Prop.
1990/91: 119
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i
bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 21 februari 1991.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Ingela Thalén
I propositionen föreslås att ett särskilt kommunalt bostadstillägg införs
som komplement till det nuvarande kommunala bostadstillägget till folk-
pension. Förslaget avser att kompensera pensionärer med ingen eller låg
ATP för boendekostnadsökningar utöver dem som skattereformen med-
fört, dvs. sådana ökningar som inte motsvarats av höjda kommunala
bostadstillägg. Det särskilda kommunala bostadstillägget skall fylla ut
skillnaden mellan å ena sidan den pensionsberättigades allmänna pension
och övriga inkomster enligt reglerna för beräkning av årsinkomst vid
prövning av KBT och å andra sidan socialbidragsnormen i den pensions-
berättigades kommun. Från inkomsterna skall avdrag göras för skälig
boendekostnad.
Bestämmelserna om särskilt kommunalt bostadstillägg tas in i en sär-
skild lag, som avses träda i kraft den 1 maj 1991 och gälla till utgången av
samma år. Bostadstillägget skall utges retroaktivt fr. o. m. januari 1991.
Administrationen av det särskilda kommunala bostadstillägget föreslås
bli en uppgift för riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
Kostnaden för det särskilda kommunala bostadstillägget, som antas
komma att omfatta 50000 — 60000 personer eller ca 30000 hushåll, beräk-
nas till 300 milj. kr. per år. Kostnaderna för det särskilda tillägget bestrids
av kommunerna med bidrag från staten med 25 % av kostnaderna. Kostna-
derna för retroaktivt utbetalt tillägg för tiden 1 januari —30 april 1991
täcks helt av staten. För innevarande år svarar därmed, i princip, staten
och kommunerna för vardera hälften av kostnaderna.
1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 119
Prop. 1990/91:119
1 § Till den som uppbär kommunalt bostadstillägg enligt 2 § första styc-
ket lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till
folkpension skall kommunen utge ett särskilt kommunalt bostadstillägg
enligt vad som anges i denna lag.
2 § Det särskilda kommunala bostadstillägget utges om den pensionsbe-
rättigades inkomster efter avdrag för skälig bostadskostnad understiger
kommunens socialbidragsnorm, allt räknat per månad. Tillägget utgör i
sådant fall skillnadsbeloppet.
Vid tillämpning av första stycket beaktas följande inkomster, nämligen
a) folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, dock inte
handikappersättning,
b) pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om pensionstillskott, dock
minskat med 25 procent av basbeloppet när fråga är om pensionstillskott
till förtidspension,
c) tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den del pen-
sionen föranlett minskning av pensionstillskott,
d) särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt pensions-
tillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn,
e) kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om hustrutillägg
och kommunalt bostadstillägg till folkpension,
f) hälften av den inkomst som medräknas vid bestämmande av årsin-
komst enligt 5 § sistnämnda lag.
Inkomsterna enligt andra stycket a) —c) skall sammanlagda alltid anses
utgöra lägst 1,5 gånger basbeloppet för den som är ogift och lägst 1,325
gånger basbeloppet för den som är gift.
3 § Frågor om förmåner enligt denna lag prövas utan ansökan av den
allmänna försäkringskassa, hos vilken den pensionsberättigade är inskri-
ven.
4 § Kommunen skall snarast underrätta den allmänna försäkringskassan
om de beslut som fattas i fråga om socialbidragsnormer. Om ett beslut
innebär att någon sådan norm ändras, skall underrättelse lämnas i god tid
före den dag då den ändrade normen skall börja tillämpas.
5 § Det särskilda kommunala bostadstillägget skall bekostas av den
kommun där den pensionsberättigade är mantalsskriven.
Till kommunens kostnader enligt första stycket lämnas statsbidrag enligt
föreskrifter som regeringen meddelar.
6 § Om inte annat följer av denna lag, skall vad som föreskrivs om
kommunalt bostadstillägg i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kom-
munalt bostadstillägg till folkpension eller i annan författning tillämpas på
det särskilda kommunala bostadstillägget.
1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1991 och gäller till utgången av år
1991. Lagen skall dock tillämpas från och med den 1 januari 1991 för den
som vid ikraftträdandet uppbär kommunalt bostadstillägg enligt 2 § första
stycket lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg
till folkpension.
2. I fråga om särskilt kommunalt bostadstillägg för tid före ikraftträdan- Prop. 1990/91:119
det och för maj 1991 skall vid beräkning enligt 2 § tillämpas den socialbi-
dragsnorm som gällde den 1 februari 1991 samt de uppgifter om den
pensionsberättigades inkomster och bostadskostnad, som skall läggas till
grund för prövning av dennes rätt till tillägget för maj 1991.
3. Till kommunens kostnader för särskilt kommunalt bostadstillägg
som avser tid före ikraftträdandet lämnas statsbidrag som täcker kostna-
derna helt.
fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 119
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 21 februari 1991
Närvarande: statsrådet Engström, ordförande, och statsråden Hjelm-Wal-
lén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström, Johansson, Lind-
qvist, Lönnqvist, Thalén, Freivalds, Wallström, Lööw, Molin, Sahlin,
Larsson, Åsbrink
Föredragande: statsrådet Thalén
I finansieringen av den nyligen genomförda skattereformen, som för det
stora flertalet inkomsttagare har medfört lägre inkomstskatt än tidigare,
har ingått bl. a. höjda indirekta skatter, höjd fastighetsskatt och reducerade
räntebidrag. Pensionärer som saknar eller har låg ATP och som tidigare
inte erlagt någon inkomstskatt eller en låg sådan har inte genom reformen
fått någon skattelättnad men däremot vissa kostnadsökningar för främst
boendet. Åtgärder för dessa sämst ställda pensionärer vidtogs därför ge-
nom uppjustering av pensionstillskott och övre beloppsgränsen för statsbi-
drag till kommunalt bostadstillägg (prop. 1989/90: 145, SfU20, rskr. 347).
