om följ dlagstiftning med anledning av den nya
summariska processen, m.m.
Prop.
1990/91:126
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifo-
gade utdrag ur regeringsprotokollet den 14 mars 1991.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Laila Freivalds
Propositionens huvudsakliga innehåll
Riksdagen har beslutat en genomgripande reform av den s.k. summariska
processen, dvs. målen om lagsökning, betalningsföreläggande och handräck-
ning. Målen skall enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och
handräckning flyttas från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna och
förfarandet reformeras. Lagen träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
Siktet är inställt på att reformen träder i kraft den 1 januari 1992.
I propositionen föreslås följdändringar med anledning av reformen, bl.a.
i rättegångsbalken och utsökningsbalken. De flesta av ändringarna är av hu-
vudsakligen redaktionell art, men det föreslås också en ny registerlag för den
nya summariska processen.
I propositionen tas också upp ett par förslag som riksskatteverket har fört
fram vid sin pågående översyn av utsökningslagstiftningen. En ansökan i ut-
sökningsmål skall få göras med hjälp av ADB-medium. Vidare skall uppgift
om gäldenärens arbetsgivare få antecknas i utsökningsregistret.
Lagändringarna föreslås, med två undantag, träda i kraft den dag rege-
ringen bestämmer.
Propositionens lagförslag
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 d §, 18 kap. 8 a § samt 42 kap. 11 och 18
§§ rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 d §'
I tvistemål där förlikning om saken är tillåten skall tingsrätten alltid bestå
av en lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte översti-
ger hälften av basbeloppet enligt lage:
Första stycket gäller inte, om en
part första gången han skall föra ta-
lan i målet yrkar att allmänna regler
skall tillämpas och därvid gör sanno-
likt att den bakomliggande tvisten
rör ett högre värde eller att utgången
annars är av synnerlig betydelse för
bedömningen av andra föreliggande
rättsförhållanden. Har talan väckts
genom ansökan om betalningsföre-
läggande, skall den part som begär
att målet hänskjuts till rättegång se-
nast i samband därmed framställa
yrkande som nyss sagts.
Med värde enligt första stycket
avses det värde som kan antas gälla
vid tiden för talans väckande. Har
talan väckts genom ansökan om
lagsökning, betalningsföreläggande
eller handräckning eller som enskilt
anspråk i brottmål, avses värdet vid
rättens beslut att tvisten skall hand-
läggas som tvistemål. Vid bedöm-
ningen skall hänsyn inte tas till rätte-
gångskostnaderna.
(1962:381) om allmän försäkring.
Första stycket gäller inte, om en
part första gången han skall föra ta-
lan i målet yrkar att allmänna regler
skall tillämpas och därvid gör sanno-
likt att den bakomliggande tvisten
rör ett högre värde eller att utgången
annars är av synnerlig betydelse för
bedömningen av andra föreliggande
rättsförhållanden. Har talan väckts
genom ansökan om betalningsföre-
läggande, skall den part som begär
att målet överlämnas till tingsrätt se-
nast i samband därmed framställa
yrkande som nyss sagts.
Med värde enligt första stycket
avses det värde som kan antas gälla
vid tiden för talans väckande. Har
talan väckts genom ansökan om be-
talningsföreläggande eller hand-
räckning eller som enskilt anspråk i
brottmål, avses värdet vid rättens
beslut att tvisten skall handläggas
som tvistemål. Vid bedömningen
skall hänsyn inte tas till rättegångs-
kostnaderna.
18 kap.
8a§2
I mål där 1 kap. 3 d § första stycket tillämpas gäller följande i stället för
bestämmelserna i 8 §.
Ersättning för rättegångskostnad får inte avse annat än kostnad för
1. rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429) vid ett tillfälle för varje in-
stans,
2. ansökningsavgift,
3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med sam-
1 Senaste lydelse 1989:656.
2 Senaste lydelse 1989:656.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
manträde eller, om personlig inställelse ej föreskrivits, resa och uppehälle
för ombud,
4. vittnesbevisning,
5. översättning av handling.
Ersättning utgår endast i den mån kostnaden varit skäligen påkallad för
tillvaratagande av partens rätt.
Ersättning som anges i andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som re-
geringen meddelar.
Med kostnad som sägs i andra stycket 1 jämställs kostnad för annan råd-
givning som lämnas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, i den
mån den ej överstiger högsta avgift för rådgivning enligt rättshjälpslagen.
Har målet till en början handlagts i annan ordning än som gäller för mål
som avses i denna paragraf, utgår ersättning för kostnad som avser den tidi-
gare handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för denna.
Prop.
1990/91:126
Har ett mål om lagsökning eller
betalningsföreläggande hänskjutits
till rättegång eller upptagits efter åter-
vinning får, om målet därefter av-
görs genom tredskodom mot svaran-
den, ersättning även avse skälig
kostnad för en rättegångsskrift eller
för inställelse vid ett sammanträde
inför rätten. Sådan ytterligare er-
sättning utgår, om inte särskilda skäl
föranleder annan bedömning, enligt
bestämmelser som regeringen med-
delar. Detsamma skall gälla, om ett
mål om handräckning upptagits efter
återvinning.
Har ett mål om betalningsföreläg-
gande eller handräckning överläm-
nats till tingsrätt får, om målet däref-
ter avgörs genom tredskodom mot
svaranden, ersättning även avse skä-
lig kostnad för en rättegångsskrift el-
ler för inställelse vid ett samman-
träde inför rätten. Sådan ytterligare
ersättning utgår, om inte särskilda
skäl föranleder annan bedömning,
enligt bestämmelser som regeringen
meddelar.
42 kap.
11 §3
I mål där förlikning om saken är
tillåten får svaranden föreläggas att
skriftligen avge svaromål enligt 7 §
vid påföljd att tredskodom annars
kan komma att meddelas mot ho-
nom.
I mål där förlikning om saken är
tillåten får svaranden föreläggas att
skriftligen avge svaromål enligt 7 §
vid påföljd att tredskodom annars
kan komma att meddelas mot ho-
nom. I föreläggandet skall anges vad
svaranden enligt 44 kap. 7 a eller 7 b
§ skall iaktta för att tredskodom inte
skall kunna meddelas mot honom.
18 §4
Ett mål avgörs efter huvudförhandling. Utan sådan förhandling får rätten
dock
1. avgöra ett mål på annat sätt än genom dom,
2. meddela tredskodom,
3. meddela dom i anledning av talan som medgivits eller eftergivits,
4. stadfästa förlikning och
3 Senaste lydelse 1987:747.
4 Senaste lydelse 1987:747.
5. även i annat fall meddela dom, om huvudförhandling inte behövs med
hänsyn till utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna.
Innan ett mål avgörs med stöd av första stycket 5, skall parterna, om de
inte kan anses redan ha slutfört sin talan, beredas tillfälle till detta.
Innan ett mål avgörs genom treds-
kodom enligt 44 kap. 7 a §, gäller
vad som sägs i andra stycket i fråga
om käranden.
Prop.
1990/91:126
Innan ett mål avgörs genom treds-
kodom enligt 44 kap. 7 a eller 7 b §,
gäller vad som sägs i andra stycket i
fråga om käranden.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och
handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 5 §§, 4 kap. 27 §, 13 kap. 14
§ samt rubriken närmast före 4 kap. 27 § utsökningsbalken skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
2 §
Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.
Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkställighet
söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars
företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande
av annan förpliktelse, skall den handlingen inges.
Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyndighe-
ten anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra
stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.
Görs ansökan pä medium för au-
tomatisk databehandling behöver ex-
ekutionstiteln inte inges, om den är
ett utslag i mål om betalningsföreläg-
gande, som har meddelats tidigast tre
år innan verkställighet söks.
Prop.
1990/91:126
3 kap.
1 §
Verkställighet får under de förutsättningar som anges i detta kapitel äga
rum på grund av följande exekutionstitlar:
1. domstols dom, utslag eller beslut,
2. förlikning som är stadfäst av domstol,
3. godkänt strafföreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot,
4. skiljedom,
5. förbindelse angående underhållsbidrag,
6. förvaltningsmyndighets beslut som enligt särskild föreskrift får verkstäl-
las,
7. handling som enligt särskild föreskrift får läggas till grund för verkstäl-
lighet,
8. kronofogdemyndighets utslag eller beslut i mål om betalningsföreläg-
gande eller handräckning.
Vad som i balken sägs om dom
gäller, om ej annat föreskrivs, i till-
lämpliga delar även domstols utslag
eller beslut.
Vad som i balken sägs om dom
gäller, om ej annat föreskrivs, i till-
lämpliga delar även domstols utslag
eller beslut samt kronofogdemyndig-
hets utslag eller beslut i mål om betal-
ningsföreläggande eller handräck-
ning.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Verkställighet får genast ske av
1. dom i växelmål eller checkmål,
2. tredskodom varigenom betal-
ningsskyldighet har ålagts den ute-
blivna parten, om ej annat förordnas
med anledning av talan om återvin-
ning.
Verkställighet får genast ske av
1. dom i växelmål eller checkmål,
2. tredskodom varigenom betal-
ningsskyldighet har ålagts den part
som uteblivit eller inte uppfyllt vad
som sägs i 44 kap. 7a eller 7b § rätte-
gångsbalken, om inte något annat
förordnas med anledning av ansö-
kan om återvinning.
4 kap.
Utmätningsverkan av domstols Utmätningsverkan av domstols
beslut eller av betalning till krono- beslut eller av betalning till krono-
fogdemyndigheten fogdemyndigheten, m.m.
27 §
Har domstol fastställt att förfallen
fordran skall utgå med särskild för-
månsrätt i registrerat skepp, regi-
strerat luftfartyg, intecknade reserv-
delar till luftfartyg eller fast egen-
dom anses egendomen omedelbart
utmätt.
Denna verkan förfaller, om ej för-
säljning begärs hos kronofogdemyn-
digheten inom två månader från det
att domstolens beslut vann laga
kraft.
Har domstol eller kronofogde-
myndighet fastställt att förfallen
fordran skall utgå med särskild för-
månsrätt i registrerat skepp, regi-
strerat luftfartyg, intecknade reserv-
delar till luftfartyg eller fast egen-
dom anses egendomen omedelbart
utmätt.
Denna verkan förfaller, om ej för-
säljning begärs hos kronofogdemyn-
digheten inom två månader från det
att beslutet eller utslaget vann laga
kraft.
Begäran om försäljning görs hos en kronofogdemyndighet som enligt 8 §
är behörig att ta upp ansökan om utmätning. Försäljning av fast egendom
skall dock begäras hos kronofogdemyndigheten i det län där egendomen
finns. Denna myndighet får överlämna målet till annan kronofogdemyndig-
het, om det behövs för att samordna verkställigheten mot en gäldenär.
13 kap.
14 §
Medel får ej betalas ut utan att sä-
kerhet ställs, om
1. utmätning har skett med stöd av
3 kap. 5 § 1 eller 6 § och exekutions-
titeln ej har vunnit laga kraft eller
utmätning har skett på grund av be-
vis i mål om betalningsföreläggande
att utmätning får äga rum och gälde-
nären har sökt återvinning,
2. utmätning har skett hos dödsbo
Medel får ej betalas ut utan att sä-
kerhet ställs, om
1. utmätning har skett med stöd av
3 kap. 5 § 1 eller 6 § och exekutions-
titeln ej har vunnit laga kraft eller
utmätning har skett på grund av ut-
slag eller beslut i mål om betalnings-
föreläggande eller handräckning och
gäldenären har sökt återvinning eller
överklagat,
■ fordran som ej var förenad med sär-
1 Senaste lydelse 1988:385.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop.
skild förmånsrätt i egendomen och den tid som anges i 8 kap. 6 § första 1990/91:126
stycket ej har gått till ända,
3. rätten till medlen är beroende av besvär som har anförts över utmät-
ningen eller den utmätta egendomens försäljning eller av talan som avses i 4
kap. 20-22 eller 26 §,
4. fördelning som har skett vid fördelningssammanträde ej har vunnit laga
kraft,
5. i annat fall tvist råder om vem som är betalningsberättigad.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och
handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 3 kap. 12 § utsökningsbalken i para-
grafernas lydelse enligt lagen (1990:748) om ändring i nämnda balk skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
2 kap.
1 §
Ansökan om verkställighet görs
muntligen eller skriftligen.
Ansökningshandling skall vara
egenhändigt undertecknad av sökan-
den eller hans ombud.
Ansökan om verkställighet görs
muntligen eller skriftligen. Rege-
ringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer får dock medge att
ansökan görs på medium för auto-
matisk databehandling.
Skriftlig ansökan skall vara under-
tecknad av sökanden eller hans om-
bud.
Utslag i mål om betalningsföreläggande eller handräckning verkställs
självmant av kronofogdemyndigheten, om inte sökanden i målet har angett
att verkställighet inte skall ske. Ansökan om verkställighet anses gjord när
utslaget meddelades.
3 kap.
12 §
Utslag i mål om handräckning
verkställs, utom i fall som avses i 11
§, såsom lagakraftägande dom, om
inte något annat förordnas med an-
ledning av ansökan om återvinning
eller besvär.
Utslag eller beslut i mål om hand-
räckning verkställs, utom i fall som
avses i 11 §, såsom lagakraftägande
dom, om inte något annat förordnas
med anledning av ansökan om åter-
vinning eller besvär.
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 och 32 §§, 12 kap. 8 och 26 §§ samt 13 kap.
26 § jordabalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
8 §’
Uppsägning skall vara skriftlig, om ej skriftligt erkännande av uppsäg-
ningen lämnas. I fall som avses i 11 kap. 6 och 6 a §§ skall uppsägningen dock
alltid ske skriftligen. Uppsägning får ske hos den som är behörig att ta emot
arrendeavgift på jordägarens vägnar.
Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock utan
tillämpning av 12-15 §§ delgivningslagen (1970:428).
Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i rekom-
menderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen
skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det
hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kontor, på kon-
toret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon som angivits nu,
skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda, om sådan finns.
Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.
Har jordägare eller arrendator, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt
hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt att mottaga
uppsägning för honom, får uppsägningen ske genom kungörelse i Post- och
Inrikes Tidningar.
En ansökan hos domstol med yr-
kande att arrendeförhållande skall
upphöra eller att arrendator skall
avhysas gäller som uppsägning när
delgivning skett i behörig ordning.
En ansökan hos domstol med yr-
kande att arrendeförhållande skall
upphöra eller att arrendator skall
avhysas gäller som uppsägning när
delgivning skett i behörig ordning.
Detsamma gäller en ansökan enligt
lagen (1990:746) om betalningsföre-
läggande och handräckning om att
arrendator skall avhysas.
Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av avtal om anlägg-
ningsarrende finns i 11 kap. 6 §.
Om laga domstol i tvist med an-
ledning av tillfällig upplåtelse av
mark för uppställning av fordon
finns bestämmelse i 10 kap. 10 § rät-
tegångsbalken.
32 §2
Arrendetvist som ej enligt 30 § ankommer på arrendenämnds prövning
skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är be-
lägen. Aven klandertalan som avses i 31 § och ärende enligt 9 kap. 24 § upp-
tages av denna domstol.
Om laga domstol i tvist med an-
ledning av tillfällig upplåtelse av
mark för uppställning av fordon
finns bestämmelse i 10 kap. 10 § rät-
tegångsbalken. Beträffande laga
domstol i arrendetvist som skall prö-
1 Senaste lydelse 1984:678.
2 Senaste lydelse 1981:849.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
vas enligt lagsökningslagen
(1946:808) eller handräckningslagen
(1981:847) finns bestämmelser i
dessa lagar.
Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid dom-
stol får återförvisas till nämnden.
12 kap.
8 §3
En uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet har varat längre
än tre månader i följd vid den tidpunkt till vilken uppsägningen sker. Upp-
sägningen får dock, utom i fall som avses i 58 a §, vara muntlig, om det är
hyresgästen som säger upp avtalet för upphörande och hyresvärden lämnar
ett skriftligt erkännande av uppsägningen. Uppsägningen får ske hos den
som är behörig att ta emot hyra på hyresvärdens vägnar.
Skriftliga uppsägningar skall delges den som söks för uppsägning i den
ordning som anges i 8 kap. 8 § andra och tredje styckena, om inte annat följer
av tredje eller fjärde styckena i denna paragraf.
Har den som söks för uppsägning hemvist här i landet och är det inte fråga
om en uppsägning i förtid enligt 42 § eller en sådan uppsägning som avses i
58 §, får uppsägningen sändas i rekommenderat brev. Uppsägningen anses
då ha skett när den har avlämnats för postbefordran under den söktes vanliga
adress. Har hyresgästen lämnat hyresvärden uppgift om en adress, under vil-
ken meddelanden till honom skall sändas, anses den som hans vanliga
adress. I annat fall anses den uthyrda lägenhetens adress som hyresgästens
vanliga adress.
Om en hyresvärd eller en hyresgäst, vars avtal skall sägas upp, inte har
något känt hemvist här i landet och om det inte heller finns något känt om-
bud som har rätt att ta emot uppsägning för honom, får uppsägning ske ge-
nom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.
En ansökan hos domstol med yr-
kande att hyresförhållandet skall
upphöra eller att hyresgäst skall av-
hysas gäller som uppsägning när del-
givning skett i behörig ordning.
En ansökan hos domstol med yr-
kande att hyresförhållandet skall
upphöra eller att hyresgäst skall av-
hysas gäller som uppsägning när del-
givning skett i behörig ordning. Det-
samma gäller en ansökan enligt lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning om att hy-
resgäst skall avhysas.
Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av hyresavtal som gäl-
ler lokaler finns i 58 och 58 a §§.
26 §4
Hyresvärden har rätt att utan uppskov få tillträde till lägenheten för att
utöva nödvändig tillsyn eller utföra förbättringsarbeten som inte kan upp-
skjutas utan skada. När lägenheten är ledig till uthyrning, är hyresgästen
skyldig att låta den visas på lämplig tid.
Efter tillsägelse minst en månad i förväg får hyresvärden i lägenheten låta
utföra mindre brådskande förbättringsarbeten som inte vållar väsentligt hin-
der eller men i nyttjanderätten. Sådana arbeten får dock inte utan hyresgäs-
3 Senaste lydelse 1988:927.
4 12 kap. omtryckt 1984:694.
Prop.
1990/91:126
10
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
tens medgivande utföras under den sista månad som hyresförhållandet be-
står. Vill hyresvärden utföra annat arbete i lägenheten, får hyresgästen inom
en vecka från det att han fick meddelande om detta säga upp avtalet till upp-
hörande. Sådant arbete får inte utan hyresgästens medgivande påbörjas
förrän avtalet sålunda kunnat bringas att upphöra. Bestämmelserna i detta
stycke gäller inte arbete som hyresvärden har utfäst sig att utföra åt hyresgäs-
ten eller som han genom ett åtgärdsföreläggande har ålagts att utföra.
I fall som anges i första eller andra stycket skall hyresvärden tillse att hy-
resgästen ej förorsakas större olägenhet än nödvändigt. Skada som förorsa-
kas hyresgästen genom arbete som avses i andra stycket skall ersättas av hy-
resvärden, även om skadan icke beror på hans försummelse.
Hyresgästen är skyldig att tåla inskräningar i nyttjanderätten, som föran-
leds av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten, även om den
av honom hyrda lägenheten inte besväras av ohyra. Därvid gäller 17 § andra
stycket.
Underlåter hyresgästen att bereda
hyresvärden tillträde till lägenheten
när denne har rätt till det, kan tings-
rätten förordna om handräckning. I
fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i 17 § handräcknings-
lagen (1981:847).
Prop.
1990/91:126
Underlåter hyresgästen att bereda
hyresvärden tillträde till lägenheten
när denne har rätt till det, får krono-
fogdemyndigheten meddela särskild
handräckning. I fråga om sådan
handräckning finns bestämmelser i
lagen (1990:746) om betalningsföre-
läggande och handräckning.
13 kap.
26 §5
Bestämmelserna i utsökningsbal-
ken, lagsökningslagen (1946:808)
och konkurslagen (1987:672) angå-
ende fast egendom och rättighet däri
tillämpas också i fråga om tomträtt.
Bestämmelserna i utsökningsbal-
ken, konkurslagen (1987:672) och
lagen (1990:746) om betalningsföre-
läggande och handräckning angå-
ende fast egendom och rättighet däri
tillämpas också i fråga om tomträtt.
Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv som avser tomträtt är
denna likställd med fast egendom.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och
handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
5 Senaste lydelse 1987:679.
11
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1957:390) om fiskearrenden skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17
Tvist om fiskearrende som ej an-
kommer på arrendenämnds pröv-
ning skall upptagas av den fastig-
hetsdomstol inom vars område fas-
tigheten är belägen. Även klander-
talan som avses i 16 § upptages av
samma domstol. Beträffande laga
domstol i arrendetvist som skall prö-
vas enligt lagsökningslagen
(1946:808) eller handräckningslagen
(1981:847) finns bestämmelser i
dessa lagar.
§‘
Tvist om fiskearrende som ej an-
kommer på arrendenämnds pröv-
ning skall upptagas av den fastig-
hetsdomstol inom vars område fas-
tigheten är belägen. Även klander-
talan som avses i 16 § upptages av
samma domstol.
Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid dom-
stol får återförvisas till nämnden.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och
handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 198T.856.
12
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Ansökan om betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746) om betal-
ningsföreläggande och handräckning får göras hos kronofogdemyndigheten
trots att tvist om anspråket skall handläggas enligt lagen (1974:371) om rätte-
gången i arbetstvister.
2 § Har ansökan om betalningsföreläggande gjorts av en medlem i en arbets-
givar- eller arbetstagarorganisation och uppkommer fråga om överlämnande
av målet till tingsrätt med stöd av 36 § lagen (1990:746) om betalningsföre-
läggande och handräckning eller därför att återvinning sökts, skall organisa-
tionen, om den enligt 2 kap. 1 § och 4 kap. 5 § lagen (1974:371) om rätte-
gången i arbetstvister kan föra sökandens talan vid arbetsdomstolen, bere-
das tillfälle att uppge om den vill föra talan där. Detsamma gäller när ansö-
kan om betalningsföreläggande har gjorts i kollektivavtalstvist av någon som
har varit medlem i en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som har slu-
tit avtalet. Förklarar organisationen att den vill föra talan vid arbetsdomsto-
len, skall kronofogdemyndigheten överlämna målet dit.
Om arbetsdomstolen finner sig inte vara behörig att handlägga målet,
skall domstolen överlämna detta till en tingsrätt som enligt vad som framgår
av handlingarna är behörig. Detta gäller dock inte om det är högsta domsto-
len som har överlämnat målet till arbetsdomstolen.
3 § Ansökan enligt 1 § får göras hos kronofogdemyndigheten också i fråga
om fordran på avgift till huvudman för allmän vatten- och avloppsanläggning
eller för allmänt värmesystem i sådana fall där tvist om anspråket skall prö-
vas av statens va-nämnd. Vad som sägs om arbetsdomstolen i 2 § andra
stycket skall i sådana fall i stället gälla statens va-nämnd.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen
(1974:372) om lagsökning och betalningsföreläggande för fordringsanspråk
i anställningsförhållanden och lagen (1976:841) om betalningsföreläggande
för fordringar som skall prövas av statens va-nämnd skall upphöra att gälla.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning och betal-
ningsföreläggande där talan väckts före ikraftträdandet.
Prop.
1990/91:126
13
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6 §'
Nämnden är beslutför med ordföranden ensam
1. vid förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning eller av-
skrivning av mål eller vid handläggning av överklagande av nämndens be-
slut,
2. när talan i målet medgivits eller
parterna endast begär stadfästelse
av förlikning, vid meddelande av be-
slut enligt 15 § samt vid prövning av
fråga om återförvisning som avses i 2
§ lagen (1976:841) om betalnings-
föreläggande för fordringar som
skall prövas av statens va-nämnd.
2. när talan i målet medgivits eller
parterna endast begär stadfästelse
av förlikning, vid meddelande av be-
slut enligt 15 § samt vid prövning av
fråga om att överlämna ett mål till an-
nan myndighet enligt lagen
(1991:0000) om betalningsföreläg-
gande för fordringar i arbetstvister
och fordringar som skall prövas av
statens va-nämnd.
Handläggning som avses i första stycket 1 kan enligt uppdrag av ordföran-
den också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid nämnden, vilken
förordnats därtill av nämnden.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om betalningsföreläggande där talan väckts
före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1986:1174.
14
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1929:145) om skiljemän skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
1 §
Fråga om tvistemåls beskaffenhet, varom förlikning kan träffas, så ock
fråga om ersättning för skada på grund av brott må, då tvist härom uppstått,
genom avtal mellan parterna hänskjutas till avgörande av en eller flera skil-
jemän. Skiljeavtal om sådan fråga kan ock avse framtida tvist, härflytande
av visst rättsförhållande, som angives
Skiljemän må ej upptaga fråga,
varom rättegång eller lagsökning på-
går, dock att rättegång ej hindrar skil-
jemannaförfarande, där anmälan om
målets nedläggande skett hos rättens
ordförande.
i avtalet.
Skiljemän får inte ta upp en fråga,
om vilken det pågår rättegång. Detta
gäller dock inte, om talan i rätte-
gången har återkallats.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
15
Härigenom föreskrivs att 71 och 93 §§ växellagen (1932:130) skall ha föl-
jande lydelse.
Prop.
1990/91:126
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Växelpreskription avbrytes ge-
nom:
delgivning av stämning eller av
lagsökning till svensk domstol eller
kungörande av rättegång vid sädan
domstol;
71 §'
Växelpreskription avbryts genom:
delgivning av stämning till svensk
domstol, kungörande av rättegång
vid svensk domstol eller delgivning
av ansökan om betalningsföreläg-
gande hos svensk kronofogdemyn-
dighet;
växelfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;
fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller
dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan kon-
kurs.
Genom växelfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande stat av-
brytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan in-
vändning mot domstolens behörighet, inställer sig i målet eller personligen
erhållit del av stämningen. Lika med växelfordrans anhängiggörande vid ut-
ländsk domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt där
gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i växelgäldenärs
konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, vare pre-
skription därigenom avbruten, där växelgäldenären vid konkursens eller ac-
kordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Växel-
fordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock avbrott
i preskription.
Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åt-
gärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gälle till fördel
för alla växelgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden.
Har preskription avbrutits, men varder det mål eller ärende, vari växel-
kravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny preskriptionstid begynna att
löpa från den dag, då målet eller ärendet sist handlades.
Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder,
som i 54 § sägs, vare växelrätten bevarad, därest åtgärden företages inom en
månad efter hindrets upphörande.
93 §2
Om laga domstol i växelmål gälle Om laga domstol i växelmål gäller
vad för tvistemål är stadgat. vad som är föreskrivet för tvistemål.
Vill man anhängiggöra sin talan
genom lagsökning, gälle vad därom
stadgas i lagsökningslagen.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraft-
trädandet.
1 Senaste lydelse 1946:845.
2 Senaste lydelse 1946:845.
16
Härigenom föreskrivs att 53 och 71 §§ checklagen (1932:131) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
53 §’
Checkpreskription avbrytes ge-
nom:
delgivning av stämning eller av
lagsökning till svensk domstol eller
kungörande av rättegång vid sådan
domstol;
Checkpreskription avbryts ge-
nom:
delgivning av stämning till svensk
domstol, kungörande av rättegång
vid svensk domstol eller delgivning
av ansökan om betalningsföreläg-
gande hos svensk kronofogdemyn-
dighet;
checkfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;
fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller
dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan kon-
kurs.
Genom checkfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande stat av-
brytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan in-
vändning mot domstolens behörighet, inställer sig i målet eller personligen
erhållit del av stämningen. Lika med checkfordrans anhängiggörande vid ut-
ländsk domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt där
gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i checkgäldenärens
konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, vare pre-
skription därigenom avbruten, där checkgäldenären vid konkursens eller ac-
kordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Check-
fordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock avbrott
i preskription.
Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åt-
gärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gälle till fördel
för alla checkgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden.
Har preskription avbrutits, men varder det mål eller ärende, vari check-
kravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny preskriptionstid begynna att
löpa från den dag, då målet eller ärendet sist handlades.
Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder,
som i 48 § sägs, vare checkrätten bevarad, därest åtgärden företages inom
en månad efter hindrets upphörande.
71
Om laga domstol i checkmål gälle
vad för tvistemål är stadgat.
Vill man anhängiggöra sin talan
genom lagsökning, gälle vad därom
stadgas i lagsökningslagen.
1 Senaste lydelse 1946:846.
2 Senaste lydelse 1946:846.
§2
Om laga domstol i checkmål gäl-
ler vad som är föreskrivet för tviste-
mål.
17
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter 1990/91 • 126
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraft-
trädandet.
18
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §, 3 kap. 9 § och 5 kap. 11 § konkurslagen
(1987:672) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §
Har en borgenärs fordran fast-
ställts av domstol eller har en dom-
stol enligt lagsökningslagen
(1946:808) meddelat bevis att utmät-
ning för en fordran får äga rum, skall
detta godtas som stöd för behörighet
att begära gäldenären i konkurs,
även om avgörandet inte har vunnit
laga kraft. Detta gäller dock inte,
om en domstol har förordnat att av-
görandet inte får verkställas.
En fordran som har fastställts genom skiljedom skall också godtas, om
skiljedomen får verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 § utsökningsbalken och
en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 § i
Har en borgenärs fordran fast-
ställts av domstol eller av kronofog-
demyndighet med stöd av lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning, skall detta
godtas som stöd för behörighet att
begära gäldenären i konkurs, även
om avgörandet inte har vunnit laga
kraft. Detta gäller dock inte, om en
domstol har förordnat att avgöran-
det inte får verkställas.
samma kapitel.
I andra fall än de som avses i första och andra styckena skall borgenären
styrka sin behörighet att begära gäldenären i konkurs.
3 kap.
9 §
Pågår en rättegång mellan gäldenären och någon annan om sådan egen-
dom som hör till konkursboet, får konkursboet överta gäldenärens talan.
Om boet, trots att det har underrättats om rättegången, inte övertar gäldenä-
rens talan, skall egendomen anses inte tillhöra konkursboet. Egendomen får
inte så länge konkursen pågår utmätas för en fordran som kan göras gällande
i konkursen. Om konkursboet övertar gäldenärens talan, tillämpas beträf-
fande boets skyldighet att svara för rättegångskostnad vad som i rättegångs-
balken föreskrivs om den till vilken överlåtelse har ägt rum enligt 13 kap. 7
§ samma balk.
Förs talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i
konkursen, får konkursboet inträda i rättegången vid sidan av gäldenären.
Gäldenären skall underrätta dom- Gäldenären skall underrätta dom-
stolen om konkursen i de fall som
avses i första och andra styckena.
Domstolen skall lämna konkursboet
meddelande om rättegången.
stolen om konkursen i de fall som
avses i första och andra styckena.
Domstolen skall lämna konkursboet
meddelande om rättegången. I mål
om betalningsföreläggande eller
handräckning gäller vad som nu
sagts om domstolen i stället krono-
fogdemyndigheten.
19
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
11 §
För en fordran som är förenad med förmånsrätt och som löper med ränta
skall ränta beräknas till den dag då utdelningsförslaget upprättas eller, om
medlen betalas ut i förskott, dagen för utbetalningen.
Om en fordran som är förenad
med förmånsrätt men som inte löper
med ränta hade kunnat göras ränte-
bärande genom delgivning av stäm-
ning eller av ansökan om lagsökning
eller betalningsföreläggande, skall
ränta för den beräknas enligt 5 § rän-
telagen (1975:635) från dagen för
konkursbeslutet, om fordringen då
var förfallen till betalning och an-
nars från den senare dag då ford-
ringen förfaller till betalning. Rän-
tan skall beräknas till dag som avses
i första stycket.
För fordringar utan förmånsrätt beräknas från dagen för konkursbeslutet
ränta mellan borgenärerna endast om boet räcker till betalning av mer än
beloppet av alla fordringar i konkursen utan förmånsrätt, i förekommande
fall inberäknat vid konkursbeslutet upplupen ränta. Räntan bestäms med
tillämpning av första och andra styckena.
Om en fordran som är förenad
med förmånsrätt men som inte löper
med ränta hade kunnat göras ränte-
bärande genom delgivning av stäm-
ning eller av ansökan om betalnings-
föreläggande, skall ränta för den be-
räknas enligt 5 § räntelagen
(1975:635) från dagen för konkurs-
beslutet, om fordringen då var för-
fallen till betalning och annars från
den senare dag då fordringen förfal-
ler till betalning. Räntan skall be-
räknas till dag som avses i första
stycket.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och
handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
20
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 4 § räntelagen (1975:635) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4 §'
I annat fall än som avses i 3 § utgår ränta på förfallen fordran, för vilken
betalningstiden försittes, från den dag som infaller en månad efter det borge-
nären har avsänt räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning av
bestämt belopp med angivande att underlåtenhet att betala medför skyldig-
het att utge ränta. Gäldenären är dock ej skyldig att erlägga ränta för tid
innan räkningen eller kravet har kommit honom till handa.
Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som ej kan
fastställas utan särskild utredning, utgår ränta på förfallet belopp från den
dag som infaller en månad efter det borgenären har framställt krav på ersätt-
ning och lagt fram utredning som med hänsyn till omständigheterna skäligen
kan begäras av honom. Gäldenären är dock ej skyldig att erlägga ränta för
tid innan kravet och utredningen har kommit honom till handa.
Oavsett vad som föreskrives i
första och andra styckena utgår
ränta på förfallen fordran senast
från dagen för delgivning av ansö-
kan om lagsökning eller betalnings-
föreläggande eller av stämning i mål
om utgivande av betalning.
Utan hinder av bestämmelserna i andra och tredje styckena utgår ränta på
en fordran, som avser skadestånd med anledning av ett uppsåtligt brott och
inte skall utges som livränta, alltid från den dag då skadan uppkom.
Oavsett vad som föreskrivs i första
och andra styckena utgår ränta på
förfallen fordran senast från dagen
för delgivning av ansökan om betal-
ningsföreläggande eller av stämning
i mål om utgivande av betalning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraft-
trädandet.
1 Senaste lydelse 1987:327.
21
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid
arbetskonflikter skall ha följande lydelse.
Prop.
1990/91:126
Nuvarande lydelse
Har arbetsgivare hos domstol el-
ler skiljemän framställt yrkande om
vräkning av arbetstagare från lägen-
het, som upplåtits åt honom på
grund av hans arbetsanställning, och
upplyses att arbetstagaren deltager i
strejk vid arbetsgivarens företag el-
ler att han är föremål för lockout
från arbetsgivarens sida, får yrkan-
det, ändå att arbetstagaren befinnes
skyldig att avflytta från lägenheten,
i avbidan på konfliktens avveckling
icke bifallas förrän tre månader för-
flutit från det han i anledning av
konflikten upphörde med arbetet.
Föreslagen lydelse
§'
Har arbetsgivare hos domstol,
kronofogdemyndighet eller skilje-
män framställt yrkande om vräkning
av arbetstagare från lägenhet, som
upplåtits åt honom på grund av hans
arbetsanställning, och upplyses att
arbetstagaren deltager i strejk vid
arbetsgivarens företag eller att han
är föremål för lockout från arbetsgi-
varens sida, får yrkandet, ändå att
arbetstagaren befinnes skyldig att
avflytta från lägenheten, i avbidan
på konfliktens avveckling icke bifal-
las förrän tre månader förflutit från
det han i anledning av konflikten
upphörde med arbetet.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Senaste lydelse 1981:780.
22
Härigenom föreskrivs att 106 § lagen (1939:608) om enskilda vägar skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
106 S1
Länsstyrelsen får vid vite före-
lägga den som uppfört byggnad eller
vidtagit annan åtgärd i strid mot för-
bud enligt 100 § att undanröja eller
ändra det utförda. Tingsrätten får
meddela handräckning till rättelse i
vad olagligen skett. Ansökan om
handräckning får göras av allmän
åklagare, byggnadsnämnd samt
ägare eller innehavare av fastighet,
som får begagna vägen. Beträffande
sådan handräckning finns bestäm-
melser i 17 § handräckningslagen
(1981:847).
Länsstyrelsen får vid vite före-
lägga den som uppfört byggnad eller
vidtagit annan åtgärd i strid mot för-
bud enligt 100 § att undanröja eller
ändra det utförda. Kronofogdemyn-
digheten får meddela särskild hand-
räckning till rättelse i vad olagligen
skett. Ansökan om handräckning får
göras av allmän åklagare, byggnads-
nämnd samt ägare eller innehavare
av fastighet, som får begagna vägen.
I fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
Efterkoms ej föreläggande, som meddelats med stöd av 101 §, skall på
anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att åtgär-
den vidtages.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1981:853.
23
Härigenom föreskrivs att 39 § lagen (1950:596) om rätt till fiske skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
39
Är det uppenbart att fiskeredskap
utsatts eller anordning vidtagits i
strid med vad som gäller om fiskådra
och sker inte rättelse genast efter
tillsägelse, får tingsrätten på ansökan
av den som lider skada meddela
handräckning. I fråga om sådan
handräckning finns bestämmelser i
17 § handräckningslagen (1981:847).
Detsamma skall gälla, om någon
märke för redskap eller notvarp på sä
annan från att fiska.
§*
Är det uppenbart att fiskeredskap
utsatts eller anordning vidtagits i
strid med vad som gäller om fiskådra
och sker inte rättelse genast efter
tillsägelse, får kronofogdemyndig-
heten på ansökan av den som lider
skada meddela särskild handräck-
ning. I fråga om sådan handräckning
finns bestämmelser i lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning.
begagnar av länsstyrelsen fastställt
:t som är ägnat att obehörigen avhålla
Prop.
1990/91:126
Om ett allmänt fiskeriintresse berörs får ansökan om handräckning även
göras av allmän åklagare, av fiskeristyrelsen eller av fisketillsynsman som
särskilt förordnats för detta.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1985:935.
24
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 39 § naturvårdslagen (1964:822) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Har någon överträtt beslut eller
föreskrift som avses i 37 § första
stycket 1,2,4,6 eller 8 får länsstyrel-
sen förelägga honom att åstad-
komma rättelse. Har i fråga om en
viss fastighet eller byggnad, anord-
ning eller anläggning på annans
mark ägaren till egendomen begått
överträdelsen och övergår egendo-
men till ny ägare, får denne föreläg-
gas att vidta rättelse, om det inte är
oskäligt. Är fråga om överträdelse
av beslut eller föreskrift över vars ef-
terlevnad kommunal nämnd med
stöd av överlåtelse enligt 18 b § ut-
övar tillsyn, tillkommer det i stället
nämnden att meddela sådant före-
Har någon överträtt beslut eller
föreskrift som avses i 37 § första
stycket 1,2,4,6 eller 8 får länsstyrel-
sen förelägga honom att åstad-
komma rättelse. Har i fråga om en
viss fastighet eller byggnad, anord-
ning eller anläggning på annans
mark ägaren till egendomen begått
överträdelsen och övergår egendo-
men till ny ägare, får denne föreläg-
gas att vidta rättelse, om det inte är
oskäligt. Är fråga om överträdelse
av beslut eller föreskrift över vars ef-
terlevnad kommunal nämnd med
stöd av överlåtelse enligt 18 b § ut-
övar tillsyn, tillkommer det i stället
nämnden att meddela sådant före-
läggande. I beslut om föreläggande
får vite sättas ut. Vidare får tingsrät-
ten meddela handräckning för att
åstadkomma rättelse. Ansökan om
handräckning får göras av allmän
åklagare, statens naturvårdsverk,
länsstyrelsen, den kommunala
nämnd som handhar naturvårdsfrå-
läggande. I beslut om föreläggande
får vite sättas ut. Vidare får krono-
fogdemyndigheten meddela särskild
handräckning för att åstadkomma
rättelse. Ansökan om handräckning
får göras av allmän åklagare, statens
naturvårdsverk, länsstyrelsen, den
kommunala nämnd som handhar na-
gor eller, i fall där kommunal nämnd
har att meddela föreläggande, av
den nämnden. Beträffande sådan
handräckning finns bestämmelser i
17 § handräckningslagen (1981:847).
turvårdsfrågor eller, i fall där kom-
munal nämnd har att meddela före-
läggande, av den nämnden. I fråga
om sådan handräckning finns be-
stämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20 § eller 22 §
andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant föreläg-
gande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstal-
ta om att åtgärden vidtages.
Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt
17 § tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid med-
delande av föreläggande enligt 24 §. Efterkommes ej föreläggandet, äger ve-
derbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.
I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje stycket får
förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga
kraft.
Senaste lydelse 1987:133.
25
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
26
Härigenom föreskrivs att 47 § miljöskyddslagen (1969:387)' skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
47 §
Har någon begått en gärning som
avses i 45 § första stycket 1-3, får
tingsrätten meddela handräckning
för att åstadkomma rättelse. I fråga
om sådan handräckning finns be-
stämmelser i 17 § handräckningsla-
gen (1981:847).
Har någon begått en gärning som
avses i 45 § första stycket 1-3, får
kronofogdemyndigheten meddela
särskild handräckning för att åstad-
komma rättelse. I fråga om sådan
handräckning finns bestämmelser i
lagen (1990:746) om betalningsföre-
läggande och handräckning.
Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av statens
naturvårdsverk eller annan myndighet som ärendet angår.
Efterkoms inte ett föreläggande enligt 40 § första eller andra stycket, skall
kronofogdemyndigheten på anmodan av tillsynsmyndigheten ombesörja att
åtgärd vidtas.
Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för
utövande av tillsyn enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1989:363.
27
Härigenom föreskrivs att 29 § bostadsrättslagen (1971:479)' skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
29 §
Bostadsrättsföreningen har rätt att erhålla tillträde till lägenheten när det
behövs för att utöva nödig tillsyn eller utföra arbete som erfordras. När bo-
stadsrätten enligt 10,12 eller 37 § skall säljas på offentlig auktion, är bostads-
rättshavaren skyldig att låta lägenheten visas på lämplig tid. Föreningen skall
tillse att bostadsrättshavaren ej tillskyndas större olägenhet än nödvändigt.
Bostadsrättshavaren är skyldig att tåla inskränkningar i nyttjanderätten,
som föranledes av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten,
även om hans lägenhet icke besväras av ohyra. Därvid äger 22 § motsvarande
tillämpning.
Underlåter bostadsrättshavaren Underlåter bostadsrättshavaren
att bereda föreningen tillträde till lä-
genheten när föreningen enligt
första eller andra stycket har rätt till
det, kan tingsrätten förordna om
handräckning. I fråga om sådan
handräckning finns bestämmelser i
17§ handräckningslagen (1981:847).
att bereda föreningen tillträde till lä-
genheten när föreningen enligt
första eller andra stycket har rätt till
det, får kronofogdemyndigheten
meddela särskild handräckning. I
fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och
handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1982:353.
28
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 72 § väglagen (1971:948)’ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
72 §
Utförs ledningsarbete eller upp-
förs en byggnad i strid mot 44, 47 el-
ler 48 § eller mot en föreskrift eller
ett förbud som har meddelats med
stöd av 44, 47 eller 48 § får tingsrät-
ten meddela handräckning för att
åstadkomma rättelse. I fråga om så-
dan handräckning finns bestämmel-
ser i 17 § handräckningslagen
(1981:847).
Utförs ledningsarbete eller upp-
förs en byggnad i strid mot 44, 47 el-
ler 48 § eller mot en föreskrift eller
ett förbud som har meddelats med
stöd av 44, 47 eller 48 §, får krono-
fogdemyndigheten meddela särskild
handräckning för att åstadkomma
rättelse. I fråga om sådan handräck-
ning finns bestämmelser i lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning.
Om någon bryter mot ett förbud i 46—48 § eller mot en föreskrift eller ett
förbud som har meddelats med stöd av 46-48 § och är det inte fråga om
uppförande av en byggnad, får kronofogdemyndigheten vidta åtgärd för rät-
telse.
Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att beslut
av länsstyrelsen enligt 64 § andra stycket skall kunna genomföras.
Polismyndigheten skall lämna väghållningsmyndigheten det biträde som
behövs för att åtgärder som avses i 34,40, 43, 45 eller 53 § skall kunna vidtas.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1987:459.
29
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av
avfall i vatten skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
Har någon begått gärning som av-
ses i 5 §, får tingsrätten meddela
handräckning för att åstadkomma
rättelse. I fråga om sådan handräck-
ning finns bestämmelser i 17 § hand-
räckningslagen (1981:847).
Har någon begått gärning som av-
ses i 5 §, får kronofogdemyndigheten
meddela särskild handräckning för
att åstadkomma rättelse. I fråga om
sådan handräckning finns bestäm-
melser i lagen (1990:746) om betal-
ningsföreläggande och handräck-
ning.
Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av den
myndighet som ärendet angår.
Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för
utövande av tillsyn enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1981:862.
30
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § gruvlagen (1974:342) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
11 kap.
Påbörjas undersökningsarbete i
strid med 3 kap. 1 § andra stycket el-
ler utförs anläggning i strid med 3
kap. 2 § andra stycket, får tingsrätten
efter ansökan av den som äger eller
innehar marken förordna att arbetet
skall inställas eller att anläggningen
skall tagas bort på inmutarens be-
kostnad.
Åsidosätts förbud som bergmästa-
ren meddelat enligt 6 kap. 5 § andra
stycket, får tingsrätten på ansökan av
bergmästaren meddela handräck-
ning för att åstadkomma rättelse.
1 fråga om åtgärd som avses i
första eller andra stycket finns be-
stämmelser i 77 § handräckningsla-
gen (1981:847).
2 §>
Påbörjas undersökningsarbete i
strid med 3 kap. 1 § andra stycket el-
ler utförs anläggning i strid med 3
kap. 2 § andra stycket, får kronofog-
demyndigheten efter ansökan av den
som äger eller innehar marken med-
dela särskild handräckning för att ar-
betet skall inställas eller att anlägg-
ningen skall tagas bort på inmuta-
rens bekostnad.
Åsidosätts förbud som bergmästa-
ren meddelat enligt 6 kap. 5 § andra
stycket, får kronofogdemyndigheten
på ansökan av bergmästaren med-
dela särskild handräckning för att
åstadkomma rättelse.
I fråga om sädan handräckning
som avses i första eller andra stycket
finns bestämmelser i lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
Senaste lydelse 1981:863.
31
Härigenom föreskrivs att 42 § lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter
skall ha följande lydelse.
Prop.
1990/91:126
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
42
Påbörjas undersökningsarbete
utan att säkerhet ställts enligt vad
som föreskrivs i 20 § andra stycket
eller 32 § fjärde stycket eller utförs
anläggning i strid med 15 § andra
stycket, 22 § andra stycket eller 32 §
fjärde stycket, får tingsrätten på an-
sökan av den som äger eller innehar
marken förordna att arbetet skall in-
ställas eller att anläggningen skall
tas bort på undersökarens bekost-
nad.
Åsidosätts förbud som bergmästa-
ren meddelat enligt 43 § andra
stycket, får tingsrätten på ansökan av
bergmästaren meddela handräck-
ning för att åstadkomma rättelse.
I fråga om åtgärd som avses i
första eller andra stycket finns be-
stämmelser i 17 § handräckningsla-
gen (1981:847).
§‘
Påbörjas undersökningsarbete
utan att säkerhet ställts enligt vad
som föreskrivs i 20 § andra stycket
eller 32 § fjärde stycket eller utförs
anläggning i strid med 15 § andra
stycket, 22 § andra stycket eller 32 §
fjärde stycket, får kronofogdemyn-
digheten på ansökan av den som äger
eller innehar marken meddela sär-
skild handräckning för att arbetet
skall inställas eller att anläggningen
skall tas bort på undersökarens be-
kostnad.
Åsidosätts förbud som bergmästa-
ren meddelat enligt 43 § andra
stycket, får kronofogdemyndigheten
på ansökan av bergmästaren med-
dela särskild handräckning för att
åstadkomma rättelse.
I fråga om sådan handräckning
som avses i första eller andra stycket
finns bestämmelser i lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1982:484.
32
Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
21
Åsidosättes förbud som har med-
delats enligt 20 § andra stycket, får
tingsrätten på ansökan av den myn-
dighet som har meddelat förbudet
meddela handräckning för att åstad-
komma rättelse.
I fråga om handräckning som av-
ses i första stycket finns bestämmel-
ser i 17 § handräckningslagen
(1981:847).
§‘
Åsidosättes förbud som har med-
delats enligt 20 § andra stycket, får
kronofogdemyndigheten på ansökan
av den myndighet som har meddelat
förbudet meddela särskild hand-
räckning för att åstadkomma rät-
telse.
I fråga om handräckning som av-
ses i första stycket finns bestämmel-
ser i lagen (1990:746) om betalnings-
föreläggande och handräckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1982:486.
33
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 55 § och 21 kap. 4 § vattenlagen (1983:291)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
13 kap.
55 §
Om svaranden för att bemöta käromålet gör en ansökan hos vattendom-
stolen enligt 13 § första stycket 3 eller 4 eller om ändrade bestämmelser om
vattentappning enligt 13 § första stycket 10, handläggs målet i dess helhet
som ett ansökningsmål, om inte målet med stöd av 13 § andra stycket ändå
behandlas som ett stämningsmål.
Har vattendomstolen i stämnings-
mål eller enligt handräckningslagen
(1981:847) eller länsstyrelsen enligt
21 kap. 3 § denna lag beslutat om
borttagande eller ändring av en vat-
tenanläggning och görs en ansökan
som avses i första stycket, får vatten-
domstolen ansökningsmålet be-
stämma att beslutet inte får verkstäl-
las innan målet har blivit slutligt av-
gjort eller vattendomstolen förord-
nar annat. Sökanden skall ställa sä-
kerhet för kostnader och skador.
Har beslut om borttagande eller
ändring av en vattenanläggning med-
delats av vattendomstolen i ett stäm-
ningsmål, av kronofogdemyndighe-
ten med stöd av lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning eller av länsstyrelsen enligt
21 kap. 3 § denna lag och görs en an-
sökan som avses i första stycket, får
vattendomstolen i ansökningsmålet
bestämma att beslutet inte får verk-
ställas innan målet har blivit slutligt
avgjort eller vattendomstolen för-
ordnar annat. Sökanden skall ställa
säkerhet för kostnader och skador.
21
I fall som avses i 3 § får vattendom-
stolen meddela handräckning. I
fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i 17 § handräcknings-
lagen (1981:847). Utslag i sådant
mål överklagas hos vattenöverdom-
stolen.
Om allmänna intressen berörs, göi
relsen.
§
I fall som avses i 3 § får kronofog-
demyndigheten meddela särskild
handräckning. I fråga om sådan
handräckning finns bestämmelser i
lagen (1990:746) om betalningsföre-
läggande och handräckning. Utslag i
sådant mål överklagas hos vatten-
överdomstolen.
ansökan om handräckning av länssty-
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
34
Härigenom föreskrivs att 38 och 39 §§ lagen (1985:620) om vissa torvfyndig-
heter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
38 §
Påbörjas undersökningsarbete
utan att vad som i 22 § andra stycket
föreskrivs om ställande av säkerhet
iakttagits eller utförs anläggning i
strid med 18 § andra stycket eller 20
§ andra stycket, får tingsrätten på an-
sökan av den som äger eller innehar
marken förordna att arbetet skall in-
ställas eller att anläggningen skall
tas bort på undersökarens bekost-
nad.
I fråga om sädant förordnande
finns bestämmelser i 17 § handräck-
ningslagen (1981:847).
Påbörjas undersökningsarbete
utan att vad som i 22 § andra stycket
föreskrivs om ställande av säkerhet
iakttagits eller utförs anläggning i
strid med 18 § andra stycket eller 20
§ andra stycket, får kronofogdemyn-
digheten på ansökan av den som äger
eller innehar marken meddela sär-
skild handräckning för att arbetet
skall inställas eller att anläggningen
skall tas bort på undersökarens be-
kostnad.
I fråga om sådan handräckning
som avses i första stycket finns be-
stämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
39 §
Iakttar en koncessionshavare inte villkor som förenats med koncessionen
eller efterkommer han inte vad som begärs med stöd av 35 § eller 36 § andra
stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldig-
heter.
Under samma förutsättning får
tingsrätten på ansökan av länsstyrel-
sen eller, i fall som nämns i 35 §,
myndighet som avses där förordna
om handräckning för att åstad-
komma rättelse på bekostnad av
koncessionshavaren.
Under samma förutsättning får
kronofogdemyndigheten på ansökan
av länsstyrelsen eller, i fall som
nämns i 35 §, myndighet som avses
där meddela särskild handräckning
för att åstadkomma rättelse på be-
kostnad av koncessionshavaren. I
fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
35
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 12-13 §§ plan- och bygglagen (1987:10)
skall följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
12 §
Tingsrätten får meddela hand- Kronofogdemyndigheten får med-
räckning så att rättelse sker när nå- dela särskild handräckning så att rät-
gon telse sker när någon
1. utan lov har vidtagit en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller
marklov,
2. har vidtagit en åtgärd med stöd av bygglov, rivningslov eller marklov,
om lovet har ändrats eller upphävts genom ett beslut som har vunnit laga
kraft,
3. i annat fall än som avses i 1 har vidtagit en åtgärd som strider mot denna
lag eller mot någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd
av lagen,
4. har underlåtit att utföra arbete eller vidta en åtgärd som har förelagts
honom enligt 15 §, 16 § första stycket eller 17 §.
Prop.
1990/91:126
13
Ansökningar om handräckning
får göras av byggnadsnämnden. Be-
stämmelser om sådan handräckning
finns i 17 § handräckningslagen
(1981:847).
§
Ansökningar om handräckning
får göras av byggnadsnämnden. Be-
stämmelser om sådan handräckning
finns i lagen (1990:746) om betal-
ningsföreläggande och handräck-
ning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
36
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 22 § och 3 kap. 17 § lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
2 kap.
22 §
Vid överträdelse av beslut eller
föreskrift enligt detta kapitel får
tingsrätten besluta om handräckning
för att åstadkomma rättelse. Ansö-
kan om handräckning får göras av
riksantikvarieämbetet och länssty-
relsen.
I fråga om handräckning finns be-
stämmelser i handräckningslagen
(1981:847).
Vid överträdelse av beslut eller
föreskrift enligt detta kapitel får
kronofogdemyndigheten meddela
särskild handräckning för att åstad-
komma rättelse. Ansökan om hand-
räckning får göras av riksantikvarie-
ämbetet och länsstyrelsen.
I fråga om sådan handräckning
som avses i första stycket finns be-
stämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
3 kap.
17 §
Om ett byggnadsminne har ändrats i strid mot meddelade skyddsföreskrif-
ter, får länsstyrelsen förelägga ägaren att återställa ändringen om det är möj-
ligt. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Tingsrätten far besluta om hand-
räckning för att avbryta pågående
förstörelse av ett byggnadsminne el-
ler för att återställa det. Även i an-
nat fall får handräckning beslutas,
om det behövs för att bestämmelse i
detta kapitel skall efterlevas.
Ansökan om handräckning får gö-
ras av länsstyrelsen eller allmän
åklagare. I fråga om sådan hand-
räckning finns bestämmelser i hand-
räckningslagen (1981:847).
Kronofogdemyndigheten får med-
dela särskild handräckning för att
avbryta pågående förstörelse av ett
byggnadsminne eller för att åter-
ställa det. Även i annat fall får hand-
räckning beslutas, om det behövs för
att bestämmelse i detta kapitel skall
efterlevas.
Ansökan om handräckning får gö-
ras av länsstyrelsen eller allmän
åklagare. I fråga om sådan hand-
räckning finns bestämmelser i lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
37
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 5 § begravningslagen (1990:1144) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
9 kap.
5 §
Om gravrättsinnehavaren inte föl-
jer ett vitesföreläggande enligt 4 §,
får tingsrätten besluta om handräck-
ning för anordningens borttagande.
För sådan handräckning finns
föreskrifter i 17 § handräckningsla-
gen (1981:847).
Om gravrättsinnehavaren inte föl-
jer ett vitesföreläggande enligt 4 §,
får kronofogdemyndigheten med-
dela särskild handräckning för an-
ordningens borttagande.
I fråga om sådan handräckning
finns bestämmelser i lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
38
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 4 § minerallagen (1991:45) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
15 kap.
Om undersökningsarbete påbör-
jas utan att säkerhet har ställts enligt
3 kap. 5 § tredje stycket eller om an-
läggning utförs i strid med 3 kap. 3 §
andra stycket, får tingsrätten på an-
sökan av den som äger eller innehar
marken förordna att arbetet skall
ställas in eller att anläggningen skall
tas bort på undersökarens bekost-
nad.
I fråga om åtgärder som avses i
första stycket finns bestämmelser i
17 § handräckningslagen (1981:847).
4 §
Om undersökningsarbete påbör-
jas utan att säkerhet har ställts enligt
3 kap. 5 § tredje stycket eller om an-
läggning utförs i strid med 3 kap. 3 §
andra stycket, får kronofogdemyn-
digheten på ansökan av den som äger
eller innehar marken meddela sär-
skild handräckning för att arbetet
skall ställas in eller att anläggningen
skall tas bort på undersökarens be-
kostnad.
I fråga om sådan handräckning
som avses i första stycket finns be-
stämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
39
Härigenom föreskrivs att 6 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ far utsökningsregistret, i den
utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer, innehålla uppgifter om
1. exekutionstitel, skuldens stor-
lek, medelsslag, dag när skulden
fastställdes och när den förföll till
betalning, influtna medel, den tid-
punkt vid vilken skulden preskribe-
ras samt andra förhållanden av bety-
delse för betalningsskyldigheten
som framgår av exekutionstiteln el-
ler av andra handlingar i målet,
1. exekutionstitel, skuldens stor-
lek, arbetsgivare eller annan utbeta-
lare av ersättning som avses i 7 kap. 1
§ eller 15 kap. 2 § utsökningsbalken,
medelsslag, dag när skulden fast-
ställdes och när den förföll till betal-
ning, influtna medel, den tidpunkt
vid vilken skulden preskriberas samt
andra förhållanden av betydelse för
betalningsskyldigheten som framgår
av exekutionstiteln eller av andra
handlingar i målet,
2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,
3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetal-
ning av influtna medel och annan redovisning,
4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,
5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäk-
ring,
6. kvarstad och återtagande av vara,
7. bötesförvandling,
8. betalningsinställelse och likvidation,
9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man enligt 2 §
ackordslagen (1970:847),
10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av till-
gångar,
11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,
12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets an-
vändning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
40
Härigenom föreskrivs följande.
Registerändamål
1 § För handläggning hos kronofogdemyndigheterna av mål enligt lagen
(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall med hjälp av
automatisk databehandling föras ett register för varje kronofogdemyndig-
het. Registret får användas även för tillsyn, planering och uppföljning av
verksamheten samt för framställning av statistik. Uppgifter i registret om ut-
slag i målen får användas som underlag för verkställighet enligt utsöknings-
balken.
Registeransvar
2 § Varje kronofogdemyndighet är registeransvarig för sitt register. Riksskat-
teverket är registeransvarigt för alla registren.
Registerinnehåll
3 § Registret får innehålla uppgifter om sökanden och svaranden i målet.
Förs partens talan av ställföreträdare, får registret innehålla uppgifter om
denne.
4 § För en fysisk person får i registret anges
1. namn, adress, yrke och personnummer eller, när uppgift om person-
nummer saknas, särskilt registreringsnummer,
2. adress till arbetsplats och annan adress där parten kan anträffas för del-
givning genom stämningsman,
3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen,
4. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med parten.
5 § För en juridisk person får i registret anges firma, adress, telefonnummer
och organisationsnummer eller, när uppgift om organisationsnummer sak-
nas, särskilt registreringsnummer. För den juridiska personens ställföreträ-
dare får anges uppgifter enligt 4 §.
För ett dödsbo får även den avlidnes personnummer registreras.
6 § Företräds en part av ett ombud, får i registret anges ombudets namn,
adress och telefonnummer. Dessa uppgifter får också anges för ingivaren av
målet, om denne är någon annan än parten eller ombudet.
7 § Utöver de uppgifter som anges i 4-6 §§ får registret innehålla uppgifter
om
1. målnummer, inkomstdag, handläggningsställe, ansökningsavgift och sa-
ken,
2. yrkanden i målet och grunden för dem,
3. handlingar som inkommer i målet,
4. handlingar som skickas ut i målet.
Prop.
1990/91:126
41
5. delgivning och frister, Prop.
6. beslut och utslag som meddelas i målet, 1990/91:126
7. annat som tillförs målet och är av betydelse för handläggningen.
Registret får även innehålla de tekniska och administrativa uppgifter som
behövs för att tillgodose ändamålen med registret.
Sökbegrepp
8 § Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast namn,
personnummer, organisationsnummer, särskilt registreringsnummer, sökan-
dens eller ingivarens referensnummer, ingivarens kodbeteckning, målnum-
mer, målets inkomstdag, dagen för målets avgörande, bevakningstider och
uppgifter om målets art.
Riksskatteverket får som sökbegrepp inte använda uppgifter om sökan-
den eller svaranden i målet.
Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sök-
begrepp för de ändamål som anges i 1 § andra meningen.
Utlämnande av uppgifter
9 § För redovisning till sökanden i målet får uppgifter i ett register lämnas ut
på medium för automatisk databehandling. I övrigt får uppgifter i ett register
lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om detta följer
av lag eller förordning eller regeringen har medgett det. Regeringen får upp-
dra åt datainspektionen att lämna sådant medgivande i fråga om uppgifter
som inte omfattas av sekretess. Datainspektionens beslut får överklagas till
regeringen.
10 § Begär en enskild hos riksskatteverket att få underrättelse enligt 10 §
datalagen (1973:289), lämnas underrättelsen av kronofogdemyndigheten.
Gallring av uppgifter
11 § Uppgifter om utslag i mål om betalningsföreläggande skall gallras ur
registret före utgången av juni månad kalenderåret efter det att tre år förflu-
tit efter det år då utslaget meddelades. I övrigt skall uppgifter om mål om
betalningsföreläggande och handräckning gallras ur registret före utgången
av juni månad kalenderåret efter det att målet avgjorts av kronofogdemyn-
digheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
att uppgifter i registret får bevaras längre tid än som sägs i första stycket.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
42
Justitiedepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1991
Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden S. Anders-
son, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Hellström, G. Andersson, Lönnqvist,
Thalén, Freivalds, Lööw, Persson, Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Freivalds
Proposition om följ dlagstiftning med anledning av
den nya summariska processen, m.m.
1 Inledning
Summarisk process är en sammanfattande beteckning för handläggningen av
mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning. Dessa mål
handläggs nu vid tingsrätterna. Riksdagen beslutade i maj 1990 om genom-
gripande förändringar som gäller den summariska processen (prop.
1989/90:85, JuU31, rskr. 311, SFS 1990:746-748). I fortsättningen skall den
summariska processen handhas av kronofogdemyndigheterna enligt ett del-
vis nytt förfarande som regleras i lagen (1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning (BfL). Den nya lagstiftningen träder i kraft den dag
regeringen bestämmer. Siktet är inställt på ett ikraftträdande omkring den 1
januari 1992.
I propositionen till den redan beslutade lagstiftningen konstaterade jag att
en förändring av den summariska processen i enlighet med förslaget krävde
följdändringar i en mängd lagar och att de flesta av ändringarna borde anstå
tills riksdagen hade fattat beslut i huvudfrågorna. Efter riksdagsbeslutet
upprättades inom justitiedepartementet promemorian (Ds 1990:56) Följd-
lagstiftning med anledning av den nya summariska processen. Tiden är nu
mogen att ta upp de frågor som behandlas i promemorian. Jag vill redan nu
säga att jag i allt väsentligt ansluter mig till promemorians lagförslag. På en
punkt, nämligen förslaget till en lag om ett ADB-register för den summa-
riska processen, har dock gjorts en ganska omfattande omarbetning. Prome-
morians förslag i den delen bör därför fogas till protokollet i detta ärende
som bilaga 1.
Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan-
serna bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2. En sammanställ-
ning av remissvaren har gjorts inom justitiedepartementet och finns tillgäng-
lig i lagstiftningsärendet (dnr 90-1415).
Med utgångspunkt i bl.a. promemorians förslag och remissvaren upprätta-
des inom justitiedepartementet ett förslag till registerlag (bilaga 3 till proto-
kollet) och remitterades till datainspektionen för yttrande enligt 2 a § datala-
gen (1973:289). Sedan inspektionen avgett yttrande (bilaga 4) över bl.a.
Prop.
1990/91:126
43
gen (1973:289). Sedan inspektionen avgett yttrande (bilaga 4) över bl.a. Prop.
detta förslag, upprättades ett omarbetat förslag, som förelädes inspektionen 1990/91:126
för kompletterande yttrande enligt 2 a § datalagen. Inspektionens komplet-
terande yttrande bör fogas till protokollet som bilaga 5.
I detta ärende avser jag att ta upp också vissa förslag som riksskatteverket
(RSV) har framfört vid den översyn av utsökningsbalken (UB) som RSV
gör på regeringens uppdrag. I juli 1990 avlämnade RSV en delrapport (RSV
Rapport 1990:5). RSVs sammanfattning av sin rapport bör fogas till proto-
kollet i detta ärende som bilaga 6. Rapporten har remissbehandlats. En för-
teckning över remissinstanserna bör fogas som bilaga 7 till protokollet. En
sammanställning av remissvaren har gjorts inom justitiedepartementet och
finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr 90-1697).
