Regeringens proposition

1990/91:161

om sotning

Prop.

1990/91:161

Regeringen förelägger riksdagen vad som tagits upp i bifogade utdrag ur
regeringsprotokollet den 21 mars 1991 för den åtgärd och det ändamål som
framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

O dd Engström

Roine Carlsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

1 propositionen föreslås att det i räddningstjänstlagen (1986:1102) införs
regler om kontroll från brandskyddssynpunkt av kanalanslutna eldstäder
och andra fasta förbränningsanordningar, som är inrättade för eldning
uteslutande med gas, och av därtill hörande avgaskanaler. Ansvaret för
eventuell rengöring av sådana eldstäder och tillhörande avgaskanaler skall
dock ligga på den enskilde fastighetsägaren.

I övrigt behandlas frågor om frister för sotning och rengöring av fast-
bränsle- och oljeeldade anläggningar, rengöring av imkanaler samt kon-
troll av brandskyddet i samband med sotning.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 161

Förslag till

Lagom ändring i räddningstjänstlagen (1986: 1102)

Prop. 1990/91:161

Härigenom föreskrivs att 17, 18 och 20 §§ räddningstjänstlagen
(1986:1102) skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

17§

Nuvarande lydelse

Genom sotningen skall eldstäder

och andra fasta förbränningsanord-
ningar, som inte är inrättade för
eldning uteslutande med gas, och
därtill hörande rökkanaler samt im-
kanaler göras rena. I samband med
sotning skall det som rengörs samt
skorstenar och tak med därtill hö-
rande byggnadsdelar kontrolleras
från brandskyddssynpunkt. En till-
synsmyndighet kan besluta om så-
dan kontroll av brandskyddet också
i andra fall.

Genom sotningen skall eldstäder
och andra fasta förbränningsanord-
ningar, som inte är inrättade för
eldning uteslutande med gas, och
därtill hörande rökkanaler samt im-
kanaler göras rena. I samband med
sotning skall det som rengörs samt
skorstenar och tak med därtill hö-
rande byggnadsdelar kontrolleras
från brandskyddssynpunkt. Sådan
kontroll skall också göras av kanal-
anslutna eldstäder och andra fasta
förbränningsanordningar, som är
inrättade för eldning uteslutande
med gas, och av därtill hörande av-
gaskanaler. En tillsynsmyndighet
kan besluta om kontroll av brand-
skyddet också i andra fall.

Sotning och kontroll enligt första stycket av brandskyddet skall utföras
av skorstensfejarmästare eller skorstensfejare som biträder skorstensfejar-
mästaren. Räddningsnämnden får i fråga om speciella anläggningar och
enstaka avlägset belägna bostadshus medge att någon annan utför sotning-
en och kontrollen.

18 §

Kommunfullmäktige får före- Kommunfullmäktige får före-
skriva att avgift skall erläggas för skriva att avgift skall erläggas för
brandsyn och för sotning.             brandsyn, sotning och kontroll av

brandskyddet enligt 17 §.

20 §

Regeringen får meddela före-
skrifter om frister för sotning och
brandsyn och om förbud helt eller
delvis mot eldning utomhus samt
om liknande förebyggande åtgärder
mot brand. Regeringen får överlåta
åt en myndighet eller åt kommun
att meddela sådana frister.

Regeringen får meddela före-
skrifter om frister för brandsyn, sot-
ning och kontroll av brandskyddet
enligt 17 § och om förbud helt eller
delvis mot eldning utomhus samt
om liknande förebyggande åtgärder
mot brand. Regeringen får överlåta
åt en myndighet eller åt kommun
att meddela sådana frister.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

Försvarsdepartementet                               Pr°P- 1990/91:161

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 mars 1991

Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-

Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,

Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wall-
ström, Lööw, Persson, Sahlin, Larsson, Åsbrink

