt högst 25
procent av den del av inkomsten som
överstiger tjugo men inte trettio
gånger nämnda basbelopp.

Ifråga om övrig A-inkomst får av-
draget uppgå till högst 10 procent av
inkomsten till den del den tillsam-
mans med A-inkomst enligt före-
gående mening inte överstiger tjugo
gånger nämnda basbelopp. I stället
för vad som angivits i andra och
tredje meningarna av detta stycke får
avdraget beräknas till högst ett be-
lopp motsvarande angivet basbelopp
jämte 30 procent av inkomst som
hänför sig till näringsverksamhet in-
till en sammanlagd A-inkomst mot-
svarande tre gånger samma basbe-
lopp. Avdraget beräknas i sin helhet
antingen på inkomst som skall tas
upp till beskattning under beskatt-
ningsåret eller på inkomståret när-
mast dessförinnan.

Föreslagen lydelse

högst ett belopp motsvarande ett bas-
belopp som enligt lagen (1962:381)
om allmän försäkring bestämts för
året närmast före taxeringsåret och i
fråga om

a. inkomst av aktiv näringsverk-
samhet till sammanlagt högst 25 pro-
cent av inkomsten före avdraget, före
avdrag för särskild löneskatt enligt
punkt 23 av anvisningarna till 23 §
och före avdrag för avsättning för
egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter till den del den inte
överstiger tjugo gånger nämnda bas-
belopp samt högst 20 procent av den
del av nyss nämnda inkomst som
överstiger tjugo men inte fyrtio
gånger nämnda basbelopp,

b. inkomst av anställning om den
skattskyldige helt saknar pensions-
rätt i anställning och inte är anställd
i ett aktiebolag eller en ekonomisk
förening vari han har ett sådant be-
stämmande inflytande som avses i
punkt 20 e femte stycket av anvis-
ningarna till 23 § till sammanlagt
högst 35 procent av inkomsten till
den del den inte överstiger tjugo
gånger nämnda basbelopp samt
högst 25 procent av den del av in-
komsten som överstiger tjugo men
inte trettio gånger nämnda basbelopp
eller

c. annan inkomst av tjänst, med
bortseende från sådan intäkt som av-
ses i 32 § 1 mom. första stycket h och
i, och inkomst ombord enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt samt en-
ligt 1 § 2 mom. nämnda lag skatte-
pliktig dagpenning till högst 10 pro-
cent av den del av inkomsten som
överstiger tio men inte tjugo gånger
samma basbelopp. Avdrag enligt
detta stycke beräknas i sin helhet an-
tingen på inkomst som skall tas upp
till beskattning under beskattnings-
året eller på inkomst året närmast
dessförinnan. Om den skattskyldige
har inkomst av aktiv näringsverk-
samhet från mer än en förvärvskälla
får summan av avdragen beräknade
enligt detta stycke inte överstiga det
avdrag som kunnat göras om in-

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

85

Nuvarande lydelse

Om särskilda skäl föreligger får
riksskatteverket efter ansökan be-
sluta att avdrag för avgift för pen-
sionsförsäkring får medges med
högre belopp än som följer av be-
stämmelserna i föregående stycke.
Därvid skall dock följande gälla. För
skattskyldig, som redovisar inkomst
som är att anse som A-inkomst en-
dast av tjänst men som i huvudsak
saknar pensionsrätt i anställning, får
avdrag medges högst med belopp,
beräknat som för inkomst av nä-
ringsverksamhet på det sätt som be-
skrivits i föregående stycke. Har så-
dan skattskyldig erhållit särskild er-
sättning i samband med att anställ-
ning upphört och har han ej skaffat
sig ett betryggande pensionsskydd,
får dock avdrag medges med högre
belopp. Avdrag som avses i de två
närmast föregående meningarna får
dock inte beräknas för inkomst som
härrör från aktiebolag eller ekono-
misk förening vari den skattskyldige
har sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte stycket
av anvisningarna till 23 §. Har skatt-
skyldig, som - själv eller genom för-
medling av juridisk person - bedrivit
näringsverksamhet, upphört med
driften i förvärvskällan och har han
under verksamhetstiden ej skaffat
sig ett betryggande pensionsskydd,
får avdrag beräknas även på B-in-
komst. Avdraget får i detta fall be-
räknas med beaktande av det antal
år den skattskyldige drivit närings-
verksamheten, dock högst för tio år.
Hänsyn skall vid bedömningen av
avdragets storlek tas till den skatt-
skyldiges övriga pensionsskydd och

Föreslagen lydelse
komsten varit hänförlig till en och
samma förvärvskälla. Har den skatt-
skyldige inkomster som kan grunda
rätt till avdrag enligt detta stycke både
i inkomstslaget näringsverksamhet
och som allmänt avdrag skall den del
av avdraget som beräknas på ett bas-
belopp fördelas efter respektive av-
dragsgrundande inkomsts andel av
de sammanlagda avdragsgrundande
inkomsterna.