Av förslagen i RSVs rapport behandlar jag i detta ärende dem som förut-
sätter lagändringar. På en punkt anser jag emellertid att ett ställningstagande
till rapporten bör anstå. Det gäller frågan om omprövning av kronofogde-
myndigheternas beslut i utsökningsmål. Domstolsutredningen (Ju 1989:06),
som tillsattes år 1989, har till uppgift att göra en översyn av domstolarnas
uppgifter, arbetssätt och organisation. I utredningens uppdrag ingår bl.a. att
överväga om kronofogdemyndigheternas beslut i utsökningsmål skall över-
klagas till tingsrätt i stället för som nu till hovrätt. Frågan om omprövning av
beslut vid kronofogdemyndigheterna bör bedömas i ljuset av vad utred-
ningen kommer fram till i fråga om instansordningen i utsökningsmål.
Regeringen beslutade den 21 februari 1991 att inhämta lagrådets yttrande
över upprättade lagförslag. De lagförslag som remitterats till lagrådet bör
fogas till protokollet som bilaga 8. Det till lagrådet remitterade förslaget till
lag om register för betalningsföreläggande och handräckning är identiskt
med det förslag som förelädes datainspektionen för kompletterande ytt-
rande enligt 2 a § datalagen.
Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Lagrådets yttrande bör fogas
till protokollet som bilaga 9. Lagrådets granskning har lett till vissa redaktio-
nella ändringar i lagförslagen.
2 Allmän motivering
Mitt förslag: Med anledning av den nya summariska processen görs
en rad följdändringar av huvudsakligen redaktionell art i bl.a. rätte-
gångsbalken, utsökningsbalken, jordabalken och konkurslagen
(1987:672).
Promemorians förslag överensstämmer i princip med mitt.
44
Remissinstanserna har i allt väsentligt godtagit förslagen. Kritik har dock
riktats från ett par håll mot ett förslag till lag om betalningsföreläggande för
fordringar i anställningsförhållanden, m.m.
Skälen för mitt förslag: Den nya summariska processen enligt BfL skiljer
sig från den nuvarande på flera sätt. Målen skall i fortsättningen prövas hos
kronofogdemyndigheten och inte hos tingsrätten. Kronofogdemyndigheten
skall också - om inte sökanden begär annat - verkställa avgörandet. Om sva-
randen bestrider ansökningen, skall kronofogdemyndigheten i allmänhet på
sökandens begäran överlämna målet till tingsrätt. Ett flertal lagar måste nu
anpassas till att kronofogdemyndigheterna i fortsättningen kan meddela så-
dana verkställbara avgöranden som hittills bara kunnat meddelas av dom-
stol. I stor utsträckning är dessa författningsändringar av redaktionell natur.
Andra ändringsförslag som jag tar upp nu är föranledda av att det nya för-
farandet skiljer sig processuellt från det nuvarande på en mängd punkter. En
viktig nyhet är att de mål som gäller penningfordran handläggs i ett enhetligt
förfarande, betalningsföreläggande, och inte som nu i två former, betal-
ningsföreläggande och lagsökning. Vidare är de mål som gäller annat än be-
talning, handräckningsmålen, indelade i två olika former - vanlig handräck-
ning och särskild handräckning - beroende på bl.a. syftet med ansökningen.
Det har också tillskapats delvis nya regler för avgörandenas rättskraft och
verkställbarhet.
De nu aktuella lagändringarna bör i princip självfallet träda i kraft samti-
digt som BfL och de övriga lagändringar som riksdagen redan har beslutat
om. Regeringen bör därför få bestämma ikraftträdandedagen.
I specialmotiveringen återkommer jag till de enskilda förslagen och redo-
visar där synpunkter från remissinstanserna och mina egna ställningstagan-
den.
Mitt förslag: Vid varje kronofogdemyndighet inrättas ett nytt ADB-
register för handläggning av målen i den nya summariska processen.
Varje kronofogdemyndighet har tillsammans med RSV registeransvar
för sitt register. Registerfrågorna regleras i en särskild lag om register
för betalningsföreläggande och handräckning.
Promemorians förslag överensstämmer i de flesta hänseenden med mitt.
Promemorian innehåller dock inget förslag om registeransvar för RSV.
Skälen för mitt förslag: Handläggningen hos kronofogdemyndigheterna
kommer att ske med hjälp av ADB-teknik. Detta ställer krav på en författ-
ningsreglering av de frågor som gäller ADB-register för handläggningen av
målen. Det råder stor enighet om att den grundläggande regleringen bör ske
i lagform.
Av integritetsskäl bör det inrättas ett separat register för varje kronofog-
demyndighet, dvs. 24 olika register. Vidare bör varje kronofogdemyndighet
tillsammans med RSV ha registeransvar för sitt register. Jag återkommer i
Prop.
1990/91:126
45
specialmotiveringen till det närmare innehållet i mitt förslag och redovisar Prop.
där också remissutfallet m.m. 1990/91:126
Mitt förslag: Den som i större omfattning inger ansökningar i utsök-
ningsmål, som handläggs som enskilt mål, skall kunna få tillstånd att
göra ansökan på magnetband eller annat ADB-medium. Även i så-
dana fall skall - med ett undantag - exekutionstiteln (verkställighets-
urkunden) ges in till kronofogdemyndigheten.
RSVs förslag: Förslaget överensstämmer i princip med mitt med den skill-
naden att RSV föreslagit att exekutionstiteln måste ges in bara om kronofog-
demyndigheten begär det.
Remissinstanserna har i princip godtagit att ansökan kan få ske på ADB-
medium. De flesta har emellertid ställt sig tveksamma eller helt avvisande
till att exekutionstiteln normalt inte skulle behöva ges in.
Skälen för mitt förslag:
Bakgrund
Enligt 2 kap. 1 § UB görs en ansökan om verkställighet muntligen eller
skriftligen hos kronofogdemyndigheten. En ansökningshandling skall vara
egenhändigt undertecknad av sökanden eller hans ombud. Sökanden skall
ange den åtgärd som han yrkar. Till ansökningen skall fogas den aktuella
exekutionstiteln, eller kopia av den, och i vissa fall ytterligare handlingar.
När ansökan kommit in och kronofogdemyndigheten funnit att exekutionsti-
teln är verkställbar (exigibel), registrerar myndigheten ansökningen i utsök-
ningsregistret. Registreringen sker via terminal. Detta betyder att uppgif-
terna i ansökningen läggs in manuellt i registret.
De ändringar som RSV föreslagit syftar främst till att ansökningarna skall
kunna registreras maskinellt. Lösningar av det slaget finns redan i de all-
männa målen - alltså mål om verkställighet av skatter och avgifter m.m. (se
2 kap. 30 § UB). Även i två typer av enskilda mål, nämligen ansökningar
från Trafikförsäkringsföreningen (TFF) avseende förfallna trafikförsäk-
ringsavgifter och ansökningar från försäkringskassorna avseende återkrav
för utgivna bidragsförskott, ges ansökan in på ADB-medium, men då inom
ramen för det vanliga ansökningsförfarandet enligt 2 kap. 1 § UB. Jag skall
ge en kort beskrivning av ansökningsförfarandet i de båda sistnämnda målty-
perna.
f båda måltyperna lämnar ingivaren ansökningsuppgifter på magnetband.
Banden innehåller alla de uppgifter som skall finnas i ansökningar om verk-
ställighet, och registreringen av målen i utsökningsregistret görs sedermera
genom maskinell överföring av uppgifterna från banden till utsökningsregist-
ret.
I de flesta målen från försäkringskassorna begärs endast utmätning i över-
skjutande skatt eller annan s.k. restitutionsfordran. Då tillämpas ett system
46
som innebär bevakning av om gäldenären får någon sådan restitution. Om
så blir fallet, underrättas försäkringskassan, som då skickar in exekutionsti-
teln och en komplett skriftlig ansökan till kronofogdemyndigheten. Därefter
prövas om fordringen är verkställbar. Om så är fallet, läggs målet in i utsök-
ningsregistret. Utmätningen säkerställs genom att utbetalning av de restitue-
rade medlen till gäldenären tills vidare stoppas. Underrättelse om den sökta
utmätningen sänds till gäldenären och därefter sker själva utmätningen.
I trafikförsäkringsmålen skickar TFF uppgifter på magnetband till RSV.
TFF skickar även de exekutionstitlar som åberopas till resp, kronofogde-
myndighet. Till varje exekutionstitel fogas en vanlig skriftlig ansökan om ut-
mätning där det också anges dels att ärendet är översänt till RSV på magnet-
band, dels huruvida fullständig eller begränsad tillgångsundersökning begärs
i målet. Slutligen bifogar TFF även en utskrift av uppgifterna på bandet till
resp, kronofogdemyndighet. RSV gör en huvudsakligen teknisk kontroll av
bandet och uppgifterna på detta. Efter exigibilitetsprövning hos kronofogde-
myndigheten registreras målen maskinellt i utsökningsregistret.
Inriktningen av en reform
Enligt företrädare för exekutionsväsendet är det beskrivna systemet med
bandansökningar effektivt, arbetsbesparande och säkert. Enligt RSV skulle
liknande rutiner med fördel kunna användas även för enskilda mål som ges
in av andra ingivare. Jag ansluter mig till denna bedömning.
Som jag nämnde har RSV i rapporten föreslagit att ansökan om verkstäl-
lighet skall kunna göras på ADB-medium utan någon skriftlig ansöknings-
handling och utan att exekutionstiteln inges. RSV har här jämfört med de
allmänna målen, som registreras i utsökningsregistret och verkställs utan att
kronofogdemyndigheten har gjort någon prövning av om underlaget är rik-
tigt. Den jämförelsen är inte riktigt rättvisande, eftersom det i de allmänna
målen gäller uppgifter från myndigheter om skulder till det allmänna. RSV
har visserligen föreslagit att kronofogdemyndigheten skall få begära in ex-
ekutionstiteln när det finns skäl för det, men huvudregeln skulle ändå bli att
verkställighet skedde utan att exekutionstiteln kontrollerats. Det avgörande
skälet för förslaget att exekutionstiteln normalt inte skall behöva ges in är
att man skall slippa skicka handlingar fram och tillbaka mellan kronofogde-
myndigheten och sökanden.
Många remissinstanser har riktat stark kritik mot förslaget i den del det
innebär att kravet på att ge in exekutionstitel efterges. Kritiken kan sam-
manfattas på följande sätt. Den föreslagna ordningen skulle innebära stora
risker från rättssäkerhetssynpunkt. Det är oacceptabelt att enskilda sva-
rande skall kunna registreras som gäldenärer med stöd av ett blankt påstå-
ende från en sökande om att han innehar ett verkställbart avgörande mot
svaranden. Det skulle också kunna förekomma att utmätning begärdes för
ett högre belopp än det för vilket exekutionstiteln gäller. Erfarenhetsmässigt
yppas nämligen ofta större eller mindre fel i ansökningarna i dagens system,
särskilt vad gäller yrkad ränta. Det föreslagna systemet skulle medföra att
man i en helt annan utsträckning än i dag måste förlita sig på att gäldenären
gör invändning mot eventuella felaktigheter i ansökningen. Men gäldenä-
Prop.
1990/91:126
47
rerna har inte alltid så god kontroll på sina skulder, och de kan förledas att
tro att betalningsuppmaningen är riktig eftersom den är utfärdad av en myn-
dighet.
För egen del anser jag att kritiken har en hel del fog för sig. Svårigheterna
att förebygga att felaktiga krav läggs till grund för verkställighet är uppen-
bara. Felen kan få svåra följder för svaranden. Det är inte heller invänd-
ningsfritt att för kronofogdemyndigheterna och dess tjänstemän föreskriva
att de skall verkställa krav som de egentligen inte kan ta ansvar för och vilkas
riktighet inte heller prövats av någon annan myndighet. De grupper av en-
skilda mål där bandansökan för närvarande tillåts ger inte stöd för förslaget
i denna del, eftersom det i de målen alltid kan ske en kontroll av exekutions-
titeln.
Till det nu sagda kommer - som jag strax skall gå närmare in på - att frå-
gan om hur exekutionstiteln skall hanteras inom ramen för ett ADB-baserat
system kommer i ett helt annat läge när den nya summariska processen ge-
nomförs kring årsskiftet 1991/92.
Jag är mot denna bakgrund inte beredd att nu ställa mig bakom RSVs för-
slag när det gäller att slopa kravet på att ge in exekutionstiteln. Om det kra-
vet behålls - med ett undantag som jag strax skall återkomma till - bör det
dock, som också remissbehandlingen visar, inte föreligga några hinder mot
att utvidga användningsområdet för ansökningar med hjälp av ADB och att
därvid avstå från skriftlig eller muntlig ansökan.
Närmare om utformningen av ett system för ADB-ansökningar
Som jag nyss nämnde skall enligt UB ansökan i utsökningsmål göras muntli-
gen eller skriftligen. En ansökan på magnetband eller annat ADB-medium
uppfyller ingetdera av dessa krav. Redan av detta skäl krävs en lagändring.
Vidare måste bandansökningarna uppfylla vissa kvalitetskrav, även om de
kombineras med att exekutionstiteln ges in. Därför bör det krävas särskilt
tillstånd för att ge in sådana ansökningar.
En reform med det antydda innehållet bör naturligen ta sikte på de vanli-
gaste typerna av verkställighetsansökningar som görs av större ingivare,
t.ex. vanliga fordringsmål där ansökan görs av en inkassobyrå. Däremot
torde det inte finnas något behov av att öppna det nya förfarandet för mål
som gäller handräckning; jag återkommer något till detta i det följande. I de
typer av fordringsmål som jag nämnde kommer sökandena med all sannolik-
het i allmänhet inte att inskränka sig till att begära utmätning av restitutions-
fordringar. Målen kommer därför mest att likna de mål från TFF som jag
nyss beskrivit. Det ligger alltså närmast till hands att söka en förebild i ruti-
nerna för dessa mål. Och i förhållande till denna förebild bör pappershante-
ringen utan olägenhet kunna minskas.
Principen bör vara att sökanden, i stället för att ge in en skriftlig ansökan
som registreras manuellt hos myndigheten, lämnar motsvarande uppgifter i
maskinläsbar form för maskinell registrering. Ingivandet bör, på samma sätt
som i TFF-målen, administreras via RSV. Sökanden skall alltså kunna till
RSV lämna in ett band med alla uppgifter som behövs för ansökan. Där skall
framgå bl.a. uppgifterna om parterna, vilken exekutionstitel som åberopas,
Prop.
1990/91:126
48
för vilket belopp det yrkas utmätning och vilken form av verkställighet som
begärs. RSV vidarebefordrar sedan ansökningen till kronofogdemyndighe-
ten. Det bör ankomma på ingivaren att sända exekutionstiteln direkt till kro-
nofogdemyndigheten tillsammans med en utskrift i de delar som berör den
myndigheten av det band som lämnats till RSV, varefter exigibilitetspröv-
ningen kan göras hos kronofogdemyndigheten.
Ett sådant system för bandansökningar innebär för ingivarna främst den
vinsten att de slipper ta fram ansökningar på papper, underteckna dem och
foga dem till rätt exekutionstitel. Den stora vinsten uppkommer emellertid
på myndighetssidan genom att målen kan registreras maskinellt.
I detta sammanhang vill jag ta upp en fråga som gäller forumbestämmel-
serna för ansökan om utmätning. Enligt 4 kap. 8 § UB söks utmätning hos
en viss kronofogdemyndighet, normalt hos myndigheten i det län där gälde-
nären har sitt hemvist. Även de utmätningsansökningar som görs på ADB-
medium skall givetvis vara ställda till en viss kronofogdemyndighet. Den
omständigheten att själva ADB-mediet av tekniska skäl måste lämnas in till
RSV anser jag vara något som inte står i strid med gällande forumregler. Jag
föreslår därför inte någon komplettering av dessa regler.
En annan fråga gäller när en utmätningsansökan som görs på ADB-med-
ium skall anses ha inkommit till kronofogdemyndigheten. Av 2 kap. 6 §
första stycket tryckfrihetsförordningen följer att en upptagning som kan
uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel - alltså t.ex. ett magnetband - an-
ses inkommen till myndighet när någon annan har gjort upptagningen till-
gänglig för myndigheten i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på
annat sätt uppfattas. Tillämpat på ADB-ansökningar i utsökningsmål inne-
bär detta att ansökan anses inkommen till kronofogdemyndigheten när RSV
har fört in ansökan i utsökningsregistret. Detta kan komma att dröja någon
dag och om en ingivare i något fall inte vill riskera ett sådant dröjsmål får
han se till att i stället göra ansökningen i traditionell form direkt till krono-
fogdemyndigheten.
Jag vill slutligen påpeka att det förhållandet att ansökningar görs på ADB-
medium inte innebär någon förändring i rätten att enligt offentlighetsprinci-
pen ta del av innehållet i ansökningarna.
Tillstånd till ADB-ansökan
En förutsättning för att ett förfarande med bandansökningar skall fungera är
att ingivarnas dataprogram är anpassade till RSVs. Vidare måste ansökning-
arna hålla en mycket hög grad av korrekthet. Och för att systemet skall ge
några effektivitetsvinster måste varje ingivare fortlöpande ha ett stort antal
ansökningar att ge in. RSV har efter samråd med några ingivargrupper kom-
mit fram till att gränsen för lönsamhet går vid cirka 1 000 ärenden per år
och ingivare. En sådan gräns skulle enligt RSV i nuläget öppna systemet för
omkring 30-40 ingivare.
Prövningen av frågan om tillstånd till ADB-ansökan bör göras mot bak-
grund av de kriterier jag nu nämnt. Tillståndsprövningen bör göras av rege-
ringen eller den myndighet regeringen bestämmer. Enligt min mening ligger
det närmast till hands att ge RSV ett sådant bemyndigande. Lagtekniskt bör
Prop.
1990/91:126
49
saken regleras så att det i 2 kap. 1 § UB anges att regeringen eller den myn-
dighet som regeringen bestämmer får medge att ansökan om verkställighet
görs på medium för automatisk databehandling. Därmed öppnas också möj-
lighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela
närmare föreskrifter om förfarandet.
Vid hanteringen av bandansökningar måste också beaktas datalagens reg-
ler om hantering av personuppgifter på ADB-medium.
Exekutionstitlar i den nya summariska processen
Som jag nämnde i inledningen handhas för närvarande den summariska pro-
cessen, alltså mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning,
av tingsrätterna. Från omkring den 1 januari 1992 kommer motsvarande mål
att handläggas av kronofogdemyndigheterna. Dessa skall själva meddela ut-
slag i mål där svaranden inte bestrider ansökningen och därefter normalt
självmant genast verkställa utslaget i målet. Sökanden skall dock kunna be-
gära att automatisk verkställighet av utslaget inte sker. En hel del mål kom-
mer naturligtvis att behöva redovisas till sökandena utan att verkställighet
har kunnat ske fullt ut. När det sedermera görs en ansökan - eller en ny an-
sökan - om verkställighet i sådana fall är det en fördel om själva utslaget inte
behöver ges in, utan att sökanden i stället kan inskränka sig till att åberopa
utslaget och att kronofogdemyndigheten i dessa mål kan kontrollera uppgif-
terna i ansökningen mot utslaget i sitt eget register. Därmed skulle pappers-
hanteringen minskas i dessa mål utan att något rättssäkerhetsintresse träds
förnär.
För att den ordning jag nu beskrivit skall bli effektiv måste kronofogde-
myndigheten ha direkt tillgång till utslaget i register. Uppgifterna om utsla-
get kommer inte alltid att ha förts över från registret för betalningsföreläg-
gande och handräckning till utsökningsregistret; som jag nyss var inne på
kommer ju inte varje utslag att föranleda att verkställighet inleds. Därför
bör uppgifterna om utslaget kunna hämtas från registret för betalningsföre-
läggande och handräckning. Detta kräver i sin tur att dessa uppgifter bevaras
i det registret förhållandevis länge. Det är också en fördel om utslaget tas
fram centralt, dvs. av RSV. Annars kan man nämligen inte tillgodose de fall
där gäldenären under mellantiden har flyttat till ett distrikt som hör under
en annan kronofogdemyndighet än den som meddelade utslaget i målet.
RSV bör därför ta fram utslaget ur registret. Detta kan RSV göra genom att
söka på målnumret som skall vara specifikt för varje kronofogdemyndighet.
Jag föreslår därför - på det sätt som närmare kommer att framgå i special-
motiveringens avsnitt om registerlag för betalningsföreläggande och hand-
räckning - att uppgifterna om utslag i mål om betalningsföreläggande inte
behöver gallras förrän drygt tre år efter det att utslaget meddelades. Vidare
föreslår jag ett undantag från UBs krav att exekutionstiteln i verkställighets-
mål skall ges in, nämligen vid ADB-ansökningar där exekutionstiteln utgörs
av ett utslag i ett mål om betalningsföreläggande som meddelats av en krono-
fogdemyndighet under den senaste treårsperioden.
När det gäller utslag i handräckningsmål finns inte samma behov. Man kan
här räkna med att det nästan alltid begärs omedelbar verkställighet och att
verkställigheten som regel fullbordas direkt efter det att utslag meddelats.
Prop.
1990/91:126
50
Det kan på litet längre sikt finnas utrymme för att i fler fall efterge kravet Prop.
på ingivande av exekutionstitel. Det kan gälla mål där uppgifter om exeku- 1990/91:126
tionstiteln finns registrerade i utsökningsregistret på grund av tidigare verk-
ställighetsansökningar. Sådana ändringar kräver emellertid ytterligare över-
väganden.
Något om ADB-ansökan i den summariska processen
Jag vill i detta sammanhang påminna om att det kommer att tillskapas ruti-
ner för ADB-ansökningar även i den summariska processen. De lagliga för-
utsättningarna för detta finns i 9 § BfL. Där anges nämligen att regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva undantag från
huvudregeln att ansökan i den summariska processen skall vara skriftlig. En
ingivare skall alltså under vissa förutsättningar kunna få tillstånd att ge in
ansökan på ADB-medium. Jag återkommer till detta i specialmotiveringen
till registerlagen för betalningsföreläggande och handräckning.
Som jag nyss nämnt skall kronofogdemyndigheten självmant verkställa ut-
slaget i målet, om sökanden inte särskilt har yrkat att så inte skall ske. Detta
innebär givetvis att sökanden i dessa mål inte behöver iaktta formföreskrif-
terna för ansökan om verkställighet (2 kap. 1 § och 2 § första stycket UB).
Och en sökande som har tillstånd att ge in ADB-ansökan i den summariska
processen behöver för dessa mål inte också ha tillstånd att ge in verkställig-
hetsansökan på ADB-medium
Ikraftträdande
En hel del datatekniskt och annat förberedelsearbete återstår innan ett sys-
tem med ADB-ansökningar i verkställighetsmål kan tas i bruk. Därutöver
finns behov av kompletterande föreskrifter i förordningsform. Det är visser-
ligen realistiskt att tro att starten skulle kunna ske den 1 september 1991,
men detta kan för dagen inte sägas säkert. Regeringen bör därför få be-
stämma när lagändringarna skall träda i kraft.
Mitt förslag: Utsökningsregistret skall få innehålla uppgift om gälde-
närens arbetsgivare.
RSVs förslag överensstämmer med mitt.
Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
alla remissinstanser utom datainspektionen. Sedan förslaget förtydligats har
dock datainspektionen i sitt yttrande enligt 2 a § datalagen i princip tillstyrkt
förslaget.
Skälen för mitt förslag: Kronofogdemyndigheterna behöver uppgift om
gäldenärens arbetsgivare främst i sin löneexekutiva verksamhet. Beslut om
utmätning eller införsel i lön m.m. måste innehålla uppgift om gäldenärens
arbetsgivare och expedieras bl.a. till denne. Detta kan också gälla andra
meddelanden i sådana mål. Löneexekutiva beslut behöver ofta ändras, bl.a.
51
på grund av förändringar i gäldenärens ekonomiska förhållanden. Om upp-
gifter om arbetsgivaren inte finns inlagda i registret, måste kronofogdemyn-
digheten inför varje ändringsbeslut ta fram dessa uppgifter ur akten och ma-
nuellt lägga in dem i beslutet eller meddelandet. Det skulle innebära en bety-
dande rationalisering av arbetet, om uppgifterna om arbetsgivaren fanns in-
lagda i registret på samma sätt som alla andra nödvändiga uppgifter. Dessa
skäl talar med styrka för att registret skall få omfatta uppgifter om gäldenä-
rens arbetsgivare.
Förslaget aktualiserar vissa integritetsfrågor. Både gäldenärens och ar-
betsgivarens integritetsintressen måste beaktas. Rent allmänt anser jag i lik-
het med datainspektionen att riskerna för integritetsintrång inte kan sägas
öka i avgörande mån, om uppgiften om arbetsgivare får föras in i utsöknings-
registret, med tanke på att kronofogdemyndigheten under alla omständighe-
ter måste ha tillgång till uppgiften i någon form.
För gäldenärens del kan uppgiften om arbetsgivaren knappast sägas vara
särskilt integritetskänslig i jämförelse med andra uppgifter, t.ex. om gälde-
närens adress, civilstånd, skuldens storlek och slag, utmätning, bötesför-
vandling, konkurs m.m. Hänsyn till gäldenären bör alltså inte hindra att för-
slaget genomförs.
Arbetsgivarens integritetsintresse kan främst antas vara att det inte skall
bli alltför lätt att ställa samman alla mål där hans anställda är föremål för
löneexekution. I fråga om arbetsgivarens integritetsskydd uttalades i det för-
slag som remitterades till datainspektionen för yttrande enligt 2 a § datalagen
den avsikten att det inte skulle bli möjligt att använda uppgiften om arbetsgi-
varen för att söka i registret; i stället skulle den uppgiften bara kunna tas
fram genom att man sökte på den enskilde gäldenären. Datainspektionen
påpekade att en sådan ordning inte skulle vara godtagbar, om begränsningen
av sökmöjligheterna gjordes generell. En arbetsgivare kan nämligen vara en
enskild person och han har i så fall rätt att begära en underrättelse enligt 10
§ datalagen om vilka uppgifter som finns antecknade om honom i registret.
Och för att kunna lämna en sådan underrättelse måste myndigheten kunna
söka i registret på uppgiften om arbetsgivaren. Inspektionen föreslog därför
att de registeransvariga myndigheterna skulle tillåtas att använda uppgift om
arbetsgivare som sökord, men endast för att kunna fullgöra sina skyldigheter
enligt 10 § datalagen.
En konsekvens av datainspektionens förslag är, såsom inspektionen också
själv påpekar, att uppgiften om arbetsgivare blir sökbar för allmänheten en-
ligt offentlighetsprincipen utan inskränkning till något särskilt ändamål.
Detta skulle alltså innebära dels att integritetsskyddet urholkas kraftigt, dels
att allmänheten får en vidare tillgång till registret än de registerförande myn-
digheterna själva. En sådan ordning framstår inte som rationell.
Av dessa skäl vill jag inte förorda en lösning som innebär att uppgift om
arbetsgivare visserligen blir sökbar men att myndigheterna får begränsade
sökmöjligheter. Med hänsyn till att möjligheten till sökning i utsökningsre-
gistret från arbetsgivarsynpunkt rimligen är ett mindre integritetsproblem
föreslår jag att anteckning om arbetsgivare skall få ske utan att kringgärdas
med några inskränkningar i sökningshänseende.
Prop.
1990/91:126
52
Mitt förslag i detta avsnitt är inte beroende av något annat av lagförslagen.
Det bör därför kunna träda i kraft redan den 1 juli 1991.
Prop.
1990/91:126
3 Upprättade lagförslag
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprät-
tats förslag till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i utsökningsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i utsökningsbalken,
4. lag om ändring i jordabalken,
5. lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,
6. lag om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och ford-
ringar som skall prövas av statens va-nämnd,
7. lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd,
8. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,
9. lag om ändring i växellagen (1932:130),
10. lag om ändring i checklagen (1932:131),
11. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
12. lag om ändring i räntelagen (1975:635),
13. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid arbetskon-
flikter,
14. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,
15. lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske,
16. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
17. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),
18. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),
19. lag om ändring i väglagen (1971:948),
20. lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av avfall i
vatten,
21. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),
22. lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter,
23. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar,
24. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
25. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,
26. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
27. lag om ändring i lagen (1988:450) om kulturminnen m.m.,
28. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),
29. lag om ändring i minerallagen (1991:45),
30. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) samt
31. lag om register för betalningsföreläggande och handräckning.
Förslagen har upprättats i samråd med andra berörda statsråd.
Förslagen har granskats av lagrådet.
53
4 Specialmotivering
1 kap. 3 d § och 18 kap. 8 a §
I lagrummen föreslås redaktionella ändringar med anledning av den nya
summariska processen. I det nya systemet används uttrycket att ett mål
”överlämnas till tingsrätt” i stället för att det "hänskjuts till rättegång”. I 18
kap. 8 a § omfattas även återvinningsfallen av det uttrycket (jämför 54 §
BfL).
42 kap. 11 §
I sin nuvarande lydelse innehåller paragrafen en befogenhet för rätten att i
dispositiva tvistemål förelägga svaranden att avge skriftligt svaromål vid på-
följd att tredskodom annars kan komma att meddelas mot honom. Av 44
kap. 7 a § framgår vad som för närvarande krävs av svaranden för att treds-
kodom inte skall kunna meddelas mot honom. Sålunda skall han klargöra
sin inställning till yrkandet och ange s.k. relevanta skäl för sin inställning.
Däremot behöver han inte prestera några bevis för sin ståndpunkt.
Genom den nya lagstiftningen om summarisk process infördes en ny 7 b § i
44 kap. Denna paragraf innehåller en särskild regel för de fall där kärandens
yrkande grundas på ett skriftligt fordringsbevis eller motsvarande. I dessa
fall får tredskodom meddelas mot svaranden även om denne har uppfyllt vad
han måste enligt 44 kap. 7 a § men inte förmått visa sannolika skäl för sin
inställning. Detta gäller dock inte i de fall där kärandens yrkande grundar
sig på ett ömsesidigt förpliktande avtal och svaranden gör invändning om
vederlaget.
Den nyordning som införts genom 44 kap. 7 b § innebär att det ställs olika
höga krav på svaranden beroende på vad käranden har grundat sitt yrkande
på. Detta medför i sin tur att det i rättens föreläggande till svaranden att avge
skriftligt svaromål klart måste anges vad som i det enskilda fallet krävs av
svaranden.
Vad som krävs av svaranden enligt 44 kap. 7 a § kan sägas vara en del av
vad som krävs enligt 42 kap. 7 §. Sålunda skall i svaromål enligt 42 kap. 7 §
anges de invändningar om rättegångshinder som svaranden vill göra, i vad
mån kärandens yrkande medges eller bestrids, grunden för ett eventuellt be-
stridande med yttrande över kärandens grunder för sin talan samt uppgift
om de bevis som svaranden åberopar. Detta betyder att tredskodom i många
fall inte kan meddelas mot svaranden fastän han inte har uppfyllt alla krav
som gäller enligt 42 kap. 7 §. Sålunda kommer det, såsom framgår av 44 kap.
7 a §, inte i fråga att meddela tredskodom mot en svarande bara därför att
han inte yttrat sig över kärandens grunder eller inte angett sin bevisning. I
stället fyller dessa regler processekonomiska syften och kan även, om de inte
följs, få betydelse t.ex. för fördelning av rättegångskostnaderna. Även om
det för närvarande inte uttryckligen sägs i lagtexten att det skall anges i före-
läggandet till svaranden vad som krävs av honom för att han skall undvika
tredskodom, torde tingsrätternas förelägganden ändå regelmässigt ange
Prop.
1990/91:126
54
detta. I de blanketter som domstolsverket ger ut och som används vid skrift- Prop.
liga tredskodomsförelägganden upplyses svaranden om att han måste lämna 1990/91:126
in ett motiverat skriftligt svaromål för att undgå tredskodom. Med den nya
och mera utvecklade regleringen talar under alla omständigheter övervä-
gande skäl för att man inför en lagregel enligt vilken det tydligt skall framgå
av föreläggandet vad som krävs av svaranden i det aktuella fallet för att
tredskodom inte skall kunna meddelas mot honom. En sådan regel föreslås
alltså som en ny andra mening i förevarande paragraf.
18 §
Endast en redaktionell ändring har gjorts i tredje stycket.
Övergångsbestämmelser
Äldre bestämmelser skall alltjämt gälla i mål som inletts enligt den gamla
ordningen för summarisk process. De nya reglerna i 42 kap. 11 och 18 § § kan
naturligtvis tillämpas även i mål där talan väckts före ikraftträdandet.
2 kap. 2 §
I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3)
föreslås i ett nytt fjärde stycke ett undantag från regeln att exekutionstiteln
måste ges in vid ansökan om verkställighet. Det gäller det fallet att ansökan
görs på ADB-medium och exekutionstiteln utgörs av ett utslag i ett mål om
betalningsföreläggande som meddelats av en kronofogdemyndighet under
den senaste treårsperioden.
3 kap. 1 §
Genom BfL tillskapas en ny grupp av exekutionstitlar, nämligen kronofog-
demyndighetens utslag och beslut i mål enligt den lagen. Uppräkningen av
exekutionstitlar i första stycket i förevarande paragraf måste alltså komplet-
teras med dessa utslag och beslut.
