Prop.
1990/91:134
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 mars 1991.
På regeringens vägnar
Odd Engström
Erik Asbrink
I propositionen föreslås att återbetalningen av sparandet enligt lagen
(1989:474) om tillfälligt sparande skall tidigareläggas. Återbetalningen av
1989 års sparande skall ske senast den 31 maj 1991 i stället för senast den 30
april 1992 och återbetalningen av 1990 års sparande senast den 28 februari
1992 i stället för senast den 30 april 1993. Samtidigt öppnas en möjlighet att
sätta in de återbetalda sparbeloppen i allemanssparandet.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 134
Prop. 1990/91:134
Härigenom föreskrivs att 4, 5 och 7 §§ lagen (1989:474) om tillfälligt spa-
rande skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§‘
Sparbelopp som har erlagts av den
skattskyldige skall återbetalas senast :
den 30 april tredje året efter inkomst- <
året. Sparbelopp som avser inkomst- <
året 1989 skall dock återbetalas se- ,
nast den 30 juni 1990, om beloppet
understiger 300 kronor.
Om rätten till sparbelopp övergår genom arv, testamente eller bodelning
med anledning av makes död eller om det annars finns synnerliga skäl får
beloppet återbetalas tidigare än som anges i första stycket.
Sparbelopp som har erlagts av den
skattskyldige skall, såvitt det avser
inkomståret 1989, återbetalas senast
den 31 maj 1991 och i övrigt senast
den 28 februari 1992.
58
På sparbelopp som återbetalas skall lämnas en årlig ränta som skall betalas
ut vid återbetalningen av sparbeloppet.
Räntan beräknas på den del av sparbelopp avseende inkomståret 1989
som inte överstiger 1 000 kronor och på den del av sparbelopp avseende in-
komståret 1990 som inte överstiger 3 000 kronor efter en räntesats om sju
procent. På övrig del beräknas räntan efter en räntesats om tre och en halv
procent.
På sparbelopp som avser inkomståret 1989 beräknas räntan från utgången
av 1989 till och med utgången av den månad då beloppet betalas ut. Erläggs
sparbeloppet efter den 18 januari 1990 beräknas räntan dock från utgången
av den manad da beloppet erlades.
På sparbelopp som avser inkomst-
året 1990 beräknas räntan från ut-
gången av 1991 till och med ut-
gången av den månad då beloppet
betalas ut. Erläggs sparbeloppet ef-
ter den 18 april 1992 beräknas räntan
dock från utgången av den månad då
beloppet erlades.
Ränta lämnas i helt krontal, van
skattepliktig inkomst.
På sparbelopp som avser inkomst-
året 1990 beräknas räntan från ut-
gången av 1991 till och med ut-
gången av den månad då beloppet
betalas ut. Erläggs sparbeloppet ef-
ter den 31 december 1991 utgår ingen
ränta.
öretal bortfaller. Räntan utgör inte
1 fråga om bestämmande, upp-
börd och indrivning av sparbelopp
gäller bestämmelserna i uppbördsla-
gen (1953:272) i tillämpliga delar.
I fråga om bestämmande, upp-
börd och indrivning av sparbelopp
gäller bestämmelserna i uppbördsla-
gen (1953:272) i tillämpliga delar.
'Senaste lydelse 1989:1033.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:134
På sparbelopp avseende inkomst-
året 1990 som har erlagts enligt 2 §
skall lämnas ränta motsvarande ö-
skatteränta enligt bestämmelserna i
69 § 1 mom. uppbördslagen. Räntan
skall betalas ut vid återbetalningen
av sparbeloppet.
Bestämmelserna om kvarskatteavgift
skall dock inte tillämpas i fråga om
sparbelopp som hänför sig till in-
komståret 1990 och som avser fysiska
personer eller dödsbon. Obetalda
sparbelopp som hänför sig till in-
komståret 1990 och som har påförts
med stöd av bestämmelserna om de-
bitering av slutlig skatt behöver inte
betalas in.
På sparbelopp avseende inkomst-
året 1990 som har erlagts senast den
30 april 1991 skall lämnas ränta mot-
svarande ö-skatteränta enligt be-
stämmelserna i 69§ 1 mom. upp-
bördslagen. Räntan skall betalas ut
vid återbetalningen av sparbelop-
pet. Utbetalning skall ske även om
räntan understiger 50 kronor.
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1991. Äldre bestämmelser i 4§ gäller
dock fortfarande i fråga om sparbelopp som avser inkomståret 1989 och som
understiger 300 kronor.
1* Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 134
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1983:890) om allemanssparande1 skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4§2
Varje sparare får sätta in högst 1 200 kronor i månaden i allemanssparan-
det.
Under perioderna den 1 maj — den
31 juli 1991 och den 1 februari — den
30 april 1992 får en sparare, utöver
insättningar enligt första stycket,
sätta in sammanlagt högst 5 000 kro-
nor per period i allemanssparandet.