Föredragande: statsrådet R. Carlsson

Proposition om sotning

1 Inledning

I 15 —20 §§ räddningstjänstlagen (1986:1102) finns bestämmelser om före-
byggande åtgärder mot brand. Bl. a. anges att kommunens räddnings-
nämnd skall svara för att sotning utförs regelbundet (15 §). Genom sot-
ningen skall enligt 17 § eldstäder och andra fasta förbränningsanordning-
ar, som inte är inrättade för eldning uteslutande med gas, och därtill
hörande rökkanaler samt imkanaler göras rena. I samband med sotning-
en skall det som rengörs samt skorstenar och tak med därtill hörande
byggnadsdelar kontrolleras från brandskyddssynpunkt. En tillsynsmyndig-
het kan besluta om sådan kontroll av brandskyddet också i andra fall.
Sotningen och kontrollen skall utföras av en skorstensfejarmästare eller en
skorstensfejare som biträder denne. I fråga om speciella anläggningar och
enstaka avlägset belägna bostadshus får kommunens räddningsnämnd
medge att någon annan utför sotningen och kontrollen. Kommunfullmäk-
tige får föreskriva att avgift skall erläggas för sotning (18 §).

Enligt 20 § räddningstjänstlagen får regeringen meddela föreskrifter om
frister för sotning och överlåta åt en myndighet eller åt kommun att
meddela sådana föreskrifter. Regeringen har genom 22 § räddningstjänst-
förordningen (1986:1107) överlåtit åt statens räddningsverk att meddela
föreskrifter om hur ofta sotning och kontroll skall göras. Kommunen får
meddela föreskrifter om kortare frister.

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1985/86:170. FöU 1986/87:2,
rskr. 58) gav regeringen i februari 1987 räddningsverket i uppdrag dels att
göra en översyn av sotningsfristerna, dels att mot bakgrund av erfarenhe-
terna av räddningstjänstlagen bl. a. utvärdera sotningsverksamheten i frå-
ga om dess brandförebyggande betydelse i olika sammanhang. Räddnings-
verket har till regeringen redovisat uppdraget avseende sotningsfrister. I
augusti 1987 meddelade räddningsverket nya föreskrifter om sotningsfris-
ter m. m. och i september samma år allmänna råd i ämnet. Föreskrifterna
och råden gäller fr. o. m. den 1 januari 1988.

Räddningsverket har i skrivelse den 22 december 1989 slutredovisat
uppdraget. Redovisningen innehåller följande sammanfattning:                             3

— Sotningsverksamheten såsom den kommer till uttryck i räddnings-
tjänstlagen spelar en viktig roll för att förebygga bränder och skador till
följd av bränder.

— Sotningsverksamhetens brandförebyggande betydelse är styrkt när det
gäller fastbränsle- och oljeeldade anläggningar. Tidsfristerna för rengö-
ring av oljeeldade värmepannor och rökkanaler bör objektvis behovs-
prövas sett från brandskyddssynpunkt.

— Behov av rengöring av imkanaler finns men brandskyddsbehovet en-
bart är inte till fullo klarlagt. Uppföljning och fortsatta undersökningar
erfordras.

— Kontrollen i samband med sotning bör effektiviseras. Protokoll bör
föras i samband med varje förrättning.

— Brandskyddskontroll av avgaskanalen och värmepannan behövs på gas-
eldade värmeanläggningar i bostäder. Den närmare utformningen av
kontrollen bör utformas gemensamt av räddningsverket och sprängäm-
nesinspektionen.

Räddningsverkets överväganden i redovisningen bör fogas till protokollet
i detta ärende som bilaga 1.

Räddningsverkets redovisning har remissbehandlats. En förteckning över
remissinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Riksdagen begärde på förslag av försvarsutskottet en redovisning av
resultatet av en i propositionen om räddningstjänstlagen aviserad översyn
av sotningsverksamheten som avsågs bli genomförd av räddningsverket
(prop. 1985/86:170, FöU 1986/87:2, rskr. 58). Riksdagen har även senare
behandlat och avslagit motioner om sotning m. m. med hänvisning till att
resultatet av räddningsverkets översyn borde avvaktas. Senast i november
1990 har riksdagen således avslagit (FöU 1990/91:2) motioner om sotning
i avvaktan på att regeringen redovisar resultatet av utvärderingen.