Om särskilda skäl föreligger får
skattemyndigheten efter ansökan be-
sluta att avdrag för avgift för pen-
sionsförsäkring får medges med
högre belopp än som följer av be-
stämmelserna i föregående stycke.
Därvid skall dock följande gälla. För
skattskyldig, som redovisar inkomst
som är att anse som inkomst endast
av tjänst med bortseende från sådan
intäkt som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i men som i huvudsak
saknar pensionsrätt i anställning, får
avdrag medges högst med belopp,
beräknat som för skattskyldig som
avses i andra stycket b. Har sådan
skattskyldig erhållit särskild ersätt-
ning i samband med att anställning
upphört och har han ej skaffat sig ett
betryggande pensionsskydd, får
dock avdrag medges med högre be-
lopp. Avdrag som avses i de två när-
mast föregående meningarna får
dock inte beräknas för inkomst som
härrör från aktiebolag eller ekono-
misk förening vari den skattskyldige
har sådant bestämmande inflytande
som avses i punkt 20 e femte stycket
av anvisningarna till 23 §. Har skatt-
skyldig, som - själv eller genom för-
medling av juridisk person - bedrivit
näringsverksamhet, upphört med
driften i förvärvskällan och har han
under verksamhetstiden ej skaffat
sig ett betryggande pensionsskydd,
får avdrag beräknas även på inkomst
av kapital som är hänförlig till för-
säljning av förvärvskällan före av-
draget, på inkomst av passiv närings-
verksamhet före avdraget samt på så-
dan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1
mom. första stycket h. Avdraget får i

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

86

Nuvarande lydelse

andra möjligheter till avdrag för av-
gift som avses i 46 § 2 mom. första
stycket 6. Avdraget får dock inte
överstiga ett belopp som för varje år
som driften pågått motsvarar tio
gånger det basbelopp som enligt la-
gen om allmän försäkring bestämts
för det år driften i förvärvskällan
upphört och ej heller summan av de
belopp som under beskattningsåret
redovisats som nettointäkt av för-
värvskällan och sådan inkomst av
kapital som är att hänföra till vinst
med anledning av överlåtelse av för-
värvskällan. Har riksskatteverket en-
ligt punkt 1 tredje stycket av anvis-
ningarna till 31 § medgivit att
dödsbo tar pensionsförsäkring, an-
ger riksskatteverket det högsta be-
lopp varmed avdrag för avgift för
försäkringen får medges. Härvid
iakttas i tillämpliga delar bestäm-
melserna i detta stycke om avdrag
för skattskyldig som upphört med
driften i en förvärvskälla. Mot beslut
av riksskatteverket i fråga som avses
i detta stycke får talan inte föras.

Föreslagen lydelse

detta fall beräknas med beaktande
av det antal år den skattskyldige dri-
vit näringsverksamheten, dock
högst för tio år. Hänsyn skall vid be-
dömningen av avdragets storlek tas
till den skattskyldiges övriga pen-
sionsskydd och andra möjligheter
till avdrag för avgift som avses i 46 §
2 mom. första stycket 6. Avdraget
får dock inte överstiga ett belopp
som för varje år som driften pågått
motsvarar tio gånger det basbelopp
som enligt lagen om allmän försäk-
ring bestämts för det år driften i för-
värvskällan upphört och ej heller
summan av de belopp som under be-
skattningsåret redovisats som net-
tointäkt av förvärvskällan i förekom-
mande fall före avdraget, före avdrag
för särskild löneskatt enligt punkt 23
av anvisningarna till 23 § och före av-
drag för avsättning för egenavgifter
enligt lagen om socialavgifter och så-
dan inkomst av kapital som är att
hänföra till vinst med anledning av
överlåtelse av förvärvskällan. Har
skattemyndigheten enligt punkt 1
tredje stycket av anvisningarna till
31 § medgivit att dödsbo tar pen-
sionsförsäkring, anger skattemyn-
digheten det högsta belopp varmed
avdrag för avgift för försäkringen får
medges. Härvid iakttas i tillämpliga
delar bestämmelserna i detta stycke
om avdrag för skattskyldig som upp-
hört med driften i en förvärvskälla.

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

Skattemyndighetens beslut i fråga
som avses i detta stycke får överkla-
gas hos riksskatteverket. Riksskatte-
verkets beslut får inte överklagas.

Har skattskyldig erlagt avgift som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 men
har avdrag för avgiften helt eller delvis inte kunnat utnyttjas enligt bestäm-
melserna i andra stycket, medges avdrag för ej utnyttjat belopp vid taxering
för det påföljande beskattningsåret. Sådant avdrag medges dock inte med
belopp som tillsammans med erlagd avgift sistnämnda år överstiger vad som
anges i andra stycket.

Oavsett föreskrifterna i de föregående styckena medges avdrag för avgift
som avses i 46 § 2 mom. första stycket 6 inte med högre belopp än skillnaden
mellan sammanlagda beloppet av inkomster från olika förvärvskällor och öv-
riga avdrag enligt 46 §. Avdrag, som på grund av vad nu sagts inte kunnat
utnyttjas vid taxeringen för det beskattningsår då avgiften betalades, får ut-
nyttjas senast vid taxeringen för sjätte beskattningsåret efter betalningsåret.
Inte heller i sistnämnda fall får avdraget överstiga vad som återstår sedan
övriga avdrag enligt 46 § gjorts.