Spararens insättningar, i förekommande fall minskade med uttag, får sam-
manlagt inte överstiga 150 000 kronor.
Prop. 1990/91:134
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1991.
'Lagen omtryckt 1986:522.
2Senaste lydelse 1990:1315.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991
Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-Wal-
lén, S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, Johansson, Lindqvist, G. An-
dersson, Lönnqvist, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin,
Åsbrink
Föredragande: statsrådet Åsbrink
När det tillfälliga sparandet infördes, försommaren 1989, beslöts att de be-
lopp som skulle sparas under tiden september — december 1989 och under
hela 1990 skulle återbetalas senast den 30 april tredje året efter inkomståret,
dvs. senast den 30 april 1992 resp, den 30 april 1993, 4§ lagen (1989:474)
om tillfälligt sparande. Dessa bestämmelser kompletterades i december 1989
(prop. 1989/90:50, SkUlO, rskr. 96, SFS 1989:1033) med en regel om att
sparbelopp som avsåg inkomståret 1989 skulle återbetalas senast den 30 juni
1990 om sparbeloppet understeg 300 kr.
O
Mitt förslag: Återbetalningen av det tillfälliga sparandet skall tidiga-
reläggas. Sparbelopp som hänför sig till inkomståret 1989 skall återbe-
talas senast under maj månad 1991 och 1990 års sparande skall återbe-
talas senast under februari månad 1992.
Skälen för mitt förslag: Det tillfälliga sparandet infördes i ett läge när hus-
hållssparandet var alltför lågt och den svenska ekonomin var överhettad.
Redan när beslutet om det obligatoriska sparandet togs förutsattes att åter-
betalningen skulle anpassas till konjunkturläget. Den skattereform som till
största delen trädde i kraft den 1 januari 1991 har inneburit att villkoren för
sparande har förbättrats. Prognoserna visar också en tydlig ökning av hus-
hållssparandet mellan 1989 och 1991. Enligt min bedömning är det därför nu
lämpligt att tidigarelägga återbetalningen av sparandet.
Beträffande den närmare tidpunkten för när återbetalningen skall ske vill
jag anföra följande. Av stabiliseringspolitiska skäl bör å ena sidan inte hela
beloppet betalas tillbaka vid ett och samma tillfälle. Å andra sidan bör åter-
betalningstillfällena inte vara alltför många. En sådan ordning skulle vara
för kostsam att administrera. Jag anser att återbetalningen bör ske vid två
tillfällen. Av administrativa skäl bör uppdelningen ske på det sättet att 1989
års sparande, som uppgår till ca 2,6 miljarder kr. jämte ränta, betalas tillbaka
vid det första tillfället och 1990 års sparande, som kan beräknas uppgå till
mellan 8 och 9 miljarder kr., vid det andra.
Återbetalningen av 1989 års sparande bör ske så snart som möjligt. Jag
har inhämtat från riksskatteverket att skatteförvaltningen kan klara av att
återbetala 1989 års sparande redan under maj månad 1991. Jag föreslår att
så sker.
Återbetalning av 1990 års sparande kan av praktiska skäl inte ske förrän
tidigast under december 1991. Först då har skattemyndigheterna tillgång till
samtliga uppgifter om 1990 års sparande. Jag anser dock att det är lämpligt
att återbetalningen av 1990 års sparande sker något senare, nämligen i feb-
ruari 1992.
Nuvarande bestämmelser innebär att obetalda sparbelopp avseende in-
komståret 1990 skall påföras vid debiteringen av slutlig skatt i december 1991
på samma sätt som görs i fråga om kvarstående skatt. Sådan skatt som hänför
sig till inkomståret 1990 skall betalas senast den 18 april 1992. Med hänsyn
till den tidigareläggning av återbetalningen av 1990 års sparande som jag
nyss föreslagit måste bestämmelserna justeras. Jag anser att förfarandet
samtidigt bör förenklas. Det bör fortfarande framgå av slutskattesedeln hur
stort det inbetalda sparbeloppet är. Motsvarande belopp skall betalas till-
baka. Det är inte meningsfullt att efter december 1991 kräva in obetalda
sparbelopp som skall betalas tillbaka redan under februari 1992. Jag föreslår
därför att sparbelopp som kvarstår obetalda när den slutliga skatten debite-
ras inte skall krävas in. Jag anser dessutom att reglerna om kvarskatteavgift
av administrativa skäl bör slopas när det gäller fysiska personer och döds-
bon. För andra juridiska personer än dödsbon bör däremot reglerna om
kvarskatteavgift på obetalda sparbelopp behållas.
Prop. 1990/91:134
Mitt förslag: Extrainsättning i allemanssparandet skall tillåtas under
perioderna maj — juli 1991 och februari - april 1992 med sammanlagt
5 000 kr. per period.