Prop. 1990/91:161

2 Kontroll av brandskydd i samband med sotning

Min bedömning: Frågan om effektivisering av kontrollen av brand-
skyddet och protokollering av förrättningarna bör tas upp av statens
räddningsverk med Svenska kommunförbundet och Sveriges skor-
stensfejarmästares riksförbund.

Räddningsverkets förslag: Överensstämmer med min bedömning.
Remissinstanserna: Räddningsverkets förslag har lämnats utan erinran.

Skälen för min bedömning: Som räddningsverket framhåller har i de
genomförda undersökningarna påtalats kontrollens betydelse från brand-
skyddssynpunkt. Om kontrollen leder till att föreläggande eller förbud
skall meddelas, innebär gällande regler att protokoll upprättas. Även i
andra fall bör det av de skäl som räddningsverket anger vara värdefullt för
fastighetsägaren att få resultatet av kontrollen dokumenterat i ett protokoll
eller en besöksrapport. En sådan åtgärd bör kunna leda till en effektivise-

ring av kontrollen och skapa större förståelse för verksamheten utan att Prop. 1990/91:161
innebära någon nämnvärd belastning för den som utför kontrollen. Jag
avser att föreslå regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att med
berörda parter ta upp frågan om effektiviseringen av och formerna för
genomförande av kontrollen av brandskyddet.

3 Frister för rengöring av fastbränsle- och oljeeldade
anläggningar

Min bedömning: Frågan om att införa en behovsprövad differentie-
ring av fristerna för rengöring av oljeeldade värmepannor och tillhö-
rande rökkanaler bör övervägas av räddningsverket.

Räddningsverkets förslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till räddnings-
verkets förslag i fråga om fastbränsle- och oljeeldade anläggningar. Några
instanser vill begränsa sotningen ytterligare. När det gäller förslaget om
behovsprövning av fristerna för rengöring av oljeeldade värmepannor och
tillhörande rökkanaler lämnas detta i huvudsak utan erinran eller till-
styrks. Några remissinstanser pekar på de praktiska problem och risker för
olikartad bedömning som kan komma att uppstå vid en behovsprövning.

Skälen för min bedömning: De nya föreskrifterna om sotningsfrister för
eldstäder m. m. och allmänna råd i ämnet som räddningsverket meddelade
under år 1987 gäller fr. o. m. den 1 januari 1988. Utvärderingen får anses
visa att det inte finns anledning att nu ändra fristerna för rengöring av
fastbränsleeldade anläggningar. När det gäller oljeeldade anläggningar,
kan förhållandena variera högst väsentligt, vilket kan medföra olika behov
av sotning. Detta talar för räddningsverkets förslag att införa en behovs-
prövning från brandskyddssynpunkt och differentiering av fristerna för
rengöring av oljeeldade värmepannor med tillhörande rökkanaler. En
förutsättning för en behovsprövning och differentiering av fristerna måste
enligt min mening vara att systemet innebär en förenkling i den praktiska
hanteringen och inte leder till olikartade bedömningar. En förenkling bör
således eftersträvas utan att man ger avkall på brandskyddets krav. Jag
avser att föreslå regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att överväga
om en behovsprövning som uppfyller sådana krav kan utformas och infö-
ras.

4 Rengöring av imkanaler

Prop. 1990/91: 161

Min bedömning: Fortsatta undersökningar bör genomföras i fråga
om behovet från brandskyddssynpunkt av att rensa imkanaler. Möj-
ligheterna att lägga fram förslag till förenklingar i gällande regler bör
prövas i det sammanhanget.

Räddningsverkets forslag: Överensstämmer med min bedömning.

Remissinstanserna: Remissinstanserna har delade meningar om behovet
av kontroll och rensning av imkanaler. Flertalet instanser som företräder
fastighetsägare förordar en avreglering medan övriga instanser i huvudsak
anser att kontrollen och rensningen bör bibehållas. Flera instanser fram-
håller behovet av ett mera fullständigt underlag för att bestämma behovet
av brandskyddsrensning av imkanaler.

