Prop.
1990/91:127
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 7 mars 1991.
På regeringens vägnar
Odd Engström
Laila Freivalds
I propositionen föreslås att Sverige skall ratificera Förenta Nationernas kon-
vention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psyko-
tropa ämnen.
Konventionen innehåller bl.a. bestämmelser om skyldighet att kriminali-
sera s.k. tvätt av inkomster från narkotikabrottslighet, dvs. hjälp att dölja
eller omsätta vinsterna från denna verksamhet. Med hänsyn härtill föreslås i
propositionen ändringar i bestämmelserna om häleri i brottsbalken. Straff-
ansvaret utvidgas för den som otillbörligen främjar någons möjligheter att
tillgodogöra sig värdet av egendom som härrör från ett brottsligt förvärv eller
annars medverkar till att dölja att egendom har förvärvats genom brott.
Ändringen gäller inte endast den som döljer inkomster från narkotikabrotts-
lighet. Genom lagändringen ökar också möjligheterna att ingripa mot den
som medverkar till att dölja vad som har förvärvats genom t.ex. stöld eller
rån.
Ändringarna i häleribestämmelserna innebär vidare att ansvaret utvidgas
för befattning med misstänkt brottsgods. I anslutning till detta görs en
ändring i stöldgodslagen som medför ökade möjligheter att ta egendom i
förvar.
I propositionen föreslås också att regeringen genom en särskild lag ges
befogenhet att tillåta att en främmande stat ingriper mot ett svenskt fartyg, om
1 Riksdagen 1990/91. 1 sand. Nr 127
det finns misstanke om att fartyget används för narkotikabrottslighet som Prop. 1990/91:127
berör den främmande staten.
Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1991.
Prop. 1990/91:127
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
9 kap.
6§>
Den som köper något, som är
frånhänt annan genom brott, eller
tillgodogör sig det eller eljest där-
med tager befattning ägnad att för-
svåra dess återställande, dömes för
häleri till fängelse i högst två år
eller, om gärningen är ringa, till
böter eller fängelse i högst sex
månader. Detsamma skall gälla, om
någon bereder sig otillbörlig vin-
ning av annans brottsliga förvärv,
så ock om någon genom krav,
överlåtelse eller pä annat dylikt sätt
hävdar genom brott tillkommen
fordran.
För häleri dömes likaledes den
som i näringsverksamhet eller som i
ett led i en verksamhet, som bedri-
ves vanemässigt eller annars i större
omfattning, förvärvar eller, på sätt
som är ägnat att försvåra ett åter-
ställande, mottager något som skä-
ligen kan antas vara frånhänt annan
genom brott.
Är brott som anges i första eller
andra stycket att anse som grovt,
dömes till fängelse, lägst sex måna-
der och högst fyra år.
Föreslagen lydelse
Den som
1. på ett sätt som är ägnat att
försvåra ett återställande tar be-
fattning med något som är frånhänt
annan genom brott,
2. bereder sig otillbörlig vinning
av annans brottsliga förvärv,
3. otillbörligen främjar möjlighe-
terna för annan att tillgodogöra sig
egendom som härrör från brottsligt
förvärv eller värdet av sådan egen-
dom,
4. med uppsåt att dölja egendo-
mens ursprung medverkar till att
bortföra, överlåta, omsätta eller
vidta annan sådan åtgärd med
egendom som härrör från brottsligt
förvärv, eller
5. genom krav, överlåtelse eller
på annat liknande sätt hävdar ge-
nom brott tillkommen fordran
döms för häleri till fängelse
i högst två år.
För häleri döms likaledes den
som i näringsverksamhet eller som i
ett led i en verksamhet, som bedrivs
vanemässigt eller annars i större
omfattning, på ett sätt som är ägnat
att försvåra ett återställande förvär-
var eller mottar något som skäligen
kan antas vara frånhänt annan ge-
nom brott.
Är brott som anges i första eller
andra stycket att anse som grovt,
döms till fängelse, lägst sex måna-
der och högst fyra år.
1 Senaste lydelse 1980:107.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:127
Om gärningsmannen i fall som i
6 § första stycket sägs icke insåg
men hade skälig anledning antaga
att brott förelåg, dömes för häleri-
förseelse till böter eller fängelse i
högst sex månader.
För häleriförseelse skall ock dö-
mas, om den, som på sätt i 6 § för-
sta stycket sägs medverkat vid det
brott varigenom egendomen från-
händes annan, ej insåg men hade
skälig anledning antaga att brott
förövades.
7§‘
År brott som avses i 6 § att anse
som ringa, döms för häleri-
förseelse till böter eller fäng-
else högst sex månader.
För häleriförseelse skall också
dömas den som
1. i annat fall än som avses i 6 §
andra stycket på ett sätt som är äg-
nat att försvåra ett återställande
förvärvar eller mottar något som
skäligen kan antas vara frånhänt
annan genom brott,
2. i fall som avses i 6 § första
stycket inte insåg men hade skälig
anledning att anta att brott förelåg,
eller
3. på sätt som anges i 6 § första
stycket 1 medverkat vid det brott
varigenom egendomen frånhändes
annan och inte insåg men hade skä-
lig anledning att anta att brott för-
övades.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1 Senaste lydelse 1980:107.
Prop. 1990/91:127
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §>
Har egendom som frånhänts nå-
gon genom brott anträffats hos an-
nan som uppenbart saknar rätt till
egendomen eller har den anträffats
utan att vara i någons besittning och
är varken ägaren eller annan som
har rätt till egendomen känd, skall
egendomen tas i förvar, om det inte
är uppenbart oskäligt. Detsamma
gäller egendom som har förvärvats
eller mottagits under förhållanden
som anges i 9 kap. 6 § andra stycket
brottsbalken.
Har egendom som frånhänts nå-
gon genom brott anträffats hos an-
nan som uppenbart saknar rätt till
egendomen eller har den anträffats
utan att vara i någons besittning och
är varken ägaren eller annan som
har rätt till egendomen känd, skall
egendomen tas i förvar, om det inte
är uppenbart oskäligt. Detsamma
gäller egendom som har förvärvats
eller mottagits under förhållanden
som anges i 9 kap. 6 § andra stycket
eller 7 f andra stycket 1 brotts-
balken.
Första stycket tillämpas också om varken ägaren eller annan som har rätt
till egendomen gör anspråk på den.
Om förfarandet med egendom som tagits i förvar enligt första eller andra
stycket och om rätt för ägare som sedermera blir känd eller annan som har
rätt till egendomen att få egendomen utlämnad till sig eller att erhålla er-
sättning finns bestämmelser i lagen (1974:1066) om förfarande med förver-
kad egendom och hittegods m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1 Senaste lydelse 1986:1008.
Prop. 1990/91:127
Härigenom föreskrivs följande.
Efter framställning av annan stat får regeringen medge den staten att ingripa
mot ett svenskt fartyg utanför svenskt territorium i enlighet med Förenta
Nationernas konvention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av
narkotika och psykotropa ämnen.
Ett sådant medgivande får dock lämnas endast om att det finns skälig
anledning att anta att fartyget används för brottslighet som begås på den
främmande statens territorium eller som är avsedd att fullbordas där eller
som annars riktar sig mot den statens intressen samt att brottsligheten mot-
svarar brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett
år.
Regeringen får förena ett medgivande med de villkor som anses behöv-
liga.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991
Prop. 1990/91:127
Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-Wallén,
S. Andersson, Göransson, Gradin, Dahl, Johansson, Lindqvist, G.
Andersson, Lönnqvist, Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin,
Sahlin, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Freivalds
Inom justitiedepartementet upprättades år 1988 promemorian (Ds 1988:27)
Häleri. Promemorian innehåller förslag till ändringar av bestämmelserna om
häleri och häleriförseelse i 9 kap. 6 § resp. 7 § brottsbalken samt förslag till
ändring i lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m. Förslagen har sam-
band bl.a. med det då pågående arbetet inom Förenta Nationerna med en
konvention mot olaglig hantering av narkotika. 1 promemorian föreslås
vidare utvidgat straffansvar för befattning med misstänkt brottsgods.
I december 1988 avslutades konventionsarbetet genom att FNs konven-
tion mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen antogs
(United Nations Convention against Illicit Traffic in Narcotic Drugs and
Psychotropic Substances; i fortsättningen benämnd narkotikabrottskonven-
tionen). Sverige har undertecknat konventionen.
Konventionstexten i engelsk lydelse och i svensk översättning bör fogas
till protokollet i detta ärende som bilaga 1.
Inom justitiedepartementet utarbetades därefter promemorian (Ds 1990:
53) Sveriges tillträde till FNs narkotikabrottskonvention. I promemorian
föreslås att Sverige skall ratificera konventionen. Promemorian innehåller
överväganden om behovet av lagstiftningsåtgärder för att ratifikation skall
kunna ske. I promemorian föreslås ändringar i 9 kap. 6 § brottsbalken. För-
slagen innebär delvis en omarbetning av förslagen i promemorian
Ds 1988:27.
Båda promemoriorna har remissbehandlats.
Sammanställningar över remissyttrandena har upprättats i justitiedeparte-
mentet och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 88-1536 resp.
90-2125).
Under beredningen av lagstiftningsärendet har överläggningar ägt rum
med företrädare för regeringskanslierna i Danmark, Finland och Norge.
Jag avser att nu ta upp frågan om att genomföra förslagen.
Förteckningar över remissinstanserna och promemoriornas lagförslag bör Prop. 1990/91: 127
fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2-5.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 21 februari 1991 att inhämta lagrådets yttrande
över de lagförslag som utarbetats i ärendet. De till lagrådet remitterade lag-
förslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 6.
Lagrådet har den 28 februari 1991 lämnat de remitterade förslagen utan
erinran. Lagrådets yttrande bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 7.
I förhållande till lagrådsremissen har vissa redaktionella ändringar gjorts
i propositionen.
Narkotikabrottskonventionen är avsedd att komplettera tidigare narkotika-
konventioner, dels 1961 års allmänna narkotikakonvention (Single
Convention on Narcotic Drugs) och 1972 års tilläggsprotokoll till denna
(båda kallas i fortsättningen gemensamt allmänna narkotikakonventionen),
dels 1971 års konvention om psykotropa ämnen (Convention on Psycho-
tropic Substances; fortsättningsvis kallad psykotropkonventionen).
Allmänna narkotikakonventionen behandlar de s.k. egentliga narkotiska
preparaten, dvs. opium, opiumalkaloider, syntetiska morfinersättningsmedel,
cannabis jämte harts därav, kokablad och kokain m.m. Syftet med konven-
tionen är bl.a. att begränsa produktionen och användningen av narkotika till
uteslutande medicinska och vetenskapliga ändamål. Konventionsparterna
åtar sig att begränsa tillverkning och import till vad som behövs för den le-
gitima förbrukningen. Parterna åläggs att genomföra olika former av kontroll
för tillverkning, handel och distribution. Konventionen innebär vidare att
parterna förbinder sig att straffbelägga vissa förfaranden för att motverka il-
legal narkotikahantering.
I psykotropkonventionen behandlas kontrollen av vad som i internatio-
nella sammanhang brukar benämnas psykotropa ämnen, dvs hallucinogener,
centralstimulantia, sömnmedel och lugnande medel. Genom psykotropkon-
ventionen infördes en reglering i fråga om dessa ämnen motsvarande den
som gäller för de egentliga narkotiska ämnena enligt allmänna narkotika-
konventionen.
I Sverige görs i allmänhet inte någon uppdelning mellan de egentliga nar-
kotiska preparaten och psykotropa ämnen utan den gemensamma beteck-
ningen narkotika används om samtliga preparat i de båda konventionerna. I
den följande framställningen används därför beteckningen narkotika i fråga
om båda slagen av substanser.
Kontrollen av konventionernas efterlevnad ankommer i första hand på den
internationella narkotikakontrollstyrelsen (The International Narcotic Con-
trol Board, INCB) under FNs ekonomiska och sociala råd (ECOSOC) och Prop. 1990/91:127
narkotikakommissionen (The Commission on Narcotic Drugs).
Sverige har ratificerat båda konventionerna, allmänna narkotikakonven-
tionen år 1964 och psykotropkonventionen år 1972 (Sveriges överenskom-
melser med främmande makter, SÖ, 1964:59 med ändringar 1972:41 samt
1972:42).
Syftet med den nya konventionen, narkotikabrottskonventionen, är att för-
stärka det internationella samarbetet ytterligare och effektivisera insatserna
mot den internationella narkotikabrottsligheten. De straffbestämmelser som
parterna åtar sig att införa på det nationella planet sträcker sig längre än be-
stämmelserna i de tidigare konventionerna. Konventionen innehåller sålunda
förpliktelser för partema att i olika hänseenden straffbelägga inte bara illegal
framställning, försäljning och innehav av narkotika utan också förfaranden
som innebär hjälp att dölja eller omsätta vinsterna från den illegala markna-
den. Också frågor om förverkande, utlämning och annat internationellt rätts-
ligt samarbete tas upp i konventionen. I konventionen betonas betydelsen av
bistånd mellan parterna.
I konventionen finns också bestämmelser om vissa kemiska ämnen som i
och för sig har en omfattande legal användning men som samtidigt ofta ingår
som beståndsdelar vid framställning av narkotika. Beträffande dessa ämnen
föreskriver konventionen ett kontrollsystem liknande dem som finns i all-
männa narkotikakonventionen och psykotropkonventionen.
Därutöver innehåller konventionen också bestämmelser om ökade kon-
trollåtgärder i andra avseenden. Det gäller olika former av samarbete mellan
ländernas polis- och tullmyndigheter, kontroll av fraktföretag och av export-
och importförsändelser.
Även frågor som hänger samman med ingripanden mot olagliga narkoti-
katransporter till havs behandlas i konventionen.
Narkotikabrottskonventionen trädde i kraft den 11 november 1990, tre
månader efter det att Spanien som tjugonde stat tillträdde konventionen.
Hittills har den tillträtts av 26 stater. Cirka 90 stater har undertecknat kon-
ventionen.
Inledningsvis lämnas i artikel 1 definitioner av vissa termer som skall vara
vägledande för konventionens tillämpning.
I artikel 2 anges bl.a. att konventionens syfte är att effektivisera bekämp-
ningen av den internationella narkotikahanteringen. Bestämmelsen erinrar
vidare om staternas suveränitet och nationella integritet.
Som tidigare har berörts innehåller konventionen långtgående åtaganden
av straffrättslig karaktär. Dessa återfinns i artikel 3. Parterna åtar sig här att
kriminalisera bl.a. produktion, tillverkning, överlåtelse och innehav av nar-
kotika liksom odling i olagliga syften av växter som innehåller narkotiska
ämnen.
Ett av syftena med narkotikabrottskonventionen är att vissa ämnen som
visserligen inte klassificeras som narkotika men som utöver sin legala an-
vändning ofta utnyttjas för framställning av narkotika skall underkastas kon- Prop. 1990/91:127
troll. Ämnena används som beståndsdelar eller för andra ändamål som t.ex.
rening. De ämnen som avses är angivna i två till konventionen fogade för-
teckningar. Dessa omfattar efedrin, ergometrin, ergotamin, lysergsyra,
l-fenyl-2-propanon, pseudoefedrin (förteckning I), ättiksyraanhydrid,
aceton, antranilsyra, etyleter, fenylättiksyra och piperidin (förteckning II)
samt förekommande salter av dessa ämnen.
Artikel 3 innebär att parterna skall straffbelägga bl.a. tillverkning och till-
handahållande av ämnena i fråga, om det sker med kännedom om att de skall
användas för olaglig narkotikaframställning.
Ett av de viktigaste inslagen i narkotikabrottskonventionen är bestämmel-
serna i artikel 3 om straffrättsliga åtgärder mot personer som på olika sätt
främjar den illegala narkotikahanteringen utan att själva vara direkt inblan-
dade i denna verksamhet. Främst gäller det förfaranden som innebär att
medverkan till att vinster som härrör från narkotikabrottslighet omsätts eller
på annat sätt slussas över till legal verksamhet.
De angivna bestämmelserna innebär att parterna åtar sig att under vissa
förutsättningar kriminalisera hjälp som lämnas narkotikabrottslingar att om-
sätta eller överlåta egendom som härrör från deras brottsliga verksamhet.
Även gärningar som innebär medverkan till att dölja egendomens ursprung
skall beläggas med straff.
I artikel 3 anges vissa ytterligare gärningar som parterna skall belägga
med straff ”med reservation för partens konstitutionella principer och
grundbegreppen i dess rättsordning”. Det gäller under vissa förutsättningar
innehav av egendom som härrör från narkotikabrottslighet, av utrustning el-
ler något sådant ämne som anges i någon av de tidigare behandlade förteck-
ningarna eller anstiftan av eller annan delaktighet i brott som omfattas av ar-
tikel 3.
I övrigt innehåller artikel 3 bl.a. bestämmelser om påföljder för brott som
avses där, om villkorlig frigivning och preskription. Sammanfattningsvis in-
nebär bestämmelserna att brottens allvarliga karaktär bör beaktas vid straff-
mätningen och vid bedömningen av frågan om villkorlig frigivning samt att
en lång preskriptionstid bör gälla för brotten.
Vidare anges att brotten när det gäller samarbetet mellan de fördragsslu-
tande parterna inte skall anses som skattebrott eller som politiska eller poli-
tiskt grundade brott, om inte annat följer av en stats konstitution eller
grundläggande nationella lagstiftning.
I artikel 4 behandlas frågan om jurisdiktion (domsrätt) i fråga om sådana
brott som omfattas av konventionen. Parterna skall vidta erforderliga åtgär-
der för att kunna utöva domsrätt, om brottet har förövats inom dess territo-
rium eller ombord på ett fartyg som för partens flagga eller ombord på ett
luftfartyg som är registrerat enligt dess lag. Därutöver innehåller artikel 4
vissa fakultativa regler om jurisdiktion i andra fall, bl.a. då en av partens
medborgare begått brott i en annan stat. I vissa sådana situationer skall par-
ten överlämna ärendet till egna myndigheter för åtal. Det gäller t.ex. om ut-
lämning vägras för brott som förövats av en av statens egna medborgare.
10
Artikel 5 behandlar frågor om förverkande vid brott som omfattas av kon-
ventionen. Parterna skall se till att förverkande kan ske dels av vinning som
härrör från brottet eller av egendom som motsvarar värdet av vinningen, dels
av narkotika, material, utrustning och andra hjälpmedel som använts eller
varit avsedda att användas vid ett sådant brott. Vidare skall det finnas möj-
ligheter till tvångsmedel motsvarande kvarstad och beslag. De rättsliga myn-
digheterna skall kunna få tillgång till handlingar som rör ekonomiska förhål-
landen, t.ex. bank- och andra affärshandlingar, utan hinder av bestämmelser
om banksekretess.
Enligt artikel 5 skall vinning av narkotikabrott som har omsatts till annan
egendom eller blandats med annan egendom kunna förverkas i samma ut-
sträckning som det ursprungliga brottsutbytet.
Artikel 5 innehåller också föreskrifter om internationellt samarbete i fråga
om förverkande. Bestämmelserna innebär sammanfattningsvis att parterna
åtar sig att efter framställning från en annan part antingen utverka ett beslut
om förverkande från egna myndigheter eller verkställa utländska förverkan-
debeslut i fråga om egendom som befinner sig inom partens territorium.
Även bistånd i form av tvångsmedel skall kunna lämnas för att säkra förver-
kande i de fall något slutligt förverkandebeslut ännu inte föreligger.
I artikel 6 behandlas utlämning. I korthet innebär reglerna att brott som
avses i konventionen skall anses som brott som kan medföra utlämning
mellan parterna. För utlämning, inklusive de grunder som kan åberopas för
att vägra utlämning, skall bestämmelserna i den anmodade partens nationella
lag gälla. Utlämning får vägras bl.a. om det finns grundad anledning att anta
att den som begärs utlämnad kommer att åtalas eller straffas på grund av sin
ras, tro, nationalitet eller politiska uppfattning.
Artikel 7 innehåller bestämmelser om inbördes rättshjälp. Parterna skall i
största möjliga utsträckning lämna varandra inbördes rättshjälp vid förunder-
sökning, åtal och andra rättsliga förfaranden i fråga om de aktuella brotten.
Rättshjälp skall lämnas bl.a. för upptagande av vittnesmål eller andra utsa-
gor, delgivning av rättegångshandlingar eller för husrannsakan och beslag.
Om rättshjälp beviljas, får information och bevismaterial som lämnats inte
vidarebefordras eller användas för annat ändamål ån det för vilket uppgif-
terna begärts utan samtycke från den part som lämnat uppgifterna.
En framställning om rättshjälp får avslås, om den anmodade parten anser
att verkställandet av den begärda åtgärden skulle kränka dess suveränitet,
medföra fara för dess säkerhet, strida mot grundläggande rättsprinciper
(ordre public) eller andra väsentliga intressen eller om bifall till framställ-
ningen skulle strida mot den anmodade partens lagstiftning om internationell
rättshjälp.
Artikel 7 innehåller också en immunitetsregel som innebär att den som på
kallelse inställer sig inför ett annat lands rättsliga myndigheter för att med-
verka i utredning eller rättegång angående ett brott av det aktuella slaget un-
der den tiden inte får lagforas eller fängslas eller underkastas annan in-
skränkning i sin personliga frihet på grund av gärningar eller domar som
hänför sig till tiden före hans avresa från den anmodade partens territorium.
Prop. 1990/91:127
Artikel 8 innehåller en rekommendation om överförande av lagföring i de Prop. 1990/91:127
fall ett överförande är i rättskipningens intresse.
1 artikel 9 behandlas olika former av samarbete och utbildning när det gäl-
ler bekämpningen av narkotikabrottslighet. Parterna bör i den utsträckning
den nationella lagen tillåter samarbeta i fråga om informationsutbyte och vid
utredning av brott med internationell omfattning. I samarbetet bör också
ingå gemensamma forsknings- och utbildningsprogram.
Enligt artikel 10 bör partema i största möjliga utsträckning lämna bistånd
åt sådana länder som utnyttjas för transitering i den olagliga narkotikahante-
ringen.
Artikel 11 behandlar s.k. kontrollerade leveranser. Därmed avses i detta
sammanhang att myndigheterna underlåter att ingripa mot en olaglig
narkotikasändning i syfte att klarlägga transportvägar och vilka som är
inblandade i verksamheten. Enligt bestämmelsen bör parterna i den
utsträckning som nationell lag tillåter utnyttja metoden med kontrollerade
leveranser.
1 artikel 12 behandlas kontrollen av de ämnen som anges i de till konven-
tionen fogade förteckningarna 1 och II. Som tidigare har påpekats är det
fråga om ämnen som utan att klassas som narkotika ofta används vid fram-
ställning av narkotika.
Genom artikel 12 åtar sig parterna att övervaka tillverkning och distribu-
tion av ämnena i fråga, t.ex. genom att kräva att tillverkare och distributörer
skall ha särskilda tillstånd eller genom att införa begränsningar i fråga om
lagring m.m.
Parterna åtar sig vidare att kontrollera den internationella handeln med de
aktuella ämnena. Kontrollen innefattar bl.a. rapporteringsskyldighet om
misstänkta leveranser. Import- och exportförsändelser skall förses med ve-
derbörliga etiketter. Fakturor och tull- och fraktdokument skall innehålla
uppgifter om vilka ämnen det är fråga om samt namn och adress på exportör,
importör och om möjligt också på varumottagare. Affärshandlingarna skall
förvaras under minst två år och vara tillgängliga för kontroll av myndighe-
terna.
Vissa ytterligare bestämmelser gäller i fråga om de ämnen som anges i
förteckning I (punkt 10). Dessa ämnen utnyttjas nästan enbart inom läkeme-
delsindustrin och används inte i samma utsträckning som ämnen enligt för-
teckning II. Tilläggsbestämmelserna innebär bl.a. att myndigheterna i im-
portlandet på begäran skall förses med upplysningar om leveranserna, namn
på avsändare och mottagare samt tid och plats för gränspassering.
I artikel 12 behandlas också förfarandet för beslut om att något nytt ämne
skall intas i någon av förteckningarna eller om någon annan ändring i fråga
om förteckningarna. Beslut i frågan skall fattas av narkotikakommissionen
med två tredjedelars majoritet och skall träda i kraft 180 dagar efter det att
en part fått meddelande om beslutet, om parten inte begär att beslutet skall
underställas ECOSOC:s prövning.
Parterna har också ålagts årlig rapporteringsskyldighet till narkotikakon-
trollstyrelsen och kommissionen bl.a. om vilka mängder av ifrågavarande
ämnen som tagits i beslag.
12
I en särskild undantagsbestämmelse anges att föreskrifterna i artikel 12
inte skall tillämpas på läkemedel eller andra preparat, som visserligen inne-
håller någon av de aktuella ämnena men där sammansättningen är sådan att
de inte kan användas eller återvinnas på ett enkelt sätt.
Enligt artikel 13 skall parterna vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att
material och utrustning som behövs vid tillverkningen når tillverkare av
olaglig narkotika.
I artikel 14 föreskrivs att parterna skall sträva efter att förhindra olaglig
odling av narkotikaväxter inom partens territorium. Bestämmelsen innehål-
ler motsvarande föreskrifter om att åtgärder skall vidtas också i syfte att
minska den olagliga efterfrågan på narkotika.
Artikel 15 innehåller bestämmelser om yrkesmässiga fraktförare. Därmed
avses de som bedriver transport av personer eller gods, oavsett om det sker i
offentlig eller privat regi. Parterna skall genom överenskommelser eller på
annat sätt tillse att fraktförare vidtar säkerhetsåtgärder för att förhindra att
deras fordon eller andra transportmedel används för olagliga narkotikatrans-
porter. Partema bör också samarbeta vid gränsstationer och liknande områ-
den för att förhindra att obehöriga får tillträde till fordonen eller lasten.
I artikel 16 behandlas frågor om erforderlig dokumentering av exportför-
sändelser som innehåller narkotika utöver de dokumentationskrav som följer
av allmänna narkotikakonventionen och psykotropkonventionen. I affärs-
handlingar såsom fakturor och tull- och fraktdokument skall anges bl.a. äm-
nets beteckning enligt konventionerna, varumängd och uppgift om exportör
och importör. Parterna skall kräva att försändelserna inte förses med felaktig
märkning i fråga om innehållet.
Artikel 17 behandlar olagliga narkotikatransporter till havs. Samman-
fattningsvis innebär bestämmelserna att parterna skall samarbeta i största
möjliga utsträckning för att bekämpa den olagliga narkotikahanteringen till
havs i enlighet med den internationella havsrätten. En part som har anled-
ning att misstänka att ett fartyg som för dess flagga eller som inte visar nå-
gon flagga eller registreringsmärken är inblandad i en illegal narkotikatrans-
port kan begära hjälp från andra parter för att förhindra att fartyget utnyttjas
på detta sätt. Finns det misstanke om att ett främmande fartyg som utnyttjar
sin rätt till fri sjöfart enligt internationell rätt är inblandad i olaglig
narkotikatrafik, kan en part begära tillstånd av flaggstaten att få ingripa mot
fartyget, t.ex. att borda och genomsöka fartyget.
Artikel 18 avser kontroll i frizoner och frihamnar. Parterna åtar sig bl.a.
att tillse att kontrollen i sådana områden inte är mindre omfattande än i
andra delar av parternas territorium.
I artikel 19 föreskrivs att parterna skall vidta åtgärder för att förhindra att
postförbindelser utnyttjas i den olagliga narkotikaverksamheten.
Artikel 20 innehåller föreskrifter om information som parterna skall
lämna till narkotikakommissionen. Upplysningar skall lämnas om de författ-
ningar som utfärdas för att sätta konventionen i kraft. Rapporteringen skall
också gälla uppgifter om brottslig verksamhet av betydelse och uppgifter om
olika ämnen som använts.
Prop. 1990/91:127
13
I artiklarna 21-34 behandlas narkotikakontrollstyrelsens och narkotika- Prop. 1990/91:127
kommissionens uppgifter samt förfarandet för ratificering m.m.
Mitt förslag: Sverige skall ratificera narkotikabrottskonventionen.
Förslaget i promemorian Ds 1990:53 överenstämmer med mitt.
Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.
Skälen för mitt förslag: Kampen mot narkotikabrottsligheten är en av de
viktigaste kriminalpolitiska uppgifterna. Från samhällets synpunkt har miss-
bruket förödande konsekvenser. Bruk av narkotika medför mycket allvarliga
hälsorisker och medverkar till social utslagning. Dessutom är missbruket
drivkraften i en omfattande kriminalitet av annat slag. Det finansieras genom
stöld, rån eller häleri och även genom prostitution. Missbrukarna skaffar sig
också inkomster genom att sälja narkotika till ungdomar som i sin tur kan bli
fast i narkotikaberoende.
Den svenska narkotikakontrollen påverkas i hög grad av situationen i an-
dra länder. Inhemsk produktion av narkotika lär inte förekomma i någon
nämnvärd utsträckning utan behovet tillgodoses genom import utifrån. Den
illegala narkotikahanteringen är i hög grad en internationell företeelse och
för att bekämpa den är internationellt samarbete en nödvändighet.
Sverige har anslutit sig till allmänna narkotikakonventionen och psyko-
tropkonventionen och deltar i ett omfattande internationellt samarbete. Det
gäller bl.a. informationsbyte och annan samverkan med utländska polis- och
tullmyndigheter. Genom de gällande konventionerna är framställningen av
narkotika och handeln därmed underkastade internationell kontroll. En sådan
kontroll är en central förutsättning för att de preventiva insatserna skall bli
effektiva.
Narkotikabrottskonventionen innebär en förstärkning av det internatio-
nella samarbetet. Genom den åtar sig parterna att bredda de brottsbekäm-
pande åtgärderna. En huvudpunkt i konventionen är kriminalisering av gär-
ningar som innebär bistånd till att omsätta vinster från olaglig narkotikahan-
tering eller hjälp att på annat sätt dölja var sådana tillgångar härrör från.
Narkotikabrottskonventionen medför också vidgade möjligheter för parterna
att begära bistånd av varandra för att t.ex. säkra förverkande av vinsterna
från narkotikabrottsligheten. Konventionen medför vidare en starkare inter-
nationell kontroll av narkotikaframställningen. Som tidigare har påpekats är
en sådan kontroll mycket viktig för en effektiv prevention.
En bakgrund till konventionens utformning är de enorma vinster som den
illegala narkotikahanteringen alstrar. Utifrån uppskattningar av produktionen
och konsumtionen och med ledning av priset ”på gatan” har försök gjorts att
beräkna storleken av de finansiella flöden som härrör från narkotikahandeln.
14
Några säkra siffror om hur stora summor det gäller föreligger naturligtvis Prop. 1990/91:127
inte. Men uppgifter finns om att de samlade intäkterna från den illegala nar-
kotikahandeln uppgår till hundratals miljarder kronor årligen. Enligt upp-
skattningar som redovisats av FNs generalsekreterare omsätter den illegala
narkotikahanteringen i dag mer än oljehandeln i världen och överträffas bara
av vapenhandeln.
Till skillnad från förhållandena vid många andra former av brottslighet
består intäkterna från narkotikahandeln till största delen av kontanter. Det
medför svårigheter för narkotikabrottslingarna, eftersom de ofta inte kan
genomföra omfattande kontanttransaktioner utan att väcka misstankar. I
många länder är banker och andra finansiella institutioner skyldiga att
rapportera transaktioner som överstiger ett visst belopp. Det gör att
narkotikabrottslingarna ofta måste söka sig till andra kanaler.
Erfarenheter från flera länder visar att det vid sidan av den illegala narko-
tikahanteringen finns en omfattande verksamhet som har till uteslutande
syfte att förvandla vinsterna till ”vita” pengar. Denna s.k. penningtvätt be-
drivs ofta av personer som saknar annan anknytning till narkoti-
kabrottsligheten. Verksamheten har i vissa fall mer eller mindre
företagsmässiga former. Organisationerna förfogar ofta över världs-
omspännande kontaktnät. Pengar kan genom olika transaktioner förflyttas
genom flera länder, t.ex. via brevlådeföretag på platser där tillräcklig
kontroll saknas. Sådana transaktioner gör det naturligtvis svårt att spåra
pengarnas ursprung. Det förekommer att organisationerna vid sidan om
bedriver i och för sig laglig verksamhet i vilka pengar kan flyta in eller
lämnar affärsmässig rådgivning om lämpligt sätt att slussa över pengarna till
legal verksamhet. På sina håll har penningtvätten i sig själv blivit en mycket
lönsam affärsverksamhet.
Den stora lönsamheten utgör själva drivkraften i den olagliga narkotika-
hanteringen. En avgörande förutsättning för att framgångsrikt kunna be-
kämpa narkotikabrottsligheten är därför att effektiva insatser på ett interna-
tionellt plan kan göras för att förhindra eller försvåra för gärningsmannen att
använda vinsterna. Hjälp som lämnas för att dölja att tillgångar är förvärvade
genom brott verkar i sig brottsbefrämjande. Från kriminalpolitiska utgångs-
punkter kan det inte rimligen råda någon tvekan om att även den som lämnar
sådan hjälp bör drabbas av straff.
Det står således enligt min mening helt klart att Sverige bör tillträda nar-
kotikabrottskonventionen. Det är också en uppfattning som fått allmän an-
slutning under remissbehandlingen av promemorian. Mitt förslag är därför
att Sverige ratificerar konventionen.
Med utgångspunkt i att ratificering bör ske kommer jag i det följande att
behandla vilka lagändringar som en ratifikation kräver. Jag kommer också
att ta upp vissa synpunkter som har lämnats av remissinstanserna i fråga om
de svenska reglernas överensstämmelse med konventionen. I det följande
kommer jag således att utgå från övervägandena i promemorian Ds 1990:53.
15
3.2.1 Straffbestämmelser
Enligt 1 § narkotikastrafflagen (1968:64) straffbeläggs som narkotikabrott
olovliga förfaranden innefattande överlåtelse av narkotika (punkt 1), fram-
ställning av narkotika som är avsedd för missbruk (punkt 2), förvärv av nar-
kotika i överlåtelsesyfte (punkt 3), anskaffande, bearbetning, förpackande,
transport, förvaring eller annan liknande befattning med narkotika som inte
är avsett för eget bruk (punkt 4), utbjudande av narkotika till försäljning,
förvaring eller befordran av vederlag för narkotika, förmedlande av kontak-
ter mellan säljare och köpare eller andra liknande åtgärder, om förfarandet
är ägnat att främja narkotikahandel (punkt 5) samt innehav, bruk eller annan
befattning med narkotika (punkt 6).
Beträffande olaglig införsel och utförsel av narkotika finns komplette-
rande straffbestämmelser i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.
I artikel 3 punkt 1 a i narkotikabrottskonventionen anges att parterna skall
belägga vissa handlingar med straff, om de begås uppsåtligen. Det gäller till
en början vissa gärningar som innefattar någon form av tillverkning, försälj-
ning, transport, förmedling eller import och export av narkotika (a:i). Det
gäller också olaglig odling av opiumvallmo, kokabuskar eller cannabisväxter
(a:ii) samt innehav eller köp av narkotika som inte är avsett endast för per-
sonligt bruk (a:iii).
De gärningsformer som tas upp i dessa punkter har sin motsvarighet i all-
männa narkotikakonventionen (artikel 36 punkt 1 a). En skyldighet att kri-
minalisera gärningarna följer således redan av den konventionen. Det torde
heller inte råda ågon tvekan om att de åsyftade gärningarna utgör brott enligt
narkotikastrafflagen eller varusmugglingslagen.
Punkterna 1 a:iv-v omfattar olika former av medhjälp och förberedelse till
sådana brott anges i de tidigare punkterna. Punkt a:iv gäller tillverkning,
transport eller distribution av utrustning, material eller av sådana ämnen som
anges i förteckningarna I och II, om det sker med vetskap om att utrust-
ningen eller ämnena skall användas för olaglig odling eller framställning av
narkotika.
I fråga om dessa gärningar görs i promemorian den bedömningen att
dessa enligt svensk rätt bör vara att bedöma som medhjälp till narkotika-
brott, om narkotika framställts med hjälp av utrustningen eller ämnena eller
som medverkan till försök till narkotikabrott alternativt förberedelse till
sådant brott, om händelseförloppet avbrutits tidigare. Ett par remissinstanser
har invänt att det är osäkert om övervägandena i promemorian är hållbara
när det gäller straffbelagd förberedelse enligt 23 kap. 3 § brottsbalken. Man
har därvid hänvisat till att det i praxis förekommit att ämnen som inte är
klassificerade som gift inte ansetts utgöra hjälpmedel i den mening som
avses i denna bestämmelse, även om syftet varit att de skulle användas för
olaglig narkotikaframställning. En motsvarande bedömning skulle kunna
göras i fråga om de ämnen som anges i de aktuella förteckningarna i de fall
16
händelseförloppet avbrutits så tidigt att den s.k försökspunkten inte nåtts. Prop. 1990/91:127
Dessa har ju ett legalt användningsområde och är inte giftklassificerade.
Jag håller med om att det kan råda tvekan om hur långt förberedelsebe-
stämmelserna sträcker sig i sådana fall. I praktiken måste det dock röra sig
om ganska speciella undantagssituationer som inte i sig själva motiverar nå-
gon utvidgad lagstiftning. Tolkningen av konventionsreglerna skall göras
mot bakgrund av att de är avsedda att tillämpas av flera länder med
sinsemellan olika rättsystem och reglerna går i vissa hänseenden olika långt.
Med hänsyn härtill har konventionsreglerna inte alltid fått en helt bestämd
utformning. Åliggandena enligt konventionen får enligt min mening anses
uppfyllda, om den nationella lagstiftningen täcker vad som är i praktiken fö-
rekommande situationer.
Punkten 1 a:v gäller planläggning, organiserande eller finansiering av
brott. Sådana gärningar bör efter omständigheterna vara att bedöma som an-
tingen medhjälp till narkotikabrott, medhjälp till försök till sådant brott eller
förberedelse eller stämpling till narkotikabrott.
Slutsatsen av det anförda är således att svensk lagstiftning får anses vara i
överensstämmelse med konventionen i denna del.
Enligt punkt 1 b skall parterna vidare kriminalisera hjälp att omsätta eller
överlåta egendom som härrör från narkotikabrott, om det sker för att dölja
varifrån egendomen kommer eller för att bistå brottslingen att undandra sig
de rättsliga följderna av brottet (b:i). Kriminaliseringen skall vidare omfatta
gärningar som innefattar döljande av egendomens ursprung, förfogandet
över den eller dess förflyttande eller av äganderätten eller andra rättigheter
till den med vetskap om att den härrör från narkotikabrottslighet (b:ii).
De nu angivna bestämmelserna berör för svenskt vidkommande flera
olika straffstadganden. Det gäller föreskrifter i narkotikastrafflagen,
bestämmelserna i brottsbalken om häleri och skyddande av brottsling (9 kap.
6 § resp. 17 kap. 11 §) samt medverkansreglema i 23 kap. brottsbalken.
Enligt 1 § 5 narkotikastrafflagen är det straffbelagt som narkotikabrott att
förvara eller befordra vederlag för narkotika. En förutsättning är att gär-
ningen är ägnad att främja narkotikahandel, varmed avses vanemässig eller
yrkesmässig försäljning liksom även större förvärv eller överlåtelser som
förutsätter en organiserad eller annars mer omfattande avyttringsverksamhet
i missbrukarledet (prop. 1982/83:141 s. 21 f.). Bestämmelsen tar enligt för-
arbetena sikte på åtgärder som typiskt sett har en mer omedelbar anknytning
till den illegala narkotikahanteringen och gäller kurirer och andra mellan-
män. Bestämmelsen har därför ett snävare tillämpningsområde än konven-
tionsbestämmelserna. I dessa anges inte heller den begränsning som ligger i
att gärningen skall vara ägnad att främja narkotikahandel.
När det gäller häleri är det främst bestämmelserna i brottsbalken om vad
som brukar kallas sakhäleri och vinningshäleri som är av intresse. Sakhäleri
(9 kap. 6 § första stycket, första meningen) innebär att gärningsmannen
köper något som är frånhänt annan genom brott eller tar befattning med det
på något annat sätt som är ägnat att försvåra egendomens återställande.
