Skr.
1990/91:143
Regeringen överlämnar denna skrivelse till riksdagen.
Föredragande vid regeringssammanträdet har varit statsrådet Wall-
ström.
Stockholm den 27 mars 1991
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Margot Wallström
I skrivelsen redovisar regeringen hur den lokala konsumentverksamheten
har utvecklats. Bedömningen är att verksamheten har byggts ut tillfreds-
ställande fram till år 1990. Då hade 271 av landets 284 kommuner konsu-
mentverksamhet. Under senare tid har flera kommuner beslutat att lägga
ner eller begränsa konsumentverksamheten.
Denna utveckling påkallar stöd till den lokala konsumentverksamheten,
om den skall kunna utvecklas som statsmakterna har förutsatt. Det inne-
bär bland annat att alla kommuner skall ha konsumentverksamhet. Det
lokala arbetet anses öka i betydelse bland annat genom att en ökad samver-
kan inom Europa kräver en förbättrad marknadsbevakning.
I skrivelsen redovisas de åtgärder som regeringen har vidtagit for att
stödja den lokala verksamheten och som syftar till att
— öka kunskaperna om den kommunala konsumentverksamheten och
dess effekter,
— utveckla formerna för en effektivare kommunal konsumentverksamhet,
— stärka frivilliga organisationers möjligheter att lokalt arbeta med konsu-
mentfrågor,
— effektivisera det statliga stödet till den lokala konsumentverksamheten.
I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 143
Som ett led i en försöksverksamhet har denna skrivelse utformats på
ett nytt sätt. Den nya utformningen syftar till att vinna erfarenhet för
en eventuell övergång till en ändamålsenligare utformning av rege-
ringens förslag m. m. till riksdagen.
Den sedvanliga rubriken ”Hemställan” motsvaras i skrivelsen av
rubriken ”Ärendet till riksdagen”.
Skr. 1990/91:143
Riktlinjerna för den statliga konsumentpolitiken fastställdes senast år
1986 (prop. 1985/86:121, LU 34, rskr. 292). Enligt riksdagsbeslutet är
målet för konsumentpolitiken att stödja hushållen i deras strävan att
effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsumenternas ställning på
marknaden. Beslutet innebar en tydligare inriktning av konsumentpoliti-
ken på de hushållsekonomiska frågorna. Vikten av att den lokala konsu-
mentpolitiska verksamheten utvecklas, att särskilt utsatta grupper stöds
och att fler grupper i samhället engageras i konsumentpolitiken ströks
under. Kraven på företagen ställdes högre när det gäller att förbättra
förhållandena för konsumenterna. Lagstiftningen till skydd för konsumen-
terna skulle fortsatt byggas ut.
Den lokala förankringen av konsumentfrågorna är grundläggande för att
konsumentpolitiken skall bli framgångsrik. Riksdagsbeslutet år 1986 om
inriktningen av konsumentpolitiken utgick från bedömningen att konsu-
mentverksamhet skulle komma att finnas i samtliga landets kommuner
inom en relativt nära framtid (LU 1985/86:34 s. 60).
Den kommunala konsumentverksamheten har successivt byggts ut i
enlighet med statsmakternas intentioner. Utbyggnadstakten har fram till
år 1990 i stort betraktats som tillfredsställande. Då bröts den positiva
utvecklingen genom att flera kommuner beslutade att lägga ner eller skära
ner konsumentverksamheten. Fler kommuner har aviserat att de kommer
att ta ställning till den fortsatta verksamheten under våren 1991. Åtgärder-
na har sin förklaring i att kommunernas ekonomiska läge gör det nödvän-
digt med rationaliseringar och omprövning av befintlig verksamhet.
I 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 15 s. 89) redovisa-
des att många kommuner hade aviserat att man avsåg att göra inskränk-
ningar i den kommunala konsumentverksamheten. Föredraganden, stats-
rådet Wallström, framhöll att utvecklingen var oroande om detta skulle bli
verklighet. Vissa medel beräknades under konsumentverkets anslag för
utökat stöd till den lokala konsumentverksamheten samt under allmänna
reklamationsnämndens anslag för att nämnden skulle kunna hantera en
ökande ärendetillströmning.
Vidare aviserade statsrådet Wallström att hon avsåg att ha överläggning-
ar med berörda intressenter för att få underlag för sina överväganden om
vilka åtgärder som kan vidtas för att stötta den kommunala konsu- Skr. 1990/91:143
mentverksamheten. Sådana överläggningar har hållits med företrädare för
löntagarorganisationer, konsumentkooperationen, pensionärsorganisa-
tioner, andra konsumentorganisationer, Svenska kommunförbundet, de
kommunala konsumentvägledarna, myndigheterna på konsumentområ-
det, handeln samt banker och finansbolag. Frågan om stödet till den
kommunala konsumentverksamheten har också anmälts i beredningen (C
1990: B) för samverkan mellan stat och kommun.
I flera motioner som har lagts fram under allmänna motionstiden under
innevarande riksmöte har yrkanden förts fram som rör stödet till den
kommunala konsumentverksamheten.
Regeringen finner, mot den bakgrund som har redovisats, det påkallat
att närmare redogöra for riksdagen hur den lokala konsumentverksamhe-
ten har utvecklats samt redovisa vilka åtgärder regeringen bedömer kan
vidtas för att stödja konsumentverksamheten lokalt.
Den lokala verksamheten spelar en huvudroll i konsumentpolitiken sedan
många år. Det har varit en bred politisk uppslutning kring behovet av att
satsa på verksamheten. År 1975 preciserade statsmakterna riktlinjerna för
verksamhetens innehåll och organisation. Intentionerna var att kommu-
nernas medverkan i konsumentpolitiken skulle byggas ut väsentligt. I 1986
års riksdagsbeslut om inriktningen av konsumentpolitiken bekräftades att
den lokala verksamheten skulle prioriteras högt och vikten av en fortsatt
snabb utbyggnad av den kommunala konsumentverksamheten ströks un-
der (prop. 1985/86:121, LU 34, rskr. 292).
Den kommunala konsumentverksamheten är ett frivilligt åtagande för
kommunerna. När statsmakterna tidigare har tagit ställning till kommu-
nernas engagemang i konsumentpolitiken har frågan om verksamheten bör
vara obligatorisk diskuterats. Vid det senaste beslutet i frågan år 1986
bedömdes utbyggnadstakten som acceptabel. Strävandena att minska den
statliga styrningen av kommunernas verksamhet och varierande lokala
betingelser anfördes som ytterligare skäl för en frivillig verksamhet. Vidare
framhölls att en kommunal konsumentverksamhet aldrig kan bli fram-
gångsrik om kommunerna inte själva är övertygade om värdet av den.
En bedömning var att när kommunernas insikt ökade om att konsu-
mentverksamheten kunde ge besparingar inom andra kommunala förvalt-
ningsområden skulle utbyggnadstakten gynnas. Sammantaget bedömde
föredraganden det varken lämpligt eller nödvändigt med lagstiftning om
obligatorisk kommunal konsumentverksamhet. Riksdagen ställde sig bak-
om detta ställningstagande.
Det ankommer på varje kommun att med utgångspunkt i sina förhållan-
den och förutsättningar avgöra hur konsumentverksamheten skall organi-
seras.
I 1986 års konsumentpolitiska beslut betonade riksdagen betydelsen av
att verksamheten får en tydlig politisk förankring. En aktiv politisk medver-
kan ansågs nödvändig om den kommunala konsumentverksamheten skulle
få tillräcklig bredd och tyngd samt utvecklas tillfredsställande. Statsmak-
terna har utgått ifrån att kommunerna skall finna det lämpligt och naturligt
att förankra verksamheten hos förtroendevalda och ha en självständig resurs
för det löpande arbetet.
I 1986 års proposition om inriktningen av konsumentpolitiken gavs en
beskrivning av vad en kommunal konsumentverksamhet rimligen bör
omfatta. En katalog med arbetsuppgifter som det är i konsumenternas
intresse att kommunerna arbetar med redovisades. Arbetsområden som
rådgivning, reklamationshantering, information, marknadsuppföljning,
varu- och serviceförsörjning, utbildning och stöd till organisationer skulle
ingå i verksamheten. Det betonades att var tyngdpunkten skall ligga måste
avgöras lokalt. Några tyngdpunktsförskjutningar förordades. Rådgivning
till enskilda konsumenter som av tradition är en viktig del av samhällets
konsumentpolitik skulle även framdeles vara en viktig uppgift för kommu-
nerna. Relativt sett skulle dock mindre resurser satsas på området. Den
rådgivning som gavs skulle i högre grad inriktas mot budgetrådgivning.
Vidare skulle de tjänstemän som arbetar med konsumentfrågorna i kom-
munerna mer aktivt än tidigare kunna medverka till en uppgörelse mellan
näringsidkare och konsument när det gäller reklamationer. Ökad tyngd
skulle vidare ges åt marknadsbevakning, förebyggande insatser och sam-
verkan med andra förvaltningar inom kommunen samt med organisatio-
ner och näringsliv.
Skr. 1990/91:143
Den kommunala konsumentverksamheten har successivt byggts ut. Be-
dömningen fram till år 1990 har varit att utvecklingen av konsumentverk-
samheten har varit tillfredsställande även om viss oro funnits för att
utbyggnaden går för långsamt och för att kvaliteten i verksamheten vari-
erar för mycket i landet (jfr konsumentverkets anslagsframställning för
budgetåret 1991/92 s.ll).
Utveckling när det gäller antalet kommuner med konsumentverksamhet
under de senaste decennierna illustreras i figur 1.
Skr. 1990/91: 143
Kommuner med konsumentverksamhet
Figur 1: Antalet kommuner med konsumentverksamhet 1972—1991.
Antalet årsarbetskrafter som kommunerna har avdelat för konsu-
mentverksamheten har de senaste fem åren ökat från 183 till 246. I 80
kommuner finns en eller flera heltidstjänster. Motsvarande siffra år 1986
var 55 tjänster. Kommunernas satsning på konsumentverksamheten de se-
naste fem åren har ökat från 35 miljoner kronor till ca 60 miljoner kronor per
år. 191 kommuner fanns i början av år 1990 konsumentnämnd eller ett
särskilt konsumentutskott. I jämförelse med vad som gällde vid tidpunkten
för riksdagsbeslutet år 1986 om inriktningen av konsumentpolitiken mins-
kade antalet kommuner med särskild konsumentnämnd. Antalet förtroen-
devalda har under de senaste fem åren varit i stort konstant — ca 1 500.