87

Nuvarande lydelse

Med A-inkomst avses inkomst av
aktiv näringsverksamhet samt in-
komst av tjänst med bortseende från
sådan intäkt som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i. Till A-inkomst
räknas även inkomst ombord enligt
lagen (1958:295) om sjömansskatt
samt enligt 1 § 2 mom. nämnda lag
skattepliktig dagpenning. Med B-in-
komst avses inkomst av passiv nä-
ringsverksamhet samt sådan intäkt av
tjänst som avses i 32 1 mom. första
stycket h och i.

Föreslagen lydelse

Om avdrag medges enligt tredje
stycket sjätte meningen på grund av
att aktier eller andelar i fåmansföre-
tag avyttrats skall avdraget i första
hand göras som allmänt avdrag. Av-
draget begränsas till ett belopp mot-
svarande det lägsta av den del av
vinsten vid avyttringen som tas upp
som intäkt av tjänst och inkomsten av
tjänst före avdraget. Till den del av-
draget inte kan utnyttjas som allmänt
avdrag får avdrag göras i inkomstsla-
get kapital enligt 3 § 2 mom. åttonde
stycket lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. I det fall avdrag med-
ges på grund av att andelar i fåmans-
ägt handelsbolag avyttrats skall av-
drag göras i inkomstslaget kapital en-
ligt 3§ 2 mom. åttonde stycket lagen
om statlig inkomstskatt.

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering i den mån annat inte följer av punkten 2 nedan.

2. Reglerna i punkt 4 av anvisningarna till 42 § om jämkning uppåt av vär-
det av bilförmån som skall redovisas som intäkt av näringsverksamhet tilläm-
pas inte vid 1992 och 1993 års taxeringar för den del av räkenskapsåret som
belöper på tiden före ikraftträdandet.

88

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt

Härigenom föreskrivs att 3 § 2 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomst-
skatt skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

3§

2 m o m.¹ Från intäkt av kapital får avdrag göras för omkostnader för in-
täkternas förvärvande samt, såvitt gäller fysisk person som har varit bosatt i
Sverige under beskattningsåret och svenskt dödsbo, för ränteutgift och för-
lust (realisationsförlust) vid icke yrkesmässig avyttring av tillgångar och så-
dana förpliktelser som anges i 1 mom., i den mån inte annat anges i 31 §
femte stycket, allt under förutsättning att avdrag inte skall göras från intäkt
av näringsverksamhet. Avdrag för realisationsförlust får dock göras av an-
nan fysisk person om skattskyldighet skulle ha förelegat för realisationsvinst
på den avyttrade egendomen.

Om ränteutgifterna överstiger ränteintäkterna med mer än 100 000 kro-
nor eller - om den skattskyldige inte fyllt 18 år eller fråga är om dödsbo som
behandlas som handelsbolag - 10 000 kronor medges dock avdrag med en-
dast 70 procent av det överskjutande beloppet om inte annat framgår av
tredje stycket. Till ränteintäkter hänförs därvid endast följande avkastning:

1. Ränta på banktillgodohavanden i svenska kronor och likvärdiga ford-
ringar som betalas varje år med hela det vid beskattningsårets utgång upp-
lupna beloppet.

2. Ränta respektive sådan realisationsvinst som jämställs med ränta enligt
29 § 2 mom. på skuldebrev som avses i 29 § och givits ut mot ett vederlag
som inte understiger 85 procent av skuldebrevets nominella belopp under
förutsättning att räntan betalas varje år och beräknas efter samma räntesats
under hela löptiden eller efter en räntesats som följer räntan i den allmänna
räntenivån. I fråga om obligationslån och liknande lån avses med vederlag
kursen för de först utgivna skuldebreven i lånet.

3. Realisationsvinst som jämställs med ränta enligt 29 § 2 mom. på finan-
siellt instrument med en löptid av högst ett år vars underliggande egendom
är skuldebrev av det slag som avses i 2 eller hänförlig till ränteindex för ford-
ringar i svenska kronor.

Delägare i fåmansföretag, som avses i 12 mom. nionde stycket, får göra
fullt avdrag för ränteutgifter utöver vad som följer av föregående stycke,
med högst så stor procent av den skattskyldiges anskaffningskostnad för ak-
tierna eller andelarna och lämnade ovillkorliga kapitaltillskott som svarar
mot statslåneräntan vid utgången av november året före beskattningsåret
med tillägg av fem procentenheter. Som anskaffningskostnad räknas även
arvs- och gåvoskatt som den skattskyldige har betalat i anledning av förvärv
av aktierna eller andelarna. Har aktierna eller andelarna förvärvats på annat
sätt än genom köp, byte eller därmed jämförligt fång, skall anskaffningskost-
naden beräknas med tillämpning av 24 § 1 mom. tredje stycket.