Eftersom vinster från narkotikahantering i andra fall än då stulen egendom
överlämnas som betalning inte kan anses vara fränhända annan uppfyller
2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 127
bestämmelsen om sakhäleri inte de krav på kriminalisering som konventio- Prop. 1990/91:127
nen uppställer.
Vinningshäleri (9 kap. 6 § första stycket, andra meningen) innebär att nå-
gon för egen eller annans räkning bereder sig otillbörlig vinning av annans
brottsliga förvärv. Denna bestämmelse går i vissa hänseenden längre än sak-
häleri. Vinningshäleri är inte begränsat till egendom som har frånhänts an-
nan. Straffansvar kan följa efter vilket förbrott som helst som medför ett för-
värv för den som har begått brottet. Bestämmelserna om vinningshäleri kan
tillämpas också beträffande t.ex. pengar som influtit vid försäljning av nar-
kotika. Ansvar förutsätter inte heller att vinningen hänför sig till just de till-
gångar som förvärvats genom brottet. Till skillnad från narkotikabrottskon-
ventionen gäller dock enligt den svenska lagstiftningen att ansvar för vin-
ningshäleri kan komma i fråga endast om gärningsmannen berett sig otill-
börlig vinning. Konventionen uppställer över huvud taget inte något krav på
att vinning skall föreligga; all medverkan till att omsätta eller överlåta egen-
dom från illegal narkotikahantering skall kriminaliseras. Bestämmelsen om
vinningshäleri torde därför inte vara tillräckligt långtgående för att motsvara
konventionens krav på kriminalisering.
I vissa fall bör bestämmelsen i 17 kap. 11 § brottsbalken om skyddande av
brottsling kunna tillämpas i de hänseenden konventionen gäller. Enligt
denna bestämmelse kan den drabbas av straff som döljer någon som har
förövat brott, hjälper honom att undkomma, undanröjer bevis om brottet
eller på annat dylikt sätt motverkar att brottet upptäcks eller beivras.
Bestämmelsen omfattar således förutom döljande av brottslingen även
döljande av hans brottslighet. Ansvar enligt denna bestämmelse kan exem-
pelvis komma i fråga för den som förvarar eller döljer annans brottsliga för-
värv, om ansvar för medverkan eller häleri är uteslutet.
Denna bestämmelse kan således vara tillämplig i vissa situationer som av-
ses under punkten b:i, nämligen då hjälp att omsätta eller dölja egendomen
har lämnats för att gärningsmannen skall kunna undandra sig de rättsliga
konsekvenserna.
Konventionsbestämmelserna går emellertid längre och omfattar all hjälp
som lämnas för att dölja att egendomen härrör från olaglig narkotikahante-
ring. Uttrycket "egendom som härrör från brott” som används i konven-
tionstexten innebär att den hjälp som lämnats gärningsmannen inte behöver
avse det ursprungliga konkreta brottsutbytet utan även vad som trätt i stället
för detta. Kriminaliseringen enligt 17 kap. 11 § brottsbalken är därför inte
tillräcklig för att uppfylla konventionsbestämmelserna.
Reglerna i 23 kap. brottsbalken om straffbar medverkan gäller medverkan
i planläggningen eller utförandet av ett brott. De former av medverkan som
regleras i de aktuella konventionsbestämmelserna gäller däremot i första
hand medverkan till redan fullbordade brott. Det innebär att inte heller
brottsbalkens allmänna medverkansregler annat än undantagsvis kan tilläm-
pas på sådana handlingar som avses i dessa konventionsbestämmelser.
Enligt promemorian uppfyller nuvarande svenska lagstiftning inte de krav
som följer av punkt 1 b. Denna slutsats delas också av remissinstanserna.
Om Sverige skall kunna ansluta sig till konventionen, behöver gällande
18
lagstiftning utvidgas. Jag tar senare upp frågan hur en sådan lagstiftning
skall utformas (avsnitt 3.3).
De bestämmelser enligt artikel 3 som hittills har behandlats är ovillkor-
liga. Parterna skall straffbelägga åsyftade förfaranden.
I punkt 1 c anges vissa ytterligare gärningar som parterna skall belägga
med straff med reservation för vad som följer av en parts konstitutionella
principer och grundläggande rättsbegrepp. Åtagandet är således inte lika ka-
tegoriskt som de föregående utan lämnar utrymme för att iaktta principer
och systematik i de nationella rättsordningarna.
Bestämmelsen omfattar till en början förvärv, innehav eller användning av
egendom med vetskap att egendomen härrör från ett brott enligt någon av de
föregående bestämmelserna (c:i) samt innehav av utrustning, material eller
ämnen upptagna i någon av förteckningarna I och II med vetskap om att ut-
rustningen eller ämnena används eller skall användas för olaglig framställ-
ning av narkotika (c:ii). Vidare omfattas ”offentlig” anstiftan eller uppma-
ning till brott enligt artikel 3 eller till olagligt bruk av narkotika (c:iii) samt
delaktighet i eller samverkan och sammansvärjning till sådana brott eller för-
sök till sådana brott eller bistånd genom råd eller dåd (c: iv).
Beträffande bestämmelsen i punkt c:i om förvärv m.m: av egendom som
härrör från brott torde i allt väsentligt motsvarande förhållanden gälla som
tidigare har angetts i fråga om brott enligt punkt 1 b. Gärningarna täcks såle-
des inte helt och hållet av de svenska reglerna.
Däremot bör inte punkten c:ii om innehav av utrustning eller ämnen upp-
tagna i förteckningarna I eller II behöva kräva ny lagstiftning. 1 det fall det
inte föreligger gärningsmannaskap bör dessa gärningar anses motsvara
medhjälp, försök eller förberedelse till narkotikabrott.
Punkt c: iii innehåller förbud mot att "offentligen” anstifta brott.
I 16 kap. 5 § brottsbalken finns en bestämmelse som behandlar brottet
uppvigling. Med denna bestämmelse avses att någon ”muntligen inför me-
nighet eller folksamling, i skrift som sprides eller utlämnas för spridning el-
ler i annat meddelande till allmänheten uppmanar eller eljest söker förleda
till brottslig gärning". Uppvigling utgör även tryckfrihetsbrott (7 kap. 4 § 10
tryckfrihetsförordningen) och yttrandefrihetsbrott enligt den i prop.
1990/91:64 föreslagna nya yttrandefrihetsgrundlagen.
Offentliga uppmaningar till brott kan således följas av straff enligt svensk
lag. Föreskriften i konventionen kan inte anses sträcka sig längre än den
svenska lagstiftningen. Det förtjänar emellertid att framhållas att det inte
heller föreligger någon absolut förpliktelse till kriminalisering. Yttrande-
frihetsrättsliga hänsynstaganden får anses utgöra sådana konstitutionella
principer som en part kan åberopa enligt konventionen. Tillräcklig anledning
att utvidga kriminaliseringen i Sverige på denna punkt kan inte anses
föreligga.
Bestämmelsen i punkt c:iv om delaktighet och andra s.k. osjälvständiga
gärningsformer motsvaras i svensk rätt av narkotikastrafflagens regler om
medverkan, försök, förberedelse och stämpling. Det sagda gäller visserligen
i full utsträckning endast i den mån gärningen utgör brott mot narkotikalag-
stiftningen. Som tidigare har berörts kan gärningar som innefattar t.ex. hjälp
Prop. 1990/91:127
19
att dölja brottsligt förvärvad egendom någon gång vara att bedöma som hä-
leri eller skyddande av brottsling. Försök, förberedelse eller stämpling till
dessa brott är inte straffbelagda enligt svensk lag.
I promemorian görs bedömningen att en svensk anslutning till konventio-
nen inte kräver att dessa gärningsformer beläggs med straff, eftersom kon-
ventionen tillåter hänsynstagande förutom till konstitutionella principer
också till grundläggande nationella rättsbegrepp.
Under remissbehandlingen har invänts att det är tveksamt om man till stöd
för ståndpunkten att inte straffbelägga försök m.m. kan åberopa att det skulle
strida mot grundläggande rättsliga principer i den svenska rättsordningen.
Innebörden av uttrycket ”grundläggande rättsliga principer" är inte helt
klar. Som jag tidigare har anfört måste en av utgångspunkterna för tolk-
ningen av konventionsbestämmelserna vara att konventionen skall kunna
tillämpas av länder med olika rättssystem. För att det skall kunna ske, har
det ansetts nödvändigt att i viss utsträckning ta hänsyn till den nationella
lagstiftningen. Mot den bakgrunden anser jag att en rimlig tolkning är att
parterna bör ha utrymme för att ta hänsyn till allmänna principer som lett
fram till att lagstiftningen utformats på ett visst sätt. Överväganden av det
slaget har gjort att man har avstått från att kriminalisera gärningsformerna
stämpling, förberedelse och försök till häleri och skyddande av brottsling.
Jag ansluter mig därför till de överväganden som görs i promemorian och
som innebär att dessa konventionsbestämmelser inte kräver ny svensk lag-
stiftning. Jag anser inte heller att det finns andra skäl att göra en sådan än-
dring.
I artikel 3 punkt 2 behandlas frågan om straffansvar för innehav, köp och
odling av narkotika som är avsedd för eget bruk. (För innehav i andra fall
gäller föreskrifterna under punkt 1 a.) Enligt bestämmelsen är parterna skyl-
diga att straffbelägga innehav, köp och odling av narkotika, även om
narkotikan är avsedd endast för eget bruk, under förutsättning att gärningen
är uppsåtlig. Även här lämnas utrymme för tillämpning av konstitutionella
bestämmelser och grundläggande rättsliga begrepp i den nationella lag-
stiftningen.
Narkotikastrafflagen omfattar all framställning av narkotika som är av-
sedd för missbruk (1 § 2) liksom allt innehav, bruk eller annan befattning
med narkotika (1 § 6). Narkotikabrottskonventionen påkallar således inte
någon ytterligare lagstiftning för svensk del i detta hänseende.
I artikel 3 punkt 3 anges att i de fall då uppsåt eller avsikt utgör ett särskilt
rekvisit för brott domstolen har rätt att dra slutsatsen att rekvisitet är uppfyllt
utifrån de faktiska omständigheterna. Erkännande eller annan bevisning som
tar direkt sikte på sådan avsikt som sägs i exempelvis punkt 1 b:i är således
inte nödvändig för straffansvar. Principen överensstämmer med svensk rätt.
I punkt 4 behandlas påföljder för brott enligt punkt 1. Bestämmelsen inne-
bär att brotten skall beläggas med straff som står i proportion till brottens
allvarliga art såsom fängelse eller annan frihetsberövande påföljd,
ekonomiska sanktioner eller förverkande. Domstolen kan utöver sådan
straffpåföljd förordna om t.ex. behandling. I ringa fall eller då gär-
Prop. 1990/91:127
20
ningsmannen är missbrukare kan påföljd som innebär behandling komma i
fråga i stället för någon av de tidigare angivna påföljderna.
Svensk lagstiftning är förenlig med de angivna bestämmelserna.
I punkt 5 anges exempel på omständigheter som bör anses som försvå-
rande. Det gäller bl.a. att det är fråga om en organiserad verksamhet, att våld
eller vapen kommit till användning, att brottet riktats mot underåriga eller att
underåriga utnyttjats i den brottsliga verksamheten. Även den omständighe-
ten att brottet förövats på en kriminalvårdsanstalt bör anses som försvårande
liksom att gärningsmannen tidigare gjort sig skyldig till liknande brott.
Enligt 3 § narkotikastrafflagen skall vid bedömningen av om brottet är
grovt beaktas särskilt bl.a. om brottet utgjort led i en verksamhet som bedri-
vits i större omfattning eller yrkesmässigt eller eljest varit av särskilt all-
varlig eller hänsynslös art. De omständigheter som enligt narkotikastraffla-
gen kan föranleda att ett brott bedöms som grovt torde i stor utsträckning
motsvara sådana omständigheter som enligt konventionen bör verka i
försvårande riktning.
Konventionsbestämmelsen innebär dock inte något krav på att gradindela
brotten, t.ex. i narkotikabrott och grovt narkotikabrott. För att uppfylla kon-
ventionen är det tillräckligt att domstolen har möjlighet att beakta omstän-
digheter av det angivna slaget vid bestämmande av påföljden. Det bör vidare
noteras att de omständigheter som anges i konventionen endast är exempel,
vilkas betydelse självfallet också kan variera väsentligt mellan olika enskilda
fall. Bestämmelsen påminner i det hänseendet om 29 kap. 2 § brottsbalken
där det också anges omständigheter som skall anses försvårande vid be-
dömningen av en gärnings straffvärde. Exemplen i brottsbalken motsvarar
till stor del de omständigheter som anges i konventionen. Med hänsyn till
det sagda måste de svenska reglerna anses motsvara föreskrifterna i punkt 5.
I punkt 6 föreskrivs att parterna i fråga om brott enligt artikel 3 skall utöva
den diskretionära prövningsrätt i fråga om åtal som kan finnas föreskriven i
deras nationella lagar på ett sådant sätt att brottsbekämpningen blir så effek-
tiv som möjligt och under hänsynstagande till behovet av att avskräcka från
sådana brott.
Bestämmelsen gäller för svenskt vidkommande möjligheterna att meddela
åtalsunderlåtelse. Innebörden av konventionsbestämmelsen är att dessa möj-
ligheter skall utnyttjas restriktivt. Allmänna bestämmelser om åtalsunderlå-
telse finns i 20 kap. 7 och 7 a §§ rättegångsbalken. När det gäller brott som
någon har begått före fyllda arton år finns särskilda bestämmelser i lagen
(1964:167) om unga lagöverträdare. Allmänt sett är praxis i fråga om brotts-
lighet som hänger samman med narkotikahantering sådan att utrymmet för
att meddela åtalsunderlåtelse är litet, i varje fall när det gäller andra än unga
lagöverträdare. Gällande ordning motsvarar konventionens krav.
I punkt 7 behandlas möjligheter till frigivning för dem som dömts för så-
dana brott som anges i punkt 1. Partema skall se till att domstolar och andra
behöriga myndigheter beaktar brottens allvarliga karaktär liksom omständig-
heter som anges i punkt 5 (försvårande omständigheter) när fråga uppkom-
mer om frigivning av personer som dömts för sådana brott.
Prop. 1990/91:127
21
Bestämmelsen synes förutsätta en ordning som innebär att en prövning Prop. 1990/91:127
görs i det enskilda fallet. Bestämmelsen torde därför inte direkt omfatta
rättssystem som i likhet med det svenska bygger på principen om obligato-
risk frigivning efter viss tid. Även om villkorlig frigivning efter avtjänande
av halva strafftiden är huvudregeln enligt svensk lag, lämnas dock enligt
26 kap. 7 § brottsbalken utrymme för viss särbehandling i fråga om den som
har dömts till fängelse i lägst två år för särskilt allvarlig brottslighet som har
riktat sig mot eller medfört fara för liv eller hälsa och påtaglig risk föreligger
att gärningsmannen efter frigivningen fortsätter brottslighet av samma slag. I
sådana fall får den dömde inte friges förrän två tredjedelar av strafftiden av-
tjänats. Grov narkotikabrottslighet hör till den brottslighet som avses i denna
bestämmelse. Genom den bestämmelsen får konventionens krav anses upp-
fyllda.
I punkt 8 föreskrivs att parterna — där så är lämpligt — skall införa en
lång preskriptionstid för sådana brott som anges i punkt 1 och en ännu
längre preskriptionstid i de fall gärningsmannen undandragit sig lagföring.
Preskriptionstiden för narkotikabrott som inte är ringa är tio år och för
grovt narkotikabrott femton år (1 och 3 §§ narkotikastrafflagen jämförda
med 35 kap. 1 § brottsbalken). Genom dessa bestämmelser torde kravet på
en lång preskriptionstid vara uppfyllt.
När det sedan gäller förlängning av av preskriptionstiden i de fall gär-
ningsmannen undandragit sig lagföring vill jag i anledning av vad en re-
missinstans har anfört hänvisa till att det enligt bestämmelsens ordalydelse
överlämnas åt parterna att själva avgöra hur preskriptionstiden bör bestäm-
mas närmare. Jag vill också peka på att den svenska regleringen innebär att
preskriptionstiden förlängs, om någon undandrar sig lagföring sedan han fått
del av åtal eller en gång häktats. Jag delar därför den uppfattning som redo-
visas i promemorian och som innebär att konventionens krav om en tillräck-
lig preskriptionstid måste anses uppfyllda.
Av övriga bestämmelser i artikel 3 bör punkt JO anmärkas särskilt. Enligt
denna bestämmelse skall brott som avses i artikel 3 inte anses som skatte-
brott eller som politiska eller politiskt grundade brott. Även på denna punkt
lämnas utrymme för undantag som följer av staternas konstitution eller
grundläggande nationella lagstiftning.
Det kan förefalla tveksamt om narkotikabrott någon gång kan anses som
politiskt brott. Enligt 6 § lagen (1957:668) om utlämning för brott får emel-
lertid utlämning inte beviljas för politiskt brott. Detta innebär att Sverige
förbehållit sig rätten att utifrån förhållandena i det enskilda fallet bedöma
huruvida en viss gärning är att anse som ett politiskt brott. Denna princip har
— med hänsyn till de grundsatser som i vårt land upprätthålls i fråga om
asylrätten — ansetts vara av särskild vikt (prop. 1957:156 s.56). Detta har
kommit till uttryck bl.a. i att Sverige reserverat sig mot en föreskrift i den
europeiska utlämningskonventionen enligt vilken en viss typ av gärningar
inte skall anses som politiska brott. I motsats till den aktuella föreskriften i
utlämningskonventionen måste föreskriften i narkotikabrottskonventionen
— med hänsyn till hänvisningen till den nationella lagstiftningen — anses
lämna utrymme för den ståndpunkt som den svenske lagstiftaren intagit.
22
Någon reservation torde därför inte krävas. Däremot synes det lämpligt att Prop. 1990/91:127
Sverige i samband med ratifikationen avger en förklaring om att svensk lag
innebär att Sverige förbehåller sig rätten att bedöma om ett visst brott är att
anse som politiskt brott utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
3.2.2 Svensk domstols straffrättsliga kompetens
Bestämmelser om svensk strafflags tillämplighet i rummet finns i 2 kap.
brottsbalken. Enligt 1 § skall för brott som har begåtts här i riket dömas ef-
ter svensk lag och vid svensk domstol. Detsamma gäller om det är ovisst
var brottet är begånget men det finns skäl att anta att det förövats inom
riket. Med ”här i riket” avses Sveriges landterritorium och svenskt sjö-
territorium liksom luftrummet ovanför land- och sjöterritoriet.
I fråga om brott som har begåtts utomlands är svensk domstol enligt 2 §
första stycket 1 alltid behörig, om brottet har förövats av en svensk
medborgare eller av en utlänning med hemvist i Sverige. Enligt 2 § första
stycket 2 kan också utlänning utan hemvist i Sverige dömas här under
förutsättning att han efter brottet har blivit svensk medborgare eller tagit
hemvist här eller att han är medborgare i ett annat nordiskt land och finns i
Sverige. Slutligen kan enligt första stycket 3 även annan utlänning dömas i
Sverige, om han finns här och för brottet kan följa fängelse i mer än sex
månader.
I 2 § andra stycket anges undantag från de nu nämnda reglerna. Svensk
domstol saknar domsrätt, om gärningen är fri från ansvar enligt lagen på gär-
ningsorten. Detsamma gäller, om gärningen begåtts inom ett område som
inte tillhör någon stat och enligt svensk lag svårare straff än böter inte kan
följa på gärningen.
1 de fall då svensk domsrätt föreligger enligt 2 § får inte dömas till påföljd
som är strängare än det svåraste straff som är föreskrivet för brottet enligt
lagen på gärningsorten. Föreskrift om det finns i 2 § tredje stycket.
Genom 3 § utsträcks den svenska domsrätten ytterligare i vissa specialfall,
där brott har förövats utomlands. Det gäller bl.a. brott ombord på svenskt
fartyg eller luftfartyg.
Artikel 4 punkt 1 a i narkotikabrottskonventionen innehåller en föreskrift
om att parterna skall vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga för att utöva
domsrätt i fråga om brott enligt artikel 3 punkt 1, om brottet har förövats
inom partens område eller ombord på ett av dess fartyg eller luftfartyg. Detta
motsvaras i svensk rätt av bestämmelserna i 2 kap. 1 och 3 §§.
I artikel 4 punkt 1 b anges vissa situationer då det överlämnas till varje
part att avgöra om parten vill fastställa domsrätt över brotten i fråga. Det
gäller brott som har förövats av en av dess medborgare eller av någon med
hemvist i staten eller om brottet har förövats på ett fartyg som parten fått rätt
att ingripa mot enligt artikel 17. Som tidigare har berörts innebär artikel 17
bl.a. att en part kan begära tillstånd att få ingripa mot ett främmande lands
fartyg, om det finns anledning att misstänka att fartyget utnyttjas för olaglig
narkotikahantering. Bestämmelsen i artikel 4 punkt 1 b gäller vidare stämp-
23
ling, förberedelse, försök eller medverkan som har begåtts utomlands, om Prop. 1990/91:127
brottet var avsett att fullbordas inom partens territorium.
1 flertalet av de berörda situationerna föreligger domsrätt enligt svensk
lag. Med den begränsning som gäller till följd av kravet på dubbel straffbar-
het och som inte bör vålla några problem i förhållande till andra stater som
anslutit sig till konventionen gäller enligt bestämmelserna i 2 kap. brottsbal-
ken svensk domsrätt i fråga om brott som förövats utomlands av svensk
medborgare eller av någon med hemvist här. Av 2 kap. 4 § brottsbalken föl-
jer att också medverkan eller försök till brott kan vara straffbara i Sverige,
oavsett om dessa handlingar företagits utomlands. Någon lagstiftning krävs
inte för att Sverige skall kunna tillträda konventionen i denna del.
Artikel 4 punkt 2 a i narkotikabrottskonventionen behandlar jurisdiktion i
de fall utlämning inte kommer i fråga. Det gäller när brottet förövats inom
partens territorium eller ombord på ett av dess fartyg eller luftfartyg eller när
brottet förövats av en av partens medborgare. Vägras utlämning, framgår av
en jämförelse med artikel 6 punkt 9 att parten är skyldig att vidta åtgärder
för att själv lagfora den misstänkte gärningsmannen.
För brott förövade inom Sverige eller på svenskt fartyg eller luftfartyg fö-
religger som tidigare nämnts alltid svensk domsrätt (2 kap. 1 och 3 §§ brotts-
balken). Även i fråga om svenska medborgare föreligger domsrätt för brott
som förövats utomlands, under förutsättning att gärningen är straffbelagd
även på gärningsorten (2 kap. 2 §). Enligt 2 kap. 5 § brottsbalken gäller
emellertid dessutom att åtal för brott som förövats utom riket i vissa fall krä-
ver särskilt medgivande. Narkotikabrottskonventionen torde emellertid inte
innebära någon förpliktelse att under alla förhållanden medge åta) i sådana
situationer som omfattas av bestämmelsen utan endast att åtalsfrågan skall
behandlas på samma sätt som gäller i andra fall. Flera andra länder tillämpar
den s.k. opportunitetsprincipen vilket innebär att åklagaren har en diskretio-
när prövningsrätt i fråga om brott under allmänt åtal. Denna prövningsrätt
påverkas inte av konventionen. De fall då svensk lag kräver särskilt medgi-
vande till åtal för brott begångna utomlands kan ses som undantag från den
allmänna åtalsplikt som annars föreligger. 1 dessa situationer gäller i stället
en sådan diskretionär prövningsrätt som är regel i vissa andra länder (jfr
prop. 1971:92 s. 55 ff.). Svensk lagstiftning får därför anses förenlig med
konventionen på denna punkt.
Anikel 4 punkt 2 b innehåller en fakultativ jurisdiktionsregel i fall där ut-
lämning vägras av andra skäl än som behandlas i punkt 2 a. Som redan tidi-
gare har berörts föreligger i flertal fall svensk straffrättslig kompetens även i
fråga om brott som förövats utomlands av utländsk medborgare som bor i
Sverige, under förutsättning att kravet på dubbel straffbarhet är uppfyllt (se
t.ex. 2 kap. 2 § brottsbalken). Något behov av utvidgad straffrättslig kompe-
tens föreligger inte för svensk del.
3.2.3 Förverkande m.m.
Enligt 6 § narkotikastrafflagen skall narkotika, som varit föremål för brott
enligt lagen eller värdet därav samt vinning av sådant brott förverkas, om
det inte är uppenbart obilligt. Även förlag, dvs. ersättning för kostnader, för Prop. 1990/91:127
brott enligt lagen eller dess värde kan förverkas, om förlaget mottagits och
mottagandet utgör brott enligt lagen.
Förverkande får också ske i fråga om egendom som använts som hjälpme-
del vid brott enligt narkotikastrafflagen liksom av egendomens värde under
förutsättning att det är påkallat för att förebygga brott eller det annars före-
ligger särskilda skäl. Även egendom med vilken har tagits befattning som
utgör brott enligt lagen kan förverkas.
1 fråga om brott enligt brottsbalken gäller i huvudsak motsvarande regler
enligt 36 kap. brottsbalken.
Narkotikabrottskonventionen uppställer i artikel 5 punkt 1 krav på att för-
verkande skall kunna ske dels i fråga om vinning som härrör från brott enligt
artikel 3 punkt 1 eller egendom som motsvarar värdet av sådan vinning, dels
av narkotika, material och utrustning eller andra hjälpmedel som använts vid
eller varit avsedda att användas vid brottet.
Som jag har redovisat tidigare (avsnitt 3.2.1) torde samtliga gärningar som
avses i artikel 3 punkt 1 a motsvaras av handlingar som är belagda med
straff enligt narkotikastrafflagen, antingen som narkotikabrott, medhjälp till
narkotikabrott eller försök till sådant brott eller som förberedelse eller
stämpling till sådant brott.
Narkotikastrafflagen ger således möjlighet till förverkande i berörda av-
seenden.
Som jag också har angett i det föregående omfattar artikel 3 punkt 1 olika
former av medverkan till att omsätta eller dölja brottsligt förvärvad egendom
(punkt b och c:i). Som har påpekats i anslutning till dessa bestämmelser
krävs kompletterande lagstiftning i detta hänseende, om Sverige skall kunna
ansluta sig till narkotikabrottskonventionen. Ändras straffbestämmelserna så
att Sverige uppfyller konventionsåtagandena, leder detta till att även kon-
ventionens krav beträffande förverkande tillgodoses.
Artikel 5 omfattar även gärningar enligt artikel 3 punkterna 1 c:ii-iv, dvs.
innehav av egendom som härrör från narkotikabrott samt medverkan, försök
m.m. Som har anmärkts tidigare i anslutning till dessa bestämmelser är gär-
ningarna i stor utsträckning belagda med straff enligt svensk lag och möjlig-
heter till förverkande föreligger i motsvarande mån. Det kan ånyo understry-
kas att de nu berörda straffbestämmelserna i konventionen inte innebär något
tvingande åtagande för partema. Som jag redan har berört har parterna möj-
lighet att ta hänsyn bl.a. till grundläggande rättsliga principer. I det samman-
hanget redogjorde jag för vilket utrymme för nationella hänsynstagande som
bör anses föreligga. Även om någon av de avsedda gärningsformerna inte
skulle vara belagd med straff enligt svensk rätt, anser jag därför att lagstift-
ningen inte behöver ändras på grund av konventionen.
I artikel 5 punkt 6 behandlas situationer när egendom som härrör från
brott har omvandlats eller omsatts till annan egendom. Denna egendom skall
kunna vara föremål för samma åtgärder som vinningen. Om vinning har
blandats med egendom som har förvärvats legitimt, skall sådan egendom
kunna förverkas till den del som motsvarar vinningen. Dessutom skall intäk-
ter och annat utbyte som härrör från vinning, från egendom som vinningen
25
har omvandlats till eller egendom med vilken vinningen har blandats kunna Prop. 1990/91:127
förverkas på samma sätt och i samma omfattning som vinning.
Som jag har nämnt ger såväl narkotikastrafflagen som brottsbalken möj-
ligheter att i stället för viss egendom förverka egendomens värde. Däri-
genom är det möjligt att förverkande kan ske trots att egendomen t.ex. efter
försäljning inte längre går att komma åt. Genom dessa bestämmelser till-
godoses narkotikakonventionens krav på förverkande i det fall egendomen
omsatts till annan egendom.
När det gäller möjligheterna att förverka intäkter från egendom som
härrör från brott har under remissbehandlingen satts i fråga om svensk rätt
ger möjlighet till förverkande i den utsträckning som konventionen kräver.
Därvid har påpekats att konventionen föreskriver att förverkande skall ske
av intäkter eller annat utbyte som härrör från egendom med vilken vinningen
har blandats och att det då också skulle kunna gälla egendom som inte kan
hänföras till brottslig verksamhet.
För egen del menar jag att hänvisningen i konventionen till att förver-
kande i dessa fall skall kunna ske på samma sätt och i samma omfattning
som vinning måste tolkas så att förverkande skall kunna ske till den del som
motsvarar vinningen. Det ger de svenska förverkandereglerna utrymme för.
Några remissinstanser har anfört att det är tveksamt om svensk rätt alls
ger möjlighet till att förverka avkastning från brottsligt förvärvad egendom.
Frågan berördes vid tillkomsten av förverkandebestämmelserna i 36 kap.
brottsbalken. I det lagstiftningsärendet anförde lagrådet att betänkligheterna
mot att förverka även avkastning av brottsligt åtkommen egendom förlorade
i styrka genom att det alltid stod öppet för domstolen att underlåta förver-
kande eller låta förverkandet bli endast partiellt. Enligt lagrådet borde frågan
kunna överlämnas åt rättstillämpningen utan några uttryckliga regler i
lagtexten (prop. 1968:79 s. 76 f.).
Förverkandebestämmelserna utesluter således inte att även avkastning kan
förverkas. Avgörandet torde få bero på omständigheterna i det enskilda fal-
let. Enligt min mening finns det i nuvarande läge inte behov av någon lag-
ändring. I det fall det i framtiden visar sig att nuvarande regler är otill-
räckliga, får frågan tas upp för nytt övervägande.
Punkterna 2 och 3 i artikel 5 behandlar användandet av tvångsmedel för
att säkra ett förverkande. Behöriga myndigheter skall ges möjlighet att iden-
tifiera, spåra, spärra eller beslagta vinning, egendom, hjälpmedel eller annan
egendom för att förverkande skall kunna ske. Anteckningar från banker och
andra anteckningar rörande ekonomiska transaktioner skall kunna tas i be-
slag eller göras tillgängliga på annat sätt för att kunna användas i utred-
ningen. Banksekretessen får inte utgöra hinder mot sådana åtgärder.
Dessa bestämmelser motsvaras för svensk del av reglerna om kvarstad,
beslag och husrannsakan i rättegångsbalken. Vad gäller banksekretess finns
det inte några särskilda begränsningar som hindrar att handlingar som rör
ekonomiska förhållanden tas i beslag, om de har betydelse för utredning om
brott.
1 punkt 4 behandlas internationellt samarbete i fråga om verkställighet av
beslut om förverkande.
26
Efter framställning av annan part som har jurisdiktion över brott enligt ar- Prop. 1990/91:127
tikel 3 punkt 1 skall sålunda den part inom vars territorium egendomen i
fråga finns vidta åtgärder för att låta verkställa ett förverkandebeslut. Två
alternativa möjligheter anvisas. Det ena alternativet är att den anmodade
parten vidarebefordrar framställningen till sina behöriga myndigheter för att
utverka ett beslut om förverkande och, om ett sådant beslut meddelas, verk-
ställa detta. Den andra möjligheten är att ett beslut om förverkande utfärdat
av den ansökande parten vidarebefordras av den anmodade parten till dess
myndigheter för verkställighet.
Parterna skall vidare lämna varandra bistånd i syfte att säkra verkställig-
heten av ett senare förverkande. Partema åtar sig att efter framställning från
en annan part låta spåra och omhänderta egendom.
För förfarandet vid förverkande och vid de olika tvångsåtgärderna skall
gälla reglerna i den anmodade partens nationella lag eller i överenskom-
melse som parten kan vara bunden av i förhållande till den ansökande
parten.
1 förhållande till utomnordiska länder sker verkställighet i Sverige av en
utomlands meddelad brottmålsdom enligt lagen (1972:260) om internatio-
nellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella
verkställighetslagen). Lagen förutsätter i princip ömsesidighet, dvs. att
Sverige har ingått en internationell överenskommelse med en främmande
stat om verkställighet. Den är efter regeringens förordnande tillämplig på
domar som är meddelade dels i stater som har tillträtt 1970 års europeiska
konvention om brottmålsdoms internationella rättsverkningar (brottmåls-
domskonventionen) eller 1983 års europeiska konvention om överförande av
dömda personer (överförandekonventionen), dels i en stat med vilken
Sverige har ingått en annan överenskommelse än de nämnda (2 § första -
tredje stycket).
Enligt internationella verkställighetslagen kan även beslut om förverkande
som meddelats efter rättegång i en främmande stat verkställas i Sverige un-
der vissa förutsättningar. Såväl sakförverkande som värdeförverkande kan
komma i fråga (14 §). Hinder mot verkställighet i Sverige föreligger bl.a. om
domen inte har vunnit laga kraft, om den gärning som påföljden gäller inte
motsvarar brott enligt svensk lag eller om verkställighet skulle vara
oförenlig med grundläggande principer för den svenska rättsordningen. Har
ett visst föremål förklarats förverkat, gäller dessutom att verkställighet får
ske endast om föremålet hade kunnat förverkas enligt svensk lag, om
lagföringen ägt rum här.
Egendom som har förklarats förverkad i en utländsk brottmålsdom kan tas
i beslag sedan framställning om verkställighet av domen har gjorts i Sverige.
För att uppfylla åliggandena enligt narkotikabrottskonventionen torde inte
några lagändringar krävas. Regeringen kan enligt 1 § internationella verk-
ställighetslagen föreskriva att lagen skall gälla i förhållande till stater som
har tillträtt konventionen och därvid meddela de bestämmelser om verkstäl-
ligheten som behövs.
Mellan de nordiska länderna gäller lagen (1963:193) om samarbete med
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.
27
(nordiska verkställighetslagen). Enligt denna lag kan en dom i brottmål som Prop. 1990/91:127
gäller förverkande verkställas här. Detsamma gäller beslut meddelade i
annat nordiskt land om kvarstad, skingringsförbud eller beslag till tryggande
av anspråk på bl.a. förverkande.
Möjligheterna att innan dom föreligger meddela beslut om beslag och
husrannsakan regleras i lagen (1975:295) om användning av vissa tvångs-
medel på begäran av främmande stat (tvångsmedelslagen). Numera har det i
lagen vidtagits ändringar som innebär att beslag och kvarstad kan ske även
för att säkerställa framtida verkställighet av ett utländskt beslut i brottmål
om sak- eller värdeförverkande. Som förutsättning gäller att det kommande
förverkandebeslutet kan verkställas här (prop. 1989/90:82, JuU30, rskr. 264,
SFS 1990:273 ff.). De>nya reglerna innebär att svensk lag motsvarar de krav
som narkotikabrottskonventionen ställer i fråga om tvångsåtgärder.
I artikel 5 punkt 5 anges att en avtalspart som beslutat om förverkande
skall förfoga över egendomen i enlighet med sina nationella lagar och admi-
nistrativa bestämmelser.
I anslutning till denna bestämmelse kan anmärkas att enligt 36 § interna-
tionella verkställighetslagen penningbelopp eller annan egendom som
förklarats förverkad med stöd av lagen tillfaller svenska staten. Har föremål
förklarats förverkat, kan regeringen dock förordna att föremålet i fråga skall
överlämnas till den främmande staten.
Enligt punkt 7 kan parten överväga att låta bevisbördan vara omvänd vid
prövning av fråga om förverkande. Konventionsbestämmelsen är alltså inte
tvingande. För svensk del gäller här att det är åklagaren som har att bevisa
att sådana omständigheter föreligger att egendomen kan förverkas. Någon
ändring i denna ordning bör inte ske.
I punkt 8 anges att konventionens bestämmelser om förverkande inte skall
inkräkta på de rättigheter som tillkommer en godtroende tredje man. Därmed
ges utrymme för parternas nationella regler om godtrosförvärv.
3.2.4 Utlämning för brott m.m.
Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige till ett annat nordiskt
land finns i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland,
Island och Norge medan bestämmelser om utlämning till ett utomnordiskt
land ges i lagen (1957:668) om utlämning för brott. Båda dessa lagar bygger
på principen att fråga om utlämning skall prövas fritt på grundval av samt-
liga föreliggande omständigheter i varje enskilt fall. För att bevilja utläm-
ning krävs inte att det finns ett utlämningsavtal mellan Sverige och den stat
som begär utlämning.
Beslut om utlämning fattas av regeringen eller — i vissa ärenden enligt
1959 års lag — av riksåklagaren eller av annan allmän åklagare.
För att utlämning skall kunna medges måste vissa i lagarna angivna förut-
sättningar vara uppfyllda. Sålunda får enligt 1957 års lag svensk medborgare
inte utlämnas. Enligt samma lag skall den gärning för vilken utlämning be-
gärs motsvara brott för vilket enligt svensk lag föreskrivs fängelse i mer än
ett år. Vidare får, som tidigare har nämnts, utlämning inte beviljas för ett
28
politiskt brott. Som villkor för utlämning gäller också att vederbörande inte Prop. 1990/91: 127
får straffas med döden.
Rättegångsbalkens regler om tvångsmedel kan tillämpas vid utlämning.
Lagarna innebär ingen skyldighet för Sverige att bevilja utlämning, även
om samtliga de villkor som anges i den tillämpliga lagen är uppfyllda.
Genom utlämningsavtal med en annan stat kan Sverige emellertid ha åtagit
sig att till den staten utlämna en person som uppehåller sig här. Ett sådant
avtal måste dock alltid som förutsättning för utlämning från Sverige inne-
hålla bestämmelser som innebär att åtminstone de minimivillkor för utläm-
ning som uppställts i utlämningslagarna är uppfyllda.
Artikel 6 i narkotikabrottskonventionen innebär att brott som anges i arti-
kel 3 punkt 1 skall vara utlämningsbara brott parterna emellan. Av punk-
terna 4 och 5 framgår att en konventionsstat, som för utlämning inte kräver
att utlämningsavtal skall finnas med den stat som begär utlämning, är skyl-
dig att betrakta de aktuella brotten som utlämningsbara brott i enlighet med
de villkor som föreskrivs i den anmodade partens lag.
Dessa bestämmelser innebär att Sverige åtar sig att se till att gärningarna
utgör brott som kan medföra utlämning. Däremot är Sverige inte skyldigt att
bifalla en utlämningsansökan.
Flertalet av de berörda gärningarna utgör brott även enligt svensk lag. 1
fråga om dessa krävs inte heller några lagstiftningsåtgärder för att möjlig-
göra utlämning. I några fall är emellertid inte de aktuella gärningarna brott
enligt svenska bestämmelser. Det gäller som påpekats vissa förfaranden som
innebär befattning med egendom som härrör från narkotikabrott. I dessa
hänseenden innebär således även bestämmelserna i artikel 6 om utlämning
ett krav på utvidgad kriminalisering för att Sverige skall kunna motsvara de
krav som ställs enligt konventionen. Dock gäller naturligtvis den begräns-
ningen att konventionens krav på att utlämning skall kunna ske inte sträcker
sig längre än dess krav på kriminalisering. Det innebär att det inte föreligger
något krav på att en viss handling skall kunna föranleda utlämning, om en
part i den utsträckning konventionen tillåter valt att inte kriminalisera gär-
ningen i fråga.
Vissa av de brott som enligt svensk rätt motsvarar gärningar som omfattas
av konventionen är gradindelade, varvid inte alla grader uppfyller kravet på
att fängelse i mer än ett år skall kunna följa på brottet för att utlämning skall
få ske. Det gäller t.ex. häleri som är ringa. I anledning av synpunkter som
framförts under remissbehandlingen vill jag framhålla att kravet i narkotika-
brottskonventionen på att brottet skall kunna föranleda utlämning enligt min
mening måste anses tillräckligt tillgodosett, om det finns en grövre form av
brottet med en straffskala som är tillräcklig för att utlämning skall kunna
ske.