Skälen för mitt förslag: De sänkta marginalskatterna och det medvetande
som vuxit fram hos allmänheten under den senaste tiden om nödvändigheten
av en återhållsam löneutveckling bör medföra ett ökat sparintresse. För att
förmå hushållen att frivilligt behålla så stor del som möjligt av de frisläppta
medlen som sparande anser jag det ändock nödvändigt att stimulera sparan-
det. Detta görs lämpligast genom att villkoren för allemanssparandet tillfäl-
ligt förbättras. Jag föreslår således att möjligheter öppnas för två extra in-
sättningar i samband med utbetalningstillfällena för det tillfälliga sparandet, Prop. 1990/91:134
maj — juli 1991 och februari — april 1992.
I detta sammanhang vill jag påminna om några ytterligare sparstimule-
rande åtgärder som är under beredning. I promemorian (Ds 1991:7) Nya pla-
ceringsregler för allemansfonder har således föreslagits att allemansfon-
derna skall få vidgade placeringsmöjligheter. Bl.a. föreslås att allemansfon-
derna, fr.o.m. januari 1992, skall få placera i räntebärande tillgångar och i
utländska instrument, i enlighet med vad som gäller för värdepappersfonder.
Promemorian är för närvarande på remiss. Om förslaget genomförs kommer
allemansfondernas attraktivitet att öka ytterligare.
Vid sidan av allemansfonderna finns det många andra sparalternativ, både
gamla och helt nya sparformer som är tillgängliga för hushållen. I budgetpro-
positionen har regeringen föreslagit att riksdagen fortsättningsvis inte skall
behöva besluta om beloppsgränserna i vinstsparandet. Om riksdagen antar
förslaget får regeringen, enligt lotterilagen (1982:1011), ge tillstånd till höjda
insättningsgränser, vilket skulle ge möjlighet att på ett enklare sätt anpassa
insättningsbestämmelserna.
Jag vill slutligen också hänvisa till den nya sparform som riksgäldskontoret
nu kan erbjuda, riksgäldskontot, som är en säker och lättillgänglig sparform.
Minimibeloppet på riksgäldskontot är 5 000 kr. Riksgäldskontot är en i ra-
den av många snarlika sparformer som i första hand riktar sig mot hushållen.
Bostadsfinansieringsinstitut och banker erbjuder sparformer av liknande ka-
raktär. Sammantaget bedömer jag att det finns goda förutsättningar att hus-
hållen kommer att kvarhålla de utbetalda beloppen som sparande.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom finansdepartementet upprättats
förslag till
1. lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande,
2. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.
Förslagen gäller ämnen som tillhör lagrådets granskningsområde. De är
dock av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.
Lagrådets yttrande över förslagen har därför inte inhämtats.
I första stycket anges när återbetalningen av det tillfälliga sparandet skall
ske. Nuvarande bestämmelse om återbetalning av viss del av 1989 års spa-
rande behövs inte längre, eftersom tidpunkten den 30 juni 1990 passerats.
Att bestämmelsen fortfarande gäller om det skulle upptäckas att någon per-
son som varit berättigad till återbetalning inte fått sådan framgår av över- Prop. 1990/91:134
gångsbestämmelserna till den föreslagna lagändringen.
5§
Ändringen i fjärde stycket är en följdändring till att återbetalningen tidigare-
lagts. Av administrativa skäl bör ränta inte utgå på sparbelopp som betalas
in under 1992.
7.?
I första stycket har gjorts ett tillägg. Detta innebär att sparbelopp som kvar-
står obetalt när den slutliga skatten debiteras inte skall betalas in.
De nya bestämmelserna innebär dessutom att en fysisk person eller ett
dödsbo som inte betalat in så mycket preliminär skatt att den också täcker
det föreskrivna sparbeloppet för inkomståret 1990 inte kommer att debiteras
en kvarskatteavgift på mellanskillnaden. 1 fråga om andra juridiska personer
än dödsbon skall kvarskatteavgift däremot betalas på obetalda sparbelopp.
I andra stycket har ett förtydligande gjorts. Dessutom har den nuvarande
begränsningsregeln, som följer av 69 § 1 mom. uppbördslagen, i fråga om
räntebelopp understigande 50 kr. slopats.
I ett nytt andra stycke har tagits in regler som gör det möjligt att under
perioderna maj - juli 1991 och februari — april 1992 sätta in högst 5 000 kr.
extra per period i allemanssparandet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande,
2. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
Innehåll Prop. 1990/91:134
Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1
Författningsförslag ......................................... 2
1 Lag oni ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt sparande 2
2 Lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande 4
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991 .. 5
1 Inledning ............................................. 5
2 Återbetalning av sparbelopp............................. 5
3 Insättning i allemanssparandet........................... 6
4 Upprättade lagförslag................................... 7
5 Författningskommentarer............................... 7
5.1 Lagen om ändring i lagen (1989:474) om tillfälligt spa-
rande ............................................ 7
5.2 Lagen om ändring i lagen (1983:890) om allemansspa-
rande ............................................ 8
6 Hemställan............................................ 8
7 Beslut................................................ 8
gotab 98145, Stockholm 1991