Ökningen av boendekostnaderna under år 1991 har emellertid kommit
att i många fall väsentligt överstiga den ökning som betingats av skattere-
formen. Som redovisas i det följande beräknas ökningen av hyreskostna-
derna per den 1 februari 1991 till genomsnittligt ca 24%.
De totala hyreshöjningarna har således väsentligt överstigit den höjning
av det kommunala bostadstillägget, som beslutades i samband med skatte-
reformen och detta gäller även i de kommuner som höjde den övre hyres-
gränsen i underlaget för kommunalt bostadstillägg med 200 kr. per månad.
Ett problem i sammanhanget är att vissa kommuner inte ökat det kommu-
nala bostadstillägget på ett sätt som svarar mot höjningen av statsbidraget,
något som har lett till att den samlade effekten blivit en annan än den
förväntade. Det har visat sig att många av de sämst ställda pensionärerna
har hamnat i en svår ekonomisk situation under år 1991. En förstärkning
av bostadsstödet kan därför anses motiverad för denna kategori pensionä-
rer med kommunalt bostadstillägg. Ett sådant stöd bör ha den innebörden
att pensionären utan särskild framställning garanteras skälig levnadsnivå
med utgångspunkt i socialbidragsnormen i den egna kommunen. Jag be-
handlar nu denna fråga och lägger fram förslag till den lagstiftning som
fordras för att genomföra det förbättrade bostadsstödet.
Kommunalt bostadstillägg (KBT) är en inkomstprövad förmån som kan
utges till den som uppbär folkpension i form av ålderspension, förtidspen-
sion, omställningspension eller särskild efterlevandepension och är man-
talsskriven i kommunen. KBT kan också utges till den som är mantalsskri-
ven i kommunen och som uppbär hustrutillägg till folkpension eller änke-
pension i form av folkpension. Bestämmelserna om bostadsstödet finns i
lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folk-
pension.
Det kommunala bostadstillägget utges enligt de grunder som kommunen
själv bestämmer. Det varierar därför storleksmässigt kommunerna emel-
lan. Avvikelse från de i lagen fastställda inkomstprövningsreglerna får
dock inte göras. För att statsbidrag skall lämnas krävs vidare att tillägget
utges med lägst det belopp som motsvarar den del av bostadskostnaden
som skall täckas av bostadstillägg.
Enligt förordningen (1979:830) om statsbidrag till kommunalt bostads-
tillägg till folkpension gäller att statsbidrag med 25% av kommunens
kostnader för KBT lämnas under förutsättning att bostadstillägget före
inkomstprövning och oberoende av bostadens storlek täcker minst 80% av
den del av den månatliga bostadskostnaden som ligger mellan 80 och 1 900
kr. för ensamstående pensionstagare samt mellan 80 och 2050 kr. för
makar. Kommunerna har möjlighet att låta KBT utgå även för högre
bostadskostnader än de angivna, men dessa merkostnader ingår inte i
statsbidragsunderlaget. Statsbidrag lämnas inte heller för kostnader för
KBT som inte är knutna till bostadskostnaden.
Kommunalt bostadstillägg är inkomstprövat. Reglerna härom innebär i
princip att förmånen minskas med den försäkrades inkomster vid sidan av
folkpensionen. Även förmögenhet beaktas vid inkomstprövningen. Om
den årliga sidoinkomsten överstiger 750 kronor för den som är gift och
1 000 kronor för annan minskas tillägget med 35% av inkomstdelen över
denna summa.
Med årsinkomst avses den inkomst för år räknat som den pensionsberät-
tigade kan antas komma att få under den närmaste tiden. Därvid inbegrips
inkomster av alla slag, såsom tilläggspension, tjänstepension, räntein-
komst och avkastning av fastighet. Såsom inkomst räknas dock inte t. ex.
allmänt barnbidrag, folkpension eller tilläggspension till den del den föran-
lett minskning av pensionstillskott.
För den som uppbär folkpension i form av ålderspension tas vid in-
komstprövningen inte heller hänsyn till inkomster av förvärvsarbete som
beskattas såsom inkomst av tjänst. Fr.o. m. den 1 januari 1991 beaktas
inte heller en ålderspensionärs intäkt av aktiv näringsverksamhet.
Värdet av förmögenhet och avkastning därav beräknas enligt föreskrif-
ter som utfärdats av riksförsäkringsverket (RFFS 1979:5). Enligt dessa
beaktas på närmare angivet sätt vid beräkning av förmögenhet och avkast-
ning av förmögenhet tillgångar i form av bl. a. aktier och obligationer,
Prop. 1990/91:119
banktillgodohavanden, kontanter, fordringar, bostadsrättslägenhet, an-
delar i ekonomiska föreningar och fastigheter. Till förmögenhets avkast-
ning skall enligt lagreglerna läggas 10% av det belopp varmed förmögenhe-
ten överstiger för den som är gift 60000 kr. (för makar tillhopa således
120000 kr.) och för annan 75 000 kr.
Fr. o. m. den 1 januari 1991 tas inte längre vid inkomstprövningen
hänsyn till förmögenhet eller avkastning av förmögenhet i form av privat-
bostadsfastighet eller privatbostad. I konsekvens härmed får inte heller
skuld som hänför sig till sådan fastighet räknas av mot annan förmögen-
het.