För vissa situationer anges i punkt 9 att en part skall överlämna ärendet till
egna myndigheter för åtal, om en framställning om utlämning avslås. Som
jag har anfört i anslutning till bestämmelserna om jurisdiktion (avsnitt 3.2.2)
kan dessa föreskrifter dock inte anses innebära någon ovillkorlig skyldighet
att väcka åtal. Sverige uppfyller därför vad konventionen kräver på denna
punkt.
29
Om den anmodade parten avslår en framställning om utlämning som be- Prop. 1990/91:127
gärs för att en redan ådömd påföljd skall kunna verkställas, skall enligt
punkt 10 den part som avslagit framställningen överväga att överta straff-
verkställigheten.
Enligt internationella verkställighetslagen föreligger som har påpekats i
anslutning till förverkandereglerna (avsnitt 3.2.3) möjlighet att i Sverige
verkställa påföljd som utdömts i en annan stat. Punkt 10 innebär emellertid
inte några förpliktelser för parterna.
1 detta sammanhang vill jag också beröra artikel 8 om överförande av
lagföring. För överförande av lagföring krävs i princip inte något särskilt
avtal. För att överförande skall få ske krävs endast att gärningen utgör brott
enligt svensk lag och att svenska domstolar är behöriga att döma över den.
Särskilda regler rörande överförande av lagföring till eller från Sverige finns
dock i lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för
brott. Lagen gäller stater som har tillträtt 1972 års europeiska konvention i
ämnet.
Det kan påpekas att bestämmelserna i artikel 8 inte är tvingande.
3.2.5 Inbördes rättshjälp
Sverige lämnar av tradition andra länder rättshjälp i brottmål i den utsträck-
ning vår lagstiftning medger det utan att något särskilt avtal har ingåtts. En
del länder kräver emellertid avtal med andra stater för att lämna sådan
rättshjälp.
Mellan de nordiska länderna gäller överenskommelsen den 26 april
1974 om inbördes rättshjälp genom delgivning och bevisupptagning
(SÖ 1975:42). Denna överenskommelse gäller såväl tvistemål som brottmål.
På brottmålsområdet finns en multilateral reglering genom den i
Strasbourg den 20 april 1959 dagtecknade europeiska konventionen om in-
bördes rättshjälp i brottmål. Sverige har tillträtt denna konvention.
Konventionen omfattar bevisupptagning för utredning, överlämnande av be-
vismaterial eller handlingar samt delgivning m.m.
Bestämmelserna om bevisupptagning vid svensk domstol och om delgiv-
ning här på begäran av utländsk myndighet är i princip samma för brottmål
och tvistemål. De viktigaste bestämmelserna finns i lagen (1946:816) om be-
visupptagning åt utländsk domstol och i kungörelsen (1909:24 s.l) angående
delgivning av handlingar på begäran av utländsk myndighet. Enligt den an-
givna lagen kan svensk domstol på begäran av utländsk myndighet föran-
stalta om bl.a. förhör med part eller bevisupptagning genom vittne, sakkun-
nig eller syn.
En förutsättning för att bevisupptagning skall kunna äga rum i Sverige är
att den gärning som avses med framställningen motsvarar brott enligt svensk
lag. Vissa begränsningar gäller även för brott som har karaktär av politiskt
brott.
Bestämmelserna i den tidigare nämnda tvångsmedelslagen ger under vissa
förutsättningar möjlighet till beslag på begäran av främmande stat bl.a. i
fråga om egendom som har betydelse för utredning av brott. Enligt lagen får
30
husrannsakan ske i enlighet med reglerna i rättegångsbalken för att söka
efter föremål som är underkastade beslag. I fråga om framställningar från ett
utomnordiskt land gäller i princip att den begärda åtgärden inte får vidtas,
om hinder mot utlämning skulle ha förelegat. Detta innebär bl.a. ett krav på
att gärningen enligt svensk lag motsvarar brott för vilket det kan följa
fängelse i mer än ett år.
Enligt lagen (1985:988) om immunitet för vissa vittnen m.fl. gäller im-
munitet för den som efter kallelse inrest i Sverige för att höras som tilltalad,
vittne eller sakkunnig i enlighet med överenskommelse som träffats med en
främmande stat. I princip upphör immuniteten efter femton dagar från den
dag vederbörandes närvaro inte längre är påkallad.
Utöver dessa bestämmelser finns vissa särskilda regler om samarbete med
andra länders tullmyndigheter. Lagen (1973:431) om utredning angående
brott mot utländsk tullag ger sålunda möjlighet att för utländsk tullmyndig-
hets räkning ta i beslag och till den utländska myndigheten överlämna bevis-
material.
När det gäller narkotikabrottskonventionens bestämmelser om inbördes
rätthjälp i artikel 7 kan inledningsvis anmärkas att bestämmelserna i stor ut-
sträckning hänvisar till de regler som gäller enligt den nationella lagstift-
ningen. I punkt 12 föreskrivs sålunda att den begärda åtgärden skall verkstäl-
las enligt bestämmelserna i den anmodade partens nationella lag. Enligt
punkt 15 anges olika grunder för att avslå en begäran om rättshjälp. Förutom
sådana fal) där verkställigheten skulle inskränka på en stats suveränitet eller
grundläggande rättsprinciper (ordre public), får en framställning avslås
också då verkställigheten skulle strida mot den anmodade partens
lagstiftning om inbördes rättshjälp (punkt d).
De åtgärder som rättshjälpen kan avse anges i punkt 2. Det gäller bl.a.
bevisupptagning, delgivning, överlämnande av bevismaterial, husrannsakan
och beslag. Svensk rätt tillåter att sådan rättshjälp som omfattas av bestäm-
melsen lämnas en främmande stat. Som villkor gäller att de särskilda förut-
sättningarna enligt den svenska lagstiftningen är uppfyllda, t.ex. i fråga om
beslag enligt tvångsmedelslagen att för gärningen kan följa fängelse i mer än
ett år.
Av övriga bestämmelser i artikel 7 bör punkterna 13,14 och 18 beröras
särskilt.
Punkt 13 innehåller ett s.k. specialitetsförbehåll, som innebär att den ansö-
kande parten inte utan den andra partens samtycke får vidarebefordra eller
använda information eller bevismaterial för andra ändamål än som har upp-
getts i framställningen. Någon motsvarande begränsning gäller inte enligt
svensk rätt. Om de upplysningar som lämnas enligt denna bestämmelse in-
nehåller uppgifter om brottsligt förfarande i andra hänseenden än det för vil-
ket uppgifterna har lämnats, är enligt svensk rätt polis- och åklagarmyndig-
heter skyldiga att beivra även dessa brott. Liknande konflikter har aktualise-
rats tidigare. Jag avser att senare i dag för regeringen anmäla ett förslag till
lagändring som gäller denna fråga.
Punkt 14 innehåller en föreskrift om sekretess i ärenden om internationell
rättshjälp. Det kan anmärkas att enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)
Prop. 1990/91:127
31
gäller sekretess bl.a. under förundersökning i brottmål och i fråga om an- Prop. 1990/91:127
vändningen av tvångsmedel i sådant mål. Dessa regler är i viss utsträckning
tillämpliga på motsvarande åtgärder på begäran av utländsk myndighet.
Samtidigt bör dock påpekas att punkt 14 inte föreskriver någon ovillkorlig
skyldighet att hålla uppgifterna hemliga. Kan det kravet inte uppfyllas, skall
den stat som gjort framställningen underrättas.
Punkt 18 innehåller regler om immunitet för vittne, sakkunnig eller annan
som har samtyckt till att avge vittnesmål eller på annat sätt medverka i en
brottsutredning eller annat rättsligt förfarande. Föreskrifterna täcks till stor
del av den tidigare nämnda lagen om immunitet för vissa vittnen m.m. Den
svenska regleringen gäller emellertid endast för tilltalad, vittne eller sakkun-
nig och omfattar bara inställelse inför domstol. Enligt narkotikabrottskon-
ventionen skall immuniteten gälla vittne, sakkunnig eller annan, t.ex. målsä-
gande, och skall förutom vid inställelse vid domstol gälla även medverkan
vid utredning av ett brott, dvs. vid inställelse inför polis eller åklagare. Det
innebär att den svenska regleringen måste utvidgas. 1985 års immunitetslag
är aktuell i det andra lagstiftningsärende som jag nyss berörde. Jag tar därför
upp frågan om en lagändring i det ärendet.
Med undantag för specialitetsförbehållet i punkt 13 och immunitets-
reglema i punkt 18 är svensk lagstiftning redan förenlig med reglerna om in-
ternationell rättshjälp i narkotikabrottskonventionen. Det sagda gäller i den
utsträckning som de gärningar för vilka rättshjälp skall lämnas är straffbe-
lagda enligt svensk lag. Som har påpekats krävs i vissa hänseenden en utvid-
gad kriminalisering.
Enligt punkt 8 skall parterna utse en eller flera myndigheter som har att
avge eller motta framställningar om rättshjälp. Det är lämpligt att utrikesde-
partementet, som redan har uppgifter av detta slag, utses till sådan myndig-
het för svensk del.
3.2.6 Regler om övervakning och kontroll m.m.
I artiklarna 9-16 och 18-19 behandlas olika former av övervakning och
kontroll. I stor utsträckning har dessa regler karaktär av rekommendationer
och innebär således inte några krav på lagstiftningsåtgärder.
Det gäller artikel 9, enligt vilken parterna i största möjliga utsträckning
skall samarbeta för att bekämpa narkotikabrottsligheten. Samarbetet kan om-
fatta bl.a. informationsutbyte och utveckling av gemensamma utbildnings-
program. Dessutom rekommenderas parterna att organisera grupper med
personal från olika länder för att utveckla samarbetet.
I anslutning till denna bestämmelse kan nämnas att Sverige deltar i ett in-
ternationellt samarbete som omfattar bl.a. informationsutbyte rörande narko-
tikabrottslighet. Vidare samarbetar de nordiska länderna i fråga om utplace-
rande av sambandsmän i andra länder.
Inte heller artikel 10, som rekommenderar partema att i största möjliga ut-
sträckning bistå stater som utnyttjas för transitering i den illegala narkotika-
trafiken, innehåller några ovillkorliga skyldigheter för parterna.
32
I artikel 11 behandlas s.k. kontrollerade leveranser. Därmed avses i detta Prop. 1990/91:127
sammanhang att myndigheterna underlåter att ingripa mot en olaglig
narkotikasändning i syfte att klarlägga t.ex. transportvägar. Även denna
bestämmelse lämnar utrymme för parter att bestämma hur långt samarbetet
bör drivas.
För närvarande görs en översyn av riksåklagarens allmänna råd till
åklagarna om samarbetet med polis- och tullmyndigheter. Enligt riksåklaga-
ren kommer man i det sammanhanget att ta upp frågan om kontrollerade le-
veranser för att tillsammans med polis och tull få till stånd en en så effektiv
och säker handläggning som möjligt. Jag utgår från att man i samband där-
med också kommer att beakta de etiska aspekter som är förbundna med
denna metod att spåra brottslighet.
Artikel 12 gäller kontrollen av de ämnen som anges i förteckningarna I
och II. Som har framgått av den tidigare redogörelsen för konventionens in-
nehåll åtar sig parterna att kontrollera framställning och handel med ämnena
i fråga.
Bestämmelserna lämnar i stor utsträckning åt parterna att avgöra i vilka
former övervakningen bör ske. Mot bakgrund av de diskussioner som före-
kommit i samband med konventionens utarbetande framgår att frivilliga
överenskommelser med tillverkare och försäljare är tillräckliga. Enligt lagen
(1975:85) med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel
av varor kan regeringen eller den myndighet regeringen bemyndigar med-
dela föreskrifter om in- eller utförsel av ämnena i fråga. Detta bemyndigande
kan utnyttjas för att på myndighetsnivå meddela detalj bestämmelser.
Svenska tullmyndigheter har sedan ett antal år sänt listor med information
till industrin om kemikalier som används i illegal tillverkning och också
gjort berörda svenska myndigheter och apotek uppmärksamma på behovet
av försiktighet vid hanteringen. Sverige importerar nästan hela sitt lagliga
behov av dessa kemikalier. En begränsad egen tillverkning har dock före-
kommit. Någon export från Sverige torde inte äga rum.
I detta sammanhang kan uppmärksammas FN-resolutionen 1985/12
”Measures against the diversion in international commerce of specific pre-
cursors, Chemicals and solvents used in the illicit manufacture of narcotic
drugs and psychotropic substances”. För svenskt vidkommande har general-
tullstyrelsen utsetts till behörig myndighet för informationsutbyte med andra
länder i fråga om misstänkta sändningar av de ifrågavarande kemikalierna.
Mellan de nordiska länderna har inletts ett gemensamt projekt som syftar
till kontroll och övervakning av ämnena i fråga.
Även inom Europarådet och EG pågår arbete med inriktning på kontrollen
av dessa ämnen.
Min bedömning är att det för närvarande inte finns behov av några författ-
ningsändringar i anledning av artikel 12. Den slutsatsen, som också drogs i
promemorian, har godtagits av remissinstanserna. Med anledning av det på-
gående internationella samarbetet kan det dock finnas anledning att åter-
komma till denna fråga i framtiden.
Artikel 13 behandlar material och utrustning som kan användas för fram-
ställning av narkotika. Med material och utrustning torde förstås bl.a. tablett-
Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 127
maskiner och material för förpackning av narkotika. Parterna skall vidta åt- Prop. 1990/91:127
gärder för att förhindra att sådan utrustning når tillverkare av olaglig narko-
tika.
Bestämmelserna torde inte kräva några nya eller ändrade regler för svensk
anslutning till narkotikabrottskonventionen. Däremot bör läkemedels- och
livsmedelsindustrin göras uppmärksamma på problemen.
Inte heller artikel 14 påkallar några lagstiftningsåtgärder för svensk del.
Bestämmelsen innebär att parterna skall vidta åtgärder för att utrota olaglig
odling av narkotika och motsvarande krav på att minska den olagliga efter-
frågan på narkotika.
I anslutning till artikel 15 som gäller kontroll av transportföretag, kan
nämnas att inom ramen för den narkotikabekämpning som bedrivs av olika
länders tullmyndigheter har ett antal ”memorandum of understanding” upp-
rättats med internationella transportorganisationer. Svenska tullmyndigheter
har slutit motsvarande avtal med företrädare för svenska transportföretag.
Överläggningar om ytterligare sådana överenskommelser pågår. Överens-
kommelser av detta slag bör motsvara de krav som gäller enligt narkotika-
brottskonventionen.
Bestämmelserna i artikel 16 av dokumentering av exportförsändelser med
narkotika skall ses mot bakgrund av att det länge ansetts vara ett problem att
narkotikaförsändelser förses med oriktiga uppgifter om innehållet, bl.a. för
att undvika stöld. Några lag- eller förordningsändringar från svensk sida
torde bestämmelserna inte kräva för en anslutning.
I anslutning till artikel 18 om kontroll av frizoner och frihandelshamnar
kan påpekas att generaltullstyrelsen enligt 3 § narkotikaförordningen
(1962:704) kan meddela föreskrifter om att narkotika får importeras eller
exporteras endast via särskilda orter liksom föreskrifter om förvaring på tull-
upplag eller i frihamn. Som tidigare har nämnts pågår också ett internatio-
nellt samarbete i frågor om export och import av narkotika. Några särskilda
författningsändringar krävs inte på grund av artikel 18.
3.2.7 Olaglig narkotikahantering till havs
Av övriga bestämmelser torde främst artikel 17 behöva kommenteras.
Dessa bestämmelser innebär att parterna skall samarbeta för att bekämpa den
olagliga narkotikahanteringen till havs enligt internationell havsrätt. Av
särskilt intresse är därvid punkterna 2-4. En stat som har anledning att anta
att ett fartyg som för dess flagga eller som inte visar någon flagga eller några
registreringsmärken uttnyttjas för narkotikabrottslighet skall kunna begära
bistånd från andra stater för att förhindra att fartyget utnyttjas på detta sätt. Å
andra sidan skall en stat vid skälig misstanke om att ett främmande fartyg,
som utövar sin rätt till fri sjöfart enligt internationell rätt, utnyttjas i olaglig
narkotikahantering kunna begära tillstånd av flaggstaten att vidta lämpliga
åtgärder beträffande fartyget. I så fall kan flaggstaten —- ”i överens-
stämmelse med punkt 3 eller gällande traktater mellan parterna eller avtal
eller överenskommelser i övrigt som träffats av parterna” — ge den
ansökande staten tillstånd att borda och genomsöka fartyget och, om bevis
34
på inblandning i olaglig hantering påträffas, vidta lämpliga åtgärder beträf- Prop. 1990/91:127
fande fartyget, personerna och lasten ombord.
Enligt svensk rätt föreligger inte någon möjlighet att lämna ett sådant till-
stånd som avses i konventionen. I promemorian görs emellertid den bedöm-
ningen att en ratifikation inte ovillkorligen kräver lagstiftning som ger en så-
dan möjlighet. Bedömningen torde grunda sig på att konventionen inte för-
skriver någon skyldighet att lämna tillstånd och vidare förutsattes att ett så-
dant tillstånd i stället för på själva konventionen skulle kunna grundas på
särskilda traktater, avtal eller andra överenskommelser som har slutits mel-
lan stater som tillträtt konventionen. Enligt promemorian skulle det därför
vara möjligt och lämpligt att avvakta med att införa en lagstiftning som öpp-
nar att lämna tillstånd av det aktuella slaget till dess Sverige ingått
eventuella mer preciserade bi- eller multilaterala överenskommelser.
Bedömningarna i promemorian har inte mött några direkta invändningar
under remissbehandlingen. För min del har jag dock funnit att det redan i
samband med ratifikationen bör införas en sådan lagstiftning. Även om pro-
memorians bedömning formellt sett kan vara hållbar, kan det på goda grun-
der sättas i fråga om Sverige på ett rimligt sätt uppfyller sina förpliktelser
enligt konventionen, om det inte ens formellt finns någon möjlighet att
lämna ett tillstånd av det slag som avses i konventionen. Jag återkommer till
utformningen av en sådan lagstiftning längre fram (avsnitt 3.6)
Enligt punkt 7 skall en part vid anslutningen till narkotikabrottskonventio-
nen utse en myndighet som har att besvara framställningar enligt artikel 17.
Också den frågan tar jag upp i samband med den nya lagstiftningen.
Mitt förslag: För att uppfylla åtagandena enligt narkotikabrottskon-
ventionen utvidgas bestämmelserna om häleri i 9 kap. 6 § brottsbal-
ken. Bestämmelserna skall avse inte endast egendom som härrör från
narkgotikabrottslighet utan får en generell räckvidd.
Promemorians förslag överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna tillstyrker allmänt att de nya bestämmelserna ges en
generell räckvidd. Endast några få har uttalat sig för att nya bestämmelser
begränsas till narkotikabrottslighet.
Skälen för mitt förslag: Som har framgått av det föregående är det
främst i ett hänseende som Sveriges tillträde till narkotikakonventionen krä-
ver ändrade svenska regler. Det gäller bestämmelserna i artikel 3 om straff-
ansvar för befattning med egendom som härrör från olaglig narkotikahan-
tering, i första hand punkt 1 b om kriminalisering av gärningar som innebär
bistånd till att omsätta vinster från olaglig narkotikaverksamhet eller hjälp
att på annat sätt att dölja varifrån tillgångarna härrör. Också bestämmelsen i
punkt 1 c:i om kriminalisering av innehav eller användning av egendom
som härrör från sådan brottslighet är aktuell i sammanhanget. Samtidigt
uppkommer även andra lagstiftningsfrågor. Genom tillträde till konventio-
35
nen förbinder sig Sverige att se till att utbyte från de aktuella brotten förver- Prop. 1990/91:127
kas samt att utlämning kan ske för dessa. En anslutning kräver vidare att
Sverige kan lämna internationell rättshjälp i fråga om brotten.
Som jag har framhållit tidigare är det en avgörande förutsättning för att
med framgång kunna bekämpa narkotikabrottsligheten att också de som
hjälper narkotikabrottslingar att använda vinsterna kan straffas. Inte desto
mindre lämnar den svenska lagstiftningen sådana förfaranden straffria i en
inte obetydlig utsträckning.
Visserligen är det enligt narkotikastrafflagen straffbelagt att förvara eller
befordra vederlag för narkotika (1 § 5). Denna bestämmelse tar emellertid
sikte i första hand på kurirer och andra som är mera direkt inblandade i en
narkotikaförsäljning och som ett led i denna tar befattning med betalningen.
Den gäller alltså normalt inte den som när transaktionen väl är avslutad hjäl-
per till att omsätta pengarna.
Bestämmelsen i brottsbalken om sakhäleri (9 kap. 6 § första stycket, för-
sta meningen) är tillämplig endast i begränsad utsträckning, eftersom den
förutsätter befattning med något som är frånhänt annan, t.ex. stöldgods. I all-
mänhet kan inte inkomster från narkotikabrottslighet anses vara frånhända
annan.Vinningshäleri (9 kap. 6 § första stycket, andra meningen) tar sikte
främst på situationer där någon utnyttjat den omständigheten att ett brott har
begåtts till att skaffa sig oskäliga förmåner, t.ex. genom att vid en
uppgörelse med brottslingen utverka underpris för något som han köper.
Kravet att gärningsmannen skall ha berett sig otillbörlig vinning medför en
betydande begränsning av bestämmelsens tillämpning. Detta hindrar dock
inte att den kan vara tillämplig på en del förfaranden som avses i narkotika-
brottskonventionen.
Inte heller bestämmelsen om skyddande av brottsling (17 kap. 11 § brotts-
balken) kan tillämpas annat än i begränsad utsträckning, eftersom den förut-
sätter en direkt avsikt att hjälpa någon att undandra sig följderna av ett brott.
I varje fall när det gäller mera affärsmässiga former av penningtvätt torde
knappast sådana avsikter alltid föreligga.
En svensk anslutning till narkotikabrottskonventionen förutsätter således
utvidgade straffbestämmelser.
Den fråga som först bör besvaras är om de nya bestämmelser som behövs
bör begränsas till narkotikabrottslighet. Något ytterligare krävs inte enligt
narkotikabrottskonventionen. Som påpekas i promemorian har dock frågan
om åtgärder mot dem som hjälper till att omsätta brottsligt förvärvade till-
gångar diskuterats även i andra internationella sammanhang än i samband
med narkotikabrottskonventionen.
Inom den s.k. G-7-gruppen, där de sju stora industriländerna ingår, har
sedan år 1989 pågått arbete med särskild inriktning på åtgärder mot tvätt av
pengar. En aktionsgrupp med representanter även från utomstående länder,
däribland Sverige, tillsattes för att överväga lämpliga åtgärder. Arbetet har
haft särskild inriktning på att förhindra att banker och andra finansinstitut ut-
nyttjas för tvätt av pengar. Bakgrunden är den omfattning som denna verk-
samhet av allt att döma har och de skadliga effekter det medför. En rapport
från aktionsgruppen har nyligen lagts fram. I rapporten betonas att tvätt av
36
brottsligt förvärvade tillgångar inte förekommer endast i narkotikasamman- Prop. 1990/91:127
hang utan att motsvarande problem är förknippade med andra former av all-
varligare brottslighet. För att effektivisera samhällets insatser mot organise-
rad kriminalitet sägs det vara viktigt att lagstiftning inte begränsas bara till
narkotikabrottslighet.
Av särskilt intresse är en straffrättslig konvention om förverkande som
nyligen utarbetas i Europarådet. Syftet med denna konvention är i likhet
med narkotikabrottskonventionen att effektivisera insatserna mot allvarligare
former av kriminalitet genom att försvåra för gärningsmannen att
tillgodogöra sig vinsterna från den brottsliga verksamheten. Konventionen
innehåller långtgående åtaganden för parterna att konfiskera egendom som
härrör från brott. Även i denna konvention är ett av de centrala inslagen
åtgärder mot tvätt av pengar. Bestämmelserna i den delen har utarbetats med
narkotikabrottskonventionen som förebild.
Till skillnad från narkotikabrottskonventionen gäller den europeiska kon-
ventionen inte uteslutande narkotikabrottslighet utan omfattar i princip alla
former av brott. Konventionen innebär således att parterna skall kriminali-
sera tvätt av pengar oavsett från vilken typ av brottslighet som pengarna
kommer. Konventionen ger dock möjlighet att begränsa kriminaliseringen
till vissa brott. I likhet med narkotikabrottskonventionen innebär också den
europeiska konventionen förpliktelser för parterna att i största möjliga ut-
sträckning lämna varandra bistånd för att säkra förverkande.
Sverige undertecknade den europeiska konventionen i november 1990.
Inom regeringskansliet övervägs för närvarande vilka lagändringar som kon-
ventionen aktualiserar för svensk del. Konventionen har ännu inte
ratificerats av ett sådant antal stater att den trätt i kraft. Det kan antas att
även utomeuropeiska länder kommer att ansluta sig till konventionen. I
arbetet med konventionen har bl.a. USA och Canada deltagit.
Oavsett de förpliktelser som följer av narkotikabrottskonventionen och
den europeiska konventionen finns det enligt vad som anförs i promemorian
också starka kriminalpolitiska skäl för en generell reglering. Vad som har
anförts i fråga om narkotikabrott gäller i viss utsträckning även annan
brottslighet, t.ex. koppleri, illegalt spel eller smuggling. Brottslighet av det
slaget och olaglig narkotikahantering är ofta sammanblandade och det skulle
kunna innebära stora svårigheter att visa från vilken brottslighet tillgångarna
kom, även om det i och för sig skulle stå klart att de förvärvats genom brott.
Enligt promemorian bör därför nya bestämmelser ges en generell räckvidd.
Vid remissbehandlingen har promemorieförslaget fått stöd av en klar ma-
joritet av remissinstanserna. Mot förslaget har invänts huvudsakligen att det
straffbelagda området genom en generell kriminalisering blir otydligt vilket
kan innebära rättsosäkerhet.
Att hjälpa någon att dölja eller tillgodogöra sig tillgångar som förvärvats
genom brott är, som jag tidigare har påpekat, i sig självt brottsbefrämjande.
Det gäller naturligtvis inte endast narkotikabrottslighet. Om samhället lyckas
försvåra omsättningen av brottsligt förvärvade tillgångar, bör detta kunna ha
en dämpande effekt framför allt på den organiserade eller på annat sätt va-
nemässiga brottsligheten. I promemorian har åberopats övertygande skäl till
37
varför nya straffbestämmelser bör ges generell omfattning. Farhågorna för
att generella regler skulle kunna medföra risker för rättsäkerheten är enligt
min mening överdrivna. De kritiska synpunkter som har framförts bör kunna
tillgodoses genom vissa omarbetningar av promemorians lagförslag. I likhet
med en bred remissopinion anser jag således att de nya reglerna bör ha en
generell inriktning.
Förfaranden som går ut på att omsätta brottsligt förvärvade tillgångar om-
fattas i viss utsträckning av gällande bestämmelser om häleri i 9 kap. 6 §
brottsbalken. Såsom föreslås i promemorian ligger det därför närmast till
hands att lagstiftningsbehovet tillgodoses genom att de nuvarande häleribe-
stämmelsema utvidgas.
Det är också en uppfattning som fått en allmän anslutning av de remissin-
stanser som uttalat sig för en generell kriminalisering. Rikspolisstyrelsen
(RPS) har dock föreslagit att att den nya regleringen tas in i en särskild be-
stämmelse i 9 kap. brottsbalken med egen brottsrubricering. Bestämmelsen
skulle vara subsidiär till häleri. Enligt RPS skulle det med hänsyn till det in-
ternationella samarbetet vara fördelaktigt, om man från svensk sida kunde
åberopa en särskild bestämmelse med inriktning just på tvätt av pengar. Jag
har visserligen förståelse för RPS synpunkter men anser att en särreglering
skulle kunna ge upphov till vissa konkurrensproblem i förhållande till häle-
ribestämmelserna, även om de nya reglerna gjordes subsidiära. Jag anser
därför att det är lämpligare att följa promemorians förslag till lagteknisk
uppläggning.
Mitt förslag: Även oaktsamt handlande skall kunna föranleda straff
enligt de nya bestämmelserna.
Promemorians förslag överenstämmer med mitt.
Remissutfallet är blandat. En majoritet av remissinstansrna godtar dock
förslaget.
Skälen för mitt förslag: 1 promemorian föreslås att straffansvaret skall
omfatta inte endast uppsåtligt handlande utan även oaktsamt. På samma sätt
som nuvarande former av häleri skall ansvar kunna följa i fall där den som
tagit befattning med vad som härrör från brott inte insåg men hade skälig an-
ledning anta att brott förelåg.
På denna punkt är remissutfallet ganska splittrat. Sammanfattningsvis går
de kritiska synpunkter som riktats mot förslaget ut på att gränsen mellan
straffbelagt och straffritt handlande blir svår att dra och att den enskilde
kommer att åläggas en orimligt långtgående skyldighet att undersöka om det
han befattar sig med möjligen kan ha anknytning till brottslig verksamhet.
Varken i narkotikabrottskonventionen eller i den europeiska förverkande-
konventionen ställs direkta krav på en kriminalisering av annat än uppsåtliga
gärningar. Även här finns det enligt min mening emellertid övertygande skäl
som talar för en kriminalisering i enlighet med promemorians förslag.
Prop. 1990/91:127
38
Ofta torde det förhålla sig så att den som genom att köpa eller pä annat Prop. 1990/91:127
sätt tar befattning med brottsligt förvärvad egendom medvetet låter bli att ta
reda på varifrån egendomen kommer. Om de nya straffbestämmelserna skall
vara tillräckligt effektiva, finns det enligt min mening åtskilligt som talar för
att man också bör kunna komma åt situationer där det visserligen inte kan
styrkas att vederbörande insåg att brott förelåg men där omständigheterna
ändå var sådana att han på goda grunder kunde misstänka det. Jag kan ha
förståelse för synpunkten att gränsen mellan straffbart och straffritt ibland
kan vara svår att dra. Det torde emellertid vara ett generellt problem i fall
där straffansvar inte är begränsat till uppsåtligt handlande och jag har svårt
att inse att svårigheterna på något avgörande sätt skulle vara större på detta
område än på andra.
Ett särskilt problem är visserligen att narkotikabrottskonventionen ålägger
parterna att kriminalisera inte endast befattning med det ursprungliga
brottsutbytet utan också vad som trätt i stället för detta, s.k. substitut, t.ex.
sedan pengar som tjänats på brottslig verksamhet omsatts till annan egen-
dom.
För häleri enligt nuvarande bestämmelser kan den straffas som bereder sig
otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv. Detta s.k. vinningshäleri
omfattar också befattning med substitut. Som jag har redogjort för i samband
med jämförelsen mellan svenska straffbestämmelser och narkotikabrottskon-
ventionen kan denna bestämmelse ibland vara tillämplig i fall som omfattas
av de aktuella konventionsbestämmelserna. Även i fråga om vinningshäleri
bestraffas oaktsamt förfarande. Det är således inte någon principiell nyhet att
kriminalisera även oaktsamhet vid befattning med vad som trätt i stället för
det ursprungliga brottsutbytet.
Självfallet är det inte endast på grund av narkotikabrottskonventionen som
det finns anledning att belägga befattning med substitut med straff. Som jag
redan tidigare har varit inne på är det en påtaglig begränsning i nuvarande
bestämmelser att befattning med vad som trätt i stället för det ursprungliga
förvärvet i så stor utsträckning är straffri. Det finns enligt min mening inte
något bärande skäl för den skillnad som föreligger enligt nuvarande regle-
ring och som innebär att t.ex. döljande av stöldgods är belagt med straff
medan det är straffritt att ta motsvarande befattning med de pengar som
gärningsmannen har fått för det stulna.
I fråga om häleri enligt nuvarande regler har det således ansetts kriminal-
politiskt motiverat att kunna bestraffa även oaktsamhet. Som jag tidigare
har varit inne på gör sig motsvarande synpunkter gällande också i fråga om
den nya häleriformen. I jämförelse med den nuvarande kriminaliseringen av
häleri skulle svårförståeliga och icke önskvärda konsekvenser följa om ny
lagstiftning begränsades till uppsåtligt handlande. Det skulle innebära att
oaktsam befattning med stöldgods kunde följas av straff medan det skulle
vara straffritt att under motsvarande förhållanden befatta sig med
flerdubbelt större värden som härrör från narkotikabrott eller illegalt spel.
Som jag kommer att beröra närmare i det följande är avsikten inte att be-
straffa varje befattning med vad som härrör från brott ens om det är fråga
39
om uppsåtligt handlande. Det bör vara möjligt att ställa upp sådana begrän- Prop. 1990/91:127
sande brottsrekvisit att kriminaliseringen får en önskvärd omfattning.
Mot bakgrund av vad jag nu har anfört innebär mitt förslag att även oakt-
samt handlande skall kunna föranleda straff. Det är också en lösning som en
majoritet av remissinstanserna har anslutit sig till.
Mitt förslag: I första hand skall ansvaret omfatta den som med uppsåt
att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortföra, överlåta,
omsätta eller vidta någon annan sådan åtgärd med egendom som här-
rör från ett brottsligt förvärv. Ansvar skall kunna komma i fråga även
för den som på annat sätt otillbörligen främjar möjligheterna för
någon att tillgodogöra sig sådan egendom.
Tidigare förslag: I Ds 1988:27 föreslås att kriminaliseringen skall gälla
även befattning med vad som motsvarar tillgångar som undandragits genom
brott. Förslaget i Ds 1990:53 överensstämmer i huvudsak med mitt.
Remissinstanserna: Stark kritik har framförts mot att kriminaliseringen
skall omfatta även egendom som motsvarar egendom som undandragits ge-
nom brott. Förslaget i Ds 1990:53 har tillstyrkts eller lämnats utan erinran
av en majoritet av remissinstanserna men flera har efterlyst ytterligare för-
tydliganden. Två remissinstanser, bl.a. JO, har uttryckligen avstyrkt försla-
get.
Skälen för mitt förslag: Som jag har nämnt inledningsvis framlades år
1988 i promemorian (Ds 1988:27) Häleri förslag till ändringar av häleribe-
stämmelserna. Bakgrunden var bl.a. det då ännu inte avslutade arbetet med
narkotikabrottskonventionen.
Utöver nuvarande gärningsformer skulle enligt förslaget ansvar för häleri
kunna ådömas den som genom att dölja, bortföra eller omsätta egendom
eller på annat sätt i väsentlig mån främjade möjligheterna för någon att
behålla eller tillgodogöra sig betydande värden som härrör från eller
motsvarar tillgångar som har förvärvats eller undandragits genom brott. Som
förutsättning för straff skulle gälla att gärningen var otillbörlig.
Enligt förslaget skulle således egendom som undandragits beskattning,
tull eller någon annan allmän avgiftsskyldighet jämställas med egendom
som förvärvats genom brott. I promemorian föreslogs att den nuvarande
bestämmelsen om vinningshäleri skulle utvidgas på motsvarande sätt.
Under remissbehandlingen av promemorian riktades omfattande kritik
mot förslaget i denna del. Bl.a. invändes att det med den föreslagna kon-
struktionen skulle kunna vara straffbart att göra affärer med en person som
visserligen var misstänkt för skattebrott men där det ännu inte var slutligt
avgjort att vederbörande var skyldig.
I och för sig anser jag att det i vissa fall finns skäl för att kunna ingripa
mot den som hjälper en skattebrottsling att gömma undan vad han undan-
40
dragit i skatt. Med hänsyn till de tillämpningsproblem som förslaget onek-
ligen skulle innebära anser jag dock att förslaget i den delen i varje fall inte
utan ytterligare beredningsunderlag bör läggas till grund för lagstiftning.
Utgångspunkten för förslagen i promemorian Ds 1990:53 är att kriminali-
seringen med hänsyn till narkotikabrottskonventionen i första hand skall om-
fatta hjälp att omsätta eller överlåta egendom i avsikt att dölja att egendomen
är förvärvad på ett brottsligt sätt eller för att hjälpa gärningsmannen att
komma undan de rättsliga följderna. Partema är också skyldiga att kriminali-
sera andra uppsåtliga förfaranden varigenom egendomens ursprung döljs
(artikel 3 punkt b).
Promemorieförslaget innebär i denna del en kriminalisering av medverkan
till att omsätta egendom eller till att företa någon liknande åtgärd som är
ägnad att dölja att egendomen härrör från brott.
Enligt narkotikabrottskonventionen skall parterna också kriminalisera för-
värv, innehav eller användning av egendom som man vet härrör från brott
(artikel 3 punkt lc). I denna del finns det enligt konventionen utrymme för
att utforma regleringen i enlighet med grundläggande rättsliga principer och
systematik.
Enligt de överväganden som görs i promemorian kan det på denna punkt
finnas tvekan om hur långt kriminaliseringen bör sträckas. Att t.ex. ta emot
en sedvanlig gåva från någon som tjänat pengar på brott kan således knap-
past anses straffvärt. Enligt promemorian bör det därför i fråga om hand-
lingar som inte är särskilt inriktade på att dölja egendomens ursprung ställas
upp vissa begränsningar. Enligt promemorians förslag bör straff kunna följa
även i fall där någon förvärvar eller använder egendom som härrör från
brott, om han därigenom främjar möjligheterna för någon annan att dra
ekonomisk nytta av sin brottsliga verksamhet. Som begränsning gäller att
straff kan följa först om förfarandet framstår som otillbörligt.
Även mot den senare promemorians förslag har riktats kritik. Två re-
missinstanser, däribland JO, har uttryckligen avstyrkt att förslaget läggs till
grund för lagstiftning. Även från andra håll har efterlysts förtydliganden. Å
andra sidan har ett betydande antal av remissinstanserna godtagit förslaget.
Det kan inte gärna komma i fråga att bestraffa varje befattning med egen-
dom som någon förvärvat genom brottslig verksamhet. Det bör gälla, även
om den som tagit befattning med egendomen insett att brott förelåg. Det kan
på goda grunder antas att egendom som i något tidigare led förvärvats
genom brott i ganska stor utsträckning cirkulerar i samhället. Det gäller t.ex.
kontanter. En på det sättet oinskränkt kriminalisering skulle få som konse-
kvens att också allehanda rent vardagliga transaktioner skulle komma att
omfattas av ansvarsreglerna.
Att transaktioner som är mer eller mindre klart inriktade på att hjälpa
brottslingar att dölja vad de har tjänat på sina brott bör omfattas av krimina-
liseringen kan det inte rimligen råda någon tvekan om. Men jag anser att det
också finns andra rätt likartade situationer som bör vara åtkomliga med
straffsanktioner.
Som vinningshäleri bestraffas den som bereder sig vinning av annans
brottsliga förvärv, förutsatt att vinningen framstår som otillbörlig. Vad man
Prop. 1990/91:127
41
därigenom velat bestraffa är fall där någon skaffat sig särskild nytta av att Prop. 1990/91: 127
brott har begåtts. Det är däremot inte straffbart att tillhandahålla vad som i
förarbetena till bestämmelsen kallas livets nödtorft, dvs. sedvanliga tjänster
på normala villkor, även om betalningen ytterst härrör från brott.
På liknande sätt bör det enligt min mening finnas anledning att inskrida
mot förfaranden som medfört särskilda möjligheter för den som tjänat
pengar på brott att få avsättning för pengarna, även om transaktionen kanske
inte i första hand varit avsedd att hjälpa den brottslige.
Jag anser därför att lagstiftningen bör kunna utformas i huvudsaklig över-
ensstämmelse med promemorians förslag. Förslagen anknyter också rätt
nära till de aktuella bestämmelserna i narkotikabrottskonventionen.
Förslagen bör emellertid omarbetas och förtydligas på vissa punkter. 1 den
delen hänvisar jag till specialmotiveringen.
Mitt förslag: Genom en ny lag ges regeringen befogenhet att i sär-
skilda fall medge att en främmande stat ingriper mot ett svenskt fartyg
som inte befinner sig på svenskt sjöterritorium, om ingripandet görs i
syfte att utreda eller beivra sådan brottslighet som avses i narkotika-
brottskonventionen. Ett sådant medgivande får dock lämnas endast
om det finns skälig anledning att anta att fartyget används för
brottslighet som begås på den främmande statens territorium eller som
är avsedd att fullbordas där eller som annars riktar sig mot den
främmande statens intressen. Brottsligheten skall också vara så
allvarlig att utlämning från Sverige skulle kunna komma i fråga.
