Regeringens proposition
1990/91:100

med förslag till statsbudget för budgetåret
1991/92

Prop.

1990/91:100

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 20 december 1990 för de åtgärder och de
ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Allan Larsson

Propositionens huvudsakliga ändamål

Det i 1991 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för
budgetåret 1991/92 visar en omslutning av 455 526 milj. kr. Detta inne-
bär en ökning i förhållande till vad som nu beräknas för innevarande
budgetår med 14 969 milj. kr. Budgetförslaget utvisar ett underskott på
598 milj. kr. Det i statsbudgeten för innevarande budgetår upptagna
budgetsaldot utgörs av ett underskott på 689 milj.kr. Detta underskott
beräknas nu komma att uppgå till 2 608 milj .kr.

I bilagorna till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till de
i statsbudgeten ingående inkomst- och utgiftsposterna närmare. I bilaga
1 behandlas dels den ekonomiska politiken mot bakgrund av den sam-
hällsekonomiska utvecklingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.

I bilaga 2 behandlas utvecklingen av den offentliga sektorn med ut-
gångspunkt i dels de frågor som bereds inom olika fackdepartement dels
vissa mer övergripande utvecklingsfrågor.

1 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100

Prop. 1990/91:100

Statsbudget för budgetåret 1991/92

Inkomster:

Skatter

Inkomster av statens verksamhet

Inkomster av försåld egendom
Återbetalning av lån
Kalkylmässiga inkomster

Summa kr.

399 077 001 000

45 648 378 000

37 700 000

7 063 041 000

3 102 300 000

454 928 420 000

Underskott

Summa kr.

597 478 000

455 525 898 000

Prop. 1990/91:100

Utgiftsanslag:

Kungliga hov- och slottsstatema		52	721	000
Justitiedepartementet	7	127	491	000
U trikesdepartementet	15	437	462	000
Försvarsdepartementet	35	459	916	000
Socialdepartementet	125	970	047	000
Kommunikationsdepartementet	18	311	875	000
F inansdepartementet	28	776	557	000
U tbildningsdepartementet	61	592	375	000
Jordbruksdepartementet	9	346	401	000
Arbetsmarknadsdepartementet	32	921	589	000
Bostadsdepartementet	32	616	108	000
Industridepartementet	5	644	657	000
Civildepartementet	15	032	619	000
M ilj ödepartementet	1	052	083	000
Rikdsdagen och dess myndigheter m.m.		682	997	000
Räntor på statsskulden m.m.	61	000	000	000
Oförutsedda utgifter		1	000	000	451	025	898	000
Minskning av anslagsbehållningar	1	500	000	000	1	500	000	000
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto	3	000	000	000	3	000	000	000
		Su	mma	i kr.	455	525	898	000

Specifikation av statsbudgetens inkomster 1991/92

Prop. 1990/91:100

1991/92

Tusental kr.

1000 Skatter:

Skatt på inkomst:

Fysiska personers inkomstskatt: 1111 Fysiska personers inkomst-
skatt	20 716 000	20 716 000
Juridiska personers inkomstskatt: 1121 Juridiska personers inkomst-
skatt	26 522 000
1122 Avskattning av företagens
reserver	0
1123 Särskild skatt på tjänste-
grupplivförsäkringar	1 800 000	28 322 OOO
Ofördelbara inkomstskatter: 1131 Ofördelbara inkomstskatter	1 100 000	1 100 000
Övriga inkomstskatter: 1141 Kupongskatt 1142 Utskiftningsskatt och er-	445 000
sättningsskatt	35 000
1143 Bevillningsavgift	5 000
1144 Lotterivinstskatt	1 524 000	2 009 000	52 147 000
Lagstadgade socialavgifter: 1211 Folkpensionsavgift	49 286 000
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto	9 148 000
1231 Bamomsorgsavgift	14 554 000
1241 Vuxenutbildningsavgift	1 726 000
1251 Övriga socialavgifter, netto 1271 Inkomster av arbetsgivaravgif-	-3 227 000
ter till arbetarskyddsverkets och arbetsmiljöinstitutets verk- samhet	199 000
1281 Allmän löneavgift	2 959 000
1291 Särskild löneskatt	9 497 000	84 142 000	84 142 000
Skatt på egendom:
Skatt på fast egendom: 1311 Skogsvårdsavgifter	440 000
1312 Fastighetsskatt Förmögenhetsskatt: 1321 Fysiska personers förmögen-	8 566 000	8 996 000
hetsskatt	2 924 000
1322 Juridiska personers förmögen-
hetsskatt	80 000	3 004 000
Arvsskatt och gåvoskatt: 1331 Arvsskatt	1 000 000
1332 Gåvoskatt	300 000	1 300 000

1991/92

Tusental kr.

Prop. 1990/91:100

1340 övrig skatt på egendom:

1341 Stämpelskatt

1342 Skatt på värdepapper

6 750 000

3 400 000 10 150 OOO

23 450 000

1400 Skatt pä varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt

1420, 1430 Skatt på specifika varor:

Bensinskatt
Särskilda varuskatter
Försäljningsskatt på motorfor-
don

Tobaksskatt

Skatt på spritdrycker

Skatt på vin

Skatt på malt- och läskedrycker 3 094 000
Energiskatt 18 800 000

Särskild avgift på svavelhaltigt
bränsle

Särskild skatt på elektrisk kraft
från kärnkraftverk
Kasettskatt
Skatt på videobandspelare
Skatt på viss elektrisk kraft
Särskild skatt mot försurning

151 300 000

1440

1450

1460

1470

1480

1421

1422

1423

1424

1425

1426

1427

1428

1429

1431

17 500 000

1 200 000

1 850 000

5 926 000

6 700 000

3 430 000

200 000

230 000

202 000

958 000

1432

1433

1434

1435 _____________

Överskott vid försäljning av va-
ror med statsmonopol:

1441 AB Vin- & Spritcentralens in-

levererade överskott 150 000

1442 Systembolaget ABs inleverera-

de överskott 200 000

Skatt på tjänster:

1451

1452

1453

1454

Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt

Skatt på import:

1471 Tullmedel

Övriga skatter på varor och
tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och

tjänster

1482 Investeringsavgift

Reseskatt

Skatt på annonser och reklam
Totalisa to rskatt

Skatt på spel

417 000

1 230 000

650 000

90 000

4 100 000

3 300 000

5 200 000

1 300 000

175 000

60 090 001

350 000

2 387 000

7 400 000

5 200 000

1 475 000

228 202 001

Prop. 1990/91:100

1991/92

Tusental kr.

1500 Avräkningsskatt:

1511 Avräkningsskatt

11 136 000 11 136 000 11 136 000

Summa skatter 399 077 001

2000 Inkomster av statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade
överskott:

2111	Postverkets inlevererade över- skott	49 577
2112	Televerkets inlevererade över- skott	212 300
2113	Statens järnvägars inleverera- de överskott	0
2114	Luftfartsverkets inlevererade överskott	395 000
2116	Statens vattenfellsverks in- levererade utdelning	1 540 000
2117	Domänverkets inlevererade överskott	191 000
2118	Sjöfartsverkets inlevererade överskott	49 500
2119	Statens vattenfällsverks in- leverans av motsvarighet till statlig skatt	673 000 3 110 377

2120 Övriga myndigheters inlevere-
rade överskott:

2123 Inlevererat överskott av uthyr-
ning av ADB-utrustning 212 000

2124 Inlevererat överskott av riks-
gäldskontorets garantiverk-

samhet

212 000

2130 Riksbankens inlevererade överskott:
2131 Riksbankens inlevererade
överskott

6 200 000

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

1 435 000

1 149 500

2 584 500

12 106 877

2200 Överskott av statens fastig-
hetsförvaltning:

2210 Överskott av fastighetsförvaltning:
2214 Överskott av byggnadsstyrel-
sens verksamhet

975 701 975 701

975 701

1991/92

Prop. 1990/91:100

Tusental kr.

2300 Ränteinkomster:

2310, 2320 Räntor pä näringslän:	130 000
2311 Räntor på lokaliseringslån	130 000
2313 Ränteinkomster på statens av - dikningslån	5
2314 Ränteinkomster på lån till fis- kerinäringen	9 546
2316 Ränteinkomster på vatten- kraftslån	132
2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten	2 000
2321 Ränteinkomster på skogsväglån	30
2322 Räntor på övriga näringslån, Kammarkollegiet	113 229
2323 Räntor på övriga näringslån, Lantbruksstyrelsen	2 165
2324 Räntor på televerkets statslån	272 700
2325 Räntor på postverkets statslån	50 348
2327 Räntor på statens vatten- fällsverks statslån	2 166 679
2330 Räntor på bostadslån:
2332 Ränteinkomster på lån för bo- stadsbyggande	7 723 000
2333 Ränteinkomster på lån för bostadsförsörjning för mindre bemedlade bamrika familjer	140
2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket	2 100
2340 Räntor pä studielån:
2341 Ränteinkomster på statens lån för universitetsstudier och ga- rantilån för studerande	170
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån	5 000
2350 Räntor på energisparlån:
2351 Räntor på energisparlån	408 000
2360 Räntor på medel avsatta till
pensioner: 2361 Räntor på medel avsatta till folkpensionering	6 000
2370 Räntor pä beredskapslagring:
2371 Räntor på beredskapslagring och förrådsanläggningar	592 286
2380, 2390 Övriga ränteinkomster:
2381 Ränteinkomster på lån till per- sonal inom utrikesförvalt- ningen m.m.	0

2 746 834

7 725 240

5 170

408 000

6 000

592 286

Prop. 1990/91:100

1991/92

Tusental kr.

2383	Ränteinkomster på statens bo- sättningslån	50
2384	Ränteinkomster på lån för kommunala markförvärv	24
2385	Ränteinkomster på lån för stu- dentkårslokaler	30
2386	Ränteinkomster på lån för all- männa samlingslokaler	13 000
2389	Ränteinkomster på lån för in- ventarier i vissa specialbostä- der	111
2391	Ränteinkomster på markför- värv för jordbrukets rationali- sering	1 200
2392	Räntor på intressemedel	2 000
2394	Övriga ränteinkomster	35 820
2395	Räntor på särskilda räkningar
	i riksbanken	2 100 000
2396	Ränteinkomster på det av byggnadsstyrelsen förvaltade kapitalet	1 503 809 3 656 044 15 139 574

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier 1 290 072 1 290 072 1 290 072

2500 Offentligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter

2522 Avgifter för granskning av fil-
mer och videogram

2523 Avgifter för särskild prövning
och fyllnadsprövning inom
skolväsendet

2527 Avgifter för statskontroll av
krigsmaterieltillverkningen

2528 Avgifter vid beigsstaten

2529 Avgifter vid patent- och regi-
streringsväsendet

2531 Avgifter för registrering i för-
enings- m.fl. register

2532 Utsökningsavgifter

2534 Vissa avgifter för registrering
av körkort och motorfordon

2535 Avgifter för statliga garantier

2536 Lotteriavgifter

2537 Miljöskyddsavgift

2538 Miljöavgift på bekämpnings-
medel och handelsgödsel

2539 Täktavgift

2541 Avgifter vid tullverket

651 450

6 200

1 600

3 183

8 153

36 043

120 000

183 548

145 714

1 500

90 000

282 400

35 000

116 000

1991/92

Prop. 1990/91:100

Tusental kr.

2600

2700

2542 Patientavgifter vid tandläkar-	5 100 11 661 000 28 094 4 250
utbildningen
2543 Skatteutjämningsavgift
2544 Avgifter i ärenden om lokala
kabelsändningar
2545 Närradioavgifiter
2547 Avgifter för statens tele-
nämnds verksamhet	3 845	13 383 081
Försäljningsinkomster: 2611 Inkomster vid kriminalvården 2612 Inkomster vid statens rätts- kemiska laboratorium 2624 Inkomster av uppbörd av fel- parkeringsavgifter 2625 Utförsäljning av beredskaps- lager 2626 Inkomster vid banverket	214 000 12 000 87 116 0 790 000	1 103 116
Böter m.m.: 2711 Restavgifter 2712 Bötesmedel 2713 Vattenföroreningsavgift	402 407 347 500 50	749 957

13 383 081

1 103 116

749 957

2800 Övriga inkomster av statens
verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens

verksamhet 900 000 900 000

900 000

Summa inkomster av statens verksamhet 45 648 378

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggna-
der och maskiner m.m.:

3110 Affärsverkens inkomster av för-

sålda fastigheter och maskiner:

3113 Statens järnvägars inkomster
av försålda fastigheter och ma-
skiner _____________0

3120 Statliga myndigheters inkoms-

ter av försålda byggnader och
maskiner:

3124 Statskontorets inkomster av

försålda datorer m.m. 0

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster

av försålda byggnader ________5 000

5 000

Prop. 1990/91:100

1991/92 Tusental kr.

3200 Övriga inkomster av markfor-
säljning:

3211 Övriga inkomster av markför-

säljning

1 000

3300 Övriga inkomster av försåld
egendom:

3311 Inkomster av statens gruv-
egendom

3312 Övriga inkomster av försåld
egendom

31 700

Summa inkomster av försåld egendom 37 700

4000 Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliserings-

lån 80 000

80 000

4122 Återbetalning av statens av-

dikningslån 2

4123 Återbetalning av lån till fiske-

rinäringen 29 036

4130 Återbetalning av övriga nä-

ringslån:

4131 Återbetalning av vattenkrafts-

lån 248

4133 Återbetalning av statens lån

till den mindre skeppsfarten 4 200

4135 Återbetalning av skogsväglån 57

4136 Återbetalning av övriga nä-

ringslån, Kammarkollegiet 102 600

4137 Återbetalning av övriga nä-

nngslån, Lantbruksstyrelsen 950

4138 Återbetalning av tidigare in-

friade statliga garantier 211 300

29 038

319 355

428 393

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4212 Återbetalning av lån för bo-

stadsbyggande 4 000 000

4213 Återbetalning av lån för bo-

stadsförsöij ningen för mindre

bemedlade bamrika familjer 507

4214 Återbetalning av övriga bo-

stadslån, Boverket _______7 960 4 008 467 4 008 467

Prop. 1990/91:100

1991/92

Tusental kr.

4300	Återbetalning av studielån: 4311 Återbetalning av statens lån			2197150	2 197 150
4300	4312 4313	för universitetsstudier Återbetalning av allmänna studielån Återbetalning av studiemedel	150 5 000 2 192 000	2197150	2 197 150
4400	Återbetalning av energisparlån:
	4411	återbetalning av energisparlån	300 000	300 000	300 000
4500	Återbetalning av övriga lån:
	4511	Återbetalning av lån till perso-
		nal inom utrikesförvaltningen
		m.m.	0
	4513	Återbetalning av lån för kom-
		munala markförvärv	150
	4514	Återbetalning av lån för stu-
		dentkårlokaler	102
	4515	Återbetalning av lån för all-
		männa samlingslokaler	6 890
	4516	Återbetalning av utgivna start-
		lån och bidrag	9 000
	4517	Återbetalning från Portugal-
		fonden	100
	4519	Återbetalning av statens bo-
		sättningslån	200
	4521	Återbetalning av lån för inven-
		tarier i vissa specialbostäder	318
	4525	Återbetalning av lån för
		svenska FN-styrkor	70 000
	4526	Återbetalning av övriga lån	42 271	129 031	129 031

Summa återbetalning av lån 7 063 041

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5100 Avskrivningar och amorteringar:

5110 Affärsverkens avskrivningar

och amorteringar:

5113 Statens järnvägars avskriv-
ningar 0

5116 Statens vattenfällsverks amor-
teringar 1 035 000 1 035 OOO

5120 Avskrivningar på fastigheter:

5121 Avskrivningar på fastigheter 361 000 361 OOO

Prop. 1990/91:100

1991/92

Tusental kr.

LJppdragsmyndigheters kom-
plementkostnader:

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl.

komplementkostnader övriga avskrivningar: 5143 Avskrivningar på ADB-utrust- ning 5144 Avskrivningar på förrådsan- läggningar for civilt total- försvar	110 000 424 000 33 300	110 000
	110 000 424 000 33 300	457 300	1 963 300
Statliga pensionsavgifter, netto:
5211 Statliga pensionsavgifter, netto	1 139 000	1 139 000	1 139 000
Statliga avgifter: 5311 Avgifter för företagshälsovård	0	0	0

Summa kalkylmässiga inkomster 3 102 300

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER 454 928 420

Prop. 1990/91:100

Specifikation av utgiftsanslagen

I. Kungliga hov- och slottstatema

A Kungliga hovstaten

1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets
hovhållning, förslagsanslag

20 450 000

B Kungliga slottsstaten

1 De kungliga slotten: Driftkostnader, förslagsanslag 23 212 000

2 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag ________9 059 000

32 271 000

Summa kr. 52 721 000

Prop. 1990/91:100

J u stitiedepartemen tet

Justitiedepartementet m m

Statsrådsberedningen, förslagsanslag

Justitiedepartementet, förslagsanslag

Utredningar m.m., reservationsanslag

Framtidsstudier, långsiktig analys m.m., reservationsanslag

33 363 000

51 649 000

30 287 000

12 432 000

127 731 000

Vissa tillsynsmyndigheter m.m.

Justi tiekanslem, förslagsanslag

Datainspektionen, förslagsanslag

6 085 000

1 000

6 086 000

Åklagarväsendet

Riksåklagaren, ramanslag

Åklagarmyndigheterna, ramanslag

22 378 000

475 863 000

498 241 000

Domstolsväsendet m.m.

Domstolsverket, ramanslag

Domstolarna m.m., ramanslag

Utrustning till domstolar m.m., reservationsanslag

60 875 000

2 164 214 000

29 000 000

2 254 089 000

Kriminalvården

Kriminalvårdsstyrelsen, förslagsanslag

Kriminalvårdsanstaltema,/öra7agsa/M7ag

Frivården, förslagsanslag

Maskin- och verktygsutrustning m.m., reservationsanslag
Utrustning för kriminalvården, reservationsanslag
Utbildning av personal m.fl., reservationsanslag

109 286 000

2 479 803 000

324 368 000

20 000 000

28 300 000

30 245 000

2 992 002 000

Rättshjälp m.m.

Rättshj älpskostnader, förslagsanslag

Rättshjälpsmyndigheten, förslagsanslag

Allmänna advokatbyråer:

645 000 000

10 453 000

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

1 000

Driftbidrag, förslagsanslag ________5 580 000 5 581 000

Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag 228 830 000

Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag _______24 200 000

914 064 000

G	Övriga myndigheter	Prop. 1990/91:100
	Brottsförebyggande rådet:
1	Förvaltningskostnader, förslagsanslag	13 005 000
2	Utvecklingskostnader, reservationsanslag	4 825 000	17 830 000
3	Bokföringsnämnden, förslagsanslag B ro ttsskadenämnden:		4 078 000
4	F örvaltningskostnader, förslagsanslag	4 580 000
5	Ersättning för skador på grund av brott, förslagsanslag	18 500 000	23 080 000
			44 988 000
H	Diverse
1	Svensk författningssamling, förslagsanslag		11 304 000
2	Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. förslagsanslag	>	2 586 000
3	Stöd till politiska partier, förslagsanslag		132 200 000
4	Allmänna val, förslagsanslag		143 800 000
5	Bidrag till en stiftelse för utvecklandet av god redovisningssed, förslagsanslag		400 000
			290 290 000
		Summa kr.	7 127 491 000

III. Utrikesdepartementet

A Utrikesdepartementet m.m.

1 Utrikesförvaltningen, ramanslag

2 Utlandstjänstemännens representation, reservationsanslag

3 Kursdifferenser, förslagsanslag

4 Honorärkonsuler, förslagsanslag

5 Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom
internationell organisation, förslagsanslag

6 Nordiskt samarbete, förslagsanslag

7 Utredningar m.m., reservationsanslag

8 Officiella besök m.m., förslagsanslag

9 Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet
m.m., förslagsanslag

B Bidrag till vissa internationella organisationer

1 Förenta nationerna, förslagsanslag

2 Nordiska ministerrådet, förslagsanslag

3 Europarådet, förslagsanslag

4 Oiganisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD), förslagsanslag

5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag

6 Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m., förslagsanslag

7 Internationell råvarulagring, förslagsanslag

8 Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag

C Internationellt utvecklingssamarbete

1 Bidrag till internationella biståndsprogram,
reservationsanslag

2 Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag

3 Andra biståndsprogram, reservationsanslag

4 Styrelsen för internationell utveckling (SIDA),
förslagsanslag

5 Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum),
förslagsanslag

6 Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), förslagsanslag

7 Nordiska afrikainstitutet, förslagsanslag

8 Beredning för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS), förslagsanslag

Prop. 1990/91:100

1 321 450 000

19 778 000

1 000

13 806 000

50 448 000

1 792 000

9 955 000

10 388 000

3 740 000

1 431 358 000

122 608 000

250 000 000

26 045 000

17 300 000

60 000 000

9 253 000

2 000 000

4 795 000

492 001 000

3 319 379 000

7 310 000 000

1 963 000 000

269 588 000

61 710 000

21 027 000

5 739 000

14 600 000

Prop. 1990/91:100

Bidrag till Styrelsen for U-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centrum), förslagsanslag

6 804 000

12 965 043 000

Information om Sverige i utlandet, m.m.

Svenska institutet, reservationsanslag

Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet,
reservationsanslag

Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag

64 439 000

52 250 000

16 274 000

132 963 000

Utrikeshandel och exportfrämjande

Kommerskollegium, ramanslag

Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag
Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter
för skadeersättningar, förslagsanslag
Krigsmaterielinspektionen m.m., förslagsanslag
Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, anslag
Bidrag till ett institut för Japanstudier, reservationsanslag
Kontakter med Central- och Östeuropa, reservationsanslag

50 487 000

259 815 000

1 000

96 000

12 163 000

3 000 000

10 000 000

335 562 000

Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska
området, reservationsanslag

Konferenser om säkerhet och samarbete i Europa (ESK),
förslagsanslag

Information, studier och forskning om freds- och
nedrustningssträvanden m.m., reservationsanslag
Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings-
institut (SIPRI), reservationsanslag
Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och
nedrustning, förslagsanslag

Utrikespolitiska institutet, reservationsanslag

5 358 000

3 750 000

26 000 000

20 692 000

16 016 000

8 719 000

80 535 000

Summa kr. 15 437 462 000

Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100

Prop. 1990/91:100

IV. Försvarsdepartementet

A Försvarsdepartementet m.m.

1 Försvarsdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

B Arméförband

Arméförband:

1 Ledning och forbandsverksamhet,/örj/agya/w/ag

2 Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

C Marinförband

Marinförband:

1 Ledning och förbandsverksamhet,/ors/ogs«nsZag

2 Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

D Flygvapenförband

Flygvapenförband:

1 Ledning och förbandsverksarnhet./önvZng.snn.vZag

2 Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

E Operativ ledning m.m.

Operativ ledning m.m.:

1 Ledning och förbandsverksamhet,/orjZagjansZag

2 Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3 Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

4 Forskning och utveckling, förslagsanslag

46 950 000

6 800 000

53 750 000

* 7 723 100 000

* 2 594 800 000

*432 000 000

10 749 900 000

* 2 537 300 000

* 2 333 000 000

* 169 000 000

5 039 300 000

* 4 094 800 000

* 5 908 800 000

* 375 000 000

10 378 600 000

* 880 660 000

* 121 300 000

* 110 650 000

* 115 000 000

1 227 610 000

* Beräknat belopp

Prop. 1990/91:100

F	Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten
1	Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag	* 117 330 000
2	Försvarets sjukvårdsstyrelse, förslagsanslag	* 37 180 000
3	Anskaffning av anläggningar för gemensamma myndigheter, förslagsanslag	* 64 250 000
4	Fortifikationsförvaltningen, förslagsanslag	* 1 000
5	Försvarets materielverk, förslagsanslag	* 922 200 000
6	Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt, förslagsanslag	* 51 520 000
7	Försvarets radioanstalt, förslagsanslag	* 302 560 000
8	Vämpliktsverket, förslagsanslag	* 159 350 000
9	Militärhögskolan, förslagsanslag	* 62 130 000
10	Försvarets förvaltningsskola, förslagsanslag	* 17 420 000
11	Försvarets mediecenter, förslagsanslag	* 1 000
12	Krigsarkivet, förslagsanslag	* 9 070 000
13	Statens försvarshistoriska museer, förslagsanslag	* 18 620 000
14	Frivilliga försvarsorganisationer m.m., förslagsanslag	* 125 687 000
15	Försvarets datacentral, förslagsanslag	* 1 000
16	Reserv för det militära försvaret, förslagsanslag	* 123 000 000 2 010 320 000
G	Gemensamma myndigheter m.m. utanför försvarsmakten
1	Gemensam försvarsforskning, förslagsanslag	* 403 180 000
2	Försvarets rationaliseringsinstitut, förslagsanslag	* 24 420 000
3	Försvarshögskolan, förslagsanslag	* 6 430 000
4	Kustbevakningen, förslagsanslag	* 242 560 000
5	Anskaffning av material till kustbevakningen, förslagsanslag	* 60 000 000
6	Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret, förslagsanslag	* 7 380 000
7	Reglering av prisstegringar, förslagsanslag	* 3 000 000 000
		3 743 970 000
H	Civil ledning och samordning
1	Överstyrelsen för civil beredskap: F örvaltningskostnader, förslagsanslag	* 52 520 000
2	Civil ledning och samordning, reservationsanslag	* 82 100 000
3	Civilbefälhavama, förslagsanslag	* 28 400 000
4	Signalskydd, reservationsanslag	* 7 700 000
5	Vissa teleanordningar, reservationsanslag	* 9 100 000
		179 820 000

* Beräknat belopp

Prop. 1990/91:100

Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

Befolkningsskydd och räddningstjänst, förslagsanslag
Anläggningar för räddningsskoloma, m.m., förslagsanslag
Skyddsrum, m.m., förslagsanslag

Identitetsbrickor, förslagsanslag

Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.,
förslagsanslag

Frivilligorganisationer inom den civila delen
av totalförsvaret m.m., förslagsanslag

Vapenfristyrelsen, förslagsanslag

* 604 400 000

* 23 100 000

* 535 300 000

* 1 210 000

* 5 000

* 64 550 000

* 148 000 000

1 376 565 000

Psykologiskt försvar

Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag

* 9 200 000

9 200 000

Försörjning med industrivaror

Drift av beredskapslager, förslagsanslag
Beredskapslagring och industriella åtgärder,
reservationsanslag

Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag

* 248 044 000

* 125 642 000

* 1 000

373 687 000

Övriga ändamål

Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Flygtekniska försöksanstalten, förslagsanslag
Beredskapsstyrka för FN-ijänst, förslagsanslag
FN-styrkors verksamhet utomlands, förslagsanslag
Övervakningskontingenten i Korea, förslagsanslag
Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål,
reservationsanslag

Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område,
förslagsanslag

Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad
verksamhet, förslagsanslag

* 1 000

* 10 960 000

* 38 876 000

* 244 540 000

* 4 964 000

* 6 954 000

* 10 898 000

* 1 000

317 194 000

Summa kr. 35 459 916 000

* Beräknat belopp

Prop. 1990/91:100

Socialdepartementet

Socialdepartementet m.m.

Socialdepartementet, förslagsanslag 39 861 000

Utredningar m.m., reservationsanslag 33 575 000

Socialvetenskapliga forskningsrådet,

reservationsanslag 72 179 000

Informationsförsöijning, reservationsanslag
Insatser mot aids, reservationsanslag
Internationell samverkan, förslagsanslag

6 270 000

193 500 000

28 367 000

373 752 000

Administration av socialförsäkring m.m.

Riksförsäkringsverket, förslagsanslag

Allmänna försäkringskassor, förslagsanslag

509 952 000

637 951 000

1 147 903 000

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Allmänna barnbidrag, förslagsanslag

Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag
Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag
Bidragsförskott, förslagsanslag

Barnpensioner, förslagsanslag

Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner,
reservationsanslag

17 200 000 000

2 550 000 000

870 000 000

2 445 000 000

272 000 000

8 200 000

1 000

23 345 201 000

Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom m.m.

Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag
Förtidspensioner, förslagsanslag
Handikappersättningar, förslagsanslag

Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag

Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag
Ålderspensioner, förslagsanslag

Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag

Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension,
förslagsanslag

Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag

7 867 000 000

13 510 000 000

860 000 000

3 000 000

51 345 000 000

41 000 000

1 525 000 000

1 765 000 000

76 919 000 000

Prop. 1990/91:100

Hälso- och sjukvård m.m.

Socialstyrelsen, förslagsanslag

Läkemedelsverket, förslagsanslag

Statens rättskemiska laboratorium, förslagsanslag

Statens rättsläkarstationer, förslagsanslag

Rättspsykiatriska stationer och kliniker,
förslagsanslag

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, förslagsanslag
WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar,
förslagsanslag

Statens institut för psykosocial miljömedicin,
förslagsanslag

Statens bakteriologiska laboratorium:

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Centrallaboratorieuppgifter, förslagsanslag

Försvarsmedicinsk verksamhet, förslagsanslag

Utrustning, reservationsanslag _______

Bidrag till hälsoupplysning m.m., reservationsanslag
Epidemiberedskap m.m., förslagsanslag
Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut

Bidrag till allmän sjukvård m.m., förslagsanslag
Specialistutbildning av läkare m.m., reservationsanslag
Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och
sjukvård i krig, reservationsanslag

Driftkostnader för beredskapslagring m.m., förslagsanslag

Omsorg om barn och ungdom

Bidrag till kommunal barnomsorg, förslagsanslag

Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan
Bammiljörådet, förslagsanslag

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor,
förslagsanslag

1 000

46 195 000

4 943 000

3 190 000

Omsorg om äldre och handikappade

Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m.,
förslagsanslag

Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m., förslagsanslag
Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl., reservationsanslag

Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag

* Beräknat belopp

206 117 000

1 000

* 26 702 000

* 43 149 000

112 979 000
11 117 000

2 329 000

5 170 000

54 329 000

7 035 000

19 072 000

30 375 000

4 512 682 000

30 042 000

* 62 790 000

* 67 210 000

5 191 099 000

13 045 000 000

40 000 000

4 991 000

5 479 000

13 095 470 000

3 496 852 000

729 000 000

43 347 000

100 989 000

Prop. 1990/91:100

5	Ersättning till televerket för texttelefoner, förslagsanslag	52 800 000
6	Ersättning till postverket för befordran av blindskriftsförsändelser, förslagsanslag	68 769 000
7	Kostnader för viss verksamhet för handikappade, förslagsanslag	42 748 000
8	Statens hundskola, förslagsanslag	1 000
9	Statens handikappråd, förslagsanslag	5 621 000
10	Bidrag till handikapporganisationer, reservationsanslag	100 238 000
11	Bilstöd till handikappade, reservationsanslag	206 000 000
		4 846 365 000
H	Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik
1	Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, reservationsanslag	10 542 000
2	Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, förslagsanslag	950 000 000
3	Bidrag till organisationer, reservationsanslag	63 501 000
4	Utvecklings- och försöksverksamhet, reservationsanslag	27 214 000

1 051 257 000

Summa kr. 125 970 047 000

Prop. 1990/91:100

VI. Kommunikationsdepartementet

A Kommunikationsdepartementet m.m.

1 Kommunikationsdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3 Viss internationell verksamhet, förslagsanslag

B Vägväsende m.m.

1 Vägverket: Åmbetsverksuppgifter m.m., förslagsanslag

2 Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag

3 Byggande av riksvägar, reservationsanslag

4 Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag

5 Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar,
reservationsanslag

6 Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,
reservationsanslag

7 Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder,
reservationsanslag

8 Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

30 044 000

4 804 000

4 119 000

38 967 000

8 661 000

6 125 900 000

1 588 270 000

1 073 519 000

811 400 000

629 600 000

724 700 000

* 41 000 000

11 003 050 000

C Trafiksäkerhet

Trafiksäkerhetsverket:

1 Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant,
förslagsanslag

2 Bil och körkortregister m.m., förslagsanslag __

3 Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande

1 000

1 000 2 000

31 799 000

31 801 000

D Järnvägstrafik

1 Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar,
reservationsanslag

2 Nyinvesteringar i stomjämvägar, reservationsanslag

3 Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader,
förslagsanslag

4 Jämvägsinspektionen, förslagsanslag

5 Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

6 Ersättning till statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier, förslagsanslag

3 127 300 000

1 500 000 000

346 000 000

13 136 000

* 37 600 000

1 000

5 024 037 000

* Beräknat belopp

Prop. 1990/91:100

E Sjöfart

Sjöfartsverket

1 Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster,
förslagsanslag

2 Fritidsbåtsregister, förslagsanslag

Övriga sjöfertsändamål

3 Transportstöd för Gotland, förslagsanslag

4 Handelsflottans pensionsanstalt, förslagsanslag

5 Handelsflottans kultur- och fritidsråd, förslagsanslag

6 Ersättning till viss kanal trafik m.m, förslagsanslag

7 Stöd till svenska rederier, förslagsanslag

8 Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag

F Luftfart

1 Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag

2 Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag

3 Civil trafikflygarutbildning, reservationsanslag

G Kollektivtrafik m.m.

1 Transportrådet, förslagsanslag

2 Transportstöd för Norrland m.m., förslagsanslag

3 Riksfärdtjänst, reservationsanslag

4 Kostnader för visst värderingsförfarande, förslagsanslag

5 Köp av interregional persontrafik på järnväg,
reservationsanslag

6 Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
persontrafik på järnväg, reservationsanslag

H Transportforskning

1 Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag

2 Bidrag till statens väg- och trafikinstitut,
reservationsanslag

3 Statens väg- och trafikinstitut: Aterskaffhing av viss
basutrustning, reservationsanslag

4 Transportforskningsberedningen, reservationsanslag

74 200 000

1 000

69 000 000

1 000

59 780 000

5 000 000

550 000 000

757 983 000

* 48 500 000

14 560 000

25 400 000

88 460 000

13 613 000

300 300 000

96 500 000

1 000

558 000 000

138 000 000

1 106 414 000

1 000

52 289 000

5 000 000

43 361 000

100 651 000

* Beräknat belopp

I Övriga ändamål

Prop. 1990/91:100

1 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
förslagsanslag

2 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, reservationsanslag

3 Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Utrustning, reservationsanslag

4 Statens geotekniska institut, förslagsanslag

5 Bidrag till statens geotekniska institut, reservationsanslag

6 Statens haverikommission, förslagsanslag

J Telekommunikationer

1 Statens i&X&a&ranå, förslagsanslag

1 000

125 665 000

17 000 000

1 000

13 825 000

1 000

156 493 000

4 019 000

Summa kr. 18 311 875 000

Prop. 1990/91:100

VII Finansdepartementet

Finansdepartementet m.m.

Finansdepartementet, förslagsanslag
Ekonomiska attachéer, förslagsanslag
Utredningar m.m., reservationsanslag

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Riksskatteverket, förslagsanslag

Regional och lokal skatteförvaltning, förslagsanslag
Kronofogdemyndigheterna, förslagsanslag
Stämpelkostnader, förslagsanslag

Fastighetstaxering, förslagsanslag

Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med
skatteuppbörd m.m., förslagsanslag

Statlig lokalförsörjning

Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag

Inredning och utrustning m.m., reservationsanslag

Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning

Förvaltningskostnader, ramanslag

Kostnader för upplåning och låneförvaltning,
förslagsanslag

Garantiverksamhet, förslagsanslag

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

99 527 000

3 680 000

38 000 000

141 207 000

1 000 071 000

3 325 774 000

844 648 000

2 812 000

40 000 000

56 000 000

5 269 305 000

1 000

12 000 000

12 001 000

70 043 000

611 040 000

1 000

681 085 000

Vissa centrala myndigheter m.m.

Tullverket: Förvaltningskostnader, förslagsanslag

Konjunkturinstitutet, ramanslag

Bankinspektionen, reservationsanslag

Försäkringsinspektionen, reservationsanslag

1 054 523 000

24 270 000

1 000

1 078 795 000

Prop. 1990/91:100

Bidrag och ersättningar till kommunerna

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.,

förslagsanslag 20 698 000 000

Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet

av den kommunala företagsbeskattningen, förslagsanslag ______879 172 000

21 577 172 000

Övriga ändamål

Bidrag till vissa internationella byråer och

oiganisationer m.m., förslagsanslag 250 000

Bidrag till vissa handikappade ägare av

motorfordon, förslagsanslag 15 000 000

Exportkreditbidrag, förslagsanslag 1 000

Kostnader för vissa nämnder, förslagsanslag 1 740 000

Ränteersättningar m.m., förslagsanslag _____________1 000

16 992 000

Summa kr. 28 776 557 000

Prop. 1990/91:100

VIII. Utbildningsdepartementet

A Utbildningsdepartementet m.m.
1	Utbildningsdepartementet, förslagsanslag	49 642 000
2	Utredningar m.m., reservationsanslag	22 330 000
3	Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m., förslagsanslag	21 744 000
		93 716 000
B	Det offentliga skolväsendet Myndigheter
1	Statens skolverk, förslagsanslag	* 371 759 000
2	Statens skolhandikappinstitut, förslagsanslag Utveckling av skolväsendet m.m.	* 26 533 000
3	Utveckling och produktion av läromedel, reservationsanslag	16 084 000
4	Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag	90 487 000
5	Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag	27 221 000
6	Fortbildning m.m., reservationsanslag	178 896 000
7	Särskilda insatser på skolområdet Verksamhetsbidrag	100 298 000
8	Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolväsendet, förslagsanslag	30 276 451 000
9	Bidrag till driften av särskolor m.m., förslagsanslag	992 407 000
10	Bidrag till driften av särvm, förslagsanslag	* 22 387 000
11	Bidrag till undervisning av invandrare i svenska språket, förslagsanslag	* 277 316 000
12	Sameskolor, förslagsanslag	23 509 000
13	Specialskolor m.m., förslagsanslag	294 638 000
14	Statens skolor för vuxna, förslagsanslag	* 31 096 000
15	Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m., förslagsanslag	52 086 000
16	Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag Utrustningsbidrag m.m.	228 007 000
17	Bidrag till utrustning för gymnasier m.m., reservationsanslag	107 427 000
18	Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön i skolorna, reservationsanslag	300 000 000
19	Utrustning för specialskolor m.m., reservationsanslag	8 486 000

33 425 088 000

* Beräknat belopp

Prop. 1990/91:100

C Folkbildning

1 Bidrag till studieförbunden m.m., förslagsanslag

2 Bidrag till driften av folkhögskolor m.m., förslagsanslag

3 Bidrag till viss central kursverksamhet

4 Bidrag till kontakttolkutbildning, förslagsanslag

D Grundläggande högskoleutbildning m.m.

1 Universitets- och högskoleämbetet, förslagsanslag

2 Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna, förslagsanslag

3 Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag

4 Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.,
reservationsanslag

5 Utbildning för tekniska yrken, reservationsanslag

6 Utbildning för administrativa, ekonomiska och

sociala yrken, reservationsanslag

7 Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag

8 Utbildning för undervisningsyrken, reservationsanslag

9 Utbildning för kultur- och informationsyrken,
reservationsanslag

10 Lokala och individuella linjer samt fristående kurser,
reservationsanslag

11 Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.,
reservationsanslag

E Forskning och forskarutbildning

1 Humanistiska fakulteterna, reservationsanslag

2 Teologiska fakulteterna, reservationsanslag

3 Juridiska fakulteterna, reservationsanslag

4 Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m., reservationsanslag

5 Medicinska fakulteterna, reservationsanslag

6 Odontologiska fakulteterna, reservationsanslag

I Farmaceutiska fakulteten, reservationsanslag

8 Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m.,
reservationsanslag

9 Tekniska fakulteterna, reservationsanslag

10 Temaorienterad forskning, reservationsanslag

II Konstnärligt utvecklingsarbete, reservationsanslag

12 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål,
reservationsanslag

13 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning
m.m., förslagsanslag

* Beräknat belopp

* 1 166 633 000

* 676 288 000

* 41 400 000

* 4 252 000

1 888 573 000

116 515 000

2 011 598 000

65 857 000

78 697 000

1 445 777 000

565 201 000

537 890 000

1 007 063 000

334 468 000

739 826 000

253 004 000

7 155 896 000

362 382 000

29 253 000

35 124 000

438 509 000

829 844 000

89 055 000

31 616 000

833 398 000

873 400 000

38 136 000

18 037 000

103 668 000

1 279 630 000

Prop. 1990/91:100

14	Forskningsrådsnämnden, reservationsanslag	79 606 000
15	Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag	177 352 000
16	Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag	329 814 000
17	Naturvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag	454 687 000
18	Rymdforskning, reservationsanslag	30 617 000
19	Europeisk forskningssamverkan, förslagsanslag	303 680 000
20	Kungl. biblioteket, reservationsanslag	82 941 000
	Arkivet för ljud och bild:
21	Förvaltningskostnader, förslagsanslag 14 021 000
22	Insamlingsverksamhet m.m., reservationsanslag 495 000	14 516 000
23	Institutet för rymdfysik, reservationsanslag	34 214 000
24	Manne Siegbahninstitutet för fysik, reservationsanslag	21 654 000
25	Polarforskning, reservationsanslag	18 996 000
26	Vissa bidrag till forskningsverksamhet, reservationsanslag	30 100 000
		6 540 229 000
F	Studiestöd m.m.
1	Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag	157 095 000
2	Studiehjälp m.m., förslagsanslag	2 688 400 000
3	Studiemedel m. m., förslagsanslag	3 683 000 000
4	Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag	1 628 100 000
5	Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag	96 800 000
6	Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag	* 106 474 000
7	Utbildningsarvoden till studerande vid vissa lärarutbildningar, förslagsanslag	126 800 000
		8 486 669 000
G	Kulturverksamhet m.m.
	Allmän kulturverksamhet m.m.
1	Statens kulturråd, förslagsanslag	21 611 000
2	Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet m.m., reservationsanslag	104 254 000
3	Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag Ersättningar och bidrag till konstnärer	5 646 000
4	Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer	54 601 000
5	Bidrag till konstnärer, reservationsanslag	30 562 000
6	Inkomstgarantier för konstnärer, förslagsanslag	12 858 000
7	Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m., förslagsanslag	79 227 000
8	Ersättning till rättighetshavare på musikområdet	3 245 000

* Beräknat belopp

Prop. 1990/91:100

	Teater, dans och musik
9	Bidrag till Svenska riksteatem, reservationsanslag	163 805 000
10	Bidrag till Operan, reservationsanslag	213 937 000
11	Bidrag till Dramatiska teatern, reservationsanslag	125 587 000
12	Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag	66 540 000
13	Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter, förslagsanslag	1 000
14	Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag	209 350 000
15	Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och musikinstitutioner, förslagsanslag	350 161 000
16	Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m., reservationsanslag	53 910 000
17	Bidrag till Musikaliska akademien	2 698 000
	Bibliotek
18	Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag Bildkonst, konsthantverk m.m.	33 094 000
19	Statens konstråd, förslagsanslag	4 734 000
20	Förvärv av konst för statens byggnader m.m., reservationsanslag	28 101 000
21	Utställning av nutida svensk konst i utlandet, reservationsanslag	1 566 000
22	Bidrag till Akademien for de fria konsterna	1 519 000
	Arkiv
23	Riksarkivet och landsarkiven, förslagsanslag	117 906 000
24	Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt visarkiv, förslagsanslag	22 485 000
25	Svenskt biografiskt lexikon, förslagsanslag	2 928 000
26	Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och materiel m.m., reservationsanslag	5 966 000
	Kulturmiljövård
27	Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader, förslagsanslag	79 492 000
28	Kulturmiljövård, reservationsanslag	82 776 000
29	Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag Museer och utställningar	1 000
30	Centrala museer: Förvaltningskostnader, förslagsanslag	394 138 000
31	Centrala museer: Vissa kostnader för utställning och samlingar m.m., reservationsanslag	14 495 000
32	Bidrag till Skansen, förslagsanslag	16 384 000
33	Bidrag till vissa museer	26 543 000
34	Bidrag till regionala museer, förslagsanslag	61 025 000
35	Riksutställningar, reservationsanslag	28 219 000
36	Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag	100 000

Prop. 1990/91:100

Forskning

37 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet,
reservationsanslag

21 654 000

2 441 119 000

H Massmedier m.m.

Film m.m.

1 Statens biografbyrå, ramanslag

2 Fraktstöd för film, förslagsanslag

3 Filmstöd, reservationsanslag

4 Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag

Dagspress och tidsskrifter

5 Presstödsnämnden och taltidningsnämnden./önr/flgjan^/ag

6 Driftsstöd till dagspressen, förslagsanslag

7 Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag

8 Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
dagspressen, förslagsanslag

9 Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag

10 Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag

11 Stöd till radio- och kassettidningar, reservationsanslag

12 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation
och litteratur, reservationsanslag

7 554 000

* 1 213 000

* 55 739 000

11 289 000

4 679 000

440 300 000

35 800 000

1 000

79 500 000

21 002 000

63 555 000

7 634 000

Litteratur

13 Litteraturstöd, reservationsanslag

14 Kreditgarantier till bokförlag, förslagsanslag

15 Stöd till bokhandel, reservationsanslag

16 Distributionsstöd till fackbokhandel m.m.,
förslagsanslag

17 Lån för investeringar i bokhandel m.m.,
reservationsanslag

Talboks- och punktskriftsbiblioteket:

18 Förvaltningskostnader, förslagsanslag

19 Produktionskostnader, reservationsanslag

20 Bidrag till Svenska språknämnden m.m.,
förslagsanslag

Radio och television

Sveriges Radio m.m.

Kabelnämnden:

21 F örvaltningskostnader, förslagsanslag

22 Stöd till lokal programverksamhet,
reservationsanslag

22 016 000

38 837 000

3 863 000

1 250 000

* Beräknat belopp

3 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100

38 724 000

1 000

3 025 000

3 814 000

2 290 000

60 853 000

2 930 000

5 113 000

	Prop. 1990/91:100
23 Närradionämnden, förslagsanslag	4 345 000
24 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland,
förslagsanslag	24 488 000
25 Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till
europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag	2 926 000 876 775 000
I Lokalförsörjning m.m.
1 Utrustningsnämnden för universitet och högskolor,
förslagsanslag	14 310 000
2 Inredning och utrustning av lokaler vid högskole-
enheterna m.m., reservationsanslag	670 000 000

684 310 000

Summa kr. 61 592 375 000

Prop. 1990/91:100

IX. Jordbruksdepartementet

A Jordbruksdepartementet m.m.

1	Jordbruksdepartementet, förslagsanslag	25 771 000
2	Lantbruksråd, förslagsanslag	5 435 000
3	Utredningar m.m., reservationsanslag	9 349 000
4	Bidrag till vissa internationella organisationer m.m., förslagsanslag	32 880 000
		73 435 000
B	Jordbruk och trädgårdsnäring
1	Statens jordbruksverk, ramanslag	115 576 000
2	Lantbruksstyrelsen, förslagsanslag	1 000
3	Statens jordbruksnämnd, förslagsanslag	1 000
4	Bidrag till jordbrukets rationalisering, m.m., förslagsanslag	15 000 000
5	Markförvärv för jordbrukets rationalisering, reservationsanslag	1 000
6	Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti, förslagsanslag	15 000 000
7	Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag	10 000 000
8	Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag	30 000 000

9 Stöd till avbytarverksamhet m.m.,

förslagsanslag 445 000 000

10 Prisstöd till jordbruket i norra Sverige,

förslagsanslag		* 660 000 000
11 Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige, reservationsanslag 12 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.,		50 000 000
reservationsanslag		1 700 000
13 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag		5 075 752 000
14 Rådgivning och utbildning, reservationsanslag 15 Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland		40 000 000
m.m., förslagsanslag 16 Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering,		* 28 000 000
m.m., förslagsanslag		5 000 000
		6 491 031 000
C Skogsbruk
1 Skogsvårdsoiganisationen, förslagsanslag Skogsvård sorganisationen: 2 Myndighetsuppgifter, ramanslag 281	118 000	1 000
3 Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag	1 000
4 Investeringar, reservationsanslag 20 885 000		302 004 000

* Beräknat belopp

5 Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag

6 Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag

7 Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag

8 Bidrag till trygghetsförsäkring för skogsbrukare,
reservationsanslag

D Fiske

1 Fiskeristyrelsen, förslagsanslag

2 Fiskenämndema, förslagsanslag

3 Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag

4 Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag

5 Bidrag till fiskets rationalisering m.m.,
förslagsanslag

6 Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag

7 Täckande av förluster vid statlig kredit-

garanti till fiske, förslagsanslag

8 Prisreglerande åtgärder på fiskets område,
förslagsanslag

9 Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.,
förslagsanslag

E Rennäring m.m.

1 Främjande av rennäringen, reservationsanslag

2 Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag

3 Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag

F Djurskydd och djurhälsovård

1 Statens veterinärmedicinska anstalt:

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

2 Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt,
reservationsanslag

3 Distriktsveterinäroiganisationen:
Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

4 Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, reservationsanslag

5 Bidrag till avlägset boende djurägare för
veterinärvård, förslagsanslag

6 Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder,
reservationsanslag

* Beräknat belopp

Prop. 1990/91:100

153 300 000

40 000 000

14 900 000

20 000 000

530 205 000

* 44 872 000

* 10 976 000

* 7 830 000

* 1 000

* 9 400 000

* 40 000 000

* 1 000

1 000 000

114 081 000

10 593 000

30 000 000

12 320 000

52 913 000

1 000

61 198 000

1 000

84 984 000

2 217 000

29 300 000

7 Centrala försöksdjursnämnden, reservationsanslag

8 Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
förslagsanslag

G Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

1 Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

2 Bidrag till statens utsädeskontroll,
reservationsanslag

3 Statens växtsortnämnd, ramanslag

4 Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

5 Bidrag till statens maskinprovningar, reservationsanslag

6 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket,
reservationsanslag

1 Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag

H Livsmedel

1 Statens livsmedelsverk, ramanslag

2 Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning
m.m., förslagsanslag

3 Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden,
förslagsanslag

4 Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring,
reservationsanslag

5 Kostnader för beredskapslagring av livsmedel

m.m., förslagsanslag

6 Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m.,
förslagsanslag

7 Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall,
förslagsanslag

8 Livsmedelsstatistik, förslagsanslag

I Utbildning och forskning

1 Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag

2 Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet,
förslagsanslag

3 Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges
lantbruksuniversitet m.m., reservationsanslag

* Beräknat belopp

Prop. 1990/91:100

5 112 000

39 750 000

222 563 000

1 000

2 748 000

592 000

1 000

7 020 000

*60 000 000

2 500 000

72 862 000

89 959 000

1 000

3 482 000

*103 000 000

*201 308 000

183 000 000

1 000

13 627 000

594 378 000

616 512 000

265 704 000

55 450 000

Prop. 1990/91:100

4 Skogs- och jordbrukets forskningsråd,

reservationsanslag 156 725 000

5 Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag 99 800 000

6 Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien,

förslagsanslag __________742 000

1 194 933 000

Summa kr. 9 346 401 000

Prop. 1990/91:100

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet m.m.

Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag
Utredningar m.m., reservationsanslag
Internationellt samarbete, förslagsanslag
Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag

51 990 000

18 265 000

20 200 000

5 904 000

96 359 000

Arbetsmarknad m.m.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag

AMU-gruppen:

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag 1 000

Bidrag till vissa driftutgifter, reservationsanslag 1 000 000

Investeringar, förslagsanslag _____________1 000

Arbetsdomstolen, ramanslag

Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag

Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar,
förslagsanslag

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag

Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten,
reservationsanslag

Arbetslivsfrågor

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen,
förslagsanslag

Arbetsmiljöinstitutet, förslagsanslag

Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig

apparatur, reservationsanslag

Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag

Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag,
förslagsanslag

Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragverksamhet,

förslagsanslag

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag

Bidrag till Stiftelsen Samhall, förslagsanslag

2 619 139 000

11 418 687 000

1 002 000

12 564 000

1 490 000

74 000

1 000

6 500 000

14 059 457 000

362 443 000

94 192 000

4 637 000

753 153 000

452 230 000

1 000

5 416 489 000

4 557 000 000

11 640 145 000

Prop. 1990/91:100

D	Invandring m.m.
1	Statens invandrarverks förvaltningskostnader, förslagsanslag	402 164 000
2	Förläggningskostnader,/ÖrsZ«gsans/ag	2 153 000 000
3	Åtgärder för invandrare, reservationsanslag	21 563 000
4	Överföring av flyktingar m.m., förslagsanslag	14 000 000
5	Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar m.m., förslagsanslag	4 464 000 000
6	Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen, reservationsanslag	14 989 000
7	Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m., förslagsanslag	3 412 000
8	Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl., förslagsanslag	52 500 000
		7 125 628 000
	Summa kr.	32 921 589 000

Prop. 1990/91:100

XI. Bostadsdepartementet

Bostadsdepartementet m.m.

Bostadsdepartementet, förslagsanslag

Utredningar m.m., reservationsanslag

Bidrag till vissa internationella organisationer m.m.,
reservationsanslag

Bostadsförsörjning m.m.

Boverket, förslagsanslag

Länsbostadsnämnderna, förslagsanslag

Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag

Räntebidrag m.m., förslagsanslag

Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda
lägenheter m.m., förslagsanslag

Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m.,
förslagsanslag

Bostadsbidrag m.m., förslagsanslag

Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m., förslagsanslag
Bidrag till förbättring av boendemiljön, förslagsanslag
Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag
Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag
Byggnadsforskning, reservationsanslag

Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag

Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag
Bidrag till statens institut för byggnadsforskning,
reservationsanslag

Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning,
reservationsanslag

Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag
Information och utbildning m.m., reservationsanslag
Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag
Statens va-nämnd, förslagsanslag

Fastighetsdataver kamheten

29 320 000

7 500 000

1 380 000

38 200 000

129 756 000

58 263 000

1 000 000

22 710 000 000

50 000 000

315 000 000

2 200 000 000

252 000 000

1 000 000

75 000 000

25 000 000

186 600 000

21 000 000

1 000

49 062 000

1 000 000

5 500 000 000

10 500 000

85 000 000

4 183 000

31 674 365 000

Centralnämnden för fastighetsdata, förslagsanslag 89 607 000

Utrustning m.m. för fästighetsdataverksamhet, reservationsanslag ________2 000 000

91 607 000

4 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100

Prop. 1990/91:100

D Lantmäteriet

1 Lantmäteriet, förslagsanslag

2 Plangenomförande, ramanslag

3 Landskapsinformation, ramanslag

4 Försvarsberedskap, ramanslag

5 Utrustning m.m. för lantmäteriet, reservationsanslag

1 000

181 333 000

205 609 000

4 064 000

9 801 000

400 808 000

E Idrott

1 Stöd till idrotten, reservationsanslag 401 028 000

2 Stöd till idrottens forskning och utveckling m.m.,

reservationsanslag _______10 100 000

411 128 000

Summa kr. 32 616 108 000

Prop. 1990/91:100

XII. Industridepartementet

A Industridepartementet m.m.

1 Industridepartementet, förslagsanslag

2 Industriråd/industriattaché, förslagsanslag

3 Utredningar m.m., reservationsanslag

4 Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling,
förslagsanslag

B Industri m.m.

Statens industriverk:

1 Förvaltningskostnader, förslagsanslag * 65 957 000

2 Utredningsverksamhet, reservationsanslag _____* 5 250 000

3 Sprängämnesinspektionen, förslagsanslag

4 Åtgärder för att främja industridesign,

reservationsanslag

5 Främjande av hemslöjden, förslagsanslag

6 Stöd till turism och rekreation, reservationsanslag

7 Småföretagsutveckling, reservationsanslag

8 Täckande av förluster vid viss garantigivning

m.m., förslagsanslag

9 Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,

reservationsanslag

C Exportkrediter m.m.

1 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom

AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag

2 Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m., förslagsanslag

3 Ersättning för extra kostnader för förmånlig kredit-
givning till u-länder, förslagsanslag

4 Åtgärder för att främja utländska investeringar

i Sverige, reservationsanslag

48 000 000

1 045 000

16 615 000

6 720 000

72 380 000

71 207 000

1 000

5 200 000

5 590 000

123 000 000

* 215 300 000

10 000 000

85 000 000

515 298 000

1 000

80 000 000

* 1 500 000

81 502 000

D Mineralförsörjning m.m.

Sveriges geologiska undersökning:

1 Geologisk undersökningsverksamhet m.m.,
ramanslag

2 Utrustning, reservationsanslag

3 Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag

103 379 000

10 000 000

4 000 000

117 379 000

* Beräknat belopp

Prop. 1990/91:100

Statens gruvegendom:

Prospektering m.m., reservationsanslag

Egendomsförvaltning m.m., förslagsanslag

Statsägda företag m.m.

Ränta och amortering på statens skuld till

SSAB Svenskt Stål AB, förslagsanslag

Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag
Infriande av pensionsgaranti för FFV AB,
förslagsanslag

56 300 000

7 481 000

63 781 000

181 160 000

31 238 000

130 000 000

1 000

161 239 000

Teknisk utveckling m.m.

Styrelsen för teknisk utveckling:

Teknisk forskning och utveckling,
reservationsanslag
Förvaltningskostnader, förslagsanslag

Bidrag till stiftelsen Sveriges teknisk-
vetenskapliga attachéverksamhet, reservationsanslag
Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag
Europeiskt rymdsammarbete m.m., förslagsanslag
Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag
Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete,
reservationsanslag

Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

Bidrag till statens provningsanstalt, reservationsanslag
Styrelsen för teknisk ackreditering:

Myndighetsverksamhet, reservationsanslag

Bidrag till riksmätplatsverksamhet,
reservationsanslag _______

Bidrag till vissa internationella oiganisationer,
förslagsanslag

Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
Bidrag till Standardiseringskommissionen
Patent- och registreringsverket:

Immaterialrätt m.m., förslagsanslag

Bolagsärenden, förslagsanslag ______

Patentbesvärsrätten, förslagsanslag
Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet,
reservationsanslag

Materialteknisk forskning, reservationsanslag
Forskning för ett avfellssnålt samhälle:
Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag

* 818 815 000

* 86 368 000

905 183 000

34 261 000

* 67 000 000

406 098 000

56 742 000

*61 000 000

1 000

48 295 000

* Beräknat belopp

1 000

8 776 000

8 777 000

4 272 000

6 750 000

41 184 000

4 000

2 000

6 000

9 814 000

50 000 000

26 200 000

16 610 000

1 742 193 000

Prop. 1990/91:100

G	Regional utveckling
1	Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag	350 000 000
2	Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag	972 000 000
3	Täckande av förluster på grund av kreditgarantier till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag	1 000
4	Ersättning för nedsättning av socialavgifter, förslagsanslag	250 000 000
5	Sysselsättningsbidrag,/örjZagjn/wZng	250 000 000
6	Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder m.m., reservationsanslag	186 000 000
7	Glesbygdsdelegationen, reservationsanslag	16 200 000
8	Expertgruppen för forskning om regional utveckling (ERU), reservationsanslag	6 480 000
9	Kapitaltillskott till en utvecklingsfond för Västnorden, förslagsanslag	3 050 000
		2 033 731 000
H	Energi Statens energiverk:
1	Förvaltningskostnader, ramanslag * 49 588 000
2	Utredningar m.m. och information, reservationsanslag * 15 243 000
3	Elsäkerhet m.m., reservationsanslag 1 000	64 832 000
4	Statens elektriska inspektion, ramanslag	* 12 069 000
5	Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, förslagsanslag	1 000
6	Energiforskning, reservationsanslag	* 343 800 000
7	Drift av beredskapslager, förslagsanslag	* 407 251 000
8	Beredskapslagring och industriella åtgärder, reservationsanslag	* 7 270 000
9	Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m., förslagsanslag	1 000
10	Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag	* 21 930 000
		857 154 000

Summa kr. 5 644 657 000

* Beräknat belopp

Prop. 1990/91:100

XIII. Civildepartementet

A Civildepartementet m.m.

1 Civildepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3 Regeringskansliets förvaltningskontor, förslagsanslag

B Utvecklingsfrågor

1 Vissa utvecklingsåtgärder, reservationsanslag

2 Statskontoret, ramanslag

3 Anskaffning av ADB-utrustning, reservationsanslag

4 Riksrevisionsverket, ramanslag

5 Statens arbetsgivarverk, ramanslag

6 Statens arbetsmiljönämnd, förslagsanslag

7 Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet,
förslagsanslag

Statens institut för personalutveckling:

8 Bidrag till myndighetsuppgifter 13 520 000

9 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag ____________1 000

C Statistik, förvaltning m.m.

1 Statens löne- och pensionsverk, förslagsanslag

Statistiska centralbyrån:

2 Statistik, register och prognoser, ramanslag 431 442 000

3 Uppdragsverksamhet, förslagsanslag _____________1 000

4 Lönekostnader vid viss omskolning och

omplacering, förslagsanslag

5 Kammarkollegiet, förslagsanslag

6 Statens person- och adressregistemämnd, förslagsanslag

7 Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag

8 Bidrag till Statshälsan, förslagsanslag

9 Viss förslagsverksamhet m.m., förslagsanslag

10 Vissa skadeersättningar m.m., förslagsanslag

11 Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån,
förslagsanslag

12 Externa arbelstagarkonsulter,/ör.v/ag.vflm/ag

13 Administration av statens personskadeförsäkring m.m.,
förslagsanslag

14 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.,
förslagsanslag

15 Folk- och bostadsräkningar, reservationsanslag

61 193 000

39 235 000

386 940 000

487 368 000

38 000 000

90 567 000

533 000 000

153 222 000

57 136 000

3 020 000

1 000 000

13 521 000

889 466 000

1 000

431 443 000

1 000

17 686 000

720 000

1 125 000

357 000 000

1 000

8 409 000

14 000 000

1 600 000 000

16 874 000

2 447 262 000

Prop. 1990/91:100

D Länsstyrelserna m.m.

1 Länsstyrelserna m.m., ramanslag

E Polisväsendet

1 Rikspolisstyrelsen, förslagsanslag

2 Säkerhetspolisen, förslagsanslag

3 Statens kriminaltekniska laboratorium, förslagsanslag

4 Lokala polisorganisationen, förslagsanslag

5 Utrustning m.m. för polisväsendet, reservationsanslag

6 Underhåll och drift av motorfordon m.m., förslagsanslag

7 Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg,
förslagsanslag

8 Diverse utgifter, förslagsanslag

F Konkurrens- och konsumentfrågor

1 Marknadsdomstolen, förslagsanslag

2 Näringsfrihetsombudsmannen, förslagsanslag

3 Statens pris- och konkurrensverk, förslagsanslag

4 Konsumentverket, förslagsanslag

5 Allmänna reklamationsnämnden, förslagsanslag

6 Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag

7 Konsumentforskning, reservationsanslag

8 Bidrag till miljömärkning av produkter, reservationsanslag

G Stöd till trossamfund m.m.

1 Bidrag till trossamfund, reservationsanslag

2 Bidrag till ekumenisk verksamhet

3 Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m.,
reservationsanslag

H Folkrörelse- coh ungdomsfrågor, kooperativa frågor m.m.

1 Statens ungdomsråd, förslagsanslag

2 Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.,
reservationsanslag

3 Stöd till internationellt ungdomssamarbete, reservationsanslag

4 Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet,
förslagsanslag

* Beräknat belopp

1 639 722 000

906 214 000

360 000 000

34 244 000

7 381 700 000

243 500 000

164 048 000

1 000

7 349 000

9 097 056 000

4 108 000

12 508 000

56 523 000

75 645 000

12 808 000

2 000 000

2 700 000

168 292 000

67 736 000

876 000

1 350 000

69 962 000

5 596 000

98 373 000

* 2 298 000

3 300 000

5 Lotterinämnden, ramanslag

6 Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag

7 Bidrag till folkrörelserna, reservationsanslag

Prop. 1990/91:100

2 074 000

5 000 000

100 000 000

216 641 000

I Jämställdhetsfrågor

1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., förslagsanslag

2 Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag

* 3 996 000

* 12 854 000

16 850 000

Summa kr. 15 032 619 000

* Beräknat belopp

XIV. Miljödepartementet

Prop. 1990/91:100

Miljödepartementet m.m.

Miljödepartementet, förslagsanslag

Utredningar m.m., reservationsanslag

* 28 727 000

* 19 000 000

47 727 000

Miljövård

Statens naturvårdsverk, ramanslag

Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag

Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag
Miljöforskning, reservationsanslag

Forskning för ett avfellssnålt samhälle: Avfallshantering,
reservationsanslag

Koncessionsnämnden för miljöskydd, förslagsanslag
Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond, förslagsanslag
Visst internationellt miljösamarbete, förslagsanslag
Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag
Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter,
reservationsanslag

Kemikalieinspektionen, förslagsanslag
Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag

* 384 516 000

* 167 585 000

* 100 000 000

* 112 351 000

* 4 000 000

* 14 253 000

* 22 000 000

* 10 850 000

* 25 000 000

* 11 400 000

* 1 000

* 100 000 000

951 956 000

Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet,

förslagsanslag 1 000

Bidrag till statens strålskyddsinstitut, reservationsanslag 32 823 000

Statens kämkraftinspektion:

Förvaltningskostnader, reservationsanslag 1 000

Kämsäkerhetsforskning, reservationsanslag _____________1 000 2 000

Statens kämbränslenämnd, reservationsanslag 1 000

Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet

m.m., förslagsanslag ______19 573 000

52 400 000

Summa kr. 1 052 083 000

* Beräknat belopp

Prop. 1990/91:100

XV. Riksdagen och dess myndigheter m.m.

Riksdagen

Ersättningar till riksdagens ledamöter m.m., förslagsanslag
Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag
Bidrag till studieresor, förslagsanslag

Bidrag till IPU, RIFO m.m., förslagsanslag

Bidrag till partigrupper, förslagsanslag

Förvaltningskostnader, förslagsanslag

Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, reservationsanslag

Riksdagens byggnader, reservationsanslag

Riksdagstryck

Bidrag till riksdagsledamöternas deltagande i
internationella konferenser m.m., reservationsanslag

255 590 000

16 200 000

700 000

1 746 000

52 011 000

242 869 000

262 000

14 400 000

38 470 000

3 400 000

625 648 000

Riksdagens myndigheter

Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen,
förslagsanslag

Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag
Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli:

25 544 000

10 991 000

F örvaltningskostnader, förslagsanslag

Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i
gemenamma kostnader för Nordiska rådet, förslagsanslag

7 963 000

12 851 000

57 349 000

Summa kr. 682 997 000

XVI. Räntor på statsskulden, m.m.

1 Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag

Prop. 1990/91:100

61 000 000 000

XVII. Oförutsedda utgifter

1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag

Prop. 1990/91:100

1 000 000

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Prop. 1990/91:100

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden

Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström,
Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Asbrink

Föredragande: statsråden Larsson, Johansson, Freivalds, Hjelm-Wallén,
Gradin, R. Carlsson, Thalén, Lindqvist, G. Andersson, Asbrink, Görans-
son, Persson, Hellström, Sahlin, Lööw, Lönnqvist, Molin, Wallström,
Dahl

Proposition med förslag till statsbudget för budget-
året 1991/92

Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa
budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som
skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92.
Anförandena och i förekommande fäll översikter över förslagen redovisas
i underprotokollen för resp, departement.

Statsrådet Larsson anför:

Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbud-
get för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster
och utgifter upprättats.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet
med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört
för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under-
protokollen jämte översikter över förslagen skall bifogas propositionen
enligt följande:

Finansplanen

Utveckling av offentlig sektor - gemensamma frågor

Kungliga hov- och slottsstatema

(första huvudtiteln)

Justitiedepartementet

(andra huvudtiteln)

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

Försvarsdepartementet

(fjärde huvudtiteln)

Socialdepartementet

(femte huvudtiteln)
Kommunikationsdepartementet

(sjätte huvudtiteln)

Finansdepartementet

(sjunde huvudtiteln)

U tb i ldni ngsdepartementet

(åttonde huvudtiteln)

Jordbruksdepartementet

(nionde huvudtiteln)
Arbetsmarknadsdepartementet

(tionde huvudtiteln)

Bostadsdepartementet

(elfte huvudtiteln)

Industridepartementet

(tolfte huvudtiteln)

Civildepartementet

(trettonde huvudtiteln)

M i lj ödepartementet

(fjortonde huvudtiteln)

Riksdagen och dess myndigheter m.m.

(femtonde huvudtiteln)

Räntor på statsskulden, m.m.

(sextonde huvudtiteln)

Oförutsedda utgifter

(sjuttonde huvudtiteln)

Beredskapsbudget för
totalförsvarets civila del

Bilaga 1 Prop. 1990/91:100

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 5

Bilaga 6

Bilaga 7

Bilaga 8

Bilaga 9

Bilaga 10

Bilaga 11

Bilaga 12

Bilaga 13

Bilaga 14

Bilaga 15

Bilaga 16

Bilaga 17

Bilaga 18

Bilaga 19

Bilaga 20

gotab 97411, Stockholm 1991

Bilaga 1 till budgetpropositionen 1991

Finansplanen

Prop.

1990/91:100

Bil. 1

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande: statsrådet Larsson

Anmälan till budgetpropositionen 1991 såvitt avser
finansplanen

Finansplan

1 Den ekonomisk-politiska strategin i
sammanfattning

Den svenska ekonomin präglas i dag av allvarliga problem. Under en
stor del av 1980-talet var den ekonomiska utvecklingen i Sverige god.
Näringslivets investeringar ökade, statsfinanserna sanerades och allt fler
fick arbete. Men framstegen och framtidstron skapade också krav och
förväntningar som ledde till att resurserna blev hårt utnyttjade. Infla-
tionen blev hög, tillväxten försvagades och balansen i utlandsaffärema
försämrades.

Under det gångna året har statsmakterna vidtagit ett antal ekonomisk-
politiska åtgärder för att åstadkomma balans i den svenska ekonomin och
återvinna tillväxten. Arbetet med att stabilisera ekonomin måste fullföljas
med kraft under det närmaste året. Finanspolitiken måste vara fortsatt
stram. En nedväxling från inflationslöner till reallöner måste nu ovill-
korligen komma till stånd. Samtidigt måste sparande och investeringar
främjas. Det krävs en bred uppslutning kring detta handlingsprogram.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

1.1 Den internationella bakgrunden

Omvärldens betydelse for den svenska utvecklingen har ökat kraftigt
under det gångna årtiondet. Den kommer att tillta ytterligare, inte minst
genom de politiska förändringarna och den ekonomiska integrationen i
Europa.

Vid den europeiska säkerhetskonferensens toppmöte i Paris i november
1990 lades grunden till en ny säkerhetsordning i Europa. I Öst- och
Centraleuropa har stora steg tagits i riktning mot demokrati och mark-
nadsnadsekonomi. Inom EG har samarbetet fördjupats.

Förhandlingarna mellan EG och EFTA om ett omfattande avtal om
ekonomiskt samarbete har nu nått fram till ett avgörande skede. Vid det
gemensamma ministermötet i slutet av 1990 mellan EG och EFTA togs
väsentliga steg mot ett avtal.

Regeringen förklarade i skrivelse till riksdagen hösten 1990 (skr.
1990/91:50) att den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europa-
politiken som tydligare och i mer positiva ordalag skulle klaigöra
Sveriges ambitioner att bli medlem av Europeiska gemenskapen. Bak-
grunden var den positiva och snabba utvecklingen i Europa. Riksdagen
har därefter uttalat att Sverige bör eftersträva att bli medlem i den Euro-
pé’ska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik.

Det är regeringens ambition att efter en samlad bedömning av de
utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämn-
den lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG.

En konsekvens av den internationella utvecklingen är att handeln mel-
lan länderna ökar och att konkurrensen skärps. Detta förbättrar förutsätt-
ningarna för den ekonomiska tillväxten men ställer samtidigt krav på
strukturell förnyelse inom länderna.

Men internationaliseringen skapar framför allt möjligheter. Särskilt
gäller detta för länder som i likhet med Sverige länge byggt sitt välstånd
på handel med omvärlden. Våra företag har utvecklats i en intensiv ut-
ländsk konkurrens och har goda möjligheter att ta vara på de fördelar
som den ökade internationella integrationen medför.

1.2 Den svenska ekonomin — starka sidor och svaga

Den svenska ekonomin präglas av problem. Men den har också en rad
starka sidor. Den ekonomiska politiken måste baseras på en samlad be-
dömning av alla dessa faktorer.

Det centrala stabiliseringspolitiska problemet är inflationen. Den med-
för att konkurrenskraften urholkas, osäkerheten ökar och ekonomin fun-
gerar sämre. Därmed hotas den fulla sysselsättningen. Inflationen leder
också till omfattande och godtyckliga omfördelningar av förmögenheter.
I en politik för rättvisa och full sysselsättning måste inflationsbekämp-
ningen överordnas andra ambitioner och krav.

Den ekonomiska tillväxten är för låg. Under 1980-talet har visserligen
tillväxten varit i nivå med jämförbara industriländers. Till skillnad från
tidigare decennier under efterkrigstiden har emellertid tillväxten i stor

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

utsträckning burits upp av en snabb sysselsättningstillväxt. Produktivitets-
tillväxten har särskilt under senare år varit mycket svag.

Bytesbalansen har under flera år försvagats. Det sammanhänger i hög
grad med den försämrade konkurrenskraften. Men det är också en följd
av att svenska företags investeringar i utlandet har ökat, inte minst i
aktier och fastigheter. Delvis är detta en naturlig följd av näringslivets
internationalisering. Det återspeglar också delvis finansiella omplacering-
ar av engångskaraktär.

Sparandet i ekonomin är otillräckligt. Även när sparandet var som
högst under 1980-talet var det inte i nivå med de bästa åren på 1960- och
1970-talen. Hushållens sparande ökar nu samtidigt som sparandet i den
offentliga sektorn upprätthålls. Men detta är inte tillräckligt för att
finansiera de nödvändiga investeringarna; det är nödvändigt att återställa
konkurrenskraften och att förbättra sparandet också i företagssektorn.

Men den svenska ekonomin har också starka sidor som ger goda för-
utsättningar för högre tillväxt och ökat välstånd under 1990-talet:

Sverige tillhör de länder som har allra högst levnadsstandard. Väl-
ståndet är också jämnare fördelat än i något jämförbart land. Arbetslöshe-
ten är låg och i ett internationellt perspektiv fungerar vår arbetsmarknad
väl. Det offentliga trygghetssystemet bidrar till att underlätta de
omställningar som är en förutsättning för en väl utvecklad och växande
ekonomi.

En annan stark sida är näringslivets finansiella ställning. Efter en lång
period med goda vinster är soliditeten god. Investeringarna har under en
rad år varit höga, vilket ger goda förutsättningar för en expansion när
kostnadsläget har anpassats till vad som råder i omvärlden. Den svenska
industrins struktur är väsentligt bättre än i böljan av 1980-talet.

De offentliga finanserna är också starka. De offentliga utgifternas andel
av BNP har nedbringats från ca 67 % 1982 till ca 61 1/2 % år 1990.
Statsbudgeten, som 1982 visade ett underskott på 13 % av BNP, är i dag
i balans.

De strukturella reformer som genomförts eller beslutats kommer att få
gynnsamma effekter under hela 1990-talet. Viktigast är skattereformen,
som skapar helt nya villkor för arbete, sparande och produktion i Sve-
rige. Jordbruket, transportnäringen och de finansiella marknaderna är
föremål för avreglering. Inom den offentliga sektorn genomgår flera
viktiga verksamheter en förnyelse. Det gäller bl.a. skolan, rättsväsendet,
äldreomsorgen och socialförsäkringarna.

1.3 Den ekonomiska politikens inriktning

Målen för den ekonomiska politiken ligger fäst: full sysselsättning, eko-
nomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning, regional balans och
god miljö.

Den avgörande uppgiften för den ekonomiska politiken under de när-
maste åren är att bygga en stark ekonomi, som tål de påfrestningar en
föränderlig omvärld kommer att föra med sig under 1990-talet. Mot
bakgrund av det ekonomiska läget och utsikterna för de närmaste åren
bör följande riktlinjer gälla för den ekonomiska politiken:

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

1. Den ekonomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att Prop. 1990/91:100

aktivt och framgångsrikt delta i den internationella integrationen. Bil. 1

Det ligger i Sveriges intresse att existerande hinder för handel och
ekonomiskt samarbete undanröjs. Vår ekonomi har en sådan styrka att en
fortsatt internationalisering gynnar den ekonomiska tillväxten.

Internationaliseringen innebär inte att behovet av politiska beslut min-
skar. Tvärtom ökar betydelsen av att upprätthålla internationell konkur-
renskraft samt ekonomisk och social stabilitet. Vaije politiskt beslut blir
viktigare än tidigare och vägvalen i den ekonomiska politiken måste i
större utsträckning än tidigare göras med hänsyn till internationalise-
ringen.

2. Den ekonomiska politiken skall medverka till att bromsa kostnadsut-
vecklingen och stärka konkurrenskraften för att hävda sysselsättningen
och välfärden.

Om svenska varor och tjänster skall bli sålda måste de vara värda sitt
pris. Det betyder inte att svensk export måste vara billigast eller svenska
löner lägst. Kvalitet får kosta, effektiv produktion ger utrymme för goda
löner. Men det finns en gräns där löneökningar och stagnerande pro-
duktivitet inte uppvägs av andra faktorer. Den gränsen måste respekteras.

Det är i längden inte möjligt att trygga sysselsättningen i en ekonomi
med prisstegringar, som är snabbare än i omvärlden. För att värna
sysselsättning och välfärd måste den ekonomiska politiken de närmaste
åren med all kraft inriktas på att varaktigt nedbringa inflationen. Denna
uppgift måste överordnas andra ambitioner och krav. Det innebär att
mycket starka restriktioner framgent måste läggas på statens liksom på
kommunernas och landstingens utgifter samtidigt som den konkurrensut-
satta sektorn måste stärkas. De offentliga utgifternas andel av bruttonatio-
nalprodukten måste minskas för att göra det möjligt att på sikt sänka
skattetrycket.

På kort sikt spelar lönebildningen en avgörande roll för möjligheterna
att återställa konkurrenskraften. Det nu framlagda förslaget till stabilise-
ringsavtal utgör en nödvändig förutsättning för strävandena att hävda
sysselsättning och välfärd. Arbetsmarknadspolitiken skall stödja denna
inriktning.

3. Den ekonomiska politiken skall bidra till tillväxt genom att stimulera
produktiviteten och sparandet. Utrymme skall skapas för investeringar i
produktion och infrastruktur; i motsvarande mån måste tillväxten i privat
och offentlig konsumtion begränsas.

Investeringar är nödvändiga för att trygga framtida välstånd. De svarar
i dag för drygt en femtedel av BNP; andelen har ökat avsevärt sedan
1980-talets böljan. Det gäller särskilt industrins investeringar, som har
fördubblats. Trots detta ligger investeringarna under den nivå som behövs
för att uppnå en långsiktigt stabil tillväxt. Under de närmaste åren gäller
det att säkra utrymmet för framtidssatsningar både i näringslivet och i
den offentliga sektorn. Det innebär investeringar i den konkurrensutsatta
sektorn. Det innebär också investeringar i infrastruktur i form av ett
effektivt transport- och kommunikationssystem liksom i utbildning och
forskning.

Investeringarna måste finansieras med sparande. Även om internatio-
nella kapitalrörelser spelar en växande roll, och kan bidra till att utjämna
svängningar i det svenska sparandet, är det nödvändigt att stärka det
inhemska sparandet.

Sparandet är en uppgift för alla i samhället. Regeringens politik syftar
till att uppmuntra produktiva investeringar och till att öka sparandet.
Återhållsamhet i offentlig och privat konsumtion är nödvändig. Skattere-
formen innebär att hushållen uppmuntras att minska sin skuldsättning och
öka sitt sparande. Skattereformen innebär också att näringslivet får inter-
nationellt sett goda villkor, vilket främjar lönsamhet och investeringar.

4. Den ekonomiska politiken skall bidra till att utjämna levnadsvillkor-
en och skapa en starkare bas för välfärden genom att arbetslinjen
konsekvent hävdas.

En rättvis fördelning av möjligheter i livet är ett viktigt mål för den
ekonomiska politiken. Den jämlika fördelningen av möjligheter och av
ekonomisk trygghet är något gott i sig. Rätt utformad bidrar den också
till att hela samhällsekonomin fungerar bättre.

Förutsättningen för att välfärdssystemen skall fungera är att de allra
flesta har sin ekonomiska trygghet säkrad utan dem. När ekonomin ger
det överväldigande flertalet arbete och utkomst, kan de generella trygg-
hetssystemen vara stabila och generösa.

Hög sysselsättning och tillväxt skapar goda förutsättningar för en ut-
jämning. Arbete åt alla är ett mål för den ekonomiska politiken och ett
allt mer kvalificerat arbetsliv är ett effektivt sätt att minska klassamhällets
löneskillnader. När realinkomstema växer förbättras förutsättningarna för
att genom skatter och överföringar omfördela välstånd mellan medborgar-
na, och därmed ge alla möjlighet till ett värdigt liv. Utbildning, vård
och omsorg av hög kvalitet kan då bli tillgänglig för alla människor på
lika villkor.

Det är arbetet som är grunden för välfärd och trygghet. Uppbyggnaden
av de sociala försäkringssystemen måste utformas så att de ger goda mo-
tiv för arbete. Arbetslinjen har präglat utformningen av arbetslöshetsför-
säkringen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Denna princip är väg-
ledande för regeringens arbete med att reformera såväl sjuk- och arbets-
skadeförsäkringen som pensionssystemet.

Aktiva åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmiljön, förstärka rehabili-
teringen och förhindra långvarig eller permanent utslagning ur arbetslivet.

5. Den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt;
produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan
ekonomi och ekologi säkras.

Miljösituationen påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår
livsföring. I ett längre perspektiv hotas vår allmänna välfärd av miljöför-
störingen. Därför skall miljöhänsyn genomsyra samhällets alla sektorer.

Åtgärder för att förbättra miljön utgör ett viktigt inslag i den ekono-
miska politiken. De måste ligga i linje med den ekonomiska politikens
allmänna förutsättningar och mål. De måste samtidigt ha en sådan in-
riktning att de bidrar till en uthållig tillväxt.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

1.4 Åtgärder för att bekämpa inflation och arbetslöshet

Insatserna för att bekämpa inflation och arbetslöshet måste göras över ett
brett fält. Finanspolitiken har som grundläggande uppgift att ange ramen
för hushållens, näringslivets, kommunernas och statens verksamhet.

I det nuvarande ekonomiska läget måste finanspolitiken vara stram.
Trots den vikande konjunkturen visar förslaget till statsbudget för bud-
getåret 1991/92 balans mellan utgifter och inkomster. Regeringen redo-
visar på en rad områden förslag om besparingar och inkomstförstärkning-
ar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda till en samlad effekt
på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Särskilda insatser görs
samtidigt på ett fatal för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller
framför allt forskning och utbildning, investeringar i infrastruktur och
åtgärder för bättre miljö. Statsutgifternas ökning beräknas stanna vid

3.4 % jämfört med 10,6 % under budgetåret 1990/91.

Kommunernas och landstingens verksamhet svarar för den helt domine-
rande delen av den offentliga verksamheten. Den sammanlagda volymtill-
växten i den kommunala sektorn måste begränsas till högst 1 %. Rationa-
liseringar och omprövningar i befintlig verksamhet är därmed nödvän-
diga.

Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte-
stopp. Vad avser 1993 och 1994 är Kommunförbundet och Landstingsför-
bundet överens med regeringen om att skattetrycket inte heller då skall
öka och att den kommunala utdebiteringen inte bör höjas. Om det visar
sig att kommuner och landsting ändå överväger skattehöjningar efter
1992 eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle bli
för hög är regeringen beredd att omedelbart föreslå ett förlängt skatte-
stopp eller att på annat sätt begränsa kommunernas och landstingens
möjlighet att expandera.

Vidare avser regeringen att föreslå att 3 miljarder kr. dras in från
kommunerna år 1992 genom en tillfällig extra höjning av skatteutjäm-
ningsavgiften. Syftet med denna åtgärd är att undvika att en tillfällig
förbättring av kommunernas ekonomi leder till en snabbare utgiftsökning
än vad samhällsekonomin och kommunernas långsiktiga inkomster med-
ger. Medlen bör senare återföras till kommunerna.

De offentliga utgifterna i förhållande till BNP har kraftigt reducerats
under 1980-talet. 1982 uppgick utgifternas andel av BNP till ca 67 %.
Den har nu reducerats till drygt 61 %. De beslut som riksdagen redan
fattat om förändringar bl.a. i socialförsäkringssystemet och i bostadsfi-
nansieringen skapar förutsättningar för att sänka utgiftskvoten ytterligare
under de närmaste åren.

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 innehåller inga skatte-
höjningar. Den samlade effekten av de tidigare lättade skattepolitiska
besluten blir en sänkning av skattekvoten. Den beräknas sjunka från
56,5 % till 55,5 %.

Det är regeringens uppfattning att de nuvarande problemen i den sven-
ska ekonomin skall lösas genom en intern anpassning av utbud och efter-
frågan och genom att ekonomins funktionssätt förbättras. Det är på detta

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

sätt som den ekonomiska politikens trovärdighet skall förstärkas. Att göra
avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet.

Ansvaret för lönebildningen vilar på arbetsmarknadens parter. Under
senare år har lönekostnaderna stigit alltför snabbt och underminerat kon-
kurrenskraft och sysselsättning. Det är nödvändigt att bryta denna ut-
veckling och växla om från inflationslöner till reallöner.

Den av regeringen tillsatta förhandlingsgruppen presenterade i slutet av
förra året ett förslag till stabil i seringsavtal för åren 1991 och 1992.
Avtalet innebär att lönenökningar utgår under första avtalsåret först
fr.o.m. den 1 juli och då enbart till löntagare som 1990 har en total
årsinkomst understigande 170 000 kr. Löneökningen uppgår till 1 %.
Den skall i sin helhet fördelas genom förbundsavtalen. Det innebär en
kostnadsökning på ca 0,5 %.

På grund av redan inträffade höjningar ökar de samlade lönekostnader-
na med 5 % jämfört med 1990. Det understryker nödvändigheten av att
nu radikalt bryta kostnadsutvecklingen för att återställa konkurrenskraft
och hävda sysselsättningen. För 1992 kan kostnadsökningarna begränsas
till 3 % genom stabiliseringsavtalet.

För att långsiktigt klara sysselsättningen måste kostnadsutvecklingen
under flera år vara långsammare i Sverige än i våra konkurrentländer. På
det sättet kan lönsamheten och konkurrenskraften återställas samtidigt
som förutsättningar skapas för ett ränteläge i nivå med omvärldens.

Mellan löne- och prisbildningen finns ett nära samspel. I syfte att skapa
goda förutsättningar för en uppslutning kring ett stabiliseringsavtal har
förhandlingsgruppen haft överläggningar med företagen inom handeln.
Företagen har lämnat utfästelse om en aktiv medverkan för att hindra
prishöjningar.

Avgörande för prisbildningen är konkurrensförhållandena i den svenska
ekonomin. Den ökade internationella integrationen bidrar till att pressa
priserna i den svenska ekonomin. Ett brett åtgärdsprogram för ökad
konkurrens har också inletts. Det omfattar bl.a. finansiella tjänster,
tekovaror, jordbruksprodukter, transporter och byggmaterial. Regeringen
kommer under våren i ljuset av GATT-förhandlingama att förelägga
riksdagen förslag om en sänkning av gränsskyddet på jordbruksprodukter.
Detta bör kunna bidra till sänkta matpriser. Förslag om att öka konkur-
rensen inom inrikesflyget kommer också att läggas under våren.

Regeringens mål är att förena full sysselsättning med låg inflation. På
längre sikt finns ingen motsatsställning mellan dessa mål. Varaktig full
sysselsättning förutsätter att kostnaderna inte stiger snabbare i Sverige än
i omvärlden.

De senaste årens höga inflation har underminerat sysselsättningen. De
närmaste åren kommer att innebära stora påfrestningar på arbetsmarkna-
den. Arbetslöshet är inte ett medel i den ekonomiska politiken. Det är
företagens möjligheter att rekrytera personer med lämplig utbildning och
erfarenhet som avgör om det skall uppstå inflationsdrivande flaskhalsar
eller inte.

De som är eller riskerar att bli arbetslösa skall därför få samhällets
stöd för att så snabbt som möjligt komma över i ett nytt arbete.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Arbetsmarknadspolitiken skall utformas så att den bidrar till inflationsbe-
kämpningen. Därför skall insatser som leder till aktivt arbetssökande,
yrkesmässig och geografisk rörlighet samt ökad kompetens ges förtur.

1.5 Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och
sysselsättning

En hög och stabil tillväxt är ett av de främsta målen lör den ekonomiska
politiken. Genom tillväxten skapas nya resurser som kan användas för att
tillgodose individuella och gemensamma behov. Ekonomisk tillväxt är
också nödvändig för att trygga sysselsättningen och bekämpa arbetslöshe-
ten.

Tillväxtförutsättningama i den svenska ekonomin förbättras på ett av-
görande sätt av den skattereform som nu har trätt i kraft. Arbete och
sparande stimuleras samtidigt som produktionsresurserna får en mer
ändamålsenlig användning. Regeringen avser också under våren lägga
fram en proposition där energipolitikens långsiktiga inriktning preciseras.

För att Sverige skall kunna ta vara på de möjligheter som den inter-
nationella utvecklingen erbjuder, för att stärka konkurrenskraften och ta
vara på människors vilja till arbete skall utbildningen byggas ut och för-
bättras.

Gymnasieskolan bör reformeras och de yrkesinriktade linjerna byggas
ut så att alla elever får en treårig utbildning. Reformen bör inledas 1992
och genomföras successivt.

På lång sikt är forskning av hög kvalitet viktig för produktivitetens
tillväxt. Den forskningspolitiska proposition, som regeringen lade fram
våren 1990, innehöll åtgärder för att förbättra den vetenskapliga produk-
tionen inom en rad områden. Examinationen inom forskarutbildningen
skall fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefinansiering-
en inom forskarutbildningen. Resursutnyttjandet i högskolan skall också
ytterligare förbättras. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen
för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårs-
perioden. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kun-
na öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för
givna resurser. En ytterligare ökning av utbildningsplatserna inom hög-
skolan bör också kunna uppnås.

För att möta kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande i ar-
betslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Genom omdispone-
ringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservationer bör
ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en ny yrkesut-
bildning eller vidareutbildning redan under första halvåret 1991. Genom
dessa insatser förbättras företagens möjligheter att rekrytera personal med
ny yrkesutbildning.

Investeringarna i näringslivet har varit mycket omfettande under slutet
av 1980-talet. Det är angeläget att en hög investeringsnivå vidmakthålls
i näringslivet under 1990-talet, särskilt med tanke på de nya villkor som
den europeiska integrationen skapar. Utländska företag kan ge ett värde-
fullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden. De svenska reg-

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

lerna för utlänningars köp och förvärv av svenska företag bör anpassas
till de betingelser som nu skapas genom den ökade internationaliseringen.
Regeringen bedömer att ett förslag med denna innebörd kan föreläggas
riksdagen under våren.

Som ett led i den ekonomiska politiken kommer regeringen att besluta
om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna investeringsfonder-
na, dels ett frisläpp av de allmänna investeringsreserverna. Därigenom
frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i näringslivet.

Behovet av en förnyelse av infrastrukturen är stort. Utgångspunkten för
dessa investeringar bör vara att de skall förbättra näringslivets konkur-
renskraft, underlätta strävandena att skapa väl fungerande trafiksystem
samt bidra till en bättre miljö.

Det är i stor utsträckning en uppgift för stat och kommun att svara för
dessa investeringar. Men det är angeläget att finna former för en bred
samverkan kring dem. Regeringen redovisade därför i prop. 1989/90:88
om vissa näringspolitiska frågor planer på att inrätta en infrastrukturfond.

Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. avsättas för denna
fond. Förslag om att inrätta fonden kommer att läggas fram i vår i an-
slutning till de miljö- och tillväxtpolitiska propositionerna. Under bud-
getåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden. Under
återstoden av 1990-talet bör fonden tillföras ytterligare minst 10 miljarder
kr. utöver ordinarie anslag.

Regeringen tillkallade på våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att
i de tre storstadsområdena åstadkomma samlade lösningar på trafikproble-
men. Inom ramen för infrastrukturfonden är regeringen beredd att avdela

5.5 miljarder kr. till investeringar för bl.a. förbättrad trafikmiljö i stor-
städerna under 1990-talet.

1.6 Åtgärder för att skapa en starkare grund för välfärd och
trygghet

Det är en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att skapa en star-
kare ekonomisk grund för välfärd och trygghet.

En mycket stor del av statens utgifter gäller välfärden i vid mening;
vård, omsorg och utbildning, men framför allt pensioner, barnbidrag,
försäkringar vid arbetslöshet och sjukdom. Dessa utgifter växer snabbt
på grund av automatik, t.ex. ett ökat antal pensionärer och allt fler barn,
men också genom indexuppräkningar.

Grunden för välfärden och tryggheten är arbetet. Det är bara genom
arbetet som vi kan skapa de resurser som behövs för en välfärd som
omfattar alla, men ger mest åt dem som bäst behöver den.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är baserad på detta. Det är aktiva
åtgärder som leder till arbete som skall komma i första hand. Kontantstöd
är en viktig trygghetsåtgärd, men det skall komma i sista hand. Det skall
finnas goda incitament för utbildning och arbete. Det är detta som avses
med arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken.

Denna princip är vägledande för regeringens arbete med att reformera
såväl sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som pensionssystemet. Det är

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

arbete, hälsa och ett aktivt liv som är det främsta målet och därför måste Prop. 1990/91:100
nya resurser i första hand satsas på omsorg, vård och rehabilitering. Bil. 1

En kraftfull och samordnad insats görs nu för en bättre rehabilitering.
Det sker genom åtgärder för att undanröja farliga arbeten och förbättra
arbetsmiljön och arbetsförhållandena. Det sker vidare genom att resurser
avdelas för rehabilitering och genom förändringar i sjukförsäkringen och
tillkomsten av rehabiliteringsersättningen. Under vårriksdagen läggs för-
slag fram baserade bl.a. på arbetsmiljökommissionens arbete.

1.7 Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt

Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt är en viktig del av den ekono-
miska politiken. Den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om
produktion och konsumtion för att säkra långsiktig balans mellan ekono-
misk tillväxt och miljö.

Miljöpolitiken i Sverige har på många vis varit framgångsrik. De kom-
mande årens miljöpolitik kommer att präglas av ökad internationalisering,
decentraliserat beslutsfattande och ökat miljöansvar inom alla samhälls-
sektorer. Ett utbyggt internationellt samarbete ger oss nya möjligheter att
påverka miljöpolitiken globalt och att utveckla en internationell strategi
för en långsiktigt hållbar utveckling. Därmed kan stora framsteg göras
på ett sätt som skapar likvärdiga villkor för företag i olika länder.

De kommande årens miljöpolitik kommer också att präglas av ett ökat
miljöansvar inom varje sektor av samhället. De förändringar som nu
genomförs av skattesystemet innebär att energikonsumtionen begränsas
och att det blir dyrare att skada miljön. Ytterligare förslag som minskar
miljöbelastningen kommer att presenteras i den miljöpolitiska proposition
som regeringen avser att lägga fram under vårriksdagen.

För att kunna fatta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar utveckling
måste vi veta mer om samspelet mellan ekonomi och ekologi. Det gäller
på såväl företags- och hushållsnivå som på samhällsnivå. Det är viktigt
att den ekonomiska statistiken är så utformad att den belyser miljöpåver-
kan och resursförbrukning. På regeringens initiativ utreds nu dessa frå-
gor. Ett första underlag beräknas vara klart under år 1991.

2 Den ekonomiska utvecklingen

2.1 Utsikterna för den internationella ekonomin

När 1980-talet började befann sig industriländerna i en djup ekonomisk
svacka. Ett par år in på decenniet inleddes emellertid efterkrigstidens
hittills längsta högkonjunktur. Förra året markerade slutet på denna långa
expansionsperiod.

I de industriländer som haft högst inflation under senare år — främst
Förenta staterna, Storbritannien, Canada samt några av de mindre euro-
peiska länderna — mattas nu den ekonomiska aktiviteten av markant. De
inflationsbekämpande åtgärder som vidtagits i flera av dessa länder böljar
ge resultat. Samtidigt har den höga inflationen medfört en försämrad

konkurrenskraft, som verkar återhållande på tillväxten. I Förenta Staterna
bedöms BNP-tillväxten ha stannat vid ca 1 % 1990. Den ekonomiska
aktiviteten är dock fortsatt stark i Japan och i Tyskland. För OECD-
området sammantaget förutses en ekonomisk tillväxt i år med knappt
2 %. Under 1992 är ånyo en något starkare tillväxt möjlig.

Trots den lägre aktiviteten i OECD-området förutses inflationen öka till
ca 5 1/2 % i år för att sedan dämpas till 4 1/2 % 1992. Arbetslösheten
i OECD-området väntas öka till närmare 7 % nästa år. De europeiska
OECD-ländema beräknas fortfarande ha en högre arbetslöshet, inemot
8 1/2 % i år och nästa år.

Den amerikanska ekonomin försvagades ytterligare under hösten 1990
och en regelrätt lågkonjunktur kan inte uteslutas. De höjda oljepriserna
och problem i den finansiella sektorn är viktiga element i denna utveck-
ling. Svagheterna i det finansiella systemet har bidragit till att kreditgiv-
ningen från bankerna bromsas upp ytterligare med effekter på i första
hand investeringsverksamheten men även den privata konsumtionen. Un-
der förutsättning att den starka tillväxten i Japan och Tyskland fortsätter,
kan emellertid effekterna på omvärlden av en recession i Förenta staterna
begränsas.

Budgetunderskotten har tillåtits öka kraftigt i flera länder — framför allt
i Tyskland och Förenta staterna. Därmed har bördan av inflationsbe-
kämpningen i allt väsentligt fallit på penningpolitiken. Fortsatta räntehöj-
ningar skulle förvärra situationen för de länder som befinner sig i, eller
är på väg in i, en lågkonjunktur. Detta understryker betydelsen av att
uppnå bättre balans mellan finans- och penningpolitiken liksom av en
förstärkt internationell ekonomisk-politisk samordning.

Läget vid Persiska viken gör en bedömning av oljeprisutvecklingen
synnerligen osäker. Även om OECD-ländemas oljeberoende minskat
mycket sedan 1970-talet, skulle kraftigt ökade priser få betydande negati-
va konsekvenser för inflation och tillväxt. En risk är att oljeprishöjning-
ama inte möts med en tillräckligt stram ekonomisk politik utan tillåts
omsättas i ländernas interna löne- och prisbildning. Därmed kan behov
uppstå av en betydande ekonomisk-politisk åtstramning i ett senare skede.

En förstärkning av det internationella handelssystemet är nu betydelse-
full mot bakgrund av den internationella ekonomiska utvecklingen.
GATTs betydelse för att motverka protektionism och ta bort handelshin-
der i världshandeln är oförändrat stor. Det är därför ytterst oroande att
Uruguay-rundan inte kunde avslutas som planerat i december 1990. Mot-
sättningar mellan framför allt USA och EG på en rad förhandlingsområ-
den — i synnerhet på jordbruksområdet — ledde till att ministermötet blev
resultatlöst. Förhandlingarna torde emellertid komma att återupptas i
böljan av 1991. Det är av stor betydelse att rundan kan slutföras fram-
gångsrikt.

Sovjetunionen och övriga tidigare centralplanerade ekonomier i Europa
genomgår nu en svår omställningsprocess som kommer att ta lång tid.
Därmed kommer dessa länders importefterfrågan sannolikt att vara låg
samtidigt som de utländska investeringarna är begränsade. De samman-
tagna effekterna på västekonomiema av även en mycket negativ utveck-

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

ling bör dock i det korta perspektivet bli begränsade. På längre sikt finns
förutsättningar för en god utveckling med gynnsamma effekter också för
länderna i väst.

Den vikande internationella konjunkturen får betydande återverkningar
för Sverige. Efterfrågetillväxten för bearbetade varor på Sveriges vik-
tigaste exportmarknader inom OECD avtog markant under 1990 och för-
svagningen fortsätter även 1991. Sammantaget bedöms marknadstillväx-
ten för svensk export till OECD-området — som under de senaste åren
uppgått till 6 å 7 % årligen — stanna vid knappt 5 % i år för att 1992
uppgå till drygt 5 %. Det är framför allt den låga importefterfrågan från
USA, Storbritannien, Finland och Danmark som nu får effekt på svensk
export.

Dessutom begränsas exporten av en oförmånlig varusammansättning.
Transportmedelsindustrin är sedan en tid inne i en internationell lågkon-
junktur och inom pappers- och massaindustrin råder ett kraftigt globalt
utbudsöverskott. Stålindustrin är på väg mot en klar avmattning. Dessa
branscher svarar för ungefär en tredjedel av den samlade varuexporten.

2.2 1980-talets utveckling i Sverige

Genom omläggningen av den ekonomiska politiken i böijan av 1980-
talet och den internationella konjunkturuppgången kom en utrikeshandels-
ledd expansion igång i den svenska ekonomin. Exporten ökade liksom
lönsamheten i näringslivet. Därmed inleddes en kraftig investeringsupp-
gång. Samtidigt sköt produktionen fert och sysselsättningen ökade.

Efter ett par år med fällande realinkomster steg åter hushållens inkom-
ster vid mitten av 1980-talet. Till detta bidrog i hög grad den ökade
sysselsättningen och minskade arbetslösheten.

Hushållens konsumtion växte snabbt när inkomsterna steg och då kre-
ditmarknaden avreglerades blev det lättare att låna. Trots att de offentliga
utgiftsökningarna begränsades och skattekvoten steg var inte finanspoliti-
ken tillräckligt stram för att kunna neutralisera effekterna av kreditexpan-
sionen och den mycket starka industrikonjunkturen. Ekonomin blev under
1980-talets senare del överhettad samtidigt som utrymmet för den kon-
kurrensutsatta sektorn begränsades.

Sett över hela 1980-talet var tillväxten i den svenska ekonomin ungefär
i nivå med Västeuropas. Kostnadsökningarna var emellertid snabbare än
i de för Sverige centrala konkurrentländerna. Detta medförde att kon-
kurrenskraften gradvis försvagades. Jämfört med situationen i början av
1980-talet är det svenska näringslivet i dag ändå starkt. Soliditeten är
hög och omfattande investeringar och strukturrationaliseringar har ge-
nomförts. Men den förbättring av den relativa enhetsarbetskostnaden
som uppnåddes i samband med devalveringarna i böljan på 1980-talet är
förbrukad.

Den strama budgetpolitiken resulterade i att de offentliga utgifterna
minskade snabbt som andel av BNP. Samtidigt förstärktes det offentliga
sparandet. I detta avseende är läget i dag helt annorlunda än för tio år
sedan. Sverige tillhör nu åter de länder i OECD-området som har de star-
kaste offentliga finanserna.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

2.3 Utvecklingen i Sverige det senaste året

Kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin var högt i början av 1990.
Det har emellertid därefter sjunkit snabbt. Avmattningen har spridit sig
gradvis och blivit allt mer kännbar för hushåll och foretag. Den ekono-
miska tillväxten avtog och uppgick för helåret till knappt 1 %.