För sammanlevande makar beräknas vardera makens inkomst utgöra
hälften av makarnas sammanlagda årsinkomst och värdet av förmögenhet
hälften av deras sammanlagda förmögenhet.
Till ålderspension som uppbärs för tid före den månad då den pensions-
berättigade fyller 65 år kan inte utgå kommunalt bostadstillägg.
Prop.1990/91:119
Den nu genomförda skattereformen innebär genomgripande förändringar
av vårt skattesystem. Framför allt medför de nya reglerna att den statliga
inkomstskatten sänkts väsentligt, medan indirekta skatter ökat för att i
huvudsak finansiera reformen.
De särskilda inkomstskattereglerna för folkpensionärer har också änd-
rats och innebär i huvudsak följande.
En skattskyldig som varit bosatt här i riket under hela eller någon del av
inkomståret och vars inkomst till inte obetydlig del utgjorts av folkpension
har rätt till särskilt grundavdrag (SGA). Folkpension anses utgöra en inte
obetydlig del av inkomsten om den uppgått till minst 6 000 kr. eller minst
en femtedel av den sammanräknade inkomsten. Som folkpension räknas
också pensionstillskott och den del av ATP som minskat pensionstillskott.
Folkpension i form av barnpension, vårdbidrag eller handikappersätt-
ning ger inte rätt till SGA.
De pensionsförmåner som kan ge rätt till SGA är således folkpension i
form av
— ålderspension
— förtidspension/sjukbidrag
— omställningspension
— förlängd omställningspension
— särskild efterlevandepension
— änkepension
— hustrutillägg.
Det högsta SGA för år 1991 är 48 300 kr. (1,5 basbelopp) för ensamstå-
ende folkpensionär. Beloppet gäller också för gift folkpensionär när maken
inte samtidigt har folkpension och för gift man vars hustru har hustru-
tillägg, dvs. i de fall gift person har pension som ensamstående.
När två makar samtidigt har folkpension är det högsta SGA för var och
en av dem 42 665 kr. (1,325 basbelopp).
SGA minskas på grund av inkomst som överstiger 48 300 kr. resp. Prop. 1990/91:119
42 600 kr.
Reglerna for minskningen av SGA är olika beroende på om man hade
folkpension redan före inkomståret eller om man får folkpension under
inkomståret.
Bistånd enligt socialtjänstlagen (1980:620) skall vara ett komplement till
förmåner från socialförsäkringssystemet och övriga ekonomiska förmåner
i samhället. Rätt till bistånd inträder om den enskilde behöver hjälp till sin
försörjning och livsföring i övrigt och behovet inte kan tillgodoses på annat
sätt, t. ex. därför att den enskilde själv eller dennes familj saknar förmåga
att tillgodose detta behov. Med försörjning menas medel för att klara mat,
hyra och andra levnadskostnader. Livsföring i övrigt omfattar allt annat
som har betydelse när det gäller att bedöma om den enskilde har en skälig
levnadsnivå eller inte. Rätten till bistånd kan avse olika individinriktade
insatser från socialtjänsten, varav den vanligaste är ekonomiskt bistånd,
s. k. socialbidrag.
Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig levnadsnivå.
Det ankommer i första hand på kommunerna att bestämma vad som utgör
skälig levnadsnivå. Socialbidrag utges efter en behovsprövning i varje
särskilt fall. Med syfte att förenkla handläggningen av socialbidragsärende-
na kan kommunernas fullmäktige eller socialnämnden fastställa vägledan-
de socialbidragsnormer. Socialstyrelsens Allmänna råd Socialbidrag
(1985:1) och kompletterande meddelandeblad kan vara hjälpmedel vid
fastställande av dessa normer. Bidragsbeloppen är enligt dessa allmänna
råd baserade på konsumentverkets hushållsbudgetar och anknutna till
basbeloppet samt därigenom värdesäkrade. Denna basbeloppsanknytning
tillämpas så gott som undantagslöst i landets kommuner.
För en ensamstående var socialbidragsnormen enligt de allmänna råden
115% av basbeloppet och för samboende 190% av basbeloppet. Boende-
kostnaden ligger alltid utanför normen men är i flera kommuner maxime-
rad till de normbelopp som gäller vid beräkning av underhållsbidrag
(Socialstyrelsens Meddelandeblad nr 24/90 angående Normer för bostads-
kostnader 1990/91). Enligt socialstyrelsens senaste meddelandeblad
(nr 2/91) angående socialbidrag har procenttalen för normen höjts med 1 %
för ensamstående och med 2 % för samboende.
Grundbeloppen enligt den redovisade socialbidragsnormen är sålunda
för år 1991 116% av basbeloppet eller 3114 kr. för ensamstående och
192 % eller 5 160 kr. för samboende, allt per månad.
De senast tillgängliga uppgifterna om socialbidragsnormema i landets
kommuner är från februari 1988.1 Statistiska meddelanden S45 SM 8801
redovisar Statistiska centralbyrån (SCB) vägledande socialbidragsnormer
för landets 284 kommuner. Enligt denna kartläggning hade samtliga kom-
muner fastställt sådana vägledande normer och i alla kommuner utom tre
var normerna basbeloppsanknutna.
I 231 kommuner hade fastställts en bidragsnorm medan 53 kommuner
hade två olika normer — en for korttidsbidrag och en norm för mera Prop. 1990/91: 119
långvariga socialbidrag.