Regeringen får förena ett medgivande med villkor t.ex. i fråga om
ingripandets an och omfattning.
Promemorian har inte något sådant förslag.
Skälen för mitt förslag: Såsom jag redan berört vid åtskilliga tillfällen
är det kanske viktigaste syftet med narkotikabrottskonventionen att stärka
det internationella samarbetet mot narkotikabrottsligheten. Ett särskilt pro-
blem i det sammanhanget är hur man på bästa sätt skall kunna motverka att
fartyg som befinner sig till havs utnyttjas för olaglig narkotikahantering.
Den frågan behandlas i artikel 17 i konventionen.
Problemet med att ingripa mot narkotikahantering till havs hänger delvis
samman med de folkrättsliga principer som styr den rätt som enskilda stater
har att ingripa med bl.a straffprocessuella tvångsmedel. När det gäller fartyg
är den allmänna principen att de i detta hänseende endast är underkastade
flaggstatens jurisdiktion. Om ett fartyg befinner sig i ett främmande stats
hamnar eller inre vatten, har emellertid även denna stat en nära nog oin-
skränkt jurisdiktion över fartyget. Befinner sig fartyget i kuststatens territo-
rialhav, är däremot huvudregeln närmast den motsatta, dvs. kuststaten anses
inte ha någon jurisdiktion över sådana fartyg. Kuststaten har emellertid rätt
42
att gripa någon ombord på fartyget eller vidta förundersökningsåtgärder
med anledning av brott som begåtts under fartygets genomfart av kuststa-
tens territorium under förutsättning att brottet på något sätt berör kuststaten.
Dessa principer framgår av bl.a. 1982 års havsrättskonvention, som ännu
inte trätt i kraft men som åtminstone i långa stycken anses ge uttryck för
vad som gäller enligt allmän folkrätt. Sverige har undertecknat men inte
ratificerat konventionen.
I havsrättskonventionen behandlas även frågan om narkotikabrottslighet.
När det gäller ingripanden inom kuststatens territorialhav är sådana således
enligt konventionen möjliga inte endast när brottet berört kuststatens intres-
sen utan också om de är nödvändiga som ett led i narkotikabekämpningen.
Det finns också en bestämmelse som nära motsvarar artikel 17 punkt 2 i
narkotikabrottskonventionen. Innebörden av den bestämmelsen är sålunda
att en främmande stat på begäran av flaggstaten skall kunna ingripa mot ett
fartyg som befinner sig på det fria havet (”on the high seas”) i syfte att mot-
verka att det används för olaglig narkotikahantering.
Att narkotikafrågorna uppmärksammats särskilt när det gäller den havs-
rättsliga regleringen har en praktisk och mycket påtaglig bakgrund. Det
förekommer nämligen att fartyg som helt eller till största delen uppehåller
sig på det fria havet används som baser eller centraler för narkotika-
brottslighet som riktar sig mot en annan stat än flaggstaten. Det kan
exempelvis gå till så att betydande mängder narkotika förvaras på ett större
fartyg som uppehåller sig strax utanför en stats territorialvattengräns.
Mindre och mycket snabbgående båtar hämtar narkotikan från detta fartyg
och för den i land i kuststaten. För kuststaten är det då, även om man väl vet
vad som försiggår, omöjligt att ingripa mot det fartyg som befinner sig på
det fria havet. Problemet kan också gälla de mindre båtarna, om dessa
lyckas lämna kuststatens territorium innan ett ingripande hinner göras. För
flaggstaten kan det också, även om viljan skulle finnas, vara praktiskt sett
omöjligt att ingripa med hänsyn till att fartygen befinner långt från statens
eget territorium.
Problem av det nu angivna slaget har i varje fall ännu inte gjort sig gäl-
lande vid Sveriges kuster. Svenskflaggade fartyg har inte heller, såvitt be-
kant, utnyttjats på ett sådant sätt som jag nyss har beskrivit. För många an-
dra länder är däremot problemen av betydande omfattning. För dessa länder
är den i narkotikabrottskonventionen reglerade möjligheten att begära att få
ingripa mot fartyg som för främmande flagg ett väsentligt framsteg för nar-
kotikabrottsbekämpningen.
För att regleringen också i praktiken skall få något genomslag är det
dock givetvis nödvändigt att de länder som får en sådan begäran inte
regelmässigt vägrar att lämna tillstånd. När det gäller Sverige kan det
visserligen antas att vi endast rent undantagsvis kommer att få någon
begäran. Detta utesluter dock inte att det för konventionens allmänna
genomslagskraft kan vara av betydelse att vi genom en lagändring markerar
den vikt vi fäster vid konventionen även i det aktuella hänseendet. Som jag
redan tidigare har anfört, anser jag alltså att det bör införas en lag som ger
Prop. 1990/91:127
43
Sverige möjlighet att i särskilda fall bifalla en framställning om att få
ingripa mot ett svenskt fartyg.
Om Sverige medger att en annan stat ingriper mot ett svenskt fartyg, kan
knappast något annat komma i fråga än att ingripandet sker med stöd av de
regler och i den ordning som föreskrivs i den främmande statens lagstift-
ning. En annan ordning skulle redan av praktiska skäl vara alltför svårhan-
terlig för att förtjäna närmare överväganden. Detta innebär att Sverige ge-
nom ett tillstånd till ingripande medger ett undantag från sitt anspråk på
exklusiv jurisdiktion. Ett sådant medgivande bör kunna komma ifråga
endast under vissa preciserade förutsättningar.
Det kan givetvis inte uteslutas att liknande problem som de som gäller
för narkotikahantering kan uppkomma även vid annan form av brottslighet.
Enligt min mening bör emellertid möjligheten att medge främmande stat
rätten att ingripa mot svenska fartyg åtminstone tills vidare begränsas till
fall som avses i narkotikabrottskonventionen.
Ett medgivande bör också förutsätta att brottsligheten är av allvarligt
slag. Olika alternativ är tänkbara när det gäller hur avgränsningen bör göras
i det hänseendet. Ett medgivande för en främmande stat att ingripa mot ett
fartyg är en i vissa hänseenden ny form för internationellt samarbete på
brottmålsområdet. Normalt sker ett sådant samarbete genom att den anmo-
dade staten för den andra statens räkning genomför en eller annan åtgärd. I
det nu aktuella sammanhanget tillåter man i stället den ansökande staten att
själv genomföra den åtgärd som staten önskar. Att man i konventionen
reglerat en sådan möjlighet beror mindre på principiella överväganden än på
det praktiska behov som finns genom att flaggstaten normalt saknar förut-
sättningar att lämna rättshjälp genom egna åtgärder. Detta talar för att de
principer som normalt gäller för internationell rättshjälp bör kunna vara
vägledande även i detta sammanhang För egen del har jag därför stannat
för att föreslå att det krav på brottets svårhet som gäller för utlämning enligt
1957 års utlämningslag skall gälla även för ett medgivande att ingripa mot
ett svenskt fartyg. Detta innebär att det skall vara fråga om misstänkt brotts-
lighet som motsvarar brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet
fängelse i mer än ett år.
För att ett medgivande skall lämnas bör vidare krävas att brottsligheten
har anknytning till den ansökande staten. Ett medgivande bör således kunna
lämnas endast om det finns skälig anledning att anta att fartyget används för
brottslighet som begås på den främmande statens territorium eller som är
avsedd att fullbordas där eller som annars riktar sig mot den statens intres-
sen.
För att ett ingripande skall få äga rum bör vidare krävas att fartyget inte
befinner sig på svenskt sjöterritorium.
Det kan självfallet diskuteras om det även härutöver borde uppställas
olika formella krav för att ett medgivande till ingripande skall få lämnas.
Det kan bl.a erinras om de olika hinder för utlämning som gäller enligt 1957
års utlämningslag. Det torde stå helt klart att sådana synpunkter som ligger
bakom dessa i betydande utsträckning måste beaktas även när det gäller
medgivande till ingripanden mot svenska fartyg. Överhuvudtaget förtjänar
Prop. 1990/91:127
44
det att framhållas att en lagstiftning som lämnar möjlighet att medge ingri-
panden mot svenska fartyg måste tillämpas med betydande restrikti vitet.
Tillstånd till ingripanden bör lämnas endast när det är uppenbart att det
finns ett påtagligt behov och ett starkt intresse av ett ingripande som klart
överväger sådana motstående skäl som förtjänar beaktande.
Formella krav av det slag som finns i utlämningslagen kan dock vara
svåra att tillämpa i situationer av den här aktuella arten. Jag tänker då inte
bara på att det i många fall självfallet kan saknas närmare uppgifter om
exempelvis vilka personer som befinner sig ombord på fartyget eller på
vilket sätt de kan vara inblandade i en eventuell brottslighet. Situationen
kan också vara sådan att det krävs ett snabbt beslut om medgivande. Jag har
därför stannat för att inte föreslå några ytterligare formella begränsningar
när det gäller möjligheten att lämna ett medgivande.
Det bör framhållas, att ett medgivande inte bör lämnas i det fall endast
någon enstaka passagerare eller besättningsman smugglar narkotika eller på
annat sätt gör sig skyldig till narkotikabrott. För att medgivande skall ges
bör krävas att användandet av fartyget ingår som ett led i en brottslighet av
större omfattning. Samtidigt måste också undvikas att ingripandet oskäligt
drabbar någon annan än den som ingripandet gäller.
Olika synpunkter kan naturligtvis också göras gällande när det gäller frå-
gan om vem som skall kunna fatta ett beslut om medgivande till ett ingri-
pande mot ett svenskt fartyg. Det behov som kan finnas för ett snabbt beslut
kan naturligtvis tala för en förhållandevis enkel och formlös procedur.
Redan den omständigheten att ett medgivande innebär en eftergift när det
gäller anspråken på exklusiv jurisdiktion talar emellertid för en mer kvalifi-
cerad beslutsordning. Detsamma gäller alla de känsliga avvägningsfrågor
som kan aktualiseras genom en begäran. Ett väl avvägt beslut kan bl.a. för-
utsätta goda kunskaper om den ansökande statens rättsordning och den
praktiska tillämpningen av denna. Jag har därför för min del funnit att det
bör ankomma på regeringen att fatta besluten om ett medgivande skall
lämnas eller inte.
Enligt konventionen kan ett medgivande begränsas till att avse vissa åt-
gärder. Ett medgivande kan också förenas med villkor som även kan gälla
frågan om ansvar för eventuella brott. Motsvarande möjligheter bör självfal-
let gälla också enligt den svenska lagen. Det bör därför föreskrivas att rege-
ringen får förena ett medgivande med villkor, t.ex. angående ingripandets
art och omfattning samt vilka åtgärder i övrigt som får vidtas mot fartyget
och personer och egendom som befinner sig på detta.
Vilka begränsningar och villkor som kan bli aktuella beror naturligtvis
på omständigheterna i det aktuella fallet. Om ett medgivande begränsas till
att avse ingripanden som sker när kuststaten förföljer ett fartyg från sitt eget
sjöterritorium, torde ytterligare begränsningar normalt inte krävas. I andra
fall kan behovet av begränsningar och villkor vara större.
Redan av konventionen följer att den som fått medgivandet när han vid-
tar åtgärder måste ta vederbörlig hänsyn till kravet att inte säkerheten för
människoliv till sjöss eller fartygets och lastens säkerhet äventyras och att
ingripandet inte heller får inkräkta på flaggstatens eller annan berörd stats
Prop. 1990/91:127
45
affärsintressen eller rättsliga intressen. Härutöver bör det vara angeläget att Prop. 1990/91:127
medgivandet begränsas exempelvis när det gäller vilken egendom eller
vilka personer som får tas om hand liksom den varaktighet som ingripandet
mot fartyget får ha. Det får antas att en begäran innehåller såvitt möjligt
preciserade angivelser i dessa hänseenden. Om så inte är fallet, kan för-
utsättningar saknas för att lämna ett medgivande.
Enligt artikel 17 punkt 7 i narkotikabrottskonventionen skall parterna i
samband med att de ansluter sig till konventionen utse en myndighet som
skall besvara framställningar enligt artikel 17. I promemorian förslogs att
uppgiften skulle anförtros sjöfartsverket. Med hänsyn till att det ankommer
på regeringen att besluta i saken om framställningen gäller tillstånd till in-
gripande mot ett svenskt fartyg anser jag att utrikesdepartementet bör utses
till sådan myndighet.
3.7.1 Bakgrund
Enligt 9 kap. 6 § brottsbalken inträder ansvar för häleri (sakhäleri) för den
som tar sådan befattning med något som är frånhänt annan genom brott som
är ägnad att försvåra sakens återställande. För straffansvar krävs således att
det är styrkt att ett brott — förbrott — har förövats och att den som sedan
tog befattning med föremålet kände till att det förhöll sig så.
Genom en lagändring år 1980 infördes ett nytt andra stycke i 9 kap. 6 §
brottsbalken. Enligt denna bestämmelse kan under vissa förutsättningar
ansvar för sakhäleri komma i fråga fastän det inte är styrkt att ett förbrott
har förövats. Det räcker att det skäligen kan antas att egendomen är
frånhänd annan genom brott.
Bakgrunden till bestämmelsen är att det ibland kan vara svårt att bevisa
att egendomen är frånhänd annan fastän det med hänsyn till omständighe-
terna är tydligt att så är fallet. Det förekommer inte så sällan att det hos nå-
gon som är misstänkt för brott påträffas en mängd olika föremål som inte
gärna kan ha förvärvats på ett legalt sätt. Ett typexempel är att det hos
någon påträffas flera bilradioapparater med avklippta sladdar. Om
föremålen inte kunde härledas till någon brottsplats eller någon viss
målsägande, blev följden ibland tidigare att vederbörande inte kunde ställas
till ansvar på grund av att det inte var styrkt att egendomen var stulen eller
på annat sätt frånhänd annan. En konsekvens därav var att egendomen i
fråga fick återlämnas till den hos vilken man påträffat dem. Lagen
(1974:1065) om visst stöldgods m.m. (stöldgodslagen) gav nämligen inte
möjlighet att ta egendomen i förvar i sådana fall.
Mot denna bakgrund ansågs det påkallat att under vissa förutsättningar
efterge kravet på styrkt förbrott. Som har nämnts uttrycks det på det sättet
att det skall vara fråga om egendom som ”skäligen kan antas” vara frånhänd
annan genom brott.
Syftet med bestämmelsen var framför allt att komma åt den den etable-
rade häleribrottsligheten. För att ansvaret inte skulle bli för vidsträckt gjor-
des bestämmelsen tillämplig endast om gärningen — befattning med miss-
46
tänkt brottsgods — skett vid utövning av näringsverksamhet eller som ett Prop. 1990/91:127
led i en verksamhet som bedrivs vanemässigt eller annars i större
omfattning. Brottstypen har allmänt kommit att kallas ”näringshäleri”.
I förhållande till sakhäleri enligt paragrafens första stycke är tillämp-
ningen av bestämmelsen om näringshäleri begränsad också i annat hän-
seende. Första stycket omfattar varje befattning med egendomen som är äg-
nad att försvåra ett återställande. Ansvar för näringshäleri avser endast för-
värv och mottagande av egendomen.
Ansvar för häleri förutsätter uppsåt hos gärningsmannen. För tillämpning
av bestämmelsen om näringshäleri innebär det att gärningsmannen skall
känna till de omständigheter på vilka bedömningen grundas att egendomen
skäligen kan antas vara frånhänd annan genom brott.
För bedömningen av om egendomen kan antas vara frånhänd annan är
det endast omständigheter som inträffat eller som föreligger vid förvärvet
eller mottagandet som kan beaktas. Därefter inträffade omständigheter kan
således inte inverka på prövningen. Däremot har förhållanden som förelig-
ger vid denna tidpunkt men som blir kända först senare betydelse för
utfallet av bedömningen av om egendomen skäligen kan antas vara
frånhänd annan. Det innebär bl.a. att åtalet skall ogillas om det blir känt att
egendomen inte var stulen, även om gärningsmannen vid förvärvstillfället
hade anledning att tro att brott förelåg.
I stöldgodslagen har intagits en uttrycklig bestämmelse om att lagen skall
tillämpas också i fråga om egendom som förvärvats eller mottagits under
förhållanden som anges i 9 kap. 6 § andra stycket brottsbalken.
Under beredningen av 1980 års lagstiftningsärende ansåg flera remiss-
instanser att kriminaliseringen enligt andra stycket borde ges en generell om-
fattning. Som skäl anfördes att det borde vara straffbart att ta befattning med
vad som på goda grunder kunde misstänkas vara stöldgods oberoende av om
det skedde i viss verksamhet eller inte. Med hänsyn till att uppmjukningen
av kravet på styrkt förbrott var en principiell nyhet och att syftet främst var
att komma åt den organiserade häleriverksamheten lades inte något sådant
förslag fram. Enligt föredragande statsrådet borde frågan dock kunna tas upp
till förnyat övervägande sedan erfarenheter vunnits av tillämpningen av den
nya bestämmelsen (prop. 1979/80:66 s. 14).
Efter 1980 års lagändring har frågan om en utvidgning diskuterats i olika
sammanhang.
I förmögenhetsbrottsutredningens betänkande (SOU 1983:50) ”Översyn
av lagstiftningen om förmögenhetsbrott utom gäldenärsbrott" lades sålunda
fram förslag till en generellt utformad bestämmelse. Enligt förslaget skulle
gärningen — även om den skett i näringsverksamhet m.m. — bedömas som
häleriförseelse och inte föranleda strängare straff än böter eller fängelse i
högst sex månader.
Förslaget om en generell bestämmelse fick ett positivt mottagande vid re-
missbehandlingen av betänkandet. Däremot framfördes av flera remissin-
stanser invändningar mot att gärningen aldrig skulle bedömas allvarligare än
som häleriförseelse.
47
I promemorian Ds 1988:27 Häleri har frågan om en utvidgad kriminalise- Prop. 1990/91:127
ring av befattning med misstänkt brottsgods tagits upp till ny behandling. 1
det följande kommer jag att behandla frågan om lagstiftning på grundval av
detta förslag.
3.7.2 Överväganden
Mitt förslag: En generell kriminalisering av befattning med misstänkt
brottsgods införs. Fall som inte omfattas av den nuvarande bestäm-
melsen i 9 kap. 6 § andra stycket brottsbalken skall rubriceras som
häleriförseelse och bestraffas med böter eller fängelse i högst sex må-
nader. En konsekvensändring görs i stöldgodslagen.
Promemorians förslag överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna har i allmänhet tillstyrkt förslaget. Vissa erinringar
har gjorts i fråga om brottsrubricering och straffskala.
Skälen för mitt förslag: Den uppmjukning av kravet på styrkt förbrott
som genomfördes genom 1980 års lagstiftning har enligt vad som allmänt
omvittnats klart förbättrat möjligheterna att komma åt en del organiserad
häleriverksamhet. Samtidigt har det visat sig att insatser som huvudsakligen
koncentreras mot den etablerade eller yrkesmässiga häleriverksamheten inte
är tillräckliga för en effektiv bekämpning av stöldbrottsligheten. Att det går
lätt att omsätta det stulna påverkar självfallet omfattningen av denna brotts-
lighet. Inte minst gäller det att komma till rätta med stöldbrottsligheten i
narkotikakretsar. Det är väl känt att missbruket ofta finansieras genom snat-
terier och stölder. Gods från bostadsinbrott och butiksstölder — kläder,
klockor, smycken m.m. — säljs på gatan, ofta direkt efter tillgreppet. Det är
sällan som köparen i sådana fall ertappas med att köpa någon större mängd
stöldgods, och vanemässigheten kan ofta vara svår att styrka. Möjligheterna
att ställa köparen till ansvar är därför begränsade, om — som ofta är fallet
— godset inte kan härledas till något bestämt brott.
Enligt min mening är det viktigt att ökade insatser görs mot häleribrotts-
ligheten. Genom att man motverkar hanteringen av stöldgods avhålls fler
från att befatta sig med sådan egendom. Försämrade möjligheter att få av-
sättning för det stulna bör få en allmänt dämpande effekt på stöldbrotts-
ligheten.
Det är därför väsentligt att samhället kan ingripa också då någon köper
stöldgods, även om det inte kan bevisas varifrån det kommer. Till detta bör
läggas den principiella synpunkten att det framstår som klandervärt att alls
ta befattning med egendom under omständigheter som gör att det på goda
grunder kan misstänkas att det är fråga om brottsgods.
Under remissbehandlingen har förslaget om en generell kriminalisering
fått stöd av en klar majoritet av remissinstanserna. Mot förslaget har dock
invänts från vissa håll att det inte är acceptabelt vare sig från rent principi-
ella utgångspunkter eller med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet.
48
Det är visserligen riktigt att slopandet av kravet på styrkt förbrott var en
principiell nyhet då det skedde genom 1980 års lagstiftningsärende och att
det då fanns anledning till en viss försiktighet i fråga om bestämmelsens
omfattning. Den hittillsvarande tillämpningen av den nuvarande bestämmel-
sen ger enligt min mening inte anledning till farhågor för en försämrad
rättssäkerhet.
Jag anser därför i likhet med en bred remissopinion att en generell be-
stämmelse om straff för förvärv eller mottagande av misstänkt brottsgods
bör införas.
Som föreslås i promemorian bör också stöldgodslagen kompletteras så
att det blir möjligt att ta egendom som varit föremål för brott enligt den nya
generella bestämmelsen i förvar.
I fråga om den närmare utformningen av en sådan bestämmelse har olika
uppfattningar framförts. Promemorieförslaget innebär att 9 kap. 6 § andra
stycket brottsbalken behålls oförändrat och att den nya bestämmelsen tas in
i 7 § i samma kapitel. Förvärv eller mottagande av misstänkt brottsgods
utanför näringsverksamhet m.m. skulle således bestraffas som häleriför-
seelse med böter eller fängelse högst sex månader.
De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan har inte haft några in-
vändningar mot den föreslagna straffskalan. Andra har anfört att det inte
finns någon anledning att alltid särställa befattning som skett utanför nä-
ringsverksamhet m.m. Även i de senare fallen kan det finnas skäl att till-
lämpa en lika sträng straffskala som i fråga om häleri, t.ex. om befattningen
gällt mycket stora värden.
Även om en generell reglering nu bör genomföras anser jag att de syn-
punkter som ligger bakom 1980 års lagändring i viss mån har bärkraft fort-
farande genom att det är mot den organiserade och yrkesmässiga häleriverk-
samheten som det är särskilt angeläget att ingripa. Enligt min mening skulle
det föra för långt att tillämpa en lika sträng straffskala i de fall som avses i
den generella bestämmelsen.
Den lagtekniska lösningen i promemorian innebär följande. Bortsett från
att den generella bestämmelsen om befattning med misstänkt brottsgods tas
in i 9 kap. 7 § brottsbalken föreslås att uppsåtligt häleri som är ringa förs
över till denna bestämmelse. I sakligt hänseende innebär det inte någon för-
ändring annat än i fråga om brottsrubriceringen. Straffsatsen, böter eller
fängelse i högst sex månader, förblir oförändrad.
Med promemorieförslaget kommer således 7 § att omfatta dels två typer
av uppsåtliga gärningar — häleri som är ringa och den nya generella
bestämmelsen om befattning med misstänkt brottsgods — och dels de
nuvarande bestämmelserna om oaktsamt handlande.
Mot förslaget har invänts att paragrafen blir svårläst i denna utformning.
Det har vidare påpekats att det är principiellt felaktigt att blanda sinsemellan
så olika brottstyper i samma bestämmelse.
Olika förslag har lämnats. Förslagen har dock i allmänhet den nackdelen
att 6 § kompliceras på motsvarande sätt. För egen del anser jag att prome-
morieförslaget är det bästa alternativ som finns. I syfte att göra bestämmel-
Prop. 1990/91:127
49
4 Riksdagen 1990191. 1 sand. Nr 127
sen mera lättläst har den omarbetats på vissa punkter. Jag återkommer till Prop. 1990/91:127
det i specialmotiveringen.
Några remissinstanser har tagit upp vissa andra frågor med anknytning till
häleribestämmelserna. Bl.a. har framförts att straffskalan för grovt häleri,
som för närvarande är fängelse, lägst sex månader och högst fyra år, bör
jämställas med den som gäller för grov stöld, fängelse lägst sex månader
och högst sex år.
Vidare har i anledning av ett nyligen avgjort rättsfall i högsta domstolen
diskuterats vissa frågor som gäller bestämmelserna om tillgrepp av fort-
skaffningsntedel och olovligt brukande (8 kap. 7 § resp. 10 kap. 7 § brotts-
balken). Diskussionen har gällt möjligheterna att tillgripa häktning i fråga
om den som är misstänkt för olovligt brukande avseende annans bil.
Dessa frågor som båda har anknytning till gällande straffskalor kan
enligt min bedömning inte avgöras isolerade utan har samband med
straffskalorna även för andra brott i brottsbalken Jag är därför inte beredd
att behandla frågorna i detta sammanhang.
Från generaltullstyrelsens sida har framförts förslag om vidgade möjlighe-
ter för tullmyndigheter att inleda och bedriva förundersökning för brott med
anknytning till lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Denna fråga,
som har samband med allmänna principer om vem som bör ha ansvaret för
förundersökning, är för närvarande föremål för övervägande i andra sam-
manhang. Frågan kommer sålunda att behandlas av den pågående varu-
smugglingsutredningen (Fi 1986:05). Jag anser därför att det inte finns an-
ledning att nu ta upp denna fråga till behandling.
Narkotikabrottskonventionen har trätt i kraft. Det är angeläget att Sverige
snarast kan delta i det internationella samarbete mot narkotikabrottsligheten
som konventionen möjliggör. Även andra synpunkter talar för att förslagen
bör genomföras så snart det är möjligt. Jag föreslår därför att lagändringarna
skall träda i kraft den 1 juli 1991.
Den i 10 kap. 5 § tredje stycket regeringsformen föreskrivna beslutsord-
ningen torde vara tillämplig vid riksdagens beslut när det gäller förslaget till
lag om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg. Av bestämmelsen i
10 kap. 2 § andra stycket regeringsformen följer att samma ordning skall
tillämpas i fråga om riksdagens beslut rörande förslaget till godkännande av
FNs narkotikabrottskonvention.
50
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprät-
tats förslag till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.,
3. lag om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg.
9 kap. 6 §
Den som
1. på ett sätt som är ägnat att försvära ett återställande tar befattning med
något som är frånhänt annan genom brott,
2. bereder sig otillbörlig vinning av annans brottsliga förvärv,
3. otillbörligen främjar möjligheterna för annan att tillgodogöra sig egen-
dom som härrör från brottsligt förvärv eller värdet av sådan egendom,
4. med uppsåt att dölja egendomens ursprung medverkar till att bortföra,
överlåta, omsätta eller vidta annan sådan åtgärd med egendom som härrör
från brottsligt förvärv, eller
5. genom krav, överlåtelse eller på annat liknande sätt hävdar genom
brott tillkommen fordran
döms för häleri till fängelse i högst två år.
För häleri döms likaledes den som i näringsverksamhet eller som i ett led
i en verksamhet, som bedrivs vanemässigt eller annars i större omfattning,
på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande förvärvar eller mottar
något som skäligen kan antas vara frånhänt annan genom brott.
Är brott som avses i första eller andra stycket att anse som grovt, döms
till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
De nuvarande bestämmelserna i 9 kap. 6 § brottsbalken om uppsåtliga hä-
leribrott har kompletterats med de nya formerna av häleri. Vidare har be-
stämmelsen om häleri som är ringa överflyttats till 7 §. Ett par andra omar-
betningar i förtydligande syfte har också gjorts. Redaktionellt har de olika
formerna av häleri enligt första stycket tagits upp under olika punkter.
Första stycket
Punkt 1
Bestämmelsen har omarbetats något. I sak är innehållet avsett att vara oför-
ändrat. Enligt den nuvarande lydelsen gäller bestämmelsen den som köper
något, som är frånhänt annan genom brott, eller tillgodogör sig det eller
eljest därmed tager befattning ägnat att försvåra dess återställande. Viss
oklarhet har förelegat om uttrycket ”ägnat att försvåra dess återställande” är
Prop. 1990/91:127
51
hänförligt även till fall där gärningen består i att köpa eller tillgodogöra sig Prop. 1990/91:127
egendom. Att köpa eller tillgodogöra sig saken torde i och för sig vara ägnat
att försvåra ett återställande. Normalt behöver därför någon särskild
prövning av detta inte ske. (Jfr. lagrådets yttrande vid införandet av det
nuvarande andra stycket; prop. 1979/80:66 s. 133).
Undantagsvis kan det dock förekomma att den som köper något som är
frånhänt annan genom brott har ett rättsenligt motiv för sitt handlande. Det
gäller t.ex den som förvärvar egendomen för att återställa den till dess ägare
eller för att lämna över den till polisen.
Självfallet kan inte den som haft sådana helt legala syften för sitt hand-
lande anses ha gjort sig skyldig till häleri. I dessa fall har ju förvärvet inte
varit ägnat att försvåra ett återställande. Någon tvekan på den punkten torde
inte föreligga. I förtydligande syfte har därför bestämmelsen getts lydelsen
”på ett sätt som är ägnat att försvåra ett återställande tar befattning med
något som är frånhänt annan genom brott”. I sak överensstämmer således
den nya lydelsen med gällande rätt.
Punkt 2 upptar gällande bestämmelse om vinningshäleri.
Punkt 3
Denna punkt gäller en av de nya formerna av häleri.
Bestämmelsen har vissa likheter med nuvarande bestämmelse om vin-
ningshäleri. Enligt den bestämmelsen straffas den som bereder sig otillbör-
lig vinning av annans förvärv. Den nya bestämmelsen gäller emellertid inte
den som bereder sig själv vinning. 1 stället avser bestämmelsen den som
främjar möjligheterna för någon annan att tillgodogöra sig tillgångar som
härrör från brott.
Den brottsliga gärningen består således i att främja möjligheterna för
någon att tillgodogöra sig egendom eller värdet av egendom som härrör från
ett brottsligt förvärv.
Punkt 3 är inte begränsad till egendom som har frånhänts annan. På
samma sätt som i fråga om vinningshäleri kan varje brott som innebär för-
värv från någon utgöra förbrott. Brottsligt förvärv kan exempelvis vara en
inkomst från försäljning av narkotika eller stöldgods eller från koppleri eller
illegal spelverksamhet. Kretsen av förbrott kommer således att vara den-
samma som enligt nuvarande regler gäller i fråga om vinningshäleri. Det
bör påpekas att det skall finnas ett tidigare brottsligt förvärv. Det innebär
t.ex. att belopp som undandragits beskattning inte hör hit, eftersom
pengarna inte är förvärvade genom brott.
Bestämmelsen avser inte endast det konkreta brottsutbytet utan även
egendom som har trätt i stället för det (substitut). Det uttrycks på det sättet
att det skall vara fråga om egendom som härrör från brottsligt förvärv. I och
för sig kan bestämmelsen tillämpas på flera led i en kedja av olika personer.
I praktiken torde dock endast förfaranden i något eller några led komma att
omfattas, eftersom det normalt inte går att följa kedjan längre tillbaka eller
att klarlägga uppsåt.
52
Vissa problem kan också tänkas uppkomma när sammanblandning med
legalt förvärvade medel har skett. På samma sätt som i fråga om egendom
som har omsatts i flera led torde det avgörande normalt vara frågan om gär-
ningsmannens uppsåt.
Det brottsliga förfarandet består i att främja möjligheterna för annan att
dra nytta av det brottsliga förvärvet. Främjandet skall med andra ord gå ut
på att hjälpa någon att tillgodogöra sig tillgångar som härrör från brottslig
verksamhet, t.ex. genom att gömma undan egendomen eller att omsätta den
på ett sådant sätt att möjligheterna ökar för den andre att få behålla egendo-
men eller dess värde.
För straffansvar enligt denna bestämmelse fordras att gärningen i det en-
skilda fallet gynnat någons möjligheter att tillgodogöra sig egendomen eller
dess värde. Så torde regelmässigt vara fallet, om man exempelvis med-
verkat till att försvåra möjligheterna att klarlägga viss egendoms art eller
ursprung eller vem som är dess riktige ägare. Det räcker dock inte att
förfarandet typiskt sett varit ägnat att öka möjligheterna för någon att dra
nytta av det brottsliga förvärvet.
Det bör dock betonas att bedömningen av om möjligheterna att tillgodo-
göra sig egendomen eller dess värde främjats skall ske med utgångspunkt i
förhållandena när den brottsliga gärningen begicks. Att brottsligheten av-
slöjats i ett senare skede och den andre därigenom berövats möjligheten att
definitivt tillgodogöra sig förvärvet utesluter självfallet inte ansvar.
Ett främjande av möjligheterna för någon att dra nytta av egendom som
är förvärvad på ett brottsligt sätt kan i och för sig ske på olika sätt. Att t.ex.
för egen del förvärva något som härrör från brott kan samtidigt innebära att
man hjälper någon att få avsättning för vad han tjänat på brottet. Avsikten är
emellertid inte att varje befattning med brottsligt förvärvad egendom skall
kunna föranleda ansvar. Som ytterligare villkor uppställs därför kravet att
främjandet framstår som otillbörligt.
På liknande sätt som i fråga om vinningshäleri omfattar bestämmelsen
inte normala vardagliga transaktioner. Att ta emot sedvanlig ersättning för
dagligvaror eller för utförande av normala tjänster kan inte anses otillbör-
ligt, även om betalningen härrör från brottslig verksamhet.
Som otillbörliga måste först och främst anses förfaranden som mer eller
mindre uttalat har till syfte att hjälpa den brottslige att dra nytta av sitt för-
värv. Hit hör t.ex. att hjälpa till att föra bort egendomen, att förvara den
eller att anvisa gömställen för den eller hjälpa till att omsätta egendomen så
att dess ursprung blir svårare att spåra.
Exempel på förfaranden av det slaget är att låta någon annan sätta in
pengar på ens bankkonto eller disponera ens bankfack. Vidare måste det
också anses otillbörligt att medverka vid en överlåtelse av brottsligt förvär-
vad egendom genom att ställa sig till förfogande som bulvan eller genom att
låna ut sina identitetshandlingar så att identiteten på den som gjort det
brottsliga förvärvet kan hållas dold.
En förekommande metod att underlätta för annan att tillgodogöra sig
brottsligt förvärvade tillgångar är att sälja checkar eller vinstbongar för att
ge någon annan tillgång till en handling som skall utvisa att tillgångarna är
Prop. 1990/91:127
53
förvärvade på ett lagligt sätt. Medverkan i dylika transaktioner kan inte
gärna bedömas som annat än otillbörlig. I så fall blir punkt 3 att tillämpa
men ibland kan också punkt 2 — vinningshäleri — vara aktuell.
Förfaranden av nu nämnt slag omfattas således i och för sig av punkt 3. I
vissa fall bör emellertid ansvar för gärningar av denna typ kunna komma i
fråga oberoende av om det kan konstateras att den i det enskilda fallet fak-
tiskt främjat möjligheterna för någon att tillgodogöra sig egendomen. För
sådana fall kan därför punkt 4 bli tillämplig.
Under vissa förutsättningar måste också förfaranden som inte på samma
sätt är inriktade på att bistå den som gjort ett brottsligt förvärv vara att be-
döma som otillbörliga.
En utgångspunkt för bedömningen av om förfarandet inneburit ett
otillbörligt främjande är i vilken grad transaktionen påverkat möjligheterna
för någon att dra nytta av den brottsligt förvärvade egendomen. Ett otillbör-
ligt främjande kan anses föreligga först om transaktionen gått utöver det
sedvanliga och inneburit att någon fått särskilda möjligheter att tillgodogöra
sig vad som härrör från en brottslig verksamhet.
1 första hand bör det därvid vara av betydelse vilket värde den egendom
har som transaktionen gäller. Är det fråga om betydande belopp, t.ex. för-
säljning av en fastighet eller affärsrörelse, bör det i allmänhet innebära att
förfarandet måste bedömas som otillbörligt. Därigenom har ju brottslingen
fått goda möjligheter att få avsättning för sina tillgångar och genom att
kunna omsätta det han förvärvat har också hans möjligheter att undgå upp-
täckt främjats.
Det bör dock påpekas att beloppet enbart inte är av helt avgörande bety-
delse. Det måste också finnas ett visst samband mellan transaktionen och
den omständigheten att brott föreligger. Att ta emot betalning för en giltig
och förfallen fordran kan i allmänhet inte anses otillbörligt, även om det rör
sig om en större summa som härrör från brottslig verksamhet. Att transak-
tionen kommer till stånd har inte normalt någon anknytning till att tillgång-
arna har förvärvats genom brott. På samma sätt bör bedömas t.ex. skyldighe-
ter som fullgörs på grund av lag.
Bedömningen av om ett otillbörligt främjande föreligger måste således
göras med hänsyn till samtliga omständigheter.
För ansvar krävs inte att gärningsmannen tagit befattning med egendomen
utan varje typ av förfarande som bidragit till att någon kunnat tillgodogöra
sig vad som härrör från brott kan föranleda ansvar, under förutsättning
givetvis att främjandet är otillbörligt. Att ge råd om var egendomen lämp-
ligen bör placeras för att undgå upptäckt bör således kunna följas av ansvar,
även om den som stått för rådgivningen inte själv befattat sig med egen-
domen.
En förutsättning för ansvar är att åklagaren kan styrka en koppling mellan
egendomen och den ursprungliga brottsligheten. I subjektivt hänseende
krävs att gärningsmannen insåg att egendomen härrörde från brott. Han skall
också ha varit medveten om att sådana omständigheter förelåg att hans
handlande vid en objektiv bedömning framstår som otillbörligt. Däremot
krävs inte att han själv gjort motsvarande bedömning.
Prop. 1990/91:127
54
I viss utsträckning är gärningar som avses i den nya bestämmelsen redan Prop. 1990/91:127
straffbelagda som sak- eller vinningshäleri eller som skyddande av brotts-
ling. När det gäller ansvar för häleri är det självfallet tillräckligt att
rekvisiten för någon av de i paragrafen angivna alternativa gärningsformema
är uppfyllda.
Straffskalan för skyddande av brottsling är böter eller fängelse i högst två
år. För häleri kan också fängelse i högst två år följa. Utrymme för böter finns
emellertid endast om gärningen är ringa. För grovt häleri kan fängelse upp
till fyra år följa. Om en gärning uppfyller rekvisiteten för skyddande av
brottsling men också rekvisiteten för häleri, bör domstolen döma för häleri.
Punkt 4
Denna punkt gäller vissa förfaranden som normalt också faller under punkt
3.
Som har framgått av det tidigare anförda förutsätter en tillämpning av
punkt 3 att man i det enskilda fallet kan konstatera att gärningen ökat möj-
ligheterna för någon att behålla vad han förvärvat på brottslig verksamhet. 1
vissa fall bör det emellertid vara möjligt att ingripa med straffsanktioner
oberoende av om en sådan effekt uppkommit. För sådana fall blir det aktu-
ellt att tillämpa punkt 4.
Denna bestämmelse tar sikte på förfaranden som typiskt sett går ut på att
underlätta för någon att dölja att viss egendom härrör från brott. Exempel på
detta har nämnts i det föregående. Dit hör således att föra egendomen ur
landet, att ställa sitt bankfack till någon annans disposition, att anvisa
gömställen för egendomen eller att medverka som bulvan vid en överlåtelse.
Andra exempel är att medverka vid olika banktransaktioner som gör egen-
domens ursprung svårare att spåra eller att förmedla köpare till egendomen
eller bjuda ut den till försäljning.
I lagtexten anges som typfall att gärningen skall gälla medverkan till att
bortföra, överlåta eller omsätta egendomen. Därutöver anges att det skall
vara fråga om en annan sådan åtgärd. Förutom de angivna exemplen omfat-
tar således ansvaret liknande åtgärder som på samma sätt är ägnade att dölja
att egendomen härrör från brott.