Den viktigaste orsaken till försämringen är att konkurrenskraften har
försvagats genom att löner och priser har ökat snabbare i Sverige än i
våra konkurrentländer. Urholkningen av konkurrenskraften har förstärkts
av en svag produktivitetstillväxt. Denna utveckling har lett till att indu-
strin i betydande utsträckning förlorat marknadsandelar både hemma och
utomlands. Industriproduktionen har därmed stagnerat samtidigt som
lönsamheten fallit.

Arbetsmarknaden var under en stor del av 1990 överhettad och arbets-
lösheten var mycket låg. Mot slutet av året inträffade dock en försvag-
ning i huvudsak orsakad av tillbakagången i den konkurrensutsatta sek-
torn. Arbetslösheten var vid slutet av året 1,9 %.

Den underliggande prisökningen, dvs. exklusive bidrag från indirekta
skatter och oljepriser, uppgick till ca 6 1/2 % under loppet av 1990.
Inflationen hölls tillbaka av förhållandevis låga prisökningar inom kon-
kurrensutsatt verksamhet. Konsumentprisindex steg med ytterligare ca 3
procentenheter i samband med att det första steget i skattereformen ge-
nomfördes. De högre oljepriserna bidrog dessutom med ca 1/2 procent-
enhet och den tillfälliga höjningen av mervärdeskattesatsema med knappt

1 procentenhet.

Reallöneutvecklingen var svag under första hälften av 1980-talet. Den-
na utveckling vände vid mitten av decenniet och reallönerna har sedan
dess återhämtat sig. Under hela 1980-talet var emellertid de nominella
löneökningarna stora. Så var fallet även under 1990 då de nominella
lönerna ökade med över 10 % i genomsnitt. Samtidigt steg reallönerna
med ca 2 % och hushållens realinkomstökningar uppgick till 3 1/2 %.
Hushållens sparkvot förbättrades från -4 1/3 % 1989 till knappt -1 %
1990, sannolikt till följd av både en ökad osäkerhet och högre lånekostna-
der. Den privata konsumtionen blev därmed oförändrad från 1989 till
1990.

Handelsbalansens överskott krympte ytterligare, bl.a. till följd av den
svaga exportutvecklingen. Dessutom blev resevalutanettot allt sämre sam-
tidigt som ränteutgifterna i samband med investeringar utomlands ökade.
Bytesbalansunderskottet som andel av BNP växte från 1,6 % 1989 till ca

2 1/2 % 1990.

De tilltagande obalanserna i den svenska ekonomin bidrog starkt till
den oro på de finansiella marknaderna som uppstod vid några tillfällen
under 1990. I oktober ökade valutautflödet kraftigt vilket tvingade fram
en höjning av de korta räntorna. Sedan dess har räntorna sjunkit och
skillnaderna i räntenivå i förhållande till utlandet har successivt reduce-
rats.

På aktie- och fastighetsmarknaderna har priserna sjunkit under hösten
1990. Företagens vinster har fallit avsevärt. Inom finansbolagssektom har

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

problemen varit särskilt markerade och vissa finansbolag råkade under
hösten in i akuta likviditetssvårigheter. Uppenbarligen har risknivån och
belåningsgraden i delar av det finansiella systemet varit osunt hög. Akuta
betalningssvårigheter har uppstått när priserna fallit på aktie- och fastig-
hetsmarknaden. Det som nu sker bör ses som en behövlig sanering av det
finansiella systemet.

2.4 Utsikterna för 1991 och 1992

Skattereformen, vars andra och viktigaste etapp genomförs 1991,
kommer att få påtagliga effekter för den ekonomiska utvecklingen både
på kort och lång sikt. Den främjar arbete och sparande och bidrar där-
med till en ökad tillväxt. Den omedelbara effekten är att inkomstskatterna
sänks och att skatterna på konsumtion och kapital ökar. Finansieringen
av skattereformen medför en höjning av konsumentprisindex med ca

3 1/4 % i böijan av 1991. Denna konsumentprisuppgång påverkar emel-
lertid inte näringslivets konkurrenskraft eftersom mervärdeskatt inte tas
ut vid export.

Sammantaget innebär skattereformen ett kraftigt tillskott till hushållens
reala disponibla inkomster. Eftersom reformen också innebär att det blir
dyrare att låna och lönsammare att spara kommer dock hushållen sanno-
likt att välja att spara en ökad del av sina inkomster.

Den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren blir i hög grad bero-
ende av lönekostnadernas ökningstakt. Om inte en snabb lönedämpning
sker kommer den totala produktionen att minska 1991 och öka endast
mycket svagt 1992. En sådan utveckling leder till en högre och mer
långvarig arbetslöshet. Vid slutet av 1992 är en arbetslöshetsnivå nära

4 % trolig. Sammantaget medför utvecklingen i detta fall stora påfrest-
ningar för hushållen samtidigt som den offentliga sektorns finanser för-
svagas.

För att undvika en sådan utveckling tillsatte regeringen under 1990 en
förhandlingsgrupp med uppgift att undersöka förutsättningarna för ett
stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden för i första hand 1991. För-
handlingsgruppen har presenterat ett förslag till ett tvåårsavtal, som
innebär att lönekostnadsökningama — inkl, löneglidning och överhäng —
kan begränsas till ca 5 % 1991 och ca 3 % 1992.

Ett stabiliseringsavtal på de nivåer som föreslagits innebär att konsu-
mentprisökningama kan stanna vid ca 5 % under 1991 och 2 1/2 % un-
der 1992. Det innebär i sin tur att inflationstakten 1991 kan bli ungefär
lika hög som i det övriga OECD-området och under 1992 något lägre.
Konkurrensläget kan därmed förbättras och förutsättningar skapas för att
kraftigt begränsa företagens förluster av marknadsandelar.

Redan under 1991 kan alltså en omsvängning ske. Industriproduktionen
kan skjuta lärt igen och sysselsättningen därmed åter växa. Visserligen
är det troligt att arbetslösheten fortsätter att öka under 1991 och 1992,
men i en långsammare takt. Lågkonjunkturen kan om stabiliseringsavtalet
accepteras bli kort och en långvarig arbetslöshetskris av det slag många
andra länder i Europa fått gå igenom kan undvikas.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

En utveckling i dessa banor innebär att hushållens ekonomiska situation Prop. 1990/91:100
kan förbättras både 1991 och 1992. Samtidigt skapas förutsättningar för Bil. 1
att förstärka också den offentliga sektorns finanser.

Tabell 1. Den ekonomiska utvecklingen

Årlig procentuell förändring (om ej annat anges)

	1989	1990	1991		1992
	1989	1990	Alt. 1	Alt. 2	Alt. 1	Alt. 2
BNP	2,1	0,7	-0,2	-0,5	1,0	0,4
Industriproduktion	1,2	-2,0	-1,0	-2,0	1,8	0,5
Privat konsumtion	1,1	0,0	0,7	1,0	1,0	1,2
Offentiig konsumtion	2,2	1,3	0,5	0,3	0,5	0,5
Bruttoinvesteringar	10,9	1,8	-1,4	-3,5	0,6	-1,9
Bytesbalans (miljarder kr.)	-19,7	-33,1	-48,8	-50,9	-58,6	-63,2
Handelsbalans (miljarder kr.)	14,6	13,4	9,1	10,1	13,7	12,6
Arbetslöshet (nivå, %)	1,4	1,5	2,2	2,5	2,7	3,4
KPI dec.-dec., exkl. skatteref.	6,7	8,2	5,2	5,9	2,4	3,4
KPI dec.-dec., inkl, skatteref.	6,7	11,1	8,4	9,1	2,4	3,4
Timlön, kostnad	9,8	10,4	5	7	3	5

Det låga sparandet i Sverige tar sig uttryck i att underskotten i bytesba-
lansen fortsätter att öka. En del av försvagningen beror på en försäm-
ring i handelsbalansen. Denna utveckling är oroande och kan bara brytas
genom att kostnadsökningstakten anpassas till omvärlden. Genomslaget
sker emellertid gradvis varför påtagliga effekter av ett framgångsrikt
stabiliseringsavtal kommer att synas på handelsbalansen först efter 1991.

Den beräknade ökningen av bytesbalansunderskottet sammanhänger
emellertid också i hög grad med de växande svenska investeringarna i
utlandet. Denna del av bytesbalansförsvagningen är inte lika oroande som
handelsbalansförsämringen. Investeringarna kan i betydande utsträckning
förutsättas generera en avkastning som på sikt kommer svenska medborg-
are tillgodo.

De svenska investeringarna i utlandet har under en följd av år varit
höga. Det är en naturlig del i företagandets internationalisering. Under
senare år har emellertid utvecklingen accelererat bl.a. som en konsekvens
av engångsförändringar i investeringsmönstret sedan valutaregleringen
avskaffats och till följd av det försämrade kostnadsläget i Sverige. Goda
förutsättningar finns för att bryta denna utveckling om en snabb kostnads-
anpassning kommer till stånd. Det närmande till EG som nu sker och de
förändringar i förvärvslagstiftningen som regeringen avser föreslå bör
också starkt verka i riktning mot en ökad balans i investeringsflödena.

3 Europa-politiken

Den svenska ekonomin har länge kännetecknats av en hög grad av öppen-
het. Denna öppenhet har starkt bidragit till vår höga levnadsstandard.
Tack vare GATT-avtal, EFTA-överenskommelsen och frihandelsavtalet
med EG har Sverige i dag endast få hinder mot industrivarors fria cir-

kulation. Under 1980-talet har också kapitalets rörlighet ökat starkt.
Sveriges omvärld förändras nu i mycket snabb takt. Vid ESK-konfe-
rensen i Paris lades grunden till en ny säkerhets- och samarbetsordning
för Europa. Inom EG har samarbetet fördjupats. Den s.k. inre markna-
den i EG får återverkningar på den svenska ekonomin. I Ost- och
Centraleuropa har stora steg tagits i riktning mot demokrati och mark-
nadsekonomi.

Det svenska samhället är redan mycket nära knutet till det övriga
Europa. EG och dess medlemsländer kommer att spela en central roll i
den fortsatta utvecklingen av det europeiska samarbetet. Sveriges möj-
ligheter att påverka och bidra till denna process, politiskt, kulturellt,
socialt och ekonomiskt, skulle självfallet förbättras genom fullt deltagan-
de i gemenskapsarbetet. Endast som medlem kan ett land fullt ut delta i
och få inflytande på EGs samarbete.

Regeringen förklarade i en skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) att
den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europa-politiken som tyd-
ligare och i mer positiva ordalag skulle klaigöra Sveriges ambitioner att
bli medlem av EG. Riksdagen har därefter uttalat att Sverige bör efter-
sträva att bli medlem i EG med bibehållen neutralitetspolitik.

Det är regeringens ambition att efter en samlad bedömning av de
utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämn-
den lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG.

Som medlem i EFTA deltar Sverige genom förhandlingarna mellan
EFTA och EG i de gemensamma ansträngningarna att skapa ett euro-
peiskt ekonomiskt samarbetsomräde, EES. Målet är en gemensam mark-
nad för de nitton EFTA- och EG-ländema med fullständig frihet för cir-
kulation av varor, tjänster, kapital och arbetskraft. Arbetet med ett EES-
avtal har nu kommit in i ett avgörande skede. Vid det gemensamma
ministermötet i slutet av 1990 mellan EG och EFTA uppnåddes en rad
viktiga resultat. Förhandlingarna skall fullföljas med kraft.

Utvecklingen i Öst- och Centraleuropa kommer att få omfattande eko-
nomiska konsekvenser för västvärlden. Rekonstruktionen av de tidigare
planekonomierna kommer emellertid att ta lång tid och kräva omfattande
insatser under en följd av år.

Gradvis kommer sannolikt allt fler svenska företag att investera Ost-
och Centraleuropa. Handeln med detta område kan också förväntas öka.
Effekterna härav på den ekonomiska utvecklingen i Sverige bör i ett
längre perspektiv bli gynnsamma.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

4 Stabiliseringspolitiken

För att återskapa goda villkor för investeringar, produktion och syssel-
sättning måste stabiliseringspolitiken fullföljas med kraft.

4.1 Finanspolitiken

För att värna sysselsättning och välfärd krävs att inflationsbekämpningen
överordnas andra ambitioner och krav. Det innebär att starka restriktioner
framgent kommer att läggas på statens liksom på kommunernas och
landstingens utgifter.

Förslaget till statsbudget for budgetåret 1991/92 visar balans mellan
utgifter och inkomster. Besparingar föreslås på en rad områden. Rege-
ringen redovisar förslag om besparingar och inkomstförstärkningar för
budgetåret 1991/92 som kan beräknas leda till en samlad effekt på bud-
geten i storleksordningen 30 miljarder kr. Tillväxten i statsutgifterna
beräknas minska från 10,6 % under innevarande budgetår till 3,4 %
kommande budgetår. Budgeten innehåller inga förslag till nya skattehöj-
ningar.

Kommunernas och landstingens verksamhet omfattar ca 85 % av den
offentliga verksamheten och ca 20 % av BNP. Under de närmaste åren
måste tillväxten i kommunernas verksamhet begränsas starkt med hänsyn
till den samhällsekonomiska balansen.

Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte-
stopp. Regeringen och företrädare för kommun- och landstingsförbunden
har kommit överens om att det kommunala skattetrycket inte heller efter
år 1992 bör öka och att kommunerna och landstingen därför inte bör höja
sina skatter. Regeringen är emellertid beredd att föreslå ett förlängt lag-
fäst skattestopp om det visar sig att kommuner och landsting ändå över-
väger skattehöjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsum-
tionen skulle tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet.

Vidare avser regeringen att föreslå att 3 miljarder kr. dras in från
kommunerna år 1992 genom en tillfällig extra höjning av skatteutjäm-
ningsavgiften. Syftet med denna åtgärd är att undvika att en tillfällig
förbättring av kommunernas ekonomi leder till en snabbare utbyggnad än
vad samhällsekonomin tillåter. Medlen bör återföras till kommunerna.
Det bör ankomma på den kommunalekonomiska utredningen att föreslå
hur detta skall ske som ett led i övergången till ett nytt mer generellt
utformat statsbidragssystem.

De offentliga utgifterna som andel av BNP uppgick till ca 67 % när de
var som högst budgetåret 1982/83. Sedan dess har utgiftskvoten ned-
bringats till drygt 61 % under innevarande budgetår. De förslag till
utgiftspolitik som redovisas i budgetförslaget innebär att förutsättningar
skapas för att minska utgiftskvoten ytterligare under de närmaste åren.

Den offentliga sektorns finansiella ställning var vid ingången till 1980-
talet kraftigt undergrävd. Därför har det under det gångna decenniet varit
nödvändigt både att sänka utgiftskvoten och att öka den offentliga sek-
torns intäkter. Skattekvoten beräknas nu kunna minska från 56,5 % under
innevarande budgetår till 55,5 % under budgetåret 1991/92.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

2 Riksdagen 1990/91. i saml. Nr 100. Bilaga 1

Mot bakgrund av de bedömningar som nu görs av den ekonomiska
utvecklingen under de närmaste åren innebär förslaget till statsbudget
för 1991/92 i kombination med de åtgärder soäm i övrigt vidtas för att
begränsa den offentliga sektorns expansion och förstärka det offentliga
sparandet att finanspolitiken är väl avvägd.

Arbetet med att minska de offentliga utgifternas andel av BNP skall
fullföljas. Därmed skapas utrymme för att på sikt sänka skattetrycket.
Detta förutsätter en ökad produktivitet och effektivitet samt fortsatt om-
prövning av existerande utgiftsprogram inom den offentliga sektorn.

4.2 Penningpolitiken

Under 1970-talet och de första åren på 1980-talet devalverades den sven-
ska kronan vid fem tillfällen. Devalveringar och växelkursförändringar
var vid denna tid relativt vanliga också i vår omvärld. I detta avseende
har emellertid situationen förändrats. Valutorna i flertalet av våra kon-
kurrentländer i Europa är nu sammanknutna inom ramen för det europei-
ska monetära systemet. Deras riktvärde i förhållande till varandra har
inte förändrats sedan 1987.

En fäst växelkurs är en av hörnstenarna i den ekonomiska politik som
förts sedan 1982. Den skall skapa stabilitet och trovärdighet i den ekono-
miska politiken och därmed bidra till inflationsbekämpningen.

Penningpolitikens överordnade uppgift är att upprätthålla den fästa
växelkursen. För att detta skall vara möjligt på lång sikt måste finanspoli-
tiken ges en stram inriktning. Den finanspolitiska åtstramningen under
det senaste året är exempel på beslut ägnade att understödja den fästa
växelkursen och på så vis bekämpa inflationen.

Att göra avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet. Sverige har ett
starkt intresse av att delta i det internationella ekonomiska samarbetet.
Det ligger i vårt eget intresse att handla så att vi förblir en respekterad
och trovärdig samarbetspartner. Regeringen följer nära utvecklingen vad
gäller det europeiska monetära samarbetet och bevakar Sveriges möjlig-
heter till ett närmande till detta samarbete.

Normen att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta ligger fäst.
Utlandslånenormen infördes vid mitten av 1980-talet och har efter valuta-
avregleringen preciserats till att gälla statens lån i utländsk valuta. I den
utsträckning som större inflöden av valuta uppstår, skall en därtill sva-
rande amortering ske på statens skuld i utländsk valuta.

Den utredning om riksbankens ställning och funktion som aviserades
i propositionen om den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop.
1990/91:39) skall tillsättas inom kort. Utredningen får till uppgift att ut-
forma en klar och ändamålsenlig ram för den framtida penningpolitiken.

4.3 Pris- och lönebildningen

Lönebildningssystemet har inte förmått anpassa sig till produktivitetsut-
vecklingen i den svenska ekonomin och till de utifrån bestämda konkur-
rensvillkoren. Under de senaste åren har detta problem skärpts eftersom

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

produktivitetstillväxten varit mycket svag i förhållande till övriga OECD-
länder. Arbetskraftskostnaderna per producerad enhet har därför stigit
kraftigt i förhållande till omvärlden. Därmed har konkurrenskraften ur-
holkats.

Lönekostnadsökningar får ett starkt genomslag i inflationsutveckling-
en. Löneökningarna påverkar priser och taxor i alla delar av ekonomin.
För att få ner inflationen och varaktigt åstadkomma en långsammare
prisstegringstakt krävs att lönebildningen anpassas till kostnadsutveck-
lingen i omvärlden och till den rådande produktivitetsutvecklingen.

Överhettningen på arbetsmarknaden dämpas nu snabbt. Detta talar
starkt för att löneökningarna bromsas upp och löneglidningen avtar.

Förhandlingsgruppen har presenterat ett förslag till stabiliseringsavtal
för åren 1991 och 1992. Avtalet innebär att löneökningar utgår under
första avtalsåret först fr.o.m. den 1 juli och då enbart till löntagare som
1990 har en total årsinkomst understigande 170 000 kr. Löneökningen
uppgår till 1 %. Den skall i sin helhet fördelas genom förbundsavtalen.
Det innebär en kostnadsökning på ca 0,5 %.

På grund av redan inträffade höjningar ökar de samlade lönekostnader-
na 1991 likväl med 5 % jämfört med 1990. Det understryker nödvändig-
heten att nu radikalt bryta kostnadsutvecklingen för att återställa kon-
kurrenskraft och hävda sysselsättningen. För 1992 kan kostnadsökningar-
na begränsas till 3 % genom stabiliseringsavtalet.

Förslaget till stabiliseringsavtal medför en snabbare pris- och löne-
dämpning än vad som annars skulle ha varit möjlig. Det skapar därmed
förutsättningar för en återhämtning av den svenska ekonomin redan 1992.
Samtidigt innebär det att förhållandena på arbetsmarknaden är reglerade
under de närmaste två åren. Arbetsmarknadens parter ges därmed en unik
möjlighet att under den kommande tvåårsperioden reformera det svenska
lönebildningssystemet. Det är nödvändigt att de tillvaratar denna möj-
lighet.

Enligt traditionen på den svenska arbetsmarknaden har parterna an-
svaret för lönebildningen. Statsmakterna har ansvar för den ekonomiska
politiken och för de övergripande institutionella ramar som reglerar
lönebildningen. Denna tradition bör värnas. Men för att det skall vara
möjligt krävs att lönebildningssystemet fungerar så att inte balansen i den
svenska ekonomin äventyras och förutsättningarna för full sysselsättning
undergrävs.

Förhandlingsrättsreformen från 1965 gav parterna på den offentliga
arbetsmarknaden en vidsträckt konflikträtt. Reformen förutsatte en cen-
traliserad organisationsstruktur och ett stort ansvarstagande på den fack-
liga sidan. Inom Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har under
december 1990 beslut tagits om en ny organisation som redan har trätt
i kraft. Den innebär att förhandlings-, avtals- och konflikträtten på det
offentliga området kommer att utövas av sex organisationer mot tidigare
två.

Regeringen har mot denna bakgrund haft överläggningar med TCO och
dess organisationer inom det offentliga området samt de offentliga ar-
betsgivarna. Vid dessa överläggningar har parterna förklarat sig beredda

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

att förhandla om nya huvudavtal som skall garantera att förutsättningarna
i 1965 års förhandlingsrättsreform vidmakthålls.

Löneförhandlingsutredningen har i uppdrag att överväga förhandlings-
formerna och spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden (Dir.
1990:26). Utredningens förslag väntas inom kort. Regeringen kommer
då att ta ställning till vilka förändringar som erfordras för att skapa för-
utsättningar för ett bättre fungerande förhandlingssystem.

Möjligheterna att få till stånd en anpassning av löneökningarna för-
bättras naturligtvis i hög grad om inflationen snabbt går ned. Förutsätt-
ningarna för detta är goda. Under loppet av 1991 förutses en kraftig
dämpning av konsumentprisernas ökningstakt efter det att finansieringen
av skattereformen är genomförd i början av året.

Ett par olika initiativ har under hösten tagits för att bryta inflationsför-
väntningarna och få till stånd en snabbare prisanpassning. Överenskom-
melser har träffats mellan regeringens särskilda förhandlingsgrupp och
representanter för dagligvaruhandeln om att begränsa prisökningstakten.
En central uppgörelse mellan parterna på bostadsområdet om riktlinjer
för hyressättningen har lett till att hyreshöjningarna för 1991 har be-
gränsats.

4.4 Konkurrenspolitiken

Konkurrensförhållandena spelar en avgörande roll för möjligheterna att
varaktigt få till stånd en långsammare prisökningstakt. Konkurrens sti-
mulerar bättre användning av ekonomins resurser och stärker det svenska
näringslivets förmåga att långsiktigt hävda sig på internationella mark-
nader. Samtidigt pressar en ökad konkurrens priser och breddar utbud.
På så sätt kan konsumenterna få ut mer av sin köpkraft. Inom viktiga
delar av den svenska ekonomin är konkurrensen otillräcklig.

En fri utrikeshandel är det effektivaste sättet att öka konkurrensen och
förhindra inhemska monopol. Åtgärder på konkurrensområdet är viktiga
inom ramen för överläggningarna mellan EFTA och EG inför ett EES-
avtal. Gemensamma konkurrensregler och en effektiv konkurrensövervak-
ning behövs för att motverka konkurrenshämmande samarbete och miss-
bruk av en dominerande ställning på en marknad, vilket kan påverka
handeln mellan olika länder.

Regeringen har i propositionen om ekonomisk politik på medellång sikt
(prop. 1990/91:39) uttalat att konkurrenspolitiken bör förstärkas. Det
förutsätter åtgärder inom många olika delar av ekonomin. Konkurrenslag-
stiftningen måste förstärkas, samtidigt som handelshinder avskaffas och
avregleringsarbetet fullföljs.

För att förhindra konkurrenshämmande inslag i näringslivet såsom
prissamverkan och marknadsdelning bör konkurrenslagen skärpas. Sank-
tionssystemet bör också omprövas, liksom de nuvarande reglerna för
fusionsprövning. Förslag till ny konkurrenslag kommer att föreläggas
riksdagen under budgetåret 1991/92.

Den västeuropeiska integrationen kommer att kräva ökade insatser från
konkurrensmyndigheterna. Myndigheter med uppgift att främja konkur-

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

rens skall förstärkas. Samtidigt planeras oiganisationsförändringar som
berör bl.a. näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och kon-
kurrensverk (SPK) och kommerskollegieum (KK).

Inom livsmedelssektorn, bostads- och byggområdet samt när det gäller
transporter och infrastruktur pågår för närvarande ett omfettande avre-
gleringsarbete.

Sveriges bud i GATT-förhandlingama innebär en minskning av jord-
bruksstödet med 30—50 %. Slutförhandlingama i GATT fortsätter under
böljan av 1991. Det är av stor vikt att dessa förhandlingar blir fram-
gångsrika.

En neddragning av gränsskyddet på jordbruksprodukter är avgörande
för möjligheterna att sänka matpriserna. Dessutom medför ett lägre
gränsskydd att valfriheten ökar för konsumenterna. Regeringen förbere-
der därför en sänkning av gränsskyddet och kommer under våren i ljuset
av GATT-förhandlingama att presentera ett förslag om detta.

Koncentrationen är stark inom livsmedelsområdet. I detaljhandeln på-
verkas konkurrensen av den prövning av etableringstillstånd som kom-
munerna gör enligt plan- och bygglagen (PBL). Regeringen kommer att
förelägga riksdagen förslag om vissa ändringar och förtydliganden i PBL.
I detta sammanhang kommer frågan om konkurrensen i detaljhandelsledet
att behandlas.

Regeringen avser att lägga förslag om en särskild lag med förbud mot
marknadsdelning på jordbrukets område, med verkan fr.o.m. den 1 juli
1991, för att motverka privat reglering i jordbruket och främja kon-
kurrensen i primärledet.

Konkurrensen inom bo- och byggsektorn måste skärpas. Mot denna
bakgrund skall de regler som påverkar utländska medborgares möjlighe-
ter att starta eller överta byggföretag förenklas, bl.a. genom att bestäm-
melserna om näringstillstånd harmoniseras med EGs regler inom ramen
för ett EES-avtal. Harmonisering av svenska byggmaterialregler till
europeiska normer skall också påskyndas. Provnings- och godkännande-
procedurerna för byggprodukter förenklas och görs snabbare. Boverket
får i uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter snarast
inkomma med förslag på författningsändringar och andra åtgärder för att
åstadkomma ett smidigare certifieringssystem.

Under senare år har stora delar av transportområdet avreglerats. Rege-
ringen avser att under våren presentera förslag för riksdagen som syftar
till att öka konkurrensen inom det svenska inrikesflyget. Vidare skall
busstrafiken avregleras ytterligare.

Konkurrensen skall främjas genom att infrastrukturen görs tillgänglig
för fler producenter. Naturliga monopol bör ägas av staten. Uppdelning-
en av statens järnvägar på ett banverk och en affärsdrivande del är ett
första steg i denna riktning på järnvägsområdet. Förändringar i enlighet
med denna princip avses bli genomförda också inom elförsöijningen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

4.5 Arbetsmarknadspolitiken

De närmaste åren kommer att innebära en svagare tillväxt i sysselsätt-
ningen och en ökad risk för arbetslöshet. Denna risk kan inte mötas med
generella efterfrågestimulerande åtgärder. Sådana åtgärder skulle försvåra
möjligheterna att åstadkomma det som är den viktigaste förutsättningen
för att hävda sysselsättningen, nämligen att varaktigt nedbringa inflatio-
nen i nivå med omvärldens.

Mot denna bakgrund får arbetsmarknadspolitiken en viktig roll. Den
måste utformas så att den blir ett verkningsfullt medel både mot arbets-
löshet och inflation. Den måste också utformas så att den medverkar till
ekonomisk tillväxt.

Det finns goda förutsättningar att lösa denna uppgift. Sverige har en av
OECD-områdets mest effektiva arbetsmarknader. Det finns en väl funge-
rande samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare när det gäller att
hantera omställningar på arbetsmarknaden. Det finns stor erfarenhet och
en stark organisation för att genomföra nödvändiga aktiva åtgärder.

Utgångspunkten är att arbetslöshet inte skall vara ett medel i stabilise-
ringspolitiken. Målet är att de lediga platserna skall tillsättas så snabbt
och väl som möjligt för att förhindra inflationsdrivande flaskhalsar i
produktionen. Målet är samtidigt att vaije person som är eller riskerar
att bli arbetslös skall få möjlighet att så snabbt som möjligt komma över
i ett nytt arbete. För att nå dessa mål används främst åtgärder som stimu-
lerar till aktivt arbetssökande, kompetenshöjning, omskolning och andra
former av yrkesmässig rörlighet samt yrkesinriktad rehabilitering.

Arbetslinjen ligger också framgent till grund för arbetsmarknadspolitik-
en. Arbete, utbildning och rehabilitering skall komma i första hand. Kon-
tantstöd vid arbetslöshet är en viktig åtgärd för att ge ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet, men sådant stöd skall alltid betraktas som en sistahands-
åtgärd. Det är särskilt viktigt att ungdomar snabbt får fotfäste på arbets-
marknaden. Aktiva åtgärder skall sättas in för att ge ungdomar den kom-
petens och den erfarenhet som är nödvändig för att de skall kunna svara
mot dagens och morgondagens krav i arbetslivet.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

5 Tillväxtpolitiken

Tillväxt i ekonomin uppkommer som resultat av ett komplicerat samspel
mellan många olika faktorer. För att öka tillväxten i ekonomin behövs
åtgärder över ett brett fält.

— Investeringar och sparande skall stimuleras. Det förutsätter bl.a. god
lönsamhet, stabila produktionsvillkor samt skatte-och transfererings-
system som uppmuntrar sparande.

— Den konkurrensutsatta sektorn måste växa och erbjudas goda utveck-
lingsbetingelser. Samtidigt skall förmågan till teknisk utveckling och
förnyelse uppmuntras. Det förutsätter bl.a. tillgång på väl utbildad
arbetskraft och en väl fungerande infrastruktur.

— Ekonomins anpassningsförmåga skall stärkas och strukturell om-

vandling underlättas. Det förutsätter bl.a. en väl fungerande välfärds- Prop. 1990/91:100
och arbetsmarknadspolitik samt ekonomiska motiv att byta jobb, Bil. 1
utbilda sig etc.

— Ett ökat arbetskraftsutbud och en god produktivitetsutveckling är
viktiga delar av tillväxtpolitiken. Det förutsätter bl.a. skatte- och
socialförsäkringssystem som stimulerar till arbete, utbildning och nya
initiativ.

5.1 Skattepolitiken

I Sverige genomförs nu en mycket genomgripande skattereform. Skatte-
satserna sänks, beskattningen görs mera likformig och avdragen begrän-
sas. Genom dessa förändringar kommer hushållens och företagens age-
rande att i mindre utsträckning styras av skatteöverväganden. Skatterefor-
men leder till en samhällsekonomiskt mera effektiv användning av pro-
duktionsfaktorer som arbete, kapital och energi. Samtidigt leder refor-
men, särskilt på längre sikt, till ett större utbud av arbete och kapital.
Därigenom uppnås väsentligt förbättrade villkor för tillväxt och framtida
välstånd.

Den nya företagsbeskattningen skapar goda förutsättningar för inve-
steringar och produktion i Sverige. I kombination med en reduktion av
olika hinder för utländskt företagande och utländskt ägande i Sverige
kan det nya skattesystemet bidra till att de utländska investeringarna i
Sverige ökar.

Den ökade likformighet i skattesystemet som uppnås genom skatterefor-
men skall bevaras. Krav från olika särintressen om att erhålla lättnader
och undantag måste avvisas. Skattesystemets grundläggande uppgifter är
att så effektivt som möjligt finansiera den offentliga sektom och att på-
verka fördelningen av levnadsstandarden. Andra mål får i huvudsak till-
godoses utanför skattesystemets ram.

Skattepolitiken bör under de närmaste åren inriktas på att befästa de

framsteg som uppnås genom reformen:

1. Den väsentligt sänkta statliga inkomstskatten för arbetsinkomster får
inte urholkas genom höjningar av andra skatter på arbete. Av bl.a.
detta skäl har ett kommunalt skattestopp införts för 1991 och 1992
och överenskommelse träffats även för de efterföljande åren om att
det kommunala skattetrycket inte skall höjas.

2. Moderniseringen av det svenska skattesystemet bör fullföljas genom
att förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten reformeras.
Skattereglerna bör göras mera likformiga samtidigt som skattesatser-
na sänks och skattebaserna vidgas. Utrymmet för skatteplanering
begränsas.

3. Regeringen avser att senare i år lägga fram förslag om s.k. rullande
fastighetstaxering. Genom att justera taxeringsvärdena successivt
undviks de stora förändringar av taxeringsvärdena med längre
mellanrum som kan uppkomma i dag.

4. Samhällsekonomiska skäl talar för att flytta skatteuttaget så att det
bidrar till att motverka negativ miljöpåverkan och en alltför hög

energikonsumtion. Så har skett inom ramen for skattereformen.
Miljöskatter kan emellertid endast i begränsad omfattning användas
för att reducera andra skatter. Dessutom måste miljöskatterna ut-
formas med hänsyn till internationella återverkningar och industrins
konkurrenskraft samt med hänsyn till målet enkla och enhetliga
skatteregler. Regeringen kommer att i den miljöpolitiska proposition
som skall föreläggas riksdagen under våren behandla miljöavgiftsut-
redningens förslag.

Skattereformen innebär att skattesystemet förbättras inom ramen för ett
i huvudsak oförändraf sammanlagt skatteuttag. De offentliga utgifternas
andel av bruttonationalprodukten skall successivt sänkas för att göra det
möjligt att sänka skattetrycket och därmed förbättra betingelserna för en
god ekonomisk tillväxt. Vidare måste ökad hänsyn tas till internationella
förhållanden vid framtida förändringar av det svenska skattesystemet.

5.2 Närings- och energipolitiken

Näringspolitiken skall bidra till att frigöra och stimulera ekonomins växt-
kraft. Arbetet med att stärka och utveckla näringslivet måste ses i ett
brett perspektiv. För att skapa gynnsamma förutsättningar krävs insatser
inom många olika delar av samhällsekonomin. Fasta och långsiktigt be-
stående spelregler skall utformas i frågor av stor betydelse för näringsli-
vets utveckling. En särskild proposition med denna inriktning kommer att
föreläggas vårriksdagen.

Frihandelspolitik, en arbetsmarknads- och socialpolitik som ökar ar-
betskraftens rörlighet, god utbildning som höjer arbetskraftens kompe-
tens, offentlig efterfrågan som stödjer teknologiska innovationer och en
ändamålsenlig fysisk infrastruktur är exempel på offentliga åtgärder som
medverkat till att utveckla Sverige som industriland. Det är regeringens
avsikt att bygga vidare på denna grund.

För att förena en hög och stabil tillväxt med balans i de utrikes
affärerna måste den konkurrensutsatta sektorn byggas ut. Det förutsätter
i sin tur att lönsamheten förbättras. För att uppnå detta måste kostnadsök-
ningstakten pressas ner till nivåer under omvärldens till dess att kon-
kurrenskraften är återställd. Vidare måste produktiviteten förbättras.

För att stimulera investeringsverksamheten i näringslivet kommer rege-
ringen att besluta om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna
investeringsfonderna, dels ett frisläpp av de allmänna investeringsreser-
vema. Därigenom frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i
näringslivet.

Under senare år har svenska företags investeringar i omvärlden vuxit
snabbt. Någon motsvarande ökning av utländska företags investeringar
i Sverige har inte ägt rum. De svenska reglerna för utlänningars förvärv
av svenska företag bör anpassas till de betingelser som nu skapas genom
den ökade internationaliseringen. Regeringen bedömer att ett förslag med
denna innebörd kan föreläggas riksdagen under våren. Utländska företag
kan ge ett värdefullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden.
Om de utländska investeringarna i Sverige ökar förstärks också bytesba-
lansen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Näringslivet utvecklas och omvandlas genom att entreprenörer och
företag på ett tidigt stadium förutser och anpassar sig till nya krav. Såda-
na bedömningar måste göras nära marknaden. Konserverande, defensiva
bransch- och företagsstöd är därför ingen framkomlig väg. Under 1980-
talet har politiken på detta område lagts om. De defensiva industristöden
uppgick när de var som störst vid böljan av 1980-talet till ca 12 miljarder
kr. per år. De har nu i stort sett avskaffats.

Den industriella utvecklingen i Sverige har gynnats av en god och sta-
bil tillgäng pä energi. Också industrins struktur har påverkats så att den
är förhållandevis eneigiintensiv. Energipolitiken skall medverka till att
energimarknaderna blir effektiva. Förhållandena på energimarknaderna
skall vara sådana att förutsättningarna för en god internationell kon-
kurrenskraft bevaras. Energisystemets utformning skall medverka till en
god miljö och uthållig tillväxt. Regeringen har tagit initiativ till överlägg-
ningar om riktlinjer för energipolitiken. Under våren avser regeringen
förelägga riksdagen en proposition om energipolitiken.

5.3 Forsknings- och utbildningspolitiken

Forskning, utbildning och kompetensutveckling har en nyckelroll i rege-
ringens politik för att stärka näringslivets konkurrenskraft och förbättra
förutsättningarna för att få en hög tillväxt i ekonomin. Samtidigt har na-
turligtvis utbildningspolitiken bredare kulturella och sociala syften. Alla
delar av utbildningsväsendet måste vara utformade så att de uppfyller
högt ställda kvalitetskrav. Det gäller såväl ungdomsskola som vuxenut-
bildning, högskola och arbetsmarknadsutbildning. Det reformarbete som
inletts på utbildningsområdet har därför en central roll i regeringens
långsiktiga ekonomiska politik.

Regeringen har tidigare lagt fram ett treårsprogram för grundläggande
forskning och högre utbildning. I 1990 års forskningsproposition (prop.
1989/90:90) angavs att examinationen inom forskarutbildningen skall
fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefinansieringen
inom forskarutbildningen och av resurserna för vetenskaplig utrustning.
Därmed genomförs den andra etappen i det treårsprogram som redovisa-
des i forskningspropositionen.

I regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) redovisades att
ett arbete inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjandet i högsko-
lan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga
resurser kommer att krävas för den kommande treårsperioden. Mängden
internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de
närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser.
En ytterligare ökning av utbildningsplatserna inom högskolan bör också
kunna uppnås. De nordiska länderna har under året kommit överens om
att ömsesidigt godkänna examina från högskoleutbildningar med en längd
av minst tre år. En liknande överenskommelse eftersträvas i EES-
förhandlingama.

Gymnasieskolans yrkesinriktade linjer bör nu byggas ut så att alla
elever får en treårig utbildning. Utbyggnaden föreslås inledas år 1992.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Denna förstärkning av utbildningen omfattar ca 40 000 elever, som på
detta sätt får en bättre praktisk och teoretisk utbildning.

För att möta kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande i ar-
betslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Det är särskilt vik-
tigt mot bakgrund av den konjunkturavmattning som nu sker. Genom
omdisponeringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservatio-
ner bör ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en ny
yrkesutbildning eller vidareutbildning redan under första halvåret 1991.
Denna utbildningssatsning bör fullföljas under det kommande budgetå-
ret. Genom dessa insatser kan arbetslösheten begränsas och företagens
möjligheter att rekrytera personal med ny yrkesutbildning förbättras.

5.4 Infrastrukturpolitiken

Investeringar i infrastruktur, dvs. vägar, järnvägar, hamnar och flygplat-
ser samt telekommunikationer är en viktig förutsättning för näringslivets
utveckling och tillväxt, samtidigt som de spelar en stor roll för de en-
skilda medborgarnas levnadsvillkor.

Utgångspunkten för de insatser som nu görs för att stärka infrastruktu-
ren skall vara att förbättra näringslivets konkurrenskraft, underlätta strä-
vandena att skapa ett väl fungerande trafiksystem och bidra till en bättre
miljö.

Den offentliga sektorn har ett öveigripande ansvar för att bygga ut och
underhålla en effektiv och väl fungerande infrastruktur. Staten satsar
över budgeten ca 5,6 miljarder kr. per år på investeringar i vägar, järn-
vägar och kollektiva trafikanläggningar. Till detta kommer investeringar
på ca 8 miljarder kr. per år inom luftfarten och i telenätet, som finan-
sieras utanför statsbudgeten genom avgifter.

Förutsättningarna för att finansiera infrastrukturen har i viss mån för-
ändrats. Det är inte möjligt att över statsbudgeten finansiera alla önsk-
värda satsningar. Det är därför angeläget att finna nya former för en
bred finansiell samverkan kring infrastrukturinvesteringar. Regeringen
redovisade mot bl.a. denna bakgrund i prop. 1989/90:88 om vissa
näringspolitiska frågor planer på att inrätta en infrastrukturfond.

Syftet med infrastrukturfonden är att åstadkomma finansiering av klart
avgränsade och definierade projekt, t.ex. genom samfmansiering och
samplanering. Projekten bör avse investeringar i vägar, järnvägar och
kollektivtrafik.

Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. bli avsatta till infra-
strukturfonden. Förslag om fondens inrättande kommer att läggas fram
i anslutning till propositionen om tillväxtfrämjande åtgärder. För bud-
getåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden.

Genom att effektivisera den statliga förmögenhetsförvaltningen beräk-
nas utrymme kunna skapas för en fortsatt uthållig satsning på investering-
ar i infrastruktur. Under återstoden av 1990-talet bör ytterligare totalt
minst 10 miljarder kr. utöver ordinarie anslag kunna avsättas för inve-
steringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafik.

Regeringen tillkallade våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att i de

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

tre storstadsområdena åstadkomma samlade lösningar på trafikproblemen.
Bakgrunden till uppdraget var ökande trafikproblem i storstadsregionerna
med bl.a. betydande miljöproblem som följd. Inom ramen för infrastruk-
turfonden är regeringen beredd att avsätta 5,5 miljarder kr. till delfinan-
siering av de investeringar som förhandlas fram för att förbättra miljö-
situationen i dessa regioner, underlätta rörligheten samt skapa förutsätt-
ningar för storstadsregionernas utveckling.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

6 Budgetpolitiken

Ungefär 60 % av landets samlade inkomster kanaliseras via de offentliga
budgetarna. De offentliga utgifterna följer till stor del befolkningsföränd-
ringar, prisindex osv. och växer därför vaije år även om några nya re-
formbeslut inte fattas. Inkomsterna däremot utvecklas i det långa loppet
i samma takt som den ekonomiska tillväxten.

Beräkningar i bl.a. 1990 års långtidsutredning och i de senaste långtids-
budgetarna pekar på ett fortsatt högt utgiftstryck, framför allt i de
offentliga transfereringssystemen. Dessa problem förstärks för närvarande
av att tillväxten fäller samtidigt som inflationen är hög.

Den höga inflationen är i dag det största problemet i den svenska eko-
nomin. En fortsatt hög inflation medför att den fulla sysselsättningen
inte kan upprätthållas, samtidigt som förutsättningarna för framtida väl-
stånd undergrävs. Inflationsbekämpningen måste därför överordnas andra
ambitioner och krav.

Budgetpolitiken inriktas under kommande år på att bryta det starka
utgiftstrycket för att understödja inflationsbekämpningen. Statsbudgeten
måste samtidigt göras till ett verksamt instrument för att främja en var-
aktig hög tillväxt. Det är i detta perspektiv fråga om att långsiktigt och
systematiskt förskjuta statsbudgetens tyngdpunkt från transfereringar och
bidrag till insatser för att främja investeringar.

6.1 Budgetförslaget för 1991/92

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 visar balans mellan
utgifter och inkomster. Förslag till besparingar och omprioriteringar läggs
fram på en rad områden. En väsentlig del av dessa redovisades i den
skrivelse om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten
av de offentliga utgifterna (skr. 1990/91:50) som regeringen föreläde
riksdagen under hösten. Ytterligare förslag till besparingar redovisas nu,
bl.a. inom bostadsområdet. Nya eller utökade insatser görs endast på ett
fåtal för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller framför allt
forskning och utbildning, investeringar i infrastruktur och insatser för en
bättre miljö. Till satsningarna på infrastruktur och miljö återkommer
regeringen i särskilda propositioner.

Regeringen lägger på en rad områden fram förslag om besparingar och
inkomstförstärkningar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda
till en samlad effekt på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Av

detta belopp är ca 15 miljarder kr. att betrakta som besparingar med
bestående effekt for statsbudgetens utgiftsnivå. Närmare 3 miljarder kr.
lyfts av statsbudgeten genom att verksamheterna får en annan finansiering
via fonder utanför statsbudgeten. Närmare 10 miljarder kr. utgörs av
inleveranser från vissa affärsverk som en följd av höjda avkastningskrav
och i form av engångsinleveranser baserade på en mer marknadsmässig
värdering av tillgångar. Detta är att se som ett led i regeringens arbete
med att effektivisera förmögenhetsförvaltningen i staten. I beräkningarna
ingår också den föreslagna indragningen från kommunerna.

De beloppsmässigt största besparingarna har gjorts inom transfere-
ringssystemen. Riksdagen beslutade i december om en rad förändringar
i sjuk- och föräldraförsäkringen. Dessa innebär sammanfattningsvis att
ersättningen i sjukförsäkringen sänks från 90 % till 65 % de första tre
dagarna samt från 90 % till 80 % fr.o.m. dag 4 t.o.m. dag 89. Den
tillfälliga föräldrapenningen sänks från 90 % till 80 % de första 14 da-
garna. Totalt innebär dessa förändringar en utgiftsminskning över stats-
budgeten om ca 3,7 miljarder kr. Regeringen återkommer senare med en
särskild proposition om bl.a. samordning mellan sjuk- och arbetsskade-
försäkringama. Utgiftsminskningen till följd av detta förslag kan beräknas
uppgå till ca 1,5 miljarder kr.

I budgetpropositionen ingår förslag om att — liksom tidigare har skett
för ålderspensionärer — slopa friåret vid sjukhusvård för förtidspensionä-
rer samt om att genomföra vissa taxeändringar i tandvårdsförsäkringen.
Dessa förslag ger minskade utgifter med ca 400 milj. kr.

Inom bostadsdepartementets område föreslås utgiftsminskningar genom
att räntebidragen minskas med ytterligare drygt 600 milj. kr. budgetåret
1991/92. Vidare föreslås att det särskilda stödet till flerbarnsfamiljer för
köp av egnahem avvecklas, vilket innebär besparingar om närmare 300
milj. kr. Dessutom beräknas tidigareläggningen av det nya bostadsfinan-
sieringssystemets ikraftträdande till den 1 januari 1992 ge en utgifts-
minskning på 2,8 miljarder kr.

Inom utbildningsdepartementets område föreslås besparingar om närma-
re 1 miljard kr., bl.a. inom skolan och vuxenutbildningen samt när det
gäller bidragen till studieförbunden.

I budgetförslaget redovisas besparingar för utrikes- och försvarsdepar-
tementen om sammanlagt ca 1,2 miljarder kr. Besparingarna innebär bl.a.
att en del av förläggningskostnadema för asylberättigade flyktingar från
u-länder — i överensstämmelse med reglerna i OECDs biståndskommitté
— avräknas mot biståndsramen.

Inom kommunikations-, industri- och jordbruksdepartementen redovisas
utgiftsreduktioner på sammantaget nära 2 miljarder kr. Besparingarna
avser bl.a. neddragning av anslaget för köp av interregional trafik på
järnväg, visst regional politiskt stöd samt bidrag till skogsvård och till
beredskapslagring.

Inom arbetsmarknadsdepartementets område föreslås att delar av ut-
bildningsbidragen och det kontanta arbetsmarknadsstödet finansieras via
arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår nu också utökade resurser för
handläggning och utredning av asylärenden, vilket skall leda till kortare

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

väntetider och beräknas minska kostnaderna för främst förläggningsverk-
samheten med drygt 1,7 miljarder kr.

Besparingarna innebär i flera fall en kraftig förändring av de berörda
verksamheterna. Regeringen avser att genomföra ett treårigt program där
hela den statliga administrationen genom strukturella förändringar redu-
ceras med 10 %. När detta program har genomförts beräknas de offent-
liga utgifterna kunna bli 1 till 2 miljarder kr. lägre.

De skärpta avkastningskraven på framför allt televerket och vattenfall
samt en uppräkning av statens tillgångar i domänverket ökar statens in-
komkomster med närmare 10 miljarder kr. budgetåret 1991/92. Förutom
ett höjt avkastningskrav om ytterligare 1,5 miljarder kr. på televerket
beräknas en engångsinleverans om 5,7 miljarder kr. ske. Från domänver-
ket beräknas inleveranser ske om ca 1,5 miljarder kr.

De åtgärder som redovisats innebär att statens nettoupplåning kommer
att kunna begränsas och att utgifterna för statsskuldräntor kan reduceras
under budgetåret 1991/92. Effekterna av detta är medräknade i den sam-
lade förbättringen av budgetsaldot för budgetåret 1991/92 med i stor-
leksordningen 30 miljarder kr. som tidigare redovisats.

Sammantaget innebär de åtgärder som här redovisats att statens utgifter
under kommande budgetår beräknas växa med 3,4 %. Detta är en väsent-
ligt långsammare ökning än under innevarande budgetår, då utgifterna
växer med 10,6 %.

Ökningen av statens inkomster mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91
uppgår till drygt 36 miljarder kr. eller 9,1 % i löpande priser. För bud-
getåret 1991/92 beräknas inkomsterna totalt öka med endast ca 17 mil-
jarder kr. eller med 3,9 % i löpande priser. Inkomstökningen inkluderar
en inkomstförstärkning om ca 5 miljarder kr. till följd av att sjukförsäk-
ringsfondens behållning tillförs statsbudgeten i enlighet med vad chefen
för socialdepartementet senare kommer att anmäla.

Utvecklingen av statsbudgetens inkomstsida är starkt beroende dels av
den allmänna ekonomiska tillväxten, dels av utfall resp, antaganden i
fråga om pris- och löneutveckling. Den kraftiga inkomstutvecklingen
mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 återspeglar en snabb pris- och
löneökningstakt. Till grund för budgetförslaget för 1991/92 ligger där-
emot antaganden om en väsentligt dämpad pris- och löneutveckling.
Effekten av denna nedväxling i inflaiionstakt förstärks på statsbudgetens
inkomstsida av det förhållandet att kommunalskattemedlen betalas ut till
kommunerna med två års eftersläpning. Kommunalskatteutbetalningama
budgetåret 1991/92 baseras således på den höga löneökningstakten två år
tidigare. Inkomstskatterna för fysiska personer, inkl, kommunalskatterna,
för statsbudgeten beräknas för budgetåret 1991/92 däremot utifrån den
betydligt lägre löneökningstakt som antas fr.o.m. 1991. Den sänkning av
inflationstakten som förutses under 1991 och 1992 leder således till en
försvagning av inkomstutvecklingen för budgetåret 1991/92.

En ytterligare bidragande orsak till inkomsternas förhållandevis låga
ökningstakt under nästa budgetår är den ökning av sparandet som väntas
ske i hushållssektom, vilken medför en svag utveckling av intäkterna från
mervärdeskatten. Vidare försvagas skatteinkomsterna från juridiska per-

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

soner till följd av konjunkturnedgången och de minskade vinsterna i
näringslivet.

Här redovisad utgifts- och inkomstutveckling innebär att budgetens
saldo för budgetåret 1991/92 förbättras något i förhållande till innevaran-
de budgetår.

Det underliggande budgetsaldot är en redovisning av saldot exkl. till-
fälliga effekter och förändringar av redovisningsprinciper. För att få
fram det underliggande budgetsaldot avräknas för budgetåret 1991/92
bl.a. de tillfälliga inleveranserna från affärsverken, den tillfälliga in-
dragning som görs från kommunerna samt den överföring som görs från
sj uk försäkringsfonden.

Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 försämras det underliggande
budgetsaldot med drygt 15 miljarder kr. Denna försämring kan emellertid
inte i sin helhet ses som strukturellt betingad. Den sammanhänger främst
med den försvagning av inkomstutvecklingen som inträffar under bud-
getåret 1991/92 och som i sin tur till väsentlig del beror på de exceptio-
nellt stora kommunalskatteutbetalningar som då sker.

Utvecklingen av statsfinanserna framgår av följande tabell.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Tabell 2. Statsfinansernas utveckling
Miljarder kr.

	1989/90	1990/91	1991/92
Inkomster	401,6	438,0	454,9
Utgifter exkl. statsskuldräntor	334,5	379,9	394,5
Statsskuldräntor	63,7	60,7	61,0
Budgetsaldo	3,4	-2,6	-0,6
Underliggande budgetsaldo	1,7	-0,1	-15,6

6.2 Kommunernas ekonomi

En dominerande — och växande — del av den offentliga sektorns verk-
samhet och investeringar sker i den kommunala sektorn; hälso- och
sjukvård, barnomsorg, äldreomsotg samt skolväsende. Totalt uppgår den
kommunala sektorns utgifter för konsumtion och investeringar till nära
300 miljarder kr. årligen, dvs. drygt 20 % av BNP. Omkring 85 % av
de totala kommunala utgifterna finansieras med skatter — kommunal-
skatt eller statsskattefinansierade överföringar.

Under 1980-talet ökade den kommunala konsumtionen med i genom-
snitt drygt 2 % per år. Det var en kraftig dämpning jämfört med 1970-
talet då ökningen uppgick till 4 % per år. Olika statliga åtgärder har
vidtagits i syfte att begränsa volymökningen, och under senare år har
konsumtionens ökningstakt dämpats.

Regeringen har gjort bedömningen att den kommunala sektorns volym-
tillväxt måste begränsas till högst 1 %. Rationaliseringar och ompröv-
ningar i befintlig verksamhet är därmed nödvändiga.

Ar 1990 beräknas den kommunala sektorns utgifter bli ca 20 miljarder
kr. högre än inkomsterna. Aren 1991 och 1992 förbättras det finansiella

sparandet i kommuner och landsting mycket kraftigt. År 1992 kan till och Prop. 1990/91:100
med ett positivt finansiellt sparande väntas. Denna förbättring är emel- Bil. 1
lertid av tillfällig karaktär. Från och med år 1993 väntas utvecklingen
vända och i mitten på 1990-talet bedöms det finansiella sparandet återigen
bli negativt.

Bedömningarna av den kommunala sektorns ekonomi visar ett underlig-
gande underskott i det finansiella sparandet. Detta gäller under förutsätt-
ning att kommunernas konsumtions- och investeringsvolym ökar med ca
1 % per år. Rörelsekapitalet, dvs. omsättningstillgångar minus kortfristi-
ga skulder, blir då negativt. En omfattande upplåning och utförsäljning
av egendom kan därför bli följden. Denna typ av åtgärder löser dock inte
kommunernas grundläggande problem. I stället måste åtgärder vidtas för
att långsiktigt nå balans mellan kommunernas utgifter och inkomster.
Dessa åtgärder måste vara utformade så att den kommunala sektorns ut-
veckling anpassas till det samhällsekonomiska utrymmet.

Den kraftiga förbättringen i den kommunala ekonomin 1992 får inte
leda till att kommuner och landsting underlåter att vidta sådana struktu-
rella förändringar som innebär att utgifterna långsiktigt anpassas till de
löpande inkomsterna. Regeringen föreslår därför att 3 miljarder kr. år
1992 tillfälligt dras in från den kommunala sektorn. Detta bör ske genom
en extra höjning av skatteutjämningsavgiften detta år. Beloppet motsvarar
knappt 1 % av sektorns totala utgifter.

Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte-
stopp. Regeringen och företrädare för kommun- och landstingsförbunden
har kommit överens om att det kommunala skattetrycket inte heller efter
år 1992 bör öka och att kommunerna och landstingen därför inte bör höja
sina skatter. Regeringen är beredd att föreslå ett förlängt lagfäst skatte-
stopp om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skatte-
höjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle
tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet.

Kommunalekonomiska kommittén har bl.a. i uppdrag att presentera
förslag som ger möjligheter till en utjämning av kommunalskatterna.
Sådana förändringar i skattesatserna som följer av att ett nytt statsbidrags-
system införs bör kunna genomföras redan under åren 1993 och 1994.
Ett ändrat statsbidragssystem förutsätter att det kommunala skattetrycket
inte höjs och att ändringarna leder till att skillnaderna i kommunal utde-
bitering minskar.

Kommitténs förslag kan i vissa fäll leda till sådana omfördelningseffek-
ter att en förändring i ett enda slag inte kan anses vara rimlig. För att
underlätta en övergång från dagens statsbidragssystem till ett mer gene-
rellt system bör kommittén föreslå hur de 3 miljarder kr. som 1992 dras
in från kommunerna skall kunna återföras till dem.

6.3 Strukturåtgärder inom den offentliga sektorn

Regeringens ambition är att hävda välfärden inom ramen för en politik
som leder till att de offentliga utgifternas andel av BNP minskar. Detta
ställer stora krav på ökad produktivitet och effektivitet samt på ompröv-

ningar av existerande utgiftsprogram. På både kort och lång sikt krävs
strukturella åtgärder som påverkar utgifternas utveckling. Regeringen
genomför ett antal sådana strukturellt inriktade åtgärder inom den
offentliga sektorn.

Det nya system för bostadsfinansiering som nu beräknas träda i kraft
den 1 januari 1992 utgör ett viktigt inslag i denna politik. Ett utgiftspro-
gram med dålig fördelningspolitisk effekt och med starka inslag av auto-
matik omprövas och ersätts med ett nytt som minskar belastningen på
statsbudgeten.

Den omläggning som nu sker av sjukförsäkringssystemet i enlighet med
de beslut riksdagen nyligen fattat syftar till att minska utgiftstrycket och
skapa motiv för rehabilitering och arbete.. Samtidigt har riksdagen uttalat
att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag om
en arbetsgivarperiod under de 14 första dagarna i en sjukperiod. Ett
berättigat krav i detta sammanhang är att alla försäkrade skall få lika
kompensationsnivå när de är sjuka oavsett vilken grupp på arbetsmarkna-
den de tillhör. I syfte att få en rättvis sjukförsäkring är det därför mycket
angeläget att arbetsmarknadens parter träffar avtal som inte överstiger de
av riksdagen fastställda högsta ersättningsnivåerna.

Regeringen kommer senare att redovisa förslag om en samordning av
sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna.

Åtgärder vidtas också för att få till stånd en effektivare sjukvård och en
samordning mellan sjukvården och sjukförsäkringssystemet och därmed
nå ett bättre resursutnyttjande. Försöksverksamhet genomförs när det
gäller hälso- och sjukvårdens organisation och utveckling och denna
utsträcks till att även omfatta en samordning av sjukvårdens och sjuk-
försäkringens finansiella resurser.

Ett arbete har också inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjan-
det i högskolan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för
tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårsperio-
den. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka
under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna
resurser. En ytterligare väsentlig ökning av utbildningsplatserna inom
högskolan bör också kunna uppnås.

På skolområdet drivs nu arbetet vidare för att förverkliga en flexibel
skolstart. Barn skall ha rätt att böija skolan vid sex års ålder, men
skolstarten skall kunna variera med hänsyn till vårdnadshavarens önske-
mål och barnets mognad. Reformen kommer bl.a. att underlätta att full
behovstäckning nås inom barnomsorgen. På längre sikt uppstår betydande
samhällsekonomiska vinster genom att arbetsmarknaden kan tillföras
ytterligare en åldersklass. Regeringen återkommer under våren med för-
slag för att göra det möjligt att tillämpa en flexibel skolstart redan hösten
1991.

Reformarbetet inom den offentliga sektorn omfattar också den statliga
administrationen, som måste ställa om från utgiftsexpansion till resultat-
orientering. Regeringen genomför därför ett treårigt program för om-
ställning och bantning av den statliga administrationen. Den samlade
administrationen skall minska med i genomsnitt 10 %. Programmet om-

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

fattar även regeringskansliet, vars dimensionering, kompetens och ar-
betsformer måste anpassas till de nya krav som ställs på styrningen av
den offentliga verksamheten. Regeringen avser att i kompletteringspropo-
sitionen återkomma med ett samlat treårsprogram for den statliga admi-
nistrationens omställning och bantning.

På viktiga områden är reformarbetet i full gång. Som exempel kan
nämnas rättsväsendet, där en effektivisering planeras inom åklagarväsen-
det. Resultatorienterad styming med mindre inslag av detalj- och regel-
styrning skall skapa utrymme för en betydande delegering till regional
och lokal nivå. Strukturförändringar är aktuella både på domstolsverket
och inom kriminalvårdsstyrelsen. Polisväsendets organisation och upp-
gifter ses över med sikte på ökad effektivitet. Flyktingmottagningen för-
bättras så att kostnaderna för bl.a. förläggningsverksamheten kan redu-
ceras väsentligt.

Den offentliga sektorn har en betydande förmögenhet. Att förvalta
dessa tillgångar är lika viktigt som att effektivisera användningen av de
löpande intäkterna och kostnaderna. Åtgärder vidtas därför för att effek-
tivisera den statliga förmögenhetsförvaltningen i syfte att öka avkastning-
en och frigöra kapital för att bereda utrymme för andra satsningar inom
näringspolitiken, t.ex. på infrastruktur.

Strukturella reformer inom den offentliga sektorn måste också omfatta
pensionssystemet. Pensionerna är den offentliga sektorns största utgifts-
post. Nära en femtedel av den offentliga sektorns utgifter går till pensio-
ner. Pensionerna spelar därför en viktig roll för utvecklingen av de
offentliga utgifterna.

Frågor rörande den framtida utformningen av pensionssystemet har
aktualiserats i samband med att pensionsberedningen i november 1990
lade fram sitt betänkande Allmän pension (SOU 1990:76). Där framgår
bl.a. att möjligheterna att finansiera pensionsutfästelserna inom ramen för
ett oförändrat skatte- och avgiftstryck är starkt beroende av den ekono-
miska tillväxten. Detta leder till slutsatsen att det är tillväxttakten som
avgör fördelningen av konsumtionsutrymmet mellan generationerna.

Regeringen avser att återkomma med konkreta förslag till förändringar
av pensionssystemet. Det finns emellertid anledning att redan nu under-
stryka att en reformering av pensionssystemet måste stå i överensstäm-
melse med inriktningen av den ekonomiska politiken.

Beslut rörande pensionssystemets utformning måste vara långsiktiga
och präglas av en hög grad av stabilitet. Den som är pensionerad eller
för vilken pensionering är nära förestående har små möjligheter att an-
passa sin ekonomi till ändrade villkor. Den som är i aktiv ålder måste
ha kännedom om framtida pensionsvillkor för att kunna fatta beslut om
sparande m.m. Beslut om förändringar i pensionssystemet har emellertid
också direkt betydelse för den mer näraliggande ekonomiska utvecklingen
genom sin inverkan på den nu yrkesaktiva generationens sparande och
arbetskraftsutbud.

En första utgångspunkt för reformarbetet på pensionsområdet måste
vara behovet av ett högre långsiktigt sparande.

Efter sekelskiftet stiger försörjningsbördan. Detta kommer att ta sig

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

3 Riksdagen 1990/91. I sand. Nr 100. Bilaga 1

uttryck i växande krav på överföringar från yrkesaktiva till äldre i form
av pensioner och sjukvård. Det finns därför starka skäl för att sparandet
under 1990-talet måste ligga på en förhållandevis hög nivå. Mot den
bakgrunden är sparandet i den svenska ekonomin i dag för lågt för att
trygga en framtida tillväxt som ger utrymme för dagens välfärdssystem.

Folkpension och ATP har minskat hushållens motiv att spara inför
pensioneringen. Till viss del har detta kompenserats av ett ökat offentligt
sparande genom uppbyggnaden av AP-fonden. Av pensionsberedningens
material framgår emellertid att AP-fondens bidrag till sparandet riskerar
att successivt minska under 1990-talet.

Mot den bakgrunden är det naturligt att åtgärder för att öka sparandet
knyts just till pensionssystemet. Därvid måste beaktas att utvecklingen av
pensionssparandet i avtalsreglerade eller privata pensionsförsäkringar
påverkas av hur reglerna i det offentliga pensionssystemet är konstruera-
de.

Under det närmaste decenniet bör en ökad fondering inom ramen för
det allmänna pensionssystemet komma till stånd för att på så sätt bidra
till sparandet och ge bättre förutsättningar att möta framtida belastning
på pensionssystemet. För att stimulera till ett högre sparande bör över-
vägas om fondering kan ske i mer individuella och försäkringsmässiga
former än vad som nu är fallet i AP-fondema.

Pensionssystemet måste vidare bidra till att stärka motiven för arbete
under den yrkesverksamma perioden i livet. Inkomstbortfallsprincipen,
som med nuvarande system i alltför hög utsträckning satts ur spel, bör
stärkas. Det innebär bl.a. att en större del av den samlade inkomsten
under den yrkesverksamma perioden bör ligga till grund för pensionsför-
månerna.

7 Slutord

Sveriges ekonomi har många starka sidor, men också allvarliga problem,
främst en alltför snabb kostnadsutveckling.

Under det gångna året har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att
återställa balansen i den svenska ekonomin och återvinna tillväxten. För
att värna sysselsättning och välfärd är den ekonomiska politiken inriktad
på att varaktigt nedbringa inflationen. Arbetet med att stabilisera eko-
nomin måste fullföljas med kraft under det närmaste året. Finanspoliti-
ken måste vara fortsatt stram. En nedväxling från inflationslöner till
reallöner måste nu ovillkorligen komma till stånd. Detta är en viktig del
av den ekonomiska politik som regeringen nu lägger fram.

Perspektivet i budgetpropositionen är samtidigt långsiktigt. Den eko-
nomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att aktivt och
framgångsrikt delta i den internationella integrationen. Samtidigt måste
sparande och investeringar främjas för att lägga grunden för en tillväxt
av våra resurser. Den ekonomiska politiken skall medverka till en ut-
hållig tillväxt; produktionen och konsumtionen måste långsiktigt ställas
om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Den ekonomiska

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

basen för välfärd och trygghet skall förstärkas genom att arbetslinjen
konsekvent hävdas.

Detta är en kärv, men ansvarsfull politik i ett allvarligt och svårt
skede. Det är en politik som skall föra landet till bättre tider. Utsikterna
att lyckas är goda. Under loppet av 1991 bör vändpunkten kunna nås, när
tillväxten på nytt böljar ta färt. 1992 bör bli ett år av återhämtning.
Inflationstakten reduceras under 1991 och bör under 1992 ha kommit ner
klart under inflationen i våra konkurrentländer.

Nedväxlingen av inflationstakten och en återställd konkurrenskraft gör
det möjligt att lägga grunden för en ny period av framsteg i näringslivet
och full sysselsättning. Kring denna för medboigama och nationen vik-
tiga uppgift inbjuder regeringen till en bred samverkan.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92

1.1 Beräkningsförutsättningar

Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1990 redovisat en
beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som görs om den
ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa
beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet
i detta ärende som bilaga 1.2. De antaganden som RRV grundat sina
beräkningar på framgår av tabell 1.

Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har
bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag
nu räknar med något förändrade antaganden till grund för inkomst-
bedömningen. Dessa återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning
att avvika från RRVs beräkningsförutsättningar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen
Procentuell förändring

	1990 RRV	Föredra- ganden	1991 RRV	Föredra- ganden	1992 RRV	Föredra- ganden
Lönesumma	12,7	12,7	4,6	4,4	3,6	3,3
Konsumentpriser,
årsgenomsnitt¹	10,4	10,4	9,7	9,8	2,7	3,0
Privat konsumtion,
löpande priser	11,2	9,6	11,0	10,6	4,0	4,1

'innefattar effekt av skattereformen 1990-91, vilken höjer KPI med 2,6 procent-
enheter 1990 och med 3,5 procentenheter 1991.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1990/91

RRVs senaste beräkning av budgetutfållet för budgetåret 1990/91 utgörs
av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1990. Beräkning-
arna av inkomsterna för budgetåret 1990/91 redovisas också i verkets
inkomstberäkning.

Inkomster

1 sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1990/91 beräknat
inkomsterna till 440 840 milj.kr.

Med anledning av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling
räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med
119 milj.kr., inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 36 milj.kr., inkomst-
titeln Barnomsorgsavgift med 10 milj.kr., inkomsttiteln Vuxenutbild-
ningsavgift med 1 milj.kr., inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med
3 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän löneavgift med 2 milj.kr.

Med anledning av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling och
med anledning av riksdagens beslut (SfU 1990/91:9, rskr. 104) om
sjukförsäkringen räknar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto
med 177 milj.kr.

I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveck-
ling i löpande priser samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om
återbetalning av mervärdeskatt, räknar jag ned inkomsterna på inkomst-
titeln Mervärdeskatt med 2 660 milj. kr. Slutligen räknar jag upp
inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto med 117 milj.kr.

Sammantaget medför mina justeringar en beräknad minskning av
inkomsterna med 2 891 milj. kr. jämfört med RRVs beräkning.
Ändringarna framgår av tabell 2.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1990/91

Tusental kronor

	RRVs beräkning	Förändring enligt före- draganden
1111 Fysiska personers inkomstskatt	69 377 000	- 119 000
1211 Folkpensionsavgift	47 745 000	36 000
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto	322 000	177 000
1231 Barnomsorgsavgift	13 996 000	10 000
1241 Vuxenutbildningsavgift	1 662 000	1 000
1251 Övriga socialavgifter, netto	- 5 871 000	3 000
1281 Allmän löneavgift	5 709 000	2 000
1411 Mervärdeskatt	133 700 000	- 2 660 000
5211 Statliga pensionsavgifter, netto	785 000	+ 117 000
Summa inkomster	440 840 222
Summa förändringar enligt föredraganden		- 2 891 000

RRVs beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida.
Sammantaget medför justeringarna av RRVs beräkningar att jag
beräknar inkomsterna för budgetåret 1990/91 till 437 949 milj. kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 425 094 milj.kr.
RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 439 951 milj.kr.
Verket har beaktat förslagen till tilläggsbudget I, där utgifterna uppgick
till 2 492 milj. kr.

RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden för
statsskuldräntor till 60,6 miljarder kronor. En senare beräkning ger vid
handen att utgifterna blir något större. Jag beräknar dessa utgifter till
60,7 miljarder kronor.

Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1990/91

Miljarder kronor

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

	Beräkning till grund för stats- budgeten	Nuvarande beräkning
Räntor på inhemska lån m.m.	51,3	52,8
Räntor på utländska lån	7,2	7,3
Valutaförluster, netto	0,5	0,6
Summa	59,0	60,7

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna pä reserva-
tionsanslag under innevarande budgetår att minska med 494 milj. kr. och
uppgå till 24 365 milj.kr. Statsrådet Sahlin kommer senare idag att
föreslå regeringen att arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) första halvåret
1991 skall få disponera medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta
innebär att de totala anslagsbehållningarna kan beräknas minska med
sammanlagt 2 000 milj.kr. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslags-
behållningarna mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91.

Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1989/90 och 1990/91
Miljarder kronor

Huvudtitel	1989/90	1990/91
Utrikesdepartementet	7,7	8,1
Kommunikationsdepartementet	4,9	5,2
Arbetsmarknadsdepartementet	3,0	1,2
Industridepartementet	6,6	5,6
Övriga huvudtitlar	2,7	2,8
Summa	24,9	22,9

Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar
upp 8 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 7 miljarder
kronor.

Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1990/91
till 440 557 milj. kr.

Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1990/91
Milj.kr.

	Statsbudget	RRV	Föredraganden
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor Statsskuldräntor Förändring i anslagsbehållningar Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto	360 594 59 000 1 500 4 000	370 857 60 600 494 8 000	370 857 60 700 2 000 7 000
Summa	425 094	439 951	440 557
Finansfullmaktsutnyttjande	-	-	-

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret Prop. 1990/91:100

1991/92 Bil. 1

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 434 209 milj. kr. för
budgetåret 1991/92. De skillnader i antaganden om pris- och löne-
utveckling som jag tidigare redovisat samt vissa förändringar som förs
fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens
inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRVs beräkningar
som jag därmed funnit nödvändiga.

I enlighet med vad jag anfört om lönesummans utveckling och
riksdagens beslut (SfU 1990/91:9, rskr. 104) om sjukförsäkringen räknar
jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 497 milj.kr.

Med anledning av vad jag anfört om lönesummans utveckling räknar
jag ned inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 148 milj.kr., inkomsttiteln
Barnomsorgsavgift med 44 milj.kr., inkomsttiteln Vuxenutbildningsavgift
med 5 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän löneavgift med 7 milj.kr.

I enlighet med vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling samt
vad chefen för socialdepartementet senare idag kommer att anföra räknar
jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 4 187 milj.kr. Jag
räknar vidare upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med
4 174 milj.kr. med anledning av vad jag anfört om lönesummans ut-
veckling samt de förslag chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare
i dag kommer att redovisa avseende finansieringen av utbildningsbidrag
för personer som är berättigade till ersättning från erkänd arbetslös-
hetskassa samt arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Med anledning av vad jag anfört beträffande den privata konsum-
tionens utveckling samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om
återbetalning av mervärdeskatt och vad jag senare idag kommer att
föreslå beträffande budgetering exkl. mervärdeskatt räknar jag upp
inkomsttiteln Mervärdeskatt med 9 900 milj.kr.

I enlighet med de förslag beträffande skatteutjämningsavgiften som jag
senare idag avser att lägga fram, räknar jag upp inkomsttiteln Skatteut-
jämningsavgift med 2 266 milj.kr.

Enligt de förslag chefen för jordbruksdepartementet senare idag
kommer att lägga fram räknar jag upp inkomsttiteln Miljöavgift på
handelsgödsel och bekämpningsmedel med 100 milj.kr.

Med anledning av förslag som chefen för kommunikations-
departementet senare idag kommer att lägga fram räknar jag ned
inkomsttiteln Avgifter vid registrering av fritidsbåtar med 14 milj. kr.

I enlighet med regeringens förslag (prop. 1990/91:68) om böter räknar
jag upp inkomsttiteln Bötesmedel med 48 milj.kr. Vidare räknar jag upp
inkomsttiteln övriga inkomster av statens verksamhet med 500 milj.kr.
med anledning av förslag som chefen för socialdepartementet senare idag
kommer att lägga fram. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Statliga
pensionsavgifter, netto med 260 milj.kr.

Sammanlagt innebär avvikelserna från RRVs beräkningar en upp-
skrivning av inkomsterna för budgetåret 1991/92 med 20 720 milj.kr. Jag

beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92 till Prop. 1990/91:100

454 928 milj.kr. Förändringarna i förhållande till RRVs beräkningar Bil. 1
framgår av tabell 6.

Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster

budgetåret 1991/92

Tusental kronor

RRVs Förändring

beräkning enligt före-

draganden

Inkomsttitel

1111	Fysiska personers inkomstskatt	21 213 000	497 000
1211	Folkpensionsavgift	49 434 000		148 000
1221	Sjukförsäkringsavgift,netto	4 961 000	+	4 187 000
1231	Barnomsorgsavgift	14 598 000	-	44 000
1241	Vuxenutbildningsavgift	1 731 000	-	5 000
1251	Övriga socialavgifter, netto	- 7 401 000	+	4 174 000
1281	Allmän löneavgift	2 966 000		7 000
1411	Mervärdeskatt	141 400 000	+	9 900 000
2538	Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel	182 000	+	100 000
2543	Skatteutjämningsavgift	9 935 000	+	2 266 000
2546	Avgifter vid registrering av fritidsbåtar	14 400		14 400
2712	Bötesmedel	299 500	+	48 000
2811	Övriga inkomster av statens verksamhet	400 000	+	500 000
5211	Statliga pensionsavgifter, netto	879 000	+	260 000
Summa inkomster		434 208 820
Summa förändringar enligt föredraganden			+20 719 600

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av
statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budget-
året 1991/92 (tabell 7).

Prop. 1990/91:100

Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster _R.. ,

för budgetåret 1991/92

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp Förslag

1123 1431 2115	Särskild skatt på tjänstegrupplivförsäkringar Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk Affärsverket FFVs inlevererade överskott	Ny inkomsttitel Namnändring Upphör
2211	Överskott av kriminalvårdsstyrelsens fastighetsförvaltning	Upphör
2215	Överskott av generaltullstyrelsens fastighetsförvaltning	Upphör
2317	Ränteinkomster på luftfartslån	Upphör
2326	Räntor på affärsverket FFVs statslån	Upphör
2331	Ränteinkomster på egnahemslån	Upphör
2334	Räntor på övriga bostadslån, Boverket	Namnändring
2533	Avgifter vid statens planverk	Upphör
2546	Avgifter vid registrering av fritidsbåtar	Upphör
2619	Inkomster vid riksantikvarieämbetet	Upphör
3115	Affärsverket FFVs inkomster av försålda	Upphör
	fastigheter och maskiner	Upphör
3121	Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda byggnader och maskiner	Upphör
4132	Återbetalning av luftfartslån	Upphör
4211	Återbetalning av lån till egnahem	Upphör
4214	Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket	Namnändring
5115	Affärsverket FFVs amorteringar	Upphör

Utgifter

I mitt förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92 uppgår utgifterna
sammanlagt till 455 526 milj. kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor
svarar då för 390 026 milj. kr.

Schablonmässigt beräknas anslagsbehållningarna på reservationsanslag
minska med 1 500 milj. kr. under budgetåret 1991/92.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en
realistisk budgetbelastning, förs på budgetens utgiftssida 3 miljarder kr.
upp på posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräk-
ningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och
inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten.

Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92
Milj.kr.

Förslag till statsbudget
Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor	390 026
Statsskuldräntor	61 000
Förändring av anslagsbehållningar	1 500
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto	3 000
Summa	455 526

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991/92
Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och
förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 såsom framgår av
tabell 9 och tabell 10.

Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 2,6 miljarder
kronor för 1990/91 och till 0,6 miljarder kronor för 1991/92.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1989/90-1991/92

Miljarder kronor

	1989/90	1990/91		1991/92
	Utfall	Stats-	Beräknat utfall		Förslag till statsbudget
		budget
		budget	enligt RRV	enligt föredra-
				ganden
Inkomster	401,6	424,4	440,8	438,0	454,9
Utgifter exkl. statsskuldräntor	334,5	366,1	379,3	379,9	394,5
Statsskuldräntor	63,7	59,0	60,6	60,7	61,0
Saldo	3,4	-0,7	0,9	-2,6	-0,6

OO
Os
oo

vn
ci
O

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

8

"CT

Inkomster: Utgiftsanslag:

Skatter 399 077 001 000 Kungl.hov och slottsstaterna 52 721 000

Inkomster av statens verksamhet 45 648 378 000 Justitiedepartementet 7 127 491 000

sO	c-	un	c-	un	—<	Os	oo	r-	Os	rc	C~
	Tt	r->	un	C~	o	OO	o	un		oo	Os
Os	O	00	un	CO	TT	Un		sO	sO	O	Os
Os	O	—<	sO	Cl	sO	r-M	so	tT	Cl	Cl	Cl
SC	c-		c-	OS	Tt	Cl		Tt	rc	>z^	OO
Tt	Os	CO	c-	un	m	os	so	SO	O	O	sO
un	un	oo	oo		Os	Cl	Cl	un	Un	—<
cn	Cl		Cl	SO		CO	m		—¹¹

858

C O Cl

o
o

c- m ci
m O o

O —

c- m

d
TT

TT
in
TT

•c
•c
TT

Q©
C

‘C

ir,
C4
ic,

2 Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det
redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller
hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som bas
används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1991/92. Detta
innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte
kan jämföras med den i ett tidigare.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post
skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär
effekt. Trots att avgränsningama i det enskilda fallet inte är helt
självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de
extraordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggande
utveckling klargörs.

På inkomstsidan har bl. a. följande effekter betraktats som extra-
ordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

- vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter

- tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

- inkomster från sjukförsäkringsfonden

På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära
vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

- valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån

- vissa investeringar som finansieras genom lån på kreditmarknaden eller
direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare över anslag på stats-
budgeten

- engångsvisa besparingar

Tabell 11 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden
1989/90-1991/92.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Tabell 11. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1989/90-1991/92

Miljarder kronor

	1989/90	1990/91	1991/92
Underliggande budgetsaldo	1,7	-0,1	-15,6
Som andel av BNP	0,1%	-0,0%	1,1%

3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i
ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov
bestäms dels av budgetutfället och vissa kassamässiga korrigeringar av
detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på
statsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de
skulddispositioner som riksgäldskontoret gör.

Med det redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således en Prop. 1990/91:100
del justeringar för att beräkna statens lånebehov och statsskuldens Bil. 1
förändring. I det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är
relaterade till varandra.

Statens lånebehov

1. Det redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalkylen.

2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transak-
tioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på
statsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att
inkomster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande
betalningar, dels genom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten.

3. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och
redovisas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de
statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig
upplåning.

4. Den tillfälliga arbetsmiljöavgift som infördes i september 1989
fördes, via en inkomsttitel på statsbudgeten, omedelbart till riksgälds-
kontoret. Detta innebär att skatten inte påverkar budgetutfallet. Den
medför däremot en tillfällig minskning av statens upplåning på mark-
naden. Motsvarande gäller för det tillfälliga obligatoriska sparande som
infördes vid samma tidpunkt.

5. Avskattningen av företagens reserver minskar statens lånebehov
under åren 1991-1994.

6. Genom en summering av posterna 1-5 erhålls statens marknads-
upplåningsbehov.

Statsskuldens förändring

Statsskuldens förändring påverkas förutom av statens marknadsupp-
låningsbehov av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgälds-
kontoret gör.

7. Skulddispositioner utgörs t. ex. av uppköp av statsobligationer,
utbetalningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobliga-
tionsvinster m.m., valutaomvärderingar samt tillfälliga bokförings-
transaktioner som påverkar statsskuldens storlek.

8. Det tillfälliga obligatoriska sparandet, den tillfälliga arbetsmiljö-
avgiften och den extra höjningen av skatteutjämningsavgiften minskar
statens behov av att låna på kreditmarknaden men påverkar ej stats-
skulden.

9. Genom att skulddispositionerna läggs till statens lånebehov erhålls
ett rättvisande uttryck för statsskuldens förändring.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Tabell 12. Statens lånebehov (netto), budgetåren 1989/90-1991/92

Miljarder kronor

	1989/90	1990/91	1991/92
1. Budgetsaldo	3,4	- 2,6	- 0,6
2. Kassamässiga korrigeringar 3. Riksgäldskontorets kreditgivning	5,2
till vissa affärsverk m.m. 4. Tillfällig arbetsmiljöavgift och tillfälligt obligatoriskt	- 6,9	- 8,0	- 8,2
sparande 5. Avskattning av företagens	12,0	- 1,3	1,7
reserver 6. Överskott/underskott (underskott att täcka genom		1,0	6,2
upplåning) 7. Skulddispositioner	13,7	-10,9	- 0,9
- uppköp obligationer	- 1,4	- 4,0	-
- övrigt 8. Särskild skuld till hushåll och	7,0	0,2
företag	-12,0	+ 1,3	+ 3,3
9. Statsskuldminskning¹	7,3	-13,4	2,4

'Negativa tal anger ökande statsskuld.

4 Rörlig kredit

Riksdagen har bemyndigat regeringen att disponera en rörlig kredit i
riksgäldskontoret uppgående till 400 milj.kr., avsedd att ställas till
regeringens förfogande för myndigheter som bedriver uppdrags-
verksamhet (prop. 1989/90:100, FiU20, rskr. 204). För vissa av de
myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet finns ett behov av ökat
rörelsekapital. Jag anser att dessa medelsbehov bör tillgodoses genom att
rörliga krediter ställs till resp, myndighets förfogande från den rörliga
kredit som regeringen får disponera för ändamålet. För att så ska kunna
ske föreslår jag att den rörliga krediten utökas till 450 milj.kr.

5 Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret
1991/92

Bakgrund

Regeringen föreslog i proposition 1989/90:111 om reformerad mervärde-
skatt m.m. ändringar av statliga myndigheters ställning inom mervärde-
skattesystemet fr.o.m. budgetåret 1991/92. Förslaget föranledde inte
någon erinran från riksdagen (SkU 1989/90:31, rskr. 357).

Myndigheternas ställning inom mervärdeskattesystemet föreslogs änd-
rad främst för att uppnå konkurrensneutralitet mellan verksamhet i egen
regi och entreprenadverksamhet. Detta är viktigt bl.a. för att stimulera

till lösningar som ger ökad produktivitet och effektivitet i myndigheternas
verksamhet.

Myndigheternas anslag är i dagsläget budgeterade med hänsyn till att
vissa utgifter innehåller påslag för mervärdeskatt. I propositionen före-
slogs att myndigheternas anslag fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall bud-
geteras exkl. mervärdeskatt. Myndigheterna skall kompenseras for in-
gående mervärdeskatt genom avräkning mot inkomsttitel istället för mot
myndighetens anslag. Myndigheternas anslag ger härigenom en mer rätt-
visande bild av verksamhetens utgiftsnivå.

Även sådan ingående mervärdeskatt som hänför sig till skattepliktig
verksamhet skall behandlas på detta sätt. Avdrag for ingående mervärde-
skatt kommer således inte att kunna göras i samband med en skattskyldig
myndighets redovisning av utgående skatt till skattemyndigheten.

Myndigheterna fick med anledning av omläggningen kompletterande
direktiv för sina anslagsframställningar för budgetåret 1991/92. Då myn-
digheternas redovisning inte innehåller uppgifter om erlagd mervärde-
skatt fick riksrevisionsverket i uppdrag att ta fram schablonmässiga
beräkningar av andelen mervärdeskatt som belastar resp, anslag.

Genomförandet av budgetering exkl. mervärdeskatt

Det beredningsarbete som skett i regeringskansliet visar på behov av yt-
terligare underlag och klargörande av vissa beräkningsförutsättningar in-
nan mervärdeskattebeloppen för resp, anslag kan fästställas.

Utgångspunkten för reformen är att den skall vara saldomässigt neutral,
dvs. inte medföra någon belastning på statsbudgeten. Förändringen inne-
bär, vad gäller anslagsfinansierad verksamhet, en minskning av statsbud-
getens utgiftssida samtidigt som nettoinkomsterna från mervärdeskatt
minskar i motsvarande mån.

För att syftet med reformen, att uppnå konkurrensneutralitet i den
statliga verksamheten, inte skall förfelas bör beräkningarna göras utifrån
ett så säkert underlag som möjligt. Risken är annars att i det enskilda
fallet uppstår icke avsedda verksamhetskonsekvenser där en myndighet
kan gynnas eller missgynnas resursmässigt av omläggningen. Vissa scha-
bloniseringar måste dock med nödvändighet göras vid beräkningarna.

Några frågeställningar av teknisk och principiell natur återstår att lösa
innan ett komplett underlag för omläggningen föreligger. Riksrevisions-
verket har därför fått i uppdrag att biträda regeringen även i det fortsatta
arbetet.

Mot denna bakgrund förordar jag att regeringen senare i vår i samband
med att regeringen utfärdar regleringsbreven för myndigheternas anslag
för budgetåret 1991/92, beslutar att medel motsvarande mervärdeskatten
under resp, anslag inte får disponeras av myndigheterna. En sådan lös-
ning ger ytterligare tid för att ta fram ett säkert beräkningsunderlag sam-
tidigt som den önskvärda konkurrensneutraliteten kan uppnås - så som
har avsetts - redan fr.o.m. budgetåret 1991/92. Regeringen bör vidare
inhämta riksdagens samtycke till att myndigheterna bereds kompensation
från statsbudgetens inkomsttitel Mervärdeskatt.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Ett helt exakt underlag kan aldrig erhållas då uppgifter om mervärde-
skatt saknas i myndigheternas redovisning. Detta problem kommer dock
att försvinna. Då det nya systemet är i funktion kan en uppföljning göras
av resp, myndighets belastning på inkomsttiteln.

På så vis kan det i efterhand bli möjligt att bedöma om behov av korri-
gering finns av den budgetering som gjordes vid omläggningen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

6 Utvidgad försöksverksamhet med lån i
riksgäldskontoret för ADB- och
kommunikationsutrustning

En försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för finansiering av
ADB- och kommunikationsutrustning har inletts under budgetåret
1990/91. Motiven för denna försöksverksamhet anmäldes i förra årets
finansplan (prop. 1989/90:100 bil. 1). Riksdagen beslutade i enlighet med
regeringens förslag (FiU 25, rskr. 187).

De myndigheter som ingår i försöksverksamheten är riksgäldskontoret,
statistiska centralbyrån, flygtekniska försöksanstalten, lantmäteriverket
och byggnadsstyrelsen. För dessa fem myndigheter har regeringen under
budgetåret 1990/91 ett bemyndigande från riksdagen att medge lån i
riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 90 milj.kr.

Även vägverket ingår i försöket. Vägverkets ADB-investeringar
finansieras dock inom den totala låneram som vägverket har i riksgälds-
kontoret. Vägverkets lånebehov behandlas senare idag av chefen för
kommunikationsdepartementet (bilaga 8). Flygtekniska försöksanstaltens
lånebehov behandlas i en kommande särproposition för totalförsvaret. Det
sammanlagda lånebehovet för de fyra övriga myndigheternas tillkom-
mande investeringar för budgetåret 1991/92 uppgår till 48 816 000 kr.
Hur investeringsbehovet är fördelat mellan myndigheterna framgår av
resp, huvudtitelsbilaga.

För budgetåret 1991/92 föreslår jag att ytterligare två myndigheter,
konjunkturinstitutet och arbetsmarknadsstyrelsen, får ta upp lån för sina
investeringar i ADB-och kommunikationsutrustning. De sammanlagda
lånebehoven för dessa tillkommande myndigheters investeringar uppgår
till 88 760 000 kr. för budgetåret 1991/92.

Totalt uppgår således lånebehovet för 1991/92 till 137 576 000 kr. Jag
anser dock att det bemyndigande som regeringen bör begära för budget-
året 1991/92 bör uppgå till 152 milj.kr. för att en viss flexibilitet skall
finnas i systemet och för att oförutsedda förändringar i myndigheternas
verksamhet skall kunna mötas. Jag föreslår därför att regerigen begär
riksdagens bemyndigande att för budgetåret 1991/92 ta upp lån för
investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning intill ett sammanlagt
belopp av 152 milj.kr. Om riksdagen lämnar det begärda bemyndigandet
kommer jag att återkomma till regeringen med förslag om att riksgälds-
kontoret får i uppdrag att ombesöija upplåningen.

Riksgäldskontoret och riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag
utvecklat den lånemodell som tillämpas under försöksverksamheten. De
villkor som regeringen ställt på modellen är följande:

- lånen skall ges på marknadsmässiga villkor

- lånen får ej ges på längre tid än som svarar mot investeringens
ekonomiska livslängd

- lånen skall amorteras i minst den takt som investeringsobjekten skrivs
av

- lånevillkoren skall utformas utifrån att risktagandet skall begränsas för
myndigheterna och att myndigheterna planeringsförutsättningar skall
vara så goda som möjligt under lånets löptid.

Den lånemodell som riksgäldskontoret erbjuder myndigheterna under
försöksverksamheten består av två alternativ; ett med rörlig och ett med
fest ränta. Riksrevisionsverket har i uppdrag att följa försöksverk-
samheten.

Min uppfattning är att det ännu inte finns förutsättningar att övergå till
en mer generell modell som innebär att samtliga myndigheter medges att
ta upp denna typ av lån.

Bland de frågor som måste övervägas ytterligare kan nämnas bemyndi-
gandestruktur riksdag-regering och regering-myndighet, uppföljnings-
system samt vissa redovisningsfrågor. En utgångspunkt bör vara att
myndigheterna bör tillämpa en fullständig tillgångsredovisning.

Vid prövningen i budgetarbetet av dessa investeringar är inte den
räntekostnad som kommer att belasta myndigheten känd. Lånen kan alltså
beroende på ränteförändringar bli "dyrare" än vad myndigheten räknat
med. Detta kan också bli fellet vid en förändring i ränteläget under lånets
löptid. En sådan situation bör dock kunna mötas av myndigheten genom
en omfördelning av resurser eller ett utnyttjande av ramanslagets
anslagskredit.

Det omvända förhållandet kan naturligtvis också uppstå nämligen att
lånen blir "billigare" än vad som kunnat förutses. Detta bör dock inte
innebära någon överbudgetering av myndighetsanslagen eftersom utgångs-
punkten vid prövningen av myndigheternas begäran om lån skall vara att
inga resurser skall tillskjutas myndigheternas anslag för att finansiera
räntekostnader eller amorteringar. Höga krav kommer att ställas på att
myndigheterna kan redovisa investeringskalkyler och lönsamhetsbedöm-
ningar.

Sett på längre sikt bör denna modell för finansiering av investeringar
kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer därför att göras
av vilka typer av investeringar som kan komma att omfettas av en sådan
omläggning.

Jag kommer i det följande (avsnitt 7) framhålla att myndigheterna i ett
mer utvecklat finansiellt system bör kunna ges en generell rätt att inom
givna bemyndiganden fetta beslut om investeringar utan att inhämta
regeringens medgivande i vaije särskilt fell. Jag vill emellertid även i
detta sammanhang understryka att det inte skall vara tillåtet för myndig-
heterna att på detta sätt låna medel för att finansiera konsumtions- eller
driftsutgifter.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

4 Riksdagen 1990/91. 1 sa/nl. Nr 100. Bilaga I

7 Finansiell styrning av statsförvaltningen

En ny form av styrning är under införande i statsförvaltningen. En de-
taljerad budgetstyrning ersätts av mål- och resultatstyrning. Ansvar och
befogenheter delegeras till myndigheterna. Frågor om effektivitet och
produktivitet ställs i föigrunden och kraven på uppföljning och utvärde-
ring skärps; det väsentliga blir analys och bedömning av uppnådda resul-
tat.

Den nya styrningen ställer nya krav på såväl myndigheter som regering
och riksdag. Analysmetoder krävs för att kunna avgöra hur resurserna
kan användas på mest effektiva sätt. Samtidigt som kraven att redovisa
uppnådda resultat ökar så ges myndigheterna större frihet att själva be-
sluta om hur resultaten skall uppnås.

Det kommer alltid att finnas restriktioner i fråga om dispositionen av
statliga medel. Dessa restriktioner kan emellertid överföras till myndig-
heterna i form av operativt handlingsutrymme. Styr- och uppföljnings-
instrument måste mot den bakgrunden utvecklas.

Målet för förändringsarbetet är att bryta de förväntningar som leder till
utgiftsexpansion och att införa ett resultattänkande för att därigenom upp-
nå bättre måluppfyllelse och en högre effektivitet i användningen av
existerande resurser inom den offentliga sektorn. Mot denna bakgrund
kommer jag i detta avsnitt att redogöra för min syn på hur den finansiella
styrningen av statsförvaltningen bör utvecklas.

Chefen för civildepartementet kommer senare idag (bilaga 2, Gemen-
samma frågor) att redogöra för vissa andra frågor som rör förnyelsen av
den offentliga sektorn.

7.1 Finansiella förutsättningar

Som jag framhållit i det föregående är målet for budgetpolitiken att hävda
välfärden och samtidigt minska de offentliga utgifternas andel av BNP.
Detta för att på sikt kunna sänka skattetrycket. I prop. 1990/91:39 anför-
de jag följande: "För att skapa förutsättningar för låg inflation, återvun-
nen tillväxt och växande sysselsättning måste finanspolitiken vara fortsatt
mycket stram. I arbetet med förslaget till 1991/92 års statsbudget skall
detta arbete fullföljas. Det är nödvändigt att den årliga budgetprövningen
sker i ett långsiktigt perspektiv och ges den stadga som följer av genom-
arbetade normer och riktlinjer. Målet bör vara att hävda välfärden och
samtidigt sänka de offentliga utgifternas andel av bruttonationalprodukten
för att på sikt sänka skattetrycket. Det är bara om en sänkning av skatte-
trycket föregås av en utgiftsneddragning som den blir långsiktigt hållbar.
Dessa riktlinjer måste utgå från de förutsättningar som följer av den all-
männa ekonomiska utvecklingen".

En neddragning av den offentliga sektorns utgifter bör således ske ut-
ifrån ett långsiktigt synsätt. Med en ökad långsiktighet som grund skapas
förutsättningar att för det enskilda budgetåret tidigt klargöra de budget-
politiska riktlinjerna och ge ramar både för den verksamhetsplanering
som bedrivs inom regeringskansli och myndigheter och för kommande

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

budgetarbeten. En ökad långsiktighet underlättar också en utvidgning av Prop. 1990/91:100
det faktiska budgetansvar som bör åligga vaije departement i förhållande Bil. 1
till dess verksamhetsområden och ett ökat utnyttjande av rambudgete-
ringstekniker.

För att expansionen av de offentliga utgifterna skall kunna bromsas
måste budgetpolitiska utgångspunkter formuleras för statsbudgetens
utgifts- och inkomstsida. För utgiftssidan måste de förväntningar som
idag finns om ständigt utökade resurser brytas. På inkomstsidan bör t.ex.
nya principer formuleras för statens förmögenhetsförvaltning. Jag kom-
mer i det följande att ge några exempel på sådana budgetpolitiska ut-
gångspunkter.

Effektivitets- och produktivitetskrav

Syftet med förändringsarbetet är att erhålla mer effekt av redan insatta
resurser. Detta gäller åtgärder inriktade mot såväl utgifts- som inkomst-
sidan. En fortlöpande omprövning och analys av redan gjorda åtaganden
måste ske. Det är därför utomordentligt viktigt att de effektivitets- och
produktivitetskrav som under senare år ställts på den statliga sektorn
vidmakthålls och förstärks och att förvaltningen även fortsättningsvis
åläggs sådana krav.

Dock bör myndigheterna ges utökade möjligheter att själva direkt
kunna tillgodogöra sig produktivitets- och effektivitetsvinster utan att
först behöva underställa frågan regeringens prövning. Jag återkommer till
detta i det följande vad gäller en ny modell för finansiering av inves-
teringar och en effektivare statlig lokalförsöijning.

Effektivitets- och produktivitetskrav uppstår också genom ökad
efterfrågestyming. En sådan styrning uppstår i de fäll när myndighetens
tjänster erbjuds på marknaden eller när myndigheterna köper tjänster av
varandra. Ett ökat kostnadsansvar för myndigheterna i betydelsen att de
själva får välja från vem de skall köpa tjänster och samtidigt en ökad rätt
för myndigheterna att sälja tjänster till varandra innebär att den säljande
myndighetens verksamhet kan dimensioneras till faktisk efterfrågan.

Statsmakterna har det slutliga ansvaret för att göra avvägningen hur
effektivitet kan uppnås totalt sett i utnyttjandet av de offentliga resurser-
na. Detta kräver en utökad analys av hur befintliga resurser används
idag. Jag kommer i det följande att redogöra för inriktningen av ett
sådant arbete.

7.1.1 Utgiftsbegränsningar

Pris- och lönekompensation m.m.

Mot bakgrund av vad jag nyss anförde om behovet av att sänka de
offentliga utgifternas andel av BNP bör kraven på kostnadsmedvetande
i den offentliga verksamheten skärpas.

En del av förväntan om utgiftsexpansion skapas genom det kompen-
sationstänkande som nuvarande system för pris- och löneomräkning ger
upphov till. Systemet att fullt ut kompensera myndigheterna för inflation

gör statsförvaltningen okänslig för de ekonomiska restriktioner som gäller Prop. 1990/91:100
för övriga sektorer i samhället. Incitament saknas t.ex. för myndigheterna Bil. 1
till återhållsamhet i lönebildningen.

Nuvarande teknik for prisomräkning innebär att myndigheterna ges
kompensation i efterhand för inträffade kostnadsökningar. Vid fluktua-
tioner i prisutvecklingen blir följden att nivån på myndigheternas kom-
pensation ligger fel i förhållande till den faktiska kostnadsutvecklingen.
Detta innebär en risk för att myndigheterna anpassar sin verksamhet
utifrån förhållanden som inte är i överenstämmelse med det faktiska
ekonomiska läget.

Enligt min uppfattning bör det inte vara givet att myndigheterna alltid
med automatik skall kunna påräkna kompensation för kostnadsökningar.
I stället bör det i högre utsträckning ankomma på myndigheterna att
själva avgöra sin egen betalningsvilja for de produktionsfaktorer som
utnyttjas. Detta kräver en ökad flexibilitet för myndigheterna att välja
alternativa vägar för att genomföra sin verksamhet. Vidare krävs ett ökat
inslag av efterfrågestyming vid dimensionering av de offentliga verksam-
heterna. Därmed finns förutsättningar för att bryta kompensationsauto-
matiken.

Frågan om kompensation för kostnadsökningar hänger nära samman
med frågan om tillämpningen av s.k. utgiftsramar. Jag kommer i det
följande att utveckla min syn i denna fråga.

Utgiftsramar

I samband med riksdagsbehandlingen av 1989 års budgetproposition
avvisade riksdagen regeringens förslag till löneutgiftsram för 1989.
Finansutskottet framhöll därvid (FiU 1988/89:20) att ett system utan i
förväg angivna ekonomiska ramar för myndigheternas verksamhet för-
utsätter att myndigheterna i efterhand ges kompensation för inträffade
kostnadsökningar. Därmed saknas incitament att bringa ned kostnadsut-
vecklingen. Enligt utskottets mening borde därför ett nytt system ut-
vecklas som tar sikte på att lägga fäst en ram för myndigheternas sam-
lade förvaltningsutgifter. Härigenom skulle systemet även kunna kopplas
till de treåriga budgetramar som successivt kommer att införas.

I 1990 års finansplan anmälde regeringen sin avsikt att återkomma till
frågan om utgiftsram för förvaltningskostnader i samband med att den
första omgången myndigheter budgetbehandlades enligt den nya budget-
modellen.

De krav som riksdagen har ställt på en utgiftsram är att den skall
medge en klar styrning av förvaltningsutgiftema, ge möjlighet till en
verksamhetsanpassad lönebildning samt att verksamhetsinriktningen oför-
ändrat skall beslutas av statsmakterna. Dessa mål är svåra att förena.
För att de angivna förutsättningarna skall kunna uppfyllas samtidigt som
statens personalförsöijningsbehov tillgodoses måste ett nytt system för
utgiftsramar bygga på att de fästställs med utgångspunkt i löneut-
vecklingen på övrig arbetsmarknad. Statsmakternas uppfattning om vilka
lönekostnadsökningar som är förenliga med en balanserad samhällseko-

nomi bör uttryckas på annat sätt än genom utgiftsramar till myndighe-
terna. Min slutsats är således att en utgiftsram som svarar mot riks-
dagens beställning måste utformas så att statsmakterna undviker att
genom budgetpolitik (utgiftsstyming) driva inkomstpolitik på det statliga
området.

I budgetförslaget för verksamhetsåret 1991/92 tillämpas hittills gällande
system som innebär full kostnadstäckning till följd av slutna avtal.

Utgiftsstyrning genom ramanslag

Myndigheterna kommer successivt att tilldelas ramanslag för sina för-
valtningskostnader. Ramanslag ger myndigheterna flexibilitet i resursan-
vändningen i form av möjlighet till omfördelning av resurser mellan olika
utgiftsslag och en resursmässig rörlighet mellan budgetåren. Därmed kan
myndigheterna lättare anpassa sig till de utgiftsnivåer som statsmakterna
har fastställt.