Till realisationsförlust hänförs även valutakursförlust på fordringar och
skulder i utländsk valuta.

Avdrag för realisationsförlust medges med 70 procent av förlusten, i den
mån inte annat anges i 27 § 5 och 6 mom. eller 29 § 2 mom.

Förvaltningskostnader får dras av endast till den del de överstiger 1 000
kronor under beskattningsåret.

¹ Senaste lydelse 1990:1422.

89

7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 166

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

Avdrag medges inte för utgifter för inköp av lottsedlar eller för andra in-
satser i lotteri.

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

Från intäkt av kapital får avdrag
också göras för avgift för pensions-
försäkring i den omfattning som an-
ges i punkt 6 tredje och sjätte styck-
ena av anvisningarna till 46 § kom-
munalskattelagen (1928:370).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.

90

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:654) om
skatteutjämningsreserv

Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Inkomstunderlaget är den vid
taxeringen till statlig inkomstskatt
beräknade inkomsten av förvärvs-
källan före avdrag för underskott
från föregående år, avdrag för upp-
skov enligt lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto, avdrag för av-
sättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och la-
gen (1990:659) om särskild löneskatt
samt avdrag för årets avsättning till
skatteutjämningsreserv beräknad på
inkomstunderlaget. Intäkt enligt
punkt 16 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen (1928:370)
ingår inte i underlaget.

Inkomstunderlaget är den vid
taxeringen till statlig inkomstskatt
beräknade inkomsten av förvärvs-
källan före avdrag för underskott
från föregående år, avdrag för avgift
för pensionsförsäkring enligt punkt
21 av anvisningarna till 23 § kommu-
nalskattelagen (1928:370), avdrag
för särskild löneskatt enligt 3 § lagen
(1991:000) om särskild löneskatt på
pensionskostnader, avdrag för upp-
skov enligt lagen (1979:611) om
upphovsmannakonto, avdrag för av-
sättning för egenavgifter enligt lagen
(1981:691) om socialavgifter och la-
gen (1990:659) om särskild löneskatt
samt avdrag för årets avsättning till
skatteutjämningsreserv beräknad på
inkomstunderlaget. Intäkt enligt
punkt 16 av anvisningarna till 22 §
kommunalskattelagen ingår inte i
underlaget.

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.

¹ Senaste lydelse 1990:1446.

91

6 Förslag till

Lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)

Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § taxeringslagen (1990:324) skall ha föl-
jande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

1 kap.

1 §'

Denna lag gäller vid fastställelse av underlaget för att ta ut skatt eller avgift
(taxering) enligt

1. kommunalskattelagen (1928:370),

2. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

3. lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,

4. lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,

5. lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift,

6. lagen (1990:661) om avkast- 6. lagen (1990:661) om avkast-
ningsskatt på pensionsmedel.         ningsskatt på pensionsmedel,

7. lagen (1991:000) om särskild lö-
neskatt på pensionskostnader.

Lagen gäller även vid handläggning av ärenden om särskilda avgifter
(skattetillägg och förseningsavgift) om inte annat följer av 5 kap.

Lagen innehåller bestämmelser som skall gälla vid handläggning av mål
om taxering och särskilda avgifter i allmän förvaltningsdomstol.

Att bestämmelserna i denna lag gäller även i fråga om förfarandet för fast-
ställelse av mervärdeskatt i vissa fall framgår av 21 § lagen (1968:430) om
mervärdeskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas från och med 1992
års taxering.

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

¹ Senaste lydelse 1990:1423.

92

7 Förslag till

Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 1 §, 3 § 1 och 2 mom. samt 18 § uppbördslagen
(1953:272)' skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

1§

Med skatt avses i denna lag, om inte annat anges:

1. kommunal inkomstskatt,

2. statlig inkomstskatt,

3. statlig förmögenhetsskatt,

4. statlig fastighetsskatt,

5. skogsvårdsavgift,

6. egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter,

7. avkastningsskatt,

8. skattetillägg och förseningsavgift enligt taxeringslagen (1990:324),

9. mervärdeskatt i fall som avses i 21 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt,

10. annuitet på avdikningslån.         10. annuitet på avdikningslån,

11. särskild löneskatt enligt lagen
(1991:000) om särskild löneskatt på
pensionskostnader.

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

1 mom. I den omfattning nedan
anges skall skattskyldig betala preli-
minär skatt med belopp, vilket så
nära som möjligt kan antas motsvara
i den slutliga skatten ingående statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhets-
skatt, avkastningsskatt, egenavgif-
ter, kommunal inkomstskatt, skogs-
vårdsavgift och statlig fastighets-
skatt.

1 mom. I den omfattning nedan
anges skall skattskyldig betala preli-
minär skatt med belopp, vilket så
nära som möjligt kan antas motsvara
i den slutliga skatten ingående statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhets-
skatt, avkastningsskatt, egenavgif-
ter, kommunal inkomstskatt, skogs-
vårdsavgift, statlig fastighetsskatt
och särskild löneskatt på pensions-
kostnader.