I förhållande till punkt 3 föreligger som har påpekats den skillnaden att
straffansvaret enligt punkt 4 inte är begränsat av något otillbörlighets-
rekvisit. Har gärningsmannen haft uppsåt att dölja egendomens ursprung och
har han i övrigt förfarit som sägs i punkt 4, kan han således dömas till ansvar
även om förfarandet inte skulle vara att anse som otillbörligt enligt vad som
nyss har utvecklats under punkt 3. Dessutom krävs inte att gärningen faktiskt
främjat den andres möjligheter att tillgodogöra sig egendomen. 1 fråga om
handlingens art är det tillräckligt för ansvar att det visas att vederbörande
medverkat på något av de beskrivna sätten. Det behöver således inte styrkas
att just hans medverkan haft någon betydelse för den ursprunglige gärnings-
mannens möjligheter att tillgodogöra sig förvärvet. Det innebär också att
ansvar kan komma i fråga även om förfarandet i det enskilda fallet,
exempelvis på grund av pågående spaning, varit betydelselöst eller rent
55
faktiskt motverkat möjligheterna för den andre att tillgodogöra sig Prop. 1990/91:127
egendomen.
För att ansvar enligt bestämmelsen skall inträda krävs att gärningsmannen
haft uppsåt att dölja egendomens rätta ursprung. Ansvar förutsätter således
inte ett direkt uppsåt att dölja egendomens ursprung. Indirekt och även even-
tuellt uppsåt är tillräckligt. Det innebär förutsättningarna för ansvar är upp-
fyllda, om gärningsmannen insett att hans handlande skulle kunna bidra till
att egendomens rätta ursprung doldes och han måste antas ha begått gär-
ningen även om han varit förvissad om detta.
I fråga om brottskonkurrens hänvisas till vad som anförts under punkt 3.
Punkt 5 upptar gällande bestämmelse om fordringshäleri. Bestämmelsen har
justerats språkligt på det sättet att ”dylikt” har utbytts mot ”liknande”.
Andra stycket
Andra stycket har ändrats på motsvarande sätt som punkt 1 i första stycket.
Härigenom klargörs således att även ett förvärv för att kunna föranleda an-
svar skall vara ägnat att försvåra ett återställande.
Tredje stycket
I tredje stycket har endast en språklig ändring gjorts.
Straffskalan för häleri är oförändrad. I normalfallet är straffet således fäng-
else i högst två år. I grova fall är påföljden fängelse, lägst sex månader och
högst fyra år.
Vid bedömningen av om brottet är grovt, bör i fråga om de nya hälerifor-
merna beaktas vilka värden gärningen avsett. Av betydelse är också om de
brottsliga åtgärderna satts i system eller vidtagits inom ramen för en omfat-
tande ekonomisk verksamhet.
Enligt bestämmelserna i 36 kap. 1 § om förverkande skall utbyte av brott
enligt brottsbalken förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.
Med utbyte avses såväl konkreta föremål som abstrakt vinning. Det är inte
meningen att mer än nettovinsten skall kunna förklaras förverkad.
I förhållande till de nya formerna av häleri innebär detta att förverkande
skall ske av den vinst som gärningsmannen fått genom att befatta sig med
egendomen. En form av utbyte som kan uppkomma är naturligtvis det ar-
vode eller liknande som gärningsmannen betingat sig för sin medverkan.
Gäller det förvärv av egendom, skall förverkandet gälla den vinst som för-
värvaren gjort.
Avsikten är inte att man hos den person som har hjälpt till att omsätta eller
förvärvat egendom som härrör från brott skall kunna förverka hela värdet av
tillgångarna. Pengar som utgör vinning av narkotikabrott kan förverkas en-
ligt narkotikastrafflagen. Ett yrkande om det skall riktas mot narkotika-
brottslingen enligt 36 kap. 5 § brottsbalken. Vad som skall förverkas hos den
som gjort sig skyldig till häleri enligt de nya bestämmelserna skall inte gälla
annat än det utbyte den personen skaffat sig genom sin transaktion.
56
9 kap. 7 $
Är brott som avses i 6 § att anse som ringa, döms för hälei iförseelse till bö-
ter eller fängelse högst sex månader.
För häleriförseelse skall också dömas den som
1. i annat fall än som avses i 6 § andra stycket på ett sätt som är ägnat att
försvåra ett återställande förvärvar eller mottar något som skäligen kan
antas vara frånhänt annan genom brott,
2. i fall som avses i 6 § första stycket inte insåg men hade skälig
anledning att anta att brott förelåg, eller
3. på sätt som anges i 6 § första stycket 1 medverkat vid det brott
varigenom egendomen frånhändes annan och inte insåg men hade skälig
anledning att anta att brott förövades.
Första stycket
Den nuvarande bestämmelsen i 6 § första stycket om häleri som är ringa har
förts över till första stycket i förevarande paragraf. I sak innebär förän-
dringen inte annat än att brottsrubriceringen ändrats.
I fråga om de nya formerna av häleri bör den lindrigare straffskalan för
ringa fall tillämpas i situationer då förbrottet har en lägre straffskala än det
straff som kan följa på normalfallet av häleri, fängelse i högst två år. I annat
fall skulle åtalspreskriptionen för häleribrottet kunna bli längre än för för-
brottet.
Andra stycket
Andra stycket har delats upp i olika punkter i syfte att göra bestämmelserna
mera lättlästa.
Punkt 1
I denna punkt har intagits den nya generella bestämmelsen om ansvar för
den som förvärvar eller mottar något som skäligen kan antas vara frånhänt
annan genom brott. Beträffande denna bestämmelse kan hänvisas till vad
som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.7).
Punkt 2
I denna bestämmelse har tagits in de fall som enligt den gällande lydelsen
finns i paragrafens första stycke, dvs. då någon som avses i 6 § första
stycket inte insåg men hade skälig anledning anta att brott förelåg.
Kriminaliseringen har utvidgats genom att hänvisningen till 6 § första
stycket omfattar även de nya formerna av häleri (6 § första stycket 3 och 4).
Vid bedömningen av om i vilken utsträckning det finns anledning att
misstänka brott bör den nuvarande tillämpningen av 7 § kunna läggas till
grund för bedömningen även för de nya häleriformema. Viktigare omstän-
digheter är därvid under vilka förhållanden handlingen företogs, vad man
känner till om den som man mottar egendomen av och vad för slags
transaktion det är fråga om. Skentransaktioner och ett regelrätt döljande av
egendomen bör rimligen ge anledning till misstankar liksom fall där
vederbörande uppträder anonymt eller där identiteten på något annat sätt är
Prop. 1990/91:127
57
oklar. Av betydelse är vidare om det rör sig om ovanliga eller omfattande Prop. 1990/91:127
transaktionsmönster eller om transaktionen saknar ett uppenbart, legitimt
ekonomiskt syfte.
I fråga om häleri enligt 6 § första stycket 4 uppställs krav på överskju-
tande uppsåt i visst hänseende. För ansvar krävs att gärningsmannen haft
uppsåt att dölja egendomens ursprung. Det utesluter inte att ansvar för oakt-
samt handlande kan komma i fråga. Oaktsamheten enligt 7 § andra stycket 2
gäller den omständigheten huruvida egendomen härrörde från någon annans
brottsliga förvärv. Den som på det sätt som avses i 6 § första stycket 4
handlat med uppsåt att dölja egendomens ursprung kan således ha varit
oaktsam i fråga om egendomen verkligen härrörde från ett brottsligt
förvärv. Den som utbett sig om medverkan kan t.ex. som förklaring ha
uppgett att det gällde belopp som förvärvats legalt men som han önskade
undandra beskattning. Var omständigheterna sådana att den som medverkat
till transaktionen hade skälig anledning att anta att det var fråga om
inkomster från t.ex. narkotikabrott, kan ansvar enligt 7 § komma i fråga.
Liknande exempel är att någon uppgett sig vilja skydda pengarna från
anspråk vid utmätning eller bodelning.
Punkt 3
Bestämmelsen motsvarar nuvarande andra stycke i paragrafen. Eftersom
bestämmelsen utgör en komplettering endast till stadgandet om sakhäleri,
har ett förtydligande skett genom en hänvisning till 6 § första stycket 1.
1§
Har egendom som frånhänts någon genom brott anträffats hos annan som
uppenbart saknar rätt till egendomen eller har den anträffats utan att vara i
någons besittning och är varken ägaren eller annan som har rätt till egendo-
men känd, skall egendomen tas i förvar, om det det inte är uppenbart oskä-
ligt. Detsamma gäller egendom som har förvärvats eller mottagits under
förhållanden som anges i 9 kap. 6 § andra stycket eller 7 § andra stycket 1
brottsbalken.
Första stycket tillämpas också om varken ägaren eller annan som har rätt
till egendomen gör anspråk på den.
Om förfarandet med egendom som tagits i förvar enligt första eller andra
stycket och om rätt för ägare som sedermera blir känd eller annan som har
rätt till egendomen att få egendomen utlämnad till sig eller erhålla
ersättning finns bestämmelser i lagen (1974:1066) om förfarande med
förverkad egendom och hittegods m.m.
Som har anförts i den allmänna motiveringen bör stöldgodslagen vara till-
ämplig också när någon fälls till ansvar enligt den nya generella bestämmel-
sen om befattning med missstänkt stöldgods i 9 kap. 7 § brottsbalken.
Med anledning härav har i första stycket tagits in en hänvisning till att Prop. 1990/91:127
lagen gäller även egendom som mottagits under förhållanden som avses i
den nya bestämmelsen.
Efter framställning av annan stat får regeringen medge den staten att ingripa
mot ett svenskt fartyg utanför svenskt territorium i enlighet med Förenta
Nationernas konvention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av
narkotika och psykotropa ämnen.
Ett sådant medgivande får dock lämnas endast om det finns skälig anled-
ning att anta att fartyget används för brottslighet som begås på den främ-
mande statens territorium eller som är avsedd att fullbordas där eller som
annars riktar sig mot den statens intressen samt att brottsligheten motsvarar
brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år.
Regeringen får förena ett medgivande med de villkor som anses behöv-
liga.
Genom en särskild lag har regeringen getts rätt att i särskilda fall lämna till-
stånd till att en stat som är ansluten till narkotikabrottskonventionen
ingriper mot ett svenskt fartyg, om det finns skälig anledning att fartyget
används för sådan brottslighet som avses i konventionen. Förslaget har
kommenterats i den allmänna motiveringen (avsnitt 3.6).
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att dels godkänna narkotikabrottskonventionen, dels anta
förslagen till
1. lag om ändring i brottsbalken,
2. lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.,
3. lag om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom propositionen föreslå riksdagen att anta de förslag som föredragan-
den har lagt fram.
59
UNITED NATIONS CONVEN-
TION AGAINST ILLICIT TRAF-
FIC IN NARCOTIC DRUGS AND
PSYCHOTROPIC SUBSTANCES
Adopted by the conference at its
6th plenary meeting, on 19 Decem-
ber 1988
FÖRENTA NATIONERAS KON-
VENTION MOT OLAGLIG HAN-
TERING AV NARKOTIKA OCH
PSYKOTROPA ÄMNEN
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
Antagen av konferensen vid dess
6:e plenarsammanträde den 19 de-
cember 1988
The Parties to t his Convention,
Deeply concerned by the magni-
tude of and rising trend in the illicit
production of, demand for and traf-
fic in narcotic drugs and psycho-
tropic substances, which pose a
serious threat to the health and wel-
fare of human beings and adversely
affect the economic, cultural and
political foundations of society,
Deeply concerned also by the
steadily increasing inroads into
various social groups made by illicit
traffic in narcotic drugs and psycho-
tropic substances, and particularly
by the fact that children are used in
many parts of the world as an illicit
drug consumers market and for
purposes of illicit production, dis-
tribution and trade in narcotic drugs
and psychotropic substances, which
entails a danger of incalculable gra-
vity,
Recognizing the links between
illicit traffic and other related orga-
nized criminal activities which un-
dermine the legitimate economies
and threaten the stability, security
and sovereignty of States,
Recognizing also that illicit traffic
is an intemational criminal activity,
the suppression of which demands
urgent attention and the highest
priority,
Aware that illicit traffic generates
large financial profits and wealth
enabling transnational criminal or-
ganizations to penetrate, contaminate
and corrupt the structures of go-
vemment, legitimate commercial and
Parterna till denna konvention
som känner stor oro över omfatt-
ningen och ökningen av den olag-
liga tillverkningen av, efterfrågan på
och hanteringen av narkotika och
psykotropa ämnen, vilka utgör ett
allvarligt hot mot människornas
hälsa och välfärd och har en skadlig
inverkan på samhällets ekonomiska,
kulturella och politiska grundvalar,
som känner stor oro även över
den ständigt växande inbrytning i
olika sociala grupper som görs av
den olagliga hanteringen av narko-
tika och psykotropa ämnen, och i
synnerhet över det faktum att barn
utnyttjas i många delar av världen
som en illegal konsumentmarknad
för narkotika och för olaglig till-
verkning och distribution av och
handel med narkotika och psyko-
tropa ämnen, vilket medför risker av
utomordentligt allvarligt slag,
som inser sambanden mellan
olaglig narkotikahantering och annan
organiserad brottslig verksamhet,
vilka underminerar staternas lagliga
ekonomier och utgör ett hot mot de-
ras stabilitet, säkerhet och suveräni-
tet,
som inser även att olaglig hante-
ring är en brottslig verksamhet av in-
ternationell karaktär och att kampen
mot den kräver skyndsamma åtgär-
der och högsta prioritet,
som är medvetna om att den olag-
liga hanteringen ger upphov till sto-
ra ekonomiska vinster och förmö-
genheter, vilka gör det möjligt för
transnationella brottsorganisationer
att tränga in i, fördärva och korrum-
60
financial business, and society at all
its levels,
Determined to deprive persons
engaged in illicit traffic of the pro-
ceeds of their criminal activities and
thereby eliminate their main incen-
tive for so doing,
Desiring to eliminate the root
causes of the problem of abuse of
narcotic drugs and psychotropic
substances, including the illicit
demand for such drugs and sub-
stances and the enormous profits
derived from illicit traffic,
Considering that measures are
necessary to monitor certain sub-
stances, including precursors,
Chemicals and solvents, which are
used in the manufacture of narcotic
drugs and psychotropic substances,
the ready availability of which has
led to an increase in the clandestine
manufacture of such drugs and
substances,
Determined to improve interna-
tional co-operation in the suppres-
sion of illicit traffic by sea,
Recognizing that eradication of
illicit traffic is a collective respon-
sibility of all States and that, to that
end, co-ordinated action within the
framework of intemational co-ope-
ration is necessary,
Acknowledging the competence
of the United Nations in the field of
control of narcotic drugs and
psychotropic substances and desi-
rous that the intemational organs
concerned with such control should
be within the framework of that
Organization,
Reaffirming the guiding prin-
ciples of existing treaties in the field
of narcotic drugs and psychotropic
subtances and the system of control
which they embody,
pera statsmaskineriet, den lagliga af-
färs- och finansverksamheten samt
samhällsstrukturen på alla nivåer,
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
som föresatt sig att beröva de
personer som bedriver olaglig han-
tering vinningen av deras brottsliga
verksamhet och därigenom undan-
röja huvudmotivet för denna verk-
samhet,
som önskar avlägsna grund-
orsakerna till missbruket av nar-
kotika och psykotropa ämnen, inklu-
sive den illegala efterfrågan på
narkotika och sådana ämnen samt de
enorma vinster som härrör från den
olagliga hanteringen,
som beaktar att åtgärder erfordras
för kontroll av vissa ämnen, där-
ibland mellanprodukter, kemikalier
och lösningsmedel, som används vid
tillverkningen av narkotika och psy-
kotropa ämnen och som genom sin
lättillgänglighet har lett till att den
hemliga tillverkningen av narkotika
och sådana ämnen har ökat,
som föresatt sig att förbättra det
internationella samarbetet för att
bekämpa den olagliga hanteringen till
havs,
som inser att alla stater har ett
gemensamt ansvar for utrotningen av
den olagliga hanteringen och att detta
kräver samordnade åtgärder inom
ramen för det internationella samar-
betet,
som erkänner Förenta nationernas
behörighet när det gäller kontrollen
av narkotika och psykotropa ämnen
och som önskar att de internationella
organ som handhar denna kontroll
skall verka inom ramen för denna
organisation,
som pä nytt bekräftar de vägle-
dande principer som ligger till grund
för gällande traktater om narkotika
och psykotropa ämnen och det kon-
trollsystem som är föreskrivet i
dessa,
61
Recognizing the need to reinforce
and supplement the measures provi-
ded in the Single Convention on
Narcotic Drugs, 1961, that Con-
vention as amended by the 1972
protocol Amending the Single Con-
vention on Narcotic Drugs, 1961,
and the 1971 Convention on
psychotropic substances, in order to
counter the magnitude and extern of
illicit traffic and its grave conse-
quences,
Recognizing also the importance
of strengthening and enhancing ef-
fective legal means for intemational
co-operation in criminal matters for
suppressing the intemational crimi-
nal activities of illicit traffic,
Desiring to conclude a compre-
hensive, effective and operative in-
temational convention that is direc-
ted specifically against illcit traffic
and that considers the various
aspects of the problem as a whole,
in particular those aspects not envi-
saged in the existing treaties in the
field of narcotic drugs and psycho-
tropic substances,
Hereby agree as follows:
Article 1
DEFINITIONS
Except where otherwise ex-
pressly indicated or where the con-
text otherwise requires, the follo-
wing definitions shall apply
throughout this Convention:
(a) "Board" means the Inter-
national Narcotics Control Board
established by the Single Con-
vention on Narcotic Drugs, 1961,
and that Convention as amended by
the 1972 Protocol Amending the
single Convention on Narcotic
Drugs, 1961;
(b) "Cannabis plant” means any
plant of the genus Cannabis;
(c) "Coca bush" means the plant
of any species of the genus
Erythroxylon;
som inser behovet av att förstärka
och komplettera de åtgärder som fö-
reskrivs i 1961 års allmänna narkoti-
kakonvention, i samma konvention
med de ändringar som infördes ge-
nom 1972 års protokoll om än-
dringar i 1961 års allmänna narkoti-
kakonvention samt i 1971 års kon-
vention om psykotropa ämnen i syfte
att minska betydelsen och omfatt-
ningen av den olagliga hanteringen
och dess allvarliga följder,
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
som även inser vikten av att för-
stärka och utveckla effektiva rättsliga
medel för internationellt straffrättsligt
samarbete i syfte att bekämpa den
internationella brottsliga verksamhet
som den olagliga hanteringen utgör,
som önskar sluta en omfattande,
effektiv och verksam internationell
konvention, som är särskilt inriktad
på den olagliga hanteringen och som
beaktar de olika aspekter som är för-
knippade med detta problem i dess
helhet, i synnerhet de aspekter som
inte förutsetts i de befintliga trakta-
terna rörande narkotika och psyko-
tropa ämnen,
har kommit överens om följande.
Artikel 1
DEFINITIONER
Där inte annat uttryckligen sägs
eller sammanhanget kräver annat,
skall följande definitioner tillämpas
genomgående i denna konvention:
(a) "Styrelsen," varmed avses
Internationella narkotikakontrollsty-
relsen, som inrättades genom 1961
års allmänna narkotikakonvention
och samma konvention med de än-
dringar som infördes genom 1972
års protokoll om ändringar i 1961
års allmänna narkotikakonvention;
(b) "Cannabisväxt", varmed av-
ses varje växt av släktet Cannabis;
(c) "Kokabuske", varmed avses
varje art av släktet Erythroxylon;
62
(d) "Commercial carrier" means
any person or any public, private or
other entity engaged in transporting
persons, goods or mails for remune-
ration, hire or any other benefit;
(e) "Commission" means the
Commission on Narcotic Drugs of
the Economic and Social council of
the United Nations;
(f) "Confiscation", which in-
cludes forfeiture where applicable,
means the permanent deprivation if
property by order of a court or other
competent authority;
(g) "Controlled delivery" means
the technique of allowing illicit or
suspect consignments of narcotic
drugs, psychotropic substances,
substances in Table I and Table II
annexed to this Convention, or sub-
stances substituted for them, to pass
out of, through or into the territory
of one or more countries, with the
knowledge and under the supervi-
sion of their competent authorities,
with a view to identifying persons
involved in the commission of of-
fences established in accordance
with artide 3, paragraph 1 of the
Convention;
(h) "1961 Convention" means
the Single Convention on Narcotic
Drugs, 1961,
(i) "1961 Convention as amen-
ded" means the Single Convention
on Narcotic Drugs, 1961, as amen-
ded by the 1972 Protocol Amending
the Single Convention on Narcotic
Drugs, 1961;
(j) "1971 Convention" means the
Convention on Psychotropic Sub-
stances, 1971;
(k) "Council" means the Eco-
nomic and Social Council of the
United Nations;
(l) "Freezing" or "seizure" means
temporarily prohibiting the transfer,
conversion, disposition or move-
ment of property or temporarily
assuming custody or control of pro-
perty on the basis of an order issued
by a court or a competent authority;
(d) "Yrkesmässig fraktförare",
varmed avses enskilda personer eller
statliga, enskilda eller andra organi-
sationer som bedriver transport av
personer, gods eller post mot ersätt-
ning, hyra eller annat utbyte;
(e) "Kommissionen", varmed
avses Förenta nationernas ekono-
miska och sociala råds narkotika-
kommission;
(f) "Förverkande", vilket där så
är tillämpligt inbegriper "forfeiture",
varmed avses bestående berövande
av egendom till följd av beslut av en
domstol eller annan behörig myn-
dighet;
(g) "Övervakad leverans", var-
med avses metoden att tillåta att en
olaglig eller misstänkt försändelse av
narkotika, psykotropa ämnen, äm-
nen upptagna i förteckning I eller
förteckning II fogade till denna kon-
vention, eller ämnen med vilka så-
dana ämnen ersatts, förs ut ur, ige-
nom eller in i ett eller flera länders
territorium med de behöriga myn-
digheternas vetskap och under deras
övervakning, i avsikt att identifiera
personer som är inblandade i brott
som anges i artikel 3, punkt 1, i
konventionen;
(h) "1961 års konvention", var-
med avses 1961 års allmänna narko-
tikakonvention;
(i) "1961 års konvention med
ändringar", varmed avses 1961 års
allmänna narkotikakonvention med
de ändringar som infördes genom
1972 års protokoll om ändringar i
1961 års allmänna narkotikakonven-
tion;
(j) "1971 års konvention", var-
med avses 1971 års konvention om
psykotropa ämnen;
(k) "Rådet", varinea avses Fö-
renta nationernas ekonomiska och
sociala råd;
(l) "Spärrande" eller "beslag",
varmed avses att tillfälligt förbjuda
överlåtelse, omvandling, förfogande
över eller flyttning av egendom eller
tillfälligt förvar eller omhänderta-
gande av egendom med stöd av ett
beslut av domstol eller behörig
myndighet;
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
63
(m) "Illicit traffic" means the of-
fences set forth in article 3, pa-
ragraphs 1 and 2, of this Con-
vention;
(n) "Narcotic drug” means any
of the substances, natural or synthe-
tic, in Schedules I and II of the
single Convention on Narcotic
Drugs, 1961, and that Convention
as amended by the 1972 Protocol
Amending the single Convention on
Narcotic Drugs, 1961;
(o) "Opium poppy" means the
plant of the species Papaver somrti-
ferum L;
(p) "Proceeds" means any pro-
perty derived from or obtained,
directly or indirectly, through the
commission of an offence estab-
lished in accordance with article 3,
paragraph 1;
(q) "Property" means assets of
every kind, whether corporeal or in-
corporeal, movable or immovable,
tangible or intangible, and legal do-
cuments or instruments evidencing
title to or interest in, such assets;
(r) "Psychotropic substance"
means any substance, natural or
synthetic, or any natural material in
Schedules I, II, III and IV of the
Convention on Psychotropic Sub-
stances, 1971;
(s) "Secretary-General" means
the Secretary-General of the United
nations;
(t) "Table I" and "Table II” mean
the correspondingly numbered lists
of substances annexed to this
Convention, as amended from time
to time in accordance with article 12;
(u) "Transit State” means a State
through the territory of which illicit
narcotic drugs, psychotropic sub-
stances and substances in Table I
and Table II are being moved, which
is neither the place of origin nor the
place of ultimate destination thereof.
(m) "Olaglig hantering", varmed
avses brott som anges i artikel 3,
punkterna 1 och 2, i denna konven-
tion;
(n) "Narkotika", varmed avses
varje ämne, vare sig naturligt eller
syntetiskt, som finns upptaget i för-
teckningarna I och Ili 1961 års all-
männa narkotikakonvention och
samma konvention med de ändringar
som infördes genom 1972 års proto-
koll om ändringar i 1961 års all-
männa narkotikakonvention;
(o) "Vallmo", varmed avses
växten av arten Papaver somniferum
L;
(p) "Vinning", varmed avses all
egendom som förvärvats genom eller
som direkt eller indirekt härrör från
brott som anges i artikel 3, punkt 1;
(q) "Egendom", varmed avses
alla slags tillgångar, materiella eller
immateriella, lös eller fast egendom
samt juridiska handlingar eller ur-
kunder som styrker äganderätt till
eller annan rätt till sådana tillgångar,
(r) "Psykotropt ämne," varmed
avses varje ämne, naturligt eller
syntetiskt, eller varje naturligt mate-
rial som finns upptaget i förteck-
ningarna I, II, III eller IV i 1971 års
konvention om psykotropa ämnen;
(s) "Generalsekreteraren", var-
med avses Förenta nationernas gene-
ralsekreterare
(t) "Förteckning I" och "För-
teckning 11", varmed avses de på
detta sätt numrerade och till denna
konvention fogade förteckningarna
över ämnen med de ändringar som
från tid till annan kan komma att gö-
ras i överensstämmelse med artikel
12;
(u) "Transitstat", varmed avses
stat genom vars territorium olaglig
narkotika, psykotropa ämnen eller
ämnen upptagna i förteckning I och
förteckning II transporteras, och
som är varken ursprungsland eller
slutligt destinationsland för dessa.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
64
Article 2
Artikel 2
SCOPEOFTHE CONVENTION
KONVENTIONENS OMFATT-
NING
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
1. The purpose of this Con-
vention is to promote co-operation
among the Parties so that they may
address more effectively the various
aspects of illicit traffic in narcotic
drugs and psychotropic substances
having an intemational dimension.
In carrying out their obligations
under the Convention, the Parties
shall take necessary measures,
including legislative and admini-
strative measures, in conformity
with the fundamental provisions of
their respective domestic legislative
systems.
2. The Parties shall carry out their
obligations under this Convention
in a manner consistent with the
principles of sovereign equality and
territorial integrity of States and that
of non-intervention in the domestic
affairs of other States.
3. A Party shall not undertake in
the territory of another Party the ex-
ercise of jurisdiction and perfor-
mance of functions which are
exclusively reserved for the
authorities of that other Party by its
domestic law.
1. Syftet med denna konvention
är att främja samarbetet mellan par-
terna för att de mer effektivt skall
kunna angripa de olika formerna av
olaglig hantering av narkotika och
psykotropa ämnen med internationell
omfattning. Vid fullgörandet av sina
skyldigheter enligt konventionen
skall parterna vidta erforderliga åt-
gärder, inklusive lagstiftning och
administrativa åtgärder, i enlighet
med de grundläggande bestämmel-
serna i sina nationella rättsord-
ningar.
2. Parterna skall fullgöra sina
skyldigheter enligt denna konvention
på ett sätt som är förenligt med prin-
ciperna om staters suveräna lik-
ställdhet och territoriella integritet
samt med principen om icke-in-
blandning i andra staters inre angelä-
genheter.
3. Part skall inte inom en annan
parts territorium utöva rättskipning
eller funktioner som är förbehållna
den andra partens myndigheter enligt
dess nationella lag.
Article 3
Artikel 3
OFFENCES AND SANCTIONS
1. Each Party shall adopt such
measures as may be necessary to
establish as criminal offences under
its domestic law, when committed
intentionally:
(a) (i) The production, manufac-
ture, extraction, preparation, offer-
ing, offering for sale, distribution,
sale, delivery on any terms whatso-
ever, brokerage, dispatch, dispatch
in transit, transport, importation or
exportation of any narcotic drug or
any psychotropic substance contrary
to the provisions of the 1961 Con-
BROTT OCH PÅFÖLJDER
1. Varje part skall vidta nödvän-
diga åtgärder för att enligt sin natio-
nella lagstiftning belägga följande
handlingar med straff när de begås
uppsåtligen:
(a) (i) produktion, tillverkning,
extraktion, beredning, erbjudande,
utbjudande till försäljning, distribu-
tion, försäljning, överlåtelse av varje
slag, förmedling, försändelse,
transitering, transport, import och
export av varje slag av narkotika
eller psykotropa ämnen i strid med
bestämmelserna i 1961 års konven-
5 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 127
65
vention, the 1961 Convention as
amended or the 1971 Convention;
(ii) The cultivation of opium
poppy, coca bush or cannabis plant
for the purpose of the production of
narcotic drugs contrary to the provi-
sions of the 1961 Convention and
the 1961 Convention as amended;
(iii) The possession or purchase
of any narcotic drug or psychotropic
substance for the purpose of any of
the activities enumerated in (i)
above;
(iv) The manufacture, transport
or distribution of equipment, mate-
rials or of substances listed in Table
I and Table II, knowing that they are
to be used in or for the illicit cultiva-
tion, production or manufacture of
narcotic drugs or psychotropic sub-
stances;
(v) The organization, manage-
ment or financing of any of the of-
fences enumerated in (i), (ii), (iii) or
(iv) above;
(b) (i) The conversion or transfer
of property, knowing that such
property is derived from any offence
or offences established in accor-
dance with subparagraph (a) of this
paragraph, or from an act of parti-
cipation in such offence or offences,
for the purpose of concealing or dis-
guising the illicit origin of the pro-
perty or of assisting any person who
is involved in the commission of
such an offence or offences to evade
the legal consequences of his ac-
tions;
(ii) The concealment or disguise
of the true nature, source, location,
disposition, movement, rights with
respect to, or ownership of pro-
perty, knowing that such property is
derived from an offence or offences
established in accordance with sub-
paragraph (a) of this paragraph or
from an act of participation in such
an offence or offences;
(c) Subject to its constitutional
principles and the basic concepts of
its legal system:
(i) The acquisition, possession
or use of property, knowing, at the
time of receipt, that such property
was derived from an offence or of-
tion, 1961 års konvention med än-
dringar eller 1971 års konvention;
(ii) odling av opiumvallmo, ko-
kabuske eller cannabisväxt i avsikt
att framställa narkotika i strid med
bestämmelserna i 1961 års konven-
tion och 1961 års konvention med
ändringar,
(iii) innehav eller köp av varje
slag av narkotika eller psykotropa
ämnen för varje under (i) ovan upp-
räknad verksamhet;
(iv) tillverkning, transport eller
distribution av utrustning, material
eller ämnen upptagna i förteckning I
och förteckning II med vetskap om
att de skall användas i eller för olag-
lig odling, produktion eller fram-
ställning av narkotika eller psyko-
tropa ämnen;
(v) organiserande, ledande eller
finansiering av något av de i (i), (ii),
(iii) och (iv) angivna brotten;
(b) (i) omsättning eller överlå-
telse av egendom med vetskap om att
egendomen härrör från ett eller flera
brott enligt (a) i denna punkt eller
från delaktighet i sådant eller sådana
brott, om det sker för att dölja eller
maskera egendomens olagliga ur-
sprung eller för att bistå en person
som är delaktig i brottet eller brotten
att undandra sig de rättsliga följderna
av sina handlingar;
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
(ii) döljande eller maskering av
egendomens rätta art eller ursprung,
av dess belägenhet eller förfogandet
över den eller dess förflyttning eller
av äganderätten eller andra rättighe-
ter till den med vetskap om att egen-
domen härrör från ett eller flera brott
enligt (a) i denna punkt eller från
delaktighet i sådant eller sådana
brott,
(c) med reservation för sina
konstitutionella principer och grund-
begreppen i sin rättsordning:
(i) förvärv, innehav eller an-
vändning av egendom om gärnings-
mannen vid mottagandet kände till att
egendomen härrörde från ett eller
66
fences established in accordance
with subparagraph (a) of this pa-
ragraph or from an act of participa-
tion in such offence or offences;
(ii) The possession of equipment
or materials or substances listed in
Table I and Table II, knowing that
they are being or are to be used in or
for the illicit cultivation, production
or manufacture of narcotic drugs or
psychotropic substances;
(iii) Publicly inciting or inducing
others, by any means, to commit
any of the offences established in
accordance with this article or to use
narcotic drugs or psychotropic sub-
stances illicitly;
(iv) Participation in, association
or conspiracy to commit, attempts to
commit and aiding, abetting, facili-
tating and counselling the commis-
sion of any of the offences estab-
lished in accordance with this article.
2. Subject to its constitutional
principles and the basic concepts of
its legal system, each Party shall
adopt such measures as may be
necessary to establish as a criminal
offence under its domestic law,
when committed intentionally, the
possession, purchase or cultivation
of narcotic drugs or psychotropic
substances for personal con-
sumption contrary to the provisions
of the 1961 Convention, the 1961
Convention as amended or the 1971
Convention.
3. Knowledge, intent or purpose
required as an element of an offence
set forth in paragraph 1 of this article
may be inferred from objective fac-
tual circumstances.
4. (a) Each Party shall make the
commission of the offences estab-
lished in accordance with paragraph
1 of this article liable to sanctions
which take into account the grave
nature of these offences, such as
imprisonment or other forms of
deprivation of liberty, pecuniary
sanctions and confiscation.
flera av de brott som anges under (a)
i denna punkt eller från delaktighet i
sådant eller sådana brott;
(ii) innehav av utrustning, mate-
rial eller ämnen angivna i förteckning
I eller förteckning II med vetskap om
att de används eller skall användas i
eller för olaglig odling, produktion
eller framställning av narkotika eller
psykotropa ämnen;
(iii) att offentligt uppmana eller
söka förleda andra, på vilket sätt det
vara må, att begå brott som anges i
denna artikel eller att olagligen an-
vända narkotika eller psykotropa
ämnen;
(iv) delaktighet i brott som anges
i denna artikel, samverkan eller
sammansvärjning i avsikt att begå
sådana brott, försök att begå eller
medhjälp eller bistånd till, främjande
av eller råd för genomförandet av
sådant brott.
2. Med reservation för sina kon-
stitutionella principer och grund-
begreppen i sin rättsordning skall
varje part vidta erforderliga åtgärder
för att, i de fall då handlingen begås
uppsåtligen, belägga med straff en-
ligt sin nationella lag innehav, köp
eller odling av narkotika eller psyko-
tropa ämnen för personligt bruk i
strid med bestämmelserna i 1961 års
konvention, 1961 års konvention
med ändringar och 1971 års kon-
vention.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
3. Vetskap, uppsåt eller avsikt
som erfordras för att brott som anges
i punkt 1 av denna artikel skall
föreligga får härledas från yttre
faktiska omständigheter.
4. (a) Varje part skall belägga
brott enligt punkt 1 i denna artikel
med straff som tar hänsyn till brot-
tens allvarliga art, såsom fängel-
sestraff eller annan frihetsberövande
påföljd, böter och förverkande.
67
(b) The Parties may provide, in
addition to conviction or punish-
ment, for an offence established in
accordance with paragraph 1 of this
article, that the offender shall un-
dergo measures such as treatment,
education, aftercare, rehabilitation or
social reintegration.
(c) Notwithstanding the pre-
ceding subparagraphs, in appro-
priate cases of a minor nature, the
Parties may provide, as altematives
to conviction or punishment, mea-
sures such as education, reha-
bilitation or social reintegration, as
well as, when the offender is a drug
abuser, treatment and aftercare.
(d) The parties may provide,
either as an altemative to conviction
or punishment, or in addition to con-
viction or punishment of an offence
established in accordance with pa-
ragraph 2 of this article, measures
for the treatment, education, after-
care, rehabilitation or social rein-
tegration of the offender.
5. The Parties shall ensure that
their courts and other competent
authorities having jurisdiction can
take into account factual circum-
stances which make the commission
of the offences established in accor-
dance with paragraph 1 of this article
particularly serious, such as:
(a) The involvement in the
offence of an organized criminal
group to which the offender be-
longs;
(b) The involvement of the of-
fender in other intemational organi-
zed criminal activities;
(c) The involvement of the of-
fender in other illegal activities facili-
tated by commission of the offence;
(d) The use of violence or arms
by the offender;
(e) The fact that the offender
holds a public office and that the
offence is connected with the office
in question;
(f) The victimization or use of
minors;
(g) The fact that the offence is
committed in a penal institution or in
an educational institution or social
(b) Partema kan, i fråga om brott
enligt punkt 1 i denna artikel, före-
skriva att gärningsmannen utöver
dom eller straff skall bli föremål för
åtgärder såsom behandling, utbild-
ning, eftervård, rehabilitering eller
social återanpassning.
(c) Utan hinder av föregående
stycken i denna punkt kan parterna, i
fall där brottet är mindre allvarligt,
som alternativ till dom eller straff
föreskriva åtgärder som utbildning,
rehabilitering eller social återanpass-
ning samt, när gärningsmannen är
narkotikamissbrukare, behandling
och eftervård.
(d) Parterna kan, antingen som
alternativ till dom eller straff eller
som tillägg därtill, i fråga om brott
enligt punkt 2 i denna artikel, före-
skriva att gärningsmannen skall bli
föremål för behandling, utbildning,
eftervård, rehabilitering eller social
återanpassning.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
5. Parterna skall säkerställa att
deras domstolar och andra behöriga
myndigheter med domsrätt kan be-
akta sådana faktiska omständigheter
som gör brott enligt punkt 1 av
denna artikel särskilt allvarliga, så-
som:
(a) att en organiserad brottslig
grupp som gärningsmannen tillhör
är inblandad i brottet;
(b) att gärningsmannen är in-
blandad i annan organiserad interna-
tionell brottslig verksamhet;
(c) att gärningsmannen är inblan-
dad i annan olaglig verksamhet som
främjats av brottet i fråga;
(d) att gärningsmannen använt
våld eller vapen;
(e) att gärningsmannen innehar
ett offentligt ämbete och brottet har
anknytning till detta ämbete;
(f) att minderåriga har funnits
bland offren eller har använts i verk-
samheten;
(g) att brottet förövats på en
kriminalvårdsanstalt eller en utbild-
ningsanstalt eller socialtjänstinrätt-
68
service facility or in their immediate
vicinity or in other places to which
school children and students resort
for educational, sports and social
activities;
(h) Prior conviction, particularly
for similar offences, whether foreign
or domestic, to the extern permitted
under the domestic law of a Party.
6. The Parties shall endeavour to
ensure that any discretionary legal
powers under their domestic law
relating to the prosecution of
persons for offences established in
accordance with this article are
exercised to maximize the effec-
tiveness of law enforcement mea-
sures in respect of those offences
and with due regard to the need to
deter the commission of such
offences.
7. The parties shall ensure that
their courts or other competent
authorities bear in mind the serious
nature of the offences enumerated in
paragraph 1 of this article and the
circumstances enumerated in pa-
ragraph 5 of this article when consi-
dering the eventuality of early re-
lease or parole of persons convicted
of such offences.
8. Each Party shall, where
appropriate. establish under its
domestic law a long statute of
limitations period in which to com-
mence proceedings for any offence
established in accordance with
paragraph 1 of this article, and a
longer period where the alleged
offender has evaded the adminis-
tration of justice.
9. Each Party shall take appro-
priate measures, consistent with its
legal system, to ensure that a person
charged with or convicted of an
offence established in accordance
with paragraph 1 of this article, who
is found within its territory, is pre-
sent at the necessary criminal
proceedings.
ning eller i deras omedelbara närhet
eller på andra platser som skolbarn
och studerande brukar besöka för
utbildnings- eller idrottsändamål el-
ler för fritidsaktiviteter,
(h) i den utsträckning en parts
nationella lag tillåter detta, att gär-
ningsmannen tidigare dömts, i syn-
nerhet för liknande brott, oavsett om
domen avkunnats utomlands eller av
partens egna domstolar.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
6. Parterna skall sträva efter att
säkerställa att sådan diskretionär
prövningsrätt som är föreskriven i
deras nationella lag avseende åtal
mot personer för brott enligt i denna
artikel tillämpas på ett sådant sätt att
bekämpningen av dessa brott blir så
effektiv som möjligt och att veder-
börlig hänsyn tas till behovet av att
avskräcka från att sådana brott för-
övas.