Åtgärder tillföljd avför höga löneavtal

Nuvarande ordning innebär att om avtalsutfallen medför väsentliga mer-
kostnader utöver vad som är förenligt med en balanserad samhällseko-
nomi blir det nödvändigt att genomföra ekonomiska åtgärder för att mot-
verka effekterna av de höga avtalen.

Valet av ekonomiska åtgärder kan innebära att ytterligare besparingar
måste göras inom den statliga administrationen eller andra minskningar
av de offentliga utgifterna, t.ex. inom transfereringssystemen. Som jag
tidigare nämnt innebär denna ordning att myndigheterna inte får ett direkt
incitament att själva ta ansvar för kostnadsökningar i verksamheten. Re-
geringen avser därför att återkomma till denna fråga.

Åtgärder för att stödja myndigheterna

De är nödvändigt att de avtal som sluts avseende anställnings- och
arbetsvillkor skapar förutsättningar för att genomföra strukturförändringar
och i övrigt underlätta utvecklingsarbetet inom den statliga sektorn. För
att nå ett så effektivt resursutnyttjande som möjligt krävs att detalj-
styrningen fortsätter att minska inom områden som styrs av avtalsrättsliga
förhållanden. Myndigheterna måste ges förutsättningar att ta ett ökat
arbetsgivaransvar.

Genom det successiva genomförandet av ett decentraliserat arbets-
givaransvar ställs nya krav på myndigheterna. För att myndigheterna
skall ges möjlighet att genomföra strukturförändringar, följa nya avtals-
konstruktioner, ta ett ökat arbetsgivaransvar m.m. krävs att myndigheter-
na har tillgång till professionellt kunnande i dessa frågor. SAV har ett
centralt ansvar för att stödja och vägleda arbetsgivarna på myndighets-
nivå.

Genom de omfattande strukturförändringar som kommer att genomföras
inom den statliga förvaltningen i syfte att rationalisera verksamheten och
öka effektiviteten ställs stora krav på myndigheterna. Myndigheterna

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

kommer därför att behöva ett förstärkt stöd i frågor som gäller personal- Prop. 1990/91:100
avveckling, användning av ADB-stöd, organisationsutformning m.m. Bil. 1

Regeringen har tillsatt en utredning (C 1990:04) om hur stödet till re-
geringskansli och myndigheter bör utvecklas. Utredningen omfattar
främst de s.k. stabsmyndigheterna, däribland SAV.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för civildepartementet.

7.1.2 Inkomstförstärkningar

Aktivare förmögenhetsförvaltning i staten

Regeringen disponerar betydande tillgångar. Förvaltningen av den statliga
förmögenheten är av stor betydelse också för statsbudgeten. Regeringen
har mot den bakgrunden tillsatt en utredning (Dir. 1990:51) om statens
fastighetsförvaltning. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med
förslag att en utredning tillsätts om en effektivare statlig förmögenhets-
förvaltning. Genom att öka avkastningen på existerande tillgångar och
genom omdisponering av tillgångar kan resurser frigöras för andra
satsningar, t.ex. investeringar i infrastruktur.

Under de närmaste åren bör statens "balansräkning" konsolideras dels
med avseende på vad staten bör äga, dels med avseende på de bibehållna
tillgångarnas värdering och avkastningsnivå. Staten bör även se över de
organisatoriska formerna i syfte att få en effektivare förvaltning och en
högre avkastning. Konkurrensutsatta verksamheter bör åsättas avkast-
ningskrav motsvarande kraven på marknaden.

7.2 En förändrad finansiell styrning

7.2.1 Ett förändrat arbetssätt och nya metoder

Syftet med den finansiella styrningen av den offentliga sektorn är att
åstadkomma bättre produktivitet i verksamheten och högre effektivitet i
resursanvändningen. Verksamheternas resultat skall vara avgörande vid
prövningen av verksamheternas resursbehov. Mål och styrmedel inom
den offentliga verksamheten kan komma att behöva omprövas. Detta
förutsätter utveckling av kompletterande analysmetoder utöver dem som
används idag. Förändrade krav kommer därigenom att ställas på såväl
myndigheterna som regeringskansliet.

Att sätta mål och kräva resultat

I årets budgetarbete har drygt 30 myndigheter blivit föremål för en ny
form av prövning. Dessa myndigheter ingår i den första cykeln i den nya
budgetprocessen och de har lämnat fördjupad anslagsframställning i
enlighet med budgetförordningen (1989:400).

Erfarenheterna från höstens arbete visar att många svårigheter måste
övervinnas i tillämpningen av den nya mål- och resultatstyrningen. Ett
fösta steg mot resultatorienterad styrning har tagits men brister finns i
många myndigheters sätt att redovisa sin egen verksamhet och de resultat

som uppnåtts. I många fall finns inte resultatmått utvecklade, vilket
innebär att underlag saknas för att bedöma produktiviteten och effek-
tiviteten i de olika verksamheterna. Dock har några myndigheter visat
lovvärda ambitioner i detta arbete och kommit ett stycke på väg mot en
meningsfull resultatmätning. En fortsatt utveckling av resultatstyrning och
resultatmätning är därför nödvändig. I arbetet bör även uppmärksammas
regeringens och regeringskansliets arbetsformer.

Modellen med resultat- och målstyrning från statsmakternas sida i
kombination med ökade befogenheter och ökat ansvar för myndigheterna
innebär krav på en förbättrad och intensifierad mål- och resultatdialog
mellan regeringskansliet och myndigheterna. Detta är i själva verket ett
centralt element i den nya budgetprocessen. Enligt min uppfattning är det
särskilt viktigt att denna dialog också förs direkt mellan departements-
och myndighetsledningarna.

En sådan dialog har inletts. Med anledning av de behov som finns av
att utveckla underlagen från myndigheterna och att skapa förutsättningar
för en förändrad styrning bör denna dialog utmynna i en ytterligare
precisering av målen för verksamheten och tydliga krav från regeringens
sida på de resultat som skall uppnås. Den finansiella styrningen måste,
enligt min uppfattning, vara grundad på en bedömning av resultatet av
verksamheten inför beslut om tilldelning av resurser.

Chefen för civildepartementet kommer senare idag att återkomma till
dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor).

Behovet av sektorövergripande analyser

Enligt min uppfattning kan en resultatanalys av offentlig verksamhet inte
begränsas till att avse enbart myndighetsområden, eller ens depar-
tementsområden. En systematisk öveigång till ett arbetssätt som går ut
på att utnyttja mer övergripande analyser kan behöva ske. Bakgrunden
är följande.

Under senare år har t.ex. RRV, statskontoret och expertgruppen för
studier i offentlig ekonomi (ESO) presenterat sådana analyser av
offentliga sektorn som haft sektorövergripande karaktär. Enligt min upp-
fattning har regeringskansliet många gånger haft svårt att hantera dessa
studier, delvis av skälet att regeringskansliets arbete är begränsat av den
givna organisatoriska indelningen i sektorer och departementsområden.

Det är särskilt angeläget att urskilja vilka frågeställningar, data-
mängder etc. som behöver penetreras inom ramen för sådana sektor-
övergripande analyser. Beställarfunktionen i förhållande till organ som
kommer att få uppdrag att utföra konkreta utredningsuppdrag - RRV,
statskontoret, SCB, m.fl. - inom ramen för detta arbete kommer därmed
att kunna utvecklas.

I en sektorövergripande analys klarläggs målsättningarna inom områ-
det. Vidare bör beskrivas de strukturella förhållanden som gäller, t.ex.
av ansvariga myndigheter, graden av kommunalt engagemang, antalet
sysselsatta, etc. Den samlade resursförbrukningen redovisas. Valen av
styrmedel på området kartläggs. Produktivitets- och effektivitetsanalyser
genomförs.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Resultatet av analysen bör enligt min uppfattning ge bättre kunskap om Prop. 1990/91:100
måluppfyllelse och effektivitet i produktionen av välfardstjänster. En så- Bil. 1
dan analys kan t.ex. innebära att det offentliga engagemanget prövas i
förhållande till andra regiformer. Områdets bidrag till ökad tillväxt och
ökat utbud i ekonomin kommer också att kunna klarläggas.

För att skapa utrymme för mer kvalificerade budgetanalyser bör arbetet
inriktas mot delegering av budgetansvar, budgetberedning på ramnivå och
schablonisering av omräkningsmetoder. Det är därmed inriktat på att
klarare ge uttryck för fäckdepartementens samlade ansvar, också det fi-
nansiella, för sina verksamheter. En viktig bas för detta arbete är en
ökad långsiktighet i synen på utgiftsutvecklingen vilket jag behandlade
inledningsvis.

Ett nytt arbetssätt kommer att innebära behov av mer flexibla organi-
sationsformer i regeringskansliet. Ett exempel på hur behovet av analyser
över sektorgränsema ger upphov till nya arbetsformer är regeringens in-
delning i tre sakpolitiska statsrådsgrupper.

7.2.2 Vissa styrfrågor

Resultatorienterad styrning förutsätter att myndigheterna ges ett ökat ut-
rymme att välja den effektivaste vägen att verkställa sina uppgifter. Rege-
ringen minskar därför successivt detaljstyrningen och ger myndigheterna
ett ökat finansiellt ansvar för sin verksamhet. Samtidigt har regeringen
ett övergripande ansvar som innebär att se till att de regelverk, system
m.m. inom vilka myndigheterna tillåts agera ger en för statsverket som
helhet effektiv lösning.

Mot denna bakgrund är det viktigt att arbetet med att utveckla in-
strument för den finansiella styrningen av statsförvaltningen fortgår. Det
återstår fortfarande att i vissa fall klargöra ansvarsfördelningen mellan
regering och myndigheter. Behov finns också av att utveckla uppfölj-
ningsmetoder och former för återrapportering så att regeringen på ett
effektivt sätt kan följa verksamhetens utveckling och resultat. Det gäller
inte minst redovisnings- och bokslutsinformation. Slutligen handlar det
om revision och utkrävande av ansvar.

Ökad effektivitet i myndigheternas resursanvändning kräver bl.a. kon-
kurrensneutralitet i produktionen av offentliga tjänster. Myndigheterna
bör kunna välja den regiform som är mest kostnadseffektiv för att be-
driva verksamheten. Omläggningen av mervärdeskattesystemet som ge-
nomförs budgetåret 1991/92 (avsnitt 5) medför att konkurrensneutralitet
uppnås mellan verksamhet på entreprenad och verksamhet i egen regi.

I det följande redovisar jag min syn på ett antal frågeställningar inom
detta område.

Kassahållning i staten

Ett arbete pågår med att utveckla statens kassahållning. Statens betal-
ningssystem skall vara säkert, effektivt och uppfylla rimliga krav på ser-
vice. Systemet skall tillgodose kraven på en god kassahållning för staten
totalt sett. Det är ett oefteigivligt krav att detta fungerar tillfredställande.

Utvecklingsarbetet skall inriktas mot att överföra de restriktioner som
måste gälla utifrån ett helhetsperspektiv till ett handlingsutrymme för den
enskilda myndigheten.

Jag redovisar nu tre aktuella frågeställningar inom detta område.

Ränteincitament i statlig verksamhet

En effektiv kassahållning på myndighetsnivå är svår att uppnå enbart
genom administrativa regleringar. Någon form av räntebeläggning av de
medel som myndigheterna hanterar behövs därför. Därigenom kan
medvetenheten om att staten har kostnader for sin likviditet ökas hos
myndigheterna. Denna kostnad redovisas idag hos riksgäldskontoret.

1 dagens system kostar olika former av finansiering olika mycket för
myndigheterna. Att utnyttja anslagsmedel från statsverkets checkräkning
eller att utnyttja anslagskrediten är "gratis" medan däremot utnyttjandet
av exempelvis en rörlig kredit i riksgäldskontoret är belagt med ränta.
Vissa myndigheter ingår dessutom i en försöksverksamhet där de mot
ränta får ta upp lån i riksgäldkontoret för att finansiera investeringar i
ADB- och kommunikationsutrustning.

Inom riksrevisionsverket pågår sedan flera år ett utvecklingsarbete för
att förbättra kassahållningen i staten. Ett resultat av detta arbete är ett
förslag till regeringen om en ny rutin för att hantera de rörliga krediterna
i riksgäldskontoret. Rutinen innebär att myndigheten får tillgång till en
effektiv checkräkningskredit samt att incitamenten till en god kassa-
hållning ökar. Rutinen prövas fr.o.m. den 1 januari 1991 vid lantmäteri-
verket.

En viktig del i utvecklingsarbetet avser förbättrade rutiner för
hantering av det statliga betalningsflödet. En fråga som övervägs är hur
statliga medelsflöden kan göras räntekänsliga. Här ingår också över-
väganden om att göra anslagsmedel räntekänsliga. Jag anser det angeläget
att detta utvecklingsarbete drivs vidare. Möjligheten att införa någon
form av intemränta på de statliga medelsflödena bör övervägas. En för-
utsättning är dock att detta ger den för statsverket som helhet bästa kassa-
hållningsmässiga lösningen.

Möjlighet att utnyttja bankgiro för statliga betalningar

Myndigheterna bör ges möjlighet att inom givna ramar effektivisera och
anpassa sin betalningsförmedling. Möjligheten att kunna utnyttja
bankgirot som betalningsförmedlare efterfrågas av många myndigheter.
Regeringen har med gällande regelverk och med den konstruktion av
postgirosystemet, med dess koppling till postverkets ekonomi som finns
idag, mycket begränsade möjligheter att medge dispens i dessa ärenden.

Frågan om den statliga betalningsförmedlingen har behandlats under en
följd av år. I förra årets finansplan (prop. 1989/90:100) presenterade re-
geringen sin syn i dessa frågor. Regeringen framhöll att, med vissa för-
behåll, det statliga betalningssystemet i princip bör vara utformat så att
det skapas en valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja be-
talningsförmedlare. Riksdagen framhöll (1989/90:FiU24, rskr. 197) att,

5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga I

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

i avvaktan på en översyn av postverkets ekonomi, inga betalningsom- Prop. 1990/91:100
läggningar bör ske som ger betydande konsekvenser för postgirot och Bil. 1
därmed återverkar på möjligheterna för postverket att upprätthålla en
rikstäckande service.

Regeringen avser att i kompletteringspropositionen återkomma med
förslag som ökar valfriheten vad gäller förmedlingen av vissa statliga
betalningar. Förslagen kommer dock att vara av sådan natur att de kan
genomföras utan att betydande konsekvenser för postverkets ekonomi
uppstår.

Fordrings- och betalningsbevakning

Det är viktigt att de statliga myndigheterna bevakar sina fordringar och
betalningar så att staten inte drabbas av onödiga kostnader eller ränte-
förluster. Statens intressen bör bevakas så att de fordringar staten har på
annan part betalas in i rätt tid eller, om så inte sker, att fordringen drivs
in på ett sådant sätt så att staten inte åsamkas onödiga kostnader. Det
gäller vidare att utnyttja de betalningsfrister staten har mot annan part.

Varje myndighet som lyder direkt under regeringen har ansvaret för att
i ett första steg bevaka statens fordringar inom sitt område. Inom re-
geringskansliet pågår en översyn av det förfärande som nu tillämpas i
syfte att effektivisera myndigheternas bevakning och indrivning av ford-
ringar. Vad som nu övervägs är bl.a. frågor om uppgifter för en
specialistfunktion som kan fullfölja arbetet med bevakning och indrivning
av statens fordringar i de fäll då myndighetens bevakning inte lett till att
betalning skett. Motivet för detta är att den enskilda myndigheten inte
behöver bygga upp någon specialistkompetens och att ärendena får en
likartad behandling. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i
denna fråga.

Med hänsyn till kraven på god kassahållning är det också viktigt att
myndigheterna utnyttjar de betalningsfrister som normalt finns när en
myndighet skall betala en fäktura så att betalningen inte sker för tidigt,
med ränteförluster för staten som följd, eller för sent med risk för att
dröjsmålsränta uttas. I det generella redovisningssystemet, system S,
finns en frivillig rutin för sådan s k. betalningsbevakning som utnyttjas
av ett antal myndigheter, men långt ifrån av alla. Enligt min mening bör
alla myndigheter bevaka sina betalningar på detta eller motsvarande sätt.
Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att
bemyndiga riksrevisionsverket att utfärda riktlinjer för att ytterligare för-
bättra myndigheternas betalningsbevakning.

Ny modell för finansiering av investeringar

Myndigheterna bör i ett mer utvecklat system för finansiell styrning kun-
na ges en generell rätt att inom givna bemyndiganden fätta beslut om
investeringar utan att gå till regeringen för prövning i vaije enskilt fäll.
Produktivitetsvinster som ligger i ny teknik bör kunna tas hem direkt utan
den långa beslutsprocess som tillämpas idag. Det är dock viktigt att fram-
hålla att det inte skall vara tillåtet för myndigheterna att på detta sätt
låna medel för att finansiera konsumtions- eller driftsutgifter.

En försöksverksamhet med lån i riksgäldkontoret för finansiering av Prop. 1990/91:100
ADB- och kommunikationsutrustning har inletts under budgetåret Bil. 1
1990/91. Motiven bakom denna försöksverksamhet anmäldes i förra årets
finansplan. Jag har i det föregående (avsnitt 6) beskrivit försöksverk-
samhetens villkor och tillämpning.

Sett på längre sikt bör denna modell för finansiering av investeringar
kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer därför att göras
av de olika typer av investeringar som kan komma att omfattas av en
sådan omläggning.

Leasingfrågor

De leasing-avtal som finns på marknaden ger kunden/konsumenten alter-
nativ till lånefinansiering av vissa investeringar, t.ex. utrustning, fordon
m.m. För verksamheter som disponerar fast egendom erbjuder markna-
den dessutom s.k. sale-leasebackavtal, som ger t.ex. en fastighetsägare
möjlighet att frigöra bundet kapital för andra investeringar mot överens-
kommelse om framtida återlösning etc.

Möjligheterna för statliga myndigheter att teckna leasingavtal eller sale-
leasebackavtal är starkt beskurna. Vissa myndigheter efterfrågar sådana
lösningar. Om myndigheterna i ökad utsträckning skall medges sådana
möjligheter förutsätter detta att regeringen kan finna en form som
tillgodoser regeringens och riksdagens inflytande och att dessa möjlig-
heter kan erbjudas i form av en intern lösning för staten. Jag har för
avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att dessa frågor ut-
reds.

Försäkring/riskfinansiering

Som ett led i att öka myndigheternas möjligheter att göra egna avväg-
ningar i finansiella frågor utreds även frågor om försäkring av statens
egendom m.m. (prop. 1988/89:150, Dir. 1990:57). Utredaren skall över-
väga om nuvarande regler för försäkring är ändamålsenliga för staten
från i första hand ekonomisk synpunkt och lämna förslag inom vilka
sakområden som försäkringslösningar kan övervägas. För affärsverk och
myndigheter med betydande affärsmässiga inslag i sin verksamhet kom-
mer utredaren att behandla olika former av riskfinansiering. Förslag kan
föreligga under budgetåret 1991/92.

En effektivare statlig lokalförsörjning

En aktiv förmögenhetsförvaltning förutsätter ett samlat agerande från
statsmakterna. Den statliga förvaltningens lokalförsötjning bygger därför
på en samordnad kompetens för fastighetsförvaltningen, koncentrerad till
ett fåtal myndigheter. Affärsverken svarar för sitt produktiva fastighets-
bestånd medan byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvaret för den
statliga administrationen.

Även om det inte är aktuellt att dela upp förmögenhets- och fastig-
hetsförvaltningen på de enskilda förvaltningsmyndigheterna så skapas nu

betydande handlingsfrihet för de lokalbrukande myndigheterna när de Prop. 1990/91:100
får ramanslag för sina förvaltningskostnader. Enligt de riktlinjer som Bil. 1
lagts fest av riksdagen så kan myndigheterna få ökade befogenheter om
de i motsvarande mån övertar kostnadsansvaret for driften av sina lokaler

(prop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU 26, rskr. 338). Dessa beslut
kan fettas av berörda myndigheter i samråd med byggnadsstyrelsen och
verkställas utan föregående prövning av regeringen. Härigenom finns
förutsättningar för bättre resursavvägningar på initiativ av myndigheterna.

Entreprenaduppdrag rörande den statliga fastighetsdriften

Enligt min mening är ett naturligt steg för att åstadkomma effektivise-
ringar och besparingar att öka möjligheterna till konkurrens på festighets-
och byggmarknaderna. Statliga festighetsförvaltande myndigheter bör, i
stället för att bedriva festighetsdrift i egen regi, i ökad utsträckning kunna
uppdra åt utomstående producenter att sköta festighetsdriften och för
detta betala en överenskommen ersättning. Sådana uppdrag förutsätter
att den utomstående producenten kan bedriva festighetsdriften bättre och
mer kostnadseffektivt eller minst lika bra som den statliga fastighetsför-
valtaren.

Som ett led i att åstadkomma en effektivare och friare resursanvänd-
ning för myndigheterna vid övergången till treåriga budgetramar och
ramanslag bör möjlighet öppnas för myndigheterna att lämna anbud på
att sköta festighetsdriften vid de lokaler de själva nyttjar. Detta möjliggör
en effektivare resursanvändning i och med att myndigheten i högre grad
själv kan styra servicenivån på festighetsdriften.

För att ytterligare bryta monopolsituationen bör även möjligheterna
öppnas för att låta andra aktörer på festighets- och byggmarknaderna
lämna anbud på festighetsdrifttjänster inom det statsägda fastighets-
beståndet.

Det har inget egenvärde för staten att bedriva festighetsdrift i egen regi
utan det viktiga är vem som kan utföra tjänsten på ett för staten
kostnadseffektivt och rationellt sätt.

Dessa förändringar av producentansvaret för festighetsdrifttjänster
förutsätter att byggnadsstyrelsens stabsroll i förhållande till regeringen
förstärks och utvecklas. Regeringen bör senare precisera detta i uppdrag
till byggnadsstyrelsen. Jag återkommer senare idag till denna fråga under
redovisningen av statlig lokalförsöijning vid min anmälan av anslagen
under finansdepartementets huvudtitel.

Verksamhetsformer

En viktig del i arbetet med att utveckla den finansiella styrningen avser
en renodling av de verksamhetsformer i vilka statlig verksamhet bedrivs.
Ett arbete har inletts i denna riktning. Bl.a. har riksrevisionsverket
avlämnat en rapport till regeringen om stiftelser för statlig verksamhet
och en rapport om myndighetsbolag utanför affärsverkssektom. Vidare
bedriver riksrevisionsverket en översyn av reglerna för den s.k. upp-
dragsmodellen.

Dessa frågor kommer att beredas inom regeringskansliet i syfte att
lägga fest klara principer för verksamhetsformernas tillämpning. I av-
vaktan på kommande utredningsarbete kan dock redan nu några principer
läggas fest.

Regeringen bör ha en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftel-
seform. Myndigheterna bör ej medverka som stiftare eller via statuter
skaffa sig ett avgörande inflytande över stiftelser. Endast vid ett parts-
sammansatt agerande där ingen annan verksamhetsform finns att tillgå
kan stiftelseformen övervägas för statlig verksamhet. Följande förhållan-
den bör dessutom föreligga:

- behov av ekonomisk samverkan med annan part

- behov av självständig framtoning

- väl avgränsad verksamhet

Stiftelseformen bör dock inte tillämpas om verksamheten:

- helt finansieras av staten

- är av betydande allmänt intresse

- kräver omfattande styrning.

Ren konkurrensutsatt verksamhet bör inte bedrivas i myndighetsform.
För sådan verksamhet bör bolagsformen övervägas. Vid sådana över-
väganden bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi.
Det är enligt min mening i normalfallet inte lämpligt med bolag under
myndigheter. Detta synsätt gäller även för bolagsbildning för bedrivande
av tjänsteexport.

Chefen för civildepartementet kommer senare denna dag att vidare be-
handla dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor).

Ekonomiadministrativ kompetens

Den ekonomiadministrativa kompetensen inom statsförvaltningen måste
öka. Myndigheternas ekonomi- och redovisningsfunktioner kommer där-
för att spela en allt viktigare roll.

Kunskaper om resultatmått, uppföljnings- och utvärderingsmetoder,
redovisning, kassahållning och investeringsbedömning är några exempel
på kompetens som kommer att bli allt viktigare för statsförvaltningen.

Det är ledningarnas ansvar att se till att förvaltningen kan leva upp till
de nya krav som ställs och utnyttja de möjligheter som den nya styr-
ningen erbjuder.

Revisionen och styrelsernas ansvar

En ökad finansiell frihet för myndigheterna förutsätter en stark och ef-
fektiv revision. Revisionens resultat måste tas till vara och åtgärder vidtas
för att korrigera påpekade felaktigheter.

Dagens system fungerar inte helt tillfredställande. Exempel finns där
revisionen upprepade gånger påpekat allvarliga brister i en myndighets
ekonomiadministration utan att någon åtgärd vidtas från myndighetens
sida och utan att myndigheten ställs till ansvar.

Jag anser det viktigt att göra uppgifts-, besluts- och ansvarsför-
delningen mellan regering, styrelse och verksledning tydlig.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Frågan om beslutsordning for årsbokslut, resultatredovisningar, revi-
sionsrapporter och regeringens ansvar har behandlats av den statliga revi-
sionsutredningen (SOU 1990:64). Chefen för civildepartementet kommer
senare idag (bilaga 2, Gemensamma frågor) att återkomma till dessa
frågor.

Ekonomistyrning i statsförvaltningen

Regeringen måste säkerställa tillgång till ekonomisk information och
underlag för den finansiella styrningen. Därtill krävs regler, metoder och
system för budgetering, verksamhetsuppföljning, finansiering m.m. Slut-
ligen krävs normering, utbildning, rådgivning och kontroll. Det är viktigt
att hålla en hög kompetens inom detta område. En utvecklad ekonomi-
stymingsfunktion och en stärkt revision ger förutsättningar att inom
ramen för en helhetssyn delegera ansvar och befogenheter till myndighe-
terna. Denna fråga behandlas inom ramen för översynen av stabsmyndig-
heternas verksamhet. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen när
beredningen av utredningens rapport är avslutad.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

8 Redovisning av verksamheten med statliga
garantier m.m. för budgetåret 1989/90

Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med statliga kre-
ditgarantier inkl, grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myn-
digheternas rapporter till RRV.

I det följande lämnas en sammanställning av och kortfattade kommen-
tarer till myndigheternas uppgifter. Uppgifterna avser, med undantag av
garantiramarna, garantistockens ställning per den 30 juni 1990. De re-
dovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret
1989/90.

Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30
juni 1990. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits. Riks-
bankens garanti på fem miljarder kr. för Världsbanken redovisas i år ef-
ter dollarkursen den 30 juni 1990.

Garantier för Forsmarks Kraftgrupp AB redovisas i sin helhet under
statens vattenfällsverk.

Gällande garantiramar

Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli
1990, uppgår till 163 miljarder kr.

Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramarna för
Stadshypotekskassan (riksgäldskontoret), exportkreditnämndens garantier
samt garantier till Teleinvest AB och SIB-Invest AB. Garantierna till
Sveriges Investeringsbank har ersatts av garantierna till SIB-Invest AB.
En kraftig minskning har skett ifråga om ramarna för stöd till varvsföre-
tag, utvinning av olja (riksgäldskontoret) och statens vattenfällsverk.

Gjorda garantiutfästelser

Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1990, uppgår till 133 miljarder
kr. Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas
till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna, eftersom endast
en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld.
Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästel-
serna inom garantiramarna.

Större ökningar av utfästelserna kan noteras för Stadshypotekskassan,
exportkreditnämndens garantier och SIB Invest AB. De senare har ersatt
utfästelserna till Sveriges Investeringsbank. Minskningar i utfästelserna
förekommer bland annat beträffande stöd till varvsföretag (riksgälds-
kontoret), exportkreditgarantier och Nordiska Investeringsbanken
(riksgäldskontoret).

Garanterad kapitalskuld

Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1990, var 108 miljarder
kr. Grundfondsförbindelser utgjorde 55 miljarder kr. Skillnaden mellan
den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till
största delen på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantiema.

Den garanterade kapitalskulden har ökat med 5,0 miljarder kr. sedan
den 30 juni 1989. Valutakursförändringar har bidragit till en minskning
av kapitalskulden med 700 milj.kr. Ökningen av garanterad kapitalskuld
per samhällsområde har särskilt berört garantier till bostadssektorn och
exporten (inkl, biståndsgarantiema). Stadshypotekskassan, export-
kreditnämndens garantier, SIB-Invest AB, Teleinvest AB och Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag SBAB svarar för de största ökningarna av
kapitalskulden.

Även minskningar av den garanterade kapitalskulden förekommer. De
mest betydelsefulla gäller Sveriges Investeringsbank, stöd till varvsfö-
retag, statens vattenfällsverk och lantbruksgarantiema.

Utgifter till följd av infriade garantier

Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1989/90 upp-
går till 1,0 miljard kr. Utgifterna härrör främst från exportkreditnämn-
dens garantier till Brasilien, Irak och Egypten.

Inkomster från lämnade garantier

Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1989/90 uppgår till drygt
500 milj.kr. Inkomsterna genereras främst av exportkreditgarantiema.
Garantiavgifterna har inte ökat sedan förra budgetåret. Antalet lån mot
statlig garanti har minskat kraftigt beroende på att lånen omsatts till
vanliga banklån eller slutamorterats.

Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till
knappt 600 milj.kr. Dessa inkomster härrör främst från exportkreditga-
rantiema och stöd till varvsföretag. Stora återbetalningar har bl.a. gjorts
från Brasilien, Nordkorea, Egypten och Irak. Betydande återbetalningar
har även gjorts inom varvssektom.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Resultatet av verksamheten

Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidi-
gare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garan-
tier resulterat i ett nettoöverskott på ca 40 milj.kr. Detta är en förbättring
av resultatet jämfört med föregående budgetår med ca 900 miljoner kr.
eftersom verksamheten för budgetåret 1988/89 redovisade ett nettounder-
skott på ca 860 milj.kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Garantier utfärdade av Gällande garanti- Gjorda garantiut- Garanterad kapi- Under budgetåret 1989/90 per den 30 juni 1990

ram per den 1 juli fästelser per den talskuld per den --------------------------------------t---------------

1990 30 juni 1990 30 juli 1990 Utgifter till Inkomster Inkomster till

9 Lönenivån i anslagsberäkningarna Prop. 1990/91 :ioo

Bil. 1

Lönerna för det stora flertalet statstjänstemän och for vissa andra ar-
betstagare i offentlig verksamhet bestäms genom förhandlingar mellan
statens arbetsgivarverk (SAV) samt Statsanställdas förbund, TCO-S och
SACO.

SAV träffade ramavtal om löner för statstjänstemän m.fl. avseende
åren 1989 och 1990 (RALS 1989-90) med Statsanställdas förbund den 29
november 1989, med TCO-S den 1 december 1989 och med SACO den
14 december 1989.

Till grund för beräkningen av anslagen till löner och pensioner liksom
för anslag inom utgiftsramen för militärt försvar samt planeringsramen
för civilt försvar under budgetåret 1991/92 har lagts de i nämnda kol-
lektivavtal avtalade löner m.m. gällande fr.o.m. den 1 juli 1989.

Anslagsberäkningen innefattar ett lönekostnadspålägg om 39%. I för-
hållande till det löneläge som låg till grund för beräkningen av lönekost-
naderna i budgetpropositionen 1990 har beaktats avtalade lönekostnader
i ovan nämnda avtal. Vidare har beaktats dels de höjningar som skett
fr.o.m. den 1 januari 1989 av chefelöner som regeringen fästställer, dels
de höjningar av dessa och övriga chefslöner som skett fr.o.m. den 1
oktober 1989 och den 1 januari 1990. Dessutom har beaktats de höj-
ningar av löner som följer av avtalen för vissa statliga läkare m.fl.
fr.o.m. den 1 januari 1990. Därutöver har också beaktats de medel som
avsatts enligt 7 § ramavtal om löner 1988 för statstjänstemän m.fl.
(RALS 1988) för förhandlingar på grund av omlokalisering, omoigani-
sationer m.m. samt det personliga marknadslönetillägget (MLT) som har
utgått till vissa tjänstemän under budgetåret 1989/90. I löneomräkningen
har däremot inte kunnat beaktas de belopp som har avsatts dels för lö-
neåtgärder främst för marknadskänsliga grupper och för att trygga en
långsiktig personalförsöijning vid i första hand anslagsmyndigheter, dels
för kompetensutvecklingsåtgärder.

I budgetförslaget har de olika avtalskomponentemas kostnadseffekt be-
räknats utifrån vaije myndighets faktiska löneprofil.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:

Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1)

Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning (Bilaga 1.2)

Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3)

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen
dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har
förordat i det föregående,

3. för budgetåret 1991/92, i avvaktan på slutliga förslag i komplette-
ringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det
föregående,

a) beräkna statsbudgetens inkomster,

b) beräkna förändringar i anslagsbehållningarna,

c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,

4. bemyndiga regeringen att för myndigheter med uppdrags-
verksamhet disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på

450 000 000 kr.,

5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1991/92 disponera
medel ur inkomsttiteln Mervärdeskatt för att kompensera myndigheter
för ingående mervärdeskatt, varvid belopp svarande mot mervärde-
skatten inte tas i anspråk på utgiftsanslag,

6. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1991/92 ta upp lån för
investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning intill ett samman-
lagt belopp av 152 000 000 kr.,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

7. finansiell styrning av statsförvaltningen (avsnitt 7),

8. statliga garantier (avsnitt 8),

9. lönenivån i anslagsberäkningarna (avsnitt 9).

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Innehåll Finansplanen	Prop. 1990/91:100 Bil. 1
1 Den ekonomisk-politiska strategin i sammanfattning	1
1.1 Den internationella bakgrunden	2
1.2 Den svenska ekonomin — starka sidor och svaga	2
1.3 Den ekonomiska politikens inriktning	3
1.4 Åtgärder för att bekämpa inflation och arbetslöshet	6
1.5 Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och
sysselsättning	8
1.6 Åtgärder för att skapa en starkare grund för välfärd
och trygghet	9
1.7 Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt	10
2 Den ekonomiska utvecklingen	10
2.1 Utsikterna för den internationella ekonomin	10
2.2 1980-talets utveckling i Sverige	12
2.3 Utvecklingen i Sverige det senaste året	13
2.4 Utsikterna för 1991 och 1992	14
3 Europa-politiken	15
4 Stabiliseringspolitiken	17
4.1 Finanspolitiken	17
4.2 Penningpolitiken	18
4.3 Pris- och lönebildningen	18
4.4 Konkurrenspolitiken	20
4.5 Arbetsmarknadspolitiken	22
5 Tillväxtpolitiken	22
5.1 Skattepolitiken	23
5.2 Närings- och energipolitiken	24
5.3 Forsknings- och utbildningspolitiken	25
5.4 Infrastrukturpolitiken	26
6 Budgetpolitiken	27
6.1 Budgetförslaget för 1991/92	27
6.2 Kommunernas ekonomi	30
6.3 Strukturåtgärder inom den offentliga sektorn	31
7 Slutord	34
Statsbudgeten och särskilda frågor
1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92	36
1.1 Beräkningsförutsättningar	36
1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1990/91	36
1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret
1991/92	39
1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991/92	42
2 Underliggande budgetutveckling	44
3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring	44

5 Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret 1991/92	46	Prop. 1990/91:100
6 Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för		Bil. 1
ADB- och kommunikationsutrustning	48
7 Finansiell styrning av statsförvaltningen	50
8 Redovisning av verksamheter med statliga garantier m.m. för
budgetåret 1989/90	62
9 Lönenivån i anslagsberäkningarna	66

Hemställan

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

Bilaga 1.1

Preliminär nationalbudget
för 1991

PRELIMINÄR NATIONALBUDGET

Förord

Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1992.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika
verk och institutioner. För bedömningen av den internationella utveck-
lingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den
svenska ekonomin baseras främst på underlag från statistiska centralbyrån
och på den prognos för de kommande åren som konjunkturinstitutet pub-
licerade den 14 december 1990. Vidare har en grupp bransch- resp,
konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedömningarna
åvilar dock helt finansdepartementet.

Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är statssekreteraren
Gunnar Lund. Arbetet har letts av departementsrådet Anders Palmér.
Kalkylerna avslutades den 20 december 1990.

I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1

1 Sammanfattning

Den svenska ekonomin är på väg in i en lågkonjunktur. Den viktigaste
förklaringen till detta är de senaste årens överhettning av ekonomin.
Därigenom har de nominella lönerna stigit snabbare än i omvärlden.
Svenska företag har tappat marknadsandelar, inflationstakten drivits upp
och produktivitetstillväxten hämmats. Underskottet i bytesbalansen har
successivt vuxit.

Dessa inhemska balansproblem blir allt mer kännbara i takt med att
aktiviteten i den internationella ekonomin mattas av. Marknadstillväxten
för svensk export blir sämre och företagen kan inte höja sina priser på
samma sätt som tidigare. Situationen förvärras av att för den svenska
ekonomin viktiga länder som USA, Storbritannien och Finland väntas få
en särskilt svag tillväxt. Dessutom fortsätter svenska företag att tappa
andelar på världsmarknaden, om än i avtagande takt. En ytterligare nega-
tiv faktor är att flera av de produktområden där svensk industri är relativt
stark, exempelvis massa- och papper, järn och stål samt transportmedel,
drabbas speciellt hårt av den internationella konjunkturnedgången.

Inte bara exporten utan även den inhemska efterfrågan håller på att
dämpas. Investeringarna viker, främst inom industrin men också inom
bostadssektorn. Den privata konsumtionstillväxten begränsas av ett sti-
gande hushållssparande. Den statliga verksamheten hålls tillbaka av en
restriktiv utgiftspolitik och kommunernas expansion av det skattestopp
som införts för 1991 och 1992.

Mot denna bakgrund är det realistiskt att räkna med en fällande BNP
1991. Arbetslösheten kommer även fortsättningsvis att stiga. Om ett sta-
biliseringsavtal kommer till stånd på arbetsmarknaden begränsas dock
de negativa effekterna på ekonomin. Utvecklingen av investeringarna och
exporten kan då väntas bli klart bättre än i ett alternativ där enbart
arbetsmarknadsläget bestämmer lönerna. Den allt sämre konjunkturen
kommer att successivt minska pristrycket i ekonomin.

Nästa år förväntas konjunkturen fortsätta konjunkturen att vara svag,
även om situationen för näringslivet förbättras något. I alternativet med
låga löneökningar kan BNP komma att stiga med ca 1%, medan till-
växten i det andra alternativet blir knappt 1/2%. Under alla omständig-
heter kan en kraftig anpassning nedåt förväntas av löner och priser. De
svenska konsumentpriserna kan t.o.m. komma att stiga långsammare än
i OECD-området i genomsnitt. I det s.k. höglönealtemativet sker dock
nedväxlingen till priset av en för svenska förhållanden hög arbetslöshet.

Under hela prognosperioden väntas underskottet i bytesbalansen växa.
Den negativa trenden för resevalutanettot håller i sig. Dessutom fortsätter
avkastningen på kapital att uppvisa allt större underskott, trots att ök-
ningstakten för investeringarna utomlands beräknas sakta av.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Internationella förutsättningar

Aktiviteten i den internationella ekonomin dämpades under 1990. Till-
växten inom OECD-området uppgick till ca 2,5%, vilket är den lägsta
siffran sedan 1982. Avmattningen skedde framför allt i Nordamerika och
Storbritannien, men även i Frankrike och Italien saktade tillväxten av.
Expansionen fortsatte däremot att vara stark i Japan och Tyskland.

Inflationen steg under senare delen av förra året, främst beroende på
oljeprisuppgången. Relativt höga löneökningar och en dämpad produktivi-
tetstillväxt verkade också pådrivande. Arbetslösheten fortsatte att falla,
om än i avtagande takt.

Utsikterna för 1991 och 1992 är särskilt osäkra p.g.a. krisen vid Per-
siska viken och den finansiella oro som råder i många länder. Dessutom
är effekterna av den tyska återföreningen svåra att bedöma. Prognosen
bygger på ett tekniskt antagande att oljepriserna uppgår till 27 dollar per
fät under hela perioden. Vidare antas att någon regelrätt kris på de
finansiella marknaderna inte inträffar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

	1989	1990	1991	1992
BNP i OECD, %	3,3	2 1/2	1 3/4	2 1/4
Konsumentpriser i OECD	4,4	5	5 1/2	4 1/2
(KPI årsgenomsnitt), % Råoljepris, dollar per fat	18,2	24	27	27
Dollarkurs i kr.	6,45	5,90	5,60	5,60

Källor: OECD och finansdepartementet.

Under dessa förutsättningar bedöms att tillväxten inom OECD-området
dämpas i år och uppgå till knappt 2%. Försvagningen blir tydligast i
USA, där en långsammare ökning av sysselsättningen och en fortsatt hög
inflation begränsar hushållens realinkomster och därmed den privata kon-
sumtionen. Investeringarna väntas falla. Nedskärningar genomförs i den
federala budgeten.

I Japan och i det kontinentala Västeuropa blir tillväxten relativt god,
även om förra årets pris- och ränteuppgång får en avkylande effekt på
ekonomierna. Något utrymme för lättnader i penning- eller finanspoliti-
ken finns inte. Tyskland kommer även framöver att verka som en till-
växtmotor i Europa. I Storbritannien och Norden förutses däremot en
betydligt svagare utveckling. Sammantaget för industriländerna väntas
arbetslösheten stiga något under året.

Det finns förutsättningar för en viss förstärkning av den internationella
konjunkturen under 1992. Den låga dollarkursen bör ge stimulanseffekter
på amerikansk industri och därmed bidra till ett uppsving. I Japan kan
den inhemska efterfrågan förväntas fortsätta att driva på ekonomin, även
om situationen på de finansiella marknaderna inger oro. För Storbritan-
nien och Norden är en vändning uppåt trolig, medan Västeuropa i övrigt
i stort sett kan väntas upprätthålla tillväxttakten. Expansionen blir dock

knappast tillräckligt stark för att undvika en ytterligare uppgång i Prop. 1990/91:100
arbetslösheten. Inflationstakten beräknas avta något. Bil. 1.1

Löner och konsumentpriser

Överhettningen på den svenska arbetsmarknaden förde med sig att löner-
na ökade kraftigt under förra året. För ekonomin totalt blev uppgången
nästan 10 1/2%, varav löneglidningen svarade för ca 4 procentenheter.
Inom OECD-området steg lönerna i genomsnitt med ungefär hälften så
mycket.

Prognoserna för 1991 och 1992 bygger på två olika alternativ för lö-
nerna. I det ena alternativet (det s.k. låglönealtemativet) antas att ett
stabiliseringsavtal kommer till stånd. De genomsnittliga timlönerna beräk-
nas då stiga (mätt som förändring mellan årsgenomsnitten) med ca 4%
1991, beroende på överhäng från tidigare avtal och från löneglidning
samt effekterna av de två extra semesterdagarna. Till detta har lagts
ytterligare 1%, inom vilken ram alla nya lönepåslag skall rymmas, inkl,
effekterna av byte av arbetsuppgifter eller arbetsplats. Den genomsnittliga
löneökningen 1991 uppgår således till 5% i detta alternativ. Motsvarande
siffra för 1992 antas bli 3%.

I det andra alternativet antas lönerna helt bestämmas av läget på arbets-
marknaden. Skattereformen, lägre inflationstakt, växande arbetslöshet och
fallande lönsamhet i näringslivet pekar på att lönerna kommer att öka
betydligt långsammare än vad som skett de senaste åren. Den genom-
snittliga lönestegringen i ekonomin bedöms i detta alternativ bli 7 % 1991
och 5% 1992.

Tabell 1:2 Löner och priser

Ärlig procentuell förändring

	1989	1990	1991		1992
	1989	1990	Alt.l	Alt. 2	Alt.l	Alt.2
Timlön, kostnad	9,8	10,4	5,0	7,0	3,0	5,0
KPI
dec.-dec., exkl. skatteref.	6,7	8,2	5,2	5,9	2,4	3,4
dec.-dec., inkl, skatteref.	6,7	11,1	8,4	9,1	2,4	3,4
årsgenomsnitt, exkl. skatteref.	6,5	7,8	6,3	6,6	3,0	4,0
årsgenomsnitt, inkl, skatteref.	6,5	10,4	9,8	10,1	3,0	4,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Under loppet av 1990 ökade konsumentpriserna enligt preliminära kal-
kyler med drygt 11%. Skattereformen och finanspolitiska åtgärder bidrog
med ca 4 procentenheter och höjda oljepriser till följd av krisen vid Per-
siska viken med ca 1/2 procentenhet. Den underliggande inflationstakten
uppgick således till 6-7 %.

Genomförandet av skattereformens andra steg innebär att de direkta
skatterna sänks och att detta till stor del finansieras av höjda indirekta
skatter. Därigenom höjs konsumentprisnivån med drygt 3 procentenheter

under första kvartalet. Därefter kan priserna väntas stiga i betydligt lång-
sammare takt. I januari nästa år faller dessutom effekten av den tillfälliga
höjningen av mervärdeskatten på 1 procentenhet bort. De långsammare
löneökningarna, och en sannolikt bättre produktivitetsutveckling, medför
också ett allt lägre kostnadstryck i ekonomin. Förutsättningarna för en
radikal nedväxling av inflationstakten i Sverige är goda.

F örsöij ning sbalan s

BNP steg, enligt preliminära siffror, förra året med knappt 1 %, vilket
var en halvering av tillväxttakten jämfört med året innan. Dämpningen
av aktiviteten skedde på bred front och blev allt tydligare under loppet
av året. Produktivitetsökningen blev mycket blygsam, varför merparten
av tillväxten kan förklaras med stigande sysselsättning. Flera faktorer
talar för att BNP fäller i år. Det är speciellt investeringarna som utveck-
las svagt.

Även om 1992 också blir ett utpräglat lågkonjunkturår, finns ändå för-
utsättningar att bryta nedgången och kunna uppnå en positiv tillväxt,
bl.a. till följd av en gynnsammare exportutveckling. I alternativet med
låga löneökningar kommer aktiviteten i ekonomin genomgående att bli
högre, främst därför att den konkurrensutsatta sektorns situation för-
bättras.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 1:1 BNP och produktivitetsutveckling

Procentuell förändring från föregående år

Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Hushållens realinkomster steg med ca 3 1/2% förra året. Den relativt
starka uppgången berodde på en kraftig ökning av löneinkomsterna efter
skatt. Sparandet steg emellertid markant, varför konsumtionen ändå stag-
nerade. Till detta bidrog ett stort fäll i bilinköpen liksom det varma

vädret under första kvartalet som minskade energikonsumtionen för upp- Prop. 1990/91:100
värmning. Dessutom innebar det tillfälliga obligatoriska sparandet att Bil. 1.1
hushållens köpkraft begränsades.

I år beräknas hushållens reala disponibla inkomster stiga med knappt
2% i låglönealtemativet och med ca 2 1/2% i höglönealtemativet. Mer-
parten av ökningen beror på effekterna av det andra steget i skatte-
reformen. Nästa år väntas realinkomsterna stiga med knappt 2 1/2%
resp, drygt 2 1/2% i de båda alternativen. Visserligen avtar löneöknings-
takten markant, men detta kompenseras mer än väl av den kraftiga upp-
bromsningen av inflationen.

Mycket talar för en fortsatt stigande sparkvot under 1991 och 1992.

Det i utgångsläget låga sparandet, skattereformen med bl.a. det minskade
värdet av ränteavdragen, en tilltagande osäkerhet om framtiden hos hus-
hållen, ett lägre behov av förnyelse av hushållskapitalvaror och ett rela-
tivt högt ränteläge är faktorer som pekar i den riktningen. Uppgången i
sparkvoten motverkas dock bl.a. av att inbetalningarna till det obliga-
toriska, tillfälliga sparandet upphör i år och att återbetalningarna böljar
nästa år, vilket ökar hushållens köpkraft. Sammantaget förutses emellertid
tillväxten i den privata konsumtionen komma att bli måttlig under prog-
nosperioden.

Tabell 1:3 Försörjningsbalans

	Miljarder kr 1989	Procentuell volymförändring
		1989	1990	1991		1992
		1989	1990	Alt. 1	Alt. 2	Alt.l	Alt.2
BNP	1224,3	2,1	0,9	-0,2	-0,5	1,0	0,4
Import	387,5	7,1	1,3	2,0	1,4	2,8	2,4
Tillgång	1611,8	3,5	1,0	0,4	0.0	1,5	1,0
Privat konsumtion	638,6	1,1	0,0	0,7	1,0	1,0	1,2
Offentlig konsumtion	317,7	2,2	1,3	0,5	0,3	0,5	0,5
Stat	89,9	3,7	0,7	-0,7	-0,8	-0,8	-0,8
Kommuner	227,8	1,6	1,5	1,0	0,8	1,0	1,0
Bruttoinvesteringar	259,8	10,9	1,8	-1,4	-3,5	0,6	-1,9
Lagerin vesteringar¹	1,8	0,5	0,3	-0,3	-0,3	0,0	0,0
Export	393,9	2,4	1,2	1,9	1,3	3,4	2,8
Användning	1611,8	3,5	1,0	0,4	0.0	1,5	1.0

¹ Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den offentliga konsumtionen steg förra året med knappt 1 1/2%. Kom-
munerna expanderade mer än ekonomin i genomsnitt, trots att brist på
arbetskraft under en stor del av året höll tillbaka utvecklingen. Under
de kommande åren genomförs nedskärningar i den statliga verksamheten,
vilket medför att konsumtionsvolymen sannolikt fäller. För kommunernas
del är det ekonomiska utrymmet för expansion mycket begränsat fram-
över.

Efter den rekordartade uppgången 1989 steg bruttoinvesteringarna rela-
tivt blygsamt förra året. Den allt svagare konjunkturen ledde till att in-

dustriinvesteringama böljade fal la. Denna utveckling väntas fortsätta i år.
Lönsamheten försämras, kapacitetsutnyttjandet sjunker och efterfrågan
viker inom många branscher. Hur stor investeringsnedgången blir hänger
delvis samman med den inhemska kostnadsutvecklingen. Låga löneök-
ningar skulle sannolikt få en gynnsam effekt på investeringsklimatet och
skapa förutsättningar för en vändning uppåt av industriinvesteringarna
1992. I motsats till vad som gäller för industrin bedöms investeringarna
inom övrigt näringsliv utvecklas ganska stabilt.

Överhettningen i byggsektorn har bestått längre än väntat. Gradvis
kommer dock bilden att ändras. Efterfrågan på bostäder kommer att be-
gränsas av de snabba kostnadsstegringama och av att skattereformen le-
der till höjda relativpriser på bostäder. Under både 1991 och 1992 väntas
därför en betydande nedgång i bostadsbyggandet. Samtidigt stagnerar
näringslivets byggnadsinvesteringar.

Den internationella konjunkturavmattningen begränsar den svenska
exporttillväxten. Dessutom är försvagningen särskilt kraftig på några av
Sveriges viktigaste marknader, t.ex. USA, Storbritannien och Finland.
Industrins starka inriktning på massa och papper, järn och stål samt tran-
sportmedel är också oförmånlig i rådande läge. Till detta kommer att de
relativa kostnaderna ökar betydligt snabbare i Sverige än i omvärlden,
beroende på en ogynnsam löne- och produktivitetsutveckling. Svenska
företag tappade marknadsandelar i betydande omfattning förra året.
Andelsförlustema väntas dock bli mindre under prognosperioden, främst
till följd av att exportpriserna ökar något långsammare än i konkurrent-
länderna. Under 1990 steg den samlade exporten med ca 1 % och även
i år väntas en svag utveckling. En något bättre marknadstillväxt bör re-
sultera i högre exportsiffror 1992. Om löneökningarna blir låga gynnas
konkurrenskraften och exporten.

Importen begränsas av den allt svagare efterfrågan i ekonomin. Särskilt
fallet i maskin- och lagerinvesteringama får en återhållande inverkan i år.
En liten ökning av importtillväxten nästa år är sannolik mot bakgrund av
att ekonomin kan väntas utvecklas något bättre. Den inhemska produktio-
nen bedöms fortsätta att tappa marknadsandelar till importen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten

Procent av föregående års BNP

	1989	1990	1991		1992
	1989	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Privat konsumtion	0,6	0,0	0,4	0,5	0,5	0,6
Offentlig konsumtion	0,6	0,3	0,1	0,1	0,1	0,1
Bruttoinvesteringar	2,2	0,4	-0,3	-0,8	0,1	-0,4
Lagerinvesteringar	0,5	0,3	-0,3	-0,3	0,0	0,0
Nettoexport	-1,7	-0,1	-0,1	-0,1	0,2	0,1
BNP	2,1	0,9	-0,2	-0,5	1,0	0,4

Anm:. P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen

Det kan konstateras att nedgången för investeringar och nettoexport blir
så stor i år att konsumtionstillväxten inte förmår kompensera för detta.
Därmed faller BNP. Efterfrågan får en oförmånlig sammansättning, vil-
ket accentueras i alternativet med högre löner. Den blygsamma tillväxt
som uppnås nästa år blir konsumtionsledd.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Bytesbalansen

Handelsbalansens överskott minskade förra året, främst som en följd av
ett sämre bytesförhållande i utrikeshandeln. Prisutvecklingen på viktiga
exportvaror blev mindre förmånlig samtidigt som oljepriserna steg. För-
svagningen av handelsbalansen väntas fortsätta också i år. En stabili-
sering eller t.o.m. en vändning uppåt kan komma nästa år, till följd av
en högre volymtillväxt för exporten.

Diagram 1:2 Handels- och bytesbalans

Procentandel av BNP

Anm: Finansdepartementets prognos för 1991 och 1992 enligt alternativ 1.
Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

Bytesbalansen har gradvis försämrats under de senaste fem åren. För-
utom en negativ trend för handelsbalansen förklaras förloppet i huvudsak
av utvecklingen av resevalutanettot och avkastningen på kapital. Ett väx-
ande bytesbalansunderskott samt de omfattande direktinvesteringama och
portfölj placeringarna utomlands för med sig en upplåning vars räntekost-
nader belastar bytesbalansen. Speciellt efter valutaavregleringen har
utlandsinvesteringarna ökat kraftigt.

Det finns skäl att anta att den här utvecklingen i stora drag fortsätter
under 1991 och 1992. Troligen kommer dock ökningstakten för utlands-
investeringarna att dämpas något, särskilt om det inhemska investerings-

klimatet kan förbättras till följd av låga löneökningar. Skuldstockama är Prop. 1990/91:100
ändå så stora att räntebelastningen blir avsevärd. År 1992 beräknas Bil. 1.1
underskottet i bytesbalansen uppgå till ca 4% av BNP.

Tabell 1:5 Nyckeltal

	1989	1990	1991		1992
	1989	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Disponibel inkomst (%)	1,9	3,5	1,7	2,4	2,3	2,6
Sparkvot (nivå, %)	-4,3	-0,8	0,3	0,6	1,6	2,0
Industriproduktion (%)	1,2	-2,0	-1,0	-2,0	1,8	0,5
Arbetslöshet (nivå, %)	1,4	1,5	2,2	2,5	2,7	3,4
Handelsbalans (mdr. kr.)	14,6	13,4	9,1	10,1	13,7	12,6
Bytesbalans (mdr. kr.)	-19,7	-33,1	-48,8	-50,9	-58,6	-63,2
(% av BNP)	-1,6	-2,4	-3,4	-3,5	-3,9	-4,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet

Arbetsmarknaden

Den överhettning som rått på arbetsmarknaden under flera år dämpades
under loppet av 1990. Tecknen på avmattning blev allt starkare. Antalet
varsel ökade gradvis och låg i genomsnitt under året på 1983 års nivå.
Anmälningarna om nya lediga platser minskade kraftigt. Arbetslösheten
steg från 1,3% andra kvartalet 1990 till nära 2% under det fjärde. Bris-
ten på yrkesarbetare inom industrin blev allt mindre kännbar.

I år och nästa år kommer arbetsmarknaden att fortsätta att försvagas
och sysselsättningen vika. Arbetslösheten beräknas stiga till 2,2% 1991
i det första och till 2,5% i det andra prognosaltemativet. Motsvarande
siffror för 1992 beräknas bli 2,7 respektive 3,4%. Uppgången av arbets-
lösheten motverkas av att utbudet av arbetskraft stiger allt långsammare
och att medelarbetstiden går ned något 1991. Dessutom väntas produk-
tivitetsutvecklingen bli relativt svag 1991, medan det kan ske en uppgång
under 1992 till följd av att företagen i allt mindre utsträckning håller kvar
arbetskraft i ett sent skede av konjunkturnedgången.

Finansiellt sparande

Det samlade finansiella sparandet i ekonomin har under flera år försäm-
rats, vilket visar sig i ett växande underskott i bytesbalansen. Det inhem-
ska sparandet har varit otillräckligt för att finansiera investeringarna.
Sparandeunderskottet väntas stiga under prognosperioden.

Efter att ha uppgått till hela 5% av BNP 1989, minskade överskottet
i den offentliga sektorns finansiella sparande förra året. Nedgången vän-
tas fortsätta i år och nästa år. Fortfarande är det dock frågan om ett be-
tydande överskott, som 1992 väntas uppgå till ca 3% av BNP. Kommu-
nernas finansiella situation förbättras 1991 och 1992 p.g.a. den tvååriga
eftersläpningen av utbetalningar av kommunalskatt i kombination med
den förutsedda dämpningen av löneökningstakten.

Hushållssparandet har varit kraftigt nedpressat under några år, men en Prop. 1990/91:100
uppgång är på väg. Ökningen väntas dock inte bli av den omfattningen Bil. 1.1
att det kan vända trenden för det totala sparandet i ekonomin. Företa-
gens finansiella sparande hölls tillbaka under främst 1989 av omfettande
investeringar, men därefter i allt högre grad av fallande lönsamhet. San-
nolikt fortsätter resultatförsämringen under 1991, varför företagens finan-
siella situation urholkas ytterligare.

Tabell 1:6 Finansiellt sparande

Miljarder kr., löpande priser

	1989	1990	1991		1992
	1989	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Offentlig sektor	64,0	55,0	52,3	53,0	47,0	44,5
Hushåll	-29,5	-10,7	0,5	2,4	12,0	16,4
Företag	-54,2	-77,5	-100,6	-106,3	-117,6	-124,1
Bytesbalans	-19,7	-33,1	-48,8	-50,9	-58,6	-63,2
Andel av BNP	-1,6	-2,4	-3,4	-3,5	-3,9	-4,2

Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken, statistiska centralbyrån och finansdepar-
tementet

Kapitalmarknaden

Räntorna steg under 1990 betydligt mer i Sverige än i omvärlden. De
tilltagande obalanserna i den svenska ekonomin skapade oro på de finan-
siella marknaderna. Betydande utflöde av valuta ägde rum vid två till-
fällen. Ett sådant tillfälle var i februari i samband med bankkonflikten
och regeringskrisen. Riksbanken stramade åt penningpolitiken och den
korta räntan steg. Efter att överenskommelse hade träffets i riksdagen om
den ekonomiska politiken stabiliserades läget. I oktober inträffede ett
betydande valutautflöde, som förde med sig en förnyad uppgång av den
korta räntan. Sedan regeringen presenterat ett åtgärdspaket med struktu-
rella reformer och neddragning av statsutgifterna gick räntorna ned igen.

Tillsammans med skattereformen och konjunkturavmattningen har de
stigande räntorna bidragit till att utlåningen i svenska kronor minskat
påtagligt, både till hushåll och företag. Däremot har främst företagen
ökat sin kortfristiga upplåning i utlandet. Ränteuppgången har bidragit till
att fastighets- och aktiemarknaderna pressats och att likviditets- och
soliditetsproblemen för vissa finansbolag blivit akuta. Bankerna har fått
vidkännas kraftigt stigande kreditförluster. En allt striktare kreditprövning
kan väntas framöver. Därmed pågår en fektisk åtstramning av kredit-
marknaden.

2. Den internationella utvecklingen

2.1 Allmän översikt

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Den internationella konjunkturen försvagades under 1990. BNP-
tillväxten i industriländerna sammantagna uppgick till ca 2,5%, vilket är
den långsammaste expansionen sedan 1982. Det var framfor allt i
Nordamerika, Storbritannien, Finland och Sverige som aktiviteten
mattades, men även i länder som Frankrike och Italien dämpades
tillväxten. I främst Japan och Tyskland fortsatte däremot ekonomierna att
expandera kraftigt.

För OECD totalt visade tillväxten tecken på att bromsas upp redan före
konflikten vid Persiska viken. Det högre oljepriset medför en ytterligare
dämpning av tillväxten samt en uppgång av inflationen. För 1991 bedöms
tillväxten fortsätta mattas av till knappt 2 %, för att därefter öka till inte
fullt 2,5% 1992. Inflationen beräknas uppgå till ca 5,5% 1991 och 4,5%
1992. Bedömningarna baseras på ett tekniskt antagande om att oljepriset
ligger kvar på ca 27 dollar per fät under prognosperioden.

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

	Andel av OECD- områdets totala BNP i	1989	1990	1991	1992
De sju stora länderna
Förenta staterna	37,0	2,5	1	1/2	1 1/2
Japan	15,4	4,9	5 3/4	4 1/4	4
Tyskland	10,1	3,9	4 1/2	3	2 3/4
Frankrike	8,4	3,8	2 1/2	2 1/2	2 3/4
Storbritannien	7,1	2,2	1 1/2	1	1 3/4
Italien	5,9	3,2	2 3/4	2 1/2	2 3/4
Canada	3,6	3,0	1 1/4	1 1/4	2 1/4
Norden
Danmark	0,9	1,4	3/4	1 1/4	1 3/4
Finland	0,7	5,2	2	0	1 1/4
Norge	0,8	1,2	2	2 1/2	1 3/4
Sverige	1,6	2,1	1	-1/4²	l²
Norden³	2,4	2,5	1 1/2	1 1/4	1 1/2
OECD-Europa	44,0	3,5	2 3/4	2 1/4	2 1/2
OECD-totalt		3,3	2 1/2	1 3/4	2 1/4

¹ 1987 års BNP

² Alternativ 1, timlöneökning 5% 1991, 3% 1992

³ Exklusive Sverige

Källor: OECD och finansdepartementet.

Den strama penningpolitik som förts i ett flertal länder sedan våren
1988 har - i kombination med sänkt lönsamhet i näringslivet och
kreditåtstramning från bankerna - medfört att investeringarna dämpats
påtagligt i flera industriländer. Även den privata konsumtionen har över
lag saktat av. I Japan och Tyskland fortsatte dock investeringarna och
den privata konsumtionen att öka starkt.

Oljeprisuppgången efter Iraks invasion av Kuwait har på ett påtagligt Prop. 1990/91:100
sätt förändrat förutsättningarna för den internationella ekonomin. Flera Bil. 1.1
faktorer talar emellertid för att effekterna av den senaste oljeprisupp-
gången blir betydligt lindrigare än som var fallet vid oljeprishöjningama
på 1970-talet. Energi- och oljekonsumtionen i industriländerna har
minskat, energianvändningen är mer flexibel och lagren är större.
Dessutom är den nuvarande prisuppgången betydligt lägre än vid
motsvarande tillfällen på 1970-talet. Ett uppdämpt konsumtionsbehov i
de oljeexporterande länderna medför vidare att många OPEC-länder
relativt snabbt kan väntas använda de ökade exportintäkterna. Därför
behöver den totala globala efterfrågan inte dämpas fullt så mycket som
var fallet på 1970-talet. Effekterna av en oljeprisuppgång beror också i
hög grad på vilken ekonomisk politik som förs, och här har viktiga
erfarenheter vunnits av misstag som begicks under 1970-talet.

Diagram 2:1 Oljepris¹, realt² och nominellt 1970-1990 (sept.)
Dollar/fat

¹ 1970 - nov 1986 Arabian Light, dec 1986 - sept 1990 Dubai.

² Deflaterat med konsumentprisindex för Förenta Staterna.

Källor: Internationella valutafonden, statens pris- och konkurrensverk samt
finansdepartementet.

Inflationen, som varit relativt stabil under första halvåret 1990, steg
under andra halvåret - främst p.g.a. att det högre oljepriset böljade slå
igenom i konsumentledet. I genomsnitt ökade konsumentpriserna med 5 %
i OECD-ländema förra året. Relativt höga löneökningar samt dämpad
produktivitetstillväxt medförde dock att även den underliggande
inflationen (d.v.s. priserna exklusive livsmedel och energi) ökade under
loppet av 1990.

Penningpolitiken var under 1990 fortsatt inriktad på att dämpa in-
flationen. Under senare delen av året skiljde sig dock penningpolitikens
inriktning beroende på var i konjunkturcykeln länderna befann sig. I

Förenta staterna lades således penningpolitiken om i mindre restriktiv Prop. 1990/91:100
riktning, samtidigt som den stramades åt i Japan och Tyskland. Den Bil. 1.1
tidigare positiva ränteskillnaden till förmån för dollarn eliminerades,
vilket i kombination med den svagare amerikanska ekonomin bidrog till
att dollarn föll. Ytterligare en konsekvens av denna utveckling var att
internationella portföljplacerare i allt större utsträckning övergav den
amerikanska marknaden till förmån för Japan och Västeuropa. Exempel-
vis har de japanska investeringarna i amerikanska räntebärande papper -
som tidigare finansierade mellan 1/2 och 1/3 av de amerikanska budget-
underskotten - vänt från ett stort inflöde till ett utflöde under 1990.

Aktiekurserna föll i ett flertal OECD-länder under 1990. Utvecklingen
var särskilt markerad i Japan där aktierna gick ned med ca 40 %. Den
vikande börsutvecklingen reflekterar inte enbart den ökade osäkerheten
till följd av Gulf-krisen. Även den svagare amerikanska ekonomin,
problem i den finansiella sektorn och lägre lönsamhet i industrin, ökade
räntor i Japan samt osäkerhet om kostnaderna för den tyska återföre-
ningen har bidragit till att aktiekurserna fallit.

I år väntas tillväxten fortsätta att mattas. Försämrade bytesförhållanden
p.g.a. ökade oljepriser dämpar realinkomster och efterfrågan. Samtidigt
ökar inflationen vilket medför att penningpolitiken kan förväntas bli
fortsatt stram. Även finanspolitiken är restriktiv i flera av de större
industriländerna. Fortsatt stark draghjälp från Japan och Kontinental-
europa - främst Tyskland - väntas leda till att tillväxten återhämtar sig i
Nordamerika och Storbritannien 1992. Ett viktigt bidrag till detta är att
de negativa effekterna av oljeprisuppgången antas ha klingat av från
utgången av 1991.

Den ekonomiska expansionen i Förenta staterna väntas fortsätta att
sakta av i år. Det är främst en mycket svag ökning av den privata
konsumtionen och fällande investeringar som bidrar till avmattningen.
Under senare delen av året och under 1992 bedöms tillväxten åter öka -
främst ledd av exporten, som gynnas av såväl den svaga dollarn som
stark efterfrågan i Japan och Tyskland. Den fortsatt höga tillväxten i
Japan drivs främst av den privata konsumtionen. Den åtstramning av
penningpolitiken som skett - med åtföljande högre räntor och kraftiga
börsfäll - verkar genom dämpade investeringar återhållande på tillväxten,
vilken dock i en internationell jämförelse förblir hög. Även i Tyskland
driver den inhemska efterfrågan på tillväxten. Den privata konsumtionen
har under 1990 gynnats av skattesänkningar och av den starka efterfrågan
från östra delen av landet. Importen väntas därför öka kraftigt samtidigt
som exporten missgynnas av den tidigare apprecieringen av D-marken
och av en svag efterfrågan i viktiga exportländer. Sannolikt dämpas
tillväxten i Tyskland dels av kapacitetsskäl, dels som en följd av en stram
ekonomisk politik för att begränsa de inflationseffekter som samman-
hänger med kostnaderna för återföreningen.

Inflationen i OECD-området förutses öka till ca 5 1/2% i år, jämfört
med ca 5% 1990. Drivande krafter bakom prisuppgången är inte enbart
effekterna av det ökade oljepriset utan även en fortsatt svag produktivi-
tetstillväxt. Nästa år väntas inflationen sjunka till 4 1/2%, beroende på

att effekterna av det högre oljepriset avtar, samtidigt som en stigande Prop. 1990/91:100
arbetslöshet leder till en mer dämpad löneutveckling. Bil. 1.1

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

	1989	1990	1991	1992
De sju stora länderna
Förenta staterna	4,8	5 1/2	6 1/2	5
Japan	2,3	3	3 1/2	2 3/4
Tyskland	2,8	3 1/4	3 3/4	3 3/4
Frankrike	3,6	3 1/4	3 3/4	3 1/4
Storbritannien	7,8	9 3/4	7 1/4	6 1/2
Italien	6	6 1/4	7	6 1/2
Canada	4,7	4	6 1/4	4 1/2
Norden
Danmark	4,8	3	3 1/4	3 1/2
Finland	6,6	6	6	5
Norge	4,6	4	4 1/2	5
Sverige	6,5	10 1/2	9 3/4¹	3¹
Norden²	5,3	4 1/4	4 1/2	4 1/2
OECD-Europa	4,7	5 1/4	5 1/4	4 1/2
OECD-totalt	4,4	5	5 1/2	4 1/2

¹ Alternativ 1, tiir.löneökning 5% 1991, 3% 1992

² Exklusive Sverige

Källor: OECD och finansdepartementet

Arbetslösheten inom OECD-området fortsatte att fälla 1990, dock i en
avtagande takt. Samtidigt stagnerade sysselsättningstillväxten. Avmatt-
ningen väntas leda till att sysselsättningstillväxten förblir svag. Arbets-
kraftsutbudet bedöms samtidigt dämpas, men i mindre omfattning.
Arbetslösheten beräknas öka från drygt 6 procent förra året till ca 7
procent 1992.

Tabell 2:3 Arbetslöshet i vissa OECD-länder

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner

	1987	1988	1989	1990
Förenta staterna	6,1	5,4	5,2	5,4
Japan	2,8	2,5	2,3	2,1
Tyskland	6,2	6,1	5,5	5,3
Frankrike	10,5	10,0	9,5	9,0
Storbritannien	10,2	8,3	6,4	6,0
Danmark	7,8	8,7	9,5	9,6
Finland	5,0	4,5	3,4	3,5
Norge	2,1	3,2	4,9	5,1
Sverige	1,9	1,6	1,4	1,5
OECD-Europa	10	9,4	8,6	8,2
OECD-totalt	7,3	6,7	6,2	6,1

Källor: OECD och finansdepartementet

De externa obalanserna mellan de tre största ekonomierna fortsatte att
reduceras under 1990. En svag inhemsk efterfrågan i Förenta staterna
och en stark tillväxt i Japan och Tyskland - tillsammans med den tidigare
nedgången av dollarn mot yenen och D-marken - talar för att anpass-
ningen fortsätter i gynnsam riktning i år och nästa år.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 2:4 Bytesbalanser i vissa OECD-länder

Procent av BNP

	1986	1987	1988	1989	1990
Förenta staterna	-3,3	-3,2	-2,6	-2,1	-1,7
Japan	4,4	3,6	2,8	2,0	1,5
Tyskland	4,4	4,0	4,2	4,6	4,0
Storbritannien	0	-0,8	-3,1	-3,7	-3,3

Källor: OECD och finansdepartementet

Det största osäkerhetsmomentet i bedömningen knyter sig till olje-
prisutvecklingen och dess effekter på världsekonomin. En utvidgning av
konflikten vid Persiska viken skulle sannolikt leda till kraftigt höjda
oljepriser, vilket inte enbart skulle ge direkta effekter på priser, räntor,
bytesförhållanden och inkomster, utan även mer indirekta och svårkvanti-
fierade effekter. Fallande aktiekurser med åtföljande förmögenhets-
effekter och följdverkningar på hushållens konsumtion och företagens
finansieringskostnader och investeringsvilja är exempel på detta. Oro på
övriga finansiella marknader kan också inträffå. En annan risk är att den
ekonomiska politiken inte förs med tillräcklig stramhet, och att olje-
prishöjningama leder till att inflationen genom en pris-/lönespiral
permanentas på en högre nivå. Därmed kan det uppstå ett behov av en
kraftig ekonomisk-politisk åtstramning i ett senare skede med negativa
effekter på produktion och sysselsättning. För att kompensera produk-
tionsbortfallet från Irak och Kuwait krävs att alla tillgängliga produktions-
resurser i övriga oljeproducerande länder utnyttjas. Produktionsstömingar
kan därför leda till att oljepriset stiger kraftigt under begränsade perioder.

Ytterligare ett osäkerhetsmoment rör svagheter i det finansiella
systemet. Detta gäller framför allt i Förenta staterna och Japan, och kan
komma till uttryck i att kreditgivningen från bankerna dämpas ytterligare,
vilket påverkar privat konsumtion och investeringar.

Det är framför allt den redan svaga amerikanska ekonomin som
sannolikt skulle drabbas värst om ovanstående riskfaktorer utlöses.

Ett annat osäkerhetsmoment i bedömningen gäller effekterna av den
tyska återföreningen. Då flera av OECD-ländema - särskilt Tyskland -
f.n. har ett högt kapacitetsutnyttjande, kan den ökade efterfrågan från
det tidigare Östtyskland samt den tyska budgetförsvagningen som orsakas
av finansieringen av återföreningen leda till en ytterligare press uppåt på
priser, löner och räntor. Detta skulle sannolikt i ett senare skede leda till
en ekonomisk-politisk åtstramning. Övriga länder anslutna till växelkurs-
samarbetet i det europeiska monetära systemet kan tvingas följa med i en
sådan åtstramning.

Sammantagna innebär osäkerhetsfaktorerna att huvudscenariet - d.v.s. Prop. 1990/91:100
att en fortsatt stark tillväxt i Japan och Tyskland bidrar till en relativt Bil. 1.1
snabb återhämtning av tillväxten i de anglosaxiska länderna - kan
kullkastas. Det kan heller inte uteslutas att den svaga ekonomiska
tillväxten i de anglosaxiska länderna sprider sig ytterligare och rent av
kan dra med sig de länder som f.n. gynnas av en god tillväxt med
resultatet att den nuvarande internationella avmattningen öveigår i en
längre och mer uttalad lågkonjunktur.

2.2 Länderöversikter

Förenta staterna

I Förenta staterna har en dämpning av ekonomin ägt rum sedan konjunk-
turtoppen i böljan av 1988. Under 1990 accentuerades avmattningen och
tillväxten stannade på ca 1 %. Samtidigt steg inflationen och uppgick till
5,5% i genomsnitt för året. Oljeprisuppgången och problem i den
finansiella sektorn har ökat risken för en lågkonjunktur. Avmattningen
förutses fortsätta ett tag framöver, men en regelrätt lågkonjunktur bör
dock kunna undvikas. Aktiviteten väntas ta fart igen från slutet av
innevarande år.

Flera faktorer talar för att ekonomin kommer att fortsätta försvagas
ytterligare en tid. Under hösten förra året föll industriproduktionen,
kapacitetsutnyttjandet och sysselsättningen. Färre bostadsbyggen på-
böljades och detaljhandelsförsäljningen mattades. Samtidigt steg både
arbetslösheten och inflationen.

Andra faktorer talar för att nedgången kan bli både längre och djupare
än vad som förutses i grundprognosen. Den privata konsumtionen
kommer knappast - som i böljan av 1980-talet - att kunna ge en kraftig
injektion till ekonomin. En långsammare ökning av sysselsättningen och
en fortsatt hög inflation verkar dämpande på de reala inkomsterna.
Kreditfinansierad konsumtion hålls tillbaka dels därför att hushållens
förmögenhet inte längre stiger lika snabbt som tidigare, dels p.g.a. de
svårigheter som banksystemet befinner sig i. Det är heller inte uteslutet
att oljeprisuppgången och bankernas mer restriktiva utlåning får större
effekter även för företagens investeringar än vad som förutses i huvud-
prognosen.

Skulle en lågkonjunktur inträffå föreligger begränsade möjligheter att
med hjälp av den ekonomiska politiken få fart på ekonomin. Den
amerikanska centralbanken, Federal reserve, har lättat på penning-
politiken i olika steg sedan våren 1989. Risk för fortsatt hög inflation och
stigande räntor i omvärlden gör det i ett sådant läge är svårare att
ytterligare sänka de amerikanska räntorna.

Inte heller finanspolitiken kommer att kunna användas för att stimulera
ekonomin. Efter att budgetunderskottet hade ökat dramatiskt under första
hälften av 1990, kom administrationen och kongressen i oktober överens
om att skära ned underskottet med 43 miljarder dollar innevarande
budgetår och den närmaste femårsperioden med sammantaget närmare
500 miljarder dollar. Nedskärningarna i budgeten innebär en viss

åtstramning av finanspolitiken 1991 och 1992. En omläggning av Prop. 1990/91:100
budgetpolitiken i expansiv riktning skulle dessutom snarare kunna få en Bil. 1.1
återhållande inverkan på ekonomin genom potentiellt negativa effekter på
inflation och räntor.

Det finns emellertid också positiva faktorer med i bilden som gör att
ekonomin kan väntas undvika en lågkonjunkur. För det första har det inte
byggts upp ofrivilliga lager, vilket varit regel före tidigare lågkonjunk-
turer. För det andra fortsätter efterfrågan att expandera i omvärlden
varför exporten kan väntas hålla uppe tillväxten. Försvagningen av
dollarn under 1989.och framför allt 1990 innebär att de amerikanska
producenterna nu är mycket konkurrenskraftiga och därför kan väntas ta
marknadsandelar på andra länders bekostnad.

Sammantaget väntas tillväxten uppgå till 1/2% i år och 1 1/2% nästa
år. Att nedgången väntas bli kortvarig innebär samtidigt att inflationen
förutses förbli på en relativt hög nivå. Inflationen föruses stiga till 6
1/2% i år för att åter sjunka till ca 5% 1992.

Japan

BNP ökade förra året med närmare 6% i Japan - den kraftigaste till-
växten sedan 1973. Det var fortsatt den inhemska efterfrågan som bar
upp tillväxten. Den långa expansionsfasen har medfört att överhett-
ningstendensema i ekonomin tilltagit. Brist på arbetskraft har åtföljts av
ett ökat löne- och pristryck. Inflationen steg till 3% 1990.

Inflationsimpulsema kommer inte enbart från det ansträngda läget på
arbetsmarknaden, utan beror även på en kraftig ökning av penning-
mängden, högt kapacitetsutnyttjande samt höjda oljepriser. Penning-
politiken fortsatte att stramas åt under 1990 och både de korta och långa
räntorna steg samtidigt som yenen stärktes mot dollarn.

Exporten fortsatte att dämpas förra året främst beroende på inhemska
utbudsrestriktioner samt en ökad substitution av export till utlandsbaserad
produktion. Samtidigt har den starka inhemska efterfrågan lett till en
kraftig importökning. Som ett resultat fortsatte bytesbalansöverskottet att
reduceras.

De japanska myndigheterna har klargjort att man inte kommer att lätta
på penningpolitiken så länge inflationstrycket i ekonomin består. Även
finanspolitiken, som under en rad år varit inriktad på att konsolidera de
statliga finanserna, kan väntas förbli restriktiv.

Även under 1991 och 1992 kan den inhemska efterfrågan väntas utgöra
motorn i expansionen. Tyngdpunkten i efterfrågetillväxten förskjuts från
investeringar till privat konsumtion, som stimuleras av en god löneut-
veckling och stigande sysselsättning. Investeringsenkäter visar på en
relativt kraftig neddragning av investeringarna för i år. Orsaken till detta
är att det högre ränteläget och de fällande aktiekurserna medfört att
finansieringskostnadema för investeringar ökat kraftigt.

Sammantaget förutses tillväxten dämpas till 4 1/4% i år och ca 4%
1992. De ökade oljepriserna och fortsatta relativt höga löneökningar
medverkar till att inflationen troligen stiger till ca 3,5% 1991, för att
därefter dämpas till ungefär 3 % 1992.

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1

Den största risken i prognosen för den japanska ekonomin gäller
utvecklingen på aktiemarknaden samt for mark- och fastighetspriserna.
Aktiekurserna föll med ca 40 % under 1990. En eventuell ytterligare
penningpolitisk åtstramning med åtföljande fällande aktiekurser skulle
kunna leda till en drastisk neddragning av företagens investeringar. Om
mark- och fastighetspriserna - som under 1990 var relativt stabila - skulle
sjunka kraftigt, kan det leda till allvarliga konsekvenser för de japanska
bankerna som har stora utestående krediter med säkerhet i mycket högt
värderade tillgångar av detta slag. En sådan utveckling skulle inte enbart
riskera att leda till en kraftig kreditåtstramning på hemmamarknaden med
åtföljande lägre tillväxt, utan kunde även försvåra för de stora japanska
bankerna att fortsättningsvis bidra till finansieringen av det amerikanska
budgetunderskottet.

Västeuropa

BNP-tillväxten i Västeuropa uppgick till knappt 3 % 1990. Tyskland
fortsätter att fungera som motor i den europeiska konjunkturen. Den
fortsatta ekonomiska utvecklingen i Västeuropa stimuleras även av
förverkligandet av EGs inre marknad och den vidare integrationen mellan
EFTA och EG. Särskilt investeringarna kommer därvid att vara en viktig
drivkraft. De ekonomiska förutsättningarna för Europa påverkas också av
återföreningen mellan de båda tyska staterna. Systemskiftet i det tidigare
Östtyskland kommer på kort sikt att leda till en minskad produktion och
sysselsättning. Samtidigt kan emellertid den samlade efterfrågan - för
såväl konsumtions- som investeringsändamål - förväntas öka kraftigt.
Detta kommer särskilt den västra delen av Tyskland tillgodo, men kan
även gynna övriga europeiska länder.

I Tyskland' fortsatte produktionen att öka i en snabb takt under 1990.
För helåret 1990 beräknas den ekonomiska tillväxten ha uppgått till ca
4 1/2%. Detta innebär att 1990 var det åttonde året av obruten expan-
sion. Det är f.n. den inhemska efterfrågan som driver på tillväxten. Den
privata konsumtionen har stimulerats av de skattesänkningar som ägde
rum i början av 1990, men även den starka efterfrågan från östra delen
av landet har bidragit. Trots en kraftig invandring från det forna
Östtyskland, samt Östeuropa i övrigt, har arbetslösheten fortsatt att
sjunka. Hösten 1990 uppgick den till drygt 6%, vilket är den lägsta
siffran sedan 1972.

Inflationen var fram till sommaren 1990 mycket låg tack vare pressade
råvarupriser och en uppvärderad D-mark. Oljeprishöjningen tillsammans
med högre löner spädde emellertid på inflationen under hösten.

Importen ökade under 1990, vilket tillsammans med en vikande export
till viktiga länder som Förenta staterna och Storbritannien, medförde att
bytesbalansöverskottet minskade väsentligt. Det uppgick för 1990 till
motsvarande 4% av BNP.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

¹ Nedanstående prognos är för det tidigare Västtyskland. Siffror för bytesbalans
samt budget representerar emellertid hela Tyskland.

Konjunkturindikatorer för senare delen av 1990 pekar på att expan- Prop. 1990/91:100
sionen kommer att hålla i sig i Tyskland. Industriproduktionen har Bil. 1.1
fortsatt att öka i en snabb takt och kapacitetsutnyttjandet är det högsta på
20 år. Företagens förväntningar om framtiden är fortfarande positiva.

Penningpolitiken har under 1990 varit inriktad på att förhindra en
ökning av inflationen. Under våren 1990 ledde diskussionerna om
valutaumonen mellan de båda tyska staterna till att inflationsförvänt-
ningarna steg. Detta bidrog till en ökning av de långa räntorna. Även de
korta räntorna har stigit under de senaste månaderna, och i böljan av
november 1990 höjde Bundesbank Lombard-räntan till 8.5%. Delvis som
ett resultat av den strama penningpolitiken i Tyskland är D-marken nu en
av de starkaste valutorna inom det europeiska monetära systemet (EMS).

Den tyska återföreningen har budgetmässigt visat sig bli betydligt
dyrare än vad regeringen i Bonn räknade med från böljan. Det totala
offentliga kreditbehovet i Tyskland beräknas i år bli 140 miljarder DM.
Som ett resultat av detta väntas penningpolitiken förbli stram under
prognosperioden. En finanspolitisk åtstramning i syfte att begränsa
upplåningsbehovet kan inte uteslutas.

Den ekonomiska tillväxten väntas mattas av till ca 3% 1991 och något
lägre 1992. Under prognosperioden förutses främst den inhemska
efterfrågan driva på BNP-tillväxten. Den starka efterfrågan från östra
Tyskland riktas även fortsättningsvis mot främst det forna Västtyskland.
Inflationstakten kommer sannolikt att tillta något under prognosperioden.
Det starka efterfrågetrycket samt ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande i
västra Tyskland väntas hålla i sig. Konsumentpriserna förutses öka med
inte fullt 4% både 1991 och 1992.

Tillväxten i Frankrike dämpades 1990 och uppgick till drygt 2,5%.
Det är främst exporten som bidragit till avmattningen. Inhemska
efterfrågan ökade snabbare än BNP, vilket medverkade till en stark
uppgång av importen. Det är särskilt en fortsatt hög investeringstakt i
näringslivet och en stark ökning av privat konsumtion som bidrar till
efterfrågetillväxten. Konsumentpriserna steg med drygt 3%, och arbets-
lösheten uppgick till ca 9% förra året.

Penningpolitiken var fortsatt stram under 1990 medan finanspolitiken
var neutral. Inga större förändringar väntas i den ekonomiska politiken
under prognosperioden.

Den ekonomiska tillväxten beräknas uppgå till ca 2 1/2% både 1991
och 1992. Reallönerna och sysselsättningen förutses fortsätta att öka om
än i avtagande takt. Samtidigt väntas hushållens sparkvot sjunka. Privat
konsumtion tillsammans med näringlivets investeringar bedöms också
under 1991 och 1992 bära upp efterfrågetillväxten. Industrin kan under
prognosperioden få problem med konkurrenskraften med förluster av
marknadsandelar som konsekvens. Utrikeshandeln förutses därför inverka
negativt på BNP-tillväxten.

Som en följd av oljeprisuppgången beräknas konsumentpriserna öka
med knappt 4% 1991. Nästa år väntas inflationen uppgå till drygt 3%.

Den ekonomiska tillväxten i Storbritannien dämpades under 1990, och
uppgick för helåret till ca 1,5 %. Under första halvåret i fjol var tillväxten

alltjämt hög, främst till följd av en stark ökning av exporten och den Prop. 1990/91:100
privata konsumtionen. Den avmattning som inträdde under sommaren och Bil. 1.1
framför allt hösten 1990, hänger samman med den strama penningpolitik
som förts sedan 1988 i syfte att få ned inflationen. Konsumentpriserna
steg med ca 10% 1990. Arbetslösheten ökade något under senare delen
av förra året och uppgick under hösten till knappt 6 %.

Sedan spekulationer om ett brittiskt inträde i växelkursmekanismen i
EMS tagit lärt under våren 1990 apprecierades pundet kraftigt. Till-
sammans med en fortsatt snabb uppgång av enhetsarbetskostnadema,
höga räntor och oljeprisstegringama bidrog detta till att den samlade
produktionen föll under andra halvåret. På efterfrågesidan var nedgången
i privata investeringar och lagren mest markerad. Det största fallet i
investeringar skedde inom byggsektorn. Penningmängdstillväxten avtog
under 1990. Såväl handels- som bytesbalansunderskottet reducerades
under fjolåret tack vare en kraftig ökning av exporten samtidigt som
bytesförhållandet utvecklades gynnsamt.

Under fjolåret var penningpolitiken stram även om basräntan i oktober
sänktes med en procentenhet, till 14%, i samband med pundets inträde
i växelkursmekanismen i EMS. Finanspolitiken var i stort sett neutral.
Inga större förändringar i den ekonomiska politiken förväntas ske under
prognosperioden.

Ledande konjunkturindikatorer pekar på en fortsatt svag utveckling i
ekonomin den närmaste tiden. Tillväxten kan dock - främst genom ökad
export och stigande investeringar - beräknas skjuta fart under senare
delen av 1991 och under 1992. Sammantaget bedöms BNP öka med ca
1 % 1991 och knappt 2% 1992. Inflationen väntas uppgå till 7 respektive
6 1/2% de båda åren.

Östeuropa

Händelserna i Ost- och Centraleuropa under hösten och vintern 1989-
1990 utgör grunden för en ny ekonomisk era. På sikt torde systemskiftet
i regionen medföra en betydande källa till ekonomisk tillväxt och
expansion i västvärldens ekonomier, särskilt de europeiska.

Under 1990 har demokratiska val hållits i flertalet av de forna
kommuniststatema, med undantag av Sovjetunionen och Albanien. Den
politiska situationen är emellertid fortfarande labil, att döma av det
förändrade läget i Polen och Bulgarien. Alla stater har dock uttalat sig
för en övergång till ett marknadsekonomiskt system. De initiala stegen
i reformeringen av Ost-och Centraleuropa har också inletts under 1990.
Viktiga inslag i denna process är makroekonomisk stabilisering i samband
med pris-, handels- och valutaliberalisering. Omfattande program för
decentraliserat beslutsfattande och privatisering av såväl små som stora
företag har i några fäll påböljats. De ekonomiska utsikterna för de
närmaste åren är emellertid fortsatt mörka.

BNP föll markant i Ost- och Centraleuropa under 1990. Preliminära
siffror tyder på en nedgång med 10, 15 och 20% i Bulgarien, Rumänien
respektive Polen. Nedgången har varit mindre i Tjeckoslovakien och

Ungern. BNP i dessa länder föll med ca 2%. Den ekonomiska tillbaka- Prop. 1990/91:100
gången väntas fortsätta även i år, dock inte lika kraftigt som 1990. Bil. 1.1
Osäkerheten om utvecklingen i Sovjetunionen är stor, men sannolikt
kommer nedgången ligga i skiktet mellan ovanstående grupper.

Det främsta hotet mot dessa ekonomier - undantaget Sovjetunionen -
är på kort sikt effekterna av ändrade handel sarrangemang inom SEV-
området och högre världsmarknadspriser på olja. Övergången till handel
i konvertibel valuta 1 januari i år innebär en kraftig försämring av
bytesförhållandet för de östeuropeiska länderna gentemot Sovjetunionen.
Det högre oljepriset till följd av konflikten vid Persiska viken fördyrar
dessutom eneigiimporten till de energiintensiva östeuropeiska länderna.
Detta kommer att medföra stora påfrestningar på bytesbalanserna -
uppskattningsvis krävs 10-13 miljarder dollar för att täcka underskotten
i år.

Norden

Den ekonomiska utvecklingen i de nordiska länderna har under de
senaste åren präglats av lägre tillväxt än Västeuropa i övrigt. De
närmaste två åren förstärks denna tendens, och BNP-tillväxten i Norden
väntas bli knappt hälften av EG:s. Två olika förlopp kan särskiljas inom
Norden, mellan å ena sidan Danmark och Norge - med låg men stigande
tillväxt, låg inflation samt förbättrad extembalans - och å andra sidan
Finland och Sverige med dämpad tillväxt, hög inflation och försämrad
bytesbalans.

Efter flera år av svag eller fällande privat konsumtion och investerings-
utveckling i Danmark och Noige finns nu tecken på en viss ökning av
den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten stannade förra året på 3/4% i
Danmark och 1 1/4% i Fastlands-Noige. I båda länderna bidrar utrikes-
handeln positivt till produktionsutvecklingen. Tillväxten förutses öka
något i båda länderna under prognosperioden men arbetslösheten förblir
oförändrat hög.

I Finland inträffade förra året en kraftig dämpning av den starka
investeringsledda tillväxten. En viktig förklaring till denna utveckling är
att de höga räntorna fått större effekt än väntat. Tyngdpunkten i efter-
frågeutvecklingen under prognosperioden förskjuts till exporten. Den
tidigare starka exportutvecklingen kan emellertid samtidigt förutses
mattas av. BNP väntas stagnera 1991 efter att ha ökat med ca 2% 1990.
Arbetslösheten förutses stiga till 4,5% i år.

Prisutvecklingen har varit gynnsam i Danmark och Noige, med
konsumentprisökningar på 3-4% 1990. En viktig orsak till detta är låga
lönekostnadsökningar, och för Danmarks del även en stigande effektiv
kronkurs och sänkta avgifter. Resultatet är en förbättring av den inter-
nationella konkurrenskraften såväl förra året som i år.

I Finland har priser och löner de senaste åren stigit snabbare än i
konkurrentländerna, vilket bidragit till att försämra industrins konkurrens-
kraft. Den finska inflationstakten har dock stabiliserats som en följd av
dämpad efterfrågan och fällande bostadspriser. Konsumentpriserna väntas

öka med ca 6 % i år. Lönekostnadsutvecklingen begränsas av det tvååriga Prop. 1990/91:100
s.k. Kallio-avtalet, som innebär låga nominella löneökningar fram t.o.m. Bil. 1.1

1991. Förra året steg lönekostnaderna med 6%, vilket försämrade landets
konkurrenskraft. I år väntas emellertid en förbättring då effekterna av
stabiliseringsavtalet slår igenom.

1 de nordiska länderna har genomgående förts en stram ekonomisk
politik. I Noige och Finland får finanspolitiken i år en viss expansiv
effekt, medan det i Danmark fortsatt bedrivs en stram finanspolitik för
att förbättra extembalansen. En viktig målsättning för att på längre sikt
lösa landets balansproblem är att hålla kostnadsutvecklingen i Danmark
lägre än i omvärlden. För att få ner arbetslösheten eftersträvas dessutom
strukturella förbättringar på arbetsmarknaden. I Norge innebär det
reviderade budgetförslaget för 1991 att finanspolitiken ges en mer
expansiv prägel. En sänkning av arbetslösheten är ett huvudmål för
arbeiderpartiregeringens ekonomiska politik. Satsningen på sysselsätt-
ningen ska dock ske utan en försämring för den konkurrensutsatta in-
dustrin.

För att ytterligare betona vikten av en fortsatt låg pris- och kostnads-
utveckling har den norska kronan ensidigt knutits till en ecu-korg, i
förhållande till vilken kursen tillåts avvika med +/- 2,25%. Den norska
valutapolitiken har därigenom givits likartade tekniska förutsättningar som
den danska, men utan de stödordningar som medlemskap i EMS ger.

I Finland har de senaste två åren förts en stram ekonomisk politik i
syfte att bromsa underskottet i bytesbalansen, begränsa inflationen och
öka sparandet. Finanspolitiken har skapat ett betydande överskott i
statsfinanserna, och budgetpolitiken kan väntas förbli restriktiv även i år
och nästa år. Penningpolitiken har sedan revalveringen och räntehöj-
ningen 1989 präglats av stramhet.

Den vändning till ett svagt överskott i bytesbalansen som Norge
uppnådde 1989 förstärktes 1990 till ett överskott på 16 mdr NOK genom
en fortsatt gynnsam utveckling av exporten av traditionella varor samt av
det förbättrade bytesförhållandet som blivit följden av de höjda olje-
priserna. Även Danmark har till följd av förbättrad konkurrenskraft en
positiv utveckling av handels- och bytesbalansen. I Finland försämras
bytesförhållandet, till följd av oförmånlig prisutveckling på olja och
skogsprodukter, samtidigt som den tidigare omfattande handeln med
Sovjetunionen fortsätter att minska. Detta leder sammantaget till att
bytesbalansunderskottet stabiliseras kring 4 1/2% av BNP i år.

För 1992 förväntas Danmark och Noige fa en fortsatt positiv utveck-
ling av inhemsk efterfrågan och en gynnsam prisutveckling. En god
exporttillväxt bidrar till en BNP-tillväxt på 1 3/4% i Danmark, medan
försvagad nettoexport dämpar tillväxten i Noige till knappt 2 %. I Finland
väntas inflationen sjunka till 5 % 1992, och landet förutses få en måttlig,
exportledd återhämtning av tillväxten.

3 Utrikeshandeln

3.1 Exporten

Marknadstillväxt

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Under 1989 böljade den ovanligt långa perioden av högkonjunktur i om-
världen dämpas. Därmed påverkades också Sveriges exportmarknadstill-
växt. Under de två senaste åren har importökningen av bearbetade varor
till Sveriges 14 viktigaste exportmarknader sammanlagt minskat med två
procentenheter i volym. Tillväxttakten för 1991 beräknas falla ytterligare,
till 4,8%. Ökningstakten är emellertid fortfarande stark jämfört med låg-
konjunkturåren 1981-1982, då marknaden växte med knappt 1 % i genom-
snitt per år.

Under 1989 och 1990 mattades tillväxten i USA och Storbritannien och

den väntas bli ännu svagare under perioden fram till 1992. Under 1990
vek konjunkturen också i Finland och var relativt svag i Danmark. En
tredjedel av Sveriges totala varuexport går till ovan nämnda länder. En
fortsatt god efterfrågan i f.d. Västtyskland samt från övriga viktiga
exportmarknader som Norge, Frankrike, Holland, Belgien och sydost-
asiatiska länder inklusive Japan, motverkar en kraftigare försämring av
Sveriges exportmarknadstillväxt. Nya konkurrenter har emellertid ökat
sina andelar på dessa marknader, vilket också gör att svenska företag fått
allt svårare att hävda sig.

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export
av bearbetade varor

Procentuell förändring

	1988	1989	1990	1991		1992
	1988	1989	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Exportmarknadstillväxt 14 OECD-länder	7,2	6,2	5,2	4,8	4,8	5,3	5,3
Totalt	8,1	6,8	5,6	5,2	5,2	5,8	5,8
Priser 14 OECD-länders	1,6	3,8	2,8	4,1	4,1	3,9	3,9
importpriser, SEK Svenska exportpriser	5,0	6,1	2,5	3,2	3,8	3,3	3,6
Relativpris	3,3	2,2	-0,3	-0,9	-0,3	-0,6	-0,3
Marknadsandelar, volym 14 OECD-länder	-4,1	-5,1	-3,8	-2,0	-2,9	-2,3	-3,2
Totalt	-3,5	-4,8	-4,8	-2,3	-3,1	-2,0	-2,7
Exportvolym 14 OECD-länder	2,8	0,8	1,2	2,7	1,8	2,9	1,9
Totalt	4,3	1,7	0,6	2,8	2,0	3,7	2,9

Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bear-
betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare
av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman
på motsvarande sätt.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Konflikten vid Persiska viken, och de högre oljepriser den medfört,
fördjupar konjunkturnedgången i de oljeimporterande industriländerna.
Osäkerheten om konfliktens varaktighet är stor, och en krigssituation
skulle allvarligt förvärra konjunkturläget i omvärlden. Föreliggande be-
dömning bygger inte på ett sådant antagande. En prognosförutsättning
är att världskonjunkturen böljar vända uppåt redan under senare delen av
1991.

Den försvagade tillväxten på viktiga exportmarknader förklarar till stor
del varför svensk export av bearbetade varor mattades under 1990. Ex-
portens varusammansättning var dessutom ogynnsam. Efterfrågan på
bl.a. transportmedel och stål dämpades markant. Dessa varor utgör ca
20% av Sveriges totala varuexport. Råvaruexporten utvecklades också
svagt. För pappersmassa minskade exporten både i värde och volym.

Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade
varor till 14 OECD-länder

Index 1980=100

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Konkurrenskraft

Under 1990 steg de viktigaste konkurrentländernas exportpriser i ungefär
samma takt som de svenska räknat i gemensam valuta, ca 2 1/2%. För-
utom en medveten strategi att hålla tillbaka exportpriserna för att stärka
sin konkurrenskraft gynnades de svenska exportföretagen av växelkursut-
vecklingen. Den svenska kronan deprecierades konkurrentvägt med när-
mare 2% under året till följd av, i första hand, dollarns nedgång och D-
markens uppgång. Däremot ledde relativprisökningama under åren 1984-
1989 till växande marknadsandelsförluster, som är svåra att åter-vinna på
kort sikt. Högre priser än konkurrenterna får effekt under en följd av år.

Industrins konkurrenskraft mäts vanligen med hjälp av ti mlönekostna-
den dividerad med produktion per timme, d.v.s. arbetskostnaden per
producerad enhet (ULC = Unit Labour Cost). Vid jämförelser med and-

ra länderna mäts industrins ULC i gemensam valuta för att även ta hän-
syn till växelkursernas effekt på konkurrenskraften. Industrins relativa
ULC mätt i svenska kronor minskade kraftigt i samband med devalve-
ringarna 1981 och 1982. Redan fr.o.m. 1984 steg emellertid de relativa
enhetsarbetskostnadema, både till följd av snabbare löneökningstakt än
i jämförelseländema och en långsammare produktivitetsökning, se
diagram 3:2. Ett undantag var 1986 då kronans växelkurs effektivt dep-
recierades med nära 5 %, vilket starkt bidrog till förbättringen av konkur-
renskraften. 1990 passerades 1981 års nivå i relativ ULC.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 3:2 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet och
relativa produktivitet

Källor: U.S Department of Labor, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Under 1990 steg industrins lönekostnad (timlön inkl, sociala avgifter)
med drygt 10 1/2% och produktiviteten med 1/2%. Den svenska kronans
effektiva depreciering, med nära 2 %, medförde emellertid att den relativa
kostnadsutvecklingen begränsades till ca 5% gentemot de viktigaste
konkurrentländerna.

Under 1991 beräknas skillnaden i kostnadsutveckling mot konkurrent-
länderna minska. Produktiviteten ökar emellertid lika långsamt som året
innan, med 1/2%. Framför allt minskar kostnadsskillnaden enligt prog-
nosaltemativ 1, till knappt 2 procentenheter. Enligt alternativ 2 blir dif-
ferensen dubbelt så stor. Den snabbare kostnadsutvecklingen medför att
företagens lönsamhetsnedgång djupare, eftersom de väntas fortsätta att
hålla nere sina prisökningar för att försvara sin konkurrenskraft, se vi-
dare kapitel 4.2.

Under 1992 väntas industrins negativa kostnadsutveckling relativt om-
världen definitivt brytas. Produktiviteten beräknas öka ungefär lika snabbt
som för konkurrentländerna, medan de svenska lönekostnaderna stiger
något långsammare i båda alternativen, med 3% respektive 5%.
Jämförelrelseländemas ULC för industrin beräknas i gemensam valuta
stiga med ca 3% 1992 mot knappt 1 % för industrin i Sverige, alternativt
ca 2 1/2%.

Medan exportpriserna hålls nere för att försvara marknadsandelarna Prop. 1990/91:100
utomlands slår den svenska kostnadsutvecklingen istället igenom på hem- Bil. 1.1
mamarknadsprisema. Dessa har ökat märkbart snabbare än exportpriser-
na. Hemmamarknadspriset för bearbetade varor steg med nära 6% i års-
takt under 1990 mot drygt 3% för importprisema (enligt producentpris-
index). Industrins orderingång från hemmamarknaden minskade relativt
kraftigt under andra och tredje kvartalet. Importens andel av inhemsk
varutillförsel växte svagt under första till tredje kvartalet 1990 jämfört
med motsvarande period 1989.