Enligt paragrafens andra stycke gäller för närvarande att vad som sägs om
dom i UB i tillämpliga delar skall gälla även domstols utslag eller beslut, om
annat inte föreskrivs. Samma sak bör i fortsättningen gälla även kronofogde-
myndighetens utslag och beslut i mål enligt BfL. En regel om detta har där-
för tagits in i detta stycke.
5$
Paragrafens andra punkt reglerar verkställighet av vissa tredskodomar, näm-
ligen sådana där betalningsskyldighet har ålagts den uteblivna parten. Nu-
mera kan tredskodom meddelas även utan samband med muntlig förhand-
ling. Sålunda kan tingsrätten med stöd av 42 kap. 11 § RB förelägga svaran-
den att avge skriftligt svaromål enligt 7 § samma kap. vid påföljd att annars
tredskodom meddelas mot honom. Vad som krävs av svaranden för att han
skall undgå tredskodom framgår för närvarande av 44 kap. 7 a § RB. Genom
den lagstiftning som hänger samman med den nya summariska processen har
55
tillskapats ett nytt skriftligt tredskodomsförfarande som beskrivs i den nya 7 Prop.
b § i 44 kap. RB. I förevarande paragraf bör nu uttryckligen anges att treds- 1990/91:126
kodom mot svaranden efter föreläggande om skriftligt svaromål skall i verk-
ställighetshänseende behandlas likadant som tredskodom mot en part som
uteblivit från en muntlig förhandling. Paragrafen föreslås ändrad i enlighet
härmed.
4 kap. 27 § och 13 kap. 14 §
Redaktionella ändringar har företagits i båda lagrummen och i rubriken före
4 kap. 27 § för att täcka de nya situationer som uppkommer i mål enligt BfL.
Övergångsbestämmelser
Lagändringarna föreslås träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Detta
kan komma att innebära olika datum för olika förslag. Såsom framgått av
den allmänna motiveringen är avsikten att de lagändringar som har att göra
med ADB-ansökan i verkställighetsmål skall träda i kraft den 1 september
1991. Av förslagen i detta avsnitt gäller detta 2 kap. 2 §. Övriga förslag har
samband med den nya summariska processen, där siktet är inställt på ett
ikraftträdande den 1 januari 1992.
Äldre föreskrifter skall alltjämt gälla för utslag och beslut som meddelats
enligt äldre rätt, dvs. i mål där ansökan om lagsökning, betalningsföreläg-
gande eller handräckning kommit in till tingsrätt före ikraftträdandet.
2 kap. 1 §
Genom rubricerade lag fick paragrafen ett nytt tredje stycke. Den lagänd-
ringen träder i kraft samtidigt som BfL och den dag regeringen bestämmer.
Så har ännu inte skett. I förevarande sammanhang föreslås i första stycket en
möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att
medge att ansökan om verkställighet görs på ADB-medium. Förslaget har
utvecklats i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).
I andra stycket föreslås redaktionella ändringar.
3 kap. 12 §
I sin lydelse enligt rubricerade lag anger 3 kap. 12 § UB att utslag i mål om
handräckning (i den mån det inte gäller betalningsskyldighet) verkställs så-
som lagakraftägande dom, om inte något annat förordnas med anledning av
ansökan om återvinning eller besvär. Enligt lagrummets tidigare lydelse fick
utslag eller beslut i handräckningsmål verkställas under samma förutsätt-
ningar. Den nya lydelsen innebär att interimistiska beslut i mål om särskild
handräckning enligt 63 § BfL inte är uttryckligen nämnda i 3 kap. 12 § UB.
I 63 § BfL anges att i mål om särskild handräckning får den sökta åtgärden
beviljas omedelbart, om sökanden yrkar det och gör sannolikt att saken inte
tål uppskov. I propositionen till BfL uttalade jag i specialmotiveringen till 63
56
§: ”Att åtgärden får beviljas omedelbart betyder att svaranden dessförinnan Prop.
varken måste delges ansökningen eller få tillfälle att yttra sig över den. Att 1990/91:126
åtgärden får beviljas betyder att den får både beslutas och verkställas.”
Regeln i 63 § torde alltså i och för sig ge stöd för att verkställa ett interimis-
tiskt beslut. Själva ramarna för verkställigheten blir emellertid inte angivna
därigenom. Avsikten är att de nya interimistiska besluten skall kunna verk-
ställas i samma utsträckning som interimistiska beslut enligt den nu gällande
handräckningslagen. För att det tydligt skall framgå att de nya interimistiska
besluten skall få verkställas såsom lagakraftägande dom men att hovrätten,
eller högsta domstolen, efter besvär skall kunna inhibera verkställigheten,
bör alltså de interimistiska besluten uttryckligen omfattas av 3 kap. 12 § UB.
Ikraftträdande
I enlighet med lagen (1990:748) om ändring i utsökningsbalken kommer de
nu föreslagna lagändringarna att träda ikraft den dag regeringen bestämmer.
Såsom beskrivits i avsnitt 4.2 kan ikraftträdandet komma att ske vid olika
tidpunkter.
8 kap. 8 §, 12 kap. 8 § och 13 kap. 26 §
Endast redaktionella ändringar har vidtagits med anledning av de nya be-
stämmelserna om betalningsföreläggande och handräckning.
8 kap. 32 §
I paragrafen ges regler om laga domstol i arrendetvister. I andra stycket hän-
visas till lagsökningslagen och handräckningslagen vad gäller forum i arren-
detvister som skall prövas enligt de lagarna. Denna hänvisning skall givetvis
inte vara kvar. Det kan inte heller anses påkallat med någon erinran i denna
lagtext om att vissa arrendetvister kan handläggas enligt BfL och att det finns
särskilda forumregler i den lagen. Den nuvarande hänvisningen kan alltså
saklöst utgå.
Övergångsbestämmelser
Äldre föreskrifter skall alltjämt gälla för mål i den summariska processen
som inletts enligt den gamla ordningen.
I 17 § ges regler om forum i tvister om fiskearrenden. På samma sätt som
beskrevs nyss beträffande arrendetvister (avsnitt 4.4) görs för närvarande en
hänvisning till lagsökningslagen och handräckningslagen. Denna hänvisning
kan även här utgå.
Övergångsbestämmelser
Den nuvarande hänvisningen skall alltjämt gälla i mål som inleds enligt den
nu gällande ordningen.
57
Allmänt
Handläggningen av betalningsmål inom den summariska processen är att se
som ett alternativ till det vanliga tvistemålsförfarandet vid tingsrätt. Om en
tvist enligt särskilda regler skall handläggas av någon annan myndighet än
tingsrätt, får den därför inte utan vidare handläggas inom ramen för den
summariska processen. I stället är detta möjligt bara om det finns särskilda
regler som tillåter det.
I gällande rätt finns två lagar som öppnar möjlighet att handlägga mål
inom ramen för den summariska processen vid tingsrätt, trots att tvister om
sådana anspråk egentligen skall handläggas av annan myndighet än tingsrätt.
Det är dels lagen (1974:372) om lagsökning och betalningsföreläggande för
fordringsanspråk i anställningsförhållanden, dels lagen (1976:841) om betal-
ningsföreläggande för fordringar som skall prövas av statens va-nämnd.
Om enligt nu gällande ordning gäldenären i ett mål om lagsökning eller
betalningsföreläggande bestrider ansökningen, skall målet under vissa om-
ständigheter hänskjutas till rättegång. Om gäldenären ansöker om återvin-
ning mot ett avgörande som meddelats i den summariska processen, skall
målet också gå till rättegång. Om den tingsrätt som handlagt målet i den
summariska processen inte är behörig att handlägga målet efter hänskju-
tande eller återvinning, skall tingsrätten överlämna målet till en behörig
myndighet. I de fall som behandlas i detta avsnitt är det till arbetsdomstolen
resp, statens va-nämnd målet skall överlämnas.
Av lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister (arbetstvistlagen)
framgår i vilka fall arbetstvister skall handläggas av tingsrätt resp, arbets-
domstolen som första instans; därvid bortses från handläggningen på det
summariska stadiet. Kort uttryckt skall målet handläggas av arbetsdomsto-
len som första instans, om talan väckts av en arbetsgivar- eller arbetstagaror-
ganisation eller av en arbetsgivare som själv har slutit kollektivavtal, och i
andra fall av tingsrätt. Har talan väckts vid tingsrätt av en enskild arbetsgi-
vare eller arbetstagare, skall dock i vissa fall organisationen beredas tillfälle
att föra talan vid arbetsdomstolen. Det är den tingsrätt där talan väckts som
har att ombesörja att organisationen bereds tillfälle att föra talan i arbets-
domstolen. Om organisationen förklarar att den vill föra talan i arbetsdom-
stolen, skall målet överlämnas dit. I annat fall skall målet handläggas vid
tingsrätten.
Beslut att överlämna mål till arbetsdomstolen får inte överklagas. Om ar-
betsdomstolen finner att den inte är behörig att handlägga målet, skall detta
återförvisas till den domstol som överlämnat det (dock inte om det är högsta
domstolen som har överlämnat målet till arbetsdomstolen).
Bestämmelser om va-nämndens kompetensområde finns i 1 § lagen
(1976:839) om statens va-nämnd. I 2 § lagen om betalningsföreläggande för
fordringar som skall prövas av statens va-nämnd finns regler om överläm-
nande av mål till va-nämnden och återförvisning av mål från va-nämnden,
58
vilka i princip är lika med dem som nu redogjorts för när det gäller arbets-
domstolen.
I den nya summariska processen enligt BfL handläggs målen hos krono-
fogdemyndigheten. De mål som gäller penningfordran handläggs i ett enhet-
ligt förfarande, som kallas betalningsföreläggande. Någon motsvarighet till
institutet lagsökning finns inte längre i den summariska processen. Om sva-
randen bestrider ansökningen, skall målet på sökandens begäran överläm-
nas till tingsrätt. Om svaranden ansöker om återvinning mot kronofogde-
myndighetens utslag i ett mål om betalningsföreläggande, skall målet också
överlämnas till tingsrätt. Med tingsrätt förstås därvid även arbetsdomstolen
och statens va-nämnd för de mål som skall handläggas där (5 § BfL).
Om den tingsrätt som mottar ett mål om betalningsföreläggande från en
kronofogdemyndighet finner att det inte framgår av handlingarna att den är
behörig att handlägga målet, skall tingsrätten lämna målet vidare till en an-
nan tingsrätt eller annan myndighet som kan vara behörig (61 § BfL). För
denna ordning finns i korthet följande skäl.
De mål om penningfordran som överlämnas från kronofogdemyndighet
till tingsrätt enligt BfL är av dispositiv natur och för de flesta av dem gäller
inga tvingande forumregler. Det är meningen att kronofogdemyndigheten
själv - med ledning av de uppgifter som framgår av handlingarna i målet -
skall bestämma vart ett mål skall överlämnas. Det vilar därför ett ansvar på
myndigheten att se till att målet hamnar rätt i den meningen att det skall
finnas någon forumregel som ger behörighet för den mottagande tingsrätten
att handlägga målet. Annars är risken stor att svaranden kan göra en befogad
foruminvändning vid tingsrätten, till följd varav målet måste avvisas. Den
nya ordningen innebär också att den mottagande tingsrätten, om den vid sin
granskning av handlingarna i något fall skulle finna att dessa inte utvisar nå-
gon omständighet som kan göra tingsrätten behörig, skall lämna målet vi-
dare till en annan tingsrätt eller annan myndighet som enligt vad handling-
arna utvisar är behörig. Att målet i denna situation inte skall återförvisas till
kronofogdemyndigheten motiveras med att målet, i det skede till vilket det
då kommit, aldrig slutligt skall handläggas där. Det är därför en mera prak-
tisk ordning att den mottagande myndigheten i stället själv lämnar målet vi-
dare till rätt instans.
1 propositionen angående den nya summariska processen (prop.
1989/90:85 s. 142) uttalade jag avsikten att de arbetstvister och va-mål som
överlämnas från den summariska processen så långt det är lämpligt skall
följa samma mönster som jag nu beskrivit för de vanliga betalningsmålen. I
den därefter remitterade promemorian gjordes bedömningen att det - med
tanke på de förhållandevis stora tekniska förändringar som krävs - är lämpli-
gast att ersätta den nu gällande lagen om lagsökning och betalningsföreläg-
gande för fordringsanspråk i anställningsförhållanden med en helt ny lag.
Och därvid skulle den särskilda lagen om betalningsföreläggande för ford-
ringar som skall prövas av statens va-nämnd med fördel kunna upphävas och
behövliga regler inarbetas i den nya lagen.
Någon remissinstans har föreslagit att behövliga regler om förfarandet i
stället skall inarbetas i arbetstvistlagen resp, lagen om statens va-nämnd. Jag
Prop.
1990/91:126
59
anser emellertid att det är mindre lämpligt att belasta dessa lagar med regler Prop.
som i stor utsträckning gäller förfarandet hos kronofogdemyndigheten. 1990/91:126
Det har vid remissbehandlingen också från något håll framförts tanken att
inarbeta reglerna i BfL. Men detta skulle på motsvarande sätt belasta BfL
med ett flertal specialregler för förfarandet vid arbetsdomstolen och statens
va-nämnd. Jag förordar alltså en lagteknisk lösning som i likhet med den nu
gällande innebär en fristående reglering.
Några remissinstanser har uttryckt tveksamhet till promemorians förslag
att reglera arbetstvisterna och va-målen i en och samma lag. Man menar att
en sådan reglering riskerar att bli otydlig. Själv anser jag att det har både
lagtekniska och pedagogiska fördelar att samla alla regler som gäller över-
lämnande av mål till annan myndighet än tingsrätt i en enda lag. Däremot
håller jag med remissinstanserna om att lagens rubrik bör göras mera beskri-
vande än enligt promemorian. Som rubrik föreslår jag lag om betalningsföre-
läggande för fordringar i arbetstvister och fordringar som skall prövas av sta-
tens va-nämnd.
1§
Enligt denna paragraf, som med ett par redaktionella ändringar motsvarar 1
§ i 1974 års lag, öppnas betalningsföreläggandesystemet även för fordringar
där tvist om anspråket skulle handläggas av arbetsdomstolen. Paragrafen in-
nebär vidare att de vanliga reglerna i BfL gäller för handläggningen vid kro-
nofogdemyndigheten även i nu aktuella mål (se 3 § 1974 års lag). Vad som i
BfL sägs om tingsrätt skall därvid i tillämpliga delar i stället avse arbetsdom-
stolen (5 § BfL). Den sistnämnda hänvisningen medför bl.a. att kronofogde-
myndighetens beslut att överlämna ett mål till arbetsdomstolen inte får över-
klagas (56 § BfL).
Av före varande paragraf följer vidare att reglerna i 55-57 §§ BfL om att
kronofogdemyndighetens beslut i vissa fall skall överklagas till hovrätten gäl-
ler även i nu aktuella mål (se 1 § andra stycket 1974 års lag). Att talan i mål
som överlämnats till arbetsdomstolen skall anses väckt när ansökan om be-
talningsföreläggande gjordes hos kronofogdemyndigheten följer av 60 §
jämförd med 5 § BfL (se 2 § sista stycket 1974 års lag).
Arbetsdomstolen har i sitt remissvar påpekat att det råder viss osäkerhet
om huruvida 1974 års lag omfattar en organisations anspråk för egen del
gentemot en part på motsidan. Att en sådan tvist är en arbetstvist är visserli-
gen klart, men det är tveksamt om det är fråga om anspråk i anställningsför-
hållande (jämför rubriken till 1974 års lag). Med den nya lagrubrik som jag
nu föreslår försvinner den rent språkliga tveksamheten. Och såsom arbets-
domstolen har anfört finns det knappast några sakliga skäl för att undanta
de nu aktuella anspråken från lagens tillämpningsområde.
2§
Första stycket motsvarar, med en redaktionell anpassning till BfL, helt 2 §
första stycket i 1974 års lag. Regleringen syftar till att säkerställa den rätt
som organisationerna på arbetsmarknaden har i vissa fall att vid arbetsdom-
stolen föra en medlems talan. I det nya systemet är det alltså kronofogde-
60
myndighetens uppgift att bereda organisationen i fråga tillfälle att uppge om Prop.
den vill föra medlemmens talan vid arbetsdomstolen. Om organisationen då 1990/91:126
förklarar att den vill föra talan vid arbetsdomstolen, skall kronofogdemyn-
digheten överlämna målet dit. I annat fall skall målet överlämnas till en
tingsrätt.
Några remissinstanser har ställt frågan vad en tingsrätt skall göra om kro-
nofogdemyndigheten överlämnar ett mål av den aktuella typen till tingsrät-
ten utan att ha kommunicerat med vederbörande organisation. Det torde
även utan någon särskild lagregel få ankomma på tingsrätten att i denna si-
tuation under hand ta kontakt med kronofogdemyndigheten och begära
komplettering innan det avgörs var målet skall handläggas.
Arbetsdomstolen har i sitt remissvar erinrat om att hanteringen av mål om
betalningsföreläggande där sökanden är en arbetsgivare som själv har slutit
kollektivavtal inte är reglerad vare sig i 1974 års lag eller i promemorians
förslag. Det skulle därför - synes arbetsdomstolen mena - möjligen vara
tveksamt om ett sådant mål skall överlämnas till en tingsrätt eller till arbets-
domstolen. Genom arbetsdomstolens avgörande AD 1978 nr 158 torde
emellertid vara tillräckligt klarlagt att ett mål i en sådan situation skall över-
lämnas till arbetsdomstolen endast om arbetsgivaren begär det. Därför finns
det inte något behov av att lagreglera frågan.
I andra stycket föreslås en specialregel i fråga om omfattningen av arbets-
domstolens prövning av sin behörighet i mål som överlämnats till domstolen
från en kronofogdemyndighet. Regeln motsvarar i detta avseende gällande
rätt (se 2 § andra stycket 1974 års lag). Bakgrunden till särregeln, enligt vil-
ken arbetsdomstolen skall lämna målet vidare till en tingsrätt endast om den
finner sig inte vara behörig att handlägga det, är följande.
Som nämndes tidigare skall en tingsrätt i motsvarande situation lämna ett
mål vidare om den finner att det inte framgår av handlingarna att den är behö-
rig att handlägga målet. Skälen för denna ordning har nyss redovisats. Ar-
betsdomstolens prövning av sin behörighet är emellertid av annan art än den
prövning som en tingsrätt har att göra i ett vanligt kravmål. Arbetsdomstolen
får enligt tvingande regler bara pröva vissa sorters tvister och måste därför
självmant pröva sin behörighet i varje mål. Vad parterna anför i forumfrågan
är alltså normalt inte avgörande. Eftersom arbetsdomstolen således i varje
mål självmant måste komma fram till en definitiv ståndpunkt i behörighets-
frågan är den lämpligaste ordningen att arbetsdomstolen - i analogi med vad
som gäller för närvarande - skall lämna målet vidare endast när den faktiskt
funnit att den inte är behörig. Regeln är främst tillämplig i mål som överläm-
nats till arbetsdomstolen från kronofogdemyndighet (36 och 54 §§ BfL) och
i mål som överlämnats från en tingsrätt (61 § BfL).
Liksom enligt nuvarande ordning får arbetsdomstolen inte underlåta att
handlägga målet i den udda situationen att det är högsta domstolen som
överlämnat målet till arbetsdomstolen. Detta anges i sista meningen.
3§
I paragrafen anges att ansökan enligt 1 § får göras hos kronofogdemyndighe-
ten också i fråga om fordran på avgift till huvudman för allmän vatten- och
61
avloppsanläggning eller för allmänt värmesystem i sådana fall där tvist om
anspråket skall prövas av statens va-nämnd. Hänvisningen ersätter den nu-
varande lagen i ämnet från år 1976. Regleringen innebär att mål, som på
sökandens begäran eller efter ansökan om återvinning skall överlämnas från
kronofogdemyndigheten till tingsrätt, i dessa fall i stället skall överlämnas
till statens va-nämnd (5, 36 och 54 §§ BfL). I övrigt hänvisas i denna del till
specialmotiveringen till 1 §. I paragrafens sista mening har tagits in en regel
rörande överlämnandet av mål från statens va-nämnd till tingsrätt (jämför
specialmotiveringen till 2 § andra stycket). 61 § BfL är tillämplig på denna
situation. Det innebär att va-nämndens beslut att lämna ett mål till tingsrätt
inte får överklagas. Därmed bör man enligt min mening kunna avstå från en
motsvarighet till regeln i 2 § i 1976 års lag om att frågan om nämndens behö-
righet inte får tas upp på nytt, sedan nämnden en gång prövat frågan om
att återförvisa målet till den domstol som överlämnat målet till nämnden. 1
Prop.
1990/91:126
praktiken lär det nämligen knappast komma i fråga att en domstol lämnar
tillbaka ett mål till va-nämnden sedan denna en gång förklarat sig obehörig
att handlägga målet.
Övergångsbestämmelser
Äldre regler föreslås fortfarande gälla övergångsvis för mål om lagsökning
och betalningsföreläggande som inletts före ikraftträdandet.
I 6 § har gjorts en redaktionell ändring.
I 1 § andra stycket sägs för närvarande att skiljemän inte får uppta en fråga,
varom rättegång eller lagsökning pågår, dock att rättegång ej hindrar skilje-
mannaförfarande, där anmälan om målets nedläggande skett hos rättens
ordförande.
Institutet lagsökning är utmönstrat i den nya summariska processen. Det
bör i förevarande sammanhang i fortsättningen vara tillräckligt att tala om
att rättegång pågår. I flera rättsfall har nämligen fastslagits att begreppet rät-
tegång i sammanhang med lis pendens (jämför 13 kap. 6 § RB) innefattar
även den summariska processen, jämför t.ex. NJA 1957 s. 52 och 1975 s.
200.
Den gamla formuleringen om målets nedläggande bör också ändras. I stäl-
let bör det anges att skiljemannaförfarande inte hindras om talan i målet har
återkallats. Att litispendenseffekten på nytt inträder, om återkallelsen åter-
tas med bindande verkan är självklart.
Några övergångsbestämmelser torde inte behövas.
62
71 § växellagen och 53 § checklagen
I resp, paragrafs första stycke har preskriptionsreglerna anpassats till den nya
lagstiftningen om summarisk process. Möjligheten till preskriptionsavbrott
genom lagsökning har sålunda utmönstrats. I stället har tagits in en regel om
att preskriptionen avbryts genom delgivning av ansökan om betalningsföre-
läggande; det är självfallet rimligt att en ansökan om betalningsföreläggande
i nu förevarande hänseende jämställs med en stämningsansökan. En förut-
sättning är givetvis att växeln resp, checken åberopas i det mål som delgiv-
ningen avser.
93 § växellagen och 71 § checklagen
Paragraferna innehåller regler för forum i växel- och checkmål. Sålunda gäl-
ler de vanliga tvistemålsreglerna i RB även i växel- och checkmål. Därutöver
innehåller paragraferna i sin nuvarande lydelse en hänvisning till lagsök-
ningslagen för forumvalet i de fall talan anhängiggörs genom ansökan om
lagsökning. När nu institutet lagsökning försvinner och motsvarande mål -
målen om betalningsföreläggande - inte kommer att anhängiggöras vid dom-
stol utan vid kronofogdemyndighet, saknas anledning att här behålla någon
erinran om var och hur dessa mål anhängiggörs. Här kommer i stället de all-
männa forumreglerna i 6 § BfL att gälla, något som i praktiken nästan un-
dantagslöst torde leda till samma resultat.
Övergångsbestämmelser
Äldre föreskrifter skall gälla för mål om lagsökning som inletts före ikraftträ-
dandet.
I de berörda lagrummen har vidtagits redaktionella ändringar som är föran-
ledda av den nya lagstiftningen om betalningsföreläggande och handräck-
ning. Tillägget i tredje stycket i 3 kap. 9 § konkurslagen avser de fall då talan
av eller mot gäldenären förs i ett mål om betalningsföreläggande eller hand-
räckning. Det innehåller en uttrycklig föreskrift om att kronofogdemyndig-
heten då intar samma ställning som domstolen när det gäller underrättelser
enligt paragrafen.
Övergångsbestämmelser
Äldre bestämmelser skall fortfarande gälla för mål som anhängiggjorts före
ikraftträdandet.
63
4.11 Förslagen till lag om ändring i jordabalken (12 kap. 26 Prop.
§), lagen om enskilda vägar, lagen om rätt till fiske, 1990/91:126
naturvårdslagen, miljöskyddslagen, bostadsrättslagen,
väglagen, lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten,
gruvlagen, lagen om vissa mineralfyndigheter, lagen om
vissa rörledningar, vattenlagen, lagen om vissa
torvfyndigheter, plan- och bygglagen, lagen om
kulturminnen m.m., begravningslagen samt minerallagen
I de aktuella lagrummen finns för närvarande regler om handräckning och
hänvisning görs, i de flesta fall uttryckligen, till reglerna i 17 § handräck-
ningslagen. De föreslagna ändringarna går ut på att särskild handräckning i
fortsättningen skall kunna meddelas av kronofogdemyndigheten enligt BfL.
Även ett par andra ändringar av redaktionell natur har företagits.
Regeringen har i en proposition (1990/91:92) föreslagit en ny bostadsrätts-
lag. Enligt förslaget skall denna lag träda i kraft den 1 juli 1991. Förslaget till
ny bostadsrättslag innehåller bestämmelser om handräckning som hänvisar
till den nu gällande handräckningslagen. Behovet av ändringar i den nya bo-
stadsrättslagen så att den i stället kommer att hänvisa till BfL torde få upp-
märksammas under riksdagsbehandlingen. Liknande situationer kan
komma att uppstå även i andra lagstiftningsärenden.
Övergångsbestämmelser
Äldre föreskrifter skall gälla för mål om handräckning som inletts före ikraft-
trädandet.
4.12 Förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen
I enlighet med vad som anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.4)
föreslås den ändringen i 6 § första stycket utsökningsregisterlagen att regist-
ret skall få innehålla uppgifter om gäldenärens arbetsgivare. Formuleringen
som används är uppgifter om ”arbetsgivare eller annan utbetalare av ersätt-
ning som avses i 7 kap. 1 § eller 15 kap. 2 § UB”. I de sistnämnda lagrummen
anges vilka former av lön eller annan ersättning som får tas i anspråk genom
utmätning resp, införsel.
4.13 Förslaget till lag om register för
betalningsföreläggande och handräckning
Författningsregleringen
Den summariska processen skall hos kronofogdemyndigheterna skötas med
hjälp av ADB-teknik. Som nämnts i den allmänna motiveringen bör de frå-
gor som rör ADB-register för den summariska processen regleras i lagform.
Det ADB-register som för närvarande finns inom exekutionsväsendet -
utsökningsregistret - regleras i utsökningsregisterlagen (1986:617). Regist-
ret används huvudsakligen som hjälpmedel vid kronofogdemyndigheternas
handläggning av mål om verkställighet enligt UB och andra författningar.
I utsökningsregistret finns uppgifter om redan fastställda skulder och
64
andra förpliktelser. Den summariska processen däremot ligger på ett tidi-
gare stadium av indrivningsförfarandet. Ansökningarna syftar i första hand
till att få till stånd en exekutionstitel. Det är viktigt, inte minst för den en-
skilde svaranden, att man i registersammanhang noga skiljer mellan fast-
ställda förpliktelser och påstådda förpliktelser. Därför måste det finnas en
rågång mellan ett register för den summariska processen och utsökningsre-
gistret. Detta bör också komma till uttryck i författningsregleringen. Regis-
terfrågorna för den summariska processen bör därför inte regleras i utsök-
ningsregisterlagen utan - som föreslås i promemorian - i en särskild register-
lag.
Registrets ändamål och huvudsakliga uppbyggnad (1 §)
Det främsta ändamålet med ett register för den summariska processen skall
naturligtvis - i enlighet med vad som framgår av 1 § - vara att främja en
rationell handläggning av målen. Men registret måste också kunna användas
för tillsyn, planering och uppföljning av verksamheten och för statistik av
olika slag. Och för de sistnämnda ändamålen måste registret få uttnyttjas
inte bara av kronofogdemyndigheterna, utan också av RSV i dess egenskap
av centralmyndighet för exekutionsväsendet. Om dessa grundläggande för-
hållanden har det rått allmän enighet vid remissbehandlingen av promemo-
rian.
Vissa uppgifter i registret bör också få användas som underlag för verkstäl-
lighet enligt UB. Som tidigare har nämnts skall kronofogdemyndigheten
normalt självmant genast verkställa utslagen i målen om betalningsföreläg-
gande och handräckning. Det är tänkt att uppgifterna om utslagen i målen
skall överföras maskinellt från det nu aktuella registret till utsökningsregist-
ret. En annan verkställighetsaspekt har berörts i den allmänna motiveringen
(avsnitt 2.3). Det gäller behovet av att vid senare verkställighetsansökningar
ta fram uppgifter om utslag i mål om betalningsföreläggande. Detta behand-
las närmare i ett senare avsnitt om gallring av uppgifter ur registret.
När det gäller frågan om det bör föras ett register för var och en av de 24
kronofogdemyndigheterna eller ett enda, för hela riket gemensamt register
kan följande sägas. Mindre register har fördelar från integritetssynpunkt, ef-
tersom allmänhetens möjligheter att vid ett och samma tillfälle ta del av upp-
gifter i mål i den summariska processen självfallet påverkas av ett registers
omfattning. Om man väljer en modell med ett separat register för varje kro-
nofogdemyndighet, betyder inte det att man rent fysiskt måste ha lika många
olika databaser, utan registren kan hållas tekniskt åtskilda inom ramen för
samma databas.
Bestämmande för huruvida registret bör vara rikstäckande eller regionalt
är vilka krav den tilltänkta handläggningen ställer. Datalagens utgångspunkt
är att endast den som behöver ett personregister i sin verksamhet skall kunna
förfoga över det - alltså påverka dess innehåll - och ha åtkomst till det.
Det är endast kronofogdemyndigheterna som i egentlig mening skall
handlägga målen i den summariska processen och fatta olika typer av beslut
i målen. Varje myndighet skall bara handlägga de mål som anhängiggjorts
hos den. Vissa kontakter behöver givetvis tas mellan kronofogdemyndighe-
Prop.
1990/91:126
65
terna. Det kan gälla t.ex. överflyttning av mål från en kronofogdemyndighet
till en annan och vidarebefordran av felsända handlingar eller uppgifter. Så-
dant torde emellertid kunna ombesörjas utan att varje kronofogdemyndig-
het har tillgång via ADB till uppgifter i målen hos de andra myndigheterna.
Vidare bör RSV, som strax närmare skall utvecklas, av effektivitetsskäl ha
ett flertal servicefunktioner på olika stadier av målens handläggning. Inte
heller dessa funktioner förutsätter att man tillskapar ett enda rikstäckande
register. Mot denna bakgrund ställer jag mig bakom den i promemorian för-
ordade och vid remissbehandlingen allmänt godtagna lösningen att varje
kronofogdemyndighet får sitt eget register för den summariska processen.
Förfoganderätt och registeransvar (2 §)
I ett system där varje kronofogdemyndighet har sitt eget register för den
summariska processen är det till en början självklart att varje myndighet
skall ha förfoganderätt och registeransvar i datalagens mening för sitt eget
register. En bestämmelse om kronofogdemyndigheternas registeransvar har
förts in i första meningen i 2 §.
En fråga som under lagstiftningsärendets beredning varit föremål för de-
lade meningar är om RSVs befattning med registren i den summariska pro-
cessen och med målen i övrigt bör föranleda att även RSV tilläggs ett registe-
ransvar för kronofogdemyndigheternas register. Den frågan måste självfallet
bedömas mot bakgrund av vilka uppgifter RSV skall ha i det nya systemet.
I promemorian förutsågs att RSV i sin egenskap av centralmyndighet
skulle ha visst behov av att ha tillgång till registret för den summariska pro-
cessen. Det gällde bl.a. för tillsyn och uppföljning av verksamheten och för
service av datasystemet. Detta talade enligt promemorian för att RSV borde
få viss terminalåtkomst till registret men att RSVs medverkan inte borde
medföra att verket fick något eget registeransvar. Dessa slutsatser har i stort
sett godtagits av remissinstanserna. Såvitt gäller frågan om terminalåtkoms-
ten har jag samma uppfattning. Integritetsfrågorna kan i denna del lösas ge-
nom begränsningar i RSVs terminalåtkomst, vilka behandlas i anslutning till
8 §. När det däremot gäller frågan om registeransvar för RSV har jag kommit
till motsatt uppfattning, såsom jag strax skall utveckla.
Avsevärda rationaliseringsvinster kan uppnås, om RSV lämnar kronofog-
demyndigheterna service inom ramen för ADB-systemet i olika moment i
målens handläggning, dels vid mottagandet av mål via ADB-medium, dels i
samband med olika beslut som kronofogdemyndigheten fattar vid handlägg-
ningen av målen, dels vid gallring av målen.