Som tidigare har nämnts är rådgivning till enskilda konsumenter en
viktig uppgift lokalt. Av figur 2 framgår hur denna verksamhet har utveck-
lats sedan år 1985. Siffrorna avser antalet rådgivningskontakter med en-
skilda konsumenter som konsumentvägledarna har haft.
|
1985 |
1986 |
1987 |
1988 |
1989 |
1990 |
Förändr. | |
|
Köpråd |
134000 |
130000 |
145000 |
147000 |
145000 |
144000 |
+ 7% |
|
Budgetråd |
9000 |
13000 |
18000 |
18000 |
22000 |
24000 |
+ 166% |
|
Konsumenträtt |
36000 |
40000 |
45000 |
53000 |
58000 |
53000 |
+ 47% |
|
Reklamationer |
70000 |
77 000 |
82000 |
84000 |
90000 |
89000 |
+ 27% |
|
Summa |
249000 |
260000 |
290000 |
302000 |
315000 |
310000 |
+ 25% |
Figur 2: Rådgivning till enskilda konsumenter (information till bland annat föreningar och skolor ingår inte).
Siffrorna bekräftar att många köpråd ges av den kommunala konsu-
mentverksamheten. En tyngdpunktsförskjutning kan noteras. Förköps-
kontakterna har under hela femårsperioden ökat obetydligt. Under de allra
senaste åren har de minskat. Förklaringen ligger sannolikt i ändrade priori-
teringar i många kommuner samt i att förköpsrådgivning har givits på
annat sätt, exempelvis genom receptioner, bibliotek och konsumentom- Skr. 1990/91: 143
bud.
Kommunerna har satsat allt mer resurser på budgetrådgivning och and-
ra hushållsekonomiska frågor. Antalet hushållsekonomiska ärenden ökade
under perioden från 9000 till 24000. Dessa ärenden tar ofta betydligt
längre tid än exempelvis förköpsrådgivningen.
En annan viktig verksamhet, nämligen tvistlösning har sedan år 1985
ökat med 27% till ca 89000 ärenden. Under samma tid har de konsumen-
trättsliga frågorna ökat från 36000 till ca 53 000 ärenden, dvs. med 47%.
Reklamationerna och den konsumenträttsliga rådgivningen har under pe-
rioden ökat sin relativa andel av direktrådgivningskontakterna från ca 43 till
närmare 46 %. Den helt övervägande delen av reklamationerna klaras upp
lokalt. Knappt 5 % slussas vidare för behandling i allmänna reklamations-
nämnden.
Det resurstillskott som verksamheten har fått utnyttjas i allt större
utsträckning till annan verksamhet än till enskild rådgivning. Många kom-
muner har infört begränsningar i telefontider och besökstider för att kunna
arbeta med förebyggande verksamhet.
Marknadsbevakningen är en viktig del i det lokala arbete som är inriktat
på att förebygga och lösa konsumentproblem på marknaden. Sedan mitten
av 80-talet medverkar kommunerna i uppföljning av efterlevnaden av kon-
sumentverkets riktlinjer och andra överenskommelser med näringslivet
samt efterlevnaden av lagar, beslut från marknadsdomstolen m.m. Under
år 1990 har 108 kommuner deltagit i sådana samarbetsprojekt. Flera kom-
muner genomför lokala uppföljningar på egna initiativ. Kommunen reder
dessutom ut, direkt med enskilda företag, många fall som rör brister i mark-
nadsföringen.
Kontakterna med näringslivet har under perioden ökat väsentligt. Under
år 1989 hade 114 kommuner kontakter med köpmannaföreningar och
enskilda branscher. Sådana kontakter kan ha olika karaktär. Det kan gälla
att informera om konsumentverksamheten, att utbilda butikspersonal i
konsumenträtt eller att finna mera organiserat samarbete beträffande re-
klamationer.
Varuförsörjningsfrågor och distributionsfrågor har fått ökad uppmärk-
samhet under 80-talet. Konsumentvägledningen i ca 90 kommuner deltar
på olika sätt i kommunernas varuförsörjningsplanering. Denna planering
har medverkat till att det har varit möjligt att behålla dagligvaruservicen i
många glesbygdsorter. Debatten om livsmedelspolitiken, matpriser och
etableringsfrågor har medfört att konsumentverksamhetens intresse har
ökat för hur strukturförändringar inom dagligvaruhandeln påverkar hus-
hållens resursanvänding.
Samarbetet med övriga förvaltningar inom kommunen är viktigt för att
kommunens samlade resurser ska utnyttjas effektivt. Samarbetet utgör
också ett viktigt inslag i det förebyggande arbetet. Figur 3 åskådliggör hur
arbetet har utvecklats under de senaste åren.
Skr. 1990/91:143
Samverkan Inom kommunen
IU) 1987 ^ 1988 ■ 1989 ^1990
Figur 3: Den kommunala konsumentverksamhetens samverkan med andra förvalt-
ningar inom kommunen.
Skolkontakterna utgör det i särklass vanligaste samarbetet inom kom-
munen. Kring 200 kommuner hade kontakt med skolan år 1989. Motsva-
rande siffra var vid periodens början ca 50 kommuner. Den vanligaste for-
men för det praktiska samarbetet utgörs alltjämt av att konsumentverksam-
heten tar emot studiebesök av lärare och elever och att konsument vägleda-
ren besöker enskilda skolklasser. Under 1989 medverkade ca 50 konsument-
vägledare i utbildning av lärare.
I ett 100-tal kommuner samarbetar konsumentverksamheten och social-
förvaltningen. Samarbetet har t. ex. inneburit att konsumentverksamheten
hjälper socialtjänsten med budgetrådgivning och utbildar socialsekreterare
så att de själva kan ge budgetråd.
Genom hushållens ökade intresse för miljöaspekter på sin konsumtion
har allt större krav rests på den kommunala konsumentverksamhetens
arbete med miljöfrågor i form av bland annat information, utställningar och
kampanjer. I dag arbetar konsumentvägledarna i åtminstone 100 kommu-
ner med dessa frågor; i 80 av kommunerna i samarbete med miljö- och
hälsoskyddsförvaltningen.
De satsningar som gjorts för att rationalisera främst förköpsrådgivning-
en, genom att man försökt föra över delar av den till bland annat bibliotek,
har också lett till ett ökat samarbete med kulturförvaltningen.
Samarbetet med organisationerna lokalt har också utvecklats positivt.
Från att ha förekommit i mindre än 100 kommuner vid periodens början
hade 155 kommuner år 1989 samarbete med enskilda organisationer.
Antalet organisationer man samarbetar med har också ökat högst väsent-
ligt (jfr avsnitt 2.2).
Antalet kommuner där det förekommer fackliga konsumentombud har
ökat från uppskattningsvis ett 40-tal vid mitten av 80-talet till närmare 65
år 1989. Den kommunala konsumentverksamheten ger service till konsu- Skr. 1990/91:143
mentombuden i form av material och deltagande vid informationsmöten.
Konsumentombudsidén har spritt sig till övriga organisationer. År 1989
uppgav 50 kommuner att konsumentombud fanns inom det lokala organi-
sationsli vet. 130 av dessa angav man att det fanns konsumentombud i lokala
föreningar inom Pensionärernas riksorganisation (PRO).
Som framgår av beskrivningen har den kommunala konsumentverksam-
heten fram till år 1990 i stort utvecklats i enlighet med statsmakternas
intentioner. Då bröts trenden. Då minskade för första gången sedan verk-
samheten började byggas upp år 1972 antalet kommuner med kommunal
konsumentverksamhet. 13 kommuner har lagt ner eller beslutat att lägga
ner konsumentvägledningen. Det gäller Gislaved, Kil, Lilla Edet, Ro-
bertsfors, Vansbro, Höganäs, Jönköping, Habo, Täby, Kävlinge, Karlstad,
Nora och Kungälv. Påtagliga inskränkningar av verksamheten har beslutats
i Kalmar, Karlskrona, Örebro, Södertälje, Helsingborg, Ronneby, och
Värnamo. Besluten berör ca en miljon medborgare. I vissa av de nämnda
kommunerna överförs delar av verksamheten till andra förvaltningar.
Det finns också kommuner som satsar mer på konsumentverksamheten.
Den återupptas i tre kommuner, nämligen Smedjebacken, Höör och Jokk-
mokk. I sju kommuner ökar resurserna under år 1991. Det gäller Flen,
Göteborg, Malung, Partille, Skellefteå, Skurup och Surahammar.
Verksamhet saknas sedan tidigare i Boxholm, Eksjö, Ljusnarsberg, Säter,
Söderköping, Torsås, Vallentuna, Vaxholm och Österåker.
Samtliga siffror som nu har redovisats bygger på konsumentverkets
statistik över den kommunala konsumentverksamheten.
I riksdagsbeslutet år 1986 om inriktningen av konsumentpolitiken ströks
under att konsumenternas inflytande, när det gäller produktion och distri-
bution av varor samt information om varor och tjänster, är av utomor-
dentlig betydelse. De frivilliga organisationernas roll framhölls särskilt.
Det slogs fast att de frivilliga organisationernas konsumentverksamhet har
sin största betydelse på det lokala planet. Det framhölls att de frivilliga
organisationerna har genom en fri och värderingsinriktad opinionsbild-
ning goda möjligheter att påverka olika beslutsfattare inom den offentliga
sektorn och inom näringslivet. Vidare att organisationerna har möjlighet
att också hjälpa och stödja enskilda konsumenter på ett effektivt sätt samt
att de kan göra betydande insatser när det gäller att följa upp efterlevnaden
av centrala konsumentpolitiska beslut. Statsmakterna slog fast att en vä-
sentlig förutsättning för att konsumentpolitiken skall kunna utvecklas på
ett önskvärt sätt är ett ökat engagemang inom de frivilliga organisationer-
na på lokal nivå.