7. Parterna skall säkerställa att
deras domstolar och andra behöriga
myndigheter beaktar den allvarliga
arten i de i punkt 1 i denna artikel
angivna brotten och de i punkt 5 i
denna artikel angivna omständighe-
terna, när de bedömer frågan om ti-
dig eller villkorlig frigivning av per-
soner som dömts för sådana brott.
8. Varje part skall, där så är
lämpligt, i sin nationella lag fastställa
en lång preskriptionstid inom vilken
rättsligt förfarande skall kunna inle-
das i fråga om brott som anges i
punkt 1 i denna artikel och en ännu
längre preskriptionstid i de fall då
den misstänkte har undandragit sig
lagföring.
9. Varje part skall vidta lämpliga
åtgärder, förenliga med dess rätts-
ordning, för att säkerställa att den
som har åtalats för eller befunnits
skyldig till brott som anges i punkt 1
i denna artikel och som påträffas
inom dess territorium är närvarande
vid det nödvändiga rättsliga förfa-
randet.
69
10. For the purpose of co-opera-
tion among the Parties under this
Convention, including, in particular,
co-operation under artides 5, 6, 7
and 9, offences established in accor-
dance with this article shall not be
considered as fiscal offences or as
political offences or regarded as po-
litically motivated, without prejudice
to the constitutional limitations and
the fundamental domestic law of the
Parties.
11. Nothing contained in this
article shall affect the principle that
the description of the offences to
which it refers and of legal defences
thereto is reserved to the domestic
law of a Party and that such offences
shall be prosecuted and punished in
conformity with that law.
Article 4
JURISDICTION
1. Each Party:
(a) Shall take such measures as
may be necessary to establish its
jurisdiction over the offences it has
established in accordance with article
3, paragraph 1, when:
(i) The offence is committed in its
territory;
(ii) The offence is committed on
board a vessel flying its flag or an
aircraft which is registered under its
laws at the time the offence is
committed;
(b) May take such measures as
may be necessary to establish its
jurisdiction over the offences it has
established in accordance with article
3, paragraph 1, when:
(i) The offence is committed by
one of its nationals or by a person
who has his habitual residence in its
territory;
(ii) The offence is committed on
board a vessel conceming which that
Party has been authorized to take
appropriate action pursuant to article
17, provided that such jurisdiction
shall be exercised only on the basis
10. Vid samarbete mellan par-
terna enligt denna konvention och i
synnerhet vid samarbete enligt artik-
larna 5, 6, 7 och 9, skall, om inte
annat följer av konstitutionella be-
gränsningar eller grundläggande na-
tionell lag, brott som anges i denna
artikel inte anses som skattebrott el-
ler politiska brott eller som politiskt
grundade.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
11. Bestämmelserna i denna ar-
tikel skall inte rubba principen att be-
skrivningen av åsyftade brott och av
de lagliga invändningar som kan gö-
ras skall vara förbehållna vaije parts
nationella lag samt att sådana brott
skall åtalas och bestraffas i enlighet
med denna lag.
Artikel 4
DOMSRÄTT
1. Varje part
(a) skall vidta sådana åtgärder
som kan vara nödvändiga för att den
skall kunna utöva domsrätt i fråga
om brott som anges i artikel 3,
punkt 1, när:
(i) brottet har förövats inom dess
territorium;
(ii) brottet har förövats ombord
på ett fartyg som för den statens
flagga eller på ett luftfartyg som är
registrerat enligt dess lagar vid tid-
punkten för brottet,
(b) kan vidta sådana åtgärder som
kan vara nödvändiga för att den skall
kunna utöva domsrätt i fråga om
brott som anges i artikel 3, punkt 1,
när
(i) brottet har förövats av en av
dess medborgare eller av en person
som har hemvist inom dess territo-
rium;
(ii) brottet har förövats ombord
på ett fartyg i fråga om vilket parten
har fått tillstånd att vidta lämpliga åt-
gärder enligt artikel 17, under förut-
sättning att sådan domsrätt skall ut-
övas endast på grundval av avtal
70
of agreements or arrangements re-
ferred to in paragraphs 4 and 9 of
that article;
(iii) The offence is one of those
established in accordance with article
3, paragraph 1, subparagraph (c)
(iv), and is committed outside its
territory with a view to the com-
mission, within its territory, of an
offence established in accordance
with article 3, paragraph 1.
2. Each Party:
(a) Shall also take such measures
as may be necessary to establish its
jurisdiction over the offences it has
established in accordance with article
3, paragraph 1, when the alleged of-
fender is present in its territory and it
does not extradite him to another
Party on the ground:
(i) That the offence has been
committed in its territory or on board
a vessel flying its flag or an aircraft
which was registered under its law
at the time the offence was com-
mitted; or
(ii) That the offence has been
committed by one of its nationals;
(b) May also take such measures
as may be necessary to establish its
jurisdiction over the offences it has
established in accordance with article
3, paragraph 1, when the alleged
offender is present in its territory
and it does not extradite him to
another Party.
3. This Convention does not
exclude the excercise of any criminal
jurisdiction established by a Party in
accordance with its domestic law.
eller överenskommelser som avses i
punkterna 4 och 9 i nämnda artikel;
(iii) brottet är sådant som anges i
artikel 3, punkt 1 (c) (iv), och har
förövats utanför partens territorium
med avsikt att inom dess territorium
föröva ett brott som anges i artikel 3,
punkt 1.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
2. Varje part
(a) skall vidta sådana åtgärder
som kan vara nödvändiga för att den
skall kunna utöva jurisdiktion i fråga
om brott enligt artikel 3, punkt 1,
när den misstänkte befinner sig
inom dess territorium och parten
inte utvisar honom till en annan part
på grund av att
(i) brottet förövats inom dess
territorium eller ombord på ett fartyg
som förde den statens flagga eller
ombord på ett luftfartyg registrerat
enligt dess lagar vid tidpunkten för
brottet; eller att
(ii) brottet har förövats av en av
dess medborgare;
(b) kan även vidta sådana åtgär-
der som kan vara nödvändiga för att
den skall kunna utöva domsrätt i
fråga om brott enligt artikel 3, punkt
1, när den misstänkte befinner sig
inom dess territorium och parten inte
utlämnar honom till en annan part.
3. Denna konvention utesluter
inte att straffrättslig domsrätt utövas
av en part enligt dess nationella lag.
Article 5
CONFISCATION
1. Each Party shall adopt such
measures as may be necessary to
enable confiscation of:
(a) Proceeds derived from offen-
ces established in accordance with
article 3, paragraph 1, or property
the value of which corresponds to
that of such proceeds;
Artikel 5
FÖRVERKANDE
1. Varje part skall vidta sådana
åtgärder som kan vara nödvändiga
för att möjliggöra förverkande av
(a) vinning som härrör från brott
enligt artikel 3, punkt 1, eller egen-
dom motsvarande värdet av sådan
vinning;
71
(b) Narcotic drugs and psycho-
tropic substances, materials and
equipment or other instrumentalities
used in or intended for use in any
manner in offences established in
accordance with article 3, paragraph
1.
2. Each Party shall also adopt
such measures as may be necessary
to enable its competent authorities to
identify, trace, and freeze or seize
proceeds, property, instrumentalities
or any other things referred to in
paragraph 1 of this article, for the
purpose of eventual confiscation.
3. In order to carry out the mea-
sures referred to in this article, each
Party shall empower its courts or
other competent authorities to order
that bank, financial or commercial
records be made available or be
seized. A Party shall not decline to
act under the provisions of this
paragraph on the ground of bank
secrecy.
4. (a) Following a request made
pursuant to this article by another
Party having jurisdiction over an of-
fence established in accordance with
article 3, paragraph 1, the Party in
whose territory proceeds, property,
instrumentalities or any other things
referred to in paragraph 1 of this ar-
ticle are situated shall:
(i) Submit the request to its com-
petent authorities for the purpose of
obtaining an order of confiscation
and, if such order is granted, give
effect to it; or
(ii) Submit to its competent
authorities, with a view to giving
effect to it to the extern requested, an
order of confiscation issued by the
requesting Party in accordance with
paragraph 1 of this article, in so far
as it relätes to proceeds, property,
instrumentalities or any other things
referred to in paragraph 1 situated in
the territory of the requested Party.
(b) narkotika och psykotropa
ämnen, material och utrustning eller
andra hjälpmedel som använts eller
varit avsedda att användas på något
sätt vid brott enligt artikel 3, punkt
1.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
2. Varje part skall även vidta så-
dana åtgärder som kan vara nöd-
vändiga för att deras behöriga myn-
digheter skall kunna identifiera,
spåra och spärra eller beslagta vin-
ning, egendom, hjälpmedel eller an-
dra föremål som avses i punkt 1 i
denna artikel för att förverkande se-
nare skall kunna ske.
3. För att möjliggöra de åtgärder
som avses i denna artikel skall varje
part bemyndiga sina domstolar eller
andra behöriga myndigheter att för-
ordna att bank- eller affärshandlingar
eller andra handlingar rörande eko-
nomiska förhållanden skall göras
tillgängliga eller beslagtas. En part
skall inte vägra att vidta åtgärder en-
ligt bestämmelserna i denna punkt
under hänvisning till banksekretess.
4. (a) Efter en framställning en-
ligt bestämmelserna i denna artikel
från en part som har domsrätt över
ett brott enligt artikel 3, punkt 1,
skall den part inom vars område
vinning, egendom, hjälpmedel eller
andra föremål som avses i punkt 1 i
denna artikel finns
(i) överlämna framställningen till
sina behöriga myndigheter för att ut-
verka ett beslut om förverkande och,
om ett sådant beslut meddelas, låta
verkställa det; eller
(ii) överlämna till sina behöriga
myndigheter ett beslut om förver-
kande meddelat av den ansökande
parten enligt punkt 1 i denna artikel
för verkställighet i den omfattning
som begärs, till den del beslutet av-
ser vinning, egendom, hjälpmedel
eller andra föremål som avses i
punkt 1 i denna artikel som finns
inom den anmodade partens territo-
rium.
72
(b) Following a request made
pursuant to this article by another
Party having jurisdiction over an of-
fence established in accordance with
article 3, paragraph 1, the requested
Party shall take measures to identify,
trace, and freeze or seize proceeds,
property, instrumentalities or any
other things referred to in paragraph
1 of this article for the purpose of
eventual confiscation to be ordered
either by the requesting Party or,
pursuant to a request under sub-
paragraph (a) of this paragraph, by
the requested Party.
(c) The decisions or actions
provided for in subparagraphs (a)
and (b) of this paragraph shall be ta-
ken by the requested Party, in ac-
cordance with and subject to the
provisions of its domestic law and
its procedural rules or any bilateral
or multilateral treaty, agreement or
arrangement to which it may be
bound in relation to the requesting
Party.
(d) The provisions of article 7,
paragraphs 6 to 19 are applicable
mutatis mutandis. In addition to the
information specified in article 7, pa-
ragraph 10, requests made pursuant
to this article shall contain the
following:
(i) In the case of a request
pertaining to subparagraph (a) (i) of
this paragraph, a description of the
property to be confiscated and a
statement of the facts relied upon by
the requesting Party sufficient to
enable the requested Party to seek
the order under its domestic law;
(ii) In the case of a request per-
taining to subparagraph (a) (ii), a
legally admissible copy of an order
of confiscation issued by the re-
questing Party upon which the
request is based, a statement of the
facts and information as to the extern
to which the execution of the order
is requested;
(iii) In the case of a request
pertaining to subparagraph (b), a
statement of the facts relied upon by
the requesting Party and a descrip-
tion of the actions requested.
(b) Efter en framställning enligt
bestämmelserna i denna artikel från
en part som har domsrätt över brott
enligt 3, punkt 1, skall den anmo-
dade parten vidta åtgärder för att
identifiera, spåra och spärra eller
beslagta vinning, egendom, hjälp-
medel eller andra föremål som avses
i punkt 1 i denna artikel för att för-
verkande skall kunna ske på grund
av ett beslut som meddelas antingen
av den ansökande parten eller av den
anmodade parten efter framställning
enligt (a) i denna punkt.
(c) De beslut eller åtgärder som
föreskrivs i (a) och (b) i denna punkt
skall beslutas av den anmodade par-
ten i enlighet med och på de villkor
som föreskrivs i dess nationella lag
och processuella bestämmelser eller i
bilaterala eller multilaterala fördrag,
avtal eller överenskommelser som
den kan vara bunden av i förhållande
till den ansökande parten.
(d) Bestämmelserna i punkterna
6-19 i artikel 7 skall gälla i tillämp-
liga delar. Utöver sådana upplys-
ningar som anges i punkt 10 i artikel
7 skall framställningar enligt denna
artikel innehålla följande:
(i) i fråga om en framställning
enligt (a) (i) i denna punkt, en be-
skrivning av den egendom som
skall förverkas och en redogörelse
för de omständigheter som åberopas
av den ansökande parten som skall
vara tillräckligt omfattande för att
den anmodade parten skall kunna ut-
verka ett beslut enligt sin nationella
lag;
(ii) i fråga om en framställning
enligt (a) (ii), en rättsligt giltig kopia
av det beslut om förverkande utfär-
dat av den ansökande parten som
åberopas till stöd för framställ-
ningen, en redogörelse för omstän-
digheterna samt uppgift om i vilken
omfattning verkställighet begärs;
(iii) i fråga om en framställning
enligt (b), en redogörelse för de
omständigheter som åberopas av
den ansökande parten och uppgift
om de åtgärder som begärs.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
73
(e) Each Party shall fumish to
the Secretary-General the text of any
of its laws and regulations which
give effect to this paragraph and the
text of any subsequent changes to
such laws and regulations.
(f) If a Party elects to make the
taking of the measures referred to in
subparagraphs (a) and (b) of this
paragraph conditional on the exis-
tence of a relevant treaty, that party
shall consider this Convention as the
necessary and sufficient treaty basis.
(g) The Parties shall seek to
conclude bilateral and multilateral
treaties, agreements or arrangements
to enhance the effectiveness of Inter-
national co-operation pursuant to
this article.
5. (a) Proceeds or property con-
fiscated by a Party pursuant to
paragraph 1 or paragraph 4 of this
article shall be disposed of by that
Party according to its domestic law
and administrative procedures.
(b) When acting on the request
of another Party in accordance with
this article, a Party may give special
consideration to concluding agree-
ments on:
(i) Contributing the value of such
proceeds and property, or funds
derived from the sale of such
proceeds or property, or a substan-
tial part thereof, to intergovern-
mental bodies specializing in the
fight against illicit traffic in and
abuse of narcotic drugs and psycho-
tropic substances;
(ii) Sharing with other Parties,
on a regular or case-by case basis,
such proceeds or property, or funds
derived from the sale of such pro-
ceeds or property, in accordance
with its domestic law, administrative
procedures or bilateral or multilateral
agreements entered into for this pur-
pose.
6. (a) If proceeds have been
transformed or converted into other
property, such property shall be
liable to the measures referred to in
this article instead of the proceeds.
(e) Varje part skall förse general-
sekreteraren med den lag- eller för-
ordningstext vari bestämmelserna i
denna punkt regleras samt texten till
varje senare ändring i sådan lag eller
förordning.
(f) Om en part ställer som villkor
för att vidta de åtgärder som avses i
(a) och (b) i denna punkt att ett avtal
skall föreligga, skall den betrakta
denna konvention som den nödvän-
diga och tillräckliga avtalsgrunden.
(g) Parterna skall sträva efter att
sluta bilaterala och multilaterala för-
drag, avtal eller överenskommelser
för att öka effektiviteten i det inter-
nationella samarbetet enligt denna
artikel.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
5. (a) Vinning eller egendom
som förverkats av en part enligt
punkt 1 eller punkt 4 i denna artikel
skall förfogas över av parten i enlig-
het med dess nationella lag och ad-
ministrativa bestämmelser.
(b) När en part bifaller en fram-
ställning från en annan part enligt
denna artikel, kan parten särskilt
överväga att sluta avtal om att
(i) överlämna värdet av vinningen
eller egendomen eller medel som er-
hålls från försäljningen av sådan
vinning eller egendom, eller en vä-
sentlig del därav, till mellanstatliga
organ som är inriktade på bekämp-
ning av olaglig hantering och miss-
bruk av narkotika och psykotropa
ämnen;
(ii) dela vinningen eller egendo-
men eller medel som erhålls från för-
säljningen av sådan vinning eller
egendom med andra parter på en re-
gelmässig basis eller enligt grunder
som fastställs i det enskilda fallet i
enlighet med dess nationella lag och
administrativa förfaranden eller bila-
terala eller multilaterala fördrag som
ingåtts i detta syfte.
6. (a) Om vinning har omvand-
lats eller omsatts till annan egendom,
skall sådan egendom vara föremål
för de åtgärder som avses i denna
artikel i stället för vinningen.
74
(b) If proceeds have been inter-
mingled with property acquired from
legitimate sources, such property
shall, without prejudice to any
powers relating to seizure or
freezing, be liable to confiscation up
to the assessed value of the
intermingled proceeds.
(c) Income or other benefits de-
rived from:
(i) Proceeds;
(ii) Property into which proceeds
have been transformed or con-
verted; or
(iii) Property with which pro-
ceeds have been intermingled
shall also be liable to the measu-
res referred to in this article, in the
same manner and to the same extent
as proceeds.
7. Each Party may consider en-
suring that the onus of proof be re-
versed regarding the lawful origin of
alleged proceeds or other property
liable to confiscation, to the extent
that such action is consistent with
the principles of its domestic law
and with the nature of the judicial
and other proceedings.
8. The provisions of this article
shall not be construed as prejudicing
the rights of bona fide third parties.
9. Nothing contained in this
article shall affect the principle that
the measures to which it refers shall
be defined and implemented in
accordance with and subject to the
provisions of the domestic law of a
Party.
(b) Om vinning har blandats med
egendom som förvärvats från lagliga
källor, skall sådan egendom, utan att
inverka på vad som kan gälla i fråga
om beslag eller spärrande, vara fö-
remål för förverkande till det beräk-
nade värdet av den vinning som
sammanblandats.
(c) Även intäkter eller annat ut-
byte som härrör från
(i) vinning;
(ii) egendom som vinning har
omvandlats eller omsatts till; eller
(iii) egendom med vilken vinning
har blandats
skall vara föremål för de åtgärder
som avses i denna artikel på samma
sätt och i samma omfattning som
vinning.
7. Varje part kan överväga att
tillämpa omvänd bevisbörda i fråga
om huruvida egendom som miss-
tänkts vara vinning eller annan egen-
dom som kan förverkas är förvärvad
på ett lagligt sätt, i den utsträckning
detta är förenligt med principerna i
den nationella lagen och med arten
av de rättsliga och andra förfaranden
som kan gälla.
8. Bestämmelserna i denna arti-
kel skall inte tolkas så att de inkräk-
tar på de rättigheter som tillkommer
godtroende tredje man.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
9. Ingenting i denna artikel skall
inverka på principen att åsyftade åt-
gärder skall definieras och genom-
föras i enlighet med och på de villkor
som föreskrivs i varje parts natio-
nella lagar.
Article 6
Artikel 6
EXTRADITION
1. This article shall apply to the
offences established by the Parties in
accordance with article 3, para-
graph 1.
UTLÄMNING
1. Denna artikel skall äga till-
ämpning på brott som parterna belagt
med straff i enligt med i artikel 3,
punkt 1.
75
2. Each of the offences to which
this article applies shall be deemed to
be included as an extraditable of-
fence in any extradition treaty
existing between Parties. The Parties
undertake to include such offences
as extraditable offences in every
extradition treaty to be concluded
between them.
3. If a Party which makes
extradition conditional on the exis-
tence of a treaty receives a request
for extradition from another Party
with which it has no extradition
treaty, it may consider this
Convention as the legal basis for
extradition in respect of any offence
to which this article applies. The
Parties which require detailed
legislation in order to use this
Convention as a legal basis for
extradition shall consider enacting
such legislation as may be neces-
sary.
4. The Parties which do not
make extradition conditional on the
existence of a treaty shall recognize
offences to which this article applies
as extraditable offences between
themselves.
5. Extradition shall be subject to
the conditions provided for by the
law of the requested Party or by
applicable extradition treaties, in-
cluding the grounds upon which the
requested Party may refuse ex-
tradition.
6. In considering requests
received pursuant to this article, the
requested State may refuse to
comply with such requests where
there are substantial grounds leading
its judicial or other competent
authorities to believe that compliance
would facilitate the prosecution or
punishment of any person on
account of his race, religion, natio-
nality or political opinions, or would
cause prejudice for any of those
reasons to any person affected by
the request.
2. Varje brott som denna artikel
är tillämplig på skall anses vara ett
utlämningsbart brott i varje utläm-
ningsavtal som redan ingåtts mellan
parterna. Parterna förbinder sig att
medta dessa brott som utlämnings-
bara brott i varje utlämningsavtal
som kommer att slutas dem emellan.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
3. Om en part, som för utläm-
ning ställer som villkor att ett utläm-
ningsavtal skall föreligga, mottar en
framställning om utlämning från en
annan part med vilken den inte slutit
något sådant avtal, får den betrakta
denna konvention som laglig grund
för utlämning i fråga om vaije brott
på vilket denna artikel är tillämplig.
Parter som kräver detaljerad lag-
stiftning för att kunna tillämpa denna
konvention som laglig grund för ut-
lämning skall överväga att anta sådan
lagstiftning som kan krävas.
4. Parter som för utlämning inte
ställer som villkor att utlämningsav-
tal skall föreligga skall anse de brott
som avses i denna artikel som ut-
lämningsbara brott dem emellan.
5. Utlämning skall vara under-
kastad de villkor som gäller enligt
den anmodade partens lag eller enligt
tillämpliga utlämningsavtal, däri in-
begripet de grunder som får åbero-
pas av den anmodade parten för att
vägra utlämning
6. Vid prövning av en framställ-
ning som mottas enligt denna artikel
får den anmodade parten avslå en
framställning om det föreligger
grundad anledning för dess rättsliga
instanser eller andra behöriga myn-
digheter att anta att bifall till fram-
ställningen skulle bidra till att en per-
son åtalas eller straffas på grund av
sin ras, tro, nationalitet eller politiska
uppfattning eller att det på någon av
dessa grunder skulle vara till förfång
för någon som berörs av framställ-
ningen.
76
7. The Parties shall endeavour to
expedite extradition procedures and
to simplify evidentiary requirements
relating thereto in respect of any of-
fence to which this article applies.
8. Subject to the provisions of its
domestic law and its extradition
treaties, the requested Party may,
upon being satisfied that the cir-
cumstances so warrant and are
urgent, and at the request of the re-
questing Party, take a person whose
extradition is sought and who is pre-
sent in its territory into custody or
take other appropriate measures to
ensure his presence at extradition
proceedings.
9. Without prejudice to the exer-
cise of any criminal jurisdiction
established in accordance with its
domestic law, a Party in whose terri-
tory an alleged offender is found
shall:
(a) If it does not extradite him in
respect of an offence established in
accordance with article 3, pa-
ragraph 1, on the grounds set forth
in article 4, paragraph 2, subpa-
ragraph (a), submit the case to its
competent authorities for the pur-
pose of prosecution, unless other-
wise agreed with the requesting
Party;
(b) If it does not extradite him in
respect of such an offence and has
established its jurisdiction in relation
to that offence in accordance with
article 4, paragraph 2, subpara-
graph (b), submit the case to its
competent authorities for the pur-
pose of prosecution, unless other-
wise requested by the requesting
Party for the purposes of preserving
its legitimate jurisdiction.
10. If extradition, sought for
purposes of enforcing a sentence, is
refused because the person sought is
a national of the requested Party, the
requested Party shall, if its law so
permits and in conformity with the
requirements of such law, upon
7. Parterna skall i fråga om de
brott som avses i denna artikel sträva
efter att underlätta utlämningsförfa-
randet och förenkla de bevisrättsliga
krav som gäller för detta.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
8. Under hänsynstagande till
bestämmelserna i sin nationella lag
och de utlämningsavtal som den
ingått kan den anmodade parten, om
den finner att omständigheterna
kräver det och att ärendet är bråds-
kande, på begäran av den ansökande
parten ta en person som begärts
utlämnad och som befinner sig inom
dess territorium i förvar eller vidta
andra lämpliga åtgärder för att
säkerställa att vederbörande är när-
varande vid utlämningsförfarandet.
9. Utan inskränkning i fråga om
den straffrättsliga domsrätt som gäl-
ler enligt dess nationella lag skall en
part inom vars territorium en miss-
tänkt gärningsman påträffas
(a) om parten på de grunder som
anges i artikel 4, punkt 2 (a), inte
utlämnar honom i anledning av brott
enligt artikel 3, punkt 1, överlämna
ärendet till sina behöriga myndighe-
ter för åtal, såvida inte annat avtalats
med den ansökande parten;
(b) om parten inte utlämnar ho-
nom i anledning av ett sådant brott
och parten har tillförsäkrat sig doms-
rätt beträffande brottet i enlighet med
artikel 4, punkt 2 (b), överlämna
ärendet till sina behöriga myndighe-
ter för åtal, om inte annat begärts av
den ansökande parten för att den
skall behålla sin rätt att utöva laglig
domsrätt.
10. Om utlämning, som begärs
för att verkställa ådömd påföljd, väg-
ras på grund av att den person som
begärs utlämnad är en av den anmo-
dade partens medborgare, skall den
anmodade parten, om dess lag tillåter
det och i överensstämmelse med de
77
application of the requesting Party,
consider the enforcement of the
sentence which has been imposed
under the law of the requesting
Party, or the remainder thereof.
11. The Parties shall seek to
conclude bilateral and multilateral
agreements to carry out or to en-
hance the effectiveness of extradi-
tion.
12. The Parties may consider
entering into bilateral or multilateral
agreements, whether ad hoc or gene-
ral, on the transfer to their country
of persons sentenced to imprison-
ment and other forms of deprivation
of liberty for offences to which this
article applies, in order that they may
complete their sentences there.
krav den lagen uppställer, på begä-
ran av den ansökande parten över-
väga att låta verkställa den påföljd
som ådömts enligt den ansökande
partens lag eller återstående del
därav.
11. Partema skall sträva efter att
sluta bilaterala och multilaterala avtal
for att genomföra eller öka effektivi-
teten i fråga om utlämning.
12. Parterna kan överväga att
sluta bilaterala eller multilaterala av-
tal, såväl för enskilda fall som all-
männa avtal, om att personer som
dömts till fängelse eller annan fri-
hetsberövande påföljd för brott som
denna artikel är tillämplig på skall
överföras till sina hemländer för att
straffet skall kunna avtjänas där.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
Article 7
Artikel 7
MUTUAL LEGAL ASSISTANCE
1. The Parties shall afford one
another, pursuant to this article, the
widest measure of mutual legal
assistance in investigations, prose-
cutions and judicial proceedings in
relation to criminal offences establis-
hed in accordance with article 3, pa-
ragraph 1.
2. Mutual legal assistance to be
afforded in accordance with this
article may be requested for any of
the following purposes:
(a) Taking evidence or state-
ments from persons;
(b) Effecting service of judicial
documents;
(c) Executing searches and seizu-
res;
(d) Examining objects and sites;
(e) Providing information and
evidentiary items;
INBÖRDES RÄTTSHJÄLP
1. Parterna skall i enlighet med
denna artikel lämna varandra inbör-
des rättshjälp i största möjliga om-
fattning vid brottsutredningar, åtal
och andra rättsliga förfaranden avse-
ende brott enligt artikel 3, punkt 1.
2. Inbördes rättshjälp som skall
lämnas enligt denna artikel kan
begäras i något av följande syften:
(a) upptagande av vittnesmål el-
ler andra utsagor,
(b) delgivning av rättegångs-
handlingar,
(c) genomförande av husrannsa-
kan och beslag;
(d) undersökning av föremål och
platser,
(e) tillhandahållande av informa-
tion och bevismaterial;
78
(f) Providing originals or certifi-
ed copies of relevant documents and
records, including bank, financial,
corporate or business records;
(g) Identifying or tracing pro-
ceeds, property, instrumentalities or
other things for evidentiary purpo-
ses.
3. The Parties may afford one
another any other forms of mutual
legal assistance allowed by the
domestic law of the requested Party.
4. Upon request, the Parties
shall facilitate or encourage, to the
extent consistent with their domestic
law and practice, the presence or
availability of persons, including
persons in custody, who consent to
assist in investigations or participate
in proceedings.
5. A Party shall not decline to
render mutual legal assistance under
this article on the ground of bank
secrecy.
6. The provisions of this article
shall not affect the obligations under
any other treaty, bilateral or multila-
teral, which govems or will govern,
in whole or in part, mutual legal
assistance in criminal matters.
7. Paragraphs 8 to 19 of this
article shall apply to requests made
pursuant to this article if the Parties
in question are not bound by a treaty
of mutual legal assistance. If these
Parties are bound by such a treaty,
the corresponding provisions of that
treaty shall apply unless the Parties
agree to apply paragraphs 8 to 19 of
this article in lieu thereof.
8. Parties shall designate an
authority, or when necessary
(f) tillhandahållande av hand-
lingar och uppteckningar av bety-
delse i original eller i bestyrkt kopia,
däri inbegripet bank- och företags-
handlingar och andra handlingar som
rör ekonomiska eller affärsmässiga
förhållanden.
(g) identifiering eller spårande av
vinning, egendom, hjälpmedel eller
andra föremål för bevisändamål.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
3. Parterna kan lämna varandra
varje annat slag av inbördes rätts-
hjälp som står i överensstämmelse
med den anmodade partens natio-
nella lag.
4. På begäran skall parterna, i
den mån det är förenligt med deras
nationella lag och bruk, underlätta
eller medverka till att personer som
samtycker till att medverka i brottsut-
redningar eller delta i andra rättsliga
förfaranden, däri inbegripet personer
som är berövade friheten, kan vara
närvarande eller inställa sig vid så-
dan utredning eller sådant förfa-
rande.
5. En part skall inte vägra att
lämna inbördes rättshjälp enligt
denna artikel med hänvisning till
banksekretess.
6. Bestämmelserna i denna arti-
kel skall inte påverka de skyldigheter
enligt andra avtal, vare sig bilaterala
eller multilaterala, som reglerar eller
kan komma att reglera, helt eller
delvis, inbördes rättshjälp i brottmål.
7. Punkterna 8-19 i denna artikel
skall vara tillämpliga på framställ-
ningar som görs enligt denna artikel,
om inte parterna i fråga är bundna av
ett särskilt avtal om inbördes rätts-
hjälp. Om parterna är bundna av ett
sådant avtal, skall motsvarande be-
stämmelser i det avtalet gälla, om
inte parterna kommer överens om att
punkterna 8-19 i denna artikel skall
gälla i stället.
8. Parterna skall utse ett central-
organ eller, där så erfordras, flera
79
authorities, which shall have the
responsibility and power to execute
requests for mutual legal assistance
or to transmit them to the competent
authorities for execution. The
authority or the authorities designa-
ted for this purpose shall be notified
to the Seceretary General. Trans-
mission of requests for mutual legal
assistance and any communication
related thereto shall be effected
between the authorities designated
by the Parties; this requirement shall
be without prejudice to the right of a
Party to require that such requests
and Communications be addressed to
it through the diplomatic channel
and, in urgent circumstances, where
the Parties agree, through channels
of the Intemational Criminal Police
Organization, if possible.
9. Requests shall be made in
writing in a language acceptable to
the requested Party. The language or
languages acceptable to each Party
shall be notified to the Secretary-
General. In urgent circumstances,
and where agreed by the Parties, re-
quests may be made orally, but shall
be confirmed in writing forthwith.
10. A request for mutual legal
assistance shall contain:
(a) The identity of the authority
making the request;
(b) The subject matter and nature
of the investigation, prosecution or
proceeding to which the request re-
lätes, and the name and the functions
of the authority conducting such in-
vestigation, prosecution or procee-
ding;
(c) A summary of the relevant
facts, except in respect of requests
for the purpose of service of judicial
documents;
(d) A description of the assistance
sought and details of any particular
procedure the requesting Party
wishes to be followed;
sådana organ, som skall ha ansvar
och befogenhet att handlägga fram-
ställningar om inbördes rättshjälp
eller att överlämna framställningarna
till behöriga myndigheter för verk-
ställighet. Generalsekreteraren skall
underrättas om det eller de organ
som utsetts för detta ändamål.
Framställningar om inbördes rätts-
hjälp och meddelanden som har
samband därmed skall översändas
mellan de av parterna utsedda
centralorganen; detta krav skall dock
inte inskränka en parts rätt att kräva
att sådana framställningar och med-
delanden skall översändas på diplo-
matisk väg eller, om ärendet är bråd-
skande och om parterna samtycker,
genom den internationella kriminal-
polisorganisationen, där så är möj-
ligt.
9. Framställningar skall avfattas
skriftligt på ett för den anmodade
parten godtagbart språk. General-
sekreteraren skall underrättas om
vilket eller vilka språk som är
godtagbara för varje part. Om ären-
det är brådskande och om parterna
samtycker, kan framställningar göras
muntligen. I sådana fall skall fram-
ställningen bekräftas skriftligen utan
dröjsmål.
10. En framställning om inbördes
rättshjälp skall innehålla
(a) uppgift om den myndighet
som gör framställningen;
(b) föremålet för och arten av den
brottsutredning, det åtal eller rättsliga
förfarande som framställningen av-
ser samt namnet på den myndighet
som handlägger brottsutredningen,
åtalet eller det rättsliga förfarandet
jämte upplysningar om vilka uppgif-
ter denna myndighet har,
(c) en sammanfattning av de
omständigheter som är av betydelse i
ärendet utom i de fall framställningen
gäller delgivning av rättegångs-
handlingar,
(d) uppgift om vilket slag av bi-
stånd som begärs samt huruvida den
ansökande parten önskar att ett sär-
skilt förfarande skall tillämpas;
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
80
(e) Where possible, the identity,
location and nationality of any per-
son concerned;
(f) The purpose for which the
evidence, information or action is
sought.
11. The requested Party may re-
quest additional information when it
appears necessary for the execution
of the request in accordance with its
domestic law or when it can facilitate
such execution.
12. A request shall be executed
in accordance with the domestic law
of the requested Party and, to the
extent not contrary to the domestic
law of the requested Party and
where possible, in accordance with
the procedures specifted in the re-
quest.
13. The requesting Party shall not
transmit nor use information or evi-
dence furnished by the requested
Party for investigations, prosecu-
tions or proceedings other than those
stated in the request without the
prior consent of the requested Party.
14. The requesting Party may
require that the requested Party keep
confidential the fact and substance of
the request, except to the extent ne-
cessary to execute the request. If the
requested Party cannot comply with
the requirement of confidentiality, it
shall promptly inform the requesting
Party.
15. Mutual legal assistance may
be refused:
(a) If the request is not made in
conformity with the provisions of
this article;
(b) If the requested Party consi-
ders that execution of the request is
likely to prejudice its sovereignty,
security, ordre public or other es-
sential interests;
(c) If the authorities of the requested
Party would be prohibited by its
(e) uppgift om samtliga berörda
personers identitet, adress och natio-
nalitet, där så är möjligt;
(f) uppgift om det ändamål för
vilket bevismaterial, upplysningar
eller åtgärder begärs.
11. Den anmodade parten får be-
gära ytterligare upplysningar, om
detta är nödvändigt för att kunna
verkställa den begärda åtgärden i en-
lighet med sin nationella lag eller om
det kan underlätta verkställigheten.
12. De åtgärder som framställ-
ningen avser skall verkställas enligt
den anmodade partens nationella lag
och, i den mån detta inte står i strid
med denna lag och där så är möjligt,
med tillämpning av de förfaranden
som anges i framställningen.
13. Den ansökande parten skall
inte, utan den anmodade partens
samtycke, vidarebefordra eller an-
vända information eller bevismaterial
som lämnats av den anmodade par-
ten för andra utredningar, åtal eller
rättegångar än sådana som angetts i
framställningen.
14. Den ansökande parten får
begära att den anmodade parten
iakttar sekretess beträffande fram-
ställningen och dess innehåll utom i
den omfattning som erfordras för att
verkställa de begärda åtgärderna. Om
den anmodade parten inte kan efter-
komma en begäran om sekretess,
skall den genast underrätta den an-
sökande parten.
15. En framställning om inbördes
rättshjälp får avslås om
(a) framställningen inte gjorts i
enlighet med bestämmelserna i denna
artikel,
(b) den anmodade parten anser
att verkställighet av de begärda åt-
gärderna sannolikt skulle skada dess
suveränitet, säkerhet, allmänna rätts-
principer (ordre public) eller andra
väsentliga intressen,
(c) den anmodade partens myn-
digheter enligt den nationella lagen
6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 127
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
domestic law from carrying out the
action requested with regard to any
similar offence, had it been subject
to investigation, prosecution or
proceedings under their own
jurisdiction;
(d) If it would be contrary to the
legal system of the requested Party
relating to mutual legal assistance for
the request to be granted.
16. Reasons shall be given for
any refusal of mutual legal assis-
tance.
17. Mutual legal assistance may
be postponed by the requested Party
on the ground that it interferes with
an ongoing investigation, prosecu-
tion or proceeding. In such a case,
the requested Party shall consult
with the requesting Party to deter-
mine if the assistance can still be
given subject to such terms and
conditions as the requested Party
deems necessary.
18. A witness, expert or other
person who consents to give evi-
dence in a proceeding or to assist in
an investigation, prosecution or ju-
dicial proceeding in the territory of
the requesting Party, shall not be
prosecuted, detained, punished or
subjected to any other restriction of
his personal liberty in that territory
in respect of acts, omissions or
convictions prior to his departure
from the territory of the requested
Party. Such safe conduct shall cease
when the witness, expert or other
person having had, for a period of
fifteen consecutive days, or for any
period agreed upon by the Parties,
from the date on which he has been
officially informed that his presence
is no longer required by the judicial
authorities, an opportunity of lea-
ving, has nevertheless remained
voluntarily in the territory or, having
left it, has retumed of his own free
will.
19. The ordinary costs of execu-
ting a request shall be bome by the
själva skulle vara förhindrade från att
vidta den begärda åtgärden i fråga
om ett liknande brott, om brottet
vore föremål för utredning, åtal eller
annat rättsligt förfarande enligt deras
egen domsrätt, eller om
(d) bifall till framställningen
skulle strida mot den anmodade par-
tens lagstiftning rörande inbördes
rättshjälp.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
16. Skäl för beslutet skall anges i
de fall en part avslår en begäran om
inbördes rättshjälp.
17. Inbördes rättshjälp kan upp-
skjutas av den anmodade parten, om
den skulle hindra en pågående
brottsutredning, åtal eller annat rätts-
ligt förfarande. I sådant fall skall den
anmodade parten överlägga med den
ansökande parten för att avgöra om
biståndet ändå kan lämnas på de vill-
kor som den anmodade parten anser
nödvändiga.
18. Vittne, sakkunnig eller annan
som samtycker till att avge vittnes-
mål eller medverka i brottsutredning,
åtal eller annat rättsligt förfarande
inom den ansökande partens territo-
rium får inte åtalas, fängslas, straf-
fas eller på annat sätt underkastas in-
skränkning i sin personliga frihet
inom detta territorium på grund av
någon handling, underlåtenhet eller
dom som hänför sig till tiden före
hans utresa från den anmodade par-
tens territorium. Denna immunitet
skall upphöra när vittnet, den sak-
kunnige eller annan person som be-
rörs, trots att han under en samman-
hängande tid av femton dagar, eller
under annan period som parterna
kommit överens om, från den dag
han fått officiell underrättelse om att
hans närvaro inte längre påkallas av
de rättsliga myndigheterna haft möj-
lighet att lämna territoriet, frivilligt
stannat kvar där eller, efter att ha
lämnat det, frivilligt återvänt dit.
19. Den anmodade parten skall
stå för ordinarie kostnader som är
82
requested Party, unless otherwise
agreed by the Parties concerned. If
expenses of a substantial or extra-
ordinary nature are or will be requi-
red to fulfil the request, the Parties
shall consult to determine the terms
and conditions under which the
request will be executed as well as
the manner in which the costs shall
be bome.