Ett viktigt led i en rationell summarisk process är att ansökningar kan gö-
ras med hjälp av ADB-medium (jämför 9 § andra meningen BfL). Bl.a. av
tekniska skäl är det mest ändamålsenligt att sådana ansökningar lämnas cen-
tralt till RSV för vidare befordran till kronofogdemyndigheternas register.
Genom att RSV på detta sätt tillför registren nya mål påverkar RSV innehål-
let i registren. Under ärendets beredning har diskuterats huruvida man - om
man skulle vilja undvika ett registeransvar för RSV - skulle kunna åstad-
komma en ordning enligt vilken kronofogdemyndigheterna med hjälp av
ADB själva hämtar målen hos RSV. Det har emellertid visat sig att detta
Prop.
1990/91:126
66
skulle leda till fördröjningar och avsevärda komplikationer i hanteringen
utan att några vinster utifrån de värderingar som ligger bakom datalagen
skulle uppnås. Det enda rationella är därför att RSV självt tillför kronofog-
demyndigheternas register de ansökningar som lämnas in på ADB-medium.
I samband med mottagandet av de nämnda ansökningarna skall - enligt
de planer man arbetar efter - RSV före överföringen till kronofogdemyndig-
heternas register göra dels en maskinell kontroll av att det mottagna materia-
let är tekniskt möjligt att överföra, dels lämna förslag till diarienummer hos
myndigheten. Denna befattning innebär inte att något personregister i data-
lagens mening inrättas hos RSV. Jag vill nämna att det i ett tidigare skede av
ärendets beredning föreslogs att en sorts mottagningsregister skulle inrättas
hos RSV. Men detta förslag byggde på delvis andra förutsättningar, bl.a. att
RSV skulle göra en mer omfattande bearbetning av bandansökningarna.
När det gäller RSVs befattning i övrigt med målen i den summariska pro-
cessen kan man förutse att stora rationaliseringsvinster kan uppnås, om före-
lägganden och utslag som beslutas hos kronofogdemyndigheterna kan fram-
ställas och expedieras centralt genom medverkan av RSV. Man arbetar nu
efter att en sådan ordning skall genomföras. Denna befattning med målen
kräver att RSV får tillföra registren bekräftelser på att de av kronofogde-
myndigheterna beställda åtgärderna har utförts.
Även vid gallringen av registren (jämför 11 §) är det en förutsättning för
en rationell handläggning att åtgärderna kan utföras maskinellt, vilket åt-
minstone med nuvarande tekniska förutsättningar kräver medverkan av
RSV.
Den befattning med målen i den summariska processen, som RSV enligt
den nu lämnade redogörelsen bör ha, medför att RSV på olika sätt och i
olika skeden av handläggningen kommer att kunna påverka innehållet i kro-
nofogdemyndigheternas register, utan att man rubbar det grundläggande
förhållandet att själva handläggningen av målen sker hos myndigheterna
själva. Starka effektivitetsskäl talar för att denna ordning genomförs. Det
är med hänsyn till den förfoganderätt över registren som RSVs befattning
innebär nödvändigt att tillägga RSV ett registeransvar i datalagens mening
för kronofogdemyndigheternas register.
Under lagstiftningsärendets beredning har diskuterats huruvida man
skulle kunna ålägga RSV endast ett begränsat registeransvar i den meningen
att RSV skulle vara ansvarigt enbart såvitt avser de uppgifter i registret som
påverkats genom verkets åtgärder. Datainspektionen har emellertid ställt sig
avvisande till en ordning med ett sådant begränsat registeransvar och därvid
främst hänvisat till att detta skulle medföra olägenheter för en enskild som
vill begära rättelse av eller skadestånd för felaktigt införda uppgifter; den
enskilde skulle enligt inspektionen i sämsta fall tvingas förebringa utredning
om vilken av de registeransvariga som förfogar över den del av registret där
felet uppstått.
De invändningar som datainspektionen haft på den här punkten kan till-
godoses, om man i stället löser frågan så att RSV tilläggs ett fullständigt re-
gisteransvar gemensamt med kronofogdemyndigheterna. Den enskilde kan
med en sådan ordning - som för övrigt principiellt överensstämmer med vad
som gäller i fråga om utsökningsregistret - vända sig till vilken av de register-
Prop.
1990/91:126
67
ansvariga som helst. Andra meningen i 2 § har utformats i enlighet med
detta. Frågan om utdrag ur registren enligt 10 § datalagen behandlas i anslut-
ning till 10 §.
Datainspektionen har i sitt kompletterande yttrande enligt 2 a § datalagen
inte haft något i och för sig att erinra mot att RSV får den nu beskrivna rollen
i målhanteringen och det angivna registeransvaret. Emellertid anför inspek-
tionen att det saknas författningsstöd för RSVs befattning med målen.
I denna fråga vill jag säga följande. Den omständigheten att RSV för kro-
nofogdemyndigheternas räkning tar emot ansökningar som görs på ADB-
medium innebär inte att man går ifrån reglerna i BfL om att ansökan om
betalningsföreläggande formellt sett görs hos kronofogdemyndigheten (jäm-
för vad som i avsnitt 2.3 sagts om samma fråga såvitt avser ansökan om ut-
mätning). För RSVs befattning med målen anser jag att det inte krävs något
stöd i lag. Men det är förstås ändå lämpligt att arbetsfördelningen mellan
kronofogdemyndigheterna och RSV läggs fast. I denna fråga avser jag att
inom kort återkomma till regeringen i samband med att jag anmäler en till-
lämpningsförordning till BfL. Därigenom kommer det också att ges författ-
ningsstöd för RSVs befattning med målen.
En ansökan om betalningsföreläggande på ADB-medium som lämnas in
till RSV kommer att anses inkommen till kronofogdemyndigheten när upp-
gifterna i ansökningen lagts in i registret och därigenom blivit tillgängliga för
kronofogdemyndigheten (jämför vad som i avsnitt 2.3 sagts om samma fråga
såvitt avser ansökan om utmätning).
Innehållet i registren (3—7
Som nämnts skall kronofogdemyndigheternas register främst vara ett hjälp-
medel för målhanteringen. Därmed är det i stor utsträckning redan klart
vilka uppgifter registren skall få innehålla. Det är alltså - i enlighet med vad
som anförts i promemorian - främst fråga om grundläggande uppgifter om
parterna, såsom deras namn, adress och person- eller organisationsnummer,
uppgifter om ombud, ställföreträdare och ingivare, grundläggande identifi-
kationsdata om målen, uppgifter om yrkandena i målen - inklusive givetvis
svarandens eventuella bestridande - och grunderna för dessa, uppgifter om
handlingar som ges in eller skickas ut eller muntliga besked som lämnas i
målen, uppgifter som behövs för bevakning av delgivning och frister samt
uppgifter om utslag och beslut i målen.
Såsom RSV påpekat i sitt remissvar finns det också behov av att registrera
en del uppgifter av teknisk och administrativ art. Det är t.ex. fråga om kod-
beteckningar för de ingivare som i enlighet med meddelade tillstånd ger in
ansökningar på ADB-medium. Kodbeteckning behövs här för att möjliggöra
kontroll av hur dessa ingivare efterlever villkoren i sina tillstånd m.m. Vi-
dare är det fråga om sådana uppgifter som beteckningar för de olika krono-
fogdemyndigheterna samt olika slag av referensnummer.
Reglerna i 3—7 §§ har utformats i enlighet med det nu sagda.
Terminalåtkomst
Som konstaterats skall varje kronofogdemyndighet ha terminalåtkomst till
uppgifterna i sitt register. Även RSV bör - som tidigare nämnts - i princip
Prop.
1990/91:126
68
ha terminalåtkomst till kronofogdemyndigheternas register. Begränsningar
i RSVs möjligheter att söka i registren behandlas i anslutning till 8 §.
RSV har i sitt remissvar anfört att det finns behov för kronofogdemyndig-
heterna att ha terminalåtkomst till vissa uppgifter som gäller mål vid andra
kronofogdemyndigheter, nämligen uppgift om aktuella delgivningsadresser
till svaranden.
En annan idé när det gäller att underlätta delgivningsarbetet som har kom-
mit upp vid beredningen av detta ärende är att samordna delgivningen i flera
pågående mål mot samma svarande. Om målen pågår vid olika kronofogde-
myndigheter är det en förutsättning för samordningen att kronofogdemyn-
digheten har terminalåtkomst till uppgifter om att mål mot samma svarande
pågår vid någon annan kronofogdemyndighet.
Datainspektionen har under ärendets beredning anfört att den sålunda
föreslagna terminalåtkomsten till uppgifter om mål vid andra kronofogde-
myndigheter motverkar just det syfte man velat uppnå genom att inrätta re-
gionala register i stället för ett rikstäckande register, nämligen att begränsa
den mängd registeruppgifter som allmänheten kan ta del av vid ett och
samma tillfälle. Enligt inspektionen kan ett intresse från borgenärssynpunkt
att ta del av registeruppgifterna gälla uppgifter om ansökningar om betal-
ningsföreläggande mot fysiska personer som inte är näringsidkare; sådana
uppgifter erhålls nämligen inte från kreditupplysningsföretagen. Med den
föreslagna regleringen skulle allmänheten med stöd av offentlighetsprinci-
pen kunna få uppgift om en viss person förekommer i en kronofogdemyndig-
hets register och därutöver om samma person förekommer hos någon annan
kronofogdemyndighet i landet. Inspektionen förklarar sig med skärpa av-
styrka en sådan reglering.
Som datainspektionen anfört skulle den föreslagna regleringen innebära
en ökning av den mängd information om en viss svarande som blir tillgänglig
vid ett och samma tillfälle för en kronofogdemyndighet och därmed också
för allmänheten med stöd av offentlighetsprincipen. Det är i viss mån osä-
kert vilka vinster som i praktiken kan göras genom att man låter en krono-
fogdemyndighet för delgivningsändamål få terminalåtkomst till uppgifter ur
andra kronofogdemyndigheters register. Med hänsyn härtill bör förslagen nu
inte genomföras mot datainspektionens bestämda avstyrkande. Det bör
emellertid erinras om att det är av mycket stor vikt för en effektiv summarisk
process att delgivningen med svaranden kan genomföras utan stor tidsut-
dräkt eller andra problem. Därför bör inget hindra att dessa frågor tas upp
på nytt, sedan erfarenheter vunnits av det nya systemet.
Sökbegrepp (8 §)
Kronofogdemyndigheterna bör - som framgår av 8 § första stycket - i sina
egna register få använda flertalet uppgifter i registret som sökbegrepp. En
uttömmande uppräkning har gjorts i lagtexten. Sålunda har angivits att som
sökbegrepp får användas endast namn, personnummer, organisationsnum-
mer, särskilt registreringsnummer, sökandens eller ingivarens referensnum-
mer, ingivarens kodbeteckning, målnummer, målets inkomstdag, dagen för
målets avgörande, bevakningstider och uppgifter om målets art.
Prop.
1990/91:126
69
En konsekvens av att låta även RSV ha terminalåtkomst till uppgifter ur Prop.
kronofogdemyndigheternas register är att dessa uppgifter också blir tillgäng- 1990/91:126
liga hos RSV för allmänheten enligt offentlighetsprincipen, såsom denna
kommer till uttryck i 2 kap. 3 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. För
att begränsa olägenheterna i integritetshänseende av detta bör, som tidigare
nämnts, RSV inte få använda uppgifter om svaranden eller sökanden som
sökbegrepp i registren. I andra stycket har därför RSVs terminalåtkomst be-
gränsats i enlighet med vad som nu sagts.
För statistikändamål och liknande bör även andra uppgifter kunna få an-
vändas som sökbegrepp. I tredje stycket har därför tagits in ett bemyndigande
för regeringen att bestämma att även andra uppgifter får användas som sök-
begrepp för sådana ändamål.
Såsom anförs i promemorian är det inte aktuellt att låta några andra myn-
digheter än kronofogdemyndigheterna och RSV få terminalåtkomst till re-
gistren.
Utlämnande av uppgifter (9—10 §§)
19 § tas upp vissa bestämmelser om utlämnande på ADB-medium av uppgif-
ter ur ett register. Utlämnande får först och främst ske för redovisning till
sökanden i målet. I övrigt får, efter förebild i t.ex. utsökningsregisterlagen,
utlämnande ske endast om det följer av författning eller särskilt har medgi-
vits av regeringen. Regeringen får också uppdra åt datainspektionen att
lämna sådant medgivande beträffande uppgifter som inte omfattas av sekre-
tess.
Som tidigare har framgått skall varje kronofogdemyndighet vara registe-
ransvarig för sitt register. Detta innebär också att varje kronofogdemyndig-
het för sitt register blir skyldig att på begäran av enskilda lämna underrät-
telse om innehållet i sådana personuppgifter om dem som ingår i registret
(10 § datalagen).
Särskilda överväganden krävs när det gäller frågan om även RSV skall
vara skyldigt att lämna utdrag enligt 10 § datalagen, en fråga som aktualise-
ras av att även RSV enligt den föreslagna ordningen har ett registeransvar
för kronofogdemyndigheternas register. Med hänsyn till intresset av att så
långt det går begränsa möjligheterna att via RSV kunna göra rikstäckande
sökningar på enskilda personer i registren för summarisk process, är det inte
lämpligt att utan vidare ge RSV samma skyldigheter att lämna utdrag som
kronofogdemyndigheterna har. I stället kan man - utan att det behöver med-
föra någon försämring för den enskilde som begär utdrag - lösa frågan så att
kronofogdemyndigheten lämnar det begärda utdraget enligt 10 § datalagen,
även om framställningen görs hos RSV. En bestämmelse med denna inne-
börd har tagits in i 10 §. Bestämmelsen innebär att RSV i stället får förmedla
sådana framställningar till kronofogdemyndigheten. Om en framställning
om utdrag inte är begränsad till en eller flera särskilt angivna kronofogde-
myndigheters register, måste RSV naturligtvis förmedla framställningen till
samtliga kronofogdemyndigheter. - Det bör tilläggas att datainspektionen
inte haft något att invända mot den nu föreslagna lösningen.
I det här sammanhanget skall också tas upp en fråga om försäljning av
70
uppgifter ur registren, som aktualiserats av att Svenska Inkassoföreningen i
sitt remissvar föreslagit att registerlagen bör innehålla regler av innebörd att
sådan försäljning skall vara tillåten. Vad föreningen närmast åsyftar är för-
säljning från RSV till kreditupplysningsföretag.
Frågor om myndigheternas försäljning av personuppgifter har behandlats
i den nyligen avlämnade propositionen (1990/91:60) om offentlighet, integri-
tet och ADB. I propositionen - som riksdagen ännu inte tagit ställning till -
konstateras att myndigheter inte har någon rätt att sälja personuppgifter, om
inte medgivande för detta finns i lag eller i annan ordning. Jag är inte beredd
att föreslå att försäljning skall få ske från de nu aktuella registren.
Som framgick av mina uttalanden i nämnda proposition (s. 53) finns det
dock vissa situationer där det är rimligt att en myndighet går utöver sina skyl-
digheter enligt offentlighetsprincipen och lämnar ut uppgifter på t.ex. etiket-
ter eller ADB-medium utan att det skall betraktas som försäljning. De situa-
tioner jag åsyftade var främst de där det finns ett samhällsintresse att uppgif-
terna lämnas ut. Jag nämnde RSVs uppgiftslämnande ur utsökningsregistret
till Upplysningscentralen UC AB som ett exempel på en sådan situation.
Även beträffande de nu aktuella registren kan ju sådana situationer uppstå.
Ett utlämnande måste dock givetvis vara förenligt med datalagens regler.
Inom ramen för 9 § i den nu föreslagna lagen kan t.ex. regeringen eller -
efter regeringens bemyndigande - datainspektionen medge att uppgifter får
lämnas ut på ADB-medium.
Gallring av uppgifter (11 §)
I förevarande paragraf tas upp vissa regler om gallring av uppgifter om målen
i registren.
De grundläggande identifikationsuppgifterna i målen, ansökningshand-
lingarna, eventuellt yttrande från svaranden samt delgivningsbevis torde be-
höva bevaras i dagböcker och akter av traditionellt slag. Vid gallring blir det
också aktuellt att överföra uppgifter i målen till mikrokort. I dessa frågor
avser jag att senare återkomma till regeringen.
Mot denna bakgrund torde det inte finnas behov av att i själva dataregist-
ret bevara uppgifter om ett mål mer än under en kortare övergångsperiod
efter det att målet avgjorts av kronofogdemyndigheten. Av arbetstekniska
skäl bör gallringstiden sättas till utgången av juni månad i kalenderåret efter
det att målet avgjordes.
Det finns dock skäl att göra ett undantag från denna korta gallringstid.
Som jag var inne på i avsnittet om ADB-ansökningar i verkställighetsmål
(avsnitt 2.3 i den allmänna motiveringen) är det en fördel om sökanden i
sådana mål inte behöver ge in exekutionstiteln i de fall denna är ett utslag i
ett mål om betalningsföreläggande. Detta kräver alltså att uppgifterna om
utslag i mål om betalningsföreläggande sparas i registret förhållandevis lång
tid. Jag ansluter mig till RSVs förslag att denna tid bör sättas till tre år. Där-
med har man anknutit dels till preskriptionstiden för konsumentfordringar,
dels till kreditupplysningslagens (1973:1173) regler om hur gamla uppgifter
som får användas i personupplysningssammanhang. Lagtekniskt har saken
reglerats på så sätt att gallringstiden satts till utgången av juni månad i kalen-
deråret efter det att tre år förflutit efter det år då utslaget meddelades.
Prop.
1990/91:126
71
Liksom i andra registerlagar, t.ex. utsökningsregisterlagen och tullregis-
terlagen (1990:137) bör här finnas en möjlighet för regeringen eller den myn-
dighet regeringen bestämmer att föreskriva bevarande under längre tid.
Denna ordning har införts i samband med tillkomsten av arkivlagen
(1990:782). Ett sådant bevarande skall tillgodose forskningens behov. Frå-
gan har behandlats bl.a. i propositionen (1989/90:72) om arkiv m.m., s. 52.
I andra stycket i förevarande paragraf har tagits in ett sådant bemyndigande.
Prop.
1990/91:126
Sekretessfrågor
Enligt 8 kap. 17 § sekretesslagen (1980:100, omtryckt 1989:713) gäller sekre-
tess hos domstol i mål eller ärende i domstolens rättskipande eller rättsvår-
dande verksamhet för myndighets eller enskilds affärs- eller driftförhållan-
den, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om
uppgiften röjs. Domstolsverket har i sitt remissvar anfört att sekretessen en-
ligt detta lagrum torde gälla för den summariska processen vid tingsrätterna
och ifrågasatt om det inte finns ett behov av en motsvarande sekretess för
kronofogdemyndigheternas handläggning av målen i den nya summariska
processen. För egen del är jag övertygad om att behovet av sekretess för af-
färsförhållanden o.d. blir utomordentligt litet i den summariska processen.
Jag vill därför åtminstone för närvarande inte föra fram ett sådant förslag.
Datainspektionen har tagit upp frågan om behovet av sekretess inom den
summariska processen för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska
förhållanden, i linje med vad som enligt 9 kap. 19 § sekretesslagen gäller
inom exekutionsväsendet i mål eller ärende angående exekutiv verksamhet,
till vilken den summariska processen inte kommer att räknas.
Uppgifter som kunde tänkas behöva sådant sekretesskydd torde främst
vara uppgifter om en parts adress, telefonnummer o.d. Sådana uppgifter
omfattas inte av sekretess om de har lämnats av parterna i målet. Någon så-
dan sekretessbestämmelse bör enligt min mening inte heller tillskapas. Jag
kan nämna att datainspektionen för sin del ansett att denna fråga kan bero
tills erfarenheterna utvisat om en sådan utvidgning av sekretesskyddet är
nödvändig. Om kronofogdemyndigheten själv inhämtar uppgifter om par-
terna på annat sätt, lär det oftast bli fråga om att uppgiften inhämtas för del-
givningsändamål från någon annan myndighet. Om då sekretess råder för
uppgiften, t.ex. enligt 7 kap. 15 § (folkbokföringssekretess) eller 9 kap. 8 §
sekretesslagen (samfärdselsekretess), följer den sekretessen med till krono-
fogdemyndigheten, jämför 7 kap. 26 § samma lag. Jag finner alltså att det
inte heller i detta avseende finns behov av nya sekretessregler. För att den
rådande sekretessen skall kunna upprätthållas effektivt hos kronofogdemyn-
digheterna är det antagligen erforderligt att sekretessbelagda uppgifter
”blankas” i registret, dvs. att det anges att uppgiften får lämnas ut bara efter
särskild sekretessprövning. Det är med den lösningen inte nödvändigt att gå
in på en annan möjlighet som datainspektionen har pekat på nämligen att
förbjuda dataregistrering av vissa särskilt känsliga uppgifter.
72
Ikraftträdande |
Prop. |
Registerlagen bör träda i kraft samtidigt med BfL. Detta innebär att rege- |
1990/91:126 |
5 Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen att anta förslagen till
1. lag om ändring i rättegångsbalken,
2. lag om ändring i utsökningsbalken,
3. lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i utsökningsbal-
ken,
4. lag om ändring i jordabalken,
5. lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden,
6. lag om betalningsföreläggande för fordringar i arbetstvister och
fordringar som skall prövas av statens va-nämnd,
7. lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-nämnd,
8. lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän,
9. lag om ändring i växellagen (1932:130),
10. lag om ändring i checklagen (1932:131),
11. lag om ändring i konkurslagen (1987:672),
12. lag om ändring i räntelagen (1975:635),
13. lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid
arbetskonflikter,
14. lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar,
15. lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske,
16. lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822),
17. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),
18. lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479),
19. lag om ändring i väglagen (1971:948),
20. lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av
avfall i vatten,
21. lag om ändring i gruvlagen (1974:342),
22. lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter,
23. lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörledningar,
24. lag om ändring i vattenlagen (1983:291),
25. lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyndigheter,
26. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
27. lag om ändring i lagen (1988:450) om kulturminnen m.m.,
28. lag om ändring i begravningslagen (1990:1144),
29. lag om ändring i minerallagen (1991:45),
30. lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) samt
31. lag om register för betalningsföreläggande och handräckning.
73
6 Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
Prop.
1990/91:126
74
Bilaga 1 Prop.
Härigenom föreskrivs följande.
Inledande bestämmelser
1 § För handläggning hos kronofogdemyndigheterna av mål enligt lagen
(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning (summarisk pro-
cess) skall varje kronofogdemyndighet föra ett register med hjälp av auto-
matisk databehandling. Registret får användas även för tillsyn, planering
och uppföljning av verksamheten samt för framställning av statistik.
Förfoganderätt och åtkomst
2 § Varje kronofogdemyndighet förfogar över sitt register. Riksskatteverket
får för kronofogdemyndighetens räkning ta emot ansökningar som görs på
medium för automatisk databehandling och föra in dessa i registret.
3 § Riksskatteverket får ha terminalåtkomst till registren.
Registrets innehåll
4 § Registret skall innehålla uppgifter om sökanden och svaranden i målet.
Förs partens talan av ställföreträdare, skall registret innehålla uppgifter om
denne.
5 § För en fysisk person skall i registret anges
1. namn, adress, yrke och personnummer eller, när uppgift om person-
nummer saknas, särskilt registreringsnummer,
2. adress till arbetsplats och annan adress där parten kan anträffas för del-
givning genom stämningsman,
3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen,
4. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med parten.
6 § För en juridisk person skall i registret anges firma, adress, telefonnum-
mer och organisationsnummer eller, när uppgift om organisationsnummer
saknas, särskilt registreringsnummer. För den juridiska personens ställföre-
trädare får anges uppgifter enligt 5 §.
För ett dödsbo får även registreras den avlidnes personnummer.
7 § Företräds en part av ett ombud, skall i registret anges ombudets namn,
adress och telefonnummer.
8 § Utöver de uppgifter som anges i 5-7 §§ får registret innehålla uppgifter
om
1. målnummer, inkomstdatum, handläggningsställe, ansökningsavgift och
saken,
2. yrkanden som framställs i målet och grunden för dem,
3. handlingar som inkommer i målet,
75
4. handlingar som skickas ut i målet,
5. delgivning och frister,
6. beslut och utslag som meddelas i målet,
7. annat som tillförs målet.
Sökbegrepp
9 § Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast namn, per-
sonnummer, organisationsnummer, särskilt registreringsnummer, målnum-
mer, målets inkomstdag och uppgifter om målets art. Riksskatteverket får
som sökbegrepp använda endast målnummer, målets inkomstdag och upp-
gifter om målets art.
Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sök-
begrepp för de ändamål som anges i 1 § sista meningen.
Utlämnande av uppgifter
10 § För redovisning till sökanden i målet får uppgifter i registret lämnas ut
på medium för automatisk databehandling. I övrigt får uppgifter i registret
lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om detta följer
av lag eller förordning eller regeringen har medgett det. Regeringen får upp-
dra åt datainspektionen att lämna sådant medgivande i fråga om uppgifter
som inte omfattas av sekretess. Datainspektionens beslut får överklagas till
regeringen.
Gallring av uppgifter
11 § Uppgifter om mål om betalningsföreläggande och handräckning skall
gallras ur registret före utgången av mars månad kalenderåret efter det att
målet avgjorts av kronofogdemyndigheten.
Prop.
1990/91:126
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
76
Bilaga 2 Prop.
Yttranden över promemorian har till justitiedepartementet avgetts av justi-
tiekanslern, domstolsverket, datainspektionen, riksskatteverket, riksarki-
vet, arbetsdomstolen, statens va-nämnd, konsumentverket, statskontoret,
riksrevisionsverket, hovrätten över Skåne och Blekinge, Stockholms tings-
rätt, Göteborgs tingsrätt, Sandvikens tingsrätt, kammarrätten i Jönköping,
riksdagens ombudsmän (justitieombudsmannen Jan Pennlöv), Sveriges ad-
vokatsamfund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges föreningsbankers för-
bund, Svenska Bankföreningen, Konungariket Sveriges stadshypoteks-
kassa, Sveriges domareförbund, Finansbolagens förening och Svenska In-
kassoföreningen.
77
Härigenom föreskrivs följande.
Registerändamål
1 § För handläggning hos kronofogdemyndigheterna av mål enligt lagen
(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall med hjälp av
automatisk databehandling föras ett register för varje kronofogdemyndig-
het. Registret får användas även för planering och uppföljning av verksam-
heten samt för annan framställning av statistik. Uppgifter i registret om ut-
slag i målen får användas som underlag för verkställighet enligt utsöknings-
balken.
För de ändamål som anges i 2 § andra stycket får riksskatteverket med
hjälp av automatisk databehandling föra ett centralt fördelningsregister.
Förfoganderätt
2 § Varje kronofogdemyndighet förfogar över sitt register. Riksskatteverket
förfogar över fördelningsregistret.
Riksskatteverket får för kronofogdemyndigheternas räkning ta emot så-
dana ansökningar och återkallelser av ansökningar som görs på medium för
automatisk databehandling och överföra dem till kronofogdemyndigheter-
nas register.
Innehållet i kronofogdemyndigheternas register
3 § En kronofogdemyndighets register får innehålla uppgifter om sökanden
och svaranden i målet. Förs partens talan av ställföreträdare, får registret
innehålla uppgifter om denne.
4 § För en fysisk person får i registret anges
1. namn, adress, yrke och personnummer eller, när uppgift om person-
nummer saknas, särskilt registreringsnummer,
2. adress till arbetsplats och annan adress där parten kan anträffas för del-
givning genom stämningsman,
3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen,
4. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med parten.
5 § För en juridisk person får i registret anges firma, adress, telefonnummer
och organisationsnummer eller, när uppgift om organisationsnummer sak-
nas, särskilt registreringsnummer. För den juridiska personens ställföreträ-
dare får anges uppgifter enligt 4 §.
För ett dödsbo får även registreras den avlidnes personnummer.
6§ Företräds en part av ett ombud, får i registret anges ombudets namn,
adress och telefonnummer. Dessa uppgifter får också anges för ingivaren av
målet, om denne är någon annan än parten eller ombudet.
78
7 § Utöver de uppgifter som anges i 4—6 §§ får registret innehålla uppgifter
om
1. målnummer, inkomstdatum, handläggningsställe, ansökningsavgift och
saken,
2. yrkanden i målet och grunden för dem,
3. handlingar som inkommer i målet,
4. handlingar som skickas ut i målet,
5. delgivning och frister,
6. beslut och utslag som meddelas i målet,
7. annat som tillförs målet och är av betydelse för handläggningen.
Registret får även innehålla de tekniska och administrativa uppgifter som
behövs för att tillgodose ändamålen med registret.
Innehållet i fördelningsregistret
8 § Vad som sägs i 3-7 §§ skall i tillämpliga delar gälla även fördelningsregist-
ret.
Terminalåtkomst
9 § Riksskatteverket har terminalåtkomst till kronofogdemyndigheternas re-
gister.
En kronofogdemyndighet har terminalåtkomst till uppgifter i en annan
kronofogdemyndighets register
1. om att mål mot någon som är svarande i ett mål vid den egna myndighe-
ten handläggs vid den andra kronofogdemyndigheten och
2. om adress till svaranden i pågående och avgjorda mål vid den andra
myndigheten.
Sökbegrepp
10 § Vid sökning i en kronofogdemyndighets register får som sökbegrepp an-
vändas endast namn, personnummer, organisationsnummer, särskilt regi-
streringsnummer, målnummer, sökandens eller ingivarens referensnummer,
ingivarens kodbeteckning, målets inkomstdag, dagen för målets avgörande,
bevakningstider och uppgifter om målets art. Riksskatteverket får som sök-
begrepp i en kronofogdemyndighets register inte använda uppgifter om sö-
kanden eller svaranden i målet.
Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sök-
begrepp för de ändamål som anges i 1 § första stycket andra meningen.
Vid sökning i fördelningsregistret får som sökbegrepp användas endast
målnummer, sökandens eller ingivarens referensnummer, ingivarens kodbe-
teckning och målets inkomstdag.
Utlämnande av uppgifter
11 § För redovisning till sökanden i målet får uppgifter i ett register lämnas ut
på medium för automatisk databehandling. I övrigt får uppgifter i ett register
lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om detta följer
av lag eller förordning eller regeringen har medgett det. Regeringen får upp-
dra åt datainspektionen att lämna sådant medgivande i fråga om uppgifter
som inte omfattas av sekretess. Datainspektionens beslut får överklagas till
regeringen.
12 § Riksskatteverket har inte skyldighet att beträffande register enligt
denna lag lämna underrättelse enligt 10 § datalagen (1973:289).
Prop.
1990/91:126
79
Gallring av uppgifter Prop.
13 § Uppgifter om utslag i mål om betalningsföreläggande skall gallras ur en 1990/91:126
kronofogdemyndighets register före utgången av juni månad kalenderåret
tre år efter det att utslaget meddelades. I övrigt skall uppgifter om mål om
betalningsföreläggande och handräckning gallras ur registret före utgången
av juni månad kalenderåret efter det att målet avgjorts av kronofogdemyn-
digheten.
Uppgifter skall gallras ur fördelningsregistret när de överförts till en kro-
nofogdemyndighets register.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
80
Bilaga 4 Prop.
1990/91:126
Datainspektionens yttrande enligt 2 a § datalagen över
förslag till lag om register för betalningsföreläggande och
handräckning och lag om ändring i utsökningsregisterlagen,
m.m.
Datainspektionen har anmodats att avge yttrande enligt 2 a§ datalagen
(1973:298) över förslag till registerlag för betalningsföreläggande och hand-
räckning samt över förslag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617).
Samtidigt har inspektionen beretts tillfälle att yttra sig över ett utkast till lag-
rådsremiss om följdlagstiftning med anledning av den nya summariska pro-
cessen.
Sammanfattning
Datainspektionen tillstyrker förslaget till ändring i utsökningsregisterlagen,
dock med en viss rättslig begränsning av sökbegrepp.
Datainspektionen tillstyrker förslaget till registerlag för den summariska
processen under förutsättning att frågorna om förfoganderätt, registeransvar
och s.k. 10§-utdrag regleras i enlighet med vad inspektionen anfört.
Beträffande de delar av förslaget, som datainspektionen beretts tillfälle att
yttra sig över i övrigt, har inspektionen inte funnit anledning till erinringar.
Förslaget till ändring i utsökningsregisterlagen
Ändringen innebär att utsökningsregistret föreslås få innehålla uppgift om
gäldenärens arbetsgivare. Motivet för ändringen är betydande rationalise-
ringsvinster för kronofogdemyndigheterna. Mot detta intresse skall vägas
det intresse den enskilde kan ha av skydd för sin personliga integritet.
Såsom konstaterats i den allmänna motiveringen till det remitterade för-
slaget kan uppgift om arbetsgivare knappast sägas vara en särskilt integri-
tetskänslig uppgift. Mot bakgrund av att kronofogdemyndigheten ändå vid
beslut om utmätning eller införsel i lön måste ha tillgång till denna uppgift
för att ange den i sitt beslut, kan riskerna för integritetsintrång inte sägas öka
i avgörande mån om uppgiften också får föras in i utsökningsregistret.