Den högsta normen — 130% eller mer av basbeloppet för ensamstående
— hade 23 kommuner, medan det intervall där de flesta kommuner låg var
100 — 114% för ensamstående. De tre kommuner med lägsta normen låg i
intervallet 93 — 95%.
Som framhållits tidigare och som framgår av de nämnda siffrorna är
bidragsnormerna i landets kommuner inte helt enhetliga och det finns i
vissa fall väsentliga avvikelser i bedömningarna av skälig levnadsnivå.
Vad som hänt i fråga om normerna efter år 1988 finns det inga heltäc-
kande uppgifter om. SCB insamlar for närvarande uppgifter från kommu-
nerna om normerna per den 1 februari 1991, men sammanställningen av
dessa uppgifter dröjer och har inte kunnat beaktas i det sammanhang som
här är aktuellt. De höjningar av procentsatserna som enligt vad nyss
nämnts aktualiserats i socialstyrelsens senaste meddelandeblad torde inte
ha gett effekt på de socialbidragsnormer som gällde den 1 februari 1991.
Hyreshöjningen per den 1 februari 1991 har förde allmännyttiga bostads-
företagens del beräknats uppgå till totalt ca 24 %. Statens pris- och konkur-
rensverk, som fått i uppdrag av regeringen att redovisa skattereformens
effekt på hyrorna, har beräknat att en hyreshöjning på 13,9% kan hänföras
till ändringar i skattesystemet.
Hyreskostnaderna och företagna höjningar av dessa skiljer sig av naturli-
ga skäl åt mellan olika företag och olika delar av landet.
Boendekostnaderna inom andra sektorer av boendet, framför allt egna-
hemsboende, har också ökat.
De faktiska KBT-beloppen i kommunerna överstiger de lägsta belopp, som
fordras för rätt till statsbidrag, men skillnaderna i KBT-belopp varierar
mycket mellan kommunerna.
I följande tabell från pensionsberedningens huvudbetänkande Allmän
pension (SOU 1990:76) redovisas maximalt KBT i årsbeloppsintervaller
år 1990 i olika kommuner.
|
Årsbelopp för KBT |
Ogift pensionstagare |
Gift pensionstagare Antal kommuner |
|
16000 |
3 |
4 |
|
17000 |
14 |
2 |
|
18000 |
13 |
5 |
|
19000 |
81 |
41 |
|
20000 |
18 |
20 |
|
21000 |
70 |
122 |
|
22000 |
11 |
14 |
|
23000 |
11 |
10 |
|
24000 |
10 |
10 |
|
25000 |
8 |
8 |
|
26000 |
11 |
12 |
|
27000 |
4 |
4 |
|
28000 |
6 |
7 |
|
29000 |
5 |
4 |
|
30000 |
2 |
2 |
|
31000 |
3 |
3 |
|
32000 |
8 |
6 |
|
34000 |
1 | |
|
36000 |
1 |
1 |
|
40000 |
1 | |
|
49000 |
1 | |
|
50000 |
1 |
Prop. 1990/91: 119
Utöver vad som framgår av tabellen kan nämnas att för en kommun var
den övre hyresgränsen år 1990 99999 kr. och i tre kommuner fanns ingen
övre hyresgräns. I dessa fyra kommuner reducerades emellertid den KBT-
berättigande hyran vid stor bostad.
Att märka är att inte någon kommun år 1990 utgav KBT på statsbidrags-
reglernas miniminivå. I samtliga kommuner var alltså KBT-beloppet hög-
re än denna nivå.
De stora skillnaderna i KBT-belopp mellan kommunerna följer inte
någon klar struktur. Visserligen har de flesta kommunerna i Stockholms
län relativt höga KBT-belopp men det finns också exempel på motsatsen i
länet. De större städerna utom Stockholm har inte heller höga KBT-belopp
medan flera relativt små landskommuner har ganska höga maximibelopp.
Som nyss angetts tillämpar ingen enda kommun KBT-belopp på mini-
minivån för statsbidrag. Trots detta har flertalet kommuner höjt KBT-
beloppen från den 1 februari 1991 eller däromkring. Av landets 284
kommuner har sålunda enligt uppgifter från riksförsäkringsverket 243
kommuner höjt beloppen men omfattningen och inriktningen på höjning-
arna är inte enhetliga och går alltså inte att generellt redovisa.
31 kommuner har oförändrade KBT-belopp och 23 kommuner har sänkt
beloppen. För den senare kategorin går det emellertid inte att generellt
påstå att sänkningen medfört en försämring eftersom sänkningen kan ha
gällt en viss del av beräkningsgrunderna (exempel 80% i stället för tidigare
100% av viss del av hyran) och kommunen samtidigt höjt beloppet och
därmed inräknas i den nyss nämnda kategorin kommuner som svarat för
förbättring av tilläggen. En faktisk sänkning har sålunda vidtagits i endast
några få kommuner.
I kommuner med oförändrade eller måttligt höjda KBT-belopp finns
många pensionärer som fått vidkännas betydande hyreshöjningar, som
inte täckts med höjd KBT.
Som angetts har hyresnivån i det allmännyttiga bostadsbeståndet ökat
genomsnittligt med närmare 25% den 1 februari 1991. Ökningen av boen-
dekostnaderna för övriga hyreslägenheter kan beräknas ha samma stor-
leksordning som i det allmännyttiga beståndet.
