Regeringens proposition
1990/91:130

om ändringar i vapenlagen (1973:1176) m.m.

Prop.

1990/91:130

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 mars 1991.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Laila Freivalds

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i vapenlagen (1973:1176) och en
ändring i sekretesslagen (1980:100).

För att motverka brottslig användning av skjutvapen och ammunition fö-
reslås skärpta förvaringsbestämmelser. Ett skjutvapen, ammunition och en
del av vapnet, som är möjlig att ta loss, skall om vapnet inte förvaras i säker-
hetsskåp, förvaras på olika ställen under säkert lås eller på annat lika betryg-
gande sätt.

Vidare föreslås att kravet på särskilt tillstånd att köpa eller inneha ammuni-
tion skall ersättas med ett krav på att vapentillstånd skall kunna företes vid
köp av ammunition.

Särskilda krav på kunskaper och omfattning av en rörelse föreslås som
förutsättning för att en ansökan om tillstånd till handel med vapen skall bevil-
jas.

Reglerna om återkallelse av vapentillstånd föreslås förtydligade och i viss
mån skärpta. Reglerna för när en polismyndighet får omhänderta vapen fö-
reslås också förtydligade och något utvidgade.

Enligt förslaget skall den som åtar sig att transportera vapen ansvara för att
det sker under betryggande former.

Långtidsförvaring av vapen hos någon annan skall kunna tillåtas i perioder
på tre år.

Uppgifter ur vapenregister skall inte få lämnas ut, om det inte står klart att
registeruppgiften kan röjas utan fara för att vapen kommer till brottslig an-
vändning eller på något annat sätt föranleder brott.

Lagförslagen avses träda i kraft den 1 januari 1992.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 130

Propositionens lagförslag Prop. 1990/91:130

1 Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973:1176)¹

dels att 49 § skall upphöra att gälla,

dels att 1-6, 8-38, 39-43, 45, 46 och 48 §§ samt rubrikerna närmast före

12 och 42 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det skall införas en ny paragraf, 25 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §²

Med skjutvapen förstås i denna
lag

7. vapen med vilket kula, hagel,
harpun eller annan projektil kan
skjutas ut med hjälp av krutladd-
ning, kolsyreladdning, komprimerad
luft eller annat liknande utskjut-
ningsmedel,

2. apparat eller anordning som
beträffande verkan och ändamål är
jämförlig med vapen som avses un-
der 1.

Med skjutvapen förstås i denna
lag ett vapen med vilket kulor, hagel,
harpuner eller andra projektiler kan
skjutas ut med hjälp av krutladdning,
kolsyreladdning, komprimerad luft
eller något annat liknande utskjut-
ningsmedel.

Vad som sägs om skjutvapen gäller även

a. obrukbart vapen, som i bruk-
bart skick skulle räknas som skjut-
vapen,

b. löst slutstycke, ljuddämpare,
eldrör, pipa till skjutvapen eller
trumma till revolver,

c. annan anordning som möjlig-
gör att till ett skjutvapen användes
annan ammunition än vapnet är av-
sett för och

d. sådana start- eller skräm-

skottsvapen (startvapen) och signal-
vapen som är avsedda för patroner.

Bestämmelserna om skjutvapen
tillämpas också på apparater eller an-
ordningar som är konstruerade för
att med elektrisk ström bedöva en

7. apparater eller anordningar
som beträffande verkan och ändamål
är jämförliga med skjutvapen,

2. obrukbara vapen, som i bruk-
bart skick skulle räknas som skjut-
vapen,

3. start- eller signalvapen som
laddas med patroner,

4. armborst,

5. tårgasanordningar,

6. slutstycken, ljuddämpare, eld-
rör, pipor, stommar, lådor, trummor
till skjutvapen, eller armborststom-
mar med avfyrningsanordningar.

7. apparater och anordningar som
är konstruerade för att med elektrisk
ström bedöva en person eller tillfoga
honom smärta och som är avsedda

person eller tillfoga honom smärta

att bäras i handen och

'Lagen omtryckt 1981:1360.

²Senaste lydelse 1987:1008.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

och som är avsedda att bäras i han-
den. Regeringen får föreskriva att
dessa bestämmelser eller vissa av
dem skall tillämpas även i fråga om
andra föremål som är särskilt ägnade
att användas vid brott mot någons
liv, hälsa eller personliga säkerhet.

Lagen gäller ej

1. skjutvapen som har tillverkats
före år 1890, om inte vapnet är av-
sett för gastäta enhetspatroner,

2. bultpistol, som är avsedd för
byggnadsarbete, eller annat arbets-
verktyg, som är avsett för industri-
ellt eller därmed jämförligt bruk, och

3. skjutapparat för slakt, liv-
räddning eller annat därmed jämför-
ligt ändamål och salutkanon.

Med ammunition förstås i denna
lag patron eller projektil till handva-
pen på vilket lagen äger tillämpning
samt tändhatt eller annat tändmedel
till sådan patron eller projektil.

Om ammunition som är att hän-
föra till explosiv vara eller som
innehåller gift finns bestämmelser
även i förordningen (1949:341) om
explosiva varor och i lagen (1985:
426) om kemiska produkter.

Med undantag för bestämmel-
serna i 26, 32, 33 och 40 §§ gäller
lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft-, fjä-
der- eller harpunvapen,

8. anordningar som gör att skjut-
vapen kan användas med annan am-
munition än de är avsedda för.

Regeringen bemyndigas att före-
skriva att denna lag eller vissa före-
skrifter i lagen skall tillämpas även i
fråga om andra föremål som är sär-
skilt ägnade att användas vid brott
mot någons liv, hälsa eller person-
liga säkerhet.

§³

Lagen gäller inte

1. salutkanoner eller sådana skjut-
vapen som har tillverkats före år
1890 och som inte är avsedda för
gastäta enhetspatroner,

2. bultpistoler som är avsedda för
byggnadsarbete,

3. andra arbetsverktyg som är av-
sedda för slakt eller för industriellt
eller liknande bruk, och

4. skjutapparater som är avsedda
för livräddning eller något annat lik-
nande ändamål.

§⁴

Med ammunition förstås i denna
lag patroner och projektiler till hand-
vapen som lagen tillämpas på samt
tändhattar och andra tändmedel till
sådana patroner och projektiler.

Bestämmelser om ammunition
som är att hänföra till explosiva va-
ror eller som innehåller gift finns
även i lagen (1988:868) om brand-
farliga och explosiva varor och i la-
gen (1985:426) om kemiska produk-
ter.

§⁵

Med undantag för bestämmel-
serna i 26, 32, 33 och 40 §§ gäller
lagen inte

1. hagel och andra massiva kulor,

2. projektiler, avsedda för arm-
borst, luft-, fjäder- eller harpunva-
pen,

■^Senaste lydelse 1987:1008.

⁴Senaste lydelse 1985:430.

⁵Senaste lydelse 1987:1008.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

3. hagelpatron eller tändhatt där-
till,

4. kolsyrepatron,

5. patronhylsa utan tändhatt, av-
sedd för handvapen pä vilket lagen
är tillämplig,

6. kulpatroner och tändhattar som
är av sedda för gevär, i den mdn inte
regeringen för viss typ av ammuni-
tion har föreskrivit annorlunda, samt

7. ammunition avsedd för start-
eller signalvapen.

Utan tillstånd enligt denna lag får
ej någon

1. inneha skjutvapen,

2. förvärva ammunition,

3. införa skjutvapen eller am-
munition till riket eller

4. driva handel med skjutvapen.

Om luft- eller fjädervapen, som är
avsett för målskjutning, eller har-
punvapen har en i förhållande till
andra jämförliga skjutvapen begrän-
sad effekt skall första stycket ej till-
ämpas på vapnet. Enskild person får
dock icke utan tillstånd inneha, in-
föra till riket eller driva handel med
sådana vapen, om han inte har fyllt
aderton år.

Första stycket 1 gäller inte i fråga
om verksamhet som omfattas av
tillstånd enligt lagen (1983:1034) om
kontroll över tillverkningen av krigs-
materiel, m.m. Första stycket 4 gäl-
ler inte i fråga om verksamhet som
avses i 3 § samma lag.

Regeringen kan föreskriva un-
dantag från kravet på tillstånd för att
inneha start- eller signalvapen.

3. kolsyrepatroner,

4. patronhylsor utan tändhatt av-
sedda för handvapen som lagen till-
ämpas på, samt

5. patroner avsedda för start- eller
signalvapen.

§⁶

Utan tillstånd enligt denna lag får
inte någon

1. inneha skjutvapen,

2. införa skjutvapen eller am-
munition till Sverige, eller

3. driva handel med skjutvapen.

Om ett kolsyre-, luft- eller fjäder-
vapen, som är avsett för målskjut-
ning, eller ett harpunvapen har en i
förhållande till andra jämförliga
skjutvapen begränsad effekt skall
första stycket inte tillämpas på vap-
net. Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela
närmare föreskrifter om vilka vapen
som inte omfattas av första stycket.
En enskild person får dock inte utan
tillstånd inneha, införa till Sverige
eller driva handel med sådana vapen,
om han inte har fyllt arton år.

Första stycket 1 gäller inte i fråga
om verksamhet som omfattas av till-
stånd enligt lagen (1983:1034) om
kontroll över tillverkningen av krigs-
materiel, m.m. Första stycket 3 gäl-
ler inte i fråga om verksamhet som
avses i 3 § samma lag.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer bemyn-
digas att föreskriva undantag från
kravet på tillstånd för att inneha start-
eller signalvapen.

^Senaste lydelse 1987:1008.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

Om ytterligare undantag i vissa
fall från skyldigheten att inhämta
tillstånd finns bestämmelser i 13,
16, 21, 22, 25, 25 a, 26 och 45 §§.

Bestämmelser om ytterligare un-
dantag i vissa fall från skyldigheten
att ha tillstånd finns i 13, 16, 21, 22,
25, 25 a, 26 och 45 §§.

Skjutvapen eller ammunition får
ej överlåtas eller upplåtas till annan
än den som är berättigad att inneha
vapnet eller att förvärva ammunitio-
nen, om ej annat följer av 13, 22,
25, 25 a, 26 eller 45 §.

8§

Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas

1. enskild person,

2. skytteförbund, skyttekrets eller
skytteförening som tillhör det frivil-
liga, statskontrollerade skytteväsen-
det,

3. annan sammanslutning beträf-
fande vilken regeringen förordnat
därom och

4. huvudman för museum för va-
pen som skall ingå i museets sam-
lingar, om museet åtnjuter statsbi-
drag enligt särskilda föreskrifter
därom eller om museet ägs av en
kommun eller en landstingskommun
eller av en stiftelse som står under
länsstyrelsens tillsyn.

Auktoriserat bevakningsföretag
får meddelas tillstånd att inneha va-
pen för utlåning till företagets väk-
tare i samband med bevakningsupp-
drag som kräver beväpning. Sådan
utlåning får ske endast till den som
har meddelats särskilt tillstånd att
som lån inneha motsvarande vapen
med ammunition.

Skjutvapen eller ammunition får
inte överlåtas eller upplåtas till ndgon
annan än den som är berättigad att
inneha vapnet eller ammunitionen,
om inte annat följer av 13, 22, 25,
25 a, 26 eller 45 §.

1. enskilda personer,

2. skytteförbund, skyttekretsar
eller skytteföreningar som tillhör det
frivilliga, statligt kontrollerade skyt-
teväsendet, och

3. huvudmän för museer för va-
pen som skall ingå i samlingarna,
om museet i fråga får statsbidrag en-
ligt särskilda föreskrifter eller om
museet ägs av en kommun eller en
landstingskommun eller av en stif-
telse som står under länsstyrelsens
tillsyn.

Auktoriserade bevakningsföretag
får meddelas tillstånd att inneha va-
pen för utlåning till företagets väk-
tare i samband med bevakningsupp-
drag som kräver beväpning. Utlå-
ning får ske endast till den som har
meddelats särskilt tillstånd att som
lån inneha sådant vapen med ammu-
nition.

Regeringen bemyndigas att före-
skriva att andra sammanslutningar än
de som anges i första stycket får ges
tillstånd att inneha skjutvapen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

9 §⁷

Enskild person får meddelas till-
stånd att inneha skjutvapen endast
om han har behov av vapnet och det
skäligen kan antagas att han ej kom-
mer att missbruka det. 1 fråga om
skjutvapen som huvudsakligen har
prydnadsvärde får tillstånd dock
meddelas även för den som vill in-
neha vapnet för annat ändamål än
skjutning. Detsamma gäller i fråga
om vapen som har särskilt affek-
tionsvärde för den sökande.

En enskild person får meddelas
tillstånd att inneha ett skjutvapen en-
dast om han har behov av vapnet.
Tillstånd att inneha ett skjutvapen
som huvudsakligen har prydnads-
värde, samlarvärde eller särskilt af-
fektionsvärde för sökanden, får
meddelas även för andra ändamål än
skjutning. I sådant fall får vapnet
inte användas till skjutning.

Tillstånd får meddelas endast om
det skäligen kan antas att vapnet inte
kommer att missbrukas.

Tillstånd att inneha pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol
eller annat helautomatiskt vapen får meddelas endast om det finns synnerliga
skäl. Detta gäller dock inte start- eller signalvapen.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer bemyndigas
att meddela föreskrifter om krav i
fråga om skjutskicklighet, utbild-
ning, ålder samt de villkor i övrigt
som skall vara uppfyllda för tillstånd
till innehav av skjutvapen.

Tillstånd att inneha skjutvapen
meddelas för särskilt angivet ända-
mål. Tillståndet får förenas med vill-
kor att vapnet skall göras varaktigt
obrukbart eller med närmare före-
skrifter om hur vapnet skall förva-
ras. Tillståndet får tidsbegränsas om
det med hänsyn till särskilda om-
ständigheter kan förutses att behovet
av vapnet inte kommer att bli varak-
tigt.

Meddelas tillstånd till innehav av
skjutvapen för någon som ännu ej
förvärvat ett sådant vapen som till-
ståndet avser, är dettas giltighet be-
roende av att förvärv sker inom sex
månader från dagen för tillståndets
meddelande eller den längre tid till-
ståndsmyndigheten i särskilt fall fö-
reskriver.

10 §

Tillstånd att inneha skjutvapen
skall meddelas för särskilt angivet
ändamål. Tillståndet får förenas med
villkor att vapnet skall förvaras på
visst sätt eller att vapnet skall göras
varaktigt obrukbart. Tillståndet får
tidsbegränsas om det med hänsyn till
särskilda omständigheter kan förut-
ses att behovet av vapnet inte kom-
mer att bli varaktigt.

Om tillstånd att inneha skjutvapen
meddelas någon som ännu inte för-
värvat ett sådant vapen gäller till-
ståndet endast under förutsättning att
förvärv sker inom sex månader från
dagen för tillståndet eller den längre
tid som tillståndsmyndigheten be-
stämmer i det enskilda fallet.

⁷Senaste lydelse 1987:1008.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

Tillstånd till förvärv av

Innehav och överlåtelse av

ammunition

Tillstånd att förvärva ammunition
får meddelas enskilda personer samt
sammanslutningar, huvudmän för
museer och bevakningsföretag som
avses i 8 §.

Tillstånd som avses i första
stycket får meddelas den som är i
behov av ammunition och skäligen
kan antagas ej komma att missbruka
den. Tillstånd får beviljas enskild
person endast om denne har tillstånd
att inneha sådant vapen för vilket
ammunitionen är avsedd.

Om ej annat förordnas i särskilt
fall, gäller tillstånd till förvärv av
ammunition ett år från dagen för
tillståndets meddelande.

Ammunition får överlåtas även till
den som saknar tillstånd som avses i
12 § i följande fall, nämligen

1. Deltagare i jakt får för för-
brukning under jakten till annan del-
tagare överlåta ammunition till vapen
som denne är berättigad att inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av
skjutvapen enligt 22 § får upplåta-
ren även överlåta den ammunition till
vapnet som låntagaren i vaije särskilt
fall kan antagas behöva.

3. Kulammunition får även i an-
nat fall än som anges i 4 § 6 överlå-
tas till sådan sammanslutning som
avses i 8 §.

4. Sammanslutning som avses i
8 § får till egna medlemmar eller till

Den som har tillstånd att inneha
visst vapen för skjutning får även
inneha ammunition till vapnet.

Tillstånd att inneha ammunition i
annat fall än som sägs i första
stycket får meddelas enskilda perso-
ner samt sammanslutningar och hu-
vudmän för museer.

Tillstånd som avses i andra
stycket får meddelas endast om det
skäligen kan antas att ammunitionen
inte kommer att missbrukas.

Tillstånd att inneha ammunition
gäller endast under förutsättning att
förvärv sker inom ett dr eller den
längre tid som tillstdndsmyndigheten
bestämmer i det enskilda fallet.

Ammunition får överlåtas till
sammanslutningar som avses i 8 §
eller den som enligt 12 § har rätt el-
ler tillstånd att inneha ammunition.

Ammunition får dessutom överlå-
tas i följande fall.

1. Deltagare i jakt får till annan
deltagare för användning under jak-
ten överlåta ammunition till vapen
som denne är berättigad att inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av
skjutvapen enligt 22 § får upplåtaren
även överlåta den ammunition till
vapnet som låntagaren i vaije särskilt
fall kan antas behöva.

3. Sammanslutning som avses i

8 § får till egna medlemmar eller till

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

medlemmar av andra sammanslut-
ningar av detta slag överläta am-
munition att förbrukas vid övning
eller tävlingsskjutning som äger rum
under en sädan sammanslutnings
kontroll.

I fråga om tillstånd till införsel av
skjutvapen eller ammunition gäller i
tillämpliga delar 8-10 och 12 §§.

medlemmar av andra sammanslut-
ningar av detta slag överlåta ammu-
nition att användas vid övning eller
tävlingsskjutning som äger rum un-
der en sädan sammanslutnings kon-
troll.

Ammunition får vidare överlåtas
genom ombud till den som är berät-
tigad att inneha viss typ av ammuni-
tion under förutsättning att ombudet
har eget vapentillstånd.

I fråga om tillstånd till införsel av
skjutvapen gäller i tillämpliga delar
8-10 §§.

Tillstånd att införa ammunition får
meddelas den som har rätt att inneha
ammunition i Sverige.

Tillstånd som avses i andra
stycket får meddelas endast om det
skäligen kan antas att ammunitionen
inte kommer att missbrukas.

Tillstånd till införsel av skjutva-
pen eller ammunition medför rätt att
under tid och för ändamål som sär-
skilt anges i tillståndet här i riket in-
neha den egendom som införts hit
med stöd av tillståndet. Tillstånd till
införsel, som ej utnyttjats inom isex
månader från dagen för tillståndets
meddelande eller den längre tid till-
ståndsmyndigheten i särskilt fall fö-
reskriver, är ogiltigt.

Införsel av skjutvapen eller am-
munition får ske utan särskilt till-
stånd i följande fall, nämligen

1. Enskild person får införa
skjutvapen, som han är berättigad
att här i riket inneha för personligt
bruk, samt ammunition som behöri-
gen har förvärvats här i riken. Vad
som har sagts nu skall också tilläm-

Tillstånd till införsel av skjutva-
pen eller ammunition medför rätt att
under den tid och för det ändamål
som särskilt anges i tillståndet i
Sverige inneha den egendom som in-
förts hit med stöd av tillståndet.
Tillstånd till införsel gäller endast
under förutsättning att införseln sker
inom sex månader från dagen för
tillståndet eller den längre tid som
tillständsmyndigheten bestämmer i
det enskilda fallet.

§⁸

Införsel av skjutvapen eller am-
munition får ske utan särskilt till-
stånd i följande fall.

1. En enskild person får införa
skjutvapen, som han är berättigad att
i Sverige inneha för personligt bruk,
samt ammunition som behörigen har
förvärvats i Sverige. Vad som har
sagts nu skall också tillämpas på

⁸Senaste lydelse 1987:1283.

Nuvarande lydelse

pas på sammanslutningar, huvud-
män for museer och bevakningsföre-
tag som avses i 8 §.

2. För tillfällig användning vid
jakt eller tävling här i riket får sven-
ska, danska, finska eller norska
medborgare, som inte har hemvist
här i riket, frän Danmark, Finland
eller Norge införa jakt- eller tåv-
lingsskjutvapen med tillhörande am-
munition. Vapnet och ammunitionen
får i sådant fall utan tillstånd innehas
här i riket av den som har infört
egendomen under högst tre månader
från införseldagen.

3. Skjutvapen och ammunition
får inte tas om hand på sätt som av-
ses i 8 § första stycket tullagen
(1987:1065) av annan än den som
har tillstånd att införa sådana varor
och inte heller utan medgivande av
länsstyrelse förvaras på tullager el
ler i frihamn. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, förvaring
och förstöring av införselreglerade
varor, m. m.

Skjutvapen och ammunition, som
resande medfört till riket för person-
ligt bruk men ej varit berättigad att
införa, får åter utföras, om egendo-
men i behörig ordning anmälts för
tullmyndighet. Återutföres ej egen-
domen inom fyra månader efter så-
dan anmälan eller den längre tid där-
efter som generaltullstyrelsen eller
efter styrelsens bemyndigande annan
tullmyndighet i särskilt fall bestäm-
mer, tillfaller egendomen staten. I
sådant fall skall egendomen behand-
las som om den hade förklarats för-
verkad.

Tillstånd att driva handel med
skjutvapen får meddelas den som är
berättigad att idka handel i allmänhet
och som har gjort sig känd för or-
dentlighet och pålitlighet.

Föreslagen lydelse

sammanslutningar, huvudmän för
museer och bevakningsföretag som
avses i 8 §.

2. För tillfällig användning vid
jakt eller tävling i Sverige får sven-
ska, danska, finska eller norska
medborgare, som inte år fast bosatta
i Sverige, införa jakt- eller tävlings-
skjutvapen med tillhörande ammuni-
tion frän Danmark, Finland eller
Norge. Vapnet och ammunitionen
får i sådant fall utan tillstånd innehas
i Sverige av den som har infört
egendomen under högst tre månader
från införseldagen.

Skjutvapen och ammunition
får inte tas om hand på sätt som
avses i 8 § första stycket tullagen
(1987:1065) av annan än den som
har tillstånd att införa sådana varor
och inte heller utan medgivande av
länsstyrelse förvaras på tullager el-
ler i frihamn. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, förvaring
och förstöring av införselreglerade
varor, m. m.

Skjutvapen och ammunition, som
en resande medfört till Sverige för
personligt bruk men inte varit berät-
tigad att införa, får åter utföras, om
egendomen i behörig ordning an-
mälts för tullmyndighet. Om inte
egendomen återutförs inom fyra må-
nader efter sådan anmälan eller den
längre tid därefter som generaltull-
styrelsen, eller efter styrelsens be-
stämmande annan tullmyndighet i det
enskilda fallet bestämmer, tillfaller
egendomen staten. I sådant fall skall
egendomen behandlas som om den
hade förklarats förverkad.

Tillstånd att driva handel med
skjutvapen får meddelas den som är
berättigad att driva handel i allmänhet
och som har de kunskaper som be-
hövs samt har gjort sig känd för

Prop. 1990/91:130

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

Tillstånd som avses i 18 § med-
för rätt att innehava skjutvapen. /
tillståndet får dock föreskrivas att
denna rätt skall omfatta endast vissa
typer av skjutvapen eller endast ett
visst antal skjutvapen åt gången.
Tillståndet får även förenas med
närmare föreskrifter om hur vapnen
skall förvaras.

Utan hinder av 14 § får tillstånd
meddelas den som är berättigad att
idka handel med skjutvapen att till
riket införa sådana skjutvapen som
omfattas av hans handelstillstånd.

ordentlighet och pålitlighet. Tillstånd
får meddelas endast för handel som
skall bedrivas yrkesmässigt.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer bemyndigas
aa meddela föreskrifter om krav på
kunskap för att få tillstånd att driva
handel med skjutvapen och om vad
som i övrigt skall gälla vid handel
med skjutvapen.

Tillstånd som avses i 18 § med-
för rätt att inneha skjutvapen.
Tillståndet får dock begränsas till att
omfatta endast vissa typer av skjut-
vapen eller endast ett visst antal
skjutvapen åt gången. Tillståndet får
även förenas med villkor om att vap-
nen skall forvaras på visst sätt.

Utan hinder av 14 § får den som
är berättigad att driva handel med
skjutvapen meddelas tillstånd att till
Sverige införa sådana skjutvapen
som omfattas av hans handelstill-
stånd.

21 §

Skjutvapen som ingår i dödsbo
eller konkursbo får utan särskilt till-
stånd innehas av den som har om-
händertagit boet intill dess

Skjutvapen som ingår i dödsbo
eller konkursbo får utan särskilt till-
stånd innehas av den som har tagit
hand om boet till dess

1. vapnet har överlåtits till någon som är berättigad att inneha det,

2. skyldighet att avlämna vapnet
har inträtt enligt 28 eller, i fråga om
dödsbo, 35 §, eller

3. ifråga om konkursbo, konkur-
sen har avslutats.

2. vapnet skall avlämnas enligt 28
eller, i fråga om dödsbo, 35 §, eller

3. i fråga om konkursbo, konkur-
sen har avslutats.

22 §⁹

Den som är berättigad att inneha
skjutvapen får tillfälligt låna ut vap-
net till annan under följande villkor,
nämligen

1. Utlåning får ske endast för
kortare tid, högst två veckor.

Den som är berättigad att inneha
skjutvapen får tillfälligt låna ut vap-
net till någon annan under följande
villkor.

1. Vapnet får lånas ut endast för
kortare tid, högst två veckor.

⁹Senaste lydelse 1987:1008.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

3. Låntagaren skall ha fyllt arton
år. Vapen får dock Idnas ut till den
som är under arton år, om

c) utlåningen avser sådant kol-
syre-, luft- eller fjädervapen som av-
ses i 5 § andra stycket och vapnet
skall innehas och användas under
upplåtarens uppsikt, eller

4. Pistoler, andra enhandsvapen,
kulsprutepistoler och andra helauto-
matiska vapen får länas ut endast för
användning i upplåtarens närvaro
eller för övning eller tävling som
äger rum under kontroll av en sådan
sammanslutning som avses i 8 §,
om inte låntagaren själv är berättigad
att inneha ett vapen av samma typ.
Detta gäller inte i fråga om start- eller
signalvapen.

2. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens till-
stånd avser.

3. Låntagaren skall ha fyllt ader-
ton år. Vapen får dock utldnas till
den som är under aderton år, om

a) vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under
kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 §,

b) vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och det är
fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt lånta-
garen har fyllt femton år,

c) utlåningen avser sådant luft-
eller fjädervapen som avses i 5 §
andra stycket och vapnet skall inne-
has och användas under upplåtarens
uppsikt, eller

d) utlåningen avser start- eller signalvapen för användning vid idrottstäv-
ling eller idrottsträning.

4. Utlåning av pistol eller annat
enhandsvapen eller kulsprutepistol
eller annat helautomatiskt vapen får
ske endast för användning i upplåta-
rens närvaro eller för övning eller
tävling som äger rum under kontroll
av en sådan sammanslutning som
avses i 8 §, om inte låntagaren själv
är berättigad att inneha ett vapen av
samma typ. Detta gäller inte i fråga
om start- eller signalvapen.

5. Om det för att en enskild skall få tillstånd att inneha ett visst slag av
skjutvapen enligt särskilda föreskrifter krävs att han skall ha avlagt skytte-
prov eller genomgått viss utbildning eller på annat sätt visat att han är lämplig
att inneha vapnet, får ett sådant vapen lånas ut endast till den som uppfyller
samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall användas enbart för
provskjutning, övning eller tävling på skjutbana. Det gäller inte heller när
vapnet används vid jakt under förutsättning att det innehas under upplåtarens
omedelbara kontroll.

6. Vapenhandlare får till speku-
lant, som fyllt aderton år, för prov-
skjutning på skjutbana utlåna vapen
under de förutsättningar som anges i

4. Vapenhandlare får därvid anlita
annan person som godkänts av po-
lismyndigheten att närvara vid prov-
skjutning.

6. En vapenhandlare får till en
spekulant, som fyllt arton år, för
provskjutning på skjutbana läna ut
vapen under de förutsättningar som
anges i 4. Vapenhandlaren får därvid
anlita någon annan person som har
godkänts av polismyndigheten att
närvara vid provskjutning.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

ropeiska vapenkonventionen), skall
omedelbart anmäla det till polis-
myndigheten, om inte vapnet skall
innehas och användas av låntagaren
endast inom Sverige. Regeringen
kan föreskriva undantag från an-
mälningsskyldigheten för vissa typer
av vapen.

iska vapenkonventionen), skall ome-
delbart anmäla utlåningen till polis-
myndigheten, om inte vapnet skall
innehas och användas av låntagaren
endast inom Sverige.

Regeringen bemyndigas att före-
skriva undantag från anmälnings-
skyldigheten för vissa typer av va-
pen.

23 §

Utlåning av skjutvapen enligt
22 § får ej ske till den som har fått
skjutvapen förklarat förverkat eller
tillstånd till innehav av skjutvapen
återkallat enligt 29 § första stycket,
om inte låntagaren är berättigad att
inneha ett vapen av den typ som lå-
net avser. Vad som har sagts nu
hindrar dock inte att ett vapen efter
särskilt tillstånd av polismyndighe-
ten lånas ut för övning eller tävling
som äger rum under kontroll av så-
dan sammanslutning som avses i
8 §.

Ett skjutvapen får inte lånas ut till den som kan antas komma att missbruka
vapnet.

Den som är berättigad att inneha
ett skjutvapen får inte utan nytt till-
stånd till innehav vidtaga åtgärder
med vapnet som innebär att det där-
efter till funktions- eller verknings-
grad kommer att vara fråga om ett
väsentligt annorlunda vapen. Vad nu
sagts gäller ej den som har tillstånd
att driva handel med vapen i den
mån det ändrade vapnet omfattas av
detta tillstånd.

Vid reparation av skjutvapen får
försliten eller eljest otjänlig vapendel
av det slag som avses i 1 § andra
stycket utbytas mot ny likadan va-
pendel utan särskilt tillstånd.

Skjutvapen får inte lånas ut enligt
22 § till den som har fått något
skjutvapen förklarat förverkat eller
tillstånd till innehav av skjutvapen
återkallat enligt 29 §, om inte lånta-
garen är berättigad att inneha ett va-
pen av den typ som lånet avser. Vad
som har sagts nu hindrar dock inte
att ett vapen efter särskilt tillstånd av
polismyndigheten lånas ut för öv-
ning eller tävling som äger rum un-
der kontroll av sådan sammanslut-
ning som avses i 8 §.

Den som är berättigad att inneha
ett skjutvapen får inte utan nytt till-
stånd till innehav vidta åtgärder med
vapnet som innebär att det därefter
till funktions- eller verkningsgrad
kommer att vara fråga om ett väsent-
ligt annorlunda vapen. Detta gäller
inte den som har tillstånd att driva
handel med vapen om det ändrade
vapnet omfattas av tillståndet.

Vid reparation av skjutvapen får
en försliten eller på annat sätt oan-
vändbar vapendel av det slag som
avses i 1 § andra stycket 6 bytas ut
mot en ny likadan vapendel utan sär-
skilt tillstånd.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

25 §

För reparation eller översyn får skjutvapen lämnas till och tillfälligt innehas
av

1. den som är berättigad att idka 1. den som är berättigad att driva

handel med sådant vapen, handel med sådana vapen,

2. den som med tillämpning av 22 § 3 och 4 samt 23 § skulle vara berät-
tigad att låna och självständigt handha vapnet eller

3. den som av polismyndighet 3. den som av polismyndighet har

har godkänts att mottaga vapen för godkänts att ta emot vapen för repa-
reparation eller översyn. ration eller översyn.

25 a §

För skrotning får skjutvapen lämnas till och tillfälligt innehas av

1. den som är berättigad att driva handel med sådana vapen,

2. den som av polismyndighet har godkänts att ta emot vapen för repara-
tion eller översyn eller

3. den som av polismyndighet har godkänts att ta emot vapen för skrot-
ning.

Den som enligt första stycket har
lämnat ett vapen för skrotning skall
senast inom en månad därefter an-
mäla detta till polismyndigheten. Till
anmälan skall fogas tillståndsbevi-
set, om det finns i behåll, och intyg
av mottagaren om att han mottagit
vapnet för skrotning.

Den som innehar skjutvapen eller
ammunition är skyldig att ta vård om
egendomen på ett sådant sätt att det
inte är fara för att någon obehörig
kommer åt den.

Den som enligt första stycket har
lämnat ett vapen för skrotning skall
senast inom en månad därefter an-
mäla detta till polismyndigheten. Till
anmälan skall fogas tillståndsbeviset,
om det finns i behåll, och intyg av
mottagaren, om att han tagit emot
vapnet för skrotning.

25 b §

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer bemyndigas
att meddela föreskrifter om vad som
i övrigt skall iakttas vid ändring, re-
paration och skrotning av skjut-
vapen.

§’°

Den som innehar skjutvapen eller
ammunition är skyldig att ta hand om
egendomen och hålla den under så-
dan uppsikt att det inte är fara för att
någon obehörig kommer åt den.

¹⁰Senaste lydelse 1987:1008.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

hetsskåp eller på något annat lika
betryggande sätt. Vad som har sagts
nu gäller inte i fråga om start- eller
signalvapen och ammunition avsedd
för sådant vapen.

Om innehavaren av skjutvapen
eller ammunition är förhindrad att ta
vård om egendomen, får han över-
lämna vapnet eller ammunitionen till
annan för förvaring under högst ett
år, sedan detta anmälts skriftligt hos
polismyndigheten. Förvaring får
dock ej ske hos en person som är
under aderton år eller som kan antas
komma att missbruka vapnet eller
ammunitionen.

Den hos vilken vapnet förvaras
enligt tredje stycket får inte använda
vapnet, om han inte har tillstånd att
inneha det enligt 8 §.

När särskild anledning föreligger
därtill får polismyndighet även i an-
nat fall än som avses i 10, 14 eller
19 § meddela närmare föreskrifter
om hur den som är berättigad att in-
neha skjutvapen skall förvara dessa.

Ingår skjutvapen bland tillgång-
arna i dödsbo eller konkursbo, får
polismyndigheten, när särskild an-
\&dn'mg föreligger, förordna att vap-
net tills vidare skall förvaras av
myndigheten eller annan som myn-
digheten anvisar. Den som omhän-
derhar boets egendom är i så fall

utan avsevärd svårighet, en vapendel
tas bort från vapnet sä att det inte
kan användas. Vapen, vapendel och
ammunition skall förvaras var för
sig. Vad som har sagts nu gäller inte
i fråga om start- eller signalvapen
och ammunition avsedd för sådana
vapen.

Om innehavaren av skjutvapen
eller ammunition är förhindrad att ta
hand om egendomen, får han över-
lämna vapnet eller ammunitionen till
någon annan för förvaring under
högst tre år åt gängen, sedan detta
anmälts skriftligt hos polismyndig-
heten. Förvaring får dock inte ske
hos en person som är under arton år
eller som kan antas komma att miss-
bruka vapnet eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet förvaras
enligt tredje stycket får inte använda
vapnet, om han inte har eget tillstånd
enligt 8 § att inneha ett sådant va-
pen.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer bemyndigas
att meddela särskilda föreskrifter om
vapenhandlares, museers och sam-
manslutningars förvaring av andra
vapen ån sådana som avses i 5 §
andra stycket samt sammanslut-
ningars förvaring av ammunition.

När det finns särskild anledning
till det får en polismyndighet även i
annat fall än som avses i 10, 14 eller
19 § besluta att tillstånd att inneha
skjutvapen skall förenas med villkor
att vapnet skall förvaras på visst sätt.