Skälen för min bedömning: Räddningsverket framhåller att rensning av
imkanaler i bostadskök har betydelse från såväl brandskydds- som funk-
tionssynpunkt. Eftersom avsättningarna, och därmed brandrisken, ökar
starkt med tiden, bör en periodisk rensning vara föreskriven. En viss
tveksamhet kan råda i fråga om rensningen skall vara obligatorisk eller
inte. Säkerhets- och skyddsaspekterna måste dock enligt räddningsverket
sättas i förgrunden, vilket innebär en fortsatt föreskriven rensning av
imkanaler.

En förlängning av fristerna för rensning av imkanaler från två år till tre
år för helårsbebodda hus och till sex år för fritidshus infördes år 1988.
Erfarenheter av denna förändring saknas ännu. Den undersökning som
räddningsverket genomfort kan inte heller anses ha klarlagt brandfarlighe-
ten hos avsättningarna i imkanalerna. Det saknas statistik om antalet
bränder i imkanaler samt om brändernas uppkomst och spridning. Som
räddningsverket och flera remissinstanser framhåller bör det uppdras åt
verket att genomfora fortsatta undersökningar och en utvärdering av erfa-
renheterna av förlängningen av fristerna. I detta sammanhang bör rädd-
ningsverket överväga möjligheterna att åstadkomma förenklingar i gällan-
de regler och att införa ett större ansvar för den enskilde för rensningen av
imkanalerna. Jag avser att föreslå regeringen att ge räddningsverket ett så-
dant uppdrag.

5 Kontroll av gaseldade anläggningar

Prop. 1990/91: 161

Mitt förslag: Bestämmelser om brandskyddskontroll av avgaskana-
ler samt kanalanslutna eldstäder och andra fasta förbränningsanord-
ningar som eldas med gas infors i räddningstjänstlagen. Ansvaret for
eventuell rengöring av eldstäder och tillhörande avgaskanaler skall
dock fortfarande ligga på den enskilde fastighetsägaren.

Räddningsverkets förslag: Överensstämmer med mitt förslag när det
gäller brandskyddskontrollen.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser förordar att brandskydds-
kontroll införs vid eldning med naturgas. Angelägenheten av en samord-
ning med den gastekniska kontrollen understryks från flera håll. Endast
någon enstaka instans tar upp frågan om rengöring av eldstäder och
tillhörande avgaskanaler.

Skälen för mitt förslag: De genomförda undersökningarna har visat att
det finns behov av periodiskt återkommande kontroll av kanalanslutna
gaseldade anläggningar för uppvärmning. Det är således från brandskydds-
synpunkt motiverat att införa en sådan kontroll. Att ta fram underlag för
och besluta om frister för kontrollen bör ankomma på räddningsverket.
Jag ser det som angeläget att räddningsverket i samverkan med sprängäm-
nesinspektionen tar fram rutiner som kan leda till en samordning av
brandskyddskontrollen och den gastekniska kontrollen. Jag avser att föreslå
regeringen att ge räddningsverket i uppdrag att ta fram sådana rutiner.
Ansvaret för eventuell rengöring, som inte skall behövas vid normala drifts-
förhållanden, bör ligga på fastighetsägaren. Vad jag nu har anfört kräver
ändringar i räddningstjänstlagen.

6 Upprättat lagförslag

I enlighet med det anförda har inom försvarsdepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102).

7 Lagrådets hörande

Lagförslaget är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna
betydelse.

8 Ekonomiska konsekvenser

Förslagen bör enligt min mening sammantagna leda till besparingar och
medför inga anslagskonsekvenser.

9 Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen

dels föreslår riksdagen att anta lagförslaget,

dels lämnar riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört i övrigt om
sotningen.

Prop. 1990/91: 161

10 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition förelägga riksdagen vad föredraganden har anfört för
den åtgärd och det ändamål som han har hemställt om.

Räddningsverkets överväganden

Inledningsvis vill räddningsverket först understryka att intresseorganisa-
tionernas synpunkter noga har beaktats och prövats. I samband med de
seminarier som hållits har organisationerna givits möjligheten att direkt
till utredarna kommentera delresultatet och ge förslag till förändringar.
Räddningsverket har också noggrant prövat det sakliga innehållet i organi-
sationernas synpunkter och därvid särskilt beaktat de brandskyddsteknis-
ka utgångspunkterna.