Förvärvsarbetande kompenseras i allt väsentligt för de ökade boende-
kostnaderna genom lättnader i inkomstbeskattningen. Pensionärer med
ingen eller låg ATP har tidigare varit helt eller till stor del befriade från
inkomstskatt och får genom skattereformen ingen direkt inkomstförstärk-
ning. Inom ramen för skattereformen ges dock kompensation för de hyres-
och prisökningar som beror på skattereformen genom höjningen av pen-
sionstillskotten från 50% till 54% av basbeloppet och höjningen av övre
hyresgränsen för KBT med 200 kr.
Enligt föreliggande uppgifter har den ekonomiska situationen för många
i den aktuella kategorin — de sämst ställda pensionärerna — försämrats.
De totala hyreshöjningarna torde i de flesta fall ha överstigit ökningen av
KBT och för många pensionärer inneburit en standardsänkning så att
dessa pensionärer inte uppnår en skälig levnadsnivå. De har därför blivit
socialbidragsberoende och bidragsberättigade enligt tillämplig socialbi-
dragsnorm.
Även om omfattningen av socialbidragsberoendet inte kan bedömas
annat än översiktligt så är det ett mycket rimligt krav att pensionärer skall
ha pensionsförmåner som räcker till att leva på skälig levnadsnivå. För att
bestämma denna nivå får socialbidragsnormen i resp, kommun tas till
utgångspunkt. En pensionär i Sverige bör inte annat än i undantagsfall få
bli beroende av socialbidrag.
Mot denna bakgrund synes det motiverat att pensionärer i en sådan
ekonomisk situation att de inte når upp till socialbidragsnormen i kommu-
nen erhåller ett tillägg till sin pension som kompletterar pensionsinkoms-
ten upp till socialbidragsnivå. En sådan kompletterande förmån bör knytas
till KBT och benämnas särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Eftersom socialbidrag bekostas av vederbörande kommun är det rimligt
att kommunerna får en del av kostnadsansvaret för denna nya förmån.
Särskilt kommunalt bostadstillägg bör administreras av riksförsäkrings-
verket och de allmänna försäkringskassorna i anslutning till KBT-hante-
ringen. Förmånen bör utges i första hand under år 1991. En utredning för
översyn av KBT-systemet kommer att föreslås inom kort.
Prop.1990/91:119
10
Prop. 1990/91:119
Mitt förslag: En pensionär som uppbär KBT och som med sin
pensionsinkomst och övriga inkomster som skall beaktas vid KBT-
beräkningen inte uppnår den nivå som motsvarar socialbidragsnor-
men i hemortskommunen blir utan ansökan berättigad till särskilt
kommunalt bostadstillägg. Sådant tillägg skall utgöra skillnaden
mellan å ena sidan socialbidragsnormen i den pensionsberättigades
kommun och å andra sidan dennes angivna inkomster sedan avdrag
gjorts för skälig boendekostnad. Vid inkomstberäkningen tas hän-
syn till marginalskatteeffekter enligt schablon.
De grundläggande bestämmelserna om det särskilda kommunala
bostadstillägget tas in i en särskild lag.
Skälen för mitt förslag: Som framhållits nyss bör pensionärer med ingen
eller låg ATP och som fått ekonomiska problem genom att den ökning av
boendekostnaderna som skett i början av år 1991 endast i begränsad
utsträckning täckts av höjt KBT få rätt till ett särskilt ekonomiskt stöd i
form av ett nytt kommunalt bostadstillägg som ger dem möjligheter att
även fortsättningsvis uppnå skälig levnadsnivå.
Särskilt kommunalt bostadstillägg bör relateras till den norm for social-
bidrag som fastställts i kommunen och som används vid prövning av rätt
till ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen för de kommuninvånare
som ansöker om socialt stöd.
Socialbidragsnormerna varierar över landet, men en tendens till allt
större enhetlighet de olika kommunerna emellan har konstaterats. Att
anknyta den här föreslagna förmånen till socialbidragsnormen i vederbö-
rande kommun synes därför ge relativt enhetlig effekt for kommunerna
totalt.
Det föreslagna särskilda bostadstillägget bör sålunda utges utan ansökan
som ett komplement till utgående pensionsförmåner upp till den nivå som
kommer till uttryck i socialbidragsnormen i den formånsberättigades kom-
mun. Då uträkningen av den nya förmånen måste ske med ledning av
uppgifter som finns hos försäkringskassorna är det nödvändigt med viss
schablonisering. Enbart socialbidragsnormens belopp bör sålunda beaktas.
Bidrag for de eventuella ytterligare kostnadsslag som kan ligga utanför
normen får sökas av den enskilde på sedvanligt sätt hos de sociala myndig-
heterna i kommunen.
Vid utformningen av det särskilda bostadstillägget behöver man beakta
skillnaden mellan den del av pensionen som understiger det särskilda
grundavdraget vid inkomstbeskattningen och den del som överstiger sam-
ma grundavdrag. Pensionsbelopp som understiger det särskilda grundav-
draget kan schablonmässigt anses fritt från marginalskatteeffekt, medan
överskjutande del av pensionen ger marginalskatteeffekter. Dessa margi-
nalskatteeffekter består av kommunalskatt och minskat särskilt grundav-
drag. Om kommunalskatten är 30% och det särskilda grundavdraget av-
11
trappas mot 65% av den del av pensionen som for ensamstående översti-
ger 1,5 basbelopp, blir ett genomsnittligt samman vägt värde på denna
marginaleffekt 50%. Till dessa förhållanden bör hänsyn tas när reglerna för
inkomstberäkningen bestäms.
Särskilt kommunalt bostadstillägg bör därför utges enligt följande mo-
dell med inslag av schablonberäkning.