Om ett skjutvapen ingår bland
tillgångarna i dödsbo eller konkurs-
bo, får polismyndigheten, när det
finns särskild anledning, förordna att
vapnet tills vidare skall förvaras av
myndigheten eller någon annan som
myndigheten anvisar. Den som har
hand om boets egendom är i så fall

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

skyldig att efter särskild anmaning
och inom därvid föreskriven tid av-
lämna egendomen till den som så-
lunda skall förvara egendomen.

skyldig att efter särskild anmaning
och inom angiven tid överlämna
egendomen till den som sålunda
skall förvara egendomen.

a §“

Skickas skjutvapen med posten, skall försändelsen vara assurerad, om det
inte är fråga om vapen som avses i 5 § andra stycket.

Den som åtar sig att transportera
skjutvapen eller ammunition bör
vidta betryggande åtgärder för att
förhindra att någon obehörig kom-
mer åt vapnen eller ammunitionen.

Den som transporterar skjutvapen
eller ammunition ät nägon annan,
skall vidta betryggande åtgärder för
att förhindra att någon obehörig
kommer åt vapnen eller ammunitio-
nen.

28 b §

Den som avser att för personligt
bruk föra ut skjutvapen ur riket till
en stat, som har tillträtt den euro-
peiska vapenkonventionen, skall
före utförseln anmäla detta till po-
lismyndigheten, om vistelsen i den
främmande staten skall vara i mer än
tre månader. Regeringen kan före-
skriva undantag frän anmälnings-
skyldigheten för vissa typer av va-
pen.

Den som avser att för personligt
bruk föra ut skjutvapen ur Sverige
till en stat, som har tillträtt den euro-
peiska vapenkonventionen, skall
före utförseln anmäla detta till polis-
myndigheten, om vistelsen i den
främmande staten skall vara i mer än
tre månader.

Regeringen bemyndigas att före-
skriva undantag frän anmälnings-
skyldigheten för vissa typer av va-
pen.

29 §

Har innehavare av skjutvapen ge-
nom missbruk av vapnet eller oakt-
samhet därmed eller pä annat sätt vi-
sat att han är olämplig att inneha va-
pen eller föreligger eljest skälig an-
ledning därtill, fär tills tänd att inneha
eller införa skjutvapen återkallas.

Tillstånd till innehav av vapen
som avses i 9 § andra stycket får
återkallas, om sådana skäl som där
anges inte längre föreligger. Till-
stånd skall dock inte återkallas om
det skulle framstå som oskäligt med
hänsyn till att vapnet har affek-
tionsvärde för innehavaren eller av
annan orsak och om det inte finns
någon anledning att räkna med att
vapnet skall komma att missbrukas.

Ett tillstånd att inneha eller införa
skjutvapen får återkallas, om

1. tillständshavaren missbrukat
vapnet,

2. tillständshavaren visat oakt-
samhet med vapnet,

3. tillständshavaren på annat sätt
visat att han är olämplig att inneha
vapen,

4. förutsättningarna för tillståndet
inte längre finns, eller

5. det annars finns någon skälig
anledning att återkalla tillståndet.

"Senaste lydelse 1985:932.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

30 §

Meddelas beslut som avses i
29 §, skall tillstånd som har medde-
lats vapeninnehavaren att förvärva
ammunition till vapnet också återkal-
las.

Tillstånd att förvärva ammunition
får åven återkallas, om tillståndsha-
vare har missbrukat ammunition
som han har förvärvat på grund av
tillståndet eller om skälig anledning
därtill eljest föreligger. Tillstånd till
innehav av vapen som avses i 9 §
andra stycket får återkallas, om så-
dana skäl som dår anges inte längre
föreligger. Tillstånd skall dock inte
återkallas om det skulle framstå som
oskäligt med hänsyn till att vapnet
har affektionsvärde för innehavaren
eller av annan orsak och om det inte
finns någon anledning att räkna med
att vapnet skall komma att missbru-
kas.

Ett tillstånd att inneha ammunition
får återkallas, om

1. förutsättningarna för tillståndet
inte längre finns,

2. tillständshavaren har missbru-
kat sin ammunition, eller

3. om det annars finns någon
skälig anledning att återkalla tillstån-
det.

Tillstånd att idka handel med
skjutvapen får återkallas, om till-
ständshavaren har åsidosatt bestäm-
melse i denna lag eller med stöd
därav utfärdad föreskrift eller om
förutsättningar för tillståndet eljest ej
längre föreligger.

Föreligger risk för missbruk av
skjutvapen, kan polismyndighet be-
sluta att vapnet och därtill hörande
ammunition skall omhändertagas. Är
faran för missbruk överhängande,
får polisman även utan sådant beslut
omhändertaga vapnet och ammu-
nitionen. I sådant fall skall polis-
mannen skyndsamt anmäla åtgärden

Ett tillstånd att driva handel med
skjutvapen får återkallas, om

1. tillständshavaren har åsidosatt
en bestämmelse i denna lag eller en
föreskrift eller ett villkor som med-
delats med stöd av lagen,

2. tillständshavaren inte längre
driver yrkesmässig handel,

3. förutsättningarna för tillståndet
inte längre finns, eller

4. om det annars finns någon
skälig anledning att återkalla till-
ståndet.

§¹²

Om det finns risk för missbruk av
ett skjutvapen eller om det är sanno-
likt att ett tillstånd att inneha vapnet
kommer att återkallas och det finns
särskilda omständigheter att omhän-
derta det, får en polismyndighet be-
sluta att vapnet med tillhörande
ammunition skall omhändertas. Är
risken för missbruk överhängande,

¹²Senaste lydelse 1990:1483.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

hos polismyndigheten, som omedel9 får en polisman även utan sådant
bart skall pröva om omhändertagan- beslut omhänderta vapnet och am-
det skall bestå. munitionen. I ett sådant fall skall po-

lismannen skyndsamt anmäla åtgär-
den hos polismyndigheten, som
omedelbart skall pröva om omhän-
dertagandet skall bestå.

Vad som i första stycket sägs om polisman gäller även av länsstyrelsen
förordnade jakttillsynsmän samt personal vid kustbevakningen, domänver-

ket, tullverket eller särskilt förordnad

Finns någon som har tillstånd att
inneha den omhändertagna egendo-
men och återkallas ej tillståndet,
skall egendomen återlämnas till in-
nehavaren så snart det skäligen kan
antagas att det ej längre föreligger
någon risk för missbruk. Detsamma
gäller, om den omhändertagna egen-
domen får innehas utan tillstånd en-
ligt denna lag.

tjänstemän vid länsstyrelsen.

Om det finns någon som har till-
stånd att inneha den omhändertagna
egendomen och om tillståndet inte
återkallas, skall egendomen återläm-
nas till innehavaren så snart det skä-
ligen kan antas att det inte längre
finns någon risk för missbruk. Det-
samma gäller, om den omhänder-
tagna egendomen får innehas utan
tillstånd enligt denna lag.

33 §¹³

Skjutvapen och därtill hörande
ammunition skall inlösas av staten

Skjutvapen med tillhörande am-
munition skall lösas in av staten, om

1. tillstånd som medför rätt att inneha vapnet har återkallats utan att egen-
domen har förklarats förverkad eller är tagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd till innehav av vapen som förvärvats genom arv,
testamente eller bodelning har avslagits,

4. domstol har funnit att vapen,
som innehas av någon som ej är be-
rättigad därtill, ej skall förklaras för-
verkat eller åklagaren i ett sådant fall
har beslutat att ej föra talan om för-
verkande.

4. domstol har funnit att vapen
som innehas av någon som inte är
berättigad till det, inte skall förklaras
förverkat eller åklagaren i ett sådant
fall har beslutat att inte föra ulan om
förverkande.

Inlösen enligt 33 § äger ej rum,
om egendomen lämnas för skrotning
enligt 25 a § eller överlätes till nå-
gon, som är berättigad att inneha
den, inom ett år från det att vapenin-
nehavaren avled eller tre månader
från det att beslut som avses i 33 §
meddelades eller, om egendomen då
var ugen i beslag, beslaget hävdes.

34 §

Vapen och ammunition skall inte
lösas in enligt 33 §, om egendomen
lämnas för skrotning enligt 25 a §
eller överlåts till någon som är berät-
tigad att inneha den. Detta gäller un-
derförutsättning att vapen och am-
munition lämnas eller överlåts inom
ett år från det att vapeninnehavaren
avled eller tre månader från det att
beslut som avses i 33 § meddelades
eller, om egendomen då var tagen i
beslag, beslaget hävdes.

'^Senaste lydelse 1987:807.

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 130

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

Inlösen enligt 33 § äger ej heller
rum, om ansökan om tillstånd att in-
neha vapnet göres inom tid som
anges i första stycket. Avslås an-
sökningen skall egendomen inlösas,
om den ej inom tre månader från da-
gen för beslutet i tillståndsärendet
överlåtits till någon som är berättigad
att inneha den.

Vapen eller ammunition skall inte
heller lösas in enligt 33 §, om ansö-
kan om tillstånd att inneha vapnet
görs inom tid som anges i första
stycket. Avslås ansökningen skall
egendomen lösas in, om den inte
inom tre månader från dagen för be-
slutet i tillståndsärendet överlåtits till
någon som är berättigad att inneha
den.

Polismyndigheten får medge förlängning av tid som avses i första eller
andra stycket, vaije gång med högst sex månader.

35 §

Skall vapen och ammunition inlö-
sas enligt 33 §, är innehavaren
skyldig att efter särskild anmaning
och inom därvid föreskriven tid av-
lämna egendomen till polismyndig-
heten eller den myndigheten be-
stämmer. Om det finns tillståndsbe-
vis eller annan motsvarande hand-
ling, skall även handlingen avläm-
nas.

Skall vapen och ammunition lösas
in enligt 33 §, är innehavaren skyl-
dig att efter särskild anmaning och
inom angiven tid överlämna egen-
domen till polismyndigheten eller
den som myndigheten bestämmer.
Om det finns tillståndsbevis eller an-
nan motsvarande handling, skall
även handlingen lämnas.

För vapen och ammunition som
inlöses skall betalas löseskilling med
belopp som motsvarar egendomens
marknadsvärde. Normer för beräk-
ning av ersättningen fär fastställas av
regeringen.

Till fängelse i högst två år dömes
den som uppsåtligen

1. innehar skjutvapen utan att
vara berättigad därtill,

2. överlåter eller upplåter skjut-
vapen till den som ej är berättigad att
inneha vapnet.

Nar gärningen begåtts av oakt-
samhet eller är brottet ringa, dömes
till böter eller fängelse i högst sex
månader.

För vapen och ammunition som
löses in skall betalas ersättning med
belopp som motsvarar egendomens
marknadsvärde.

Till fängelse i högst två år döms
den som uppsåtligen

1. innehar skjutvapen utan att
vara berättigad till det,

2. överlåter eller upplåter skjutva-
pen till den som inte är berättigad att
inneha vapnet.

Om gärningen har begåtts av
oaktsamhet eller är brottet ringa,
döms till böter eller fängelse i högst
sex månader.

38 §

Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst
sex månader dömes den som upp- sex månader döms den som uppsåt-
såtligen eller av oaktsamhet ligen eller av oaktsamhet

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

1. missbrukar rätt att inneha

1. missbrukar rätten att inneha

skjutvapen genom att använda det
för annat ändamål än han är berätti-
gad till,

2. bryter mot 26 § fjärde stycket
eller 28 a § första stycket eller mot
föreskrift om förvaring av vapen
som meddelats enligt 10, 14, 19 el-
ler 27 §,

3. bryter mot förvaringsbestämmelsema i 26 § i fråga om skjutvapen och
ammunition, vilka innehas av sammanslutning, huvudman för museum eller
bevakningsföretag som avses i 8 §, eller i fråga om skjutvapen, som innehas
av vapenhandlare,

4. förvärvar ammunition utan att
vara berättigad därtill eller underlåter
att efterkomma anmaning enligt
35 § att avlämna ammunition,

5. överlåter ammunition till den

som ej är berättigad att förvärva
ammunitionen,

6. idkar handel med skjutvapen
utan tillstånd.

skjutvapen genom att använda det
för något annat ändamål än han är
berättigad till,

2. bryter mot 26 § fjärde stycket
eller 28 a § eller mot föreskrift om
förvaring av vapen som meddelats
enligt 10, 14, 19 eller 27 §,

4. innehar ammunition utan att
vara berättigad till det eller inte följer
anmaning enligt 35 § att överlämna
ammunition,

5. överlåter ammunition till den

som inte är berättigad att inneha am-
munitionen,

6. driver handel med skjutvapen
utan tillstånd.

Om ansvar för olovlig införsel av
vapen eller ammunition och för för-
sök till sådant brott finns bestäm-
melser i lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling.

39 §

Bestämmelser om ansvar för
olovlig införsel av vapen eller am-
munition och för försök till sådant
brott finns i lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling.

40 §

Egendom med vilken tagits be-
fattning eller förfarits på sätt som ut-
gör brott enligt 37 § eller 38 § 1,4
eller 5 skall förklaras förverkad, om
det ej är uppenbart obilligt. I stället
för egendomen kan dess värde för-
klaras förverkat. Förklaras vapen
förverkat, får även därtill hörande
ammunition förklaras förverkad.

Egendom som varit föremål för
brott som anges i 31 § eller 38 § 1,
4 eller 5 skall förklaras förverkad,
om det inte är uppenbart oskäligt. I
stället för egendomen kan dess värde
förklaras förverkat. Om ett vapen
förklaras förverkat, får även am-
munition som hör till vapnet förkla-
ras förverkad.

Angående beslag av egendom,
som kan antagas vara förverkad en-
ligt 40 §, gäller bestämmelserna om
beslag i rättegångsbalken med föl-
jande avvikelser.

1. Av länsstyrelsen förordnade jakttillsynsmän samt personal vid kustbe-
vakningen, domänverket, tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid

Angående beslag av egendom,
som kan antas vara förverkad enligt
40 §, gäller bestämmelserna om be-
slag i rättegångsbalken med följande
avvikelser.

¹⁴Senaste lydelse 1990:1483.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

länsstyrelsen har samma rätt att ta egendom i beslag som tillkommer en po-
lisman.

2. Bestämmelsen att åtal skall 2. Bestämmelsen att åtal skall
väckas inom viss tid gäller ej i annat väckas inom viss tid gäller inte i an-
fall än då rätten utsatt sådan tid. nat fall än då rätten utsatt sådan tid.

Besvär

överklagande

42 §15

Polismyndighets beslut enligt En polismyndighets beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns- denna lag får överklagas hos länssty-
styrelsen genom besvär. relsen.

Länsstyrelsens beslut enligt 18, 29, 30 eller 31 § eller i fråga om inlösen
av skjutvapen eller ammunition får överklagas hos kammarrätten genom be-
svär.

Länsstyrelsens beslut i annat Länsstyrelsens beslut i annat

ärende än som avses i andra stycket ärende än som avses i andra stycket
får ej överklagas. får inte överklagas.

43 §

Polismyndighets, länsstyrelses
och kammarrätts beslut enligt denna
lag länder till omedelbar efterrättelse,
om ej annorlunda förordnas. Polis-
myndighets beslut om återkallelse av
handelstillstånd länder dock till
omedelbar efterrättelse endast i fall
då förordnande därom har meddelats
i beslutet. Sådant förordnande får
meddelas om särskilda skäl före-
ligger.

Polismyndighets, länsstyrelses
och kammarrätts beslut enligt denna
lag skall gälla omedelbart, om inte
annat förordnas. Polismyndighets
beslut om återkallelse av handelstill-
stånd skall dock gälla omedelbart
endast i fall då så har förordnats i
beslutet. Sådant förordnande får
meddelas om det finns särskilda
skäl.

45 §

Bestämmelserna i 5 § gäller ej Bestämmelserna i 5 § gäller inte
innehav av skjutvapen som över- innehav av skjutvapen som överläm-
lämnats från staten till nats från staten till

1. statlig tjänsteman eller person som tillhör försvars-, civilförsvars- eller
polisväsendet om denne är skyldig att inneha vapnet för tjänsten,

2. sammanslutning, beträffande
vilken regeringen förordnat därom,

3. den som för statens räkning
tillverkar krigsmateriel.

Utan hinder av 5 och 6 §§ får
skjutvapen vidare överlämnas för
verkskyddsändamdl till den som är

2. den som för statens räkning
tillverkar krigsmateriel.

Regeringen bemyndigas att före-
skriva om undantag från 5 § även
för innehav av skjutvapen som
överlämnats från staten till samman-
slutningar.

¹⁵Senaste lydelse 1985:932.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

krigsplacerad i verkskyddets ord-
nings- och bevakningstjänst med
skyldighet enligt gällande special-
plan att vara utrustad med skjutva-
pen.

Den till vilken vapen överlämnats
med stöd av första eller andra
stycket är även berättigad att utan
tillstånd från staten förvärva behöv-
lig ammunition till vapnet

Utan hinder av 8 eller 12 § får
tillstånd att inneha skjutvapen eller
att förvärva ammunition meddelas
den som är skyldig att anordna verk-
skydd, i den mån skjutvapen enligt
gällande specialplanför verkskyddet
skall ingå i utrustningen för någon
som är krigsplacerad i verkskyddets
ordnings- eller bevakningstjänst.
Vid sådant tillstånd får knytas sär-
skilda villkor.

Den som fått tillstånd enligt första
stycket får överlåta ammunition till
den som är krigsplacerad i verk-
skyddets ordnings- och bevaknings-
tjänst och som enligt gällande speci-
alplan för verkskyddet år skyldig att
vara utrustad med vapen.

Närmare föreskrifter om de krav i
fråga om skjutskicklighet eller ut-
bildning samt de villkor i övrigt som
skall vara uppfyllda för tillstånd en-
ligt denna lag meddelas av rege-
ringen eller myndighet som rege-
ringen bestämmer.

Den till vilken vapen överlämnats
med stöd av första eller andra stycket
är även berättigad att utan tillstånd
från staten inneha behövlig ammuni-
tion till vapnet.

Om den som är intagen på sjuk-
vårdsinrättning för vård av en psy-
kisk störning innehar eller kan tän-
kas inneha skjutvapen och det kan
antas att han inte bör inneha ett så-
dant vapen, skall den läkare som är
ansvarig för den psykiatriska vården
omedelbart anmäla förhållandet till
polismyndigheten i den ort där pati-
enten är kyrkobokförd.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om de villkor i
övrigt som skall vara uppfyllda för
tillstånd enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2. I fråga om förvaring av vapen och ammunition tillämpas dock äldre
bestämmelser till utgången av juni 1992.

3. Innehar någon vid lagens ikraftträdande en vapendel som enligt äldre
föreskrifter fick innehas utan tillstånd får han fortfarande inneha vapendelen
utan tillstånd till utgången av juni 1992 eller, om ansökan om tillstånd har
gjorts fore nämnda tidpunkt, till dess ansökan om tillstånd slutligen har prö-
vats.

4. Har två eller flera personer tillstånd att inneha samma vapen som gäller
vid lagens ikraftträdande får tillståndet inte återkallas därför att endast en
person kan vara tillståndshavare till ett och samma vapen.

2 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 5 kap. 5 § sekretesslagen (1980:10g)¹ skall ha
följande lydelse

Prop. 1990/91:130

Nuvarande lydelse

5 kap.

Sekretess gäller hos polismyn-
dighet i verksamhet, som avser fö-
rande av eller uttag ur vapenregister,
for uppgift som har tillförts registret,
om det kan antas att röjande av
uppgiften skulle medföra fara för att
vapen kommer till brottslig använd-
ning.

Föreslagen lydelse

Sekretess gäller hos polismyn-
dighet i verksamhet, som avser fö-
rande av eller uttag ur vapenregister,
för uppgift som har tillförts registret,
om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan fara for att vapen eller
ammunition kommer till brottslig an-
vändning. Under samma förutsätt-
ning gäller sekretess i verksamhet
som avser folkbokföringen för upp-
gift som hänför sig till vapenregister.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

'Lagen omtryckt 1989:713.

Justitiedepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1991

Prop. 1990/91:130

Inledning

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden S. Anders-
son, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Freivalds, Lööw, Larsson, Äsbrink

Föredragande: statsrådet Freivalds

Proposition om ändringar i vapenlagen (1973:1176)
m.m.

1 Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade dåvarande chefen för
justitiedepartementet i augusti 1987 en särskild utredare, docenten Leif G.
W. Persson, med uppdrag att göra en översyn av vapenlagstiftningen m.m.
Utredningen antog namnet 1987 års vapenutredning.

Utredningen lade i oktober 1987 fram delbetänkandet (SOU 1987:61)
Knivförbud, som innehöll förslag om förbud mot att inneha kniv och andra
sådana farliga föremål vid offentliga tillställningar och allmänna samman-
komster. Vidare föreslogs ett förbud mot att inneha s. k. gatustridsvapen på
allmän plats. På grundval av utredningens förslag infördes lagen (1988:254)
om förbud mot att i vissa fall inneha knivar och andra farliga föremål
(knivlagen), som trädde i kraft den 1 juni 1988 (prop. 1987/88:98, JuU40,
rskr. 254).

Utredningen överlämnade i mars 1988 till regeringen en promemoria om
nya övergångsbestämmelser för start- och signalvapen.

Utredningen överlämnade i juni 1989 sitt slutbetänkande (SOU 1989:44)
Översyn av vapenlagstiftningen. Betänkandet innehåller en översyn av va-
penlagstiftningen och av knivlagen. Utredningens förslag till ändringar i
knivlagen har behandlats och lett till lagstiftning (prop. 1989/90:129,
JuU35, rskr. 287, SFS 1990:413-415). Huvuddelen av betänkandet be-
handlar emellertid frågor med anknytning till vapenlagens (1973:1176)
regelsystem. På flera punkter föreslår utredningen skärpningar av va-
penlagstiftningen, framför allt när det gäller tillgången till skjutvapen och
ammunition. Det är min avsikt att nu ta upp dessa frågor samt frågan i
promemorian om nya övergångsbestämmelser för start- och signalvapen.

Utredningens sammanfattning av innehållet i slutbetänkandet, lagför-
slagen och sammanfattningen av promemorian om övergångsbestämmelser
beträffande start- och signalvapen bör, i de delar som jag nu avser att ta upp,
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1, 2 och 3.

Utredningens betänkande har remissbehandlats. En förteckning över re-
missinstanserna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 4. En
sammanställning av remissyttrandena har upprättats i justitiedepartementet
och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 89-1937).

Även promemorian om nya övergångsbestämmelser till ändringarna i va-
penlagen avseende start- och signalvapen (SFS 1987:1008) har remissbe-
handlats. En förteckning över remissinstanserna bör fogas till protokollet i
detta ärende som bilaga 5. En sammanställning av remissyttrandena har
upprättats i justitiedepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet
(dnr 88-1115).

Jag avser att nu ta upp de frågor som berör vapenlagen (1973:1176) och
sekretesslagen (1980:100).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 21 februari 1991 att inhämta lagrådets yttrande
över förslag som i ärendet upprättats inom justitiedepartementet till lag om
ändring i vapenlagen (1973:1176) och lag om ändring i sekretesslagen
(1980:100). De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till
protokollet i detta ärende som bilaga 6.

Lagrådet har den 7 mars 1991 lämnat de remitterade förslagen utan erin-
ran. I förhållande till lagrådsremissen har några ändringar av redaktionell
karaktär gjorts i lagtexten och motiveringen.

Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 7.

Prop. 1990/91:130

Inledning

2 Bakgrund

2.1 Nuvarande ordning

Föreskrifterna på vapenområdet

Vapenlagen (1973:1176) trädde i kraft den 1 juli 1974. Närmare föreskrifter
på området finns i den av regeringen utfärdade vapenkungörelsen
(1974:123).

Vid sidan av reglerna i vapenlagen och vapenkungörelsen finns
föreskrifter om skjutvapen i andra författningar.

Med stöd av bemyndiganden i vapenkungörelsen har rikspolisstyrelsen
utfärdat verkställighetsföreskrifter (jfr 49 § vapenlagen och 60 §
vapenkungörelsen).

I 6 § allmänna ordningsstadgan (1956:617) finns regler om bl.a. skjut-
ning inom stadsplanelagt område med eldvapen och med luft- eller
fjädervapen.

Bestämmelser om användning av skjutvapen i samband med jakt finns i
jaktlagstiftningen. Av 30 § jaktlagen (1987:259) följer bl.a. att endast de va-
pen som regeringen föreskriver får användas vid jakt. Regeringen har i 10 §
jaktförordningen (1987:905) föreskrivit att vid jakt endast sådana skjut-
vapen får användas som uppfyller de krav som statens naturvårdsverk före-
skriver.

Hantering och import av explosiva varor regleras från den 1 juli 1989 i
lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor. För
vapeninnehavare och vapenhandlare blir reglerna i lagen av intresse främst
vid innehav eller export av krut eller ammunition i sådan mängd att
explosion kan uppstå.

Beträffande ammunition som innehåller gift tillämpas även reglerna i
lagen (1985:426) om kemiska produkter.

Andra regler av betydelse i sammanhanget finns i krigsmateriellagstift-
ningen. Med krigsmateriel avses bl.a. revolvrar, pistoler och gevär men inte
luft- eller fjädervapen, slätborrade hagelgevär, start- och signalvapen som är
avsedda för patroner eller sådana skjutvapen som inte är underkastade be-
stämmelserna i vapenlagen. För tillverkning och yrkesmässig försäljning av
krigsmateriel här i landet krävs som regel tillstånd av regeringen enligt
lagen (1983:1034) om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel m.m.
Krigsmateriellagstiftningen tar då över reglerna om tillståndsplikt i vapen-
lagstiftningen (jfr 5 § vapenlagen). Undantag gäller dock i vissa fall, då
alltså vapenlagen tillämpas i stället för krigsmateriellagstiftningen. Detta
gäller ändring eller ombyggnad bl.a. av revolvrar, pistoler och gevär, till-
verkning av enstaka sådana vapen, laddning av jakt- eller sportammunition
för eget bruk samt handel med pistoler eller gevär (jfr förordningen
1983:1036 om kontroll över tillverkningen av krigsmateriel, m.m.).

Regler om export av krigsmateriel finns i lagen (1988:558) om förbud
mot utförsel av krigsmateriel, m.m. och i den tidigare nämnda förordningen
i samma ämne. Krigsmateriel får som regel inte föras ut ur landet utan
tillstånd av regeringen. Vid utförsel av skjutvapen som omfattas av reglerna
i vapenlagen är det dock i många fall en uppgift för polisen att pröva frågan
om utförseltillstånd.

1973 års vapenlag

Skjutvapen och ammunition har i Sverige sedan länge varit underkastade
kontroll från det allmännas sida. Huvudsyftet med denna kontroll är att
hindra missbruk och olyckor med skjutvapen och ammunition. Kontrollen
har också en brottsförebyggande betydelse.

Vapenlagen bygger på principen att skjutvapen, med vissa undantag, får
innehas endast av den som har tillstånd av polismyndigheten (vapen-
tillstånd). Också förvärv av ammunition, import av skjutvapen eller am-
munition samt handel med skjutvapen kräver tillstånd. Meddelade tillstånd
kan återkallas, om tillständshavaren exempelvis missbrukat vapnet eller
visat sig olämplig på annat sätt. Lagen innehåller också regler för att
säkerställa att vapen förvaras på betryggande sätt. Andra regler i vapen-
lagstiftningen gäller sådant som utlåning, reparation och transport av vapen.
Vidare innehåller vapenlagen bestämmelser om straff för överträdelse av
reglerna i lagen eller kungörelsen eller av villkor som polismyndigheten
kan ha utfärdat för en tillståndshavare.

Vår nuvarande vapenlagstiftning bygger på principen att endast vuxna
ansvarskännande personer som har tillräckliga kunskaper att hantera vapen
på ett för sig själva och omgivningen fullt betryggande sätt skall kunna

Prop. 1990/91:130

Inledning

betros med vapen. Upprätthållandet av denna princip förutsätter kontroll Prop. 1990/91:130
bl.a. av vem som tillåts ha vapen och för vilka ändamål som vapen får Inledning
förvärvas. Det kontrollsystem vi nu har genom gällande vapenlagstiftning
fyller i huvudsak högt ställda krav och innebär i stort en god avvägning
mellan samhällets intresse av kontroll och berättigade enskilda intressen.

3 Allmänna överväganden

3.1 Utgångspunkterna för mina förslag och överväganden

Vapenutredningen (Ju 1987:04) tillkallades för att se över vapen-
lagstiftningen i syfte att bl.a. åstadkomma de förbättringar som behövs för
att lagstiftningen skall svara mot nutida krav på skydd mot att skjutvapen
och ammunition kommer i orätta händer eller används i brottsliga
sammanhang.

Utredningen har i enlighet med sitt uppdrag föreslagit ett antal åtgärder
bl.a. för att minska mängden vapen och på så sätt även minska antalet brott
där vapen kommer till användning. Utredningen har bl.a. rekommenderat
en minskning av antalet vapen som en nybliven jägare skall kunna få
tillstånd på (den s.k. vapengarderoben). Vidare har utredningen föreslagit
restriktioner för innehav av vapen för prydnads- och minnesändamål samt
vapen med samlarvärde.

Utredningens förslag har i dessa och vissa andra delar blivit föremål för
kritik såväl under remissbehandlingen som i fackpress och från riksdags-
håll. Det har ifrågasatts om det finns tillräckliga skäl att anta att den
brottsliga användningen av vapen kommer att påverkas av de föreslagna
åtgärderna. Vidare har uttryckts uppfattningen att t.ex jägares behov av
flera olika vapen inte tillmätts tillräcklig betydelse. Med anledning av tre
motioner till förra riksmötet (mot. 1989/90: Ju207, Ju816 och Ju825)
uttalade justitieutskottet (1989/90:JuU29) efter att ha redovisat huvud-
dragen av vapenutredningens förslag angående vapengarderoben och
prydnads- och minnesvapen följande. ”Enligt utskottets mening innebär
några av de förslag som presenteras i slutbetänkandet av 1987 års vapen-
utredning stora inskränkningar i rätten att inneha vapen, och delar av
utredningsförslaget har mött kritik som kan ha fog för sig. Utskottet noterar
att utredningens uppdrag gällt bl.a. att föreslå åtgärder till skydd mot att
skjutvapen och ammunition kommer i orätta händer eller används i
brottsliga sammanhang. Utskottet hyser för sin del stark tvekan i frågan
huruvida det kan finnas någon beaktansvärd brottsförebyggande effekt i
utredningsförslaget om begränsning av antalet vapen i vapengarderoben.”

Mot bakgrund av bl.a. de invändningar som riktats mot vissa av utred-
ningsförslagen avstår jag från att lägga fram bl.a. förslag som skulle
begränsa vapengarderoben och möjligheten att få tillstånd att inneha
prydnads- och minnesvapen.

Emellertid anser jag i likhet med statsrådet Leijon som tillkallade utred-
ningen att det är mycket angeläget att ytterligare motverka förekomsten av

vapen i brottsliga sammanhang. Det är ett obestridligt faktum att skjutvapen
ofta kommer till användning i samband med brott. Samhället har ett ansvar
för att minimera riskerna för detta. Utredningen har pekat på brister i den
nuvarande vapenlagstiftningen och för detta syfte lämnat flera förtjänstfulla
förslag som bör genomföras.

Många av de frågor som utredningen tagit upp faller inom regeringens
kompetensområde. I några av dessa frågor redovisar jag mina överväganden
för riksdagens kännedom.

De sakliga ändringar som nu föreslås berör många paragrafer i vapenla-
gen. I detta sammanhang finns det skäl att även göra smärre språkliga och
tekniska ändringar i paragrafer som inte sakligt ändras.

Jag avser att nu ta upp följande frågor:

• vapenlagens tillämpningsområde (3.2),

• vapentillstånd (3.3),

• ammunitionstillstånd (3.4),

• vapenhandlartillstånd (3.5),

• förvaring av vapen (3.6),

• transport av vapen och långtidsförvaring (3.7),

• återkallelse av vapentillstånd och omhändertagande av

vapen (3.8),

• sekretess för uppgifter i vapenregister (3.9),

• instansordningen och praxis i vapenärenden

(3.10),

• vapenattrapper (3.11),

• vapenamnesti (3.12) och

• övergångsbestämmelser beträffande start- och signalvapen

(3.13).

Jag vill här framhålla att bakgrunden till de frågor som mina förslag och
överväganden berör finns utförligt redovisade i vapenutredningens ovan
nämnda slutbetänkande.

Innan jag presenterar de överväganden och förslag som tar sikte på än-
dringar i svensk vapenlagstiftning skall jag kort beröra förslagens betydelse
i det nordiska samarbetet samt EG-aspekten.

När det gäller frågor av betydelse för polisens verksamhet har jag
samrått med chefen för civildepartementet.

Nordiska Rådet och EG

Vid mötet med nordiska ämbetsmannakommittén för lagstiftningsfrågor i
Reykjavik den 9 maj 1990 gjordes en genomgång av rekommendationer
och yttranden från Nordiska rådets 38:e session. Därvid behandlades bl.a.
en rekommendation om en samnordisk vapenlagstiftning. Det konstaterades
därvid att det skulle bli svårt att ytterligare harmonisera vapenlag-
stiftningen. Man fann att arbetet inom ramen för de s.k. EES-överlägg-
ningarna borde avvaktas innan beslut fattades om någon åtgärd i denna
fråga.

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

Inför Nordiska rådets session i månadsskiftet februari/mars 1991 har
juridiska utskottet uttalat att det är ense med ministerrådet om att en
harmonisering av den nordiska vapenlagstiftningen bör ske på grundval av
Europarådets konvention om kontroll av enskildas förvärv och innehav av
skjutvapen samt den framtida EG-regleringen på området.

Inom EG har emellertid någon harmonisering inte uppnåtts. Arbetet
pågår fortfarande med att utarbeta slutliga direktiv angående införskaffande
och innehav av vapen.

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

3.2 Vapenlagens tillämpningsområde

Mitt förslag: Vilka vapen och andra föremål som skall vara till-
ståndspliktiga skall som nu uttryckligen regleras i vapenlagen.
Möjligheten för regeringen att föreskriva om tillämpning av vapenla-
gens regler på andra föremål som är särskilt ägnade att användas vid
brott mot någons liv, hälsa eller personliga säkerhet behålls dock.

Armborst och tårgasanordningar skall uttryckligen anges som till-
ståndspliktiga i vapenlagen.

I syfte att förhindra privat vapentillverkning utanför vapenlagens
kontrollsystem skall tillståndsplikten utvidgas till att omfatta även
stomme, trumma och låda till skjutvapen samt armborststomme med
avfymingsanordning.

Utredningens förslag: Skjutvapendefinitionen i vapenlagen skall i stort
sett ta upp endast sådana vapen som enligt vanligt språkbruk kallas
skjutvapen. Övriga föremål som helt eller delvis bör omfattas av vapenlag-
stiftningen tas in i en kompletterande vapendefinition i vapenkungörelsen.
Vapenlagstiftningens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta även vä-
sentliga konstruktionsdetaljer som trummor till alla skjutvapen samt beträf-
fande armborst till stomme med avfymingsanordning.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrat sig i frågan
avstyrker utredningens förslag att dela upp vapendefinitionen i två olika
författningar. Riksåklagaren, överåklagaren i Stockholms åklagardistrikt,
hovrätten för Nedre Norrland och kammarrätten i Göteborg anser att
tillståndsplikten av principiella skäl skall kunna utläsas direkt ur vapen-
lagen. Överåklagaren i Malmö åklagardistrikt och statens kriminaltekniska
laboratorium är positiva och anser att utredningens förslag är bra ur effekti-
vitetssynpunkt och visar på fördelen att enklare kunna komplettera vapen-
definitionen för nya typer av vapen.