Q
De fackliga organisationerna har en lång tradition när det gäller att öka
medlemmarnas kunskaper och engagemang i konsumentfrågor. Enligt vad
regeringen har inhämtat har det konsumentpolitiska arbetet i de frivilliga Skr. 1990/91: 143
organisationerna märkbart ökat under senare tid. Flera organisationer
med direkt konsumentpolitiska mål har utvecklat sin verksamhet. Här följer
några exempel. Husmodersförbundet Hem och Samhälle har förstärkt sina
insatser, utarbetat ett konsumentprogram och bygger för närvarande upp ett
brett lokalt föreningsarbete. Landsorganisationen i Sverige (LO) har nyligen
presenterat ett konsumentpolitiskt program. Pensionärernas riksorganisa-
tion (PRO) har ett konsumentpolitiskt handlingsprogram och konsumen-
tombud i alla sina 1 600 lokalföreningar. Konsument-Forum i Hultsfred och
Kooperativa Konsumentgillesförbundet är exempel på andra organisatio-
ner som aktivt arbetar för att stärka konsumenternas ställning på markna-
den.
Som vi redan har redovisat har antalet fackliga konsumentombud ökat
under 1980-talet (avsnitt 2.1). Ett annat exempel på ett fackligt engagemang
är Livsmedelsarbetareförbundets arbete kring livsmedlens kvalitet. Vi vill
särskilt nämna några lokala projekt. I Piteå har fackliga och kooperativa
organisationer samarbetat i ett projekt om privat ekonomi. I Blekinge och
Kalmar län driver LO-distriktet ett projekt riktat till ungdomar om den
första bostaden. I Trollhättan har metallklubbarna på några stora arbets-
platser påbörjat ett projekt om hushållsekonomisk rådgivning. I Skellefteå
är LO-skolan en fast bas för fackliga aktiviteter på konsumentområdet.
Många ideella organisationers verksamhet syftar till att förbättra förut-
sättningarna för särskilt utsatta grupper. Det gäller bland annat handikapp-,
nykterhets-, kvinno-, pensionärs- och invandrarorganisationer. De insatser
dessa organisationer gör gynnar också i många fall konsumenter utanför den
målgrupp som de i första hand vänder sig till.
Intresset för konsumtionens inverkan på miljön ökar. Miljöorganisatio-
nernas arbete är därför viktigt från konsumentsynpunkt. Organisationer
som Friluftsfrämjandet och andra frilufts-, hälso- och idrottsorganisatio-
ner arbetar med frågor som rör kosten och hälsan.
Företagen och deras organisationer har av tradition spelat en viktig roll i
konsumentpolitiken. I det senaste konsumentpolitiska beslutet år 1986
betonades att företagens egenåtgärder skulle spela en delvis större och
friare roll inom konsumentpolitiken.
Olika typer av initiativ har tagits från näringslivets sida. Flera etiska
nämnder har inrättats som bland annat behandlar marknadsföringsfrågor.
Inom vissa branscher finns också reklamationsorgan.
Flera centrala egenåtgärdsprogram har också genomförts bland annat när
det gäller teledirekthandeln samt hemelektronik- och tobaksbranscherna.
Företagens åtgärder för att förbättra konsumenternas förhållanden är
givetvis särskilt angelägna lokalt. Det är i butiken som konsumenterna i
första hand skall få den information som erfordras för väl avvägda val och
det är dit konsumenten skall vända sig med klagomål.
Handelns företrädare har visat intresse för att hitta samverkansformer
lokalt för hantering av reklamationsfrågor. 9
fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 143
I några kommuner har det bildats lokala reklamationsråd som den Skr. 1990/91:143
lokala handeln och den kommunala konsumentveksamheten medverkar i.
Råden kan medla i och rekommendera lösningar på tvister mellan köpare
och säljare men kan också ta upp generella frågor som rör förhållandet
mellan köpman och konsument. Verksamhet av den här typen finns i bl. a.
Uppsala, Västerås, Lidköping, Trollhättan och Landskrona. Mycket tyder
på att råden kan lösa konsumenternas klagomål på ett bra sätt. Det
förefaller också som om de förebygger tvister genom sin existens. Konsu-
mentverket stödjer och analyserar denna verksamhet.
Regeringen har i sin inledning redovisat huvuddragen i 1986 års riksdags-
beslut om inriktningen av konsumentpolitiken.
Det finns flera skäl till att så stor vikt läggs vid den lokala konsumentpo-
litiska verksamheten. Lokalt finns de bästa förutsättningarna för konsu-
menterna och deras organisationer att aktivera sig i konsumentpolitiska
frågor. Där finns de bästa förutsättningarna att fånga upp konsumenternas
problem och att nå dem som bäst behöver hjälp. Det är också där huvud-
delen av de företag finns som har ett stort ansvar när det gäller de
förhållanden som konsumenterna möter på marknaden.
Behovet av insatser lokalt påverkas också av vad som händer på mark-
naden och hur konsumentskyddet i övrigt utvecklas.
Innan vi behandlar hur den lokala konsumentverksamheten kan stödjas
vill vi därför kort uppehålla oss vid dessa frågor.
Regeringen gör stora ansträngningar för att få till stånd en förstärkt sam-
hällsekonomisk utveckling och ökad ekonomisk tillväxt. Detta är centralt för
utrymmet för den privata konsumtionen samt för att vi skall kunna behålla
en god samhällsservice och få utrymme för nya reformer. Åtgärder för att
förbättra den svenska ekonomin är sålunda mycket viktiga för konsumen-
terna. De kan emellertid ställa nya krav på konsumentpolitiken.
Flera obalanser har kännetecknat den svenska ekonomin under senare
år. Bland annat har hushållssparandet varit lågt och många hushåll har lånat
till sin konsumtion. Detta har givit både samhället och hushållen problem.
Det har därför varit naturligt att ge de hushållsekonomiska frågorna än högre
prioritet inom konsumentpolitiken. Bland annat har regeringen givit eko-
nomiskt stöd till en försöksverksamhet med budget- och skuldrådgivning.
Verksamheten har förstärkts med mycket goda resultat för både hushållen
och det allmänna. Vi återkommer senare till dessa (avsnitt 4.3.3).
Man får räkna med att många hushåll även framöver kommer att ha
problem med sin privatekonomi. Flera av åtgärderna som är ägnade att
stärka samhällsekonomin ger vidare nya förutsättningar för hushållens
ekonomi. Det gäller bland annat skattereformen, de nya reglerna för bo-
stadsfinansieringen samt återhållsamhet när det gäller lönekrav. Dehushålls-
ekonomiska frågorna kommer därför fortsatt att stå i fokus. Vi kommer att
lägga stor vikt vid åtgärder som hjälper de alltför kredittyngda hushållen,
som förebygger ohållbar skuldsättning och som gör det möjligt för konsu-
10
menterna att få ut så mycket som möjligt av sina resurser. Vi kommer under Skr. 1990/91:143
hösten 1991 att lägga fram en proposition om en ny konsumentkreditlag som
ökar kraven på kreditprövning, skärper marknadsföringsreglerna, förbätt-
rar kreditavtalen m. m. Frågan om möjligheter till skuldsanering bör införas
har utretts. Betänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag remiss-
behandlas för närvarande. Vidare kommer budgetrådgivningen att byggas ut
ytterligare.
Bland de åtgärder vi har initierat för att förbättra ekonomins funktions-
sätt ingår satsningar på en effektivare konkurrens samt avreglering inom flera
samhällssektorer. Avsikten är givetvis att de välfärdsvinster som härigenom
uppnås skall komma konsumenterna till del. De marknadsinriktade åtgär-
derna påkallar att konsumenternas ställning stärks.
Vi har nyligen överlämnat en proposition till riksdagen om förstärkt kon-
kurrens på livsmedelsområdet (prop. 1990/91:147). Dessa regler skall sä-
kerställa att avregleringen inom jordbruket verkligen ger resultat för kon-
sumenterna i form av främst lägre priser.
I anslutning till riksdagens livsmedelspolitiska beslut år 1990 (prop.
1989/90:146, JoU 25, rskr. 327) inrättades ett särskilt stöd till ideella
konsumentorganisationer för att stärka konsumenternas möjligheter att
utöva inflytande i frågor som rör livsmedelspolitiken och hushållsekono-
min. Under innevarande budgetår uppgår anslaget till 2 milj, kronor.
Vi har i 1991 års budgetproposition föreslagit ett oförändrat anslag för
budgetåret 1991/92 (prop. 1990/91:100 bil. 15 s. 91).
En särskild konsumentberedning skall vidare tillsättas med uppgift att
kontinuerligt följa och utvärdera den livsmedelspolitiska reformen ur ett
brett konsumentperspektiv (dir. 1990: 84).
SPK har genom regeringsbeslut den 20 december 1990 fått i uppdrag att
under omställningsperioden analysera den livsmedelspolitiska reformens
effekter på marknaden och särskilt för konsumenterna.
Vi har i 1991 års budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 15 s. 84)
också föreslagit förstärkta resurser till de konkurrensvårdande myndighe-
terna.
Regeringen lägger särskild vikt vid konsumenternas prismedvetenhet.
Vi gav i januari länsstyrelserna i uppdrag att med stöd av statens pris- och
konkurrensverk (SPK) stimulera löntagar- och konsumentorganisationer
att arbeta för ökad prismedvetenhet hos konsumenterna. En god prisinfor-
mation i handeln är mycket viktig för konsumenternas prismedvetenhet och
deras möjligheter att göra väl övervägda val vid sina inköp och hushålla med
sina resurser. Vi har nyligen remitterat ett förslag till lagrådet om en prisin-
formationslag (C90/2469/MA).
Den pågående internationaliseringen av handeln och i synnerhet arbetet
med att bilda ett stort europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) på-
verkar konsumenternas förhållanden. Regeringen bedömer att denna ut-
veckling mest kommer att ge konsumenterna fördelar genom bland annat en
ökad importkonkurrens som ökar utbudet av varor och tjänster och pressar
priserna på den svenska marknaden. Särskilda konsumentpolitiska insatser
fordras dock för att konsumenternas intressen skall kunna tas till vara.