2 mom. Preliminär skatt utgår såsom preliminär A-skatt eller preliminär
B-skatt.

1. Preliminär A-skatt skall med de undantag, som framgår av vad nedan i
detta moment och i 10 § sägs, betalas för sådan inkomst av tjänst, vilken helt
eller delvis utgår i pengar och vilken hänför sig till den skattskyldiges huvud-
sakliga arbetsanställning eller annars utgör hans huvudsakliga inkomst av
tjänst. För inkomst av sådan huvudsaklig arbetsanställning hos fysisk person
eller dödsbo, som är avsedd att vara kortare tid än en vecka, skall dock preli-
minär A-skatt erläggas endast om vad som utbetalats utgör utgift i en av ar-
betsgivaren bedriven näringsverksamhet.

Med tjänst likställs i denna lag rätt till pension, livränta, som utgår på
grund av sjuk-, olycksfalls- eller skadeförsäkring eller annorledes än på
grund av försäkring och inte utgör vederlag vid avyttring av egendom, ersätt-
ning, som i annan form än livränta utgår på grund av sjuk- eller olycksfalls-
försäkring, tagen i samband med tjänst, samt undantagsförmåner och sådant

¹ Lagen omtryckt 1991:97.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

93

Nuvarande lydelse                    Föreslagen lydelse

periodiskt understöd eller sådan därmed jämförlig periodisk intäkt för vilken
givaren enligt 23 § kommunalskattelagen (1928:370) är berättigad till av-
drag.

Preliminär A-skatt skall också, med de undantag som föreskrivs i 10 §, be-
talas för sådan ränta och utdelning vilken utgår i pengar och för vilken kon-
trolluppgift skall lämnas med tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 22, 23
eller 27 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Preliminär A-skatt skall utgå enligt skattetabell, som avses i 4 §, eller en-
ligt de grunder som anges i 7,12 eller 40 §. För enskilda fall får skattemyndig-
het föreskriva särskild beräkningsgrund, exempelvis att skatten skall beräk-
nas på viss del av inkomsten eller på inkomsten minskad med visst belopp
eller att skatten skall utgå med särskilt angiven procent av inkomsten eller
att preliminär skatt inte skall betalas för viss ränta eller utdelning.

Ar den, som åtnjuter ovan avsedd inkomst av tjänst, skattskyldig jämväl
för annan inkomst eller för förmögenhet får skattemyndighet, då särskilda
skäl föreligger, föreskriva att preliminär A-skatt skall betalas också för sist-
nämnda inkomst eller för förmögenheten. Därvid skall den skattskyldiges
preliminära skatt beräknas antingen till viss procent av den huvudsakliga in-
komsten av tjänst eller enligt skattetabell på nämnda inkomst ökad med visst
belopp eller också utgå med visst belopp utöver vad i skattetabellen anges
för den huvudsakliga inkomsten av tjänst.

Är i fall varom i föregående stycke sägs inkomsten vid sidan av den huvud-
sakliga inkomsten av tjänst betydande i förhållande till denna eller föreligger
annars särskilda omständigheter, får skattemyndighet föreskriva, att preli-
minär B-skatt skall erläggas i stället för preliminär A-skatt.

Ytterligare bestämmelser om preliminär A-skatt finns i lagen (1990:326)
om skatteavdrag i vissa fall från folkpension m.m., lagen (1990:327) om skat-
teavdrag från sjukpenning m.m. och lagen (1990:328) om skatteavdrag i
vissa fall från artistersättning.

2. Preliminär B-skatt skall för
inkomståret betalas av skattskyldig,
som inte skall betala preliminär A-
skatt enligt 1 första eller andra
stycket. Preliminär B-skatt skall be-
talas för inkomster från den skatt-
skyldiges samtliga förvärvskällor och
för förmögenhet. Preliminär B-skatt
skall betalas enligt särskild debite-
ring.

Skattemyndigheten får besluta att
fysisk person, som har inkomst av så-
dan uppdragsverksamhet som avses i
4§ lagen (1982:1006) om avdrags-
och uppgiftsskyldighet beträffande
vissa uppdragsersättningar, skall be-
tala preliminär A-skatt i stället för
preliminär B-skatt. Ett sådant beslut
får meddelas om den för inkomståret
beräknade slutliga skatten kan antas
till huvudsaklig del bli betald genom
avdrag för skatt.

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

2. Preliminär B-skatt skall för
inkomståret betalas av skattskyldig,
som inte skall betala preliminär A-
skatt enligt 1 första eller andra
stycket. Preliminär B-skatt skall
avse de skatter och avgifter som an-
ges i 1 mom. Preliminär B-skatt skall
betalas enligt särskild debitering.

94

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

18 §

Preliminär självdeklaration skall avfattas a blankett enngt tormulär som

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

riksskatteverket fastställer.

Preliminär självdeklaration enligt
17 § 1 mom. skall avlämnas senast
den 1 december under året näst före
inkomståret eller, om den skattskyl-
dige då icke ägde kännedom om att
han kommer att för inkomståret tax-
eras för inkomst, senast fjorton da-
gar efter det han vunnit sådan kän-
nedom.