Utvidgningen av vapenlagens tillämpningsområde till att omfatta även
trummor till andra skjutvapen än revolvrar samt stomme med avfymingsan-
ordning till armborst ökar gränsdragningsproblemen enligt polismyndig-
heten i Ljungby. Lös luftgevärspipa bör enligt Föreningen Sveriges polis-
chefer undantas från kravet på tillståndsplikt. Statens försvarshistoriska

museer anser att kopior av gamla tillståndsfria vapen skall undantas frän
tillståndsplikt.

Skälen för mitt förslag: Definitionen av skjutvapen anger gränsen
mellan vilka vapen som omfattas av vapenlagens regler om tillståndsplikt,
förvaring, straff för överträdelser av reglerna m.m. och vilka vapen som fal-
ler utanför. Föreskrifterna i 1 § vapenlagen som reglerar tillämpningsområ-
det är nu inte helt lättförståeliga. Det är många föremål som som anges där
och som inte typiskt sett är skjutvapen. Bl.a. är det inte förenligt med
vanligt språkbruk att tårgasspray kan vara ett skjutvapen.

Utredningen har föreslagit att vapenlagen skall innehålla endast vapen
som enligt gängse språkbruk är att anse som skjutvapen medan atypiska
vapen skall tas upp i vapenkungörelsen och ändå omfattas av vapenlagen
genom ett utsträckt bemyndigande för regeringen att föreskriva om vapen-
lagens tillämpning.

Fler omständigheter talar emot att dela upp föreskrifterna om vapen-
lagens tillämpningsområde i två olika författningar, vapenlagen och vapen-
kungörelsen. Även om reglema i vapenlagen, främst de som bestämmer
lagens tillämpningsområde, nu inte helt kan anses fylla ett högt ställt krav
på överskådlighet, botas inte den bristen av att i princip samma föreskrifter
placeras i en regeringsförfattning. Visserligen skulle vapenlagen härigenom
få ett enklare utseende och mer framstå som en skjutvapenlag. Vapenlagen
bör emellertid inte ses som en strikt skjutvapenlag utan bör kunna innehålla
definitioner av såväl skjutvapen som vissa andra vapen och vapendelar
vilka i tillämpningshänseende skall jämställas med skjutvapen. En sämre
överskådlighet skulle bli följden om lagen tillämpningsområde i betydande
mån anges i två författningar.

Reglema i vapenlagen riktar sig till en stor grupp människor med skif-
tande bakgrund. Dessa har ett berättigat anspråk på att reglerna är
överskådliga och lättillgängliga.

Jag är således av uppfattningen att vapenlagstiftningens tillämpningsom-
råde så långt som möjligt skall framgå av vapenlagen.

Konstruktionsdetaljer

Det krävs enligt gällande regler inte tillstånd för att köpa en s.k. låda till
skjutvapen eller trummor till andra skjutvapen än revolvrar. Jag föreslår i
likhet med utredningen en utvidgning av tillståndsplikten beträffande
sådana väsentliga konstruktionsdetaljer i syfte att förhindra privat vapentill-
verkning. I förhållande till gällande bestämmelser bör därför tillstånds-
plikten omfatta även en stomme eller en låda till skjutvapen. Vidare bör
trummor även till annat skjutvapen än revolver omfattas. De nämnda
vapendelama är särskilt vitala delar för ett vapens skjutmekanism. Även för
armborststomme med avfymingsanordning bör krävas tillstånd. Beträffande
sådana har det under remissbehandlingen visserligen framhållits att det
finns en risk för att en tillståndsplikt kan medföra onödigt administrativt
krångel. Denna risk måste dock vägas mot angelägenheten av att förhindra
privat vapentillverkning i syfte att undgå vapenlagstiftningens kontroll-

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

system. Gränsdragningsproblem kan minskas genom möjligheten till
verkställighetsföreskrifter och allmänna råd som klargör den närmare
innebörden av tillståndskravet.

Tdrgasanordningar och armborst m.m.

När det gäller uppräkningen av skjutvapen och andra tillståndspliktiga före-
mål föreslår jag att även tårgasanordningar och armborst nu uttryckligen
förs in bland tillståndspliktiga föremål. Dessa har tidigare i praxis ansetts
omfattas av vapenlagen.

I detta sammanhang bör nämnas att flera remissinstanser föreslagit att
kraftfulla pilbågar av compoundtyp bör likställas med armborst. Vissa
pilbågar kan utveckla en mycket stor kraft och orsaka stor skada. I en
pilbåge kan dock, till skillnad från ett armborst, energin aldrig lagras. Att
kräva tollstånd för vissa kraftfulla pilbågar som till sin konstruktion dock
inte visar upp stora skillnader mot sådana som är mindre kraftfulla, kan
medföra att omfattande provskjutningar blir nödvändiga. Det kan föra med
sig gränsdragningsproblem. Bl.a. med hänsyn till detta finns det över-
vägande skäl för att inte införa ett tillståndstvång.

Farliga föremål

Riksdagen har i gällande vapenlag bemyndigat regeringen att föreskriva att
bestämmelserna i vapenlagen eller vissa av dem skall kunna tillämpas även
i fråga om andra föremål som är särskilt ägnade att användas vid brott mot
någons liv, hälsa eller personliga säkerhet (jfr 8 kap. 7 § första stycket rege-
ringsformen). Bemyndigandet har tillkommit för att göra det möjligt att
snabbt ingripa med författningsändringar när nya mycket farliga föremål
uppträder på marknaden. Detta bemyndigande har utnyttjats för att före-
skriva tillståndsplikt till införsel av vissa farliga föremål (SFS 1990:417).
Även om tillståndspliktens omfattning i princip skall framgå av lagen finns
det skäl att behålla detta bemyndigande. Detta bemyndigande är inte till sin
omfattning sådant att regeringen kan föreskriva att vapenlagen skall
tillämpas på andra föremål än de som är särskilt ägnade att användas vid
brott av det slag som angivits ovan.

Kopior av gamla vapen

Under remissbehandlingen har framförts att kopior av gamla tillståndsfria
vapen är tillståndspliktiga därför att de rent faktiskt tillverkats efter år 1890.
Detta anförs vara till nackdel för bl.a. teatrar som kan använda kopior av så-
dana vapen.

Många kopior av gamla vapen har en väl fungerande skjutmekanism och
används bl.a. för tävlingsskytte. Detta gäller bl.a. för s.k. svartkrutsvapen.
Det finns enligt min mening inte skäl att slopa kravet på tillstånd för sådana
vapen.

Vid sidan härav finns det emellertid på marknaden kopior av vapen där
originalen härrör från år 1890 eller tidigare och som är obrukbara redan från

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

tillverkaren. Om dessa används ofta beteckningen replika vapen. Dessa
vapen anses inte vara tillståndspliktiga därför att de aldrig haft en
konstruktion som medfört att vapenlagens regler blir tillämpliga.

De kopior som således bör vara tillståndsfria är redan det och någon
lagändring behövs därför inte.

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

3.3 Vapentillstånd

Mitt förslag : Vapen som innehas för prydnads- eller samlarändamål,
liksom vapen för vilka tillstånd getts på grund av affektionsvärde,
skall inte få användas för skjutning.

Tillstånd att inneha skjutvapen skall inte i något fall ges, om det
finns skäl att anta att ett vapen kommer att missbrukas eller användas
för annat ändamål än det som tillståndet avser.

Kolsyrevapen skall jämställas med luft- och fjädervapen.

Endast en fysisk person skall kunna ha tillstånd för ett och samma
vapen.

Utredningens förslag: Vapengarderoben, dvs. den mängd vapen som en
jägare normalt anses ha behov av och som han regelmässigt får tillstånd för
minskas för nyblivna jägare från sex till två. Vid dokumenterat fortsatt
jaktintresse kan tillstånd till full vapengarderob beviljas. Tillstånd till
innehav av vapen som har prydnads- och affektionsvärde skall beviljas bara
om det finns särskilda skäl. Tillstånd skall kunna ges för vapen som har ett
särskilt samlarvärde och som skall ingå i en vapensamling. I övrigt
överensstämmer utredningens förslag med mitt.

Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser tillstyrker utred-
ningens förslag om begränsningar i vapengarderoben. Bland dessa är över-
åklagaren i Malmö åklagardistrikt, överåklagaren vid regionåklagar-
myndigheten i Umeå och Svenska Polisförbundet samt våldskommissionen.
Några remissinstanser godtar vissa begränsningar i vapengarderoben, näm-
ligen polismyndigheterna i Ljungby, Storuman, Säffle och Malmö samt
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och Föreningen Sveriges polis-
chefer. Övriga remissinstanser avstyrker utredarens förslag om en
begränsning av vapengarderoben.

Riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna i Göteborg,
Lycksele, Storuman, Vilhelmina, Stockholm, Karlstad och Säffle, länssty-
relsen i Västerbottens län, Svenska Polisförbundet och Föreningen
Sveriges polischefer är positiva till utredningens förslag om begränsning av
tillstånd för prydnadsvapen och vapen med affektionsvärde. Avstyrker
förslaget i den delen gör polismyndigheterna i Sundsvall, Skellefteå och
Ålmhult, statens naturvårdsverk, samt Svenska Jägarförbundet och
Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens jägare.

Förslaget att jämställa kolsyrevapen med luft- och fjädervapen har inte
mött några erinringar. Statens naturvårdsverk anser att ålderskrav för

förvärv och innehav av luftgevär samt bestämmelserna i allmänna ord-
ningsstadgan är tillräckligt varför tillståndsplikten kan slopas för luftgevär.
Statens kriminaltekniska laboratorium anser inte att några luft-, fjäder-
eller kolsyrevapen av hel- eller halvautomatisk typ skall var undantagna
från tillståndsplikt.

Skälen för mitt förslag: Den s.k. vapengarderoben är den mängd vapen
som man vanligen kan få tillstånd till, om man bedriver jakt i normal
omfattning. Vapengarderoben utformades i samarbete mellan Svenska
jägareförbundet och rikspolisstyrelsen för att underlätta en mer enhetlig
bedömning i tillståndsärenden för jaktvapen. Vapengarderoben har blivit ett
inarbetat begrepp, och det råder en presumtion för behov av så många
vapen man kan få tillstånd för. I vissa fall kan detta medföra att en jägare
har tillstånd till fler vapen än som motsvarar det egentliga behovet.

Utredningens förslag om en begränsning av vapengarderoben för nybör-
jare har motiverats som ett led i en strävan att minska den totala vapen-
mängden i landet. En mängd remissinstanser har ifrågasatt den brottsföre-
byggande effekten av den minskning av vapen hos jägare som utredningens
förslag om en begränsad s.k. vapengarderob skulle innebära. När det gäller
begränsningar i vapengarderoben har jag beaktat de invändningar som
riktats mot förslaget. Jag föreslår därför ingen ändring i föreskriften om att
tillstånd skall beviljas om sökanden har behov av vapnet. Ändamålet med
utredningens förslag att förhindra att vapen kommer till brottslig använd-
ning får åstadkommas på annat sätt.

Prydnadsvapen m.m.

Enligt gällande lagstiftning kan tillstånd att inneha vapen ges, om ett vapen
har prydnadsvärde eller affektionsvärde för sökanden. Något egentligt
behov av vapnet för t.ex. jakt krävs inte i sådana fall. Detta har enligt
utredningen och flera remissinstanser fått till följd att många personer
innehar ett stort antal vapen.

Förslaget om begränsningar för prydnadsvapen, vapen till samlingar och
vapen med affektionsvärde har fått ett relativt positivt mottagande av re-
missinstanserna. Emellertid anser jag här på samma sätt som när det gäller
vapengarderoben, att ytterligare restriktioner i detta avseende kan undvaras.
Risken för missbruk av dessa vapen bör i stället motverkas på andra sätt,
bl.a. genom skärpta förvaringsföreskrifter. Jag föreslår därför inte ökade re-
striktioner beträffande tillståndsgivningen när det gäller vapen med
prydnads-, affektions- eller samlarvärde. I denna del föreslår jag endast
förtydliganden av lagtexten.

Dessa förtydliganden innebär dels att tillstånd även för vapen med pryd-
nads-, affektions- eller samlarvärde får beviljas endast om det skäligen kan
antas att vapnet inte kommer att missbrukas eller användas i strid med det
ändamål som tillståndet avser, dels att inget vapen som avses med tillstånd i
dessa fall får användas till skjutning.

Jag anser det vara självklart att tillstånd inte skall beviljas för något
vapen, om det finns risk för missbruk eller att det används i strid med det

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

ändamål som tillstånd har beviljats för. Nu finns inget sådant formellt
hinder när tillstånd beviljats därför att vapnet har prydnads-, affektions-
eller samlarvärde.

Som ett förtydligande förs också samlarändamål in som självständigt
skäl för vapentillstånd.

Kolsyrevapen

Många kolsyrevapen har i likhet med vissa luft- och fjädervapen en sådan
begränsad effekt att tillståndsplikt inte är nödvändig. De används främst för
målskjutning.

Nu är alla kolsyrevapen underkastade tillståndsplikt. Jag föreslår i likhet
med utredningen att sådana kolsyrevapen, vilka på samma sätt som vissa
luft- och fjädervapen har en begränsad effekt, skall undantas från kravet på
tillstånd.

Den begränsade effekt som ett luft-, fjäder- och harpunvapen skall ha för
att vara tillståndsfritt är avgörande för om vapenlagens regler skall till-
lämpas. Det ankommer på regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer att genom verkställighetsföreskrifter bestämma om den effekt
som skall göra dessa vapen tillståndpliktiga. Detta bör gälla på samma sätt
beträffande kolsyrevapen.

Under remissbehandlingen har tagits upp frågan om inte hel- och halvau-
tomatiska luftvapen skall vara undantagna från tillståndsplikt. Det kan vara
befogat att hel- och halvautomatiska vapen av detta slag inte är tillståndsfria
enligt samma normer eftersom det kan avlossas flera skott utan omladdning.
Frågan om vilken effekt som hel- och halvautomatiska vapen skall ha för att
kunna anses ha begränsad effekt får bedömas närmare i samband med de
författningsändringar som blir aktuella efter ändringarna i vapenlagen.

Tillständshavare

Några remissinstanser har berört frågan om vapentillstånd för juridiska per-
soner. Som exempel har nämnts skolor och försäkringsbolag. Enligt min
mening har det inte framkommit omständigheter som visar på ett verkligt
behov av att kunna låta denna kategori av juridiska personer få tillstånd för
skjutvapen vilka skall användas för skjutning. Det måste även i dessa fall
finnas någon ansvarig person som bedömts lämplig och kompetent att
hantera vapnet i fråga.

Vidare har frågan om gemensamt tillstånd för att inneha ett och samma
vapen tagits upp under remissbehandlingen. I det sammanhanget har
påpekats att det kan uppstå svårigheter när mer än en person har tillstånd för
samma vapen. Svårigheterna gäller bl.a. ansvaret för vapnet. Enligt min
mening bör tillstånd inte ges till inte mer än en person i fråga om ett och
samma vapen. Det skall aldrig behöva uppstå någon tveksamhet om vem
som har ansvaret för ett vapen. Jag anser därför att bara en enda person
skall kunna ges tillstånd att inneha ett vapen.

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 130

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

3.4 Ammunitionstillstånd

Prop. 1990/91:130

Allmänna

överväganden

Mitt förslag: Det gällande kravet på särskilt tillstånd för att förvärva
vissa typer av ammunition ersätts med föreskrifter om att ammunition
till tillståndspliktiga vapen bara får innehas av den som har tillstånd
för ett sådant vapen som ammunitionen är avsedd för. Ammuni-
tionstillstånd behålls dock för andra ändamål, bl.a. samlarändamål.

Möjlighet ges att handla ammunition genom ett ombud som har
eget vapentillstånd.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.

Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser godtar utred-
ningsförslaget. Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Vänersborg,
polismyndigheten i Umeå, Svenska Jägarförbundet och Jägarnas Riks-
förbund/Landsbygdens jägare, Sveriges Vapenhandlareförening och Jämt-
lands läns jaktvårdsförening redovisar stor tveksamhet till förslagets be-
tydelse för våldsbrottsligheten. Bl.a. polismyndigheten i Malmö och Frivil-
liga Skytterörelsen pekar på behovet av legitimationstvång i samband med
köp av ammunition. Sveriges Vapenhandlareförening tillbakavisar förslaget
om tillståndsfrihet beträffande ammunition eftersom konstruktionen bygger
på att den enskilde vapenhandlaren skall kontrollera kundens behörighet att
köpa ammunition vilket kan vara förenat med stora svårigheter. Bl.a.
Svenska Pistolskytteförbundet pekar på behovet av möjlighet till inköp av
ammunition genom ombud. Svenska Vapenstiftelsen anser att original av
svartkrutsammunition skall vara tillståndsfri eftersom den bara har samlar-
värde. Vidare bor enligt stiftelsen ammunitionstillstånd för samlarändamål
inte tidsbegränsas.

Skälen för mitt förslag: De gällande reglema om ammunitionstillstånd
har blivit tämligen betydelselösa på grund av omfattande undantag från till-
ståndsplikten. I princip all jaktammunition är tillståndsfri och skytte-
föreningarna tillhandahåller sina medlemmar ammunition. Principen om
tillstånd för ammunition har i stor utsträckning förlorat sin betydelse.

Enligt 5 § vapenlagen krävs tillstånd till förvärv av ammunition, om am-
munitionen inte är tillståndsfri. Med ammunition förstås enligt 3 § vapenla-
gen patron eller projektil till handvapen som vapenlagen tillämpas på samt
tändhatt eller annat tändmedel till sådan patron eller projektil. I 4 § vapenla-
gen finns en uppräkning av vad som i detta sammanhang är tillståndsfritt.
För närvarande är således följande tillståndsfritt: hagel eller annan massiv
kula, projektil avsedd för luft-, fjäder- eller harpunvapen, hagelpatron eller
tändhatt till sådan, kolsyrepatron, patronhylsa utan tändhatt, avsedd för
tillståndspliktigt handvapen, kulpatroner eller tändhattar avsedda för gevär,
om inte regeringen föreskrivit annorlunda samt ammunition avsedd för
start- eller signalvapen.

Enligt min mening är det synnerligen angeläget att effektivt förhindra
oberättigade ammunitionsförvärv. Har man t.ex. på illegal väg skaffat sig

ett farligt vapen för brottslig användning, bör det i vart fall inte vara möjligt
att skaffa ammunition hos närmaste vapenhandlare.

I tidigare lagstiftningsärenden har krav på tillstånd för förvärv av
ammunition avvisats bl.a. därför att det skulle kunna bli en lagstiftning utan
möjlighet till kontroll (jfr prop. 1955:37 s. 23 f, 1 LU 1955:14 s 32, prop.
1973:166 s. 101). Vapenutredningen har i slutbetänkandet utförligt redo-
visat bakgrunden till de gällande reglernas innehåll (s. 126 f).

Det har också gjorts gällande att särskilt ammunitionstillstånd skulle
sakna fog för sig eftersom den som beviljats tillstånd för ett vapen även bör
anses ha de allmänna kvalifikationer som kan krävas för att få förvärva
ammunition.

Några berättigade intressen hos personer som har vapentillstånd kan näp-
peligen kränkas genom mitt förslag att bevis om vapentillstånd skall kunna
visas upp vid förvärv av ammunition. Den som har vapentillstånd for ett va-
pen som är avsett att skjuta med får en oinskränkt rätt att köpa ammunition
till det vapnet. Är köparen okänd för säljaren, får han styrka sin behörighet
att köpa ammunition genom att visa upp bevis om sitt vapentillstånd och
legitimation.

Frågan om legitimation kräver inte uttrycklig reglering i lagtexten.

Det är redan nu förbjudet att överlåta viss ammunition till den som inte
är berättigad att förvärva den. Förbudet är också straffsanktionerat. Redan
nu förutsätter alltså överlåtelse av ammunition vissa kontrollåtgärder, om
köparen är okänd för säljaren. Den enda förändringen som inträder genom
mitt förslag är att fler sorters ammunition kommer att kräva denna kontroll.
Detta är ett arbete och ett ansvar som vapenhandeln enligt min mening
måste ta på sig. Genom de skärpta förutsättningarna för att beviljas tillstånd
till handel med vapen som jag också kommer att förslå kan man på goda
grunder anta att de som beviljas tillstånd till vapenhandel också tar ansvaret
för och har kvalifikationerna att klara denna kontroll.

Det har gjorts gällande att ett bevis om vapentillstånd inte alla gånger
genast och helt otvetydigt utvisar vilken ammunition som är avsedd för
vapnet. Med de kunskaper som måste krävas av en vapenhandlare kan det
dock rimligen inte vara svårt att avgöra om den ammunition som kunden
önskar köpa också är avsedd för vapnet.

Köp av ammunition genom ombud

Förslaget att ammunition får innehas bara av den som har tillstånd att
inneha ett vapen som ammunitionen är avsedd for och förbudet att överlåta
ammunition till den som inte är berättigad att inneha den bör inte utesluta
att ammunition kan köpas genom ombud. Särskilt i glesbygd kan det finnas
behov av det. En jägare eller annan person med eget vapentillstånd bör
därför få köpa ammunition åt annan, om uppdragsgivaren givit honom
fullmakt och har tillstånd för det vapen som ammunitionen är avsedd för.

Det bör också krävas att ombudet har vapentillstånd. Härigenom
begränsas kretsen av ombud till personer som bedömts kunna betros med
vapen. Ombudet behöver enligt min mening dock inte ha tillstånd för ett

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

vapen av samma slag som den har som han skall köpa ammunition åt. Ett
vapentillstånd har föregåtts av en allmän lämplighetsprövning av
tillständshavaren. Det bör vara tillräckligt i detta sammanhang.

Förfarandet att sälja till ett ombud fordrar givetvis att den som säljer am-
munitionen, på samma sätt som vid andra motsvarande överlåtelser,
kontrollerar ombudets och kundens identiteter och deras behörigheter att
köpa ammunition, om vederbörande är okända. Vid försäljning genom ett
ombud kan det därför krävas att ombudet förutom sitt och uppdragsgivarens
bevis om vapentillstånd även visar upp sin egen och uppdragsgivarens
legitimation. Förfarandet vid ombudsförsäljning ställer enligt min mening
inte för stora anspråk på de som köper och säljer ammunition. Det är inte en
ovanlig åtgärd med behörighetskontroll i andra viktiga sammanhang.

Omständigheter som är kända för säljaren behöver dock inte styrkas. Är
ombudets identitet känd för säljaren liksom ombudets innehav av vapentill-
stånd behöver legitimation och tillstånd inte visas upp. Om säljaren på mot-
svarande sätt har blivit underrättad muntligt om fullmakten, känner full-
maktsgivaren och vet vad han har tillstånd att inneha för vapen, behöver
identitet och behörighet för honom inte heller styrkas.

Om en vapenhandlare eller annan som överlåter ammunition antingen
har vetskap om ombudets och uppdragsgivarens behörigheter eller har kon-
trollerat bevis om vapentillstånd och identiteter och i förekommande fall
fullmakt, får handlaren anses ha gjort vad som ankommer på honom.
Ytterligare kontrollåtgärder kan bara krävas, om det finns skälig anledning
att misstänka att kunden t.ex. genom återkallat vapentillstånd förlorat sin
rätt att inneha den efterfrågade ammunitionen.

Ombudet har naturligtvis ingen rätt att på grund av fullmaktsgivarens
tillstånd inneha ammunitionen för egen räkning. Det ligger i sakens natur
att ammunitionen utan dröjsmål skall överlämnas till uppdragsgivaren. Den
som saknar tillstånd för ett vapen för vilken viss ammunitionen är avsedd
kan ju inte annat än övergångsvis ha rätt till innehav för annans räkning.
Den som innehar ammunition utan att själv vara berättigad till måste vara
beredd att ge en godtagbar förklaring t.ex. genom att visa fullmakt och
kassakvitto.

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

Ammunitionstillstdnd för samlarändamål

När det gäller ammunition till vilken vapen saknas föreslår jag i likhet med
utredningen att systemet med särskild ammunitionstillstånd behålls med
den justeringen att ett tillstånd skall avse rätt att inneha ammunition i stället
för att förvärva den. Det är normalt endast för samlarändamål det kan
komma i fråga att ha tillstånd att inneha ammunition utan att ha något vapen
att använda ammunitionen till.

Tillstånd till förvärv av ammunition gäller enligt nuvarande regler i ett
år. Ett sådant tillstånd till innehav, som kommer i fråga enligt mitt förslag,
saknas det anledning att tidsbegränsa. Tillståndet till innehav av ammuni-
tion bör dock fortfarande som huvudregel vara beroende av att förvärv sker
inom ett år.

3.5 Vapenhandlartillstånd

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

Mitt förslag: Kraven för att kunna få tillstånd att bedriva handel med
vapen skärps. Vid sidan av de förutsättningar som gäller för vapen-
handlare att vara allmänt berättigad att driva handel och känd för or-
dentlighet och pålitlighet skall dessutom krävas att han har såväl
behövliga kunskaper som att verksamheten skall bedrivas yrkes-
mässigt. Bl.a. om verksamheten inte längre bedrivs yrkesmässigt, får
tillståndet återkallas.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Utredningen har dock föreslagit att godkända formella prov skall krävas för
erforderlig kompetens.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig i frågan
utom Samlarföreningen Nordstjärnan och Vapenstiftelsen tillstyrker för-
slaget. Kommerskollegium anser att den begränsning i etableringsrätten som
följer av kravet på tillstånd för att få driva handel med vapen kan anses
godtagbar med hänsyn till skyddet för liv och hälsa och dess betydelse för
att motverka brott. Näringsfrihetsombudsmannen (NO) konstaterar att de
skärpta tillståndskraven kan leda till att nyetableringar i viss mån försvåras
och att den s.k. fritidshandeln minskar men att mycket av det som förts fram
till stöd för förslaget talar för att allmänintresset av en effektiv kontroll av
handeln med denna typ av produkter väger tyngre än de eventuella negativa
effekterna av förslaget. NO framhåller att skärpningen vid tillämpningen
inte får leda till att mindre företag som yrkesmässigt bedriver eller önskar
bedriva seriös vapenhandel missgynnas i förhållande till övriga företag i
branschen. Någon prövning från behovssynpunkt av etablering bör inte
förekomma enligt NO och från önskvärdhet av koncentration bör helt
bortses. NO avstyrker att en branschorganisation, som ofta i första hand
företräder de stora och väletablerade företagen, skulle få till uppgift att
anordna utbildning. När det gäller kravet på branschvana framhåller NO att
det är betydelsefullt att också erfarenhet av vapenhantering i andra
sammanhang än genom arbete i vapenhandel godtas.

Skälen för mitt förslag: Från samhällelig synpunkt bör ställas krav på
god kunskap, stort ansvar och gott omdöme hos den som ägnar sig åt att
driva handel med vapen och ammunition. Samhället ställer i många olika
sammanhang upp kvalifikationskrav för verksamheter av olika slag. Vid si-
dan av rena kunskapskrav ställs ofta krav på erfarenhet av det område man
avser att verka på. I fråga om vapenhandel ter sig sådana krav särskilt befo-
gade.

Enligt gällande regler fordras för tillstånd att driva vapenhandel endast
att sökanden är berättigad att driva handel i allmänhet samt att han är känd
för ordentlighet och pålitlighet.

Ett tungt vägande skäl för att skärpa kriterierna för att bevilja
vapenhandlartillstånd är att det inte är rimligt med mindre ingående

prövning i dessa ärenden än i ärenden om vapentillstånd för eget behov.
Man skall inte kunna förfoga över kanske ett mycket stort antal vapen utan
att fylla högt ställda krav på kunskaper. Ett tillstånd till vapenhandel får
aldrig bli ett alternativ till att beviljas eget tillstånd för vapen.

Jag föreslår därför en skärpning så att vapenhandlartillstånd bara skall
lämnas till den som utöver att uppfylla de nu gällande kraven också har be-
hövliga kunskaper och bedriver verksamheten yrkesmässigt.

Kunskapskravet

I kravet på behövliga kunskaper ligger krav på kunskap om vapen, vapen-
lagstiftning och vapenbranschen. Kunskap om vapenbranschen kan
förvärvas antingen genom tidigare verksamhet inom vapenhandel eller på
annat likvärdigt sätt. Det bör vara möjligt att få motsvarande erfarenhet
också genom annan verksamhet. Exempel som anförts på sådan annan verk-
samhet är omfattande och väldokumenterad erfarenhet av vapenhantering
inom skytterörelsen eller försvarsmakten. När det gäller kunskap om vapen
och vapenlagstiftning kan dessa ha förvärvats på olika sätt. Avgörande är
att vederbörande har den kunskapen. Det blir ytterst en uppgift för den till-
ståndsgivande myndigheten att avgöra om sökanden har de kunskaper som
behövs.

Till de behövliga kunskaperna hör kännedom bl.a. om hur olika vapen
ser ut, hur de fungerar, vilket användningsområde de har, vilka särskilda
risker som finns samt vilka olika typer av ammunition som förekommer.
Det måste också ställas krav på god kännedom om vapenlagstiftningen,
jaktlagstiftningen och övrig lagstiftning som berör vapen.

Det är inte lämpligt att i lag ge mer detaljerade föreskrifter om inne-
börden av de behövliga kunskaperna. Regeringen eller den myndighet som
regeringens bestämmer bör få rätt att meddela föreskrifter på området.

Enligt min mening bör emellertid inte ett formellt godkänt skriftligt och
praktiskt prov vara en förutsättning för att beviljas tillstånd till handel med
vapen. Samtidigt är det naturligtvis synnerligen viktigt att innebörden av
kunskapskravet inte tolkas olika hos tillståndsmyndighetema. Det måste i så
viktiga frågor som när det gäller rätt att bedriva näringsverksamhet av visst
slag vara så att de som söker tillstånd till vapenhandel får en likartad
behandling oavsett var i landet de söker tillstånd.

Vapenutredningen har föreslagit att rikspolisstyrelsen skall anordna
någon form av utbildning för vapenhandlare som skulle leda fram till ett
föreskrivet kunskapsprov.

Jag anser inte att det skall vara en uppgift för den centrala myndigheten
för polisväsendet att anordna kurser. Det bör därför inte anges i lag hur
kunskaperna skall förvärvas.

I likhet med NO är jag tveksam till att låta någon branschorganisation ha
hand om en utbildning som skulle utgöra formell förutsättning för ett god-
kännande för vapenhandel. Detta utesluter självfallet inte att bransch-
organisationer eller andra enskilda organ anordnar särskild utbildning men

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

det bör inte vara ett krav att man genomgått sådan för att få tillstånd att
driva vapenhandel.

Kravet på yrkesmässighet

Ett krav på att en verksamhet skall vara yrkesmässig innebär ett krav på viss
omfattning av en rörelse. Det utgör en inskränkning i etableringsmöjlighe-
terna. Givetvis skall sådana extra villkor undvikas så långt som möjligt.
Genom att kräva viss omfattning av rörelsen motverkas dock effektivt möj-
ligheten att söka tillstånd till handel med vapen i stället för eget tillstånd för
innehav av vapen. Vidare är det så att en mycket ringa omfattning av verk-
samheten inte motiverar t.ex. en större lagerhållning. En liten omfattning av
sådan handel får även i de flesta fall antas ge mindre kunskaper om markna-
den och utvecklingen inom vapenområdet. Jag anser att utredningens be-
dömning att några tiotal transaktioner per år bör kunna tjäna som lämplig
riktlinje för kravet på yrkesmässighet är väl grundad. Det är givetvis svårt
att uppskatta en verksamhets omfattning innan den kommit i gång. En så
begränsad minsta omfattning som några tiotal transaktioner per år bör dock
kunna uppskattas med tämligen god säkerhet.

Ett sådant krav bör inte behöva leda till en icke önskvärd koncentration
av vapenhandeln till större företag. I kravet ligger inte någon behovs-
prövning från marknadssynpunkt för tillstånd att få etablera sig som vapen-
handlare.

Ges tillstånd att driva handel med vapen och visar det sig sedan att verk-
samheten får en sådan liten omfattning att den inte kan betecknas som
yrkesmässig, bör ett tillstånd kunna återkallas. Föreskrifterna i 31 § vapen-
lagen om återkallelse av tillstånd att driva handel med vapen bör därför
kompletteras på denna punkt. Jag föreslår att det i lagen uttryckligen skall
framgå att tillståndet skall kunna återkallas, om verksamheten inte längre
bedrivs yrkesmässigt.

När det gäller det föreslagna kravet på kunskaper torde det inte behövas
någon särskild övergångsbestämmelse som hindrar att ett handlartillstånd
som är beviljat före ikraftträdandet återkallas. De redan etablerade vapen-
handlarna torde som regel ha kunskaper som motsvarar de krav som kan
ställas upp med stöd av den nya bestämmelsen.

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

3.6 Förvaring av vapen

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

Mitt förslag: Reglema om förvaring av vapen och vitala vapendelar
skärps och blir mer detaljerade. Skjutvapen och ammunition, som inte
hålls under uppsikt eller förvaras i säkerhetsskåp skall förvaras var för
sig (delad förvaring). Om det är möjligt att utan avsevärd svårighet
avlägsna en sådan vapendel som medför att vapnet inte kan användas,
skall även den delen förvaras separat. Vapnet, ammunitionen och
eventuellt vapendelen skall i så fall förvaras var för sig under säkert
lås eller på annat lika betryggande sätt. Dessa ändrade förvarings-
reglema tillämpas inte på start- och signalvapen och ammunition till
sådana vapen.

Några nya kontrollmöjligheter av vapenförvaring införs inte.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Utredningen föreslår även en straffsanktionering av de generella förvarings-
föreskriftema samt en befogenhet for polisen att inspektera vapenförvaring
hos enskilda.

Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser är positiva
till de skärpta förvaringsbestämmelser som utredningen föreslår. Från bl.a.
polismyndigheterna i Karlstad och Säffle har dock framförts att hemma-
gjorda skåp som fyller samma säkerhetsnivå som godkända skåp bör vara
godkända för förvaring. Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i
Vänersborg instämmer i utredningens kritik av nuvarande förvarings-
föreskrifter och vapenägares i bland bristfälliga förvaring men pekar på att
drastiska ändringar av förvaringsföreskriftema förutsätter en undersökning
av i vilken utsträckning nuvarande brister i förvaringsreglema bidragit till
den grövre brottsligheten. Svenska Jägarförbundet och Jägarnas Riksför-
bund! Landsbygdens jägare anser att förvaringsbestämmelsema i någon mån
bör skärpas men att detta bör genomföras inom ramen för befintliga regler.
Utredningsförslaget om straffsanktionering av de generella förvarings-
föreskriftema har fått ett blandat mottagande. Bland de som är positiva
märks RA, överåklagaren i Malmö, polismyndigheterna i Sundsvall, Umeå,
Vilhelmina, Lycksele och Hagfors. Negativa till straffsanktionering är bl.a.
Frivilliga skytterörelsen, Svenska Jägarförbundet och Jägarnas Riks-
förbund/Landsbygdens jägare, Sveriges vapenhandlares förening samt
Jämtlands läns jaktvårdsförening. Vid bedömning av behovet av särskilda
förvaringsvillkor anser bl.a. Svenska Jägarförbundet och Jägarnas Riks-
förbund!Landsbygdens jägare att inbrottsrisken skall vara det avgörande
och inte som nu det antal vapen som någon innehar.

Utredningsförslaget om inspektionsrätt för polisen i syfte att kontrollera
om förvaringsföreskriftema efterlevs avstyrks eller möter invändningar från
bl.a. hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Jönköping, Stockholms
tingsrätt, rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Jämt-
lands och Västerbottens län, Sveriges Advokatsamfund och jägarförbunden.