Ökad internationell handel och marknadsföring över gränserna, ofta i nya Skr. 1990/91: 143
medier, kommer att kräva en förstärkt marknadsbevakning. Inom civil-
departementet förbereds en översyn av marknadsföringslagen samt åtgär-
der mot könsdiskriminerande reklam.
En stor europeisk marknad utan hinder för handeln ställer stora krav på
att de varor och tjänster som bjuds ut är säkra. Regeringen lägger stor vikt
vid produktsäkerhetsfrågorna. Konsumentverket medverkar i ökad ut-
sträckning i det europeiska standardiseringsarbetet. EES-samarbetet tor-
de vidare ge Sverige möjligheter att få tillgång till databaser om skaderi-
sker m. m. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition om hinder mot
export av farliga varor (prop. 1990/91:91). En promemoria om utvidgning
av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde till vissa offentliga tjänster
har utarbetats inom civildepartementet. Promemorian kommer att remiss-
behandlas.
Miljösynpunkter på konsumtionen blir allt viktigare för medborgarna.
År 1989 inrättades ett nordiskt system för miljömärkning. Den svenska,
miljömärkningen har hittills fått ett bidrag på ca 3 milj, kronor och ett
bidrag i samma storleksordning har föreslagits av oss för budgetåret
1991/92. Vidare gör konsumentverket, i enlighet med statsmakternas inten-
tioner (LU 1989/90:13), insatser när det gäller miljöfrågor.
Lagstiftningen till skydd för konsumenterna har förstärkts under den
senaste femårsperioden. Av särskild betydelse från konsumentsynpunkt är
att en särskild produktsäkerhetslag med bland annat möjligheter att åter-
kalla farliga varor har tillkommit, att konsumentköpen har fått en heltäc-
kande reglering i den nya konsumentköplagen samt att konsumenttjänstla-
gen kompletterats med regler om småhusenteprenader. En lagrådsremiss
om en produktskadelag har nyligen lagts fram. Vi har redan nämnt annan
lagstiftning som är aktuell.
Vi bedömer att de konsumentpolitiska insatserna för närvarande ökar i
betydelse. Regeringen har här redovisat några av de viktigaste reformerna
som är aktuella inom konsumentområdet. Vi vill betona att om dessa insat-
ser skall ge resultat fordras ett brett lokalt arbete nära de enskilda hushållen
och konsumenterna. Det lokala arbetet är särskilt viktigt for att ett starkt
stöd skall kunna ges till särskilt utsatta grupper.
Med hänsyn till förändringarna på marknaden ökar lokala insatser som
rör budgetrådgivning, miljöaspekter på konsumtionen, bevakning av före-
tagens marknadsföring och avtalsvillkor samt granskning av produkterna
på marknaden, främst från säkerhetssynpunkt i betydelse. Insatser som
bidrar till att konsumenternas kunskaper ökar och som stimulerar dem att
aktivt agera på den lokala marknaden är också viktiga.
Regeringen finner det mot den angivna bakgrunden mycket angeläget att
konsumentpolitiken fortsatt har en stark lokal förankring. I det läge som
nu har uppstått är det påkallat att verksamheten får ett utökat stöd i olika
former. Syftet är att skapa förutsättningar för den lokala konsumentverk-
samheten att utvecklas i enlighet med riksdagens konsumentpolitiska be-
slut år 1986. De åtgärder som kan bli aktuella måste ta sin utgångspunkt i den
situation som kommunerna befinner sig i.
12
Regeringens bedömning: Ett utökat stöd till den lokala konsu-
mentverksamheten behövs om den skall utvecklas i enlighet med
riksdagens konsumenpolitiska beslut år 1986.
Åtgärder som övervägs måste utgå från det rådande ekonomiska
läget och det pågående reformarbetet i kommunerna.
Åtgärderna bör
• öka kunskaperna om den kommunala konsumentverksamheten
och dess effekter
• utveckla formerna för en effektivare kommunal konsumentverk-
samhet
• stärka de frivilliga organisationernas möjligheter att lokalt arbeta
med konsumentfrågor
• effektivisera det statliga stödet till den lokala verksamheten.
Skälen för regeringens bedömning:
Under hela efterkrigstiden har utvecklingen av den kommunala sektorn
varit synnerligen expansiv. Kommunerna har fått mer omfattande uppgif-
ter inom samhällsservicen. Det är ett resultat dels av beslut av statsmakter-
na, dels av att kommunerna har tagit på sig vidgade uppgifter. Efterfrågan
på den kommunala sektorns tjänster har länge kunnat tillgodoses genom
expansion av verksamheten. Den lägre tillväxten i samhällsekonomin och
nödvändigheten av att undvika skattehöjningar gör att medborgarnas krav
nu alltmer sällan kommer att kunna tillgodoses genom tillskott av resurser.
Kommunernas ekonomi behandlas i finansplanen 1991 (prop.
1990/91:100 Bil. 1 s. 30 och 31). Vi har gjort bedömningen att den kommu-
nala sektorns volymtillväxt måste begränsas till högst 1 %. Rationaliseringar
och omprövningar i befintlig verksamhet är därmed nödvändiga. Åtgärder
måste vidtas för att långsiktigt nå balans mellan kommunernas utgifter och
inkomster. Dessa åtgärder måste vara så utformade att den kommunala
sektorns utveckling anpassas till det samhällsekonomiska utrymmet.
I regeringens proposition om en ny kommunallag (prop. 1990/91:117)
lämnas en redogörelse för utgångspunkterna för reformarbetet i kommu-
nerna. Regeringen ser positivt på det arbete som pågår i kommunerna för
att förbättra effektiviteten i verksamheten och bättre tillgodose medbor-
garnas behov och önskemål. Kommunerna föreslås få ett ökat utrymme
när det gäller att bestämma hur verksamheten skall organiseras. Uppfölj-
Skr. 1990/91: 143
13
ning och utvärdering får ökad betydelse. Kommunstyrelsens roll kan till
viss del komma att förändras i ett mer målstyrt system. Det kan handla om
att i större utsträckning göra avstämningar mellan olika sektorer och att
mer aktivt ansvara för resultatuppföljning och utvärdering. I propositio-
nen framhålls vidare att bland annat högre produktivitets- och effektivitets-
mål för den kommunala sektorn ställer nya krav på statens uppföljning och
utvärdering av verksamheten och att det därför är viktigt att få till stånd en
fördjupad mål- och resultatdialog mellan staten och kommunerna.
Att den successiva utbyggnaden av den kommunala konsumentverksam-
heten nu har bytts mot nedskärningar har givetvis sin förklaring i kommu-
nernas ansträngda ekonomi. Kommunerna är tvingade till rationalisering-
ar och omprövning av den verksamhet som bedrivs. Med utgångspunkt i
kommunernas ekonomiska situation, det förändringsarbete som bedrivs i
kommunerna, den diskussion statsrådet Wallström har initierat i stat-
kommunberedningen om möjliga åtgärder för att stödja konsumentverk-
samheten och de överläggningar som hållits med de parter som har ett
intresse i verksamheten har regeringen funnit att några olika typer av
åtgärder bör övervägas nämligen sådana som
— ökar kunskaperna om den kommunala konsumentverksamheten och
dess effekter
— utvecklar formerna för en effektivare kommunal verksamhet
— stärker de frivillig organisationernas möjligheter att lokalt arbeta med
konsumentfrågor
— effektiviserar det statliga stödet till den lokala konsumentverksamhe-
ten.
Vi går nu över till att mer i detalj redovisa vilka åtgärder regeringen
bedömer som möjliga för att stödja den lokala konsumentverksamheten.
Regeringens bedömning: Kunskaperna om den kommunala konsu-
mentverksamheten och dess effekter kan förbättras, bland annat ge-
nom att verksamheten utvärderas i ökad utsträckning samt resultaten
aktivt sprids i och mellan kommunerna.
Regeringens åtgärd: Regeringen har uppdragit åt konsumentverket
att ta fram olika modeller för att utvärdera effekterna av kommunal
konsumentverksamhet.
Skälen för regeringens bedömning: Statsmakterna konstaterade i sam-
band med 1986 års konsumentpolitiska beslut att kommunerna genom att
satsa på konsumentpolitiken kunde spara inte oväsentliga belopp inom
andra förvaltningsområden. Man menade att en insikt om detta kunde få
Skr. 1990/91:143
14
en gynnsam inverkan på utbyggnadstakten. Statsmakterna utgick därför
ifrån att målet att ha konsumentpolitisk verksamhet i samtliga landets
kommuner skulle kunna nås inom en relativt nära framtid. (LU
1985/86:34 s. 60)
Som regeringen redan har redovisat har utbyggnaden av den kommunala
konsumentverksamheten i stort varit tillfredsställande fram till år 1990.1 ett
läge när den kommunala ekonomin sviktar är det nödvändigt att rationali-
sera och ompröva verksamheter. Det gäller givetvis också konsumentverk-
samheten. En förvaltningsrevision som riksrevisionsverket (RRV) inom
kort kommer att slutföra om den statliga styrningen och uppföljningen av
den kommunala konsumentverksamheten visar också, enligt vad vi har
inhämtat, att det finns behov av ytterligare utvärderingar av effekterna av
den kommunala konsumentverksamheten.
Bedömningen att enskilda konsumenter, handeln, kommunerna och
staten kan tjäna på en god kommunal konsumentverksamhet har bekräf-
tats i flera undersökningar. Blaand annat visar försöksverksamhet att
budget- och skuldrådgivning i kommunerna minskar behovet av socialbi-
drag i avsevärd grad. Vi återkommer till detta (avsnitt 4.3.3).
Att den kommunala konsumentverksamheten kan möjliggöra besparing-
ar inom andra förvaltningsomåden har uppenbarligen inte fått de effekter
statsmakterna har väntat sig. En slutsats som kan dras är att verksamheten
inte är tillräckligt känd hos förtroendevalda och tjänstemän i kommuner-
na.