Vid en avvägning mellan dessa motstående intressen finner datainspektio-
nen därför att utsökningsregistret bör få innehålla uppgift om gäldenärens
arbetsgivare.
Som arbetsgivare i utsökningsregistret kan en enskild person komma att
antecknas. Beträffande honom gäller då rätten att enligt 10 § datalagen få
underrättelse om innehållet i personuppgift, som ingår i registret och inne-
fattar upplysning om honom. Den ördning som föreslagits, nämligen att upp-
gift om arbetsgivare inte skall vara sökbar, är därför inte godtagbar om be-
gränsningen görs generellt. Datainspektionen föreslår därför i stället en
rättslig begränsning på så sätt att kronofogdemyndigheten får befogenhet att
använda uppgift om arbetsgivare som sökord endast i den mån det behövs
för att myndigheten skall kunna fullgöra sina skyldigheter enligt datalagen.
Tilläggas kan att en sådan begränsning givetvis inte inskränker myndighe-
tens skyldigheter enligt tryckfrihetsförordningen.
81
Förslaget till lag om register för betalningsföreläggande och handräckning
Datainspektionen har tidigare (1991:01-08 DI:s dnr 5987-90) yttrat sig över
promemorian Ds 1990:56 ”Följdlagstiftning med anledning av den nya sum-
mariska processen”.
Det nu remitterade förslaget skiljer sig från det tidigare bl.a. på så sätt att
det nu förutom inrättandet av ett handläggningsregister hos envar kronofog-
demyndighet också föreslås ett centralt fördelningsregister hos riksskatte-
verket (RSV). Båda slagen av register kommer att vara personregister i data-
lagens mening. Datainspektionen har i och för sig ingenting att invända mot
denna lösning. Även med den nu föreslagna regleringen har dock datain-
spektionen funnit anledning till följande påpekanden.
Registrets ändamål (1 §) och sökbegrepp (10 §)
I den lydelse ändamålsbestämmelsen hade i det ursprungliga förslaget nämn-
des tillsyn som ett av registerändamålen. Detta ändamål återfinns inte i det
nu remitterade förslaget. Oaktat detta omnämns just tillsyn på ett flertal stäl-
len i specialmotiveringen (s. 29-32). Om det är avsikten att RSV skall få an-
vända kronofogdemyndigheternas register även för tillsynsändamål, anser
datainspektionen att detta bör framgå också av lagtexten. Motsatsen skulle
nämligen få till konsekvens att RSV:s tillgång tili kronofogdemyndigheter-
nas register för tillsyn begränsades på så sätt, att denna tillsyn inte fick utövas
genom att RSV använder kronofogdemyndigheternas tekniska utrustning el-
ler egen utrustning och egna program (jfr DI:s beslut 1990-12-07 som bifo-
gas).
I specialmotiveringen (s. 31) sägs att RSV i egenskap av utvecklare av det
datasystem som kronofogdemyndigheterna skall använda, kommer att be-
sitta de största kunskaperna om hur systemet är uppbyggt och fungerar.
Datainspektionen ifrågasätter inte detta. Inspektionen vill dock påpeka att
detta inte i sig medför att RSV i de avseenden som nu behandlas kan påstås
ha andra behov av tillgång till systemet än vad som gäller för vilket service-
företag som helst i förhållande till en systemägare.
Förfoganderätt (2 §)
Enligt 2 § andra meningen i förslaget till registerlag får RSV för kronofogde-
myndigheternas räkning ta emot ansökningar som görs på ADB-medium
samt föra in dessa i det centrala fördelningsregistret för överföring till krono-
fogdemyndigheternas register.
Såsom påpekades i inspektionens remissyttrande över promemorian inne-
håller lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning inte
någon bestämmelse av innebörd att ansökan får göras hos annan än krono-
fogdemyndighet. Det saknas alltså i den lag som reglerar det materiella för-
farandet stöd för att RSV skulle vara behörigt att ta emot sådana ansök-
ningar. Såsom det också påpekades då gäller detta självfallet oavsett om an-
sökningarna sker på ADB-medium eller ej.
Regleringen i datalagen innebär att en myndighet inte får föra ett person-
register som inte är ett stöd eller en hjälp för den verksamhet myndigheten
Prop.
1990/91:126
82
är ålagd att bedriva. I det nu aktuella fallet innebär detta, att det saknas be-
hov för RSV att föra det centrala fördelningsregistret, eftersom RSV inte
har behörighet att ta emot ansökningarna. Med den utformning som 2 § i
förslaget till registerlag fått blir således regleringen i de båda lagarna motsä-
gelsefull och vilseledande. Datainspektionen anser att detta bör rättas till.
Registeransvar (2 §) och terminalåtkomst (9§)
I yttrandet över promemorian redovisade datainspektionen som sin princi-
piella inställning, att RSV inte borde ha något registeransvar för de hos kro-
nofogdemyndigheterna förda handläggningsregistren. Detta sades också
vara den uppfattning som låg bakom den föreslagna regleringen. Datain-
spektionen redovisade också utförligt varför den föreslagna regleringen inte
kunde sägas överensstämma med vad som åsyftats och hur en sådan ordning
enligt inspektionens uppfattning skulle kunna åstadkommas.
I det nu remitterade förslaget har den tidigare principiella ståndpunkten
frånfallits och RSV åläggs ett registeransvar för kronofogdemyndigheternas
register tillsammans med envar av dem. RSV:s förfoganderätt över dessa re-
gister begränsas dock med utgångspunkt från den hantering som de s.k.
bandmålen föranleder, vilket också kommer till uttryck i lagtexten (2 § andra
st). I specialmotiveringen utvecklas detta närmare på så sätt att där sägs att
RSV:s registeransvar begränsas för kronofogdemyndigheternas register och
det sägs att ansvaret ”sträcker sig givetvis bara så långt som påkallas av
RSV:s möjligheter att påverka innehållet i registren”. Det nu sagda innebär
en uppdelning av registeransvaret på ett sätt som datainspektionen inte tidi-
gare sett exempel på. Konstruktionen innebär också att det blir förenat med
praktiska och tekniska svårigheter för RSV att fullgöra de skyldigheter som
datalagen lägger på den registeransvarige. Detta visar sig också i detta fall
t.ex. genom undantagsbestämmelsen i 12 § som befriar RSV från en av de
grundläggande bestämmelserna i datalagen nämligen skyldigheten att lämna
registerutdrag.
I förarbetena till datalagen (prop. 1973:33 s. 76 och 119) tolkas förfogan-
debegreppet. Den vägledande principen för att avgöra om någon förfogar
över ett personregister är alltså att den som antingen själv eller genom någon
annan kan gå in i ett register och förse det med uppgifter och därigenom
påverka innehållet i registret samt överföra det till läsbar form också är den
som förfogar över registret och därmed är registeransvarig. Varken i förarbe-
tena till datalagen eller i den praxis som utvecklat sig beträffande registeran-
svarighetsbegreppet finns - enligt datainspektionens uppfattning - täckning
för den tolkning som gjorts i detta fall, dvs. att registeransvaret skulle be-
gränsas till de uppgifter som RSV själv för in i registren men vara uteslutet
beträffande övriga uppgifter om samma registrerad.
Den föreslagna lösningen, som princip, skulle för övrigt få olyckliga kon-
sekvenser på många sätt när det gäller att skydda den enskilde mot intrång i
den personliga integriteten. Frågan om 10§-utdrag har redan nämnts. Vi-
dare skulle den enskilde Som begär rättelse eller skadestånd kunna mötas av
invändningen att han vänt sig till ”fel” registeransvarig. I sämsta fall skulle
han för att uppnå sin rätt tvingas förebringa utredning vilken av de registe-
ransvariga som förfogar över den del av registret där felet uppstått.
Prop.
1990/91:126
83
Liknande problem skulle också uppstå i de fall då frågor om utkrävande av
det straffrättsliga ansvaret uppkommer. Datainspektionen avstyrker därför
bestämt den föreslagna lösningen.
Även med den reglering som det nu remitterade förslaget innehåller kvar-
står RSV:s rätt och möjligheter att påverka kronofogdemyndigheternas re-
gister. Därmed kvarstår också att RSV blir registeransvarigt för registren, låt
vara att ansvaret är gemensamt med envar av kronofogdemyndigheterna.
Datainspektionen vill i detta sammanhang peka på att det finns lösningar
även om man håller fast vid den ursprungligen angivna principiella stånd-
punkten, nämligen den att registeransvaret för kronofogdemyndigheternas
register endast skall åvila dessa myndigheter var för sig. Sålunda kan överfö-
ringen från det centrala fördelningsreigstret genom olika tänkbara tekniska
lösningar ordnas så att RSV fördelar ansökningarna i sitt register eller i en till
registret knuten s.k. brevlådefunktion, där sedan kronofogdemyndigheterna
själva hämtar uppgifterna och för in dem i sina egna register. Med en sådan
lösning kan endast de sistnämnda sägas förfoga över uppgifterna på ett så-
dant sätt att registeransvar uppkommer.
För det fall att en lösning som innebär ett gemensamt registeransvar vid-
hålles uppkommer såsom påpekats (s. 37) svårigheter för RSV att fullgöra
sin skyldighet att lämna 10§-utdrag. Datainspektionen anser dock inte mot
bakgrund av den mycket centrala roll som denna bestämmelse har för inte-
gritetsskyddet, att undantag från denna skyldighet bör ifrågakomma på
grund av bristande sökbarhet, när det gäller handläggningsregistren.
Däremot anser datainspektionen, när det är fråga om det centrala fördel-
ningsregistret, att den mycket korta tid som uppgifter i detta register lagras
kan vara ett sådant skäl som kan medföra befrielse från skyldigheten att
lämna registerutdrag. Stöd för denna uppfattning kan också hämtas ur förar-
betena till datalagen (prop. 1978/79:109 s. 24 ff). Datainspektionen skulle
inte motsätta sig en undantagsregel av detta innehåll.
Registerinnehåll (3-8 §§)
När det gäller innehållet i registren har det i det nu remitterade förslaget
gjorts vissa tillägg i jämförelse med vad som tidigare föreslagits. Datainspek-
tionen har inga erinringar mot dessa tillägg. Inspektionen utgår dock därvid
ifrån att uppgift om gäldenärens bestridande också kommer att framgå av
registret i de fall då ett bestridande gjorts. Detta blir särskilt viktigt då upp-
gifterna kommer att lagras under förhållandevis lång tid i registren.
Terminalåtkomst (9 §)
Den föreslagna regleringen innebär att en kronofogdemyndighet får ha ter-
minalåtkomst till vissa angivna uppgifter i en annan kronofogdemyndighets
register. Denna bestämmelse har tillkommit för att underlätta delgivning
med svaranden och för att kunna samordna delgivning mellan de olika kro-
nofogdemyndigheterna i flera pågående mål mot samma svarande. Bestäm-
melsen innebär att den kronofogdemyndighet som har ett mål mot en be-
stämd svarande kan undersöka om samme person förekommer hos någon av
de andra kronofogdemyndigheterna i landet och i så fall vilken adress som
Prop.
1990/91:126
84
finns antecknad hos denna andra myndighet. Denna reglering kan tyckas ha
ett vällovligt effektivitetsintresse och vara motiverad i sig.
När det gäller frågan om det bör föras ett register för var och en av de 24
kronofogdemyndigheterna eller ett enda för hela riket gemensamt register,
konstaterades att mindre register har fördelar från integritetsskyddssyn-
punkt eftersom allmänhetens möjligheter att vid ett och samma tillfälle ta
del av registeruppgifterna begränsas av registrets storlek (s. 30). Ett intresse
av att få tillgång till uppgifter ur kronofogdemyndigheternas register kan
vara borgenärers intresse av att få del av uppgifter om ansökan om betal-
ningsföreläggande avseende en fysisk person, som inte är näringsidkare eller
likställd. Sådana uppgifter kan inte - med hänsyn till regleringen i 7 § kredit-
upplysningslagen (1973:1173) - erhållas från kreditupplysningsföretagen.
Med åberopande av offentlighetsprincipen kan en borgenär om den före-
slagna regleringen genomförs hos en kronofogdemyndighet få uppgift om en
viss person förekommer i denna kronofogdemyndighets register och därut-
över även om samme person förekommer hos någon annan kronofogdemyn-
dighet i landet. Genom bestämmelsen om terminalåtkomst motverkas alltså
just det syfte man velat uppnå genom att inrätta flera regionala register i stäl-
let för ett centralt register. Datainspektionen avstyrker med skärpa en sådan
reglering.
Datainspektionen konstaterade i sitt remissvar över promemorian att upp-
gifter inom kronofogdemyndigheternas verksamhet med den summariska
processen inte omfattades av någon sekretessbestämmelse. Inspektionen tog
då upp frågan om en utvidgning av sekretessen i 9 kap. 19 § sekretesslagen
(1980:100) till att omfatta också denna verksamhet hos kronofogdemyndig-
heterna, men stannade för att låta detta bero tills erfarenheterna utvisat om
en sådan utvidgning är nödvändig.
Inspektionen föreslog däremot att det i registerlagen skulle tas in en be-
stämmelse som förhindrar att registren får innehålla uppgifter för vilka sek-
retess kan gälla enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen. Datainspektionen delar
inte de uppfattningar om innebörden av gällande sekretessbestämmelser och
inte heller de skäl som redovisats för att ett behov av nya sekretessbestäm-
melser inte skulle föreligga. Tvärtom upprepar inspektionen behovet av sek-
retesskydd i det avseende som nu angivits. En sådan bestämmelse kan enligt
datainspektionens uppfattning utformas på följande sätt: ”När sekretess för
uppgifter om enskild kan antas föreligga enligt 7 kap. 15 § sekretesslagen
(1980:100) får uppgifter om denne inte ingå i registret.”
Förslaget om ”ADB-ansökan i enskilt mål”
I sitt remissyttrande 1990-10-12 DI:s dnr 2435-90) över riksskatteverkets
delrapport (RSV Rapport 1990:5) ang. översyn av utsökningsbalken konsta-
terade datainspektionen att det förelåg svårigheter för inspektionen att ta
ställning till förslagets konsekvenser från rättssäkerhets- och integritetssyn-
punkt eftersom ett tillräckligt underlag för detta inte redovisats i rapporten.
Sedan denna brist nu i huvudsak undanröjts och den tilltänkta hanteringen
av ADB-ansökningarna hos kronofogdemyndigheterna beskrivits liksom
också förhållandet till den nuvarande ADB-hanteringen där, har datainspek-
Prop.
1990/91:126
85
tionen inget att erinra mot att förslaget genomförs. Inte heller har inspektio-
nen några erinringar när det gäller vad som sagts i förslaget om tillstånds-
prövningen för ADB-ansökan.
Möjligheterna att använda sig av ansökan på ADB-medium är, när det
gäller inkassoföretag, beroende av om vederbörande företag har tillstånd av
datainspektionen att lämna ut uppgifter ur sina register i denna verksamhet
på ADB-medium. I den mån sådan tillstånd saknas kan inte företaget lagli-
gen använda sig av det nu föreslagna ansökningsförfarandet. Mot denna
bakgrund kan det finnas skäl för RSV att i sin tillståndsprövning samråda
med datainspektionen eller i vart fall att RSV underrättar inspektionen om
meddelade tillstånd gällande inkassoföretag.
Övriga förslag till författningsändringar
Beträffande de övriga förslagen till författningsändringar (lagförslagen 1, 2,
4-29) har datainspektionen ingenting att anföra.
Detta yttrande har beslutats av generaldirektören Stina Wahlström i när-
varo av byråchefen Britt-Marie Arne-Hellström, verksjuristen Sten Wahl-
qvist, biträdande verksjuristen Ingela Halvorsen, föredragande, och avdel-
ningsdirektören Marcus Miettinen.
Prop.
1990/91:126
86
Datainspektionens kompletterande yttrande enligt
2 a § datalagen över förslag till lag om register för
betalningsföreläggande och handräckning
Datainspektionen har den 31 januari 1991 avgivit yttrande enligt 2 a § datala-
gen (1973:289) över förslag till registerlag för betalningsföreläggande och
handräckning (DI:s dnr 314/91). Inspektionen har nu anmodats att avge ett
kompletterande yttrande enligt samma lagrum.
I det nu remitterade lagförslaget slås fast att riksskatteverket (RSV) till-
sammans med envar av kronofogdemyndigheterna skall ha registeransvar
för kronofogdemyndigheternas handläggningsregister. Av förslaget framgår
också att RSV:s förfoganderätt över registren inte längre begränsas på sätt
som tidigare angivits. Tvärtom har RSV nu ålagts uppgifter dels i samband
med olika beslut som kronofogdemyndigheten fattar vid handläggningen av
målen, dels vid gallringen av målen. Sammantagna innebär de åtgärder RSV
skall vidta beträffande kronofogdemyndigheternas register att RSV kommer
att förfoga över registren i datalagens mening.
En myndighets uppgifter regleras i författningar på olika nivåer. Dessa an-
ger myndighetens befogenheter och myndigheterna får i princip inte göra
annat än vad de fått i uppgift att göra. Såsom påpekats i det tidigare yttrandet
saknas det stöd för att RSV skall vara behörigt att ta emot ansökningar i den
lag som reglerar det materiella förfarandet i fråga om betalningsföreläg-
gande och handräckning (1990:746). Det förhållandet att man i det nu remit-
terade förslaget lagt på RSV ytterligare uppgifter när det gäller kronofogde-
myndigheternas register, understryker kravet på att i författning klart reg-
lera RSV:s befattning med ärenden enligt den nämnda lagen. Under förut-
sättning att så sker får registren anses föras även för RSV:s verksamhet. RSV
blir därigenom enligt 1 § datalagen registeransvarigt för de ifrågavarande re-
gistren. Datainspektionen har ingen erinran mot att detta förhållande för
tydlighetens skull uttryckligen anges i den föreslagna registerlagen.
När det gäller skyldigheten att lämna utdrag enligt 10 § datalagen ur hand-
läggningsregistren konstateras det i specialmotiveringen till det nu remitte-
rade förslaget (s. 9) att särskilda överväganden krävs med anledning av att
RSV enligt den föreslagna ordningen får ett registeransvar för kronofogde-
myndigheternas register. Datainspektionen instämmer helt i detta.
Den föreslagna lösningen innebär att en registeransvarig i ett fall där ge-
mensamt registeransvar förekommer undantas från en skyldighet som detta
registeransvar annars alltid medför. Såsom påpekats i datainspektionens tidi-
gare yttrande är 10 § en av de viktigaste bestämmelserna i datalagen för att
uppnå ett gott integritetsskydd. I paragrafens tredje och fjärde stycken har
angivits de undantagsfall då underrättelse inte behöver lämnas av den regis-
teransvarige. Inget av dessa fall är emellertid aktuellt här. Inspektionen kän-
ner inte heller från praxis till något fall där en av flera registeransvariga un-
87
dantagits från sin skyldighet på det sätt som nu föreslagits. Det kan således
konstateras att den föreslagna regleringen inte stämmer överens med den
generella regleringen i datalagen.
Mot bakgrund av vad som anförts i specialmotiveringen om intresset av
att så långt som möjligt begränsa möjligheterna via RSV till rikstäckande
sökningar på enskilda personer i registren för summarisk process och av att
den föreslagna ordningen inte kan anses medföra ett sänkt integritetsskydd
för de registrerade, har datainspektionen ingenting att invända mot den.I
detta sammanhang måste emellertid också följande beaktas. I 6 § lagen
(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning stadgas som hu-
vudregel att ansökan skall göras hos kronfogdemyndigheten i det län där sva-
randen har sitt hemvist. Ansökan får dock enligt andra stycket i samma lag-
rum också göras hos kronofogdemyndigheten i det län där egendom som till-
hör svaranden finns eller där verkställighet annars lämpligen kan ske. Ytter-
ligare en forumregel finns i tredje stycket för det fall att en ansökan riktar
sig mot flera svarande.
På grund av de forumregler som nu redogjorts för framgår det klart enligt
datainspektionens uppfattning att det inte är tillräckligt för att kunna upp-
fylla kraven enligt 10 § datalagen, att RSV förmedlar en framställning till
den kronofogdemyndighet som enligt huvudregeln skulle vara rätt forum för
den som begär ett utdrag. För att någon försämring för den enskilde inte
skall uppstå, måste RSV förmedla framställningen till samtliga kronofogde-
myndigheter. Datainspektionen förutsätter att 10 § i den föreslagna register-
lagen ändras i enlighet härmed.
Avslutningsvis vill datainspektionen på nytt ta upp frågan om behovet av
sekretess för uppgifter om en parts adress eller telefonnummer o.d. Såsom
konstaterats i det remitterade förslaget kan sådana uppgifter vara sekretess-
skyddade om de inhämtats av kronofogdemyndigheten från en annan myn-
dighet för delgivningsändamål. Någon sekretessbestämmelse till skydd för
uppgifterna finns däremot inte i de fall då en part lämnar en sådan uppgift
om sin motpart. Detta innebär att känsliga uppgifter som annars skulle ha
skyddats enligt de angivna lagrummen kan bli tillgängliga hos kronofogde-
myndigheterna. Detta kan i sin tur innebära ett försämrat intregritetsskydd
för enskilda. Datainspektionen anser dock att frågan kan bero tills erfaren-
heterna utvisat om en sådan utvidgning av sekretesskyddet är nödvändig.
Beslut i detta ärende har fattats av generaldirektören Stina Wahlström i
närvaro av byråchefen Ulf G. Berg och biträdande verksjuristen Ingela Hal-
vorsen, föredragande.
Prop.
1990/91:126
88
Bilaga 6 Prop.
Enligt den tidigare gällande utsökningslagen skulle talan mot exekutiva be-
slut föras hos överexekutor. Andra besvärsinstans var hovrätt och tredje
Högsta domstolen. Vid utsökningsbalkens (UBs) ikraftträdande den 1 ja-
nuari 1982 avskaffades överexekutor och hovrätterna blev första besvärsins-
tans. Detta har lett till att dessa belastats med ett stort antal exekutiva mål.
För att minska antalet besvär och samtidigt höja kvaliteten på kronofog-
demyndigheternas (KFMs) beslut föreslås i rapporten bl.a. att ett ompröv-
ningsinstitut införs. Överklagande av KFMs beslut måste alltid föregås av en
begäran om omprövning hos myndigheten. Beslutet redovisas till den som
begärt omprövning, oavsett om begärd omprövning bifallits eller inte. Förut-
sättningen för att få ett mål prövat av hovrätt är att det finns ett ompröv-
ningsbeslut som kan överklagas. Talan skall föras inom tre veckor från det
att beslutet delgavs den som begärt omprövning. Avsikten är att ompröv-
ningen skall ske på hög nivå vid den KFM där beslutet meddelats. Förfaran-
det regleras av bestämmelser som har placerats huvudsakligen i 18 kap. UB.
KFM föreslås kunna meddela inhibition. Vissa kompletterande bestämmel-
ser föreslås som inte direkt berör omprövningsinstitutet. Omprövning av be-
slut om utmätning av lön resp, införselbeslut regleras genom särskilda be-
stämmelser i 7 resp. 15 kap. UB.
Domstol har inte någon författningsenlig skyldighet att underrätta KFM
om inhibitionsbeslut som meddelas i samband med t.ex. talan om återvin-
ning avseende exekutionstitel. Här föreslås att domstol skall vara skyldig att
underrätta KFM bl.a. vid inhibitionsbeslut och vid dess upphörande.
Till sist föreslås att ansökan om utmätning i enskilt mål skall kunna göras
genom ADB-ansökan i likhet med vad som gäller i allmänt mål. Ansöknings-
förfarandet, som är beroende av tillståndsgivning, kräver inte att exeku-
tionstitel inges till KFM om inte sådan särskilt infordras. Däremot skall skul-
debrev och liknande alltid överlämnas i samband med verkställighetsansö-
kan.
Samtliga de nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.
89
Yttranden över rapporten har till justitiedepartementet avgetts av justitie-
kanslern, domstolsverket, datainspektionen, riksförsäkringsverket, konsu-
mentverket, statskontoret, riksrevisionsverket, Svea hovrätt, hovrätten för
Övre Norrland, Stockholms tingsrätt, riksdagens ombudsmän (justitieom-
budsmannen Jan Pennlöv), televerket, kronofogdemyndigheterna i Stock-
holms län, Uppsala län, Östergötlands län, Jönköpings län, Kronobergs län,
Blekinge län, Kristianstads län, Malmöhus län, Hallands län, Göteborgs och
Bohus län, Älvsborgs län, Skaraborgs län, Värmlands län, Västernorrlands
län, Jämtlands län och Västerbottens län, domstolsutredningen (Ju
1989:06), Sveriges advokatsamfund, Sveriges föreningsbankers förbund,
Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska Bankföreningen,
Svenska sparbanksföreningen, Sveriges domareförbund, Föreningen Sveri-
ges kronofogdar, Finansbolagens förening, Sveriges allmännyttiga bostads-
företag, Sveriges fastighetsägareförbund, Trafikförsäkringsföreningen,
Svenska Inkassoföreningen och Sveriges inkassoorganisation SIO.
90
Bilaga 8 Prop.
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 d §, 18 kap. 8 a § samt 42 kap. 11 och 18 §§
rättegångsbalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3d§‘
I tvistemål där förlikning om saken är tillåten skall tingsrätten alltid bestå
av en lagfaren domare, om värdet av vad som yrkas uppenbart inte översti-
ger hälften av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Första stycket gäller inte, om en
part första gången han skall föra ta-
lan i målet yrkar att allmänna regler
skall tillämpas och därvid gör sanno-
likt att den bakomliggande tvisten
rör ett högre värde eller att utgången
annars är av synnerlig betydelse för
bedömningen av andra föreliggande
rättsförhållanden. Har talan väckts
genom ansökan om betalningsföre-
läggande, skall den part som begär
att målet hänskjuts till rättegång se-
nast i samband därmed framställa
yrkande som nyss sagts.
Med värde enligt första stycket
avses det värde som kan antas gälla
vid tiden för talans väckande. Har
talan väckts genom ansökan om
lagsökning, betalningsföreläggande
eller handräckning eller som enskilt
anspråk i brottmål, avses värdet vid
rättens beslut att tvisten skall hand-
läggas som tvistemål. Vid bedöm-
ningen skall hänsyn inte tas till rätte-
gångskostnaderna.
Första stycket gäller inte, om en
part första gången han skall föra ta-
lan i målet yrkar att allmänna regler
skall tillämpas och därvid gör sanno-
likt att den bakomliggande tvisten
rör ett högre värde eller att utgången
annars är av synnerlig betydelse för
bedömningen av andra föreliggande
rättsförhållanden. Har talan väckts
genom ansökan om betalningsföre-
läggande, skall den part som begär
att målet överlämnas till tingsrätt se-
nast i samband därmed framställa
yrkande som nyss sagts.
Med värde enligt första stycket
avses det värde som kan antas gälla
vid tiden för talans väckande. Har
talan väckts genom ansökan om be-
talningsföreläggande eller hand-
räckning eller som enskilt anspråk i
brottmål, avses värdet vid rättens
beslut att tvisten skall handläggas
som tvistemål. Vid bedömningen
skall hänsyn inte tas till rättegångs-
kostnaderna.
18 kap.
8 a§2
I mål där 1 kap. 3 d § första stycket tillämpas gäller följande i stället för
bestämmelserna i 8 §.
Ersättning för rättegångskostnad får inte avse annat än kostnad för
1. rådgivning enligt rättshjälpslagen (1972:429) vid ett tillfälle för varje in-
stans,
1 Senaste lydelse 1989:656.
2 Senaste lydelse 1989:656.
91
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2. ansökningsavgift,
3. resa och uppehälle för part eller ställföreträdare i samband med sam-
manträde eller, om personlig inställelse ej föreskrivits, resa och uppehälle
för ombud,
4. vittnesbevisning,
5. översättning av handling.
Ersättning utgår endast i den mån kostnaden varit skäligen påkallad för
tillvaratagande av partens rätt.
Ersättning som anges i andra stycket 3 utgår enligt bestämmelser som re-
geringen meddelar.
Med kostnad som sägs i andra stycket 1 jämställs kostnad för annan råd-
givning som lämnas av advokat eller biträdande jurist på advokatbyrå, i den
mån den ej överstiger högsta avgift för rådgivning enligt rättshjälpslagen.
Har målet till en början handlagts i annan ordning än som gäller för mål
som avses i denna paragraf, utgår ersättning för kostnad som avser den tidi-
gare handläggningen enligt de kostnadsregler som gäller för denna.
Har ett mål om lagsökning eller
betalningsföreläggande hänskjutits
till rättegång eller upptagits efter
återvinning får, om målet därefter
avgörs genom tredskodom mot sva-
randen, ersättning även avse skälig
kostnad för en rättegångsskrift eller
för inställelse vid ett sammanträde
Prop.
1990/91:126
Har ett mål om betalningsföreläg-
gande eller handräckning överläm-
nats till tingsrätt eller upptagits efter
återvinning får, om målet därefter
avgörs genom tredskodom mot sva-
randen, ersättning även avse skälig
kostnad för en rättegångsskrift eller
för inställelse vid ett sammanträde
inför rätten. Sådan ytterligare er-
sättning utgår, om inte särskilda skäl
föranleder annan bedömning, enligt
bestämmelser som regeringen med-
delar. Detsamma skall gälla, om ett
mål om handräckning upptagits efter
återvinning.
inför rätten. Sådan ytterligare er-
sättning utgår, om inte särskilda skäl
föranleder annan bedömning, enligt
bestämmelser som regeringen med-
delar.
42 kap.
11 §3
I mål där förlikning om saken är
tillåten får svaranden föreläggas att
skriftligen avge svaromål enligt 7 §
vid påföljd att tredskodom annars
kan komma att meddelas mot ho-
nom.
I mål där förlikning om saken är
tillåten får svaranden föreläggas att
skriftligen avge svaromål enligt 7 §
vid påföljd att tredskodom annars
kan komma att meddelas mot ho-
nom. I föreläggandet skall anges vad
svaranden enligt 44 kap. 7 a eller 7
b§ skall iaktta för att tredskodom
inte skall meddelas mot honom.
18 §4
Ett mål avgörs efter huvudförhandling. Utan sådan förhandling får rätten
dock
1. avgöra ett mål på annat sätt än genom dom,
2. meddela tredskodom,
3. meddela dom i anledning av talan som medgivits eller eftergivits,
3 Senaste lydelse 1987:747.
4 Senaste lydelse 1987:747.
92
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4. stadfästa förlikning och
5. även i annat fall meddela dom, om huvudförhandling inte behövs med
hänsyn till utredningen i målet och inte heller begärs av någon av parterna.
Innan ett mål avgörs med stöd av första stycket 5, skall parterna, om de
inte kan anses redan ha slutfört sin talan, beredas tillfälle till detta.
Prop.
1990/91:126
Innan ett mål avgörs genom treds-
kodom enligt 44 kap. 7 a§, gäller
vad som sägs i andra stycket i fråga
om käranden.
Innan ett mål avgörs genom treds-
kodom enligt 44 kap. 7 a eller 7 b §,
gäller vad som sägs i andra stycket i
fråga om käranden.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och
handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
93
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 §, 3 kap. 1 och 5 §§, 4 kap. 27 §, 13 kap.
14 § samt rubriken närmast före 4 kap. 27 § utsökningsbalken skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
2§
Sökanden skall ange den åtgärd som han yrkar.
Vid ansökan skall inges den exekutionstitel på grund varav verkställighet
söks. Grundas anspråket på löpande skuldebrev eller annan handling, vars
företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning eller påkalla fullgörande
av annan förpliktelse, skall den handlingen inges.
Exekutionstiteln skall inges i huvudskrift eller, om kronofogdemyndighe-
ten anser det tillräckligt, i bestyrkt avskrift. Handling som avses i andra
stycket andra meningen skall inges i huvudskrift. Annan handling bör inges
i huvudskrift eller bestyrkt avskrift.
Vid ansökan på medium för auto-
matisk databehandling behöver ex-
ekutionstiteln inte inges, om den är
ett utslag i mål om betalningsföreläg-
gande, som har meddelats tidigast tre
år innan verkställighet söks.
3 kap.
Verkställighet får under de förutsättningar som anges i detta kapitel äga
rum på grund av följande exekutionstitlar:
1. domstols dom, utslag eller beslut,
2. förlikning som är stadfäst av domstol,
3. godkänt strafföreläggande eller godkänt föreläggande av ordningsbot,
4. skiljedom,
5. förbindelse angående underhållsbidrag,
6. förvaltningsmyndighets beslut som enligt särskild föreskrift får verkstäl-
las,
handling som enligt särskild föreskrift får läggas till grund för verkstäl-
7.
lighet,
Vad som i balken sägs om dom
gäller, om ej annat föreskrivs, i till-
lämpliga delar även domstols utslag
eller beslut.