Skälen för mitt förslag: Skjutvapen är farliga föremål och kräver att
innehavarna hanterar dem med stort ansvar. Förvaringsföreskriftema för
skjutvapen och ammunition och deras efterlevnad är av grundläggande
betydelse för att hindra att sådana saker skall komma i orätta händer. Det är
således absolut nödvändigt med ändamålsenliga förvaringsföreskrifter. Det
är självklart bland alla som handskas seriöst med vapen att de skall förvaras
så att obehöriga inte kommer åt vapen eller ammunition. Det räcker inte
med generella åtgärder som att bekämpa sådan kriminalitet som
bostadsinbrott. I likhet med utredningen och en majoritet av remiss-
instanserna anser jag att det finns skäl att skärpa dem.

Generella förvaringskrav

En innehavare av skjutvapen är enligt 26 § vapenlagen alltid skyldig att se
till att dessa förvaras på ett sådant sätt att det inte är fara för att någon
obehörig kommer åt vapnet. Detsamma gäller beträffande ammunition.

Enligt samma lagrum skall därför skjutvapen och ammunition förvaras
på särskilt sätt, nämligen antingen i säkerhetsskåp eller i form av s.k. delad
förvaring av endera vapen eller s.k. vital vapendel under lås eller på annat
betryggande sätt.

Som utredningen har föreslagit bör reglema ändras för att uppnå större
säkerhet när det gäller förvaring av skjutvapen och ammunition. Jag föreslår
därför att skjutvapen och ammunition som inte hålls under uppsikt skall för-
varas i säkerhetsskåp eller åtskilt, helst på tre olika ställen under säkert eller
på annat lika betryggande sätt.

Vapen under uppsikt

Vapen som hålls under uppsikt bör vara undantagna från föreskrifter om
särskild förvaring. Med uppsikt över vapnet får förstås att innehavaren har
omedelbar kontroll över vapnet. När tillständshavaren själv transporterar
sitt vapen och ammunition gäller alltid att han skall ta sådan vård om vapnet
så att ingen obehörig kommer åt det.

Säkerhetsskdp

När det gäller vilka krav som bör ställas på säkerhetsskåp bör riks-
polisstyrelsen meddela närmare föreskrifter om dessas tekniska beskaffen-
het. Det finns egentillverkade skåp som når upp till samma säkerhetsnivå
som godkända säkerhetsskåp. Andra skåp än sådana som rikspolisstyrelsen
godkänt som säkerhetsskåp skall jämställas med säkerhetsskåp, om det kan
anses vara lika säkra förvaringsutrymmen. Det är sökandens sak att visa att
den tilltänkta förvaringen är tillräckligt säker.

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

Delad förvaring

Som alternativ till förvaring under uppsikt eller i säkerhetsskåp bör s.k.
delad förvaring kunna godtas, om den är säker. Många vapen kan utan
större svårighet delas så att en vital vapendel kan avlägsnas. Vapnet kan då

inte användas, om inte vapendelen sätts tillbaka. En delad förvaring innebär
att vapnet, ammunitionen och den lösa vapendelen förvaras på olika ställen.
Jag förordar att tredelad förvaring i lagen skall vara alternativet till
förvaring i säkerhetsskåp, om en vital vapendel kan tas bort från vapnet.

Även vid delad förvaring anser jag dock att enkel inlåsning i garderob
eller skrivbord är normalt otillräcklig. Förvaringen måste vara säkrare än
vad en sådan inlåsning oftast är. Det är inte lämpligt att i lag föreskriva mer
detaljerade bestämmelser för delad förvaring. Principen bör dock vara att
förvaringen från stöldskyddssynpunkt skall ge ett godtagbart skydd med
beaktande av vapnets farlighet och vapeninnehavarens totala vapenmängd.
Det bör regleras i verkställighetsföreskrifter vad som skall iakttas för att
förvaringen skall anses vara säker.

Särskilda förvaringsvillkor

Vapen är stöldbegärliga och risken för inbrott hos vapeninnehavare måste
motverkas.

Polismyndigheten kan i samband med att tillstånd beviljas besluta om
särskilda förvaringsvillkor. Jag instämmer i den frågan i de principer som
utredningen anser bör vara vägledande vid bedömningen av vilken
förvaring som kan komma i fråga. Vapnets farlighet och beskaffenhet i
övrigt skall vara avgörande för vilken förvaring som bör krävas. I likhet
med utredningen anser jag vidare att antalet vapen som någon innehar är av
stor betydelse.

Kriminalisering

Det finns i och för sig mycket som talar för utredningens förslag att straff-
sanktionera överträdelser av förvaringsföreskriftema. För att fatta ett beslut
om kriminalisering bör det emellertid krävas att en sådan kan antas få
brottsavhållande betydelse, att inte andra negativa verkningar väger över
denna effekt samt att det går att kontrollera efterlevnaden. När det gäller
personer som betrotts med vapentill stånd har det skett en allmän prövning
av deras person. Vidare kan deras tillstånd återkallas under vissa
omständigheter, t.ex. om det uppdagas allvarliga brister i vapenförvaringen.
Därtill kan en vapeninnehavare under vissa omständigheter drabbas av
skadeståndsansvar, om brister i förvaringen av ett vapen har orsakat att ett
vapen brukats av en obehörig för en skadeståndsgrundande handling. Mot
bakgrund av dessa sanktionsformer framstår det inte som sannolikt att en
kriminalisering av de generella förvaringsföreskriftema har självständig
brottsavhållande betydelse. Det går heller inte att bortse från vad vissa
remissinstanser anfört om att en kriminalisering skulle verka hämmande på
benägenheten att anmäla stöld av vapen som inte har förvarats i enlighet
med de generella föreskrifterna. En sådan stöldanmälan skulle ju medföra
att anmälaren angav sig själv för brott.

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

Inspektionsmöjlighet

Utredningens förslag om inspektionsrätt för polisen har mött starkt
motständ från en mängd remissinstanser. Inte minst med tanke på det stora
antal personer som innehar vapen är det tveksamt om en inspektions-
möjlighet ger någon verklig effekt. Det skulle bara kunna bli fråga om ett
mycket litet antal inspektioner. Den arten av verksamhet är inte heller
någon uppgift polisen bör ha (jfr prop. 1989/90:155) och annat lämpligt
övervakningsorgan saknas. Jag föreslår därför ingen inspektionsrätt för
polisen.

Vapen som tillhör staten m.m.

Några remissinstanser har berört frågan om förvaring av vapen som tillhör
staten men disponeras av främst personal inom försvarsmakten samt frivilli-
gorganisationer. Det är här fråga om en krets som vapenlagen inte äger till-
ämpning på. Givetvis måste vapen som inte omfattas av vapenlagens regler
förvaras fullt tillfredsställande. När det gäller vapen för försvarsändamål är
problemet aktualiserat och frågan bereds för närvarande inom försvars-
departementet. Problemet kommer därför att få en lösning i ett annat sam-
manhang. Jag har i denna fråga samrått med chefen för försvarsdepar-
tementet.

Inom verkskyddet har tidigare förekommit beväpning. Detta är inte
längre fallet. Reglema om vapen och ammunition för verkskyddsändamål
bör därför tas bort. Jag föreslår att föreskrifterna i detta avseende skall
upphöra att gälla.

Jag har i denna fråga samrått med chefen för försvarsdepartementet.

3.7 Transport av vapen och långtidsforvaring

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

Mitt förslag: Den som transporterar vapen åt någon annan skall se till
att det sker på ett betryggande sätt så att ingen obehörig kommer åt
vapnen. Denna skyldighet straffsanktioneras.

Möjligheten till s.k. långtidsförvaring utsträcks från ett till tre år.

Utredningens förslag: Överensstämmer med mitt.

Remissinstanserna: Förslagen om skärpta regler vid transport av vapen
och utsträckt tid för långstidsförvaring tillstyrks av samtliga som yttrat sig i
frågan.

Skälen för mitt förslag: När det gäller frågan hur vapen och ammuni-
tion skall förvaras under transport gäller enligt 28 a § vapenlagen att den
som åtar sig att transportera skjutvapen bör vidta betryggande åtgärder för
att förhindra att någon obehörig kommer åt egendomen. Rikspolisstyrelsen
har gett allmänna råd om hur vapen bör förvaras under resor med bil, tåg
osv.

Regeln i 28 a § gäller när någon annan än vapeninnehavaren trans-
porterar vapen. När vapeninnehavaren själv transporterar sitt vapen gäller
reglema i 26 §.

Transportören bör enligt det nämnda lagrummet se till att transporten
sker på ett betryggande sätt. Till stöd för förslaget att detta skall ändras till
en bindande och straffsanktionerad föreskrift har utredningen anfört bl.a. att
det förekommer att vapen transporteras lättvindigt på ett lastbilsflak och
lämnas obevakade långa stunder. Detta är givetvis inte godtagbart. All
vapentransport måste ske på ett betryggande sätt.

Frågan om förvaring under transport har tidigare varit föremål för
lagstiftningsöverväganden (jfr prop. 1981/82:1 s. 34). Då avstod regeringen
från att föreslå en tvingande formulering av regeln om betryggande
förvaring under transport eftersom bl.a. förhållandena kunde variera avse-
värt mellan olika transportmedel.

I det nämnda tidigare lagstiftningsärendet gjordes det även gällande att
transportbranschen har egna tillräckliga regler för hur transport skall ske.
Detta är utomordentligt värdefullt. I likhet med utredningen och remiss-
instanserna anser jag emellertid att det inte är tillfredsställande att helt
överlåta på branschen att utforma reglema på området. Att de som seriöst
och säkert transporterar vapen har egna tillräckliga regler löser inte
problemet för andra som transporterar vapen. Det saknas nu möjligheter
enligt vapenlagen att ingripa mot även de mest vårdslösa transporterna. Det
bör därför i lagen läggas fast att transporten av vapen och ammunition skall
ske på ett betryggande sätt så att ingen obehörig kommer åt den.

Jag föreslår därför att det uttryckligen föreskrivs att den som trans-
porterar vapen för annans räkning skall vara skyldig att vidta betryggande
åtgärder för att förhindra att någon obehörig kommer åt ett vapen eller
ammunition. Vidare bör den nya skyldigheten straffsanktioneras.

Det ligger i sakens natur att de krav som måste ställas upp vid transport
kan växla avsevärt beroende på vad som skall transporteras, vilken sträcka
och med vilket transportmedel. Jag anser det vara tillräckligt att i lag före-
skriva att transporten skall ske på ett sådant sätt att någon obehörig inte
skall kunna komma åt vapen eller ammunition.

Det är i detta fall inte lämpligt att ge rikspolisstyrelsen i uppdrag att
utfärda bindande verkställighetsföreskrifter. Vapen transporter förutsätter
nämligen inte särskilt tillstånd av polisen. De som åtar sig transport av
vapen kommer därför inte på samma sätt i kontakt med en polismyndighet.
Enligt min mening får det överlåtas åt rättstillämpningen att avgöra vilka
krav som bör ställas i fråga om betryggande transport. Inget hindrar
emellertid att allmänna råd som har utfärdats av rikspolisstyrelsen tjänar
som praktisk vägledning.

Ldngtidsförvaring

Om en person under längre tid, exempelvis på grund av utlandsvistelse, är
förhindrad att själv ta hand om sitt vapen, har han behov av att kunna depo-
nera vapen och ammunition hos någon annan för viss tid. Enligt 26 §

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

vapenlagen finns för dessa fall en möjlighet till förvaring hos annan. Det
kan vara t.ex. annan enskild person eller skytteförening. En sådan
långtidsförvaring kan enligt gällande regler pågå under ett år och förutsätter
en skriftlig anmälan till polismyndigheten.

Det har gjorts gällande att tiden för långtidsförvaring behöver utsträckas
avsevärt för att bestämmelsen skall fylla någon funktion. Några problem
med långtidsförvaring hos annan som skulle vara ett hinder för en
generösare regel har inte kommit fram. Jag föreslår därför att tiden för
långtidsförvaring förlängs till perioder om tre år.

Den som för annans räkning förvarar vapen är bunden av de generella
förvaringsföreskriftema och de förvaringsvillkor som kan ha bestämts. Den
som förvarar vapnet får inte heller använda vapnen utan att han har ett eget
tillstånd att inneha ett vapen av det slag som han förvarar.

3.8 Återkallelse av vapentillstånd och omhändertagande av
vapen, m.m.

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

Mitt förslag: Tillstånd att inneha eller införa skjutvapen till Sverige
får återkallas, om tillständshavaren har missbrukat vapnet, visat oakt-
samhet med vapnet eller på annat sätt visat att han är olämplig att
inneha vapen. Möjlighet ges att också återkalla ett tillstånd att inneha
skjutvapen eller ammunition när förutsättningarna för tillståndet inte
längre föreligger.

När särskilda omständigheter föranleder det får ett skjutvapen och
den ammunition som hör till vapnet omhändertas, om det finns risk att
vapnet missbrukas eller om det är sannolikt att ett tillstånd att inneha
kommer att återkallas.

Den nuvarande anmälningsskyldigheten för en läkare som är
ansvarig för vård av någon som är intagen på sjukhus för psykisk
störning och som har vapen skall regleras i vapenlagen.

Utredningens förslag: När behov av skjutvapen inte längre finns kan ett
tillstånd återkallas med stöd av gällande föreskrifter. Nya regler behövs inte
i den delen. Tillstånd för målskyttevapen skall och kan enligt gällande
regler återkallas, om tillständshavaren går ur en skytteförening utan att gå in
i en annan förening. Skytteföreningarna åläggs en rapporteringsskyldighet
till polisen beträffande dem som går ur en förening utan att gå in i en annan
skytteförening. Möjlighet införs att interimistiskt återkalla vapentillstånd i
avvaktan på ett slutligt avgörande av frågan om återkallelse enligt 29 -31 §§
vapenlagen. Vid beslut om interimistisk återkallelse får polismyndigheten
omhänderta vapen och ammunition.

Remissinstanserna: Sakliga ändringar som beträffande förslaget att med
stöd av gällande regler återkalla vapentillståndet när behov av ett vapen inte
längre föreligger måste enligt bl.a. hovrätten för Nedre Norrland och po-
lismyndigheten i Karlstad komma till uttryck genom lagändring. Riks-

åklagaren, överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten i Vänersborg,
kammarrätten i Jönköping, polismyndigheterna i Ljungby, Umeå, Karls-
hamn m.fl. anser att grunderna för återkallelse när behov av ett vapen inte
längre föreligger är svåra att tillämpa och inte helt klara till sin innebörd.

Vissa remissinstanser däribland överåklagarna i Malmö, länsstyrelsen i
Jämtlands län, polismyndigheterna i Lycksele, Umeå, Vilhelmina och
Hagfors är positiva till utredningens förslag om interimistisk återkallelse
och anser att det fyller ett behov. Polismyndigheterna i Stockholm, Sunds-
vall och Skellefteå, Föreningen Sveriges polischefer och jägarförbunden
ifrågasätter behovet mot bakgrund av reglema om omhändertagande eller
avstyrker utredningens förslag. Polismyndigheten i Hagfors efterlyser en
möjlighet att tillfälligt återkalla ett tillstånd. Tveksamma till förslaget med
rapporteringsskyldighet för skytteföreningar är överåklagarna i Stockholm,
Malmö och Vänersborg, polismyndigheterna i Göteborg, Umeå, Skellefteå,
Vilhelmina och Karlstad, Frivilliga Skytterörelsen och jägarförbunden m.fl.

Skälen för mitt förslag

Återkallelse

Det finns i bland omständigheter som gör att ett tillstånd att inneha eller
införa vapen måste återkallas. Enligt 29 § vapenlagen får ett tillstånd
återkallas, om en innehavare av ett skjutvapen genom missbruk av vapnet
eller oaktsamhet med vapnet eller på något annat sätt visar att han är
olämplig att inneha vapen eller om det annars finns skälig anledning till det.
När det gäller pistol eller annat enhandsvapen eller kulsprutepistol eller
annat helautomatiskt vapen får enligt huvudregeln i 29 § andra stycket ett
tillstånd återkallas, om de synnerliga skäl som förutsattes vid till-
ståndsgivningen inte längre föreligger. Har en tillståndshavare missbrukat
vapnet, visat oaktsamhet med det eller på annat sätt visat att han är olämplig
att inneha vapen bör hans tillstånd normalt återkallas.

Det har vid tillämpningen ansetts vara oklart om tillstånd kan återkallas
därför att t.ex. behov av vapnet inte längre föreligger. Jag anser att åter-
kallelsereglema är otydliga och otillräckliga i detta avseende. Det råder
sålunda delade meningar i praxis om tillstånd kan återkallas av den
anledningen att innehavaren av vapnet inte längre har behov av detta.

I likhet med utredningen och flertalet remissinstanser anser jag att ett va-
pentillstånd måste kunna återkallas i det fallet.

Också på andra sätt kan förutsättningarna för ett vapeninnehav på ett vä-
sentligt sätt ha förändrats i förhållande till omständigheterna vid tillstånds-
givningen. Även om också lagtexten för närvarande kan tolkas så att det är
möjligt att återkalla ett tillstånd även i sådana fall anser jag i likhet med
bl.a. hovrätten för Nedre Norrland att det är lämpligt att detta uttryckligen
framgår av lagen.

Jag föreslår därför en tydligare formulering av återkallelsereglema så att
det klart framgår att ett tillstånd kan återkallas vid ändrade förutsättningar.

Förutsättningarna kan som regel sägas vara så ändrade att tillståndet bör
kunna återkallas, om det inte längre finns förutsättningar for att ett tillstånd

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

skulle beviljas inte skulle beviljas. Det skulle dock föra alltför långt att åter-
kalla alla tillstånd där sådana förändringar skett. I vaije enskilt ärende måste
en självständig bedömning göras. Det är därvid naturligt att främst beakta
de omständigheter som kan hänföras till tillständshavaren. Exempel på
sådana omständigheter är att tillständshavaren inte längre har behov av
vapnet, att synnerliga skäl föreligger inte längre för att inneha en revolver,
att en samling upplöses eller att brister uppstår i den personliga lämp-
ligheten att inneha vapen.

När ändrade regler rubbar förutsättningarna för tillstånd och återkallelse
därför kan komma i fråga finns det anledning till särskild försiktighet vid
bedömning av om ett tillstånd skall återkallas. Detta kan exempelvis vara
fallet vid skärpta utbildningskrav för en viss vapentyp, högre krav på skjut-
skicklighet och höjda åldersgränser.

Särskilt om målskyttevapen

I fråga om målskyttevapen krävs det enligt praxis normalt medlemskap i en
skytteförening för att man skall anses ha behov av vapnet. Enligt utred-
ningen kan och bör tillstånd för målskyttevapen återkallas redan enligt
gällande föreskrifter, om behov av vapnet inte föreligger. Behov skulle inte
anses föreligga, om medlemskap i en skytteförening upphört. Efterlevnaden
av kravet på medlemskap skall enligt utredningen kontrolleras genom en
skyldighet för skytteföreningarna att anmäla när någon utträder ur en före-
ning utan att gå in i en annan skytteförening. Förslaget har fått kritik under
remissbehandlingen.

Utredningens förslag att lägga på skytteföreningarna att anmäla utträde
ur en förening kan vara effektivt från kontrollsynpunkt. Emellertid är det
mindre lämpligt från andra synpunkter och bör inte genomföras. Bl.a. bör
man undvika att ålägga enskilda ideella organisationer att rapportera för-
hållanden till myndigheter som kan föranleda åtgärder mot en enskild
person. Särskilt gäller detta i förhållande till medlemmarna eller tidigare
sådana.

Jag är emellertid överens med utredningen om att den som inte är
medlem i en skytteförening inte heller normalt kan anses ha behov av att
inneha målskyttevapen. Genom mitt förslag till formulering av regeln i 29 §
om återkallelse av tillstånd kommer det att klart framgå att återkallelse kan
komma i fråga i dessa situationer. Inget hindrar i dessa fall att polisen
genom en enkel förfrågan hos tillståndshavarna tar reda på om de
fortfarande är medlemmar i någon skytteförening.

Utvidgad möjlighet till omhändertagande av skjutvapen m.m.

Enligt utredningen är reglema om omhändertagande av vapen i 32 § vapen-
lagen för närvarande inte tillräckliga. Enligt detta lagrum får polismyn-
digheten besluta att omhänderta ett skjutvapen och därtill hörande ammu-
nition, om det föreligger risk för missbruk av vapnet. Är faran för missbruk
överhängande, får en polisman även utan sådant beslut omhänderta vapnet
och ammunitionen.

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

Utredningen har föreslagit att reglema om omhändertagande komplet-
teras med en föreskrift om interimistisk återkallelse.

Jag delar uppfattningen att de nuvarande reglema inte ger tillräckliga
möjligheter att ta hand om vapen innan frågan om återkallelse är slutligt
prövad. Det finns fall där det framstår som klart olämpligt att vapen och
ammunition får finnas kvar hos en person som i och för sig inte har fått sitt
tillstånd återkallat. Den möjlighet som nu finns är att omhänderta vapen och
ammunition enligt 32 § vapenlagen. Ett sådant omhändertagande förutsätter
att risk för missbruk kan konstateras. För att återkalla ett vapentillstånd
krävs dock inte att det finns risk för att vapnet missbrukas. Jag föreslår
därför att en polismyndighet får möjlighet att omhänderta vapen och
ammunition även i fall då det är sannolikt att ett tillstånd kommer att
återkallas och särskilda omständigheter motiverar ett omhändertagande.

Jag anser att det inte skall vara regel att någon berövas förfoganderätten
över ett vapen i avvaktan på att rätten att inneha vapnet prövas. Genom att
föreskriva krav på särskilda omständigheter blir omhändertaganden inte
aktuella regelmässigt utan blir möjliga endast när det finns skäl för det i det
enskilda fallet.

Mot bakgrund av mitt förslag till ökade möjligheter till omhändertagande
av vapen m.m. anser jag att det inte finns behov av någon sådan möjlighet
till tillfälliga återkallelser som har föreslagits.

Läkares anmälningsskyldighet

Om någon som är intagen på sjukhus för vård av en psykisk sjukdom är in-
nehavare av eller kan tänkas vara innehavare av skjutvapen och det kan
antas att han inte bör inneha ett sådant vapen, skall enligt 55 § vapen-
kungörelsen den läkare som har ansvaret för vården omedelbart anmäla
förhållandet till polisen.

Regeln fyller syftet att polisen vid behov skall kunna vidta de åtgärder
som behövs, om någon psykiskt sjuk person som är intagen för vård har
vapentillstånd. Det kan exempelvis finnas skäl att omhänderta ett vapen vid
uttalad suicidrisk eller till skydd för hotade personer.

Åtminstone för läkare på privata sjukvårdsinrättningar innebär före-
skriften ett sådant åliggande för enskild som avses i 8 kap. 3 § regerings-
formen vilket kräver lagform. Som en jämförelse kan nämnas föreskriften i
17 a § körkortslagen (1977:477) om läkares anmälningsskyldighet i fråga
om innehavare av körkortstillstånd (se prop. 1988/89:134, SFS 1989:591).
Jag föreslår därför att regeln placeras i vapenlagen.

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

3.9 Sekretess för uppgifter i vapenregister

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

Mitt förslag: Uppgifter i polismyndigheters lokala vapenregister och
uppgift om vapenmarkeringama i folkbokföringen skall inte få lämnas
ut, om det inte står klart att registeruppgiften kan röjas utan fara för
att vapen kommer till brottslig användning.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med mitt förslag.
Utredningen har förordat lokala vapenregister framfor ett centralt.

Remissinstanserna: Det övervägande antalet remissinstanser, däribland
datainspektionen, som yttrat sig i frågan om skärpt sekretess för data-
baserade vapenregister och vapenmarkeringar i folkbokföringen, är positiva
till förslaget. Negativa är endast Samlarförbundet Nordstjärnan, Svenska
Vapenstiftelsen och Sveriges Vapenhandlareförening. Polismyndigheten i
Malmö påpekar att förslaget leder till så gott som full sekretess med
åtföljande tillämpningsproblem. Polismyndigheten föreslår därför som
alternativ att registret beläggs med full sekretess med undantag av ett fåtal
särskilt utvalda typfall t.ex. för forskningsprojekt. Överåklagaren i Stock-
holm anser att sekretessregeln bör utvidgas så att den skyddar inte bara mot
fara för att vapen kommer till brottslig användning utan också mot sådana
risker som kan ligga exempelvis i att främmande makt kartlägger hos vilka
enskilda personer det finns vapen. De remissinstanser som är negativa till
förslaget instämmer inte i uppfattningen att sekretess bidrar till att minska
risken för brott samt att inskränkningen i offentlighetsprincipen inte står i
rimlig proportion till den nytta som kan förväntas.

Överåklagaren i Stockholm anser att ett centralt vapenregister skulle ha
fördelar för brottsspaning men delar utredarens uppfattning att det är olämp-
ligt från sårbarhetssynpunkt. Datainspektionen förordar lokala register av
integritetsskäl. Svenska Polisförbundet anser att ett centralt register är att
föredra.

Skälen för mitt mitt förslag: Offentlighetsprincipen är starkt förankrad
i vårt samhälle. För vissa uppgifter måste vi ändå ha sekretess till skydd för
olika intressen. Vilka uppgifter som omfattas av sekretess anges i princip i
sekretesslagen (1980:100). Att förhindra allvarliga brott är ett vitalt intresse.
Uppgifter i vapenregister hos polismyndighet är sedan den 1 januari 1987
enligt 5 kap. 5 § sekretesslagen skyddade av sekretess under förutsättning
att det kan antas att ett röjande av uppgifterna skulle medföra fara för att
vapen kommer till brottslig användning.

Det går att med relativt enkla metoder få uppgifter om många personers
vapeninnehav ur databaserade register. Det medför en betydande risk för att
uppgifterna kan användas för oseriösa ändamål. Väsentliga säkerhets-
intressen kan som vissa remissinstanser påpekat hotas. Jag anser att sådana
uppgifter bör ges ett bättre skydd och föreslår därför nu att ett s.k. omvänt
skaderekvisit införs vilket innebär en presumtion för sekretess; sekretess
skall alltså gälla för registeruppgifter om vapen, om det inte står klart att

4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 130

uppgiften kan lämnas ut utan fara för att vapen kommer till brottslig
användning.

Uppgift om att någon innehar vapen framgår också av den s.k. v-marke-
ringen i folkbokföringen. För den uppgiften finns i dag inte möjlighet till
sekretess annat än om det av särskild anledning kan antas att någon lider
men av att uppgiften röjs. Därför anser jag att det också för denna typ av
uppgift om vapenförekomst måste gälla en presumtion för sekretess.

Förutsättningen för sekretess tar sikte på att vapen skall komma till
brottslig användning. I likhet med utredningen anser jag att en myndighet
måste beakta, inte bara risken för att den som begär att få uppgifterna
utlämnade skall missbruka dessa utan även att uppgifter kan komma på
avvägar så att vapen sedermera hamnar hos någon som kan använda det i
brottsligt syfte. Detta framgår redan nu av lagtexten.

Jag anser också att även fara för att ammunition skall komma till brotts-
lig användning som ett resultat av uppgiftslämnandet skall vara sekretess-
grundande. Paragrafen bör därför kompletteras i det hänseendet.

Givetvis gäller sekretess t.ex. när en terrororganisation försöker inhämta
uppgifter för kartläggning av vapenförekomst även om det är fråga om att
använda vapnen utomlands. Den nya avfattningen innebär också att
främmande makt hindras från att via vapenregister och folkbokföringen
söka kartlägga olika personer vapeninnehav.

Naturligtvis kan det finnas berättigade intressen av att hämta uppgifter ur
vapenregistret och ur folkbokföringen om vapeninnehav. Ett exempel på
detta är seriös forskning. Då skall uppgifter lämnas ut.

När det gäller att använda vapenregister för brottsspaning avser jag att
återkomma till denna fråga i samband med ett annat lagstiftningsärende. Jag
vill dock i detta sammanhang instämma i utredningens bedömning att
lokala databaserade vapenregister är att föredra framför ett centralt register.

3.10 Instansordningen och praxis i vapenärenden

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

Min bedömning: En polismyndighets beslut enligt vapenlagen skall
även fortsättningsvis få överklagas endast av den enskilde. Enhetlig
praxis får åstadkommas genom information.

Utredningens förslag: I syfte att öka antalet vägledande avgöranden ges
rikspolisstyrelsen partsställning i vapenärenden. Rikspolisstyrelsen får rätt
att överklaga alla beslut enligt vapenlagen, om det är av vikt för rättstill-
lämpningen eller annars från allmän synpunkt att saken prövas av en högre
instans. De beslut som i första hand skall komma i fråga är beslut av
länsstyrelser och förvaltningsdomstolar.

Remissinstanserna: Många remissinstanser uttrycker principiell tvek-
samhet till att rikspolisstyrelsen generellt ges ställning av part. Bland dessa
är hovrätten för Nedre Norrland, kammarrätten i Jönköping, polis-
myndigheterna i Sundsvall, Malmö och Karlstad, Sveriges advokatsamfund

och Sveriges domareförbund. Tillstyrker utredningsförslaget gör bl.a. över-
åklagarna i Malmö och Vänersborg, rikspolisstyrelsen, polismyndigheterna
i Umeå, Lycksele och Vilhelmina, länsstyrelsen i Jämtlands län och Göte-
borgs och Bohus län, Frivilliga skytterörelsen samt Svenska pistol-
skytteförbundet. Vissa remissinstanser, däribland kammarrätten i Jön-
köping, förordar att länsrätterna förs in i instansordningen i vapenärenden i
de fall som nu skall prövas av kammarrätten som första instans. Några
remissinstanser är tveksamma till behovet av att genom ändrad lagstiftning
öka förutsättningarna för enhetlig praxis. Bland dessa är polismyndig-
heterna i Linköping och Älmhult, Svenska Jägarförbundet och Jägarnas
Riksförbund/Landsbygdens jägare samt Svenska vapenstiftelsen.

Skälen för min bedömning: För närvarande kan endast den enskilde
överklaga ett beslut i ett vapenärende. Alla vapenärenden kan överklagas
till länsstyrelse. Vissa ärenden kan överklagas vidare till kammarrätt och
under vissa förutsättningar kan regeringsrätten pröva ärendet.

Till stöd för förslaget att ge rikspolisstyrelsen partsställning har
åberopats främst ett par avgöranden i kammarrätt om återkallelse av vapen-
tillstånd där underinstansemas beslut om återkallelse av vapentillstånd
upphävts beträffande personer som polismyndigheterna och länsstyrelsen
funnit vara olämpliga att betro med vapen. Vidare har det förekommit
kammarrättsavgöranden som framstått som sinsemellan oförenliga.

Det är naturligtvis av stor betydelse med enhetlig praxis för ärenden
enligt vapenlagen liksom vid all ärendehantering. Det får inte vara lokal
praxis som avgör om ett tillstånd skall beviljas eller skall återkallas.

Hos polismyndigheterna fattas varje år ett mycket stort antal vapenbe-
slut. Under beredningen av detta lagstiftningsärende har inhämtats uppgifter
om hur många ärenden enligt vapenlagen som årligen överprövas av
länsstyrelse, kammarrätt resp, regeringsrätt. Under år 1988 handlades i
samtliga länsstyrelser totalt 357 ärenden enligt vapenlagen och år 1989 381
ärenden. De åren var vapenärendena i kammarrätt 50 resp. 41 och i rege-
ringsrätten 28 resp. 13. Det är i förhållande till många andra ärendegrupper
ett mycket litet antal ärenden som överklagas.

Den låga överklagandefrekvens som detta återspeglar visar enligt min
mening att rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd har den största
betydelse för en enhetlig tillämpning av vapenlagstiftningen. Genom att
rikspolisstyrelsen följer utvecklingen av överklagade ärenden och sprider
information om betydelsefulla avgöranden av såväl länsstyrelser som för-
valtningsdomstolarna kan styrelsen på ett lika ändamålsenligt men sam-
hällsekonomiskt mindre kostsamt sätt medverka till enhetlig rättstill-
lämpning som genom en egen rätt att överklaga. Därtill kommer att dom-
stolarna, som ofta redan sker, kan inhämta yttranden från rikspolisstyrelsen.
Allmänt sett bör man dessutom vara mycket restriktiv med att låta en
myndighet överklaga en annan myndighets avgöranden.

Mot den nu angivna bakgrunden anser jag att det inte finns tillräckliga
skäl att ge rikspolisstyrelsen en partsställning i syfte att få en enhetligare
praxis. Utredningen har utan att lämna närmare förslag i frågan pekat på tre
ärendetyper som enligt artikel 6 i Europarådets konvention angående skydd

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna kan fordra
möjlighet till domstolsprövning. De ärendegrupper som åsyftas är en
polismyndighets beslut att inte godkänna lokaler hos vapenhandlare (26 §
vapenkungörelsen), beslut att inte godkänna föreståndare för vapenhandel
(34 § vapenkungörelsen) samt beslut om godkännande att ta emot vapen för
reparation m.m. (39 § vapenkungörelsen). Dessa beslut kan i vissa fall ha
avgörande betydelse för en näringsidkares möjligheter att fortsätta sin
näringsverksamhet. Denna fråga regleras i en regeringsförfattning och jag
kommer att överväga huruvida dessa ärenden bör kunna överklagas vidare
från länsstyrelse till domstol.

Bl.a. kammarrätten i Jönköping har uttryckt uppfattningen att även av-
slag på ansökan om vapentillstånd skall kunna överklagas till domstol.
Avslag på en ansökan om vapentillstånd kan ha stor betydelse för den
enskilde men har inte primärt näringsrättslig betydelse och är inte heller på
annat sätt en sådan civil rättighet som enligt Europakonventionen och
allmänna lämplighetsöverväganden kräver domstolsprövning. Jag är därför
inte beredd att nu föreslå möjlighet till överprövning av länsstyrelsens
beslut i dessa frågor.

3.11 Vapenattrapper

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

Min bedömning: Införsel-, saluhållnings- och överlåtelseförbud för
moderna efterbildningar av skjutvapen, s.k. vapenattrapper, bör inte
inforas.

Utredningens förslag: I syfte att hindra brott bör införsel, saluhållnings-
och överlåtelseförbud införas beträffande föremål som lätt kan uppfattas
som ett brukbart skjutvapen.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som uttalat sig i frågan
utom barnmiljörädet och vdldskommissionen är kritiska till förslaget. Bl.a.
framhåller generaltullstyrelsen att avsevärda tillämpningsproblem skulle
uppstå. Polismyndigheten i Sundsvall anser att även innehavet bör krimina-
liseras om förslaget skall få avsedd effekt.

Skälen för min bedömning: I likhet med utredningen har jag föga
förståelse för behov av föremål som lätt kan uppfattas som brukbara
skjutvapen. Det är önskvärt att dessa föremål kommer bort från marknaden.
Särskilt allvarligt är det att vapenattrapper används i samband med brott.
Enligt en undersökning om skjutvapen vid misshandel, rån och våldtäkt
som utredningen redovisar kunde det konstateras att t.ex. år 1987 användes
vapenattrapp i 36 av totalt 442 fall och beträffande bank, post och butiksrån
användes attrapp i minst 14 av totalt 164 fall. I bägge dessa hänseenden
gäller således att attrapper säkert användes i nästan tio procent av fallen.