Marknadsandelar och svensk export

Världsmarknaden för bearbetade varor växte med nära 7% 1989, medan
svensk export av dessa varor ökade med knappt 2%. Därmed tappade
Sverige nära 5% av sina andelar av världsmarknaden. Under 1990 var
andelsförlustema fortfarande stora, men beräknas minska markant under
1991 och 1992, främst till följd av den gynnsammare relativprisutveck-
lingen. Under 1992 räknar vi dessutom med att konjunkturen vänder i
omvärlden, och efterfrågan på för Sverige viktiga exportvaror återhämtar
sig.

Den totala varuexporten stagnerade mätt i festa priser mellan 1989 och
1990. Volymen beräknas 1991 öka med 1,6% i alternativ 1 och med bara

1 % i alternativ 2. I alternativ 1 för 1992 gynnas exporten ytterligare av
relativt låga prisstegringar, som medför en exportökning för varor med
drygt 3 % i volym. I höglönealtemativet växer exporten istället med ca

2 1/2% i festa priser.

Exporten av pappersmassa minskade i både volym och värde under
1990. Exporten av papper steg svagt i värde, men var så gott som oför-
ändrad i volym. Dessa produkter svarar för ca 15% av Sveriges varu-
export och har därmed stor betydelse för de totala exportintäkterna.
Exportpriset på pappersmassa minskade med nära 9% 1990 men steg
svagt, med drygt 2%, för papper och papp. Konkurrensen från främst de
nordamerikanska producenterna ökade på huvudmarknaden Västeuropa
för dessa varor. Exportörerna från främst Förenta staterna har stärkt sin
konkurrenskraft till följd av dollarkursens nedgång under året.

Tabell 3:2 Export av varor

	Mdr kr. 1989	Voly mutveckl ing procent per år					Prisutveckling procent per år
		1990	1991		1992		1990	1991		1992
		1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Bearbetade varor	276,2	0,6	2,8	2,0	3,7	2,9	2,5	3,2	3,8	3,3	3,6
Fartyg	3,4	-11,5	-6,4	-6,4	0,0	0,0	5,7	5,5	5.5	5,0	5,0
Petroleumprodukter	8,1	-6,0	-4,8	-4,8	-1,2	-1,2	15,0	7,8	7,8	-6,3	-6,3
Övriga råvaror	44,5	1,8	-2,4	-2,4	2,3	2,3	-2,4	-2,8	-2,8	3,0	3,0
Summa varor	332,1	0,3	1,6	1,0	3,2	2,6	2,4	2,8	3,3	3,2	3,4

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Exporten av järn- och stål minskade också i både värde och volym Prop. 1990/91:100
under 1990. Priset på dessa produkter föll med drygt 8% från en ökning Bd- 1 • 1
med ca 16% året innan. Stålindustrin drabbas nu av en allt svagare efter-
frågan från exportmarknaden och väntas få fortsatta avsättningsproblem
under 1991. Under 1992 förutses konjunkturen vända och utsikterna för
stålverken ser därmed ljusare ut.

Exporten av verkstadsprodukter blev 1990 oförändrad jämfört med
föregående år. Det gick särskilt dåligt för lastbilar och personbilar.
Försämringen var också markant för metallvaror och elektriska produk-
ter. Exporten av maskiner, som utgör ca 17% av den totala varuexpor-
ten, var fortsatt relativt stark och växte ungefår lika mycket i värde under
1990 som 1989. Under 1991 väntas även exporten av maskiner avta, till
följd av de avtagande maskininvesteringama i Sverige och omvärlden.

3.2 Importen

Tillväxten i varuimporten sjönk mycket markant under 1990. Från att ha
ökat med 7% 1989 beräknas uppgången 1991 stanna vid knappt 1%.
Dämpningen av importen blev allt tydligare under loppet av 1990. Första
halvåret steg importvolymen med ca 4% medan den föll med ca 3%
under andra halvåret. Även priserna har stigit måttligt. Trots kraftiga
prisökningar för råolja och petroleumprodukter under andra halvåret steg
priserna totalt sett bara med 2 1/2% 1990.

Importen av bearbetade varor ökade, liksom varuimporten totalt, med
knappt 1 % 1990. I första hand är det den avtagande investeringsaktivite-
ten, men också den svaga exporten, som verkar dämpande på importen.
Den importvägda efterfrågan på bearbetade varor ökade med knappt 1 %.
Detta indikerar att de svenska producenternas marknadsandelar på hem-
mamarknaden i stort sett var oförändrade 1990, trots att de inhemska
producenterna höjt sina hemmamarknadspriser mer än importprisema.
Det sänkta kapacitetsutnyttjandet i svensk industri torde ha medfört en
minskad importbenägenhet. Dessutom kan den pressade konkurrenssitua-
tionen på exportmarknaderna ha medfört en ökad inriktning mot hemma-
marknaden.

Råoljeimporten ökade under 1990 medan importen av petroleumpro-
dukter minskade något jämfört med 1989. Fallande bensinförbrukning
och minskad bränsleförbrukning i industrin bidrog till den låga importen
av petroleumprodukter. Importen av övriga råvaror var i stort sett
oförändrad 1990 medan färtygsimporten sjönk något.

Under 1991 beräknas efterfrågan på importvaror försvagas ytterligare.
I låglönealtemativet stagnerar den importvägda efterfrågan helt medan
den faller med ca 1 % i höglöneal temati vet. Importprisema väntas utveck-
las något svagare än de inhemska producentpriserna. Importen av bear-
betade varor förutses därför bli något högre. I låglönealtemativet stiger
den med knappt 1 % medan den i höglönealtemativet blir oförändrad.

Importen av petroleumprodukter väntas öka 1991. Dels återställs lagren
efter neddragningen i höstas och dels ökar förbrukningen till föjd av att

vi utgår från normaltemperatur jämfört med det milda 1990. Totalt väntas Prop. 1990/91:100
varuimporten 1991 öka med 1,8% i alternativ 1 och med 1,3% i alter- Bil. 1.1
nativ 2.

En viss uppgång av tillväxttakten för importen beräknas komma till
stånd 1992. Denna ökning är helt hänförlig till bearbetade varor, främst
genom att exporten, speciellt i låglönealtemativet, bidrar till en ökad
importefterfrågan. I låglönealtemativet väntas också de importtunga
maskininvesteringama stiga tämligen kraftigt. Importen av bearbetade
varor väntas öka med 3,3% i detta alternativ. I höglönealtemativet blir
uppgången svagare och beräknas stanna vid 2 1/2%. Övrig varuimport
väntas i stora drag bli oförändrad från 1991 till 1992. Importuppgången
för varor totalt skulle därmed bli svagare än för bearbetade varor 1992.

Tabell 3:3 Import av varor

	Mdr kr. 1989	Volymutveckling procent per år					Prisutveckling procent per år
		1990	1991		1992		1990	1991		1992
		1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Bearbetade varor	250,2	0,7	0,8	0,0	3,3	2,5	1,9	3,9	4,1	3,6	4,0
Fartyg	4,7	-2,9	62,1	62,1	0,0	0,0	4,0	3,9	3,9	4,8	4,8
Råolja	13,4	7,0	1,0	1,0	0,3	0,3	19,1	8,8	8,8	0,0	0,0
Petroleumprodukter	9,4	-5,0	7,0	7,0	-2,0	-2,0	18,0	5,5	5,5	-7,5	-7,5
Övriga råvaror	38,5	0,0	-0,2	-0,2	3,0	3,0	-2,8	3,2	3,2	2,5	2,5
Summa varor	316,2	0,8	1,8	1,3	2,6	2,0	2,5	4,1	4,2	2,6	3,4

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

3.3 Bytesbalansen

De kraftiga oljeprishöjningama, som inleddes i samband med Iraks in-
vasion av Kuwait i augusti 1990, började ge ett märkbart negativt bidrag
till handelsbalansen först i oktober, då denna visade ett underskott på
drygt 1 miljard kr. För helåret 1990 beräknas överskottet i handelsbalan-
sen till 13,4 miljarder kr, drygt 1 miljard sämre än 1989. Förutom den
relativt sett dyrare oljeimporten, förklaras försämringen i handelsbalansen
av en långsammare exportvolymökning samt Sveriges ogynnsammare
bytesförhållande (terms of trade). Den kraftiga dämpningen av importen
motverkar en större försämring i handelsbalansen. Under 1991 beräknas
överskottet i handelsbalansen krympa ytterligare, men förbättras 1992 till
omkring 1990 års nivå.

Förutom utvecklingen i handelsbalansen bidrar nettot för räntebetal-
ningar samt resevaluta till att försämra bytesbalansen. Underskottet i
räntenettot ökade med hela 14 miljarder kr. 1990, vilket var en följd av
den kraftiga tillväxten av privat utlandsupplåning för finansiering av
direktinvesteringar i företag och fastigheter utomlands samt för köp av
utländska aktier. Trots att direktinvesteringama under 1991 och 1992
sannolikt inte kommer att öka lika mycket som tidigare, utan ligga kvar

på ungefär 1990 års nivå, växer utlandsskulden kraftigt och därmed även
räntenettot. Skuldstocken till utlandet ökar också i takt med det växande
bytesbalansunderskottet. Den internationella räntenivån steg dessutom
med ca en procentenhet 1990, vilket också ledde till större räntebetal-
ningar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 3:3 Sveriges "terms of trade" - exportpris/importpris t.o.m. november
1990

Index januari 1985=100

Källa: SCB

Delvis som en följd av den växande skuldbördan väntas inte företagen
fortsätta investera utomlands i lika stor omfattning som tidigare. Kon-
junkturnedgången på viktiga avsättningsmarknader bidrar också till en
försämrad likviditet inom vissa industriföretag, med lägre utlandsinveste-
ringar som följd.

Avkastning på kapital i bytesbalansen försämras inte i takt med ränte-
nettot eftersom företagens återinvesterade vinstmedel nu räknas in i stati-
stiken. Dessa vinstmedel beräknas ha stigit markant under de senaste två
åren och fortsätter att växa under 1991 och 1992, om än inte lika snabbt
som under de närmast föregående åren.

Valutaavregleringen 1989 innebar att samtliga hinder för återinveste-
ringar och fastighetsköp utomlands togs bort. Direktinvesteringar i fastig-
heter utomlands brutto mer än fördubblades det året, till 12,4 miljarder
kr. Övriga direktinvesteringar uppgick till drygt 40 miljarder kr. brutto.
Fastighetsinvesteringama utomlands minskade sin andel av de totala
direktinvesteringama utomlands under 1990. Tillverkningsindustrin ökade
sin andel och mer än fördubblade sina utlandsinvesteringar jämfört 1989.
En stor del av detta förklaras av några stora svenska förvärv av utländska
företag under året.

Bland tillverkningsindustrins direktinvesteringar utomlands 1990 kan
bl.a. de svenska skogsföretagen STORAs och SCAs förvärv av den tyska
industrigruppen Feldmiihle Nobel AG respektive den brittiska pappers-
och förpackningstillverkaren Reedpack Limited nämnas. Dessa två för-

värv uppgick till knappt 16 miljarder kr. respektive ca 10 miljarder kr.,
och är därmed bland de största förvärv som gjorts av svenska industri-
företag under 1990. Investeringarna skall i viss mån ses mot bakgrund
av att företagen vill skapa en större industriell bas och stärka sina mark-
nadspositioner. Det kan också innebära konkurrensfördelar att ha pro-
duktion i olika länder. Det kan t.ex. bli lättare för företag att vinna order
vid offentliga upphandlingar om företaget har produktion eller forskning
i det land där upphandlingen äger rum. Ytterligare en drivkraft bakom
en del svenska direktinvesteringar utomlands under senare år har varit en
strävan hos svenska företag att öka sin närvaro inom den Europeiska
Gemenskapen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 3:4 Resevalutainkomster och utgifter

Miljarder kronor

Källa: Riksbanken

Vid sidan av avkastning på kapital är det resevalutanettot som nu för-
sämrar bytesbalansen kraftigt. Nettot för resevaluta har under hela 1980-
talet visat underskott. I samband med devalveringarna 1981 och 1982
minskade underskottet något, men har därefter stadigt ökat. Under 1990
försämrades resevalutanettot, med drygt 4 miljarder kr. Utvecklingen
förklaras av en ovanligt svag inkomstökning från utländska resenärer i
Sverige och fortsatt stora utgifter för utlandsresor från Sverige, se
diagram 3:4. Den relativt högre inflationen i Sverige jämfört med andra
OECD-länder är sannolikt en starkt bidragande orsak till den negativa
utvecklingen.

Antalet charterresenärer från Sverige minskade emellertid under 1990,
med ca 3% (avser perioden januari-oktober), vilket tyder på att det är
utgifter för annan typ av utlandsresande från Sverige som ökat. Enligt en
undersökning av riksbanken 1990, svarar fritidsresenärer för 65% av
resevalutautgiftema och affärsresenärerna för resterande 35%.

Resevalutautgiftema beräknas inte öka lika snabbt under 1991 som
under 1990, vilket förklaras av en fortsatt relativt svag privat konsum-

tion. Resevalutainkomstema väntas minska i volym de närmaste två åren,
bl.a. till följd av hög inflation även under 1991.

Underskottet i tjänstebalansen ökade till nära 11 miljarder kr. 1990.
Försämringen förklaras främst av resevalutanettot. Underskottet i övriga
tjänster minskade med ca 1 miljard då nettot för försäkringar, licenser
och övriga tjänster förbättrades. Under de närmaste två åren beräknas
nettot för övriga tjänster försämras med inemot 2 miljarder kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 3:4 Bytesbalans
Miljarder kr.

	1988	1989	1990	1991		1992
	1988	1989	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Bearbetade varor	31,7	26,0	28,1	33,3	34,3	37,7	36,6
Råolja och petroleumprodukter	-12,0	-14,8	-18,9	-21,8	-21,8	-21,4	-21,4
Övriga råvaror	4,0	6,0	6,8	3,4	3,4	3,5	3,5
Fartyg	0,7	-1,3	-1,6	-4,8	-4,8	-5,1	-5,1
Korrigeringspost	-0,7	-1,3	-1,0	-1,0	-1,0	-1,0	-1,0
Handelsbalans	23,7	14,6	13,4	9,1	10,1	13,7	12,6
Sjöfartnetto	8,0	9,0	9,7	10,2	10,2	11,1	11,1
Övriga transporter	2,6	2,4	2,2	1,9	1,9	1,6	1,6
Resevaluta	-13,6	-15,6	-19,9	-22,0	-23,1	-25,9	-27,2
Övriga tjänster	-4,4	-4,1	-3,0	-3,5	-3,5	-4,7	-4,7
Tjänstebalans	-7,4	-8,3	-10,9	-13,4	-14,5	-17,9	-19,2
Avkastning på kapital	-10,4	-13,1	-22,4	-30,5	-32,6	-39,5	-41,6
därav återinvesterade vinstmedel	8,4	12,5	17,4	23,0	23,0	30,0	30,0
Transfereringar	-9,9	-12,9	-13,2	-14,0	-14,0	-15,0	-15,0
Bytesbalans	-4,1	-19,7	-33,1	-48,8	-50,9	-58,6	-63,2
Andel av BNP	-0,4	-1,6	-2,4	-3,4	-3,5	-3,9	-4,2

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.

4 Industrin

4.1 Produktion

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Industrikonjunkturen nådde sin senaste topp 1989. Så sent som tredje
kvartalet 1989 var det främst kapacitetsbrist som begränsade industripro-
duktionen i Sverige. Fr.o.m. Qärde kvartalet vände situationen, då istället
efterfrågeläget angavs som främsta hindret till ökad produktion. Drygt
70% av industriföretagen uppgav under hösten 1990 att svag efterfrågan
i första hand förhindrade en ökad produktion. Mindre än 40% av före-
tagen gick då för full kapacitet.

Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk ytterligare under tredje kvartalet
1990 och hade därmed minskat under fyra kvartal i rad, med totalt 2 pro-
centenheter. Kapacitetsutnyttjandet låg ändå ca 8 procentenheter över
den lägsta nivån som nåddes under lågkonjunkturen 1980-82.

Ökningen i arbetslösheten, särskilt från andra halvåret 1990, gör att
arbetsmarknaden inte längre är överhettad. Endast omkring en tredjedel
av industriföretagen hade brist på yrkesarbetare enligt konjunkturinstitu-
tets septemberbarometer 1990, en rejäl minskning från juni då nära hälf-
ten hade brist på denna yrkeskategori. Andelen har sannolikt minskat
ytterligare mot slutet av året. Relativt stora personalneddragningar skedde
bl.a. inom transportmedelsindustrin samt järn- och stålverk.

Diagram 4:1 Trång sektion för ökad produktion inom industrin

Procent

Källa: Konjunkturinstitutet

Nedgången i efterfrågan på industrins produkter, inte minst från ex-
portmarknaden, gjorde att färdigvarulagren började öka under andra
halvåret 1989, vilket fortsatte under 1990. Tredje kvartalet 1990 hade
industrins färdigvarulager ökat med 4% (säsongrensat) från tredje kvar-
talet 1989, vilket motsvarar en värdeökning på 2 miljarder kr. i löpande
priser. Från andra till tredje kvartalet 1990 steg färdigvarulagren för
samtliga branscher utom kemisk industri. Det var framför allt petroleum-

raffinaderier som minskade sina färdigvarulager, både p.g.a. minskad
produktion och ökade leveranser.

Industriproduktionen steg med 2,3% under 1988 och med 1,2% 1989,
en nedrevidering enligt nationalräkenskaperna med totalt nära 2 procent-
enheter. Utfallet blev svagare 1989 för framför allt verkstads- och övrig
industri än vad som tidigare angivits. Under 1990 minskade produktionen
för bas- och verkstadsindustrin, med den kraftigaste nedgången för den
sistnämnda. Verkstadsindustrin, exklusive varv, svarar för närmare hälf-
ten av industrins förädlingsvärde. Sammantaget föll industriproduktionen
med ca 2% 1990.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 4:1 Industriproduktion

Procentuell volymförändring

	1988	1989	1990	1991		1992
	1988	1989	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Basindustri	4,5	1,6	-1,0	-1,0	-1,0
Verkstadsindustri
exkl. varv	3,7	2,2	-3,2	-2,0	-4,0
Övrig industri	0,0	-1,0	-1,0	0,8	0,5
Industri, totalt	2,3	1,2	-2,0	-1,0	-2,0	1,8	0,5

Anm: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massaindustri, pappersindustri samt
järn-, stål- och metallverk.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Under 1991 beräknas industriproduktionen minska ytterligare något
fram t.o.m. andra kvartalet, enligt prognosaltemativ 1. Därefter väntas
produktionen vända svagt uppåt, beroende på nedväxlingen i löneöknings-
takten, den förbättrade konkurrenskraften och den ökade efterfrågan från
omvärlden. Därmed skulle konjunkturnedgången ha pågått i ungefär två
år, vilket kan sägas vara en ganska normal avmattningsperiod jämfört
med tidigare konjunktursvackor. Osäkerheten är emellertid stor om när
botten verkligen kommer att nås. I prognosaltemativ 2 blir konjunktur-
nedgången mer utdragen, och botten nås senare, kanske mot slutet av
1991.

En viss återhämtning väntas för bl.a. massa-, stål- och verkstadsindu-
strin under 1992, då efterfrågan från exportmarknaden förbättras. Med
det gynnsammare konkurrensläget enligt alternativ 1 skulle industripro-
duktionen ta fort och växa relativt snabbt, med 1,8% från föregående års
låga nivå. Enligt alternativ 2 blir produktionstillväxten svag, 0,5%.

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1

Diagram 4:2 Industriproduktion

Procent

-1

-3

-5

-7

1970 1972 1974- 1976 1978 1980 1982 19B4 1986 1988 1990 1992

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Anm: I diagrammet visas alternativ 1. I alternativ 2 minskar industriproduktionen med
2% 1991 och ökar med 0,5% 1992.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

4.2 Lönsamhet

Den höga vinstnivå, som nåddes i industrin efter devalveringarna i början
av 1980-talet, bröts under andra halvåret 1989, då konjunkturavmattning-
en bötjade tillta. Vinstandelen, d.v.s driftsöverskottet brutto som andel
av förädlingsvärdet, sjönk med nära en procentenhet mellan 1988 och
1989, se tabell 4:2. Bruttoöverskottet visar hur mycket som återstår av
förädlingsvärdet då lönekostnaderna räknats bort. Detta är ett national-
räkenskapsbegrepp, som i företagsekonomiska termer närmast motsvaras
av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster och före kalkylmässiga avskriv-
ningar. Industrins marginal är produktpriset dividerat med rörlig kostnad.

Under 1990 ökade industrins lönekostnader ännu mer än året innan,
medan insatskostnadema i övrigt nästan halverades. Bl.a. sjönk priserna
för metaller. Sammantaget steg de rörliga kostnaderna med ca 6% mot
7,7% 1989. Industrins vinstmarginal minskade ändå mycket kraftigare än
under 1989, eftersom företagen höll tillbaka sina prisökningar för att
försvara sin konkurrenskraft. Bruttoöverskottsandelen föll ytterligare,
med hela 5 procentenheter 1990. Lönsamhetsnedgången 1990 drabbade
större delen av industrin utom järnmalmsgruvor, livsmedelsindustrin,
sågverk och petroleumraffinaderier. Inom övriga näringslivet drabbades
inte heller byggnadsindustrin och övriga privata tjänster.

Utvecklingen för den totala industrin speglar väl den successiva för-
sämring som inleddes redan 1986 för verkstadsindustrin efter toppåren
1984 och 1985, då vinstandelen uppgick till ca 30%. 1990 föll verkstads-
industrins lönsamhet till en nivå ca 5 1/2 procentenheter under 1982 års
låga nivå. Nedgången omfattade samtliga delbranscher och storleksgrup-

per av företag. Branschens vinstmarginal² for de svenska koncemdelama
1990 har beräknats utifrån uppgifter från närmare 500 verkstadsföretag,
som svarar för nära 90 % av verkstadsindustrins omsättning. Bruttovinst-
marginalen uppskattas till knappt 5% och rörelsemarginalen till 0,9%,
vilket är de lägsta marginaler som registrerats för verkstadsindustrin un-
der de tre senaste decennierna. Lönsamheten inom särskilt personbilsin-
dustrin, men även for lastbilstillverkningen försämrades förra året, i takt
med vikande efterfrågan och försvagad konkurrenskraft, inte minst inom
huvudmarknader som USA och Norden. 1991 väntas lönsamheten inom
transportmedelsindustrin fälla ytterligare. Verkstadsindustrins vinstandel
beräknas nå sin botten och ligga ca 6 procentenheter under 1982 års
nivå. Särskilt stor väntas nedgången bli för tillverkare av industrimaski-
ner, vilket kan sättas i samband med den vikande konjunkturen och inve-
steringsneddragningar i Sverige och omvärlden.

Skogsindustrin drog upp basindustrins lönsamhet till en ny toppnivå
1989. Detta kompenserade det negativa bidraget från verkstads- och övrig
industri till lönsamheten i industrin totalt. Den gynnsamma inverkan från
bl.a. massaindustrin försvann under 1990. Sågverkens lönsamhet steg
däremot, men försämras kraftigt under 1991 enligt prognosen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 4:3 Avkastning på totalt kapital för transportmedelsindustrin

Anm: Avkastning på totalt kapital är resultat efter finansnetto plus kostnader i
förhållande till totalt kapital. Uppgifter för 1990 är Verkstadsföreningens prognos.
Källa: Verkstadsföreningen (december 1990).

För 1991 förutses en nedväxling i industrins löneökningstakt. Dessutom
minskar insatskostnadema ytterligare något. Industrins rörliga kostnad
väntas öka med endast 4,5% i alternativ 1, respektive 5,4% i altema-

Bruttovinstmarginalen är resultat efter finansnetto plus räntekostnader i förhållan-
de till fakturerad försäljning. Rörelsemarginalen är resultat före finansnetto i
förhållande till omsättning.

tiv 2. Produktpriserna ökar ännu långsammare, vilket gör att marginaler- Prop. 1990/91:100
na fortsätter att krympa relativt kraftigt. Bil. 1.1

Med fortsatt låga insatsvarukostnader 1992 och historiskt låga löneök-
ningar för industrin, i kombination med en vändning uppåt i världskon-
junkturen, förbättras vinstmarginalerna 1992, både för bas- och övrig
industri. Bruttovinstandelen växer emellertid långsamt under året, särskilt
i alternativ 2.

Diagram 4:4 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

Anm: Med ”industrin" avses här industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Uppgifterna för 1991 Och 1992 avser prognosaltemativ 1.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tabell 4:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet
samt bruttoöverskottsandel

Procentuell förändring

	1988	1989	1990	1991		1992
	1988	1989	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Insatskostnad	7,8	7,0	4,1	3,6	3,9	2,8	3,4
Lönekostnad¹	5,5	9,2	10,2	6,5	8,6	0,7	2,6
Summa rörlig kostnad	7,2	7,7	5,9	4,5	5,4	2,1	3,1
Produktpris	6,6	7,4	3,7	3,1	3,6	3,1	3,8
Marginal	-0.6	-0.3	-2,1	-1,3	-1,7	0,9	0,6
Bruttoöverskottsandel²	29,7	28,9	23,9	20,7	19,8	23,0	21,2

¹ Lönekostnad per producerad enhet.

² Som andel av förädlingsvärdet.

Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

5 Arbetsmarknaden

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Den överhettning som rådde på arbetsmarknaden under 1988 och 1989
mattades av under loppet av 1990. Arbetslösheten ökade säsongrensat
från 1,3% under 2:a kvartalet till ca 1,9% 4:e kvartalet 1990. I genom-
snitt under 1990 steg arbetslösheten preliminärt med 7 000 till 68 000
personer. Det motsvarar en uppgång från 1,4 till 1,5% av arbetskraften.
Antalet varsel om uppsägningar ökade successivt och var mot slutet av
året i nivå med de högsta noteringarna i böljan av 1980-talet. Inström-
ningen av nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingarna minskade i
allt snabbare takt. Genomsnittligt under året uppgick nedgången till över
15%. Även antalet kvarstående lediga platser, som kan ses som ett mått
på bristen på arbetskraft, fortsatte att minska. Detta bekräftas också av
konjunkturinstitutets septemberbarometer. I den framgår att andelen före-
tag med brist på yrkesarbetare endast var hälften så stor som den höga
nivå som uppnåddes under 1989. Bristen på s.k. övriga arbetare sjönk
desto mer. Andelen uppgick endast till en tredjedel av nivån 1989. Sys-
selsättningsexpansionen var inte lika stark som de två föregående åren.
Uppgången avtog markant under loppet av året. I genomsnitt steg antalet
med 43 000 personer, att jämföra med över 60 000 per år de närmast
föregående åren.

Diagram 5:1 Antal varsel om uppsägningar per kvartal

Anm: Sista kvartalet 1990 preliminärt, december prognosticerat.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

År 1991 och 1992 väntas antalet arbetslösa stiga. Med den lägre löne-
ökningstakten beräknas antalet uppgå till i genomsnitt drygt 120 000 per-
soner 1992, eller 2,7%. Med den högre löneutvecklingen stiger antalet
arbetslösa till 155 000, motsvarande 3,4% av arbetskraften. I det lägre
lönealtemativet blir sysselsättningsnedgången kortvarig. År 1991 sker en
minskning med 9 000 personer. En oförändrad nivå väntas 1992. Om in-
te ett stabilseringsavtal kan träffas utvecklas sysselsättningen svagare.

Antalet sysselsatta minskar då med ca 25 OOO per år 1991 och 1992. Prop. 1990/91:100
Produktivitetsutvecklingen blir fortsatt svag 1991. 1992 sker en produk- Bil. 1.1
tivitetsforbättring i och med att företagen tenderar att hålla kvar arbets-
kraften i mindre utsträckning i ett sent skede av konjunkturnedgången.

Ytterligare faktorer som verkar i samma riktning är det mindre överhetta-
de arbetsmarknadsläget där bristen på arbetskraft inte längre leder till
restriktioner på produktionen. Minskad personalomsättning i en lågkon-
junktur innebär också att produktivitetsförlustema till följd av omställ-
ningsproblem avtar. Det lägre kapacitetsutnyttjandet i denna fäs av kon-
junkturen medför färre produktivitetssänkande flaskhalsproblem i pro-
duktionen.

5.1 Sysselsättning

Efter de två föregående årens starka sysselsättningstillväxt, på över
60 000 personer per år, stagnerade utvecklingen under 1990. Till följd
av den starka uppgången under loppet av 1989 steg ändå årsmedeltalet
preliminärt med i genomsnitt 43 000 personer. För expansionen svarade
främst den konkurrensskyddade sektorn medan industrisysselsättningen
minskade.

Tabell 5:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Nivå Förändring från föregående år

1989 1988 1989 1990 1991 1992

Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2

Sysselsättning:

Jord- och skogsbruk	159	-3	-9	-10	-4	-5	-3	-5
Industri	1025	5	7	-22	-14	-20	-9	-17
Byggnadsverksamhet	290	3	11	23	-6	-8	-5	-12
Privata tjänster	1618	42	52	25	10	7	11	7
Kommunal verksamhet	1182	20	8	16	7	5	8	6
Statlig verksamhet	192	-7	-2	11	-2	-2	-2	-3
Totalt	4466	60	67	43	-9	-23	0	-24
Arbetskraften	4527	49	56	50	23	23	23	18
Arbetslöshet,	61	-12	-11	7	32	46	23	42
% av arbetskraften	1,4	1,6	1,4	1,5	2,2	2,5	2,7	3,4

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Den starka nedgången inom industrin i början av 1980-talet, då antalet
sysselsatta minskade med ca 80 000 personer mellan 1980 och 1983,
följdes av en relativt kraftig uppgång. Sedan 1986 har dock ökningstakten
bromsats. 1990 vände utvecklingen och övergick till en nedgång med
drygt 20 000 personer. En uppgång av antalet arbetslösa kassamedlem-
mar noterades under året. Under fjärde kvartalet var närmare 3% av
kassamedlemmama arbetslösa, att jämföra med drygt 2% 1989. I timmar
räknat sjönk industrisysselsättningen 1990 med 2,5%. Produktionen

minskade samtidigt med 2%. Därigenom kvarstod produktivitetsutveck-
lingen på en fortsatt låg nivå, 0,5%. Även 1991 beräknas bli ett lika
svagt år produktivitetsmässigt. Produktionen sjunker med 1% och sys-
selsättningen med 1,5%. 1992 vänder utvecklingen då produktionen vän-
tas öka med närmare 2%. I och med att timsysselsättningen samtidigt
fortsätter att sjunka förbättras produktiviteten markant.

Om löneökningarna istället blir fortsatt höga minskar produktionen
genom en hårdare vinstpress än mer 1991. Produktionen reduceras 1991
med 2% följt av en svag uppgång med 0,5% 1992. I och med att också
sysselsättningen beräknas fälla med ca 2% båda åren blir produktiviteten
densamma som i fallet med lägre löneökningar.

Byggnadsverksamheten har varit fortsatt expansiv under 1990. Enligt
AKU steg antalet sysselsatta med över 20 000 personer, eller ca 8%. I
det allt mindre överhettade arbetsmarknadsläget har sektorn lättare kunnat
öka antalet sysselsatta. Tecken på en begynnande avkylning av arbets-
marknaden inom branschen har kommit under året. Arbetslösheten inom
byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa steg under andra halvåret. Bristen
på arbetskraft, som tidigare var den faktor som främst begränsade expan-
sionen, har samtidigt avtagit markant under året. Jämfört med september
1989 har andelen företag med brist på arbetskraft enligt konjunkturinstitu-
tets barometer i princip halverats. Aktiviteten inom byggnadsverksamhe-
ten väntas avta, från en mycket hög nivå, under 1991 och 1992. Därmed
väntas också antalet sysselsatta minska med början under 2:a halvåret
1991.

Trots en halvering av sysselsättningsuppgången inom den privata
tjänstesektorn, jämfört med de två föregående åren, var utvecklingen
fortsatt stark med 25 000 fler sysselsatta i genomsnitt 1990 än under
1989. Under loppet av året kunde dock en viss försvagning noteras. Den
orsakades främst av en nedgång inom handeln. Produktivitetsutvecklingen
är svår att mäta inom denna sektor. Den statistik som finns tyder dock
på en mycket svag utveckling under 1980-talet, vilket till stor del är
orsaken till den låga produktivitetstillväxten inom näringslivet. Produk-
tiviteten väntas utvecklas svagt även 1991 och 1992. Aktiviteten inom
branschen förutses avta och sysselsättningsuppgången beräknas mer än
halveras 1991 till ca 10 000 personer. År 1992 väntas antalet stiga lika
mycket. Skattereformens breddning av underlaget för mervärdesskatten
samt den låga konsumtionstillväxten är, förutom den allmänna konjunk-
turavmattningen, bidragande orsaker till detta förlopp.

Inom den kommunala verksamheten steg sysselsättningen relativt
starkt 1990, med 16 000 personer. Under loppet av året har emellertid
ökningstakten mattats. I och med att överhettningen på arbetsmarknaden
gradvis avtog gavs möjlighet att rekrytera arbetskraft till områden som
tidigare hade svårigheter. De närmaste åren väntas en ökad sysselsättning
inom barn- och äldreomsoig trots kommunernas svaga ekonomi. Därmed
stiger sysselsättningen något också 1991 och 1992, dock med en markant
lägre ökningstakt än 1990. Med en högre löneutveckling försvagas kom-
munernas ekonomi ytterligare varför också rekryteringen blir lägre.

Totalt sett väntas avmattningen på arbetsmarknaden fortgå under 1991

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

och 1992. Med den lägre löneökningstakten blir nedgången i sysselsätt-
ningen kortvarig. 1991 sker då en minskning med 9 000 personer. 1992
väntas sysselsättningen kvarstå på en oförändrad nivå. I fallet med fort-
satt höga löneökningar minskar sysselsättningen 1991 och 1992 med ca
25 000 respektive år. Den lägre löneökningstakten leder således till ca
40 000 fler sysselsatta 1992.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar

Årlig procentuell förändring

	1986	1987	1988	1989	1990	1991		1992
	1986	1987	1988	1989	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Näringslivet Produktion	2,5	3,5	2,7	2,6	0,5	-0,6	-1,1	1,1	0,3
Sysselsättning	1,1	1,7	3,6	1,0	0,5	-0,9	-1,4	-0,2	-0,9
Produktivitet	1,4	1,8	-0,8	1,7	0,1	0,3	0,3	1,2	1,2
Industri Produktion	0,7	2,6	2,3	1,2	-2,0	-1,0	-2,0	1,8	0,5
Sysselsättning	-0,8	1,4	0,8	0,9	-2,5	-1,5	-2,5	-0,5	-1,8
Produktivitet	1,5	1,1	1,6	0,3	0,5	0,5	0,5	2,3	2,3
Privata tjänster Produktion	3,8	5,2	3,9	3,1	1,5	0,2	0,1	1,2	0,8
Sysselsättning	3,1	2,8	6,5	0,8	1,9	0	-0,1	0,6	0,1
Produktivitet	0,7	2,3	-2,5	2,3	-0,4	0,2	0,2	0,7	0,7
Offentliga tjänster Produktion	1,1	0,8	0,7	2,3	1,3	0,8	0,6	0,8	0,6
Totalt Produktion	1,9	2,6	2,3	2,2	1,0	-0,3	-0,7	1,0	0,4
Sysselsättning	0,6	1,4	2,4	1,5	0,8	-0,4	-0,8	0,1	-0,5
Produktivitet	1,3	1,2	-0,1	0,7	0,2	0,2	0,2	0,9	0,9

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Antalet arbetade timmar steg med 0,8 % 1990. Produktionen ökade med
1%, vilket innebar en mycket låg produktivitetstillväxt. År 1991 väntas
antalet arbetade timmar minska med närmare 0,5%, till följd av att pro-
duktionen sjunker. Den svaga produktivitetsutvecklingen fortsätter där-
med. År 1992 kan utvecklingen vända. Produktionen beräknas stiga med
närmare 1%, samtidigt som sysselsättningen i stort sett är oförändrad.
Om utgångspunkten i stället är den högre löneökningstakten beräknas
både produktion och sysselsättning utvecklas svagare. Timsysselsättning-
en sjunker med 0,8% 1991 och med 0,5% 1992. Produktionen minskar
med 0,7% 1991 medan en svag uppgång med 0,4% noteras 1992. Där-
med utvecklas produktiviteten likartat i de båda lönealtemativen.

Eftersom nedgången blir större i antal timmar än i personer sjunker
medelarbetstiden något 1991. Det är ett resultat av ett antal motverkande
faktorer. Konjunkturläget innebär att utbudsökningen till följd av skatte-
reformens marginalskattesänkning begränsas av den lägre efterfrågan på
arbetskraft. Neddragande verkar också utvidgningen av den lagstadgade
semestern för vissa grupper med två dagar. I samma riktning verkar det
ökade antalet permitteringar med korttidsvecka. Motsatt effekt får
omläggningen av sjukförsäkringen och samordningen av arbetsskadeför-

säkringen. 1992 väntas medelarbetstiden kvarstå relativt oförändrad vilket Prop. 1990/91:100
medför att sysselsättning i antal och i timmar utvecklas likartat. Bil. 1.1

5.2 Utbud av arbetskraft

Den starka efterfrågeuppgången de senaste åren har resulterat i ett kraf-
tigt ökat utbud av arbetskraft. Utbudsökningen 1990, med 50 000 fler
deltagande i arbetskraften, var av ungefär samma omfattning som de två
närmast föregående åren. Mer än hälften av uppgången, 65%, beror på
befolkningsmässiga faktorer, medan resterande del förklaras av arbets-
kraftsdeltagandet.

Befolkningen i arbetsför ålder, 16-64 år, ökade med i genomsnitt
40 000 personer enligt AKU. Större delen av ökningen kan hänföras till
nettoinvandringen. Under 1990 beräknas den uppgå till ca 40 000 per-
soner totalt, varav ca 75% i arbetsför ålder. 1991 och 1992 väntas in-
vandringen ligga på en hög nivå, ca 30 000 respektive 25 000 personer.
En stor del av invandringen består av flyktingar som bidrar till en ökad
arbetskraft först efter en längre tidsperiod. Att befolkningen steg i åldrar
med högt arbetskraftsdeltagande och minskade i åldrar med lågt deltagan-
de bidrog också till arbetskraftens tillväxt.

Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper

Årsmedeltal 1989 och förändring i procentenheter

Nivå Förändring från föregående år

		1989	1986	1987	1988	1989	1990
16-19 år,	män	48,1	-0,2	-2,6	0,6	2,5	-0,2
	kvinnor	51,3	-2,2	-1,1	1,1	2,0	-0,6
20-24 år,	män	85,0	-1,3	-1,1	2,3	0,7	-0,2
	kvinnor	82,0	-1,0	-1,8	0,9	1,2	-1,5
25-54 år,	män	95,1	0,1	-0,1	0,0	0,3	0,1
	kvinnor	91,0	0,9	0,1	0,4	0,1	0,3
55-64 år,	män	74,8	-0,5	1,0	0,0	-0,2	0,8
	kvinnor	64,3	1,5	2,7	0,6	-0,6	1,7
Totalt		84,5	0,3	0,1	0,6	0,5	0,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet, finansdepartementet.

Arbetskraftsdeltagandet i åldrarna 16-64 år steg med 0,3 procentenhe-
ter. Bland ungdomarna i åldern 16-24 år har deltagandet tenderat att
sjunka under loppet av året, efter att ha stigit de två föregående åren. I
genomsnitt uppgick deltagandet till 68,5% att jämföra med 69,3% 1989.
Det är främst bland unga kvinnor som nedgången är märkbar. Under
1991 och 1992 väntas deltagandet bland ungdomar fortsätta att minska.
I ett försämrat arbetsmarknadsläge försvåras inträdet på arbetsmarknaden,
vilket kan vara ett incitament till att istället studera. Möjligheter att
förvärvsarbeta vid sidan av studier avtar också i takt med minskad efter-
frågan på arbetskraft.

Det totala arbetskraftsutbudet väntas stiga med drygt 20 000 personer
per år 1991 och 1992. I fallet med högre löneökning minskar efterfrågan

på arbetskraft, vilket får till resultat att också utbudet blir något lägre Prop. 1990/91:100
1992. Bil. 1.1

5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Efter sex års oavbrutet fällande arbetslöshet inleddes en uppgång under
1990. Från maj 1990 har arbetslösheten stigit. Säsongrensat ökade arbets-
lösheten från 1,3% under l:a kvartalet till ca 1,9% 4:e kvartalet. Den
regionala skillnaden i arbetslöshet har minskat under den gångna högkon-
junkturen, jämfört med närmast föregående högkonjunktur. Enligt AKU
har arbetslösheten ännu inte stigit lika mycket i skogslänen som i övriga
landet. Konjunkturelit sett ligger dock skogslänen något efter övriga lan-
det. Vid fortsatt stigande arbetslöshet är det troligt att arbetslösheten i
dessa län ökar mer än genomsnittet, vilket är vanligt historiskt sett.

Diagram 5:2 Arbetslösheten, prognos

Procent, säsongrensade kvartalsdata

Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2.
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Det är främst bland ungdomar i åldern 16-19 år som arbetslösheten har
stigit. 1990 uppgick arbetslösheten till 4,4% mot 3,1 % 1989. Inom denna
grupp har arbetslösheten tidigare, i stort sett, minskat kontinuerligt sedan
1984. Nedgången har skett trots att antalet i sysselsättningsskapande åt-
gärder har dragits ned de senaste åren. Under samma period har också
arbetslösheten bland de äldre (55-64 år) minskat. Även bland dem fanns
en tendens till stigande arbetslöshet under loppet av 1990. Jämfört med
1989 har en uppgång skett från 1,2% till 1,4% 1990.

Övriga tecken på en försvagad konjunktur är att de latent arbetssökande
och de undersysselsatta av arbetsmarknadsskäl ökar. Den tidigare starka
nedgången av de latent arbetssökande, dvs. personer som velat och kun-
nat arbeta men inte aktivt sökt arbete och därför inte räknas som arbets-

lösa, bromsades upp under loppet av 1989. Under 1990 noterades en Prop. 1990/91:100
uppgång med 5 000 till närmare 40 000 personer. En stor del av de Bil. 1.1
latent arbetssökande är ungdomar i åldern 16-19 år. Även bland de
undersysselsatta har tidigare minskningar övergått till en uppgång 1990,
då 20 000 fler var undersysselsatta än under 1989. Deltidsarbetslösheten
är särskilt utbredd inom den offentliga tjänstesektorn och inom detalj-
handeln.

Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990
16-19 år	9,2	4,3	4,1	3,6	3,6	3,1	3,1	4,4
20-24 år	5,7	5,5	5,3	5,1	4,4	3,4	2,9	2,9
25-54 år	2,2	2,0	1,8	1,7	1,4	1,2	1,0	1,1
55-64 år	2,4	2,8	2,5	2,1	1,9	1,6	1,2	1,4
Totalt	2.9	2,6	2,4	2,2	1,9	1,6	1,4	1,5

Anm: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av
mätmetod i AKU.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, finansdepartementet.

Den svag» utvecklingen av sysselsättningen gör att arbetslösheten vän-
tas fortsätta att stiga 1991 och 1992. I fallet med högre löneutveckling
försvagas industrins konkurrenskraft. Stora delar av tjänstesektorn stag-
nerar samtidigt som kommunerna inte, som i tidigare konjunkturnedgång-
ar, kan expandera i någon större utsträckning. Arbetslösheten stiger då
till 2,5% 1991 och till 3,4% 1992. Om en nedväxling av löneökningarna
sker blir inte nedgången inom industrin lika stark genom ett förbättrat
konkurrensläge. Samtidigt uppvisar övriga näringsgrenar en mer positiv
utveckling. Arbetslösheten stannar då på 2,2% respektive 2,7%.

Under de senaste åren har arbetsmarknadspolitiken focuserats mot an-
passningsunderlättande åtgärder. Det innebär en prioritering av utbild-
nings- och rehabiliteringsinsatser samt en förstärkning av platsförmedling-
en. De sysselsättningsskapande åtgärderna har kraftigt reducerats. Jämfört
med 1987 är nivån mer än halverad. Antalet personer i arbetsmarknads-
utbildning ökade i omfattning under åren 1985-1988. Arbetsmarknadsut-
bildningen har därmed ökat i betydelse, relativt sett, trots att antalet i
utbildning avtog något 1989 och 1990. Uppgången av antalet personer i
program för arbetshandikappade har bromsats under 1990. I arbetslös-
hetsprognosen inbegrips den förstärkning av arbetsmarknadspolitiken som
föreslås i budgetpropositionen.

Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental, genomsnitt per år

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

	1983	1984	1985	1986	1987	1988	1989	1990
Sysselsättnings- skapande åtgärder	59	93	67	53	40	29	18	12
- beredskapsarbete	59	41	24	19	17	14	10	8
- ungdomslag¹/ särskild inskol- ningsplats		31	31	24	18	10	5	3
- rekryteringsstöd	-	21	12	10	6	5	3	2
Arbetsmarknads- utbildning (AMU)	38	37	33	34	36	40	38	37
Företagsutbildning²	5	2	3	4	3	3	3	4
Åtgärder för arbets- handikappade³	66	68	72	79	82	84	86	88
Totalt	168	200	175	170	161	156	145	141

¹ Ungdomslagens avskaffandes den 1 juli 1989 och ersattes med särskilda inskol-
ningsplatser.

² Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m.

³ Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och offentligt skyddat arbete.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

6 Löner och konsumentpriser

6.1 Löner

Preliminär statistik ger vid handen att lönerna i genomsnitt för hela
ekonomin ökade med knappt 10 1/2% 1990. Löneglidningen, som
innefattar även lokala avtalsuppgörelser, svarade för ca 4 procentenheter.
Det är den högsta löneglidningen på mer än 20 år. Löneutfallet förra året
förklaras bl. a. av det överhettade arbetsmarknadsläget och den snabba
prisökningstakten. Produktivitetsutvecklingen var mycket svag 1990,
vilket medförde att utrymmet för reala löneökningar blev obefintligt.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare

Industriarbetare

	Avtal	Löne- glid- ning	Timför- tjänst	Avtal	Löne- glid- ning	Timför- tjänst	Sociala kost- nader	Arbets- krafts- kostnader
1980	7,8	1,7	9,5	6,1	3,2	9,3	0,8	10,2
1981	6,3	2,8	9,1	5,9	4,2	10,1	0,5	10,7
1982	4,6	1,7	6,3	4,1	3,5	7,6	0,2	7,8
1983	4,6	1,9	6,5	3,8	2,9	6,7	2,4	9,3
1984	5,6	2,3	7,9	6,2	4,1	10,3	-0,1	10,2
1985	4,1	3,4	7,5	3,8	3,7	7,5	0,2	7,7
1986	6,0	2,6	8,6	3,9	3,5	7,4	0,0	7,4
1987	3,5	2,9	6,4			6,4	0,6	7,0
1988	4,2	2,3	6,5	3,4	5,0	8,4	0,0	8,4
1989	6,3	3,5	9,8	4,5	5,6	10,1	0,6	10,8
1990	6,4	4,0	10,4			9,5	1,0	10,6
1991:1	2,3	2,7	5,0
1991:2	4,5	2,5	7,0

Anm: Uppgifterna for samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare
grundar sig på fortjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbe-
lopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull
uppdelning på avtal och löneglidning.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Bland Sveriges viktigaste konkurrentländer märks Tyskland, Japan och
USA. Industriarbetarlönen i dessa länder ökade förra året med 6, 3 1/2
resp, knappt 5 1/2%, att jämföra med ca 9 1/2% i Sverige. För OECD-
området ökade timförtjänsten inom tillverkningsindustrin med knappt 6 %
1990.

Löneökningarna i industrin har under en rad år överstigit våra kon-
kurrenters, samtidigt som Sveriges relativa produktivitet har försämrats.
Både dessa faktorer bidrar till att försvaga konkurrenskraften. Diagram
6:1 illustrerar timlönekostnaden, inkl, arbetsgivaravgifter, inom industrin
för Sverige och OECD-området. Lönekostnaden är uttryckt i svenska
kronor. Sverige kan troligen kosta på sig högre lönekostnader i nivå än
genomsnittet för industriländerna utan att vare sig konkurrenskraften eller
lönsamheten behöver vara otillräcklig. Detta beror bl. a. på att den
svenska produktionstekniken är väl utvecklad och att löntagarna har en

god utbildningsnivå. Försämringen av konkurrenskraften som skett de Prop. 1990/91:100
senaste åren beror inte primärt på att de svenska lönekostnaderna i nivå Bil. 1.1
överstigit konkurrenternas i sig, utan på att timkostnaden per producerad
enhet har ökat för snabbt sedan några år tillbaka. Förmodligen är dock
lönekostnadsdifferensen mot omvärlden så stor idag att konkurrenskraften
skadas. Det räcker således inte med att de svenska lönekostnadsök-
ningama kommer ner till våra konkurrenters, utan lönestegringarna måste
sannolikt utvecklas långsammare under en rad år. I termer av diagram
6:1 måste gapet mellan kostnadsnivåerna krympas, men differensen
behöver troligen inte reduceras fullständigt för att återföra konkurrens-
kraften och lönsamheten till rimliga nivåer.

Diagram 6:1 Nominell timlönekostnad inom industrin

Kronor per timme

135

125

115

105

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Anm: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som
konkurrent till Sverige på värdsmarknaden.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, SAF samt finansdepartementet.

Löner, liksom priser, reagerar med en viss eftersläpning i ett konjunk-
turförlopp. Konsekvensen blir att en konjunkturnedgång initialt förstärks,
genom ett ytterligare försämrat kostnadsläge. En lönedämpning kan ske
dels genom institutionella förändringar, dels via marknadskrafterna. I det
första fallet går anpassning av ekonomin smidigare, tillväxten tar fart
relativt snabbt och uppgången i arbetslösheten begränsas. I det andra
fallet blir processen mer utdragen, eftersom det behövs en kraftig
avkylning av arbetsmarknaden för att dämpa löneökningarna. Uppgången
i arbetslösheten blir större och tillväxten i ekonomin kommer igång
senare än i det första fallet. Ett stabiliseringsavtal väntas medföra en
radikal nedväxling av löneökningstakten. Lönedämpningen blir kraftigare
och kommer tidigare än vad som annars hade varit att vänta, vilket
underlättar anpassningen i rådande konjunkturcykel.

Löneprognosema för 1991 och 1992 är gjorda enligt två utvecklings-
banor. I alternativ 1 dämpas löneökningarna snabbt tack vare stabili-

seringsavtalet. I det andra alternativet illustreras vad som händer om Prop. 1990/91:100
lönerna anpassas via marknadskrafterna. Även i höglönebanan dämpas Bil. 1.1
emellertid timlöneökningama tämligen snabbt, vilket har sin förklaring
i flera viktiga händelser. Arbetslösheten och antalet varsel ökar för
närvarande snabbt och överhettningen på arbetsmarknaden avtar.

Prisökningstakten i konsumentledet dämpas radikalt redan under slutet av
första kvartalet i år. Producentpriserna hålls tillbaka till följd av
konkurrensläget. Produktiviteten utvecklas svagt och vinsterna i industrin
pressas till rekordlåga nivåer. Kommuner och landstings ekonomiska
utrymme för att ta på sig ökade kostnader begränsas av deras ekonomiska
situation . Lönebikostnadema ökar i år till följd av breddat underlag för
arbetsgivaravgifter m.m. Sammantaget torde arbetsgivarnas löneöknings-
motstånd stiga väsentligt den närmaste tiden. Skattereformen ger en
påtaglig köpkraftsförstärkning i år, vilket medför att löntagarna redan vid
mycket måttliga löneökningar får reallönehöjningar efter skatt. De
lönedämpande krafterna torde bli än starkare 1992 än 1991. Det är unikt
att alla dessa faktorer samverkar i en och samma riktning.

I år beräknas timlönerna öka med i genomsnitt drygt 3% till följd av
överhäng från 1990 av avtal och löneglidning. Förlängningen av
semestern med två dagar för vissa grupper i år motsvarar en ytterligare
lönekostnadsökning på 0,6% för hela ekonomin. I låglönealtemativet
beräknas timlönekostnaden öka med 5% 1991. Utrymmet för nya
löneökningar, inklusive de höjningar som uppstår när löntagare byter
arbetsuppgifter eller arbetsplats, begränsas således till ca 1 % i genom-
snitt. I alternativet med en långsammare lönedämpning beräknas tim-
lönerna öka med 7% 1991, vilket motsvarar ett utrymme för nya
löneökningar på omkring 3%. Stabiliseringsavtalet innebär en fortsatt
nedväxling av lönestegringarna nästa år. Timförtjänsten beräknas öka
med 3% i genomsnitt. Även i höglönebanan fäller löneökningstakten
1992 av skäl som berörts ovan. Lönekostnadsökningen beräknas till 5 %
i genomsnitt. I jämförelse med våra viktigaste konkurrentländer beräknas
timlönerna i låglönealtemativet utvecklas långsammare såväl 1991 som
1992. I alternativ 2 förutses lönerna i år öka mer i Sverige än i OECD-
området. Nästa år väntas emellertid lönekostnadsutvecklingen understiga
konkurrenternas.

Förutom timförtjänsten påverkas också de totala lönekostnaderna av
arbetsgivaravgifterna. Lagstadgade och avtalade arbetsgivaravgifter inkl,
breddad avgiftsbas drog upp timkostnaden med ca 1 % 1990. Vissa
avtalade arbetsgivaravgifter omperiodiceras från 1990 till efterföljande år,
utan att löneutrymmet påverkas. Skattereformen medför att basen för
arbetsgivaravgifter m.m. breddas väsentligt i år, samtidigt som arbets-
miljöavgiften försvinner. Sammantaget medför detta att kostnaden per
timme ökar med drygt 1 % 1991 utöver löneökningarna.

6.2 Konsumentpriser

Konsumentpriserna steg med drygt 11 % från december 1989 till
december 1990. Skattereformen och finanspolitiska åtgärder bidrog med

4 procentenheter. Orolighetema vid Persiska viken medförde kraftigt Prop. 1990/91:100
ökade priser på råolja och andra oljeprodukter, vilket höjde konsument- Bil. 1.1
prisnivån med drygt 1/2%. Extraordinära effekter utgjorde därmed
sammantaget ca 4 1/2 procentenheter. Om dessa engångseffekter
avräknas från den totala prisuppgången erhålls en uppfattning om den
underliggande prisökningstakten förra året.

Inflationsförväntningarna i ekonomin baseras delvis på den gångna
utvecklingen, som för närvarande är missvisande till följd av framför allt
skattereformens växling från direkt till indirekt beskattning. Förvänt-
ningarna, som påverkar såväl lönebildningen som ränteutvecklingen,
förändras först varefter nya förutsättningar framträder. Detta förklarar till
viss del både att inflationsförväntningar har en tendens att bli självupp-
fyllande och att prisutvecklingen följer konjunkturcykeln med viss
eftersläpning. En viktig faktor för prisutvecklingen framöver är hur
snabbt förväntningarna kommer att anpassas nedåt med avseende på bl.a.
det andra steget i skattereformen som också höjer konsumentprisnivån.
Ett problem med en välkänd och stabil index som konsumentprisindex
(KPI) är att den gärna används som framskrivningsfaktor i olika, ofta
irrelevanta, sammanhang. KPI påverkas t. ex. av ekonomisk-politiska
åtgärder som inte berör företagens kostnader utan bara hushållen i
ekonomin. Konsumentprisindex speglar dessutom endast prisutvecklingen
för konsumentnyttigheter.

För 1991 och 1992 väntas en påtaglig nedväxling ske av prisöknings-
takten. Skälen till detta är flera. I alternativet med låga löner antas att ett
trendbrott i inflationsförväntningarna kommer till stånd genom att
ekonomins aktörer snabbt tar hänsyn till de nya omständigheter som
stabiliseringsavtalet utgör. Även i det andra alternativet kommer prisut-
vecklingen emellertid att dämpas. Arbetskraftskostnaden utvecklas
betydligt långsammare än under de senaste åren på grund av att löneök-
ningarna dämpas och att produktiviteten mot slutet av prognosperioden
böljar växa. Såvida inte priserna skulle anpassas i samma riktning
kommer vinstmaiginalema att öka kraftigare än vad konkurrens- och
köpkraftsläget motiverar. Utsikterna för i år innefattar en fortsatt
sänkning av vinstmarginalerna, som återhämtas under 1992. Den
tillfälligt höjda mervärdesskatten försvinner nästa år och företagens
finansieringskostnader sjunker i samband med att räntenivån i landet
väntas falla under prognosperioden. Prisutvecklingen under 1992 är
emellertid till viss del påverkad av engångshändelser.

Skattereformens andra steg innebär bl. a. en fortsatt växling från direkt
till indirekt beskattning. Omläggningen och den tillfälligt högre mer-
värdeskattesatsen för med sig att konsumentprisnivån under första
kvartalet i år lyfts med knappt 3 1/2%. Därefter kommer priserna
emellertid att utvecklas betydligt långsammare. Från mars till och med
december 1991 beräknas priserna gå upp med 3% i alternativ 1 och med
drygt 3 1/2% i alternativ 2. I diagram 6:2 syns nedväxlingen genom att
kurvans lutning minskar påtagligt. År 1992 sker ytterligare en nedgång
i konsumentprisökningama. Under loppet av nästa år väntas priserna
stiga med knappt 2 1/2% respektive knappt 3 1/2% i de olika altema-

tiven. Den underliggande prisökningstakten, beräknad som konsument- Prop. 1990/91:100
prisutvecklingen under loppet av året exkl. bidrag från oljepriser, Bil. 1.1
skattereformen och andra indirekta skattesatsförändringar, feller med
drygt 1 1/2 resp. 1 procentenhet per år i de olika alternativen. I det
första alternativet beräknas den underliggande konsumentprisutvecklingen
1991 öka lika mycket som i OECD-området, men 1992 väntas de
svenska priserna utvecklas långsammare. I alternativet med högre löner
stiger de underliggande priserna snabbare i Sverige än utomlands under
såväl 1991 som 1992.

Diagram 6:2 Konsumentprisutvecklingen

Index 1980=100

246

1990 1991 1992

Anm: Konsumentprisutvecklingen är icke säsongrensad.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

I tabell 6:2 åskådliggörs prognosen och de olika komponenternas
bidrag därtill. Importprisema väntas få en avsevärt mindre dramatisk
utveckling i år än 1990. Prognosen grundas på ett oljeprisantagande på
ca 27 US-dollar per fät samt en dämpad prisutveckling för andra
varugrupper. Skatteväxlingen, som genomfördes vid årsskiftet, påverkar
framför allt boendekostnaderna men också tjänstekonsumtionen som förut
varit helt eller delvis momsbefriad, t.ex. resor och transporter, tele-
tjänster och hårklippning. Hyrorna väntas öka med 7,5 resp. 8,5%
exklusive skattereformens effekter i respektive alternativ. I prognosen
finns också en hyresglidning som uppstår när gamla lägenheter ersätts av
nya med högre hyra. De direkta kostnaderna för egnahemsboende ökar
marginellt mindre. Offentligt bestämda taxor, bl.a. lokaltrafikresor och
patientavgiften inom sjukvården, väntas bidra med mellan en halv och en
procentenhet till prisökningen i år. Förändringar i arbetskraftskostnaderna
och vinstmarginalerna styr prognoserna för de flesta andra delgrupperna.
Nästa år utvecklas i princip samtliga poster i ett lugnare tempo.

Osäkerheterna i prognosen återfinns främst i importprisema med

4 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga l.l

avseende på utvecklingen vid Persiska viken. En snabb fredlig lösning
eller en utdragen militärkonflikt kan få oljepriserna att svänga påtagligt
och kullkasta prognosen. En oljeprisförändring med 10 US-dollar per fät
från dagens prisnivåer påverkar konsumentpriserna med knappt 1/2%.
Det andra stora frågetecknet gäller prisförväntningama. Om inte
inflationsförväntningarna snabbt växlas ned eller om lönerna skulle öka
snabbare än vad som förutsetts, försämras möjligheterna till lägre
prisutveckling.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 6:2 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring och bidrag därtill

	1989	1990	1991		1992
	1989	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
KPI dec.-dec.	6,7	11,1	8.4	9.1	2,4	3,4
därav skattereformseff.		2,9	3,2	3,2	-
KPI dec.-dec. exkl. skatteref.		8,2	5,2	5,9	-	-
därav hänförs till:
Importpriser	0,7	1,3	0,6	0,6	0,5	0,5
Bostäder	1,7	2,1	1,5	1,7	0,9	1,2
Indirekta skatter	0,7	1,1	0,2	0,2	-1,0	-1,0
Övriga inhemska
kostnader	3,6	3,7	2,9	3,4	2,0	2,7
Underliggande KPI dec.-dec. 5,6		6.6	5,0	5,7	3,4	4,4
KPI årsgenomsnitt	6,5	10.4	9.8	10,1	3,0	4,0
D:o exkl. skattereform	-	7,8	6.3	6,6	-	-
14 OECD-länder	3,9	4,3	4,7	4,7	4,1	4,1
Basbelopp	27.900	29.700	32.200	32.200	33.800	34.100

Anm: Skattereformens effekter baseras på en mervärdeskattesats om 19%. Bidraget
1991 från indirekta skatter är den extra effekt basbreddningen av mervärdeskatten
leder till vid 20% i mervärdeskattesats. Underliggande KPI dec.-dec. är KPI dec.-
dec. exkl. bidrag från oljepriser, skattereform och övriga indirekta skattesatsföränd-
ringar. De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som
konkurrent till Sverige på värdsmarknaden.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrens-
verk samt finansdepartementet.

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion

7.1 Hushållens disponibla inkomster

Under de första åren under 1980-talet minskade hushållens realt dispo-
nibla inkomster till följd av den allmänt svaga ekonomiska utvecklingen.
Sedan 1984 har emellertid hushållen haft en positiv köpkraftsutveckling.
Förra året beräknas hushållens realinkomster ha stigit med 3,5%. Vid
beräkningen av hushållens realt disponibla inkomster används implicit
prisindex för privat konsumtion (IPI). IPI innehåller, i motsats till
konsumentprisindex (KPI), en varukorg som avspeglar det aktuella årets
konsumtionsmix. Förra året steg IPI knappt 1 procentenhet långsammare
än KPI. Det var huvudsakligen en följd av förändrad varusammansättning
i den privata konsumtionen. Som exempel kan nämnas att bilinköpen
(vars pris ökat snabbare än genomsnittet sedan 1980) minskade med ca
35% under det att den övriga konsumtionen steg med 1,3%. Till denna
priseffekt kom att kraftig stigande löneinkomster efter skatt drog upp de
disponibla inkomsterna. Den statliga inkomstskatten sänktes med 7
procentenheter för heltidsarbetande. Barnbidraget höjdes med 900 kr. per
barn och år. Förbättringen av föräldraförsäkringen den 1 juli 1989 fick
full årseffekt 1990.

Ett första steg i skattereformen genomfördes förra året och det nya
skattesystemet träder i kraft 1991. Reformen innebär kraftiga sänkningar
av inkomstskatten i kombination med ökad indirekt beskattning. Särskilda
fördelningspolitiska åtgärder vidtas i år genom höjningar av pensions-
tillskott, barnbidrag och bostadsbidrag. Förra årets skatteomläggning var
i stort sett neutral för hushållen. Skattereformen bidrar 1991 till en
ökning av hushållens disponibla inkomster med ca 2%, efter de extra
prisökningar som uppkommer till följd av finansieringen av inkomst-
skattesänkningen, se tabell 7:1. Det bör påpekas att dessa beräkningar av
reformeffektema är statiska och beaktar inte reformens påverkan på t.ex.
lönebildning och sysselsättning.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 7:1 Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster

	1990	1991
Miljarder kronor
Skattesänkning	15,3	32,6
Transfereringar	0,4	7,5
Disponibel inkomst	15,7	40,1
Procentuellt bidrag
Disponibel inkomst	2,6	5,7
Prisökning	2,6	3,5
Real disponibel inkomst	0,0	2,2

Anm: Beräkningarna avser effekter jämfört med en indexreglering av föregående års
skattesystem och vad gäller finansieringen av skattesänkningen, de poster som direkt
drabbar hushållen.

Kd/M/Finan sdepartementet

I alternativ 1 beräknas hushållens realt disponibla inkomster stiga med Prop. 1990/91:100
1,7% 1991 och med 2,3% 1992. Att inkomstökningen i år i detta Bil. 1.1
alternativ blir lägre än skattereformens bidrag beror på sammverkan av
flera faktorer. Vikande sysselsättning och sänkt sjukpenning drar ned
inkomsterna. Därtill kommer att jämförelsenivån höjs genom att åter-
betalningarna av överskjutande skatt var ovanligt stora förra året. I
alternativet med snabbare löneökningar blir realinkomstema ca 1/2
procentenhet högre per år jämfört med alternativ 1, se tabell 7:2.

Tabell 7:2 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

	Miljarder kr.				Procentuell förändring
	1989	1990	1991	1992	1989	1990	1991	1992
Alternativ 1
Löpande priser
Löner	530,9	598,1	624,3	645,0	11,7	12,7	4,4	3,3
Företagarinkomster	56,0	62,2	63,2	64,9	10,3	11,2	1,5	2,6
Räntor och utdelningar, netto	-24,3	-27,3	-28,2	-27,9
Inkomstöverföringar från
offentlig sektor	250,2	278,3	305,8	325,6	10,0	11,3	9,9	6,5
Övriga inkomster, netto	89,7	96,9	106,3	111,6	10,7	8,0	9,7	5,0
Direkta skatter, avgifter m.m.	290,1	313,7	295,5	300,8	13,8	8,1	-5,8	1,8
Disponibel inkomst	612,4	694,6	775,9	818,3	9,2	13,4	11,7	5,5
Privat konsumtion	638,6	699,9	773,8	805,8	8,4	9,6	10,6	4,1
1985 års priser
Disponibel inkomst	489,5	506,6	515,4	527,2	1,9	3,5	1,7	2,3
Privat konsumtion	510,5	510,5	514,0	519,2	1,1	0,0	0,7	1,0
Sparkvot, nivå i %	-4,3	-0,8	0,3	1,5
Alternativ 2
1985 års priser
Disponibel inkomst			518,9	532,4			2,4	2,6
Privat konsumtion			515,6	521,7			1,0	1,2
Sparkvot, nivå i %			0,6	2,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Hushållens löneinkomster steg med drygt 12,5% 1990. Av uppgången
svarade sysselsättningen för ca 1,5 och retroaktiva löner för knappt 1
procentenhet. Med de förutsättningar angående timlön och sysselsättning
som redovisats i tidigare kapitel beräknas de utbetalda lönerna öka med
ca 4,5% 1991 och med knappt 3,5% 1992 i alternativ 1. I det andra
alternativet stiger löneinkomsterna med ca 6% i år och med ca 4,5%
1992. De retroaktiva löneutbetalningarna 1990 verkar neddragande på
ökningstakten av de utbetalda lönerna i år eftersom jämförelsenivån höjs.

Inkomstöverföringama från den offentliga sektorn beräknas öka med
ca 10% 1991. Räknat i fästa priser och före skatt innebär det en i stort
sett oförändrad nivå jämfört med 1990, se tabell 7:3. Skattesänkningen
medför dock att pensioner och andra skattepliktiga transfereringar ökar
realt efter skatt. För 1992 beräknas inkomstöverföringama stiga realt med

ca 3,5%. Denna relativt starka ökning beror huvudsakligen på den Prop. 1990/91:100
väntade nedgången i inflationen nästa år. Barnbidraget höjdes med 2280 Bil. 1.1

kr. per barn och år från den 1 januari i år och stiger med ytterligare
1020 kr. nästa år. För att kompensera pensionärer med låga inkomster
för höjda indirekta skatter m.m., som följer av skattereformen har
pensionstillskotten och de kommunala bostadstilläggen uppjusterats i år.
Studerande kompenseras genom höjda studiemedel. Bostadsbidragen
väntas öka kraftigt i år. Det är till en del en följd av skattereformen, men
bostadskostnaderna ökar även av andra skäl. Basbeloppet uppgår till 32
200 kr i år och beräknas för 1992 till 33 800 kr. i alternativ 1 resp. 34
100 kr. i alternativ 2.

Tabell 7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Miljarder kr., Procentuell förändring,

löpande priser 1980 års priser

	1989	1990	1991	1992	1989	1990	1991	1992
Alternativ 1
Från staten	106,1	117,9	133,0	142,7	2,1	0.6	2,9	4.1
Barnbidrag Folkpension inkl. KBT	10,5	12,2	16,4	18,7	-4,4	5,7	22,1	10,4
och delpension	64,1	68,9	75,8	79,5	1,3	-2,7	0,3	1,6
Tjänstepensioner	3,1	3,1	3,6	3,6	4,2	-7,1	3,2	-1,0
Arbetsskadeförsäkring	8,3	10,1	10,2	11,8	13,3	10,0	-7,9	12,3
Övrigt	20,1	23,5	27,0	29,1	3,8	5,6	4,8	4,6
Från kommunerna	23,0	25,5	29,1	30,0	3,1	0,7	4.0	-0,1
Bostadsbidrag	3,2	3,6	5,4	5,4	4,3	1,1	37,2	-2,3
Tjänstepensioner	3,5	4,1	4,4	4,6	-6,2	6,5	-2,9	1,9
Socialbidrag	4,3	4,8	5,2	5,3	0,8	1,9	-0,8	-1,1
Övrigt	12,0	13,1	14,2	14,7	6,7	-1,4	-1,2	0,4
Från socialförsäkrings- sektorn	121,1	134,9	143,7	152,9	4,4	0,9	-2,9	3,2
Allmän tilläggspension	69,2	77,5	88,1	96,5	7,3	1,5	3,6	6,2
Sjukförsäkring m.m.	45,9	50,4	44,7	42,7	3,5	-0,7	-19,0	-7,4
Arbetslöshetsförsäkring	6,0	7,1	10,9	13,8	-16,3	7,1	40,4	22,6
Summa inkomstöverföringar 250.2		278,3	305,8	325,6	3,3	0.8	0.2	3,3
Alternativ 2			308,9	333,3			0,8	3,6

Anm: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Utbetalningarna från sjukförsäkringen ökade kraftigt 1988 efter att
sjukförsäkringen reformerats. Det s.k. sjuktalet (antal ersatta dagar per
sjukpenningförsäkrad) steg. Förra året bröts uppgången av sjukfrånvaron
och vändes till en nedgång, som väntas fortsätta i år, delvis till följd av
det försämrade läget på arbetsmarknaden. Till en minskad sjukfrånvaro
bidrar även den beslutade omläggningen av sjukförsäkringen. Omlägg-
ningen innebär att ersättningsnivån i sjukförsäkringen från den 1 mars i
år sänks från 90% till 65 % de tre första dagarna av en sjukperiod och till
80% mellan 3 till 90 dagar. Vidare ska en samordning ske av sjuk- och
arbetsskadesjukpenningen. Ersättningsnivån för vård av sjukt barn sänks
till 80% de första 14 dagarna per kalenderår. Inom arbetslöshetsför-

säkringen höjs den högsta dagpenningen fr.o.m. 1990 årligen i takt med Prop. 1990/91:100
löneutvecklingen för industriarbetare. Utbetalningarna av bidrag till Bil. 1.1
personer i arbetsmarknadsutbildning och till arbetslösa stiger till följd av
det gradvis försämrade arbetsmarknadsläget.

Hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar försämrades med
ca 20 miljarder kr. mellan 1986 och 1990 till följd av att skulderna ökade
mer än de finansiella tillgångarna. Detta illustrerar den belastning på
hushållens inkomster som lånefinansieringen av den privata konsumtionen
inneburit. Den kraftiga uppgången av sparandet förra året och den
fortsatta förbättringen av sparandet, som väntas de närmaste åren, leder
till att räntenettot upphör att försämras under prognosperioden. Ett
betydande underskott av räntor och utdelningar beräknas dock kvarstå
1992. Den uppgång av räntan som skett sedan oktober förra året
påverkar inte direkt den totala hushållssektoms räntenetto. Vid oföränd-
rade finansiella tillgångar och skulder ökar ränteinkomsterna och
ränteutgifterna i stort sett lika mycket på kort sikt. Däremot medför en
höjd räntenivå en återhållande inverkan på hushållens nyupplåning
samtidigt som det blir lönsammare att spara eller minska sina skulder.

Skattereformen för 1991 innebär en genomgripande förändring av
skattesystemet. Arbetsinkomster som uppgår till högst 180 000 kr. blir
i stort sett endast föremål för kommunalskatt. För inkomster över
180 000 kr. utgår statlig skatt om 20%. För taxerade inkomster mellan
ca 60 000 kr. och ca 180 000 kr. utgår en skatterabatt i form av förhöjt
grundavdrag. Skatterabatten är högst vid taxerade inkomster på ca 95 000
kr. för att sedan trappas ned. Alla kapitalinkomster sammanförs till ett
inkomstslag och beskattas med en enhetlig statlig skatt om 30%.
Skattebortfallet genom sänkta skattesatser m.m. beräknas till ca 55
miljarder kr. jämfört med en indexreglering av 1990 års skatteskalor.
Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomstskattesystemet genom
basbreddningar och skärpning av kapitalbeskattningen. Nettoeffekten på
inkomstskatten av skattereformen innebär att hushållens inkomstskatt
minskar med ca 33 miljarder kr. jämfört med en index reglering av 1990
års skattesystem. För 1992 justeras skatteskalan genom att grundavdraget
höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för statsskatten
räknas upp med ökningen av konsumentprisindex (mellan oktober 1990
och oktober 1991) plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas
upp med den historiska inflationen blir skattesänkningen särskilt stor i
reala termer när löneökningarna och inflationen avtar. Med den för-
väntande utvecklingen av löner och priser i år och nästa år blir det en
real skattesänkning 1992 på ca 4 miljarder kr.

Reallönen per timme minskade i början av 1980-talet, se diagram 7:1.
Ar 1985 böljade reallönen åter stiga och 1989 låg realönen före skatt
högre än 1980. Efter skatt ökade reallönen förra året med ca 2% men
nivån var dock fortfarande något lägre än 1980. Skattereformen 1991
medför att, även i alternativ 1, erhålls en real löneökning efter skatt på
ca 2% för löntagare i genomsnitt. För 1992 medför nedgången i infla-
tionen och den ovan nämnda skattesänkningen en fortsatt ökning av
reallönerna. Det bör påpekas att beräkningarna av den genomsnittliga

reallönen efter skatt alltid är behäftade med osäkerhet. Dels har hänsyn
bara tagits till preliminär A-skatt, vilken kan skilja sig från den slutliga
skatten och dessutom påverkas av andra inkomster och avdrag. Dels är
uppdelningen av total preliminär A-skatt på sådan som avser lönein-
komster och sådan som avser annat svår att göra både principiellt och
praktiskt. Osäkerheten avseende 1991 blir naturligtvis extra stor då ett
nytt skattesystem introduceras.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 7:1 Reallön per timme före och efter skatt

1980 års priser, index 1980= 100

Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Hushållens löneinkomster har under 1980-talet, genom den stigande
sysselsättningen, ökat betydligt snabbare än timlönen. Förra året var den
reala lönesumman efter skatt drygt 13% högre än 1980 trots att den reala
timlönen efter skatt var något lägre. För prognosperioden väntas bidraget
från sysselsättningen till lönesummeutvecklingen bli negativt i år och öka
marginellt i alternativ 1 nästa år. I alternativ 2 fortsätter sysselsättnings-
nedgången även 1992.

7.2 Privat konsumtion och sparande

Efter avregleringen av kreditmarknaden hösten 1985 ökade den privata
konsumtionen kraftigt. Under perioden 1986 t.o.m. 1988 steg konsum-
tionen med i genomsnitt nära 4% per år. Avregleringen sammanföll i
tiden med en cyklisk uppgång i bilförsäljningen, som kulminerade 1988
då antalet nyregistrerade bilar uppgick till rekordhöga 350 000. Hus-
hållens skulder ökade med 60% och sparkvoten föll med 7 procenten-
heter mellan 1985 och 1988.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 7:2 Disponibel inkomst och privat konsumtion

Miljarder kr., 1985 års priser

Anm.: Punkterna för 1991 och 1992 visar utvecklingen enligt alternativ 2.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Ar 1989 skedde en dämpning av konsumtionstillväxten och sparandet
förbättrades något, se diagram 7:2. Förra året steg konsumtionen med
mindre än 0,5 % de tre första kvartalen enligt nationalräkenskaperna, se
tabell 7:4. Bakom den låga tillväxten låg främst ett kraftigt ras för
bilförsäljningen, vilket drog ned den totala privata konsumtionen med ca
1 procentenhet. En mycket stark försäljning av s.k. sällanköpsvaror i
detaljhandeln höll uppe konsumtionen under första halvåret 1990. När
takten i inkomstökningarna avtog under andra halvåret dämpades också
sällanköpsvaruhandeln. Att mervärdeskatten höjdes den 1 juli har
sannolikt bidragit till att hushållen tidigarelagt vissa inköp av kapital-
varor. Uppgifter om fortsatt minskad bilförsäljning och en svag utveck-
ling av detaljhandeln under hösten tyder på en stagnation av den privata
konsumtionen för helåret 1990. Då de realt disponibla inkomsterna
beräknas ha ökat med 3,5% förra året så steg sparkvoten med ca 3,5
procentenhet. Det var det finansiella sparandet som förbättrades, se
diagram 7:3. Av sparandeökningen svarade det obligatoriska sparandet
för ca 1 procentenhet.

För de närmaste två åren talar flera faktorer för en fortsatt uppgång av
hushållens sparande. Trots den starka förbättringen var sparkvoten
fortfarande negativ förra året. Det innebär att konsumtionsnivån översteg
de disponibla inkomsterna.

Skattereformen 1991 kommer att påverka hushållens ekonomi i stor
utsträckning de närmaste åren. Ännu är det få hushåll som egentligen vet
hur deras inkomster och utgifter påverkas av det nya skattesystemet.
Denna osäkerhet kommer troligen att avspegla sig i ett mycket avvaktan-
de beteende, vilket gynnar ett ökat sparande. Skattereformen ökar
hushållens räntekänslighet genom att skattelättnaden för en ränteutgift

sänks från 40% 1990 till 30% 1991. Därigenom väntas hushållen bli
mindre benägna att låna till konsumtion. Till ett ökat sparande bidrar
även att hushållen torde komma att använda en del av framtida inkomst-
ökningar för att minska sina skulder. En återhållande effekt på sparandet
uppstår av att grundavdraget på 1 600 kr. för inkomsträntor slopas och
av att avkastning från allemansspar och ungdomsbospar börjar beskattas.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 7:4 Privat konsumtion

	Miljarder kronor, löpande priser 1989	Procentuell förändring, 1985 års priser
	Miljarder kronor, löpande priser 1989	1985	1986	1987	1988	1989	1990 t.o.m. kv. 3
Dagl igvaror	133,3	0,4	2,3	0,8	0,9	0,7	-0,3
Sällanköpsvaror	122,9	3,5	9,0	8,5	4,5	5,0	5,2
Bilar	26,6	9,6	29,7	30,0	8,4	-15,3	-30,0
Energi	24,3	12,8	-0,6	0,7	-7,5	-4,1	0,3
Övriga varor	66,9	1,6	5,3	2,9	3,0	0,4	-3,0
Bostader	125,2	1,1	1,1	1,1	1,0	0,8	1,4
Övriga tjänster	128,9	3,2	4,8	5,3	3,6	2,0	-0,2
Turism - import	27,8	9,0	16,9	11,2	10,1	9,4	5,4
Turism - export	-17,4	5,7	3,3	8,9	5,3	6,7	-6,3
Privat konsumtion	638,6	2,8	5,2	4,6	2,5	1,1	0,3

Anm.: Varuindelningen är en omgruppering av nationalräkenskapernas klassificering
av den privata konsumtionen.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Diagram 7:3 Hushållens nettosparkvot

Sparande i procent av disponibel inkomst

Anm: Den finansiella sparkvoten är beräknad exklusive kapitaltransfereringar 1987
och 1989. Punkterna för 1991 och 1992 visar utvecklingen enligt alternativ 2.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Uppgången på fondbörsen och stigande fastighetspriser under andra Prop. 1990/91:100
hälften av 1980-talet möjligjorde att hushållen kunde öka sin förmögenhet Bil. 1.1
trots minskat sparande. Värdeökningar ersatte i viss mån eget sparande
och skapade ett underlag för ökad belåning. Under 1990 sjönk kurserna
på aktier med ca 30% på Stockholmsbörsen och många uppgifter visar
nu på en vikande marknad för villor och bostadsrätter. Banker och andra
finansinstitut har blivit försiktigare med krediter. Denna utveckling under
förra året väntas bidra till en fortsatt uppgång av sparandet.

Hushållens ekonomiska förväntningar undersöks av SCB i hushållens
inköpsplaner (HIP) sedan 1973. Både teoretiska överväganden och
erfarenheter från andra länder tyder på att hushåll är mer villiga att öka
sin konsumtion och sin skuldsättning då förväntningarna är mer
optimistiska. Utvecklingen av hushållens förväntningarna och nettospar-
kvoten har under 1980-talet visat just ett sådant mönster. När framtids-
förväntningarna ljusnade i mitten av 1980-talet sjönk sparkvoten. De
alltmer pessimistiska förväntningar som registrerats sedan 1989 avspeglas
i ett ökat sparande. Enligt den senaste HIP-undersökningen från oktober
1990 är de ekonomiska förväntningarna för 1991 mycket mörka, se
diagram 7:4. Inte sedan 1981 har hushållen varit så pessimistiska. De
rådande förväntningarna talar för att hushållen kommer att öka sitt
sparande.

Diagram 7:4 Hushållens förväntningar om den egna ekonomin 12 månader
framåt - t.o.m. oktober 1990.

Anm: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättring
och andelen som tror på en försämring, säsongrensat.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Skattereformen, förmögenhetsutvecklingen och hushållens alltmer
pessimistiska förväntningar indikerar alla en uppgång i sparandet.
Samtidigt talar vissa andra faktorer emot en snabb förbättring av
sparkvoten.

Inbetalningarna till det obligatoriska sparandet upphörde 1 januari 1991 Prop. 1990/91:100
och nästa år återbetalas 1989 års sparande. Det medför att hushållens Bil. 1.1
köpkraft ökar mer än vad den disponibla inkomstökningen anger.
Likviditetseffekten motsvarar ytterligare 1 procentenhet 1991 och 0,3
procentenheter 1992. Om hushållen inte ökar sitt frivilliga sparande i
motsvarande grad när det obligatoriska upphör försämras sparkvoten
automatiskt.

Vissa tillfälliga effekter som dämpat konsumtionsutvecklingen under
1989 och 1990 beräknas de närmaste åren avta eller falla bort. Den
neddragande effekt som bilinköpen bidrog med på den totala konsum-
tionstillväxten kommer under året att dämpas och antas vara helt
försvunnen 1992. De senaste årens vintrar var ovanligt varma, vilket
sänkte kostnaderna för husuppvärmning. Om det blir en återgång till en
mer normal temperatur medför det en ökad förbrukning för energi
motsvarande knappt en halv procentenhet av den totala konsumtionen.

Prognosen utgår från att hushållens pessimistiska förväntningar och den
osäkerhet som omläggningen till ett nytt skattesystem medför leder till en
tämligen måttlig konsumtionsökning. I alternativ 1 beräknas den privata
konsumtionen stiga med 0,7% 1991. Utifrån de inkomstökningar som
redogjorts för i tidigare avsnitt förbättras sparkvoten då med 1 procenten-
het. Under 1991 kommer därmed sparkvoten att åter bli positiv efter att
ha varit negativ de senaste fem åren.

För 1992 antas osäkerheten som följer av skattereformen minska. Den
tillfälliga höjningen av mervärdeskatten försvinner 1 januari 1992 och
därmed bortfaller också ett incitament att skjuta större inköp på framtiden
hos hushållen. Tillväxten i den totala konsumtionen beräknas öka med
1,0% och sparkvoten förbättras med ytterligare drygt 1 procentenhet.

I alternativ 2 medför den högre inkomstökningen också att konsum-
tionen blir något större än i alternativ 1 för båda åren. En del av
inkomstskillnaden mellan alternativen beräknas dock användas till
sparande.

8 Investeringar

Den starka tillväxten av bruttoinvesteringarna som pågått sedan 1987
bromsades upp till preliminärt närmare 2% 1990. Utvecklingen dämpades
inom samtliga sektorer. Förändringen var störst inom näringslivet där
tillväxttakten minskade från 12,4% 1989 till ca 1 % 1990. Därav var om-
slaget inom industrin mest markant, från en uppgång på ca 14 % 1989
till en nedgång med 3%. Även i det övriga näringslivet bromsades ut-
vecklingen betydligt. Samtidigt avtog tillväxten av bostadsinvesteringar-
na till ca 3%. Även inom de offentliga myndigheterna sjönk tillväxttak-
ten, till ca 3%.

Investeringsförloppet 1991 och 1992 är beroende av kostnadsutveck-
lingen. Om det ogynnsamma mönstret i lönebildningen bryts väntas de
totala investeringarna sjunka med ca 1,5% 1991, för att under 1992 åter
uppvisa svagt positiva tillväxttal. Om löneökningarna fortsätter att stiga
enligt alternativ 2 försämras investeringsklimatet. Det gäller särskilt inom
näringslivet, men även i viss mån inom de offentliga myndigheterna. De
totala investeringarna sjunker då med drygt 3% 1991 och med ca 2%
1992. Bostadsinvesteringama faller 1991 och 1992, till följd av minskad
efterfrågan. Såväl nyproduktionen som ombyggnaderna minskar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

	Miljarder kr 1989 löpande priser	Ärlig procentuell volymförändring
		1988	1989	1990	1991		1992
		1988	1989	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Näringsliv	163,9	4,1	12,4	1,1	-0,7	-3,6	2,9	-0,4
Offentliga myndigheter	31,6	6,9	10,5	3,2	0,1	-1,0	2,2	-0,7
Bostäder	64,3	11,2	6,8	3,1	-4,3	-4,3	-7,2	-7,2
Totalt	259,8	6.0	10,9	1,8	-1,4	-3,4	0.6	-1,9
därav maskiner	116,8	7,6	15,7	1,9	-0,9	-4,1	2,9	-0,7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.1 Näringslivets investeringar

Efter de första åren under 1980-talet utvecklades näringslivets investe-
ringar starkt, förutom en tillfällig svacka 1986. Mellan 1986 och 1989
steg investeringarna i näringslivet med ca 25%. Under 1990 bromsades
expansionen och uppgången stannade på ca 1 %. Tyngdpunkten i upp-
gången låg, liksom de närmast föregående åren, på maskiner. Under
perioden 1986 till 1990 ökade maskininvesteringarna med närmare 35%,
medan byggnadsinvesteringarna steg med knappt 7 %.

Efter en markant uppbromsning 1986 tog industriinvesteringarna åter
fart. Mellan 1986 och 1989 steg industriinvesteringarna med över 30%.
1990 vände utvecklingen och en nedgång av investeringsvolymen med
3% noterades. Industrins investeringar minskade då för första gången

sedan 1982. Ett sämre efterfrågeläge och vikande lönsamhet inverkade Prop. 1990/91:100
på utvecklingen. Under perioden 1986 till 1989 utvecklades byggnadsin- Bil. 1.1
vesteringama svagare än maskininvesteringama. Under 1990 var ned-
gången for byggnader kraftigare än för maskiner.

Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

	Miljarder kr. 1989, löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
		1988	1989	1990	1991		1992
		1988	1989	1990	Alt.l	Alt. 2	Alt.l	Alt.2
Industri	50,9	5,4	13,9	-3,0	-6,0	-13,0	5,0	-5,0
Basindustri	13,7	18,1	16,4	-4,0	-11,0	-22,0	5,0	-6,0
Verkstadsindustri	19,3	-5,6	16,6	-5,0	-6,0	-16,0	7,0	-9,0
Övrig industri	17,9	9,8	9,5	-1,0	2,0	-3,0	2,0	-1,0
Övrigt näringsliv	113,0	3,6	11,7	3,1	1,6	0,6	2,0	1,3
Totalt	163,9	4,1	12,4	1,1	-0,7	-3,6	2,9	-0,4
därav byggnader	55,3	-1,7	4,9	0,8	0,1	-1,7	2,5	0,1
maskiner	107,6	7,0	16,2	1,5	-1,1	-4,4	3,0	-0,7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Under 1990 sjönk investeringarna inom verkstadsindustrin med preli-
minärt ca 5 %. Bilden är delvis splittrad med kraftiga minskningar i tran-
sportmedels- och maskinindustri medan övrig verkstadsindustri redovisar
ökningar. Inom basindustrin föll investeringarna med närmare 5 %. Inom
övrig industri kvarstod i stort sett oförändrad volym. Elektroindustrin
tillhör den del inom denna industri som expanderade.

Utvecklingen 1991 och 1992 är svårbedömd. Statistiska centralbyråns
investeringsenkät i oktober pekar mot en fortsatt, och än starkare, ned-
gång i industrins investeringsplaner 1991. Skälen till detta är flera. Ett
svagare efterfrågeläge med vikande lönsamhet, avtagande produktionsut-
veckling, höga räntor, ett minskat kapacitetsutnyttjande samt en ytterli-
gare försämrad konkurrenskraft gör att investeringsklimatet märkbart
försämras.

Om löneökningstakten växlas ned, i enlighet med alternativ 1, kommer
dock ovanstående negativa tendenser att motverkas. Nedgången 1991 be-
räknas då stanna på 6%. Det är främst basindustrin och verkstadsindu-
strin som planerar för minskade investeringar. En återhämtning inom in-
dustrin totalt förutses 1992, med 5% ökad investeringsvolym.

Med fortsatt relativt snabb löneutveckling förstärks problemen inom
industrin ytterligare. I prognosen förutses ett fäll i investeringsvolymen
med 13% 1991 och med 5% 1992. Främst drabbas verkstadsindustri och
basindustri. Det innebär att de totala industriinvesteringarna sjunker till
den nivå som rådde 1986, innan de senaste årens kraftiga expansion
inleddes.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 8:1 Näringslivets investeringar

Miljarder kr., 1985 års priser

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tabell 8:3 Offentliga investeringar

	Miljarder kr. 1989, löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
		1988	1989	1990	1991		1992
		1988	1989	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Statliga myndigheter	8,8	1,4	16,9	13,1	1,0	1,0	0,9	0,9
Statliga affärsverk	18,6	-4,5	9,7	4,7	10,0	10,0	5,0	5,0
Staten	27,4	-2,8	11,9	7,3	5,4	5,4	2,4	2,4
Kommunala myndig- heter	22,8	9,1	8,0	-0,9	-0,4	-2,0	2,8	-1,5
Kommunala affärsverk	4,3	-1,4	-6,8	13,1	3,6	3,6	0,9	0,9
Kommunerna	27,1	7,0	5,3	1,4	0,4	-1,0	2,4	-1,0
Totalt	54,5	1,7	8,7	4,5	3,1	2,5	2,4	0.9

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

De närmaste åren väntas tillväxttakten inom det övriga näringslivet
kvarstå på en relativt stabil och låg nivå. Under 1990 avtog ökningstak-
ten markant, från närmare 12% 1989 till ca 3% 1990. De offentliga
affärsverken ökade starkt. Där skedde en kraftig expansion inom statens
järnvägar och postverket. I de flesta övriga näringsgrenar noterades en
nedgång. Under 1991 och 1992 beräknas investeringsaktiviteten avta in-
om varuhandel, hotell- och restaurang samt delar av finanssektom, efter
de senaste årens expansion. Den i samband med åtstramningspaketet
tillfälligt höjda fastighetsskatten 1991 och 1992, verkar i dämpande rikt-
ning. Borttagandet av ramarna för övrigt byggande i landet, förutom i
Stockholms län och Göteborgs och Bohus län, verkar i motsatt riktning.
Inom de statliga affärsverken väntas investeringarna fortsätta att stiga
starkt 1991 till följd av att det skett en förskjutning av planerna framåt

i tiden. Även 1992 väntas en uppgång, dock inte lika stark som föregå-
ende år. Därmed förhindras ett fäll för investeringarna i övrigt närings-
liv. Både under 1991 och 1992 stiger de med knappt 2%. I och med att
investeringarna i denna sektor inte antas vara särskilt känsliga för kost-
nadsutvecklingen blir utvecklingen endast något lägre i fallet med fortsatt
höga löneökningar.

Sammantaget innebär det att näringslivets investeringar, sett som andel
av BNP, kvarstår på i stort sett oförändrad hög nivå 1991 och 1992 med
ca 14,5% av BNP. I fallet med den högre löneutvecklingen förutses en
något lägre andel, ca 14% av BNP. Andelen fortsätter därmed att över-
stiga den nivå som rådde innan den starka nedgången i slutet av 1970-
talet inträffade.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 8:2 Näringslivets investeringar

Procent av BNP, 1985 års priser

Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemenetet.

8.2 Bostadsinvesteringar

Vid sidan av industrin har bostadsbyggandet tillhört de mest expansiva
investeringsområdena under perioden 1986 till 1989. Under denna period
expanderade bostadsproduktionen med hela 30%. Under 1990 steg bo-
stadsinvesteringama med ca 3% ytterligare. Det innebar en betydligt
lägre ökningstakt än tidigare.

Sedan 1986 har investeringsvolymen gällande nyproduktion av bostäder
fördubblats. 1990 avtog ökningstakten något, då volymen steg med ca
12%. Den kraftiga uppgången av efterfrågan på bostäder, från ett läge
med 37 000 outhyrda lägenheter 1983,ledde så småningom till bostads-
brist i stora delar av landet och medverkade till en markant stigande bo-
stadsproduktion. Den starkt växande efterfrågan orsakades av en förbätt-
ring av hushållens ekonomi till följd av bl.a. ökade reallöner och stigande

sysselsättning. Även förändringar i befolkningssammansättningen, ökad
regional rörlighet och en hög nettoinvandring inverkade dock till utveck-
lingen. Tecken på en något dämpad efterfrågan kunde skönjas under 1990
genom att köerna vid bostadsförmedlingarna i landet slutade att växa,
med undantag för Stockholmsområdet. En svagt uppåtgående trend av
antalet outhyrda lägenheter hos de allmännyttiga bostadsföretagen note-
rades. I september uppgick antalet outhyrda lägenheter till knappt 4 000.
Det innebär en uppgång med 1 000 lägenheter sedan september föregåen-
de år. Nivån är dock fortfarande mycket låg, motsvarande 0,5 % av be-
ståndet. Bristen på lägenheter gäller inte enbart storstadsområdena. I
nästan hälften av kommunerna i landet fanns ingen ledig lägenhet regi-
strerad hos allmännyttan i september 1990.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 8:3 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år t.o.m. 1989 samt
antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1990. Antalet påbörjade
lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

I oktober 1988 fördubblades Jen statligt garanterade räntan för om-
byggnadslån. Samtidigt infördes länsvisa ramar för omfattningen av om-
byggnadsverksamheten i hela landet. Tidigare hade sådana funnits inom
storstadsområdena sedan början av 1987. Övergångsbestämmelser mild-
rade effekterna av de nya reglerna något under 1989. Ombyggnadsvoly-
men sjönk då med 12%. Utanför storstadsområdena är det främst den
högre räntan som begränsat ombyggnadsvolymen. Ramarna för 1990 var
snävare än under 1989. Restriktionerna fick starkare genomslag och
därigenom minskade också ombyggnadsinvesteringama kraftigt, med
ytterligare ca 14%.

Utvecklingen av bostadsproduktionen 1991 och 1992 är mycket svårbe-
dömd. De höga kostnaderna i nyproduktionen kan få till följd att efter-
frågan dämpas. Även effekterna av skattereformen samt det nya bostads-
finansieringssystemet, som träder i kraft den 1 januari 1992, är svåra att

förutse. Relativprishöjningen av bostäder till följd av skattereformen tor-
de medföra en minskad efterfrågan. I motsatt riktning verkar det köp-
tillskott som hushållen får genom skattereformen, vilket kan komma till
uttryck i ökad bostadskonsumtion.

Det föreligger stora svårigheter att prognosticera det långsiktiga beho-
vet av bostäder. Förutom demografiska faktorer inverkar även hushållens
inkomstutveckling och utvecklingen av bostadsprisema på efterfrågan av
nyproduktion. Enligt boverkets bedömning behövs ett årligt tillskott under
1990-talet på mellan 37 000 och 45 000 lägenheter för att tillgodose det
behov som följer av ökad efterfrågan och avgången av lägenheter ur
beståndet. Till detta kommer vad som behövs för att på kortare sikt upp-
nå balans på bostadsmarknaden. I bilaga 15 till LU90 beräknades det
långsiktiga behovet enligt huvudalternativet uppgå till 63 000 lägenheter
per år. Det s.k. nolltillväxtaltemativet i samma bilaga ligger närmare
boverkets bedömning. Eftersom beståndet är stort i förhållande till ny-
tillskottet, får en liten förändring av efterfrågan stor betydelse för ny-
produktionen av bostäder.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr. 1989, ----------------------------------

	löpande priser	1988	1989	1990	1991	1992
Nybyggnad	43,6	40,3	20,3	12,0	-2,0	-8,0
Flerbostadshus	22,1	42,4	20,9	17,5	5,9	-5,0
Småhus	21,6	38,1	19,7	6,3	-11,0	-12,0
Ombyggnad	20,7	-13,7	-12,1	-14,0	-10,0	-5,0
Flerbostadshus	17,3	-15,5	-12,7	-13,9	-7,9	-5,0
Småhus	3,4	-2,9	-9,2	-14,6	-21,0	-5,0
Totalt	64,3	11,2	6,8	3,1	-4,3	-7,2

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Boverkets lånestatistik tyder på fortsatt expansiva planer för investe-
ringar i nyproduktion av bostäder 1991. I prognosen väntas dock efter-
frågan avta något jämfört med den höga nivån 1990. Antalet påbötjade
lägenheter beräknas minska från 62 000 1990 till ca 56 000 1991. Det
innebär att investeringsvolymen sjunker med ca 2%. Nedgången väntas
fortsätta också 1992, då investeringarna i bostäder beräknas fälla med 8%
i volym. Antalet påbörjade lägenheter avtar då till 54 000.

Ramarna för ombyggnader tas bort 1991 i hela landet förutom i
Stockholms län och Göteborgs och Bohus län. I prognosen beräknas om-
byggnaderna fortsätta att sjunka 1991, dock i något lägre takt än under
1990, eller med 10%. Under 1992 förutses ombyggnadsinvesteringama
minska med 5%. Det förutsätter ett tekniskt antagande att 1991 års
restriktioner kvarstår. Det innebär att de totala bostadsinvesteringama
sjunker med drygt 4% 1991 och med ca 7% 1992.

5 Riksdagen 1990/91. I samt. Nr 100. Bilaga 1.1

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 8:4 Bostadsinvesteringar

Miljarder kr., 1985 års priser

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.3 Byggnadsverksamheten

Byggkonjunkturen var fortsatt stark även 1990. Efter den långa perioden
av mycket hög aktivitet tillkom dock alltfler tecken på en något mindre
överhettad byggmarknad under loppet av året. Bristen på byggnadsarbeta-
re har avtagit sedan slutet av 1989, enligt konjunkturinstitutets byggbaro-
meter. Sedan september 1989 har andelen företag som uppger brist på
byggnadsarbetare i princip halverats. Arbetslösheten bland byggnadsarbe-
tare har stigit under andra halvåret 1990. I slutet av november var 3,1 %
av kassamedlemmama arbetslösa, mot 2,3% november 1989. Kostnadsut-
vecklingen inom byggsektorn, som blivit ett problem för hela samhälls-
ekonomin, tenderade att avta något mot slutet av året.

Uppgången i byggefterfrågan inleddes 1986. Byggnadsinvesteringarna
i näringslivet böljade då stiga samtidigt som behovet av ett kraftigt ökat
nybyggande av bostäder accentuerades. Ombyggnadsverksamheten nådde
sin topp under 1987. Subventionerna i ROT-sektom (reparation, om- och
tillbyggnad) från 1980-talets böljan gav en snabb volymökning av om-
byggnaderna t.o.m. 1987. Under 1988 skedde en viss nedgång av
näringslivets byggnadsinvesteringar. Samtidigt uppvisade nybyggandet
av bostäder rekordstora tillväxttal. 1989 var ökningstakten åter stark in-
om näringslivet, samtidigt som bostadssektorns tillväxt bromsades genom
restriktionerna mot ombyggnadssektom.

Under 1990 avtog näringslivets tillväxt markant. Bostadsproduktionen
ökade också svagare än året innan, dels genom att ombyggnadsrestriktio-
nema fick större effekt, dels genom att nyproduktionen nått en mycket
hög nivå och därigenom uppvisade en avtagande tillväxt. Sysselsättningen
inom byggområdet har dock fortsatt att öka. Enligt AKU steg antalet

sysselsatta inom bygggnadsverksamheten från 257 OOO personer 1986 till Prop. 1990/91:100
313 000 personer 1990. Det motsvarar en uppgång med över 20 %, varav Bil. 1.1
ökningen under 1990 svarade for 8 procentenheter.

Överhettningen på byggmarknaden de senaste åren har tvingat fram
alltmer omfettande regleringar. Avsikten med dessa har dels varit att
dämpa det allmänna efterfråge- och kostnadstrycket på byggmarknaden,
dels att frigöra resurser till nyproduktion av bostäder. Förutom begräns-
ningarna av ombyggnadsverksamheten gällande bostäder infördes också
ramar för s.k. övrigt byggande i hela landet. I Stockholms län och i
Göteborgs och Bohus län har byggnadstillståndsgivning använts sedan
1987 i syfte att begränsa den totala byggvolymen till 1986 års nivå. I
övriga landet fick arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att under 1989,
med stöd av lagen om byggnadstillstånd, begränsa volymen av övrigt
byggande till 95% av 1988 års volym. Det gällde även för 1990. År
1991 tas ramarna för övrigt byggande bort i hela landet utom i Stock-
holms län och Göteborgs och Bohus län.

Åtgärderna mot ombyggnadsverksamheten resulterade i en nedgång av
investeringarna inom denna sektor med ca 40% mellan 1986 och 1990.
1991 väntas nedgången fortsätta, dock i något lugnare takt. Effekterna av
regleringarna av övrigt byggande är mer oklara. Ramen för övrigt
byggande 1990 var i slutet av november i stort sett fylld av pågående och
planerat byggande enligt AMS.

I maj 1989 infördes en investeringsskatt uppgående till 10% på s.k.
oprioriterat byggande inom Stockholms län, med undantag av Norrtälje
och Södertälje kommuner. Den höjdes till 30% under våren 1990 och
utvidgades till att även omfetta Göteboigsområdet. I oktober 1990 undan-
tags Göteborgsområdet från investeringsskatten. Från den 1 januari 1991
undantas även Nynäshamns kommun. Den höjda investeringsskatten har
medverkat till att byggnadsinvesteringarna inom varuhandel-, hotell och
restaurang har minskat.

Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet

	Miljarder kr 1989 löpande priser	Årlig procentuell volymförändring
		1988	1989	1990	1991		1992
		1988	1989	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Byggnadsinvesteringar	142,0	4,4	6,6	1,9	-1,9	-2,8	-1,7	-3,2
därav näringsliv	55,3	-1,7	4,9	0,8	0,1	-1,7	2,5	0,1
myndigheter	22,4	3,6	10,3	1,9	-0,1	-1,3	2,4	-0,7
bostäder	64,3	11,2	6,8	3,1	-4,3	-4,3	-7,2	-7,2
Reparationer och
underhåll	51,1	0,9	5,5	4,3	2,3	2,3	1,1	1,1
Summa	193,1	3,4	6.3	2.6	-0,7	-1,3	-0.8	-1,9

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

1990 avtog ökningstakten inom den totala byggnadsverksamheten. Ba-
kom stagnationen låg en lägre tillväxttakt inom såväl näringsliv som
offentliga myndigheter samt ett mindre expansivt bostadsbyggande.

Reparations- och underhållssektom steg relativt starkt, med ca 4%.

Utvecklingen inom byggsektorn 1991 och 1992 är mycket svårbedömd
i och med att skattereformen och ett nytt bostadsfinansieringssystem med-
för ett antal nya förutsättningar. I det lägre lönealtemativet stagnerar
samtidigt näringslivets investeringar. Sammantaget väntas en nedgång
inom byggnadsverksamheten med närmare 1% både 1991 och 1992. Om
löneökningstakten blir fortsatt hög förstärks nedgången genom en mer
ogynnsam utveckling inom näringslivet och de kommunala myndigheter-
na. Utvecklingen av bostadsinvesteringama verkar också neddragande
oavsett lönealtemativ. I motsatt riktning verkar reparations- och under-
hållssektom där aktiviteten fortsätter att stiga, dock med en svagare takt.
Totalt fäller byggnadsverksamheten i alternativ 2 med ca 1,5% respektive
ca 2% 1991 och 1992.

8.4 Lagerinvesteringar

Perioden 1981-1988 kännetecknades av kraftig och ihållande lageravveck-
ling. Totalt sett drogs lagren ner med närmare 50 miljarder kr. (1985 års
priser). Denna avveckling var koncentrerad till industrin och partihan-
deln. Inom partihandeln skedde speciellt stora neddragningar av spann-
målslagren samt lagren av oljor och bränsle.

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna i våras hade en lagerupp-
byggnad inträffat under 1989. Dessa hade dock placerat en korrektions-
post som uppstod vid avstämning mellan produktions- och användnings-
beräkningar som en lagerpost. Denna är nu eliminerad och detta tillsam-
mans med en rad mindre revideringar gör att lagren totalt sett minskade
något även 1989.

Under 1990 bröts dock den långa perioden av lagemeddragningar. In-
om industrin böljade lagren växa redan under hösten 1989. Denna ut-
veckling accentuerades sedan under första halvåret 1990 då färdigvaru-
lagren ökade kraftigt. Under hösten anpassades sedan produktionen till
den vikande efterfrågan och en marginell nedgång av färdigvarulagren
noterades. Däremot ökade lagren av insatsvaror och varor i arbete. Även
lagren av råolja och bränsle steg kraftigt under första halvåret 1990 för
att sedan under hösten avvecklas så mycket att en minskning under 1990
med ca 0,4 miljarder kr. inträffade. Lagren i detaljhandeln exklusive
bilar ökade, speciellt under hösten. Denna lageruppbyggnad är i huvud-
sak ofrivillig och en följd av hushållens alltmer försiktiga konsumtions-
beteende. Lagren av bilar och bildelar steg kraftigt 1989 när efterfrågan
började vika. Under 1990 har endast en mindre del av dessa ofrivilliga
lager kunnat avvecklas, då efterfrågan försvagats än mer.

Totalt innebär detta att lagren förra året ökade med ca 2,2 miljarder kr.
och därmed lämnar ett positivt bidrag till BNP-tillväxten med 0,3 pro-
cent. I finansdepartementets höstprognos var bedömningen att bidraget
skulle vara svagt negativt (0,1%). Denna skillnad förklaras till betydande
del av de revideringar som gjorts i nationalräkenskaperna för 1989.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 8:5 Lagervolymförändringar

Miljarder kr., 1985 års priser

1980 1982

1984

1986 1988

1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Under 1991 väntas industrilagren (exkl. olja- och bränsleprodukter)
minska svagt. Efterfrågeläget bedöms inte vara tillräckligt starkt för att
en mer påtaglig reducering av färdigvarulagren ska kunna komma till
stånd. Dessa förblir därmed tämligen stora. Anpassningen av insatsvaru-
lagren till den lägre produktionstakten väntas fortsätta varför dessa min-
skar måttligt. Bilhandeln väntas 1991 får större möjligheter att minska
sina stora lager. Däremot förutses en uppgång av olje- och bränslelagren
med drygt en miljard. Därmed skulle lagren totalt sett sjunka med ca 1
miljard kr, vilket innebär ett negativt bidrag till BNP-tilväxten med
0,3%.

Under 1992 väntas neddragningarna av lagren fortsätta i något snabbare
takt än 1991. Det något starkare efterfrågeläget ger möjligheter för indu-
strin att dra ner sina tämligen stora färdigvarulager. Även inom parti-
och detaljhanden väntas neddragningar ske. Det negativa bidraget till
BNP-tillväxten blir dock mycket litet.

6 Riksdagen 1990/91. 1 sainl. Nr 100. Bilaga 1.1

9 Den offentliga verksamheten ^Pr0P- 1990/91 :ioo

Bil. 1.1

9.1 Den offentliga sektorn och samhällekonomin

Den offentlig sektorns finanser har förbättrats markant sedan 1982 då det
finansiella sparandet visade ett underskott motsvarande 7% av BNP. Ar
1987 fick den offentliga sektorn ett överskott efter nio år i följd av
underskott och 1989 uppgick det finansiella sparandet till över 5% av
BNP.

Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande beror på
en kraftig ökning av inkomsterna, samtidigt som utgiftsutvecklingen har
varit relativt dämpad. De offentliga inkomsternas andel av BNP steg från
ca 60% 1982 till 65,5% 1989, vilket avspeglar en ökad skattekvot.
Under samma period minskade utgifternas andel av BNP från 66,5%
1982 till ca 60% 1989. Den reala resursförbrukningen inom den
offentliga sektorn i form av investeringar och konsumtion sjönk från
33,5% 1982 till 28,5% 1989 som andel av BNP. Transfereringarna till
hushåll steg som andel av BNP under perioden med 1,5 procentenheter
till ca 20,5% 1989, se diagram 9:1. Den offentliga sektorns övriga
utgifter består av transfereringar till företag och u-landsbistånd samt
ränteutgifter. Dessa utgifters andel av BNP har minskat med 4 procenten-
heter sedan 1985 främst beroende på lägre ränteutgifter på statskulden
och minskat stöd till företag.

Diagram 9:1 De offentliga utgifternas andel av BNP

Källa: Finansdepartementet.

År 1990 steg utgifternas andel av BNP till ca 61,5% medan inkomster-
nas andel var oförändrad. Det finansiella sparandet beräknas ha minskat
till ca 4% av BNP. Den ökade utgiftsandelen förra året berodde
huvudsakligen på att kostnaderna för den offentliga konsumtionen ökade
kraftigt till följd av de höga löneavtalen inom det offentliga området. I
volym beräknas den offentliga konsumtionen ha stigit med 1,3%.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 9:1 Skattekvoten
Procentandel av BNP

	1989	1990	1991		1992
	1989	1990	Alt. 1	Alt. 2	Alt.l	Alt.2
Direkta skatter	25,3	24,3	21,3	21,6	21,3	21,7
Hushåll	22,5	21,9	19,5	19,7	19,1	19,5
Företag	2,8	2,4	1,9	1,9	2,2	2,2
Indirekta skatter exkl.
arbetsg ivaravg i fter	14,7	15,1	16,9	16,8	16,4	16,3
Mervärdeskatt	7,6	8,2	9,8	9,8	9,2	9,2
Övrigt	7,1	6,9	7,1	7,1	7,2	7,1
Arbetsgivaravgifter	16,5	17,4	17,8	17,9	17,8	18,0
Skatter och avgifter	56,4	56,8	56,0	56,3	55,4	55,9

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och
finan sdepartementet.

Den offentliga sektorns inkomster består till 85% av skatter och av-
gifter. Skatternas och arbetsgivaravgifternas andel av BNP (skattekvoten)
steg med ca 7 procentenheter mellan 1982 och 1989. För 1990 beräknas
skattekvoten ha ökat med ytterligare ca 0,5 procentenheter till knappt
57%. För 1991 och 1992 beräknas en succesiv nedgång av skattekvoten
till 55,5 - 56%, se tabell 9:1. Förändringen av skattekvoten beror dels
på hur skatteunderlagen utvecklas i förhållande till BNP, dels på föränd-
ringen i skatteuttagen. Även betalningsrutiner och redovisningsprinciper
påverkar skattekvoten.

Ett första steg i skattereformen togs förra året. Den statliga inkomst-
skatten sänktes med 7 procentenheter. Den kraftiga ökningen av lönerna
(skatteunderlaget) och höjd kommunalskatt medförde dock, att endast en
mindre nedgång av skatteuttaget från hushållens direkta skatter kom till
stånd 1990. I år leder det nya skattesystemet till kraftigt sänkta inkomst-
skatter for hushållen. Även nästa år minskar andelen av hushållens
direkta skatter i de totala skatteinkomsterna. Genom att skatteskalan
räknas upp med i princip den historiska inflationen uppkommer en
negativ effekt på skatteinkomsterna ("omvänd ftscal drag") när löneök-
ningarna blir mindre än föregående års inflation.

Den starka uppgången i företagens vinster under 1980-talet har efter-
hand medfört att företagens skatteinbetalningar ökat från ca 1,5% av
BNP 1985 till nära 3% av BNP 1989. Skattereformen bidrar till ökat
uttag från företagens direkta skatter genom att avkastningen på pensions-
fonder och vissa försäkringspremier beskattas. Nedgången i företagens
resultat under det senaste året leder dock till en kraftig minskning av
företagsskatterna i år. Nästa år hålls skatteinkomsterna från företagen
uppe genom upplösning av skatteskulden på dolda reserver.

Finansieringen av inkomstskattesänkningama 1990 och 1991 sker till
stor del genom breddning av underlaget för mervärdeskatten. Dessutom
är skattesatsen tillfälligt höjd med 1 procentenhet från den 1 juli 1990 till
utgången av 1991. Mervärdeskatten på den kommunala sektorns inköp

av varor och tjänster lyfts av fr.o.m. 1 januari och på den statliga
sektorns inköp fr.o.m. 1 juli i år. Dessa avlyft bidrar till en minskning
av skattekvoten med ca 1/2 procentenhet 1991 och 1992.

Övriga indirekta skatter uppgick som andel av BNP till ca 7% 1989.
Återkommande höjningar av skattesatserna på t.ex. tobak, vin och sprit,
bensin och olja har hållt denna andel relativt stabil. Den väntas också i
år vara i stort sett oförändrad. Inkomsterna av fastighetsskatt stiger till
följd av skattereformen och en tillfällig höjning av skatten på kommer-
siella lokaler under 1991 och 1992.

Den kraftiga ökningen av lönesumman förra året och en tillfällig
arbetsmiljöavgift på 1,5% under perioden september 1989 t.o.m.
december 1990 medförde att inkomsterna av arbetsgivaravgifter steg med
ca 1 % som andel av BNP. Skattereformen leder till att en ökad andel av
skatteinkomsterna kommer från arbetsgivavgifter. I reformen ingår
nämligen en breddning av underlaget för arbetsgivaravgifter samt en
särskild löneskatt på pensionspremier m.m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 9:2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser

Miljarder kr.			Procentuell förändring
1989 1990	1991	1992	1989 1990 1991	1992

Alternativ 1

Inkomster	800,5	888,3	934,2	962,5	13,9	11,0	5,2	3,0
Skatter	514,4	569,7	589,3	600,0	13,5	10,7	3,4	1,8
Social försäkringsavgifter	176,5	201,1	215,2	224,5	14,7	14,0	7,0	4,3
Övriga inkomster	109,6	117,4	129,7	137,9	14,6	7,1	10,4	6,4
Utgifter	736,5	833,2	881,9	915,5	11,0	13,1	5,8	3,8
Transfereringar tillhushåll	250,2	278,3	305,8	325,6	10,0	11,3	9,9	6,5
Ränteutgifter	66,8	68,5	67,7	68,7	7,5	2,6	-1,2	1,5
Övriga transfereringar	71,8	80,6	92,7	93,9	17,7	12,2	15,0	1,3
Konsumtion	317,7	366,0	373,4	382,6	10,8	15,2	2,0	2,5
Investeringar¹	30,1	39,8	42,4	44,7	15,3	31,9	6,4	5,6
Finansiellt sparande	64,0	55,0	52,3	47,0
Procent av BNP
Skatter och avgifter	56,4	56,8	56,0	55,4
Utgifter	60,2	61,4	61,4	61,6
Finansiellt sparande	5,2	4,1	3,6	3,2
Alternativ 2
Inkomster			944,5	982,1			6,3	4,0
Utgifter			891,6	937,6			7,0	5,2
Finansiellt sparande			53,0	44,5

¹ I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning
av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

De offentliga utgifternas andel av BNP beräknas ligga kvar på ca
61,5% 1991 och 1992 i alternativ 1. I det andra alternativet blir
utgifterna, liksom inkomsterna, något större. Utgifterna dras upp av
ökade transfereringar till hushåll. Det är en följd av, dels fördelnings-
politiska åtgärder i skattereformen, dels det försämrade läget på arbets-

marknaden. Övriga transfereringar beräknas vara oförändrade som andel Prop. 1990/91:100

av BNP de närmaste två åren. Neddragning av utgifterna sker genom att Bil. 1.1

räntebidragen till bostäder reduceras och genom att mjölksubventionema
tas bort. Utgiftsökningar sker genom att fördyringen av bostadsbyggan-
det, till följd av ökad mervärdeskatt, kompenseras av investerings-
bidrag. Om dessa investeringsbidrag, i stället för att räknas som utgift,
skulle avräknas från mervärdeskatteintäktema minskar både skatte- och
utgiftskvoten. _ Genom besparingar i den statliga administrationen begrän-
sas den offentliga konsumtionens volymtillväxt till ca 0,5% per år.

Dessutom bidrar det ovannämnda avlyftet av mervärdeskatt till att ut-
gifterna för den offentliga konsumtionen och investeringarna minskar
som andel av BNP.

Summan av skatter och utgifter med tillägg för den offentliga sektorns
övriga inkomster, som till 1/3 består av AP-fondens ränteinkomster, ger
det finansiella sparandet. För 1991 beräknas detta uppgå till drygt 52
miljarder kr. och för 1992 till 47 miljarder kr. i alternativ 1, se tabell
9:2. I det andra alternativet blir sparandet något högre för 1991. Nästa
år medför dock den sämre ekonomiska utvecklingen i det andra alterna-
tivet, att det finansiella överskottet i den offentliga sektorn blir lägre än
i alternativ 1.

För att belysa hur den offentliga sektorns inkomster och utgifter
påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts i national-
budgetarna i många år. Med antagande om marginella import- och
konsumtionsbenägenheter kan multiplikatorer beräknas. De anger hur
reala förändringar av olika typer av inkomster och utgifter bidrar till
förändringar av BNP. Multiplikatorema är konstanta över tiden och
beaktar således inte t.ex. förändringar av hushållen sparande. Både
beslutade och automatiska förändringar av inkomster och utgifter
inkluderas i modellen. Däremot ingår inte de effekter finanspolitiken ger
via pris- och lönebildning och kreditmarknad.

Tabell 9:3 Finanspolitiska effekter

Procent av BNP i fasta priser

	1986	1987	1988	1989	1990	1991		1992
	1986	1987	1988	1989	1990	Alt.l	Alt.2	Alt.l	Alt.2
Staten inkl, socialförsäkring	-1.0	-3,6	-0,5	-1,2	0,1	1,6	1,4	1,4	1,3
Kommunerna	0,3	-0,1	0,7	0,4	0,7	-0,7	-0,6	-0,8	-0,6
Totala offentliga sektorn	-0,7	-3.7	0,2	-0,7	0,8	0,9	0,8	0,7	0,7

Källa: Finansdepartementet.

Beräkningarna visar att den statliga (inkl, socialförsäkring) finanspoliti-
ken har haft en kontraktiv inverkan på BNP under andra hälften av 1980-
talet. Kommunerna har under de senaste åren ökat sina utgifter betydligt
snabbare än inkomsterna vilket haft en expansiv effekt på ekonomin, se
tabell 9:3.

Försämringen av statens finanser 1991 och 1992 ger en stimulerande

effekt på samhällsekonomin. Detta motvägs till en del av en kontraktiv Prop. 1990/91:100
effekt på BNP från den kommunala sektorn. Finanspolitikens expansiva Bil. 1.1
effekt på BNP 1991 och 1992 beror på att inkomsterna ökar relativt
måttligt delvis som en följd av bl.a. den, i båda alternativen, förutsatta
kraftiga nedgången i löneökningstakten. Det försämrade ekonomiska läget
leder till ökade offentliga utgifter i form av arbets-löshetsunderstöd m.m.
Dessutom bidrar den väntade uppgången i hus-hållens sparande till
minskad finansiering via mervärdeskatt av årets inkomstskattesänkning.

9.2 Statens finanser

Bakom uppgången av den offentliga sektorns finansiella sparande sedan
1982 ligger huvudsakligen en kraftig förbättring för staten. Statens
finansiella sparande har vänts från ett underskott 1982 på ca 64 miljarder
kr. till ett överskott 1989 på ca 36 miljarder kr. Den relativt höga
ekonomiska aktiviteten under perioden har bidragit till en snabb inkomst-
ökning och till att insatserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken
har kunnat minskas. De under senare år accelererande löne- och prisök-
ningarna har dragit upp skatteunderlagen. För 1990 beräknas det statliga
finansiella sparande till ca 27 miljarder kr. Vid jämförelse med 1989 bör
beaktas att en växling på 2% mellan folkpensionsavgiften och ATP-
avgiften genomfördes fr.o.m. den 1 januari förra året. Därigenom
överfördes inkomster på ca 12 miljarder kr. från staten till socialför-
säkringssektorn 1990.

De närmaste två åren sker en kraftig nedgång av statens finansiella
sparande och 1992 beräknas statsfinanserna visa ett finansiellt underskott
på nära 10 miljarder, kr. i alternativ 1. I det andra altemtivet blir
underskottet något lägre, se tabell 9:4.

Försämringen av statsfinanserna beror till stor del på vikande skatte-
underlag. Det är en följd av den förutsedda nedgången av löneöknings-
takten tillsammans med konjunkturavmattningen. Statens skatteinkomster
1991 och 1992 dras dessutom ned av, att ubetalningama av kommunal-
skattemedel stiger kraftigt, och att de offentliga myndigheterna får lyfta
av ingående mervärdeskatt fr.o.m 1991. För de kommunala myndig-
heternas avlyft kompenseras staten genom avräkningsskatt, som i tabellen
redovisas som negativa statsbidrag. De statliga myndigheternas avlyft av
mervärdeskatt motsvaras av sänkta utgifter för konsumtion och in-
vesteringar. Inkomsterna av den tillfälliga arbetsmiljöavgiften på 1,5%,
som gav 9 miljarder kr. 1990, faller bort 1991. Mervärdeskatten är
tillfälligt höjd med 1 procentenhet under perioden 1 jul 1990 - 31
december 1991. En särskild premieinkomstskatt av tjänstegrupplivför-
säkring utgår fr.o.m. 1991 på försäkringsgivare. Fastighetsskatten på
kontor, butiker m.m. höjs tillfälligt vid 1992 och 1993 års taxeringar till
3,5% av taxeringsvärdet. Statens övriga inkomster beräknas öka relativt
kraftigt i år till följd av ökade inleveranser från affärsverken.

Statens utgifter dras upp av en fortsatt relativt stark ökning av
transfereringarna till hushåll. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder

ingår i skattereformen. Som kompensation för höjda indireka skatter Prop. 1990/91:100
m.m. uppjusteras pensionstillskotten, det kommunala bostadstilläggen och Bil. 1.1
studiemedlen i år. Barnbidragen har höjts i år till en kostnad av ca 4
miljarder kr. och höjs med ytterligare ca 2 miljarder kr. nästa år.

Kostnaderna för bidrag vid arbetsmarknadsutbildning väntas stiga
kraftigt till följd av det försämrade läget på arbetsmarknaden.

Tabell 9:4 Statens inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

	Miljarder kr.				Procentuell förändring
	1989	1990	1991	1992	1989	1990	1991	1992
Alternativ 1
Inkomster	433,7	465,2	467,4	443,5	15,1	7,3	-0,5	-5,1
Skatter	326,9	359,6	352,5	323,7	15,7	10,0	-2,0	-8,2
Social försäkringsavgifter	63,7	61,6	65,4	67,8	12,2	-3,3	6,2	3,6
Övriga inkomster	43,1	44,0	49,5	52,1	15,5	2,1	12,6	5,2
Utgifter	397,4	438,4	457,6	453,2	10,5	10,3	4,4	-1,0
Transfereringar till hushåll	106,1	117,9	133,0	142,7	8,7	11,1	12,8	7,3
Ränteutgifter	59,4	59,4	59,0	60,5	6,5	-0,2	-0,6	2,5
Övriga transfereringar	136,5	149,8	150,6	138,3	9,9	9,7	0,5	-8,2
Konsumtion	86,7	96,9	98,8	96,4	12,9	13,0	1,9	-2,5
Investeringar¹	9,6	14,5	16,2	15,4	58,4	50,3	12,0	-4,9
Finansiellt sparande	36,3	26,8	9,8	-9,7
Utlåning m.m.	-4,8	-3,7
Korrigeringspost	15,8	27,4
Budgetsaldo	25,3	3,1
Budgetsaldo i % av BNP	2,1	0,2
Alternativ 2
Inkomster			474,9	457,5			2,1	-3,7
Utgifter			462,9	463,7			5,6	0,2
Finansiellt sparande			12,0	-6,2

¹ 1 investeringar ingår även lagerreserveringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Bland statens transfereringar till företag genomförs flera förändringar
1991 och 1992. Mjölksubventionema, som uppgått till ca 2 miljarder
kr., tas bort i år. Ett investeringsbidrag till bostadsbyggande införs 1991,
då de särskilda reduceringsreglema för mervärdeskatten på byggnads-
entreprenader slopas. Räntebidragen till bostäder reduceras; i år genom
en extra upptrappning av den garanterade räntan; och fr.o.m. 1992
genom att ett nytt bostadsfinansieringssystem (räntelån) börjar införas.

Statens utgifter påverkas också av regeländringar beträffande transfe-
reringar inom den offentliga sektorn. Statsbidragen till sjukförsäkringen
minskar genom sänkt ersättningsnivå och färre antal sjukdagar. För att
neutralisera effekterna av skattereformen för den kommunala sektorn
skall 7,5 miljarder kr. 1991 och 16,5 miljarder kr. 1992 återföras från
kommunerna till staten. Genom en tillfällig extra höjning av skatteut-
jämningsavgiften 1992 tillförs staten 3 miljarder från kommunerna nästa
år. I tabellen har statsbidragen minskats med dessa belopp. Den stigande

arbetslösheten medför att statsbidragen till arbetslöshetskassorna ökar Prop. 1990/91:100
kraftigt. Bil. 1.1

Den statliga konsumtionen beräknas ha ökat i volym med 0,7% 1990.

Genom besparingar i den statliga administrationen väntas den statliga

konsumtionen minska med knappt 1 % per år 1991 och 1992.

9.3 Socialförsäkringssektorns finanser

Socialföräkringssektom omfattar allmänn tilläggspensionering (inkl,
löntagarfonder), allmänn sjukförsäkring (inkl, föräldraförsäkring) samt
arbetslöshetsförsäkring. Det finansiella sparandet inom socialförsäkrings-
sektorn består i stort sett av uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden.
De övriga delarnas sparande är obetydligt.

Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter
och avkastning på AP-fondemas tillgångar, som huvudsakligen utgörs av
räntebärande tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetalningama varit
större än avgiftsinkomsterna och 1989 uppgick underskottet till ca 10
miljarder kr. Genom AP-fondemas inkomster av räntor, utdelningar och
skatter på ca 44 miljarder kr. visade det finansiella sparande ett överskott
på ca 33 miljarder kr. 1989. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1990
med 2 procentenheter. Höjningen bidrog till att avgiftsinkomsterna
balanserade utbetalningarna förra året. Det finansiella sparandet ökade till
drygt 47 miljarder kr. 1990.

Tabell 9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter

Löpande priser

	Miljarder kr.				Procentuell förändring
	1989	1990	1991	1992	1989	1990	1991	1992
Alternativ 1
Inkomster	182,5	213,8	223,4	230,2	12,7	17.1	4.5	3,0
Avgifter	112,7	139,5	149,8	156,8	16,3	23,7	7,4	4,7
Bidrag från staten	25,7	26,6	21,3	19,9	3,5	3,3	-20,1	-6,2
Ränteinkomster m.m.	37,6	42,3	48,0	52,6	8,1	12,5	13,5	9,5
Skatter	6,4	5,4	4,3	0,9	20,2	-16,0	-19,6	-79,3
Utgifter	149,9	166,5	176,9	186,2	11,8	11,1	6,2	5.3
Transfereringar till hushåll	121,1	134,9	143,7	152,9	11,2	11,4	6,5	6,4
Övriga transfereringar	24,5	26,7	28,1	28,1	16,2	8,8	5,5	-0,1
Konsumtion m.m.	4,3	4,9	5,0	5,1	6,9	14,2	2,6	2,9
Finansiellt sparande	32,7	47,4	46,6	44,0
Alternativ 2
Inkomster			227,9	239,3			6,6	5,0
Utgifter			179,4	192,4			7,8	7,2
Finansiellt sparande			48,5	46,9

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Den 1 juli 1990 upphörde lagen om vinstdelningskatt att gälla. På
grund av eftersläpning av betalningar redovisas här ändå inkomster av
vinstdelningsskatt både 1991 och 1992.

Fr.o.m. 1991 breddas avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter till följd
av skattereformen, men utbetalningarna blir åter större än avgiftsinkoms-
terna. I alternativ 1 minskar det finansiella sparandet succesivt de
närmaste åren, delvis till följd av att räntan antas gå ned i detta
alternativ. I alternativ 2 bidrar större avgiftsinkomster och högre
räntenivå till ett bättre sparande än i alternativ 1, se tabell 9:5.

Sjukförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och statsbidrag.
Utbetalningarna till hushållen har ökat kraftigt sedan 1988 till följd av
sjukförsäkringsreformen och den förbättring av föräldraförsäkringen som
genomfördes 1989. Minskande sjuktal och sänkt ersättningsnivå fr.o.m
den 1 mars 1991 väntas medföra att utgifterna inom försäkringen minskar
i år och nästa år. Därigenom kan statsbidragen till sjukförsäkringen dras
ned. I kostnaderna för sjukförsäkringen ingår även bidrag till privat och
offentlig sjukvård samt läkemedelssubventioner. Dessa utgifter beräknas
uppgå sammanlagt till ca 27 miljarder kr. 1991 och 1992.

Utbetalningarna inom arbetslöshetsförsäkringen finansieras, sedan
reglerna ändrades 1 juli 1988, i stort sett helt av statsbidrag. De utbetalda
arbetslöshetsersättningarna minskade 1988 och 1989 till följd av den
sjunkande arbetslösheten. Fr.o.m. 1990 höjs den högsta dagpenningen i
arbetslöshetsföräkringen årligen i takt med löneutvecklingen för
industriarbetare. Den nu stigande arbetslösheten medför att utbetal-
ningarna väntas öka kraftigt under prognosperioden.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

9.4 Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn består av primär- och landstingskommuner samt
församlingar och kommunalförbund. Sedan 1985 har sektorn haft ett
negativt finansiellt sparande. Inkomsterna har dock täckt de löpande
utgifterna medan en del av investeringarna finansierats med upplåning,
försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.

Ar 1989 var kommunernas finansiella sparandeunderskott 5 miljarder
kr. Försäljning av fastigheter m.m. på drygt 7 miljarder kr. bidrog till
att hålla nere underskottet. Förra året beräknas det finansiella under-
skottet till ca 19 miljarder kr. För åren 1991 och 1992 väntas en kraftig
förbättring av den kommunala ekonomin trots det rådande skattestoppet.
I alternativ 1 beräknas det finansiella sparandet förbättras med ca 15
miljarder kr. per år. och sektorn visa ett överskott på drygt 12 miljarder
kr. 1992. I det andra alternativet blir de kommunala utgifterna större än
i alternativ 1 och det finansiella överskottet begränsas till ca 4 miljarder
kr. 1992, se tabell 9:6.

Den förbättrade finansiella situationen är en följd av den tvååriga
eftersläpningen och avräkningsförfarande! vid utbetalningen av kommu-
nalskattemedel. Skatteinkomsterna 1991 och 1992 stiger kraftigt till följd
av de höga löneökningarna två år tidigare. Samtidigt leder den förutsedda

7 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga I.1

dämpningen av löneökningarna till att de kommunala utgifter-na de
närmaste två åren inte växer i samma snabba takt.

Statsbidragen består av allmänna och specialdestinerade bidrag. Skatte-
utjämningsbidraget uppgår till 10,5 miljarder kr. netto 1991. Detta bidrag
finansieras delvis genom en avgift, som för 1991 uppgår till 79 öre för
primärkommunema och 56 öre för landstingen. Nästa år höjs avgiften
med 11 öre för att finansiera den automatiska ökningen av skatteutjäm-
ningsbidragen. Därutöver höjs avgiften tillfälligt med 25 öre, vilket
medför att ca 3 miljarder kr. dras in från kommunerna 1992. I kom-
pensation för slopandet av beskattningsrätten av juridiska personer
erhåller sektorn ca 1 miljard kr. För att neutralisera skattereformens
effekter på den kommunala ekonomin har fr.o.m. 1991, dels bidraget till
kommunerna avseende garantibeskattningen avskaffats, dels en särskild
skatt införts (avräkningsskatt). Skatten beräknas på kommunernas skatte-
underlag och beräknas uppgå till ca 6,5 miljarder kr. 1991 ca 16 miljar-
der kr. 1992. I tabellen har statsbidragen minskats med detta belopp.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

	Miljarder kr.				Procentuell förändring
	1989	1990	1991	1992	1989	1990	1991	1992
Alternativ 1
Inkomster	294,4	326,8	354,6	388,8	10,0	11,0	8,5	9,6
Skatter	181,1	204,7	232,5	275,4	9,7	13,0	13,6	18,5
Bidrag från staten och
socialförsäkringssektorn	74,7	80,2	78,5	68,3	9,8	7,4	-2,1	-13,1
Övriga inkomster	38,6	41,8	43,6	45,1	11,5	8,5	4,2	3,5
Utgifter	299,4	345,9	358,7	376,2	9.4	15,5	3,7	4,9
Transfereringar till hushåll	23,0	25,5	29,1	30,0	9,7	11,2	14,1	3,0
Övriga transfereringar	28,2	30,8	33,8	35,7	9,0	9,1	9,9	5,5
Konsumtion	227,8	264,2	269,6	281,2	10,1	16,0	2,0	4,3
Investeringar¹	20,4	25,3	26,1	29,3	2,2	24,1	3,2	12,1
Finansiellt sparande	-5,0	-19,1	-4,1	12,6
Alternativ 2
Inkomster			355,2	390,1			8,7	9,9
Utgifter			362,7	386,2			4,9	6,5
Finansiellt sparande			-7,5	3,9

¹ I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks
investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

De specialdestinerade statsbidragen, som beräknas till ca 57 miljarder
kr. för 1991 och ca 60 miljarder kr. 1992, är kopplade till vissa verk-
samheter inom kommunerna. Av bidragen till primärkommunema går
hälften till skolutbildningen, ca 20% till barnomsorgen och ca 10% till
äldreomsorgen och övrig social omsorg. Bidragen från socialförsäkrings-
sektorn utgår till sjukvården och beräknas uppgå till ca 15 miljarder kr.
per år 1991 och 1992.

De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året

beräknas konsumtionen ha stigit med ca 1,5% i volym. För i år och nästa
år talar det mindre strama arbetsmarknadsläget för att det blir lättare att
rekrytera personal till den kommunala sektorn. De kraftigt höjda löne-
kostnaderna (en föjd av 1990 års avtal) i kombination med det kommu-
nala skattestoppet, väntas dock medföra en begränsning av expansionen.
Förbättringen av kommunernas finanser 1991 och 1992 är nämligen
tillfällig. Fr.o.m. 1993 försämras den kommunala ekonomin och 1990 års
obalans kvarstår på lång sikt med nu gällande förutsättningar. I volym
beräknas därför den kommunala konsumtionen inte öka med mer än ca
1 % per år de närmaste två åren.

De kommunala utgifterna för inköp för konsumtion och investeringar
reduceras nästa år med ca 10 miljarder kr. (beräknad ingående mervärde-
skatt 1990) till följd av skattereformen. Fr.o.m. 1991 får nämligen
kommunerna lyfta av mervärdeskatten på dessa inköp. Effekten på den
kommunala ekonomin av avlyftet neutraliseras genom att kommunerna
ska återföra motsvarade belopp till staten. Beloppet ingår som en del av
den ovan nämnda avräkningsskatten.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

10 Kapitalmarknaden

10.1 Internationell ränte- och valutautveckling

Under 1990, fram till oktober, präglades de internationella kapital-
marknaderna av stigande räntor. Uppgången var speciellt tydlig för
obligationsräntorna, medan de korta räntorna uppvisade en stabilare
utveckling. Ränterörelserna i de stora industriländerna har följt olika
mönster. I Tyskland och Japan, å ena sidan, har penningpolitiken
inriktats på inflationsbekämpning med stigande marknadsräntor som följd.
Ränteuppgången under året har varit mest markant i Japan. I USA har
en svagare ekonomisk utveckling föranlett en lättare inriktning på
penningpolitiken. De korta räntorna i USA har, till skillnad från de
internationella, haft en nedåtgående trend under året samtidigt som
obligationsräntorna inte har stigit i samma omfattning som i omvärlden.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 10:1 10-åriga obligationsräntor 1989-1990

Procent

Anm: Månadsgenomsnitt. Sista observationen avser den 17 december 1990.
Källor: OECD och finanstidningen.

Iraks invasion av Kuwait i böljan av augusti har haft en betydande
inverkan på finansmarknaderna. Den omedelbara effekten av konflikten
var stigande oljepriser med tilltagande inflationsförväntningar som följd.
Den ökande internationella osäkerheten bidrog till försäljningar av
obligationer och aktier med stigande räntor och fallande aktiekurser.
Därefter har räntorna successivt fallit.

Under det gångna året har det blivit allt mer uppenbart att den amerikan-
ska ekonomin är i en nedgångsläs. Finansieringen av det omfattande
budgetunderskottet har fördröjt utvecklingen mot en lägre räntenivå.
Andra orsaker är högre internationella räntor och en svag amerikansk
valuta. Överenskommelsen i oktober om att reducera budgetunderskottet,

har emellertid tillsammans med konjunkturavmatt-ningen möjliggjort Prop. 1990/91:100
ytterligare penningpolitiska lättnader. Bland annat sänktes diskontot i Bil. 1.1
mitten av december med en halv procentenhet till 6,5%. Sex-månaders-
räntoma har fallit med knappt en procentenhet under året. Räntan på den
tio-åriga statsobligationen har fallit under framförallt november och fram
till mitten av december och ligger nu på ungefär samma nivå som vid
årsskiftet 1989/90.

I Tyskland har intresset fokuserats till integrationsprocessen mellan de
båda tyska staterna. I juli 1990 togs det första steget mot den tyska
återföreningen då den monetära unionen trädde i kraft. I oktober
genomfördes det politiska enandet och i december det första all-tyska
valet. Ekonomin uppvisar en försatt hög tillväxt. Det finns dock många
frågetecken kring enandet. En osäkerhetsfaktor är den ökande köpkraften
i östra Tyskland som driver upp inflationstakten. Det ökade inflations-
trycket har dock kunnat motverkas av ett högre ränteläge och en stark D-
mark. Bundesbank har klargjort att inflationsbekämpningen kommer att
prioriteras även i framtiden. En ytterligare fektor som bidrar till
osäkerhet är den offentliga sektorns ökade lånebehov i samband med
enandet av Tyskland. Enandet skall delvis finansieras genom upprättandet
av en återföreningsfond. Regeringen har lovat att uppbyggnaden av
fonden och det ökande budgetunderskottet inte skall skattefinansieras.
Under 1991 beräknas det samlade underskottet i den offentliga sektorn
öka till nästan 5% av BNP. De tyska marknadsräntorna har successivt
stigit under 1990. Till skillnad från övriga stora industriländer har
obligationsräntorna i Tyskland stabiliserats på en högre nivå.

Relativt andra länder har räntenivån i Japan varit låg. De japanska
obligationsräntorna bötjade emellertid att stiga vid årskiftet 1988/89 och
de korta räntorna i mitten av 1989. Centralbanken har fört en stram
penningpolitik på grund av en överhettad ekonomi och stigande in-
flationsoro. Under året har två diskontohöjningar genomförts med
sammanlagt 1,75 procentenheter till 6%. Ränteuppgången har förstärkts
av mellanöstemkonflikten och stigande oljepriser. Sedan september har
de japanska obligationsräntorna successivt fallit och nedgången har
förstärkts under första hälften av december.

Ränteutvecklingen för de stora ekonomierna har medfört att räntan på
dollarplaceringar nu är lägre än räntan på D-mark- och yenplaceringar.
Tidigare har de amerikanska räntorna överstigit både de tyska och de
japanska. Japanska investeringar i amerikanska räntebärande papper, som
tidigare skapat valutainflöden, har minskat. Under första halvåret 1990
var försäljningarna större än köpen, vilket bidrog till valutautflöden. Den
högre avkastningen har ökat efterfrågan på placeringar i D-mark och yen.
D-marken har även stärkts av att händelseutvecklingen i Östeuropa har
lockat kapital till Tyskland. Den amerikanska dollarn har sedan årsskiftet
1989/90 deprecierats med i genomsnitt 8% mot yenen och 13% mot D-
marken.

Diagram 10:2 Växelkursen för USA-dollar i D-niark och Yen 1989-1990

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Anm: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 19 december 1990.

1 oktober beslutade Storbritannien att pundet skulle inträda i växelkurs-
mekanismen ERM inom EMS. Beslutet kombinerades med en sänkning
av base rate med en procentenhet till 14%. Innan anslutningen stärktes
pundet av spekulationer om ett inträde i ERM och de höjda oljepriserna
till följd av mellanöstemkrisen. Efter beslutet har de brittiska marknads-
räntorna fallit. Pundet har samtidigt försvagats och är nu den svagaste
valutan inom ERM.

Under 1990 har aktiekurserna enligt ett världsmarknadsindex fallit med
i genomsnitt 16 procent, vilket till stor del tillskrivs Kuwaitkrisen och de
stigande oljepriserna. Aktiebörserna i New York och London har relativt
sett haft den bästa utvecklingen av de stora internationella börserna.
Tokyobörsen har utvecklats sämst. Den högre japanska räntenivån har
inneburit att avkastningskravet på aktier har höjts och aktiekurserna har
därmed fallit. Aktiekurserna på Frankfurtbörsen har haft hög kursrörlig-
het. Vid årets böijan steg aktiviteten på börsen i samband med liberali-
seringen i Östeuropa. Högre räntor, osäkerhet över kostnaden för det
tyska enandet och Kuwaitkrisen har därefter dämpat köpintresset. Sedan
årsskiftet har aktiekurserna fallit lika mycket som världsindex.

10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige

Penningpolitikens viktigaste uppgift är att hålla en fäst växelkurs. För
att uppnå detta måste räntorna anpassas så att balanserade valutaflöden
säkerställes. Det är främst vid två tillfällen under 1990 som stora
valutautflöden med åtföljande tendens till en försvagad krona har
registrerats, februari-mars samt september-oktober. Negativ ekonomisk
statistik över bl.a. bytesbalansen samt pris- och löneutvecklingen har ökat
oron beträffande den svenska ekonomins utveckling. Denna oro medförde

en osäkerhet om inriktningen av valutapolitiken, vilket ledde till valutaut-
flöden och åtföljande höjda korta räntor. Den korta räntan har till följd
av detta stigit betydligt mer i Sverige än i omvärlden.

Den första större oron med åtföljande valutautflöden uppstod under
februari i samband med bankkonflikten och regeringskrisen. En penning-
politisk åtstramning från riksbanken medförde att räntan för en sex-
månaders statsskuldväxel i slutet av februari steg med ett par procent-
enheter. Den därigenom höjda räntedifferensen medförde tillsammans
med ett svagare valutaindex ett incitament till valutainflöden. Valutaflöde-
na vände också omedelbart och index förstärktes vilket möjliggjorde en
successiv sänkning av marknadsräntorna. Overens-kommelsen i riksdagen
om en stramare finanspolitik mottogs också positivt och bidrog till att
läget stabiliserades. Räntedifferensen mellan statsskuldväxlar och
koigräntan, den vägda euroräntan för de länder som ingår i valutakorgen
med sex månaders löptid, som uppgick till 4,6 procentenheter i mitten av
februari, föll till ca 2,5 procentenheter under sommaren. Under böljan
av sommaren var läget stabilt och valutaflödena i balans. I juli noterades
räntorna för sex månaders statsskuldväxlar och femåriga statsobligationer
till i genomsnitt 12,8 respektive 13,1%.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 10:3 Ränteutvecklingen 1989-1990

Enkla årsräntor

Procent

Anm: 6 månaders statsskuldväxlar och 5 åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt,
Sista observationen avser 19 december 1990.

Konflikten vid Persiska viken i böljan på augusti medförde stigande
oljepriser och en uppgång av de internationella räntorna, i synnerhet de
längre. Den internationella utvecklingen i kombination med fortsatt svag
ekonomisk statistik i Sverige medförde att en förnyad oro uppstod under
september och de två första veckorna i oktober. Försämrade vinst-
rapporter från näringslivet och allvarliga likviditets- och soliditetsproblem

i vissa finansbolag förstärkte investerarnas tveksamhet till krontillgångar. Prop. 1990/91:100
Under den sista veckan i september och de två första veckorna i oktober Bil. 1.1
uppstod ett valutautflöde på 17 miljarder kronor. Kronan försvagades
samtidigt och kronindex steg till drygt 133. Under denna period anslöt
sig det brittiska pundet till ERM och den norska kronan knöts till
ECU:n, vilket sannolikt förstärkte osäkerheten på den svenska valuta-
marknaden. Riksbanken stramade åt penningpolitiken genom att höja
marginalräntan, dvs den ränta bankerna betalar för upplåning i riks-
banken, i tre steg från 12 till 17%. Samtidigt genomfördes omfattande
utförsäljningar av statsskuldväxlar för att snabbt uppnå önskade effekter
på marknadsräntorna. Riksbankens åtstramning medförde att marknads-
räntorna gick upp betydligt. Direkt efter den penningpolitiska åtstram-
ningen steg räntan på 180 dagars statsskuldväxlar till ca 17%. Den
vidgade räntemarginalen gentemot korgräntan, vilken som mest uppgick
till drygt 7 procentenheter, lockade utländska placerare till att skaffa
tillgångar i kronor t.ex. räntebärande kronpapper samtidigt som svenska
placerares intresse för lån i utländsk valuta ökade. Obligationsräntorna
har däremot utvecklats i paritet med utlandet. Placerarna reagerade
positivt på den penningpolitiska åtstramningen och det efterföljande
krispaketet från regeringen. Riksbanken kunde successivt sänka marginal-
räntan med tre procentenheter under de två sista veckorna i oktober och
under november varvid kostnaden för bankernas upplåning i riksbanken
föll till 14%- steget.

Marknadsräntorna har sedan mitten av oktober fallit och noterades i
mitten på december till 14,1% och 12,6% för sex månaders statsskuld-
växlar respektive femåriga statsobligationer. Totalt under året har
halvårsräntan stigit med ca 1,5 procentenheter medan de längre obliga-
tionsräntorna t.o.m. är lägre än i böljan på året. Investerarna har bl.a.
tagit intryck av de allt klarare signalerna om en konjunkturnedgång i
Sverige. Diskontot har till följd av stigande räntor under 1990 justerats
upp med totalt en procentenhet till 11,5%.

Sedan mitten av oktober och fram t.o.m. mitten på december har
sammanlagt 49 miljarder kronor flutit in i landet. Kumulativt från
årsskiftet har 58 miljarder kronor flutit in. Valutareserven uppgår för
närvarande till ca 105 miljarder kronor. Kronan har sedan mitten på
oktober varit stabil och valutakursindex har pendlat kring 132,8.

Kapitalflödena in i och ut ur landet har således varit fortsatt stora under
1990. Det växande bytesbalansunderskottet samt investeringar i företag,
fastigheter och aktier i utlandet leder till utflöden. Både institutioner och
andra placerare såsom hushåll har under det senaste året ökat sina inköp
av utländska tillgångar. Per den 30 september utgjordes 10% av försäk-
ringsbolagens placeringar av utländska tillgångar. Under de tre första
kvartalen 1990 svarade investeringarna i utlandet för närmare 75% av
försäkringsbolagens nyplaceringar. På fondmarknaden, där framförallt
hushållen agerar, svarar de utlandsplacerande fondema för närmare 20%
av de totala tillgångarna, eller närmare bestämt 13,8 miljarder per den
30 september. Sedan avregleringen i januari 1989 och fram till oktober
1990 har svenska placerare köpt utländska aktier för ca 47 miljarder
kronor.

Diagram 10:4 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Anm: Valutaflödena avser rapportveckor (4 rapportveckor per månad). Sista
observation avser 8-15 december 1990.

Tabell 10:1 Betalningsbalansen
Miljarder kr.

	1988	1989	1990, 12 mån. t.o.m oktober
Direkta investeringar	-35,1	-52,8	-80,5
därav: fastigheter	-5,4	-12,4	-15,1
Handel med aktier	-5,8	-29,8	-22,1
Lån/obl m.m. i uti valuta	59,5	114,2	141,8
Lån/obl m.m. i kronor	0,0	38,3	65,3
Övrigt inkl, restpost	1,8	-29,0	-38,8
Kapitalbalans	20,4	40,9	65,7
Bytesbalans	-4,3	-19,1	-35,5
Valutaflöde	16,1	21,8	30,4
Statens lån i uti valuta	-12,5	-13,5	-17,0
Riksbankens tillg & skulder	-	-	2,8
Valutares. transförändringar	3,6	8,3	16,2

Källa: Riksbanken

Genom att hålla en högre ränta än omvärlden lockas dels svenska
placerare till att ta lån i utländsk valuta för placeringar i svenska kronor
och dels utländska placerare till placeringar i krontillgångar. Sedan
avregleringen i juni 1989 har utlandet köpt kronpapper för sammanlagt
71,3 miljarder kronor.

Omsättningsskatten på penning- och obligationsmarknaden avskaffades
i mitten av april 1990. Den dagliga omsättningen av statspapper som i
genomsnitt låg på ca 6,5 miljarder kronor under 1989 har under hösten

1990 stigit till ca 20 miljarder kronor. Handeln i terminer och optioner Prop. 1990/91:100
har återupptagits. Alltjämt domineras avistahandeln på andrahands- Bil. 1.1
marknaden av ett fåtal standardlån med stor spridning på marknaden,
företrädesvis statspapper. Vidare har ränteskillnaderna mellan olika typer
av lån tenderat att växa under hösten. Skillnaden i avkastningskrav
mellan stats- och bostadsobligationer med fem års löptid har vidgats från
0,5 procentenheter under första halvåret 1990 till ca 1 procentenhet under
november och december. Det finns flera orsaker till detta. Likviditeten
är lägre för bostadsobligationer. Höstens ränteoro har medfört att
placerarna föredragit statspapper. Därtill har kapitaltäckningsreglema för
placeringar i bostadsobligationer skärpts för banker och andra kredit-
institut. Vidgningen av räntedifferensen kan också vara en del av en
utveckling mot att ränteskillnaden mellan olika placeringar på den
svenska räntemarknaden i större utsträckning speglar placerarnas upp-
fattning om institutens riskprofil.

Diagram 10:5 Dagsomsättning av statspapper

MDR KR

Anm: Månadsgenomsnitt, fr.o.m. april 1987 t.o.m. november 1990.
Källa: Riksbanken.

10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden

De stigande räntorna har bidragit till en påtaglig minskning av utlåningen
i svenska kronor. Såväl hushållen som företagen har reducerat sin
upplåning i svenska kronor hos banker och finansbolag. Om hänsyn tas
till den kraftiga ökningen av krediter i utländsk valuta förändras bilden
avsevärt. Det är i första hand företag som svarar för den kortfristiga
upplåningen i utlandet. Företagen använder de upplånade medlen bl.a. till
att placera i kortfristiga räntebärande tillgångar i svenska kronor.
Hushållens andel av upplåningen i utländsk valuta är alltjämt blygsam.
Den uppgick till 16,9 miljarder vid utgången av september.

Bostadsinstitutens utlåning har fortsatt att expandera under 1990. Sedan Prop. 1990/91:100
1989 har deras utlåning gynnats av möjligheten att ge krediter till rörlig Bil. 1.1
ränta. Det högre ränteläget och den svaga fastighetsmarknaden medför
sannolikt att bostadsinstitutens kreditexpansion kommer att avta.

Finansbolagssektoms utlåning har under året kännetecknats av en
fortsatt dämpning. En nettoamortering har ägt rum av krediter i svenska
kronor medan krediter i utländsk valuta har ökat.

Tabell 10:2 Nettoutlåning till allmänheten

12-månaders förändring, okt-sept.

Miljarder kronor

	1989		1990		1990, saldo 30/9
	Sv kr.	Uti val.	Sv kr.	Uti val.	Sv kr.	Uti val.
Banker	51,2	84,3	14,4	163,9	470,2	440,8
Bostadsinstitut	112,6	0,0	106,2	0,9	730,9	0,9
Finansbolag	-3,8	6,2	-0,6	17,5	103,1	25,4
Totalt	160,0	90,5	120,1	182,3	1 304,2	467,1

Källa: Riksbanken.

Tabell 10:3 Nettoutlåning till hushållen

12-månaders förändring, okt-sept.
Miljarder kr.

	1989	1990	1990, saldo 30/9
Banker	21,4	1,1	247,1
Bostadsinstitut	43,8	49,5	341,7
Finansbolag	-8,9	-11,5	29,8
Totalt	56,3	39,1	618,6

Källa: Riksbanken.

Sammantaget intar hushållen en betydligt försiktigare hållning till ökad
upplåning. Förutom det höga ränteläget utgör den sänkta kapitalinkomst-
skatten med den skärpta avdragsbegränsningen under 1990 och 1991 en
återhållande faktor. Konjunkturavmattningen och den tilltagande osäker-
heten om framtiden har sannolikt också stor betydelse för hushållens
agerande. Höstens börsfäll samt de sjunkande villa- och bostadsrätts-
prisema medför också att hushållens förmögenhet har minskat. Många
hushåll försöker i ett sådant läge amortera sina skulder.

Under en lång följd av år har den svenska fastighetsmarknaden
kännetecknats av brist på kommersiella lokaler, stigande hyror och
stigande fastighetspriser. Sedan slutet av 1989 kännetecknas fastighets-
marknaden av sjunkande priser. Konjunkturavmattningen leder till att
efterfrågan på lokaler minskar samtidigt som ränteuppgången fördyrar
lånefinansierade köp. Den tidigare fästighetsboomen har medfört att
belåningsvärdena för fastigheter successivt förskjutits uppåt. Bostads-

instituten har i de flesta fäll stannat vid en 85-procentig belåning. Vissa Prop. 1990/91:100
institut, företrädesvis finansbolag har emellertid lämnat lån till hela Bil. 1.1
marknadsvärdet. Direktavkastningen, dvs hyresintäkter minus drift-
kostnader i relation till fastighetsvärdet, har i många fäll varit mycket
låg och utlåningen har betingats av kalkyler om en fortsatt snabb
prisstegring.

Höstens problem inom fmansbolagssektom skall ses mot bakgrund av
prisfällen på aktie- och fästighetsmarknadema, främst i Sverige men även
i viss utsträckning i utlandet. Många lånekunder hos finansbolagen har
problem med att betala räntor och amorteringar. Under september och
oktober framkom uppgifter om ökade kreditförluster, i synnerhet bland
icke bankanknutna finansbolag. Uppgifterna har medfört att finans-
bolagens kreditvärdighet ifrågasatts. En förtroendekris har därmed
uppkommit varvid marknaden för finansbolagens upplåningsinstrument
i praktiken upphört att fungera. Detta vållade en akut likviditetskris för
de finansbolag som är beroende av löpande emissioner. En omfättande
rekonstruktion pågår för närvarande inom sektorn, medförande bl.a. en
bantning av balansräkningarna, sammanslagningar och nedläggningar.
Utvecklingen visar att penningmarknaden inte varit tillräckligt väl
utvecklad. Räntesättningen har inte speglat aktörernas varierande
ekonomiska styrka och instrumentens olika riskinnehåll.

Även bankerna har fått kännas vid ökade kreditförluster och lön-
samheten förväntas bli pressad, inte minst mot bakgrund av de försämra-
de konjunkturutsiktema och den minskade kreditefterfrågan. I ljuset av
höstens omfättande kreditförluster framstår de höjda kapitaltäckningkrav
som beslutats efter internationella överenskommelser som väl motiverade.
Mot bakgrund av riskerna för växande kredit-förluster väntas bankerna
bli alltmer försiktiga i sin kreditgivning. Därmed uppstår en fäktisk
kreditåtstramning.

10.4 Aktiemarknaden

Kursutvecklingen på Stockholmsbörsen har under 1980-talet varit excep-
tionell. Inte minst företagens goda vinstutveckling efter devalveringarna
1981 och 1982 har bidragit till den positiva utvecklingen. Under åren
1980-89 steg generalindex med i genomsnitt 31 % per år. Börsvärdet steg
under samma period från 44 miljarder till 744 miljarder kronor vid ut-
gången av 1989. De höjda aktiekurserna stimulerade företagen till nye-
missioner samtidigt som ett stort antal företag nyintroducerades. Under
1990 har kursutvecklingen vänt. Den för-sämrade konkurrenssituationen
för industrin böljar nu ge utslag i form av lägre företagsvinster. Ett
utmärkande drag är att de svenska företagen tappar marknadsandelar på
världsmarknaden samtidigt som de har svårt att höja priserna. Detta
förstärks av en konjunkturnedgång på för Sverige viktiga marknader
såsom USA och Storbritannien. Vinsterna i synnerhet för skogs- och
bilföretagen har fallit kraftigt under 1990.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 10:6 Börsutvecklingen 1990

Index ultimo 1989 = 100

Anm: Dagsnoteringar. Sista observationen avser 19 december 1990.

Krisen vid Persiska viken med därtill fallande internationella börser och
stigande räntor har bidragit till att förstärka kursfallet på Stockholms-
börsen. I genomsnitt har aktiekurserna fallit med ca 30% under 1990.
Utvecklingen på Stockholmsbörsen har därmed varit sämre än för
flertalet andra stora internationella börser. Den största nedgången
registreras för skogs- och bilföretagen samt för aktier tillhörande
fastighets- och finanssektom.

En viss återhämtning har iakttagits under de första veckorna i
december. Omsättningen har under 1990 varit fortsatt låg. Vid årsskiftet
halverades omsättningsskatten på aktier vilket beräknas ge en positiv
effekt på omsättningen under 1991.

Innehåll

Prop. 1990/91:100

1	Sammanfattning	2
2	Den internationella utvecklingen	11
	2.1 Allmän översikt	11
	2.2 Länderöversikter	16
3	Utrikeshandeln	23
	3.1 Exporten	23
	3.2 Importen	27
	3.3 Bytesbalansen	28
4	Industrin	32
	4.1 Produktion	32
	4.2 Lönsamhet	34
5	Arbetsmarknaden	37
	5.1 Sysselsättning	38
	5.2 Utbud av arbetskraft	41
	5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder	42
6	Löner och konsumentpriser	45
	6.1 Löner	45
	6.2 Konsumentpriser	47
7	Hushållens ekonomi och privat konsumtion	51
	7.1 Hushållens disponibla inkomster	51
	7.2 Privat konsumtion och sparande	55
8	Investeringar	60
	8.1 Näringslivets investeringar	60
	8.2 Bostadsinvesteringar	63
	8.3 Byggnadsverksamheten	66
	8.4 Lagerinvesteringar	68
9	Den offentliga verksamheten	70
	9.1 Den offenliga sektorn och samhällsekonomin	70
	9.2 Statens finanser	74
	9.3 Socialförsäkringssektorns finanser	76
	9.4 Kommunernas finanser	77
10	Kapitalmarknaden	80
	10.1 Internationell ränte- och valutautveckling	80
	10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige	82
	10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden	86
	10.4 Aktiemarknaden	88

Tabeller

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

1:1 Internationella förutsättningar 3

1:2 Löner och priser 4

1:3 Försöijningsbalans 6

1:4 Bidrag till BNP-tillväxten 7

1:5 Nyckeltal 9

1:6 Finansiellt sparande 10

2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 11

2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder 14

2:3 Arbetslöshet i vissa OECD-länder 14

2:4 Bytesblanser i vissa OECD-länder 15

3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar

och export av bearbetade varor 23

3:2 Export av varor 26

3:3 Import av varor 28

3:4 Bytesbalans 31

4:1 Industriproduktion 33

4:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad

enhet samt bruttoöverskottsandel 36

5:1 Arbetsmarknad 38

5:2 Produktion och sysselsättning i timmar 40

5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper 41

5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar 43

5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder 44

6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader 45

6:2 Konsumentpriser 50

7:1 Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster 51

7:2 Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion

och sparande 52

7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll 53

7:4 Privat konsumtion 57

8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren 60

8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet 61

8:3 Offentliga investeringar 62

8:4 Bostadsinvesteringar 65

8:5 Byggnadsverksamhet 67

9:1 Skattekvoten 71

9:2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter 72

9:3 Finanspolitiska effekter 73

9:4 Statens inkomster och utgifter 75

9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter 76

9:6 Kommunernas inkomster och utgifter 78

10:1 Betalningsbalansen 85

10:2 Nettoutlåning till allmänheten 87

10:3 Nettoutlåning till hushållen 87

Diagram

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

1:1 BNP och produktivitetsutveckling 5

1:2 Handels-och bytesbalans 8

2:1 Oljepris, realt och nominellt 12

3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av

bearbetade varor till 14 OECD-länder 24

3:2 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad

enhet och relativa produktivitet 25

3:3 Sveriges "terms of trade", exportpris/importpris 29

3:4 Resevaluta, inkomster och utgifter 30

4:1 Trång sektion för ökad produktion inom industrin 32

4:2 Industriproduktion 34

4:3 Avkastning på totalt kapital för transportmedels-

industrin 35

4:4 Industrins bruttoöverskottsandel 36

5:1 Varsel om uppsägningar 37

5:2 Arbetslösheten 42

6:1 Nominell timlönekostnad inom industrin 46

6:2 Konsumentprisutvecklingen 49

7:1 Reallön per timme före och efter skatt 55

7:2 Disponibel inkomst och privat konsumtion 56

7:3 Hushållens nettosparkvot 57

7:4 Hushållens förväntningar om den egna ekonomin

12 månader och framåt t.o.m. oktober 1990 58

8:1 Näringslivets investeringar 62

8:2 Näringslivets investeringar, procent av BNP 63

8:3 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade

lägenheter 64

8:4 Bostadsinvesteringar 66

8:5 Lagervolymförändringar 69

9:1 De offentliga utgifternas andel av BNP 70

10:1 10-åriga obligationsräntor 80

10:2 Växelkursen för USA-dollar i D-mark och Yen 82

10:3 Ränteutvecklingen 1989-1990 83

10:4 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990 85

10:5 Dagomsättning av statspapper 86

10:6 Börsutvecklingen 1990 89

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

Bilaga 1.2

Utdrag ur riksrevisionsverkets
inkomstberäkning

Regeringen

Finansdepartementet

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1991/92

Enligt riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till rege-
ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster for det kommande
budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetproposi-
tionen.

RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1991/92. Beräkningarna har gjorts för varje
inkomsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts
även av det väntade utfallet för budgetåret 1990/91. Underlag för beräk-
ningarna har bl. a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna
av inkomstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatisti-
ska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.

Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den av
RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1990 redovisas
förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomst-
titlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den prelimi-
nära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalender-
årsvis för åren 1990, 1991 och 1992.

Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1990/91 kan an-
vändas som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren
innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser
och vilka bestämmelser som gäller för dem.

Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direk-
tör Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, byrådirektör Göran
Isberg, byrådirektör Margareta Nöjd, förste revisor Ann-Sofie Dalmo,
förste revisor Mats Åberg, byråassistent Catarina Frank-Lundkvist och
föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Aronsson.

Stockholm den 17 december 1990

Arne Gadd

Birgitta Aronsson

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.2

Sammanfattning

Förutsättningar

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1991/92 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret
1990/91 har utförts under sedvanligt antagande om oförändrad ekonomisk
politik. Förändringar av ekonomisk-politisk karaktär har beaktats i de fall
det föreligger beslut av statsmakterna eller förslag därom har lagts fram av
regeringen i propositioner offentliggjorda före den 23 november 1990. Till

grund för beräkningen ligger följande propositioner:

— 1990/91: 5 om en modernisering av företagens självdeklarationer och

förfarandefrågor i anslutning till skattereformen, m. m.

— 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa

tillväxten av de offentliga utgifterna

— 1990/91:54 om kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och

företagsbeskattning, m. m.

— 1990/91:56 om tillfällig höjning av fastighetsskatten, m. m.

— 1990/91: 59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen, m. m.

Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutveck-

lingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den
bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i konjunkturinsti-
tutets höstrapport 1990 har utgjort det huvudsakliga underlaget för anta-
gandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft
kontakter med finansdepartementet under det där pågående arbetet med

den preliminära nationalbudgeten för år 1991. På grundval härav har
RRV utgått från följande antaganden för beräkningarna:

	1990	1991	1992
Utbetald lönesumma¹	12,7	4,6	3,6
Konsumentprisindex,
årsmedeltal¹	10.4	9,7	2,7
Privat konsumtion, volym¹	0.6	0.9	1,2
Privat konsumtion, löpande pris'	11,2	11,0	4,0
Basbelopp, kr.	29 700	32 200	33 800
Bostadsiåneränta, procent	11.4	13,8	11,8
Statens avkastningsränta.
procent²	11,5	12,25	-

' Procentuell förändring från föregående år

² Avser budgetåren 1990/91 och 1991/92

I begreppet utbetald lönesumma i tablån ingår inte de basbreddningar
som införts eller kommer att införas fr. o. m. inkomståret 1990. Föränd-
ringstalen avser därför lönesummebegreppet för 1989. För de inkomst-
titlar där lönesumman direkt används har särskilda beräkningar gjorts på
finansdepartementet för de tillägg som måste göras till följd av dessa
basbreddningar.

En av RRV genomförd enkätundersökning till nära 4000 svenska aktie-
bolag, sparbanker och försäkringsbolag ligger även till grund för beräk-
ningen av juridiska personers skatter. I denna enkät har det bl. a. fram-
kommit att skatteunderlaget för juridiska personer beräknas öka med ca
9% mellan åren 1989 och 1990.

En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster Prop. 1990/91:100
under budgetåren 1990/91 och 1991/92 framgår av tabell 3. Bil. 1.2

Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1990/91 och 1991/92

Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster
budgetåret 1990/91 till 440840 milj. kr. Det är 39288 milj. kr. eller 9,8%
mer än utfallet for budgetåret 1989/90.

STATSBUDGETENS INKOMSTER

Budgetåret 1991/92

18%

Totalt 434 miljarder kr.

För budgetåret 1991/92 beräknas statsbudgetens inkomster till 434209
milj. kr. Minskningen i förhållande till budgetåret 1990/91 blir 6 631 milj,
kr. vilket motsvarar 1,5% i minskningsstakt.

Utveckling av inkomsterna

De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på

+ 39288 milj. kr. resp. —6631 milj. kr. mellan resp, budgetår har delats
upp i tabell 1 på några av de största inkomsttitlarna. De största förändring-
arna avser fysiska personers inkomstskatt och mervärdeskatten. De be-
skrivs närmare i nästa avsnitt.

Av diagrammet framgår att utvecklingen av inkomsterna under budget-
åren 1989/90 och 1990/91 är relativt hög. En förklaring är breddningen av
mervärdeskatten under 1990 och 1991 samt den tillfälliga höjningen av
mervärdeskatten på 1 % fr. o. m. den 1 juli 1990. De höga utvecklingstalen 3

fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.2

Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1989/90—1990/91 och 1990/91 —1991/92 Prop. 1990/91:100
(^mi|j-^kr->_____________________________________________________________________________ Bil. 1.2

Inkomstgrupp/ 1989/90 till 1990/91 till

Inkomsttitel 1990/91 1991/92

1111	Fysiska personers inkomstskatt	-11961		-48 164
1121	Juridiska personers inkomstskatt	—	399	+	3621
1123	Särskild skatt på tjänstegruppliv- försäkring			+	1 800
1211	Folkpensionsavgift	-	975	+	1 689
1221	Sjukförsäkringsavgift, netto	+	4531	+	5 283
1231	Barnomsorgsavgift	+	1 576	+	602
1281	Allmän löneavgift	+	3806	-	2 743
1291	Särskild löneskatt	+	595	+	8 902
1312	Fastighetsskatt	+	21	+	2 570
1342	Skatt på värdepapper	-	734	-	2000
1411	Mervärdeskatt	+ 33486		+	7 700
1428	Energiskatt	+	435	+	2 300
1471	Tullmedel	+	108	+	1 900
1481	Övriga skatter på varor och tjänster	+	664	+	600
1511	Avräkningsskatt	+	3 232	+	7 904
2000	Inkomster av statens verksamhet	+	2 590		2 690
3000	Inkomster av försåld egendom		1 163	+	1
4000	Återbetalning av lån	+	1085	+	574
5000	Kalkylmässiga inkomster	+	156	-	691
	Övrigt, netto	+	2235	-	1 169
	Summa förändringar	+ 39288		-	6631

Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare budgetår
framgår av nedanstående diagram

STATSBUDGETENS INKOMSTER
Utveckling mellan åren

Procent

Källa RRV

Budgetår

för budgetåren 1983/84—1984/85 förklaras till en viss del av att en rad Prop. 1990/91: 100
olika omläggningar fick positiva engångseffekter som gynnade inkomstut- Bil. 1.2
vecklingen under dessa budgetår. Budgetåret 1991/92 är utvecklingen ne-
gativ bl. a. beroende på vissa periodiseringseffekter som uppstår vid infö-
randet av skattereformen.

Skattereformen påverkar ett flertal av de större inkomsttitlarna på stats-
budgeten. Viktigare regelförändringar som ingår i de olika propositionerna
beskrivs i anslutning till resp, inkomsttitel.

1 det följande redogörs for de större förändringarna i de beräknade
inkomsterna mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 resp. 1990/91 och
1991/92.

Fysiska personers inkomstskatt

Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 11 961 milj. kr.
mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Inkomsterna beräknas öka med
drygt 4,4 % och utgifterna beräknas öka med 11,4%. Den lägre ökningstak-
ten för inkomsterna beror främst på sänkningen av inkomstskatten i och
med skattereformen 1991. Den högre ökningstakten for utgifterna beror
främst på ökningen av kommunalskatteutbetalningarna. Dessa baseras på
de högre utvecklingstakterna för utbetald lönesumma två år tidigare.

För budgetåret 1991/92 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskat-
ter till 21213 milj, kr., vilket är en minskning med 48164 milj. kr.
Inkomsterna på titeln minskar med 3,8%. medan utgifterna ökar med
14,4%.

Juridiska personers inkomstskatt

Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas minska med
399 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Budgetåret 1990/91
beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 22 901 milj. kr.

Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas titeln på Juridiska
personers inkomstskatt öka med 3 621 milj. kr. Inkomsterna på titeln,
främst i form av preliminärskatt, ökar med 5 033 milj. kr. Ökningen beror
främst på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1991, beräknas bli ca
12,6% högre jämfört med inkomståret 1990. Ökningen kan hänföras till en
ökad fastighetsskatt och skatt på avkastning från pensionsfonder. Utgifter-
na på titeln ökar med 1412 milj. kr. mellan budgetåren.

Budgetåret 1991/92 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till

26 522 milj. kr.

Lagstadgade socialavgifter

Inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas öka med 8,7
miljarder kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Budgetåret 1990/91
beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter till 63 740 milj. kr.

För budgetåret 1991/92 beräknas inkomsterna från de lagstadgade so-
cialavgifterna till 75 985 milj. kr.

Orsaken till att inkomsterna ökar mellan budgetåren 1990/91 och Prop. 1990/91: 100
1991/92 är främst införandet av Särskild löneskatt vilket får full effekt Bil. 1.2
1991/92 och regeringens förslag till omläggning av sjuk- och föräldraför-
säkringen.

Avgiftsuttaget kommer att minska med 1,5 procentenheter fr. o. m. den

1 januari 1991. Orsaken är att det då inte längre sker något uttag av

Arbetsmiljöavgift. Intäkterna påverkar dock inte statsbudgetens saldo ef-
tersom denna avgift förs till ett konto hos riksgäldskontoret.

Skattereformen 1990 och 1991 leder till en breddad bas för uttag av
socialavgifter på ca 3,5%. Den breddade basen ger en budgetförstärkning
för budgetåret 1990/91 på ca 2 700 milj. kr. och for budgetåret 1991/92 på
ca 4 700 milj. kr.

Skatt på egendom

Fastighetsskatten för budgetåret 1990/91 beräknas till 5 986 milj, kr.,
vilket är nära nog oförändrad skatt jämfört med budgetåret 1989/90. För
budgetåret 1991/92 beräknas skatten till 8 556 milj. kr. Ökningen beror
främst på de nya taxeringsvärdena på småhus 1990 och på ett höjt beräk-
ningsunderlag för övriga fastigheter.

Skatt på varor och tjänster

Inkomsten av mervärdeskatt, som netto är den största inkomsttiteln på
statsbudgeten, uppgick till 100214 milj. kr. budgetåret 1989/90. Förbud-
getåren 1990/91 och 1991/92 beräknas nu inkomsterna till 133 700 milj,
kr. resp. 141 400 milj. kr. Inkomstökningarna beror bl. a. på breddning av
mervärdeskatteunderlaget till föjd av skattereformen. Den 1 januari 1990
infördes mervärdeskatt på tillhandahållande av vatten samt tjänster avse-
ende avloppsrening och sophämtning. Vidare tas full mervärdeskatt ut på
hotell- och restaurangtjänster. Den 1 mars 1990 infördes mervärdeskatt på
energi. Fr. o. m. den 1 januari 1991 slopas reduceringsreglerna för bygg-
nads- och markentreprenader. Samtidigt införs mervärdeskatt på de flesta
varor och tjänster med vissa undantag som t. ex. läkemedel, sjukvård,
social omvårdnad och finansiella tjänster. En tillfällig höjning på 1 % av
mervärdeskatten infördes den 1 juli 1990 och skall gälla till den 31 decem-
ber 1991. Fr. o. m. år 1991 får den offentliga sektorn i princip kompensa-
tion för all ingående mervärdeskatt, statliga myndigheter från den 1 juli
1991, vilket gör att utgifterna på titeln Mervärdeskatt kommer att öka.

Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också be-
skattningsunderlaget för mervärdeskatt. Som tidigare har nämnts antar
RRV att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 11,2% år
1990. 11,0% år 1991 och med 4,0% år 1992.

Inkomsterna av energiskatt uppgick till 16065 milj. kr. budgetåret
1989/90. Förbudgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna till
16 500 milj. kr. resp. 18 800 milj. kr. Inkomsterna beräknas öka med 435
milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Mellan budgetåren
1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna öka med 2300 milj. kr. Ök-

ningarna mellan budgetåren beror på att en koldioxidskatt på bränslen Prop. 1990/91: 100
införs den 1 januari 1991. Bil. 1.2

A vräkningsskatt

Från den 1 januari 1991 skall landstingskommun och primärkommun
erlägga avräkningsskatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstads-
komma ett budgetmässigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och
kommun. Detta innebär att visst belopp återförs till staten från kommu-
nerna. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatser-
na belasta staten medan en betydande del av budgetförstärkningen genom
basbreddningar skulle tillfalla kommunerna.

Övriga inkomster

Inkomstgruppen Inkomster av statens verksamhet beräknas öka med 2 590
milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 samt öka med2690milj.

kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92.

Ränteinkomsterna beräknas öka med 475 milj. kr. mellan budgetåren
1989/90 och 1990/91. Ökningen av ränteinkomsterna kan till stor del
förklaras av ökade intäkter från ränteinkomster på lån för bostadsbyggan-
de.

Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas öka med 2228
milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 samt med 1 626 milj. kr.
mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Ökningarna avser främst in-
komster från skatteutjämningsavgifter.

Inkomstgruppen Återbetalningar av lån beräknas öka med 1 085 milj.

kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Mellan budgetåren 1990/91
och 1991/92 beräknas återbetalningarna öka med 574 milj. kr. Ökningarna
förklaras till största delen av återbetalningar på lån för bostadsbyggande.

Inom inkomstgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskrivningar
och amorteringar öka med 156 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och
1990/91. Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna
minska med 691 milj. kr.

Känslighetskalkyl

Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den
privata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresulta-
ten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighets-
kalkyl för vissa inkomsttitlar.

Om utvecklingen av privat konsumtion och löner förändras med en
procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för åren
1991 och 1992 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som i
nedanstående tablå (miljarder kr.).

Statsbudgeten

1990/91

Prognos

1991/92

Prognos

Summa inkomster

±2,1

±6,9

Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 442,9 Prop. 1990/91: 100
miljarder kr. for budgetåret 1990/91 och till 441,1 miljarder kr. for budget- Bil. 1.2
året 1991/92 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa föränd-
ringstal att endast en halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1990/91 och
att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt för budgetåret 1991/92.

Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunk-
turbedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen
kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa
antaganden.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På
ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgif-
ter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och
utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. 1 tabell 2 görs en samman-
ställning av bruttobeloppen budgetåren 1989/90, 1990/91 och 1991/92. I
RRVs prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för
såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp
finns i beskrivningen av resp, inkomsttitel.

Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1991/92 beräk-
nas uppgå till 1 033 830 milj. kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som
inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräk-
nas till 599621 milj. kr. för samma budgetår.

Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på
inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till
största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt
m. m.). Utgifterna utgörs bl. a. av utbetalningar av kommunalskattemedel
och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomster-
na minska med 1,4% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Mellan
samma budgetår ökar bruttoutgifterna med 14,1 %. Till följd härav mins-
kar nettot på inkomsthuvudgruppen med 44,7%.

Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav-
gifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga
arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudge-
ten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och till olika
fonderingar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgif-
ternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för
huvudgruppen 1200 beräknas öka med 0,5% mellan budgetåren 1990/91
och 1991/92, medan bruttoutgifterna beräknas minska med 5,9% mellan
samma budgetår.

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 284672 milj,
kr. for budgetåret 1990/91 och bruttoutgifterna till 79 700 milj. kr. for
samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt. Brut-
toinkomsterna ökar med 11,5% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92
medan utgifterna beräknas öka med 24,2% under samma period. Den
kraftiga ökningen av utgifterna beror på att offentliga sektorn kommer att
få kompensation för i princip all ingående mervärdeskatt.

Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga ar- Prop. 1990/91: 100
betsgivaravgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100, Bil. 1.2

1200 och 1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i
tabell 2.

r~- os

— Tf x o TT > o

un so o cd c- o oo oo cm

— n oo n c- cm rf

oo un r- — rt cd

CD CM rr

cd
CM
r-
o
O>
cd

unOCMOOr-Osrtun
r- Tf r— un cd oo cd oo
cm > o C nr un r-
IT) c*', Tj- o SO CD
O' O O

O
Tf
00
§
Tf

un Tt — O

un O T) O

cd cm tt r~

r- un cm O

cm o oo c-

un cm —

r- tt un oo

cd Tt o oo

O> > (M O

oo o cd un

so cm o r~

rf CM —

OO
cd
oo
nt
un
o\

OO
r-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

un — cm
cd nt o
cd un cd
un r- r~-
un tj- —<
cd cm cd

O O id
nr os
CM cm id
sO sO CD
CM CM ID

oo oo

CM CM

id
ID

O O

CM CM

o oo cd cm o
■^- cd \o nr r-
r- o — —
cm r- cn c-
Tt CM CM

o- — cm oo r- os
r- o C" un cd oo
Tt —< \O O Tt
so
O OO M"

CD CM CM

O OO Os OO

un cm os so
O — CM Xt Tt

cd r- oo -

cm cd — nr cd

OO CD CM CM

nt
C-
r-

Os
CM

un
CM
O
r-
CM

Tf
O^sOs

Os un un O r~-
Os o Os CD o

— nr un oo r-

— un cd — c
CM CM Os

CM CD tT un >

□
czi

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

Tabell 3. Sammanställning av beräkningsresultatet for budgetåren 1990/91 och 1991/92 (tkr)

Inkomsttitel	1989/90 Utfall	1990/91 Statsbudget	1990/91 Prognos	1991/92 Prognos	Förändring 1990/91-1991/92
Inkomsttitel	1989/90 Utfall	1990/91 Statsbudget	1990/91 Prognos	1991/92 Prognos	Belopp	Procent
1000 Skatter:	354103369	374047901	390722 501	381517001	-9205 500	-2,36
1100 Skatt pä inkomst:	107 409670	90 248900	95274900	52644000	-42630900	-44,75
1110 Fysiska personers inkomstskatt:	81337573	59308000	69377000	21213000	-48164000	— 69.42
1111 Fysiska personers inkomstskatt	81 337573	59 308000	69 377000	21213000	-48 164000	-69,42
1120 Juridiska personers inkomstskatt:	23300073	27998000	22901000	28322000	5 421000	23.67
1121 Juridiska personers inkomstskatt	23 300073	27998000	22901000	26 522000	3621000	15.81
1122 Avskattning av företagens
reserver	0	0	0		0	0,00
1123 Särskild skatt på tjänstegrupp-
livförsäkring	0	0	0	1 800000	1 800000	100,00
11J0 OlÖrdelbara inkomstskatter:	906092	/100000	1100000	/ 100000	0	0.00
1131 Ofördelbara inkomstskatter	906092	1 100000	1 100000	1 100000	0	0,00
1140 Övriga inkomstskatter:	1865932	1842 900	1896 900	2009000	112100	5.91
1141 Kupongskatt	274 127	360000	310000	445 000	135000	43,55
1142 Utskiftningsskatt och
ersättningsskatt	3430	10000	36 900	35000	-1900	-5,15
1143 Bevillningsavgift	3 897	5000	5000	5000	0	0,00
1144 Lotterivinstskatt	1 584478	1467 900	l 545000	1524000	-21000	-1,36
1200 Lagstadgade socialavgifter:	55023324	52 520000	63740000	75985000	12 245000	19,21
1211 Folkpensionsavgift	48719817	45 740000	47 745000	49434000	1 689000	3,54
1221 Sjukförsäkringsavgift, netto	-4852985	-7205000	-322000	4961000	5 283000	1617,70
1231 Barnomsorgsavgift	12420241	13 379000	13996000	14 598000	602000	4,30
1241 Vuxenutbildningsavgift	1 473606	1 583000	1662000	1731000	69000	4,15
1251 övriga socialavgifter, netto	-4823 114	-6927000	-5871000	-7401000	-1 530000	-26,06
1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter
till arbetarskycdsverkets och
arbetsmiljöinsitutets verksamhet	182518	182000	226000	199000	-27000	-11,95
1281 Allmän löneavgift	1 903 241	2068000	5 709000	2 966000	-2 743000	-48,05
1291 Särskild löneskatt	0	3 700000	595 000	9497000	8 902 000	1496,13
1300 Skatt på egendom:	23159342	22851000	23 503600	23450000	-53600	-0,23
1310 Skatt på fast egendom:	6396389	6490000	6426300	8 996 000	2569 700	39.99
1311 Skogsvårdsavgifter	430678	440000	440000	440000	0	0,00
1312 Fastighetsskatt	5965711	6050000	5 986 300	8 556000	2 569 700	42,93
1320 Förmögenhetsskatt:	3200111	3641000	3877300	3004000	— 873300	— 22.52
1321 Fysiska personers förmögenhets-
skatt	3 134 757	357IOOO	3 802 000	2 924000	-878000	-23.09
1322 Juridiska personers förmögen-
hetsskatt	65 354	70000	75 300	80000	4 700	6,24
1330 Arvsskatt och gåvoskatt:	1364655	1240000	1300000	1300000	0	0.00
1331 Arvsskatt	1092658	950000	1000000	1000000	0	0,00
1332 Gåvoskatt	271 997	290000	300000	300000	0	0,00
1340 övrig skatt på egendom:	12198187	11480000	11900000	10150000	— 1750000	— 14.71
1341 Stämpelskatt	-6063 944	5 880000	6 500000	6750000	250000	3,85
1342 Skatt på värdepapper	6134243	5 600000	5 400000	3 400000	-2000000	-37,04
1400 Skatt på varor och tjänster:	168511033	205178001	204972001	218302001	13330000	6,50
1410 Allmänna försäljningsskatter:	100213615	131600000	133 700000	141400000	7 700000	5,76
1411 Mervärdeskatt	100213615	131600000	133 700000	141400000	7 700000	5,76
1420.1430 Skatt på specifika varor:	55 729051	59649001	57124001	60090001	2 966000	5,79
1421 Bensinskatt	16581 360	18 900000	I7 3OOOOO	17 500000	200000	1,16
1422 Särskilda varuskatter	1 117449	1 144000	1 150000	1 200000	50000	4.35
1423 Försäljningsskatt på motor-
fordon	2 343 643	2 297 000	1 850000	1 850000	0	0.00
1424 Tobaksskatt	5400619	5 660000	5670000	5 926000	256000	4,51

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

Inkomsttitel	1989/90 Utfall	1990/91 Statsbudget	1990/91 Prognos	1991/92 Prognos	Förändring 1990/91 - 1991/92
Inkomsttitel	1989/90 Utfall	1990/91 Statsbudget	1990/91 Prognos	1991/92 Prognos	Belopp	Procent
1425 Skatt på spritdrycker	6217383	6 520000	6 520000	6 700000	180000	2,76
1426 Skatt på vin	2811 100	2 780000	3100000	3430000	330000	10,65
1427 Skatt på malt- och läskedrycker	2466 277	2810000	2 781000	3094000	313000	11,25
1428 Energiskatt 1429 Särskild avgift på svavclhaltigt	16065039	17 250000	16 500000	18 800000	2 300000	13,94
bränsle 1431 Särskild skatt för oljeprodukter	25	1	1	1	0	0.00
m. m.	1 249466	825000	825000	200000	-625000	-75,76
1432 Kassettskatt	185027	206000	200000	230000	30000	15.00
1433 Skatt på videobandspelare	199998	252000	202 000	202000	0	0,00
1434 Skatt på viss elektrisk kraft	1029 123	962000	983000	958000	-25000	-2.54
1435 Särskild skatt mot försurning 1440 Överskott vid försäljning av	62 542	43000	43000	0	-43000	-100.00
varor med statsmonopol: 1441 AB Vin- & Spritcentralens	331614	260000	350000	350000	0	0.00
inlevererade överskott 1442 Systembolaget AB:s inlevererade	98060	100000	150000	150000	0	0,00
överskott	233 554	160000	200000	200000	0	0,00
1450 Skatt på t fäns ter:	2119250	2 194 000	2248000	2387000	139000	6,18
1451 Reseskatt	400602	444000	409000	417000	8000	1.96
1452 Skatt på annonser och reklam	1041 388	1 095 000	1 133000	1230000	97000	8.56
1453 Totalisatorskatt	594612	575000	620000	650000	30000	4,84
1454 Skatt på spel	82 648	80000	86000	90000	4000	4,65
1460 Skatt på vägtrafik:	6889341	7525 000	7200000	7400000	200000	2.78
1461 Fordonsskatt	3 892 286	4035 000	4000000	4 100000	100000	2,50
1462 Kilometerskatt	2 997055	3490000	3 200000	3 300000	100000	3.13
1470 Skatt på import:	3 192089	3300000	3300000	5 200000	1900000	57.58
1471 Tullmedel 1480 Övriga skatter pä varor och	3 192089	3 300000	3 300000	5 200000	1 900000	57,58
tjänster: 1481 Övriga skatter på varor och	36073	650000	1050000	1475000	425 000	40.48
tjänster 1482 Tillfällig regional investerings-	36073	300000	700000	1 300000	600000	85,71
skatt	0	350000	350000	175 000	-175000	- 50,00
1500 Avräkningsskatt	0	3 250000	3 232 000	11 136000	7904000	244,55
1511 Avräkningsskatt		3250000	3 232000	11 136000	7 904000	244,55
2000 Inkomster av statens verksamhet:	37467961	39 182 312	40058 228	42 748778	2690 550	6,72
2100 Rörelseöverskott: 2110 Affärsverkens inlevererade över-	11 268 544	11889715	11361471	12 106877	745406	6,56
skott: 2111 Postverkets inlevererade över-	/ 792583	2 706 648	2317171	3110377	793206	34.23
skott 2112 Televerkets inlevererade över-	35 189	47 190	58 566	49 577	-8989	-15.35
skott 2113 Statens järnvägars inlevererade	199 702	202092	190185	212 300	22 115	11,63
överskott 2114 Luftfartsverkets inlevererade	0	0	0	0	0	0.00
överskott 2115 Affärsverket FFV:s inlevererade	237 562	508000	291000	395000	104000	35.74
överskott 2116 Statens vattenfallsverks inlevere-	98 935	97 200	79000	0	-79000-	-100,00
rade utdelning 2117 Domänverkets inlevererade	500000	750000	750000	1 540000	790000	105,33
överskott	80853	188000	181 000	191000	10000	5,52

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

1989/90 1990/91 1990/91 1991/92 Förändring

Inkomsttitel 1990/91 — 1991/92

Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

2118 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott

2119 Statens vattenfallsverks inleve-
rans av motsvarighet till statlig
skatt

2120 Övriga myndigheters inlevere-
rade överskott:

2121 Vägverkets inlevererade:
överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyr-
ning av ADB-utrustning

2124 Inlevererat överskott av riks-
gäldskontorets garantiverksamhet

2130 Riksbankens inlevererade
överskott:

2131 Rikabankens inlevererade
överskott

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 Överskott av statens fastighets-
förvaltning:

2210 Överskott av fastighets-
förvalting:

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens
verksamhet

2300 Ränteinkomster:

2310,2320 Räntor på näringslån:

2311 Räntor på lokaliseringslån

2313 Ränteinkomster på statens
avdikningslån

2314 Ränteinkomster på lån till
fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vatten-
kraftslån

2317 Ränteinkomster på luftfartslån

2318 Ränteinkomster på statens lån
till den mindre skeppsfarten

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor på övriga näringslån,
Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån,
Lantbruksstyrelsen

2324 Räntor på televerkets statslån

2325 Räntor på postverkets statslån

2326 Räntor på afifärverkets FFV:s
statslån

2327 Räntor på statens vattenfalls-
verks statslån

2330 Räntor på bostadslån:

2332 Ränteinkomster på lån for
bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån for
bostadsförsörjning for mindre be-
medlade barnrika familjer

47 942	47 500	47 420
592 400	866666	720000
140 788	286 967	141300
40045	0	0
100 743	149 237	141300
0	137 730	0
7000000	6400000	6400000
7000000	6400000	6 400000
2335173	2 496 100	2503000
1 355 834	1 454000	1 370000
979 339	1042 100	1 133000
1036636	626 827	1030893
1036636	626827	1030893
1036 636	626827	1030893
14508931	14568625	14983959
294 7 056	2904 428	2844215
138 341	140000	130000
6	40	5
9441	9038	9 285
157	148	147
19	10	10
4341	5000	3100
51	35	35
131 880	203 063	142858
2 103	2 530	2220
250436	257 340	256000
23 119	47510	70385
36 771	17000	11 362
2 350391	2222714	2218808
6143356	6551180	6 754350
6 141009	6 550000	6 752000
160	180	150

49 500	2080	4,39
673000	-47000	-6,53
212000	70 700	50,04
0	0	0,00
212OGO	70 700	50,04
0	0	0,00
6200000	— 200000	-3,13
6200000	-200000	-3.13
2584500	81500	3,26
1435000	65000	4,74
1 149 500	16 500	1,46
975701	-55192	-5,35
975 701	-55192	— 5,35
975 701	-55 192	-5.35
15139574	155615	1,04
2 746834	— 97381	-3,42
130000	0	0,00
5	0	0.00
9 546	261	2,81
132	-15	-10,20
0	-10	-100,00
2000	- 1 100	-35,48
30	-5	-14,29
113229	-29629	-20.74
2 165	-55	-2,48
272 700	16 700	6,52
50 348	-20037	-28,47
0	-11362	-100,00
2166 679	-52 129	-2.35
7725 240	970 890	14,37
7 723000	971 000	14,38
140	-10	-6,67 13

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

1989/90 1990/91 1990/91 1991/92 Förändring

Inkomsttitel 1990/91 — 1991/92

Utfall Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

2334 Räntor pä övriga bostadslån,
Boverket

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster på statens lån
för universitetsstudier och garan-
tilån för studerande

2342 Ränteinkomster på allmänna
studielån

2350 Räntor på energisparlån:

2351 Räntor på energisparlån

2360 Räntor på medel avsatta till
pensioner:

2361 Räntor på medel avsatta till
folkpensionering

2370 Räntor på beredskapslag ring:

2371 Räntor på beredskapslagring och
förrådsanläggningar

2380, 2390 Övriga ränteinkomster:
2381 Ränteinkomster på lån till
personal inom utrikesförvaltning-
en m. m.

2383 Ränteinkomster på statens
bosättningslån

2384 Ränteinkomster på lån för kom-
munala markförvärv

2385 Ränteinkomster på lån för
studentkårslokaler

2386 Ränteinkomster på lån för all-
männa samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på lån för inven-
tarier i vissa specialbostäder

2391 Ränteinkomster på markförvärv
för jordbrukets rationalisering

2392 Räntor på intressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

2395 Räntor på särskilda räkningar i
riksbanken

2396 Ränteinkomster på det av bygg-
nadsstyrelsen förvaltade kapitalet

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

2500 Offentligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter

2522 Avgifter for granskning av filmer
och videogram

2523 Avgifter for särskild prövning
och fyllnadsprövning inom
skolväsendet

2527 Avgifter för statskontroll av
krigsmaterieltillverkningen

2528 Avgifter vid bergsstaten

2529 Avgifter vid patent- och registre-
ringsväsendet

2 187 24 803	1000 20670	2 200 6/70
179	170	170
24624 348038 348038	20500 330000 330000	6000 389000 389000
7660	6000	6000
7 660 535 694	6000 623123	6000 596253
535 694 4502324	623123 4133224	596 253 4387971
0	0	0
270	200	200
27	0	25
40	100	35
13 626	15000	13 500
113	124	112
1421 11 904 118377	800 10000 70000	1 300 2000 41 196
2 920958	2400000	2 800000
1 435 588	1 637000	1 529603
976300 976300 976 300	712 584 712584 712584	1081 849 1081849 1081849
7 177 873 639 541	9163591 627 706	9405485 672 600
6277	5 200	6 200
1 625	1 540	1 600
-253 3 239	I 2 100	1 3 209
7 540	7 205	8541

2 100 5170	-100 -1000	-4,55 -16,21
170	0	0,00
5000 408000 408000	-1000 19000 19000	-16,67 4,88 4,88
6000	0	0,00
6000 592286	0 -3967	000 — 0,67
592 286 3656044	-3967 - 73/ 927	-0,67 — 16,68
0	0	0,00
50	- 150	-75,00
24	-1	-4,00
30	-5	-14,29
13000	-500	-3,70
111	-1	-0,89
1 200 2000 35 820	-100 0 -5 376	-7,69 0,00 -13,05
2 100000	-700000	-25,00
1 503 809	-25 794	-1.69
1 290072 1290 072 1 290072	208223 208223 208 223	19,25 19,25 19,25
11031481 651450	1625996 -21 150	17,29 -3,14
6 200	0	0,00
1600	0	0,00
1 3 183	0 -26	0.00 -0,81
8 153	-388	-4,54

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

	1989/90	1990/91	1990/91	1991/92	Förändring
Inkomsttitel					1990/91-1991/92
	Utfall	Statsbudget	Prognos	Prognos	Belopp Procent

2531 Avgifter för registrering i för-

enings m.fl. register	29 527	34 377	34 377	36043	1 666	4,85
2532 Utsökningsavgifter	127026	120000	120000	120000	0	0,00
2534 Vissa avgifter for registrering av körkort och motorfordon	169 749	183025	172 825	183 548	10723	6,20
2535 Avgifter för Statliga garantier	138473	24287	150187	145714	-4473	-2,98
2536 Lotteriavgifter	1 283	1 500	1 500	1 500	0	0,00
2537 Miljöskyddsavgift	46029	100 700	101 700	90000	- 11 700	-11,50
2538 Miljöavgift pä bekämpnings- medel och handelsgödsel	188 208	172 100	182 300	182400	100	0,05
2539 Täktavgift	21422	16600	50000	35000	-15000	-30,00
2541 Avgifter vid tullverket	111 449	125000	114000	116000	2000	1.75
2542 Patientavgifter vid tandläkar- utbildningen	6410	5 100	5 100	5 100	0	0,00
2543 Skatteutjäniningsavgift	5 648 246	7698000	7 737000	9 395000	1 658000	21,43
2544 Avgifter i ärenden om lokala kabelsändnjngar	17 234	22 334	22 334	28094	5 760	25,79
2545 Närradioavgifter	4690	4095	4050	4250	200	4,94
2546 Avgifter vid registrering av fritidsbåtar	9000	9000	14240	14400	160	1.12
2547 Avgifter for statens telenämnds verksamhet	1 158	3721	3721	3 845	124	3.33
2600 Försäljningsinkomster:	1 222498	1 167190	1 114108	1103 116	-10992	-0,99
2611 Inkomster vid kriminalvården	189287	I75OOO	202000	214000	12000	5,94
2612 Inkomster vid statens rättskerni- ska laboratorium	12 545	10885	12 800	12000	-800	-6.25
2619 Inkomster vid riksantikvarie- ämbetet	300	300	300	0	-300-	- 100,00
2624 Inkomster av uppbörd av felpar- kcringsavgifter	77858	81005	84008	87 116	3 108	3,70
2625 Utförsäljning av beredskapslager	248 656	140000	65 000	0	-65000-	- 100,00
2626 Inkomster vid banverket	693 852	760000	750000	790000	40000	5,33
2700 Böter m. m.:	645330	723 780	680463	701957	21494	3,16
2711 Restavgifter	370885	445 363	387913	402 407	14494	3,74
2712 Bötesmedel	274 395	278400	292 500	299 500	7000	2,39
2713 Vattenfororeningsavgift	50	17	50	50	0	0.00
2800 Övriga inkomster av statens verk- samhet:	631849	330000	400000	400000	0	0,00
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet	631 849	33QOQO	400000	400000	0	0.00
3000 Inkomster av försåld egendom:	1 199125	26300	36 500	37700	1 200	3,29
3100 Inkomster av försålda byggnader och maskiner:	15323	3300	5000	5000	0	0,00
3110 Affärsverkens inkomster av försål- da fastigheter och maskiner:	0	0	0	0	0	0.00
3113 Statens järnvägars inkomster av försålda fastigheter och maskiner	0	0	0	0	0	0,00
3/20 Statliga myndigheters inkomster av försålda byggnader och maski- ner:	/5J23	3 300	5000	5 000	0	0.00
3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkoms- ter av försålda byggnader och maskiner	5 721	300	0	0	0	0,00

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

	1989/90	1990/91	1990/91	1991/92	Förändring
Inkomsttitel					1990/91-1991/92
	Utfall	Statsbudget	Prognos	Prognos	Belopp Procent

3122 Vägverkets inkomster av försålda

byggnader och maskiner	3 308	0	0	0	0,00
3124 Statskontorets inkomster av för- sålda datorer m. m.	79	0	0	0	0,00
3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av försålda byggnader	6215	3000	5000	5000	0.00
3200 Övriga inkomster av markförsälj- ning:	8026	1000	1000	1000	0,00
3211 Övriga inkomster av markförsälj- ning	8026	1000	1000	1000	0,00

3300 övriga inkomster av försåld egen-

dom:	1 175776	22 000	30500	31700	1 200	3,93
3311 Inkomster av statens gruvegen-
dom	30495	22000	30500	31 700	1 200	3,93
3312 Övriga inkomster av försåld
egendom	1 145281	0	0	0	0	0,00
4000 Återbetalning av län:	5404820	8806324	6489476	7 063041	573565	8,84
4100 Återbetalning av näringslån:	979892	273124	1038059	428393	-609666	-58,73
4110 Återbetalning av industrilån:	255521	90000	90000	80 000	-10000	-11.11
4111 Återbetalning av lokaliseringslån	255521	90000	90000	80000	-10000	-11,11
4120 Återbetalning av jordbrukslån: 4122 Återbetalning av statens avdik-	28502	38 771	27415	29038	1623	5,92
ningslån	8	5	5	2	-3	-60.00
4123 Återbetalning av lån till fiskeri-
näringen	28494	38 766	27410	29036	1626	5,93
4130 Återbetalning av övriga närings-
lån:	695869	144353	920644	319355	— 601289	— 65,31
4131 Återbetalning av vattenkraftslån	265	276	276	248	-28	- 10,14
4132 Återbetalning av luftfartslån 4133 Återbetalning av statens lån till	197	0	206	0	-206-	-100,00
den mindre skeopsfarten	10961	20000	11000	4200	-6800	-61,82
4135 Återbetalning av skogsväglån 4136 Återbetalning av övriga närings-	114	57	84	57	-27	-32.14
lån. Kammarkollegiet	510041	105 000	242 628	102 600	-140028	-57,71
4137 Återbetalning av övriga närings-
lån, Lantbruksstyrelsen	1 551	1 750	950	950	0	0,00
4138 Återbetalning av tidigare infriade
statliga garantier	172 740	17 270	665 500	211300	-454200	-68,25
4200 Återbetalning av bostadslån
m. m.:	2 042159	6001300	3008 467	4008467	1000000	33,24
4212 Återbetalning av lån för bostads-
byggande	2 033 704	6000000	3000000	4000000	1000000	33,33
4213 Återbetalning av lån för bostads-
försörjningen för mindre bemed- lade barnrika familjer	507	800	507	507	0	0.00
4214 Återbetalning av övriga bostads-
lån, Boverket	7 948	500	7 960	7 960	0	0,00
4300 Återbetalning av studielån: 4311 Återbetalning av statens lån för	1918 895	2 094050	2008650	2197150	188 500	9,38
universitetsstudier	136	150	150	150	0	0.00

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

	1989/90	1990/91	1990/91	1991/92	Förändring
Inkomsttitel					1990/91-1991/92
	Utfall	Statsbudget	Prognos	Prognos	Belopp Procent

4312 Återbetalning av allmänna stu- dielån 4313 Återbetalning av studiemedel	5 923 1 912836	5 500 2088 400	5 500 2003000	5000 2192000	-500 189000	-9,09 9,44
4400 Återbetalning av energisparlån:	256881	300000	300000	300000	0	0,00
4411 Återbetalning av energisparlån	256 881	300000	300000	300000	0	0.00
4500 Återbetalning av övriga lån: 4511 Återbetalning av lån till personal	206993	137850	134300	129031	-5 269	-3,92
inom utrikesförvaltningen m.m.	8	0	0	0	0	0,00
4513 Återbetalning av lån för kommu-
nala markförvärv	143	0	150	150	0	0,00
4514 Återbetalning av lån för student-
kårlokaler	102	150	102	102	0	0,00
4515 Återbetalning av lån för allmän-
na samlingslokaler	6 877	6000	6 890	6 890	0	0,00
4516 Återbetalning av utgivna startlån
och bidrag	9 850	10000	9000	9000	0	0,00
4517 Återbetalning från Portugalfon-
den	5 788	0	100	100	0	0,00
4519 Återbetalning av statens bo-
sättningslån	419	700	700	200	-500	-71,43
4521 Återbetalning av lån för inven-
tarier i vissa specialbostäder	319	1000	318	318	0	0,00
4525 Återbetalning av lån för svenska
FN-styrkor	74279	75000	70000	70000	0	0,00
4526 Återbetalning av övriga lån	109 208	45000	47040	42 271	-4769	- 10,14
5000 Kalkylmässiga inkomster:	3 377 269	2342477	3533517	2842 300	-691 217	-19,56
5100 Avskrivningar och amorteringar: 5110 Affärsverkens avskrivningar och	1708593	2 046 298	2696517	1963300	-733217	-27,19
amorteringar:	785000	1085000	1428950	1035 000	- 393950	-27,57
5113 Statens järnvägars avskrivningar	0	0	0	0	0	0,00
5115 Affärsverket FFVs amorteringar 5116 Statens vattenfallsverks amorte-	50000	50000	197 600	0	-197 600-	-100,00
ringar	735000	1035 000	1 231 350	1035000	-196 350	-15,95
5120 A vskrivningar på fastigheter:	347241	393 000	361000	361000	0	0.00
5121 Avskrivningar på fastigheter 5130 Uppdragsmyndigheters komple-	347 241	393000	361000	361000	0	0,00
mentkostnader:	106 687	130000	110000	110000	0	0.00
5131 Uppdragsmyndighetersm.fi.
komplementkostnader	106687	130000	110000	110000	0	0,00
5140 övriga avskrivningar:	469665	438298	796 567	457300	— 339267	— 42,59
5141 Vägverkets avskrivningar 5143 Avskrivningar på ADB-utrust-	105 936	0	364287	0	-364287-	-100,00
ning	315627	393 265	396 400	424000	27 600	6,96
5144 Avskrivningar på förrådsanlägg-
ningar för civilt totalförsvar	48 102	45033	35 880	33 300	-2 580	-7,19
5200 Statliga pensionsavgifter, netto:	1612 253	247000	785000	879000	94000	11,97
5211 Statliga pensionsavgifter, netto	1 612253	247000	785 000	879000	94000	11,97
5300 Statliga avgifter:	56423	49179	52000	0	-52 000-	-100,00
5311 Avgifter för företagshälsovård	56423	49 179	52000	0	-52 000-	-100,00
SUMMA INKOMSTER	401552 544	424405314	440840 222	434208820	-6631402	-1,50

Bilaga 1.3

Vissa tabeller
rörande den statsfinansiella
utvecklingen, m.m.