8. kronofogdemyndighets utslag
eller beslut i mål om betalningsföre-
läggande eller handräckning.
Vad som i balken sägs om dom
gäller, om ej annat föreskrivs, i till-
lämpliga delar även domstols utslag
eller beslut samt kronofogdemyndig-
hets utslag eller beslut i mål om betal-
ningsföreläggande eller handräck-
ning.
94
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Verkställighet får genast ske av
1. dom i växelmål eller checkmål,
2. tredskodom varigenom betal-
ningsskyldighet har ålagts den ute-
blivna parten, om ej annat förordnas
med anledning av talan om återvin-
ning.
Verkställighet får genast ske av
1. dom i växelmål eller checkmål,
2. tredskodom varigenom betal-
ningsskyldighet har ålagts den part
som uteblivit eller inte uppfyllt vad
som sägs i 44 kap. 7a eller 7b§ rätte-
gångsbalken, om inte något annat
förordnas med anledning av ansö-
kan om återvinning.
4 kap.
Utmätningsverkan av domstols Utmätningsverkan av domstols
beslut eller av betalning till krono- beslut eller av betalning till krono-
fogdemyndigheten fogdemyndigheten, m.m.
27 §
Har domstol fastställt att förfallen
fordran skall utgå med särskild för-
månsrätt i registrerat skepp, regi-
strerat luftfartyg, intecknade reserv-
delar till luftfartyg eller fast egen-
dom anses egendomen omedelbart
utmätt.
Denna verkan förfaller, om ej för-
säljning begärs hos kronofogdemyn-
digheten inom två månader från det
att domstolens beslut vann laga
kraft.
Har domstol eller kronofogde-
myndighet fastställt att förfallen
fordran skall utgå med särskild för-
månsrätt i registrerat skepp, regi-
strerat luftfartyg, intecknade reserv-
delar till luftfartyg eller fast egen-
dom anses egendomen omedelbart
utmätt.
Denna verkan förfaller, om ej för-
säljning begärs hos kronofogdemyn-
digheten inom två månader från det
att beslutet eller utslaget vann laga
kraft.
Begäran om försäljning görs hos en kronofogdemyndighet som enligt 8 §
är behörig att ta upp ansökan om utmätning. Försäljning av fast egendom
skall dock begäras hos kronofogdemyndigheten i det län där egendomen
finns. Denna myndighet får överlämna målet till annan kronofogdemyndig-
het, om det behövs för att samordna verkställigheten mot en gäldenär.
13 l
U
Medel får ej betalas ut utan att sä-
kerhet ställs, om
1. utmätning har skett med stöd av
3 kap. 5 § 1 eller 6 § och exekutions-
titeln ej har vunnit laga kraft eller
utmätning har skett på grund av be-
vis i mål om betalningsföreläggande
att utmätning får äga rum och gälde-
nären har sökt återvinning,
2. utmätning har skett hos dödsbo f<
skild förmånsrätt i egendomen och <
stycket ej har gått till ända,
1 Senaste lydelse 1988:385.
§
Medel får ej betalas ut utan att sä-
kerhet ställs, om
1. utmätning har skett med stöd av
3 kap. 5 § 1 eller 6 § och exekutions-
titeln ej har vunnit laga kraft eller
utmätning har skett på grund av ut-
slag eller beslut i mål om betalnings-
föreläggande eller handräckning och
gäldenären har sökt återvinning eller
överklagat,
r fordran som ej var förenad med sär-
en tid som anges i 8 kap. 6§ första
95
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop.
3. rätten till medlen är beroende av besvär som har anförts över utmät- 1990/91:126
ningen eller den utmätta egendomens försäljning eller av talan som avses i 4
kap. 20-22 eller 26 §,
4. fördelning som har skett vid fördelningssammanträde ej har vunnit laga
kraft,
5. i annat fall tvist råder om vem som är betalningsberättigad.
Denna lag träder i kraft, i fråga om 2 kap. 2 § den 1 september 1991, och
i övrigt den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter gäller fortfarande
i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och handräckning där
talan väckts före ikraftträdandet.
96
Härigenom föreskrivs att lagen (1990:748) om ändring i utsökningsbalken
skall ändras så att 2 kap. 1 §, 3 kap. 12 § samt punkt 1 av ikraftträdande- och
övergångsbestämmelserna får följande lydelse.
Prop.
1990/91:126
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
1§
Ansökan om verkställighet görs Ansökan om verkställighet görs
muntligen eller skriftligen. muntligen eller skriftligen. Rege-
ringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer får dock medge att
ansökan görs pä medium för auto-
matisk databehandling.
Ansökningshandling skall vara egenhändigt undertecknad av sökanden el-
ler hans ombud.
Utslag i mål om betalningsföreläggande eller handräckning verkställs
självmant av kronofogdemyndigheten, om inte sökanden i målet har angett
att verkställighet inte skall ske. Ansökan om verkställighet anses gjord när
utslaget meddelades.
3 kap.
12 §
Utslag i mål om handräckning
verkställs, utom i fall som avses i
11 §, såsom lagakraftägande dom,
om inte något annat förordnas med
anledning av ansökan om återvin-
ning eller besvär.
1. Denna lag träder i kraft den dag
regeringen bestämmer.
Utslag eller beslut i mål om hand-
räckning verkställs, utom i fall som
avses i 11 §, såsom lagakraftägande
dom, om inte något annat förordnas
med anledning av ansökan om åter-
vinning eller besvär.
1. Denna lag träder i kraft, ifråga
om 2 kap. 1 § första stycket den 1 sep-
tember 1991, och i övrigt den dag re-
geringen bestämmer.
97
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 8 och 32 §§, 12 kap. 8 och 26 §§ samt 13 kap.
26 § jordabalken skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
8 kap.
8§*
Uppsägning skall vara skriftlig, om ej skriftligt erkännande av uppsäg-
ningen lämnas. I fall som avses i 11 kap. 6 och 6 a §§ skall uppsägningen dock
alltid ske skriftligen. Uppsägning får ske hos den som är behörig att ta emot
arrendeavgift på jordägarens vägnar.
Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock utan
tillämpning av 12-15 §§ delgivningslagen (1970:428).
Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i rekom-
menderat brev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen
skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i det
hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kontor, på kon-
toret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon som angivits nu,
skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda, om sådan finns.
Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.
Har jordägare eller arrendator, hos vilken uppsägning skall ske, ej känt
hemvist här i riket och finns ej heller känt ombud som har rätt att mottaga
uppsägning för honom, får uppsägningen ske genom kungörelse i Post- och
Inrikes Tidningar.
En ansökan hos domstol med yr-
kande att arrendeförhållande skall
upphöra eller att arrendator skall
avhysas gäller som uppsägning när
delgivning skett i behörig ordning.
En ansökan hos domstol eller kro-
nofogdemyndighet med yrkande att
arrendeförhållande skall upphöra
eller att arrendator skall avhysas gäl-
ler som uppsägning när delgivning
skett i behörig ordning.
Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av avtal om anlägg-
ningsarrende finns i 11 kap. 6§.
32 §2
Arrendetvist som ej enligt 30 § ankommer pa arrendenämnds prövning
skall upptagas av den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten är be-
lägen. Aven klandertalan som avses i 31 § och ärende enligt 9 kap. 24 § upp-
tages av denna domstol.
Om laga domstol i tvist med an-
ledning av tillfällig upplåtelse av
mark för uppställning av fordon
finns bestämmelse i 10 kap. 10 § rät-
tegångsbalken. Beträffande laga
domstol i arrendetvist som skall prö-
vas enligt lagsökningslagen
(1946:808) eller handräckningslagen
(1981:847) finns bestämmelser i
dessa lagar.
Om laga domstol i tvist med an-
ledning av tillfällig upplåtelse av
mark för uppställning av fordon
finns bestämmelse i 10 kap. 10 § rät-
tegångsbalken.
1 Senaste lydelse 1984:678.
2 Senaste lydelse 1981:849.
98
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid dom-
stol får återförvisas till nämnden.
Prop.
1990/91:126
12 kap.
8§3
En uppsägning skall vara skriftlig, om hyresförhållandet har varat längre
än tre månader i följd vid den tidpunkt till vilken uppsägningen sker. Upp-
sägningen får dock, utom i fall som avses i 58 a§, vara muntlig, om det är
hyresgästen som säger upp avtalet för upphörande och hyresvärden lämnar
ett skriftligt erkännande av uppsägningen. Uppsägningen får ske hos den
som är behörig att ta emot hyra på hyresvärdens vägnar.
Skriftliga uppsägningar skall delges den som söks för uppsägning i den
ordning som anges i 8 kap. 8 § andra och tredje styckena, om inte annat följer
av tredje eller fjärde styckena i denna paragraf.
Har den som söks för uppsägning hemvist här i landet och är det inte fråga
om en uppsägning i förtid enligt 42 § eller en sådan uppsägning som avses i
58 §, får uppsägningen sändas i rekommenderat brev. Uppsägningen anses
då ha skett när den har avlämnats för postbefordran under den söktes vanliga
adress. Har hyresgästen lämnat hyresvärden uppgift om en adress, under vil-
ken meddelanden till honom skall sändas, anses den som hans vanliga
adress. I annat fall anses den uthyrda lägenhetens adress som hyresgästens
vanliga adress.
Om en hyresvärd eller en hyresgäst, vars avtal skall sägas upp, inte har
något känt hemvist här i landet och om det inte heller finns något känt om-
bud som har rätt att ta emot uppsägning för honom, får uppsägning ske ge-
nom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.
En ansökan hos domstol med yr-
kande att hyresförhållandet skall
upphöra eller att hyresgäst skall av-
hysas gäller som uppsägning när del-
givning skett i behörig ordning.
En ansökan hos domstol eller kro-
nofogdemyndighet med yrkande att
hyresförhållandet skall upphöra el-
ler att hyresgäst skall avhysas gäller
som uppsägning när delgivning skett
i behörig ordning.
Särskilda bestämmelser om innehållet i uppsägning av hyresavtal som gäl-
ler lokaler finns i 58 och 58 a §§.
26 §4
Hyresvärden har rätt att utan uppskov få tillträde till lägenheten för att
utöva nödvändig tillsyn eller utföra förbättringsarbeten som inte kan upp-
skjutas utan skada. När lägenheten är ledig till uthyrning, är hyresgästen
skyldig att låta den visas på lämplig tid.
Efter tillsägelse minst en månad i förväg får hyresvärden i lägenheten låta
utföra mindre brådskande förbättringsarbeten som inte vållar väsentligt hin-
der eller men i nyttjanderätten. Sådana arbeten får dock inte utan hyresgäs-
tens medgivande utföras under den sista månad som hyresförhållandet be-
står. Vill hyresvärden utföra annat arbete i lägenheten, får hyresgästen inom
en vecka från det att han fick meddelande om detta säga upp avtalet till upp-
hörande. Sådant arbete får inte utan hyresgästens medgivande påbörjas
förrän avtalet sålunda kunnat bringas att upphöra. Bestämmelserna i detta
stycke gäller inte arbete som hyresvärden har utfäst sig att utföra åt hyresgäs-
ten eller som han genom ett åtgärdsföreläggande har ålagts att utföra.
3 Senaste lydelse 1988:927.
4 12 kap. omtryckt 1984:694.
99
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
I fall som anges i första eller andra stycket skall hyresvärden tillse att hy-
resgästen ej förorsakas större olägenhet än nödvändigt. Skada som förorsa-
kas hyresgästen genom arbete som avses i andra stycket skall ersättas av hy-
resvärden, även om skadan icke beror på hans försummelse.
Hyresgästen är skyldig att tåla inskräningar i nyttjanderätten, som föran-
leds av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten, även om den
av honom hyrda lägenheten inte besväras av ohyra. Därvid gäller 17 § andra
stycket.
Underlåter hyresgästen att bereda
hyresvärden tillträde till lägenheten
när denne har rätt till det, kan tings-
rätten förordna om handräckning. I
fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i 17 § handräcknings-
lagen (1981:847).
Prop.
1990/91:126
Underlåter hyresgästen att bereda
hyresvärden tillträde till lägenheten
när denne har rätt till det, får krono-
fogdemyndigheten meddela särskild
handräckning. I fråga om sådan
handräckning finns bestämmelser i
lagen (1990:746) om betalningsföre-
läggande och handräckning.
13 kap.
26 §5
Bestämmelserna i utsökningsbal-
ken, lagsökningslagen (1946:808)
och konkurslagen (1987:672) angå-
ende fast egendom och rättighet däri
tillämpas också i fråga om tomträtt.
Bestämmelserna i utsökningsbal-
ken, konkurslagen (1987:672) och
lagen (1990:746) om betalningsföre-
läggande och handräckning angå-
ende fast egendom och rättighet däri
tillämpas också i fråga om tomträtt.
Vid expropriation eller liknande tvångsförvärv som avser tomträtt är
denna likställd med fast egendom.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och
handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
5 Senaste lydelse 1987:679.
100
Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1957:390) om fiskearrenden skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
17 §>
Tvist om fiskearrende som ej an-
kommer på arrendenämnds pröv-
ning skall upptagas av den fastig-
hetsdomstol inom vars område fas-
tigheten är belägen. Även klander-
talan som avses i 16 § upptages av
samma domstol. Beträffande laga
domstol i arrendetvist som skall prö-
vas enligt lagsökningslagen
(1946:808) eller handräckningslagen
(1981:847) finns bestämmelser i
dessa lagar.
Tvist som efter klander mot arrendenämnds beslut är anhängig vid dom-
stol får återförvisas till nämnden.
Tvist om fiskearrende som ej an-
kommer på arrendenämnds pröv-
ning skall upptagas av den fastig-
hetsdomstol inom vars område fas-
tigheten är belägen. Även klander-
talan som avses i 16 § upptages av
samma domstol.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och
handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1981:856.
101
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Ett yrkande om betalningsföreläggande enligt lagen (1990:746) om betal-
ningsföreläggande och handräckning får väckas hos kronofogdemyndighe-
ten trots att tvist om anspråket skall handläggas enligt lagen (1974:371) om
rättegången i arbetstvister.
2 § Har ansökan om betalningsföreläggande gjorts av en medlem i en arbets-
givar- eller arbetstagarorganisation och uppkommer fråga om överlämnande
av målet till tingsrätt med stöd av 36 § lagen (1990:746) om betalningsföre-
läggande och handräckning eller därför att återvinning sökts, skall organisa-
tionen, om den enligt 2 kap. 1 § och 4 kap. 5 § lagen (1974:371) om rätte-
gången i arbetstvister kan föra sökandens talan vid arbetsdomstolen, bere-
das tillfälle att uppge om den vill föra talan där. Detsamma gäller när ansö-
kan om betalningsföreläggande har gjorts i kollektivavtalstvist av någon som
har varit medlem i en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation som har slu-
tit avtalet. Förklarar organisationen att den vill föra talan vid arbetsdomsto-
len, skall kronofogdemyndigheten överlämna målet dit.
Om arbetsdomstolen finner sig inte vara behörig att handlägga målet,
skall domstolen överlämna detta till en tingsrätt som enligt vad som framgår
av handlingarna är behörig. Detta gäller dock inte om det är högsta domsto-
len som har överlämnat målet till arbetsdomstolen.
3 § Föreskrifterna i 1 § skall gälla också i fråga om fordran på avgift till hu-
vudman för allmän vatten- och avloppsanläggning eller för allmänt värme-
system i sådana fall där tvist om anspråket skall prövas av statens va-nämnd.
Vad som sägs om arbetsdomstolen i 2 § andra stycket skall i sådana fall i stäl-
let gälla statens va-nämnd.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer, då lagen
(1974:372) om lagsökning och betalningsföreläggande för fordringsanspråk
i anställningsförhållanden och lagen (1976:841) om betalningsföreläggande
för fordringar som skall prövas av statens va-nämnd skall upphöra att gälla.
Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning och betal-
ningsföreläggande där talan väckts före ikraftträdandet.
Prop.
1990/91:126
102
Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1976:839) om statens va-nämnd skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
6 §*
Nämnden är beslutför med ordföranden ensam
1. vid förberedande åtgärd, vid prövning av fråga om avvisning eller av-
skrivning av mål eller vid handläggning av överklagande av nämndens be-
slut,
2. när talan i målet medgivits eller
parterna endast begär stadfästelse
av förlikning, vid meddelande av be-
slut enligt 15 § samt vid prövning av
fråga om återförvisning som avses i
2§ lagen (1976:841) om betalnings-
föreläggande för fordringar som
skall prövas av statens va-nämnd.
2. när talan i målet medgivits eller
parterna endast begär stadfästelse
av förlikning, vid meddelande av be-
slut enligt 15 § samt vid prövning av
fråga om att överlämna ett mål till an-
nan myndighet enligt lagen
(1991:0000) om betalningsföreläg-
gande i arbetstvister och tvister som
skall prövas av statens va-nämnd.
Handläggning som avses i första stycket 1 kan enligt uppdrag av ordföran-
den också ombesörjas av annan lagfaren tjänsteman vid nämnden, vilken
förordnats därtill av nämnden.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om betalningsföreläggande där talan väckts
före ikraftträdandet.
Senaste lydelse 1986:1174.
103
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1929:145) om skiljemän skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
1§
Fråga om tvistemåls beskaffenhet, varom förlikning kan träffas, så ock
fråga om ersättning för skada på grund av brott må, då tvist härom uppstått,
genom avtal mellan parterna hänskjutas till avgörande av en eller flera skil-
jemän. Skiljeavtal om sådan fråga kan ock avse framtida tvist, härflytande
av visst rättsförhållande, som angives i avtalet.
Skiljemän må ej upptaga fråga,
varom rättegång eller lagsökning på-
går, dock att rättegång ej hindrar skil-
jemannaförfarande, där anmälan om
målets nedläggande skett hos rättens
ordförande.
Skiljemän får inte ta upp en fråga,
om vilken det redan pågår en rätte-
gång. Detta gäller dock inte, om ta-
lan i rättegången har återkallats.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
104
Härigenom föreskrivs att 71 och 93 §§ växellagen (1932:130) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
71 §!
Växelpreskription avbrytes ge-
nom:
delgivning av stämning eller av
lagsökning till svensk domstol eller
kungörande av rättegång vid sådan
domstol;
Växelpreskription avbryts genom:
delgivning av stämning till svensk
domstol, kungörande av rättegång
vid svensk domstol eller delgivning
av ansökan om betalningsföreläg-
gande hos svensk kronofogdemyn-
dighet;
växelfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;
fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller
dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan kon-
kurs.
Genom växelfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande stat
avbrytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan in-
vändning mot domstolens behörighet, inställer sig i målet eller personligen
erhållit del av stämningen. Lika med växelfordrans anhängiggörande vid ut-
ländsk domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt där
gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i växelgäldenärs
konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, vare pre-
skription därigenom avbruten, där växelgäldenären. vid konkursens eller
ackordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Växel-
fordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock avbrott
i preskription.
Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åt-
gärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gälle till fördel
för alla växelgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden.
Har preskription avbrutits, men varder det mål eller ärende, vari växel-
kravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny preskriptionstid begynna att
löpa från den dag, då målet eller ärendet sist handlades.
Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder,
som i 54 § sägs, vare växelrätten bevarad, därest åtgärden företages inom en
månad efter hindrets upphörande.
93 §2
Om laga domstol i växelmål gälle Om laga domstol i växelmål gäller
vad för tvistemål år stadgat. vad som är föreskrivet för tvistemål.
Vill man anhängiggöra sin talan
genom lagsökning, gälle vad därom
stadgas i lagsökningslagen.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraft-
trädandet.
1 Senaste lydelse 1946:845.
2 Senaste lydelse 1946:845.
105
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 53 och 71 §§ checklagen (1932:131) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
53 g1
Checkpreskription avbrytes ge- Checkpreskription avbryts ge-
nom:
nom:
delgivning av stämning eller av
lagsökning till svensk domstol eller
kungörande av rättegång vid sådan
domstol;
delgivning av stämning till svensk
domstol, kungörande av rättegång
vid svensk domstol eller delgivning
av ansökan om betalningsföreläg-
gande hos svensk kronofogdemyn-
dighet;
checkfordringens åberopande för kvittning vid svensk domstol;
fordringens bevakning i gäldenärens här i riket anhängiga konkurs; eller
dess anmälande under här i riket pågående ackordsförhandling utan kon-
kurs.
Genom checkfordrans anhängiggörande vid domstol i främmande stat av-
brytes preskription, där gäldenären har hemvist i den staten eller, utan in-
vändning mot domstolens behörighet, inställer sig i målet eller personligen
erhållit del av stämningen. Lika med checkfordrans anhängiggörande vid ut-
ländsk domstol anses kungörande av rättegång vid sådan domstol enligt där
gällande lag. Har i främmande stat fordringen bevakats i checkgäldenärens
konkurs eller anmälts under ackordsförhandling utan konkurs, vare pre-
skription därigenom avbruten, där checkgäldenären vid konkursens eller
ackordsförhandlingens början hade hemvist i den främmande staten. Check-
fordrans åberopande för kvittning vid utländsk domstol medföre ock avbrott
i preskriptionen.
Preskription avbrytes icke i förhållande till annan än den, mot vilken åt-
gärd för preskriptionens avbrytande vidtagits, men avbrottet gälle till fördel
för alla checkgäldenärer, vilka föregå den, som vidtagit åtgärden.
Har preskription avbrutits, men varder det mål eller ärende, vari check-
kravet gjorts gällande, ej fört till slut, skall ny preskriptionstid begynna att
löpa från den dag, då målet eller ärendet sist handlades.
Möter för vidtagande av åtgärd för preskriptionens avbrytande hinder,
som i 48 § sägs, vare checkrätten bevarad, därest åtgärden företages inom en
månad efter hindrets upphörande.
71 §2
Om laga domstol i checkmål gälle
vad för tvistemål är stadgat.
Vill man anhängiggöra sin talan
genom lagsökning, gälle vad därom
stadgas i lagsökningslagen.
Om laga domstol i checkmål gäl-
ler vad som är föreskrivet för tviste-
mål.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
1 Senaste lydelse 1946:846.
2 Senaste lydelse 1946:846.
106
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraft- Prop.
trädandet. 1990/91:126
107
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §, 3 kap. 9 § och 5 kap. 11 § konkurslagen
(1987:672) skall ha följande lydelse.
Prop.
1990/91:126
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
2 kap.
6§
Har en borgenärs fordran fast-
ställts av domstol eller har en dom-
stol enligt lagsökningslagen
(1946:808) meddelat bevis att utmät-
ning för en fordran får äga rum, skall
detta godtas som stöd för behörighet
att begära gäldenären i konkurs,
även om avgörandet inte har vunnit
laga kraft. Detta gäller dock inte,
om en domstol har förordnat att av-
görandet inte får verkställas.
En fordran som har fastställts genom skiljedom skall också godtas, om
skiljedomen får verkställas enligt 3 kap. 15 eller 16 § utsökningsbalken och
en domstol inte har meddelat ett sådant förordnande som avses i 18 § i
samma kapitel.
I andra fall än de som avses i första och andra styckena skall borgenären
styrka sin behörighet att begära gäldenären i konkurs.
Har en borgenärs fordran fast-
ställts av domstol eller av en krono-
fogdemyndighet med stöd av lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning, skall detta
godtas som stöd för behörighet att
begära gäldenären i konkurs, även
om avgörandet inte har vunnit laga
kraft. Detta gäller dock inte, om en
domstol har förordnat att avgöran-
det inte får verkställas.
3 kap.
9§
Pågår en rättegång mellan gäldenären och någon annan om sådan egen-
dom som hör till konkursboet, får konkursboet överta gäldenärens talan.
Om boet, trots att det har underrättats om rättegången, inte övertar gäldenä-
rens talan, skall egendomen anses inte tillhöra konkursboet. Egendomen får
inte så länge konkursen pågår utmätas för en fordran som kan göras gällande
i konkursen. Om konkursboet övertar gäldenärens talan, tillämpas beträf-
fande boets skyldighet att svara för rättegångskostnad vad som i rättegångs-
balken föreskrivs om den till vilken överlåtelse har ägt rum enligt 13 kap. 7 §
samma balk.
Förs talan mot gäldenären angående en fordran som kan göras gällande i
konkursen, får konkursboet inträda i rättegången vid sidan av gäldenären.
Gäldenären skall underrätta domstolen om konkursen i de fall som avses
i första och andra styckena. Domstolen skall lämna konkursboet medde-
lande om rättegången.
Vad som sägs om rättegång i första
eller andra stycket skall gälla även
mål om betalningsföreläggande eller
handräckning hos kronofogdemyn-
digheten. I sådana fall gäller vad som
sägs i tredje stycket om domstolen i
stället kronofogdemyndigheten.
108
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
5 kap.
11 §
För en fordran som är förenad med förmånsrätt och som löper med ränta
skall ränta beräknas till den dag då utdelningsförslaget upprättas eller, om
medlen betalas ut i förskott, dagen för utbetalningen.
Om en fordran som är förenad
med förmånsrätt men som inte löper
med ränta hade kunnat göras ränte-
bärande genom delgivning av stäm-
ning eller av ansökan om lagsökning
eller betalningsföreläggande, skall
ränta för den beräknas enligt 5 § rän-
telagen (1975:635) från dagen för
konkursbeslutet, om fordringen då
var förfallen till betalning och an-
nars från den senare dag då ford-
ringen förfaller till betalning. Rän-
tan skall beräknas till dag som avses
i första stycket.
För fordringar utan förmånsrätt beräknas från dagen för konkursbeslutet
ränta mellan borgenärerna endast om boet räcker till betalning av mer än
beloppet av alla fordringar i konkursen utan förmånsrätt, i förekommande
fall inberäknat vid konkursbeslutet upplupen ränta. Räntan bestäms med
tillämpning av första och andra styckena.
Prop.
1990/91:126
Om en fordran som är förenad
med förmånsrätt men som inte löper
med ränta hade kunnat göras ränte-
bärande genom delgivning av stäm-
ning eller av ansökan om betalnings-
föreläggande, skall ränta för den be-
räknas enligt 5 § räntelagen
(1975:635) från dagen för konkurs-
beslutet, om fordringen då var för-
fallen till betalning och annars från
den senare dag då fordringen förfal-
ler till betalning. Räntan skall be-
räknas till dag som avses i första
stycket.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och
handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
109
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 4 § räntelagen (1975:635) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
4§‘
I annat fall än som avses i 3 § utgår ränta på förfallen fordran, för vilken
betalningstiden försittes, från den dag som infaller en månad efter det borge-
nären har avsänt räkning eller på annat sätt framställt krav på betalning av
bestämt belopp med angivande att underlåtenhet att betala medför skyldig-
het att utge ränta. Gäldenären är dock ej skyldig att erlägga ränta för tid
innan räkningen eller kravet har kommit honom till handa.
Avser fordringen skadestånd eller annan liknande ersättning som ej kan
fastställas utan särskild utredning, utgår ränta på förfallet belopp från den
dag som infaller en månad efter det borgenären har framställt krav på ersätt-
ning och lagt fram utredning som med hänsyn till omständigheterna skäligen
kan begäras av honom. Gäldenären är dock ej skyldig att erlägga ränta för
tid innan kravet och utredningen har kommit honom till handa.
Oavsett vad som föreskrives i
första och andra styckena utgår
ränta på förfallen fordran senast
från dagen för delgivning av ansö-
kan om lagsökning eller betalnings-
föreläggande eller av stämning i mål
om utgivande av betalning.
Utan hinder av bestämmelserna i andra och tredje styckena utgår ränta på
en fordran, som avser skadestånd med anledning av ett uppsåtligt brott och
inte skall utges som livränta, alltid från den dag då skadan uppkom.
Oavsett vad som föreskrivs i första
och andra styckena utgår ränta på
förfallen fordran senast från dagen
för delgivning av ansökan om betal-
ningsföreläggande eller av stämning
i mål om utgivande av betalning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning där talan väckts före ikraft-
trädandet.
1 Senaste lydelse 1987:327.
110
13 Förslag till Lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot vräkning |
Prop. 1990/91:126 |
Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1936:320) om skydd mot vräkning vid
arbetskonflikter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Har arbetsgivare hos domstol el-
ler skiljemän framställt yrkande om
vräkning av arbetstagare från lägen-
het, som upplåtits åt honom på
grund av hans arbetsanställning, och
upplyses att arbetstagaren deltager i
strejk vid arbetsgivarens företag el-
ler att han är föremål för lockout
från arbetsgivarens sida, får yrkan-
det, ändå att arbetstagaren befinnes
skyldig att avflytta från lägenheten,
i avbidan på konfliktens avveckling
icke bifallas förrän tre månader för-
flutit från det han i anledning av
konflikten upphörde med arbetet.
Har arbetsgivare hos domstol,
kronofogdemyndighet eller skilje-
män framställt yrkande om vräkning
av arbetstagare från lägenhet, som
upplåtits åt honom på grund av hans
arbetsanställning, och upplyses att
arbetstagaren deltager i strejk vid
arbetsgivarens företag eller att han
är föremål för lockout från arbetsgi-
varens sida, får yrkandet, ändå att
arbetstagaren befinnes skyldig att
avflytta från lägenheten, i avbidan
på konfliktens avveckling icke bifal-
las förrän tre månader förflutit från
det han i anledning av konflikten
upphörde med arbetet.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
1 Senaste lydelse 1981:780.
111
Härigenom föreskrivs att 106 § lagen (1939:608) om enskilda vägar skall ha
följande lydelse.
Prop.
1990/91:126
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Länsstyrelsen får vid vite före-
lägga den som uppfört byggnad eller
vidtagit annan åtgärd i strid mot för-
bud enligt 100 § att undanröja eller
ändra det utförda. Tingsrätten får
meddela handräckning till rättelse i
vad olagligen skett. Ansökan om
handräckning får göras av allmän
åklagare, byggnadsnämnd samt
ägare eller innehavare av fastighet,
som får begagna vägen. Beträffande
sådan handräckning finns bestäm-
melser i 17 § handräckningslagen
(1981:847).
106 §’
Länsstyrelsen får vid vite före-
lägga den som uppfört byggnad eller
vidtagit annan åtgärd i strid mot för-
bud enligt 100 § att undanröja eller
ändra det utförda. Kronofogdemyn-
digheten får meddela särskild hand-
räckning till rättelse i vad olagligen
skett. Ansökan om handräckning får
göras av allmän åklagare, byggnads-
nämnd samt ägare eller innehavare
av fastighet, som får begagna vägen.
Ifråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
Efterkoms ej föreläggande, som meddelats med stöd av 101 §, skall på an-
modan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstalta om att åtgärden
vidtages.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1981:853.
112
Härigenom föreskrivs att 39 § lagen (1950:596) om rätt till fiske skall ha föl-
jande lydelse.
Prop.
1990/91:126
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
39 §
Är det uppenbart att fiskeredskap
utsatts eller anordning vidtagits i
strid med vad som gäller om fiskådra
och sker inte rättelse genast efter
tillsägelse, får tingsrätten på ansökan
av den som lider skada meddela
handräckning. I fråga om sådan
handräckning finns bestämmelser i
17 § handräckningslagen (1981:847).
Är det uppenbart att fiskeredskap
utsatts eller anordning vidtagits i
strid med vad som gäller om fiskådra
och sker inte rättelse genast efter
tillsägelse, får kronofogdemyndig-
heten på ansökan av den som lider
skada meddela särskild handräck-
ning. I fråga om sådan handräckning
finns bestämmelser i lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning.
Detsamma skall gälla, om någon begagnar av länsstyrelsen fastställt
märke för redskap eller notvarp på sätt som är ägnat att obehörigen avhålla
annan från att fiska.
Om ett allmänt fiskeriintresse berörs får ansökan om handräckning även
göras av allmän åklagare, av fiskeristyrelsen eller av fisketillsynsman som
särskilt förordnats för detta.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1985:935.