Preliminär självdeklaration enligt
17 § 1 mom. skall avlämnas senast
den 1 december under året näst före
inkomståret eller, om den skattskyl-
dige då inte ägde kännedom om att
han kommer att för inkomståret på-
föras slutlig skatt enligt den årliga
taxeringen året efter inkomståret, se-
nast fjorton dagar efter det han vun-
nit sådan kännedom.

Preliminär självdeklaration enligt

17§ 2 mom. skall avlämnas senast

den 1 december året näst före in-
komståret.

Preliminär självdeklaration skall avlämnas till den skattemyndighet, som
har att debitera skatt enligt vad i 22 § sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

95

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4, 8 och 13 §§ lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

2 kap.

4§*

Fysisk person skall lämna självdeklaration

1. när hans bruttointäkter av tjänst i andra fall än som avses i 32 § 1 mom.
första stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) och av aktiv närings-
verksamhet, under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 32 pro-
cent av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för året
före taxeringsåret och inte annat följer av 6§,

2. när hans bruttointäkter av tjänst i fall som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h eller i kommunalskattelagen och av passiv näringsverksamhet upp-
gått till sammanlagt minst 100 kronor,

3. när han haft bruttointäkter av kapital av annat slag än avkastning för
vilken preliminär A-skatt skall betalas enligt 3 § 2 mom. 1 tredje stycket upp-
bördslagen (1953:272) och bruttointäkterna av kapital uppgått till samman-
lagt minst 100 kronor,

4. om han inte varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret eller om
han under beskattningsåret betalat sjömansskatt, när bruttointäkterna upp-
gått till sammanlagt minst 100 kronor,

5. när hans tillgångar av den art som anges i 3 § 1 mom. lagen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång haft ett värde som
överstiger 800 000 kronor, eller

6. när underlag för skogsvårdsav-
gift, statlig fastighetsskatt eller av-
kastningsskatt på pensionsmedel
skall fastställas för honom.

6. när underlag för skogsvårdsav-
gift, statlig fastighetsskatt, avkast-
ningsskatt på pensionsmedel eller
särskild löneskatt på pensionskostna-
der skall fastställas för honom.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket skall hän-
syn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet för vilken skattskyldighet
inte föreligger enligt kommunalskattelagen, lagen (1947:576) om statlig in-
komstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt. Däremot skall hänsyn
tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt dubbelbeskattningsavtal
skall vara helt eller delvis undantagen från beskattning i Sverige.

Har makar, som ingått äktenskap före ingången av beskattningsåret och
levt tillsammans under större delen därav, var för sig haft förmögenhet, skall
vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makarnas
sammanlagda förmögenhet.

Skall någon enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt taxeras för förmö-
genhet som tillhör barn eller någon annan, skall hänsyn tas därtill när dekla-
rationsskyldigheten bedöms.

¹ Senaste lydelse 1990:1136.

96

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8§²

Följande juridiska personer skall lämna självdeklaration

1. aktiebolag, ekonomisk förening, sparbank, ömsesidigt skadeförsäk-
ringsföretag och värdepappersfond samt sådan stiftelse, fond eller inrättning
som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers
eller bestämda personers ekonomiska intressen,

2. ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen (1947:576)
om statlig inkomstskatt, om dess bruttointäkter under beskattningsåret
överstigit grundavdraget enligt 8 § nämnda lag,

3. annan juridisk person, om dess bruttointäkter av en eller flera förvärvs-
källor under beskattningsåret uppgått till sammanlagt minst 100 kronor,

4. juridisk person, vars tillgångar av den art som anges i 3 § 1 mom. lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, vid beskattningsårets utgång haft
ett värde som överstiger 800 000 kronor eller, i fråga om sådan juridisk per-
son som avses i 6 § 1 mom. b nämnda lag, 25 000 kronor,

5. juridisk person för vilken un-
derlag för skogsvårdsavgift, statlig
fastighetsskatt eller avkastningsskatt
på pensionsmedel skall fastställas.

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

5. juridisk person för vilken un-
derlag för skogsvårdsavgift, statlig
fastighetsskatt, avkastningsskatt på
pensionsmedel eller särskild löne-
skatt på pensionskostnader skall fast-
ställas.

Vid bedömandet av deklarationsskyldighet enligt första stycket 2-4 skall
hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förmögenhet, för vilken skattskyldig-
het inte föreligger enligt kommunalskattelagen (1928:370), lagen om statlig
inkomstskatt eller lagen om statlig förmögenhetsskatt. Däremot skall hän-
syn tas till sådan inkomst eller förmögenhet som enligt dubbelbeskattnings-
avtal skall vara helt eller delvis undantagen från beskattning i Sverige.