20. The Parties shall consider, as
may be necessary, the possibility of
concluding bilateral or multilaterial
agreements or arrangements that
would serve the purposes of, give
practical effect to, or enhance the
provisions of this article.
förenade med verkställigheten av de
begärda åtgärderna, om inte de be-
rörda parterna kommer överens om
annat. Om verkställigheten medför
eller kommer att medföra stora eller
extraordinära kostnader, skall par-
terna i samråd fastställa vilka villkor
som skall gälla för verkställigheten
och på vilket sätt kostnaderna skall
bäras.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
20. Parterna skall om så behövs
överväga att sluta bilaterala och
multilaterala avtal eller överenskom-
melser som skulle gagna, förverkliga
eller stärka bestämmelserna i denna
artikel.
Article 8
TRANSFER OF PROCEEDINGS
1. The Parties shall give conside-
ration to the possibility of transfer-
ring to one another proceedings for
criminal prosecution of offences
established in accordance with ar-
ticle 3, paragraph 1, in cases where
such transfer is considered to be in
the interests of a proper administra-
tion of justice.
Article 9
OTHER FORMS OF CO-
OPERATION AND TRAINING
1. The Parties shall co-operate
closely with one another, consistent
with their respective domestic legal
and administrative systems, with a
view to enhancing the effectiveness
of law enforcement action to supp-
ress the commission of offences
established in annordance with ar-
ticle 3, paragraph 1. They shall, in
particular, on the basis of bilateral or
multilateral agreements or arrange-
ments:
(a) Establish and maintain chan-
nels of communication between their
competent agencies and services to
facilitate the secure and rapid ex-
Artikel 8
ÖVERFÖRANDE AV LAGFÖRING
1. Parterna skall överväga möj-
ligheten av att till varandra överföra
lagföringen av brott i enlighet med
artikel 3, punkt 1, i fall där över-
förandet kan anses ligga i en korrekt
rättsskipnings intresse.
Artikel 9
ANDRA FORMER AV SAMAR-
BETE OCH UTBILDNING
1. Parterna skall på ett sätt som
är förenligt med deras nationella
rättsordning och administrativa re-
glering samarbeta nära med varandra
i syfte att effektivisera bekämp-
ningen av brott som anges i arti-
kel 3, punkt 1. De skall särskilt, på
grundval av bilaterala eller multilate-
rala avtal eller överenskommelser
(a) skapa och upprätthålla kom-
munikationsvägar mellan sina behö-
riga myndigheter och organ för att
främja ett säkert och snabbt informa-
83
change of information conceming all
aspects of offences established in
accordance with article 3, para-
graph 1, including, if the Parties
concerned deem it appropriate, links
with other criminal activities;
(b) Co-operate with one another
in conducting enquiries, with respect
to offences established in accordance
with article 3, paragraph 1, having
an intemational character, concer-
ning:
(i) The identity, whereabouts and
activities of persons suspected of
being involved in offences estab-
lished in accordance with article 3,
paragraph 1;
(ii) The movement of proceeds or
property derived from the commis-
sion of such offences;
(iii) The movement of narcotic
drugs, psychotropic substances,
substances in Table I and Table II
of this Convention and instrumen-
talities used or intended for use in
the commission of such offences;
(c) In appropriate cases and if
not contrary to domestic law, esta-
blish joint teams, taking into account
the need to protect the security of
persons and of operations, to carry
out the provisions of this paragraph.
Officials of any Party taking part in
such teams shall act as authorized by
the appropriate authorities of the
Party in whose territory the opera-
tion is to take place; in all such ca-
ses, the Parties involved shall ensure
that the sovereignty of the Party on
whose territory the operation is to
take place is fully respected;
(d) Provide, when appropriate,
necessary quantities of substances
for analytical or investigative purpo-
ses;
(e) Facilitate effective co-ordina-
tion between their competent agen-
cies and services and promote the
exchange of personnel and other
experts, including the posting of
liaison officers.
2. Each Party shall, to the extent
necessary, initiate, develop or im-
prove specific training programmes
tionsutbyte om alla förhållanden rö-
rande brott som anges i artikel 3,
punkt 1, däri inbegripet, om de be-
rörda partema finner det lämpligt,
sambanden med annan brottslig
verksamhet;
(b) samarbeta med varandra vid
utredning av brott som anges i
artikel 3, punkt 1, och som har
internationell karaktär i frågor röran-
de
(i) identitet, vistelseort och verk-
samhet i fråga om personer som
misstänks vara inblandade i brott en-
ligt artikel 3, punkt 1;
(ii) hur vinning eller egendom
som härrör från sådana brott förflyt-
tas;
(iii) hur narkotika, psykotropa
ämnen, ämnen upptagna i förteck-
ning I och förteckning II fogade till
denna konvention samt hjälpmedel
som använts eller är avsedda att an-
vändas vid förövandet av sådana
brott förflyttas;
(c) i förekommande fall, och när
det inte står i strid med nationell lag,
sätta upp gemensamma grupper för
att förverkliga bestämmelserna i
denna punkt under beaktande av
personalens och operationernas sä-
kerhet. Tjänstemän från en part som
ingår i sådana grupper skall anses
handla på uppdrag av de behöriga
myndigheterna hos den part inom
vars territorium åtgärden skall äga
rum. I samtliga sådana fall skall de
inblandade parterna säkerställa att
suveräniteten hos den part inom vars
territorium åtgärden skall äga rum
respekteras till fullo;
(d) i förekommande fall lämna
erforderliga mängder av ämnen för
analys- eller utredningsändamål;
(e) verka för effektiv samordning
mellan sina behöriga myndigheter
och organ samt främja utbyte av per-
sonal och andra sakkunniga, inklu-
sive utposterande av sambandsmän.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
2. Varje part skall i nödvändig
omfattning införa, utveckla eller för-
bättra särskilda utbildningsprogram
84
for its law enforcement and other
personnel, including customs,
charged with the suppression of of-
fences established in accordance
with article 3, paragraph 1. Such
programmes shall deal, in particular,
with the following:
(a) Methods used in the detection
and suppression of offences estab-
lished in accordance with article 3,
paragraph 1;
(b) Routes and techniques used
by persons suspected of being in-
volved in offences established in ac-
cordance with article 3, pa-
ragraph 1, particularly in transit
States, and appropriate countermea-
sures;
(c) Monitoring of the import and
export of narcotic drugs, psycho-
tropic substances and substances in
Table I and Table II;
(d) Detection and monitoring of
the movement of proceeds and pro-
perty derived from, and narcotic
drugs, psychotropic substances and
substances in Table I and Table II,
and instrumentalities used or inten-
ded for use in, the commission of
offences established in accordance
with article 3, paragraph 1;
(e) Methods used for the trans-
fer, concealment or disguise of such
proceeds, property and instrumen-
talities;
(f) Collection of evidence;
(g) Control techniques in free
trade zones and free ports;
(h) Modern law enforcement
techniques.
3. The Parties shall assist one
another to plan and implement
research and training programmes
designed to share expertise in the
areas referred to in paragraph 2 of
this article and, to this end, shall
also, when appropriate, use regional
and intemational conferences and
seminars to promote co-operation
and stimulate discussion on
problems of mutual concern,
including the special problems and
needs of transit States.
för brottsbekämpande personal och
annan sådan personal som har an-
svar för bekämpning av brott enligt
artikel 3, punkt 1, däribland tull-
personal. Sådana program skall
främst avse följande:
(a) metoder som används för att
spåra och bekämpa brott enligt arti-
kel 3, punkt 1;
(b) färdvägar och metoder som
används av personer som misstänks
vara inblandade i brott enligt arti-
kel 3, punkt 1, särskilt i fråga om
transitstater, samt lämpliga motåt-
gärder;
(c) övervakning av import och
export av narkotika, psykotropa
ämnen och ämnen upptagna i för-
teckning I och förteckning II;
(d) spårande och övervakning av
hur vinning och egendom som här-
rör från brott enligt artikel 3,
punkt 1, narkotika, psykotropa äm-
nen, ämnen upptagna i företeck-
ning I och förteckning II och hjälp-
medel som använts eller är avsedda
att användas vid förövandet av så-
dana brott förflyttas;
(e) metoder som används vid
överlåtelse, döljande eller maskering
av vinning, egendom och hjälpme-
del;
(f) insamlande av bevismaterial;
(g) metoder för kontroll i frizoner
och frihamnar;
(h) moderna brottsbekämpnings-
metoder.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
3. Parterna skall bistå varandra
med planering och genomförande av
forsknings- och utbildningsprogram
som syftar till att utbyta kunskaper i
de i punkt 2 i denna artikel nämnda
ämnesområdena och skall i före-
kommande fall genom regionala och
internationella konferenser och se-
minarier främja samarbetet och sti-
mulera till diskussion kring frågor av
ömsesidigt intresse, däri inbegripet
transitstaternas särskilda problem
och behov.
85
Article 10
INTERNATIONAL CO-OPERA-
TION AND ASSISTANCE FOR
TRANSIT STATES
1. The Parties shall co-operate,
directly or through competent inter-
national or regional organizations, to
assist and support transit States and,
in particular, developing countries in
need of such assistance and support,
to the extent possible, through pro-
grammes of technical co-operation
on interdiction and other related
activities.
2. The Parties may undertake,
directly or through competent inter-
national or regional organizations, to
provide financial assistance to such
transit States for the purpose of
augmenting and strengthening the
infrastructure needed for effective
control and prevention of illicit traf-
fic.
3. The Parties may conclude
bilateral or multilateral agreements or
arrangements to enhance the
effectiveness of intemational co-
operation pursuant to this article and
may take into consideration financial
arrangements in this regard.
Article 11
CONTROLLED DELIVER Y
1. If permitted by the basic prin-
ciples of their respective domestic
legal systems, the Parties shall take
the necessary measures, within their
possibilities, to allow for the appro-
priate use of controlled delivery at
the intemational level, on the basis
of agreements or arrangements mu-
tually consented to, with a view to
identifying persons involved in
offences established in accordance
with article 3, paragraph 1, and to
taking legal action against them.
2. Decisions to use controlled
delivery shall be made on a case-by-
Artikel 10
1NTERNATIONELLT SAMAR-
BETE OCH BISTÅND TILL
TRANSITSTATER
1. Partema skall i största möjliga
utsträckning samarbeta, antingen
direkt eller genom behöriga inter-
nationella och regionala organisa-
tioner, för att bistå och stödja transit-
stater och i synnerhet utvecklings-
länder som är i behov av sådant
bistånd och stöd, genom program
för tekniskt samarbete om förbud
och andra hithörande verksamheter.
2. Partema kan åta sig, antingen
direkt eller genom behöriga interna-
tionella och regionala organisationer,
att lämna ekonomiskt bistånd till
transitstater för att utöka och för-
stärka den infrastruktur som är nöd-
vändig för att effektivt kontrollera
och förhindra den olagliga hante-
ringen.
3. Parterna får sluta bilaterala
eller multilaterala avtal eller överens-
kommelser för att öka effektiviteten i
det internationella samarbetet enligt
denna artikel och kan överväga eko-
nomiska uppgörelser för detta ända-
mål.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
Artikel 11
KONTROLLERADE
LEVERANSER
1. Om det är förenligt med de
grundläggande principerna i deras
respektive nationella rättssystem,
skall partema så långt det är möjligt
vidta erforderliga åtgärder för att på
grundval av ömsesidiga avtal eller
överenskommelser tillåta ändamåls-
enlig användning av kontrollerade
leveranser på internationell nivå för
att kunna identifiera personer som är
inblandade i brott enligt artikel 3,
punkt 1, och för att kunna vidta
rättsliga åtgärder mot dem.
2. Beslut om kontrollerade leve-
ranser skall grundas på överenskom-
86
|
case basis and may, when neces- |
melser i varje särskilt fall och kan, Prop. 1990/91:127 |
|
3. Illicit consignments whose |
3. Olagliga sändningar som om- |
|
Article 12 |
Artikel 12 |
|
SUBSTANCES FREQUENTLY |
ÄMNEN SOM OFTA ANVÄNDS |
|
1. The Parties shall take the mea- |
1. Partema skall vidta de åtgärder |
|
2. If a Party or the Board has in- |
2. Om en part eller styrelsen har |
|
3. The Secretary-General shall |
3. Generalsekreteraren skall över- |
87
mission, and, where notification is
made by a Party, to the board. The
Parties shall communicate their
comments concerning the noti-
fication to the Seceretary-General,
together with all supplementary in-
formation which may assist the
Board in establishing an assessment
and the Commission in reaching a
decision.
4. If the Board, taking into
account the extent, importance and
diversity of the licit use of the sub-
stance, and the possibility and ease
of using altemate substances both
for licit purposes and for the illicit
manufacture of narcotic drugs or
psychotropic substances, finds:
(a) That the substance is fre-
quently used in the illicit manufac-
ture of a narcotic drug or psycho-
tropic substance;
(b) That the volume and extent of
the illicit manufacture of a narcotic
drug or psychotropic substance crea-
tes serious public health or social
problems, so as to warrant interna-
tional action, it shall communicate to
the Commission an assessment of
the substance, including the likely
effect of adding the substance to
either Table I or Table II on both
licit use and illicit manufacture,
together with recommendations of
monitoring measures, if any, that
would be appropriate in the light of
its assessment.
5. The Commission, taking into
account the comments submitted by
the Parties and the comments and re-
commendations of the Board, whose
assessment shall be determinative as
to scientific matters, and also taking
into due consideration any other re-
levant factors, may decide by a two-
thirds majority of its members to
place a substance in Table I or
Table II.
missionen och, när anmälan gjorts
av en part, till styrelsen. Parterna
skall tillställa generalsekreteraren
sina yttranden rörande anmälan jämte
alla ytterligare upplysningar som kan
underlätta för styrelsen att göra en
bedömning och för kommissionen
att besluta i frågan.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
4. Om styrelsen med hänsyn till
omfattningen, betydelsen och varia-
tionen i den lagliga användningen av
ämnet i fråga och till möjligheten och
lättheten av att använda alternativa
ämnen för såväl lagliga ändamål som
olaglig framställning av narkotika
eller psykotropa ämnen, finner
(a) att ämnet ofta används för
olaglig framställning av ett narkoti-
kum eller psykotropt ämne;
(b) att storleken och omfatt-
ningen av den olagliga framställ-
ningen av ett narkotikum eller psy-
kotropt ämne utgör ett allvarligt hot
mot det allmänna hälsotillståndet el-
ler orsakar sociala problem, så att
internationella åtgärder är påkallade,
skall den tillställa kommissionen en
bedömning av ämnet, inbegripet en
bedömning av de troliga följderna av
att ämnet upptas i förteckning I och
förteckning II för såväl den lagliga
användningen som den olagliga
framställningen, jämte rekommenda-
tioner om sådana eventuella över-
vakningsåtgärder som kan anses
lämpliga.
5. Med beaktande av yttrandena
från parterna och yttrandena och re-
kommendationerna från styrelsen,
vars bedömning skall vara avgö-
rande i vetenskapliga frågor, och
under vederbörligt hänsynstagande
till andra omständigheter av bety-
delse får kommissionen med en ma-
joritet av två tredjedelar av sina
medlemmar besluta att uppta ett
ämne i förteckning I eller förteck-
ning II.
88
6. Any decision of the Com-
mission taken pursuant to this article
shall be communicated by the
Secretary-General to all States and
other entities which are, or which
are entitled to become, Parties to this
Convention, and to the Board. Such
decision shall become fully effective
with respect to each Party one hun-
dred and eighty days after the date of
such communication.
7. (a) The decisions of the
Commission taken under this article
shall be subject to review by the
Council upon the request of any
Party filed within one hundred and
eighty days after the date of notifica-
tion of the decision. The request for
review shall be sent to the Secretary-
General, together with all relevant
information upon which the request
for review is based.
(b) The Secretary-General shall
transmit copies of the request for
review and the relevant information
to the Commission, to the Board and
to all the Parties, inviting them to
submit their comments within ninety
days. All comments received shall
be submitted to the Council for con-
sideration.
(c) The Council may confirm or
reverse the decision of the Com-
mission Notification of the
Council' s decision shall be trans-
mitted to all States and other entities
which are, or which are entitled to
become, Parties to this Convention,
to the Commission and to the Board.
8. (a) Without prejudice to the
generality of the provisions contai-
ned in paragraph 1 of this article
and the provisions of the 1961
Convention, the 1961 Convention as
amended and the 1971 Convention,
the Parties shall take the measures
they deem appropriate to monitor the
manufacture and distribution of
substances in Table I and Table II
which are carried out within their
territory,
(b) To this end, the Parties may:
6. Meddelande om varje beslut som
fattas av kommissionen enligt denna
artikel skall av generalsekreteraren
överlämnas till samtliga stater och
andra organ som är eller är be-
rättigade att bli parter i denna kon-
vention samt till styrelsen. Beslutet
skall träda i kraft för varje parts vid-
kommande 180 dagar efter dagen
för sådant meddelande.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
7. (a) Beslut som fattas av kom-
missionen enligt denna artikel skall
underställas rådets prövning, om en
part gör framställning inom 180 da-
gar efter notifikation om beslutet.
Framställningen jämte alla upplys-
ningar av betydelse på vilka fram-
ställningen grundas skall sändas till
general sekreteraren.
(b) Generalsekreteraren skall
överlämna kopior av framställningen
jämte alla upplysningar av betydelse
till kommissionen, till styrelsen och
till samtliga parter jämte en uppma-
ning till dem att inkomma med syn-
punkter inom 90 dagar. Alla syn-
punkter som mottas skall föreläggas
rådet för bedömning.
(c) Rådet kan fastställa eller upp-
häva kommissionens beslut. Med-
delande om rådets beslut skall över-
lämnas till samtliga stater och andra
organ som är eller är berättigade att
bli parter i denna konvention samt till
kommissionen och styrelsen.
8. (a) Utan att inkräkta på den
generella giltigheten av bestämmel-
serna i punkt 1 i denna artikel eller
bestämmelserna i 1961 års konven-
tion, 1961 års konvention med
ändringar och 1971 års konvention
skall parterna vidta de åtgärder de
anser lämpliga för att övervaka sådan
tillverkning och distribution av i
förteckning I och förteckning II an-
givna ämnen som förekommer inom
deras territorium.
(b) För detta ändamål kan par-
tema
89
(i) Control all persons and enter-
prises engaged in the manufacture
and distribution of such substances;
(ii) Control under licence the
establishment and premises in which
such manufacture or distribution
may take place;
(iii) Require that licensees obtain
a permit for conducting the aforesaid
operations;
(iv) Prevent the accumulation of
such substances in the possession of
manufactures and distributörs, in
excess of the quantities required for
the normal conduct of business and
the prevailing market conditions.
9. Each Party shall, with respect
to substances in Table I and
Table II, take the following mea-
sures:
(a) Establish and maintain a sys-
tem to monitor intemational trade in
substances in Table I and Table II
in order to facilitate the identification
of suspicious transactions. Such
monitoring systems shall be applied
in close co-operation with manufac-
tures, importers, exporters, whole-
salers and retailers, who shall in-
form the competent authorities of
suspicious orders and transactions.
(b) Provide for the seizure of any
substance in Table I or Table II if
there is sufficient evidence that it is
for use in the illicit manufacture of a
narcotic drug or psychotropic sub-
stance.
(c) Notify, as soon as possible,
the competent authorities and ser-
vices of the Parties concerned if
there is reason to believe that the im-
port, export or transit of a substance
in Table I or Table II is destined for
the illicit manufacture of narcotic
drugs or psychotropic substances,
including in particular information
about the means of payment and any
other essential elements which led to
that belief.
(i) övervaka alla enskilda perso-
ner och företag som ägnar sig åt till-
verkning och distribution av sådana
ämnen;
(ii) övervaka genom särskilda
tillstånd de anläggningar och lokaler
där sådan tillverkning och distribu-
tion kan äga rum;
(iii) fordra att de som har tillstånd
att bedriva nämnda verksamhet skaf-
far sig särskilda tillståndsbevis för
detta;
(iv) förhindra att det hos tillver-
kare och distributörer lagras större
mängder av sådana ämnen än vad
som med hänsyn till marknadsläget
behövs för den normala driften.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
9. Varje part skall i fråga om äm-
nen upptagna i förteckning I och
förteckning II, vidta följande åtgär-
der:
(a) Införa och upprätthålla ett
system för övervakning av den in-
ternationella handeln med ämnen
angivna i förteckning I och förteck-
ning II för att underlätta spårandet
av misstänkta transaktioner. Sådana
övervakningssystem skall tillämpas i
nära samarbete med tillverkare, im-
portörer, exportörer, grossister och
detaljister, vilka skall underrätta de
behöriga myndigheterna om miss-
tänkta beställningar och transak-
tioner.
(b) Vidta åtgärder för att beslagta
ämnen angivna i förteckning I eller
II, om det finns tillräckliga bevis för
att sådana ämnen är avsedda att
användas vid olaglig framställning
av ett narkotikum eller psykotropt
ämne;
(c) underrätta behöriga myndig-
heter hos berörda parter så snart som
möjligt om det finns anledning att
misstänka att importen, exporten el-
ler transiteringen av ett ämne angivet
i förteckning 1 eller förteckning II
är avsett för olaglig framställning av
narkotika eller psykotropa ämnen
och därvid rapportera särskilt om
betalningssättet och andra väsentliga
omständigheter som föranlett miss-
tankar.
90
(d) Require that imports and ex-
ports be properly labelled and do-
cumented. Commercial documents
such as invoices, cargo manifests,
customs, transport and other ship-
ping documents shall include the
names, as stated in Table I or
Table II, of the substances being
imported or exported, the quantity
being imported or exported, and the
name and address of the exporter,
the importer and, when available,
the consignee.
(e) Ensure that documents refer-
red to in subparagraph (d) of this pa-
ragraph are maintained for a period
of not less than two years and may
be made available for inspection by
the competent authorities.
10. (a) In addition to the provi-
sions of paragraph 9, and upon re-
quest to the Secretary-General by the
interested Party, each Party from
whose territory a substance in
Table I is to be exported shall en-
sure that, prior to such export, the
following information is supplied by
its competent authorities to the com-
petent authorities of the importing
country:
(i) Name and address of the ex-
porter and importer and, when avai-
lable, the consignee;
(ii) Name of the substance in
Table I;
(iii) Quantity of the substance to
be exported;
(iv) Expected point of entry and
expected date of dispatch;
(v) Any other information which
is mutually agreed upon by the
Parties.
(b) A Party may adopt more
strict or severe measures of control
than those provided by this pa-
ragraph if, in its opinion, such mea-
sures are desirable or necessary.
11. Where a Party fumishes in-
formation to another Party in accor-
dance with paragraphs 9 and 10 of
this article, the Party furnishing such
information may require that the
(d) fordra att import- och export-
försändelser förses med vederbörliga
etiketter och dokument. På affärs-
handlingar, såsom fakturor, frakt-
manifest, tull-, transport- och andra
skeppningsdokument, skall anges
namnen enligt förteckning I eller
förteckning II på de ämnen som im-
porteras eller exporteras samt namn
och adress på exportören, importö-
ren och, om det är känt, varumotta-
garen.
(e) Säkerställa att de i punkt (d)
nämnda handlingarna förvaras under
en period av minst två år och att de
kan göras tillgängliga för inspektion
av behöriga myndigheter.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
10. (a) Utöver bestämmelserna i
punkt 9 och efter framställning av
den berörda parten till generalsekre-
teraren skall en part från vars territo-
rium ett ämne angivet i förteckning I
skall exporteras säkerställa att dess
behöriga myndigheter innan expor-
ten äger rum förser de behöriga
myndigheterna i importlandet med
följande upplysningar:
(i) namn och adress på exportö-
ren, importören och, om det är känt,
varumottagaren;
(ii) ämnets benämning enligt för-
teckning I;
(iii) mängden av ämnet som skall
exporteras;
(iv) planerad plats för gränspas-
sering och planerat avsändningsda-
tum;
(v) alla andra uppgifter om vilka
överenskommelse träffats mellan
parterna.
(b) En part kan införa striktare
eller strängare kontrollåtgärder än
som föreskrivs i denna bestämmelse,
om sådana åtgärder enligt partens
mening är önskvärda eller nödvän-
diga.
11. När en part lämnar en annan
part upplysningar enligt punkterna 9
och 10 i denna artikel, får den part
som lämnar dessa upplysningar for-
dra att den mottagande parten iakttar
91
Party receiving it keep confidential
any trade, business, commercial or
professional secret or trade process.
12. Each Party shall furnish
annually to the Board, in the form
and manner provided for by it and
on forms made available by it,
information on:
(a) The amounts seized of sub-
stances in Table I and Table II and,
when known, their origin;
(b) Any substance not included
in Table I or Table II which is
identified as having been used in
illicit manufacture of narcotic drugs
or psychotropic substances, and
which is deemed by the Party to be
sufficiently significant to be brought
to the attention of the Board;
(c) Methods of diversion and il-
licit manufacture.
13. The Board shall report an-
nually to the Commission on the
implementation of this article and the
Commission shall periodically re-
view the adequacy and propriety of
Table I and Table II.
14. The provisions of this article
shall not apply to pharmaceutical
preparations, nor to other prepara-
tions containing substances in
Table I or Table II that are com-
pounded in such a way that such
substances cannot be easily used or
recovered by readily applicable me-
ans.
sekretess beträffande handels-, af-
färs- och yrkeshemlighet eller annan
hemlighet av kommersiell natur eller
i fråga om tillverkningsprocesser.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
12. Varje part skall årligen, i den
form och på det sätt som styrelsen
föreskriver och på formulär som sty-
relsen tillhandahåller, lämna styrel-
sen uppgifter om
(a) de mängder av de i förteck-
ning I och förteckning II angivna
ämnena som tagits i beslag och de-
ras ursprung om detta är känt;
(b) varje ämne som inte är angi-
vet i förteckning I eller förteckning
II, vars användning vid olaglig
framställning av narkotika eller psy-
kotropa ämnen har fastställts, om
parten anser att ämnet har sådan be-
tydelse att det bör anmälas till styrel-
sen;
(c) metoder för undanskaffande
och olaglig framställning.
13. Styrelsen skall årligen lämna
en rapport till kommissionen om hur
bestämmelserna i denna artikel ge-
nomförs, och kommissionen skall
med jämna mellanrum pröva huruvi-
da förteckning 1 och förteckning II
är tillräckliga och ändamålsenliga.
14. Bestämmelserna i denna ar-
tikel skall inte tillämpas på läkemedel
eller andra beredningar som innehål-
ler ämnen angivna i förteckning I
eller förteckning II, om de är sam-
mansatta på sådant sätt att ämnena
inte kan användas eller återvinnas på
ett enkelt sätt.
Article 13
Artikel 13
MATERIALS AND EQUIPMENT
The Parties shall take such mea-
sures as they deem appropriate to
prevent trade in and the diversion of
materials and equipment for illicit
production or manufacture of narco-
tic drugs and psychotropic substan-
ces and shall co-operate to this end.
MATERIAL OCH UTRUSTNING
Parterna skall vidta de åtgärder
som de bedömer lämpliga för att
förhindra handel med och undan-
skaffande av material och utrustning
för olaglig framställning av narkotika
och psykotropa ämnen och skall
samarbeta för detta ändamål.
92
Artikel 14
MEASURES TO ERADICATE
ILLICIT CULTIVATION OF
NARCOTIC PLANTS AND TO
ELIMINATE ILLICIT DEMAND
FOR NARCOTIC DRUGS AND
PSYCHOTROPIC SUBSTANCES
1. Any measures taken pursuant
to this Convention by Parties shall
not be less stringent than the provi-
sions applicable to the eradication of
illicit cultivation of plants containing
narcotic and psykotropic substances
and to the elimination of illicit de-
mand for narcotic drugs and
psychotropic substances under the
provisions of the 1961 Convention,
the 1961 Convention as amended
and the 1971 Convention.
2. Each Party shall take appro-
priate measures to prevent illicit cul-
tivation of and to eradicate plants
containing narcotic or psychotropic
substances, such as opium poppy,
coca bush and cannabis plants, cul-
tivated illicitly in its territory. The
measures adopted shall respect fun-
damental human rights and shall take
due account of traditional licit uses,
where there is historic evidence of
such use, as well as the protection of
the environment.
3. (a) The Parties may co-operate
to increase the effectiveness of era-
dication efforts. Such co-operation
may, inter alia, include support,
when appropriate, for integrated ru-
ral development leading to economi-
cally viable altematives to illicit cul-
tivation. Factors such as access to
markets, the availability of resources
and prevailing socio-economic con-
ditions should be taken into account
before such rural development
programmes are implemented. The
Parties may agree on any other app-
ropriate measures of co-operation.
(b) The Parties shall also faciliti-
tate the exchange of scientific and
technical information and the con-
duct of research conceming eradica-
tion.
Artikel 14
ÅTGÄRDER FÖR ATT UTROTA
OLAGLIG ODLING AV VÄXTER
INNEHÅLLANDE NARKOTISKA
ÄMNEN OCH FÖR ATT UNDAN-
RÖJA OLAGLIG EFTERFRÅGAN
PÅ NARKOTIKA OCH PSYKO-
TROPA ÄMNEN
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
1. De åtgärder som vidtas av
parterna enligt denna konvention
skall inte vara mindre stringenta än
de bestämmelser avseende bekämp-
ning av olaglig odling av växter in-
nehållande narkotiska och psyko-
tropa ämnen och undanröjande av
olaglig efterfrågan på narkotika och
psykotropa ämnen som gäller enligt
1961 års konvention, 1961 års kon-
vention med ändringar och 1971 års
konvention.
2. Varje part skall vidta lämpliga
åtgärder för att förhindra olaglig
odling av växter innehållande narko-
tiska eller psykotropa ämnen, såsom
vallmo, kokabuskar och cannabis-
växter, och för att utrota växter av
detta slag som odlas olagligt inom
dess område. Åtgärderna skall vidtas
under beaktande av grundläggande
mänskliga rättigheter och med ve-
derbörlig hänsyn såväl till traditionell
laglig användning, där det finns
historiska belägg för sådan använd-
ning, som till miljövårdsaspekterna.
3. (a) Parterna kan samarbeta för
att öka effektiviteten av utrotningsin-
satserna. Sådant samarbete kan om-
fatta bl.a. stöd, där så är lämpligt, till
en integrerad utveckling på lands-
bygden som syftar till ekonomiskt
hållbara alternativ till olaglig odling.
Innan sådana utvecklingsprogram
för landsbygden genomförs, skall
hänsyn tas till sådana faktorer som
tillgång till marknader och resurser
samt till de rådande socioekono-
miska förhållandena. Parterna kan
komma överens om andra lämpliga
samarbetsåtgärder.
(b) Parterna skall även medverka
till vetenskapligt och tekniskt utbyte
och till forskning om utrotning.
93
|
(c) Whenever they have common |
(c) När parter har gemensamma Prop. 1990/91:127 |
|
4. The Parties shall adopt appro- |
4. Parterna skall vidta lämpliga |
|
5. The Parties may also take ne- |
5. Parterna kan även vidta nöd- |
|
Article 15 |
Artikel 15 |
|
COMMERCIAL CARRIERS |
YRKESMÄSSIGA FRAKTFÖRARE |
|
1. The Parties shall take appro- |
1. Parterna skall vidta lämpliga |
94
sion of offences established in ac-
cordance with article 3, para-
graph 1; such measures may include
special arrangements with commer-
cial carriers.
2. Each Party shall require com-
mercial carriers to take reasonable
precautions to prevent the use of
their means of transport for the
commission of offences established
in accordance with article 3, pa-
ragraph 1. Such precautions may
include:
(a) If the principal place of
business of a commercial carrier is
within the territory of the Party:
(i) Training of personnel to
identify suspicious consignments or
persons;
(ii) Promotion of integrity of
personnel;
(b) If a commercial carrier is
operating within the territory of the
Party:
(i) Submission of cargo mani-
fests in advance, whenever possible;
(ii) Use of tamper-resistant,
individually verifiable seals on con-
tainers;
(iii) Reporting to the appropriate
authorities at the earliest opportunity
all suspicious circumstances that
may be related to the commission of
offences established in accordance
with article 3, paragraph 1.
3. Each Party shall seek to en-
sure that commercial carriers and the
appropriate authorities at points of
entry and exit and other customs
control areas co-operate, with a view
to preventing unauthorized access to
means of transport and cargo and to
implementing appropriate security
measures.
brott som anges i artikel 3, punkt 1.
Sådana åtgärder kan innefatta sär-
skilda överenskommelser med yr-
kesmässiga fraktförare.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
2. Varje part skall fordra att yr-
kesmässiga fraktförare vidtar skäliga
säkerhetsanordningar för att förhin-
dra att deras transportmedel används
vid brott enligt artikel 3, punkt 1.
Sådana säkerhetsanordningar kan
omfatta
(a) om en yrkesmässig fraktföra-
res huvudsakliga verksamhet bedrivs
inom partens territorium,
(i) utbildning av personal i att
identifiera misstänkta försändelser
eller personer;
(ii) åtgärder för att stärka perso-
nalens integritet;
(b) om en yrkesmässig fraktfö-
rare är verksam inom partens territo-
rium,
(i) inlämnande av fraktmanifest i
förväg, där så är möjligt;
(ii) användning av manipula-
tionssäkra, individuellt kontroller-
bara containerförseglingar;
(iii) anmälan utan dröjsmål till
behöriga myndigheter av alla miss-
tänkta omständigheter som kan ha
samband med brott enligt artikel 3,
punkt 1.
3. Varje part skall sträva efter att
yrkesmässiga fraktförare och behö-
riga myndigheter samarbetar vid
gränsövergångar och inom andra
tullkontrollområden för att förhindra
att obehöriga får tillträde till trans-
portmedel och last och för att ge-
nomföra lämpliga säkerhetsåtgärder.
Article 16
Artikel 16
COMMERCIAL DOCUMENTS
AND LABELLING OF EXPORTS
1. Each Party shall require that
lawful exports of narcotic drugs and
psychotropic substances be properly
AFFÄRSHANDLINGAR OCH
ETIKETTER PÅ EXPORTGODS
1. Varje part skall fordra att lag-
liga exportförsändelser av nårkotika
och psykotropa ämnen skall vara
95
|
documented. In addition to the re- |
vederbörligen dokumenterade. Ut- Prop. 1990/91:127 över dokumentationskraven enligt Bilaga 1 artikel 31 i 1961 års konvention, garen. |
|
2. Each Party shall require that |
2. Varje part skall fordra att ex- |
|
Article 17 |
Artikel 17 |
|
ILLICIT TRAFFIC BY SEA |
OLAGLIG HANTERING TILL HAVS |
|
1. The Parties shall co-operate to |
1. Parterna skall samarbeta i |
|
2. A Party which has reasonable |
2. En part som har skälig anled- |
|
3. A Party which has reasonable |
3. En part som har skälig anled- |
96
notify the flag State, request
confirmation of registry and, if con-
firmed, request authorization form
the flag State to take appropriate
measures in regard to that vessel.
4. In accordance with pa-
ragraph 3 or in accordance with
treaties in force between them or in
accordance with any agreement or
arrangement otherwise reached
between those Parties, the flag State
may authorize the requesting State
to, inter alia:
(a) Board the vessel;
(b) Search the vessel;
(c) If evidence of involvement in
illicit traffic is found, take appropri-
ate action with respect to the vessel,
persons and cargo on board.
5. Where action is taken pur-
suant to this article, the Parties
concerned shall take due account of
the need not to endanger the safety
of life at sea, the security of the
vessel and the cargo or to prejudice
the commercial and legal interests of
the flag State or any other interested
State.
6. The flag State may, consistent
with its obligations in paragraph 1
of this article, subject its authoriza-
tion to conditions to be mutually
agreed between it and the requesting
Party, including conditions relating
to responsibility.
7. For the purposes of para-
graphs 3 and 4 of this article, a
Party shall respond expeditiously to
a request from another Party to
determine whether a vessel that is
flying its flag is entitled to do so,
and to requests for authorization
made pursuant to paragraph 3. At
the time of becoming a Party to this
Convention, each Party shall desig-
nate an authority or, when neces-
sary, authorities to receive and
respond to such requests. Such
designation shall be notified through
the Secretary-General to all other
Parties within one month of the
designation.
detta till flaggstaten, begära bekräf-
telse på registreringen och, om be-
kräftelse ges, begära tillstånd från
flaggstaten att vidta lämpliga åtgärder
beträffande fartyget.
4. I överensstämmelse med
punkt 3 eller gällande traktater mel-
lan parterna eller avtal eller överens-
kommelser i övrigt som träffats av
parterna kan flaggstaten ge den an-
sökande staten tillstånd att bl.a
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
(a) borda fartyget;
(b) genomsöka fartyget;
(c) om bevis på inblandning i
olaglig hantering påträffas, vidta
lämpliga åtgärder beträffande farty-
get, personerna och lasten ombord.
5. När åtgärder vidtas enligt
denna artikel, skall berörda parter ta
vederbörlig hänsyn till kravet att inte
säkerheten för människoliv till sjöss
eller fartygets och lastens säkerhet
äventyras och att inte inkräkta på
flaggstatens eller annan berörd stats
affärsintressen eller rättsliga intres-
sen.
6. Flaggstaten får, i den mån det
är förenligt med dess skyldigheter
enligt punkt 1 i denna artikel, före-
na sitt tillstånd med villkor som skall
avtalas mellan parterna, däri in-
begripet villkor rörande ansvar.
7. För att uppfylla syftet med
bestämmelserna i punkterna 3 och 4
i denna artikel skall en part utan
dröjsmål besvara en framställning
från en annan part huruvida ett fartyg
som för dess flagg är berättigat där-
till samt framställningar om tillstånd
enligt punkt 3. Samtidigt som en
part ansluter sig till denna konven-
tion skall den utse ett centralorgan
eller, om så erfordras, flera sådana
organ som har att motta och svara på
sådana framställningar. Notifikation
om behörigt organ skall genom ge-
neralsekreteraren tillställas alla andra
parter inom en månad efter det att ett
sådant organ har utsetts.
7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 127
8. A Party which has taken any
action in accordance with this article
shall promptly inform the flag State
concerned of the results of that
action.
9. The Parties shall consider
entering into bilateral or regional
agreements or arrangements to carry
out, or to enhance the effectiveness
of, the provisions of this article.
10. Action pursuant to para-
graph 4 of this article shall be
carried out only by warships or mili-
tary aircraft, or other ships or air-
craft clearly marked and identifiable
as being on government service and
authorized to that effect.
11. Any action taken in accor-
dance with this article shall take due
account of the need not to interfere
with or affect the rights and obliga-
tions and the exercise of jurisdiction
of Coastal States in accordance with
the intemational law of the sea.
8. En part som har vidtagit någon
åtgärd enligt denna artikel skall ome-
delbart underrätta den berörda flagg-
staten om resultatet av åtgärden.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
9. Parterna skall överväga att
sluta bilaterala eller regionala avtal
eller överenskommelser för att för-
verkliga eller öka verkan av be-
stämmelserna i denna artikel.
10. Åtgärder enligt punkt 4 i
denna artikel skall endast genom-
föras av örlogsfartyg eller militära
luftfartyg eller andra fartyg eller luft-
fartyg, som bär tydliga märken som
visar att de är i statens tjänst och ve-
derbörligen bemyndigade.
11. Åtgärder enligt denna artikel
skall vidtas med beaktande av kravet
att inte inkräkta på eller påverka
kuststaters rättigheter och skyldighe-
ter eller utövning av domsrätt enligt
den internationella havsrätten.
Article 18
FREE TRADE ZONES AND FREE
PORTS
1. The Parties shall apply measu-
res to suppress illicit traffic in nar-
cotic drugs, psychotropic substances
and substances in Table 1 och
Table II in free trade zones and in
free ports that are no less stringent
than those applied in other parts of
their territories.
2. The Parties shall endeavour:
(a) To monitor the movement of
goods and persons in free trade
zones and free ports, and, to that
end, shall empower the competent
authorities to search cargoes and in-
coming and outgoing vessels,
including pleasure craft and ftshing
vessels, as well as aircraft and
vehicles and, when appropriate, to
search crew members, passengers
and their baggage;
Artikel 18
FRIZONER OCH FRIHAMNAR
1. Partema skall bekämpa olaglig
hantering av narkotika, psykotropa
ämnen och ämnen angivna i för-
teckning I och förteckning II i fri-
zoner och frihamnar genom åtgärder
som inte är mindre stringenta än de
åtgärder som de vidtar i andra delar
av sina territorier.