Un
r-

© Os TT		Os cn r-
Cl	rn	Tt
r*	0©

Prop. 1990/91:100

Bilaga 1.3

Tt
c-

m
c-

Cl
r-
os

cl
r-

c-
os

o
r-

0©

s©

© cn 0©	£ TT	O r- un
v—4	•c	un
ir,	un	un

cn s©	OS s© Cl	cn un so
un	0©	00
■’T	TT	tT

C1
ci

Tt
o

S©
r*n

oo
oo
cn

Tabell 1. Statsbudgetens utveckling 1966/67-1991/92

(Milj, kr.)

c-
SO

s© r- o
—< TT Os
TT CC —’

cn s© so
r*n r*n m

TT
F"

F"
r*n

r*n

m	00	TT	un	un	Tt	m	1
r~-	Os	OO	s©	s©		oo	1
C1	s©	■— c*n		Cl	os	m
	o	oo		0©	Cl		B
		Os	Cl	ös	00		B
+	1		ci	ci		+	i
f-	cn	cn	s	Os		00	£
tT	©s	oo	s	QC	00	Tt	£
	r*n	o i	ci	QC	Cl	00	un
	Os	oo		r-'	o		8
		Os	Os	K	m		8
	₍			ci	m	+

SO	un	cl		TT	Cl	Cl	r*n
r-	o	00	f*n	s©	00	Tt	en
Tt	ci				00	Cl	o
	s©	oo	r>	un	r»	—4	$
		OS	s©	r*n	Os		$
1	1			ci	Cl	1	1
cn		,	87	0©		un
r-		00	87	cn	cn	un	un
		o	Cl	Cl	O	Tt	ös
	r*n	0Ö	un	un	F-		Os
		os	un		r*		un
i	!			ci	Cl	+	i
tT	Cl	O		un	§	00	TT
OO	r*n	00	Os	r>	§	un	00
cn	S©	OS	TT	TT	Tt	O	OS
	Cl	c-	ci	Cl	SO		Os
		Os	cn	00	m		TT
i	i				Cl	+	i
un	r*	Os	3		cn	3	0©
c-		r-	3	TT	00	3	C'
	0©	00	s©	f*n	c-	Cl	s©
	p*n	r-	Os	0©	Tt		0©
		Os		un			1
+	i				Cl	¹	1
ri	00	00	f*n	ci	f-		os
r-	-t	c-		OS		so	t"
	S©	t—	i-H	ci	Tt	Os
	ci	c-	Cl	C-	—■>		un
		OS	F-H	cn	00		rq ■
4-	■					+	rq ■
r-		c-	O	un	un	o	TT
un	cn os	C- SO	s© r*n	3	s	o	§
	Cl	F"	TT	TT	00		o
		OS	O		un		fH
4-	i					+	1
3		SO	TT	0©		sO	TT
3	cn	r-	cn	un	on	Cl	Cl
	s©	un	©S	s©	m	Tt	t"
	-<	r- Os	r*n ©S	S;	so cn		cn
+	•					4-	i

0©	s©	so	8	i	00
Cl	Cl	Cl	8		OS
Os	un	O	un		un
TT	un		Tt
un	un	un
TT	TT	Tt			i
OS	r>	r-			0©
TT	un	un			©
Os	un	un	o		s©
r*	o	—i	Os		Cl 1
C*n TT	3	cn Tt			Cl 1
un	TT	Tt	8		OS
©	©s	Os	8		oc
TT	©	un	un		s©
TT	un	Os	un
Cl	Cl
TT	TT	Tt			1
cn	©			00	cn
un	TT	Os		Tt
un	T-H	00		Cl	TT
O	s	c- Os			cn
TT	r*n	cn		4-	4-
r>.	s	so		SO
	s	Cl		cl	©
r*	S©	so
r-	©s	Os			QC
S©	TT	Tt
cn	r*n	cn		i	4-
Cl	Os	sO			r*
un	3	un		00
un	3	00
Cl	s©	so			TT
<*n	cn	cn
c*n	cn	m		¹	1
un o	3	§		O r->	s©
tH	Cl	Os		Cl
©	•/n	Tt			un
n	cn	cn
f*n	r*n	cn		4-	i
Os				o	Cl
Os	§?	Tt		Tt	©
O	§?	Cl		cn	Q©
un	p-f	cl			s©
	Cl	Cl			TT
Cl	r*n	cn		>	i
s©	s©	Cl		Tt	©
©s	cn	cc		Tt	TT
un		Cl			un
o	Os	c-			00
s©	Cl	Os			©
Cl	r*n

1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1.3

c*C

Os Tt

WC Tt

J© O —

so rc

Tt Tt

wc mc

CM CM

'C —■

O rc

S©

Os Os

Crj _< 00

rc cm

so Tt

—* CM

—< rc

SO sO

O\ Tt

r- cm

<5/

•—<

wc cl

••x 3 rc

oo o

s©

OO cl

s©

r->

ci —

cm rc

rc cm oo

s©

CM O

-sr

F-

SO Tt

MC Tt

— CM

Os Cl

—< 00

O Tt rc
x o oo

Sf > c

m
»o

r- r-
OO Tt

Cl
t-

cl
oo

wc
oo

CM
rc

Os rc
Os os

Os
rc

SO
f*C

Tt
00

(M
r~

Cj?⁰¹"

f*C

•X

3§

C- —<

ci c- r-

<*>

rc rc

X7S Cl

M-

rc rc

00 — o

M-

Q rc
Os OO

£}

00 o

fc o o

f*C

C-

wc Tt

S© MC —

C*C

O sO

O cl

o so r-
QICCC

r- —

Cl Os

wc WC

F- —<

MC — WC

’**

oo Tt
sO sO

£>

Tf Tt

'St

C-

WC Tt

s©

oo r-

o. SO

SO WC
rc o f
CM Cl Os

©s
wc

— Os
C*C C-

Tt
Cl

tx
mc

cl
t^-

mc so

—

—<

F" C l

J*c so rc

°c

S©

r-> Tt

—i

mc Tt

tX Tt —

—i

f*C

«rc

wc r-

CM CM

tx Cl MC

s©

r- ci

SO so

00 Tt Tt

O so

C-

rc —<

'CMC1C

rc Tt

Cl c-

e> o cm r-

'st

wc rc

C*C

wc rc

'■'T

Prop. 1990/91:100

Bilaga 1.3

Tabell 2. Statsbudgetens realekonomiska utveckling 1979/80-1989/90

Milj, kr., löpande priser.

Os
c-
os

O	O O O			O	O O O	O	O	Q °	O O O		O
00	Cl		MC	X	MC —< Tt	O]	MC		© wc	Tt —’
	00 S0 00			00	Tt wc Os	"T	Cl	CC WC	C) o	r~ Tt	“X
	Cl SO			r-	MC Cl Cl	tx	Os	C- O	00 Tt	OS Tt	tx
OS	Tt		cc	K	SO MC —	't	wc	Tt Tt	Tt rc		•X
				CM		**•<
O f*C	8	o 00	8	O s©	q o o Cl cc	8	8	o o r- —■	? ° Cl Tt	88
	Os	Tt so			oo O C-	S©		— rc	tx t-<	—< Tt	Os
	OO		SO	•D	Q Os —	Tt	wc	WC Tt	tx OS	C- —	•X
S©	cc	O cl		cc	Tt —	oc	wc	Tt rc	CJ —.		•X
				CM		©<
g	o Cl	8	O r-	O Tt	888	O "c	888		b ^Tr	88	i
CM	Tt	Tt	Tt	CM	— t- Tt		OO	oo r-	tx Tt	rc os	O\
ID	sO	00	O	>D	sO wc O	O	Os	00	rc oo	Tt	Tt
•D	cc	Os	CM		WC Tt —	C)	Tt	Tt CM	Cl —		x,
				CM
g	8	O	8	O r-	O O O -Tt >	g	O 00	3258		O O oo rc	£
Tt	Os	Os	MC	Tt	oo — SO	Tt	Tt	—• Os	MC F"	t»	tx
CM	SO	00	S0	CM	cl rc Os		T-H	SO Tt	Tt Cl	r-H	CM
CD	cc	C-		00	W) Tt	T	Tt	rc ci	—		X

OS Cl
c- oo
Os vi

OO -"T

oOfrOxOfrfrfrClxö
xOfricicifrivior-o
rrc~—■■'©vifrxofriTi

onciO'--oonn
cifr7i7i\©x©7i7i7i

OO	fri	fri	Cl	—	—	—	—	o	o	©	©
oo

©	>zi		VI	r-	r-	c*	Os	Os	fri	cl	c-
C-	O	Cl	fri	Cl	'T	X©	oo	•71	Cl	Q	x©
oo		c-	VI	frt	Os	O	T	Cl	—•	©	VI
-fr^-	cl	x©	Cl	_■	Cl	Os	O	OO	O	fri	fri
	fri	'T	x©	oo	O	fri	Cl	n		O	00

Prop. 1990/91:100

Bilaga 1.3

Tabell 3. Statsskulden vid slutet av budgetåren 1978/79 - 1989/90 m.m. (Milj.kr.)

ccoxOxOfrfrxOfrxOTifrri
\or~-c-x©x©ciooosOOxcivi

frifrxocfrTifrOccoonco

frfrfr-cfrr-socicifrfrxo
O— f^CO-txOCOOCIOOCO
o~>-ermC'Or^ooooOoo
ooQwioofrs©—•.—Tifrfrci
—• — — ci ci fr» fri m ci ci ci

vifrifrifrifri00 00OOOOO
— — O \O n ci ci ci ci - n m
x©vicicifrifrifrifrifrifri

Cl Cl--

O O — frixOrj-xovifricioooo
— — ci ci cl ci ci ti ti ti ti fr

r-r-cioooo — r"
fri fri © c- oo Ox O

r-
fri
+

vi o
cl —
4- +

os fr»

vi oo c n oo co (?o O\ cl
cl co c -t ro — vi os -fr fri fri »ti
OfriooOcifri-^-ooosOxOsoo

os oo c- o — Os — n fr Os co ©
oo o —^OcootT/coOTn

OOOOOOwlO^T)» — CIO
oooo©ooclfrivi—frci — vi
O O Os © fri © fr O cl © c fr
os ci ci os r- ci o © O\ r- o ci
n O ti -•oootnaxQOsoooo
- — ci m t -t 71 71 £ Wl 71 71

Os o —• cl m -t 71 co fr O

c-ooooooooooooooooooooo>

OOOxO—Clfr1frvi©r~-oOOS
r^r-oooocooooooooooooooo
OsOx^OsOsOsOxOxOsOsO»^

4) cOQcifrxÖTiOfrciCTn

U fri © Ox © OO —■ fr 71 71 QQ CO

— fri -fr — Cl O — 71 Os O O O

50 Cl — VI fri — — — Cl —

■O + + + + +,+.....

-C

, M Cl O 0O fr - fri \O 71 C fr xO
o» fr Q oo — fri — ci Ti n ci Q ti
t- »OcocOriXTicixOfrci

“ CinQxOfr-TlsOO^—fr-fr
-3 frii/i©©oor~c»fri — —>
04)+ + + + + + + + +, , ,

-2 frO-clrifrTi^froOfrO
q C-OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOx
:«S oo Os Q —•ClCifrTixOfrcofr
u r-r^oooooooocooooooooooo
;© frfrfrfrfrfrfrfrfrfrfrlfr

Innehåll

Finansplanen

1 Den ekonomisk-politiska strategin i sammanfattning

2 Den ekonomiska utvecklingen

3 Europa-politiken

4 Stabiliseringspolitiken

5 Tillväxtpolitiken

6 Budgetpolitiken

7 Slutord

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92 36

2 Underliggande budgetutveckling 44

3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring 44

4 Rörlig kredit 46

5 Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret 1991/92 46

6 Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för

ADB- och kommunikationsutrustning 48

7 Finansiell styrning av statsförvaltningen 50

8 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för

budgetåret 1989/90 62

9 Lönenivån i anslagsberäkningarna 66

Hemställan

Bilagor

Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget

Bilaga 1.2 Utdrag ur RRV:s inkomstberäkning

Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfmansierade
utvecklingen, m.m.

1 Riksdagen 1990/9!. 1 saml. Nr 100. Innehål!

Regeringens proposition

1990/91:100 Bilaga 2

Civildepartementet

Utveckling av offentlig sektor

Gemensamma frågor

».♦.4tA4

I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

Bilaga 2 till budgetpropositionen 1991

Utveckling av offentlig sektor

Gemensamma frågor

Prop.

1990/91:100

Bil. 2

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till budgetpropositionen 1991

Bilagans huvudsakliga innehåll

I bilaga 2 behandlas frågor om utvecklingen av den offentliga sektorn.

Inledningsvis redovisas de allmänna utgångspunkterna för regeringens
arbete med att utveckla den offentliga sektorn.

Vidare lämnas en redogörelse för olika utvecklingsinsatser inom den stat-
liga och den kommunala sektorn.

Reformarbetet inom den statliga sektorn får också konsekvenser för den
statliga administrationen. Ett treårigt program skall genomföras där den
statliga administrationen genom strukturella förändringar reduceras med
10%. En del av dessa förändringar redovisas i bilagan.

Verksstyrelsernas befogenheter och ansvar skall utredas, bl.a. mot bak-
grund av att ansvaret för en ledamot av en sådan styrelse för närvarande är
oreglerat. Inom ramen för den nya budgetprocessen genomförs en första
fördjupad prövning av vissa myndigheter. Åtgärder aviseras för att effekti-
visera den årliga revisionen. En översyn av konkurrensutsatt affärsverksam-
het hos förvaltningsmyndigheterna skall göras. Syftet är att utveckla rikt-
linjer för val av verksamhetsform för sådan verksamhet.

Konkurrensutredningen (C 1989:03) skall i sitt fortsatta arbete med att se
över bl.a. statliga regleringar uppmärksamma frågan om alternativa verk-
samhetsformer i den offentliga sektorn.

Inom den kommunala sektorn har ett särskilt förnyelseprojekt startat i
Örebro län, i samverkan mellan civildepartementet och samtliga kommu-

ner, landstinget och länsstyrelsen. Förslag till lagstiftningsåtgärder har lagts
fram för att på försök möjliggöra en ny organisation for hälso- och sjukvår-
den, den s.k. Dalamodellen. För att ytterligare fördjupa kontakterna mellan
företrädare för regeringen och ledningarna för de båda kommunförbunden
har stat-kommunberedningen ombildats. Ett arbete har inletts för att belysa
utvecklingen av produktivitet och effektivitet i den kommunala sektorn.

Regeringen avser att presentera ett förslag till ny kommunallag som syftar
till att underlätta förändringsprocessen i kommuner och landsting. Frikom-
munförsöket kommer att utvärderas.

Avslutningsvis behandlas regeringens arbete med regelreformering och
delegering, d.v.s. arbetet med att dels begränsa antalet regler och höja reg-
lernas kvalitet, dels delegera beslutanderätten i förvaltningsärenden från
regeringen till domstolar och andra myndigheter.

Till protokollet i detta ärende har förts två bilagor, nämligen en samman-
ställning från statsrådsberedningen om resultatet av regeringens arbete med
regelreformering och delegering samt en sammanställning från civil-
departementet om regelbeståndet och regelregistreringen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

1 Allmänna utgångspunkter

Den offentliga sektorn har expanderat i snabb takt. Det har kunnat ske
genom ökade skatteinkomster till följd av höjda skattesatser och en snabb
ekonomisk tillväxt. Sedan början av 1960-talet har de offentliga utgifterna
fördubblats som andel av BNP. Skattetrycket har nått en sådan nivå att
det måste sänkas. Dessutom har tillväxttakten i samhällsekonomin succes-
sivt avtagit. 1 år finns det risk för att den ekonomiska tillväxten helt uteblir.

Under 1980-talet har vi kunnat bevittna den kanske längsta samman-
hängande högkonjunkturen hittills. Samtidigt har dock de svenska priserna
och lönekostnaderna ökat snabbare än i våra konkurrentländer. Det har lett
till en successivt urholkad konkurrenskraft för industrin och en tilltagande
oro över den svenska ekonomins utveckling. För att komma tillrätta med
problemen krävs en snabbare ökning av produktiviteten och att kostnads-
ökningarna dämpas. Det är mot denna bakgrund nödvändigt att föra en
stram finanspolitik med direkta besparingar och omprioriteringar av de
offentliga utgifterna. Utgiftstrycket måste sänkas för att på sikt möjliggöra
en sänkning av skattetrycket.

Den förnyelse av den offentliga sektorn som utvecklingen kräver bör
bedrivas från vissa grundläggande utgångspunkter.

Välfärdspolitikens mål ligger fast. Sjukvård, skola och barnomsorg skall
vara tillgänglig för alla på ett likvärdigt sätt. Alla skall ha rätt till trygghet vid
ålderdom, handikapp och sjukdom. Den offentliga sektorn skall finansieras
solidariskt.

Den offentliga sektorn skall bidra till en stark samhällsekonomi. Utbild-
ning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall utformas till nytta för
såväl den enskilde individen som för ekonomins utveckling i stort. Arbets-

linjen skall vara vägledande vid utformningen av socialförsäkringen. För- Prop. 1990/91: 100
värvsarbete skall underlättas av en väl utbyggd barnomsorg. Bil. 2

Utgiftsexpansionen måste dämpas. För att tillgodose nya eller ändrade
behov krävs att resurser i ökad utsträckning frigörs inom den offentliga
sektorn. Detta måste ske genom såväl omprioriteringar som effektivise-
ringar. Det innebär bl. a. att åtgärder måste vidtas i transfereringssystemen
för att minska takten i utgiftsökningarna. Utrymme kan därigenom skapas
för nödvändiga samhällsinvesteringar i t. ex. vägar och järnvägar. Vidare
måste kommunernas och landstingens verksamheter anpassas till vad som
långsiktigt kan finansieras utan skattehöjningar.

De offentliga verksamheterna måste anpassas till lokala förhållanden
och enskilda medborgares behov och önskemål. Det innebär en fortsatt
decentralisering och delegering samtidigt som detaljregler avskaffas. Där-
igenom ges de verksamhetsansvariga större utrymme för anpassningar till
medborgarnas önskemål.

Från dessa grundläggande utgångspunkter bör förändringsarbetet inom
den offentliga sektorn drivas vidare enligt följande riktlinjer.

Omprövning av verksamhet

Den offentliga sektorns utbyggnad har skett för att tillgodose medborgar-
nas behov av trygghet och service. I ett föränderligt samhälle är det naturligt
att regelbundet pröva om verksamheterna uppfyller de mål och löser de
problem som de byggts ut för. Med det nya statliga budgetsystemet har
regeringen skaffat sig ett viktigt instrument för ett sådant arbete. De om-
prövningar som kommer att krävas måste dock ske på såväl statlig som
kommunal nivå. Utgångspunkten för omprövningarna måste vara att kär-
nan i den offentliga sektorn i första hand skall värnas — rättsväsende, för-
svar, omsorg, vård, utbildning och ekonomisk trygghet vid ålderdom, han-
dikapp och sjukdom. Det hindrar inte att förändringar och effektiviseringar
måste ske även inom dessa områden.

Nya finansieringsformer

Nya finansieringsformer skall sökas för den offentliga sektorn. Förnyel-
sen av infrastrukturen är en nödvändig förutsättning i arbetet med att
stärka svensk konkurrenskraft. Utbyggnad och vidmakthållande av infra-
strukturen innebär stora kostnader. Medel för dessa investeringar kommer
inte i sin helhet att kunna tillföras via statsbudgeten. Därför måste medfi-
nansiärer sökas. Det är också rimligt mot bakgrund av att investeringarna i
infrastrukturen ofta ger fördelar för berörda branscher, företag samt kom-
muner och landsting.

De avgifter som medborgarna betalar för samhälleliga tjänster måste
prövas kontinuerligt. Avgifter kan användas i två syften: dels för att bidra
till finansieringen av verksamheten, dels för att styra inriktning och om-
fattning. Avgifternas nivå bör prövas mot bakgrund av såväl de samhälls-
ekonomiska förutsättningarna som förändringar i medborgarnas inkomst-
förhållanden. Den grundläggande principen att ingen skall behöva avstå

från vård, omsorg och utbildning på grund av begränsad betalningsförmåga Prop. 1990/91: 100
ligger dock fast. Bil. 2

Ökad konkurrens

Den offentliga sektorns verksamheter utsätts i dag sällan för konkurrens. I
verksamhet som inte är konkurrensutsatt finns inte samma effektiva spär-
rar mot kostnadsökningar, m.m. Den offentliga sektorn måste därför
utsättas för mer marknadsliknande förutsättningar. Det innebär att
producent- och beställarrelationer bör utvecklas. Entreprenader och upp-
handling bör prövas systematiskt i den offentliga verksamheten. Det skapar
utrymme för alternativa produktionsformer och olika lösningar. Entrepre-
nadverksamhet låter sig väl inordnas inom ramen för den generella välfärds-
politiken.

Minskad byråkrati

Byråkrati och detaljstyrning av verksamheterna skall minska. Uppbygg-
naden av viktiga verksamheter i den svenska välfärden, t. ex. utbildning,
har krävt samordning, enhetlighet och pådrivande instanser. Därför har
betydande administrativa resurser och regelverk byggts upp. Detta upp-
byggnadsskede är i huvudsak genomfört. Nu krävs flexibilitet, ompröv-
ning och anpassning till lokala förhållanden. Därför måste beslut och
ansvar delegeras till den personal som arbetar närmast användarna av
olika verksamheter. Det kräver att målen för verksamheterna preciseras
och att uppföljnings- och utvärderingssystem utvecklas. Det innebär att
byråkratin kan minska, administrationen skäras ned, beslutsvägarna kor-
tas och antalet styrande regler minska.

Ökad valfrihet

Medborgarnas möjlighet att välja mellan olika alternativ skall öka. En
ökad valfrihet gör att medborgarnas individuella önskemål kan tillgodoses

1 ökad utsträckning. Beslutsfattarna får också signaler om vilka verksam-
heter som fungerar bra och vilka som fungerar mindre bra. Alternativa
verksamhetsformer som entreprenader och kooperativ ger ökade förutsätt-
ningar för en reell valfrihet. Det kan därför bidra till en högre grad av
måluppfyllelse i den offenliga sektorn. En ökad valfrihet bör kompletteras
med s. k. brukarinflytande för dem som utnyttjar offentlig verksamhet.

2 Den offentliga sektorn i ett internationellt
perspektiv

Jämfört med de flesta andra länder har Sverige en stor offentlig sektor. De
offentliga utgifternas andel av BNP är högre än i vår omvärld. Även den
offentliga konsumtionens andel av BNP är högre än i något annat OECD-
land. Skillnaderna inom OECD är dock avsevärda.

Den offentliga sektorns omfattning, struktur och utvecklingstendenser Prop. 1990/91: 100
varierar avsevärt mellan olika länder. Möjligheterna att göra meningsfulla Bil. 2
jämförelser och analyser försvåras dessutom av tillgången på jämförbar
statistisk. Det gäller inte minst i vilken utsträckning socialförsäkring och
transfereringar ingår i den offentliga sektorns utgifter. När det gäller de
västerländska industriländerna ger OECDs material vissa möjligheter till
jämförelser.

År 1960 var de offentliga utgifterna i Sverige ungefär av samma omfatt-
ning som i övriga OECD-området. Under de följande två årtiondena växte
de offentliga utgifterna i Sverige snabbare än i samtliga övriga länder och i
början av 1980-talet nåddes maximum, 66 % av BNP. Därefter har tillväx-
ten i de offentliga utgifterna varit lägre än BNP-tillväxten. I OECD-
Europa och i de övriga nordiska länderna har de offentliga utgifternas
andel av BNP fortsatt att öka, men i lägre takt under 1980-talet än tidigare.
Under större delen av 1980-talet har således skillnaderna minskat mellan
Sverige och övriga OECD-länder i Europa.

Offentliga utgifter i procent av BNP 1960—1988

E3 Sverige

0 Övriga Norden

□ OECD-Europa

Källa: OECD

Den offentliga konsumtionen är den del som vuxit snabbast. Transfere-
ringarna har också vuxit snabbt i förhållande till BNP, men inte avsevärt
snabbare än i andra länder. Transfereringarnas andel av BNP är numera
endast något högre i Sverige. Transfereringarna till den privata sektorn är i
flera länder högre än i Sverige. De offentliga investeringarnas andel av
BNP har successivt minskat och ligger numera på en lägre nivå än i OECD-
Europa och de övriga nordiska länderna.

Offentliga utgifter i procent av BNP 1988

□ Transfereringar

E3 därav socialförs.

E3 Konsumtion

■ Investeringar

Källa: OECD

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Danmark och Norge har i likhet med Sverige höga offentliga utgifter,
medan Finland ligger på en lägre nivå än många andra länder i Europa.

Den offentliga konsumtionen utgör i vårt land 26 % av BNP jämfört
med ca 22 % för de övriga nordiska länderna och ca 19 % som genomsnitt
för Europas OECD-länder. Danmark ligger på samma nivå som Sverige,
medan Norge och Finland endast ligger något över nivån i OECD-Europa.

Andelen offentligt anställda är högst i Sverige, men ligger på en hög nivå
även i Danmark och Norge.

Den främsta orsaken till Sveriges stora offentliga sektor är att vi valt en
generell välfärdspolitik med offentliga åtaganden. Till skillnad från flerta-
let västländer bedrivs nästan all vård, omsorg och utbildning i offentlig
regi. Fördelningspolitiska åtgärder är endast i begränsad omfattning be-
hovsprövade. En studie som gjorts om inkomstfördelningen i 7 st OECD-
länder (Review of Income and Wealth, 35, June 1989) visar att Sverige har
den jämnaste inkomstfördelningen oberoende av vilken indikator som
används. Transfereringar och skatter minskar enligt studien skillnaderna i
disponibel inkomst mer än i något av de andra länderna.

Det finns därutöver viktiga strukturella skillnader som delvis kan förkla-
ra de högre offentliga utgifterna. Den höga andelen äldre i Sverige kräver
en större satsning på vård och omsorg än i andra länder. De demografiska
förändringarna förklarar dock endast en del av de offentliga verksamheter-
nas expansion.

I bilaga 21 till långtidsutredningens (LU90) betänkande (SOU 1990:14)
Den offentliga sektorn ges ytterligare några förklaringar till de offentliga
utgifternas storlek. Om hänsyn tas till skillnaden i beskattning av transfere-
ringar, skillnaden i andelen äldre samt skillnaden i sjukvårdsfinansiering
nyanseras bilden av de svenska offentliga utgifterna. Några länder, Bel-
gien, Holland och Irland, får med dessa korrigeringar ett högre offentligt

utgiftstryck, men Sverige tillhör fortfarande länderna med de högsta of-
fentliga utgifterna.

Inte i något utvecklat industriland förvärvsarbetar båda föräldrarna utan-
för hemmet i så stor utsträckning som i Sverige. Förvärvsfrekvensen for
kvinnor är högre än i andra länder. Detta ställer krav på bl. a. barn- och
äldreomsorg.

De problem inom den offentliga sektorn, som diskuteras i Sverige finns
också i andra länder. I flera länder har underskott i de nationella budgetar-
na lett till krav på begränsningar av de offentliga utgifterna. Sätten att lösa
de offentliga resursproblemen varierar emellertid.

Det har skett förändringar i skattesystem och i statsbidragssystem till den
kommunala sektorn. Många kommuner i bl a Danmark, England och USA
har hamnat i kris bl. a. till följd av nedskärningar i statsbidragen.

I andra länder görs också ansträngningar att öka produktivitet och effekti-
vitet i den offentliga sektorn och försök görs att bygga in olika former av
marknadsmekanismer i de offentliga verksamheterna.

Problemen att mäta produktiviteten i offentliga verksamheter är bety-
dande. Det återstår att lösa en rad metodologiska problem för att produk-
tiviteten skall kunna mätas på ett tillfredsställande sätt.

De kostnads- och kvalitetsjämförelser mellan de nordiska länderna (det
s. k. KRON-projektet) som statskontoret genomfört tyder dock på att
resursåtgången for att producera offentliga tjänster i mitten av 1980-talet var
högre i Sverige än i de övriga nordiska länderna. Skillnaderna förklarades
bl. a. av högre personalinsats per serviceprestation och högre arbetskrafts-
kostnader. Dessa två faktorer förklarar dock inte hela kostnadsskillnaden,
utan andra kostnader eller skillnader i kvalitet måste finnas mellan län-
derna. Inom vissa verksamheter har en högre kvalitet kunnat påvisas.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

3 Den statliga sektorn

3.1 Den statliga förvaltningen

Några huvudpunkter

— Ett treårigt program genomfors där den statliga administrationen
skall reduceras med 10 %.

— Statsförvaltningens struktur utvecklas.

— Samverkan mellan offentliga myndigheter förbättras.

— Verksstyrelsemas ansvar ses över.

— Entreprenadlösningar stimuleras.

— Inom ramen för den nya budgetprocessen genomförs en första
fördjupad prövning av vissa verksamheter.

— Den årliga revisionen effektiviseras.

— Transfereringssystemen bör utvärderas återkommande.

— ADB-användningen effektiviseras.

— Regeringskansliets arbetsformer utvecklas.

Ett treårigt program för minskningen av den statliga administrationen

I regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekono-
min och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna redovisas ett flertal
åtgärder för att begränsa utgiftstrycket i den offentliga sektorn. Det gäller
både att minska utgifterna i nästa års budget och att på sikt minska
expansionen i existerande utgiftssystem. Detta måste bl. a. ske genom
strukturella åtgärder som både på kort och på lång sikt påverkar utgifter-
nas utveckling.

En av de åtgärder som redovisas i skrivelsen är att genomföra ett treårigt
program där hela den statliga administrationen genom strukturella föränd-
ringar skall reduceras med 10%.

Antal anställda i statsförvaltningen, exkl. affärsverken, 1000-tal

1970 1980 1985 1987 1989

198 254 248 247 246

Källa: Statistiska centralbyrån

Utgångspunkten för omställningen och minskningen av den statliga admi-
nistrationen skall vara en sektors- eller verksamhetsanalys av vilken också
slutsatser skall kunna dras för den statliga administrationens omfattning
och verksamhetsinriktning. Viktiga utgångspunkter för en sådan analys är
den ökade internationaliseringen, strävan mot en ökad avreglering och de-
centralisering.

Genom en övergång till resultatorienterad styrning ställs nya krav på de
centrala myndigheterna. En resultatinriktad intern styrning, med mindre
inslag av planering samt detalj- och regelstyrning, ger samtidigt utrymme

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

for en betydande delegering till regional och lokal nivå. De centrala myn- Prop. 1990/91: 100
digheternas storlek och uppgift måste anpassas till denna utveckling. Som Bil. 2
exempel på myndigheter som berörs av sådana förändringar kan nämnas
riksförsäkringsverket, riksskatteverket och rikspolisstyrelsen.

Den statliga detaljregleringen av de kommunala verksamheterna skall
minska. Det innebär att de statliga myndigheternas uppgifter måste ut-
vecklas från planering och detaljreglering till uppföljning och utvärdering.
Myndigheter som berörs är bl. a. socialstyrelsen, skoladministrationen och
den nya länsförvaltningen.

En annan viktig utgångspunkt i förändringsarbetet är att verka för en
ökad samverkan mellan olika myndigheter. Insatser från olika organ inom
ett visst område kan behöva samordnas. Aktuella områden är trafiksäker-
heten, näringspolitiken och miljön. På regional nivå innebär den nya
länsförvaltningen möjligheter till en förbättrad samordning och en ökad
effektivitet.

En högre grad av efterfrågestyrning bör tillämpas i den statliga administ-
rationen. Områden som berörs är lokalförsörjning, statistikproduktion, per-
sonalutbildning, medelsförvaltning etc.

Under 1980-talet har internationaliseringen kommit att påverka många
verksamhetsområden. Delar av den statliga administrationen, bl. a. de
näringspolitiska myndigheterna, måste nu mot denna bakgrund ses över
och reformeras.

Följande förändringar hör till dem som är aktuella redan nu. Regeringen
avseratt återkomma med ett samlat program i kompletteringspropositionen
våren 1991.

Inom justitiedepartementets område pågår f. n. en utredning av åklagar-
väsendet i syfte att göra verksamheten effektivare. En resultatorienterad
styrning med mindre inslag av detalj- och regelstyrning ger ett utrymme för
en betydande delegering till regional och lokal nivå. Under våren 1991
kommer frågan om strukturförändringar på domstolsverket och kriminal-
vårdsstyrelsen att tas upp med sikte på omställningar och minskningar. För
kriminalvårdsverket föreslås en besparingsplan för fem år.

Inom utrikesdepartementet har en särskild utredare tillkallats för att ta
fram underlag för beslut om vilka utlandsmyndigheter som bör komma
ifråga för nedläggning. Underlag för omprioriteringar tas också fram.
Vidare kommer förutsättningarna för att samlokalisera biståndsmyndighe-
terna att utredas.

När det gäller jorsvarsdepartementet kommer en särskild proposition att
föreläggas riksdagen i februari 1991. Då kommer bl. a. förslag om inrikt-
ningen av den framtida lednings- och myndighetsstrukturen inom försva-
ret att presenteras.

Förslagen i dessa avseenden syftar till att det under den kommande
försvarsbeslutsperioden skall kunna genomföras en minskning och om-
ställning av den statliga administrationen. Chefen för försvarsdepartemen-
tet kommer emellertid senare idag att föreslå att försvarets rationalise-
ringsinstitut avvecklas redan den 1 juli 1991 (bil. 6 till denna budgetpropo-
sition).

Inom socialdepartementets område kommer översyner att initieras som
bl. a. gäller socialförsäkringsadministrationen och socialstyrelsen.

Socialstyrelsen har ett funktionsansvar för den civila hälso- och sjukvår-
den, hälsoskyddet och socialtjänsten i krig. Överbefälhavaren har ett funk-
tionsansvar for den militära hälso- och sjukvården samt försvarsmaktens
hälsoskydd i krig.

För att uppnå rationaliserings- och effektivitetsvinster kommer en sär-
skild översyn att genomföras av hur socialstyrelsens uppgifter som funk-
tionsansvarig myndighet kan lösas framöver. I sammanhanget bör också
övervägas om det finns några samordningsvinster att uppnå vid en samord-
ning av hela eller delar av verksamheten vid socialstyrelsen med nuvarande
uppgifter av likartat slag hos försvarsmakten. En utgångspunkt bör vara att
funktionsansvaret för hälso- och sjukvård m.m. skall ligga kvar inom so-
cialdepartementets verksamhetsområde. Detta ökar förutsättningarna för
att beredskapsaspekterna skall beaktas inom olika delar och på olika nivåer
av det omfattande verksamhetsområdet.

Både AIDS-delegationen, som är knuten till socialdepartementet, och
socialstyrelsen initierar och bedriver med stöd av statliga AIDS-medel
informations- och utbildningsaktiviteter som syftar till att motverka
smittspridning. Genom en bättre samordning av de utåtriktade förebyg-
gande insatser, som bedrivs från socialstyrelsens och socialdepartementets
sida, bedöms kostnadsbesparingar vara möjliga.

För administrationen av socialförsäkringen är resursneddragningar inte
möjliga att uppnå genom marginella anpassningar eller allmän produktivi-
tetsförbättring. En översyn av socialförsäkringsadministrationen kommer
att genomföras med syfte att utforma en strategi för regelförändringar,
rationaliseringar och organisatoriska strukturförändringar.

Inom kommunikationsdepartementets område kommer omfattande ra-
tionaliseringar att göras inom vägverket under de närmaste budgetåren.
Vidare kommer transportrådet att avvecklas.

Trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation kommer att ses
över. Avsikten är att effektivisera trafiksäkerhetsarbetet.

Inom finansdepartementets område pågår en omstrukturering av skatte-
förvaltningen som förväntas ge riksskatteverket och ledningen för skatte-
förvaltningen i länen bättre styr- och ledningsmöjligheter, en mer flexibel
resursanvändning och ökade möjligheter till rationalisering. Förändringar-
na i organisation och arbetssätt på regional och lokal nivå är så genomgri-
pande att det är naturligt att också inleda en översyn av fördelningen av
arbetsuppgifter och ansvar mellan centralmyndigheten och den regionala
förvaltningen. Översynen kommer att omfatta all verksamhet som bedrivs
centralt, formerna för styrning, utveckling och drift av tekniska system etc.
Övergripande mål för översynen är decentralisering, utvecklad målstyr-
ning och besparingar.

Den nyligen genomförda skattereformen och det ökade intresset för
privatekonomin förändrar förutsättningarna för spardelegationens arbete.
Bl. a. kommer sparandet att gynnas i det nya skattesystemet samtidigt som
låntagandet kommer att missgynnas genom sänkningen av marginalskat-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

terna och förändringar i kapitalbeskattningen. Mot den bakgrunden före- Prop. 1990/91: 100
slås en avveckling av spardelegationen. Bil. 2

Inom utbildningsdepartementets område genomförs en kraftig minsk-
ning av den statliga skoladministrationen. Skolöverstyrelsen och länsskol-
nämnderna avvecklas. Ett stort antal arbetsuppgifter som den nuvarande
skoladministrationen har försvinner. En ny myndighet, skolverket, kom-
mer i huvudsak att ha till uppgift att svara for uppföljning, utvärdering och
att ta fram underlag och förslag till utveckling av skolan.

Ett förändringsarbete kommer att påbörjas avseende den grundläggande
utbildningen i högskolan (regeringens skrivelse 1990/91:50). Målen for hög-
skolornas och institutionernas verksamhet skall preciseras ytterligare och
resursfördelningen bör i större utsträckning än nu knytas till faktiskt upp-
nådda resultat. Högskolorna skall få större frihet att bestämma hur de vill
uppnå målen. Detta arbete kommer att göra det möjligt att minska
universitets- och högskoleämbetets och högskolornas administration.

Inom jordbruksdepartementets område förbereds omorganisationer som
leder till besparingar genom att ett jordbruksverk bildas samtidigt som
lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden upphör. Vidare kommer en
översyn av lantbruksnämnderna att ske bl. a. med syfte att överföra
rådgivningsverksamheten till näringen. En översyn skall också göras av
veterinärväsendet. Fiskeriadministrationen har setts över och förslag
kommer att föreläggas riksdagen som innebär besparingar genom effektivi-
sering, omorganisation och administrationsfÖrändringar. Besparingar görs
också bl. a. inom skogsvårdsorganisationen, på livsmedelsverket, statens
veterinärmedicinska anstalt, distriktsveterinärorganisationen, skogs- och
jordbruksforskningrådet och statens lantbruksuniversitet.

Inom arbetsmarknadsdepartementets område pågår bl. a. en översyn av
Stiftelsen Samhall. Ett uppdrag kommer vidare att lämnas till arbetar-
skyddsstyrelsen om att utreda möjligheterna att avgiftsbelägga viss för-
handsgranskning. Regeringen kommer också att i prop. 1990/91:69 om
arbetslivsforskningens organisation m.m. föreslå en översyn av arbetslivs-
centrum som innebär att antalet fasta forskningstjänster reduceras och att
den administrativa personalen minskas väsentligt i förhållande till dagens
nivå.

Utredningsansvaret i asylärenden avses föras över från polisen till sta-
tens invandrarverk. Invandrarverket får därmed ökade möjligheter att
samordna handläggningen av asylärenden så att handläggningstiderna kan
bli kortare.

Inom bostadsdepartementet planeras en översyn av administrativa styr-
medel inom bostadsförsörjningen. Vidare kommer en särkild utredare att
tillkallas for att se över länsbostadsnämndernas organisation, arbetsformer
och dimensionering med anledning av riksdagens beslut om en ny bostads-
finansiering. (Prop. 1990/91:34, BoU 4, rskr. 92)

En särkild utredare (Bo 1990:02) har tillkallats for att bl. a. överväga nya
organisations- och arbetsformer vid statens råd för byggnadsforskning,
pröva uppgiftsfördelningen mellan rådet och boverket respektive statens
energiverk samt föreslå de organisatoriska och andra åtgärder som kan
behövas. 13

Inom industridepartementet bedrivs ett utredningsarbete i syfte att sam-
ordna de verksamheter som statens industriverk, styrelsen för teknisk ut-
veckling och statens energiverk bedriver.

Den framtida omfattningen och inriktningen av versamheten vid nämn-
den för statens gruvegendomar bör bli föremål för ytterligare överväganden.

Inom civildepartementets område kommer det bl. a. att göras en översyn
av organisationsstrukturen inom polisväsendet. Målet for översynen bör
vara att föreslå de förändringar i fråga om organisation och uppgifter på
alla nivåer som behövs för att polisen skall kunna fungera effektivt. När
det gäller rikspolisstyrelsen bör översynen inriktas på att i högre grad
koncentrera styrelsens uppgifter på uppföljning och utvärdering.

De s.k. stabsmyndigheterna (främst statskontoret, riksrevisionsverket,
statens arbetsgivarverk och statens institut för personalutveckling) ses
fömärvarande över av en särskild utredare (C 1990:04). Denne kommer
att få tilläggsdirektiv som bl. a. innebär att en sammanlagd besparing av
administrationskostnaderna om minst 50 milj. kr. skall genomföras.

Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att se över den statliga
statistikens styrning, finansiering och samordning (C 1990:68). Samtidigt
skall förutsättningarna för den statliga statistikproduktionen klarläggas.
Denna översyn bör leda till betydande besparingar inom det statliga stati-
stikområdet när statistiken anpassas till en mindre reglerad statlig förvalt-
ning.

Inom länsstyrelserna genomförs under de två närmaste budgetåren be-
sparingar om minst 30 milj. kr. Ytterligare besparingar kommer senare att
aktualiseras.

Avregleringarna och internationaliseringen påverkar förutsättningarna
for flera myndigheters arbete. Uppgifterna och ansvarsförhållanderna när-
mar sig varandra. Det pågår översyner där det finns beröringspunkter. Ini-
tiativ kommer därför att tas till en översyn av vissa berörda myndigheters
verksamhetsområden for att precisera ansvarsgränser. Översynen skall
också ses som ett led i regeringens program for en omställning och minskning
av den statliga administrationen.

Inom miljödepartementet pågår en översyn av naturvårdsverket, som
skall avrapporteras under våren 1991 (M 1990:05).

Personalfrågorna i omställningen av den statliga administrationen

Omställningen av den statliga administrationen kommer att ställa krav på
både arbetsgivare och anställda. De som blir övertaliga eller berörs av
andra forändringskrav kommer att utsättas for påfrestningar. Ett stort
ansvar vilar därmed på dem som på olika nivåer skall ansvara for genom-
förandet av förändringarna. Det är angeläget att alla känner till och ut-
nyttjar de möjligheter till stöd som finns inom ramen för den statliga
personalpolitiken.

Sedan den 1 april 1990 finns inom staten ett trygghetssystem som gör det
möjligt att lösa övertalighetsfrågor på ett helt annat sätt än tidigare. Syste-
met är utformat med förebild från det trygghetssystem som finns inom
SAF-PTK-området. Trygghetssystemet innefattar ett trygghetsavtal, fon-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

derade medel om 350 milj. kr. som parterna på den statliga arbetsmarkna- Prop. 1990/91: 100
den har avsatt, samt en partsgemensam stiftelse, Trygghetsstiftelsen, som Bil. 2
ger råd och stöd och som ansvarar för användningen av de avsatta medlen.

Det nya trygghetssystemet bygger på tre förutsättningar. Den första är
att trygghetsarbetet skall ske lokalt med arbetsgivaren som ansvarig. Arbe-
tet sker i samverkan med bl. a. arbetsförmedling, utbildningsanordnare
och företagshälsovård samt med stöd från stiftelsen. Den andra är att
trygghetsarbetet bedrivs utan närmare regleringar eller restriktioner. Hän-
syn skall kunna tas till olika individers skiftande förutsättningar och
möjligheter. Den tredje förutsättningen är att ett framgångsrikt trygghets-
arbete förutsätter aktiv medverkan från den enskilde.

Enligt trygghetsavtalet dubbleras uppsägningstiden vid uppsägning på
grund av arbetsbrist, i förhållande till vad som stadgas i lagen (1982:80) om
anställningsskydd eller i kollektivavtal. Följande förmåner kan vidare
erbjudas vid uppsägning p. g. a. arbetsbrist:

— Täckning av kostnader för individuella trygghetsåtgärder som t. ex.

kostnader för utbildning, starta-eget, resor och logi.

— Inkomsttrygghetstillägg som i princip garanterar en tidigare lönenivå
vid nyanställning.

— Avgångsersättning som i princip ersätter skillnaden mellan kontant
arbetsmarknadsstöd och 85% av tidigare lön.

— Pensionsersättning. Övertalig arbetstagare som har fyllt 60 år har rätt
till ersättning som motsvarar den ålderspension som skulle ha utgått om
han eller hon haft rätt till ålderspension.

— Särskild pensionsersättning som motsvarar pensionsersättning och som
kan utgå under vissa omständigheter till arbetstagare som har fyllt 55
år.

Ansvaret för genomförandet av omställningarna vilar, som framhållits
ovan, på respektive myndighetsledning. Här bör också framhållas det
ansvar som statens arbetsgivarverk (SAV) har. SAV är den myndighet
som gentemot andra myndigheter har till uppgift att ge råd och stöd,
utbildning och information i frågor som rör strukturförändringar och
trygghet. SAV bör prioritera denna verksamhet och på ett aktivt sätt
svara mot de behov av stöd som omställningen kommer att skapa hos
de berörda myndigheterna.

I 1989 — 90 års avtalsrörelse har parterna avsatt 300 milj. kr. för
kompetensutveckling. Dessa medel ger både stora och små myndigheter
bättre förutsättningar att kunna genomföra de kompetensutvecklingsin-
satser som förändringarna kan komma att kräva. Även de möjligheter
till ett mer långsiktigt förnyelsearbete som de statliga förnyelsefonderna
erbjuder bör tas tillvara. Detsamma gäller för den förebyggande trygg-
hetsverksamhet, s. k. verksamhetsanknutna trygghetsåtgärder, som ad-
ministreras av Trygghetsstiftelsen och som innebär möjlighet till ut-
veckling för grupper, vilkas sysselsättning är hotad på sikt.

Statsförvaltningens struktur Prop. 1990/91:100

Ril 7

Den statliga förvaltningen måste anpassas till nya förutsättningar och ’
behov, i takt med ändrade förhållanden i samhället och i linje med den
resultatorienterade styrning som utvecklas.

En del förvaltningsgrenar har byggts upp som en enda rikstäckande
myndighet med regionala och lokala nivåer inom myndigheten. Andra
grenar har strukturerats med ett antal myndigheter med olika slags
hierarkiskt ansvar eller sidoordnat ansvar. I vissa fall saknas det klarläg-
gande föreskrifter från riksdagens och regeringens sida om hur förvalt-
ningsansvaret mellan myndigheter i en sådan myndighetsstruktur skall
vara fördelat. 1 verksinstruktionerna används ofta ganska obestämda ut-
tryck av typen tillsyn, kontroll, samråd, etc. I och med det kan ansvarsför-
hållandena också bli oklara eller också i praxis utvecklas efter riktlinjer som
inte övervägts närmare.

Självfallet måste uppbyggnaden av varje förvaltningsgren få sin prä-
gel av den verksamhet som skall bedrivas. Men det är naturligtvis
nödvändigt att uppbyggnaden av en förvaltningsgren, som omfattar
flera myndigheter med ett hierarkiskt eller ett sidoordnat ansvar, bygger
på genomtänkta principer vad gäller ansvars- och arbetsfördelningen,
för att bl. a. regeringens styrning och kontroll av myndigheterna skall
kunna ske på ett effektivt sätt.

En resultatinriktad intern styrning inom en förvaltningsgren, med
mindre inslag av detalj- och regelstyrning, bör ge utrymme för en bety-
dande delegering till lokal nivå. De centrala myndigheternas uppgifter
bör mot denna bakgrund koncentreras till samordning och uppföljning
av de verksamheter som ingår i en förvaltningsgren. Verksamheten på
den lokala nivån bör samtidigt stärkas och breddas och ev. mellanni-
våer inom förvaltningsgrenen slopas eller bantas kraftigt.

Regeringen och riksdagen måste också få bättre redovisningar och
bedömningar av uppnådda resultat för att kunna fatta beslut om resurs-
tilldelning och verksamhetsinriktning. För att regeringens uppföljning
av en förvaltningsgren skall kunna ske på ett effektivt sätt bör förvalt-
ningsgrenen kunna indelas i någon form av resultatområden, som kom-
plement till den organisatoriska indelningen.

Dessa allmänna riktlinjer bör vara vägledande vid bl. a. omställningen
och minskningen av den statliga administrationen.

Ett led i förnyelsen av den offentliga sektorn är att skapa en klarare
ansvarsfördelning mellan stat och kommun. Genom att skapa en
sammanhållen och samordnad regional statlig förvaltning underlättas
dialogen mellan stat och kommun och brytpunkten läggs så nära kom-
munerna som möjligt. Länsstyrelsernas ökade ansvar vad gäller upp-
följning och utvärdering av offentlig verksamhet skall ses som en del i
en sådan dialog. Det finns flera olika linjer i debatten om den regionala
nivåns utformning och om uppgiftsfördelningen mellan olika samhälls-
nivåer. Enligt regeringens uppfattning bör en sådan diskussion främst
koncentreras på frågan hur man bäst löser den offentliga sektorns ar-
betsuppgifter, skapar en bra service och en jämn fördelning av samhäl-

lets resurser samtidigt som verksamheten anpassas till de krav och
behov som ställs. Uppgiften att följa upp och utvärdera samverkande
insatser som delegerats till lokal nivå ligger i linje med länsstyrelsernas
ökade ansvar för en samordnad statlig dialog med kommunerna. En
viktig utgångspunkt för rollfördelningen inom samhällsorganisationen
är att ytterligare stärka den lokala nivån. I alla regioner finns skäl att
samverka över nuvarande länsgränser kring större insatser inom flera
områden.

Som framgår av följande sammanställning, som är hämtad från stats-
kontorets rapport (1988:23) Översyn av små myndigheter, finns det
inom de olika departementsområdena många små myndigheter, med
under 100 anställda.

Departements- område	Antal småmyndigheter fördelade efter personalstorlek
Departements- område	0	1-5	6-10	11- 20	21- 40	41- 60	61- 80	81- 100	To- talt
Justitie	6	1	3		2		1		13
Utrikes	6		1	2	2		1	1	13
Försvars	3	2	1	1	4	1	2	1	15
Social	4	3	7	10	4		4	5	37
Kommunika-
tions	4	2	1	1	1	1		1	11
Finans	13		2		1	4			20
Utbildnings	2	4	13	9	6	6	24	6	70
Jordbruks	1	2	2	1			I	1	8
Arbetsmark-
nads	5	3	1		1	1			11
Bostads	5		1					1	7
Industri	1	2	1	4	1				9
Civil	10	2			1			1	14
Miljö	4	3	1		2		2		12
Totalt	64	24	34	28	25	13	35	17	240

I många fall kan det vara svårt att genomföra större verksamhetsför-
ändringar och andra effektiviseringar i små myndigheter. Genom samman-
slagningar av myndigheter med liknande uppgifter inom t. ex. ett departe-
mentsområde bör ett effektivare kompetens- och resursutnyttjande och en
bättre styrning kunna åstadkommas. Vidare bör administrativa uppgifter
hos små myndigheter samordnas i så stor utsträckning som möjligt, bl. a. för
att öka flexibiliteten i resursanvändningen. På den regionala nivån spelar
länsstyrelserna en viktig roll för samordningen.

Samverkan mellan statliga myndigheter och mellan offentliga huvudmän

Den offentliga sektorn omfattar en mångfald myndigheter och andra
organ med varierande uppgifter. Förutom regeringskansliet finns det
närmare 400 statliga myndigheter. Var och en av de sammanlagt 307
primär- och landstingskommunerna omfattar olika nämnder och styrel-
ser som i sin tur styr ett stort antal sjukhus, skolor, daghem. En viktig
utgångspunkt för förnyelsen av den offentliga sektorn är att myndighe-
ter och andra organ bör samverka över myndighets- och sektorsgränser-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

Rättelse: S. 29 rad 36 står: mer marginell Rättat till: mer än marginell

na för att göra den offentliga förvaltningen mer serviceinriktad, mindre
resurskrävande och mindre beroende av indelningen i organisatoriska
enheter.

Offentlig service på lokal nivå administreras inte sällan av flera
huvudmän — stat, kommun och landsting. Den offentliga verksamheten bör
bedrivas utifrån en helhetssyn på människa och samhälle och en sådan
ansvarsuppdelning kan upplevas som irrationell från medborgarnas sida.
Problemen kan i vissa fall lösas genom ändrade ansvarsförhållan-
den. Det är därutöver nödvändigt att olika former för samverkan mel-
lan statliga myndigheter och mellan olika offentliga huvudmän utveck-
las, där t. ex. hela ansvaret för vissa uppgifter inom ett verksamhetsom-
råde, där ansvarsgränserna är överlappande eller näraliggande, läggs på
en myndighet eller en huvudman.

Genom samordning av lokaler, utrustning och personal kan den
offentliga verksamheten göras billigare. Ett exempel på ett sådant sam-
arbete över sektorsgränserna är det s. k. Sambruksprojektet. Det inne-
bär att stat, kommuner och landsting samarbetar inom verksamheter
som hittills skötts av varje enskild sektor for sig. Det är således frågan
om ett gemensamt utnyttjande av resurser inom den offentliga sektorn
och ett sätt att minska kostnader och ge bättre service åt medborgarna.
Bristande beslutsbefogenheter hos myndigheter utgör ofta ett hinder for
sådant sambruk. Regeringen har uppdragit åt statskontoret att kartlägga i
vilken omfattning lokala och regionala statliga myndigheter för närvarande
har ett eget budgetansvar m. m. for sin upphandling.

Regeringen avser inom kort att meddela föreskrifter om statliga myndig-
heters rätt att ta ut ersättning for varor och tjänster med utgångspunkt i
riksdagens riktlinjer (prop. 1989/90:100 bil.2, FiU 20, rskr. 204). Häri-
genom underlättas avsevärt samverkan mellan olika myndigheter.

Verksstyrelsernas befogenheter och ansvar

En statlig myndighet leds av en chef som har ansvaret för verksamhe-
ten. Verksstyrelsens roll i myndigheten är enligt verksförordningen
(1987:1100) att biträda myndighetschefen. Styrelsen skall härutöver
fatta beslut om myndighetens anslagsframställning, bokslut, RRV:s
revisionsberättelse samt föreskrifter som riktar sig till enskilda kommu-
ner och landstingskommuner. Styrelsen skall också pröva om myndig-
hetens verksamhet bedrivs effektivt och i överenstämmelse med syftet
för verksamheten.

Det formella ansvaret för en ledamot i en statlig styrelse är för
närvarande oreglerat. Det föreligger t. ex. inte något ekonomiskt ansvar
trots att ledamöter i statliga styrelser i vissa fall tar beslut i frågor av stor
ekonomisk betydelse.

Revisionsutredningen föreslår i rapporten (SOU 1990:64) Årlig revision
i statsförvaltningen att revisionsberättelsen skall lämnas till regeringen och
inte som för närvarande till myndigheten. Genom denna ordning blir det
regeringen som skall ta ställning till de åtgärder som revisionsberättelsen
kan föranleda. Det får i praktiken betydelse främst när berättelsen innehål-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

ler anmärkningar mot t. ex. myndighetens ekonomiska redovisning. RRV Prop. 1990/91: 100
har tidigare hemställt att regeringen utreder frågan om styrelseledamöters Bil. 2
ansvar. Frågan har också uppmärksammats av riksdagen som hänvisat till

RRV:s hemställan (FiU 1989/90:23).

Regeringen avser mot denna bakgrund att göra en översyn av verkstyrel-
sernas ansvar. Översynen bör också omfatta en utvärdering av den ordning
för styrelsernas uppgifter och sammansättning som beslutades år 1987
(prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226).

Alternativa verksamhetsformer

Enligt 11 kap. 6 § regeringsformen kan en förvaltningsuppgift överläm-
nas till bolag, förening, samfällighet, stiftelser eller individ. Om uppgif-
ten omfattar myndighetsutövning krävs stöd i lag. Vissa utvecklings-
projekt har genomförts eller påbörjats som syftar till att utveckla rikt-
linjer för användningen att andra verksamhetsformer än myndighet för
sådana förvaltningsuppgifter som omfattas av bestämmelsen i regeringsfor-
men.

RRV har i rapporten (1989:422) Stiftelser för statlig verksamhet bl. a.
gjort en kartläggning av totalt 201 statliga stiftelser och stiftelseliknande
organisationer. 57 stiftelser har staten som ensam stiftare. 126 stiftelser
är stiftelser med delat huvudmannaskap. Stiftelseliknande organisatio-
ner representeras i kartläggningen av 18 kollektiva forskningsinstitut.

Departement	Antal stiftelser
Justitie	3
Utrikes	6
Försvars	7
Social	1
Kommunikations	-
Finans	—
Utbildnings	69
Jordbruks	12
Arbetsmarknads	29
Bostads	—
Industri	67
Civil	1
Miljö/energi	5
Övrigt	1
Totalt	201

(Källa: RRV:s rapport 1989:422)

De aktuella stiftelserna har ett sammanlagt stiftelsekapital på 4,5
miljarder kr., varav staten tillskjutit 3,3 miljarder kr. Stiftelserna fick
budgetåret 1988/89 tillsammans knappt 5 miljarder kr. i anslag och
bidrag. Omkring hälften av stiftelserna har tillkommit under 1980-talet.

Två kriterier ligger till grund för RRV:s förslag till riktlinjer för

statens medverkan i stiftelsebildning, nämligen om den verksamhet 19

som skall bedrivas är av central betydelse for staten samt om det finns Prop. 1990/91:100

lämpliga alternativ till stiftelseformen för denna verksamhet. Stiftelse- Bil. 2

formen bör enligt RRV inte användas för verksamhet som är av så pass
central betydelse för staten att man vill stå ensam som huvudman, ha
det huvudsakliga finansieringsanvaret samt ha stora möjligheter till
insyn och direktstyrning. Myndighetsformen är det naturliga valet för
denna typ av verksamhet. I vissa fall kan bolagsformen övervägas, t. ex.

om det är fråga om konkurrensutsatt näringsverksamhet.

RRV anser att stiftelseformen kan användas för icke konkurrensutsatt
statlig verksamhet av central betydelse och varaktig natur där en förutsätt-
ning för att få till stånd och driva verksamheten är att huvudmannaskapet
delas med en eller flera parter. I dessa fall finns inga andra verksamhetsfor-
mer som på ett ändamålsenligt sätt medger ett delat huvudmannaskap för
verksamheten i fråga. RRV menar att de föreslagna riktlinjerna också bör
leda till och användas vid en omprövning av statens engagemang i befintliga
stiftelser. Detta får framför allt konsekvenser för de helstatliga stiftelserna,
då RRV:s förslag innebär att staten inte skall använda helstatliga stiftelser
för statlig verksamhet.

RRV:s rapport bereds för närvarande i regeringskansliet. Redan nu bör
dock några principer läggas fast.

Regeringen bör ha en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftelse-
form. Myndigheterna bör ej medverka som stiftare eller via statuter skaffa
sig ett avgörande inflytande över stiftelser. Endast vid ett partssammansatt
agerande där ingen annan verksamhetsform finns att tillgå kan stiftelseform
övervägas för statlig versamhet. Följande förhållanden bör dessutom före-
ligga:

— behov av ekonomisk samverkan med annan part

— behov av självständig framtoning

— verksamheten är väl avgränsad

Stiftelseformen bör dock inte tillämpas om versamheten

— helt finansieras av staten

— är av betydande allmänt intresse

— kräver omfattande styrning.

1 rapporten (1990:19) Entreprenad inom statsförvaltningen har stats-
kontoret redovisat en kartläggning av och lämnat vissa förslag om
användningen av entreprenader. Statskontorets kartläggning har omfat-
tat över 400 myndigheter. Av civila statliga myndigheter på central och
regional nivå, exkl. affärsverken, hade ca 70% under budgetåret
1988/89 någon form av verksamhet utlagd på entreprenad. De totala
kostnaderna för dessa verksamheter uppgick till ca 8,8 miljarder kr.
Lokalvård är den verksamhet som oftast läggs ut på entreprenad och
utgör nära hälften av antalet entreprenadverksamheter. Därefter följer
bevakning, ADB- och servicetjänster. Andra vanligt förekommande
verksamheter är tryckeritjänster, utbildning och informationstjänster
m. m.

Antalet myndigheter som lagt ut verksamheter på entreprenad
budgetåret 1988/89

Fördelning efter anställda

Totalt -10 11-50 51-200 201-500 501 —

Ja 71 58 65 74 74 90

Nej 26 35 33 23 22 7

(Källa: Statskontorets rapport 1990:19)

1 den offentliga sektorn integreras i stor utsträckning beställar- och
producentfunktionema. För att uppnå en effektiv produktion är det
enligt statskontoret mycket som talar för att beställarrollen i ökad
utsträckning bör separeras från producentrollen. Det kan bl. a. ske
genom ökad entreprenadupphandling inom den offentliga sektorn. Stats-
kontorets studie visar att det inom den civila statsförvaltningen är möjligt
att lägga ut verksamheter av mycket varierande karaktär på entreprenad. En
stor del av de myndigheter som gjort detta anser att det lett till
rationaliserings- och effektivitetsvinster. Statskontoret anser att regeringen
bör verka för att statliga myndigheter i ökad utsträckning överväger möj-
ligheterna att använda sig av entreprenader i sin verksamhet. Statskontoret
har bedömt att det finns anledning att på olika sätt stärka myndigheternas
beställarkompetens. Om vinsten med att anlita en entreprenör skall reali-
seras är det av största vikt att kostnaderna för egen regi beräknas korrekt och
att dessa jämförs med entreprenadkostnaderna. Statskontoret avser därför
att ge ut en handledning i kostnadskalkylering, m. m.

Effektivare ADB-användning

De produktivitetsvinster som ligger i datorisering av repetitiva arbetsupp-
gifter skördades i statsförvaltningen i huvudsak under 70- och 80-talen.
Möjligheterna till fortsatta vinster under 90-talet genom datainvesteringar
blir i ökande utsträckning beroende av att dessa kombineras med ompröv-
ning och omstrukturering av myndigheters verksamheter.

Under 90-talets första hälft ökar möjligheterna att använda data- och
kommunikationssystem för att rationalisera de statliga myndigheternas
ärendehandläggning, informationsutbytet mellan statliga myndigheter och
företag liksom informationsutbytet mellan statliga myndigheter och kom-
muner och landsting.

De statliga kostnaderna för datasystem hos myndigheter och affärsverk
har beräknats av statskontoret. De uppgick till 4,5 miljarder kr. för budget-
året 1988/89, med en ökningstakt på ca 20% per år under de senaste 5 åren.
Totalt för 1990-talet blir statens datakostnader 130 miljarder kr. i löpande
priser om utvecklingen fortsätter. Investeringarna kommer med denna ut-
veckling att under samma tidsperiod uppgå till mellan 50 och 75 miljarder
kr.

Det finns anledning att med olika åtgärder också minska de statliga
datakostnaderna under 90-talet. Det skall ske enligt följande huvudlinjer.

För det första skall investeringarna i data- och kommunikationssystem

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

vara mera strikt anpassade efter verksamhetens behov hos myndigheterna. Prop. 1990/91:100

För det andra är regeringens linje vid finansieringen av teknikinvestering- Bil. 2
arna att de skall finansieras med myndighetens egna medel eller besparingar
under systemets ekonomiska livslängd.

För det tredje bör infrastrukturen på data- och kommunikationsområ-
det ses över. Viktigt för infrastrukturen är upphandling, användning av
standarder i data- och kommunikationssystem samt användning av ge-
mensamma kommunikationstjänster.

De statliga kostnaderna för data- och telekommunikationer av olika
slag samt for överföring av meddelanden (hantering av brev och porto) är
höga. Statskontoret har genomfört en studie på kommunikationstjänste-
området som visar att ett samordnat uppträdande på beställarsidan med-
för besparingar i myndigheternas kostnader för datakommunikation på i
storleksordningen 25 %. Samtidigt skapas förutsättningar för myndigheter-
na att få mer ändamålsenliga tjänster som kommer att effektivisera myn-
digheternas verksamhet. Detsamma gäller i stor utsträckning telekommu-
nikationerna (telefon, telefax, m.m.).

Försök med en ny finansieringsmetod pågår, vad gäller investeringar i
datorutrustning, ADB-system, m.m. Försöket omfattar budgetåret 1990/
91 sex myndigheter och innebär att dessa skall finansiera ADB-utrustning
och övriga kommunikationssystem med lån i riksgäldskontoret. För bud-
getåret 1991/92 föreslås att ytterligare två myndigheter skall ingå i försö-
ket.

På längre sikt bör denna finansieringsmodell kunna tillämpas mer gene-
rellt. En inventering kommer att göras av vissa slag av investeringar, vilka
kan komma att finansieras enligt en sådan modell.

Resultatorienterad styrning

En första fördjupad prövning av vissa verksamheter

1 enlighet med riksdagens beslut sker nu en successiv övergång till den
nya budgetprocessen (prop. 1987/88:150, FiU 30, rskr. 394). I årets
budgetarbete har den första gruppen av myndigheter genomgått en
fördjupad prövning enligt den redovisning som lämnades i budgetpropo-
sitionen 1989 (bilaga 15, underbilaga 1). För de flesta berörda verksam-
heterna har ett första steg mot en resultatorinterad styrning tagits ge-
nom den fördjupade prövningen. I samtliga fall behövs dock fortsatt
utveckling av resultatstyrning och resultatmätning.

I avvaktan på ett ställningstagande till budgetpropositionsutred-
ningens förslag (SOU 1990:83), som behandlas senare, har vissa för-
ändringar gjorts av presentationen i årets budgetproposition av de
verksamheter som har genomgått en fördjupad prövning. Denna inne-
bär att en redovisning och en bedömning av verksamhetens resultat görs för
alla berörda verksamheter.

För omkring hälften av myndigheterna föreslår regeringen ett treårs-
beslut som innebär att regeringens förslag, utöver anslag m.m. för verk-
samheten, också omfattar huvudsaklig inriktning av verksamheten för

den kommande treårsperioden. Med huvudsaklig inriktning menas
övergripande mål för verksamheten samt riktlinjer for förändring av
verksamheten. Förändrad inriktning kan avse exempelvis delvis nytt
syfte med verksamheten, principiellt nya arbetsmetoder eller organisa-
toriska förändringar. 1 vissa fall redovisas också konkreta resultatmål
och resultatkrav. För ett par områden har dock inte någon verksamhets-
inriktning för hela treårsperioden föreslagits. För myndigheter med
förvaltningsanslag föreslår regeringen ramanslag och redovisar en tre-
årig budgetram.

I de fall regeringen inte föreslår ett treårsbeslut för verksamheten beror
detta på att verksamheten är eller kommer att bli föremål for översyn. Det
handlar till viss del om ett behov av ytterligare analyser till följd av regerin-
gens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder for att stabilisera ekonomin och
begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. I detta sammanhang bör
understrykas att regeringen anser att den nya budgetprocessen är ett viktigt
instrument för att genomföra det treåriga programmet for att genom främst
strukturella förändringar reducera den statliga administrationen med 10%.

Förutsättningarna för förändra att styrningen varierar inom olika verk-
samheter, dels beroende på arten av verksamhet, dels på att myndigheterna
har kommit olika långt när det gäller t. ex. uppföljning och utvärdering.
Många myndigheter har betydande svårigheter att redovisa verksamhetens
resultat. Arbetet med att utveckla och förändra styrningen inom skilda verk-
samheter behöver därför drivas vidare med kraft i fortsatt dialog mellan
departement och myndigheter. De hittills gjorda erfarenheterna visar bl. a.
att myndigheternas redovisning samt det redovisningstekniska stödet be-
höver vidareutvecklas och att arbetet med att finna relevanta resultatmått
inom vissa områden är svårt och kräver tid.

Statskontoret har, på regeringens uppdrag, kartlagt vilka resultatmått
av olika slag som förekommer i statlig respektive kommunal och privat
sektor och hur de används. Stora likheter finns mellan sektorerna. Bl. a. finns
en betydande användning av icke-monetära resultatmått i privat sektor.
Dessa uppmärksammas inte så mycket eftersom de ofta endast utnyttjas
internt. Materialet i studien pekar också på stora och intressanta skillnader
mellan sektorerna.

Några huvudslutsater från kartläggningen:

— vaije verksamhet bör ha sin egen uppsättning av resultatmått

— i den statliga sektorn används inte resultatmått som direkt underlag for
åtgärder, vilket i stort sett genomgående är fallet i den privata sektorn

— resultatstyrning baserad på resultatmått kräver att hänsyn tas till kvali-
tetsdimensionen

— det behövs en tydlig beställare som ställer krav på att resultatmått
används

— att använda resultatmått måste bli en naturlig del av kulturen i organi-
sationen

— många myndigheter har lyckats identifiera sina prestationer, men till
skillnad från privat och delvis kommunal sektor, inte kunnat koppla
ihop dessa med resursförbrukningen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Resultatet av kartläggningen bereds nu i regeringskansliet. Mot bak- Prop. 1990/91:100
grund av bl. a. statskontorets slutsater konstaterar regeringen att det krävs Bil. 2
omfattande insatser för att utveckla och stimulera användningen av resul-
tatmått. Studien visar att behovet av en beställare som ställer krav på
resultatuppföljning inte nog kan understrykas. I det fortsatta arbetet med
att utveckla budgetdialogen bör bl. a. därför en ökad tonvikt läggas på
regeringens och regeringskansliets arbetsformer. Huvudansvaret för att
lämna förslag till hur resultatmått för en viss verksamhet bör utformas
faller naturligt på respektive myndighet. Insatserna behöver därför riktas
både mot myndigheterna och regeringskansliet.

Arbetet bör bl. a. inriktas på att i framtiden beräkna produktivitet på ett
verksamhetsanpassat och fullständigt sätt och att utveckla resultatmått som
även tar hänsyn till kvalitetsdimensionen. Det kommande utvecklingsarbe-
tet bör vara tillämpningsnära. Arbetet bör knytas till de olika verksamheter-
nas infasning i den nya budgetprocessen och ta hänsyn till varje verksamhets
förutsättningar för och erfarenheter av att tillämpa resultatorienterad styr-
ning. Det är viktigt att resultatstyrning tillämpas konsekvent i hela besluts-
kedjan.

Förändringsarbetet fortsätter genom ytterligare konkreta utvecklings-
steg. Regleringsbreven för de myndigheter som nu har genomgått fördju-
pad prövning kommer att ges en annan utformning. En ny utformning av
budgetpropositionen behövs om de av riksdagen fastlagda principerna för
styrning av statlig verksamhet skall kunna bli vägledande för riksdagens
eget arbete.

Innebörd och precisering av treärsbeslut

De treärsbeslut regeringen föreslår i årets budgetproposition är av en delvis
ny karaktär. Strävan har varit att utforma redovisning och förslag på ett
sådant sätt att de är ändamålsenliga som underlag för riksdagsbeslut vilka är
styrande och vägledande för regeringen. Det beslut riksdagen fattar kommer
att preciseras av regeringen i det första regleringsbrevet för perioden.

I de fall riksdagen fattar ett treärsbeslut för en verksamhet kommer
regeringen att ge ett samlat uppdrag till myndigheten inför treårsperioden.
För att ge ett reellt innehåll åt ett sådant uppdrag mellan regeringen som
beställare och myndigheten, i första hand dess ledning, som uppdragstaga-
re krävs följande. Uppdraget bör avse viss tid, normalt den kommande
treårsperioden. De ekonomiska förutsättningarna liksom befogenheter och
restriktioner i övrigt, förväntat resultat samt eventuella särskilda krav på
rapportering bör klargöras.

I förhållande till vad som hittills gällt innebär detta främst att regeringens
resultatförväntningar uttrycks. Vidare förs treårsperspektivet in vad gäller
både ekonomi och resultat. Budgetramen för förvaltningskostnader kom-
mer att uttryckas som ett planeringsdirekti v till myndigheterna. Sambanden
mellan de olika formerna för styrning av verksamheterna blir tydligare.
Kraven på samordning mellan allmänna regler för förvaltningen, instruk-
tionen för den enskilda myndigheten och utformningen av enskilda regle-
ringsbrev och enskilda regeringsbeslut ökar. Krav på resultat kommer i ökad

utsträckning att ställas i regleringsbreven genom att uppfoljningsbara rikt- Prop. 1990/91: 100
linjer for förändring av verksamhetens inriktning anges. Strävan skall också Bil. 2
vara att ange uppfoljningsbara resultatmål och resultatkrav.

Genom att regleringsbreven ges en karaktär av uppdrag erhålls en tydli-
gare rollfördelning mellan statsmakterna och myndigheterna. De berörda
myndighetsinstruktionerna kommer att ses över i syfte att klarare uttrycka
syftet med verksamheten i instruktionen. Härmed tas viktiga steg for att
genomfora riksdagens verksledningsbeslut (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr.
226).

Regeringen har föreskrivit (budgetförordningen, 1989:400) att frågor
som regeringen tidigare har prövat för det närmast följande budgetåret
skall tas upp i den förenklade anslagsframställningen bara om väsentligt
ändrade förhållanden har inträffat eller om verksamhetsresultatet kraftigt
avviker från det planerade. Föreskriften avser både de resursmässiga förut-
sättningarna och riktlinjerna för verksamhetens inriktning.

Förändrade förhållanden for verksamheten som motiverar en ompröv-
ning av ett treärsbeslut kan vara av två skilda slag. Dels kan förhållandena
inom myndighetens verksamhetsområde och därmed grunderna för treårs-
beslutet ha förändrats märkbart. Dels kan de politiska avsikterna med
verksamheten ha förändrats. Det nya systemet bygger på att sådana om-
prövningar självfallet kommer att ske, men inte i sådan omfattning att
vinsterna med det treåriga budgetsystemet går förlorade.

Regeringen bör kunna ha dessa allmänna principer som utgångspunkt
för innebörden av de treärsbeslut som riksdagen fattar.

Utveckling av budgetpropositionen

Budgetpropositionsutredningen har som ett led i övergången till resultato-
rienterad styrning lämnat förslag, Ny budgetproposition (SOU 1990:83),
om hur bl. a. riksdagens möjligheter att utöva sin finansmakt kan under-
stödjas genom en väl fungerande budgetprocess och arbetsrytm. Förslagen
berör i hög grad riksdagens arbete.

Utredningen föreslår att innehållet i budgetpropositionen bör tydligare
riktas till riksdagen, bli fullständigare, mer aktuellt och relevant än för
närvarande. Redovisningen i budgetpropositionen bör fokuseras på en
redovisning och bedömning av verksamhetens resultat hittills samt ange
förslag till verksamhetens huvudsakliga inriktning för den kommande
perioden. Beredningstiderna bör kortas ned i alla led och budgetproposi-
tionen göras mer lättillgänglig.

Eftersom den nuvarande årsrytmen för budgetarbetet har vissa brister
bör enligt utredningen, som ett alternativ till dagens ordning, prövas att
förändra den tidsmässiga ramen för budgetbehandlingen.

Alternativet innebär att en fullständig budgetproposition lämnas till
riksdagen den 25 februari varje år, särpropositioner med anslagsförslag
undviks och lämnas före eller senast samtidigt med budgetpropositionen.
Vidare innebär det alternativa förslaget att kompletteringspropositionen i
april ersätts av en skrivelse från regeringen till riksdagen med sådana

kompletteringar som är nödvändiga för riksdagens slutliga reglering av Prop. 1990/91: 100
statsbudgeten. I stället lämnar regeringen en ekonomisk-politisk bedöm- Bil. 2
ning m. m. till riksdagen i nära anslutning till riksmötets öppnande på
hösten. Som en konsekvens av en sådan förändrad årsrytm i bl. a riksda-
gens arbete bör, enligt utredningen, övervägas att förlänga den allmänna
motionstiden så att den följer på den ekonomisk- politiska propositionen
på hösten. Motionsrätten på budgetpropositionen på våren skulle med
detta förslag endast gälla de förslag som framförs i propositionen.

Utredningens förslag kräver vissa förändringar i befintlig lagstiftning
och i andra avseenden innebär förslagen förändrade arbetssätt när det
gäller arbetet med budgetpropositionen. Former och tidplaner för arbetet i
både riksdagen, regeringen och regeringskansliet berörs.

Ett viktigt inslag i regeringens beredning av förslagen är att även inhäm-
ta riksdagens synpunkter. Utredningens betänkande har remitterats till
myndigheter m. fl.

Revisionen i statsförvaltningen effektiviseras.

Riksrevisionsverket (RRV) genomför löpande och årlig granskning av
redovisningen vid de statliga myndigheterna. Revisionen har successivt
förbättrats. Den granskning av boksluten för budgetåret 1989/90 som slut-
fördes under hösten resulterade i att antalet s. k. orena revisionsberättelser,
d. v. s. berättelser med erinringar mot redovisningen, ligger på samma höga
nivå som föregående år. Antalet orena berättelser är oacceptabelt högt och
karaktären på flera av anmärkningarna är uppseendeväckande.

Bland de påpekanden som görs av revisorerna är flera tecken på allvarli-
ga tendenser. Myndigheter missbrukar användningen av statsverkets
checkräkning för att tillgodogöra sig ränteinkomster. Respekten för de
villkor som är förknippade med olika anslagsformer och andra ekonomis-
ka bestämmelser förefaller minska. Styrelsernas roll och ansvar för ekono-
mi, redovisning och verksamhetsresultat är oklar, vilket kan medverka till
att brister inte åtgärdas tillräckligt snabbt. Regeringen kommer därför att
genomföra ett samlat åtgärdsprogram riktat mot orsakerna till de allvarliga
invändningar som revisionen har redovisat.

Ett arbete pågår för att anpassa revisionen till de nya förutsättningar
som följer av övergången till resultatorienterad styrning och den nya
budgetprocessen. Revisionsutredningen har lämnat sitt betänkande Årlig
revision i statsförvaltningen (SOU 1990:64). Utredningens förslag har
remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet. Vissa
frågor som utredaren har behandlat är beroende av vilken ställning som tas
bl. a. till budgetpropositionsutredningens förslag.

Revisionsutredningen föreslår bl. a. att de statliga myndigheterna varje
år upprättar en redovisning som skall innehålla samlad information om
myndighetens ekonomi och verksamhet. Utredningen förordar att doku-
mentet kallas årsredovisning. Det skall utöver en resultatredovisning en-
ligt budgetförordningen också innehålla ett utdrag ur bokslutet i form av
resultaträkning, balansräkning och finansieringsöversikt.

Utredningen föreslår att årsredovisningen skall revideras i sin helhet.

Det innebär också att myndighetens resultatredovisning skall granskas. Re-
visionen skall utföras enligt god revisionssed.

Förutom att regeringen bör erhålla årsredovisningen med revisionsbe-
rättelse föreslår utredningen att RRV bör informera regeringen om pro-
blem av mer generell karaktär som kommit fram vid revisionen.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkningar mot myndighetens
redovisning, bör myndigheten anmodas att till berört departement yttra
sig över den. Regeringen föreslås fatta beslut med anledning av den läm-
nande revisionsberättelsen. Beslutet har formell karaktär, om det inte
gäller en oren revisionsberättelse.

Utredningen anser inte att RRV med befintliga resurser kan genomföra
en revision enligt den modell som utredningen föreslår.

Även om utredningen för närvarande är föremål för beredning bör några
frågor redan nu avgöras.

Regeringen anser att de årliga resultatredovisningarna som myndighe-
terna kommer att lämna till regeringen fr. o. m. september 1992 också skall
revideras. Denna grundsyn framgår också av regeringens direktiv till den
särskilde utredaren. Att revidera resultatredovisningarna är en naturlig
åtgärd för att säkerställa att de krav på förbättrad resultatuppföljning som
den förändrade styrningen och nya budgetprocessen ställer också efterlevs
i praktiken.

Regeringen delar utredarens bedömning att denna utvidgning av den
löpande och årliga revisionen inte kan rymmas inom ramen for befintliga
resurser. De resurs- och verksamhetsmässiga konsekvenser detta får för
RRV under nästa budgetår behandlas under myndighetsanslaget (bil. 15).

Utvärdering av effektiviteten i transfereringssystemen

De offentliga transfereringarna, främst till hushåll och kommuner, uppgår
till ca 300 miljarder kr. och motsvarar drygt 30% av BNP.

Statens utgifter för transfereringar. Procentuell fördelning

	1970	1987	1989
Hushåll	49	43	45
Företag	8	17	18
Utlandet	2	3	3
Övrig offentlig sektor	41	37	34
Summa	100	100	100

Källa: SCB, nationalräkenskaperna.

Många transfereringssystem följer till stor del automatiskt verkande
regler och de växer därför varje år även om inga beslut om nya utgifter
fattas. I ett längre perspektiv pekar långtidsutredningens (LU90) beräk-
ningar på transfereringssystemens växande anspråk. Huvudorsakerna är
den demografiska utvecklingen och de indexkopplingar till prisutvecklingen
som finns. En åldrande befolkning kommer också att ställa stora krav på
vård, omsorg och pensioner. Det ökade utgiftskrav som denna utveckling

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

medför understryker behovet av en omprövning av de offentliga utgifterna.

Som ett led i detta omprövningsarbete har regeringen föreslagit flera
förändringar i vissa transfereringssystem. Den omläggning av sjukförsäk-
ringen som beslutats syftar till att minska utgiftstrycket. Det nya
system for bostadsfinansiering som föreslagits är ett annat exempel. Ett
utgiftsprogram med dålig fordelningspolitisk effekt och med starka inslag
av automatik omprövas och ersätts med ett nytt som minskar belastningen
på statsbudgeten.

Vidare har branschstödet till industrin slopats. Frågan om transfere-
ringarna till kommunerna kan fördelas efter mer generella principer prö-
vas for närvarande av den kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04).

Arbetet med att minska de offentliga utgifternas andel av BNP skall
fullföljas for att skapa utrymme för ytterligare sänkningar av skattetrycket
och öka det offentliga sparandet. Investeringar för utveckling och struktur-
omvandling är nödvändiga i näringslivets konkurrensutsatta delar, men
också i t. ex. utbildning och infrastruktur. Sparandet är också i hög grad
beroende av bl. a. de offentliga transfereringssystemens utformning.

Mot denna bakgrund är det viktigt att att kontinuerligt utvärdera effek-
tiviteten och funktionsdugligheten i transfereringssystemen. En viktig ut-
gångspunkt för den nya budgetprocessen är att en myndighets hela verk-
samhetsområde skall genomgå en fördjupad prövning vart tredje år, d. v. s.
förvaltning, transfereringar, regelsystem, m.m. En sådan återkommande
utvärdering bör således kunna ske inom ramen för en fördjupad prövning
och omfatta t. ex. frågor om utgiftskontroll, beteendepåverkan, m. m.

Regeringens och regeringskansliets arbetsformer

Regeringskansliet skall utvecklas

Genom en övergång till resultatorienterad styrning ställs nya krav på
regeringens och regeringskansliets styrning och ledning av den offentliga
förvaltningen.

En annan förändring som påverkar regeringskansliets arbetssätt är rege-
ringens åtgärder för att utveckla en bättre samordning i regeringsarbetet.
Den nya organisationen i regeringsarbetet med tre sakpolitiska grupper-
den utrikespolitiska, den näringspolitiska och den välfärdspolitiska- syftar
till att bl. a. stärka samordningen i regeringen.

Vidare skall delegeringsarbetet intensifieras, d. v. s. arbetet med att av-
lasta regeringen ärenden av löpande karaktär. Syftet är frigöra resurser i
regeringskansliet som ger regeringen möjlighet att koncentrera sig på mer
långsiktigt, övergripande och analyserande arbete.

För att ett bra resultat i regeringens reformarbete skall kunna uppnås är
det viktigt att regeringskansliet har effektiva stabsmyndigheter till sitt
förfogande. Därför pågår en översyn av de s. k. stabsmyndigheterna som
bl. a. syftar till att utveckla ett sådant stöd.

Utvecklingen inom dessa olika områden innebär stora förändringar och
krav på regeringskansliets arbetsformer. Därför bör en utveckling av rege-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

ringskansliet ske. Den bör leda till en anpassning av organisation, dimen- Prop. 1990/91:100
sionering, kompetens och arbetsformer till de nya krav som gäller for Bil. 2
verksamheten.

Dispositionen av anslag till departementen m. m. vid ändrad
fördelning av ärenden mellan departementen

Grundlagsbestämmelserna om den institutionella ramen för regeringens
arbete är få och allmänt hållna. I regeringsformens kapitel om regeringsar-
betet stadgas endast att det for beredning av regeringsärenden skall finnas
ett regeringskansli i vilket ingår departement for skilda verksamhetsgrenar
och att regeringen fördelar ärendena mellan de olika departementen (7
kap. 1 § RF). Detta sker genom bestämmelserna i departementsförord-
ningen (1982:1177, ändrad senast 1990:1100).

I böljan av januari i år vidtog statsministern vissa förändringar i rege-
ringens sammansättning. I samband med detta planerades förändringar i
ärendefördelningen mellan några departement. Mot denna bakgrund före-
läde regeringen riksdagen reviderade förslag om anslag för budgetåret
1990/91 till berörda departement i prop. 1989/90:115. Riksdagen besluta-
de i enlighet med regeringens förslag (1989/90:JoU15, rskr. 196;
1989/90:BoUl 5, rskr. 215; 1989/90:AU28, rskr. 218; 1989/90:NU28, rskr.
248). Dessa anslagsbeslut avsåg ett kommande budgetår för vilket budge-
tregleringen pågick. Regeringens intentioner var emellertid att den ändrade
ärendefördelningen mellan departementen skulle kunna tillämpas snarast
möjligt, dvs. redan under det pågående budgetåret. Detta skulle medföra att
anvisade anslag till vissa av de berörda departementen och till dessa knutna
utredningar m. m. för budgetåret 1989/90 skulle behöva överskridas, medan
andra skulle komma att belastas i mindre utsträckning än vad som beräknats
när anslagen anvisades. I den nämnda propositionen begärde regeringen
därför riksdagens bemyndigande att under det löpande budgetåret dispo-
nera de aktuella anslagen på det sätt som krävdes för att den planerade
omorganisationen av regeringskansliet skulle kunna genomföras snarast.
Det begärda bemyndigandet gavs av riksdagen i samband med anslagsan-
visningarna för budgetåret 1990/91. Regeringen kunde därefter besluta om
den erforderliga ändringen i departementsförordningen, vilken trädde i
kraft den 15 maj 1990.

Behov av att omdisponera anslag aktualiseras varje gång det görs en
omfördelning av departementens arbetsuppgifter av mer än marginell bety-
delse. Regeringsformen förutsätter att det är regeringen som själv fördelar
ärenden mellan departementen och att statsministern utser departements-
chefer bland statsråden. Riksdagen har emellertid genom fmansmakten ett
avgörande inflytande över vilka departement som skall finnas och över
departementens anslagsresurser. Regeringen blir därför beroende av riks-
dagens medverkan i fråga om de resursmässiga konsekvenserna av åtmins-
tone större omfördelningar av ärenden mellan departement, liksom givet-
vis när det gäller inrättande av nya departement.

Regeringsformens innebörd är att regeringen skall ha stor handlingsfrihet
när det gäller utformandet av den beredningsorganisation som regerings-

kansliet utgör så att denna kan anpassas till växlande förhållanden (jfr
prop. 1973:90 s. 179). I senare praxis har emellertid regeringen ansett sig
behöva låta genomförandet av planerade ändringar av ärendefördelningen
inom regeringskansliet anstå till dess riksdagen godtagit att man använder
delar av anvisade anslag till ett departements verksamhet för att under
löpande budgetår bekosta verksamhet inom ett annat departement. Riks-
dagens medgivande tar ganska lång tid att inhämta, särskilt om riksdagen
inte skulle vara samlad när behovet aktualieras. Därigenom fördröjs ange-
lägna organisationsförändringar och man tvingas under ibland ganska
långa perioder arbeta med tidskrävande övergångslösningar.

Regeringskansliet måste ses som en samlad resurs för regeringen vid
regeringsärendenas beredning, även om det är organiserat i olika departe-
ment för skilda verksamhetsgrenar. Regeringen bör därför få ett generellt
bemyndigande att vid organisatoriska förändringar inom regeringskansliet
som hänger samman med omfördelningar av arbetsuppgifterna, få dispo-
nera anvisade anslag på ett annorlunda sätt än det för vilket anslagen
beräknats. Detta kan ske genom att regeringen beslutar om överskridan-
den av förslagsanslag, överföringar av medel på reservationsanslag mellan
olika huvudtitlar eller om merutgifter på ramanslag om sådana skulle
anvisas för att bekosta verksamhet inom regeringskansliet. En förutsätt-
ning för sådana åtgärder bör dock vara att den samlade anslagssumma som
riksdagen anvisat för regeringskansliet som helhet inte överskrids annat än
i mycket begränsad omfattning. Bemyndigandet bör gälla i fråga om de
anslag under de olika huvudtitlarnas littera A från vilka kostnaderna för
departementens och utredningarnas verksamhet bekostas. Bemyndigandet
bör även omfatta möjligheten att — inom ramen för den föreslagna ord-
ningen — bekosta verksamheten vid nya departement.

3.2 Viss statlig affärsverksamhet

Några huvudpunkter

— En utveckling av statens ägarroll är av central betydelse för en
effektiv styrning av affärsverken.

— Riktlinjer för val av verksamhetsform för konkurrensutsatt
affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna skall utredas.

Intäkter av myndigheternas verksamhet

De sammanlagda intäkterna för de statliga myndigheternas verksamheter,
enligt RRV:s publikation Om avgifter och andra ersättningar i staten 1989,
uppgick budgetåret 1989/90 till 95 miljarder kronor. Affärsverken svarade
för 78,2 miljarder kr av dessa intäkter.

Affärsverken ökade sina intäkter med 8 % och övriga myndigheter med
3% mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Effektivare organisationsformer för affärsverken

Enligt regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder for att stabilisera
ekonomin, m.m. bör statlig verksamhet i framtiden ges den organisa-
tionsform som är effektivast för att skapa tillväxt och ett förbättrat resur-
sutnyttjande. I skrivelsen redovisas vissa åtgärder som skall ses som exem-
pel på en sådan utveckling.

Antalet anställda i affärsverken, 1000-tal

1970 1980 1985 1990

168 174 174 160

Vattenfall görs om till ett bolag och ges därmed en organisationsform
som är bättre anpassad till en alltmer internationell och kapitalintensiv
verksamhet. Domänverket skall ges en finansiell situation som motsvarar
den hos övriga skogsbolag.

Förslag lämnas senare (bil. 6) om hur SJ:s verksamhet skall kunna
effektiviseras genom att ytterligare delar av verksamheten omvandlas till
aktiebolag.

Inom regeringskansliet pågår en översyn av styrningen av affärsverken
inom kommunikationsdepartementets område. Bakgrunden är den succes-
siva övergången till en resultatorienterad styrning av affärsverken där rege-
ringens styrning i allt större utsträckning koncentreras mot uppföljning och
utvärdering av dels deras samhällsroll, dels den företagsekonomiska ef-
fektiviteten. En utveckling av statens ägarroll är av central betydelse för att
få till stånd en effektiv styrning av affärsverken.

Rationellare verksamhetsform för konkurrensutsatt verksamhet hos
förvaltningsmyndigheterna

Myndigheternas, utom affärsverkens, kostnader för egen verksamhet upp-
gick budgetåret 1988/89 till 107,4 miljarder kr.

Av myndigheternas intäkter (17 miljarder kr.) kommer 10 miljarder kr.
från andra statliga myndigheter, varav merparten från byggnadsstyrelsens
uthyrning av lokaler. Av övriga intäkter kommer 2,6 miljarder kr. från s. k.
offentligrättsliga avgifter som styrs av lagar och förordningar och som
består av avgifter för tillsyn, kontroll, tillståndsgivning, m. m. Återstående
intäkter — ca 5 miljarder kr. — kommer från försäljning av varor eller
tjänster till enskilda eller offentliga konsumenter.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

Departement	Kostnader mkr Intäkter mkr Andel intäkts- Egen verksamhet Avgifts- och finansiering % forsäljr.int
Justitie	12460	496	4
Utrikes	2096	117	6
Försvars	30 526	495	2
Social	1 591	543	34
Kommunikations	10261	1 127	11
Finans	13573	6658	49
Utbildnings	14 108	1 527	11
Jordbruks	3 342	1 441	43
Arbetsmarknads	11056	2515	23
Bostads	1 746	860	49
Industri	1486	444	30
Civil	3 324	711	21
Miljö- o energi	1 812	182	10
Totalt	107381	17117	16

(Källa: RRV:s publikation Om avgifter och andra ersättningar i staten 1989)

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

För närvarande är det ett hundratal myndigheter som bedriver sådan
försäljningsverksamhet. De flesta av dessa myndigheter har också en an-
slagsfinansierad verksamhet. Affärsverksamheten är i många fall av mind-
re omfattning och nära kopplad till en myndighets övriga verksamhet.

Ren konkurrensutsatt verksamhet bör enligt regeringen inte bedrivas i
myndighetsform. För sådan verksamhet bör bolagsformen övervägas. Vid
sådana överväganden bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i
statlig regi. Det är i normalfallet inte lämpligt med bolag under myndigheter.
Detta synsätt gäller även för bolagsbildning för bedrivande av tjänsteexport.

Regeringen avser att inom kort ge RRV i uppdrag att göra en översyn av
konkurrensutsatt affärsverksamhet utanför affärsverkssektorn. RRV skall
som ett första led i översynen göra en kartläggning av konkurrensutsatt
affärsverksamhet av större omfattning som bedrivs hos förvaltningsmyn-
digheterna. RRV skall också föreslå riktlinjer för val av verksamhetsform
för sådan affärsverksamhet. Med utgångspunkt från kartläggningen och de
föreslagna riktlinjerna skall RRV vidare göra en bedömning av i vilka fall
affärsverksamheterna bör brytas ut ur myndigheterna och överföras till bo-
lag. RRV skall vidare överväga hur förvaltningsansvaret för bolagen bör
organiseras och lämna förslag om riktlinjer för styrningen och kontrollen av
bolagen, vad gäller t. ex. bolagsstyrelsernas sammansättning, bolagsord-
ningarnas utformning, revision, m. m.

3.3 Utnyttjande av konkurrens och marknadskrafter i offentlig
sektor

Några huvudpunkter

— Ökad konkurrens är av avgörande betydelse för att öka produkti-
vitet och tillväxt. Avregleringar av olika sektorer görs successivt
för att främja effektiviteten i ekonomin.

— Ett alternativ till privatisering är att skapa marknadsliknande
lösningar inom den offentliga sektorn genom att skilja på rollerna
som beställare och producent.

Väl fungerande marknader är en förutsättning för att konsumenternas
önskemål skall komma till uttryck i vad som produceras. Detta gäller i
såväl privat som i offentlig verksamhet. På väl fungerande marknader
finns signaler mellan producent och konsument som innebär att utbudet
av varor och tjänster på ett flexibelt sätt kan anpassas till konsumenternas
önskemål. Offentliga regelsystem, m. m. begränsar i vissa fall detta signal-
system och kan leda till ineffektivitet och bristande konsumentanpassning.
Under senare år har därför betydande avregleringar genomförts.

Konkurrensutredningen (C 1989:03) har hittills i tre rapporter sett
över konkurrensen inom privata näringsgrenar med omfattande reglering-
ar. Det gäller inrikesflyget (SOU 1990:58), livsmedelssektorn (SOU
1990:25) och bygg/bosektorn (SOU 1990:62). Dessa rapporter bereds för
närvarande i regeringskansliet.

Arbetet fortsätter nu med en analys av konkurrensförhållandena på
andra områden. Här spelar konkurrenslagen och dess tillämpning en avgö-
rande roll. I sitt fortsatta arbete bör konkurrenskommittén uppmärksam-
ma även sektorer på det offentliga området, där ökad konkurrens och me-
kanismer som stimulerar effektiv resurshushållning kan förenas med och
ofta främja de samhälleliga målen på området.

De senaste årens utveckling har understrukit behovet av större flexibili-
tet och effektivitet i resursanvändningen inom den offentliga sektorn. Ut-
vecklingsarbete med nya styrformer förekommer på många håll. En väsent-
lig utvecklingslinje är det arbete som pågår för att tydligare skilja på
beställar- och producentroll. Det blir också naturligt att utveckla kraven på
kvalitet och kvalitetsutveckling och att söka sig fram till den eller de produ-
center som är mest effektiva, dvs. ger störst utbyte för satsade resurser.

När det gäller vårdens och omsorgens organisation har viktiga initiativ
till större effektivitet och bättre behovsanpassning tagits av brukarkoope-
rativ inom t. ex. barnomsorgen och handikappomsorgen och stiftelser
inom t. ex. missbruksvården. Också producentkooperativ inom barnom-
sorgen kan numera få statsbidrag för sin verksamhet. Möjligheterna till
konkurrens mellan olika typer av producenter har därmed vidgats.

I takt med att allt fler typer av producenter uppträder inom den offentli-
ga sektorns traditionella verksamhetsområden skärps kraven på att under-
söka hur offentlig reglering, finansiering och kontroll i högre grad kan
användas för att uppnå omsorgens och vårdens grundläggande mål, oav-
sett huvudmannaskapet för verksamheten. Ett sådant utredningsarbete
kommer att inledas.

Inom regeringskansliet pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att
utreda och analysera vilka krav som bör ställas på sociala styrsystem.
Också förmågan att i kontraktsliknande former utforma mål och kravspe-
cifikationer måste utvecklas. Syftet är att kunna tillgodose medborgarnas
och samhällets krav på en välfärd av hög kvalitet till alla i effektiva
verksamhetsformer där också konkurrens och marknadskrafter tas tillvara
som styrmedel inom den offentliga sektorn.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

4 Den kommunala sektorn

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Några huvudpunkter

— Handlingsutrymmet för kommunerna vidgas. Det sker bl. a. ge-
nom reformerna inom skolan och äldreomsorgen samt genom
övergång till mera generella statsbidrag.

— Ny kommunallag utarbetas.

— Mål- och resultatstyrning av kommunal verksamhet kräver kon-
kreta mål och bättre uppföljnings- och utvärderingsinstrument.

— Förändringsarbetet intensifieras i kommuner och landsting.

4.1 Inledning

Mer än 70% av den offentliga sektorns utgifter hanteras av kommuner och
landsting. Konsumtion och investeringar i kommuner och landsting upp-
går idag till ca 300 miljarder kr., d. v. s. drygt 20% av BNP. Kommuner
och landsting har ca 1,1 miljon anställda. Omkring 85% av de totala
kommunala utgifterna finansieras med skattemedel — kommunalsskatt
eller överföringar av skattemedel från staten.

Av utgifterna faller ca 2/3 på kommuner och 1/3 på landsting.

Den kommunala sektorns utgifter 1989 inkl, transfereringar och affärsmäs-
sig verksamhet m. m.

Källa: SCB. Kommunernas finanser 1989

Mål

Regeringens mål för förändringarna inom den kommunala sektorn är dels
att expansionen i kommuner och landsting skall anpassas till de samhälls-
ekonomiska förutsättningarna dels att verksamheten inom dessa ramar skall
anpassas till lokala förhållanden och medborgarnas behov och önskemål.

Efterfrågan på den kommunala sektorns tjänster har länge kunnat tillgo-
doses genom en snabb expansion. Denna väg står inte längre öppen. Den
lägre tillväxten i samhällsekonomin och nödvändigheten att undvika ytter-
ligare skattehöjningar gör att medborgarnas krav alltmer sällan kommer
att kunna tillgodoses genom tillskott av resurser. För att kunna tillgodose
förändrade behov av vård, omsorg, utbildning etc. är det därför nödvändigt
att utbytet av insatta resurser ökar. Det innebär att betydligt större krav
kommer att ställas på omprövning, rationalisering och förbättring av
effektiviteten. Utrymme måste också skapas genom omprioriteringar for
att kunna tillgodose nya och angelägna behov.

Den kommunala verksamhetens olika delar måste fungera så att de inger
förtroende. Det kräver en fortlöpande granskning av de olika verksamhe-
terna och utgifterna. Den kommunala verksamheten fungerar, trots kritik,
i stort väl och ger service, vård och omsorg av hög kvalitet. Ändå står den
kommunala verksamheten inför svåra prov. Kostnaderna ökar snabbt, det
finns otillfredsställda behov och köer, t. ex. inom barnomsorg och sjuk-
vård. Det finns även brister i styrning, organisation och uppföljning av
verksamheterna, vilket försvårar en ändamålsenlig användning av resur-
serna.

I arbetet med att utveckla och förnya den offentliga sektorn är det en
strävan att stärka den enskilde medborgarens möjligheter att påverka
utformningen av samhällets service och att erbjuda ett mer varierat utbud
av tjänster.

Riktlinjer

Den offentliga verksamheten måste ses som en helhet där staten, kommu-
nerna och landstingen har olika roller. För att den samlade offentliga
verksamheten skall fungera effektivt och tjäna medborgarna på ett bra sätt
krävs ett väl fungerande samspel mellan staten och den kommunala sek-
torn.

Staten ansvarar for de strukturella förhållandena genom att ange de
grundläggande förutsättningarna vad gäller ansvarsförhållanden mellan
stat, kommuner och landsting. Tydligare ansvarsfördelning, decentralise-
ring och en bättre samordning är viktiga utgångspunkter for förnyelsein-
satserna på många områden.

Kommuner och landsting bör inte åläggas nya uppgifter utan att de sam-
tidigt får möjligheter att finansiera eventuella nya åtaganden med andra
medel än höjda skatter.

Statens övergripande ansvar förutsätter att riksdag och regering på olika
områden anger mål och riktlinjer for vilka resultat den kommunala verk-
samheten skall uppnå. Den pågående utvecklingen mot ökad målstyrning
av den kommunlala verksamheten och ändrad lagstiftning som ger kom-
munerna större frihet att välja vilka medel man vill använda kan komma
att ställa krav på att statens mål på olika områden preciseras och görs mer
konkreta.

Kommunernas och landstingens handlingsutrymme måste ökas för att
man skall kunna klara sina uppgifter under 1990-talet. Regeringen avser
att fortsätta detta arbete genom förslag som leder till minskad detaljstyr-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

ning, mer generella statsbidrag och friare organisations- och verksamhets- Prop. 1990/91: 100
former. Bil. 2

En ändrad styrning av den kommunala verksamheten ställer krav på att
såväl statens som kommunernas och landstingens uppföljnings- och utvär-
deringsinstrumentförbättras. Kommuner och landsting har ett ansvar for
att de nationella målen uppfylls. Staten har en viktig roll att följa upp och
utvärdera den kommunala verksamhetens resultat i förhållande till stats-
makternas uppsatta mål.

Som ett led i statens ändrade styrning av den kommunala verksamheten
kommer den statliga administrationen att förändras. De statliga myndighe-
ternas roll och uppgifter kommer att behöva ses över.

Den pågående utvecklingen mot en ökad målstyrning av den kommuna-
la verksamheten kan komma att ställa krav på att statens mål på olika
områden preciseras och görs mer konkreta. Denna fråga prövas för närva-
rande av den kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04, dir.
1990:20). Om en sådan precisering bedöms nödvändig kommer regering-
en att vidta erforderliga åtgärder. En förändrad styrning kan leda till
krav på ändrade förutsättningar för att kommuner och landsting ska kunna
uppnå önskat resultat. Statliga myndigheter bör ges i uppdrag att göra en
systematisk genomgång av i vilken utsträckning de regler som styr den kom-
munala verksamheten överensstämmer med de mål som statsmakterna lagt
fast för de kommunala verksamheterna.