Statistiska uppgifter av detta slag är dock inte tillräckliga för att avgöra
effekten av sådan reglering som utredningen föreslår. Vad som är väsentligt
är snarare hur många av dessa brott som kunnat undvikas, om de föreslagna

restriktionerna för att skaffa attrapper funnits. Den frågan är naturligtvis
mycket svår att besvara. För min del har jag inte övertygats om att
merparten av dessa brott inte skulle ha kommit till stånd, om begränsningar
när det gäller vapenattrapper funnits. Det rör sig om mycket allvarliga brott
vilka oftast inte begås som en impulshandling eller beroende på tillgång till
en vapenattrapp. Jag anser att skälen för den föreslagna regleringen inte har
tillräcklig styrka för att man skall acceptera de problem ett genomförande
av förslaget skulle medföra, främst för tullen, men också för de andra som
kan ha ett legitimt behov av attrapper, t.ex. teatrar.

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

3.12 Vapenamnesti

Min bedömning: S.k. vapenamnesti bör inte införas.

Utredningens förslag: I syfte att minska antalet illegala vapen bör det i
en särskild lag bestämmas en tidsperiod under vilken man till polisen
straffritt kan lämna in alla slags vapen och all slags ammunition som man
innehar utan att vara berättigad till det.

Remissinstanserna: Utredningsförslaget möter ett blandat mottagande.
Bland dem som finner att förslaget verksamt kan bidra till att minska antalet
illegala vapen är överåklagarna i Stockholm, Malmö, Vänersborg och
Gävle, statens kriminaltekniska laboratorium, länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus län och vdldskommissionen. Avstyrker förslaget av principiella
skäl eller som inte tillräckligt motiverat gör bl.a. polismyndigheterna i
Skellefteå, Vilhelmina och Lycksele, Svenska Polisförbundet, Föreningen
Sveriges åklagare och Svenska Jägarförbundet och Jägarnas Riksförbund! -
Landsbygdens jägare. Flera remissinstanser pekar på att en amnesti måste
förenas med en brett upplagd informationskampanj.

Skälen för min bedömning: Amnesti är till sin natur ett främmande
inslag i svensk rättstradition, och det skulle kräva mycket starka skäl för en
sådan här i landet. Institutet används dock i utlandet. Av särskilt intresse är
att det i Danmark under en månad 1989 gavs vapenamnesti med påföljd att
närmare 10 000 vapen och 10 ton sprängämnen lämnades in.

Som såväl utredningen som flera remissinstanser framhåller har Sverige
inte varit inblandat i krig under modem tid och förhållandena kan därför
inte antas vara jämförliga med de i Danmark. Vid övervägande av om det
ändå finns skäl att besluta om en period då man straffritt skall kunna lämna
i från sig illegala vapen är det enligt min mening högst osäkert om man i
någon större grad kan uppnå den avsedda effekten. Som många
remissinstanser påpekat kan det sålunda bl.a. starkt ifrågasättas om förslaget
får betydelse för de illegala vapen som man eftersträvar att få inlämnade.
Man kan inte heller bortse från möjligheten att den fullständiga anony-
miteten, som enligt utredningen skulle vara nödvändig, också kan hindra
utredning av vissa allvarliga brott med vapen inblandade. Jag anser därför
inte att vapenamnesti bör införas.

3.13 Övergångsbestämmelser avseende start- och signal-
vapen

Prop. 1990/91:130

Allmänna
överväganden

Min bedömning: Start- eller signalvapen som anskaffats före den 1
januari 1988 får även fortsättningsvis innehas utan tillstånd.

Utredningens bedömning: Överensstämmer med mitt. Utredningen
föreslår också att det skall ske en märkning av start- och signalvapen som
tillstånd beviljats för.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar utredarens bedöm-
ning att tillståndstvång för start- och signalvapen förvärvade under tid då
tillståndstvång inte förelåg skulle vara en alltför ingripande åtgärd. Riks-
polisstyrelsen anser att man bör överväga att helt slopa tillståndstvånget för
start- och signalvapen. Vissa remissinstanser bl.a BRA, länsstyrelsen i
Värmlands län och polismyndigheten i Stockholm samt Köpmannaförbundet
anser att den brottsförebyggande effekten av den införda tillståndsplikten
urholkas för mycket genom den gällande övergångsbestämmelsens utform-
ning. De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan om märkning av start-
och signalvapen tillstyrker ett sådant förfarande.

Skälen för min bedömning: Fr.o.m. den 1 januari 1988 omfattas start-
och signalvapen med undantag för s.k. salutkanoner av regelsystemet i
vapenlagen och är alltså i princip tillståndspliktiga. Enligt övergångs-
bestämmelserna får den som vid ikraftträdandet innehar ett start- eller
signalvapen även i fortsättningen inneha det utan tillstånd. Denna över-
gångsbestämmelse är annorlunda utformad än de övergångsbestämmelser
som meddelades då s.k. elpistoler, lös trumma till revolver samt
ljuddämpare och instickspipor gjordes tillståndspliktiga enligt vapenlagen. I
de fallen föreskrevs att tillstånd skulle sökas inom viss angiven tid. Skälet
till den annorlunda övergångsbestämmelsen beträffande start- och
signalvapen var bl.a. risken för massförseelser och administrativa
svårigheter. Vidare kunde en annan övergångsbestämmelse uppfattas som
konfiskatorisk eftersom ett inlösningsförfarande inte var rimligt då antalet
start- och signalvapen uppskattades till flera tusen. Dessa skäl har
fortfarande giltighet. Därför anser jag i likhet med utredningen och de flesta
remissinstanser att tillståndsfrihet för de äldre start- och signalvapnen
fortfarande skall gälla. Jag föreslår därför inte ändrade övergångsregler
beträffande start- och signalvapen.

Förslaget om märkning av de tillståndspliktiga start- och signalvapnen
kan synas väl motiverat. Det problem som tillkommit är emellertid att
ytterligare tid förflutit och det finns nu vapen vilka tillstånd redan beviljats
för. Frågan uppkommer då om även dessa skall märkas eller om
märkningen kan inskränkas till de vapen som tillstånd söks för efter
ikraftträdandet. Jag avser att överväga frågan närmare i samband med
övriga ändringar som blir aktuella i vapenkungörelsen.

4 Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har i justitiedepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Förslagen har granskats av lagrådet.

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

1§

Paragrafen innehåller en beskrivning av vapenlagens tillämpningsområde
(jfr avsnitt 3.2).

Första stycket definierar skjutvapen. Under begreppet skjutvapen faller
enligt den nya lydelsen vad som enligt gängse språkbruk kan anses vara
skjutvapen.

I andra stycket räknas övriga föremål upp som vapenlagens regler skall
tillämpas på.

Punkten 1 avser apparater och anordningar som till verkan och ändamål
är jämförliga med skjutvapen och motsvarar den tidigare punkten 2 i
skjutvapendefinitionen i första stycket.

Punkten 2 avser obrukbara skjutvapen som i brukbart skick skulle räknas
som skjutvapen. Den är inte sakligt ändrad och motsvarar den tidigare gäl-
lande andra stycket b.

Punkten 3 avser start- och signalvapen och motsvarar den tidigare
gällande 1 § andra stycket d. Ingen saklig ändring är avsedd. Ordet start-
vapen används som gemensam benämning för vad som i den äldre regeln
kallades start- eller skrämskottsvapen (startvapen).

Punkterna 4 och 5 tar upp armborst och tårgasanordningar. Armborst
och tårgasanordningar ansågs tidigare omfattas av punkten 1.

Punkten 6 tar upp tillståndspliktiga vapendelar. I sakligt hänseende har
det tillståndspliktiga området utvidgats till att omfatta stomme, låda och
trumma till alla skjutvapen samt armborststomme med avfyrnings-
anordning. Dessa vapendelar omfattas av tillståndsplikten.

Armborststomme blir tillståndspliktig med en tillhörande avfymingsan-
ordning.

För tillståndspliktiga vapendelar gäller att tillstånd kan sökas för det
vapen som avses bli tillverkat. Tillståndet får då avse även tillståndspliktiga
vapendelar som skall ingå i vapnet. Inget hindrar dock att tillstånd beviljas
för delarna.

Punkten 7 avser s.k. elpistoler och motsvarar regeln i 1 § tredje stycket
första meningen vapenlagen i dess äldre lydelse.

Punkten 8 avser anordningar som gör det möjligt att man till ett vapen
använder annan ammunition än vapnet är avsett för. Regeln motsvarar 1 §
andra stycket c vapenlagen i äldre lydelse.

Prop. 1990/91:130

Specialmotivering

I tredje stycket finns det bemyndigande som tidigare fanns i sista me-
ningen av stycket.

2§

Paragrafen behandlar undantag från vad som annars skulle omfattas av
reglema om skjutvapen (jfr avsnitt 3.2). Paragrafen har ändrats språkligt
och redaktionellt.

3§

Paragrafen har justerats språkligt. Författningshänvisningen i andra stycket
beträffande ammunition som är att hänföra till explosiva varor har ändrats
till lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor.

4§

Paragrafen behandlar undantag för vissa typer av ammunition från vissa av
vapenlagens regler (jfr avsnitt 3.4).

Paragrafen har ändrats sakligt så att hagelpatroner och kulpatroner
avsedda för gevär samt tändhattar till sådan ammunition kommer att om-
fattas av vapenlagens regler fullt ut. Detta kommer till uttryck genom att
dessa typer av ammunition inte finns med bland undantagen.

Ändringen innebär att sådan ammunition inte får innehas eller förvärvas
eller överlåtas fritt.

Armborstpilar har forts in bland undantagen.

5§

I paragrafen behandlas i vilka fall tillstånd behövs enligt lagen (jfr avsnitt
3.3 och 3.4).

Ändringen i första stycket innebär att den generella regeln om att
ammunitionsförvärv kräver tillstånd har tagits bort. Systemet med särskilt
tillstånd för förvärv av ammunition slopas utom beträffande ammunition för
bl.a. samlarändamål. Reglema om innehav av ammunition finns nu i 12 §.
Den lagtekniska konstruktionen ändras således till att reglera innehav i
stället för förvärv. Givetvis blir det inte tillåtet att förvärva ammunition om
man inte har rätt att inneha den. Frågan behandlas vidare i specialmoti-
veringen till 12 och 13 §§.

Ändringen i andra stycket innebär att kolsyrevapen jämställs med luft-
och fjädervapen. Vilka kolsyre, luft eller fjädervapen som kan anses vara
avsedda för målskjutning samt vilka av dessa och harpunvapnen som har en
sådan begränsad effekt att de blir tillståndsfria kan enligt andra meningen
bestämmas närmare genom verkställighetsföreskrifter. Åldersgränsen för
innehav, införsel och handel med dessa vapen har i tredje meningen
behållits oförändrad till arton år.

Tredje - femte stycket har justerats redaktionellt. Vidare ges stöd för en
vidaredelegering när det gäller start- och signalvapen.

Prop. 1990/91:130

Specialmotivering

6§

Paragrafen har endast justerats som en konsekvens av de nya reglema om
tillstånd till innehav av ammunition.

8§

Paragrafen har ändrats redaktionellt.

Det nya tredje stycket motsvarar det tidigare första stycket 3, som
medger att annan sammanslutning kan beviljas tillstånd att inneha
skjutvapen. Det är här fråga om ett normgivningsbemyndigande för
regeringen att föreskriva vilka andra sammanslutningar som får ges tillstånd
att inneha skjutvapen och detta hör inte hemma i första stycket.
Bemyndigandet har utnyttjats i 4 § vapenkungörelsen.

9§

Paragrafen reglerar under vilka förutsättningar en enskild person får ges till-
stånd att inneha skjutvapen (jfr avsnitt 3.3).

I första stycket anges för vilka ändamål en enskild person kan beviljas
tillstånd att införa eller inneha skjutvapen. En enskild person skall i detta
sammanhang förstås som en och inte flera personer. De ändamål som anges
är behov av vapnet, att vapnet har prydnadsvärde, samlarvärde eller
affektionsvärde. I förhållande till äldre lydelse har samlarvärde och
affektionsvärde införts som särskilda ändamål vid sidan av prydnadsvärde.
Vid bedömningen av om ett vapen har samlar-, prydnads- eller affek-
tionsvärde skall stor betydelse tillmätas sökandens uppfattning om värdet
för honom. Vid bedömning av affektionsvärde är detta helt naturligt. När
det gäller samlarvärde och prydnadsvärde måste accepteras att olika
bedömningar kan göras i fråga om ett vapens värde. Sökandens blotta
påstående att sådant värde föreligger för honom kan givetvis inte godtas.
Han måste ange omständigheterna som enligt hans mening innebär att
vapnet har ett prydnads-, affektions- eller samlarvärde.

Av tredje meningen framgår att ett vapen inte får användas till skjutning,
om tillståndet beviljats på grund av prydnads-, samlar- eller
affektionsvärde. Skall vapnet användas för skjutning måste sökanden
bedömas ha behov av det. Innehav av ett vapen såväl för skjutning som
därför att det har ett affektionsvärde inverkar därför på bedömningen av
vilka ytterligare vapen sökanden kan anses ha behov av eller om sökanden
kan anses ha behov av vapnet vid sidan av de andra vapen som han har
tillstånd för. Ett brukbart vapen kan ha stort affektions- eller prydnadsvärde
samtidigt som sökanden ändå vill kunna använda vapnet för skjutning. I
sådana fall görs en bedömning av sökandens totala behov. Skulle mängden
vapen bli stor kan det ur säkerhetssynpunkt finnas skäl att förena tillståndet
med krav på särskild förvaring eller annat villkor som polisen bedömer
nödvändigt.

Andra stycket, som föreskriver att tillstånd aldrig får beviljas, om det kan
antas att ett vapen kommer att missbrukas, motsvarar en del av tidigare
första meningen i första stycket. Ett vapen för vilket tillstånd meddelats på

Prop. 1990/91:130

Specialmotivering

grund av prydnads-, samlar- eller affektionsvärde får inte användas till
skjutning. Kan man misstänka att denna regel kommer att överträdas skall
tillstånd inte meddelas. Vidare måste motsvarande bedömningar göras om
sökandens allmänna lämplighet att inneha vapen såväl när tillstånd söks på
grund av prydnads-, affektions- eller samlarvärde som när han söker
tillstånd därför att han har behov av vapnet. Särskilt gäller detta i sådana
fall då ett vapen inte är varaktigt obrukbart.

Fjärde stycket innehåller ett normgivningsbemyndigande for regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om krav
i fråga om skjutskicklighet, utbildning, ålder samt de villkor i övrigt som
skall vara uppfyllda för tillstånd till innehav av skjutvapen. Bestämmelsen
är med tillägg av ålderskravet i princip överflyttad från 48 och 49 §§
vapenlagen i sin äldre lydelse.

10 §

Paragrafen har endast justerats språkligt. Därvid har uttrycket föreskrifter,
vilket bör reserveras för regler av normgivningskaraktär, tagits bort.

11 §

Paragrafen har justerats språkligt och av samma skäl som 10 §.

12 §

Paragrafen behandlar innehav av ammunition (jfr avsnitt 3.4).

I första stycket läggs principen fast att rätten till innehav av ammunition
är knuten till rätten att inneha skjutvapen. Som berördes under special-
motiveringen till 5 § är detta en annan konstruktion än den som gällde
tidigare och som reglerade rätten att förvärva ammunition. Den som inte har
rätt att inneha viss ammunition har givetvis inte heller rätt att förvärva den.
Det krävs att den som förvärvar ammunition har tillstånd att inneha det
vapen som ammunitionen är avsedd för. Vidare krävs att tillståndet
innefattar rätt att skjuta med vapnet. Ett tillstånd för sådant annat ändamål
som avses i 9 § första stycket andra meningen (prydnads-, samlar- eller
affektionsvärde) ger således inte rätt att inneha ammunition.

De nya reglema innebär praktiskt att den som köper eller på annat sätt
förvärvar ammunition måste kunna visa upp sitt bevis om vapentillstånd
för säljaren eller annan överlåtare, om denne inte t.ex. genom tidigare
bekantskap är förvissad om att köparen är berättigad att inneha
ammunitionen i fråga. Är köparen okänd för säljaren måste han därför
dessutom kunna styrka sin identitet. I konsekvens med innehavsförbudet
blir det straffbelagt att överlåta ammunition till den som inte är berättigad
att inneha den (38 § 5 vapenlagen).

För skjutvapen som får innehas utan tillstånd får ammunition köpas fritt.

Andra stycket behandlar tillstånd att inneha ammunition i andra fall än
som regleras i första stycket. Detta tar sikte på dels de fall då någon inte har
ett vapentillstånd, dels då ett vapentillstånd inte innefattar rätt att skjuta

Prop. 1990/91:130

Specialmotivering

med vapnet. Det första av dessa fall gäller den som endast samlar
ammunition. I det andra fallet är det fråga om någon som har ett
vapentillstånd för sådant annat ändamål som avses i 9 § första stycket andra
meningen (prydnads-, samlar- eller affektionsvärde). För sådana vapen
saknas behov av att använda ammunition. För samlarändamål kan det finnas
skäl att att ha ammunition till vapnet. I sådant fall kan det vara lämpligt att
frågan om ammunitionstillstånd handläggs tillsammans med vapen-
tillståndet.

Tredje stycket föreskriver att tillstånd till innehav av ammunition får ges
endast om det inte skäligen kan antas att ammunitionen kommer att miss-
brukas.

Frågan om förvärv av ammunition genom ombud behandlas under 13 §.

Frågan om överträdelse av innehavsförbudet behandlas vidare under
38 §.

13 §

Paragrafen innehåller regler om rätt att överlåta ammunition (jfr avsnitt
3.4).

Inledningen till förevarande paragraf har ändrats i konsekvens med än-
dringen i 12 §.

Som huvudregel gäller att ammunition får överlåtas till sammanslutning
som avses i 8 § och den som enligt 12 § är berättigad att inneha am-
munition. Vid sidan härav anges i fyra punkter i vilka övriga fall som
ammunition får överlåtas. I den första punkten föreskrivs det att deltagare i
jakt för användning (tidigare: förbrukning) under jakten till annan deltagare
får överlåta ammunition till vapen som denne är berättigad att inneha.
Andra och tredje punkterna är endast språkligt justerade. Den tidigare tredje
punkten om överlåtelse av kulammunition har utgått som en konsekvens av
att kulammunition inte längre intar någon särställning. Överlåtelse till
sammanslutningar regleras nu i första stycket.

Sista stycket behandlar överlåtelse till ett ombud för förvärvarens
räkning. Bakgrunden till frågan om förvärv av ammunition genom ombud
har behandlats i avsnitt 3.4. Ombudet måste kunna stödja sitt förvärv på en
fullmakt från sin uppdragsgivare. Om förvärvet sker från en vapenhandlare
som inte känner vare sig ombudet eller uppdragsgivaren krävs att ombudet
kan förete en skriftlig fullmakt. I sådana fall skall ombudet också kunna
visa upp tillståndet för det vapen som ammunition skall användas till.
Ombudet skall vidare kunna legitimera sig och visa upp ett bevis om eget
vapentillstånd. Ombudets vapentillstånd behöver dock inte avse samma typ
av vapen. Hans bevis om eget vapentillstånd visar hans allmänna behörighet
att handskas med ammunition. Fullmakten behöver inte alltid vara skriftlig.
Om den förvärvet sker från, vanligtvis en vapenhandlare, underrättats munt-
ligt t.ex. per telefon av uppdragsgivaren och handlaren känner honom och
hans rätt att inneha ammunition är detta tillräckligt. I sådant fall behöver
inte heller uppdragsgivarens tillstånd kunna företes. Är handlaren på mot-

Prop. 1990/91:130

Specialmotivering

svarande sätt bekant med ombudet behöver hans tillstånd och legitimation
givetvis inte visas upp.

Frågan om överträdelse av överlåtelseförbudet behandlas vidare under
38 §.

14 §

I första stycket har hänvisningen till 12 § utgått. Ändringen är nödvändig
för att införsel av ammunition inte skall bli tillståndsfritt för den som är
berättigad att köpa ammunition mot uppvisande av ett bevis om vapen-
tillstånd.

Enligt andra stycket kan den som i Sverige är berättigad att inneha am-
munition få tillstånd till införsel av ammunition. Av 12 § första-tredje
styckena framgår vilka som är berättigade att inneha ammunition i Sverige.

Av tredje stycket framgår att tillstånd till införsel får ges endast om det
skäligen kan antas att ammunitionen inte kommer att missbrukas.

15 -17 §§

Paragraferna har endast justerats redaktionellt och språkligt.

18 §

Paragrafen behandlar förutsättningarna för att få vapenhandlartillstånd (jfr
avsnitt 3.5). Den nya lydelsen av paragrafen innebär skärpningar av de krav
som skall ställas upp för att ge tillstånd att handla med vapen.

Ändringarna i första stycket innebär att två nya krav nu förs in i lag-
texten, dels behövliga kunskaper, dels att handeln skall bedrivas yrkes-
mässigt.

För att sökanden skall anses ha behövliga kunskaper bör krävas såväl
kunskaper om vapen, vapenlagstiftning som erfarenheter beträffande vapen-
branschen. Som jag närmare utvecklat under allmänmotiveringen kan kun-
skaper och erfarenheter förvärvas på olika sätt.

Genom ändringen i andra stycket bemyndigas regeringen eller den myn-
dighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om kompetens för att
få vapenhandlartillstånd. Till denna paragraf har också flyttats föreskriften i
den äldre 49 § punkten 3 till den del bestämmelsen avsåg handel.

Kravet på yrkesmässighet innebär att verksamheten skall ha en viss
varaktighet eller åtminstone vara inriktad på en serie affärshändelser.
Verksamhetens omfattning skall alltså tillmätas avgörande betydelse. Den
som ansöker om vapenhandlartillstånd bör därför kunna redovisa en upp-
skattning av hur många skjutvapen av olika slag som skall hållas i lager
samt ge en uppgift om beräknad omsättning. Den beräknade årsom-
sättningen bör stå i rimlig proportion till lagerhållningen. Uppgifter om
tilltänkt kundkrets, vilket utbud som planeras samt i vilken affärslokal
verksamheten skall bedrivas är också värdefullt att veta vid bedömningen
av yrkesmässigheten. Någon prövning av den tilltänkta etableringen från
marknadssynpunkt skall inte ske.

Prop. 1990/91:130

Specialmotivering

Beslut i fråga om handelstillstånd har stor betydelse för den enskilde och
är en fråga som angår s.k. civila rättigheter. Därför kan ett beslut i fråga om
handelstillstånd enligt 42 § överklagas till domstol.

19 §

Paragrafen har endast justerats språkligt. Därvid har uttrycket föreskrifter,
vilket bör reserveras för regler av normgivningskaraktär, ersatts med ut-
trycket villkor.

20 och 21 §§

Paragraferna har endast justerats språkligt.

22 §

I paragrafen, som behandlar utlåning av skjutvapen, har gjorts en följdän-
dring i första stycket 3 c. Där har kolsyrevapen tagits upp jämte luft- och
fjädervapen bland de vapen som under vissa förutsättningar får lånas ut till
den som är under arton år. Ändringen är en följd av att kolsyrevapen
jämställs med luft- och fjädervapen enligt den nya lydelsen av 5 § 3.

I övrigt har paragrafen endast justerats språkligt varvid bemyndigandet
för regeringen att föreskriva undantag från anmälningsskyldigheten för
vissa typer av vapen tagits in i ett eget sista stycke.

23 -25 a §§

Paragraferna har endast justerats språkligt.

25 b §

Paragrafen ersätter 49 § 3 i sin äldre lydelse. Den innehåller ett normgiv-
ningsbemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen be-
stämmer att meddela föreskrifter om skrotning och reparation av vapen.

26 §

Paragrafen innehåller skärpta allmänna regler om förvaring av skjutvapen
och ammunition (jfr avsnitt 3.6).

Första stycket innehåller en grundläggande regel om skyldigheten att ta
vård om egendomen och hålla den under sådan uppsikt att det inte är fara
för att någon obehörig kommer åt den. Bestämmelsen avser den som är
innehavare av skjutvapnet och får särskild betydelse i samband med att
vapnet används, transporteras och under tid i samband med användning
eller transport eftersom vapnet inte då är förvarat i den mening som andra
stycket reglerar. Vårdplikten gäller också vid t.ex. vapenvård och visning av
vapnet för annan. En annan situation som vårdplikten tar sikte på är
förvaring av nyckel eller kod till säkerhetsskåp eller annat låst för-
varingsutrymme. En lätt tillgänglig nyckel som kanske är märkt eller en
antecknad kod till ett säkerhetsskåp förtar en stor del av den säkerhet som är

Prop. 1990/91:130

Specialmotivering

avsedd och medför inte att obehöriga förhindras att komma åt vapen och
ammunition.

Andra stycket reglerar hur skjutvapen och ammunition skall vara förva-
rade. Första meningen lägger fast att skjutvapen och ammunition alltid skall
förvaras under säkert lås eller på annat lika betryggande sätt. Uttrycket
säkert lås innebär en skärpning i förhållande till tidigare. Ett säkert lås skall
erbjuda ett gott stöldskydd. Lås av enkel och lättforcerad konstruktion kan
inte godtas. Inlåsning i en vanlig garderob och liknande kan inte anses fylla
kravet på säkert lås. Inte heller vapenställ är generellt av sådan säker
beskaffenhet. Kan en vital vapendel inte tas bort från vapnet, måste vapnet
och ammunitionen normalt förvaras åtskilda och under säkra lås.

Andra meningen anger hur förvaring skall ske om inte såväl skjutvapnen
som ammunitionen förvaras i säkerhetsskåp. Förvaring i säkerhetsskåp är
liksom tidigare en helt tillfredsställande förvaring. Det finns skåp som inte
är godkända som säkerhetsskåp men som ändå fyller lika högt ställda krav.
Det får inte råda tvivel om att ett sådant skåp erbjuder samma säkerhet.
Kravet har därför formulerats så att förvaring i ett utrymme som inte har
beteckningen säkerhetsskåp nu skall vara lika säkert. Det ankommer på
sökanden att visa att utrymmet är minst lika betryggande.

Förvaras inte skjutvapen och ammunition i säkerhetsskåp skall vapen,
vital vapendel och ammunition i princip förvaras var för sig, s.k. tredelad
förvaring. Förvaras vapen, vapendel och ammunition tredelat är det inte
nödvändigt med separat förvaring under tre säkra lås. Förvaringen kan i ett
sådant fall vara minst lika betryggande, om t.ex. ammunitionen till vapnet
och en vital vapendel förvaras i ett säkerhetsskåp och resten av vapnet står i
ett vapenställ. Även andra kombinationer av låst och öppen förvaring kan
tillsammans erbjuda en minst lika betryggande förvaring som delad
förvaring under säkert lås.

Delad förvaring innebär åtskillnad mellan vapen och ammunition. En så-
dan tvådelad förvaring får godtas, om en vital vapendel inte kan avlägsnas
utan avsevärd svårighet. I sådana fall är det svårare att anse en förvaring
vara lika betryggande som den man uppnår genom att förvara såväl am-
munition som vapen under säkra lås.

Vitala vapendelar kan vara slutstycke, underbeslag, baskyl, trumma eller
pipa. Verkställighetsföreskrifter klargör närmare vad som är vital vapendel
för olika typer av vapen.

Undantaget från förvaringsreglema när det gäller start- och signalvapen
har behållits.

Ändringen i tredje stycket innebär att den tidsrymd under vilken man,
efter särskild anmälan till polismyndigheten, får lämna vapnet för förvaring
hos annan utsträcks från ett år till tre år åt gången (s.k. långtidsförvaring).

Sista stycket innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myn-
dighet regeringen bestämmer att meddela särskilda föreskrifter om hur
vapenhandlare, museer och sammanslutningar skall förvara vapen och
ammunition. En motsvarande bestämmelse fanns tidigare i 49 § 2.

Prop. 1990/91:130

Specialmotivering

27 §

Paragrafen har endast justerats språkligt. Därvid har uttrycket föreskrifter,
vilket bör reserveras för regler av normgivningskaraktär, ersatts med ut-
trycket villkor.

28 §

Paragrafen har endast justerats språkligt.

28 a £

Paragrafen behandlar transport av vapen och ammunition (jfr avsnitt 3.7).
Föreskriften gäller endast då annan än vapeninnehavaren själv transporterar
vapnet. Vid transport av eget vapen gäller föreskriften i 26 § första stycket.
Ändringen i andra stycket innebär att rekommendationen till transportören
att vidta betryggande åtgärder har ändrats till en bindande föreskrift. Några
andra mer detaljerade föreskrifter som är bindande finns inte. Allmänna
lämplighetsbedömningar får vara avgörande för hur betryggande transport
av vapen skall ske. Utgångspunkten måste vara att vapnen skall vara
skyddade på ett sådant sätt att det krävs en betydande insats för en obehörig
att komma åt vapnen.

28 b §

Paragrafen har endast justerats språkligt. Normgivningsbemyndigandet är
intaget i ett andra stycke.

29 §

Paragrafen behandlar återkallelse av tillstånd att inneha eller införa vapen
(jfr avsnitt 3.8).

Paragrafen har ändrats redaktionellt och tar i punktform upp de situa-
tioner när ett vapentillstånd kan återkallas. De situationer som avses i
punkterna 1-3 är när någon missbrukat vapnet, visat oaktsamhet med vapnet
eller på annat sätt visat att han är olämplig att inneha vapen. 1 dessa fall bör
ett vapen som huvudregel alltid återkallas.

Punkterna 4-5 behandlar de fall när ett tillstånd kan men inte nöd-
vändigtvis behöver återkallas. I paragrafens tidigare lydelse föreskrevs att
ett sådant vapen, som vid sidan av behov av vapnet, förutsatte synnerliga
skäl för att tillstånd skulle komma i fråga, kunde återkallas, om synnerliga
skäl inte längre förelåg. Nu föreskrivs uttryckligen att alla vapentillstånd
kan återkallas, om det inte längre föreligger förutsättningar för att få ett
sådant tillstånd. De förutsättningar som avses är de som tas upp i 9 och
14 §§. Ett tillstånd att inneha vapen kan således återkallas, om till-
ståndshavaren inte längre har behov av vapnet. Vidare kan i likhet med vad
som gällde tidigare ett tillstånd till ett tillståndspliktigt enhandsvapen eller
helautomatiskt vapen återkallas, om inte synnerliga skäl längre föreligger.

Prop. 1990/91:130

Specialmotivering

Förutsättningar för ett tillstånd kan inte heller anses föreligga, om sökan-
den inte längre uppfyller de krav som ställts upp genom föreskrifter som är
utfärdade med stöd av bemyndigandet i 9 § tredje stycket.

Därutöver kan ett tillstånd återkallas, om det annars finns någon skälig
anledning till det. Denna grund för återkallelse fanns tidigare sist i första
stycket och medför ingen ändring i sak. Det är härvid fråga främst om
omständigheter som kan hänföras till innehavarens person och hans möjlig-
heter att ta vård om vapnet.

På motsvarande sätt kan tillstånd till införsel återkallas när förutsättning-
arna för att inneha ett vapen här i landet inte längre föreligger.

Det finns emellertid i de situationer som avses i punkterna 4-5 skäl att
vara restriktiv med att återkalla ett tillstånd, om det framstår som mycket in-
gripande mot tillståndshavaren. Särskilt bör beaktas, om vapnet har stort af-
fektionsvärde för innehavaren. I sådana fall där tillstånd funnits som inne-
fattat rätt att skjuta med vapnet bör i stället tillståndet kunna begränsas till
t.ex. prydnad.

Menar den enskilde att en återkallelse är felaktig kan länsstyrelsens över-
prövning av polismyndighetens beslut överklagas till kammarrätt och under
vissa förutsättningar vidare till regeringsrätten (42 §).

30 §

Paragrafen behandlar återkallelse av tillstånd enligt 12 § andra stycket att
inneha ammunition. Det tidigare första stycket har utgått eftersom särskilt
ammunitionstillstånd inte finns kvar för annat ändamål än som innebär att
ammunitionen skall användas.

I likhet med vad som gäller beträffande återkallelse av vapentillstånd kan
ett ammuntionstillstånd enligt den nya lydelsen av paragrafen återkallas, om
förutsättningarna för tillståndet inte längre föreligger.

31 §

Paragrafen behandlar förutsättningarna för att återkalla tillstånd att driva
handel med skjutvapen, s.k. vapenhandlartillstånd (jfr avsnitt 3.5).

Ändringen innebär att paragrafen har delats upp i fyra punkter som tar
upp alternativa förutsättningar för att återkalla vapenhandlartillstånd. Enligt
punkt 1 får tillstånd återkallas, om tillståndshavaren har åsidosatt en
bestämmelse i vapenlagen eller en med stöd av lagen utfärdad föreskrift.
Regeln fanns även enligt paragrafens äldre lydelse.

I andra punkten har som återkallelsegrund tagits upp det nya kravet i
18 § på att vapenhandlartillstånd förutsätter att verksamheten bedrivs
yrkesmässigt.

Utöver nämnda regel föreskrevs i den äldre lydelsen att vapenhandlartill-
stånd fick återkallas, om förutsättningar för tillståndet inte annars förelåg.
Regeln har tagits upp i punkt 3. När det gäller förutsättningarna för att få
vapenhandlartillstånd krävs nu särskild kompetens. Den som har en lång
erfarenhet av vapenhandel torde som regel ha den kompetens som kan
krävas. Återkallelse av handlartillstånd som beviljats före ikraftträdandet på

Prop. 1990/91:130

Specialmotivering

grund av brister i kunskaperna bör därför inte förekomma annat än i
undantagsfall. Någon särskild övergångsbestämmelse torde därför inte
behövas.

I punkt 4 föreskrivs att vapenhandlartillstånd får återkallas, om det
annars finns någon skälig anledning till det. Föreskriften ansluter till
formuleringen i 29 § om återkallelse av tillstånd att inneha eller införa
skjutvapen (se också 30 §). Med denna regel görs helt klart att tillstånds-
myndigheten har att göra en allsidig prövning av alla omständigheter som
kan påverka lämpligheten av att en vapenhandlare fortsätter sin handel.
Generellt får mindre avvikelser från givna förutsättningar tolereras i dessa
fall än vid andra tillstånd.

Det är viktigt att en noggrann och väl dokumenterad utredning föregår
ett beslut om återkallelse.

Frågor om återkallelse av vapenhandlartillstånd kan av tillståndshavaren
överklagas vidare från länsstyrelse till kammarrätt och under vissa förutsätt-
ningar till regeringsrätten (42 §).

32 §

Paragrafen behandlar förutsättningarna för polismyndigheter och polismän
att omhänderta skjutvapen (jfr avsnitt 3.8).

Sakligt har paragrafen utvidgats till att omfatta även fall då ett vapentill-
stånd sannolikt kommer att återkallas. Ett omhändertagande på denna grund
är avsett för de fall då det på grund av särskilda omständigheter framstår
som klart olämpligt att ett vapen finns kvar hos den som har tillstånd att
inneha det men tillståndet sannolikt kommer att återkallas på någon av de
grunder som anges i 29 §. Möjligheten att omhänderta ett vapen blir därmed
uttryckligen inte inskränkt till fall då det finns risk för att vapnet kommer
att missbrukas av tillståndshavaren. Oaktsamhet med vapnet eller annan
olämplighet kan också vara skäl för att omhänderta vapnet, om det bedöms
som olämpligt att tillståndshavaren får fortsätta att förfoga över det. Även
fall av t.ex. psykisk sjukdom kan motivera ett omhändertagande (jfr den nya
46 §).

Endast i undantagsfall kan det anses föreligga sådana särskilda omstän-
digheter som motiverar att ett vapen omhändertas som sannolikt kommer att
återkallas med stöd av 29 § andra stycket.

För fall där en överhängande allvarlig risk för missbruk av vapnet
föreligger finns oförändrat enligt andra meningen möjligheten for en polis-
man att omhänderta ett skjutvapen.

