Prop.
1990/91: 139
Regeringen föreslår riksdagen att anta det forslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 mars 1991.
På regeringens vägnar
Odd Engström
Bengt Lindqvist
I propositionen föreslås en ändring i lagen (1961:181) om försäljning av
teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat som innebär att särskilda avgifter
skall tas ut för att finansiera läkemedelsverkets kontrollverksamhet enligt
lagen.
1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 139
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1961: 181) om försäljning av teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat
Härigenom föreskrivs att det i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk
sprit och alkoholhaltiga preparat' skall införas en ny paragraf, 8 a §, och
närmast före 8 a § en ny mellanrubrik av följande lydelse.
Kontrollavgifter
8 a § För att täcka statens kostnader för kontrollen enligt denna lag skall
den som har fått tillstånd till införsel av teknisk sprit eller alkoholhaltiga
preparat betala särskilda avgifter i den omfattning som bestäms av reger-
ingen eller, efter regeringens bemyndigande, läkemedelsverket. Detsamma
skall gälla partihandelsbolaget och den som har fått tillstånd att tillverka
sprit enligt lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Senaste lydelse av lagens rubrik 1975: 716.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991.
Prop. 1990/91:139
Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-
Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin,
Sahlin, Åsbrink.
Föredragande: statsrådet Lindqvist
Läkemedelsverket inrättades den 1 juli 1990 och övertog då från socialsty-
relsen bl.a. kontrollen och tillsynen i fråga om teknisk sprit och alkohol-
haltiga preparat (prop. 1989/90:99, SoU21. rskr. 270). I propositionen fö-
reslogs att verksamheten vid läkemedelsverket skulle avgiftsfinansieras.
Vad gällde finansieringen av kontrollen och tillsynen enligt lagen (1961: 181)
om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat (LFTA) anfördes
att denna under budgetåret 1990/91 — i avvaktan på regeringens ställnings-
tagande till avgiftens utformning och storlek — skulle finansieras över stats-
budgeten.
Jag avser nu att ta upp frågan om hur avgifter skall tas ut för den kontroll
som gällande lagstiftning på området förutsätter.
Mitt förslag: Statens kostnader för kontrollen av teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat skall täckas av särskilda avgifter som bestäms
av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, läkemedelsver-
ket. Avgifterna skall tas ut av de partihandlare och förbrukare som har
fått tillstånd till import av teknisk sprit, av tillverkare av teknisk sprit,
av partihandelsbolaget och av dem som har fått tillstånd till import av
alkoholpreparat.
Skälen för mitt förslag: Etylalkohol (etanol) används — förutom för tillverk-
ning av främst spritdrycker — även för en rad mycket skiftande ändamål
inom industrin, hälsovården, undervisnings- och forskningsverksamheten
etc. Regler om användning av alkohol i dessa sammanhang finns i lagen
(1961:181) om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat
(LFTA).
För införsel till landet av teknisk sprit krävs tillstånd av läkemedelsverket Prop. 1990/91:139
(4 § LFTA). Partihandelsbolaget, d.v.s. V & S VIN & SPRIT AB (i fortsätt-
ningen benämnt VIN & SPRIT), får dock införa teknisk sprit utan tillstånd.
Tillstånd behövs inte heller i de fall denaturerad teknisk sprit förs in av
resande för andra syften än i handelssyfte eller för annat än yrkesmässig
förbrukning (resandeimport). Teknisk sprit får, förutom av VIN & SPRIT,
Systembolaget, tillverkare och i viss utsträckning apotek, säljas endast av
den som har fått tillstånd till detta (5 §2 mom. LFTA). Inköp av teknisk sprit
kräver tillstånd utom vid viss försäljning av Systembolaget och för vissa
inköp vid och av apotek (6 § LFTA).
Av 5 § 1 mom. LFTA framgår att handeln med alkoholhaltiga preparat i
princip är fri. Tillstånd krävs dock för annan import an resandeimport (4 §).
Av 3 § följer emellertid också att alkoholhaltiga preparat som inte är avsedda
för förtäring normalt inte får inforas eller försäljas i landet utan att först ha
denaturerats på sätt läkemedelsverket föreskrivit eller godkänt. Bestämmel-
sen innebär i praktiken att försäljning av ett visst preparat inte är möjlig utan
föregående prövning och godkännande av läkemedelsverket.
I det följande bortses från den råsprit som tillverkas av AB Skånebränne-
rier. Denna sprit säljs i sin helhet till VIN & SPRIT som är hälftenägare i AB
Skånebrännerier. Spriten, som i LFTAs mening utgör teknisk sprit, rekti-
fieras (renas) till spritdryck av VIN & SPRIT. Den nu beskrivna hanteringen
medför inga kontroll- eller tillsynsåtgärder från läkemedelsverkets sida [jfr
7 och 12 §§ lagen (1977:292) om tillverkning av drycker, m.m.J.
Huvuddelen av den i Sverige använda tekniska spriten importeras. Fem
partihandlare har tillstånd till sådan import. Ett företag har tillstånd att
tillverka teknisk sprit. Dessa företag utgör de huvudsakliga källorna för den
tekniska sprit som förbrukas i Sverige. Härutöver finns ett par företag som
importerar teknisk sprit för egen förbrukning och ett företag som bedriver
återvinning av använd teknisk sprit i större skala. Även VIN & SPRIT
bedriver viss försäljning av teknisk sprit.