Övergripande vill räddningsverket understryka att sotningsverksamhe-
ten, såsom den kommer till uttryck i räddningstjänstlagen, spelar en viktig
roll för att samhällets ansträngningar att förebygga bränder och skador till
följd av bränder skall kunna vidmakthållas och fortsätta att utvecklas.

Verksamheten har tidigare kritiserats från flera håll. Främst framfördes
invändningar mot att det sotades för ofta. När räddningsverket fick
ansvaret för att bestämma sotningsfristernas längd genomfördes en pröv-
ning av de då gällande fristerna. Denna prövning resulterade i att fristerna
förlängdes på så gott som alla sotningsobjekt. För flera objekt fördubblades
tidsrymden mellan två sotningar. Ingen frist förtätades. Det är räddnings-
verkets uppfattning, och denna uppfattning styrks av samstämmiga utta-
landen från flera håll, att en sakinriktad kritik om sotningsverksamheten
numera sällan förekommer. Förlängningen av sotningsfristerna innebär
att i stort sett lika frister numera gäller för t. ex. de nordiska länderna.

Kritik har även framförts om kvaliteten på utförda arbeten. Kritiken har
ibland varit osaklig och överdriven även om fog för kritiken har funnits
och fortfarande finns. På sikt kommer emellertid detta att rättas till. Den
obligatoriska utbildningen för skorstensfejare som bedrivs vid räddnings-
skolan i Rosersberg och som till innehåll och omfattning avsevärt skiljer
sig från den tidigare frivilliga utbildningen kommer att ge positiva effekter
bl. a. på arbetskvaliteten. Branschens egna ansträngningar i detta hänseen-
de ger också anledning till tillförsikt.

Kontroll av brandskydd i samband med sotning

Enligt 17 § räddningstjänstlagen skall en kontroll av brandskyddet hos det
som rengörs samt skorstenar och tak med därtill hörande byggnadsdelar
utföras av skorstensfejarmästaren eller skorstensfejare som biträder ho-
nom. Sådan kontroll kan utföras även vid andra tillfällen om tillsynsmyn-
dighet, t. ex. räddningsnämnden, beslutar så.

Kontrollen av brandskyddet i samband med sotning, tidigare benämnd
eldstadsbrandsyn, infördes i och med 1962 års brandstadga. Förutom
kontroll av det som rengörs skall även annat som kan utgöra brandfara
eller risk för olyckshändelse påtalas och eventuellt åtgärdas. Före 1962
utförde brandmyndigheten brandsyn i alla byggnader en gång per år. Detta
förändrades beträffande bostäder genom införandet av eldstadsbrandsyn i
brandstadgan. Det förtjänar att understrykas att skorstensfejarens kontroll
är idag den enda brandskyddskontroll som sker i bostadshus.

Genomgående påtalas i undersökningarna betydelsen av denna kontroll.

Prop. 1990/91:161

Bilaga 1

Kontrollen bör enligt utredarna effektiviseras och tydliggöras. Detta styrks
också av räddningsverkets egna erfarenheter.

Det påtalas vidare i undersökningarna att protokoll bör föras vid varje
sotning och kontroll av brandskyddet. Protokollet, eller besöksrapporten,
bör vara enkel för undvikande av ökade administrativa kostnader. Om ett
system med protokoll införs uppnås flera fördelar:

— Fastighetsägarnas förståelse för sotningsverksamhetens brandförebyg-
gande betydelse torde komma att öka

— Skorstensfejarens ansvar tydliggörs

— Ett statistiskt underlag för sotningsverksamhetens arbetsuppgifter ska-
pas.

Räddningsverket avser att ta upp frågan om effektivisering av brand-
skyddet enligt 17 § räddningstjänstlagen och protokollering av förrättning-
arna med Svenska kommunförbundet och Sveriges skorstensfejaremästares
riksförbund. Räddningsverket har erfarit att förbunden har för avsikt att
utarbeta en ny arbetsordning för sotningsverksamheten vari en effektivare
brandskyddskontroll och regler om protokoll lämpligen torde kunna inar-
betas.