113
Härigenom föreskrivs att 39 § naturvårdslagen (1964:822) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Har någon överträtt beslut eller
föreskrift som avses i 37 § första
stycket 1,2,4, 6 eller 8 får länsstyrel-
sen förelägga honom att åstad-
komma rättelse. Har i fråga om en
viss fastighet eller byggnad, anord-
ning eller anläggning på annans
mark ägaren till egendomen begått
överträdelsen och övergår egendo-
men till ny ägare, får denne föreläg-
gas att vidta rättelse, om det inte är
oskäligt. Är fråga om överträdelse
av beslut eller föreskrift över vars ef-
terlevnad kommunal nämnd med
stöd av överlåtelse enligt 18 b § ut-
övar tillsyn, tillkommer det i stället
nämnden att meddela sådant före-
läggande. I beslut om föreläggande
får vite sättas ut. Vidare får tingsrät-
ten meddela handräckning för att
åstadkomma rättelse. Ansökan om
handräckning får göras av allmän
åklagare, statens naturvårdsverk,
länsstyrelsen, den kommunala
nämnd som handhar naturvårdsfrå-
Har någon överträtt beslut eller
föreskrift som avses i 37 § första
stycket 1,2,4,6 eller 8 får länsstyrel-
sen förelägga honom att åstad-
komma rättelse. Har i fråga om en
viss fastighet eller byggnad, anord-
ning eller anläggning på annans
mark ägaren till egendomen begått
överträdelsen och övergår egendo-
men till ny ägare, får denne föreläg-
gas att vidta rättelse, om det inte är
oskäligt. Är fråga om överträdelse
av beslut eller föreskrift över vars ef-
terlevnad kommunal nämnd med
stöd av överlåtelse enligt 18 b § ut-
övar tillsyn, tillkommer det i stället
nämnden att meddela sådant före-
läggande. I beslut om föreläggande
får vite sättas ut. Vidare får krono-
fogdemyndigheten meddela särskild
handräckning för att åstadkomma
rättelse. Ansökan om handräckning
får göras av allmän åklagare, statens
naturvårdsverk, länsstyrelsen, den
kommunala nämnd som handhar na-
gor eller, i fall där kommunal nämnd
har att meddela föreläggande, av
den nämnden. Beträffande sådan
handräckning finns bestämmelser i
17 § handräckningslagen (1981:847).
turvårdsfrågor eller, i fall där kom-
munal nämnd har att meddela före-
läggande, av den nämnden. I fråga
om sådan handräckning finns be-
stämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
Vid meddelande av föreläggande enligt 17 § första stycket, 20 § eller 22 §
andra stycket får länsstyrelsen utsätta vite. Efterkoms ej sådant föreläg-
gande, skall på anmodan av länsstyrelsen kronofogdemyndigheten föranstal-
ta om att åtgärden vidtages.
Byggnadsnämnden får utsätta vite vid meddelande av föreläggande enligt
17 § tredje stycket. Miljö- och hälsoskyddsnämnden får utsätta vite vid med-
delande av föreläggande enligt 24 §. Efterkommes ej föreläggandet, äger ve-
derbörande nämnd låta vidtaga åtgärden på den försumliges bekostnad.
I beslut om föreläggande som avses i första, andra eller tredje stycket får
förordnas att beslutet skall gälla utan hinder av att det inte har vunnit laga
kraft.
1 Senaste lydelse 1987:133.
114
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
115
Härigenom föreskrivs att 47 § miljöskyddslagen (1969:387)1 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
47 §
Har någon begått en gärning som
avses i 45 § första stycket 1-3, får
tingsrätten meddela handräckning
för att åstadkomma rättelse. I fråga
om sådan handräckning finns be-
stämmelser i 17 § handräckningsla-
gen (1981:847).
Har någon begått en gärning som
avses i 45 § första stycket 1-3, får
kronofogdemyndigheten meddela
särskild handräckning för att åstad-
komma rättelse. I fråga om sådan
handräckning finns bestämmelser i
lagen (1990:746) om betalningsföre-
läggande och handräckning.
Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av statens
naturvårdsverk eller annan myndighet som ärendet angår.
Efterkoms inte ett föreläggande enligt 40 § första eller andra stycket, skall
kronofogdemyndigheten på anmodan av tillsynsmyndigheten ombesörja att
åtgärd vidtas.
Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för
utövande av tillsyn enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1989:363.
116
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 29 § bostadsrättslagen (1971:479)1 skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
29 §
Bostadsrättsföreningen har rätt att erhålla tillträde till lägenheten när det
behövs för att utöva nödig tillsyn eller utföra arbete som erfordras. När bo-
stadsrätten enligt 10,12 eller 37 § skall säljas på offentlig auktion, är bostads-
rättshavaren skyldig att låta lägenheten visas på lämplig tid. Föreningen skall
tillse att bostadsrättshavaren ej tillskyndas större olägenhet än nödvändigt.
Bostadsrättshavaren är skyldig att tåla inskränkningar i nyttjanderätten,
som föranledes av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten,
även om hans lägenhet icke besväras av ohyra. Därvid äger 22 § motsvarande
tillämpning.
Underlåter bostadsrättshavaren
att bereda föreningen tillträde till lä-
genheten när föreningen enligt
första eller andra stycket har rätt till
det, kan tingsrätten förordna om
handräckning. I fråga om sådan
handräckning finns bestämmelser i
17§ handräckningslagen (1981:847).
Underlåter bostadsrättshavaren
att bereda föreningen tillträde till lä-
genheten när föreningen enligt
första eller andra stycket har rätt till
det, får kronofogdemyndigheten
meddela särskild handräckning. I
fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om lagsökning, betalningsföreläggande och
handräckning där talan väckts före ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1982:353.
117
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 72 § väglagen (1971:948)' skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
72 §
Utförs ledningsarbete eller upp-
förs en byggnad i strid mot 44, 47 el-
ler 48 § eller mot en föreskrift eller
ett förbud som har meddelats med
stöd av 44, 47 eller 48 § får tingsrät-
ten meddela handräckning för att
åstadkomma rättelse. I fråga om så-
dan handräckning finns bestämmel-
ser i 17 § handräckningslagen
(1981:847).
Utförs ledningsarbete eller upp-
förs en byggnad i strid mot 44, 47 el-
ler 48 § eller mot en föreskrift eller
ett förbud som har meddelats med
stöd av 44, 47 eller 48 §, får krono-
fogdemyndigheten meddela särskild
handräckning för att åstadkomma
rättelse. I fråga om sådan handräck-
ning finns bestämmelser i lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning.
Om någon bryter mot ett förbud i 46-48 § eller mot en föreskrift eller ett
förbud som har meddelats med stöd av 46-48 § och är det inte fråga om upp-
förande av en byggnad, får kronofogdemyndigheten vidta åtgärd för rät-
telse.
Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att beslut
av länsstyrelsen enligt 64 § andra stycket skall kunna genomföras.
Polismyndigheten skall lämna väghållningsmyndigheten det biträde som
behövs för att åtgärder som avses i 34,40,43,45 eller 53 § skall kunna vidtas.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1987:459.
118
Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1971:1154) om förbud mot dumpning av
avfall i vatten skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
9§*
Har någon begått gärning som av-
ses i 5§, får tingsrätten meddela
handräckning för att åstadkomma
rättelse. I fråga om sådan handräck-
ning finns bestämmelser i 17 § hand-
räckningslagen (1981:847).
Har någon begått gärning som av-
ses i 5 §, får kronofogdemyndigheten
meddela särskild handräckning för
att åstadkomma rättelse. I fråga om
sådan handräckning finns bestäm-
melser i lagen (1990:746) om betal-
ningsföreläggande och handräck-
ning.
Berörs allmänna intressen, får ansökan om handräckning göras av den
myndighet som ärendet angår.
Det åligger polismyndighet att lämna den handräckning som behövs för
utövande av tillsyn enligt denna lag.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1981:862. .
119
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2§ gruvlagen (1974:342) skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Påbörjas undersökningsarbete i
strid med 3 kap. 1 § andra stycket el-
ler utförs anläggning i strid med 3
kap. 2 § andra stycket, får tingsrätten
efter ansökan av den som äger eller
innehar marken förordna att arbetet
skall inställas eller att anläggningen
skall tagas bort på inmutarens be-
kostnad.
Åsidosätts förbud som bergmästa-
ren meddelat enligt 6 kap. 5 § andra
stycket, får tingsrätten på ansökan av
bergmästaren meddela handräck-
ning för att åstadkomma rättelse.
I fråga om åtgärd som avses i
första eller andra stycket finns be-
stämmelser i 17 § handräckningsla-
gen (1981:847).
11 kap.
2§*
Påbörjas undersökningsarbete i
strid med 3 kap. 1 § andra stycket el-
ler utförs anläggning i strid med 3
kap. 2 § andra stycket, får kronofog-
demyndigheten efter ansökan av den
som äger eller innehar marken med-
dela särskild handräckning för att ar-
betet skall inställas eller att anlägg-
ningen skall tagas bort på inmuta-
rens bekostnad.
Åsidosätts förbud som bergmästa-
ren meddelat enligt 6 kap. 5 § andra
stycket, får kronofogdemyndigheten
på ansökan av bergmästaren med-
dela särskild handräckning för att
åstadkomma rättelse.
I fråga om sådan handräckning
som avses i första eller andra stycket
finns bestämmelser i lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1981:863.
120
Härigenom föreskrivs att 42 § lagen (1974:890) om vissa mineralfyndigheter
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
42 §
Påbörjas undersökningsarbete
utan att säkerhet ställts enligt vad
som föreskrivs i 20 § andra stycket
eller 32 § fjärde stycket eller utförs
anläggning i strid med 15 § andra
stycket, 22 § andra stycket eller 32 §
fjärde stycket, får tingsrätten på an-
sökan av den som äger eller innehar
marken förordna att arbetet skall in-
ställas eller att anläggningen skall
tas bort på undersökarens bekost-
nad.
Åsidosätts förbud som bergmästa-
ren meddelat enligt 43 § andra
stycket, får tingsrätten på ansökan av
bergmästaren meddela handräck-
ning för att åstadkomma rättelse.
I fråga om åtgärd som avses i
första eller andra stycket finns be-
stämmelser i 17 § handräckningsla-
gen (1981:847).
Påbörjas undersökningsarbete
utan att säkerhet ställts enligt vad
som föreskrivs i 20 § andra stycket
eller 32 § fjärde stycket eller utförs
anläggning i strid med 15 § andra
stycket, 22 § andra stycket eller 32 §
fjärde stycket, får kronofogdemyn-
digheten på ansökan av den som äger
eller innehar marken meddela sär-
skild handräckning för att arbetet
skall inställas eller att anläggningen
skall tas bort på undersökarens be-
kostnad.
Åsidosätts förbud som bergmästa-
ren meddelat enligt 43 § andra
stycket, får kronofogdemyndigheten
på ansökan av bergmästaren med-
dela särskild handräckning för att
åstadkomma rättelse.
I fråga om sådan handräckning
som avses i första eller andra stycket
finns bestämmelser i lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1982:484.
121
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 21 § lagen (1978:160) om vissa rörledningar skall
ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
21
Åsidosättes förbud som har med-
delats enligt 20 § andra stycket, får
tingsrätten på ansökan av den myn-
dighet som har meddelat förbudet
meddela handräckning för att åstad-
komma rättelse.
I fråga om handräckning som av-
ses i första stycket finns bestämmel-
ser i 17 § handräckningslagen
(1981:847).
§*
Åsidosättes förbud som har med-
delats enligt 20 § andra stycket, får
kronofogdemyndigheten på ansökan
av den myndighet som har meddelat
förbudet meddela särskild hand-
räckning för att åstadkomma rät-
telse.
I fråga om handräckning som av-
ses i första stycket finns bestämmel-
ser i lagen (1990:746) om betalnings-
föreläggande och handräckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
1 Senaste lydelse 1982:486.
122
Härigenom föreskrivs att 13 kap. 55 § och 21 kap. 4 § vattenlagen (1983:291)
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
13 kap.
55 §
Om svaranden för att bemöta käromålet gör en ansökan hos vattendom-
stolen enligt 13 § första stycket 3 eller 4 eller om ändrade bestämmelser om
vattentappning enligt 13 § första stycket 10, handläggs målet i dess helhet
som ett ansökningsmål, om inte målet med stöd av 13 § andra stycket ändå
behandlas som ett stämningsmål.
Har vattendomstolen i stämnings-
mål eller enligt handräckningslagen
(1981:847) eller länsstyrelsen enligt
21 kap. 3 § denna lag beslutat om
borttagande eller ändring av en vat-
tenanläggning och görs en ansökan
som avses i första stycket, får vatten-
domstolen i ansökningsmålet be-
stämma att beslutet inte får verkstäl-
las innan målet har blivit slutligt av-
gjort eller vattendomstolen förord-
nar annat. Sökanden skall ställa sä-
kerhet för kostnader och skador.
Har beslut om borttagande eller
ändring av en vattenanläggning med-
delats av vattendomstolen i ett stäm-
ningsmål, av kronofogdemyndighe-
ten med stöd av lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning eller av länsstyrelsen enligt
21 kap. 3 § denna lag och görs en an-
sökan som avses i första stycket, får
vattendomstolen i ansökningsmålet
bestämma att beslutet inte får verk-
ställas innan målet har blivit slutligt
avgjort eller vattendomstolen för-
ordnar annat. Sökanden skall ställa
säkerhet för kostnader och skador.
21
I fall som avses i 3 § får vattendom-
stolen meddela handräckning. I
fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i 17 § handräcknings-
lagen (1981:847). Utslag i sådant
mål överklagas hos vattenöverdom-
stolen.
Om allmänna intressen berörs, göi
relsen.
I fall som avses i 3 § får kronofog-
demyndigheten meddela särskild
handräckning. I fråga om sådan
handräckning finns bestämmelser i
lagen (1990:746) om betalningsföre-
läggande och handräckning. Utslag i
sådant mål överklagas hos vatten-
överdomstolen.
ansökan om handräckning av länssty-
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
123
Härigenom föreskrivs att 38 och 39 §§ lagen (1985:620) om vissa torvfyndig-
heter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
38 §
Påbörjas undersökningsarbete
utan att vad som i 22 § andra stycket
föreskrivs om ställande av säkerhet
iakttagits eller utförs anläggning i
strid med 18 § andra stycket eller
20 § andra stycket, får tingsrätten på
ansökan av den som äger eller inne-
har marken förordna att arbetet
skall inställas eller att anläggningen
skall tas bort på undersökarens be-
kostnad.
I fråga om sådant förordnande
finns bestämmelser i 17 § handräck-
ningslagen (1981:847).
Påbörjas undersökningsarbete
utan att vad som i 22 § andra stycket
föreskrivs om ställande av säkerhet
iakttagits eller utförs anläggning i
strid med 18 § andra stycket eller
20 § andra stycket, får kronofogde-
myndigheten på ansökan av den som
äger eller innehar marken meddela
särskild handräckning för att arbetet
skall inställas eller att anläggningen
skall tas bort på undersökarens be-
kostnad.
/ fråga om sådan handräckning
som avses i första stycket finns be-
stämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
39 §
Iakttar en koncessionshavare inte villkor som förenats med koncessionen
eller efterkommer han inte vad som begärs med stöd av 35 § eller 36 § andra
stycket, får länsstyrelsen vid vite förelägga honom att fullgöra sina skyldig-
heter.
Under samma förutsättning får
tingsrätten på ansökan av länsstyrel-
sen eller, i fall som nämns i 35 §,
myndighet som avses där förordna
om handräckning för att åstad-
komma rättelse på bekostnad av
koncessionshavaren.
Under samma förutsättning får
kronofogdemyndigheten på ansökan
av länsstyrelsen eller, i fall som
nämns i 35 §, myndighet som avses
där meddela särskild handräckning
för att åstadkomma rättelse på be-
kostnad av koncessionshavaren. I
fråga om sådan handräckning finns
bestämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
124
Härigenom föreskrivs att 10 kap. 12-13 §§ plan- och bygglagen (1987:10)
skall följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
10 kap.
12 §
Tingsrätten får meddela hand- Kronofogdemyndigheten får med-
räckning så att rättelse sker när nå- dela särskild handräckning så att rät-
gon telse sker när någon
1. utan lov har vidtagit en åtgärd som kräver bygglov, rivningslov eller
marklov,
2. har vidtagit en åtgärd med stöd av bygglov, rivningslov eller marklov,
om lovet har ändrats eller upphävts genom ett beslut som har vunnit laga
kraft,
3. i annat fall än som avses i 1 har vidtagit en åtgärd som strider mot denna
lag eller mot någon föreskrift eller något beslut som har meddelats med stöd
av lagen,
4. har underlåtit att utföra arbete eller vidta en åtgärd som har förelagts
honom enligt 15 §, 16 § första stycket eller 17§.
Prop.
1990/91:126
13 §
Ansökningar om handräckning
får göras av byggnadsnämnden. Be-
stämmelser om sådan handräckning
finns i 17 § handräckningslagen
(1981:847).
Ansökningar om handräckning
får göras av byggnadsnämnden. Be-
stämmelser om sådan handräckning
finns i lagen (1990:746) om betal-
ningsföreläggande och handräck-
ning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
125
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 22 § och 3 kap. 17 § lagen (1988:950) om
kulturminnen m.m. skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
2 kap.
22 §
Vid överträdelse av beslut eller
föreskrift enligt detta kapitel får
tingsrätten besluta om handräckning
för att åstadkomma rättelse. Ansö-
kan om handräckning får göras av
riksantikvarieämbetet och länssty-
relsen.
I fråga om handräckning finns be-
stämmelser i handräckningslagen
(1981:847).
Vid överträdelse av beslut eller
föreskrift enligt detta kapitel får
kronofogdemyndigheten meddela
särskild handräckning för att åstad-
komma rättelse. Ansökan om hand-
räckning får göras av riksantikvarie-
ämbetet och länsstyrelsen.
I fråga om sådan handräckning
som avses i första stycket finns be-
stämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
3 kap.
17 §
Om ett byggnadsminne har ändrats i strid mot meddelade skyddsföreskrif-
ter, får länsstyrelsen förelägga ägaren att återställa ändringen om det är möj-
ligt. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Tingsrätten får besluta om hand-
räckning för att avbryta pågående
förstörelse av ett byggnadsminne el-
ler för att återställa det. Även i an-
nat fall får handräckning beslutas,
om det behövs för att bestämmelse i
detta kapitel skall efterlevas.
Ansökan om handräckning får gö-
ras av länsstyrelsen eller allmän
åklagare. I fråga om sådan hand-
räckning finns bestämmelser i hand-
räckningslagen (1981:847).
Kronofogdemyndigheten får med-
dela särskild handräckning för att
avbryta pågående förstörelse av ett
byggnadsminne eller för att åter-
ställa det. Även i annat fall får hand-
räckning beslutas, om det behövs för
att bestämmelse i detta kapitel skall
efterlevas.
Ansökan om handräckning får gö-
ras av länsstyrelsen eller allmän
åklagare. I fråga om sådan hand-
räckning finns bestämmelser i lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
126
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 5§ begravningslagen (1990:1144) skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
9 kap.
5§
Om gravrättsinnehavaren inte föl-
jer ett vitesföreläggande enligt 4§,
får tingsrätten besluta om handräck-
ning för anordningens borttagande.
För sådan handräckning finns
föreskrifter i 17 § handräckningsla-
gen (1981:847).
Om gravrättsinnehavaren inte föl-
jer ett vitesföreläggande enligt 4§,
får kronofogdemyndigheten med-
dela särskild handräckning för an-
ordningens borttagande.
I fråga om sådan handräckning
finns bestämmelser i lagen
(1990:746) om betalningsföreläg-
gande och handräckning.
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Äldre föreskrifter
gäller fortfarande i fråga om mål om handräckning där talan väckts före
ikraftträdandet.
127
Härigenom föreskrivs att 15 kap. 4§ minerallagen (1991:45) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Prop.
1990/91:126
15 kap.
Om undersökningsarbete påbör-
jas utan att säkerhet har ställts enligt
3 kap. 5 § tredje stycket eller om an-
läggning utförs i strid med 3 kap. 3 §
andra stycket, får tingsrätten på an-
sökan av den som äger eller innehar
marken förordna att arbetet skall
ställas in eller att anläggningen skall
tas bort på undersökarens bekost-
nad.
I fråga om åtgärder som avses i
första stycket finns bestämmelser i
17§ handräckningslagen (1981:847).
4§
Om undersökningsarbete påbör-
jas utan att säkerhet har ställts enligt
3 kap. 5 § tredje stycket eller om an-
läggning utförs i strid med 3 kap. 3 §
andra stycket, får kronofogdemyn-
digheten på ansökan av den som äger
eller innehar marken meddela sär-
skild handräckning för att arbetet
skall ställas in eller att anläggningen
skall tas bort på undersökarens be-
kostnad.
I fråga om sådan handräckning
som avses i första stycket finns be-
stämmelser i lagen (1990:746) om
betalningsföreläggande och hand-
räckning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1992.
128
Prop.
1990/91:126
Härigenom föreskrivs att 6 § utsökningsregisterlagen (1986:617) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse
Föreslagen lydelse
6§
Utöver de uppgifter som anges i 4 och 5 §§ får utsökningsregistret, i den
utsträckning som föreskrivs av regeringen eller den myndighet som rege-
ringen bestämmer, innehålla uppgifter om
1. exekutionstitel, skuldens stor-
lek, medelsslag, dag när skulden
fastställdes och när den förföll till
betalning, influtna medel, den tid-
punkt vid vilken skulden preskribe-
ras samt andra förhållanden av bety-
delse för betalningsskyldigheten
som framgår av exekutionstiteln el-
ler av andra handlingar i målet,
1. exekutionstitel, skuldens stor-
lek, arbetsgivare eller annan utbeta-
lare av ersättning som avses i 7 kap.
1 § eller 15 kap. 2 § utsökningsbal-
ken, medelsslag, dag när skulden
fastställdes och när den förföll till
betalning, influtna medel, den tid-
punkt vid vilken skulden preskribe-
ras samt andra förhållanden av bety-
delse för betalningsskyldigheten
som framgår av exekutionstiteln el-
ler av andra handlingar i målet,
2. de verkställighetsåtgärder som har begärts av sökanden,
3. den som sökt verkställigheten och vad som i övrigt behövs för utbetal-
ning av influtna medel och annan redovisning,
4. ställd säkerhet, uppskov och avbetalningsplan,
5. utmätning, exekutiv försäljning, införsel, avräkning och betalningssäk-
ring,
6. kvarstad och återtagande av vara,
7. bötesförvandling,
8. betalningsinställelse och likvidation,
9. konkurs, ackord, näringsförbud och förordnande av god man enligt 2 §
ackordslagen (1970:847),
10. förhör eller annan åtgärd som har vidtagits för efterforskning av till-
gångar,
11. redovisningen av verkställighetsuppdraget,
12. administrativa och tekniska uppgifter som behövs för registrets an-
vändning.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1991.
129
Härigenom föreskrivs följande.
Registerändamål
1 § För handläggning hos kronofogdemyndigheterna av mål enligt lagen
(1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning skall med hjälp av
automatisk databehandling föras ett register för varje kronofogdemyndig-
het. Registret får användas även för tillsyn, planering och uppföljning av
verksamheten samt för annan framställning av statistik. Uppgifter i registret
om utslag i målen får användas som underlag för verkställighet enligt utsök-
ningsbalken.
Registeransvar
2 § Varje kronofogdemyndighet har registeransvar för sitt register. Riksskat-
teverket har registeransvar för alla registren.
Registerinnehåll
3 § Registret får innehålla uppgifter om sökanden och svaranden i målet.
Förs partens talan av ställföreträdare, får registret innehålla uppgifter om
denne.
4 § För en fysisk person får i registret anges
1. namn, adress, yrke och personnummer eller, när uppgift om person-
nummer saknas, särskilt registreringsnummer,
2. adress till arbetsplats och annan adress där parten kan anträffas för del-
givning genom stämningsman,
3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen,
4. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med parten.
5 § För en juridisk person får i registret anges firma, adress, telefonnummer
och organisationsnummer eller, när uppgift om organisationsnummer sak-
nas, särskilt registreringsnummer. För den juridiska personens ställföreträ-
dare får anges uppgifter enligt 4 §.
För ett dödsbo får även den avlidnes personnummer registreras.
6§ Företräds en part av ett ombud, får i registret anges ombudets namn,
adress och telefonnummer. Dessa uppgifter får också anges för ingivaren av
målet, om denne är någon annan än parten eller ombudet.
7 § Utöver de uppgifter som anges i 4—6 §§ får registret innehålla uppgifter
om
1. målnummer, inkomstdatum, handläggningsställe, ansökningsavgift och
saken,
2. yrkanden i målet och grunden för dem,
3. handlingar som inkommer i målet,
4. handlingar som skickas ut i målet,
5. delgivning och frister,
6. beslut och utslag som meddelas i målet,
7. annat som tillförs målet och är av betydelse för handläggningen.
Registret får även innehålla de tekniska och administrativa uppgifter som
behövs för att tillgodose ändamålen med registret.
130
Sökbegrepp
8 § Vid sökning i ett register får som sökbegrepp användas endast namn, per-
sonnummer, organisationsnummer, särskilt registreringsnummer, sökan-
dens eller ingivarens referensnummer, ingivarens kodbeteckning, målnum-
mer, målets inkomstdag, dagen för målets avgörande, bevakningstider och
uppgifter om målets art.
Riksskatteverket får som sökbegrepp inte använda uppgifter om sökan-
den eller svaranden i målet.
Regeringen får föreskriva att även andra uppgifter får användas som sök-
begrepp för de ändamål som anges i 1 § andra meningen.
Utlämnande av uppgifter
9 § För redovisning till sökanden i målet får uppgifter i ett register lämnas ut
på medium för automatisk databehandling. I övrigt får uppgifter i ett register
lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om detta följer
av lag eller förordning eller regeringen har medgett det. Regeringen får upp-
dra åt datainspektionen att lämna sådant medgivande i fråga om uppgifter
som inte omfattas av sekretess. Datainspektionens beslut får överklagas till
regeringen.
10 § Begär en enskild hos riksskatteverket att få underrättelse enligt 10 § da-
talagen (1973:289), lämnas underrättelsen av kronofogdemyndigheten.
Gallring av uppgifter
11 § Uppgifter om utslag i mål om betalningsföreläggande skall gallras ur re-
gistret före utgången av juni månad kalenderåret tre år efter det att utslaget
meddelades. I övrigt skall uppgifter om mål om betalningsföreläggande och
handräckning gallras ur registret före utgången av juni månad kalenderåret
efter det att målet avgjorts av kronofogdemyndigheten.
Prop.
1990/91:126
Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.
131
Bilaga 9 Prop.
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1991-03-08
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Wieslander, regeringsrådet Stig von
Bahr, justitierådet Hans-Gunnar Solerud.
Enligt protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1991 har rege-
ringen på hemställan av statsrådet Laila Freivalds beslutat inhämta lagrådets
yttrande över förslag till lag om ändring i rättegångsbalken, m.m.
Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Göran Anér.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
132
Innehållsförteckning
Proposition................................................ 1
Propositionens huvudsakliga innehåll ......................... 1
Propositionens lagförslag
1. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.............. 2
2. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken.............. 5
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i ut-
sökningsbalken ........................................ 8
4. Förslag till lag om ändring i jordabalken .................. 9
5. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden 12
6. Förslag till lag om betalningsföreläggande för fordringar i ar-
betstvister och fordringar som skall prövas av statens va-nämnd 13
7. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-
nämnd ................................................ 14
8. Förslag till lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän .. 15
9. Förslag till lag om ändring i växellagen (1932:130).......... 16
10. Förslag till lag om ändring i checklagen (1932:131).......... 17
11. Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) ....... 19
12. Förslag till lag om ändring i räntelagen (1975:635).......... 21
13. Förslag till lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot
vräkning vid arbetskonflikter............................ 22
14. Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar 23
15. Förslag till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske 24
16. Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)..... 25
17. Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) .... 27
18. Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479) .... 28
19. Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)............ 29
20. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot
dumpning av avfall i vatten.............................. 30
21. Förslag till lag om ändring i gruvlagen (1974:342)........... 31
22. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineral-
fyndigheter ............................................ 32
23. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörled-
ningar ................................................ 33
24. Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)......... 34
25. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyn-
digheter .............................................. 35
26. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)... 36
27. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:450) om kulturminnen
m.m.................................................. 37
28. Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) ... 38
29. Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)......... 39
30. Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) 40
31. Förslag till lag om register för betalningsföreläggande och
handräckning.......................................... 41
Prop.
1990/91:126
133
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 14 mars 1991 . 43 1990/91:126
1 Inledning ............................................. 43
2 Allmän motivering..................................... 44
2.1 Vissa följdändringar med anledning av den nya summa-
riska processen.................................... 44
2.2 ADB-register för den summariska processen .......... 45
2.3 ADB-ansökan i enskilt mål.......................... 46
2.4 Ytterligare uppgifter i utsökningsregistret............. 51
3 Upprättade lagförslag................................... 53
4 Specialmotivering...................................... 54
4.1 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken........ 54
4.2 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken........ 55
4.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring
i utsökningsbalken................................. 56
4.4 Förslaget till lag om ändring i jordabalken (utom 12 kap.
26 §)............................................. 57
4.5 Förslaget till lag om ändring i lagen om fiskearrenden... 57
4.6 Förslaget till lag om betalningsföreläggande för fordringar
i arbetstvister och fordringar som skall prövas av statens
va-nämnd......................................... 58
4.7 Förslaget till lag om ändring i lagen om statens va-nämnd 62
4.8 Förslaget till lag om ändring i lagen om skiljemän...... 62
4.9 Förslagen till lag om ändring i växellagen och checklagen 63
4.10 Förslagen till lag om ändring i konkurslagen, räntelagen
och lagen om skydd mot vräkning vid arbetskonflikter .. 63
4.11 Förslagen till lag om ändring i jordabalken (12 kap. 26 §),
lagen om enskilda vägar, lagen om rätt till fiske, natur-
vårdslagen, miljöskyddslagen, bostadsrättslagen, vägla-
gen, lagen om förbud mot dumpning av avfall i vatten,
gruvlagen, lagen om vissa mineralfyndigheter, lagen om
vissa rörledningar, vattenlagen, lagen om vissa torvfyndig-
heter, plan- och bygglagen, lagen om kulturminnen m.m.,
begravningslagen samt minerallagen.................. 64
4.12 Förslaget till lag om ändring i utsökningsregisterlagen... 64
4.13 Förslaget till lag om register för betalningsföreläggande
och handräckning.................................. 64
5 Hemställan............................................ 73
6 ' Beslut................................................ 74
Bilaga 1 Förslaget till registerlag i departementspromemo-
rian (Ds 1990:56) Följdlagstiftning med anledning
av den nya summariska processen............. 75
Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig
över departementspromemorian (Ds 1990:56)
Följdlagstiftning med anledning av den nya sum-
mariska processen .......................... 77
Bilaga 3 Förslaget till registerlag som remitterades till
134
datainspektionen för yttrande enligt 2 a § datala- Prop.
Bilaga 4 Datainspektionens yttrande enligt 2 a § datalagen 81
Bilaga 5 Datainspektionens kompletterande yttrande en-
ligt 2 a § datalagen.......................... 87
Bilaga 6 Sammanfattning av riksskatteverkets översyn av
utsökningsbalken (RSV Rapport 1990:5)....... 89
Bilaga 7 Förteckning över remissinstanser som yttrat sig
över riksskatteverkets översyn av utsökningsbal-
ken (RSV Rapport 1990:5)................... 90
Bilaga 8 Till lagrådet remitterade lagförslag:
1. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.............. 91
2. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken.............. 94
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1990:748) om ändring i ut-
sökningsbalken ........................................ 97
4. Förslag till lag om ändring i jordabalken .................. 98
5. Förslag till lag om ändring i lagen (1957:390) om fiskearrenden 99
6. Förslag till lag om betalningsföreläggande i arbetstvister och
tvister som skall prövas av statens va-nämnd............... 102
7. Förslag till lag om ändring i lagen (1976:839) om statens va-
nämnd ................................................ 103
8. Förslag till lag om ändring i lagen (1929:145) om skiljemän .. 104
9. Förslag till lag om ändring i växellagen (1932:130).......... 105
10. Förslag till lag om ändring i checklagen (1932:131).......... 106
11. Förslag till lag om ändring i konkurslagen (1987:672) ....... 108
12. Förslag till lag om ändring i räntelagen (1975:635).......... 110
13 Förslag till lag om ändring i lagen (1936:320) om skydd mot
vräkning vid arbetskonflikter............................ 111
14. Förslag till lag om ändring i lagen (1939:608) om enskilda vägar 112
15. Förslag till lag om ändring i lagen (1950:596) om rätt till fiske 113
16. Förslag till lag om ändring i naturvårdslagen (1964:822)..... 114
17. Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387) .... 116
18. Förslag till lag om ändring i bostadsrättslagen (1971:479) .... 117
19. Förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948)............ 118
20. Förslag till lag om ändring i lagen (1971:1154) om förbud mot
dumpning av avfall i vatten.............................. 119
21. Förslag till lag om ändring i gruvlagen (1974:342)........... 120
22. Förslag till lag om ändring i lagen (1974:890) om vissa mineral-
fyndigheter ............................................ 121
23. Förslag till lag om ändring i lagen (1978:160) om vissa rörled-
ningar ................................................ 122
24. Förslag till lag om ändring i vattenlagen (1983:291)......... 123
25. Förslag till lag om ändring i lagen (1985:620) om vissa torvfyn-
digheter .............................................. 124
26. Förslag till lag om ändring i plan-och bygglagen (1987:10) ... 125
135
27. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:450) om kulturminnen Prop.
m.m.................................................. 126 1990/91:126
28. Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) ... 127
29. Förslag till lag om ändring i minerallagen (1991:45)......... 128
30. Förslag till lag om ändring i utsökningsregisterlagen (1986:617) 129
31. Förslag till lag om register för betalningsföreläggande och
handräckning.......................................... 130
Bilaga 9 Lagrådets yttrande ................................. 132
gotab 98113, Stockholm 1991
136