För handeln med den tekniska spriten och de alkoholhaltiga preparaten
meddelas ett stort antal tillstånd och godkännanden samt företas andra
kontrollåtgärder, bl.a. inspektioner. Att avgiftsbelägga varje åtgärd för sig
medför mycket administrativt arbete vid avgiftsuttagen för läkemedelsver-
ket och även för dem som skall erlägga avgifterna. Det är dessutom svårt att
prissätta de olika åtgärderna. De som har generella tillstånd till inköp av
teknisk sprit skulle vid en sådan ordning helt undgå att bidra till kostnaden
för kontrollen och tillsynen.
Jag förordar att en enklare modell för avgiftsuttaget tillskapas. Detta kan
åstadkommas genom att avgifterna läggs på volymen importerad eller till-
verkad teknisk sprit och importerade alkoholpreparat samt av VIN &
SPRIT försåld teknisk sprit, omräknad till 100 % etylalkohol. Avgifterna
betalas av importören, tillverkaren resp. VIN & SPRIT.
Ett sådant system medför att den krets som skall betala avgifterna blir
förhållandevis liten. De som betalar avgifterna kommer givetvis att kom-
pensera sig för denna kostnad genom att lägga den på Försäljningspriset.
Därigenom kommer samtliga tillståndshavare att få betala kontrollkostna-
den i förhållande till mängden förbrukad sprit.
Vad särskilt gäller tillverkare av teknisk sprit meddelas tillverkningstill- Prop. 1990/91:139
stånd av socialstyrelsen enligt 7 § lagen (1977:292) om tillverkning av dryc-
ker, m.m. (LTD). Tillstånd att använda den tillverkade spriten i den egna
rörelsen ges också av socialstyrelsen (12 § LTD). Kontrollen över försälj-
ningen av den tekniska sprit som har tillverkats faller under LFTA, förutom
vad gäller försäljning till VIN & SPRIT och för export. Särskilt tillstånd till
försäljning behövs dock inte (5 § 2 mom. första stycket LFTA). Däremot
måste med vissa undantag de som köper spriten ha inköpstillstånd (6 §
LFTA). Om den tillverkade tekniska spriten används för egen tillverkning
av ett alkoholhaltigt preparat måste ett sådant godkännas av läkemedelsver-
ket innan det får säljas (3 § LFTA).
De kontroll- och tillsynsåtgärder läkemedelsverket vidtar rörande in-
hemskt tillverkad teknisk sprit som försäljs inom landet eller används för
egen framställning av alkoholhaltiga preparat motiverar enligt min mening
att även denna sprit avgiftsbeläggs. Om den tillverkade spriten används i
den egna rörelsen på annat sätt än för framställning av alkoholpreparat bör
den inte avgiftsbeläggas i den nu föreslagna ordningen. De företag som
sysslar med återvinning av teknisk sprit är inte att betrakta som tillverkare.
Råvaran utgörs här av redan avgiftsbelagd sprit och den återvunna spriten
bör därför inte påföras någon avgift.
VIN & SPRITs försäljning av teknisk sprit kan bestå dels av färdiga dryc-
ker (spritdrycker, vin och starköl), dels av sprit med högre alkoholkoncen-
tration än som vanligen förekommer i spritdrycker. När dessa varor säljs för
att användas för tekniska, industriella och likartade ändamål utgör de tek-
nisk sprit i lagens mening (jfr 1 § LFTA). Varorna är inte belagda med
dryckesskatt. De som köper den tekniska spriten från partihandelsbolaget
måste i princip ha tillstånd från läkemedelsverket för inköpen. Det finns
således skäl för att belägga också den tekniska sprit som VIN & SPRIT
försäljer med kontrollavgifter.
Inhemska tillverkare av alkoholhaltiga preparat använder redan avgifts-
belagd teknisk sprit. Med avseende på de alkoholhaltiga preparaten behöver
därför avgifter tas ut enbart för de preparat som importeras. Naturmedel och
kosmetiska/hygieniska produkter som innehåller alkohol är avgiftsbelagda
i samband med den kontroll som läkemedelsverket utövar enligt läkeme-
delsförordningen(1962: 701) resp, lagen (1985:426) om kemiska produkter.
Sådana alkoholpreparat bör därför inte omfattas av den nu aktuella avgifts-
beläggningen. Även i vissa andra fall kan det finnas skäl att inte ta ut avgift,
t.ex. om det rör sig om mindre importvolymer.
Avsikten är att avgifterna inte skall tas ut i vidare mån än som behövs för
att täcka läkemedelsverkets kostnader för tillståndsgivningen och den öv-
riga kontrollen och tillsynen enligt LFTA. För att motverka ett överuttag kan
man överväga att ta ut preliminära avgifter vid avgiftsårets ingång. Dessa
kan bestämmas med utgångspunkt från tidigare importerad eller tillverkad
volym. Vid avgiftsårets slut får slutliga avgifter fastställas på grundval av de
faktiska volymerna och en avräkning göras på lämpligt sätt.
Närmare bestämmelser om omfattningen och storleken av avgifterna bör
meddelas av regeringen eller, efter bemyndigande av regeringen, av läke-
medelsverket. 5
De föreslagna avgifterna for kontrollen skall tas ut av såväl importörer Prop. 1990/91: 139
som inhemska tillverkare och kan därför inte anses diskriminera utländska
produkter. Med hänsyn härtill kan det inte anses föreligga några handels-
politiska hinder mot att införa avgifterna.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom socialdepartementet upprät-
tats förslag till
lagom ändring i lagen (1961:181) om försäljning av teknisk sprit och
alkoholhaltiga preparat.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att anta lagförslaget.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta det förslag som föredraganden
har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991