Prop. 1990/91:161

Bilaga 1

Fastbränsle- och oljeeldade anläggningar

Sotningsverksamhetens brandförebyggande betydelse är styrkt när det gäl-
ler fastbränsle- och oljeeldade anläggningar. I de anläggningar där uteslu-
tande oljeeldning sker är visserligen risken för soteld betydligt mindre än
där ren vedeldning eller kombinationer därav förekommer och skillnaden
i riskgrad motiverar därför en längre sotningsfrist för oljeeldningsanlägg-
ningar än för fastbränsleanläggningar.

Tidsfristen för rengöring av oljeeldade värmepannor och tillhörande
rökkanaler bör behovsprövas sett från brandskyddssynpunkt. Räddnings-
verket övervägar att införa en sådan behovsprövning i samband med den
översyn av sotningsfristerna som verket skall påbörja under första delen av
1990.

Imkanaler

I undersökningen om brandskyddet för imkanaler från bostadskök fram-
hålls att betydande svårigheter föreligger för att få grepp om denna fråga.
Tekniskt-vetenskapligt klarläggs brandfarligheten hos avsättningarna. Nå-
gon klar statistik om antalet bränder, dessas uppkomst och spridning finns
inte.

Undersökningen behandlar inte rensning av imkanaler från kök i nä-
ringsställen. Även om avsättningarna i dylika anläggningar i grunden är av
samma karaktär är brandrisken i dessa anläggningar så väl dokumenterad
att rensningsbehovet är ställt utom diskussion.

I undersökningen framhålls att en rensning av imkanaler från bostads-
kök är behövlig från brandskyddssynpunkt. Behovet bedöms olika för
olika slag av bostadshus och kontruktioner, vilket kan ha betydelse för

10

bedömningen av den nu enhetliga sotningsfristen, som är tre år for helårs-
bebodda hus och sex år för fritidshus.

I undersökningen framhålls emellertid mycket starkt att behovet av
rensning av alla slag av ventilationskanaler är stort med hänsyn till funk-
tionen. Avsättningshastigheten i kanaler beskrivs och en mycket stor sänk-
ning av ventilationseffekten har uppmätts redan efter ett par år utan
rensning. Risken för spridning av brand genom den sammankoppling av
kanaler från olika utrymmen som blir allt vanligare i moderna system med
värmeåtervinning påpekas.

Det diskuteras i undersökningen om en totalrensning från funktionssyn-
punkt kan inrymma också den erforderliga brandskyddsrensningen. Från
fastighetsägarhåll har framhållits att man anser att brandskyddssotningen
av imkanaler främst i småhus kan undvaras. Med hänvisning till under-
sökningen anser man att behovet av rensning från funktionssynpunkt, som
vitsordas, kan ersätta brandskyddssotningen, vilket emellertid inte ligger
inom räddningsverkets behörighetsområde.

Räddningsverket anser att rensning av imkanaler i bostadskök har bety-
delse såväl från brandskyddssynpunkt som från funktionssynpunkt. Efter-
som avsättningarna ökar starkt med tiden och därmed brandbelastningen,
bör en obligatorisk periodisk rensning vara föreskriven. Regler från funk-
tionssynpunkt finns inte för närvarande.

Behovet av föreskriven rensning av imkanaler från brandskyddssyn-
punkt är visserligen inte lika klart belagt som när det gäller fastbränsle- och
oljeeldade anläggningar vilket framförallt har sin grund i bristande statis-
tiskt underlag. Då sålunda en viss tveksamhet kan råda huruvida den
obligatoriska rensningen skall vara föreskriven eller ej är det räddnings-
verkets uppfattning att säkerhets- och skyddsaspekter måste sättas i för-
grunden vilket innebär en fortsatt föreskriven rensning av imkanaler.

Vidare är kontrollen av brandskyddet lagmässigt sammankopplad med
sotningsförrättningen, vilket införts av praktiska skäl. Någon annan
brandskyddskontroll förekommer inte för merparten av bostadsbeståndet.

De nu gällande fristerna för imkanaler i bostadskök infördes 1988 och
innebär en förlängning från två år till tre år för helårsbebodda hus och till
sex år för fritidshus. På grund av fristens längd och övergångsbestämmel-
ser vid tillämpningen införs den nya fristen under perioden 1988 — 1990.
Några erfarenheter av den nya fristen finns således ännu inte.