Konsumentverket kommer redan under våren att öka kontakterna med
kommunerna för att informera om hur den kommunala konsumentverk-
samheten kan bedrivas och de resultat som kan uppnås i den. Verket kom-
mer bland annat att föra diskussioner med förtroendevalda, delta i konfe-
renser, ta fram exempel som illustrerar behovet och värdet av den kommu-
nala konsumentverksamheten, aktivt föra ut resultaten från försöks-
verksamheten med budget och skuldrådgivning samt ytterligare följa upp
verksamheten i kommunerna.
Statistik om den lokala verksamheten är viktig för analys av resultat och
överväganden om olika åtgärder. Den databas som konsumentverket har
med fakta om den kommunala konsumentverksamheten kommer att ut-
vecklas och uppgifterna göras mer lättillgängliga.
Regeringen bedömer att dessa insatser är mycket värdefulla. Vi anser att
de bör kompletteras med åtgärder som ytterligare underlättar för kommu-
nerna att göra egna utvärderingar. Vi har därför tidigare idag uppdragit åt
konsumentverket att i samråd med RRV och Svenska kommunförbundet ta
fram lokalt och centralt användbara modeller för utvärdering av kommunal
konsumentverksamhet. Samarbete skall sökas med universitet, högskolor
och kommuner. Resultaten skall redovisas till regeringen senast den 31
augusti 1992.
Skr. 1990/91:143
15
Regeringens bedömning: Arbetsområdena för den kommunala kon-
sumentverksamheten bör preciseras.
Den kommunala konsumentverksamhetens insatser bör ytterliga-
re förskjutas mot budgetrådgivning, tvistlösning, utbildning och
kontakter med skolan, marknadsbevakning samt varuförsörjning.
Konsumentvägledarnas möjligheter att bygga upp sin kompetens
bör förbättras.
Regeringens åtgärd: Regeringen har uppdragit åt konsumentverket
att undersöka om möjligheterna för konsumentvägledarna att ge-
nomgå kvalificerad vidareutbildning kan ökas.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringens har redan redovisat vad
statsmakterna anser att en kommunal konsumentverksamhet rimligen bör
omfatta, nämligen rådgivning, reklamationeshantering, information, mark-
nadsuppföljning, varu- och serviceförsörjning, utbildning samt stöd till or-
ganisationer och näringsliv.
Vår beskrivning av hur verksamheten har utvecklats (avsnitt 2.1) visar att
den i stort fått det innehåll som var tänkt och att tyngdpunkten sålunda har
förskjutits mot reklamationshantering, budgetrådgivning, marknadsbevak-
ning och förebyggande insatser samt samverkan med andra kommunala
förvaltningar, organisationer och näringsliv.
En tendens är dock att arbetsfältet växer. Givetvis är det glädjande att
konsumentfrågorna lokalt omfattar många områden men vi menar att det
också finns en risk att den här utvecklingen leder till att verksamhetens
gränser kan bli otydliga. Det blir också mycket krävande för konsumentvä-
gledarna att arbeta med ett brett verksamhetsfält. Detta kan menligt påverka
förutsättningarna att driva verksamheten effektivt.
Vi bedömer att de skäl som tidigare har förts fram för att konsument-
verksamheten skall vara ett frivilligt åtagande for kommunerna väger
tyngst även om utvecklingen sviktat under senare tid (avsnitt 2.1). Det
innebär bland annat att kommunerna själva måste avgöra var tyngdpunkten
i verksamheten bör ligga.
Det är inget mål i sig att verksamheten skall vara enhetlig i hela landet.
Den måste anpassas efter lokala betingelser som kan vara starkt skiftande.
Verksamheten måste också vara flexibel och kunna anpassas efter vad som
över tiden är viktigast för konsumenterna. Vi bedömer dock att verksam-
heten kan bedrivas bättre om arbetsuppgifterna preciseras ytterligare . Om
de grundläggande uppgifterna för en kommunal konsumentverksamhet ty-
dligare kan anges torde vidare verksamhetens möjligheter att hävda sig
långsiktigt förbättras.
Vi ser positivt på en ökad samverkan i konsumentfrågor inom och mellan
olika kommunala förvaltningar . Vi kommer senare att också beröra sam-
Skr. 1990/91: 143
16
verkan mellan stat och kommun i dessa frågor (avsnitt 4.3.2). Det kan i Skr. 1990/91: 143
sammanhanget nämnas att flera kommuner har funnit nya kanaler för sin
förköpsrådgivning, exempelvis via biblioteken. Nya former för bland annat
förköpsrådgi vning kan förbättra konsumenternas tillgänglighet till informa-
tion samtidigt som konsumentvägledarna avlastas. Konsumentverket avser
att fortsatt följ a och dokumentera samverkan inom kommunerna främst när
det gäller hushållsekonomi, energi, miljö, varuförsörjning och skolan.
Utgångspunkten för hur den kommunala konsumentverksamheten bäst
läggs upp måste vara att konsumenterna skall tillförsäkras en verksamhet
som är tillräckligt omfattande, kvalificerad och varaktig. För att uppnå
detta är det angeläget att det finns en kvalificerad konsumentpolitisk resurs
inom kommunen som kan verka utifrån ett konsumentperspektiv.
Vid bedömer det angeläget att den kommunala konsumentverksamhe-
tens insatser ytterligare förskjuts mot budgetrådgivning, reklamationshan-
tering, utbildning och kontakter med skolan, marknadsbevakning samt
varuförsörjning.
En klarare avgränsning av i verksamheten ger möjligheter att precisera de
kompetenskrav som kan ställas på konsumentvägledarna samt ökar också
möjligheterna att tillgodose deras utbildningsbehov. Vi vill framhålla att
tanken inte är att ställa upp formella krav på kompetens.
Konsumentverket anordnar både grund- och fortbildningskurser för
konsumentvägledare. Utbildning inom speciella områden erbjuds också.
Kurserna utformas i nära samarbete mellan representanter för konsu-
mentvägledarna och konsumentverket. Också på nordisk nivå finns en
kvalificerad vidareutbildning. Härutöver är utbudet av fortbildning be-
gränsat. Det finns få kurser med konsumentinriktning vid universitet och
högskolor.
Regeringen anser det betydelsefullt att det finns möjligheter för vägle-
darna att bygga upp sin kompetens och fördjupa sina kunskaper inom
olika ämnesområden. Regeringen finner att den grund- och vidareutbild-
ning som ges av konsumentverket och Nordiska ministerrådet är mycket
värdefull och att den bör fortsätta. Regeringen anser dock att det finns skäl
att överväga ökade möjligheter för vägledarna att komplettera sin utbild-
ning genom kurser vid universitet och högskolor.
Regeringen har därför tidigare idag beslutat att uppdra åt konsument-
verket, att i samråd med Svenska kommunförbundet, företrädare för
konsumentvägledarna och berörda universitet och högskolor undersöka
om möjligheterna för konsument vägledare att genomgå kvalificerad vida-
reutbildning kan ökas. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den
31 augusti 1992.
Vi går nu över till att närmare redogöra för hur vissa av arbetsområdena
bör utvecklas.
17
Skr. 1990/91:143
Regeringens bedömning: Formerna för förköpsrådgivningen bör ut-
vecklas så att dels tillgängligheten till informationen förbättras, dels
konsumentvägledarna avlastas arbete.
Konsumentfrågorna har en naturlig plats i de försök som pågår
med lokal offentlig service, såsom medborgarkontoren.
Skälen för regeringens bedömning: En mycket viktig uppgift för konsu-
mentverksamheten har traditionellt varit rådgivning till enskilda konsu-
menter. Rådgivningen har förskjutits från centrala organ till lokala i takt
med utbyggnaden av den lokala verksamheten. Konsumentverket och
allmänna reklamationsnämnden ger numera i princip inga råd direkt till
enskilda konsumenter.
Rådgivningen till konsumenterna är en stor uppgift för den kommunala
konsumentverksamheten. Vi har redan redovisat hur omfattande den är
(avsnitt 2.1). Strävan har under senare år varit att minska viss rådgivning,
särskilt råd före köp, till förmån för budgetrådgivning och andra förebyg-
gande åtgärder. Detta har lyckats. Regeringen bedömer det angeläget att
denna tyngdpunktsförskjutning i det kommunala arbetet kan drivas vidare.
Också handelns ansvar för att konsumenterna får en korrekt och lättillgäng-
lig information om de varor och tjänster som bjuds ut måste, som statsmak-
terna tidigare har gjort, betonas.
Detta innebär dock inte att råd före köp inte skulle vara en lämplig
uppgift lokalt för det allmänna. Den lokala förankringen är viktig för att
rådgivningen skall vara lättillgänglig för konsumenterna. Undersökningar
visar också att den lokala rådgivningen i högre grad än den centrala kan
hjälpa konsumenter som är särskilt utsatta i olika avseenden. Formerna
för förköpsrådgivningen bör sålunda utvecklas så att dels tillgängligheten
till information förbättras för konsumenterna, dels konsumentvägledarna
avlastas och deras tid används för mer komplicerade ärenden.
En del kommuner har redan nu sökt nya kanaler för den typ av konsu-
mentinformation som vi nu behandlar. Bland annat i anslutning till försöks-
verksamhet med frikommuner har man valt att föra ut delar av konsument-
verksamheten till kommundelskontor och biblioteksfilialer. Konsument-
verket stödjer försök i Sandviken och Hudiksvall.
11991 årsbudgetproposition (prop. 1990/91:100bil.2)poängterasatt sam-
verkan mellan myndigheter och organ över sektorsgränser är en viktig ut-
gångspunkt för förnyelsen av den offentliga sektorn. Målet är att göra den
offentliga förvaltningen mer serviceinriktad, mindre resurskrävande och
mindre beroende av indelningen i organisatoriska enheter.
Det pågår ett förnyelsearbete när det gäller lokal offentlig service. Försök
bedrivs med att samordna den kommunala och den lokala statliga ser-
vicen. Syftet är att trygga den service som finns idag, genom att göra den
effektivare och finna former som svarar mot medborgarnas efterfrågan av
offentlig service.
I Härnösand finns sedan ett drygt halvår ett medborgarkontor där all-
18
mänheten kan få all sorts enklare förvaltningsservice, personlig rådgivning Skr. 1990/91:143
och beslut i enklare ärenden. Konsumentrådgivning ingår i den service
som kontoret ger och är den mest efterfrågade tjänsten.