Statens nuvarande uppföljning av den kommunala verksamheten mot-
svarar inte kraven i ett nytt styrsystem. En samlad och systematisk upp-
följning av om resultaten överensstämmer med uttalade mål för de olika
verksamheterna saknas. Det ställer krav på att statens uppföljnings och
utvärderingsinstrument gentemot kommuner och landsting förbättras.
Motsvarande behov finns även i kommuner och landsting.

Under de närmaste åren måste mål- och resultatuppföljningen ställas i
fokus. Mål- och resultatuppföljning måste ingå som en naturlig del i ett
nytt generellt statsbidragssystem. En fördjupad mål- och resultatdialog
mellan stat, kommuner och landsting blir därför nödvändig. Regeringen
kommer att ställa krav på att resultatmått utvecklas och att kommuner och
landsting svarar för en ekonomisk och verksamhetsmässig redovisning.
Utvecklingsarbete pågår redan inom olika sektorsområden och i kommu-
ner och landsting. Inom utbildningsdepartementet har utvecklingen av ett
resultatorienterat uppföljningssystem för skolan nyligen påbörjats. Infor-
mationsstrukturen inom socialtjänsten utreds för närvarande av socialsty-
relsen och en motsvarande utredning pågår inom hälso- och sjukvården.
En för regeringskansliet och kommunförbunden gemensam arbetsgrupp,
som ska belysa de kommunala verksamheterna i avseenden som volym-
utveckling, produktivitet och effektivitet, har nyligen påbörjat sitt arbete.
Arbetsgruppen ska även belysa hur uppföljning och utvärdering i ett måls-
tyrt system bör gå till.

En ändrad styrning av den kommunala verksamheten innebär att berör-
da statliga myndigheters roll och uppgifter kommer att behöva ses över.
Deras uppgifter kommer att förändras i riktning från detaljstyrning och
medelstilldelning till uppföljning och utvärdering av kommunala verksam-

heter. De kommer således att få en viktig roll att svara for underlag för Prop. 1990/91:100
regeringens och riksdagens styrning av den kommunala verksamheten. De Bil. 2
nya länsstyrelserna har viktiga uppgifter i detta sammanhang. En genom-
gripande organisationsöversyn av den statliga skoladministrationen pågår.

4.2 Ökat handlingsutrymme för kommuner och landsting

Trots att det redan i dag finns ett stort utrymme för kommuner och
landsting att genomföra förändringar måste handlingsutrymmet i kommu-
ner och landsting ökas ytterligare. Därmed ökar förutsättningarna för att
man skall kunna klara sina uppgifter under 1990-talet. Då ökar också
möjligheterna att få verksamheten att bättre svara mot medborgarnas
behov vad gäller kvalitet och valfrihet.

Från regeringens sida har olika åtgärder vidtagits för att undanröja de
hinder som finns för att kommuner och landsting ska kunna prioritera
mellan olika uppgifter och att anpassa verksamheten till lokala förutsätt-
ningar och behov. Arbetet med att decentralisera beslut och prioriteringar
till kommuner och landsting har skett och pågår inom flera områden.

Ansvaret för hur skolan skall organiseras överförs till kommunerna

Utvecklingen inom skolan är exempel på ett område där man i ett sam-
manhang både decentraliserar beslutsfattandet, klarar ut ansvarsförhållan-
dena, generaliserar statsbidragen, övergår från regel- och resursstyrning till
målstyrning och skapar ett system för uppföljning och utvärdering.

Genom riksdagens beslut (prop. 1989/90:41, UbU 9, rskr. 58) har kom-
munerna fått ett helt och odelat arbetsgivaransvar för all personal inom
skolan. Under hösten har riksdagen fattat beslut om ett nytt statsbidragssy-
stem för grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna
(prop. 1990/91:18, UbU 4, rskr. 76).

Statsbidraget blir i fortsättningen enbart ett finansiellt stöd som inte
skall styra verksamheten som det hittills har gjort. Den detaljerade statliga
styrningen av skolan upphör. Istället kommer riksdagen och regeringen att
ange mål och ramar. Ansvaret för genomförandet överlämnas till dem som
verkar och arbetar i kommunerna.

Man kommer i kommunerna att kunna fatta egna beslut om skolorgani-
sationen som kan skapa förutsättningar för ett bättre resursutnyttjande
och bättre möjligheter till samverkan med andra skolformer eller andra
verksamheter.

Regering och riksdag skall enligt riksdagsbeslutet följa och utvärdera de
nationella målen för att bilda sig en uppfattning om hur kommunerna
sköter sina uppgifter och vilka resultat som uppnås i skolan.

Barnomsorg och skola kan samordnas bättre

Den utveckling mot decentralisering och avreglering som inletts inom
skolområdet underlättar samarbetet mellan skola och barnomsorg. Den
kommunala huvudmannens ansvar och befogenheter inom de två område-

na blir mer likartade. Därmed förbättras kommunens förutsättningar att Prop. 1990/91:100
planera, organisera och administrera dessa ansvarsområden i ett samman- Bil. 2
hang. Flexibiliteten ökar, liksom förutsättningarna att utnyttja tillgängliga
resurser mer rationellt.

Med en utvecklad samverkan mellan barnomsorg och skola kan barnens
skolstart göras mer flexibel. Detta innebär ökad valfrihet för föräldrar och
elever. En sådan förändring kommer bl. a. att underlätta strävandena att
erbjuda alla som vill en plats inom barnomsorgen. Jämfört med en situa-
tion med full behovstäckning inom barnomsorgen kommer en övergång
från sju till sex år och de rationaliseringar detta möjliggör att kunna
medföra en besparing för kommunerna. På längre sikt bör förändringarna
kunna ge betydande samhällsekonomiska vinster. Rätten att välja en tidi-
gare skolstart skall införas fr. o. m. höstterminen 1991.

Äldreomsorgen får en enda huvudman

I syfte att skapa klara ansvarsförhållanden och ändamålsenliga organisato-
riska förutsättningar för äldre- och handikappomsorgen har riksdagen be-
slutat (prop. 1990/91:14, SoU 9, rskr. 97) att kommunerna ges ett samlat
ansvar för denna verksamhet fr. o. m. år 1992. För att ge möjligheter till
lokala lösningar ges kommunerna befogenhet att också erbjuda hemsjuk-
vård. En proposition om den ekonomiska regleringen i samband med
reformen avses att läggas fram under våren 1991. Principerna för denna
har dock redovisats.

Regeringen kommer att föreslå att nuvarande prestationsrelaterade
statsbidrag till kommunernas äldreomsorg dels utökas, dels fördelas efter
generella behovskriterier som även beaktar vissa strukturella faktorer.
Genom att också införa ett kommunalt betalningsansvar för den somatis-
ka långtidssjukvården samt de medicinskt färdigbehandlade inom akut-
sjukvården och inom de geriatriska klinikerna, bör goda förutsättningar
skapas för en effektivare äldreomsorg för såväl den enskilde som för
samhället. Regeringen avser dessutom att senare föreslå att försöksverk-
samhet med kommunalt huvudmannaskap för primärvården genomförs
för att vinna erfarenheter av en sådan ansvarsfördelning.

Ett första steg mot samordning av sjukvård och sjukförsäkring

I syfte att få till stånd en effektivare sjukvård och en samordning mellan
sjukvården och sjukförsäkringssystemet som leder till ett bättre resursut-
nyttjande har regeringen redovisat (skr. 1990/91:50) ett antal åtgärder som
den avser att vidta.

Regeringen avser bl. a. att ta initiativ i syfte att åstadkomma en bättre
samordning av sjukvårdens och sjukförsäkringens finansiering och styr-
ning.

Försök kommer att inledas i några primärvårdsområden med befolk-
ningsbaserad resurstilldelning och ansvar för de samlade ekonomiska re-
surserna för hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor, sjuk- och arbetsska-
deförsäkring samt förtidspension. Dessutom bör i några fall också övervä-

gas försök där totalkostnadsansvaret läggs på någon eller några försäk- Prop. 1990/91: 100
ringskassor. Jämförelser kommer då att kunna göras mellan olika lösning- Bil. 2

ar och deras förmåga att ge underlag for samverkan mellan olika sektorer.

Statsbidragen generaliseras

Den parlamentariska utredningen om statsbidragen och kommunernas
finansiering (Fi 1990:04, dir. 1990:20) som regeringen tillsatt arbetar bl. a.
med utgångspunkten att en förnyelse och utveckling av den offentliga
sektorn ska stimuleras. Utredningsarbetet skall, enligt direktiven, bedrivas
med utgångspunkten att kommunernas och landstingens verksamhet skall
anpassas till de samhällsekonomiska förutsättningarna och att statens
bidrag så långt möjligt fördelas efter generella principer. Vidare skall en
mer effektiv kommunal verksamhet stimuleras och kommittén skall över-
väga instrument for statlig målstyrning och hur uppföljning av kommunal
verksamhet bör utvecklas. Kommittén skall presentera alternativ som
innebär att skillnaden i utdebitering i första hand speglar skillnaden i
service- och avgiftsnivå och i effektivitet. Enligt direktiven bör utrednings-
arbetet vara avslutat senast den 31 oktober 1991. Förändringar bör kunna
börja genomföras fr. o. m. år 1993.

Utredningen skall följaktligen belysa och överväga flera viktiga och
grundläggande frågor som rör den kommunala ekonomin och styrningen
av den kommunala verksamheten. Utredningens arbete kan väntas få stor
betydelse inte minst för det fortsatta förnyelsearbetet.

Ny kommunallag ger friare organisationsformer

För att underlätta förändringsprocessen i kommuner och landsting kom-
mer regeringen att lägga fram förslag till en ny kommunallag, som grundar
sig på kommunallagskommitténs betänkande (SOU 1990:24) Ny kommu-
nallag. Avsikten är att kommuner och landsting skall ges stor frihet att välja
lämpliga organisationsformer samt att utveckla ändamålsenliga former for
ekonomisk styrning och förvaltning.

Kommunerna och landstingen bör också få ökade möjligheter att fora ned
ansvar och befogenheter till de anställda i den kommunala verksamheten
samtidigt som de förtroendevalda ges bättre föutsättningar att styra verk-
samhetsinriktningen. Regeringens avsikt är också att öka kommunernas och
landstingens möjligheter att själva bestämma hur nämnd- och förvaltning-
sorganisationen skall utformas. Detta bör kunna medverka till ökad decen-
tralisering i kommunerna samt till att samarbetet mellan olika verksamheter
stimuleras.

Frikommunförsöket ersätts av generella lagändringar

Regeringen avser också att under år 1991 lägga fram förslag på grundval av
försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse, det s. k. frikom-
munförsöket. Denna försöksverksamhet avslutas under år 1991. Det är re-

geringens ambition att på så många områden som möjligt ersätta de nuva- Prop. 1990/91:100
rande försökslagarna med generella lagändringar som omfattar samtliga Bil. 2
kommuner och landsting.

För att få underlag för ett regeringsförslag beträffande frikommunförsö-
ket har civilministern bemyndigats att tillkalla en utredare med uppgift att
lämna en samlad redovisning av erfarenheter av frikommunförsöket. Det-
ta arbete bör redovisas senast den 1 juni 1991.

Inom ramen för frikommunförsöket finns möjlighet att pröva nya orga-
nisations- och verksamhetsformer.

Ett särskilt förnyelseprojekt har inletts i samverkan mellan civildeparte-
mentet och samtliga kommuner, landstinget samt länsstyrelsen i Örebro
län (prop. 1990/91:44, KU 17, rskr. 52). Samtliga kommuner i länet har
utsetts till frikommuner. Projektet är unikt i den meningen att i princip
hela den offentliga sektorn i ett län deltar.

En viktig utgångspunkt för uppläggningen av länsförnyelseprojektet är
att kommunerna, landstinget och länsorganen själva anger de frågor som
bör tas upp. I propositionen berörs dock några frågor som från nationell
synpunkt är angelägna att få behandlade.

Således bör länsförnyelseprojektet inriktas mot fördjupat medborgerligt
deltagande, ökad lokal och regional samverkan samt ändrade former för
styrning och arbetsorganisation. Frågor om kommunal ekonomi och ett
bättre resursutnyttjande bör behandlas, och stort intresse bör ägnas åt
uppföljning och utvärdering av offentlig verksamhet. En särskild studie
skall göras om behovet av förändringar i ansvars- och uppgiftsfördelningen
mellan olika samhällsorgan. Kvinnors inflytande i kommunala besluts-
och förändringsprocessen hör också till de frågor som bör uppmärksam-
mas.

En regional projektorganisation skall tillsättas med uppgift att svara för
projektets genomförande, uppföljning och utvärdering. Projektet skall
pågå under fyra år och erfarenheterna skall årligen avrapporteras till
regeringen.

Inom civildepartementet bedrivs en rad olika utvecklingsprojekt som
syftar till att skapa förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande i
kommuner och landsting. En särskild arbetsgrupp kommer i början av
år 1991 att redovisa förslag till förenkling av kommunala regler.

Kommunala avgifter utreds

Det finns idag en klar strävan att ge avgifterna en större betydelse som
finansieringskälla. För detta talar bl. a. önskemålet att undvika skattehöj-
ningar. Vidare finns det inom skilda kommunala verksamhetsområden
stora behov av underhåll och reinvesteringar som idag är svåra att tillgodo-
se. Avgiftssättningen i de tekniska verksamheterna är i dag lagreglerad och
flertalet kommuner ligger redan nu på den högsta tillåtna nivån. Trots
detta är det inte möjligt att få full kostnadstäckning för drift, underhåll och
reinvesteringar. Stat-kommunberedningen (C 1983:02) har i tilläggsdirek-
tiv (dir. 1990:18) fått i uppdrag att överväga vissa frågor om avgifter i
kommunal verksamhet. Det handlar i första hand om kommunernas af-

färsdrivande verksamhet inom de tekniska områdena. Beredningen har
överlämnat delbetänkandet (SOU 1990:07) Självkostnadsprincipens grän-
ser. Det fortsatta utredningsarbetet kommer att bedrivas av en särskild
utredare. Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 1 november
1991.

Avgifter på övriga områden har mindre betydelse som finansieringskäl-
la. Även med relativt kraftiga avgiftshöjningar skulle detta fortfarande
gälla. Avgifterna kan på dessa områden i större utsträckning användas som
styrmedel att påverka efterfrågan på tjänster och därmed åstadkomma en
effekt på utgiftssidan. Den kommunalekonomiska utredningen skall bl. a.
analysera avgifternas roll som styrinstrument och finansieringskälla.

Kommunalskattesystemet ses över

Nuvarande system för utbetalning av kommunalskatt skapar planerings-
problem för kommunerna. Systemet med förskottsutbetalningar, som ba-
seras på ett två år gammalt inkomstunderlag, innebär att förändringar i
kommunernas kostnader och intäkter aldrig ligger i fas, medan systemet
med avräkningslikvid skapar stora svängningar i de totala kommunala
skatteintäkterna.

Om reglerna för kommunalskatt förenklades skulle kommunernas pla-
neringssituation underlättas och konflikten mellan rationella beslut på
kort och lång sikt minskar. Arbete pågår att i samråd med de båda kom-
munförbunden och berörda myndigheter se över utbetalningen av kom-
munalskatt.

Alternativa regiformer kan öka valfriheten

Att öka det demokratiska inflytandet i den offentliga sektorn är en viktig
utgångspunkt för förnyelsearbetet. Det gäller inte minst utrymmet för den
enskilde medborgarens personliga val och önskemål. Statliga regler har
utgjort ett hinder för en del alternativa regiformer. Under senare år har en
rad försök med kooperativa lösningar, entreprenader, föreningsdriven
verksamhet och verksamhet i bolagsform gjorts. Några landsting har
beslutat att skilja beställar- och producentrollema. Den snabba framväx-
ten av kooperativa lösningar inom främst barnomsorgen visar dock att det
med verksamhet i andra former är möjligt att uppnå hög kvalitet utan
ökade kostnader, och ibland till lägre kostnad, samtidigt som medborgarna
och de anställda får bättre möjligheter att påverka och utforma verksam-
heten.

Inom civildepartementet arbetar en särskild arbetsgrupp med att ut-
veckla praktiska former för ett ökat brukarinflytande. För att ytterligare
bredda valmöjligheterna för medborgare och anställda i syfte att öka
utbudet av barnomsorgsplatser har riksdagen beslutat (prop. 1990/91:38,
SoU 8, rskr. 49) att statsbidrag fr. o. m. år 1991 ska kunna utgå till perso-
nalkooperativ efter samma villkor som för annan alternativ barnomsorg.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Uppföljningen och utvärderingen måste förbättras

Statens uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet har hittills
varit bristfällig. Högre produktivitets- och effektivitetsmål för den kom-
munala sektorn och en ändrad styrning av kommunal verksamhet ställer
nya krav på statens uppföljning och utvärdering.

Regeringen och de båda kommunförbunden är ense om behovet att öka
effektiviteten och produktiviteten i den kommunala verksamheten. Ett
gemensamt arbete har därför inletts för att dels belysa hur tillgänglig
information kan användas för att belysa utvecklingen av effektivitet och
produktivitet, dels stimulera utvecklingen av uppföljnings- och utvärde-
ringssystem.

Den nyinrättade stat — kommunberedningen kommer att ta upp frågor
av större vikt som rör relationerna mellan stat och kommun.

Exempel på frågor som bör övervägas av beredningen är folkstyrelsens
lokala och regionala förankring, statens styrning och uppföljning av kom-
munal verksamhet, effektivitet och produktivitet, kommunal ekonomi, ut-
vecklingsarbetet inom den offentliga sektorn samt internationaliseringens
betydelse för kommuner och landsting.

Beredningen skall i första hand behandla frågor av mer principiell och
långsiktig karaktär. Beredningen skall särskilt uppmärksamma behovet av
samordning och prioritering mellan olika samhällsområden. Ett viktigt
syfte med beredningens arbete är att stimulera till förnyelse och utveckling
inom den offentliga sektorn.

En förändrad styrning och ansvarsfördelning av den kommunala sek-
torns olika delar bygger på förutsättningen att kommuner och landsting är
beredda att ta ett stort ansvar för de olika verksamheterna. Den kommu-
nalekonomiska kommittén har bl. a. till uppgift att pröva frågan om even-
tuella sanktioner mot kommuner och landsting i ett målstyrt system med
generaliserade statsbidrag.

Utredningen ska bl. a. pröva om också utbetalningen av generella be-
hovsrelaterade statsbidrag skall förenas med någon form av motprestation
från den enskilda kommunens sida. Som ett minimikrav anges att kommu-
nerna bör redovisa vissa angivna kostnader och prestationer på ett enhet-
ligt sätt så att jämförbara uppgifter kan redovisas.

Liknande krav har framförts i propositionen om ansvaret för skolan
m. m. Där föreslås att viten skall kunna utkrävas av den skolhuvudman som
inte efterkommer bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Vidare föreslås att
staten skall ha möjligheter att innehålla statsbidrag för skolverksamheten
om en kommun i något avseende åsidosätter sina skyldigheter på ett
sådant sätt att det inte bör passera opåtalat.

4.3 Vad händer i kommuner och landsting?

Inom den kommunala sektorn pågår ett omfattande förändringsarbete.
Det fortsatta arbetet med konkreta åtgärder måste givetvis också i fortsätt-
ningen ske i de enskilda kommunerna och landstingen. Det formella

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

utrymmet for många förändringar finns redan och utnyttjas också i dagslä-
get. Regeringen är beredd att vidta åtgärder för att ytterligare underlätta
det lokala arbetet.

Flertalet kommuner och landsting saknar idag större erfarenheter av de
strukturella åtgärder som kommer att krävas för att förnya den kommuna-
la sektorn. Deras erfarenheter bygger på en lång period av expansion som
först under senare år följts av besparingar i samband med det årliga
budgetarbetet. Större strukturförändringar kommer att ställa betydande
krav på utredning och planering. Dessutom krävs ofta initialt ökade kost-
nader för att uppnå ökad effektivitet och kostnadsbesparingar på sikt.

Än så länge och i arbetet med 1991 års budget förefaller de traditionella
besparingsmetodema fortfarande vara huvudinstrumenten för flertalet
kommuner och landsting, dvs. generella sparkrav, anställningsstopp,
minskat underhåll, uppskjutna och slopade investeringar, fortsatt försälj-
ning av anläggningstillgångar, senareläggning av nya verksamheter, av-
giftshöjningar och ökad lånefinansiering. Ett nytt inslag är dock att man nu
i vissa kommuner även börjat vidta åtgärder i befintlig verksamhet och
därmed också varslat personal om uppsägning.

Men det finns även nya inslag som gäller omorganisation, samordning
och effektivisering. Förändringsbenägenheten tilltar i kommuner och
landsting och det initieras allt fler projekt, större och mindre, med en mer
långsiktig inriktning på förändring. Dessutom pågår ett omfattande arbete
att utveckla medborgarinflytandet och politikerrollen liksom att förändra
nämndorganisationen. Förtroendeuppdragsutredningen (C 1988:01) har
behandlat frågan om de förtroendevaldas villkor i sitt slutbetänkande
(SOU 1989:108) Förtroendevald på 90-talet. Utmaningar och möjligheter.

Våra kunskaper om vilka effekter som har uppnåtts av förändrings- och
effektivitetsarbetet är begränsade. Det är viktigt att resultaten av föränd-
ringsarbetet utvärderas och sprids till andra kommuner, landsting och
statliga organisationer. Utvärderingar av mindre lyckade insatser kan vara
lika viktiga som utvärderingar av lyckade insatser. Det behövs underlag
och idéer för att påskynda och stimulera det fortsatta förändringsarbetet.
Genom att identifiera problem och utvecklingsmöjligheter och genom
konkreta insatser kan förebilder skapas för hur förnyelsearbetet kan drivas
i kommuner och landsting.

I följande avsnitt redovisas exempel på förändringsarbetets inriktning i
kommuner och landsting. De olika initiativ som tagits är viktiga delar i
förnyelsen av den kommunala sektorn. Det är angeläget att den utveck-
lings- och försöksverksamhet som pågår, bl. a. vad gäller styrformer samt
uppföljnings- och utvärderingsinstrument, snabbt följs av ett brett genom-
förande i hela den kommunala verksamheten.

Regeringen är beredd att vidta åtgärder för att stödja förändringsarbetet
i enlighet med de riktlinjer som tidigare redovisats.

Förändringsarbetet i kommunerna

Att det växer fram ett omfattande förändringsarbete i kommunerna fram-
går inte minst av det breda projektarbete för att öka effektiviteten i den
kommunala verksamheten som Svenska kommunförbundet för närvaran-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

de bedriver tillsammans med ett 80-tal kommuner. Alla typer av kommu-
ner finns representerade, i olika delar av landet. Ett hundratal olika pro-
jekt ingår for närvarande och nya projekt tillkommer successivt.

Syftet med detta arbete är att tillsammans med kommunerna utveckla
och sprida kunskap om olika konkreta förändringar som kan bidra till att
öka effektiviteten i den kommunala verksamheten.

Projekten innehåller ett stort antal förändrings- och förnyelsearbeten
med olika inriktning och utgångspunkter. I huvudsak har dock de olika
kommunprojekten en inriktning på att antingen utveckla uppföljnings-
och utvärderingsinstrumenten eller att utveckla styrformer, decentralise-
ring och konkurrens inom kommunal verksamhet.

Under år 1991 kommer arbetet bl. a. att inriktas på att sprida konkreta
exempel som kan bidra till en ökad effektivitet inom en rad olika områden.
Det kommer att ske genom rapporter och seminarier.

Ca 35 projekt är inriktade på att utveckla metoder för uppföljning och
utvärdering av olika kommunala verksamheter. I några kommuner har
projekten inriktats på att utveckla nyckeltal, mått- och mätmetoder inom
vissa verksamheter, främst för den sociala verksamheten och för skolan. I
några kommuner omfattar projektarbetet uppföljning av hela den kommu-
nala verksamheten, där syftet är att få fram instrument för att ge verksam-
hetsansvariga, politiker och medborgare en uppfattning om verksamheten
bedrivs på ett effektivt sätt jämfört med tidigare år och jämfört med andra
kommuner.

I flera kommunprojekt ingår även att utveckla metoder för att mäta och
ta tillvara kommuninvånarnas värderingar och uppfattningar av verksam-
heternas kvalitet. Här prövas bl. a. enkäter till hushållen för att få medbor-
garnas syn på värdet av olika verksamheter och hur väl kommunen har
lyckats lösa sina uppgifter inom respektive verksamhet. Erfarenheterna
från genomförda kund- och medborgarenkäter kommer att dokumenteras.
Härigenom kan andra kommuner ges råd om i vilka sammanhang sådana
enkätundersökningar är lämpliga att genomföra, hur de bör utformas och
hur man i övrigt bör gå tillväga.

Inom effektivitetsprojektets ram arbetar ca 25 kommuner med att ut-
veckla metoder och arbetsformer för mål- och resultatstyrning. Som en del
i arbetet ingår att formulera mål för verksamheten på olika nivåer och att
utveckla metoder för hur målen och resultaten kan följas upp. I några av
dessa kommuner har resultatenheter införts eller pågår samtidigt försöks-
verksamhet med delegerat budget- och personalansvar inom de verksam-
heter som projektet avser. I flera kommuner pågår samtidigt en utveckling
av ekonomisystemen så att de kan anpassas till kraven i en målstyrd
verksamhet. Utvecklingsarbetet omfattar vanligtvis en eller ett fåtal
delverksamheter, men i några kommuner omfattas hela den kommunala
verksamheten.

Som en förlängning av arbetet med att utveckla metoder för mål- och
resultatstyrning pågår i en del kommuner ett arbete att skapa mer själv-
ständiga reultatenheter inom organisationen. Dessa resultatenheter skall
ha frihet att själva utforma sin verksamhet så att uppsatta mål och resultat
nås.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

I ett 30-tal kommunprojekt är det gemensamma syftet att enheter inom Prop. 1990/91: 100

den kommunala organisationen skall ges ett ökat ansvar för såväl ekono- Bil. 2

miska som verksamhetsmässiga resultat. Ofta sker detta arbete samtidigt
med att man utvecklar en mål- och resultatorienterad styrning av den
aktuella verksamheten. I vissa projekt har det ekonomiska ansvaret be-
gränsats till endast vissa kostnader medan i andra verksamhetens alla
kostnader ingår. Exempel på projekt med decentraliserat ansvar finns
inom såväl barnomsorgen, äldreomsorgen och skolan som hela kommun-
delar och olika kommungemensamma servicefunktioner. Flera projekt rör
kommunernas fastighetsförvaltning eller andra verksamheter inom det
tekniska området där man i en del fall även kommer att skilja mellan
beställar- och utförarfunktioner. Här finns bl. a. projekt där fastighetskon-
tor fungerar som intern entreprenör och tillhandahåller de lokaler och
tjänster som nyttjaren vill köpa. Ett uttalat syfte för dessa projekt är att
åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande av lokaler.

Inom effektivitetsprojektets ram ingår några projekt som rör konkurrens
inom den kommunala organisationen, jämförelser mellan entreprenad och
egen regi, alternativa driftformer inom barnomsorg, erbjudande om olika
barnomsorgsformer med olika avgifter samt särskilda projekt med kultur-
och måltidsverksamhet.

Förändringsarbetet i landstingen

Det pågår ett brett och omfattande förändringsarbete i landstingen. För-
ändringsarbetet pågår inom samtliga landsting. På senare tid har takten i
förnyelsearbetet drivits upp. Skälen är flera. Landstingens ekonomi har
försämrats, kraven på sjukvården ökar till följd av den medicinsk-tekniska
utvecklingen och det allt större antalet äldre. Det råder brist på arbetskraft
i vissa delar av landet och medborgarnas krav på tillgänglighet till och
valfrihet i vården ökar.

De pågående förändringarna gäller bl. a. decentralisering och nya former
för ekonomistyrning. Man prövar kooperativ och entreprenadlösningar
samt olika lösningar för att förbättra personalens arbets- och anställnings-
villkor. Flera projekt har syftet att förbättra tillgängligheten i vården.

De mest långsiktiga och genomgripande förändringsprojekten återfinns i
Bohuslandstinget och i Kopparbergs läns landsting. De innebär bl. a. att
primärvården får hela anslaget för sjukvården och köper den vård man
inte själva bedriver från sjukhus eller andra vårdinrättningar. Även den
politiska strukturen kommer att förändras. Avsikten är att dessa föränd-
ringar ska leda till både bättre och billigare vård.

Regeringen har lagt fram förslag till lagstiftning (prop. 1990/91:44, KU
17, rskr. 52) för att på försök möjliggöra denna nya organisation inom
ramen för den s. k. Dalamodellen, samtidigt som landstinget i Koppar-
bergs län föreslås ingå i frikommunförsöket. Förslaget innebär bl. a. att
reglerna om delegering av beslutanderätten vidgas och att kommuner i
ökad utsträckning kan ta över uppgifter inom primärvården.

I alla landsting pågår arbete för att förbättra produktivitet och effektivi-
tet. Ekonomistyrningen i form av ekonomisk planering och uppföljning

utvecklas och man prövar olika metoder för att fördela resurserna så att de Prop. 1990/91:100
bättre täcker vårdbehovet och främjar en effektiv verksamhet. Bil. 2

En väg som prövas är befolkningsbaserad resursfördelning. Det nya
sättet att fördela resurserna skiljer sig från det traditionella dels genom
sättet att beräkna anslaget, dels genom att anslaget ges till distriktets
konsumtion och inte till deras produktion av sjukvård. Bl. a. kommer
landstinget i Gävleborg att tillämpa ett sådant resursfördelningssystem.
Samtidigt inrättas ett köp-sälj system mellan distrikten. Åtgärderna är ett
led i en strategi för att föra sjukvården i riktning mot ökat inslag av
marknadsstyrning.

En annan väg som prövas, där avsikten också är att utnyttja marknadens
funktionssätt inom den offentliga sektorn, är prestationsersättningar till
olika serviceenheter. Flera landsting håller på att göra om olika service-
funktioner till resultatenheter som t. ex. röntgen, laboratorier och fastig-
hetsförvaltning. Vissa landsting har fört över fastighetsförvaltningen till
bolag.

En tredje väg som prövas är att införa prestationsersättningar också till
vårdenheter. Oftast används metoden att gruppera vårdtillfällena på ett
sätt som tar hänsyn till både diagnos och hur stora resurser de normalt tar i
anspråk s. k. diagnosrelaterad gruppering (DRG). Kostnaderna för faktis-
ka vårdtillfällen kan därigenom jämföras med den genomsnittskostnad
som räknats ut för varje grupp. Systemet medger kostnadsjämförelser inte
bara inom utan också mellan olika sjukhus. Genom projekt i Spris regi
tillämpas DRG för närvarande på flera kliniker.

Kooperativa lösningar kan bidra till förnyelse framförallt genom att öka
personalens och brukarnas möjligheter till inflytande, samtidigt som verk-
samheten även kan bedrivas effektivare genom att de som känner den bäst
ges ökade möjligheter att styra den.

I Stockholms läns landsting finns flera exempel på brukarkooperativ och
personalkooperativ inom olika delar av vården. I några landsting finns
vårdcentraler som drivs på entreprenad.

Det pågår också olika förändringar som syftar till att öka valfrihet,
tillgänglighet och kontinuitet i vården. Möjligheter att välja vård inom
eller utom det egna landstinget finns redan på flera håll i landet. Fr. o. m.
år 1991 kommer samtliga landsting att ansluta sig till Landstingsförbun-
dets rekommendation att alla skall ha rätt att fritt välja vårdcentral eller
sjukhus inom resp, sjukvårdsdistrikt. Inom olika landsting förbättras kon-
tinuiteten i vården och tillgängligheten genom indelning i mindre distrikt,
längre öppettider, kortare köer och ökade möjligheter att komma till
samma läkare eller sköterska vid upprepade besök.

Under senare delen av 1980-talet har det varit mer eller mindre svårt att
rekrytera vårdpersonal i hela landet. Störst har problemen varit i storstads-
områdena. För att göra vårdyrkena mer attraktiva förändras arbetstiderna
så att större utrymme skapas för individuella önskemål. Man gör olika
insatser för att öka personalens inflytande över arbetet och för att förbättra
arbetsmiljön. Olika insatser görs för att rekrytera, behålla och utveckla
personal.

Landstingsförbundet och staten har kommit överens om en gemensam

kraftsamling för att öka tillgängligheten till och kapaciteten i hälso- och Prop. 1990/91: 100
sjukvården. Inom ramen för de s. k. Dagmarförhandlingarna har 50 Bil. 2
milj. kr. avsatts under år 1990 och 10 milj. kr. under år 1991 till projekt
som syftar till att öka kapaciteten och tillgängligheten i vården (DAGMAR
50). Det stora antalet ansökningar om medel visar på den uppslagsrikedom
som finns när det gäller aktiva åtgärder för att förbättra hälso- och sjukvår-
den. Några projekt rör större organisationsförändringar i hela landstinget
medan andra projekt omfattar en klinik.

I förhandlingarna inför år 1991 har arbetet vidgats till att omfatta ett
utvecklingsarbete i syfte att skapa förutsättningar att bättre styra verksam-
heten och underlätta resultatuppföljningen. Jämförelser och analyser av
grundläggande data från olika kliniker skall bl. a. användas för att lyfta fram
åtgärder som visat sig effektiva för att öka vårdens tillgänglighet och kapa-
citet.

Landstingsförbundet genomför i samarbete med socialstyrelsen och so-
cialdepartementet en förutsättningslös översyn av hälso- och sjukvården.
Bl. a. skall frågor om vårdens innehåll, struktur, styrning, organisation och
finansiering belysas. Det innebär att alternativ som förändrar ansvarsför-
hållanden mellan staten och den kommunala nivån samt mellan sjukvård
och sjukförsäkring kommer att presenteras. Eventuella åtgärder till följd
av utredningsarbetet kan komma att påverka vården redan under de
närmaste åren.

5 Regelreformering och delegering

1 de fem senaste årens budgetpropositioner har regeringen lämnat riksda-
gen redogörelser för arbetet med att begränsa reglerna i samhället och höja
reglernas kvalitet. Redogörelserna har också behandlat strävandena att
delegera beslutanderätten i förvaltningsärenden från regeringen till dom-
stolar och andra myndigheter. Den senaste redogörelsen finns i prop.
1989/90:100 bil. 2 p. 3.5.

Som ett konkret inslag i en motsvarande redogörelse i år har statsrådsbe-
redningen på grundval av uppgifter från departementen gjort en samman-
ställning av resultat som har nåtts och projekt som har inletts efter den
förra redogörelsen.

Sammanställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga

2:1.

I en annan sammanställning som civildepartementet har gjort och som
gäller regelbeståndet och regelregistreringen redovisas uppgifter om anta-
let författningar i Svensk författningssamling (SFS), om antalet regler i
myndigheternas regelförteckningar och om arbetet med att registrera reg-
ler i databaser.

Den sammanställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2:2.

5.1 Regelreformeringsarbetet

Regler som styrmedel

Några huvudpunkter

— Regelreformering, inte bara regelförenkling.

— Internationella aspekter allt viktigare.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

I många industriländer arbetar man i dag särskilt med att begränsa
regelfloran och höja kvaliteten på de regler som behövs. En sammanfattan-
de benämning på detta arbete inom OECD-länderna är regelreformering,
en term som också används i det följande.

Regelreformering har många aspekter. Vad allt arbete med regelfrågor
ytterst bör gå ut på är att reglerna skall vara i vid mening ändamålsenliga för
sitt syfte. I det ligger både att de skall vara så enkla, klara och språkligt
lättillgängliga som möjligt och att de skall vara ändamålsenliga med hänsyn
till sina sakliga effekter. Det är framför allt med hänsyn till det sistnämnda
som god regelkvalitet har sin största ekonomiska betydelse.

Det finns således en del regelreformeringsaspekter som kan sägas ha
övervägande juridisk-teknisk karaktär. Arbetet med denna inriktning går ut
på att t. ex.

— förenkla regelsystemen genom att göra dem mindre detaljerade, klarare
utformade och språkligt mer lättillgängliga,

— klarlägga den legala strukturen i regelsystemen, t. ex. genom att följa
upp normgivningsbemyndiganden,

— skapa register av olika slag för att hålla ordning i och reda på reglerna,

— ”sanera” regelsystem genom att avskaffa föråldrade eller onödiga regler
och allmänt verka för en minskning av antalet regler.

Arbete av detta slag har stor betydelse inte minst från rättssäkerhetssyn-
punkt. Formell ordning och reda är också en förutsättning för att kunna
utnyttja ADB-teknik i samband med regelgivning och för information om
regler.

Det finns emellertid också andra aspekter på regelreformering, nämligen
med utgångspunkt i reglernas sakinnehåll.

Regler fungerar som styrmedel för att påverka mänskligt handlande.
Den centrala kvalitetsfrågan beträffande en regel eller ett regelsystem gäller
med denna utgångspunkt frågan om regeln eller regelsystemet är det bästa
styrmedlet för att uppnå den avsedda effekten. I vad mån regler verkligen
fungerar på avsett sätt beror på en lång rad faktorer, bl. a. deras utform-
ning och genomslagskraft. Det betyder att man vid regelgivning måste
analysera exempelvis

— om de regler man tänker sig är det bästa medlet att uppnå det som man
vill åstadkomma (man brukar skilja mellan informativa, ekonomiska
och administrativa styrmedel),

— om en reglering är effektivt utformad i fråga om organisationen för

handhavandet, beslutsnivåer m. m. (delegering har nära anknytning till
regelförenkling),

— reglernas faktiska genomslagskraft och bieffekter,

— system för uppföljning och utvärdering.

Regelreformeringsarbete med den här utgångspunkten syftar till att man
i så stor utsträckning som möjligt hävdar dessa principer i samband med
ny regelgivning och att man utvärderar befintliga regler på motsvarande
sätt. Ett sådant arbete berör direkt dem som beslutar om vad reglerna skall
innehålla i sak och har därmed mycket vidare aspekter än de rent juridisk-
tekniska.

Den skisserade analysmodellen är inte politisk i sig. Däremot kan skill-
nader i politisk uppfattning medföra skilda uppfattningar om vad man vill
uppnå och ibland också om bästa sättet att uppnå ett visst mål, betydelsen
av att verksamhet drivs i statlig regi, vilka bieffekter som kan godtas m. m.

Ett begrepp som ofta används samman med regelförenkling är avregle-
ring. Normalt avses med det att man avskaffar någon form av administra-
tiv reglering (tillståndskrav, monopol, prisreglering osv.) så att rättsligt sett
nya förutsättningar uppkommer for dem som berörts av regleringen. Men
det behöver inte betyda att det därmed kommer att saknas regler på
området, eftersom även den nya situationen kan vara på olika sätt regel-
styrd. Också för ekonomiska styrmedel som skatter och avgifter behövs
regler.

Avreglering är inte — lika litet som regelreformering — ett entydigt
uttryck. Men det har dock karaktär av att sammanhängande regler avskaf-
fas (som t. ex. valutaregleringen) eller ändras från grunden. Ett vanligt
syfte med åtgärder av detta slag är att få till stånd bättre effektivitet genom
ökat inslag av konkurrens. Exempel på detta är de förändringar som har
beslutats för transport-, kredit- samt jordbruks- och livsmedelsmarknader-
na. Syftet har varit att stärka konsumenternas ställning och att öka konkur-
rensen i ekonomin. Fördelen med ekonomiska styrmedel är att det ligger i
aktörernas eget ekonomiska intresse att handla på det önskvärda sättet.
Exempel på användningen av ekonomiska styrmedel är energibeskattning-
en och olika avgifter på miljöområdet.

Privatisering av offentlig verksamhet kan sägas utgöra en form av avreg-
lering. Ett färskt exempel på detta är bolagiseringen av Affärsverket FFV.
En sådan övergång till aktiebolagsform behöver inte innebära att någon
annan än staten skall driva verksamheten. Aktiebolagsformen gör det dock
lätt att öppna for andra delägare, om detta skulle anses befogat. En annan
form för privatisering är när privata företag får möjlighet att verka på ett
område där myndigheter eller offentligägda företag haft monopol.

Frågan om god regelkvalitet gäller som nämnts reglernas ändamålsenlig-
het för sitt syfte. I praktiken är reglers innehåll ofta resultat av kompromis-
ser och intresseavvägningar och i en komplex verklighet finns ofta mål-
konflikter. Det gör inte frågan om regelkvalitet mindre betydelsefull.
Många regler har t. ex. fått helt andra effekter än som har avsetts eller
beräknats och detta har inte sällan berott på omständigheter som borde ha
varit möjliga att förutse vid en omsorgsfull konsekvensanalys.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

En särskild metod av betydelse för svensk regelkvalitet är att många
detaljregler med stor praktisk betydelse bestäms självständigt av sektors-
myndigheter med stöd av bemyndiganden från regeringen. Frågan om
detaljeringsnivåer i olika slags författningar har diskuterats i olika sam-
manhang (se t. ex. prop. 1987/88:22 s. 36 f). Inom en del områden torde
det vara ofrånkomligt att detalj regler beslutas på myndighetsnivå. Rege-
ringens kontroll av denna regelgivning sker bl. a. genom bestämmelserna i
begränsningsförordningen (1987:1347) och förordningen (1990:986) om
tekniska regler, som ålägger myndigheterna att göra konsekvensanalyser
och även underställa regeringen föreskrifter i vissa fall. Regelgivningen
sker dock i övrigt självständigt. En mycket viktig del av regelreforme-
ringsarbetet gäller därför myndighetsregler.

Betydelsen av att myndighetsregler utformas med stor omsorg kommer
också till uttryck genom att föreskrifter som riktar sig till enskilda, kom-
muner och landsting skall beslutas av myndighetens styrelse.

De pågående EES-förhandlingarna gör att regelfrågor nu måste ges sär-
skild uppmärksamhet. Vi står av allt att döma på många områden inför
grundläggande förändringar i våra svenska regler och delvis nya krav i
samband med regelgivning. Den internationella aspekten på våra regler är
inte ny och har under senare år blivit allt viktigare för en stor del av det
svenska regelsystemet. Ett nytt moment har dock kommit in genom EEA-
förhandlingarnas utgångspunkt att EFTA-länderna i princip skall ansluta
sig till EGs regelsystem. Ett anpassningsarbete är redan i gång på många
håll. Ett EES-avtal skulle innebära nya villkor för regelgivningen i enlighet
med vad som gäller inom EG. I ett sådant samarbete måste vi bl. a. räkna
med att svenska reglers förenlighet med våra åtaganden kommer att kunna
prövas i särskild juridisk ordning. På många områden kommer myndig-
hetsföreskrifter att ersättas med privaträttsliga standarder (jfr prop.
1989/90:88 s. 113).

Regelfrågorna kommer utan tvekan att öka i betydelse och en ökad
kompetens i regelfrågor kommer att bli nödvändig för svensk del, inte
minst i det internationella samarbetet.

Ett program för god regelkvalitet

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Några huvudpunkter

— Checklista för att pröva alternativ till regler.

— Konsekvensutredningar för att knyta ihop regler och ekonomi.

— Regelreformering skall drivas också inom kommittéväsendet.

— Regeluppföljning i budgetarbetet för att se om syftet med en regel
nås.

— Registrering för att hålla ordning i och reda på regler.

— Handböcker och annan vägledning för att reformera regler och öka
rättssäkerheten.

Under 1980-talet har en rad åtgärder vidtagits för att reglerna i samhäl-
let skall bli så ändamålsenliga som möjligt. Erfarenheterna av dessa åtgär-
der bör nu utvecklas till ett program för god regelkvalitet.

Checklista

En fast grund för all regelreformering har under år 1990 skapats med en
s. k. checklista för regelgivare (statsrådsberedningens PM 1990:2 ”Att
styra med regler?”).

Syftet med den är att påminna om att

— undvika kostsamma, onödiga och ineffektiva åtgärder,

— välja lämpliga styrmedel,

— göra rättsreglerna ändamålsenliga, enkla och klara.

Sådana krav har fått ökad betydelse genom utvecklingen av regeringens
verksamhetsplanering och den nya budgetprocessen. Checklistan skall ge
sakhandläggare och jurister i regeringskansliet, i utredningsväsendet och
hos myndigheterna ett stöd för att i det löpande reformarbetet ställa sig de
rätta och nödvändiga frågorna.

Listan är ordnad på ett systematiskt sätt för att passa för den mål- och
medelanalys som måste föregå varje beslut om regler. Den analysen ford-
rar bl. a. att samhällsekonomiska frågor prövas, att valet av styrmedel
bedöms och att den juridiska och språkliga tekniken övervägs.

Till varje regelgivares huvudfrågor hör enligt checklistan att ta ställning
till

1 vad problemet är,

2 om det över huvud taget behövs någon åtgärd,

3 vilka alternativa styrmedel som kan användas,

4 vilket resultat en konsekvensutredning ger och vilket styrmedel som
slutligt bör väljas.

Ifall regelstyrning framstår som det mest lämpade alternativet, måste
ställning också tas till

5 hur uppföljning och utvärdering sker,

6 hur de rättsliga problemen bör lösas,

7 hur reglerna sedan bör tillämpas i praktiken,

8 hur reglerna bör utformas språkligt.

Huvudfrågorna kompletteras enligt checklistan med ett antal delfrågor. De
är många men skall främst ses som en provkarta på de överväganden som
kan behöva göras i anslutning till huvudfrågorna. Alla delfrågorna behöver
alltså inte vara av betydelse för det aktuella problemet.

Även om checklistan är omfattande, är den inte uttömmande. Även
andra frågor kan alltså behöva ställas och besvaras innan en regel beslutas.

Även vid prövning av regler i den kommunala verksamheten eller på
avtalsområdena bör man kunna dra nytta av att söka svar på checklistans
frågor.

Konsekvensutredningar

En konsekvensutredning i regelgivningssammanhang skall belysa konse-
kvenserna av regeln, både ekonomiska och andra konsekvenser.

För att stryka under betydelsen av sådana analyser behövs konsekvens-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

bedömningar i regelarbetet i både regeringskansliet och hos myndigheter- Prop. 1990/91: 100
na. Bil. 2

Genom ett cirkulär (C 1989:7) har statsrådsberedningen samt finans-
och civildepartementen sålunda gemensamt fäst regeringskansliets upp-
märksamhet på detta. Enligt cirkuläret har varje departement ett ansvar
for att konsekvensutredningar görs i de författningsärenden som handläggs
inom departementet samt att andra berörda departement får tillfälle att ta
ställning till gjorda utredningar av det slaget innan en författning beslutas.

Krav på att myndigheterna skall bedöma konsekvenserna av sina regler
innan de beslutas finns som redan nämnts i bl. a. begränsningsförordning-
en. Riksrevisionsverket har regeringens uppdrag att följa tillämpningen
och redovisa erfarenheter av dessa krav (jfr prop. 1989/90:100 bil. 2 s. 46).
Uppdraget skall avrapporteras till regeringen redan kring årsskiftet
1990/91.

Konsekvensutredningarna är utan tvivel av stor betydelse för ett ända-
målsenligt beslut samtidigt som de på sikt blir en grund för jämförelser i
den uppföljning av regler som är en väsentlig del i den nya budgetpröv-
ningen — jfr 6 § budgetförordningen (1989:400).

Regelreformering skall drivas också inom kommittéväsendet

Det är viktigt att kraven på regelreformering genomsyrar arbetet inom
kommittéväsendet. Det gäller inte minst kravet att den juridisk-tekniska
och språkliga utformningen av regelsystemen skall bli av god kvalitet på de
olika nivåerna i normhierarkin. Om detta inte får fullt genomslag redan på
utredningsstadiet, kan det bli svårt att systematiskt och konsekvent se till
att så sker i den fortsatta beredningsprocessen.

Det blir därför numera allt vanligare att uttryckliga krav på regelrefor-
mering, inräknat analys av lämpliga styrmedel, skrivs in i kommittédirek-
tiv.

Här förtecknas några utredningsbetänkanden och direktiv till pågående
utredningar som belyser resultat och inriktning vad gäller arbetet med
regelreformering inom utredningsväsendet:

Avlämnade betänkanden

— Enklare skolförfattningar (SOU 1986:10—11)

— En ny kyrkolag m. m. (SOU 1987:4 — 5)

— Det civila försvaret (SOU 1989:42)

— Ny kommunallag (SOU 1990:24)

— Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel
(SOU 1990:59)

— En ny värnpliktslag (SOU 1990:89)

— Avtalsvillkor eller föreskrifter — en rättslig översyn av postens och
televerkets kundvillkor (SOU 1990:100)

Direktiv till pågående utredningar

— Förstärkt konkurrenspolitik (Dir. 1989:12)

— Utrednings- och forskningsprogram om produktivitetsutvecklingen i
näringslivet (Dir. 1989:19)

— Översyn av datalagen (Dir. 1989:26)

— Översyn av miljöskyddslagstiftningen (Dir. 1989:32)

— Översyn av hyreslagstiftningen (Dir. 1989:44)

— En översyn av lagstiftningen om offentlig anställning (Dir. 1989:50)

— Översyn av förarutbildningen och författningarna rörande körkort
m. m. (Dir. 1989:55)

— Utredning om teknisk översyn av mervärdeskatten (Dir. 1990:1)

— Statsbidragen och kommunernas finansiering (Dir. 1990:20)

— Ett nytt system för pantsättning av fastigheter (Dir. 1990:35).

Regeringen avser att fullfölja den angivna inriktningen i sina beslut om
kommittédirektiv.

Regeluppföljning i budgetarbetet

I de fördjupade anslagsframställningar som myndigheterna vart tredje år
skall lämna till regeringen skall i princip alla regler som har betydelse för
en myndighets verksamhet konsekvensanalyseras. När analyserna ger an-
ledning till det skall förslag lämnas till regeringen om bättre och mer
ändamålsenliga regler eller om övergång till andra styrmedel. Anslags-
framställningarna kommer därmed att bli ett underlag för arbetet i depar-
tementen också med att reformera regler.

Successivt förs skyldigheten att följa upp regler in i myndigheternas
budgetarbete. Budgetförordningen tillämpas på myndigheterna enligt en
treårsplan som sträcker sig från budgetåret 1990/91 till budgetåret
1994/95.1 den takten aktualiseras också kravet på regeluppföljningar.

I regeringens årliga direktiv för myndigheternas anslagsframställningar,
de senaste beslutade den 8 mars 1990 för budgetåret 1991/92, behandlas
frågor om regelreformer och regelförenkling. Bland annat görs myndighe-
terna uppmärksamma på att särskilda kontaktpersoner nu finns i varje
departement för frågor om regelförenkling. De skall kunna bistå myndig-
heterna i deras uppföljnings- och reformarbete.

I det uppföljningsarbete som budgetförordningen föreskriver är det
emellertid myndigheten själv som får formulera målen. I de s. k. myndig-
hetsspecifika direktiv för myndigheternas fördjupade anslagsframställ-
ningar som regeringen beslutar särskilt för varje myndighet kan därför
formuleras andra mål för uppföljningsarbetet än myndighetens egna och
uppföljningsarbetet exempelvis styras till sådana områden bland de olika
regelverken som befinns vara i särskilt behov av en översyn.

Vad gäller effekterna av regelreformeringsarbetet, utöver en fortgående
minskning av regelbeståndet och den uppföljning som nu skall ske i bud-
getarbetet hos myndigheterna, kan det vara på sin plats att också söka
mäta andra effekter av gångna års regelreformeringsarbete. Vad har det
inneburit och hur ser de materiella effekterna av det ut?

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

Riksrevisionsverket, som enligt vad jag redan har nämnt har regeringens Prop. 1990/91:100

uppdrag att följa tillämpningen och redovisa erfarenheter av begränsnings- Bil. 2
förordningen vad gäller myndighetsregler, bör också ges i uppdrag att
belysa effekter av regelreformeringsarbetet på grundval av mera specifikt
formulerade krav på det och därmed komplettera myndigheternas regel-
uppföljning i budgetarbetet. En sådan analys bör gälla såväl lagar som
förordningar och myndighetsregler.

Specifika uppföljningskrav kan exempelvis vara att belysa huruvida
färre regler har gett medborgarna större frihet att välja mellan olika servi-
cealternativ eller administrationen större frihet att välja medel för att
uppfylla kraven på sin verksamhet. Ett annat krav kan vara att söka visa i
vad mån kvarvarande regler har blivit mer ändamålsenliga och därmed
bättre. Tillförsäkrar de medborgarna större frihet och rättssäkerhet? Sä-
kerställer de att skillnaderna i levnadsvillkor håller sig inom acceptabla
gränser? Ökar intresset hos allmänheten för rättsreglerna när de i större
utsträckning skrivs så att de kan förstås av dem som de riktar sig till?
Minskar behoven av verkställighetsforeskrifter till lagar och förordningar?
Minskar antalet tolkningskonflikter? Hur har regelreformeringsarbetet på-
verkat samhällsekonomin och vilka statsfinansiella effekter har det gett?

Redan i dag kan det konstateras att reformeringen av reglerna inom flera
viktiga områden har lett till betydande förenklingar och höjt regelkvalite-
ten märkbart. Som exempel kan nämnas

— skattereformen (prop. 1989/90:74, SkU32, rskr. 217),

— det kommunala huvudmannaskapet på lärarområdet med en förenklad

arbetsgivarroll (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58),

— reformeringen av köttkontrollen med enklare och enhetligare regler

(prop. 1988/89:68, JoU 14, rskr. 263),

— bostadsfinansieringsreformen med nya och enklare låneregler (prop.

1990/91:34).

Registrering

All regelreformering förutsätter ordning och reda i regelmängden. Det
gäller både lagar och förordningar, myndigheternas författningar, kommu-
nernas föreskrifter och avtalade regler.

Under senare år har datatekniken visat sig vara ett ovärderligt hjälpme-
del för att skapa den nödvändiga ordningen. Allt flera databaser med regler
byggs upp, både i fråga om författningsregler och avtalsregler.

Sedan arbetet i det närmaste har avslutats med att skriva in äldre lagar
och förordningar i Svensk författningssamling (SFS) i databaser och väl
fungerande rutiner har skapats för att alltid ha en aktuell databas kan
ansträngningarna koncentreras på att ordna upp myndigheternas författ-
ningar och göra dessa tillgängliga på ett liknande sätt.

Flera myndigheter arbetar numera också med datoriserad regelregistre-
ring. Bland annat har ett arbete påbörjats med att registrera länsstyrelser-
nas författningar. Men ett mer omfattande datoriserat registreringsarbete
behöver komma i gång hos myndigheterna.

Handböcker och annan vägledning Prop. 1990/91:100

Handböcker och utbildning är också viktiga för god regelkvalitet. Utbild-
ning, bl. a. i anslutning till utgivandet av nya publikationer anordnas med
insatser av förutom statsrådsberedningen främst riksrevisionsverket, stats-
kontoret och statens institut för personalutveckling. De mera grundläggan-
de handböckerna för reformeringsarbetet svarar statsrådsberedningen för.

5.2 Delegeringsarbetet

Å rendeutveckli ngen

Några huvudpunkter

— Antalet regeringsärenden fortsätter att minska.

Delegeringsarbetet — dvs. arbetet med att befria regeringen från ären-
den av löpande karaktär — fortsätter efter de huvudlinjer som angavs i
budgetpropositionen 1990. Som en följd av bl. a. delegeringama har anta-
let regeringsärenden minskat ytterligare. För första gången under 1900-
talet har siffran 20 000 ärenden per år nu underskridits. Följande tabell
belyser utvecklingen under senare år.

I tabellen har statistiken i förra årets redogörelse byggts ut med siffror
för år 1989. Tabellen gäller ärenden som avgjorts under åren 1964 och
1982—1989. Kolumnen ”Totalt” avser samtliga regeringsärenden, alltså
även propositioner, författningar etc. Med ”förstainstansärenden” menas
förvaltningsärenden som regleringsbrev, anslags- och bidragsärenden,
tjänsteärenden samt dispens- och övriga partsärenden. Med ”överklagan-
den" menas förvaltningsärenden som regeringen prövar efter överklagan-
de. Siffrorna redovisas avrundade till hundratal.

År	Totalt	Förstainstans- ärenden	Överklaganden
1964	35200	30000	2100
1982	25 100	14 400	7 800
1983	22 200	13 300	6200
1984	20 700	12 700	5 600
1985	22000	13400	6100
1986	21 700	12000	6 800
1987	20700	12 100	5 700
1988	20300	11600	5400
1989	19 300	10600	6200

Trots att många ärenden delegerats går som framgår av tabellen minsk-
ningen långsamt. Detta sammanhänger bl. a. med att andra ärenden samti-
digt har ökat i antal. Framför allt har antalet överklaganden i utlännings-
ärenden ökat. År 1989 prövade regeringen ca 1 000 fler sådana överklagan-
den än under år 1988.

Vilka ärenden har delegerats under år 1990?

Några huvudpunkter

— Många olika typer av förvaltningsärenden har delegerats under det
senaste året.

Som framgår närmare av bilaga 2:1 har delegeringsarbetet under år 1990
resulterat i att regeringen befriats från ytterligare ärenden. Arbetet har
samordnats med de översyner som pågår av instansordningarna i ärenden
där Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning kan göra
sig gällande.

Bl. a. har följande grupper av överklaganden flyttats över till kammar-
rätterna:

— tillstånd att sätta upp övervakningskameror,

— tillträde till militära skyddsområden m. m.

— tillstånd till taxitrafik,

— tillstånd till järnvägstrafik m. m.

— censurering av film,

— tillstånd att ta jordbruksmark ur produktionen,

— förelägganden och förbud enligt skogsvårdslagstiftningen och lagstift-
ningen om bekämpning av växtskadegörare,

— ingripanden mot kräftpest,

— tillstånd till införsel av djursperma,

— tillstånd till kvicksilverbetning av utsäde,

— statsplombering av utsäde,

— ersättning vid ingripanden enligt epizootilagstiftningen,

— undantag från fiskeriföreskrifter, tillstånd till fiskodling m. m.,

— godkännande av hingstar som avelsdjur,

— godkännande av fodertillsatser,

— licens för yrkesfiske,

— tillstånd till jakt, godkännande av fångstredskap m. m.,

— avgifter för livsmedelstillsyn.

För en del andra ärenden, som regeringen tidigare prövade efter överkla-
gande, har instansordningen skurits av så att en central förvaltningsmyn-
dighet eller länsstyrelse nu är slutinstans. Det gäller t. ex. vissa ärenden om
skydd för samhällsviktiga anläggningar, om statligt stöd på jordbruks-,
arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementens områden och om
tillsättning av kommissarietjänster inom polisen.

Regeringen har också befriats från överklaganden om tillsättning av
rektorer, studierektorer och kyrkomusiker. Detta som en följd av att den
statliga regleringen av dessa tjänster har slopats.

Andra delegeringar under det senaste året har avsett ärenden som rege-
ringen prövat som första instans. Som exempel kan nämnas vissa tjänstle-
digheter för kammarrättsdomare, vissa skaderegleringar, en del tjänstetill-
sättningar på försvarsdepartementets område, nedsättningar och eftergif-
ter av överlastavgifter samt vissa ärenden om regionalpolitiskt företags-
stöd.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Det fortsatta delegeringsarbetet

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

Några huvudpunkter

— Förslag om ytterligare delegeringar har lagts fram.

— Möjligheterna till ännu fler delegeringar undersöks systematiskt.

I bilaga 2:1 redovisas ett antal förslag och projekt som kan komma att
leda till delegeringar. Ett förslag är det som har lagts fram i betänkandet
(SOU 1990:79) Utlänningsnämnd och som innebär att flertalet utlän-
nings-och medborgarskapsärenden hos regeringen skall föras över till en
särskild nämnd. Om detta förslag genomförs, befrias regeringen från ca
20% av det totala antalet regeringsärenden.

Bland övriga förslag och projekt i bilagan finns flera där det är aktuellt
att flytta prövningen av överklaganden från regeringen till förvaltnings-
domstolar med hänsyn till bl. a. Europakonventionens krav på tillgång till
domstolsprövning. En övergång till domstolsprövning i en del ärendegrup-
per kan för övrigt komma att aktualiseras också för att Sverige skall
anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv.

Allmänt gäller att delegeringsarbetet måste fullföljas med fasthet och
konsekvens. Alla möjligheter att befria regeringen från ärenden av löpande
karaktär bör uppmärksammas och tas till vara för att regeringen skall
kunna ägna mer tid och kraft åt reformarbete och åt övergripande frågor
som att lägga fast verksamhetsmål, följa upp resultat av verksamheter och
göra prioriteringar.

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen

1. föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att disponera anvisade an-
slag till departement och utredningar m.m. i enlighet med vad jag
förordat i det föregående (avsnitt 3.1, s. 29 — 30),

2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om utvecklingen
av den offentliga sektorn.

Bilaga 2:1

Regeringens arbete med
regelreformering och
delegering — en samman-
ställning från statsråds-
beredningen

Bilaga 2:1 Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Regeringens arbete med regelreformering och delegering -
en sammanställning från statsrådsberedningen

J ustitiedepartemen tet

1 Regelreformering

Efter forslag i prop. 1989/90:85 har reglerna för den summariska processen
förenklats avsevärt. Lagsökningslagen från år 1946 och handräcknings-
lagen från år 1981 har ersatts av en enda lag, lagen (1990:746) om betal-
ningsföreläggande och handräckning. Som en följd av den nya lagen blir
även ytterligare förenklingar av regelsystemet möjliga. Förslag om detta
läggs inom kort fram i en departementspromemoria.

I en lagrådsremiss har föreslagits att hyresmål och bostadsrättsmål flyttas
över från fastighetsdomstolarna till de allmänna domstolarna. Genomförs
förslaget, kommer flera specialregler i bl. a. jordabalken och rättegångsbal-
ken att kunna avskaffas.

Regeringen har utfärdat en ny förordning (1990:893) om underrättelse
om dom i vissa brottmål, m. m.. Förordningen ersätter en tidigare förord-
ning i samma ämne och innebär förenklingar av regelsystemet, bl. a. i fråga
om olika expedieringsfristers längd.

Inom justitiedepartementet har det inletts en översyn av lagstiftningen
om internationell rättshjälp i brottmål. Översynen kan väntas leda till
avsevärda förenklingar på detta lagtekniskt svåröverblickbara område.

Notarieförordningen (1984:488) har ersatts av en ny notarieförordning
(1990:469). I anslutning till att notariemeriteringen ändrades förenklades
även vissa regler i bl. a. tingsrätts- och länsrättsinstruktionerna.

En översyn av de administrativa beslutsbefogenheterna i domstolarna
har inletts. Ett av syfterna med översynen är att skapa enkla och lättfattliga
regler i detta avseende. Likaså har en översyn av bestämmelserna om
arvoden till uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. påbörjats.
Översynen syftar bl. a. till att reducera antalet detaljbestämmelser inom
detta område.

I prop. 1989/90:160 föreslås förenklingar i aktiebolagslagen så att det
inte längre skall krävas svenskt medborgarskap för styrelseledamöter,
verkställande direktör eller vissa andra funktioner i aktiebolag. Även
kraven på funktionärernas bosättning i Sverige föreslås mjukas upp. Mot-
svarande lagändringar har i förekommande fall föreslagits också när det
gäller andra företagsformer.

I förmynderskapsutredningens betänkande (SOU 1988:40) Föräldrar
som förmyndare föreslås bl. a. att föräldrar skall få en större bestämman-
derätt när det gäller förvaltningen av omyndiga barns egendom. Förslaget,
som innebär en mindre omfattande överförmyndartillsyn, har remissbe-
handlats. En lagrådsremiss beräknas kunna överlämnas inom kort.

Datalagsutredningen (Ju 1989:02) som har till uppgift att göra en över-
syn av datalagen (dir. 1989:26) har överlämnat ett delbetänkande (SOU
1990:61) Skärpt tillsyn — huvuddrag i en reformerad datalag. Utredaren

f6 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 2

föreslår bl. a. ett förenklat system som innebär att det nuvarande till- Prop. 1990/91: 100
stånds- och licensförfarandet för vissa personregister slopas. 1 stället införs Bil. 2
en anmälningsplikt för vissa mera integritetskänsliga register. Förslaget
remissbehandlas för närvarande.

2 Delegering

Efter förslag av regeringen i prop. 1989/90:119 har riksdagen antagit en ny
lagom övervakningskameror rskr. 320, SFS 1990:487). Den ersat-

te 1977 års lag om TV-övervakning. Genom den nya lagen tillämpas ett
enklare förfarande vid länsstyrelsen i ärenden där risken för integritetsin-
trång vid användning av övervakningskamera är liten. Beslut av länsstyrel-
sen skall enligt den nya lagen överklagas till kammarrätt i stället för som
tidigare till regeringen. Den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 1990.

Regeringen har den 20 september 1990 bemyndigat kammarrätterna att
för fiskaler, assessorer och ordinarie domare besluta om tjänstledighet för
tjänstgöring i försäkringsrätt.

Förordningen (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa
fall har ändrats (1990:290) så att en central förvaltningsmyndighet får
handlägga ärenden om åtagande för staten att utge skadestånd upp till
25000 kr. (tidigare 10000 kr.) och justitiekanslern utan regeringens be-
myndigande får handlägga ärenden där fråga uppkommer och åtagande för
staten att utge skadestånd upp till 250000 kr. (tidigare 100000 kr.).

I direktiven till datalagsutredningen nämns särskilt frågan om vilken
instans som bör pröva överklaganden av datainspektionens beslut. För
närvarande är det regeringen som har denna uppgift. Med hänsyn till den
översyn som pågår inom regeringskansliet av instansordningen i ärenden
där Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning kan göra
sig gällande finns det skäl att överväga frågan. Utredaren har därför fått i
uppdrag att redovisa de motiv som talar för eller emot den ena och den
andra lösningen och ge sina synpunkter på vilken som bör väljas.

I en nyligen avlämnad proposition om offentlighet, integritet och ADB
(prop. 1990/91:60) föreslår regeringen att myndigheters beslut att avslå en
begäran om underrättelse enligt 10 § datalagen (1973:289) skall överklagas
hos kammarrätten. 1 dag prövar regeringen sådana överklaganden.

Utrikesdepartementet

/ Regelreformering

Regeringen har beslutat en ny förordning (1990:986) om tekniska regler.
Förordningen innebär skärpta krav på myndigheterna när det gäller an-
passningen av deras regler till vad som gäller internationellt och då särskilt
inom EG. För den som de tekniska reglerna riktar sig till är enhetliga regler
ofta viktigare än reglernas detaljinnehåll. En harmonisering av reglerna
har därför i sig förenklingsaspekter.

En översyn av instruktionen (1967:83) för utrikesrepresentationen

(IFUR) pågår i departementet. 62

Arbetet med utgivningen av föreskrifter fortsätter enligt det nya regel-
system som föreslogs i promemorian (Ds UD 1986:7) Utrikesförvalt-
ningens regelsystem — Utredning och förslag. Den första utgåvan av
publikationen Utrikesdepartementets föreskrifter (UF) gavs ut i februari
1988. Under arbetets gång har åtskilliga föreskrifter kunnat upphävas. Nya
föreskrifter ges ut fortlöpande under året. Dessa sammanställs och ges ut
tillsammans med redan tidigare utgivna föreskrifter i en bunden upplaga
av UF i början av varje år. Publikationen innehåller också en förteckning
över utrikesförvaltningens samlade regelbestånd. Den 1 juni 1991 räknar
departementet med att samtliga föreskrifter som beslutats före den 1 juli
1987 skall ha ersatts av nya föreskrifter eller upphävts.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

2 Delegering

Sedan flera år tillbaka har utlandsmyndigheterna erhållit delegerade medel
för sina driftbudgetar. En försöksverksamhet med en modifierad form av
treårsbudgetering och med utökad delegering påbörjades för åtta utlands-
myndigheter den 1 juli 1990. En utvärdering av verksamheten kommer att
ske före hösten 1993. Försöksverksamheten är en följd av överväganden,
som gjorts av utredningen om utrikesförvaltningens inriktning och organi-
sation (SOU 1988:58).

En ytterligare delegering till utlandsmyndigheterna att självständigt
handlägga biståndsärenden har skett.

Vidare övervägs att delegera handläggningen av vissa utlänningsärenden
till utlandsmyndigheterna.

Försvarsdepartementet

1 Regelreformering

En ny lag (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m. har
antagits av riksdagen och skall träda i kraft den 1 april 1991. Den nya
regleringen innebär bl. a. förenkling av bestämmelserna om militära
skyddsområden.

En ny reservojficersförordning (1990:202) har utfärdats. Den innebär en
avsevärd förenklad reglering.

Civilförsvarslagutredningens betänkande Det civila försvaret bereds
inom departementet. Utredningens förslag till en ny lag om civilt försvar
innebär att bestämmelserna som nu finns i flera olika lagar samlas i en
författning.

Översynen av värnpliktslagen (1941:967) och dess följdförfattningar har
resulterat i ett betänkande med förslag till en ny, enklare och överskådliga-
re värnpliktslag.

En utredning om översyn av de frivilliga försvarsorganisationernas verk-
samhet inom totalförsvaret har tillsatts. I uppdraget ingår att göra en
författningsteknisk översyn av reglerna på området.

Inom försvarsdepartementet sker en kontinuerlig genomgång av författ- 63

17 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

ningama. Ett stort antal förordningar har upphävts, senast genom en Prop. 1990/91: 100
förordning den 13 december 1990. Bil. 2

2 Delegering

Genom ändringar i förordningen (1983:276) om verksamheten inom
försvarsmakten, förordningen (1988:548) om handläggning av ärenden,
tjänstetillsättning m. m. inom försvarsmakten och andra myndighetsin-
struktioner har åtskilliga tjänstetillsättningsärenden och organisationsfrå-
gor delegerats från regeringen till myndigheterna själva.

Regeringen har utfärdat en ny förordning i anslutning till lagen
(1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m.. Förordning-
en innebär bl. a. den nyheten att beslut om skyddsobjekt inte längre skall
kunna överklagas till regeringen.

Enligt förslag av värnpliktslagutredningen skall frågan om ny inkallelse av
värnpliktsvägrare inte längre prövas av regeringen (SOU 1990:89).

Socialdepartementet

1 Regelreformering

Inom socialförsäkringsområdet bedrivs sedan ett flertal år tillbaka ett
löpande arbete med att utveckla och förenkla regelsystemet. Arbetet byg-
ger bl. a. på förslag från de anställda i socialförsäkringsadministrationen.
Riksförsäkringsverket har varje år redovisat förändringsarbetet i en sär-
skild rapport. År 1990 har verket lämnat en sådan redovisning i sin
anslagsframställning. I fall då riksförsäkringsverkets arbete aktualiserar
ändringar som fordrar ställningstagande av regeringen eller riksdagen görs
särskilda framställningar till regeringen. I årets anslagsframställning re-
dovisar verket att hittills 38 framställningar har gjorts till regeringen och
att drygt 20 av dessa förslag är genomförda helt eller delvis.

Riksförsäkringsverket har också inlett ett projekt tillsammans med bl. a.
socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Sveriges Läkarförbund och försäk-
ringskassorna i avsikt att revidera verkets allmänna råd såvitt avser vissa
frågor om sjukvårdsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring.

En ändring har den 1 juli 1990 gjorts i reglerna för återfående av
förtidspension. Om en förtidspension eller ett sjukbidrag enligt lagen om
allmän försäkring har dragits in eller minskats på grund av att den försäk-
rade har böljat förvärvsarbeta kan denne sedermera — om förvärvsarbetet
upphör — återfå pensionen genom ett förenklat ansökningsförfarande och
utan nytt läkarutlåtande. Genom ändring i kungörelsen (1962:394) med
vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän
försäkring, m. m. (SFS 1990:207) har den tid, inom vilken det förenklade
förfarandet kan tillämpas, förlängts från två till fem år räknat från den
tidpunkt då pensionen drogs in eller minskades. Syftet är att stimulera
personer med förtidspension att göra arbetsförsök som ett led i en rehabili-
tering (jfr prop. 1989/90:62).

Beslut har fattats om att avskaffa möjligheten att få förtidspension av Prop. 1990/91:100
enbart arbetsmarknadsskäl. Till följd härav har reglerna i lagen om allmän Bil. 2
försäkring om sådan form av pension slopats. Lagändringen träder i kraft
den 1 oktober 1991 (prop. 1989/90:62, SfU12, rskr. 185).

Efter beslut av riksdagen utges inte längre någon ersättning för konva-
lescentvård från den allmänna sjukförsäkringen eller arbetsskadeförsäk-
ringen. Reglerna om denna förmån har utgått ur lagen om allmän försäk-
ring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Skälet till detta är att
ersättningsformen ansetts otidsenlig och administrativt betungande (prop.
1989/90:100 bil. 7, SfU 10, rskr. 184).

Den 1 juli 1990 inrättades en ny myndighet, läkemedelsverket. Läkeme-
delsverket har ersatt socialstyrelsens läkemedelsavdelning, som upphörde i
och med att den nya myndigheten bildades. Inom socialstyrelsen har med
anledning härav gjorts en noggrann genomgång av styrelsens författningar.
Detta har lett till att socialstyrelsen kunnat upphäva 23 författningar och
ersätta dessa med en.

I anslutning till en överenskommelse som träffats med företrädare för
sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen för år
1991 (jfr prop. 1990/91:51) begränsas den statliga regleringen av patient-
avgifter inom den öppna hälso- och sjukvården. Syftet är att ge sjukvårds-
huvudmännen möjligheter att genom anpassning av avgiftsnivåerna kun-
na utnyttja vårdresurserna effektivare. Ändringar som träder i kraft den 1
januari 1991 har gjorts i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om all-
män försäkring samt i läkarvårdstaxan (1974:699) och förordningen
(1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling.

2 Delegering

Frågan om att begränsa rätten att överklaga till regeringen övervägs fortlö-
pande i författningsarbetet. För närvarande övervägs möjligheterna att
ändra instansordningen vad avser överklagande av beslut om tjänstetill-
sättning på jorsäkringskasseområdet.

Arbetet på en ny läkemedelslagstiftning pågår inom socialdepartementet
på grundval av betänkandet (SOU 1987:20) Läkemedel och hälsa. En
fråga som är aktuell i det sammanhanget är att mer generellt föra över
uppgiften att överpröva beslut av den centrala förvaltningsmyndigheten
på läkemedelsområdet till allmän förvaltningsdomstol.

Enligt gällande bestämmelser överklagas vissa beslut av riksförsäkrings-
verket om rätt för tandläkare i enskild tandvård att vara anslutna till
tandvårdsförsäkringen till regeringen. En ändring av instansordningen
även avseende dessa beslut kommer att övervägas under budgetåret.

Det kan slutligen nämnas att det förslag till ny lagstiftning om psykiat-
risk tvångsvård som regeringen lagt fram i prop. 1990/91:58 innebär att
verksamheten vid utskrivningsnämnder och den psykiatriska nämnden
upphör då den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1992. Detta
kommer att medföra att regeringen befrias från de ofta förekommande
ärendena om förordnande av ledamöter och suppleanter i dessa nämnder.

Kommunikationsdepartementet

1 Regelreformering

Den 1 juli 1990 trädde yrkestrafiklagen (1988:263) i kraft då det gäller
taxitrafik. De nya bestämmelserna innebär en avreglering av taxitrafiken
på så sätt att den tidigare behovsprövningen för tillstånd att bedriva
taxitrafik slopades. Vidare släpptes taxesättningen fri.

De nya bestämmelserna har inneburit en väsentligt minskad arbetsbör-
da hos länsstyrelsen, som prövar frågor om tillstånd till taxitrafik, och
transportrådet, som tidigare fastställde taxitaxan och prövade överklagan-
den i tillståndsärenden. En länsstyrelses beslut om yrkestrafiktillstånd kan
numera överklagas till kammarrätten.

Då det gäller post- och televäsendet har regeringen tillkallat en särskild
utredare som fått i uppdrag att se över postverkets och televerkets rättsför-
hållanden till enskilda. Enligt utredningens direktiv bör de privaträttsliga
rättsförhållandena regleras i annan ordning än genom föreskrifter. Utred-
ningen avlämnade sitt betänkande i november 1990. Betänkandet remiss-
behandlas för närvarande.

Lagen (1972:435) om överlastavgift har ändrats (SFS 1990:14). Ändring-
arna, som i huvudsak har trätt i kraft den 1 april 1990, innebär betydande
förenklingar vad avser avgiftsberäkningen. Bl. a. kan nämnas att fördel-
ningen av överlast på olika axlar tidigare har skett med hjälp av olika rela-
tionstal beroende på respektive axels placering. Numera sker en fördelning
med lika stor vikt på varje axel.

2 Delegering

Frågor om nedsättning eller eftergift av överlastavgifter har delegerats från
den 1 april 1990. Tidigare kunde endast regeringen pröva dessa frågor
medan numera samma myndigheter som beslutar om själva avgiften resp,
prövar överklaganden — länsstyrelsen och kammarrätten — även kan
pröva frågan om nedsättning eller eftergift av överlastavgiften.

Från och med den 1 juli 1990 gäller en ny instansordning i ärenden om
tillstånd till taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (1988:263). Instansordning-
en, som tidigare var länsstyrelsen — transportrådet — regeringen, är nu
länsstyrelsen — kammarrätten — regeringsrätten.

Genom järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) som gäller fr. o. m. den 1 ja-
nuari 1991 förs överklaganden om tillstånd till järnvägstrafik m.m. från
regeringen till förvaltningsdomstolarna.

Den 1 januari 1991 träder en bestämmelse i fordonskungörelsen
(1972:595) i kraft som innebär att regeringen enligt 10 kap. 3 § regerings-
formen till trafiksäkerhetsverket delegerat befogenheten att ingå sådan
internationell överenskommelse som enbart berör verkets föreskrifter. Tra-
fiksäkerhetsverket får även utse provningsorgan när detta behövs enligt
den internationella överenskommelsen. Tidigare var det regeringens upp-
gift att i dessa fall utse provningsorgan.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Finansdepartementet

1 Regelreformering

Sedan lång tid har i varje lagstiftningsprojekt stor vikt lagts vid förenk-
lingsaspekten. I samband med reformeringen av inkomst- och företagsbe-
skattningen har ett stort arbete lagts ned på att förenkla reglerna om
beräkning av den beskattningsbara inkomsten. Den basbreddning som
kännetecknar reformen innebär att en hel del avdrag har försvunnit och
kompenserats av den lägre skattesatsen för såväl fysiska som juridiska
personer. Arbetet med skattereformen kommer nu att fullföljas med bl. a.
en översyn av skattelagstiftningen i syfte att redaktionellt modernisera och
förenkla de båda centrala lagverken kommunalskattelagen (1928:370) och
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Genom bl. a. den nya taxeringslagen (1990:324) har ett utökat ompröv-
ningsförfarande gett skattemyndigheterna ökade möjligheter att rätta fel-
aktiga taxeringsbeslut. Detta leder till att taxeringsbeslut kan rättas enklare
och snabbare jämfört med dagens ordning. Taxering kommer så långt som
möjligt att ske hos skattemyndigheten och endast tvistiga ärenden kommer
att prövas av domstol. Skatteadministrationen i länen ändras så att nuva-
rande länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter ersätts med en
skattemyndighet i vaije län. Genom en övergång till integrerad och mer
decentraliserad operativ verksamhet kan många av de problem som finns i
den nuvarande organisationen lösas. Man kan ta till vara de samband som
finns mellan de olika förfarandena, vilket med all sannolikhet kommer att
medföra effektivare resursutnyttjande och bättre service.

Företagens uppgiftslämnande i självdeklarationerna har moderniserats
(prop. 1990/91:5, SkU3, rskr. 57). Uppgiftslämnandet görs enhetligt och
anpassas till den eftersträvade inriktningen av kontrollverksamheten, före-
tagens bokföring och den tekniska utvecklingen. Genom reformen förbätt-
ras möjligheterna till en mera likformig och effektiv kontroll av företagen.
För många företag innebär den förenklingar genom att de uppgifter som
skall lämnas kan hämtas direkt ur bokföringen.

Ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande, som stämmer nära över-
ens med det som gäller enligt det nya taxeringsförfarandet, införs vid
uppbörd av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter (prop. 1990/91:46,
SkU7, rskr. 81). Det innebär också vissa förenklingar i förfarandet för
uppbörd av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Bl. a. skall skattemyn-
digheten inte behöva meddela särskilda beslut om betalningsskyldighet för
innehållen skatt och arbetsgivaravgifter som redovisats i en uppbördsdek-
laration innan indrivning kan ske. Vid uppbörd av arbetsgivaravgifter
slopas årsuppgiften.

På finansmarknadsområdet har vidare de författningsbestämmelser som
reglerar skyldighet för kreditinstitut och andra företag att betala avgifter
för bankinspektionens verksamhet förenklats. De nya reglerna innehåller
nu enhetligt utformade bemyndiganden för regeringen att ge närmare
föreskrifter om avgiftssättning.

I den pågående översynen av lagstiftningen på finansmarknadsområdet,
som motiveras bl. a. av den pågående europeiska integrationsprocessen,

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

övervägs också såväl förenklings- som delegeringsfrågorna. Konkreta för- Prop. 1990/91:100
slag till regelförenklingar kommer i samband med en proposition om Bil. 2
ändringar i bl.a. bankrörelselagen (1987:616) som planeras till våren
1991.

Inom finansdepartementet pågår även en översyn av förordningen
(1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m. m. Avsikten
med översynen är att göra förordningen mer överskådlig och att förtydliga
den på en del punkter.

Genom förordningen (1989:1060) om myndigheters försäljning av över-
skottsmateriel har sådan försäljning väsentligt förenklats för myndigheter-
na genom att de nu själva svarar för försäljningen av överskottsmateriel.

Sedan riksdagen godtagit principförslaget om ansöknings- och expedi-
tionsavgifter vid statliga myndigheter (prop. 1989/90:138 FiU 36, rskr.
288) fullföljs nu arbetet med de nödvändiga författningsändringarna. I
propositionen föreslogs genomgripande förenklingar av bestämmelserna
om avgifter för tillstånd, dispenser m.m. Syftena är bl.a. att skapa ett
enklare och mer lättöverskådligt system och att rationalisera stämpelme-
delsuppbörden.

2 Delegering

I förra årets redovisning beskrevs vilka effekter avseende delegering som
skattereformen skulle få.

Nu har skattereformen genomförts och det kan sålunda konstateras att
flertalet av de ärenden som regeringen i dag handlägger inom inkomst- och
företagsbeskattningens område kommer att försvinna.

Övergångsbestämmelserna är så utformade för flera av dessa ärendeka-
tegorier att ärendena försvinner successivt och att full effekt av reformen
nås först om några år.

Inom arvs- och gåvoskatteområdet förekommer ett flertal dispenser av
olika slag. På departementet pågår beredningen av arvs- och gåvoskatte-
kommitténs slutbetänkande (SOU 1987:62) Ny arvs- och gåvoskattelag.
Möjligheten till delegering av någon eller några dispenskategorier övervägs
i det arbetet.

Utbildningsdepartementet

1 Regelreformering

För skolväsendet har ett reformarbete inletts som innefattar betydande
regelförenklingar. Ett första led i detta arbete kom med riksdagens beslut
under riksmötet 1989/90 att avskaffa den statliga regleringen av tjänster
för lärare m.fl. Den delen av reformarbetet medför att ett omfattande
komplex av bestämmelser om tjänster upphävs. Huvudparten av föreskrif-
terna fanns i skolförordningen (1971:235), som omfattade mer än 200
paragrafer med personalbestämmelser.

Ett andra väsentligt steg i reformarbetet är införandet av ett nytt stats-
bidragssystem för skolväsendet. Förslag härom förelädes riksdagen i prop.

1990/91:18. Riksdagen har i allt väsentligt bifallit förslaget. Principerna
bakom det nya statsbidragssystemet innebär att landets kommuner får ett
samlat bidrag för sin grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning.
Bidraget beräknas på demografiska data och har ingen koppling till hur
kommunerna organiserar sitt skolväsende. Reformen medför att ett stort
antal statsbidragsbestämmelser kan ersättas med en förhållandevis kortfat-
tad förordning i ämnet.

Riksdagens beslut med anledning av den nyssnämnda propositionen
innebär också att bestämmelserna i den hittillsvarande skollagen och vux-
enutbildningslagen slås samman. I projektets fortsättning ligger en genom-
arbetning av de avsnitt i den gemensamma lagen som skall behandla de
olika skolformerna. Därvid avses väsentliga reformer bli föreslagna när
det gäller gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Förändringarna i skol-
lagstiftningen bör i sin tur leda till en minskning av antalet regler också i de
förordningar som finns om de skilda skolformerna.

Beträffande arkivväsendet har riksdagen under riksmötet 1989/90 anta-
git en arkivlag (SFS 1990:782) som i sammanlagt sexton paragrafer ger de
grundläggande reglerna för myndighetsarkiv både på den statliga och den
kommunala sidan. Lagen avses bli kompletterad med en förhållandevis
kort arkivförordning. Den innehåller fjorton korta paragrafer. Med denna
reglering kan ett flertal förordningar med detaljregleringar upphävas, där-
ibland 1961 års arkivstadga med omkring fyrtio paragrafer.

2 Delegering

Under avsnittet om regelreformering har arbetet med att reformera skolvä-
sendet nämnts. Detta arbete innefattar också delegering. Den nu introdu-
cerade principen för styrning av det offentliga skolväsendet innebär att
statsmakterna i föreskrifter slår fast vilka mål som skall uppnås kvantita-
tivt och kvalitativt, medan det är en uppgift för skolhuvudmännen att på
bästa sätt uppnå de satta målen. I systemet ligger alltså att det i princip
delegeras till huvudmännen att besluta om hur målen skall uppnås. Som
framgår av avsnittet om regelreformering får huvudmännen också det
odelade arbetsgivaransvaret för skolpersonalen. Även den delen innebär
att åtskilliga ärenden angående skolledar- och lärartjänster försvinner från
de statliga myndigheterna och, i flera fall, från regeringen. De ärenden som
regeringen befrias från gäller överklaganden om tillsättning av rektorer och
studierektorer. Det nya statsbidragssystemet innebär att besluten om hur
de ekonomiska resurserna skall fördelas i allt väsentligt flyttas från riks-
och länsnivå till kommunerna.

Från medieområdet bör nämnas att med den nya lag (1990:886) om
granskning och kontroll av filmer och videogram som antogs vid riksmötet
1989/90 (prop. 1989/90:70, KrU30, rskr. 309) har regeringens befattning
med filmcensurärenden upphört. Överklaganden av biografbyråns beslut i
granskningsärenden går sålunda numera till kammarrätten.

Tillsammans med finansdepartementet övervägs om inte antalet rege-
ringsärenden om tillstånd att ta emot gåvor för statens räkning kan ned-
bringas genom en justering av beloppsgränsen, som idag är 1 milj. kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

Jordbruksdepartementet

1 Regelreformering

Våren 1990 beslutade riksdagen efter förslag av regeringen om en ny
livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327). Beslutet innebär
en marknadsanpassning och avreglering av jordbruket. Nuvarande jord-
bruksprisreglering upphör den 1 juli 1991. För vissa produktionsgrenar
skall de interna regleringarna dock avvecklas stegvis med början den 1 juli
1991.

Per den 1 juli 1990 upphävdes lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.
Lagen ersattes med föreskrifter för köttkontroll som meddelas med stöd av
livsmedelslagen (1971:511). Reformen har inneburit en kraftig minskning
av myndigheternas regelbestånd när det gäller föreskrifter om kött. Statens
livsmedelsverk har ersatt 26 äldre författningar med endast 3 nya. Härtill
kommer att regeringen har upphävt 16 länsstyrelseförfattningar om slakte-
ritvång.

2 Delegering

I syfte att minska antalet överklaganden hos regeringen gjordes under
hösten 1989 en allmän översyn av gällande lagar inom departementets
ansvarsområde. Arbetet resulterade i en proposition till riksdagen om
ändrad instansordning för vissa ärendegrupper inom jordbruksdeparte-
mentets område m.m. Riksdagen antog propositionen under våren 1990
(prop. 1989/90:57, JoU13, rskr. 114). Härigenom ändrades lagen
(1950:596) om rätt till fiske, lagen (1952:166) om häradsallmänningar,
lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, lagen
(1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m., växtskyddslagen
(1972:318), bisjukdomslagen (1974:211), lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark, skogsvårdslagen (1979:429) och ädellövskogslagen
(1984:119). Se SFS 1990:89-97.

Ändringarna innebär bl. a. att sådana ärenden enligt lagen om häradsall-
männingar och lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna som
regeringen har prövat som första instans numera skall prövas av länsstyrel-
sen. Vidare har prövningen av överklaganden enligt dessa båda lagar samt
enligt lagen om skötsel av jordbruksmark, skogsvårdslagen och ädellövs-
skogslagen flyttats från regeringen till kammarrätten. Genom de ändringar
som genomförts har också instansordningen i ärenden om ersättning vid
myndighetsingripanden på djurhälsoområdet och växtskyddsområdet
gjorts mer enhetliga.

Arbetet med att minska antalet överklagade ärenden hos regeringen har
fortsatt under våren 1990. En omfattande genomgång av departementets
förordningar har gjorts. Som riktlinjer för arbetet har gällt att ärenden där
Europakonventionens krav på domstolsprövning gör sig gällande skall
kunna överklagas till kammarrätten och att ärenden om statligt stöd i
princip skall avgöras av den centrala myndigheten som sista instans. Även
en teknisk översyn av överklagandebestämmelserna har gjorts i syfte att
göra dessa så enkla och enhetliga som möjligt. Arbetet har lett till att

Prop.1990/91:100

Bil. 2

åtskilliga grupper av överklaganden flyttats från regeringen till kammarrät-
terna. Dessa delegeringar gäller förelägganden, förbud, tillstånd och andra
beslut om djurhälsovård, växtskydd, jakt, fiske m. m. (se vidare SFS
1990:847, 848, 851-853, 856, 858, 861, 865, 868, 869 och 872). Samti-
digt har regeringen befriats från ett 10-tal grupper av ärenden om statligt
stöd genom att instansordningen skurits av så att en central förvaltnings-
myndighet numera är slutinstans (SFS 1990:845, 854, 855, 857, 860,
862-864, 866 och 869-871).

Arbetsmarknadsdepartementet

l Regelreformering

På det arbetsmarknadspolitiska området pågår en översyn av 1935 års
arbetsförmedlingslag. Översynen, som bl. a. syftar till klarare och enklare
regler för arbetsförmedlingen, är ännu inte avslutad. Det departements-
förslag som presenterades förra året har föranlett många synpunkter under
remissbehandlingen. En proposition planeras för behandling av riksdagen
under våren.

När det gäller arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet planeras en föränd-
rad anslagsstruktur inom ramen för en effektivare mål- och resultatstyr-
ning. Dessa förändringar innebär bl. a. enklare regleringsbrev med mins-
kad detaljstyrning av myndighetens verksamhet, men med tydliga uttalade
krav på verksamhetens resultat i olika avseenden.

Sedan förra hösten pågår en översyn av de föreningstekniska delarna av
lagen om arbetslöshetsförsäkring. Syftet med översynen är att göra lagen
lättare att förstå och att förenkla regelsystsemet. En utredning har avläm-
nat betänkandet (Ds 1990:66). Översyn av de föreningsrättsliga bestäm-
melserna i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Betänkandet re-
missbehandlas för närvarande.

På arbetslivsområdet kommer arbetsmiljökommissionens förslag i be-
tänkandet (SOU 1990:49) Arbete och hälsa att behandlas i en proposition
om arbetsmiljö och rehabilitering. Propositionen, som är avsedd att läm-
nas till riksdagen under våren, kommer även att behandla förslag från den
arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet som haft till uppgift att
se över vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen. Förslagen från kommissio-
nen och arbetsgruppen syftar bl. a. till att skapa en klarare ansvarsfördel-
ning i arbetsmiljölagen samt till att ge föreskriftsbemyndigandena på ar-
betsmiljöområdet en sådan utformning att oklarheter om normgivnings-
kompetensens omfattning undanröjs. Bl. a. föreslås att arbetsmiljölagen
tillförs ett bemyndigande att meddela även sådana föreskrifter om arbets-
miljön som inte är straffsanktionerade.

Inom arbetarskyddsstyrelsen fortsätter arbetet med att utveckla metoder
för utvärdering och uppföljning av styrelsens regler. På grundval av de
erfarenheter som det tidigare projektet inom området och gjorda utvärde-
ringar givit avser styrelsen att finna former för att utnyttja metoderna i det
löpande arbetet.

Förslag till förändringar i reglerna för lönebidrag läggs fram i budgetpro-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

positionen 1991. Förslaget innebär dels att bidragsreglerna blir mindre Prop. 1990/91: 100
detaljerade, dels att föreskrifterna i regleringsbreven förenklas. Bil. 2

På arbetsrättens område planeras en översyn av det arbetsrättsliga regel-
systemet. De förslag om förenklingar i formföreskrifterna i lagen
(1982:80) om anställningsskydd, som nämndes i förra årets redovisning,
har nu genomförts (SFS 1989:963).

På det invandrarpolitiska området analyseras erfarenheterna av den nya
utlänningslagen (1989:589).

Vidare införs ett nytt system för ersättning till kommunerna för flykting-
mottagandet (prop. 1989/90:105, SfU21, rskr. 281, SFS 1990:927 och
928). Det nya systemet innebär att nuvarande ersättning till kommunerna
för ekonomiskt bistånd till flyktingar och huvuddelen av övriga bidrag till
kommunerna för flyktingmottagandet läggs samman i en schabloniserad
ersättning som normalt utgår per mottagen flykting. Schablonersättningen
skall täcka även kommunernas kostnader för lagstadgad svenskundervis-
ning av vuxna flyktingar.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet har sett över de administrativa
rutinerna i ärenden om tidsbegränsade arbetstillstånd. Arbetsgruppen fö-
reslår ett förenklat tillstånd, som endast innefattar ett begränsat antal
tillståndskriterier och som görs mer generellt. Förslaget övervägs nu i
regeringskansliet.

2 Delegering

Den av regeringen förra året tillsatta asylprövningskommittén lämnade i
september 1990 sitt betänkande (SOU 1990:79) Utlänningsnämnd. I be-
tänkandet föreslås bl. a. att en särskild utlänningsnämnd inrättas med
uppgift att i stället för regeringen slutligt avgöra flertalet överklaganden i
utlännings- och medborgarskapsärenden. Förslaget innebär bl. a. att rege-
ringen befrias från omkring 4 000 ärenden om året, vilket motsvarar
ungefär 20 procent av det totala antalet regeringsärenden. Förslaget är nu
ute på remiss.

Den möjlighet som tidigare fanns att till regeringen överklaga invandrar-
verkets beslut om bidrag till invandrarpolitiska projekt har tagits bort
(prop. 1989/90:86, SfU18, rskr. 283, SFS 1990:632).

Bostadsdepartementet

1 Regelreformering

Ett arbete pågår för närvarande med en ny hissförordning. Förordningens
huvudsakliga syfte är att åstadkomma en enhetlig reglering som inte om-
fattar bara vissa hissar och maskindrivna portar utan även skidliftar,
rulltrappor etc. Reglerna skall för den löpande kontrollen av hissar och
maskindrivna portar bli mer flexibla och bättre anpassade till de varieran-
de behoven.

Vidare pågår en översyn av de administrativa styrmedel som är knutna
till statens stöd till bostadsfinansieringen. Arbetet syftar till förenklingar

av de regler som behövs för att främja statens och kommunernas bostads- Prop. 1990/91:100
politiska mål. Bil. 2

2 Delegering

Regeringen har utfärdat en förordning om stöd till vissa icke-statliga kul-
turlokaler (SFS 1990:573). Förordningen ersatte till viss del förordningen
(1984:703) om statsbidrag till vissa teaterlokaler m.m. Den nya förord-
ningen innebär bl. a. att man har begränsat möjligheterna att till regeringen
överklaga beslut om stöd, se närmare 14 §.

Genom förordningen (1990:818) om bidrag för experimentbyggande
m. m. har den gamla långivningen på detta område ersatts av ett bidrags-
system. Förordningen innebär bl. a. att regeringen avlastats vissa ärenden
som rör sådana lån. Enligt den nya förordningen prövar statens råd för
byggforskning frågor om bidrag. Rådets beslut om bidrag får inte överkla-
gas. Däremot är det möjligt att till regeringen överklaga beslut av rådet om
viss ersättningsskyldighet enligt förordningen. I fråga om lån som redan
beviljats enligt äldre bestämmelser har föreskrifter meddelats genom för-
ordningen (1990:916) om vissa lån till forskningsinriktat experimentbyg-
gande. Även dessa bestämmelser innebär att regeringen avlastas den pröv-
ning regeringen tidigare haft såvitt gäller långivningen. Det är nu bygg-
forskningsrådet som beslutar. Rådets beslut får inte överklagas annat än
om det är fråga om eftergift av ett lån. Ett överklagande i en sådan fråga
prövas av regeringen.

Genom förordningen (1990:922) om ändring i förordningen (1983:974)
om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus har möjligheterna avsku-
rits att till regeringen överklaga boverkets beslut enligt förordningen.

Vad gäller övriga låneförfattningar kan sägas att ett flertal av dessa varit
avhängigt frågan om ett nytt bostadsfinansieringssystem. Därmed har
också frågan om delegering fått avvakta.

En proposition om en ny bostadsrättslag har nyligen avlämnats. Där
föreslås bl. a. att vissa överklaganden om behörighet som intygsgivare skall
flyttas över till kammarrätten. Enligt gällande regler får överklagande ske
till regeringen.

Inom departementet pågår för närvarande en översyn av reglerna om
överklagande enligt plan- och byggnadslagstiftningen.

Industridepartementet

1 Regelreformering

Den till industridepartementet knutna normgruppen, som bildades 1984,
har haft ett samordnande ansvar i fråga om regelförenkling gentemot
näringslivet. Sedan gruppen upphört och dess sekretariat inordnats i indu-
stridepartementets linjeorganisation, har arbetet med avreglering och re-
gelförenkling gått vidare och inriktats på fortsatt bevakning av reglers
konsekvenser för näringslivet samt fortsatt kontaktverksamhet mot myn-
digheter och näringsliv.

Arbetet har våren 1990 redovisats för riksdagen i propositionen om Prop. 1990/91: 100
vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88 s. 53). Av särskild betydel- Bil. 2
se för ett långsiktigt resultat är den integrering av regelarbete i budgetpro-
cessen som nu är på väg. Den nya budgetprocessen är inriktad på att
genomlysa myndigheternas hela verksamhet inklusive regelsystemet inom
myndighetens område, att förslag till sådana regeländringar som myndig-
heten inte själv kan besluta om skall ingå i anslagsframställningen och att
konsekvensanalyser skall göras.

Att regelsystems effektivitet och reglers ekonomiska konsekvenser blir
ordentligt belysta är mycket angeläget för näringslivet. Den utbildning i
”regelekonomi” som riksrevisionsverket och statens institut för personal-
utveckling genomför inom statsförvaltningen är därför värdefull.

På många områden (skatteområdet, livsmedelsområdet osv.) genomförs
nu reformer med avreglerings- och förenklingsaspekter som är av stor
betydelse för näringslivet. Produktivitetsdelegationen (I 1989:02) har i
uppdrag bl. a. att belysa hur samhällets regelsystem kan tänkas inverka på
produktivitetsutvecklingen.

Betydelsefulla förändringar har skett inom området statligt företagande
med syfte att åstadkomma mer ändamålsenliga verksamhetsformer. Så-
lunda har affärsverket FFV ombildats till aktiebolag och ett nytt förvalt-
ningsbolag bildats för förvaltning av statens aktier (prop. 1988/89:88,
NU35, rskr. 249).

Vi kan nu tydligt se att ett närmare EG/EFTA-samarbete kommer att få
utomordentligt stor betydelse för innehållet i våra regler, som i större
utsträckning än hittills kommer att bygga på resultat från ett internationellt
harmoniseringsarbete. I harmoniseringen ligger den förenklingsaspekten att
en regel ersätter flera andra inte alltid lika regler, men den kan också inne-
bära att Sverige på vissa områden får en mera detaljerad reglering än tidi-
gare.

I det europeiska arbetet på att få till stånd enhetliga regler spelar stan-
dardisering en betydelsefull roll (jfr prop. 1989/90:88 s. 113). På många
områden kommer standarder att få samma roll som myndighetsföreskrif-
ter har i dag, vilket betyder att myndigheter måste följa och vid behov
delta i standardiseringsarbete även utanför Sverige. Att förenklingsaspek-
ter uppmärksammas även i sådant arbete är viktigt.

Inom området teknisk provning och kontroll har det under senare år
fortlöpande bedrivits ett arbete i syfte att anpassa den svenska infrastruk-
turen till den västeuropeiska. Detta är nödvändigt för ett svenskt deltagan-
de i det västeuropeiska samarbete som håller på att byggas upp för prov-
nings- och kontrollverksamhet. Under år 1990 har som ett led i detta vissa
ändringar gjorts i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning
och om mätning.

Statens mät- och provstyrelse har sålunda den 1 juli fått befogenhet att
ackreditera certifierings- och kontrollorgan (SFS 1990:728).

Vidare har EFTA-konventionen om ömsesidigt godtagande av prov-
ningssresultat och bevis om överensstämmelse, vilken undertecknats i
Tammerfors den 15 juni 1988, trätt i kraft den 1 oktober 1990.1 anslutning
till detta har vissa till konventionen anknytande bestämmelser i den

nämnda lagen satts i kraft (SFS 1990:900). Genom bestämmelserna åläggs Prop. 1990/91: 100
svenska myndigheter och andra organ, som genom godkännande eller Bil. 2
annan åtgärd som förutsätter provning medger att en produkt får föras ut
på den svenska marknaden eller användas i Sverige, att därvid godta dels
provningssresultat från vissa utländska ackrediterade provningsorgan,
dels provningsresultat och bevis om överensstämmelse som närmare anges
i sektorsöverenskommelser under konventionen.

På det regionalpolitiska området har regeringen, sedan riksdagen god-
känt regeringens förslag i propositionen om regionalpolitik för 90-talet
(prop. 1989/90:76, AU 13, rskr. 346), beslutat nya regler om regionalpoli-
tiskt företagsstöd och om glesbygdsstöd. Förordningen (1990:642) om
regionalpolitiskt företagsstöd, som trädde i kraft den 1 juli 1990, innebär
förenklingar genom att antalet stödformer minskar och beslutsfattandet
koncentreras till farre myndigheter. Förordningen (1990:643) om gles-
bygdsstöd, som trädde i kraft den 1 juli 1990, innebär bl. a. att antalet
stödformer minskar.

2 Delegering

Frågor om regionalpolitiskt stöd och energi har överförts från arbetsmark-
nads- och miljödepartementen till industridepartementet. Antalet ärenden
i industridepartementet har därmed ökat kraftigt.