Andra stycket är oförändrat och tredje stycket har endast ändrats språk-
ligt.

33 - 35 §§

Paragraferna har endast justerats språkligt.

Prop. 1990/91:130

Specialmotivering

5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 130

36 §

Paragrafen har endast justerats redaktionellt. Den tidigare andra meningen
att regeringen fastställer normer för beräkningen av ersättning vid inlösen
var endast en upplysning och har utgått. Någon saklig ändring är inte
avsedd.

37 §

Paragrafen har endast justerats språkligt.

38 §

Paragrafen innehåller ansvarsbestämmelser för olika brott mot vapenlagens
regler. Ändringen i punkt 2 innebär att brott mot regeln i 28 a § om för-
varing av vapen och ammunition under transport blir straffbelagt.

Ändringen i punkt 4 är en följd av att innehav av ammunition förutsätter
tillstånd att inneha vapnet eller särskilt ammunitionstillstånd. Ändringen
innebär att allt otillåtet innehav blir straffbelagt. Innehav av enstaka
patroner eller ett helt obetydligt souvenirinnehav torde inte behöva leda till
ett straffrättsligt ingripande, om inte särskilda omständigheter motiverar
det.

Punkten 5 har endast justerats som en konsekvens av de nya reglema om
tillstånd till innehav av ammunition.

Punkten 6 är endast språkligt justerad.

39 - 43 §§

Paragraferna har endast justerats språkligt.

45 §

Första stycket har redigerats om. Ett nytt andra stycke motsvarar den
tidigare bestämmelsen i punkt 2 i första stycket om möjlighet för regeringen
att undanta annan sammanslutning från bestämmelserna i 5 § beträffande
vapen som överlämnats från staten. Formuleringen visar att det är ett norm-
givningsbemyndigande för regeringen.

Det tidigare andra stycket som behandlade skjutvapen som överlämnas
till den som är krigsplacerad i verkskyddets ordnings- och bevakningstjänst
har utgått. Beväpning förekommer inte längre inom verkskyddet.

46 §

Paragrafen behandlar läkares anmälningsskyldighet när en vapeninneha-
vare är intagen för psykiatrisk vård (jfr avsnitt 3.8). Föreskriften motsvarar i
huvudsak 55 a § vapenkungörelsen. Terminologin har anpassats till försla-
gen i prop. 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård m.m. Vidare har utveck-
lingsstörning nu inte uttryckligen undantagits eftersom det inte förekommer
att någon är intagen för vård av den psykiska utvecklingsstörningen. Social-
styrelsen har utfärdat gällande tillämpningsföreskrifter.

Prop. 1990/91:130

Specialmotivering

Paragrafens tidigare innehåll har utgått som obehövligt av samma skäl
som beträffande förutvarande 45 § andra stycket.

48 §

Paragrafen innehåller en upplysning om att tillämpningsföreskrifter kan
meddelas beträffande villkor för tillstånd enligt lagen.

I tidigare lydelse av 48 § fanns ett bemyndigande att föreskriva om krav
på utbildning för innehav av skjutvapen. Detta bemyndigande finns nu i 9 §.

I den upphävda 49 § fanns såväl bemyndiganden som upplysningar om
tillämpningsföreskrifter. Nödvändiga bemyndiganden och upplysningar om
tillämpningsföreskrifter har placerats i anslutning till de paragrafer där resp,
fråga är sakligt reglerad.

Övergångsbestämmelserna

Punkten 2 innehåller en regel om senarelagd tillämpning av de skärpta
förvaringsreglema.

Punkten 3 innebär att den som innehar vapendelar som blir tillståndsplik-
tiga genom ändringarna i 1 § måste söka tillstånd senast den 30 juni 1992.

Punkten 4 innebär att tillstånd för två eller flera personer att inneha
samma vapen inte får återkallas, om tillståndet är beviljat före ikraft-
trädandet.

5.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

5 kap. 5 §

Paragrafen behandlar sekretess i polismyndigheternas register över vapen-
ärenden och för folkbokföringsmyndighetemas vapenmarkeringar (jfr av-
snitt 3.9).

Ändringen innebär att sekretess råder för uppgift i polisens vapenregister
och för de s.k. v-markeringama i folkbokföringen, om det inte står klart att
uppgiften kan lämnas ut utan fara för att vapen eller ammunition kommer
till brottslig användning.

Prop. 1990/91:130

Beslut

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta förslagen till

1. lag om ändring av vapenlagen (1973:1176),

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

7 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:44)

Översyn av vapenlagstiftningen

Detta betänkande är vapenutredningens slutbetänkande och innehåller en
översyn av den svenska vapenlagstiftningen. Dessutom redovisas en över-
syn av lagstiftningen om s.k. knivförbud som införts från den 1 juni 1988
efter förslag i utredningens första betänkande.

Skjutvapen är konstruerade för att skada och döda. Därför är det ingen
medborgerlig rättighet att inneha skjutvapen. I stället är innehav och han-
tering av skjutvapen föremål för kontroll från samhällets sida.

I dag finns det ett par miljoner civila skjutvapen i Sverige, för vilka inne-
havaren har licens och som alltså innehas legalt. Jag uppskattar antalet
vapen som innehas illegalt till några tiotusental. Tillgänglig statistik visar
att de allvarligaste riskerna i sammanhanget är förenade med att låta de le-
gala vapnen bli en alltför stor och illa kontrollerad grupp. Det finns näm-
ligen ett odiskutabelt samband mellan mängden grova våldsbrott och den
totala mängden vapen i samhället. Statistiken visar också att det huvud-
sakligen är de legala vapnen som förekommer i samband med mord, dråp
eller vådaskjutningar eller som stjäls och hamnar i kriminella kretsar.
Alltför ofta är det också den legala innehavaren som använder sitt vapen för
att begå brott.

Förslagen i betänkandet går bl.a. ut på att införa skärpningar i fråga om
vapenlagstiftningen på särskilt kritiska punkter. Förslagen innebär också en
nödvändig modernisering av lagstiftningen för att uppnå en ökad överskåd-
lighet. Insatserna blir punktvisa för att inte i onödan harma berättigade mot-
stående intressen som jakt, målskytte etc.

Tillståndsfrågor

Vapenlagen (1973:1176) (VL) trädde i kraft år 1974. Närmare föreskrifter
om skjutvapen finns i den av regeringen beslutade vapenkungörelsen
(1974:123) (VL).

Ramen för vapenlagstiftningens tillämpning slås fast genom definitionen
i 1 § VL av vad som avses med skjutvapen i lagens mening. Jag föreslår
vissa redaktionella ändringar i skjutvapendefinitionen för att göra reglema
enklare och tydligare. Bl.a. föreslår jag att förteckningen över mera udda
slag av föremål som faller under lagen - exempelvis vapendelar, startvapen
och elpistoler - flyttas från VL till VK. Jag föreslår också att VL görs
tillämplig på vissa konstruktionsdetaljer hos skjutvapen i syfte att skapa
kontroll över den privata tillverkning som förekommer av licenspliktiga
skjutvapen (kapitel 1).

För att begränsa tillgången på skjutvapen föreslår jag vidare en del förän-
dringar i fråga om förutsättningarna för att erhålla tillstånd att inneha vapen
(vapenlicens) (kapitel 2).

En sådan ändring gäller den s.k. vapengarderoben. Därmed menas den
uppsättning om sex jaktvapen, som en jägare i enlighet med RPS rekom-
mendationer normalt kan räkna med att få licens för. Mitt förslag går ut på

Prop. 1990/91:130

Bilaga 1

att RPS modifierar sina rekommendationer så att licens för full vapen-
garderob i första hand beviljas personer som dokumenterat jaktintresse och
vapenbehov t.ex. genom att under några år ägna sig åt jakt i en omfattning
som inte är helt obetydlig. En nybliven jägare bör däremot till en början få
licens på ett mindre antal vapen, exempelvis två stycken.

För att få vapenlicens krävs som huvudregel att sökanden har behov av
vapen. Det kravet gäller dock inte i fråga om vapen som huvudsakligen har
prydnadsvärde eller som har särskilt affektionsvärde för sökanden. För att
uppnå en viss begränsning när det gäller möjligheten att få licens för pryd-
nadsvapen och vapen med affektionsvärde föreslår jag att licens i dessa fall
skall få utfärdas endast om det föreligger särskilda skäl. Regeln bör förstås
så att tillståndsmyndigheten skall göra en avvägning mellan sökandens
intresse av att få licens och de risker som vapeninnehavet kan medföra, t.ex.
risk för missbruk eller stöld av vapen.

Luft- och fjädervapen avsedda för målskjutning är licensfria om de har
en i förhållande till andra jämförliga skjutvapen begränsad effekt. Vad som
ligger i begreppet begränsad effekt bestäms i dag med utgångspunkt från
kulans utgångshastighet. Detta har fört med sig att grovkalibriga vapen,
vars kula kan ha hög anslagsenergi även vid låg utgångshastighet, kan vara
licensfria. Jag föreslår därför att begreppet begränsad effekt i fortsättningen
bestäms med utgångspunkt från kulans anslagsenergi. Jag föreslår också att
en liknande gränsdragning mellan licenspliktiga och licensfria vapen görs i
fråga om kolsyrevapen, en vapengrupp som företer likheter med luft- och
fjädervapen både när det gäller teknik och användning. Därmed för man
från det licenspliktiga området bort en del kolsyrevapen som med hänsyn
till sin effekt är tämligen harmlösa.

Licens för helautomatvapen såsom kulsprutepistoler beviljas i viss, be-
gränsad, utsträckning för målskytte och samling. Enligt vad jag inhämtat
från polisen kan det emellertid inträffa att ytterligare licenser för helauto-
matvapen beviljas av misstag. Misstaget hänför sig till en missuppfattning
om vilken typ av vapen ansökan egentligen avser och beror på att vapnen i
ansökan för s.k. öppna licenser är ofullständigt specificerade. Jag föreslår
vissa ändringar i fråga om innehållet i ansökningar om vapenlicens så att
det för tillståndsmyndigheten klart skall framgå om licensansökan t.ex.
avser ett helautomatvapen. I betänkandet tar jag även upp hur man skall
kunna förhindra att vapen av bl.a. detta slag transporteras över
statsgränserna på ett oönskat sätt. Reglema om detta hör emellertid hemma
inom krigsmateriellagstiftningen, varför jag inte lägger fram något förslag i
ämnet.

Halvautomatiska kulvapen får sedan den 1 januari 1988 användas vid
jakt oavsett hur många skott som ryms i vapnet (tidigare var två patroner
maximum). Detta är resultatet av en ändring i jaktkungörelsen, som beslu-
tats av naturvårdsverket. Beslutet är enligt min mening olyckligt eftersom
det medför en risk för att cirkulationen av farliga skjutvapen i samhället
ökar. Jag föreslår därför att jaktkungörelsen ändras på denna punkt. Jag
föreslår också att regeringen överväger att flytta över föreskriftsrätten i
frågor som dessa från naturvårdsverket till rikspolisstyrelsen RPS.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 1

I anslutning till reglema om tillstånd för vapeninnehav tar jag också upp
en del frågor som inte föranleder några förslag från min sida. Bl.a.
diskuterar jag s.k. survival games och andra mindre vanligt förekommande
former av skytte. Survival games går ut på att deltagarna beskjuter varandra
med specialvapen under stridsliknande former. Det bör enligt min mening i
första hand ankomma på skytterörelsen att genom självsanering motverka
att skytteformer och vapen med tvivelaktigt sportsligt värde vinner sprid-
ning under täckmantel av målskytte.

Inte heller när det gäller tårgasvapen föreslår jag några ändringar av nu
gällande ordning. De kan visserligen användas all självförsvar, vilket föran-
lett en del att föreslå att de görs licensfria. Enligt min mening är dock den
nuvarande restriktiviteten när det gäller tårgasvapen välmotiverad eftersom
vapnen också kan användas för brottsliga angrepp.

Jag ställer mig heller inte bakom tanken som framkastats om att öppna
en dispensmöjlighet så att vissa slag av salongsgevär skulle få användas för
målskytte. Ett sådant system vore enligt min mening alltför tungrott.

I enlighet med mitt utredningsuppdrag har jag också studerat avgifts-
systemet i samband med vapenlicenser. För närvarande är emellertid syste-
met för beräkning av avgifter i statens verksamhet under omprövning. Med
hänsyn bl.a. till detta anser jag inte att tiden är mogen att föreslå några för-
ändringar av avgifterna på vapenlagstiftningens område.

För inköp av ammunition krävs som huvudregel ett särskilt tillstånd
(kapitel 3). Huvudregeln har dock åtskilliga undantag och många slag av
ammunition kan därför i praktiken köpas fritt. Detta har fått effekter som är
olyckliga från kriminalpolitisk synpunkt. Sålunda är det möjligt att fritt
köpa ammunition till vissa stulna vapen. Det är också möjligt att fritt köpa
ammunition till enhandsvapen (trots att tillstånd egentligen erfordras) under
täckmantel av att den skall användas till jaktvapen (vars ammunition är
tillståndsfri).

Jag anser för min del att tiden nu är mogen för att förverkliga en tanke
som tidigare framkastats i olika sammanhang nämligen att ammunition i
princip endast skall få säljas till den som har licens för det slags vapen som
ammunitionen är avsedd för. Ammunitionen skulle alltså inte vara belagd
med någon självständig tillståndsplikt, utan licens för ett vapen skulle inne-
fatta ett tillstånd också för ammunition till vapnet. Vid köp av ammunition
skulle i princip krävas att köparen uppvisar sin vapenlicens. Särskild
ammunitionslicens bör finnas endast för innehav för samlingsändamål.

Givetvis bör det även i fortsättningen vara möjligt för skytteföreningar
o.d. att förvärva ammunition för överlåtelse till medlemmar i samband med
övnings- eller tävlingsskjutningar.

Också när det gäller vapenhandel föreslår jag skärpningar av reglema
(kapitel 4). I dag är det i praktiken ofta lättare att få tillstånd att bedriva va-
penhandel än att få inneha vapen för eget bruk. Detta har utnyttjats av oseri-
ösa personer som skaffat sig ett handlartillstånd för att få inneha betydligt
fler vapen än de skulle ha fått vapenlicens för och som inte avser att driva
någon handel. Många personer med vapenhandlartillstånd gör i själva
verket bara någon enstaka transaktion per år.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 1

Enligt min mening bör man i fortsättningen kräva att den som söker va-
penhandlartillstånd har branschvana och goda kunskaper om vapen och va-
penlagstiftning. Det bör uppdras åt RPS att utreda lämplig utbildningsform.
Jag föreslår vidare att vapenhandlartillstånd skall få beviljas endast för
handel som skall bedrivas yrkesmässigt. I detta bör ligga krav på att
rörelsen skall ha en viss inte alltför obetydlig omfattning, åtminstone några
tiotal transaktioner per år. I kravet på yrkesmässighet bör också ligga att
lagerhållningen inte är oproportionerligt stor i förhållande till omsättningen.
Om en vapenhandlare inte uppfyller kraven på att verksamheten bedrivs
yrkesmässigt bör tillståndet återkallas.

Polismyndigheten är första instans i ärenden enligt VL och prövar bl.a.
frågor om att utfärda eller återkalla vapenlicenser (kapitel 5). Beslut av po-
lismyndigheten får överklagas till länsstyrelsen. Vissa beslut av länsstyrel-
sen, bl.a. beslut om återkallelse av tillstånd, får överklagas till kammar-
rätten. I övriga fall är länsstyrelsen högsta instans i vapenärenden.

Erfarenheterna visar att praxis ibland varierar i vapenärenden. Det gäller
framför allt ärenden om återkallelse av tillstånd. Jag har också kommit i
kontakt med en del beslut av förvaltningsdomstolar i sådana ärenden, som
gett intryck av att vara mindre väl underbyggda från sakliga utgångs-
punkter. Mot bakgrund härav föreslår jag att RPS skall få befogenhet att
inträda som part i ett vapenärende och överklaga beslut om det är av vikt
för ledningen av rättstillämpningen eller annars från allmän synpunkt att
saken prövas av en högre instans.

Jag har vidare granskat vapenlagstiftningens regler om överklagande mot
bakgrund av de krav på möjlighet till domstolsprövning av s.k. civila rättig-
heter, som uppställs i den europeiska konventionen om de mänskliga rättig-
heterna. Såvitt jag har kunna finna uppfyller den svenska vapenlagstift-
ningen i huvudsak dessa konventionskrav. Beträffande några typer av ären-
den enligt VK, där länsstyrelsen i dag är högsta instans, finns det dock skäl
att överväga att införa en möjlighet att fullfölja ärendet till kammarrätten.

En fråga som har vållat tvekan i praxis är om vapenlicens kan äterkallas
när innehavaren inte längre har behov av det vapen som licensen avser
(kapitel 6). Exempelvis om en person som har licens för målskytte upphör
med denna verksamhet. Jag menar för min del att det är klart att om
innehavaren av ett skjutvapen inte längre har behov av vapnet, så föreligger
skälig anledning att återkalla tillståndet. Om en målskytt upphör att vara
medlem i en skytteförening bör tillståndsmyndigheten ta upp frågan om
hans fortsatta vapeninnehav till prövning. För att möjliggöra detta föreslår
jag att skytteföreningarna åläggs att rapportera till tillståndsmyndigheten
vilka medlemmar som lämnar föreningen utan att gå in i någon annan
skytteorganisation.

För att säkerställa att myndigheterna, i den utsträckning som är befogat
för att skydda den allmänna säkerheten, försäkrar sig om skjutvapen i
avvaktan på slutligt avgörande av ärenden om återkallelse av tillstånd,
föreslår jag att regler införs om interimistisk återkallelse av tillstånd enligt
VL. De regler som redan finns om omhändertagande av skjutvapen för att
förebygga missbruk har inte visat sig tillräckliga.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 1

När det gäller förvaring av skjutvapen har jag funnit flera brister i nuva-
rande ordning (kapitel 7). De reglema som gäller i dag ger inte ett tillräck-
ligt gott skydd mot vapenstölder. Det finns många exempel på att skjut-
vapen, utan att förvaringsreglema överträtts, förvarats på ett sådant sätt att
de tillgripits utan större svårighet, varefter de använts i samband med grova
våldsbrott. Dessutom tillämpas reglema ofta på ett slappt sätt. År 1988
anmäldes närmare 1 OCX) skjutvapen stulna till polisen. Statistiken visar att
det är vanliga jaktvapen som förvarats i bostäder och fritidshus som stjäls
mest.

Jag föreslår en skärpning av förvaringsreglema så att skjutvapen och am-
munition - om de inte hålls under uppsikt eller är inlåsta i ett säkerhetsskåp
- i princip skall förvaras tredelade: Vapnet och ammunitionen skall förvaras
var för sig och om det är möjligt att utan större svårighet ta bort en vapendel
så att vapnet inte kan användas skall även den delen förvaras för sig.
Vapnet, vapendelen och ammunitionen skall förvaras under lås eller på
annat betryggande sätt. Liksom tidigare bör förvaringsreglema inte gälla i
fråga om start- eller signalvapen. Närmare föreskrifter om förvaringen bör
utfärdas av RPS.

Jag föreslår vidare att den som har tillstånd att inneha skjutvapen skall
vara skyldig att låta tillståndsmyndigheten inspektera förvaringsanordningar
och förvaringsutrymmen for vapnet och tillhörande ammunition.

Även i fortsättningen bör polisen kunna utfärda särskilda förvaringsföre-
skrifter för individuella vapeninnehavare. En vapenlicens som är förenad
med en särskild förvaringsföreskrift bör inte få lämnas ut av polisen innan
sökanden har uppfyllt föreskrifterna. Jag föreslår också att den straffsank-
tion, som i dag gäller för överträdelse av särskilda förvaringsföreskrifter,
sträcks ut till att gälla även överträdelse av de generella förvaringsregler
som nyss berörts.

För transpprt av skjutvapen gäller i dag endast en rekommendation i
fråga om förvaring. Det har visat sig att vapentransporter i viss utsträckning
sker under lättvindiga former. Gevär kan t.ex. transponeras på flaket av en
lastbil, som lämnas obevakad långa stunder. Jag föreslår att den som tran-
sporterar skjutvapen och ammunition skall vara skyldig att vidta betryggan-
de åtgärder för att förhindra att någon obehörig kommer åt vapnet eller
ammunitionen. Även i detta fall bör RPS få befogenhet att utfärda närmare
föreskrifter för förvaringen.

En person som under längre tid är förhindrad att själv ta hand om sitt va-
pen, t.ex. i anledning av utlandsarbete, kan få deponera vapnet hos någon
annan. Jag föreslår att den maximala tiden för sådan långtidsförvaring ut-
sträcks från ett år, som gäller i dag, till tre år åt gången.

De förslag jag hittills har presenterat är inriktade på en förbättrad
samhällelig kontroll över de vapen, som innehas legalt. Det finns emellertid
också en hel del vapen, som innehas i strid mot reglema i VL. Kanske
uppgår dessa illegala vapen till några lOOOO-tal. En del av de illegala
vapnen har anskaffats genom stöld eller på annan brottslig väg. Men det
finns också mer triviala orsaker till illegalt vapeninnehav, t.ex. att vapen har
glömts bort i samband med dödsfall eller flyttning.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 1

Med syfte att minska antalet illegala vapen lägger jag fram ett förslag till
vapenamnesti, dvs. en period under vilken man till polisen straffritt kan
lämna in vapen och ammunition som man innehar utan att vara berättigad
till det. En sädan ordning har prövats med framgäng i Danmark, varvid
åtskilliga vapen som funnits ute i samhället sedan andra världskrigets dagar
lämnades in till myndigheterna. I Sverige är förutsättningarna visserligen
annorlunda. Men jag anser det ändå meningsfullt att pröva en vapenamnesti
så att folk, som kanske i övrigt är helt laglydiga, inte frestas att behålla ett
illegalt vapen eller göra sig av med det på ett mindre säkert sätt.

Jag föreslår att reglema om vapenamnesti tas in i en särskild lag. Som en
lämplig amnestiperiod föreslår jag den 1 juli 1990 - den 30 juni 1991. Mitt
förslag innebär att den som innehar skjutvapen eller ammunition utan att
vara berättigad till det skall vara fri från ansvar om han under amnesti-
perioden lämnar egendomen till en polismyndighet. För att underlätta
inlämnandet bör detta kunna ske även hos andra myndigheter, som polisen
bestämmer. Den som överlämnar vapen eller ammunition enligt amnesti-
lagen skall inte behöva lämna uppgift om sin identitet. Om det är uppenbart
att ett inlämnat vapen tillhör någon annan än den som lämnat in egendomen
bör polisen ge ägaren tillfälle att få tillbaka vapnet. Om ägaren inte kan
spåras eller om han underlåter att återta egendomen bör denna tillfalla
staten.

Övriga frågor rörande skjutvapen

Vid vaije polismyndighet förs ett register över tillståndspliktiga skjutvapen
inom distriktet (kapitel 9). RPS har tidigare lagt fram förslag om att inrätta
ett för riket, centralt datoriserat vapenregister. Jag anser för egen del att
frågan om ett centralt vapenregister i allt väsentligt har mist sin aktualitet
genom att flera polismyndigheter nu håller på att lägga över sina lokala
vapenregister på data. En sådan lokal lösning synes väl tillgodose
tillståndsmyndigheternas och allmänhetens behov av effektivisering av
tillståndsgivningen. Också från sårbarhetssynpunkt är lokala register att
föredra. Jag förordar därför att de lokala polismyndigheterna generellt går
över till att föra sina vapenregister på data. Det får ankomma på RPS att
genom råd och stöd till polismyndigheterna verka för att en sådan ordning
blir genomförd.

För att minska risken för att uppgifter om vapenregister används i brotts-
ligt syfte föreslår jag en skärpning av den sekretessregel, som gäller för så-
dana uppgifter (5 kap. 5 sekretesslagen 1980:100). Regeln bör ändras så att
det s.k. raka skaderekvisit, som gäller i dag och som innebär en presumtion
för offentlighet, ändras till ett omvänt skaderekvisit. Sekretess bör i fortsätt-
ningen gälla om det inte står klart att registeruppgiften kan röjas utan fara
för att vapen kommer till brottslig användning. Detsamma bör gälla i
verksamhet som avser folkbokföring för uppgift som hänför sig till
vapenregister.

Armborst är tillståndspliktiga skjutvapen (kapitel 10). Det seriösa arm-
borstskyttet arbetar för närvarande under förhållanden som gör det svårt att
utveckla sporten. Det beror bl.a. på att den centrala organisationen för arm-

Prop. 1990/91:130

Bilaga 1

borstskyttet och därtill hörande föreningar inte hör till de skytteorganisatio-
ner, som enligt reglema i VK får tilldelas egna vapenlicenser. Jag föreslår
ändringar i dessa regler så att licens för innehav av armborst skall kunna
utfärdas för organisationen och dess medlemmar.

I betänkandet diskuterar jag också om det finns behov av ett typbesikt-
ningsförfarande så att endast vapen som är godtagbara från säkerhetssyn-
punkt får saluföras i landet (kapitel 11). Jag lägger emellertid inte fram
något förslag om att införa typbesiktning av skjutvapen. De vinster när det
gäller att förbättra standarden på vapnen i landet som skulle kunna uppnås
genom typbesiktning skulle inte uppväga de negativa konsekvenserna i
form av ökade kostnader och ökad byråkrati.

Regeringen har generellt uppdragit åt kommittéer och utredare att under-
söka vad som sker inom de europeiska gemenskaperna (EG) i de frågor
som utredningsuppdraget omfattar och i vad mån en harmonisering mellan
den svenska lagstiftningen och EG:s regler lämpligen kan komma till stånd.
På vapenlagens område har det inom EG utarbetats ett förslag till direktiv
angående införskaffande och innehav av vapen. Förslaget innehåller huvud-
sakligen regler avsedda att införa en gemensam administrativ procedur för
att kontrollera förflyttningen av vapen från en medlemsstat till en annan.
Förslaget har mött kritik inom EG och kommer inte att genomföras i nuva-
rande form. Därmed är det för tidigt att nu överväga en anpassning av den
svenska rätten till EG-rätten på vapenområdet.

De förslag i fråga om skjutvapen som jag nu har berört föranleder än-
dringar i vapenlagen, vapenkungörelsen och sekretesslagen. Jag föreslår att
benämningen vapenkungörelsen ändras till vapenförordningen i enlighet
med den terminologi som numera tillämpas. Dessutom föreslår jag, som
framgått, av en ny lag, nämligen en lag om vapenamnesti.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 1

Utredningens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Prop. 1990/91:130

Bilaga 2

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973:1176)

dels att 1,3,4, 5, 9, 12, 13, 18,22,24, 26, 28 a, 29-31,38,40, 42, 46 och

49 §§ samt rubriken närmast före 42 § skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 27 a, 32 a och

42 a §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Med skjutvapen förstås i denna
lag

1. vapen med vilket kula, hagel,
harpun eller annan projektil kan
skjutas ut med hjälp av krutladd-
ning, kol syreladdning, komprime-
rad luft eller annat liknande utskjut-
ningsmedel,

2. apparat eller anordning som
beträffande verkan och ändamål år
jämförlig med vapen som avses un-
der 1.

Vad som sägs om skjutvapen
gäller även

a. obrukbart vapen, som i bruk-
bart skick skulle räknas som skjut-
vapen,

b. löst slutstycke, ljuddämpare,
eldrör, pipa till skjutvapen eller
trumma till revolver,

c. annan anordning som möjlig-
gör att till ett skjutvapen användes
annan ammunition än vapnet är av-
sett för och

d. sådana start- eller skräm-
sko ttsvapen (startvapen) och signal-
vapen som är avsedda för patroner.

Bestämmelserna om skjutvapen
tillämpas också på apparater eller
anordningar som är konstruerade
för att med elektrisk ström bedöva
en person eller tillfoga honom
smärta och som är avsedda att bä-
ras i handen. Regeringen får före-
skriva att dessa bestämmelser eller
vissa av dem skall tillämpas även i
fråga om andra föremål som är sär-
skilt ägnade att användas vid

Föreslagen lydelse

Med skjutvapen förstås i denna
lag

ett vapen med vilket en kula, ha-
gel, en harpun eller annan projektil
kan skjutas ut med hjälp av en krut-
laddning, en kolsyreladdning, kom-
primerad luft eller något annat lik-
nande utskjutningsmedel. Vad som
sägs om skjutvapen gäller även ett
obrukbart vapen, som i brukbart
skick skulle räknas som skjutvapen.

Regeringen får föreskriva att helt
eller delvis skall tillämpas även i
fråga om

1. delar till skjutvapen

2. andra föremål som är särskilt
ägnade att användas vid brott mot
någons liv, hälsa eller personliga sä-
kerhet.

Nuvarande lydelse

brott mot nägons liv, hälsa eller per-
sonliga säkerhet.

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

Bilaga 2

Med ammunition förstås i denna lag patron eller projektil till handvapen
på vilket lagen äger tillämpning samt tändhatt eller annat tändmedel till så-
dan patron eller projektil.

Om ammunition som är att hän- Om ammunition som är att hän-

föra till explosiv vara eller som in-
nehåller gift finns bestämmelser
även i förordningen (1949:341) om
explosiva varor och i lagen
(1985:426) om kemiska produkter.

föra till explosiv vara eller som in-
nehåller gift finns bestämmelser
även i lagen (1988:868) om brand-
farliga och explosiva varor och i
lagen (1985:426) om kemiska pro-
dukter.

Med undantag för bestämmel-
serna i 26, 32, 33 och 40 §§ gäller
lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft-, fjä-
der- eller harpunvapen,

3. hagelpatron eller tändhatt
därtill,

4. kolsyrepatron,

5. patronhylsa utan tändhatt, av-
sedd för handvapen på vilket lagen
är tillämplig,

6. kulpatroner och tändhattar
som är avsedda för gevär, i den
män inte regeringen för viss typ av
ammunition har föreskrivit annor-
lunda, samt

7. ammunition avsedd för start-
eller signalvapen.

Med undantag för bestämmel-
serna i 26, 32, 33 och 40 §§ gäller
lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft-, fjä-
der- eller harpunvapen,

3. kolsyrepatron och

4. patronhylsa utan tändhatt, av-
sedd för handvapen på vilket lagen
är tillämplig.

5§
Utan tillstånd enligt denna lag
får ej någon

1. inneha skjutvapen,

2. förvärva ammunition,

3. införa skjutvapen eller am-
munition till riket eller

4. driva handel med skjutvapen.

Utan tillstånd enligt denna lag får
ej någon

1. inneha skjutvapen,

2. införa skjutvapen eller am-
munition till riket eller

3. driva handel med skjutvapen.

För innehav av ammunition for-
dras tillstånd att inneha sådant va-
pen för vilket ammunitionen är av-
sedd. Saknas sådant tillstånd och
skall ammunitionen utgöra del av
en samling erfordras särskilt
samlartillständför ammunition.

Nuvarande lydelse

Om luft- eller fjädervapen, som
är avsett för målskjutning, eller har-
punvapen har en i förhållande till
andra jämförliga skjutvapen begrän-
sad effekt skall första stycket ej till-
ämpas på vapnet. Enskild person får
dock icke utan tillstånd inneha, in-
föra till riket eller driva handel med
sådana vapen, om han inte har fyllt
aderton år.

Första stycket 1 gäller inte i
fråga om verksamhet som omfattas
av tillstånd enligt lagen
(1983:1034) om kontroll över
tillverkning av krigsmateriel, m. m.
Första stycket 4 gäller inte i fråga
om verksamhet som avses i 3 §
samma lag.

Regeringen kan föreskriva un-
dantag frän kravet pä tillstånd för
att inneha start- eller signalvapen.

Om ytterligare undantag i vissa f;
stånd finns bestämmelser i 13, 16, 21,

Föreslagen lydelse

Om kolsyre-, luft- eller fjäderva-
pen, som är avsett för målskjutning,
eller harpunvapen har en i förhål-
lande till andra jämförliga skjutva-
pen begränsad effekt skall första
stycket ej tillämpas på vapnet.
Enskild person får dock icke utan
tillstånd inneha, införa till riket eller
driva handel med sådana vapen, om
han inte har fyllt aderton år.

Första stycket 1 gäller inte i fråga
om verksamhet som omfattas av
tillstånd enligt lagen (1983:1034)
om kontroll över tillverkning av
krigsmateriel, m. m. Första stycket
3 gäller inte i fråga om verksamhet
som avses i 3 § samma lag.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 2

dl från skyldigheten att inhämta till-
22, 25, 25 a, 26 och 45 §§.

Enskild person får meddelas till-
stånd att inneha skjutvapen endast
om han har behov av vapnet och det
skäligen kan antagas att han ej
kommer att missbruka det. 1 fråga
om skjutvapen som huvudsakligen
har prydnadsvärde får tillstånd
dock meddelas även för den som
vill inneha vapnet för annat
ändamål än skjutning. Detsamma
gäller i fråga om vapen som har
särskilt affektionsvärde för den
sökande.

Tillstånd att inneha pistol eller
annat enhandsvapen eller kulsprute-
pistol eller annat helautomatiskt va-
pen får meddelas endast om det
finns synnerliga skäl. Detta gäller
dock inte start- eller signalvapen.

Enskild person får meddelas till-
stånd att inneha skjutvapen endast
om

7. han har behov av vapnet och
det skäligen kan antagas att han ej
kommer att missbruka det,

2. vapnet har ett särskilt samlar-
värde och skall ingå i en vapensam-
ling, eller

3. vapnet har prydnadsvärde el-
ler affektionsvärde för den sökande
och det finns särskilda skäl att med-
dela tillstånd.

Vapen för vilkas tillstånd medde-
las enligt första stycket 3 får inte
användas till skjutning.

Tillstånd att inneha pistol eller
annat enhandsvapen eller kulsprute-
pistol eller annat helautomatiskt va-
pen får meddelas endast om det
finns synnerliga skäl.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

Bilaga 2

12 §

Tillstånd att inneha ammunition
för samlingsåndamål får meddelas
enskilda personer samt samman-
slutningar och huvudmän för mu-
seer.

Tillstånd enligt första stycket får
tidsbegränsas.

Tillstånd att förvärva ammuni-
tion får meddelas enskilda personer
samt sammanslutningar, huvudmän
för museer och bevakningsföretag
som avses i 8 §.

Tills tänd som avses i första
stycket får meddelas den som är i
behov av ammunition och skåligen
kan antagas ej komma att miss-
bruka den. Tillstånd får beviljas en-
skild person endast om denne har
tillstånd att inneha sådant vapen för
vilket ammunitionen är avsedd.

Om ej annat förordnas i särskilt
fall, gäller tillstånd till förvärv av
ammunition ett år från dagen för
tillståndets meddelande.

13 §

Ammunition får överlåtas även
till den som saknar tillstånd som av-
ses i 12 § i följande fall, nämligen

1. Deltagare i jakt får för för-
brukning under jakten till annan
deltagare överlåta ammunition till
vapen som denne är berättigad att
inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av
skjutvapen enligt 22 § får upplåta-
ren även överlåta den ammunition
till vapnet som låntagaren i varje
särskilt fall kan antagas behöva.

3. Kulammunition får även i an-
nat fall än som anges i 4 § 6 överlå-
tas till sådan sammanslutning som
avses i 8 §.

4. Sammanslutning som avses i
8 § får till egna medlemmar eller till
medlemmar av andra sammanslut-
ningar av detta slag överlåta am-
munition att förbrukas vid övning
eller tävlingsskjutning som äger
rum under en sådan sammanslut-
nings kontroll.