13 §³

En allmän självdeklaration skall innehålla uppgifter om

1. den skattskyldiges namn, personnummer eller organisationsnummer,
postadress och hemortskommun, beträffande utlänning nationalitet, beträf-
fande utländsk juridisk person det land, där styrelsen haft sitt säte, samt be-
träffande skattskyldig som bara under någon del av beskattningsåret varit
bosatt i Sverige, uppgift om den tid som han haft bostad här,

2. de intäkter och avdrag som är att hänföra till varje inkomstslag,

3. de allmänna avdrag som den skattskyldige yrkar få vid taxeringen,

4. den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret,
även om förmögenheten inte uppgår till skattepliktigt belopp, dock endast
om och i den mån han är skattskyldig för förmögenhet,

5. belopp av den preliminära skatt som genom skatteavdrag betalats för
året näst före taxeringsåret.

En allmän självdeklaration skall
dessutom innehålla de uppgifter som
för särskilda fall föreskrivs i 16-24 §§
eller som behövs för beräkning av

En allmän självdeklaration skall
dessutom innehålla de uppgifter som
för särskilda fall föreskrivs i 16-24 §§
eller som behövs för beräkning av

² Senaste lydelse 1990:1136.

³ Senaste lydelse 1990:1136.

97

pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, skogsvårdsavgift enligt lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift, fas-
tighetsskatt enligt lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt eller
avkastningsskatt enligt lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel.

pensionsgrundande inkomst enligt
lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring, skogsvårdsavgift enligt lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift, fas-
tighetsskatt enligt lagen (1984:1052)
om statlig fastighetsskatt, avkast-
ningsskatt enligt lagen (1990:661)
om avkastningsskatt på pensionsme-
del eller särskild löneskatt enligt la-
gen (1991:000) om särskild löneskatt
på pensionskostnader.

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991 och tillämpas första gången vid
1992 års taxering.

98

9 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor

Härigenom föreskrivs att 1§ lagen (1951:442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor¹ skall ha följande lydelse.

Prop.

1990/91:166

Bilaga 2

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Förhandsbesked får, om det är av
synnerlig vikt för någon, efter ansö-
kan lämnas angående viss fråga, som
avser sökandens taxering till kom-
munal inkomstskatt, statlig inkomst-
skatt, statlig förmögenhetsskatt eller
avkastningsskatt på pensionsmedel
samt fråga rörande tillämpningen av
lagen (1951:763) om statlig inkomst-
skatt på ackumulerad inkomst. Gäl-
ler ansökningen fråga om tillämp-
ning av lagen (1980:865) mot skatte-
flykt får förhandsbesked meddelas,
om det är av vikt för sökanden.

Förhandsbesked får, om det är av
synnerlig vikt för någon, efter ansö-
kan lämnas angående viss fråga, som
avser sökandens taxering till kom-
munal inkomstskatt, statlig inkomst-
skatt, statlig förmögenhetsskatt, av-
kastningsskatt på pensionsmedel el-
ler särskild löneskatt på pensions-
kostnader samt fråga rörande till-
lämpningen av lagen (1951:763) om
statlig inkomstskatt på ackumulerad
inkomst. Gäller ansökningen fråga
om tillämpning av lagen (1980:865)
mot skatteflykt får förhandsbesked
meddelas, om det är av vikt för sö-
kanden.

I fråga som avses i första stycket får förhandsbesked också meddelas, om
det är av vikt för enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning.

Vad som har sagts i första stycket första meningen och andra stycket skall
också tillämpas, när ägare till fastighet önskar erhålla förhandsbesked angå-
ende viss fråga, som avser taxering av fastigheten. Detsamma gäller den som
enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses som ägare.

Bestämmelser om rätt att erhålla förhandsbesked finns också i lagen
(1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter och vägtrafikskattelagen (1988:327).

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.

¹ Senaste lydelse av lagens rubrik 1980:866.

² Lydelse enligt prop. 1990/91:89.

99

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-03-26

Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, justitierådet Jan Heu-
man, regeringsrådet Arne Baekkevold.

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1991 har regeringen
på hemställan av statsrådet Erik Åsbrink beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till lag om särskild löneskatt på pensionskostnader, m.m.

Förslagen har inför lagrådet föredragits av kammarrättsassessorerna Mari
Brissman och Lars Svensson.

Förslagen föranleder följande yttrande av lagrådet.

Inledning

Förslag till reglering av en särskild löneskatt på pensionskostnader har tidi-
gare varit föremål för granskning av lagrådet. Enligt protokoll vid regerings-
sammanträde den 18 oktober 1990 beslöt regeringen att inhämta lagrådets
yttrande över bl.a. förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt. Det lagförslaget innebar bl.a. att bestämmelser om löneskatt på
pensionskostnader skulle införas i sistnämnda lag. Lagrådet avgav yttrande
över förslaget den 5 november 1990 och framförde däri åtskilliga erinringar
och påpekanden.