Försöken med samordnad lösning för kommunal och statlig service
kommer att fördjupas. Regeringen har bland annat beslutat om fortsatt
ekonomiskt stöd till ett projekt i Västernorrlands län.
Regeringen vill framhålla att konsumentfrågorna har en naturlig plats i
de försök som pågår.
Datatekniken används i allt större utsträckning för att förmedla konsu-
mentinformation. Konsumentverket har utvecklat dataprogram för hus-
hållsbudgetar, bilkostnader, kreditkostnader och skuldsanering. Man har
datoriserad sökordlista till sitt rådgivningsmaterial och bedriver försök
med databaserade marknadsöversikter. Stödet är främst avsett som hjälp-
medel för konsumentvägledarna. Också nordiskt bedrivs flera projekt
angående datateknikens användning inom konsumentpolitiken.
Inom civildepartementet förbereds för närvarande ett beslutsunderlag
om hur samhällsinformationen kan effektiviseras. Bland annat kommer
frågor som rör teknikstöd för samhällsinformation att belysas. Det är na-
turligt att olika aspekter på konsumentinformation beaktas i detta samman-
hang.
Regeringens bedömning: Det finns starka skäl för att bygga ut bud-
get- och skuldrådgivningen i kommunerna. Om alla kommuner
inom rimlig tid skall kunna erbjuda sina invånare denna service
måste verksamheten få ytterligare stöd.
Konsumentverket och socialstyrelsen prioriterar detta område.
Spardelegationen avser att avsätta medel för fortsatt stöd till
budget- och skuldrådgivning i kommunerna.
Skälen for regeringens bedömning: De hushållsekonomiska frågorna har
under de senaste fem åren blivit allt mer centrala i konsumentpolitiken.
Det har ansetts mycket viktigt att få igång budget- och skuldrådgivning i
kommunerna.
Konsumentverket och socialstyrelsen har bedrivit flera projekt för att
stimulera och påskynda en sådan utveckling. År 1988 kunde man redovisa
goda resultat av budget- och skuldrådgivning i fem socialdistrikt i Stock-
holm och Trollhättan. Bland annat minskade behovet av socialbidrag med
60 % för de hushåll som ingick i studien (socialstyrelsens PM 1988:9 Mer för
pengarna). I januari 1991 redovisade konsumentverket och socialstyrelsen
till regeringen ytterligare ett projekt (konsumentverket, socialstyrelsen Rap-
port 1990/91:12, Projekt Budget- och skuldrådgivning inom socialtjänsten).
I projektet medverkade 21 kommuner och resultaten bedöms som minst lika
goda som tidigare.
Förståelsen inom kommunerna för behovet av budgetrådgivning har
19
vuxit. För varje år har mer resurser avsatts för verksamheten. Den ökar för Skr. 1990/91:143
närvarande mest av all konsumentrådgivning som kommunerna ger. Dessa
ärenden är många gånger mer tidskrävande än annan rådgivning. Intresset
för verksamheten är sålunda stort och den har byggts ut under senare år.
Det finns många skäl som talar för att verksamheten bör byggas ut
ytterligare.
Kommunens insatser när det gäller budget- och skuldrådgivning måste
variera beroende på vilken situation det hushåll är i som efterfrågar hjälp.
Det kan handla om att ge förebyggande råd, tillhandahålla material som
den enskilde kan använda själv, hjälpa till med enklare budgetöversikter
och råd om hur hushållet självt kan förändra sin ekonomi eller att hjälpa
hushåll som har svåra ekonomiska problem med exempelvis skuldsane-
ring. Detta innebär att verksamheten torde bedrivas effektivast genom ett
samarbete mellan konsumentvägledare och socialsekreterare.
Behovet av budget- och skuldrådgivning har dokumenterats och konsu-
menternas efterfrågan är stor. Efterfrågan torde också kunna öka bland
annat genom att skattereformen, ny ordning för bostadsfinansieringen och
återhållsamma lönekrav kan förändra hushållens ekonomiska situation.
Också socialtjänstens personal väntas i större utsträckning efterfråga detta
hjälpmedel i sitt arbete. Budget- och skuldrådgivningen är ett viktigt område
för socialtj änsten att vidareutveckla. Regeringen kommer inom kort besluta
att en översyn skall göras av socialtjänstlagen. Det framstår som naturligt att
budget- och skuldrådgivningen, som ett hjälpmedel för att att minska so-
cialbidragskostnaderna, uppmärksammas av utredningen.
Ett tungt vägande skäl för att bygga ut budget- och skuldrådgivningen
ytterligare är de positiva effekterna för kommunernas ekonomi samt för de
enskilda hushållens ekonomi och välbefinnande. Vinster kan också göras för
staten genom färre ärenden hos tingsrätter och kronofogdemyndigheter.
Belastningen på samhällets vård- och hälsoresurser kan minska.
Konsumentverket och socialstyrelsen menar att budget- och skuldråd-
givningen måste få ytterligare stöd om alla kommuner inom rimlig tid skall
kunna erbjuda sina invånare denna service. Regeringen gör samma be-
dömning.
Det är viktigt att kommunerna får hjälp att identifiera de vinster som
verksamheten kan ge. Konsumentverket och socialstyrelsen kommer un-
der sommaren att utvärdera det senaste projektet och därefter informera om
resultaten. Vi har redan redovisat (avsnitt 4.2) det arbete som regeringen har
tagit initiativ till för att få fram modeller för utvärdering.
Det är viktigt att fler kommuner får praktiska förutsättningar att börja
med budget- och skuldrådgivning. Kommunerna måste få råd om hur
verksamheten kan organiseras effektivt och budgetrådgivarna måste få
utbildning och handledning. Ett sådant stöd bedöms komma att behövas
under en femårsperiod.
Området kommer att prioriteras av konsumentverket och socialstyrelsen.
Regeringen har erfarit att spardelegationen, som fortsätter sin verksamhet
fram till 1 juli 1991, avser att avsätta medel för stöd till budget- och skuld-
20
rådgivning i kommunerna. Regeringen avser att återkomma till frågan i
budgetpropositionen år 1992.
När budget- och skuldrådgivning väl fått en stabil grund inom kommu-
nerna borde den kunna underhållas genom att centrala myndigheter erbju-
der utbildning av rådgivare samt genom att kommunerna utbyter erfaren-
heter och stöttar varandra.
I den nya centrala utbildningsplanen för den sociala linjen vid socialhög-
skolorna som träder i kraft senast hösten 1991 föreskrivs att utbildningen
skall ge kunskap om problem och möjligheter till åtgärder rörande bland
annat inkomster, utgifter och problem i den privata ekonomin.
Regeringen vill i detta sammanhang understryka att det är angeläget att
budget- och skuldrådgivning ingår i socionomernas grund- och fortbild-
ning. Det är också angeläget att högskolorna stimulerar forskning på det
hushållsekonomiska området. Regeringen har erfarit att socialstyrelsen
kommer att ha särskilda överläggningar i dessa frågor med företrädare för
socialhögskolorna.
Regeringens bedömning: Den lokala medlingen i konsumenttvister
har visat sig vara effektiv för konsumenterna, handeln och det
allmänna. Strävan bör även framdeles vara att den byggs ut.
Regeringens åtgärder: Regeringen har uppdragit åt konsumentver-
ket att i samråd med allmänna reklamtionsnämnden utveckla mo-
dellerna för lokal medling i konsumenttvister i syfte att ytterligare
effektivisera verksamheten.
Regeringen har beslutat om en försöksverksamhet hos allmänna
reklamationsnämnden med en slags grupptalan för konsumenterna.
Skälen för regeringens bedömning: Konsumenterna har möjligheter att
få tvister med näringsidkare lösta på olika sätt. Det kan vara genom
direktkontakt med företagen eller med hjälp av den kommunala konsu-
mentverksamheten, allmänna reklamationsnämnden, privata reklama-
tionsnämnder och allmänna domstolar.
De flesta klagomålen klaras bäst upp genom att köparen så fort som
möjligt tar kontakt med säljaren. Utvecklas ändå en tvist bör man på ett
tidigt stadium försöka lösa den lokalt. Detta var utgångspunkten år 1986
när statsmakterna uttalade att konsumentvägledarna i ökad utsträckning
skulle kunna medla i konsumenttvister.
Antalet reklamationer som kommer till den kommunala konsument-
verksamheten har ökat med drygt 25 % under den senaste femårsperioden.
Vägledarna kommer för närvarande i kontakt med ca 90000 reklamatio-
ner om året. Som jämförelse kan nämnas att allmänna reklamationsnämn-
den får in ca 6 500 tvister om året. Ungefär 30% av vägledarnas rådgiv-
ningskontakter rör klagomål på varor och tjänster. Det finns ingen samlad
statistik som belyser i vilken utsträckning vägledarna utnyttjar möjlighe-
Skr. 1990/91: 143
21
ten att medverka till en uppgörelse mellan parterna. Faktum är emellertid Skr. 1990/91: 143
att endast 4000 av de reklamationer som vägledarna kommer i kontakt
med fors vidare till allmänna reklamationsnämnden. Det är också rimligt
att dra slutsatsen att ett stort antal tvister som hade kunnat bli komplicera-
de och dyra att lösas centralt, klaras upp lokalt.
I några kommuner har det, som vi redan beskrivit, bildats lokala reklama-
tionsråd som den lokala handeln och den kommunala konsumentveksam-
heten medverkar i. Råden kan medla i och rekommendera lösningar på
tvister mellan köpare och säljare men kan också ta upp generella frågor
som rör förhållandet mellan köpman och konsument. Mycket tyder på att
råden kan lösa konsumenternas klagomål på ett bra sätt. Det förefaller
också som om de förebygger tvister genom sin existens. Konsumentverket
stödjer och analyserar denna verksamhet.