Pensionärens folkpension och pensionstillskott samt ATP, till den del
den reducerat pensionstillskottet, och, i förekommande fall, särskilt pen-
sionstillägg for långvarig vård av sjukt eller handikappat barn läggs sam-
man med 50% av den framräknade årsinkomsten för KBT. Vid beräkning
av inkomst för en förtidspensionär avgår från pensionstillskottet ett be-
lopp som utgör 25% av basbeloppet, dvs. vad som schablonmässigt svarar
mot skatten på den del av pensionstillskottet som är högre än for en
ålderspensionär. Det sammanlagda beloppet for folkpension, pensionstill-
skott och ATP, till den del den reducerat pensionstillskottet, beräknas
alltid till lägst 1,5 gånger basbeloppet för den som är ogift och till lägst
1,325 gånger basbeloppet för den som är gift. Från det sålunda framräkna-
de beloppet dras pensionärens bostadskostnad till den del den anses skälig
enligt kommunens regler vid prövning av socialbidrag. Uppstår därvid ett
underskott i förhållande till kommunens socialbidragsnorm utbetalas det-
ta belopp som särskilt kommunalt bostadstillägg.
Jag vill framhålla att den nämnda beräkningsregeln for det sammanlag-
da beloppet av pension har betydelse for vissa pensionsberättigade som
har reducerad pension enligt AFL eller konventionsbestämmelser. Utan
denna regel skulle särskilt kommunalt bostadstillägg utöver bostadskostna-
den komma att felaktigt kompensera lagenliga reduceringar av folkpensio-
nen.
Vid uträkningen av det särskilda bostadstillägget bör i regel användas
den KBT-grundande bostadskostnaden. En maximering av godtagbar
kostnad för bostad som kommunen kan ha bestämt for användning i
socialbidragsärenden är dock nödvändig också i förevarande samman-
hang. En vanligt förekommande sådan begränsning anknyter till de belopp
för boendekostnad som rekommenderas av socialstyrelsen och riksförsäk-
ringsverket vid beräkning av underhållsbidrag. Mot denna bakgrund bör i
författningstext anges att avdrag vid beräkningen skall göras för skälig
bostadskostnad.
En komplikation vid användande av KBT-underlaget for uträkningen
av särskilt KBT är att arbetsinkomst vid sidan av ålderspension inte
kommer att medräknas och att hänsyn till denna inkomst inte kan tas for
uträkning av den nya förmånen. Då det emellertid är nödvändigt att
använda tillgängligt underlag för uträkningen och att utbetalningar måste
kunna verkställas utan omständlig administration blir det nödvändigt att
bortse från eventuellt förekommande arbetsinkomst.
En annan fråga är i vad mån innehav av förmögenhet skall inverka på
rätten till den nya förmånen.
Det finns vissa skäl att införa en särskild formögenhetsgräns och att
sätta denna gräns relativt lågt och därvid anknyta till principerna vid
bedömning av rätt till socialbidrag.
Prop. 1990/91:119
12
Vad som talar emot en sådan ytterligare förmögenhetsprövning vid Prop. 1990/91:119
bestämmande av rätt till särskilt kommunalt bostadstillägg är, att hänsyn
redan tagits till avkastningen av förmögenhet vid bedömningen av rätten
till ordinärt KBT.
Innehav av förmögenhet bör sålunda inte inverka på rätten till särskilt
kommunalt bostadstillägg på annat sätt än vad som sker vid beräkning av
årsinkomst for ordinärt KBT.
De grundläggande bestämmelserna om det särskilda kommunala bo-
stadstillägget kräver lagform, eftersom de kommer att innefatta åliggande
för kommunerna. Bestämmelserna bör tas in i en ny lag om särskilt
kommunalt bostadstillägg till folkpension.
Mitt förslag: Särskilt kommunalt bostadstillägg finansieras av kom-
munerna, varvid statsbidrag lämnas enligt reglerna för KBT.
Skälen för mitt förslag: Särskilt kommunalt bostadstillägg skall komplet-
tera pension och vissa övriga inkomster så att pensionärer med ingen eller
låg ATP-pension uppnår skälig levnadsnivå enligt de socialbidragsnormer
som fastställts i hemkommunen. Om det särskilda bostadstillägget inte
funnes skulle rätt for pensionären i fråga föreligga att erhålla socialbidrag
från kommunen. En motsvarande kostnad uppstår nu i stället för den nya
förmånen och det är enligt mitt förmenande principiellt riktigt att respek-
tive kommun bestrider denna kostnad. Jag finner det emellertid skäligt att
staten på samma sätt som för de ordinära kommunala bostadstilläggen
bidrar till finansieringen med 25 %.
För år 1991 beräknas de totala kostnaderna för det särskilda kommunala
bostadstillägget till ca 300milj. kr. Finansieringen av denna åtgärd presen-
teras i kompletteringspropositionen.
Mitt förslag innebär en kostnadsökning för anslaget D3. Bidrag till
kommunala bostadstillägg till folkpension med 150 milj. kr. för budgetåret
1990/91. Jag återkommer i kompletteringspropositionen vad beträffar
kostnadseffekterna för budgetåret 1991/92.
Mitt förslag: Lagen om särskilt kommunalt bostadstillägg träder i
kraft den 1 maj 1991 och skall gälla till utgången av år 1991. Den
skall dock tillämpas fr. o. m. januari 1991 för den som vid ikraftträ-
dandet uppbär KBT. Särskilt tillägg som utges för tid före ikraft-
trädandet bekostas helt genom statsbidrag.