Nu remitterade lagförslag innefattar en omarbetning av det tidigare försla-
get. Bl.a. har bestämmelserna fått bilda en egen lag och vissa ändringar av
de materiella beskattningsreglerna har gjorts. Även förfarandet för faststäl-
lande och uppbörd av skatten har ändrats. Förslaget till lag om särskild löne-
skatt på pensionskostnader innehåller emellertid till stor del bestämmelser
som sakligt i allt väsentligt överensstämmer med bestämmelserna i det tidi-
gare remitterade förslaget till lag om ändring i lagen om särskild löneskatt. I
det läge vari lagstiftningsärendet nu kommit har lagrådet ansett sig inte böra
återigen granska förslagen i den mån de omfattades också av den förra remis-
sen. Lagrådet har därför i förevarande del begränsat granskningen till de be-
stämmelser som är helt nya eller som erhållit en i förhållande till förslaget i
den tidigare remissen ändrad lydelse i något väsentligt hänseende.

Förslaget till lag om särskild löneskatt på pensionskostnader

2 § andra stycket

I stycket föreskrivs att i det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12
månader skall procentsatsen i posten h i första stycket jämkas i motsvarande
mån. Posten h är en avdragspost som tar hänsyn till inflationen, vissa ränte-
faktorer m.m. för den som gör avsättningar till konto Avsatt till pensioner.
Den har bestämts enligt en schablon som knyter an till avkastningsskatten
på pensionsmedel vid kontoavsättningar. I 5 § andra stycket lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel finns en motsvarande be-

Prop.
1990/91:166
Bilaga 3

100

stämmelse om att skattesatsen skall jämkas om beskattningsåret är längre
eller kortare än 12 månader. Den bestämmelsen är kompletterad med en re-
gel om att skattesatsen skall jämkas på samma sätt om pensionsskulden helt
upplöses under beskattningsåret. En motsvarande regel bör införas i det nu
aktuella stycket, som därmed, efter en redaktionell jämkning i första me-
ningen, skulle få följande lydelse.

”1 det fall beskattningsåret är längre eller kortare än 12 månader skall pos-
ten h i första stycket jämkas i motsvarande mån. Detsamma skall gälla om
pensionsskuld som avses i posten helt upplöses under beskattningsåret.”

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar övriga lagförslag utan erinran.

Prop.

1990/91:166

Bilaga 3

101

Prop.

1990/91:166

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1

Propositionens lagförslag.................................... 2

1  Lag om särskild löneskatt på pensionskostnader............ 2

2  Lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt.....       4

3  Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring ....       5

4  Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter........ 10

5  Lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskat-
tade reserver.......................................... 12

6  Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)......... 13

7  Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt...      19

8  Lag om ändring i lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv     21

9  Lag om ändring i taxeringslagen (1990:324)................ 23

10  Lag om ändring i lagen (1968:430) om mervärdeskatt.......     25

11  Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) ............... 26

12  Lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och

kontrolluppgifter....................................... 29

13  Lag om ändring i lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxe-
ringsfrågor ............................................ 32

14  Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) .............. 33

15  Lag om ändring i lagen (1971:1072) om förmånsberättigade

skattefordringar m.m................................... 36

16  Lag om ändring i lagen (1984:151) om punktskatter och pris-
regleringsavgifter ...................................... 38

17  Lag om sänkning av den allmänna löneavgiften intill utgången

av december 1992 ...................................... 41

Utdrag ur regeringsprotokollet den 4 april 1991................. 42

1  Inledning ............................................. 42

2  Särskild löneskatt på pensionskostnader................... 43

2.1  Bakgrund......................................... 43

2.2 De materiella beskattningsreglerna................... 44

2.3 Förfarandefrågor .................................. 54

3  Avdrag för pensionsförsäkringspremier ................... 56

4  Bilförmånsvärde för egenföretagare ...................... 63

5  Följdändringar i andra lagar............................. 64

6  Upprättade lagförslag................................... 64

7  Specialmotivering...................................... 65

7.1 Lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader ..... 65

7.2 Lagen (1990:659) om särskild löneskatt............... 69

7.3 Lagen (1962:381) om allmän försäkring............... 69

7.4 Lagen (1981:691) om socialavgifter................... 69

7.5 Lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver 69

7.6 Kommunalskattelagen (1928:370).................... 70

102

7.7 Lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt............. 72   Prop.

7.8 Lagen (1990:654) om skatteutjämningsreserv.......... 72   1990/91:166

7.9 Taxeringslagen (1990:324)........................... 72

7.10 Lagen (1968:430) om mervärdeskatt.................. 73

7.11 Uppbördslagen (1953:272).......................... 73

7.12 Lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgif-
ter ............................................... 74

7.13 Lagen (1951:442) om förhandsbesked i taxeringsfrågor. .      74

7.14 Skattebrottslagen (1971:69) ......................... 75

7.15 Lagen (1971:1072) om förmånsberättigade skatteford-

ringar m.m........................................ 75

7.16 Lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsav-
gifter ............................................. 75

7.17 Lagen om tillfällig sänkning av den allmänna löneavgiften

intill utgången av december 1992..................... 76

8  Hemställan............................................ 77

9  Beslut................................................ 78

Bilaga 1 Förteckning över remissinstanser..................... 79

Bilaga 2 De remitterade lagförslagen ......................... 80

Bilaga 3 Lagrådets yttrande ................................. 100

103

gotab 98363. Stockholm 1991