Allmänna reklamationsnämnden har i sin rapport till regeringen enligt
direktiven för nämndens anslagsframställning 1992/93—1994/95 (se
91 /MAjuttalat sig för att en ytterligare tyngdpunktsförskjutning från central
till lokal tvistlösning bör eftersträvas. Regeringen delar denna syn. Det har
visat sig att konsumenterna, handeln och det allmänna tjänar på att tvister
löses lokalt. Det skulle inte vara möjligt att hantera så många ärenden hos en
central instans. En tvistlösning nära företagen går vidare snabbt, underlättar
kontakterna mellan parterna och är mindre kostnadskrävande. Några grova
mått på kostnaderna visar att en tvist vid en allmän domstol kostar i ge-
nomsnitt 7 500 kronor och ett ärende hos allmänna reklamationsnämnden
ca 1 600 kronor. Kostnaderna för de klagomål som hanteras av konsument-
vägledarna är väsentligt lägre.
1 rådande ekonomiska läge anser regeringen det angeläget att modellerna
för lokal medling utvecklas så att det blir möjligt att effektivisera reklama-
tionshanteringen och driva den till lägre kostnader.
Konsumentverket stödjer för närvarande ett projekt som bedrivs i sex
kommuner, vars mål är att öka företagens benägenhet att klara upp rekla-
mationer direkt med kunden och få fler konsumenter att utnyttja sina rät-
tigheter vid misslyckade köp. Ett annat mål är att analysera och dokumen-
tera insatser och effekter så att kunskapen kan spridas till andra kommuner.
Sveriges köpmannaförbund har i en skrivelse till civildepartementet den
4 februari 1991 (C91/314/MA), med anledning av de överläggningar för-
bundet haft med statsrådet Wallström, uttalat att det synes särskilt angelä-
get att söka lokala samverkansformer som tar sig an reklamationsfrågor.
Förbundet drar slutsatsen att reklamationsfrågorna ligger närmast till
hands för ett lokalt samarbete mellan konsumenter och detaljhandel.
Mot bakgrund av den positiva syn som förbundet sålunda har redovisat
i denna fråga utgår regeringen ifrån att handeln kommer att ta ytterligare
initiativ för att öka företagens benägenhet att lokalt lösa tvister, exempelvis
genom att delta i lokala reklamationsråd tillsammans med den kommunala
konsumentverksamheten.
Regeringen anser det angeläget att också andra modeller för lokal med-
ling i konsumenttvister utvecklas och prövas. Det kan gälla exempelvis
modeller för samarbete mellan kommuner. Regeringen har tidigare i dag
beslutat att ge konsumentverket i uppdrag att i samråd med allmänna
22
reklamationsnämnden ytterligare utveckla modellerna för lokal reklama- Skr. 1990/91:143
tionshantering i syfte att snabbare och billigare kunna lösa fler konsu-
menttvister. Resultaten skall redovisas till regeringen senast den 31 augus-
ti 1992.
I vart fall på kort sikt torde det bli så att något fler konsumenter än
tidigare kommer att stå utan möjlighet att få hjälp av kommunen att lösa
tvister. Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1990/91:100 bil. 15
s. 91) beräknat medel under allmänna reklamationsnämndens anslag för
att en viss ökad ärendetillströmning skall kunna klaras av. Insatser for att
effektivisera hanteringen inom allmänna reklamationsnämnden kommer
också att göras. Utbyggnaden av lagstiftningen på konsumentområdet är
ett led i detta. Allmänna reklamationsnämnden har lämnat flera förslag i
sin rapport infor den kommande treårsbudgeten. Dessa kommer att prö-
vas i höstens budgetarbete.
Ett av förslagen innebär att en rekommendation som nämnden ger en
näringsidkare om hur en tvist skall lösas, skall gälla inte bara den konsu-
ment som har anmält ärendet till nämnden utan också andra konsumenter
som har samma anspråk på näringsidkaren. Frågan om en sådan rekom-
mendation tas enligt förslaget upp efter ansökan av konsumentombuds-
mannen (KO). Det är sålunda fråga om en slags grupptalan för konsumen-
ter.
Regeringen anser det angeläget att denna procedur, av det slag allmänna
reklamationsnämnden har föreslagit, prövas omgående i avvaktan på en
mer omfattande utredning om bland annat talerätt för KO. Regeringen har
därför tidigare i dag beslutat om en försöksverksamhet med sådana rekom-
mendationer fram till juli 1993. Verksamheten kommer då att utvärderas.
Regeringens bedömning: Behovet av marknadsbevakning ökar för
närvarande. Det bör därför prövas hur de samlade resurserna för
denna uppgift kan utnyttjas effektivare.
Regeringenms åtgärd: Regeringen har uppdragit åt konsumentver-
ket att utreda hur arbetsmetoderna samt samarbetet mellan stat och
kommun kan utvecklas när det gäller marknadsbevakning.
Skälen för regeringens bedömning: Marknadsbevakning har under
många år varit en viktig konsumentpolitisk uppgift för kommunerna.
Syftet är bland annat att förmedla iakttagelser om missförhållanden på
marknaden till centrala myndigheter och att mäta effekterna på marknaden
av olika konsumentpolitiska åtgärder. Marknadsbevakningen har också en
viktig funktion lokalt. Den skall uppmärksamma och avhjälpa problem, öka
kunskaperna hos företagen om de regler som gäller till skydd för konsumen-
terna, stimulera till egenåtgärder m. m.
Regeringen bedömer att marknadsbevakningen kommer att öka i bety-
23
delse. Bland de åtgärder som regeringen har initierat för att förstärka Skr. 1990/91: 143
samhällsekonomin ingår satsningar på effektivare konkurrens, avreglering
och ökad internationalisering. Dessa åtgärder är viktiga för konsumenter-
nas välfärd men påkallar samtidigt att konsumenternas situation på mark-
naden uppmärksammas särskilt. Bland annat kan marknadsföringen över
gränserna, ofta i nya medier, göra konsumenterna mer utsatta. Det gäller
särskilt barn och ungdomar.
Som vi redan har redovisat (avsnitt 2.1) får konsumentverket ett gott stöd
av kommunerna i sitt arbete med att följa upp hur näringslivet uppträder på
marknaden. Regeringen vill framhålla att kommunernas insatser är mycket
värdefulla.
I ett läge då behovet av marknadsbevakning ökar samtidigt som kom-
munernas resurser är hårt ansträngda är det nödvändigt att pröva hur
marknadsbevakningen kan utvecklas. En möjlighet är givetvis att konsu-
mentverket intensifierar sin marknadsbevakning genom exempelvis ytter-
ligare fältarbete. Regeringen har erfarit att konsumentverket har planer på
att pröva nya former för marknadsbevakningen.
Vi har redan berört det förnyelsearbete som pågår när det gäller samver-
kan mellan myndigheter och organ på den lokala nivån (avsnitt 4.3.2). Vi har
också redovisat det regeringsuppdrag som länsstyrelserna nyligen har fått att
stödja prisundersökningar som lokala organisationer gör i samverkan med
den kommunala konsumentverksamheten (avsnitt 3). Marknadsbevak-
ningen skulle också kunna förbättras genom ett ökat samarbete mellan stat
och kommun.
Regeringen har tidigare i dag uppdragit åt konsumentverket att utreda
och lägga fram förslag om hur arbetsmetoderna och samarbetet mellan stat
och kommun kan utvecklas när det gäller marknadsbevakning. Resultaten
skall redovisas till regeringen senast den 31 augusti 1992.
Regeringens bedömning: De frivilliga organisationerna bör stödjas
ytterligare i sitt konsumentpolitiska arbete. Lokala insatser är sär-
skilt viktiga.
Skälen för regeringens bedömning: Det konsumentpolitiska beslutet år
1986 byggde på att fler konsumenter och deras organisationer skulle enga-
gera sig i konsumentpolitiken. Ett ökat deltagande av de frivilliga organisa-
tionerna bedömdes som avgörande för utvecklingen av konsumentpoliti-
ken, speciellt för stödet till dem som har det sämst ställt. Det slogs fast att
de frivilliga organisationernas arbete får bäst effekt på lokal nivå.
Organisationernas engagemang under slutet av 1980-talet har inte helt
motsvarat förväntningarna. För närvarande finns det dock mycket som
tyder på att de konsumentpolitiska aktiviteterna ökar i de frivilliga organi-
24
sationerna. Rapporter kommer om att de etablerade organisationerna
bygger ut sin verksamhet och att nya organisationer mer aktivt förmår
arbeta med konsumentfrågor. Många av initiativen gäller for närvarande
livsmedelspolitiken och matpriserna.
Denna utveckling är glädjande och bör stödjas. Bland annat förändringar
i samhällsekonomin, såsom ökad konkurrens, avreglering och internatio-
nalisering, lyfter fram frågor som konsumenterna måste ha kunskap och
insikt om och inflytande på. Vi vill framhålla att aktiviteter som bidrar till
att hålla nere priserna är särskilt angelägna för närvarande.
Staten stödjer de frivilliga konsumentorganisationerna på olika sätt.
Konsumentverket hjälper organisationer som vill utveckla sin konsument-
politiska verksamhet genom att förmedla erfarenheter, stötta med utbild-
ning m. m.
Det penningstöd som direkt är avsett för konsumentorganisationerna
har ökat under senare år. Konsumentverket ger årligen bidrag på ca 200 000
kronor till olika projekt. Vi har redan nämnt stöd på 2 milj. kr. som inrät-
tades i samband med det livsmedelspolitiska beslutet år 1990. Det skall gå
till ideella organisationer för att stimulera dem att agera och stärka deras
möjligheter att utöva inflytande på livsmedelspolitiken. Stödet handhas av
konsumentverket. Regeringen har föreslagit att detta stöd skall vara lika
stort under budgetåret 1991 /92. Som vi också nämnt tog regeringen i januari
ett initiativ för att öka prismedvetenheten hos konsumenterna. Länsstyrel-
serna fick i uppdrag att ge fackliga organisationer, pensionärsorganisatio-
ner, lokala grupper m. fl. stöd för att de aktivt skall kunna följa prisutveck-
lingen.
Givetvis kan också konsumentorganisationer få del av de allmänna stöd
som ges till folkbildningen, exempelvis till studiecirklar. Detta stöd är för
närvarande i omdaning. Regeringen har nyligen lagt fram en proposition
om folkbildning (prop. 1990/91:82) som bland annat innebär att folkbild-
ningen själv skall ta ansvar för fördelningen av statsbidrag. Studiecirkel-
verksamheten skall utgöra basen i den statsbidragsberättigade verksamhe-
ten. Målet med statsbidrag till folkbildningen skall vara att stödja en verk-
samhet som syftar till att göra det möjligt för människor att påverka sin
livssituation och skapa engagemang att delta i samhällsutvecklingen. Per-
soner som är utbildningsmässigt, socialt eller kulturellt missgynnade skall
särskilt prioriteras. Detta ligger väl i linje med målet för konsumentpoliti-
ken.