Ammunition får överlåtas även
till den som saknar tillstånd att in-
neha sådant vapen för vilket ammu-
nitionen är avsedd i följande fall,
nämligen,

1. Deltagare i jakt får för an-
vändning under jakten till annan
deltagare överlåta ammunition till
vapen som denne är berättigad att
inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av
skjutvapen enligt 22 § får upplåta-
ren även överlåta den ammunition
till vapnet som låntagaren i varje
särskilt fall kan antagas behöva.

3. A/n/nunirion får även i annat
fall än som avses i 5 § överlåtas till
sådan sammanslutning som avses i
8§.

4. Sammanslutning som avses i
8 § får till egna medlemmar eller till
medlemmar av andra sammanslut-
ningar av detta slag överlåta ammu-
nition att förbrukas vid övning eller
tävlingsskjutning som äger rum un-
der en sådan sammanslutnings kon-
troll.

Nuvarande lydelse

Tillstånd att driva handel med
skjutvapen får meddelas den som är
berättigad att idka handel i allmän-
het och som har gjort sig känd för
ordentlighet och pålitlighet.

Föreslagen lydelse

Tillstånd att driva handel med
skjutvapen får meddelas den som är
berättigad att idka handel i allmän-
het, som har den erforderliga kom-
petensen och som har gjort sig känd
för ordentlighet och pålitlighet. Till-
stånd fdr meddelas endast för han-
del som skall bedrivas yrkesmässigt.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om utbildning och
andra kompetenskrav för att erhålla
tillstånd att driva handel med skjut-
vapen.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 2

c) utlåningen avser sådant kol-
syre-, luft- eller fjädervapen som
avses i 5 § andra stycket och vapnet
skall innehas och användas under
upplåtarens uppsikt, eller

22 §

Den som är berättigad att inneha skjutvapen får tillfälligt låna ut vapnet
till annan under följande villkor, nämligen

1. Utlåning får ske endast för kortare tid, högst två veckor.

2. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens till-
stånd avser.

3. Låntagaren skall ha fyllt aderton år. Vapen får dock utlånas till den
som är under aderton år, om

a) vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under
kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 §,

b) vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och det
är fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt
låntagaren har fyllt femton år,

c) utlåningen avser sådant luft-
eller fjädervapen som avses i 5 §
andra stycket och vapnet skall inne-
has och användas under upplåtarens
uppsikt, eller

d) utlåningen avser start- eller
signalvapen för användning vid
idrottstävling eller idrottsträning.

5. Om det för att en enskild skall få tillstånd att inneha ett visst slag av
skjutvapen enligt särskilda föreskrifter krävs att han skall ha avlagt skytte-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

prov eller genomgått viss utbildning eller på annat sätt visat att han är
lämplig att inneha vapnet, får ett sådant vapen lånas ut endast till den som
uppfyller samma krav. Vad nu sagts gäller dock ej när vapnet skall använ-
das enbart för provskjutning, övning eller tävling på skjutbana. Det gäller
inte heller när vapnet används vid jakt under förutsättning att det innehas
under upplåtarens omedelbara kontroll.

6. Vapenhandlare får till spekulant, som fyllt aderton år, för provskjut-
ning på skjutbana utlåna vapen under de förutsättningar som anges i 4. Va-
penhandlare får därvid anlita annan person som godkänts av polismyndig-
heten att närvara vid provskjutning.

Den som med stöd av denna paragraf lånar ut skjutvapen till någon som
har sitt hemvist i en stat som har tillträtt den europeiska konventionen den
28 juni 1978 om kontroll av enskilda personers införskaffande och innehav
av skjutvapen (den europeiska vapenkonventionen), skall omedelbart an-
mäla det till polismyndigheten, om inte vapnet skall innehas och användas
av låntagaren endast inom Sverige. Regeringen kan föreskriva undantag
från anmälningsskyldigheten för vissa typer av vapen.

24 §

Den som är berättigad att inneha ett skjutvapen får inte utan nytt tillstånd
till innehav vidtaga åtgärder med vapnet som innebär att det därefter till
funktions- eller verkningsgrad kommer att vara fråga om ett väsentligt an-
norlunda vapen. Vad nu sagts gäller ej den som har tillstånd att driva handel
med vapen i den mån det ändrade vapnet omfattas av detta tillstånd.

Vid reparation av skjutvapen får
försliten eller eljest otjänlig vapen-
del av det slag som avses i 1 § an-
dra stycket utbytas mot ny likadan
vapendel utan särskilt tillstånd.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 2

26 §

Den som innehar skjutvapen eller ammunition är skyldig att ta vård om
egendomen på ett sådant sätt att det inte är fara för att någon obehörig kom-
mer åt den.

Skjutvapen eller en för vapnets Skjutvapen och ammunition skall

funktion vital del samt ammunition
skall förvaras under lås. Ammuni-
tionen skall förvaras i ett annat ut-
rymme än vapnet eller vapendelen,
om inte förvaringen sker i ett säker-
hetsskåp eller pä något annat lika
betryggande sätt. Vad som har
sagts nu gäller inte ifråga om start-
eller signalvapen och ammunition
avsedd för sådant vapen.

förvaras på något av följande sätt,
nämligen

1. under uppsikt,

2. i säkerhetsskåp eller

3. på det sätt som föreskrivs i
tredje stycket.

Förvaring enligt punkt 3 innebär
att vapnet och ammunitionen skall
förvaras varför sig. Om det är möj-
ligt att utan större svårighet ta bort
en vapendel sä att vapnet inte kan
brukas skall åven den delen förva-
ras för sig. Vapnet, vapendelen och
ammunitionen skall förvaras under
lås eller på annat betryggande sätt.

Nuvarande lydelse

Om innehavaren av skjutvapen
eller ammunition är förhindrad att
ta vård om egendomen, får han
överlämna vapnet eller ammuni-
tionen till annan för förvaring under
högst ett år, sedan detta anmälts
skriftligt hos polismyndigheten.
Förvaring får dock ej ske hos en
person som är under aderton år eller
som kan antas komma att missbruka
vapnet eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet förvaras
enligt tredje stycket får inte använ-
da vapnet, om han inte har tillstånd
att inneha det enligt 8 §.

Föreslagen lydelse Prop. 1990/91:130

Bilaga 2

Om innehavaren av skjutvapen
eller ammunition är förhindrad att ta
vård om egendomen, får han över-
lämna vapnet eller ammunitionen
till annan för förvaring under högst
tre år dt gdngen, sedan detta an-
mälts skriftligt hos polismyndig-
heten. Förvaring får dock ej ske hos
en person som är under aderton år
eller som kan antas komma att miss-
bruka vapnet eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet förvaras
enligt fjärde stycket får inte använ-
da vapnet, om han inte har tillstånd
att inneha det enligt 8 §.

27 a§

Den som har tillstånd att inneha
vapen är skyldig att låta tillstånds-
myndigheten inspektera förvarings-
anordningar och förvaringsutrym-
menför vapnet och tillhörande am-
munition. Tillståndshavaren bör i
god tid underrättas om att en in-
spektion skall företas.

28 a §

Skickas skjutvapen med posten, skall försändelsen vara assurerad, om

det inte är fråga om vapen som avses

Den som åtar sig att transportera
skjutvapen eller ammunition bör
vidta betryggande åtgärder för att
förhindra att någon obehörig kom-
mer åt vapnen eller ammunitionen.

5 § andra stycket.

Den som åtar sig att transportera
skjutvapen eller ammunition skall
vidta betryggande åtgärder för att
förhindra att någon obehörig kom-
mer åt vapnen eller ammunitionen.

29 §

Har innehavare av skjutvapen genom missbruk av vapnet eller oaktsam-
het därmed eller på annat sätt visat att han är olämplig att inneha vapen eller
föreligger eljest skälig anledning därtill, får tillstånd att inneha eller införa

skjutvapen återkallas.

Tillstånd till innehav av vapen
som avses i 9 § tredje stycket får
återkallas, om sådana skäl som där
anges inte längre föreligger. Till-
stånd skall dock inte återkallas om
det skulle framstå som oskäligt med
hänsyn till att vapnet har affektions-
värde för innehavaren eller av
annan orsak och om det inte finns
någon anledning att räkna med att
vapnet skall komma att missbrukas.

6 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 130

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

Bilaga 2

30 §

Meddelas beslut som avses i
29 §, skall tillstånd som har medde-
lats vapeninnehavaren att förvärva
ammunition till vapnet också åter-
kallas.

Tillstånd att förvärva ammuni-
tion får åven återkallas, om till-
ståndshavare har missbrukat ammu-
nition som han har förvärvat på
grund av tillståndet eller om skälig
anledning därtill eljest föreligger.

Tillstånd att idka handel med
skjutvapen får återkallas, om till-
ståndshavaren har åsidosatt bestäm-
melse i denna lag eller med stöd
därav utfärdad föreskrift eller om
förutsättningar för tillståndet eljest
ej längre föreligger.

Tillstånd att inneha ammunition
får återkallas, om tillståndshavare
har missbrukat ammunition som han
har innehaft på grund av tillståndet
eller om skälig anledning därtill el-
jest föreligger.

31 §

Tillstånd att idka handel med
skjutvapen får återkallas i följande
fall, nämligen

1. om tillståndshavaren har
åsidosatt bestämmelse i denna lag
eller med stöd därav utfärdad före-
skrift,

2. om förutsättningar för tillstånd
ej längre föreligger därför att han-
del inte längre bedrivs yrkesmässigt
eller av annan orsak, eller

3. om det annars föreligger skä-
lig anledning att återkalla tillstån-
det.

32 a §

Till böter eller fängelse i högst
sex månader dömes den som upp-
såtligen eller av oaktsamhet

Om det finns skäl att anta att ett
tillstånd kommer att återkallas en-
ligt 29-31 §§,får tillståndet återkal-
las tills vidare i avvaktan på slutligt
avgörande av återkallelsefrägan.

Vapen som omfattas av ett till-
stånd som har återkallats tills vida-
re får, tillsammans med därtill hör-
ande ammunition, omhändertas av
polismyndigheten. När frågan om
återkallelse slutligt avgöras, skall
myndigheten pröva om omhänder-
tagandet skall bestå.

Till böter eller fängelse i högst
sex månader dömes den som upp-
såtligen eller av oaktsamhet

Nuvarande lydelse

1. missbrukar rätt att inneha
skjutvapen genom att använda det
för annat ändamål än han är berätti-
gad till,

2. bryter mot 26 § fjärde stycket
eller 28 a § första stycket eller mot
föreskrift om förvaring av vapen
som meddelats enligt 10, 14, 19 el-
ler 27 §,

3. bryter mot förvaringsbeståm-
melserna i 26 § i frdga om skjutva-
pen och ammunition, vilka innehas
av sammanslutning, huvudman för
museum eller bevakningsföretag
som avses i 8 §, eller i frdga om
skjutvapen, som innehas av vapen-
handlare,

4. förvärvar ammunition utan att
vara berättigad därtill eller underlå-
ter att efterkomma anmaning enligt
35 § att avlämna ammunition,

5. överlåter ammunition till den
som ej är berättigad att förvärva
ammunitionen,

6. idkar handel med skjutvapen
utan tillstånd.

Föreslagen lydelse

1. missbrukar rätt att inneha
skjutvapen genom att använda det
för annat ändamål än han är berätti-
gad till,

2. bryter mot 26 § andra, tredje
eller femte stycket eller 28 a § eller
mot föreskrift om förvaring av va-
pen som meddelats enligt 10, 14, 19
eller 27 §,

Prop. 1990/91:130

Bilaga 2

3. innehar ammunition utan att
vara berättigad därtill eller underlå-
ter att efterkomma anmaning enligt
35 § att avlämna ammunition,

4. överlåter ammunition till den
som ej är berättigad att förvärva am-
munitionen,

5. idkar handel med skjutvapen
utan tillstånd.

40 §

Egendom med vilken tagits be-
fattning eller förfarits på sätt som
utgör brott enligt 37 § eller 38 § 1,
4 eller 5 skall förklaras förverkad,
om det ej är uppenbart obilligt. I
stället för egendomen kan dess
värde förklaras förverkat. Förklaras
vapen förverkat, får även därtill
hörande ammunition förklaras för-
verkad.

Besvär

Egendom med vilken tagits be-
fattning eller förfarits på sätt som
utgör brott enligt 37 § eller 38 § 1,3
eller 4 skall förklaras förverkad, om
det ej är uppenbart obilligt. I stället
för egendomen kan dess värde för-
klaras förverkat. Förklaras vapen
förverkat, får även därtill hörande
ammunition förklaras förverkad.

Överklagande

42 §

Polismyndighets beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns-
styrelse genom besvär.

Länsstyrelsens beslut enligt 18,
29, 30 eller 31 § eller i fråga om in-
lösen av skjutvapen eller ammuni-
tion får överklagas hos kammarrät-
ten genom besvär.

Polismyndighets beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns-
styrelsen.

Länsstyrelsens beslut enligt 18,
29, 30 eller 31 § eller i fråga om in-
lösen av skjutvapen eller ammuni-
tion får överklagas hos kammarrät-
ten.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

Bilaga 2

Länsstyrelsens beslut i annat ärende än som avses i andra stycket får ej

överklagas.

42 a §

Rikspolisstyrelsen får inträda
som part och överklaga beslut som
avses i 42 § om det år av vikt för
ledningen av rättstillämpningen
eller annars frän allmän synpunkt
att saken prövas i en högre instans.

46 §

Utan hinder av 8 eller 12 § får
tillstånd att inneha skjutvapen eller
att förvärva ammunition meddelas
den som är skyldig att anordna
verkskydd, i den mån skjutvapen
enligt gällande specialplan för verk-
skyddet skall ingå i utrustningen för
någon som är krigsplacerad i verk-
skyddets ordnings- eller bevak-
ningstjänst. Vid sådant tillstånd får
knytas särskilda villkor.

Den som fått tillstånd enligt första stycket får överlåta ammunition till
den som är krigsplacerad i verkskyddets ordnings- och bevakningstjänst och
som enligt gällande specialplan för verkskyddet är skyldig att vara utrustad
med vapen.

Utan hinder av 8 § får tillstånd
att inneha skjutvapen meddelas den
som är skyldig att anordna verk-
skydd, i den mån skjutvapen enligt
gällande specialplan för verkskyd-
det skall ingå i utrustningen för nå-
gon som är krigsplacerad i verks-
kyddets ordnings- eller bevak-
ningstjänst. Vid sådant tillstånd får
knytas särskilda villkor.

49 §

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om

1. vilka luft-, fjäder- och harpun-
vapen som ej omfattas av undan-
tagsbestämmelsen i 5 § andra
stycket,

2. vapenhandlares, museers och
sammanslutningars förvaring av
andra vapen än sädana som avses i
5 § andra stycket samt sammanslut-
ningars förvaring av ammunition,

3. handel med samt reparation
och skrotning av skjutvapen,

4. registerföringen hos polis-
myndighet.

Regeringen eller myndighet som
regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om

1. vilka kolsyre-, luft-, fjäder-
och harpunvapen som ej omfattas
av undantagsbestämmelsen i 5 §
tredje stycket,

2. förvaring av andra vapen än
sädana som avses i 5 § tredje
stycket samt om förvaring av am-
munition,

3. utbildning och andra kompe-
tenskrav för handlare och om han-
del med samt reparation och skrot-
ning av skjutvapen,

4. registerföringen hos polismyn-
dighet

5. ät gärder för att förhindra att
ndgon obehörig under transport ät-

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

kommer andra vapen än som avses i
5 § tredje stycket eller ammunition.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1990.1 fråga om förvaring av vapen
och ammunition tillämpas dock äldre bestämmelser till utgången av år
1990.

2. Ett tillstånd enligt 18 § att driva handel med skjutvapen som gäller vid
lagens ikraftträdande får inte återkallas av den anledningen att tillstånds-
havaren inte uppfyller de kompetenskrav som har föreskrivits med stöd av
andra stycket samma paragraf.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 2

Sammanfattning av promemorian om nya
övergångsbestämmelser för start- och signalvapen

Från den 1 januari 1988 gäller vapenlagens bestämmelser om skjutvapen
även för start- och signalvapen. Enligt övergångsbestämmelserna till denna
ändring stadgas att den som vid ikraftträdandet innehade start- eller signal-
vapen som enligt äldre bestämmelser fick innehas utan tillstånd (licens) får
inneha det utan tillstånd även i fortsättningen.

I enlighet med direktiven har jag prövat om vapenlagens reglering bör
tillämpas även på start- och signalvapen som varit föremål för innehav vid
lagens ikraftträdande. I direktiven sägs bl.a. att det föreligger risk för
massförseelser om ett generellt tillståndskrav infors. I stället föreslås ”enkla
och godtagbara” lösningar av annan typ t.ex. ett anmälningsförfarande eller
särskilda restriktioner för rätten att bära och använda dessa vapen.

Målsättningen för mitt arbete i denna del har varit att få en så effektiv
reglering som möjligt utan att förorsaka onödigt merarbete eller ökade kost-
nader för den enskilde eller berörda myndigheter. Det har gällt att väga be-
tydelsen av en effektiv kontroll av tillståndskravets efterlevnad mot
intresset av att undvika onödig byråkrati och överreglering. Det är visser-
ligen väsentligt att vi har en ordning som medger kontroll av hanteringen av
skjutvapen. Men regleringens omfattning måste stå i proportion till vapnets
farlighet och risken för missbruk.

Någon säker beräkning av antalet start- och signalvapen föreligger inte.
Men enligt en skattning som gjorts av RPS finns många tusen sådana vapen
ute i svenska hem. Vi får därför räkna med att ändrade övergångsregler
skulle beröra en stor grupp människor. Såväl en licens- som en anmälnings-
plikt skulle lätt kunna förorsaka oönskade problem t.ex. att vissa inte nås av
information och därför mot sin vilja blir lagöverträdare. Den grupp som har
brottsliga avsikter med vapnen kan heller inte förväntas anmäla sitt innehav
för polisen.

Jag föreslår därför den lösningen att ingen ändring görs i nu gällande
övergångsbestämmelser till lagen om ändring i vapenlagen (SFS
1987:1008). Det innebär att den som innehar ett start- eller signalvapen som
han skaffat sig före den 1 januari 1988 får fortsätta att inneha vapnet utan
tillstånd. Däremot gäller tillståndsplikt för den som skaffar ett start- eller
signalvapen efter årsskiftet.

Mot denna lösning kan naturligtvis invändas att den för med sig att den
nyinförda tillståndsplikten för start- och signalvapen inte blir så effektiv
som den borde vara. En person som ertappas med ett sådant vapen utan
licens kan ju tänkas påstå att han skaffat vapnet före den 1 januari 1988 och
alltså inte behöver något tillstånd. Ett sådant påstående kan ibland bli svårt
att motbevisa för polisen. Jag är medveten om att mitt förslag inte täpper till
denna lucka i licenssystemet. Men det är priset för att undvika en dyr och
krånglig byråkrati som inte står i rimlig proportion till vinsterna med kon-
trollen.

Man bör heller inte överdriva nackdelarna ur kontrollsynpunkt av att till-
ståndsplikten för start- och signalvapen inte är heltäckande. Om

Prop. 1990/91:130

Bilaga 3

licenskravets efterlevnad bevakas effektivt bör det leda till att antalet start-
och signalvapen i cirkulation minskas relativt snabbt. För det ändamålet
anser jag att RPS bör gå ut med branschvisa rekommendationer till alla de
handlare som nu måste ansöka om tillstånd att bedriva handel med start-
och signalvapen. Det är därför viktigt att säljarna verkligen känner till och
bevakar licenskravet. I informationen till handlarna bör också framgå att
startanordningar av annan typ än pistoler vore att föredra. Även
nödutrustningar borde kunna ha annan - icke licenspliktig - utformning.

Jag anser vidare att RPS mer i detalj bör föreskriva vad som skall krävas
för tillståndsgivning. Det finns för närvarande risk att tillståndsgivningen
för start- och signalvapen bara uppfattas som en registreringsåtgärd utan
möjlighet till reell prövning. Då innebär ju lagändringen bara en relativt
meningslös registerföring.

Ett minimikrav ur kontrollsynpunkt är att märkning sker av de start- och
signalvapen som licens beviljats för. Detta kräver en mindre ändring i
lagtexten.

I mitt slutbetänkande avser jag att lägga fram förslag som skall
förebygga att start- och signalvapen används för icke avsedda eller brotts-
liga syften. Eftersom förslaget kommer att beröra även andra vapenkate-
gorier vill jag vänta med att presentera det.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanserna

Efter remiss har yttranden över utredningens förslag i nu aktuella delar av
betänkandet avgetts av riksåklagaren, brottsförebyggande rådet, hovrätten
för Nedre Norrland, kammarrätten i Jönköping, Stockholms tingsrätt, kom-
merskollegium, generaltullstyrelsen, sprängämnesinspektionen, statens
provningsanstalt, riksrevisionsverket, rikspolisstyrelsen, statens kriminal-
tekniska laboratorium, näringsfrihetsombudsmannen, konsumentverket,
länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus, Jämtlands och Västerbottens län,
polismyndigheterna i Stockholm, Malmö, Karlstad, Luleå och Älmhult,
statens naturvårdsverk, överbefälhavaren, bammiljörådet, Sveriges advokat-
samfund, Svenska polisförbundet, Sveriges domareförbund, Föreningen
Sveriges åklagare, Föreningen Sveriges Polischefer, Frivilliga Skytte-
rörelsen, Leverantörsföreningen för Sport- och Fritidsartiklar, Svenska
Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund/Landsbygdens jägare, Riks-
förbundet Hem och Skola, Samlarförbundet Nordstjärnan, Samlar-
föreningen Polcirkeln, Svenska Armborst Unionen, Svenska Pistolskytte-
förbundet, Svenska Sportskytteförbundet, Svenska Svartkruts Federationen,
Svenska Vapenstiftelsen, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges
Riksidrottsförbund, Sveriges Vapenhandlareförening och Sveriges Vapen-
ägares förbund.

Ett yttrande har också lämnats av våldskommissionen (Ju 1989:05).

RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs
och Malmö åklagardistrikt samt från överåklagarna vid regionåklagarmyn-
dighetema i Vänersborg, Gävle och Umeå.

Generaltullstyrelsen har bifogat en promemoria från tariffbyrån vid sty-
relsen.

Rikspolisstyrelsen har bifogat yttranden från polismyndigheterna i Göte-
borg, Karlshamn, Linköping, Ljungby, Sundsvall och Umeå.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har bifogat yttranden från polismyndighe-
terna i Östersund och Sveg samt Jämtlands-Härjedalens distrikt av Jägarnas
Riksförbund/Landsbygdens jägare och Jämtlands läns jaktvårdsförening.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har bifogat yttranden från polismyndig-
heterna i Umeå, Skellefteå, Lycksele, Storuman och Vilhelmina.

Polismyndigheten i Karlstad har bifogat yttranden från polismyndighe-
terna i Säffle och Hagfors.

Statens försvarshistoriska muséer har inkommit med ett yttrande. Vidare
har yttranden dessutom kommit in från flera enskilda och organisationer.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 4

Förteckning över remissinstanserna Prop. 1990/91.130

Bilaga 5

Efter remiss har yttranden över promemorian om nya övergångsbestämmel-
ser yttranden avgetts av riksåklagaren, Göta hovrätt, brottsförebyggande
rådet, rikspolisstyrelsen, länsstyrelserna i Kristianstads och Värmlands län,
polismyndigheterna i Stockholm och Skellefteå, konsumentverket, Före-
ningen Sveriges polischefer, Riksidrottsförbundet, Sveriges Köpmannaför-
bund, Samlarföreningen Polcirkeln, Sveriges Vapenägares förbund och
Svenska Vapenstiftelsen.

Riksåklagaren har överlämnat yttranden från från överåklagarna i Malmö

och vid regionåklagarmyndighetema i Karlstad, Stockholm och Umeå.

Länsstyrelsen i Värmlands län har bifogat yttrande från polismyndig-
heten i Säffle.

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973:1176)¹

dels att 49 § skall upphöra att gälla,

dels att 1-6, 8- 38, 39-46 och 48 §§ skall ha följande lydelse,

dels att rubrikerna närmast före 12 och 42 § skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas en ny paragraf, 25 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §²

Med skjutvapen förstås i denna
lag

1. vapen med vilket kula, hagel,
harpun eller annan projektil kan
skjutas ut med hjälp av krutladd-
ning, kolsyreladdning, komprimerad
luft eller annat liknande utskjut-
ningsmedel,

2. apparat eller anordning som
beträffande verkan och ändamål är
jämförlig med vapen som avses un-
der 1.

Vad som sägs om skjutvapen gäller

a. obrukbart vapen, som i bruk-
bart skick skulle räknas som skjut-
vapen,

b. löst slutstycke, ljuddämpare,
eldrör, pipa till skjutvapen eller
trumma till revolver,

c. annan anordning som möjlig-
gör att till ett skjutvapen användes
annan ammunition än vapnet är av-
sett för och

d. sådana start- eller skräm-
skottsvapen (startvapen) och signal-
vapen som är avsedda för patroner.

Bestämmelserna om skjutvapen
tillämpas också på apparater eller
anordningar som är konstruerade för
att med elektrisk ström bedöva en
person eller tillfoga honom smärta

även

1. apparater eller anordningar
som beträffande verkan och ändamål
är jämförliga med skjutvapen,

2. obrukbara vapen, som i bruk-
bart skick skulle räknas som skjut-
vapen,

3. start- eller signalvapen som
laddas med patroner,

4. armborst,

5. tårgasanordningar,

6. slutstycken, ljuddämpare, eld-
rör, pipor, stommar, lådor, trummor
till skjutvapen, eller armborststom-
mar med avfyrningsanordningar.

7. apparater och anordningar som
är konstruerade för att med elektrisk
ström bedöva en person eller tillfoga
honom smärta och som är avsedda
att bäras i handen och

'Lagen omtryckt 1981:1360

^Senaste lydelse 1987:1008.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

8. anordningar som gör att skjut-
vapen kan användas med annan am-
munition än de år avsedda för.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

Lagen gäller ej

1. skjutvapen som har tillverkats
före år 1890, om inte vapnet är av-
sett för gastäta enhetspatroner,

2. bultpistol, som är avsedd för
byggnadsarbete, eller annat arbets-
verktyg, som år avsett för industri-
ellt eller därmed jämförligt bruk, och

3. skjutapparat för slakt, liv-
räddning eller annat därmed jämför-
ligt ändamål och salutkanon.

Med ammunition förstås i denna
lag patron eller projektil till handva-
pen på vilket lagen äger tillämpning
samt tändhatt eller annat tändmedel
till sådan patron eller projektil.

Om ammunition som är att
hänföra till explosiv vara eller som
innehåller gift finns bestämmelser
även i förordningen (1949:341) om
explosiva varor och i lagen (1985:
426) om kemiska produkter.

Med undantag för bestämmel-
serna i 26, 32, 33 och 40 §§ gäller
lagen ej

1. hagel eller annan massiv kula,

2. projektil, avsedd för luft-, fjä-
der- eller harpunvapen,

§²

Lagen gäller inte

1. salutkanoner eller sådana skjut-
vapen som har tillverkats före år
1890 och som inte är avsedda för
gastäta enhetspatroner,

2. bultpistoler som är avsedda för
byggnadsarbete,

3. andra arbetsverktyg som är av-
sedda för slakt eller för industriellt
eller liknande bruk och

4. skjutapparater som är avsedda
för livräddning eller något annat lik-
nande ändamål.

§³

Med ammunition förstås i denna
lag patroner och projektiler till hand-
vapen som lagen tillämpas på samt
tändhattar och andra tändmedel till
sådana patroner och projektiler.

§⁴

Med undantag för bestämmel-
serna i 26, 32, 33 och 40 §§ gäller
lagen inte

1. hagel och andra massiva kulor,

2. projektiler, avsedda för arm-
borst, luft-, fjäder- eller harpunva-
pen,

■^S enaste lydelse 1987:1008.

³S enaste lydelse 1985:430.
⁴Senaste lydelse 1987:1008.

Nuvarande lydelse

3. hage Ipatron eller tändhatt där-
till,

4. kolsyrepatron,

5. patronhylsa utan tändhatt, av-
sedd för handvapen pd vilket lagen
är tillämplig,

6. kulpatroner och tåndhattar som
är avsedda för gevär, i den mdn inte
regeringen för viss typ av ammuni-
tion har föreskrivit annorlunda, samt

7. ammunition avsedd för start-
eller signalvapen.

Utan tillstånd enligt denna lag får
ej någon

1. inneha skjutvapen,

2. förvärva ammunition,

3. införa skjutvapen eller am-
munition till riket eller

4. driva handel med skjutvapen.

Första stycket 1 gäller inte i fråga
om verksamhet som omfattas av
tillstånd enligt lagen (1983:1034) om
kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m. Första stycket 4
gäller inte i fråga om verksamhet
som avses i 3 § samma lag.

Regeringen kan föreskriva un-
dantag från kravet på tillstånd för att
inneha start- eller signalvapen.

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

3. kolsyrepatroner,

4. patronhylsor utan tändhatt av-
sedda för handvapen som lagen till-
ämpas pd, samt

5. patroner avsedda för start- eller
signalvapen.

§⁵

Utan tillstånd enligt denna lag får
inte någon

1. inneha skjutvapen,

2. införa skjutvapen eller am-
munition till Sverige, eller

3. driva handel med skjutvapen.

Om kolsyre-, luft- eller fjäderva-
pen, som är avsett för målskjutning,
eller harpunvapen har en i förhål-
lande till andra jämförliga skjutvapen
begränsad effekt skall första stycket
inte tillämpas på vapnet. Regeringen
eller den myndighet regeringen be-
stämmer fdr meddela närmare före-
skrifter om vilka vapen som inte om-
fattas av första stycket. En enskild
person får dock inte utan tillstånd in-
neha, införa till Sverige eller driva
handel med sådana vapen, om han
inte har fyllt arton år.

Första stycket 1 gäller inte i fråga
om verksamhet som omfattas av till-
stånd enligt lagen (1983:1034) om
kontroll över tillverkningen av
krigsmateriel, m.m. Första stycket 3
gäller inte i fråga om verksamhet
som avses i 3 § samma lag.

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer bemyn-
digas att föreskriva undantag från
kravet på tillstånd för att inneha start-
eller signalvapen.

⁵Senaste lydelse 1987:1008.

Nuvarande lydelse

Om ytterligare undantag i vissa
fall frän skyldigheten att inhämta
tillstånd finns bestämmelser i 13,
16, 21, 22, 25, 25 a, 26 och 45 §§.

Föreslagen lydelse

Bestämmelser om ytterligare un-
dantag i vissa fall frän skyldigheten
att ha tillstånd finns i 13, 16, 21, 22,
25, 25 a, 26 och 45 §§.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

Skjutvapen eller ammunition fär
ej överlätas eller upplåtas till annan
än den som är berättigad att inneha
vapnet eller att förvärva ammunitio-
nen, om ej annat följer av 13, 22,
25, 25 a, 26 eller 45 §.

8§

Tillstånd att inneha skjutvapen får meddelas

1. enskild person,

2. skytteförbund, skyttekrets eller
skytteförening som tillhör det frivil-
liga, statskontrollerade skytteväsen-
det,

3. annan sammanslutning beträf-
fande vilken regeringen förordnat
därom och

4. huvudman för museum för va-
pen som skall ingå i museets sam-
lingar, om museet ätnjuter statsbi-
drag enligt särskilda föreskrifter
därom eller om museet ägs av en
kommun eller en landstingskommun
eller av en stiftelse som står under
länsstyrelsens tillsyn.

1. enskilda personer,

2. skytteförbund, skyttekretsar el-
ler skytteföreningar som tillhör det
frivilliga, statligt kontrollerade skyt-
teväsendet, och

3. huvudmän för museer för va-
pen som skall ingå i samlingarna,
om museet i frdga får statsbidrag en-
ligt särskilda föreskrifter eller om
museet ägs av en kommun eller en
landstingskommun eller av en stif-
telse som står under länsstyrelsens
tillsyn.

Auktoriserade bevakningsföretag
får meddelas tillstånd att inneha va-
pen för utlåning till företagets väk-
tare i samband med bevakningsupp-
drag som kräver beväpning. Sådan
utlåning får ske endast till den som
har meddelats särskilt tillstånd att
som lån inneha motsvarande vapen
med ammunition.

Regeringen bemyndigas att före-
skriva att andra sammanslutningar än
de som anges i första stycket får ges
tillstånd att inneha skjutvapen.

9 §⁶

Enskild person får meddelas till- En enskild person får meddelas
stånd att inneha skjutvapen endast tillstånd att inneha ett skjutvapen en-

⁶Senaste lydelse 1987:1008

Nuvarande lydelse

om han har behov av vapnet och det
skäligen kan antagas att han ej
kommer att missbruka det. I fråga
om skjutvapen som huvudsakligen
har prydnadsvärde får tillstånd dock
meddelas även för den som vill in-
neha vapnet för annat ändamål än
skjutning. Detsamma gäller i fråga
om vapen som har särskilt affek-
tionsvärde för den sökande.

Föreslagen lydelse

dast om han har behov av vapnet.
Tillstånd att inneha ett skjutvapen
som huvudsakligen har prydnads-
värde, samlarvärde eller särskilt af-
fektionsvärde för sökanden, får
meddelas åven för andra ändamål än
skjutning. I sådant fall får vapnet
inte användas till skjutning. Tillstånd
får meddelas endast om det skäligen
kan antas att vapnet inte kommer att
missbrukas.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

Meddelas tillstånd till innehav av
skjutvapen för någon som ännu ej
förvärvat ett sådant vapen som till-
ståndet avser, år dettas giltighet be-
roende av att förvärv sker inom sex
månader från dagen för tillståndets
meddelande eller den längre tid till-
ståndsmyndigheten i särskilt fall fö-
reskriver.

Tillstånd att inneha skjutvapen
skall meddelas för särskilt angivet
ändamål. Tillståndet får förenas med
villkor att vapnet skall göras varak-
tigt obrukbart eller att vapnet skall
förvaras på visst sått. Tillståndet får
tidsbegränsas om det med hänsyn till
särskilda omständigheter kan förut-
ses att behovet av vapnet inte kom-
mer att bli varaktigt.

Om tillstånd till innehav av skjut-
vapen meddelas för någon som ännu
inte förvärvat ett sådant vapen gäller
tillståndet endast under förutsättning
att förvärv sker inom sex månader
från dagen för tillståndet eller den
längre tid som tillståndsmyndigheten
bestämmer i det enskilda fallet.

Nuvarande lydelse

Tillstånd till förvärv av
ammunition

Föreslagen lydelse

Innehav och överlåtelse av
ammunition

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

Tillstånd att förvärva ammunition
får meddelas enskilda personer samt
sammanslutningar, huvudmän för
museer och bevakningsföretag som
avses i 8 §.

Om ej annat förordnas i särskilt
fall, gäller tillstånd till förvärv av
ammunition ett år från dagen för
tillståndets meddelande.

Ammunition får överlåtas även till
den som saknar tillstånd som avses i
12 § i följande fall, nämligen

1. Deltagare i jakt får för för-
brukning under jakten till annan del-
tagare överlåta ammunition till vapen
som denne är berättigad att inneha.

2. Vid tillfällig upplåtelse av
skjutvapen enligt 22 § får upplåta-
ren även överlåta den ammunition till
vapnet som låntagaren i varje särskilt
fall kan antagas behöva.

3. Kulammunition får även i an-
nat fall än som anges i 4 § 6 överlå-
tas till sådan sammanslutning som
avses i 8 §.

Den som har tillstånd att inneha
visst vapen får även inneha ammuni-
tion för skjutning med vapnet.

Tillstånd att inneha ammunition i
annat fall ån som sägs i första
stycket får meddelas enskilda perso-
ner samt sammanslutningar och hu-
vudmän för museer.