Skälen för mitt förslag: Det är angeläget att den nya lagen träder i kraft
13
snarast. Med hänsyn till den tid som beräknas åtgå for riksdagsbehandling- Prop. 1990/91:119
en torde lagen kunna träda i kraft tidigast den 1 maj 1991.
De ekonomiska svårigheter for de sämst ställda pensionärerna som
motiverat förslaget till ny bostadsförmån har uppkommit vid tidpunkten
för ökningen av boendekostnaden och det är därför angeläget att det
särskilda bostadstillägget kan kompensera kostnadsökningar från denna
tidpunkt. De flesta hyreshöjningar har skett per den 1 februari 1991. Med
hänsyn till svårigheten att överblicka kostnadssituationen generellt och
önskvärdheten av lättast och snabbast möjliga administrativa hantering
föreslås att den nya förmånen skall kunna utges retroaktivt från den 1
januari 1991. Detta bör gälla for pensionsberättigade som uppbär KBT vid
tidpunkten för reformens genomförande den 1 maj 1991.
Den socialbidragsnorm som gällde i resp, kommun den 1 februari 1991
bör utgöra beräkningsunderlag for särskilt kommunalt bostadstillägg för
tid t. o. m. maj 1991. Vidare bör av administrativa skäl beräkningen för
retroaktiv tid före ikraftträdandet ske på grundval av de uppgifter om den
pensionsberättigades inkomster och bostadskostnader som utnyttjas for
beräkning av särskilt kommunalt bostadstillägg for maj 1991.
I avsnitt 4.2 angående kostnadsansvaret för den nya förmånen har jag
föreslagit att kommunerna skall finansiera förmånen, varvid bidrag från
staten skall lämnas med 25% av kostnaderna.
När det gäller kostnaderna for retroaktiv utbetalning anser jag att ansva-
ret inte kan påläggas kommunerna. Staten bör därför ta det fulla kostnads-
ansvaret for de utbetalningar av särskilt kommunalt bostadstillägg som
avser tiden 1 januari —30 april 1991. Sammantaget for år 1991 innebär
detta att finansieringen i princip sker till hälften vardera av staten och
kommunerna.
I enlighet med det anförda har inom socialdepartementet upprättats för-
slag till lag om särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension.
1§
Paragrafen anger att sådana pensionsberättigade till vilka kommunen skall
utge KBT också har rätt att få ett särskilt kommunalt bostadstillägg enligt
vad som följer av den nya lagen. Av hänvisningen till 2 § lagen (1962:392)
om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension följer att
särskilt kommunalt bostadstillägg kan utges till den som uppbär folkpen-
sion i form av ålderspension, förtidspension, omställningspension, sär-
14
skild efterlevandepension eller änkepension eller till hustru som uppbär Prop. 1990/91: 119
hustrutillägg. Det är samma kommun som svarar för KBT till den pen-
sionsberättigade som har att svara för det särskilda tillägget.
2§
Bestämmelserna i paragrafen avser villkoren för och storleken av det
särskilda kommunala bostadstillägget. Någon närmare behovsprövning på
grundval av uppgifter som lämnas av den pensionsberättigade eller som
annars kan inhämtas är inte avsedd. I stället skall, med utgångspunkt i
uppgifter som finns registrerade hos försäkringskassan, göras en jämförelse
mellan å ena sidan den pensionsberättigades inkomster efter avdrag för
bostadskostnaden och å andra sidan den socialbidragsnorm som enligt
beslut av kommunen gäller vid tillämpning av bestämmelserna om bistånd
i socialtjänstlagen. Om de ifrågavarande inkomsterna, som preciseras när-
mare i andra stycket i paragrafen, för hel kalendermånad sammanlagt och
efter föreskrivet avdrag för bostadskostnad understiger socialbidragsnor-
men (uttryckt i ett månatligt belopp) skall särskilt kommunalt bostads-
tillägg utges med det belopp som utgör skillnaden.
Som framgår av en övergångsbestämmelse skall vid beräkning av det
särskilda tillägget för tiden januari —maj 1991 beräknas på grundval av
den socialbidragsnorm som gällde i kommunen den 1 februari 1991.
Kommunernas socialbidragsnormer utgör ofta s. k. bruttonormer, dvs.
de innefattar de flesta normala kostnader för livsuppehället. I normerna
inräknas dock inte bostadskostnaden. Det finns vidare kommuner som
tillämpar nettonormer som endast inbegriper kostnader för mat och de
nödvändigaste förbrukningsvarorna. Olika mellanformer förekommer
också. Oavsett vilken av dessa typer av socialbidragsnormer som fastställts
i kommunen skall den bestämda normen läggas till grund vid beräkningen
enligt paragrafens första stycke. 1 de kommuner där man använder s. k.
korttids- resp, långtidsnormer avses de senare ligga till grund för tillämp-
ningen. För ensamstående skall naturligtvis socialbidragsnormen för en
sådan person gälla, medan normen för makar/samboende kommer till
användning i övrigt när befintliga uppgifter för pensionsberäkning hos
försäkringskassan utvisar att så bör ske. Ändrade socialbidragsnormer
efter lagens ikraftträdande skall beaktas.
För bostadskostnad skall normalt avdrag kunna göras motsvarande den
bostadskostnad som används vid beräkningen av KBT, dvs. bruttokostna-
den. En begränsning har dock gjorts såtillvida att bostadskostnaden avräk-
nas enbart i den mån den är skälig. Som framgår av vad som anförts i den
allmänna motiveringen (avsnitt 4.1) avses att tillämpningen i detta avseen-
de skall utgå ifrån de grunder som kommunen kan ha bestämt när det
gäller att bedöma vad som är godtagbar kostnad för bostad i samband med
prövning av rätt till socialbidrag. Godtagbar bostadskostnad skall i nu
förevarande sammanhang utgöras av enhetliga belopp som kan tillämpas
på varje pensionärshushåll.