Regeringens bedömning: Konsumentpolitiken bör stärkas.
Regeringens åtgärd: Statsrådet Wallström kommer att knyta en
samrådsgrupp till sig som skall stimulera utvecklingen av konsument-
politiken och öka förutsättningarna att hävda konsumentperspekti-
vet inom olika samhällssektorer.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser det angeläget att
Skr. 1990/91:143
25
konsumenternas intressen än tydligare förs fram i samhällsdebatten. Det Skr. 1990/91: 143
finns flera viktiga fora för debatt och opinionsbildning i dessa frågor. Vi
vill särskilt nämna kooperationens konsumentpolitiska råd. Konsument-
verkets styrelse har också som en viktig uppgift att i samhället vara
förespråkare för konsumenterna och konsumentpolitiken. Till allmänna
reklamationsnämnden finns ett råd knutet som skall bistå i nämndens ord-
förande när det gäller inriktningen av verksamheten.
Regeringen bedömer att konsumentpolitiken kan stärkas ytterligare om
de värdefulla insatser som görs i de nämnda grupperna kompletterades med
en kontaktpunkt på regeringsnivå. Statsrådet Wallström kommer därför att
knyta en samrådsgrupp till sig med personer som har sådana erfarenheter att
de kan ge impulser som stimulerar utvecklingen av konsumentpolitiken och
ökar förutsättningarna att hävda konsumentperspektivet inom olika sam-
hällssektorer.
Regeringens bedömning: Ungdomarna bör stärkas i sin roll som kon-
sumenter. Barn- och ungdomsdelegationen avser att under perioden
1990/91 — 1992/93 avsätta 6 milj, kronor för projektverksamhet som
ökar ungdomars engagemang och kunskaper i konsumentfrågor.
Skälen för regeringens bedömning: Vi har redan redovisat hur de frivilli-
ga organisationernas insatser har utvecklats inom konsumentpolitiken,
hur staten stödjer verksamheten och hur vi ser på utvecklingen.
Konsumtionsvanor och värderingar grundläggs tidigt i livet. En grupp
som särskilt måste uppmärksammas för att konsumentinflytandet även på
sikt skall stärkas är ungdomar och unga hushåll. Marknadsföring över grän-
serna, ofta i nya medier har ungdomar som främsta målgrupp och gör dem
mer utsatta än andra grupper. Många ungdomar har svårt att få sin ekonomi
att gå ihop och deras skuldsättning har ökat oroväckande under den senaste
tioårsperioden.
Regeringen anser det mycket angeläget att ungdomarna och deras fören-
ingar i större utsträckning uppmuntras att arbeta med konsumentfrågor.
Såväl deras kunskaper som deras engagemang i konsumentfrågorna kan
därmed öka.
Regeringen har erfarit att barn- och ungdomsdelegationen avser att under
budgetåren 1990/91 — 1992/93 göra en särskilt riktad satsning för att stödja
projektverksamhet som syftar till att stärka ungdomar i rollen som konsu-
menter. Av särskilt intresse är projekt som i någon form stödjer ungdomars
hushållsekonomiska fostran eller som tar upp frågor om kommersiell på-
verkan. Det är också viktigt att projektidéerna kan spridas till fler orter.
Delegationen avser att reservera upp till 6 milj.kr. under perioden för den
angivna försöksverksamheten.
26
Regeringens bedömning: Det statliga stödet till den lokala konsu-
mentverksamheten bör utvecklas ytterligare.
Regeringens åtgärd: Regeringen har uppdragit åt konsumentverket
att lämna en samlad redovisning av stödets omfattning och inriktning
samt behov av förändringar.
Skälen för regeringens bedömning: För konsumentverket är det en viktig
uppgift att stödja och stimulera den kommunala konsumentverksamheten.
Arbetet med detta har under senare år ökat i omfattning och förbättrats.
Verket beräknar att stödet under budgetåret 1990/91 kommer att ta i
anspråk ca 9 milj, kronor av verkets anslag på ca 70 milj, kronor.
Kommunerna stöttas bland annat med återkommande aktuell informa-
tion som de behöver för dels direktrådgivningen till konsumenterna, dels för
det förebyggande arbetet. Informationsmaterialet i form av marknadsöver-
sikter, testresultat, faktablad, handböcker, utredningsrapporter, lagtexter,
underlag för budgetrådgivning m. m. upptar för närvarande ca 7 600 sökord.
För att få en effektiv informationsförmedling tas datatekniken till hjälp i allt
större utsträckning. Dataprogram har utvecklats för beräkning av hushålls-
budgetar, bilkostnader och kreditkostnader samt för skuldsanering. Data-
baser finns för sökorden till informationsmaterialet och försök bedrivs be-
träffande marknadsöversikter.
En viktig uppgift för konsumentverket är att stödja kommunerna i
samband med uppbyggnad och utbyggnad av konsumentverksamhet. Ver-
ket har under årens lopp byggt upp omfattande kunskaper om det lokala
konsumentarbetet och förmedlar dessa erfarenheter till kommunerna.All-
männa reklamationsnämnden utnyttjar ca 10% av sitt anslag, dvs. för när-
varande 1,2 milj, kr, för stödet till den kommunala konsumentverksamhe-
ten.
Nämnden informerar löpande vägledarna om gällande rätt och praxis på
skilda avtalsområden.
Konsumentverket och allmänna reklamationsnämnden ger dagligen råd
per telefon till de kommunala konsumentvägledarna.
Konsumentverket svarar med stöd av bland annat allmänna reklama-
tionsnämnden för fortbildning av konsumentvägledarna samt deltar i ut-
bildningav förtroendevalda i kommunerna. Under budgetåret 1990/91 ord-
nar konsumentverket drygt 30 utbildningstillfällen för vägledare. Totalt
fortbildas ca 450 personer under budgetåret.
Utbildnings- och informationsinsatser som är riktade till de förtroende-
valda i kommunerna är viktiga för den lokala konsumentverksamheten.
Svenska kommunförbundet ger kommunerna sådant stöd.
Som vi redan har redovisat stödjer också konsumentverket de frivilliga
organisationernas arbete med konsumentfrågor (avsnitt 4.4.1).
Utöver den löpande servicen genomför konsumentverket under våren
1991 flera särskilda stödinsatser med anledning av nedskärningarna i den
kommunala konsumentverksamheten.
Skr. 1990/91:143
27
Vi har erfarit att den förvaltningsrevision av statens styrning och uppfölj- Skr. 1990/91:143
ning av den kommunala konsumentverksamheten som RRV nyligen har
genomfört ger vissa förslag när det gäller stödet till och uppföljningen av den
kommunala konsumentverksamheten.
Regeringen vill framhålla att konsumentverket och allmänna reklama-
tionsnämnden avsätter betydande resurser för stödet till den lokala verk-
samheten. Över 10% av de båda myndigheternas anslag används för
närvarande för direkt stöd till den lokala nivån. Också andra myndigheter
stödjer verksamheten.
Regeringen anser det angeläget att stödet utvecklas ytterligare. I årets
budgetproposition har vissa medel beräknats för detta ändamål.
Flera nya aktiviteter är redan igång genom myndigheternas försorg. Re-
geringen har också, som vi har redovisat, vidtagit vissa åtgärder. Detta
arbete bör drivas vidare. Regeringen bedömer det intressant att pröva om
ökad samordning av olika myndigheters insatser kan förstärka stödet till den
lokala nivån.
Vi har tidigare idag uppdragit åt konsumentverket att senast den 31 au-
gusti 1992 lämna en samlad redovisning till regeringen av stödets omfatt-
ning och inriktning samt behov av förändringar.
Regeringen ger regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad vi anfört om
den lokala konsumentpolitiska verksamheten.
28
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 1991.
Skr. 1990/91: 143
Närvarande: statsminister Carlsson, statsråden Lönnqvist, Thalén, Frei-
valds, Wallström, Lööw, Molin.
Statsrådet Wallström anmäler fråga om skrivelse till riksdagen om den
lokala konsumentverksamheten.
Regeringen beslutar att genom skrivelse lämna en redogörelse till riksda-
gen för den lokala konsumentverksamheten i enlighet med bilagan till detta
protokoll.
Ur protokollet:
Maud Melin
29
Innehåll
Skr. 1990/91: 143
Skrivelsens huvudsakliga innehåll .............................. 1
Skrivelse om den lokala konsumentverksamheten................. 2
1 Inledning.................................................. 2
2 Den nuvarande lokala konsumentverksamheten................ 3
2.1 Den kommunala konsumentverksamheten................. 3
2.2 De frivilliga organisationerna ............................ 8
2.3 Näringslivet ........................................... 9
3 Åtgärder for att stärka konsumenternas ställning................ 10
4 Åtgärder för att stödja den lokala konsumentverksamheten ...... 13
4.1 Allmänt om åtgärderna.................................. 13
4.2 Kunskaperna om den kommunala konsumentverksamheten
och dess effekter m.m ................................... 14
4.3 Former för effektivare kommunal konsumentverksamhet .... 16
4.3.1 Arbetsformer m. m................................ 16
4.3.2 Förköpsrådsgivning ............................... 18
4.3.3 Budget-och skuldrådgivning........................ 19
4.3.4 Konsumenttvister................................. 21
4.3.5 Marknadsbevakning............................... 23
4.4 Frivilliga organisationers möjligheter att arbeta med konsu-
mentfrågor ............................................ 24
4.4.1 Allmänt.......................................... 24
4.4.2 Samrådsgrupp på regeringsnivå ..................... 25
4.4.3 Stöd till ungdomsprojekt........................... 26
4.5 Statens stöd till den lokala konsumentverksamheten ........ 27
5 Ärendet till riksdagen....................................... 28
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 1991 ... 29
Norstedts Tryckeri AB, Stockholm 1991
30