Tillstånd som avses i andra
stycket får meddelas endast om det
skäligen kan antas att ammunitionen
inte kommer att missbrukas.

Tillstånd att inneha ammunition
gäller endast under förutsättning att
förvärv sker inom ett år eller den
längre tid som tillståndsmyndigheten
bestämmer i det enskilda fallet.

Ammunition får överlåtas till
sammanslutningar som avses i 8 §
eller den som enligt 12 § har rätt el-
ler tillstånd an inneha ammunition.

Ammunition får dessutom överlå-
tas i följande fall.

1. Deltagare i jakt får till annan
deltagare överlåta ammunition till
vapen som denne är berättigad att in-
neha för användning under jakten.

2. Vid tillfällig upplåtelse av
skjutvapen enligt 22 § får upplåtaren
även överlåta den ammunition till
vapnet som låntagaren i vaije särskilt
fall kan antas behöva.

Nuvarande lydelse

I fråga om tillstånd till införsel av
skjutvapen eller ammunition gäller i
tillämpliga delar 8-10 och 12 §§.

Föreslagen lydelse

3. Sammanslutning som avses i
8 § får till egna medlemmar eller till
medlemmar av andra sammanslut-
ningar av detta slag överlåta ammu-
nition att användas vid övning eller
tävlingsskjutning som äger rum un-
der en sådan sammanslutnings kon-
troll.

Ammunition får vidare överlåtas
genom ombud till den som är berät-
tigad att inneha viss typ av ammuni-
tion under förutsättning att ombudet
har fullmakt och eget vapentillstånd.

I fråga om tillstånd till införsel av
skjutvapen gäller i tillämpliga delar
8-10 §§.

Tillstånd att införa ammunition får
meddelas den som har rätt att inneha
ammunition i Sverige.

Tillstånd som avses i andra
stycket får meddelas endast om det
skäligen kan antas att ammunitionen
inte kommer att missbrukas.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

Tillstånd till införsel av skjutva-
pen eller ammunition medför rätt att
under tid och för ändamål som sär-
skilt anges i tillståndet här i riket in-
neha den egendom som införts hit
med stöd av tillståndet. Tillstånd till
införsel, som ej utnyttjats inom sex
månader från dagen för tillståndets
meddelande eller den längre tid till-
ståndsmyndigheten i särskilt fall fö-
reskriver, år ogiltigt.

Införsel av skjutvapen eller am-
munition får ske utan särskilt till-
stånd i följande fall, nämligen

1. Enskild person får införa
skjutvapen, som han är berättigad att

§⁷

Införsel av skjutvapen eller am-
munition får ske utan särskilt till-
stånd i följande fall.

1. En enskild person får införa
skjutvapen, som han är berättigad att

⁷Senaste lydelse 1987:1283.

Nuvarande lydelse

hår i riket inneha för personligt
bruk, samt ammunition som behöri-
gen har förvärvats här i riket. Vad
som har sagts nu skall också tilläm-
pas på sammanslutningar, huvud-
män för museer och bevakningsföre-
tag som avses i 8 §.

2. För tillfällig användning vid
jakt eller tävling här i riket får sven-
ska, danska, finska eller norska
medborgare, som inte har hemvist
hår i riket, från Danmark, Finland
eller Norge införa jakt- eller täv-
lingsskjutvapen med tillhörande
ammunition. Vapnet och ammuni-
tionen får i sådant fall utan tillstånd
innehas här i riket av den som har
infört egendomen under högst tre
månader från införseldagen.

3. Skjutvapen och ammunition
får inte tas om hand på sätt som av-
ses i 8 § första stycket tullagen
(1987:1065) av annan än den som
har tillstånd att införa sådana varor
och inte heller utan medgivande av
länsstyrelse förvaras på tullager eller
i frihamn. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, förvaring
och förstöring av införselreglerade
varor, m. m.

Föreslagen lydelse

i Sverige inneha för personligt bruk,
samt ammunition som behörigen har
förvärvats i Sverige. Vad som har
sagts nu skall också tillämpas på
sammanslutningar, huvudmän för
museer och bevakningsföretag som
avses i 8 §.

Skjutvapen och ammunition får
inte tas om hand på sätt som avses
i 8 § första stycket tullagen
(1987:1065) av annan än den som
har tillstånd att införa sådana varor
och inte heller utan medgivande av
länsstyrelse förvaras på tullager eller
i frihamn. I övrigt gäller lagen
(1973:980) om transport, förvaring
och förstöring av införselreglerade
varor, m. m.

7 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 130

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

Tillstånd att driva handel med
skjutvapen får meddelas den som är
berättigad att idka handel i allmänhet
och som har gjort sig känd för or-
dentlighet och pålitlighet.

Föreslagen lydelse

18 §

Tillstånd att driva handel med
skjutvapen får meddelas den som är
berättigad att driva handel i allmänhet
och som har den kompetens som be-
hövs samt har gjort sig känd för or-
dentlighet och pålitlighet. Tillstånd
får meddelas endast för handel som
skall bedrivas yrkesmässigt.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer bemyndigas
att meddela föreskrifter om
krav pd kompetens för att fä tillstånd
att driva handel med skjutvapen och
om vad som i övrigt skall gälla vid
handel med skjutvapen.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

Tillstånd som avses i 18 § med-
för rätt att innehava skjutvapen. I
tillståndet får dock föreskrivas att
denna rätt skall omfatta endast vissa
typer av skjutvapen eller endast ett
visst antal skjutvapen åt gången.
Tillståndet får även förenas med
närmare föreskrifter om hur vapnen
skall förvaras.

Utan hinder av 14 § får tillstånd
meddelas den som är berättigad att
idka handel med skjutvapen att till
riket införa sådana skjutvapen som
omfattas av hans handelstillstånd.

Utan hinder av 14 § får den som
är berättigad att driva handel med
skjutvapen meddelas tillstånd att till
Sverige införa sådana skjutvapen
som omfattas av hans handelstill-
stånd.

Skjutvapen som ingår i dödsbo
eller konkursbo får utan särskilt till-
stånd innehas av den som har tagit
hand om boet till dess

Skjutvapen som ingår i dödsbo
eller konkursbo får utan särskilt till-
stånd innehas av den som har om-
händertagit boet intill dess

1. vapnet har överlåtits till någon som är berättigad att inneha det,

2. skyldighet att avlämna vapnet
har inträtt enligt 28 eller, i fråga om
dödsbo, 35 §, eller

3. ifråga om konkursbo, konkur-
sen har avslutats.

2. vapnet skall avlämnas enligt 28
eller, i fråga om dödsbo, 35 §, eller

3. i fråga om konkursbo, konkur-
sen har avslutats.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Den som är berättigad att inneha
skjutvapen'får tillfälligt låna ut vap-
net till någon annan under följande
villkor.

1. Vapnet får lånas ut endast för
kortare tid, högst två veckor.

3. Låntagaren skall ha fyllt arton
år. Vapen får dock lånas ut till den
som är under arton år, om

c) utlåningen avser sådant kol-
syre-, luft- eller fjädervapen som av-
ses i 5 § andra stycket och vapnet
skall innehas och användas under
upplåtarens uppsikt, eller

4. Pistoler, andra enhandsvapen,
kulsprutepistoler och andra helauto-
matiska vapen får lånas ut endast för
användning i upplåtarens närvaro
eller för övning eller tävling som
äger rum under kontroll av en sådan
sammanslutning som avses i 8 §,
om inte låntagaren själv är berättigad
att inneha ett vapen av samma typ.
Detta gäller inte i fråga om start- eller
signalvapen.

22 §8

Den som är berättigad att inneha
skjutvapen får tillfälligt låna ut vap-
net till annan under följande villkor,
nämligen

1. Utlåning får ske endast för
kortare tid, högst två veckor.

2. Vapnet får lånas ut endast för samma ändamål som innehavarens till-
stånd avser.

3. Låntagaren skall ha fyllt ader-
ton år. Vapen får dock utlånas till
den som är under aderton år, om

a) vapnet skall användas vid övning eller tävling som äger rum under
kontroll av en sådan sammanslutning som avses i 8 §,

b) vapnet skall innehas och användas under upplåtarens uppsikt och det är
fråga om annat vapen än enhandsvapen eller helautomatiskt vapen samt lånta-
garen har fyllt femton år,

c) utlåningen avser sådant luft-
eller fjädervapen som avses i 5 §
andra stycket och vapnet skall inne-
has och användas under upplåtarens
uppsikt, eller

d) utlåningen avser start- eller signalvapen for användning vid idrottstäv-
ling eller idrottsträning.

4. Utlåning av pistol eller annat
enhandsvapen eller kulsprutepistol
eller annat helautomatiskt vapen får
ske endast for användning i upplåta-
rens närvaro eller för övning eller
tävling som äger rum under kontroll
av en sådan sammanslutning som
avses i 8 §, om inte låntagaren själv
är berättigad att inneha ett vapen av
samma typ. Detta gäller inte i fråga
om start- eller signalvapen.

6. Vapenhandlare får till speku-
lant, som fyllt aderton år, för prov-
skjutning på skjutbana utlåna vapen
under de förutsättningar som anges i

6. En vapenhandlare får till en
spekulant, som fyllt arton år, för
provskjutning på skjutbana låna ut
vapen under de förutsättningar som

⁸Senaste lydelse 1987:1008.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

Nuvarande lydelse

4. Vapenhandlare får därvid anlita
annan person som godkänts av po-
lismyndigheten att närvara vid prov-
skjutning.

Den som med stöd av denna pa-
ragraf lånar ut skjutvapen till någon
som har sitt hemvist i en stat som
har tillträtt den europeiska konven-
tionen d. 28 juni 1978 om kontroll
av enskilda personers införskaffande
och innehav av skjutvapen (den eu-
ropeiska vapenkonventionen), skall
omedelbart anmäla det till polis-
myndigheten, om inte vapnet skall
innehas och användas av låntagaren
endast inom Sverige. Regeringen
kan föreskriva undantag från an-
mälningsskyldigheten förvissa typer
av vapen.

Föreslagen lydelse

anges i 4. Vapenhandlaren får därvid
anlita någon annan person som har
godkänts av polismyndigheten att
närvara vid provskjutning.

Den som med stöd av denna pa-
ragraf lånar ut skjutvapen till någon
som är fast bosatt i en stat som har
tillträtt den europeiska konventionen
d. 28 juni 1978 om kontroll av en-
skilda personers införskaffande och
innehav av skjutvapen (den euro-
peiska vapenkonventionen), skall
omedelbart anmäla utlåningen till
polismyndigheten, om inte vapnet
skall innehas och användas av lånta-
garen endast inom Sverige.

Regeringen bemyndigas att före-
skriva undantag från anmälnings-
skyldigheten för vissa typer av va-
pen.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

23 §

Ett skjutvapen får inte lånas ut till den som kan antas komma att missbruka
vapnet.

24 §

100

Nuvarande lydelse

Vid reparation av skjutvapen får
försliten eller eljest otjänlig vapendel
av det slag som avses i 1 § andra
stycket utbytas mot ny likadan va-
pendel utan särskilt tillstånd.

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

25 §

För reparation eller översyn får skjutvapen lämnas till och tillfälligt
innehas av

1. den som är berättigad att idka 1. den som är berättigad att driva

handel med sådant vapen, handel med sådana vapen,

2. den som med tillämpning av 22 § 3 och 4 samt 23 § skulle vara berät-
tigad att låna och självständigt handha vapnet eller

3. den som av polismyndighet 3. den som av polismyndighet har

har godkänts att mottaga vapen för godkänts att ta emot vapen för repa-
reparation eller översyn. ration eller översyn.

25 a §

För skrotning får skjutvapen lämnas till och tillfälligt innehas av

1. den som är berättigad att driva handel med sådana vapen,

2. den som av polismyndighet har godkänts att ta emot vapen för repara-
tion eller översyn eller

3. den som av polismyndighet har godkänts att ta emot vapen för skrot-
ning.

Den som enligt första stycket har
lämnat ett vapen för skrotning skall
senast inom en månad därefter an-

mäla detta till polismyndigheten. Till
anmälan skall fogas tillståndsbevi-
set, om det finns i behåll, och intyg
av mottagaren om att han mottagit
vapnet för skrotning.

mäla detta till polismyndigheten. Till
anmälan skall fogas tillståndsbeviset,
om det finns i behåll, och intyg av
mottagaren om att han tagit emot
vapnet för skrotning.

25 b§

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer bemyndigas
att meddela föreskrifter om vad som
i övrigt skall iakttas vid ändring, re-
paration och skrotning av skjutva-
pen.

26 §9

Den som innehar skjutvapen eller
ammunition är skyldig att ta vård om
egendomen på ett sådant sätt att det
inte är fara för att någon obehörig
kommer åt den.

Den som innehar skjutvapen eller
ammunition är skyldig att ta hand om
egendomen och hålla den under så-
dan uppsikt att det inte är fara för att
någon obehörig kommer åt den.

^Senaste lydelse 1987:1008.

101

Nuvarande lydelse

Skjutvapen eller en för vapnets
funktion vital del samt ammunition
skall förvaras under lås. Ammu-
nitionen skall förvaras i ett annat
utrymme än vapnet eller vapendelen,
om inte förvaringen sker i ett såker-
hetsskåp eller på något annat lika
betryggande sätt. Vad som har sagts
nu gäller inte i fråga om start- eller
signalvapen och ammunition avsedd
för sådant vapen.

Den hos vilken vapnet förvaras
enligt tredje stycket får inte använda
vapnet, om han inte har tillstånd att
inneha det enligt 8 §.

När särskild anledning/öre/tgger
därtill får polismyndighet även i an-
nat fall än som avses i 10, 14 eller
19 § meddela närmare föreskrifter
om hur den som är berättigad att in-
neha skjutvapen skall förvara dessa.

Föreslagen lydelse

Skjutvapen och ammunition skall
förvaras under säkert lås eller på an-
nat lika betryggande sätt. Om förva-
ringen inte sker i säkerhetsskåp eller
i annat lika säkert förvaringsut-
rymme skall, om detta är möjligt
utan avsevärd svårighet, en vapendel
tas bort från vapnet så att det inte kan
användas. Vapen, vapendel och am-
munition skall förvaras var för sig.
Vad som har sagts nu gäller inte i
fråga om start- eller signalvapen och
ammunition avsedd för sådana
vapen.

Om innehavaren av skjutvapen
eller ammunition är förhindrad att ta
hand om egendomen, får han över-
lämna vapnet eller ammunitionen till
någon annan för förvaring under
högst tre år åt gången, sedan detta
anmälts skriftligt hos polismyndig-
heten. Förvaring får dock inte ske
hos en person som är under arton år
eller som kan antas komma att miss-
bruka vapnet eller ammunitionen.

Den hos vilken vapnet förvaras
enligt tredje stycket får inte använda
vapnet, om han inte har eget tillstånd
enligt 8 § att inneha ett sådant va-
pen.

Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer bemyndigas
att meddela föreskrifter om vapen-
handlares, museers och samman-
slutningars förvaring av andra vapen
än sådana som avses i 5 § andra
stycket samt sammanslutningars för-
varing av ammunition.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

102

Nuvarande lydelse

Ingår skjutvapen bland tillgång-
arna i dödsbo eller konkursbo, får
polismyndigheten, när särskild an-
ledning föreligger, förordna att vap-
net tills vidare skall förvaras av
myndigheten eller annan som myn-
digheten anvisar. Den som omhän-
derhar boets egendom är i så fall
skyldig att efter särskild anmaning
och inom därvid föreskriven tid av-
lämna egendomen till den som så-
lunda skall förvara egendomen.

Föreslagen lydelse

Om ett skjutvapen ingär bland
tillgångarna i dödsbo eller kon-
kursbo, får polismyndigheten, när
det finns särskild anledning, för-
ordna att vapnet tills vidare skall för-
varas av myndigheten eller någon
annan som myndigheten anvisar.
Den som har hand om boets egen-
dom är i så fall skyldig att efter sär-
skild anmaning och inom angiven tid
överlämna egendomen till den som
sålunda skall förvara egendomen.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

28 a §¹⁰

Skickas skjutvapen med posten, skall försändelsen vara assurerad, om det

inte är fråga om vapen som avses i 5
Den som åtar sig att transponera
skjutvapen eller ammunition bör
vidta betryggande åtgärder för att
förhindra att någon obehörig kom-
mer åt vapnen eller ammunitionen.

Den som avser att för personligt
bruk föra ut skjutvapen ur riket till
en stat, som har tillträtt den euro-
peiska vapenkonventionen, skall
före utförseln anmäla detta till po-
lismyndigheten, om vistelsen i den
främmande staten skall vara i mer än
tre månader. Regeringen kan före-
skriva undantag från anmälnings-
skyldigheten för vissa typer av va-
pen.

Har innehavare av skjutvapen ge-
nom missbruk av vapnet eller oakt-
samhet därmed eller pä annat sätt vi-
sat att han år olämplig att inneha va-
pen eller föreligger eljest skälig an-
ledning därtill, fär tillstånd att inneha
eller införa skjutvapen återkallas.

andra stycket.

Den som transporterar skjutvapen
eller ammunition dt någon annan,
skall vidta betryggande åtgärder för
att förhindra att någon obehörig
kommer åt vapnen eller ammunitio-
nen.

b§

Regeringen bemyndigas att före-
skriva undantag frän anmälnings-
skyldigheten för vissa typer av va-
pen.

'§

Ett tillstånd att inneha eller införa
skjutvapen får återkallas om

1. tillständshavaren missbrukat
vapnet,

2. tillständshavaren visat oakt-
samhet med vapnet,

3. tillståndshavaren pd annat sätt

¹⁰Senaste lydelse 1985:932.

103

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

visat att han år olämplig att inneha
vapen,

4. förutsättningarna för tillståndet
inte längre finns, eller

5. det annars finns någon skälig
anledning att återkalla tillståndet.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

30 §

Meddelas beslut som avses i
29 §, skall tillstånd som har medde-
lats vapeninnehavaren att förvärva
ammunition till vapnet också återkal-
las.

Tillstånd att förvärva ammunition
får även återkallas, om tillståndsha-
vare har missbrukat ammunition
som han har förvärvat på grund av
tillståndet eller om skälig anledning
därtill eljest föreligger. Tillstånd till
innehav av vapen som avses i 9 §
andra stycket får återkallas, om så-
dana skäl som där anges inte längre
föreligger. Tillstånd skall dock inte
återkallas om det skulle framstå som
oskäligt med hänsyn till att vapnet
har affektionsvärde för innehavaren
eller av annan orsak och om det inte
finns någon anledning att räkna med
att vapnet skall komma att missbru-
kas.

Ett tillstånd att inneha ammunition
får återkallas, om

1 .förutsättningarnaför tillståndet
inte längre finns,

2. tillståndshavaren har missbru-
kat sin ammunition, eller

3. om det annars finns någon
skälig anledning att återkalla tillstån-
det.

31 §

Ett tillstånd att driva handel med
skjutvapen får återkallas om

1. tillståndshavaren har åsidosatt
en bestämmelse i denna lag eller en
föreskrift eller ett villkor som med-
delats med stöd av lagen,

2. tillståndshavaren inte längre
driver yrkesmässig handel,

3. förutsättningarna för tillståndet
inte längre finns, eller

4. om det annars finns någon
skälig anledning att återkalla tillstån-
det.

104

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

32 §"

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

Föreligger risk för missbruk av
skjutvapen, kan polismyndighet be-
sluta att vapnet och därtill hörande
ammunition skall omhändertagas. Är
faran för missbruk överhängande,
får polisman även utan sådant beslut
omhändertaga vapnet och ammuni-
tionen. I sådant fall skall polisman-
nen skyndsamt anmäla åtgärden hos
polismyndigheten, som omedelbart
skall pröva om omhändertagandet
skall bestå.

Om det finns risk för missbruk av
ett skjutvapen eller om det är sanno-
likt an ett tillständ att inneha vapnet
kommer att återkallas och det finns
särskilda omständigheter att omhän-
derta det, får en polismyndighet be-
sluta att vapnet med tillhörande am-
munition skall omhändertas. Är ris-
ken för missbruk överhängande, får
en polisman även utan sådant beslut
omhänderta vapnet och ammunitio-
nen. I ett sådant fall skall polisman-
nen skyndsamt anmäla åtgärden hos
polismyndigheten, som omedelbart
skall pröva om omhändertagandet
skall bestå.

Vad som i första stycket sägs om polisman gäller även av länsstyrelsen
förordnade jakttillsynsmän samt personal vid kustbevakningen, domänver-
ket, tullverket eller eller särskilt förordnade tjänstemän vid länsstyrelsen.

Om det finns någon som har till-
stånd att inneha den omhändertagna
egendomen och om tillståndet inte
återkallas, skall egendomen återläm-
nas till innehavaren så snart det skä-
ligen kan antas att det inte längre
finns någon risk för missbruk.
Detsamma gäller, om den omhänder-
tagna egendomen får innehas utan
tillstånd enligt denna lag.

33 §¹²

Skjutvapen och därtill hörande Skjutvapen med tillhörande am-
ammunition skall inlösas av staten munition skall lösas in av staten om

1. tillstånd som medför rätt att inneha vapnet har återkallats utan att egen-
domen har förklarats förverkad eller är tagen i beslag,

2. vapeninnehavaren har avlidit,

3. ansökan om tillstånd till innehav av vapen som förvärvats genom arv,
testamente eller bodelning har avslagits,

4. domstol har funnit att vapen
som innehas av någon som inte är
berättigad till det, inte skall förklaras
förverkat eller åklagaren i ett sådant
fall har beslutat att inte fora talan om
förverkande.

"Senaste lydelse 1990:1483.

¹²Senaste lydelse 1987:807.

105

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

34 §

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

Inlösen enligt 33 § äger ej rum,
om egendomen lämnas för skrotning
enligt 25 a § eller överlätes till nå-
gon, som är berättigad att inneha
den, inom ett är från det att vapenin-
nehavaren avled eller tre månader
från det att beslut som avses i 33 §
meddelades eller, om egendomen då
var tagen i beslag, beslaget hävdes.

Vapen och ammunition skall inte
lösas in enligt 33 §, om egendomen
lämnas för skrotning enligt 25 a §
eller överläts till någon som är berät-
tigad att inneha den. Detta gäller un-
der förutsättning att vapen och am-
munition lämnas eller överläts inom
ett år från det att vapeninnehavaren
avled eller tre månader från det att
beslut som avses i 33 § meddelades
eller, om egendomen då var tagen i
beslag, beslaget hävdes.

Polismyndigheten får medge förlängning av tid som avses i första eller
andra stycket, vaije gång med högst sex månader.

35 §

36 §

För vapen och ammunition som
inlöses skall betalas löseskilling med
belopp som motsvarar egendomens
marknadsvärde. Normer för beräk-
ning av ersättningen får fastställas av
regeringen.

För vapen och ammunition som
löses in skall betalas ersättning med
belopp som motsvarar egendomens
marknadsvärde.

37 §

Till fängelse i högst två år dömes Till fängelse i högst två år döms
den som uppsåtligen den som uppsåtligen

106

Nuvarande lydelse

1. innehar skjutvapen utan att
vara berättigad därtill,

2. överlåter eller upplåter skjut-
vapen till den som ej är berättigad att
inneha vapnet.

Har gärningen begåtts av oakt-
samhet eller är brottet ringa, dömes
till böter eller fängelse i högst sex
månader.

Föreslagen lydelse

1. innehar skjutvapen utan att
vara berättigad till det,

2. överlåter eller upplåter skjutva-
pen till den som inte är berättigad att
inneha vapnet.

Om gärningen har begåtts av
oaktsamhet eller är brottet ringa,
döms till böter eller fängelse i högst
sex månader.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

38 §

Till böter eller fängelse i högst
sex månader dömes den som upp-
såtligen eller av oaktsamhet

1. missbrukar rätt att inneha

skjutvapen genom att använda det
för annat ändamål än han är berätti-
gad till,

2. bryter mot 26 § fjärde stycket
eller 28 a § första stycket eller mot
föreskrift om förvaring av vapen
som meddelats enligt 10, 14, 19 el-

ler 27 §,

3. bryter mot förvaringsbestämmelsema i 26 § i fråga om skjutvapen och
ammunition, vilka innehas av sammanslutning, huvudman for museum eller
bevakningsföretag som avses i 8 §, eller i fråga om skjutvapen, som innehas
av vapenhandlare,

4. förvärvar ammunition utan att
vara berättigad därtill eller underläter
att efterkomma anmaning enligt
35 § att avlämna ammunition,

Till böter eller fängelse i högst
sex månader döms den som uppsåt-
ligen eller av oaktsamhet

1. missbrukar rätten att inneha

skjutvapen genom att använda det
för ndgot annat ändamål än han är
berättigad till,

2. bryter mot 26 § fjärde stycket
eller 28 a § eller mot föreskrift om
förvaring av vapen som meddelats
enligt 10, 14, 19 eller 27 §,

4. innehar ammunition utan att
vara berättigad till det eller inte följer
anmaning enligt 35 § att överlämna
ammunition,

5. överlåter ammunition till den
som ej är berättigad att förvärva
ammunitionen,

6. idkar handel med skjutvapen
utan tillstånd.

Om ansvar för olovlig införsel av
vapen eller ammunition och for för-
sök till sådant brott finns bestäm-
melser i lagen (1960:418) om straff
för varusmuggling.

Egendom med vilken tagits be-
fattning eller förfarits på sätt som ut-
gör brott enligt 37 § eller 38 § 1,4

5. överlåter ammunition till den
som inte är berättigad att inneha am-
munitionen,

6. driver handel med skjutvapen
utan tillstånd.

Bestämmelser om ansvar för
olovlig införsel av vapen eller am-
munition och för försök till sådant
brott finns i lagen (1960:418) om
straff för varusmuggling.

Egendom som varit föremål för
brott som anges i 31 § eller 38 § 1,
4 eller 5 skall förklaras förverkad,

107

Nuvarande lydelse

eller 5 skall förklaras förverkad, om
det ej är uppenbart obilligt. I stället
för egendomen kan dess värde för-
klaras förverkat. Förklaras vapen
förverkat, får även därtill hörande
ammunition förklaras förverkad.

Föreslagen lydelse

om det inte är uppenbart oskäligt. I
stället för egendomen kan dess värde
förklaras förverkat. Om ett vapen
förklaras förverkat, får även am-
munition som hör till vapnet förkla-
ras förverkad.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

41 §13

Angående beslag av egendom,
som kan antas vara förverkad enligt
40 §, gäller bestämmelserna om be-
slag i rättegångsbalken med följande
avvikelser.

Angående beslag av egendom,
som kan antagas vara förverkad en-
ligt 40 §, gäller bestämmelserna om
beslag i rättegångsbalken med föl-
jande avvikelser.

1. Av länsstyrelsen förordnade jakttillsynsmän samt personal vid kustbe-
vakningen, domänverket, tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid
länsstyrelsen har samma rätt att ta egendom i beslag som tillkommer en po-
lisman.

2. Bestämmelsen att åtal skall
väckas inom viss tid gäller ej i annat
fall än då rätten utsatt sådan tid.

2. Bestämmelsen att åtal skall
väckas inom viss tid gäller inte i an-
nat fall än då rätten utsatt sådan tid.

Besvär

överklagande

42 §¹⁴

Polismyndighets beslut enligt En polismyndighets beslut enligt
denna lag får överklagas hos läns- denna lag får överklagas hos länssty-
styrelsen genom besvär. relsen.

Länsstyrelsens beslut enligt 18, 29, 30 eller 31 § eller i fråga om inlösen
av skjutvapen eller ammunition får överklagas hos kammarrätten genom be-
svär.

Länsstyrelsens beslut i annat Länsstyrelsens beslut i annat
ärende än som avses i andra stycket ärende än som avses i andra stycket
får ej överklagas. får inte överklagas.

43 §

Polismyndighets, länsstyrelses
och kammarrätts beslut enligt denna
lag länder till omedelbar efterrättelse,
om ej annorlunda förordnas. Polis-
myndighets beslut om återkallelse av
handelstillstånd länder dock till ome-
delbar efterrättelse endast i fall då
förordnande därom har meddelats i
beslutet. Sådant förordnande får
meddelas om särskilda skäl förelig-
ger.

Polismyndighets, länsstyrelses
och kammarrätts beslut enligt denna
lag skall gälla omedelbart, om inte
annat förordnas. Polismyndighets
beslut om återkallelse av handelstill-
stånd skall dock gälla omedelbart
endast i fall då sä har förordnats i
beslutet. Sådant förordnande får
meddelas om det finns särskilda
skäl.

^Senaste lydelse 1990:1483.

^I4Senaste lydelse 1985:932.

108

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

44 §

Denna lag äger ej tillämpning pä Denna lag tillämpas inte i förhål-
staten. lande till staten.

45 §

Bestämmelserna i 5 § gäller ej Bestämmelserna i 5 § gäller inte
innehav av skjutvapen som över- innehav av skjutvapen som överläm-
lämnats från staten till nats från staten till

1. statlig tjänsteman eller person som tillhör försvars-, civilförsvars- eller

polisväsendet om denne är skyldig att

2. sammanslutning, beträffande
vilken regeringen förordnai därom,

3. den som för statens räkning
tillverkar krigsmateriel.

Utan hinder av 5 och 6 §§ får
skjutvapen vidare överlämnas för
verkskyddsändamål till den som är
krigsplacerad i verkskyddets ord-
nings- och bevakningstjänst med
skyldighet enligt gällande special-
plan att vara utrustad med skjutva-
pen.

Den till vilken vapen överlämnats
med stöd av första eller andra
stycket är även berättigad att utan
tillstånd från staten förvärva behöv-
lig ammunition till vapnet.

Utan hinder av 8 eller 12 § får
tillstånd att inneha skjutvapen eller
att förvärva ammunition meddelas
den som är skyldig att anordna verk-
skydd, i den mån skjutvapen enligt
gällande specialplan för verkskyddet
skall ingå i utrustningen för någon
som är krigsplacerad i verkskyddets
ordnings- eller bevakningstjänst.
Vid sådant tillstånd får knytas sär-
skilda villkor.

Den som fått tillstånd enligt första
stycket får överlåta ammunition till
den som är krigsplacerad i verk-
skyddets ordnings- och bevaknings-
tjänst och som enligt gällande spe-

ineha vapnet för tjänsten,

2. den som för statens räkning
tillverkar krigsmateriel.

Regeringen bemyndigas att före-
skriva om undantag från 5 § även
för innehav av skjutvapen som
överlämnats från staten till andra
sammanslutningar.

Den till vilken vapen överlämnats
med stöd av första eller andra stycket
är även berättigad att utan tillstånd
från staten inneha behövlig ammuni-
tion till vapnet.

109

Nuvarande lydelse

cialplan för verkskyddet är skyldig
att vara utrustad med vapen.

48 §

Föreslagen lydelse

Prop. 1990/91:130

Bilaga 6

Regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer meddelar
närmare föreskrifter om de villkor i
övrigt som skall vara uppfyllda för
tillstånd enligt denna lag.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1992.

2.1 fråga om förvaring av vapen och ammunition tillämpas dock äldre
bestämmelser till den 1 juli 1992.

3. Innehar någon vid lagens ikraftträdande en vapendel som enligt äldre
föreskrifter fick innehas utan tillstånd får han fortfarande inneha vapendelen
utan tillstånd till den 1 juli 1992 eller, om ansökan om tillstånd har gjorts före
nämnda tidpunkt, till dess ansökan om tillstånd slutligen har prövats.

4. Har två eller flera tillstånd att inneha samma vapen som gäller vid la-
gens ikraftträdande får inte tillståndet återkallas därför att endast en person
kan vara tillståndshavare till ett och samma vapen.

110

Lagrådet

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-03-07.

Närvarande: f.d. regeringsrådet Eskil Hellner, justitierådet Fredrik Sterzel,
regeringsrådet Björn Sjöberg

Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1991 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets yttrande
över förslag till

1. lag om ändring i vapenlagen (1973:1176),

2. lag om ändring i sekretesslagen(1980:100).

Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Catharina
Bergquist Levin.

Lagrådet har ingen erinran mot förslagen.

Prop. 1990/91:130

Bilaga 7

111

Innehåll

Prop. 1990/91:130

Propositionen..........................................................................1

Propositionens huvudsakliga innehåll.............................................2

Propositionens lagförslag...........................................................22

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1991.............23

1 Inledning..........................................................................23

2 Bakgrund.........................................................................24

2.1 Nuvarande ordning.......................................................24

3.1 Utgångspunkterna för mina förslag och överväganden...........26

3.2 Vapenlagens tillämpningsområde.......................................28

3.3 Vapentillstånd..............................................................31

3.4 Ammunitionstillstånd......................................................34

3.5 Vapenhandlartillstånd.....................................................37

3.6 Förvaring av vapen......................................................40

3.7 Transport av vapen och långtidsförvaring...........................43

3.8 Återkallelse av vapentillstånd och omhändertagande av

vapen, m.m................................................................45

3.9 Sekretess för uppgifter i vapenregister...............................49

3.10 Instansordningen och praxis i vapenärenden........................50

3.11 Vapenattrapper.............................................................52

3.12 Vapenamnesti..............................................................53

3.13 Övergångsbestämmelser avseende start- och signalvapen..........54

4 Upprättade lagförslag...........................................................55

5 Specialmotivering................................................................55

5.1 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)...............55

5.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)............67

6 Hemställan........................................................................67

Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Översyn av vapenlag-

stiftningen (SOU 1989:44).............................................68

Bilaga 2 Utredningens lagförslag...............................................75

Bilaga 3 Sammanfattning av promemorian om nya övergångs-

bestämmelser för start- och signalvapen...........................86

Bilaga 4 Förteckning över remissinstanserna.................................88

Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna.................................89

Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag..........................................90

Bilaga 7 Lagrådets yttrande....................................................111

gotab 98262, Stockholm 1991

112

Regeringens proposition1990/91:130

om ändringar i vapenlagen (1973:1176) m.m.

Prop.

1990/91:130

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionens lagförslag Prop. 1990/91:130

1 Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

2 Förslag till

Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Justitiedepartementet

Proposition om ändringar i vapenlagen (1973:1176)m.m.

1 Inledning

2 Bakgrund

2.1 Nuvarande ordning

3 Allmänna överväganden

3.1 Utgångspunkterna för mina förslag och överväganden

3.2 Vapenlagens tillämpningsområde

3.3 Vapentillstånd

3.4 Ammunitionstillstånd

3.5 Vapenhandlartillstånd

3.6 Förvaring av vapen

3.7 Transport av vapen och långtidsforvaring

3.8 Återkallelse av vapentillstånd och omhändertagande avvapen, m.m.

3.9 Sekretess för uppgifter i vapenregister

3.10 Instansordningen och praxis i vapenärenden

3.11 Vapenattrapper

3.12 Vapenamnesti

3.13 Övergångsbestämmelser avseende start- och signal-vapen

4 Upprättade lagförslag

5 Specialmotivering

5.1 Förslaget till lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

5.2 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

6 Hemställan

7 Beslut

Sammanfattning av betänkandet (SOU 1989:44)

Översyn av vapenlagstiftningen

Utredningens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Sammanfattning av promemorian om nyaövergångsbestämmelser för start- och signalvapen

Förteckning över remissinstanserna

Förteckning över remissinstanserna Prop. 1990/91.130

Lagrådsremissens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)

Regeringens proposition
1990/91:130

Proposition om ändringar i vapenlagen (1973:1176)
m.m.

3.8 Återkallelse av vapentillstånd och omhändertagande av
vapen, m.m.

3.13 Övergångsbestämmelser avseende start- och signal-
vapen

Sammanfattning av promemorian om nya
övergångsbestämmelser för start- och signalvapen