2. Partema skall sträva efter att
(a) övervaka gods och personer i
frizoner och frihamnar och för detta
ändamål bemyndiga behöriga myn-
digheter att visitera laster och in- och
utgående fartyg, däri inbegripet fri-
tidsbåtar och fiskefartyg, luftfartyg
och fordon samt, i förekommande
fall, besättningsmedlemmar, passa-
gerare och deras bagage;
98
(b) To establish and maintain a
system to detect consignments sus-
pected of containing narcotic drugs,
psychotropic substances and sub-
stances in Table I and Table II
passing into or out of free trade
zones and free ports;
(c) To establish and maintain
surveillance systems in harbour and
dock areas and at airports and border
control points in free trade zones and
free ports.
(b) införa och upprätthålla ett
system for att spåra upp försändelser
som misstänks innehålla narkotika,
psykotropa ämnen eller ämnen upp-
tagna i förteckning I och förteckning
II och som förs in i eller ut ur fri-
zoner och frihamnar.
(c) införa och upprätthålla över-
vakningssystem i hamn- och varvs-
områden, vid flygplatser och gräns-
kontroller i frizoner och frihamnar.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
Article 19
Artikel 19
THE USE OF THE MAILS
1. In conformity with their obli-
gations under the Conventions of the
Universal Postal Union, and in ac-
cordance with the basic principles of
their domestic legal systems, the
Parties shall adopt measures to sup-
press the use of the mails for illicit
traffic and shall co-operate with one
another to that end.
2. The measures referred to in
paragraph 1 of this article shall
include, in particular:
(a) Co-ordinated action for the
prevention and repression of the use
of the mails for illicit traffic;
(b) Introduction and maintenance
by authorized law enforcement per-
sonnel of investigative and control
techniques designed to detect illicit
consignments of narcotic drugs,
psychotropic substances and sub-
stances in Table I and Table II in
the mails;
(c) Legislative measures to en-
able the use of appropriate means to
secure evidence required for judicial
proceedings.
ANVÄNDNING AV POSTFÖR-
BINDELSER
1. I överensstämmelse med sina
skyldigheter enligt världspostkon-
ventionen och i enlighet med de
grundläggande principerna i den na-
tionella rättsordningen skall parterna
vidta åtgärder för att förhindra an-
vändningen av postförbindelser för
olaglig hantering och skall samar-
beta med varandra för detta ändamål.
2. Åtgärderna som åsyftas i
punkt 1 i denna artikel skall omfatta i
första hand
(a) samordnade åtgärder för att
förhindra och bekämpa använd-
ningen av postförbindelser för olag-
lig hantering;
(b) introduktion och upprätthål-
lande, med hjälp av behörig brotts-
bekämpande personal, av under-
söknings- och kontrollmetoder som
är utformade för att spåra olagliga
postförsändelser med narkotika,
psykotropa ämnen eller ämnen an-
givna i förteckning I och förteck-
ning II;
(c) lagstiftning för att möjliggöra
användning av ändamålsenliga me-
toder för att säkra sådana bevis som
krävs för rättsliga förfaranden.
99
Article 20
INFORMATION TO BE
FURN1SHED BY THE PARTIES
1. The Parties shall furnish,
through the Secretary-General, in-
formation to the Commission on the
working of this Convention in their
territories and, in particular:
(a) The text of laws and regula-
tions promulgated in order to give
effect to the Convention;
(b) Particulars of cases of illicit
traffic within their jurisdiction which
they consider important because of
new trends disclosed, the quantities
involved, the sources from which
the substances are obtained, or the
methods employed by persons so
engaged.
2. The Parties shall furnish such
information in such a manner and by
such dates as the Commission may
request.
Article 21
Artikel 20
UPPLYSNINGAR SOM SKALL
LÄMNAS AV PARTERNA
1. Partema skall genom general-
sekreteraren lämna upplysningar till
kommissionen i fråga om tillämp-
ningen av konventionen inom deras
territorier och i synnerhet om:
(a) texterna i de lagar och andra
författningar som antagits för att
sätta konventionen i kraft;
(b) uppgifter om sådana enskilda
fall rörande olaglig hantering under
deras jurisdiktion som de anser av
betydelse på grund av antingen nya
utvecklingslinjer som upptäckts eller
mängderna som har förekommit,
källorna varifrån ämnena kommit el-
ler metoderna som använts av de in-
blandade personerna.
2. Parterna skall lämna angivna
upplysningar på det sätt och vid de
tidpunkter som kommissionen be-
gär.
Artikel 21
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
FUNCTIONS OF THE COM-
MISSION
The Commission is authorized to
consider all matters pertaining to the
aims of this Convention and, in par-
ticular
(a) The Commission shall, on
the basis of the information sub-
mitted by the Parties in accordance
with Article 20, review the opera-
tion of this Convention;
(b) The Commission may make
suggestions and general recommen-
dations based on the examination of
the information received from the
Parties;
(c) The Commission may call the
attention of the Board to any matters
which may be relevant to the
functions of the Board;
(d) The Commission shall, on
any matter referred to it by the Board
under article 22, paragraph 1 (b),
take such action as it deems appro-
priate;
KOMMISSIONENS UPPGIFTER
Kommission har befogenhet att
undersöka alla frågor som rör syf-
tena med denna konvention och i
synnerhet
(a) skall kommissionen, på
grund av upplysningarna som läm-
nas av parterna enligt artikel 20,
granska tillämpningen av denna kon-
vention,
(b) kan kommissionen framlägga
förslag och allmänna rekommenda-
tioner grundade på en granskning av
de upplysningar som lämnats av
parterna;
(c) kan kommissionen fästa sty-
relsens uppmärksamhet på frågor
som kan vara av betydelse för styrel-
sens uppgifter;
(d) skall kommissionen, beträf-
fande ärenden som hänskjutits till
den av styrelsen enligt punkt 1 (b) i
artikel 22, vidta sådana åtgärder
som den anser lämpliga;
100
(e) The Commission may, in
conformity with the procedures laid
down in article 12, amend Table I
and Table II;
(f) The Commission may draw
the attention of non-Parties to deci-
sions and recommendations which it
adopts under this Convention, with
a view to their considering taking
action in accordance therewith.
Article 22
FUNTIONS OF THE BOARD
1. Without prejudice to the func-
tions of the Commission under ar-
ticle 21, and without prejudice to
the functions of the Board and the
Commission under the 1961
Convention, the 1961 Convention as
amended and the 1971 Convention;
(a) If, on the basis of its exami-
nation of information available to it,
to the Secretary-General or to the
Commission, or of information
communicated by United Nations
organs, the Board has reason to be-
lieve that the aims of this
Convention in matters related to its
competence are not being met, the
Board may invite a Party or Parties
to furnish any relevant information;
(b) With respect to artides 12,
13 and 16;
(i) After taking action under sub-
paragraph (a) of this article, the
Board, if satisfied that it is necessary
to do so, may call upon the Party
concerned to adopt such remedial
measures as shall seem under the
circumstances to be necessary for
the execution of the provisions of
artides 12, 13 and 16;
(ii) Prior to taking action under
(iii) below, the Board shall treat as
confidential its Communications with
the Party concerned under the pre-
ceding subparagraphs;
(iii) If the Board finds that the
Party concerned has not taken re-
medial measures which it has been
called upon to take under this subpa-
ragraph, it may call the attention of
the Parties, the Council and the
(e) kan kommissionen i över-
ensstämmelse med de förfaranden
som föreskrivs i artikel 12 vidta
ändringar i förteckning I och för-
teckning II;
(f) kan kommissionen fästa icke-
parters uppmärksamhet på de beslut
och rekommendationer som kom-
missionen fattar enligt denna kon-
vention för att de skall kunna över-
väga att vidta motsvarande åtgärder.
Artikel 22
STYRELSENS UPPGIFTER
1. Utan att inkräkta på kommis-
sionens uppgifter enligt artikel 21
eller på styrelsens och kommissio-
nens uppgifter enligt 1961 års kon-
vention, 1961 års konvention med
ändringar och 1971 års konvention;
(a) om styrelsen på grund av den
information som denna, general-
sekreteraren eller kommissionen har
tillgång till eller på grund av upplys-
ningar som den mottagit från Förenta
nationernas organ, har anledning
anta att konventionens syften i frågor
som faller under styrelsens behörig-
het inte uppfylls, kan styrelsen an-
moda en eller flera parter att lämna
vederbörliga upplysningar;
(b) vad avser artiklarna 12, 13
och 16;
(i) efter att ha vidtagit åtgärder i
enlighet med (a) i denna artikel kan
styrelsen, om den anser detta vara
nödvändigt, anmoda den berörda
parten att vidta sådana åtgärder till
rättelse som efter omständigheterna
bedöms nödvändiga för att uppfylla
bestämmelserna i artiklarna 12, 13
och 16;
(ii) innan den vidtar åtgärder en-
ligt (iii) nedan, skall styrelsen be-
handla sina meddelanden till den be-
rörda parten enligt föregående
stycken som konfidentiella;
(iii) om styrelsen finner att den
berörda parten inte har vidtagit så-
dana åtgärder till rättelse som den har
anmodats till enligt (i), kan styrelsen
fästa parternas, rådets och kommis-
sionens uppmärksamhet på frågan.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
101
8 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 127
|
Commission to the matter. Any re- |
Om en rapport offentliggörs av sty- Prop. 1990/91:127 |
|
2. Any Party shall be invited to |
2. Då styrelsen vid sammanträde |
|
3. If in any case a decision of the |
3. Om styrelsens beslut enligt |
|
4. Decisions of the Board under |
4. Beslut av styrelsen enligt den- |
|
5. In carrying out its functions |
5. Vid fullgörandet av sina upp- |
|
6. The Board's responsibility |
6. Styrelsens behörighet enligt |
|
7. The provisions of this article |
7. Bestämmelserna i denna arti- |
|
Article 23 |
Artikel 23 |
|
REPORTS OF THE BOARD |
RAPPORTER FRÅN STYRELSEN |
|
1. The Board shall prepare an |
1. Styrelsen skall varje år utar- |
102
|
make such additional reports as it |
Styrelsen kan upprätta de ytterligare |
Prop. 1990/91:127 Bilaga 1 |
|
2. The reports of the Board shall |
2. Styrelsens rapporter skall till- | |
|
Article 24 |
Artikel 24 | |
|
APPLICATION OF STRICTER |
TILLÄMPNING AV STRÄNGARE | |
|
A Party may adopt more strict or |
En part kan tillämpa striktare eller | |
|
Article 25 |
Artikel 25 | |
|
NON-DEROGATION FROM |
INGEN INSKRÄNKNING I RÄT- | |
|
The provisions of this Con- |
Bestämmelserna i denna konven- | |
|
Article 26 |
Artikel 26 | |
|
SIGNATURE |
UNDERTECKNANDE | |
|
This Convention shall be open |
Denna konvention skall vara öp- |
103
1988 to 28 Februari 1989, and
thereafter at the Headquarters of the
United Nations at New York, until
20 December 1989, by:
(a) All States;
(b) Namibia, represented by the
United Nations Council for Nami-
bia;
(c) Regional economic integra-
tion organizations which have com-
petence in respect of the negotiation,
conclusion and application of inter-
national agreements in matters
covered by this Convention,
references under the Convention to
Parties, States or national services
being applicable to these organi-
zations within the limits of their
competence.
20 december 1988 till och med den
28 februari 1989 och därefter vid
Förenta nationernas högkvarter i
New York till och med den
20 december 1989 av
(a) alla stater;
(b) Namibia, representerat av
Förenta nationernas råd för Namibia;
(c) de regionala organisationer
för ekonomisk integration som är
behöriga att förhandla om, ingå och
tillämpa internationella avtal i de frå-
gor som berörs av denna konven-
tion. Hänvisningar i konventionen
till parter, stater eller nationella organ
skall även gälla dessa organisationer
inom ramen för deras behörighet.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
Article 27
Artikel 27
RATIFICATION, ACCEPTANCE,
APPROVAL OR ACT OF FOR-
MAL CONFIRMATION
1. This Convention is subject to
ratification, acceptance or approval
by States and by Namibia, repre-
sented by the United Nations
Council for Namibia, and to acts of
formal confirmation by regional
economic integration organizations
referred to in article 26, subpa-
ragraph (c). The instruments of rati-
fication, acceptance or approval and
those relating to acts of formal con-
firmation shall be deposited with the
Secretary-General.
2. In their instruments of formål
confirmation, regional economic in-
tegration organizations shall declare
the extent of their competence with
respect to the matters govemed by
this Convention. These organiza-
tions shall also inform the Secretary-
General of any modification in the
extent of their competence with
respect to the matters govemed by
the Convention.
RATIFIKATION, GODTAGANDE,
GODKÄNNANDE ELLER FOR-
MELL BEKRÄFTELSE
1. Denna konvention skall kunna
ratificeras, godtas eller godkännas av
staterna och Namibia, representerat
av Förenta nationeras råd för
Namibia, och bekräftas genom
instrument rörande formell bekräf-
telse av de regionala organisationer
för ekonomisk integration som avses
i artikel 26 (c). Ratifikations-,
godtagande- och godkännandeinstru-
menten och instrumenten rörande
formell bekräftelse skall deponeras
hos generalsekreteraren.
2. I sina instrument rörande for-
mell bekräftelse skall regionala
organisationer för ekonomisk in-
tegration ange omfattningen av sin
behörighet i de frågor som berörs av
denna konvention. Dessa organisa-
tioner skall även underrätta general-
sekreteraren om ändringar i omfatt-
ningen av sin behörighet i de frågor
som berörs av denna konvention.
104
Article 28
Artikel 28
ACCESSION
ANSLUTNING
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
1. This Convention shall remain
open for accession by any State, by
Namibia, represented by the United
Nations Council for Namibia, and
by regional economic integration or-
ganizations referred to in article 26,
subparagraph (c). Accession shall be
effected by the deposit of an instru-
ment of accession with the Secre-
tary-General.
2. In their instruments of acces-
sion, regional economic integration
organizations shall declare the extent
of their competence with respect to
the matters governed by this
Convention. These organizations
shall also inform the Secretary-
General of any modification in the
extent of their competence with
respect to the matters govemed by
the Convention.
1. Denna konvention skall vara
öppen för anslutning av alla stater,
av Namibia, representerat av Förenta
nationernas råd för Namibia, och av
de regionala organisationer för eko-
nomisk integration som avses i
artikel 26 (c). Anslutning skall ske
genom att ett anslutningsinstrument
deponeras hos generalsekreteraren.
2. I sina anslutningsinstrument
skall regionala organisationer för
ekonomisk integration ange omfatt-
ningen av sin behörighet i de frågor
som berörs av denna konvention.
Dessa organisationer skall även
underrätta generalsekreteraren om
ändringar i omfattningen av sin
behörighet i de frågor som berörs av
denna konvention.
Article 29
ENTRY INTO FORCE
1. This Convention shall enter
into force on the ninetieth day after
the date of the deposit with the
Secretary-General of the twentieth
instrument of ratification, accep-
tance, approval or accession by
States or by Namibia, represented
by the Council for Namibia.
2. For each State or for Namibia,
represented by the Council for
Namibia, ratifying, accepting, app-
roving or acceding to this
Convention after the deposit of the
twentieth instrument of ratification,
acceptance, approval or accession,
the Convention shall enter into force
on the ninetieth day after the date of
the deposit of its instrument of ratifi-
cation, acceptance, approval or
accession.
Artikel 29
IKRAFTTRÄDANDE
1. Denna konvention skall träda i
kraft nittionde dagen efter det att det
tjugonde ratifikations-, godtagande-,
godkännande- eller anslutningsin-
strumentet har deponerats hos gene-
ralsekreteraren av staterna eller av
Namibia, representerat av Förenta
nationernas råd för Namibia.
2. Ifråga om varje stat eller
Namibia, representerat av Förenta
nationernas råd för Namibia, som
ratificerar, godtar, godkänner eller
ansluter sig till denna konvention
efter deposition av det tjugonde rati-
fikations-, godtagande-, godkän-
nande- eller anslutningsinstrumentet,
skall denna konvention träda i kraft
nittionde dagen efter deposition av
dess ratifikations-, godtagande-,
godkännande- eller anslutningsin-
strument.
105
3. For each regional economic
integration organization referred to
in article 26, subparagraph (c)
depositing an instrument relating to
an act of formal confirmation or an
instrument of accession, this Con-
vention shall enter into force on the
ninetieth day after such deposit, or at
the date the Convention enters into
force pursuant to paragraph 1 of
this article, whichever is later.
3. För varje regional organisation
för ekonomisk integration som avses
i artikel 26 (c), som deponerar ett
instrument rörande formell bekräf-
telse eller ett anslutningsinstrument,
skall denna konvention träda i kraft
nittionde dagen efter denna deposi-
tion eller den dag då denna konven-
tion träder i kraft enligt punkt 1 i
denna artikel, beroende på vilken
dag som är den senaste.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
Article 30
DENUNCIATION
1. A Party may denounce this
Convention at any time by a written
notification addressed to the Secre-
tary-General.
2. Such denunciation shall take
effect for the Party concerned one
year after the date of receipt of the
notification by the Secretary-Gene-
ral.
Artikel 30
UPPSÄGNING
1. En part kan när som helst säga
upp denna konvention genom en
skriftlig notifikation till generalsekre-
teraren.
2. Uppsägningen skall för den
berörda partens del träda i kraft ett år
efter den dag då generalsekreteraren
mottog notifikationen.
Article 31
Artikel 31
AMENDMENTS
ÄNDRINGAR
1. Any Party may propose an
amendment to this Convention. The
text of any such amendment and the
reasons therefor shall be communi-
cated by the Party to the Secretary-
General, who shall communicate it
to the other Parties and shall ask
them whether they accept the propo-
sed amendment. If a proposed
amendment so circulated has not
been rejected by any Party within
twenty-four months after it has been
circulated, it shall be deemed to have
been accepted and shall enter into
force in respect of a Party ninety
days after that Party has deposited
with the Secretary-General an in-
strument expressing its consent to be
bound by that amendment.
2. If a proposed amendment has
been rejected by any Party, the
Secretary-General shall consult with
1. Varje part kan föreslå än-
dringar i denna konvention. Texten
till och skälen för en sådan ändring
skall av parten ställas till general-
sekreteraren, som skall översända
förslaget till övriga parter och fråga
dem om de godkänner den före-
slagna ändringen. Om en föreslagen
ändring som sålunda utsänts inte bli-
vit avvisad av någon part inom
tjugofyra månader efter det den ut-
sänts, anses den ha blivit godkänd
och träder i kraft för vatje part nittio
dagar efter det att parten hos gene-
ralsekreteraren deponerat ett doku-
ment som ger uttryck för partens
samtycke till att vara bunden av
ändringen.
2. Om en föreslagen ändring
blivit avvisad av någon part, skall
generalsekreteraren samråda med
106
the Parties and, if a majority so
requests, he shall bring the matter,
together with any comments made
by the Parties, before the council
which may decide to call a
conference in accordance with
Article 62, paragraph 4, of the
Charter of the United Nations. Any
amendment resulting from such a
Conference shall be embodied in a
Protocol of Amendment. Consent to
be bound by such a Protocol shall be
required to be expressed specifically
to the Secretary-General.
partema, och om en majoritet av dem
så önskar, skall han till rådet hän-
skjuta frågan jämte eventuella yttran-
den från parterna. Rådet kan besluta
att kalla till en konferens enligt
artikel 62, punkt 4, i Förenta natio-
nernas stadga. Varje ändring som
beslutas av en sådan konferens skall
införas i ett ändringsprotokoll. Sam-
tycke till att låta sig bindas av ett
sådant protokoll skall anmälas
särskilt till generalsekreteraren.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 1
Article 32
SETTLEMENT OF D1SPUTES
1. If there should arise between
two or more Parties a dispute
relating to the interpretation or
application of this Convention, the
Parties shall consult together with a
view to the settlement of the dispute
by negotiation, enquiry, mediation,
conciliation, arbitration, recourse to
regional bodies, judicial process or
other peaceful means of their own
choice.
2. Any such dispute which can-
not be settled in the manner prescri-
bed in paragraph 1 of this article
shall be referred, at the request of
any one of the States Parties to the
dispute, to the Intemational Court of
Justice for decision.
3. If a regional economic inte-
gration organization referred to in
article 26, subparagraph (c) is a
Party to a dispute which cannot be
settled in the manner prescribed in
paragraph 1 of this article, it may,
through a State Member of the
United Nations, request the Council
to request an advisory opinion of the
International Court of Justice in
accordance with article 65 of the
Statute of the Court, which opinion
shall be regarded as decisive.
4. Each State, at the time of
signature or ratification, acceptance
Artikel 32
LÖSNING AV TVISTER
1. Om det mellan två eller flera
parter uppstår tvist beträffande tolk-
ningen eller tillämpningen av denna
konvention, skall parterna samråda
sinsemellan för att söka lösa tvisten
genom underhandlingar, utredning,
medling, förlikning, skiljedom, an-
litande av regionala organ, på rättslig
väg eller genom andra fredliga medel
efter deras eget val.
2. En sådan tvist som inte kan
lösas på det sätt som anges i punkt 1
i denna artikel skall, om någon av
parterna i tvisten begär det, överläm-
nas till Internationella domstolen för
avgörande.
3. Om en sådan regional organi-
sation för ekonomisk integration
som avses i artikel 26 (c) är part i en
tvist som inte kan lösas på det sätt
som anges i punkt 1 i denna artikel,
får den genom en medlemsstat i
Förenta nationerna anmoda rådet att
begära ett rådgivande utlåtande från
Internationella domstolen enligt ar-
tikel 65 i domstolens stadga. Detta
utlåtande skall anses vara avgörande.
4. Samtidigt med ratifikation,
godtagande eller godkännande av
107
|
or approval of this Convention or |
eller anslutning till denna konvention |
Prop. 1990/91:127 Bilaga 1 |
|
5. Any Party having made a |
5. En part som avgivit en förkla- | |
|
Article 33 |
Artikel 33 | |
|
AUTHENTIC TEXTS |
AUTENTISKA TEXTER | |
|
The Arabic, Chinese, English, |
De arabiska, kinesiska, engelska, | |
|
Article 34 |
Artikel 34 | |
|
DEPOS IT AR Y |
DEPOSITARIE | |
|
The Secretary-General shall be |
Depositarie för denna konvention | |
|
IN WITNESS WHEREOF the |
TILL BEKRÄFTELSE HÄRPÅ | |
|
DONE AT VIENNA, in one ori- |
UPPRÄTTAD i Wien i ett orginal |
eighty-eight
108
|
ANNEX Table I |
BILAGA Förteckning I |
Prop. 1990/91:127 Bilaga 1 |
|
Ephedrine Ergometrine Ergotamine Lysergic acid |
Efedrin Ergometrin Ergotamin Lysergsyra 1 -fenyl-2-propanon | |
|
The salts of the substances listed |
Salter av ämnena angivna i denna | |
|
Table II |
Förteckning 11 | |
|
Acetic anhydride Ethyl ether Piperidine |
Ättiksyraanhydrid Aceton Piperidin | |
|
The salts of the substances listed |
Salter av ämnena angivna i denna |
109
9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 127
Prop. 1990/91:127
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
6 §>
Den som köper något, som är
frånhänt annan genom brott, eller
tillgodogör sig det eller eljest därmed
tager befattning ägnad att försvåra
dess återställande, dömes för häleri
till fängelse i högst två år eller, om
gärningen är ringa, till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Detsamma skall gälla, om någon be-
reder sig otillbörlig vinning av an-
nans brottsliga förvärv, sä ock om
någon genom krav, överlåtelse eller
på annat dylikt sätt hävdar genom
brott tillkommen fordran.
Den som
1. förvärvar eller, på sätt som är
ägnat att försvåra ett återställande, tar
befattning med något som är från-
hänt annan genom brott
2. genom att dölja, bortföra eller
omsätta egendom eller på annat sätt
otillbörligen och i väsentlig män
främjar möjligheterna för någon att
behålla eller tillgodogöra sig bety-
dande värden som härrör från eller
motsvarar vad som förvärvats eller
undandragits genom brott
3. bereder sig otillbörlig vinning
av vad annan förvärvat eller undan-
dragit genom brott eller
4. genom krav, överlåtelse eller
på annat liknande sätt hävdar genom
brott tillkommen fordran
döms för häleri till fängelse i
högst två år.
För häleri dömes likaledes den som i näringsverksamhet eller såsom led i
en verksamhet, som bedrives vanemässigt eller annars i större omfattning,
förvärvar eller, på sätt som är ägnat att försvåra ett återställande, mottager nå-
got som skäligen kan antagas vara frånhänt annan genom brott.
Är brott som anges i första eller andra stycket grovt, dömes till fängelse,
lägst sex månader och högst fyra år.
Om gärningsmannen i fall som i
6 § första stycket sägs icke insåg
men hade skälig anledning antaga att
brott förelåg, dömes för häleriför-
seelse till böter eller fängelse i högst
sex månader.
Är brott som anges i 6 § att anse
som ringa döms för häl er if ö r -
s ee I s e till böter eller fängelse i
högst sex månader. Detsamma gäller
om någon i annat fall än som avses
i 6 § andra stycket förvärvat eller.
1 Senaste lydelse 1980:107.
2 Senaste lydelse 1980:107.
110
Nuvarande lydelse
För häleriförseelse skall ock dö-
mas, om den, som på sätt i 6 § för-
sta stycket sägs medverkat vid det
brott varigenom egendomen från-
händes annan, ej insåg men hade
skälig anledning antaga att brott för-
övades.
Föreslagen lydelse
på sätt som är ägnat att försvåra ett
återställande, mottagit något som
skäligen kan antas vara frånhänt
annan genom brott.
För häleriförseelse skall också
dömas om någon i fall som avses i
6 § första stycket inte insåg men
hade skälig anledning anta att brott
förelåg eller om någon på sätt som
anges i 6 § första stycket 1 medver-
kat vid det brott varigenom egendom
frånhändes annan och inte insåg men
hade skälig anledning anta att brott
förövades.
Prop 1990/91:127
Bilaga 2
111
2 Förslag till Prop 1990/91:127
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §'
Har egendom som frånhänts nå-
gon genom brott anträffats hos an-
nan som uppenbart saknar rätt till
egendomen eller har den anträffats
utan att vara i någons besittning och
är varken ägaren eller annan som har
rätt till egendomen känd, skall egen-
domen tas i förvar, om det inte är
uppenbart oskäligt. Detsamma gäller
egendom som har förvärvats eller
mottagits under förhållanden som
anges i 9 kap. 6 § andra stycket
brottsbalken.
Första stycket tillämpas också om varken ägaren eller annan som har rätt
till egendomen gör anspråk på den.
Om förfarandet med egendom som tagits i förvar enligt första eller andra
stycket och om rätt för ägare som sedermera blir känd eller annan som har rätt
till egendomen att få egendomen utlämnad till sig eller att erhålla ersättning
finns bestämmelser i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad egen-
dom och hittegods m.m.
Har egendom som frånhänts nå-
gon genom brott anträffats hos an-
nan som uppenbart saknar rätt till
egendomen eller har den anträffats
utan att vara i någons besittning och
är varken ägaren eller annan som har
rätt till egendomen känd, skall egen-
domen tas i förvar, om det inte är
uppenbart oskäligt. Detsamma gäller
egendom som har varit föremål för
brott som anges i 9 kap. 6 § andra
stycket och 7 § första stycket andra
meningen i brottsbalken.
1 Senaste lydelse 1986:1008.
112
Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av hovrätten över Skåne
och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms och Umeå tingsrät-
ter, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen, brottsförebyggande rådet, kommers-
kollegium, bankinspektionen, riksskatteverket, polismyndigheterna i
Stockholm, Västerås och Sala, riksdagens ombudsmän (JO), juridiska
fakultetsnämnderna vid Uppsala och Stockholms universitet, Sveriges
advokatsamfund, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveriges åklagare,
Föreningen Sveriges polischefer, Föreningen Sveriges kronofogdar, Tjänste-
männens centralorganisation (TCO), Sveriges industriförbund, Svenska
bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen. Finansbolagens förening,
Sveriges köpmannaförbund och Småföretagens riksorganisation.
Riksåklagaren har överlämnat yttranden från överåklagaren i Malmö åkla-
gardistrikt, överåklagarna vid regionåklagarmyndigheterna i Linköping, Kal-
mar och Umeå samt från överåklagaren vid statsåklagarmyndigheten för spe-
ciella mål.
Rikspolisstyrelsen har bifogat yttranden från polismyndigheterna i Göte-
borg, Malmö och Uppsala.
Yttranden har vidare inkommit från generaltullstyrelsen, Stockholms han-
delskammare, Svenska Försäkringsbolags riksförbund och Företagareför-
bundet.
Åklagarmyndigheten i Handen och polismyndigheten där har inkommit
med ett gemensamt yttrande.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 3
113
Prop. 1990/91:127
Bilaga 4
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 6 § brottsbalken skall ha följande ly
delse.
Nuvarande lydelse
9 kap.
6§
Den som köper något, som är
frånhänt annan genom brott, eller
tillgodogör sig det eller eljest där-
med tager befattning ägnad att för-
svåra dess återställande, dömes för
häleri till fängelse i högst två är el-
ler, om gärningen är ringa, till bö-
ter eller fängelse i högst sex måna-
der. Detsamma skall gälla, om nå-
gon bereder sig otillbörlig vinning
av annans brottsliga förvän', så ock
om någon genom krav, överlåtelse
eller på annat dylikt sätt hävdar ge-
nom brott tillkommen fordran.
Föreslagen lydelse
Den som
1. förvärvar eller, på ett sätt som
är ägnat att försvåra ett återstäl-
lande, tar befattning med något som
är frånhänt annan genom brott
2. medverkar till att omsätta
egendom eller vidtar annan sådan
åtgärd som är ägnad att dölja att
egendomen härrör från brott
3. i annat fall förvärvar, använ-
der eller tar annan befattning med
egendom som härrör från brott och
därigenom otillbörligen främjar
möjligheterna för någon att behålla
eller tillgodogöra sig egendomen
4. bereder sig otillbörlig vinning
av annans brottsliga förvärv eller
5. genom krav, överlåtelse eller
på annat liknande sätt hävdar ge-
nom brott tillkommen fordran
döms för häleri till fängelse
i högst två är eller, om brottet är
ringa, till böter eller fängelse i
högst sex månader.
För häleri dömes likaledes den som i näringsverksamhet eller såsom led i
näringsverksamhet eller såsom led i en verksamhet, som bedrives vane-
mässigt eller annars i större omfattning, förvärvar eller, på sätt som är ägnat
att försvåra ett återställande, mottager något som skäligen kan antas var
frånhänt annan genom brott.
Är brott som anges i första eller andra stycket att anse som grovt, dömes
till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
114
Efter remiss har yttranden över promemorian inkommit från hovrätten över
Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, Stockholms och Umeå
tingsrätter, riksåklagaren, brottsförebyggande rådet, kommerskollegium, so-
cialstyrelsen, läkemedelsverket, postverket, sjöfartsverket, generaltullstyrel-
sen, bankinspektionen, försäkringsinspektionen, rikskatteverket, rikspolis-
styrelsen, kemikalieinspektionen, polismyndigheterna i Stockholm, Västerås,
och Sala, justitiekanslern, riksdagens ombudsmän (JO), Sveriges riksbank,
juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges advokat-
samfund, Föreningen Sveriges åklagare, Föreningen Sveriges polischefer.
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Finansbolagens
förening, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Folksam, Plast- och kemi-
kalieleverantörers förening, Riksförbundet narkotikafritt samhälle och Riks-
förbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare.
Tjänstemännens Centralorganisation har som eget yttrande överlämnat ett
yttrande från Svenska tulltjänstemannaförbundet.
Riksåklagaren har överlämnat yttranden från överåklagarna i Stockholms,
Göteborgs och Malmö åklagardistrikt och från överåklagarna vid regionåkla-
garrnyndighetema i Stockholm och Malmö.
Rikspolisstyrelsen har överlämnat yttranden från polismyndigheterna i
Göteborg, Malmö och Helsingborg.
Även Svenska polisförbundet har inkommit med yttrande.
115
Prop. 1990/91:127
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 6 och 7 §§ brottsbalken skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
9 kap.
6 §'
Den som köper något, som är
frånhänt annan genom brott, eller
tillgodogör sig det eller eljest därmed
tager befattning ägnad att försvåra
dess återställande, dömes för häleri
till fängelse i högst två år eller, om
gärningen är ringa, till böter eller
fängelse i högst sex månader.
Detsamma skall gälla, om någon be-
reder sig otillbörlig vinning av an-
nans brottsliga förvärv, så ock om
någon genom krav, överlåtelse eller
på annat dylikt sätt hävdar genom
brott tillkommen fordran.
För häleri dömes likaledes den
som i näringsverksamhet eller som i
ett led i en verksamhet, som bedri-
ves vanemässigt eller annars i större
omfattning, förvärvar eller, på sätt
som är ägnat att försvåra ett återstäl-
lande, mottager något som skäligen
kan antas vara frånhänt annan ge-
nom brott.
Den som
1. på ett sätt som är ägnat att för-
svåra ett återställande tar befattning
med något som är frånhänt annan
genom brott,
2. bereder sig otillbörlig vinning
av annans brottsliga förvätr,
3. otillbörligen främjar möjlighe-
terna för annan att tillgodogöra sig
egendom som härrör från brottsligt
förvärv eller värdet av sådan egen-
dom,
4. med uppsåt att dölja egendo-
mens ursprung medverkar till att
bortföra, överlåta, omsätta eller vidta
annan sådan åtgärd med egendom
som härrör från brottsligt förvärv,
eller
5. genom krav, överlåtelse eller
på annat liknande sätt hävdar genom
brott tillkommen fordran
döms för häleri t ill fängelse
i högst två år.
För häleri dömes likaledes den
som i näringsverksamhet eller som i
ett led i en verksamhet, som bedrives
vanemässigt eller annars i större om-
fattning, på sätt som är ägnat att för-
svåra ett återställande förvärvar eller
mottar något som skäligen kan antas
vara frånhänt annan genom biott.
Är brott som anges i första eller andra stycket att anse som grovt, dömes
till fängelse, lägst sex månader och högst fyra år.
1 Senaste lydelse 1980:107
116
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop. 1990/91:127
Bilaga 6
Om gärningsmannen i fall som i
6 § första stycket sägs icke insdg
men hade skälig anledning antaga att
brott före lä g, dömes för häleriför-
seelse till böter eller fängelse i högst
sex månader.
För häleriförseelse skall ock dö-
mas, om den, som på sätt i 6 § för-
sta stycket sägs medverkat vid det
brott varigenom egendomen från-
händes annan, ej insåg men hade
skälig anledning antaga att brott för-
övades.
Är brott som avses i 6 § att anse
som ringa döms för h äl e r if ö r -
s ee l s e till böter eller fängelse
högst sex månader.
För häleriförseelse skall också
dömas den som
1. i annat fall än som avses i 6 §
andra stycket på ett sätt som är ägnat
att försvåra ett återställande förvärvar
eller mottar något som skäligen kan
antas vara frånhänt annan genom
brott,
2. i fall som avses i 6 § första
stycket inte insåg men hade skälig
anledning anta att brott förelåg, eller
3. på sätt som anges i 6 § första
stycket 1 medverkat vid det brott
varigenom egendomen frånhändes
annan och inte insåg men hade skälig
anledning anta att brott förövades.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1 Senaste lydelse 1980:107.
117
2 Förslag till Prop. 1990/91:127
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1974:1065) om visst stöldgods m.m.
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §'
Har egendom som frånhänts nå-
gon genom brott anträffats hos an-
nan som uppenbart saknar rätt till
egendomen eller har den anträffats
utan att vara i någons besittning och
är varken ägaren eller annan som har
rätt till egendomen känd, skall egen-
domen tas i förvar, om det inte är
uppenbart oskäligt. Detsamma gäller
egendom som har förvärvats eller
mottagits under förhållanden som
anges i 9 kap. 6 § andra stycket
brottsbalken.
Har egendom som frånhänts nå-
gon genom brott anträffats hos an-
nan som uppenbart saknar rätt till
egendomen eller har den anträffats
utan att vara i någons besittning och
är varken ägaren eller annan som har
rätt till egendomen känd, skall egen-
domen tas i förvar, om det det inte är
uppenbart oskäligt. Detsamma gäller
egendom som har förvärvats eller
mottagits under förhållanden som
anges i 9 kap. 6 § andra stycket eller
7 § andra stycket 1 brottsbalken.
Första stycket tillämpas också om varken ägaren eller annan som har rätt
till egendomen gör anspråk på den.
Om förfarandet med egendom som tagits i förvar enligt första eller andra
stycket och om rätt för ägare som sedermera blir känd eller annan som har rätt
till egendomen att få egendomen utlämnad till sig eller att erhålla ersättning
finns bestämmelser i lagen (1974:1066) om förfarande med förverkad
egendom och hittegods m.m.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
1 Senaste lydelse 1986:1008.
118
Prop. 1990/91:127
Bilaga 6
Härigenom föreskrivs följande.
Efter framställning av annan stat får regeringen medge den staten att ingripa
mot ett svenskt fartyg utanför svenskt territorium i enlighet med Förenta
Nationernas konvention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av nar-
kotika och psykotropa ämnen.
Ett sådant medgivande får dock lämnas endast om det finns skälig anled-
ning att anta att fartyget används för brottslighet som begås på den främ-
mande statens territorium eller som är avsedd att fullbordas där eller som
annars riktar sig mot den statens intressen samt att brottsligheten motsvarar
brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år.
Regeringen får förena ett medgivande med de villkor som anses behöv-
liga.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
119
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-02-28.
Prop. 1990/91:127
Bilaga 7
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt O. Hamdahl,
regeringsrådet Bertil Werner, justitierådet Ulf Gad.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1991 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Freivalds beslutat inhämta lagrådets ytt-
rande över förslag till lag om ändring i brottsbalken, m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Nils Rekke.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
120
Innehåll
Prop. 1990/91:127
Proposition............. 1
Propositionens huvudsakliga innehåll................................................1
Propositionens lagförslag..............................................................3
Utdrag ur regeringsprotokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1991......7
1 Inledning..............................................................................7
2 Narkotikabrottskonventionen.......................................................8
2.1 Bakgrund ......................................................................8
2.2 Innehållet i narkotikabrottskonventionen...................................9
3 Allmänmotivering................................................................14
3.1 Sveriges tillträde till narkotikabrottskonventionen.......................14
3.2 Nuvarande svenska bestämmelser i jämförelse med narkotika-
brottskonventionen m.m....................................................16
3.2.1 Straffbestämmelser..................................................16
3.2.2 Svensk domstols straffrättsliga kompetens....................23
3.2.3 Förverkande m.m..................................................24
3.2.4 Utlämning för brott m.m.........................................28
3.2.5 Inbördes rättshjälp..................................................30
3.2.6 Regler om övervakning och kontroll m.m....................32
3.2.7 Olaglig narkotikahantering till havs.............................34
3.3 Utformningen av en ny lagstiftning om straff............................35
3.4 Oaktsamt förfarande.........................................................38
3.5 Den närmare utformningen av de nya bestämmelserna..................40
3.6 Lagstiftning angående olaglig narkotikahantering till havs.............42
3.7 Straffansvar för befattning med misstänkt brottsgods...................46
3.7.1 Bakgrund............................................................46
3.7.2 Överväganden.......................................................48
3.8 Vissa övriga frågor..........................................................50
3.9 Ikraftträdande m.m..........................................................50
4 Upprättade lagförslag..............................................................51
5 Specialmotivering..................................................................51
5.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken...............................51
5.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:1065) om visst stöld-
gods m.m....................................................................58
5.3 Förslaget till lag om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg........59
6 Hemställan..........................................................................59
7 Beslut................................................................................59
Bilaga 1 Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering av nar-
kotika och psykotropa ämnen ..........................................60
Bilaga 2 Lagförslagen i promemorian Ds 1988:27..............................1 10
Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser som har avgett yttrande över
promemorian (Ds 1988:27) Häleri.....................................113
Bilaga 4 Lagförslaget i promemorian Ds 1990:53 ............................114
Bilaga 5 Förteckning över remissinstanserna som avgett yttranden över
promemorian (Ds 1990:53) Sveriges tillträde till FNs narkotika-
brottskonvention..........................................................115
Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag............................................116
Bilaga 7 Lagrådets yttrande........................................................120
121
gotab 98152, Stockholm 1991