Utredningsresultatet pekar på att fristen för imkanaler bör ägnas fortsatt
uppmärksamhet. Enligt nu gällande sotningsfrister skall alla imkanaler i
bostadshus rengöras en gång vart tredje år. En differentiering av fristen
med hänsyn till brandskyddsbehovet bör övervägas.

Räddningsverket anser att frågan om rensning av imkanaler från bo-
stadskök måste följas med största uppmärksamhet även i betraktande av
eventuella regler om obligatorisk periodisk rensning av alla ventilationska-
naler från funktionssynpunkt. Frågan om ett bättre underlag för bedöm-
ningarna om risken för brands uppkomst och spridning vid dessa objekt
bör undersökas och kan sammankopplas med vad som ovan anförts beträf-
fande kontroll av brandskyddet i samband med sotningen. Räddningsver-

Prop. 1990/91: 161

Bilaga 1

ket avser fortsätta undersökningsarbetet om imkanaler med följande in-
riktning:

— Betydelsen av kanalsystemets utformning och byggnadstekniska utfö-
rande för bestämmande av behovet av brandskyddsrensning

— Genom en effektiviserad kontrollverksamhet i samband med rengöring-
en skapa ett statistiskt underlag för bestämmande av sotningsfristerna
för imkanaler.

Kontroll av gaseldade anläggningar

Undersökningarna resulterar i ett förslag om att en periodiskt återkom-
mande kontroll av kanalanslutna gaseldade anläggningar för uppvärmning
av bostäder bör införas. Något behov av sotning/rengöring redovisas inte i
undersökningen under förutsättning att normala driftsförutsättningar rå-
der.

Det är räddningsverkets uppfattning att en periodiskt återkommande
brandskyddskontroll av avgaskanalen och installationen i kanalanslutna
värmeanläggningar som eldas med naturgas behövs i den omfattning som
angivits i undersökningarna.

Brandskyddskontrollen och den gastekniska kontrollen bör inte få kom-
ma i konflikt med varandra. Brandskyddskontrollen får, liksom annan
brandskyddskontroll, regleras genom räddningstjänstlagen medan den gas-
tekniska kontrollen regleras genom lagen om brandfarliga och explosiva
varor.

Av hänsyn till anläggningens ägare bör undersökas om en sådan ordning
kan åstadkommas att kontrollerna genomförs vid ett och samma tillfälle.
Skorstensfejarnas särskilda kompetens för avgaskanaler och värmeinstal-
lationer bör självfallet tas till vara och det bör noteras att sotningsväsendet
normalt gör periodiskt återkommande besök för att rengöra mindre eldstä-
der med tillhörande rökkanaler, vilka som regel förekommer, samt imka-
naler.

Räddningsverket och sprängämnesinspektionen är ense om den ovan
beskrivna synen på kontrollverksamheten och avser, efter regeringens
medgivande, att gemensamt utforma den praktiska verksamheten.

Prop. 1990/91:161

Bilaga 1

12

Förteckning över remissinstanser över statens
räddningsverks redovisning den 22 december 1989 av
sotningsverksamhetens brandförebyggande betydelse

Prop. 1990/91:161

Bilaga 2

Efter remiss har yttranden över redovisningen avgetts av plan- och bo-
stadsverket, sprängämnesinspektionen, statens provningsanstalt, statens
energiverk, länsstyrelserna i Värmlands och Gävleborgs län, Tyresö, Norr-
köpings, Trollhättans, Sandvikens och Kramfors kommuner, Svenska
kommunförbundet, Sveriges bostadsrättsföreningars centralorganisation,
Riksbyggen, HSB riksförbund, Riksförbundet vi i småhus, Sveriges all-
männyttiga bostadsföretag, Sveriges fastighetsägareförbund, Svenska
kommunalarbetareförbundet, Sveriges skorstensfejaremästares riksför-
bund och Försäkringsbranschens serviceaktiebolag.

Skrivelser i ärendet har vidare kommit in från Svenska gasföreningen
och Falkenbergs kommun.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

13