Enligt paragrafens andra stycke skall vid prövningen av rätt till särskilt
kommunalt bostadstillägg beaktas pensionsförmåner inkl, kommunalt
15
bostadstillägg, som utges till den pensionsberättigade, enligt vad som Prop. 1990/91:119
anges under a) —e). Enligt vad som anges under f) skall även beaktas
sådana inkomster, inkl, avkastning av förmögenhet, som skall medräknas
vid bestämmande av årsinkomst enligt 5 § lagen om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension. Av skäl som anförts i den
allmänna motiveringen (avsnitt 4.1) tas vid inkomstberäkningen på ett
schablonmässigt sätt hänsyn till marginalskatteeffekter. Därför medräknas
inkomst som nämns under f) endast till 50% och reduceras pensionstill-
skott till förtidspension med 25% av basbeloppet. Av folkpensionsförmå-
nerna skall handikappersättning, som ju ersätter särskilt hjälpbehov eller
särskilda merkostnader, undantas helt.
1 paragrafens tredje stycke har föreskrivits att pensionsinkomstema
under a) —c), dvs. folkpension, pensionstillskott och ATP, alltid skall
beräknas utgöra lägst 1,5 gånger basbeloppet for den som är ogift och 1,325
gånger basbeloppet för den som är gift. Bestämmelsen har ansetts behövlig
med hänsyn till vissa pensionsberättigade som har reducerad pension på
grund av t. ex. förtida uttag, försummad avgiftsbetalning eller ålderskvali-
fikationsreglerna inom änkepensioneringen.
Av 5 § fjärde stycket lagen om hustrutillägg och kommunalt bostads-
tillägg till folkpension framgår hur beräkningen av årsinkomst skall göras
för makar; av 9 § framgår att gift pensionsberättigad under vissa förutsätt-
ningar likställs med ogift pensionsberättigad och att den som stadigvaran-
de sammanbor med annan med vilken han varit gift eller har eller har haft
barn likställs med gift pensionsberättigad.
Av paragrafen följer motsatsvis att någon särskild förmögenhetsprövning
inte skall göras vid tillämpning av den nya lagen. Detta motiveras av att
hänsyn till förmögenhet har tagits vid bestämmande av KBT.
Rätten till särskilt kommunalt bostadstillägg är inte beroende av att
socialbidrag inte utges till den pensionsberättigade. Vid sammanträffande
av dessa förmåner är bestämmelsen i 17 kap. 1 § andra stycket lagen
(1962:381) om allmän försäkring (AFL) tillämplig. Det innebär att, i de
fall kommunen till en pensionär utgett socialbidrag som i väsentlig mån
haft betydelse för försörjningen, kommunen efter framställning hos försäk-
ringskassan får uppbära särskilt kommunalt bostadstillägg som beviljats
pensionären retroaktivt.
3§
Paragrafen anger att fråga om förmåner enligt lagen skall prövas av den
försäkringskassa hos vilken den pensionsberättigade är inskriven. Pröv-
ningen skall ske utan ansökningsförfarande.
4§
I paragrafen har tagits in en föreskrift om skyldighet för kommunen att
snarast underrätta försäkringskassan om de beslut kommunen fattar i
fråga om socialbidragsnormer. Underrättelse skall lämnas i god tid före det
att ändrade normer skall börja tillämpas. Försäkringskassorna behöver
16
uppgift om ändrade normer senast den 15:e i månaden före den fr. o. m. Prop. 1990/91: 119
vilken ändringen skall gälla. Uppgift om ändring som skall genomföras vid
årsskifte behöver vara kassan till handa senast en månad i förväg.
5§
Paragrafen slår fast att det särskilda kommunala bostadstillägget skall
bekostas av den pensionsberättigades hemkommun och att statsbidrag för
kostnaderna lämnas enligt vad regeringen föreskriver. Motsvarande be-
stämmelser finns i 14 § lagen om hustrutillägg och kommunalt bostads-
tillägg till folkpension.
6§
Paragrafen hänvisar till vad som gäller om KBT i lagen 1962:392 och i
andra författningar. KBT utges månadsvis och betalas ut tillsammans med
folkpension enligt 16 kap 4 § AFL. Särskilt kommunalt bostadstillägg skall
betalas ut på motsvarande sätt så länge som rätt därtill föreligger. Rätten
till särskilt kommunalt bostadstillägg uppkommer tidigast vid den tid-
punkt då den som uppbär folkpension blir berättigad till KBT.
Genom hänvisningen till vad som sägs om KBT i andra författningar
skall särskilt kommunalt bostadstillägg inte räknas som skattepliktig in-
komst, jfr. 19 § kommunalskattelagen (1928:370).
Av nämnda hänvisning följer vidare bl. a. att förordningen (1986:778)
om förtroendemannamedverkan i ärenden enligt lagen om hustrutillägg och
kommunalt bostadstillägg till folkpension är tillämplig. Av 4 § förordningen
framgår att ärenden avgörs av socialförsäkringsnämnd i vissa omprövning-
ssituationer.
Beslut i ärenden om särskilt kommunalt bostadstillägg överklagas enligt
de regler som gäller för KBT.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. anta förslaget till lag om särskilt kommunalt bostadstillägg till
folkpension.
2. till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension på
tilläggsbudget 2 till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 under
femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 150000000 kr.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att
genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden
har lagt fram.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991
17