I syfte att undersöka möjligheterna att i ökad utsträckning frigöra resurser
för mer långsiktigt inriktade uppgifter av typen uppföljning, utvärdering,
omprioritering etc. har en särskild arbetsgrupp inom departementet sett
över delegeringsmöjligheterna. En inventering har gjorts sakområdesvis av
samtliga ärendegrupper inom departementet. Utifrån det materialet har
gruppen analyserat möjligheterna att delegera beslutanderätten och för-
enkla prövningsförfarandet i de skilda ärendetyperna. Arbetsgruppens har
i december 1990 lämnat en rapport som nu bereds vidare i departementet.

Den inom industridepartementet upprättade departementspromemori-
an (Ds 1989:57) Ändrade regler om utländskaföretagsförsvärv har remiss-
behandlats. I regeringskansliet övervägs för närvarande den fortsatta be-
handlingen av frågan (se prop. 1989/90:88 s. 164). Promemorians förslag
innebär ett förenklat prövningsförfarande och en ökad delegering av ären-
den från regeringen till länsstyrelsen.

På det regionalpolitiska området innebär den nya förordningen
(1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd att prövningen av vissa ären-
den i första instans har flyttats från regeringen till statens industriverk.
Samtidigt har möjligheten att överklaga verkets beslut i dessa och andra
ärenden på området skurits av.

Civildepartementet

1 Regelreformering

Takten ökar i avregleringen och i omstruktureringen av regler som fortfa-
rande behövs. För närvarande är inemot hälften av departementets lagar
och förordningar föremål för översyn, antingen i departementet eller i
någon utredning eller arbetsgrupp som hör till departementet.

På statistikområdet har statistikregelutredningen lämnat sitt betänkande
(SOU 1990:43) Förenklad statistikreglering. Betänkandet har remissbe-
handlats och frågan övervägs nu i civildepartementet.

På det löne- och personalpolitiska området har som en följd av det nya
trygghetsavtal som började att gälla den 1 april 1990 en betydande avregle-
ring skett både i fråga om författningar och avtalsbestämmelser. Som
exempel på upphävda författningar kan nämnas omplaceringsförordning-
en (1984:110, upphävd 1990:73). Den innehöll en mängd betungande
föreskrifter för myndigheterna vid personalrekrytering. Ett annat exempel
är kunggörelsen (1968:351) om måltidspriser vid personalserveringar
inom statlig verksamhet, m. m. (upphävd 1990:1109).

Andra avregleringar, som delvis har personalanknytning, är att begräns-
ningar i myndigheters möjligheter att utnyttja vikarier och ett krångligt
samrådsförfarande mellan myndigheter vid vissa personalinskränkningar
har slopats (SFS 1990:950 och 951).

En arbetsgrupp för enklare regler på det löne- och personalpolitiska
området, ALP-gruppen, fortsätter sitt arbete för att få fram en ny regel-
struktur i författningarna på området. Arbetet skall leda både till färre och
enklare regler och till färre författningar. Det knyter an till den översyn av
lagen (1976:600) om offentlig anställning m.m. som LOA-utredningen (C
1989:07) har i uppdrag att genomföra.

På det marknadspolitiska området har utfärdats en ny lag (1990:1183)
om tillfällig försäljning. Den innebär bl. a. att tillfällighetshandeln i prin-
cip blir fri från näringsrättsliga tillståndskrav.

Konkurrensutredningen (C 1989:03) har lämnat ett delbetänkande
(SOU 1990:25) Konkurrensen inom livsmedelssektorn. Andra delbetän-
kanden från denna utredning är (SOU 1990:58) Konkurrensen inom flyg-
sektorn, där det föreslås en avreglering delvis av det svenska inrikesflyget,
samt (SOU 1990:62) Konkurrensen inom Bygg/bosektorn. Betänkandena
har remissbehandlats. Utredningen fortsätter sitt arbete och avser i ett
huvudbetänkande att lämna generella förslag om konkurrensen i ekono-
min.

På folkrörelseområdet har utredningen (C 1990:03) om den kooperativa
företagsformens utvecklingsmöjligheter på nya områden bl. a. i uppdrag
att pröva regler som i dag försvårar en utveckling av den kooperativa
verksamhetsformen och hur sådana regelhinder kan undanröjas.

Länsstyrelsernas regler fortsätter att bli färre. Den 1 juli 1986 fanns ca
5000 regelrubriker förtecknade hos länsstyrelserna. Antalet har minskat
till knappt 2 000 regelrubriker. Nu vidtar översyner av de kvarvarande
reglernas innehåll och utformning i syfte att förenkla reglerna och minska
antalet ytterligare. En särskild arbetsgrupp inom civildepartementet för

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

förenkling av länsstyrelsernas regler — LON-gruppen — har viktiga upp-
gifter i det översynsarbetet.

Den 1 juli 1990 avslutade länsstyrelsen i Västerbottens län ett försöks-
projekt med datoriserad regelregistrering (jfr prop. 1989/90:100 bilaga
2:1, s. 79). I en rapport den 7 september 1990 (dnr C90/1795/RÄ) Försök
med datoriserad regelregistrering, Västerbottens län, har länsstyrelsen re-
dovisat sina erfarenheter från försöket. Registreringen har gett väsentliga
bidrag till regelförenklingsarbetet hos länsstyrelsen dels genom att ordna
länsstyrelsens egna regler på ett sätt som ansluter till vad som gäller för
författningarna i SFS, dels genom att avslöja brister i regelmaterialet,
brister som nu kan rättas till. Erfarenheterna från projektet kommer att
föras över till de andra länsstyrelserna av länsstyrelsernas organisations-
nämnd (LON) i samband med de allmänna råd för regelarbetet hos läns-
styrelserna som LON tar fram (jfr prop. 1989/90:100 bilaga 2:2, s. 87).

På det kommunala området har regeringen vid flera tillfällen under år
1990 ökat kretsen av kommuner som deltar i frikommunförsöket (SFS
1990:482, 965 och 1182). Fr.o.m. den 1 januari 1991 deltar 35 primär-
kommuner och fyra landsting.

Ett projekt för förnyelse av den offentliga verksamheten skall genomfö-
ras i Örebro län i samarbete mellan Örebro kommun, landstinget och
länsstyrelsen. Projektet har starka inslag av regelförenkling (prop.
1990/91:44, KU 17, rskr. 52).

Stat-kommunberedningens (C 1983:02) arbetsgrupp för regelförenkling
på det kommunala området har genomfört två studier av reglerna på det
kommunala området. Nu utvärderas studierna för att få fram förslag till
hur regelreformeringsarbete med kommunala regler kan bedrivas.

På det kyrkliga området har den 1 juli 1990 lagen (1989:8) om kyrkomu-
siken i svenska kyrkan trätt i kraft (prop. 1987/88:144, 1988/89:KrU6,
rskr. 77). Den nya lagen innebär en kommunalisering av kyrkomusiker-
tjänsterna. Härigenom har mycket omfattande och detaljerade föreskrifter
om dessa tjänster kunnat slopas.

Riksdagen har beslutat om en ny begravningslag (SFS 1990:1144). Den
innebär både en förnyelse och en förenkling och omstrukturering av be-
gravningssreglerna.

Regeringen har beslutat om en skrivelse till kyrkomötet med förslag till
en ny kyrkolag (RegSkr 1990:1). Förslaget innebär att 1686 års kyrkolag
och 35 andra kyrkliga författningar skall ersättas med en enda lag. Efter det
att kyrkomötet har yttrat sig över förslaget i augusti 1991, skall regeringen
förelägga riksdagen en proposition i ämnet.

Ett antal kyrkliga författningar har upphävts (SFS 1990:43 m.fl.).

2 Delegering

Arbetet med att delegera regeringsärenden fortsätter planenligt.

Riktlinjer för förnyelse inom polisen har lagts fast (prop. 1989/90:155,
1990/91 :JuU 1, rskr. 1). De innebär bl. a. att den redan långt drivna delege-
ringen av befogenheter och ansvar inom polisen utvecklas ytterligare.
Sålunda får polismyndigheterna sedan den 1 juli 1990 själva bestämma sin

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

organisation (SFS 1990:521). Från den 1 januari 1991 är det vidare
länsstyrelsen, och inte regeringen, som är högsta instans i ärenden om
tillsättning av kommissarietjänster (SFS 1990:1071).

Sedan den 1 juli 1990 är kyrkomusikertjänsterna inte längre statligt
reglerade anställningar. Ärenden om tillsättning av sådana tjänster kan
därför inte längre överklagas hos regeringen (SFS 1989:8).

Beslut om flyttning av gravsatt stoft eller aska skall enligt riksdagens
beslut om ny begravningslag inte längre kunna överklagas hos regeringen. I
stället skall överklagande kunna ske hos kammarrätten.

Ytterligare ett antal delegeringar förbereds till år 1991 samtidigt som
utredningar pågår om möjligheten till ännu fler under år 1992.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Miljödepartementet

1 Regelreformering

1 strålskyddslagen (1988:220) och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksam-
het har det införts avgiftsbemyndiganden för regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer. Föreskrifterna ersätter tidigare bemyndi-
ganden som beslutats av riksdagen men som inte haft lagform.

Den s. k. substitutionsprincipen har förtydligats i lagen (1985:426) om
kemiska produkter. I lagen anges numera också uttryckligen att straffregler-
na omfattar sådana varor på vilken lagen är tillämplig.

Avgiftsbeloppen i förordningen (1989:598) om avgifter för myndigheters
verksamheten enligt miljöskyddslagen (1969:387) har med verkan från och
med den 1 juli 1990 justerats med utgångspunkt i verksamhetens omfatt-
ning. Avgiftssystemet har därigenom blivit smidigare för såväl myndighe-
ter som enskilda.

2 Delegering

Delegeringsfrågan uppmärksammas regelmässigt i samband med allt för-
fattningsarbete inom departementet.

Den särskilda utredare som har regeringens uppdrag att utreda natur-
vårdsverkets framtida uppgifter och organisation (dir. 1990:67) skall också
uppmärksamma de möjligheter som kan finnas att låta verket ta över vissa
ärenden som i dag prövas av regeringen.

I en lagrådsremiss på grundval av betänkandet (SOU 1990:38) Översyn
av naturvårdslagen har regeringen föreslagit att vissa grupper av överkla-
ganden skall flyttas från regeringen till kammarrätten. Det gäller ärenden
om skydd för växt- och djurarter och om vilthägn.

Bilaga 2:2

Regelbeståndet och
regelregistreringen — en
sammanställning från
civildepartementet

Bilaga 2:2 Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Regelbeståndet och regelregistreringen — en
sammanställning från civildepartementet

Översiktligt skall här närmast redovisas hur regelbeståndet har utvecklats
både i SFS och i myndigheternas författningssamlingar. Siffrorna ansluter
till tidigare års redovisning. Redovisningen inleds med en redogörelse för
statsrådsberedningens arbete med att registrera normgivningsbemyndi-
ganden.

Därefter följer en redogörelse för reformeringen av avtalsregler allmänt
hos staten och av kommunala regler.

Redogörelsen avslutas med en redogörelse för arbetet med att registrera
regler.

Normgi vningsbemyndiganden

Några huvudpunkter

— Uppföljningen av riksdagens normgivningsbemyndiganden fort-
sätter.

— Registreringen av normgivningsbemyndigandena utvidgas succes-
sivt till att omfatta också regeringens bemyndiganden.

I december 1989 lämnade statsrådsberedningen till konstitutionsutskot-
tet sitt senaste register över riksdagens olika normgivningsbemyndiganden.
Registret har behandlats av riksdagen (1989/9O:KU3O, rskr. 258). Av
konstitutionsutskottets betänkande framgår att registret används av ut-
skottet i dess granskning av regeringens normgivning och av riksdagens
revisorer i deras granskningsverksamhet.

Statsrådsberedningen avser att i början av år 1991 lämna riksdagen ett
aktualiserat register.

Vad gäller regeringens bemyndiganden till myndigheterna att besluta
föreskrifter finns i dag ingen samlad, aktuell registrering. En datasökning i
SFS-registret har dock preliminärt givit vid handen att det den 1 juli 1990
fanns ca 1 000 föreskriftsbemyndiganden från regeringen till myndigheter-
na. En närmare registrering av detta material övervägs för närvarande.

En viktig beståndsdel i reformarbetet är att lägga regler på rätt nivå i
”regelpyramiden” (se prop. 1987/88:100 bil. 2 s. 10), inte minst när
bemyndiganden beslutas. Uppgifter om bemyndiganden behövs också för
att kunna strukturera om och förenkla regleringarna. Det torde även vara
uppenbart att en kontroll kan behövas av hur de givna bemyndiganden
utnyttjas av myndigheterna. Är myndighetsförfattningarna exempelvis de
bindande rättsregler som regeringen avsåg med sina bemyndiganden och
har myndigheterna utnyttjat rätt bemyndigande för sina författningar?

Inom civildepartementet har ett arbete med att registrera bemyndigan-
dena bakom författningarna i myndigheternas regelförteckningar därför

8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

inletts under år 1990. På länsstyrelseområdet har redan, med några undan-
tag, de regelfbrteckningar som har lämnats till regeringen den 1 september
1990 försetts med sådana uppgifter. Sammantaget rör det sig om ett
hundratal olika bemyndiganden som finns med i förteckningarna. Arbete
har påbörjats i regeringskansliet med att analysera uppgifterna.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Lagar och förordningar

Några huvudpunkter

— Antalet lagar och forordningar ligger på samma låga nivå som år
1989.

— Kvaliteten på utformningen av gällande föreskrifter förbättras fort-
löpande.

Det siffermaterial om antalet lagar och förordningar som redovisats
tidigare år har kompletterats med 1990 års nytillkomna grundförfattningar
samtidigt som äldre, under år 1990 upphävda författningar, har strukits ur
materialet. Siffrorna är hämtade ur datoriserade register över författningar
som ingår i SFS.

Sådana register förs av statsrådsberedningen och justitiedepartementet.

Resultatet sammanfattas i följande tabell och diagram över antalet för-
fattningar. I siffrorna ingår också ett mindre antal författningar som har
beslutats av förvaltningsmyndigheter och kungjorts i SFS.

1970 den 31 december	4665
1971 ”	4719
1972 ”	4 569
1973 ”	3690
1974 ”	3657
1975 ”	3710
1976”	3811
1977 ”	3 808
1978 ”	3 850
1979 ”	3951
1980”	3979
1981 ”	4016
1982 ”	3810
1983 ”	3 790
1984”	3816
1985 ”	3 858
1986 ”	3 880
1987”	3 722
1988 ”	3695
1989”	3575
1990 den 1 december	3577

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

REGELBESTÅNDET I SFS under perioden 1970-1990

Isl Författningar	Fl Lagar	I^-] Förordningar
iil 1970-1987	Lii 1988-1989	LJ 1988-1990

Antalet författningar håller sig i stort sett kvar på förra årets nivå som
var den lägsta på 20 år.

Författningsbeståndet kan med hjälp av registren delas upp på lagar och
förordningar. Till ”lag-gruppen” har förts sådana föreskrifter som bedöms
vara lagar i regeringsformens mening.

Med denna definition av en lag blir fördelningen av 1990 års gällande
författningar i SFS avrundade till närmaste hundratal ca 1 200 lagar och ca
2 400 förordningar. Det är ungefär samma fördelning som år 1989.

Undertiden den 1 januari — den 1 december 1990 har totalt 1 038 titlar
kungjorts. Motsvarande siffra från samma period 1989 var 846 titlar.
Ökningen i antalet kungjorda författningar vittnar — mot bakgrund av det
oförändrade antalet grundförfattningar — om en fortsatt god takt i regelre-
formeringsarbetet.

Fördelningen på de olika departementen etc. av SFS-författningarna per
den 1 december 1990 är följande. Myndighetsförfattningarna redovisas
under det departement som myndigheten hör till.

Departement etc.	Antal författningar i SFS
Justitiedepartementet	712
Utrikesdepartementet	135
Försvarsdepartementet	147
Socialdepartementet	313
Kommunikationsdepartementet	241
Finansdepartementet	770
Utbildningsdepartementet	260
Jordbruksdepartementet	182
Arbetsmarknadsdepartementet	129
Bostadsdepartementet	128
Industridepartementet	156
Civildepartementet	324
Miljödepartementet	68
Riksdagen	1
Riksbanken	11
Summa	3577

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Det kan noteras att en del av miljödepartementets författningar under år
1990 har förts över till industridepartementet.

Myndighetsregler

Några huvudpunkter

— Myndighetsreglerna fortsätter att minska, mellan 1989 och 1990
med 1 200 regler.

— Länsstyrelsernas regler minskar.

De regelförteckningar som myndigheterna lämnade till regeringen hös-
ten 1990 tillsammans med sina anslagsframställningar innehåller 14 400
rubriker. Det innebär en minskning med 1 200 titlar sedan den 1 septem-
ber 1989.

Antalet regelrubriker per departementsområde är ungefär följande.

Område	Antal titlar (avrundade hundratal)
Justitiedepartementet	100
Utrikesdepartementet	100
Försvarsdepartementet	2000
Socialdepartementet	600
Kommunikationsdepartementet	2000
Finansdepartementet	2 500
Utbildningsdepartementet	1 700
Jordbruksdepartementet	800
Arbetsmarknadsdepartementet	1200
Bostadsdepartementet	400
Industridepartementet	100
Civildepartementet	2 700
Miljödepartementet	200
Summa	14400

Minskningen i antalet regler kan nästan helt hänföras till länsstyrelseom- Prop. 1990/91:100
rådet och får i hög grad ses som ett resultat av det arbete som en arbets- Bil. 2
grupp inom civildepartementet — LON-gruppen — utför i samarbete med
länsstyrelserna. Sålunda har regelmängden kunnat begränsas från ur-
sprungligen ca 5000 den 1 juli 1986 till i dag ca 2000. Det är en minskning
med närmare 60%.

Flera myndigheters regelförteckningar är dock fortfarande i ett sådant
skick att de inte utgör något bra mått på hur många myndighetsregler som
finns. Så långt det går att döma av förteckningarna behövs det insatser för
att få mera enhetliga uppställningar av reglerna, få till stånd en klarare
åtskillnad mellan grundförfattningar och ändringsförfattningar samt an-
sluta författningarna till de lagar och förordningar som de är verkställig-
hetsföreskrifter till.

Det datoriserade registreringsarbete med myndighetsregler som nu har
påbörjats hos civildepartementets myndigheter och krav på uppgifter om
vilka bemyndiganden som myndigheterna har stött sig på i sin regelgivning
avses på sikt leda till att regelförteckningarna erbjuder ett fullgott mått på
dessa myndigheters regler. Förteckningarna avses bli jämförbara med SFS-
registret exempelvis som grund för att fastställa antalet författningar. Men
ett likartad arbete behöver komma i gång också hos andra myndigheter för
att den eftersträvade kvaliteten i regelförteckningarna skall kunna nås.

Vad gäller effekterna på myndighetsreglerna av regelreformarbetet är det
självfallet lika angeläget att kunna mäta dem som när det gäller författ-
ningarna i SFS.

Fortfarande förekommer det att myndigheterna beslutar författningar
vars innehåll och utformning inte svarar mot de krav som numera ställs på
myndighetsföreskrifterna. Kvaliteten behöver höjas.

Statliga kollektivavtal

Några huvudpunkter

— Ny struktur på avtalsreglerna.

— Nya trender i reglerna.

Strukturen i kollektivavtalsreglerna på det statliga området förändras.
Från att ha varit samlade i allmänna avtal (allmänt avlöningsavtal för
tjänstemän — AST, allmänt arbetstidsavtal — ARB, allmänt arvodesavtal
— ARV etc.) går man nu över till sektorsanknutna avtal, där alla regler
som gäller för en viss sektor samlas i ett avtal (sektoravtal för civil statsför-
valtning (SA-C), sektoravtal för affärsverken (SA-A), sektoravtal för för-
svaret (SA-F) etc. Avsikten med att dela upp avtalsreglerna efter sektorer
är att reglerna bättre skall kunna anpassas efter den verksamhet, som de
avser.

I arbetet med sektoravtalen ingår givetvis att begränsa och förenkla
regler samtidigt som man använder sig av ett mer begripligt språk, en

enhetlig terminologi och en överskådligare disposition. Exempelvis inne-
bär de nya arbetstidsavtalen en väsentligt minskad detaljreglering.

Den reformering av det statliga tjänstesystemet som har genomförts och
som tidigare har redovisats (prop. 1988/89:100 bil. 2 s. 51) är ett annat
exempel på enklare avtalsregler. De nya avtalen har sedan följts upp av
regeringen med ändringar på forfattningssidan. Omvänt gäller att behovet
av förenklingar på forfattningssidan har lett till förenklingar också på
avtalssidan.

Det är självfallet av betydelse att man i regelarbetet både hos arbetsgi-
varna och hos arbetstagarna förutsättningslöst kan pröva om en fråga bör
regleras i avtal eller författningsvägen. En sådan prövning bör i förekom-
mande fall vara en naturlig delfråga i den s.k. checklista för regelgivare
som ingår i ett program för god regelkvalitet (jfr bil. 2 p. 5.1 till denna
budgetproposition).

Ett viktigt reformarbete på forfattningssidan av personalområdet som
berör den avtalsreglerade delen av området är arbetet i LOA-utredningen
(C 1989:07). Den har till uppgift att se över lagstiftningen om offentlig
anställning. Men också de närmare 60 andra författningar på området
(utom pensionsförfattningarna) kommer att beröras av översynen. Näm-
nas kan också det översynsarbete på området som utförs av en arbetsgrupp
inom civildepartementet — ALP-gruppen. Den gruppen har i uppdrag att
på något kortare sikt ta fram förslag till regelförenklingar och till en annan
och mer översiktlig struktur på reglerna i de nämnda närmare 60 författ-
ningarna.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Kommunernas föreskrifter

Några huvudpunkter

— En arbetsgrupp inom stat-kommunberedningen tar fram förslag
om kommunernas arbete med att förenkla sina regler.

Arbetsgruppen inom stat-kommunberedningen (C 1983:02) har under
år 1990 låtit utföra två kommunala studier för att i första hand kartlägga
den kommunala regelgivningen och få fram exempel på sådana regleringar
som i särskild grad har betydelse för den kommunala verksamheten, både
statliga sådana och kommunernas egna. För det primärkommunala områ-
det har studier utförts i samarbete med Eskilstuna kommun och för det
landstingskommunala området i samarbete med landstinget i Skaraborgs
län. Studierna, som nu bearbetas inom arbetsgruppen, är avsedda att ligga
till grund för de förslag som arbetsgruppen planerar att lämna till stat-
kommunberedningen under våren 1991.

Regelregistreringsarbetet

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Några huvudpunkter

— Databaserna med register över författningarna i Svensk författ-
ningssamling (SFS) utnyttjas alltmer i författningsarbetet.

— Myndighetsregler registreras så de ansluter till SFS-registren.

Databaserna med SFS-författningarna används i allt större utsträckning
i författningsarbetet i departementen. Samtliga departement har nu möj-
lighet att söka i baserna.

Av uppgifter från justitiedepartementet framgår att användningen av
informationssystemet har ökat kraftigt under år 1990. Inte bara i departe-
mentsarbetet utan också i arbetet hos riksdagen och hos myndigheterna
söker man numera efter och hämtar uppgifter ur databaserna.

Det är avsikten att under år 1991 från justitiedepartementet föra över
ansvaret för SFS-baserna till statsrådsberedningen. Den organisatoriska
förändringen kommer till stånd både för att förenkla och decentralisera
hanteringen.

En datoriserad regelregistrering är en väsentlig beståndsdel i arbetet
med att få en god regelkvalitet. Den är en förutsättning för ett framgångs-
rikt reformarbete. Den behövs i kontrollsyften och den är i många fall en
förutsättning för att kunna reformera regler till följd av organisatoriska
förändringar av verksamheterna. Tillgång till regler i en databas bör också
kunna bidra till en bättre produktivitet hos myndigheterna. Tempot behö-
ver alltså ökas i arbetet med att ta in myndighetsregler i databaser.

På lite längre sikt kan värdet av en datoriserad regelregistrering antas väl
motsvara de resurser som på något kortare sikt kan behöva sättas till i ett
registreringsarbete. Ett ökat tempo i datoriseringen av regelregistreringen
bör alltså på sikt kunna rymmas inom ramen för myndigheternas nuvaran-
de resurser, särskilt som en långsiktighet i resursplaneringen nu underlät-
tas av den nya budgetprocessens treåriga budgetramar.

En väsentlig andel av de regelrubriker som finns intagna i regelförteck-
ningarna svarar länsstyrelserna för. Ca 15 % av reglerna är länsstyrelser-
nas. De flesta av dessa regler finns intagna i länens författningssamlingar.
De reglerar frågor av många olika slag inom skilda verksamhetsområden.
Bl. a. dessa förhållanden var bakgrunden till det uppdrag regeringen läm-
nade hösten 1989 till länsstyrelsen i Västerbottens län att upprätta en
databas för länsstyrelsens gällande föreskrifter och allmänna råd (jfr bud-
getpropositionen 1990 bil. 2:1 s. 79).

Sedan uppdraget har avrapporterats fortsätter nu arbetet med att få
övriga länsstyrelser att registrera sina regler på ett liknande sätt.

Innehåll

Bilagans huvudsakliga innehåll.................................

1 Allmänna utgångspunkter ...................................

2 Den offentliga sektorn i ett internationellt perspektiv............

3 Den statliga sektorn ........................................

3.1 Den statliga förvaltningen ...............................

3.2 Viss statlig affärsverksamhet .............................

3.3 Utnyttjande av konkurrens- och marknadskrafter i offentlig

sektor ................................................

4 Den kommunala sektorn ....................................

4.1 Inledning..............................................

4.2 Ökat handlingsutrymme för kommuner och landsting .......

4.3 Vad händer i kommuner och landsting? ...................

5 Regelreformering och delegering .............................

5.1 Regelreformeringsarbetet................................

5.2 Delegeringsarbetet......................................

6 Hemställan................................................

Prop. 1990/91: 100

3 ^Bil-²

io-

Bilaga 2:1 Regeringens arbete med reglereformering och delegering

— en sammanställning från statsrådsberedningen...... 61

Bilaga 2:2 Regelbeståndet och regelregistreringen — en samman-
ställning från civildepartementet .................... 81

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

Bilaga 3 till budgetpropositionen 1991

Kungliga hov- och slottsstaterna

(första huvudtiteln)

Prop.

1990/91: 100

Bil. 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande; statsrådet Johansson

Anmälan till budgetpropositionen 1991

A. Kungliga hovstaten

A 1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets
hovhållning.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfort i statsbudgeten med
18475000 kr.

Anslaget är for närvarande obetecknat, vilket innebär bl. a. att beloppet
inte kan överskridas. Eftersom större delen av anslaget används for att
betala lönekostnader till anställd personal, medför anslagskonstruktionen
problem att täcka merkostnader till följd av avtalsenliga löneökningar.
Sådana medel har därför hittills anvisats från trettonde huvudtitelns an-
slag Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. Jag förordar
emellertid att anslaget från och med budgetåret 1991/92 förs upp som ett
förslagsanslag i statsbudgeten. Regeringen kan då medge att anslaget får
överskridas med det belopp som motiveras av avtalsenliga löneökningar.
Jag vill betona att någon ytterligare belastning på statsbudgeten inte upp-
kommer genom det ändrade förfarandet.

Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 20450000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Hans Maj.t Konungens och det Kungliga Husets hovhåll-
ning för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 20450000
kr.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

B. Kungliga slottsstaten

B 1. De kungliga slotten: Driftkostnader

Prop. 1990/91: 100

Bil. 3

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

26088066

21882000

23212000

Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationsloka-
ler och kontor. I Stockholms slott finns bl. a. riksmarskalksämbetet, ståt-
hållarämbetet, husgerådskammaren och Bernadottebiblioteket. Vissa de-
lar av slottet visas även for allmänheten. Drottningholms slott används av
kungen och hans familj som bostad och visas för allmänheten. Ulriksdals
slott har delvis upplåtits till kansli för Världsnaturfonden men har även
öppnats för allmänheten och används för utställningsverksamhet. Haga
slott används av regeringen som bostad för prominenta gäster från utlan-
det. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del
av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott visas för allmänhe-
ten. För användningen av hela Strömsholms kronoegendom finns en sam-
arbetsgrupp, tillkallad av länsstyrelsen i Västmanlands län med represen-
tanter för bl. a. byggnadsstyrelsen, domänverket, kommunen och lands-
tinget samt Ridfrämjandet. Rosersbergs slott disponeras till större delen av
statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet har dock fått behål-
la sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten. Tullgarns slott är
upplåtet för visning.

Från detta anslag avlönas närmare 80 anställda, varav ca 25 i park- och
trädgårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer ett tjugotal personer
med uppdrag av deltids- eller bisysslekaraktär. Från anslaget betalas även
andra driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll.

Riksmarskalksämbetet har — i anslutning till en framställning från
ståthållarämbetet — hemställt att 25 295 700 kr. anvisas för driften av de
kungliga slotten under nästa budgetår. Vid beräkningen av det angivna
medelsbehovet har någon löneomräkning av utgiftsposten lönekostnader
inte gjorts.

En successiv utvidgning av visningsverksamheten vid de kungliga slot-
ten har skett under senare år. Vid Ulriksdals slott har ytterligare ett antal
rum ställts i ordning för visning inom slottet och ett skulpturmuseum i det
s. k. Orangeriet har öppnats liksom en utställningslokal för drottning
Kristinas kröningsvagn.

Installation och underhåll av larmanläggningar medför ökade lokalkost-
nader. Även i övrigt ökar kostnaderna för verksamheten. Ståthållarämbe-
tet anser det rimligt att detta anslag budgeteras på ett sätt som motsvarar
faktiska behov och faktisk förbrukning.

Sammanställning

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
Anslag Förva It n i ngskost nader (därav lönekostnader) Lokalkostnader	19617000 (16500000) 3 365000	+ 1 747000 (+1 980000) - 182000
Summa utgifter	22 982 000	+ 1565000
Avgår: Uppbördsmedel	1 100000	+ 235000
Summa anslag	21882 000	+ 1330000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 3

Föredragandens överväganden

Mitt förslag till medelsberäkning framgår av sammanställningen.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till De Kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 23 212000 kr.

B 2. Kungliga husgerådskammaren

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

8 777000

7 459000

9059000

Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåll och vård av de
konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som tillhör
staten men disponeras av kungen, att vetenskapligt bearbeta samlingarna
samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera samlingarna
för allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar husgerådskammaren de
Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konst-
hantverk samt administrerar Bernadottebiblioteket. Slutligen hjälper hus-
gerådskammaren till vid tillfällig möblering för representation o. dyl.

Av medel från detta anslag avlönas ca 30 anställda.

I samband med anslagsframställningen förbudgetåret 1989/90 lade hus-
gerådskammaren fram en långtidsplan för en upprustning under perioden
1989- 1999, som skulle ge kammaren möjlighet att hålla en godtagbar
kontroll över samlingarnas kondition och resurser för de mer akuta vård-
insatserna. Husgerådskammaren har därefter tillförts ökade resurser för
detta ändamål.

1 anslagsframställningen för budgetåret 1991/92 begär nu husgeråds-
kammaren inom ramen för långtidsplaneringen ytterligare resursförstärk-
ningar.

Riksmarskalksämbetet tillstyrker husgerådskammarens framställan om
anslag för budgetåret 1991/92 — 9 509000 kr, varav 400000 kr. i engångs-
anslag — vilken överensstämmer med tredje året av den framtagna lång-
tidsplanen. 3

Riksmarskalksämbetet anhåller vidare om att särskilda medel anvisas Prop. 1990/91: 100
under detta anslag för nyanskaffning och vård av uniformer som används i Bil. 3
samband med statsbesök, högtidliga audienser, officiella middagar m. m.
Slutligen anhåller riksmarskalksämbetet om särskilda medel för förbätt-
rade vårdinsatser av de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av
möbler, konst och konsthantverk.

Sammanställning

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
Anslag
Förvaltningskostnader	7555000	+ 1 600000
(därav lönekostnader)	(6651000)	(+1 400000)
Avgår:
Uppbördsmedel	96 000	-
Summa anslag	7459000	+ 1600000

Föredragandens överväganden

Min bedömning av medelsbehovet framgår av sammanställningen i det
föregående. Utöver pris- och löneomräkning beräknar jag medel för en viss
förstärkning av resurserna för vården av samlingarna. Jag har dessutom
beräknat 400000 kr. för nyanskaffning och vård av uniformer. När det
gäller vården av de Bernadotteska familjestiftelsernas samlingar är jag för
närvarande inte beredd att föreslå några ändrade finansieringsformer.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1991/92 an-
visa ett förslagsanslag på 9059000 kr.

Vid bifall till mina förslag till medelsberäkning för nästa budgetår kom-
mer första huvudtitelns slutsumma för budgetåret 1991/92 att uppgå till
52 721 000 kr. Detta betyder en ökning i jämförelse med det av riksdagen
för budgetåret 1990/91 anvisade beloppet med 4 905 000 kr.

Register

sid.

A. Kungliga hovstaten

1. Hans Maj:t Konungens och det
Kungliga Husets hovhållning

B. Kungliga slottsstaten

2. De kungliga slotten:

Driftkostnader

3. Kungliga husgerådskammaren

Anslag kr.

20 450000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 3

Totalt för kungliga hov- och
slottsstaterna

23212000

9059000

32 271000

52721000

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990

Bilaga 4 till budgetpropositionen 1991

Justitiedepartementet

(andra huvudtiteln)

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

ÖVERSIKT

Justitiedepartementet svarar för beredning av lagstiftningsärenden på
många områden av samhällslivet.

Till justitiedepartementet hör åklagarväsendet, huvudparten av dom-
stolsväsendet, rättshjälpen och de allmänna advokatbyråerna samt
kriminalvården. Inom departementets område faller också den verksamhet
som utövas av justitiekanslem, datainspektionen, brottsförebyggande rådet,
bokföringsnämnden och brottsskadenämnden.

Utgifterna inom justitiedepartementets område beräknas under budgetåret
1991/92 komma att öka med 1 319,7 milj. kr. till 7 127 491 milj. kr.

Utvecklingen inom rättsväsendet

Huvuddelen av verksamheten på justitiedepartementets område avser
uppgifter som direkt eller indirekt regleras genom lagstiftning.
Myndigheterna har begränsade möjligheter att själva påverka verksamhe-
tens omfattning.

Den verksamhet som avser samhällets åtgärder mot brott bestäms till
stor del av brottsutvecklingen och inom de olika delområdena av sådana
faktorer som antalet anmälda brott, mängden mål och dessas svårighetsgrad
samt inom kriminalvården av antalet utdömda frihetsstraff och straffti-
dernas längd. Brottsutvecklingen är stigande. Arbetsbelastningen inom
rättsväsendet ökar.

Åklagarväsendet

Åklagarväsendet får en treårig budgetram. Ramen ger åklagarväsendet ett
utrymme under treårsperioden att rationalisera genom ADB och utbildning.
Medel tillförs också för vissa personalförstärkningar.

Domstolsväsendet

Domstolarna erhöll en treårig budgetram budgetåret 1989/90. Enligt
tidigare beslut tillförs domstolarna resurser för rationaliseringar genom
ADB och utbildning. Domstolarna får också medel för handläggning av
nya måltyper. 1

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Kriminalvården

Kriminalvärdsanstaltema Härianda och Karlskrona föresläs bli nedlagda.
Platserna vid Härlandaanstalten ersätts genom om- och tillbyggnader vid
vissa kriminalvårdsanstalter. Nedläggningen av anstalten i Karlskrona bör
ske i anslutning till att ett nytt häkte tas i bruk på samma ort.

Rationaliseringar inom kriminalvården beräknas uppgå till drygt 31 milj,
kr. Omkring 20 milj. kr. återförs till kriminalvården för effekti-
vitetsbcfrämjande åtgärder, bl.a. för metodutveckling och utbildning.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Sammanfattning

Förändringarna inom justitiedepartementets område i förhållande till
budgetåret 1990/91 framgår av följande sammanställning. Beloppen anges
i milj. kr.

	Anvisat 1990/91	Förslag 1991/92	Förändr.
Andra huvudtiteln
A. Justitiedepartementet m.m.	107,7'	127,7	20,0
B. Vissa tillsynsmyndig-	5,0	6,1	1,1
heter m.m.
C. Åklagarväsendet	421,8	498,2	76,4
D. Domstolsväsendet m.m.	1941,7	2254,1	312,4
E. Kriminalvården	2478,4²	2992,0	513,6
F. Rättshjälp m.m.	637,0	914,1	277,1
G. Övriga myndigheter	34,2’	45,0	10,8
H. Diverse	182,0	290,3	108,3
Summa för justitiedepar-	5807,8	7.127,5	1.319,7
tementet

'Innefattar även ett belopp av 1 milj. kr. som anvisats efter förslag i prop. 1989/90:90
om forskning.

²Summan omfattar inte ett belopp av 6 milj. kr. som anvisats på tilläggsbudget I
för budgetåret 1990/91.

'Innefattar även belopp som har anvisats efter förslag i prop. 1989/90:90 om forskning.

Justi ti edepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande: statsrådet Freivalds

Anmälan till budgetpropositionen 1991

1 Allmänt

1.1 Mål för verksamheten

Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden pä många områden.
Först och främst bör grundlagarna nämnas. Departementet handlägger
också viktiga delar av den lagstiftning som reglerar de enskilda
medborgarnas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör
bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens och åklagarnas
verksamhet samt reglerna om förfarandet vid våra domstolar. Ett annat
betydelsefullt område är lagregler om enskildas inbördes förhållanden,
t.ex. inom familjerätten, köprätten och bolagsrätten.

Till justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsvä-
sendet, åklagarväsendet och kriminalvården.

Verksamheten på justitiedepartementets område har central betydelse
för rättssäkerhet och rättstrygghet. För arbetet på detta område kommer
trygghet och rättvisa för medborgarna, jämlikhet och solidaritet samt
effektivitet i den offentliga förvaltningen särskilt i blickpunkten.

Departementets myndigheter och lagstiftning utsätts fortlöpande för en
öppen och genomträngande granskning. Min uppfattning är att
rättsväsendet har klarat sina uppgifter väl men att det ändå finns skäl
att på olika sätt verka för att rättssamhället ytterligare befästs och
stärks.

Det är angeläget att man tar till vara alla möjligheter att rationalisera
och effektivisera verksamheten inom rättsväsendet utan att rättssä-
kerheten eller medborgarnas anspråk på hjälp från de rättsvårdande
myndigheterna åsidosätts. Regeringen har nyligen i skrivelse till
riksdagen (1990/91:50) presenterat ett omfattande åtgärdsprogram för
att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga
utgifterna. Inom justitiedepartementets område granskas myndigheterna
successivt med sikte på att öka effektiviteten i deras verksamhet. Både
domstolsväsendet och åklagarväsendet ses för närvarande över i detta
syfte.

Genom en övergång till resultatorienterad styrning beräknas
statsmakterna få bättre redovisningar och bedömningar av uppnådda
resultat. En resultatinriktad styrning, med mindre inslag av detalj- och
regelstyrning, ger samtidigt utrymme för betydande delegering till
regional och lokal nivå och uppmuntrar och underlättar initiativ till
effektivisering och rationalisering på dessa nivåer. De centrala
myndigheternas storlek och uppgift måste anpassas till denna
utveckling. Jag avser att under våren 1991 ta upp frågan om

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

strukturförändringar inom departementets område med sikte på sådana
omställningar och bantningar. Domstolsverket och kriminal-
vårdsstyrelsen kommer att behandlas i denna genomgång.

Det är av yttersta vikt att vi har domare och åklagare som tillgodoser
högt ställda krav. Domstolarnas och åklagarmyndigheternas arbetsläge
är ansträngt, och arbetsvillkoren måste förbättras. Bl.a. i detta syfte
arbetar för närvarande två utredningar, domstolsutredningen och
åklagarutredningen -90, med frågor om uppgifter, arbetssätt och
organisation inom respektive verksamhetsområde.

Brottsbekämpning är en central uppgift för rättsväsendet men också
för andra myndigheter. Till de grundläggande målen hör tryggheten för
liv, hälsa, integritet och personlig egendom. Av särskild betydelse är att
utveckla insatserna för att motverka våld och stödja brottsoffer.

Kampen mot narkotikan och den ekonomiska brottsligheten står också i
förgrunden.

Verksamheten inom kriminalvården skall bedrivas med hög säkerhet,
samtidigt som anstaltstiden bör användas för att på bästa sätt anpassa
den dömde till samhället.

Jag vill i sammanhanget också erinra om att en långsiktigt fram-
gångsrik kriminalpolitik måste bygga på ett väl utvecklat brotts-
förebyggande arbete.

Polisen har en central roll inom rättsväsendet. Viktiga uppgifter utförs
även av bl.a. socialtjänsten och den psykiatriska vården. Föreningslivet
och frivilliga sammanslutningar uträttar också ett värdefullt arbete.
Frågor som rör dessa områden berörs av civilministern, socialministern,
biträdande socialministern och biträdande civilministern i deras
respektive anmälningar till budgetpropositionen.

Utvecklingen på det internationella området har under senare år fått
en allt större betydelse för svenskt rättsväsende och svensk lagstiftning.
En huvuduppgift under den närmaste framtiden är att åstadkomma de
förändringar i vårt rättssystem som föranleds av ett kommande avtal
mellan EFTA-ländema och EG. Också de förändringar som kan
föranledas av ett eventuellt medlemsskap i EG bör belysas.

Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till
utvecklingen i Central- och Östeuropa. Inom justitiedepartementets
område har svenska bidrag till utvecklingen i dessa delar av Europa
kunnat lämnas framför allt genom att man från svensk sida kunnat
redovisa erfarenheter av olika rättsliga regelsystem. Dessa erfarenheter
har sedan kunnat ingå i det underlag som olika länder i Central- och
Östeuropa har behövt för att själva kunna ta ställning till uppbyggnaden
av de nya rättsliga system som den politiska och ekonomiska
utvecklingen i dessa länder gjort nödvändig.

Samverkan av detta slag har framför allt ägt rum med de baltiska
republikerna. Utbyte av synpunkter har skett på såväl ministernivå (med
Lettland och Litauen) som på tjänstemannanivå (med alla tre baltiska
republikerna). Ett gemensamt intresse vid diskussionerna har varit att få
del av svenska erfarenheter och synpunkter rörande rättsväsendets
organisation och arbetssätt och lagstiftningsarbetet. På det civilrättsliga
området har intresset särskilt knutits till associationsrätten och

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

egendomsrätten. Även frågor om bekämpande av brott och om
kriminalvård har diskuterats. Motsvarande kontakter har också
förekommit med Ryska federativa republiken.

Utöver de kontakter som olika länder i Central- och Östeuropa har
haft direkt med det svenska justitiedepartementet har dessa länder haft
liknande kontakter för erfarenhetsutbyte och diskussion med olika
myndigheter och organisationer i Sverige, t.ex. riksåklagaren, Sveriges
advokatsamfund och Sveriges domareförbund samt med universiteten.
Bl.a. har det därvid i Sverige anordnats seminarier för jurister på hög
nivå inom Sovjetunionen. Vid dessa har företrädare för ett stort antal
olika republiker inom Sovjetunionen deltagit.

1.2 Lagstiftning som medel i reformarbetet

1.2.1 Allmänt

Lagstiftning är ett viktigt medel i samhällsbyggandet. Det är å andra
sidan angeläget att man inte överskattar lagstiftningens betydelse.
Detta perspektiv blir särskilt angeläget i ljuset av det uttalade
önskemälet att minska regelmängden. Lagstiftning bör användas med
urskiljning och endast i fall då den bedöms som nödvändig eller i
varje fall som det mest verksamma medlet för att man skall nå de mål
som har satts upp. När det sker, måste lagarna utformas så att man så
långt möjligt kan förutse resultatet i tillämpningen och så att lika fall
behandlas lika.

1.2.2 Uppföljning och utvärdering av lagstiftning

Inom justitiedepartementet genomförs sedan åtskilliga år systematiska
utvärderingar av lagstiftning som har varit i kraft någon tid. Under år
1990 har s.k. hearings hållits med företrädare för berörda myndigheter
och organisationer m.fl. för att departementet skall få del av erfa-
renheterna av lagen om fastighetsmäklare (se avsnitt 4.2) och
kreditupplysningslagen (jämför avsnitt 3.3).

I justitiedepartementets regi har vidare uppföljningar gjorts av den år
1987 införda möjligheten att förverka fordon som använts vid
trafikbrott (se avsnitt 5.4), lagen om målsägandebiträde, reglerna om
allmän rättshjälp vid bodelning och vissa frågor om rättshjälp i ange-
lägenheter utomlands (se avsnitt 2.3).

Domstolsverket har på regeringens uppdrag tillsammans med
riksförsäkringsverket utvärderat vissa frågor som rör handläggningen
av socialförsäkringsmål.

Den lagstiftning om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut som
infördes år 1988 är tidsbegränsad och upphör att gälla vid årsskiftet
1991/92. En utvärdering av lagstiftningen förbereds för närvarande
inom regeringskansliet. Också i fråga om förvaltningslagen har viss
uppföljning skett såvitt gäller handläggningstiderna inom för-
valtningen. Se avsnitt 3.4.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

I sammanhanget bör också nämnas att det ingår i domstolsutred-
ningens uppdrag att skaffa sig en bild av hur de hittillsvarande
omprövningsreglema i förvaltningslagen och andra lagar tillämpas
och, i den mån utredningen finner brister i reglerna eller deras
tillämpning, föreslå de ändringar som kan anses påkallade (dir.
1989:56 s. 20 och 21).

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1.2.3 Internationellt samarbete

Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom
familjerätten och på det köp- och avtalsrättsliga området, har tillkommit
i nordiskt samarbete. Detta har resulterat i att vi på flera områden har
överensstämmande lagregler i de nordiska länderna. Denna rättslikhet är
enligt min uppfattning av stort värde. Det finns därför anledning att
vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet.

Det nordiska lagstiftningssamarbetet har i ökande utsträckning
inriktats även på behovet av lagstiftning i ett mer långsiktigt perspektiv.
Det gäller bl.a. de skadeståndsrättsliga reglernas framtida funktion på
personskadeområdet (se avsnitt 4.4), den internationella familjerätten
(se avsnitt 4.1), eventuella lagstiftningsbehov på aktiebolagsrättens
område (se avsnitt 4.7) samt frågan om s.k. grupptalan (se avsnitt 2.3).

På samma sätt som det nordiska lagstiftningssamarbetet har kommit
att bli ett naturligt och självklart inslag i beredningen av lagstift-
ningsärenden inom justitiedepartementets ansvarsområde har Sveriges
medverkan i andra former av internationellt lagstiftningssamarbete fått
en ökad betydelse. Det gäller inte bara samarbetet inom Europarådet
utan även det arbete på att åstadkomma enhetlig lagstiftning som sker
inom olika organisationer inom FN-systemet, exempelvis IAEA
(atomansvarighet), IMO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO
(immaterialrätt). Sådant samarbete sker vidare i stor omfattning inom
andra mellanstatliga organisationer, såsom Haagkonferensen för inter-
nationell privaträtt, OECD (atomansvarighet m.m.) och Unidroit
(civilrätt).

På senare tid har justitiedepartementets medverkan i arbetet på den
västeuropeiska integrationen fått en allt större omfattning. En viktig
fråga också under det gångna året har varit arbetet med institutionella
och rättsliga frågor som ett led i EG-EFTA-överläggningama om ett
närmare samarbete. Ett resultat av detta arbete är ett förslag om
grundlagsändring (se avsnitt 3.1). Inom ramen för samarbetet mellan
EG och EFTA har vidare fortsatta överläggningar ägt rum bl.a. rörande
produktansvar (se avsnitt 4.4), handelsagentur (se avsnitt 4.3),
bolagsrätt (se avsnitt 4.7) och immaterialrätt (se avsnitt 4.8).

Också i fråga om straffrätten har det internationella samarbetet varit
intensivt under de senaste åren. Under år 1990 infördes bl.a. ny
lagstiftning med anledning av olika internationella överenskommelser
mot terrorism. En departementspromemoria med förslag till de
lagändringar som behövs för ratificering av FN:s narkotikabrottskon-
vention har remissbehandlats (se avsnitt 5.3). Sverige har vidare

signerat en ny europarädskonvention om internationellt samarbete vid
förverkande på grund av brott. Sverige har också deltagit aktivt i
förberedelserna för och genomförandet av FN:s åttonde kongress om
"The prevention of crime and treatment of offenders" som avhölls kring
månadsskiftet augusti september. Vid kongressen antogs bl.a.
modellavtal om utlämning och internationell rättshjälp samt dokument
om principerna för behandlingen av ungdomar som berövats friheten
och utformningen av påföljder som inte innefattar frihetsberövande.
Från processrättens område kan nämnas arbetet på den konvention om
domstolsbehörighet och om verkställighet av domar på privaträttens
område (Luganokonventionen) som hösten 1988 antogs av de 18 EG-

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

och EFTA-statema.

2 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och

processrätten

2.1 Domstolsväsendet

Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätta
med domstolarnas svårigheter, som har yttrat sig i en växande
arbetsbörda och tilltagande personalförsörjningsproblem. I 1990 års
budgetproposition gjordes en översikt av detta arbete. Jag kan nu
konstatera att de gjorda och planerade insatema i stor utsträckning
redan har lett till resultat i så måtto att det tidigare talet om domstolar
i kris har försvunnit ur debatten. Som nämnts i 1990 års budgetpro-
position påbörjades inom ramen för justitiedepartementets verk-
samhetsplanering under år 1988 en förutsättningslös och framtids-
inriktad diskussion om domstolsväsendet. Som ett led i diskussionen
utarbetades och remissbehandlades promemorian (Ds 1989:2)
Domstolarna i framtiden - en idéskiss. Diskussionen utmynnade i att
jag i slutet av år 1989 fick regeringens bemyndigande att tillkalla cn
parlamentariskt sammansatt kommitté för att se över domstolarnas
uppgifter, arbetssätt och organisation. Kommittén, som antagit namnet
domstolsutredningen (Ju 1989:06), har nu arbetat ett år och skall
redovisa sitt uppdrag före utgången av år 1991.

Våren 1990 fattade riksdagen ett principbeslut om att integrera
försäkringsrätterna med de allmänna förvaltningsdomstolarna. Sedan
domstolsverket utrett de närmare konsekvenserna av principbeslutet (i
DV Rapport 1990:2) har inom justitiedepartementet utarbetats
promemorian (Ds 1990:80) Rättskipningen i socialförsäkringsmål.
Instansordning och organisation. Promemorian, som gick ut på remiss i
mitten av november 1990 och även behandlades vid en hearing i slutet
av samma månad, ligger till grund för en nyligen avlämnad lagråds-
remiss i ämnet. Jag återkommer till detta vid min behandling av
anslagen till domstolsväsendet.

Efter förslag av regeringen (prop. 1989/90:79) fattade riksdagen
våren 1990 beslut om en reformerad domarbana m.m. (JuU 25, rskr.

193). Den nya ordningen började tillämpas den 1 juli 1990 och innebär
bl.a. att alla ordinarie domartjänster skall tillsättas efter en skick-
lighetsbedömning. Domarutbildningen skall alltjämt innehålla de tre
obligatoriska inslagen aspiranttjänstgöring, underrättstjänstgöring och
adjunktionstjänstgöring, men utbildningen skall koncentreras så att den
inte tar mera tid i anspråk än de sammanlagda minimitiderna för de
obligatoriska momenten. Reformen syftar till att förbättra möjligheterna
att rekrytera och behålla kvalificerad personal i domstolsväsendet. Till
ett förbättrad rekryteringsläge har också bidragit den i de senaste
löneavtalen höjda lönenivån för domare.

I enlighet med vad jag förutskickade i 1990 års budgetproposition har
vissa ändringar gjorts i reglerna om notariemeriteringen. Ändringarna
innebär att tiden för notariemeritering har förkortats från två och ett
halvt till två år och att vissa justeringar har gjorts när det gäller
notariernas behörighet att självständigt fatta beslut m.m. Även i denna
reform har personalförsörjningsaspekten en framträdande roll.

Domstolsväsendet deltar i den försöksverksamhet med treåriga
budgetramar som pågår. Härigenom har möjligheterna till långsiktig
planering och smidigare användning av anslagsmedlen ökat, något som
är särskilt betydelsefullt med hänsyn till den växande arbetsbördan.

Fr.o.m. årsskiftet 1990/91 träder en ny ordning för handläggning av
rättshjälpsfrågor i kraft. Reformen innebär att bl.a. domstolarna
avlastas uppgifter på rättshjälpsområdet och att dessa uppgifter i stället
utförs av en ny myndighet, rättshjälpsmyndigheten, belägen i
Sundsvall. Rättshjälpsmyndigheten ersätter de fyra tidigare
rättshjälpsnämndema, vars verksamhet upphör.

2.2 Åklagarväsendet

Också åklagarväsendet har kämpat med likartade problem som
domstolarna. Arbetsbördan har ökat och det har varit svårt att rekrytera
och behålla främst yngre jurister. Riksåklagaren har gjort betydande
ansträngningar för att förbättra rekryteringsläget. De under året
ingångna löneavtalen har för åklagarnas del lett till en sådan höjning
av lönenivån att det finns anledning räkna med att rekryteringsläget
kan förbättras.

Efter mönster av det framstidsinriktade arbete som pågår beträffande
domstolsväsendet har också på åklagarväsendets område tillkallats en
parlamentariskt sammansatt kommitté med ett sektorsövergripande
uppdrag, nämligen åklagarutredningen -90 (Ju 1990:04). Utredningens
uppgift är att se över åklagarväsendet och reglerna om förundersök-
ning. Utredningen skall överväga möjligheterna att ytterligare renodla
åklagarnas arbetsuppgifter, bl.a. genom att åklagarna befrias från
uppgifter som kan skötas av annan personal eller andra myndigheter.
Andra viktiga frågor rör ett effektivare förundersökningsförfarande och
utvidgad användning av ordningsbot och strafföreläggande samt frågor
om avkriminalisering. Även organisatoriska frågor omfattas av

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

utredningens uppdrag, som skall vara slutfört före utgången av juni
1992.

Åklagarväsendet går fr.o.m. budgetåret 1991/92 in i en ny treårig
budgetperiod. Möjligheterna till långsiktig planering och resurs-
utnyttjande bör i förening med fortsatta satsningar på ADB öka
möjligheterna att bemästra den växande arbetsmängden i avbidan på de
mera genomgripande förslag som kan förväntas av åklagarutredningen.

2.3 Rättegångsförfarandet

Reglerna i rättegångsbalken (RB) om förfarandet vid de allmänna
domstolarna har under det senaste årtiondet varit föremål för ett
omfattande reformarbete. Bestämmelserna om rättegången vid
tingsrätterna har moderniserats och effektiviserats genom en reform
som trädde i kraft den 1 januari 1988. Under år 1989 har reglerna för
högsta domstolens verksamhet reviderats efter förslag i prop.
1988/89:78, varigenom högsta domstolens roll som prejudikatinstans
har stärkts. Vidare har under år 1989 en hel del ändringar i förfaran-
dereglema för hovrätterna genomförts. Ytterligare ändringar i det
processuella regelsystemet vilka berör huvudsakligen de allmänna
domstolarna har gjorts under år 1990 på grundval av prop. 1989/90:71.
Ett viktigt steg mot en renodling av domstolsväsendet togs på
försommaren 1990 när riksdagen efter förslag av regeringen i prop.
1989/90:85 beslutade att den summariska processen skall flyttas över
från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna. Det pågår nu ett
intensivt förberedelsearbete för att den nya ordningen skall kunna
genomföras enligt planerna den 1 januari 1992.

Ytterligare ett par reformprojekt har helt nyligen lett till lagstiftning.
Det gäller dels en omfördelning av vissa måltyper från fastighetsdom-
stol till allmän domstol (prop. 1990/91:32), dels en effektivisering av
delgivningssystemet (prop. 1990/91:11). Framför allt den sistnämnda
reformen bör kunna bidra till efterlängtade förbättringar av domstolar-
nas möjligheter att hantera målen på ett ändamålsenligt sätt.

En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område är
för den närmaste framtiden knuten till domstolsutredningen. En viktig
uppgift för den utredningen är att göra en översyn av förvaltningspro-
cesslagen (1971:291) som styr förfarandet vid förvaltningsdomstolarna.
Vidare skall utredningen se över de förfaranderegler för de allmänna
domstolarna som inte direkt angår tvistemål och brottmål. Det gäller
för tingsrätternas del lagen (1946:807) om handläggning av domstols-
ärenden och för hovrätternas och högsta domstolens del reglerna i RB
om besvär. Också frågor om hur övernätternas resurser bättre skall
kunna koncentreras till de mera svårbedömda målen övervägs av
utredningen.

I det här sammanhanget bör också nämnas att viktiga frågor med
processuell anknytning övervägs av åklagarutredningen -90. Jag tänker
då dels på frågor om vilken plats instituten åtalsunderlåtelse,

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot bör ha i vårt
rättsväsende, dels på frågor om förundersökningens bedrivande, inte
minst den centrala frågan om förundersökningsledningen.

När det gäller rättshjälpsområdet vill jag erinra om de omfattande
förändringar av såväl materiell som organisatorisk natur som ägt rum
de senaste åren. Betydelsefulla materiella förändringar gjordes den 1
juli 1988 på grundval av prop. 1987/88:73 om förbättringar inom
rättshjälpssystemet. Och i organisatoriskt hänseende träder, som nyss
nämnts, en helt ny organisation av rättshjälpsadministrationen i
funktion den 1 januari 1991.

De materiella förändringarna i rättshjälpssystemet som genomfördes
år 1988 syftade till att koncentrera de resurser som finns tillgängliga
för allmän rättshjälp till de områden där störst behov av sådan
rättshjälp har ansetts föreligga. På en punkt - möjligheten till
rättshjälp i samband med bodelning efter äktenskapsskillnad -
uppmärksammades en tid efter lagändringarna en viss ojämnhet i rätts-
hjälpsnämndemas praxis som kunde leda till mindre tillfredsställande
resultat i vissa fall. På initiativ av justitiedepartementet diskuterades
dessa frågor vid en hearing i mars 1990 under medverkan av bl.a.
advokater och rättshjälpsmyndighetema. Sedan frågorna genomlysts vid
hearingen synes praxis ha stabiliserats. Någon anledning att aktualisera
en lagändring på denna punkt synes därför åtminstone för närvarande
inte föreligga.

Jag vill i sammanhanget också nämna att en hearing i justitiedeparte-
mentets regi nyligen ägt rum angående behovet av och möjligheterna
till rättsligt bistånd åt dem som drabbats av våldsbrott utomlands.
Frågan har uppmärksammats också i riksdagen (jfr 1990/91:JuU4, rskr.
16).

Rättshjälpskostnadema har fortlöpande stigit och överstiger nu en
halv miljard kr om året. Det är självfallet angeläget att man åter-
kommande analyserar kostnadsutvecklingen och prövar i vilken
utsträckning kostnaderna kan nedbringas. Jag kommer därför att ta
initiativ till en sådan granskning genom riksrevisionsverkets försorg.

I sammanhanget förtjänar också att nämnas att regeringen per den 1
januari 1990, i avvaktan på resultatet av den tilltänkta översynen, från
domstolsverket har återtagit beslutanderätten beträffande bl.a. taxor på
rättshjälpsområdet.

Jag återkommer med en närmare redovisning av rättshjälpsfrågoma
när jag behandlar frågan om anslag till rättshjälpen.

I min anmälan till 1990 års budgetproposition tog jag upp prob-
lematiken kring massmediabevakningen av uppmärksammade
rättegångar. Den genomlysning av frågorna som jag där aviserade bör
enligt min mening kompletteras med ytterligare erfarenheter från
pågående rättegångar. Därför bör redovisningen av resultatet anstå
något.

I detta sammanhang bör också nämnas det lagstiftningsärende rörande
begränsningar i målsäganderätten som jag initierade under våren 1990.
Sedan lagrådets yttrande över ett lagförslag i ärendet inhämtats ägde en

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

ny remissbehandling rum under sommaren 1990. En del ytterligare
kompletteringar av beslutsunderlaget erfordras innan jag är beredd att
ta ställning till ärendets fortsatta behandling.

SÄPO-kommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:51) föreslagit
en särskild lag om hemlig teknisk avlyssning. Enligt förslaget skall
hemlig teknisk avlyssning ("buggning") fä användas vid förundersök-
ning angående brott mot rikets säkerhet och vissa brott som innefattar
väld, hot eller tväng i politiska syften. Det nya tvångsmedlet skulle i
allt väsentligt regleras med utgångspunkt i de år 1989 ändrade reglerna
för hemlig teleavlyssning. En motsvarande lagstiftning föreslås när det
gäller användning av övervakningskamera i den brottsutredande
verksamheten. Förslagen övervägs efter remissbehandling i rege-
ringskansliet.

Jag skall nämna ytterligare en fråga med anknytning till tvångsmedel.
Reglerna i 28 kap. 5 § RB om polismans rätt att på egen hand besluta
om husrannsakan ändrades den 1 juli 1990 på så sätt att beslutsbe-
fogenheten inskränktes till sådana fall då det är fara i dröjsmål (jfr
prop. 1988/89:124 s. 61, JuU 25, rskr. 313; prop. 1989/90:71 s. 78,
JuU 32, rskr. 292). Jag har nyligen fått indikationer på att de nya
reglerna på sina håll anses medföra problem. Jag avser mot den
bakgrunden att inom kort ta initiativ till en närmare undersökning av
lagändringens effekter i olika delar av landet.

När det gäller frågor som kan bli aktuella på lite längre sikt vill jag
nämna s.k. grupptalan i tvistemål som aktualiserats bl.a. genom en
framställning från konsumentverket. Frågan gäller i grunden hur man
skall åstadkomma ett förbättrat rättsskydd för vad man har kallat
kollektiva, diffusa och fragmentariska intressen, särskilt vid tvister om
små belopp. Ämnet rör inte bara konsumentområdet utan även t.ex.
miljörätten. I denna fråga har nordiska överläggningar ägt rum i
november 1990. Jag avser att verka för att möjligheterna att införa
grupptalan i svensk rätt utreds i lämplig form.

Jag vill också nämna att frågan om en översyn av lagen (1929:145)
om skiljemän är aktuell bl.a. efter en framställning från Stockholms
Handelskammares skiljedomsinstitut.

2.4 Konkursrätt och utsökningsrätt

Insolvensutredningen (Ju 1988:02) lade i oktober 1990 fram
delbetänkandet (SOU 1990:74) Skuldsaneringslag. Där föreslås att det i
vårt land införs en möjlighet för fysiska personer att få skulder helt
eller delvis avskrivna efter beslut av domstol. Utredningen har nu
gripit sig an vad som främst rör rekonstruktion av företag som råkat i
kris. Utredningsuppdraget har genom nyligen utfärdade tilläggsdirektiv
(dir. 1990:74) avgränsats bl.a. gentemot en av industriministern
tillkallad kommitté som skall undersöka möjligheterna att förebygga
konkurser på ett mer allmänt plan. Insolvensutredningens arbete skall
vara avslutat vid halvårsskiftet 1992.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Utsökningsbalken ses för närvarande över genom riksskatteverkets
försorg. En första delrapport har remissbehandlats och övervägs för
närvarande inom justitiedepartementet. En slutrapport från riks-
skatteverket väntas i början av år 1991.

3 Offentlig rätt

3.1 Grundlagsfrågor m.m.

Det har nu gått ungefär 20 år sedan vår nya regeringsform fick sin
huvudsakliga utformning. Under tiden därefter har det konstitutionella
reformarbetet resulterat bl.a. i att grundlagens skydd för de med-
borgerliga fri- och rättigheterna förstärkts och byggts ut. Däremot har
det utredningsarbete som gällt sådana frågor som mandatperiodernas
längd, den gemensamma valdagen, valsystemet (t.ex. personvalsfrågan
och valkretskretsindelningen), det s.k. upplösnings- eller extravals-
institutet samt formerna för regeringsbildningen inte lett fram till en så
bred politisk enighet som brukar eftersträvas vid grundlagsändringar.

Vissa erfarenheter från de senaste decennierna visar att vårt politiska
systems beslutsförmåga inte alltid varit tillräcklig. Svåra och på kort
sikt impopulära - men nödvändiga - beslut hindras av att möjlig-
heterna varit små att forma handlingskraftiga majoriteter. Statsmi-
nistern har med de andra partiledarna i riksdagen diskuterat författ-
ningsfrågan med sikte på sådana ändringar att den svenska demokratin
skall få bättre förutsättningar att på ett ansvarsfullt sätt lösa sina
uppgifter. Även andra frågor har behandlats vid dessa diskussioner.
Överläggningarna kommer att fortsätta i början av nästa år då beslut
också skall fattas om i vilka former det vidare arbetet skall bedrivas.

Regeringen överlämnade den 7 december 1990 till riksdagen en
proposition om yttrandefrihetsgrundlag m.m. (prop. 1990/91:64). I
propositionen föreslås en ny särskild grundlag till skydd för ytt-
randefriheten i radio, television, filmer, videogram och ljudupptag-
ningar m.m. Förslaget bygger i väsentliga delar på yttrandc-
frihetsutredningens förslag i betänkandet (SOU 1983:70) Värna
yttrandefriheten. Det innebär att i princip samma slags grundlagsskydd
som bestämmelserna i tryckfrihetsordningen (TF) ger tryckta skrifter
skall införas för yttranden som framförs i de angivna medierna.
Beredningen av ärendet inom regeringskansliet har - i enlighet med
önskemål av riksdagen (KU 1987/88:36, rskr. 290) - skett under
medverkan av de politiska partierna.

I propositionen behandlas också förslag som lagts fram av med-
delarskyddskommittén i betänkandet (SOU 1990:12) Meddelarrätt.
Meddelarskyddskommittén har - också på begäran av riksdagen - utrett
frågan om meddelarfriheten i förhållandet mellan enskilda (dir.
1988:57). Kommittén fick genom tilläggsdirektiv (dir. 1989:03) i
uppdrag att överväga dels justeringar av vissa föreskrifter i TF om

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

tystnadsplikten för dem som är verksamma inom bl.a. tidningsföretag
och nyhetsbyråer i fråga om vem som har lämnat uppgifter för
publicering, dels om föreskrifterna är lämpligt utformade för dem som
meddelar eller anskaffar uppgifter för offentliggörande i skrifter som
trycks utomlands. Efter remissbehandling av betänkandet förs
kommitténs förslag i de två sistnämnda frågorna fram i propositionen.
På grund av remissutfallet föreslås däremot inte någon sådan
grundlagsfäst rätt som kommittén har förordat för enskilda inom
företag och organisationer att lämna uppgifter, som omfattas av en
avtalsgrundad tystnadsplikt, för publicering utan att drabbas av
sanktioner. Frågan skall övervägas ytterligare bl.a. i belysning av
erfarenheter av tillämpningen av lagen (1990:409) om skydd för
företagshemligheter.

Regeringen överlämnade den 30 november 1990 till riksdagen en
proposition om offentlighet, integritet och ADB (prop. 1990/91:60). I
propositionen föreslås bl.a. vissa ändringar i TF. Förslagen behandlas
under avsnitt 3.2.

De förhandlingar som nu förs mellan EFTA-ländema och EG
beträffande ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) syftar
till ett avtal som skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993 då EGs
s.k. inre marknad skall vara fullbordad. Eftersom grundlag endast kan
ändras i samband med val till riksdagen, måste de grundlagsbeslut som
ett EES-avtal kan föranleda fattas redan i samband med valet 1991 för
att avtalet skall kunna träda i kraft som planerat.

Mot denna bakgrund har några av de rättsliga och institutionella
frågor som aktualiserats i förhandlingarna analyserats i promemorian
(Ds 1990:58) Ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) och
den svenska grundlagen. I promemorian dras slutsatsen att - såvitt nu
kan bedömas - ett kommande EES-avtal inte kräver några grundlags-
ändringar. Promemorian har remissbehandlats.

Regeringen har efter remissbehandlingen beslutat att i ett avseende
föreslå en grundlagsändring med anledning av EES-förhandlingama. I
dessa har bl.a. diskuterats möjligheten att efter mönster av EG-rätten
införa en ordning där nationella domstolar och andra myndigheter i
vissa fall skall eller får inhämta s.k. tolkningsbesked från en domstol
på internationell nivå. I syfte att få klargjort att en sådan ordning inom
ramen för EES skulle vara förenlig med regeringsformen har
regeringen beslutat föreslå riksdagen ett tillägg till regeringsformens
kapitel om rättskipning och förvaltning (prop. 1990/91:65). Riksdagen
har helt nyligen gett regeringen till känna att den bör återkomma till
riksdagen i fråga om konstitutionella aspekter på ett svenskt
medlemskap i EG (1990/91:UU8 rskr. 74).

Ytterligare en ändring i regeringsformen föreslås i prop. 1990/91:66
om ersättare för justitieråd och regeringsråd. Slutligen innehåller prop.
1990/91:67 förslag om vissa ändringar i regeringsformens
bestämmelser om normgivningen beträffande svenska kyrkan.

Samerättsutredningen, som bl.a. föreslagit att samemas särskilda
ställning skall markeras i regeringsformen, behandlas i avsnitt 3.4.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

3.2 Offentlighet och sekretess Prop.

1990/91:100
Nära samband med yttrandefriheten har principen om allmänna Bilaga 4
handlingars offentlighet. Offentlighetsprincipen begränsas genom regler
om sekretess. Sekretesslagen (1980:100) antogs av riksdagen år 1980.
Lagen innefattar en samlad reglering av sekretess för allmänna
handlingar och tystnadsplikt för offentliga funktionärer. Lagens
tillämpning följs med stor uppmärksamhet från justitiedepartementets
sida. Förslag till ändringar i sekretesslagen läggs fram fortlöpande i
mån av behov. Flera ändringar har trätt i kraft också under år 1990.
Som exempel kan nämnas att riksdagens beslut om åtgärder mot skador
av våldsskildringar i rörliga bilder innebar bl.a. att en ny sekretess-
bestämmelse infördes om sekretess i ärenden om granskning av film
eller videogram.

Med anledning av bl.a. riksdagens begäran (1988/89:KU14, rskr. 51)
har inom justitiedepartementet utarbetats en promemoria (Ds 1990:11)
om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet. Prome-
morian har remissbehandlats. Inom departementet förbereds för
närvarande på grundval av promemorian en lagrådsremiss med förslag
till vissa ändringar i sekretesslagens bestämmelser om uppgiftsläm-
nande mellan myndigheter. I remissen kommer också vissa andra
frågor om sekretess att behandlas som den om konkursförvaltares rätt
att få ta del av revisionspromemorior som upprättats inom skat-
teförvaltningen beträffande konkursgäldenärer. Avsikten är att en
remiss skall överlämnas till lagrådet i början av år 1991.

Med anledning bl.a. av riksdagsuttalanden om sekretessfrågor
(1989/90:KU10 och 1989/90:SoU 28) övervägs för närvarande behovet
av ytterligare lagändringar.

Offentlighetsprincipens tillämpning på ADB-upptagningar har under
senare år gett upphov till en del såväl teoretiska som praktiska
problem. Dessa frågor har utretts av data- och offentlighetskommittén
som i januari 1989 avgav sitt slutbetänkande (SOU 1988:64)
Integritetsskyddet i informationssamhället 5. Offentlighetsprincipens
tillämpning på upptagningar för automatisk databehandling. Kommittén
har tidigare lämnat fyra delbetänkanden under den gemensamma
huvudtiteln Integritetsskyddet i informationssamhället (SOU 1986:24
och 46, Ds Ju 1987:7 samt SOU 1987:31).

Som jag redan nämnt har regeringen nyligen på grundval av data-
och offentlighetskommitténs olika betänkanden till riksdagen
överlämnat en proposition om offentlighet, integritet och ADB (prop.
1990/91:60). I propositionen föreslås vissa ändringar i tryckfrihets-
förordningens bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. En
ändring innebär att det inte längre skall vara möjligt för en enskild att
med stöd av offentlighetsprincipen ställa datorprogram och datorkapa-
citet till en myndighets förfogande och begära bearbetningar med hjälp
av dessa. Vidare föreslås ett par ändringar i sekretesslagen som innebär
preciseringar av det krav på "god offentlighetsstruktur" som gäller
myndigheternas ADB-verksamhet. Jag återkommer till andra förslag i
propositionen under avsnitt 3.3.

3.3 Datalagsfrågor m.m.

Av data- och offentlighetskommitténs förslag i dess första del-
betänkande (SOU 1986:24) återstår numera för regeringens slutliga
ställningstagande endast frågan om tillgängligheten till patientuppgifter
i olika ADB-register inom hälso- och sjukvården. Denna fråga kommer
att tas upp i den lagrådsremiss om sekretess inom och mellan
myndigheter på vårdområdet m.m. som jag redan nämnt.

Som tidigare redovisats (avsnitt 3.2) har en proposition på grundval
av flera betänkanden från data- och offentlighetskommittén nyligen
överlämnats till riksdagen. Propositionen innehåller förslag som syftar
till att stärka offentlighetsprincipen i fråga om ADB-upptagningar och
till att förbättra integritetsskyddet för uppgifter i personregister. Bl.a.
förordas en uppstramning i fråga om myndigheternas försäljning av
personuppgifter. Det föreslås också bl.a. ändringar i datalagen
(1973:289) i syfte att öka allmänhetens insyn i fråga om sådan
försäljning och att reglera och begränsa användningen av personnum-
mer i personregister. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
1992.

År 1989 tillkallade jag efter bemyndigande av regeringen en särskild
utredare (dir. 1989:26) för att göra en översyn av datalagen från såväl
saklig som lagteknisk synpunkt. Utredaren skulle i ett inledande arbete
identifiera vilka behov som finns och ange hur dessa kan tänkas bli
tillgodosedda. Meningen är att detta skall resultera i ett underlag för
närmare riktlinjer från regeringens sida för ett fortsatt arbete under
parlamentarisk medverkan.

Utredningen, som har antagit namnet datalagsutredningen (Ju
1989:02), avlämnade sommaren 1990 ett delbetänkande (SOU 1990:61)
Skärpt tillsyn — huvuddragen i en reformerad datalag. I detta har
redovisats vissa principiella överväganden om utgångspunkter för en
framtida datalag. Avsikten med betänkandet är att redovisningen skall
kunna tjäna som riktlinjer för det fortsatta arbetet i senare etapper.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Utredningen fortsätter sitt
arbete med att i en andra etapp behandla vissa frågor som rör
integritetsskyddet i samband med personregistrering och automatisk
databehandling inom bl.a. områdena för forskning och statistik samt för
massmediernas del. Därefter skall utredningen utarbeta ett förslag till
ny datalag. Avsikten är att parlamentariker skall delta i det arbetet.

Integritetsfrågor med viss anknytning till datalagen har behandlats av
utredningen om TV-övervakning m.m. i betänkandet (SOU 1987:74)
Optisk-elektronisk övervakning. En proposition med förslag till ny
lagstiftning har antagits av riksdagen under 1990 (prop. 1989/90:119,
JuU 34, rskr. 320). Den nya lagen (1990:484) om övervakningskameror
m.m. har trätt i kraft den 1 juli 1990. Användningen av övervak-
ningskameror berörs också i SÄPO-kommitténs slutbetänkande (SOU
1990:51), som efter remissbehandling övervägs i regeringskansliet.

Datateknikens betydelse för straff- och processrätten utreds för
närvarande. I slutet av år 1989 tillkallade jag efter regeringens

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

bemyndigande en särkild utredare för att överväga vilka förändringar
av de straff- och processrättsliga reglerna som behövs med hänsyn till
utvecklingen inom data- och teletekniken (Dir. 1989:54).

På det civilrättsliga området aktualiserar datorerna flera olika spörs-
mål. Som exempel kan jag nämna de upphovsrättsliga frågorna om
skydd för material som distribueras i datakommunikationssystem och
om skydd för datorprogram och kretsmönster i halvledarprodukter, s.k.
datachips (se avsnitt 4.8). Ett annat problem gäller ansvarsförhållanden
i samband med sådana datatjänster som avser t.ex. elektronisk betal-
ningsförmedling. Denna fråga har särskilt uppmärksammats av FN:s
kommission för handelsrätt (UNCITRAL). Datorfrågor aktualiseras
också i anslutning till frågor rörande kreditupplysning.

Till aktuella datafrågor hör också frågan om den framtida utform-
ningen av brottsregistreringen.

Det allmänna kriminalregistret innehåller uppgifter om personer som
är dömda till andra påföljder än enbart böter. För registret gäller
bestämmelserna i lagen (1963:197) om allmänt kriminalregister
(kriminalregisterlagen). Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna ute i
landet för olika slag av polisregister. För dessa gäller bestämmelserna i
lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen).

År 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från kriminal-
vårdsstyrelsen till rikspolisstyrelsen. I samband med överföringen, som
var en del av uppbyggnaden av rättsväsendets informationssystem,
sammanfördes kriminalregistret med det centrala personregister som
rikspolisstyrelsen då förde och som innehöll såväl uppgifter om
påföljder som misstankar om brott. Det samordnade registret, som förs
med hjälp av ADB, kallas person- och belastningsregistret (PBR). För
de olika delarna av PBR gäller skilda regelkomplex. Innehållet i den
del som gäller kriminalregistret regleras av kriminalregisterlagen. För
PBR i övrigt gäller polisregisterlagen.

PBR ingår som ett delsystem i BROTTSRI som i sin tur utgör en del
av rättsväsendets informationssystem. Rättväsendets informationssystem
består inte av en databank på en och samma anläggning utan en rad
från varandra fristående men begreppsmässigt och tekniskt samordnade
rutiner på olika anläggningar. Syftet med rättsväsendets
informationssystem är bl.a. att förenkla och förbättra informations-
utbytet mellan myndigheterna i rättsväsendet. Projektet leds av
samarbetsorganet för rättsväsendets informationssystem (SARI).

I BROTTSRI ingår system med rutiner i brottsmålsförfarandet i vid
mening hos polis, åklagare och de allmänna domstolarna samt system
för förfarandet inom kriminalvården. Förutom PBR omfattar
BROTTSRI bl.a. system för ordningsbot och för strafförelägganden
och register över påföljder som har betydelse för körkortsfrågor.

Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden behandlades i
proposition 1987/88:122 om ändringar i kriminal- och polisregis-
terlagama m.m. I propositionen konstaterades att det nuvarande PBR
var föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt avseende som när det
gällde den rättsliga regleringen och att det behövdes genomgripande

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

förändringar i fräga om den registrering som för närvarande görs i
PBR. Vid den tekniska översynen av PBR borde man enligt proposi-
tionen i första hand överväga en lösning som innebär att belastnings-
och misstankeuppgifter skall finnas i skilda register. Ett nytt system
borde också vara mer flexibelt än det nuvarande sä att ändringar i
fråga om registerinnehåll och registerutdrag kan göras utan stora
kostnader. Enligt propositionen borde vidare registrering av påföljder
av betydelse för körkortsfrågor integreras med den registrering som för
närvarande sker i PBR. Dessa uttalanden godtogs under riksdags-
behandlingen (JuU1987/88:34, rskr.283).

I en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 (jfr SARI rapport
1989:2) har SARI föreslagit att den registrering som för närvarande
görs i PBR i framtiden skall göras i två olika register. I det ena
registret - av SARI kallat kriminalregistret - skall antecknas sådana
påföljdsuppgifter som gäller bl.a. domar och slutliga beslut i brottmål,
godkända ordningsförelägganden och strafförelägganden, rege-
ringsbeslut om nåd och påföljder av betydelse för körkortsfrågor. I det
andra registret - av SARI kallat misstankeregistret - bör antecknas
kortfattade uppgifter om bl.a. brottsanmälningar, åklagarinträde,
delgivning av misstanke och beslut att väcka åtal. De båda registren
bör enligt SARI regleras av särskilda författningar. För andra register
inom polisen, såväl ADB-register som manuella register, bör det enligt
SARI fortfarande finnas en polisregisterlag. Både kriminalregistret och
misstankeregistret bör enligt SARI:s skrivelse förläggas till riks-
polisstyrelsens enhet i Kiruna.

SARI har föreslagit att det fortsatta översynsarbetet sker i form av
en huvudstudie, där frågor om informations- och systemstruktur,
styrning och finansiering uppmärksammas särskilt.

För egen del kan jag, efter samråd med civilministern, i stort ansluta
mig till SARI:s förslag till förändring av lagstiftningen om
brottsregister. Det fortsatta tekniska utvecklingsarbetet för
brottsregistreringen bör följaktligen ske efter de riktlinjer som SARI
föreslagit. De undersökningar som hittills har gjorts av de olika
datasystemens utformning måste dock kompletteras på vissa punkter.
Avsikten är att det skall ske i form av en studie av det slag SARI har
föreslagit. I fråga om den författningsmässiga regleringen övervägs
inom regeringskansliet för närvarande utformningen av en ny brotts-
registerlagstiftning. Jag räknar med att en promemora med förslag till
ny lagstiftning kan skickas ut på remiss före nästa riksmöte.

3.4 Förvaltningsrätt

Strävandena att minska och förenkla den statliga regelgivningen
fortsätter inom regeringskansliet. En samlad redogörelse för regel-
förenklingen lämnas i bilaga 2 till denna proposition.

Den 1 juni 1988 trädde lagen (1988:205) om rättsprövning av vissa
förvaltningsbeslut i kraft (prop. 1987/88:69, KU 38, rskr. 189). Genom

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

lagen har regeringsrätten fätt rätt att i vissa fall undanröja ett beslut i
ett förvaltningsärende som rör tillämpningen av civilrättsliga normer
eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. En
förutsättning är att den rättstillämpning som ligger till grund för
beslutet strider mot gällande rättsregler.

I väntan pä erfarenheter frän tillämpningen har lagen gjorts
tidsbegränsad. Den skall tillämpas pä beslut som meddelas under tiden
den 1 juni 1988 - den 31 december 1991. Justitiedepartementet har
inom regeringskansliet huvudansvaret för att se hur reformen faller ut i
praktiken och följer lagens tillämpning för att fä underlag för
ställningstagande i fräga om fortsatt lagreglering i ämnet. Avsikten är
att en proposition om förlängning av lagens giltighetstid skall
överlämnas till riksdagen under vären 1991.

Lagen följs ocksä upp genom att instansordningen i de ärendegrupper
den omfattar ses över. Varje departement har här ansvaret för
översynen av sina författningar. Detta samordnas av statsrådsbered-
ningen.

Förvaltningslagen (1986:223) har nu varit i kraft i fyra år. I
anslutning till riksdagsbehandlingen av lagen gavs regeringen till känna
att frågan om handläggningstidema noggrant borde följas av regeringen
mot bakgrund av erfarenheterna av den nya förvaltningslagen (KU
1985/86:21, rskr. 202).

Flera åtgärder har vidtagits i detta syfte. Bl.a. anordnade
justitiedepartementet är 1988 en hearing. Denna dokumenterades i
promemorian (Ds 1988:64) Tillämpningen av den nya förvaltnings-
lagen. Av andra åtgärder kan här nämnas att de statliga fömyel-
sefondema har lämnat stöd till bl.a. ätgärder för ökad effektivitet hos
myndigheterna och till projektet "Det snabba länet", ett projekt för
serviceutveckling och kortare handläggningstider vid de statliga
myndigheterna i Västmanlands län i samarbete med länsstyrelsen där
(se prop. 1988/89:100 Bil. 2 s. 12 - 13). Regeringen har vidare den 4
oktober 1990 uppdragit ät länsstyrelsernas organisationsnämnd att, med
utnyttjande av erfarenheterna från projektet "Det snabba länet",
vidareutveckla metoder för att förkorta handläggningstidema hos alla
länsstyrelser.

Riksdagen har i skrivelse (1989/90:KU15, rskr. 109) som sin mening
gett regeringen till känna att en översyn av JK-ämbetet bör ske i den
form regeringen finner lämplig. Enligt riksdagens beslut bör översynen
vara inriktad särskilt på de konflikter som kan uppkomma emellan JK:s
olika arbetsuppgifter och även innefatta en renodling av verksamheten.
Inom justitiedepartementet övervägs nu i vilka former översynen bör
ske.

Samerättsutredningen överlämnade på försommaren 1989 sitt
huvudbetänkande (SOU 1989:41) Samerätt och sameting. I betänkandet
föreslås bl.a. en särskild samelag som innebär bl.a. att ett folkvalt
samiskt organ, ett sameting, skall inrättas. Ett tidigare betänkande
(SOU 1986:36) Samemas folkrättsliga ställning har utgjort underlag för
utredningens ställningstaganden. De delar av betänkandena som

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

behandlar en grundlagsreglering av samemas särskilda ställning som
etnisk minoritet och förslaget om ett sameting har ansetts behöva
övervägas ytterligare inom regeringskansliet, medan utredningens
förslag i huvudbetänkandet om stärkande av rennäringens rättsliga
ställning tillsammans med annat utredningsmaterial lagts till grund för
regeringens propositioner om skogsbruket i fjällnära skogar (prop.
1990/91:3) och om ändringar i rennäringslagen (1971:437), m.m. (prop.
1990/91:4). Riksdagen har den 28 november 1990 beslutat avslå den
sistnämnda propositionen och gett regeringen till känna det angelägna i
att regeringen så snart det är möjligt återkommer till riksdagen med ett
samlat förslag angående samefrågorna.

Utredningen avlämnade den 21 november 1990 sitt slutbetänkande
(SOU 1990:91) Samerätt och samiskt språk.

Med utgångspunkt i betänkandet (SOU 1985:24) Ordningslag och
remissyttrandena över detta pågår arbete inom departementet på att
modernisera bl.a. det regelsystem som för närvarande finns i lagstift-
ningen om allmänna sammankomster och allmänna ordningsstadgan.

4 Civilrätt

4.1 Familjerätt

Det omfattande reformarbete som sedan länge har pågått på famil-
jerättens område börjar nu närma sig sitt slut såvitt gäller den
nationella lagstiftningen.

I fråga om äktenskaps- och arvsrätt har reformarbetet resulterat i en
ny äktenskapsbalk, viktiga ändringar i ärvdabalken beträffande makars
och bröstarvingars arvsrätt och en lag om sambors gemensamma hem.

På förmynderskapsrättens område trädde en betydelsefull reform i
kraft den 1 januari 1989. Institutet omyndigförklaring avskaffades då
och ersattes av en utbyggd form av godmanskap som kallas förvaltar-
skap. Det fortsatta reformarbetet på detta område avser reglerna om
förvaltning av omyndigas egendom. Ett av förmynderskapsutredningen
avlämnat betänkande (SOU 1988:40) i denna fråga har remissbe-
handlats och saken övervägs för närvarande inom justitiedepartementet.

Den 1 mars 1991 träder ändringar i föräldrabalkens regler om
vårdnad och umgänge i kraft. De nya reglerna syftar bl.a. till att
förebygga och lindra konflikter mellan föräldrar i frågor rörande barnet
samt ökar möjligheterna att låta föräldrarna få gemensam vårdnad om
barnet.

Också reglema om adoption har setts över. Det arbetet har utförts
av förmynderskapsutredningen som i början av år 1990 lade fram ett
betänkande i saken (SOU 1989:100). Betänkandet har remissbehandlats
och övervägs nu i justitiedepartementet.

Under hösten 1990 har en departementspromemoria (Ds 1990:75) om
förverkande av rätt att ta arv m.m. skickats ut på remiss. I promemo-

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

rian föreslås att rätten att ta arv eller testamente skall förverkas, inte
som nu bara för den som uppsåtligen har dödat arvlåtaren, utan även
för den som annars har gjort sig skyldig till ett allvarligt våldsbrott
mot arvlåtaren, om detta har lett till arvlåtarens död. Vidare föreslås att
det nuvarande undantaget från förverkanderegeln i fråga om psykiskt
störda gärningsmän skall inskränkas. De föreslagna ändringarna gäller
på motsvarande sätt även i fråga om rätt till försäkringsersättning.
Avsikten är att en proposition på grundval av förslagen i promemorian
skall föreläggas riksdagen under våren 1991.

Reformarbetet på familjerättens område koncentreras nu i övrigt på
den internationellt privaträttsliga regleringen.

En ny lag om vissa internationella frågor rörande makars förmögen-
hetsförhållanden trädde i kraft den 1 juli 1990. Den bygger på delar av
familjelagssakkunnigas slutbetänkande (SOU 1987:18) Internationella
familjerättsfrågor som också innehåller förslag om nya internationellt
privaträttsliga regler om äktenskap, underhållsbidrag och arv.
Återstående delar av detta betänkande övervägs nu i justitiede-
partementet tillsammans med ett annat utredningsförslag om nya
internationellt privaträttsliga regler på förmynderskapsrättens område
(SOU 1987:73). I sammanhanget behandlas också vissa internationella
vårdnadsfrågor som tagits upp av förmynderskapsutredningen (se SOU
1989:100). I anslutning härtill kan nämnas att det har inletts ett
nordiskt samarbete rörande en översyn av den intemordiska regleringen
av äktenskap, vårdnad, adoption och förmynderskap.

4.2 Konsumenträtt

Flera viktiga områden av betydelse för konsumenterna regleras genom
särskild lagstiftning. Som exempel kan nämnas marknadsföringslagen,
lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, konsumentköplagen,
konsumentkreditlagen, konsumentförsäkringslagen, hemförsäljningslagen
och konsumenttjänstlagen. På flera av dessa områden är det nu aktuellt
med lagändringar i syfte att förbättra konsumenternas ställning.

En ny konsumentköplag träder i kraft den 1 januari 1991. Genom den
nya lagen förstärks konsumentskyddet vid köp, bl.a. genom nya regler
om påföljder vid säljarens kontraktsbrott. Samtidigt har det gjorts
ändringar i konsumenttjänstlagen. Dessa har syftat till att bl.a. ge ett
bättre konsumentskydd vid småhusentreprenader. Också när det gäller
förvärv av nyproducerade småhus förstärks konsumentskyddet genom
ändringar i jordabalken som träder i kraft den 1 januari 1991 (jfr
avsnitt 4.6).

Under hösten 1990 lade justitiedepartementet i promemorian (Ds
1990:84) fram förslag om en ny konsumentkreditlag. Syftet med den
nya lagen är att stärka konsumentskyddet bl.a. genom en förbättrad
kreditprövning samt att anpassa den svenska lagstiftningen på detta
område till motsvarande regler inom EG. Promemorian remissbehandlas
för närvarande.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

I september 1990 anordnade justitiedepartementet en hearing angående
lagen om fastighetsmäklare. Syftet med hearingen var att berörda
myndigheter och organisationer skulle fä tillfälle att lämna synpunkter
på hur lagen fungerar och reformbehovet. Inom justitiedepartementet
pågår nu arbete med en översyn av lagen på grundval av vad som kom
fram vid hearingen.

4.3 Allmän köprätt, avtalsrätt m.m.

På den allmänna köprättens område har sedan länge bedrivits ett
omfattande nordiskt lagstiftningssamarbete. Detta arbete har nu börjat
avsätta resultat. I Finland har en köplag trätt i kraft den 1 januari 1988,
och i Norge har en ny köplag trätt i kraft den 1 januari 1989. I Sverige
träder en ny köplag i kraft den 1 januari 1991. Även i Danmark pågår
arbete på en ny köplag. I samtliga dessa nordiska länder finns numera
också särskilda lagar om internationella köp. I Sverige trädde en sådan
lag i kraft den 1 januari 1989.

I de nordiska länderna diskuteras också behovet av en översyn av
avtalslagarna. Justitiedepartementet anordnade under våren 1989 en
hearing för att få underlag för bedömningen av om ett sådant behov
föreligger i Sverige. Frågan diskuterades också vid Nordiska juristmötet
i Reykjavik i augusti 1990. I Finland och i Norge arbetar redan
utredningar med att se över avtalslagarna. I de övriga nordiska länderna
övervägs nu frågan om behovet av en sådan översyn.

På grundval av ett betänkande av kommissionslagskommittén (SOU
1984:5) har i december 1990 lagts fram en proposition med förslag till
ny lagstiftning om handelsagentur. Förslaget, som är förenligt med ett
EG-direktiv om handelsagentur, har tillkommit i nordiskt samarbete.
Huvudsyftet med förslaget är att förstärka agentens ställning gentemot
huvudmannen bl.a. när det gäller uppsägningstid och avgångsvederlag.
Ett slutbetänkande av kommittén (se SOU 1988:63) om bl.a. frågor om
kommissionärsbolag har remissbehandlats och övervägs för närvarande
inom justitiedepartementet. Vidare pågår inom ramen för samarbetet
mellan EFTA och EG diskussioner om vissa lagstiftningsfrågor
angående handelsagentur.

En annan utredning överväger frågor om leasing av lös egendom m.m.
(se avsnitt 4.6).

4.4 Ersättningsrätt

På det skadeståndsrättsliga området går utvecklingen i riktning mot att
ge de skadelidande ökade möjligheter att få ersättning för sina skador.
Bl.a. undersöker en kommitté (Ju 1989:01, dir. 1988:76) möjligheterna
till förbättra ersättningen för ideell skada. I kommitténs uppdrag ingår
att diskutera bl.a. ersättningsnivån, ersättningsprinciper och metoder för
att bestämma ersättningen.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Frågan om personskaderättens framtida funktion och förhållande till
andra ersättningsanordningar har vidare behandlats av en nordisk ar-
betsgrupp. Sedan arbetsgruppen i april 1989 redovisat sina övervä-
ganden i en rapport hölls i april 1990 ett nordiskt symposium i ämnet.
Frågan har därefter under hösten 1990 följts upp vid ett möte med
arbetsgruppen och företrädare för justitiedepartementen i de nordiska
länderna. Avsikten är att nordiska ämbetsmannakommittén för
lagstiftningsfrågor nu skall diskutera vad som kom fram vid symposiet
och uppföljningsmötet.

En annan fråga som behandlas i nordiskt samarbete rör ansvaret för
produktskador. Arbetet syftar till att förbättra möjligheterna till
ersättning för skador som orsakas av felaktiga produkter. En depar-
tementspromemoria med förslag till produktskadelag (Ds 1989:79) har
remissbehandlats under år 1990. Inom ramen för samarbetet mellan
EFTA-ländema och EG diskuteras sedan en tid tillbaka pågående
lagstiftningsarbete i dessa länder om produktansvar. En lagrådsremiss
på grundval av förslaget i promemorian och vad som kommit fram vid
remissbehandlingen och under överläggningarna mellan EFTA-ländema
och EG är avsedd att lämnas i början av år 1991.

Som jag nyss nämnde beslöt riksdagen under hösten 1989 på
regeringens förslag att ta bort vissa begränsningar i reglerna om det
allmännas skadeståndsansvar. Vidare tillsatte regeringen en par-
lamentarisk kommitté med uppgift att göra en allmän översyn av
reglerna.

Beträffande skador som uppkommer vid transport av farligt gods
deltar Sverige i det internationella arbetet i olika FN-organ för att
förbättra de skadelidandes situation vid olyckor av större omfattning.
Arbetet har lett till bl.a. att en konvention om ansvar för skador i
samband med transport av farligt gods på väg, järnväg och inre
vattenvägar har utarbetats inom FN:s ekonomiska kommission för
Europa (ECE). Konventionen öppnades för undertecknande i februari
1990. Frågan om ett svenskt tillträde till konventionen bereds för
närvarande inom justitiedepartementet.

Under våren 1989 anordnade justitiedepartementet en hearing för att
göra en allmän utvärdering av trafikskadelagen. De synpunkter som
framfördes vid hearingen övervägs nu inom departementet.

På försäkringsrättens område pågår sedan länge ett omfattande
nordiskt reformarbete. Arbetet är i Sverige närmast inriktat på en ny
personförsäkringslag på grundval av ett förslag av försäkringsrätts-
kommittén (SOU 1986:56). Kommittén har under hösten 1989 avslutat
sitt arbete genom att lägga fram ett förslag om en skadeförsäkringslag
(SOU 1989:88). Detta betänkande remissbehandlades under våren 1990
och övervägs nu i justitiedepartementet tillsammans med kommitténs
tidigare betänkande.

Slutligen kan här nämnas att frågan om en obligatorisk ansvarsför-
säkring för fritidsbåtar övervägs i nordiskt samarbete. Frågan har
diskuterats vid nordiska överläggningar senast i april 1990.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

4.5 Transporträtt

Sjölagsutredningen har sett över sjölagen i olika avseenden. Utred-
ningen avlämnade i februari 1990 sitt slutbetänkande (SOU 1990:13). I
betänkandet föreslås en revision av sjölagens bestämmelser om
godsbefordran. Arbetet har bedrivits i nära samarbete med motsvarande
utredningar i Danmark, Finland och Norge. Betänkandet har remiss-
behandlats under hösten 1990 och bereds nu inom justitiedepartementet.

På sjörättens område kan vidare nämnas att Sverige under våren 1990
undertecknat den år 1989 antagna nya konventionen om bärgning. Inom
justitiedepartementet bereds i nordiskt samarbete förslag till de
lagstiftningsåtgärder som föranleds av ett eventuellt tillträde till
konventionen. Under 1990 antogs vidare ett ändringsprotokoll till 1974
års Aténkonvention om befordran till sjöss av passagerare och deras
resgods. Ändringsprotokollet innebär bl.a. en revision av ansvarsgrän-
serna i konventionen. Nordiska överläggningar om ett eventuellt
tillträde till ändringsprotokollet kommer att hållas under våren 1991.
Arbetet med dessa instrument på transporträttens område har bedrivits
inom FN:s sjöfartsorganisation, IMO. Arbetet inom IMO på regler om
skadeståndsansvar vid sjötransport av farligt gods fortsätter.

En fråga som fortfarande är aktuell är ansvaret för oljeskador till
sjöss. Som har nämnts i 1989 års budgetproposition har i justitiedepar-
tementet pågått ett arbete på en departementspromemoria med förslag
till den lagstiftning som kunde föranledas av ett tillträde till 1984 års
ändringsprotokoll till det internationella ersättningssystemet på området.
Frågan har nu kommit i ett delvis annat läge. Avgörande för om denna
lagstiftning borde genomföras var att protokollen i fråga kunde
förväntas träda i kraft. Som bestämmelserna i protokollen om
ikraftträdande har utformats var ett tillträde av USA i princip en
förutsättning för att så skulle ske. Under år 1990 har USA emellertid
beslutat att inte tillträda det internationella ansvarighetssystemet för
oljeskador. På förslag av Storbritannien har de stater, däribland Sverige,
som är medlemmar i den internationella oljeskadefonden beslutat
tillsätta en arbetsgrupp för att undersöka om de förbättringar av
ansvarighetssystemet som omfattas av 1984 års ändringsprotokoll ändå
kan träda i kraft. Arbetsgruppen skall påbörja sitt arbete under våren
1991.

De i 1990 års budgetproposition nämnda s.k. Montrealprotokollen nr 3
och nr 4 har ännu inte trätt i kraft. Den lagstiftning som bygger på
dessa överenskommelser har därför ännu inte kunnat sättas i kraft i sin
helhet.

Jag vill vidare nämna att ansträngningarna på att få till stånd ett
särskilt försäkringssystem med en obligatorisk passagerarförsäkring
fortsätter. Genom en sådan ordning skulle flygpassagerama kunna
tillförsäkras fullgod ersättning vid sådana personskador som inträffar
under lufttransport. Arbetet bedrivs i samverkan med försäkrings-
branschen och flygföretagen. Frågan behandlas också i nordiskt
samarbete.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

4.6 Fastighetsrätt

På fastighetsbildningsområdet har ett omfattande reformarbete bedrivits
sedan länge. På grundval av ett förslag av fastighetsbildningsutred-
ningen (SOU 1983:38 och 1986:29) har utarbetats lagstiftning som har
trätt ikraft den 1 januari 1990. Vidare överlämnades under våren 1990
en proposition med förslag till nya och för landsbygdens behov
anpassade regler om fastighetsbildning. Dessa lagändringar har antagits
av riksdagen och träder i kraft den 1 januari 1991. Avsikten är att
reformarbetet nu skall fortsätta genom att en lagrådsremiss utarbetas på
grundval av departementspromemorian (Ds Ju 1988:41) Ersättning vid
fastighetsreglering samt lantmäteriverkets rapport (1988:28)
Markåtkomst och ersättning. I samband därmed behandlas även
fastighetsutbildningsutredningens förslag om plangenomförande genom
inlösenförrättning (SOU 1984:72).

Våren 1990 avlämnades en proposition på grundval av 1983 års
småhusköpsutrednings förslag till nya regler om konsumentskyddet vid
förvärv av nyproducerade småhus (SOU 1986:38) och om fel i
fastighet, t.ex. mögel- och fuktskador, i äldre småhus (SOU 1987:30). I
propositionen togs också upp den av utredningen i slutbetänkandet
(SOU 1988:66) behandlade frågan om konsumentskydd vid förvärv av
äldre hus på ofri grund. Förslagen i propositionen har lett till
lagstiftning som träder i kraft den 1 januari 1991 (se avsnitt 4.2). I
smähusköpsutredningens slutbetänkande har även behandlats frågor om
överlåtelseförbud som köpevillkor vid fastighetsköp och om rättsverk-
ningarna av att köpeskillingen angetts felaktigt i köpehandlingen vid
fastighetsköp. Dessa frågor liksom frågan om ett registerpantsystem för
byggnader på annans mark (SOU 1984:22) övervägs alltjämt i
justitiedepartementet.

Inom justitiedepartementet har utarbetats en promemoria om vissa
bevattningsfrågor. Promemorian, som innehåller förslag till ändring i
vattenlagen, har remissbehandlats. En proposition i ärendet kommer att
avlämnas inom kort.

Inom finansmarknaden har under senare tid utvecklats en avtalstyp
som kallas fastighetsleasing eller fastighetsrenting. Denna avtalstyp,
som brukar karakteriseras som ett mellanting mellan köp och hyra,
utreds av en särskild utredning (Ju 1988:01, dir. 1988:15) som också
överväger frågor om leasing av lös egendom (se avsnitt 4.3).
Utredningen avser att inom kort avlämna ett delbetänkande om
fastighetsleasing.

En kommitté (Jul990:06, dir. 1990:33) har nyligen tillkallats för att
utforma förslag till regler som ger en arrendator vid s.k. historiskt
arrende rätt att friköpa arrendestället. Kommittén skall även föreslå
regler som skyddar en jordbruksarrendators investeringar på
arrendestället (jfr 1989/90:LU6).

Under år 1990 har vidare en särskild utredare tillkallats med uppgift
att undersöka om det finns skäl att införa ett nytt panträttssystem på
fastighetsrättens område (Ju 1990:05, dir. 1990:35). Om så är fallet,

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

skall utredaren utarbeta förslag till utformning av det nya systemet.
Detta skulle bl.a. innebära att det inte längre utfärdas några pantbrev
och att panträtten uppkommer genom en registrering i in-
skrivningsregistret.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

4.7 Bolagsrätt och annan associationsrätt

Den aktiebolagsrättsliga lagstiftningen har tillkommit i nordiskt
samarbete under åren 1973—1978. De nordiska lagarna har därefter
ändrats vid olika tillfällen.

Under hösten 1990 har det tillsatts en kommitté som i samråd med
motsvarande kommittéer i Finland och Norge skall se över
aktiebolagslagen. Kommittén skall föreslå de lagändringar som
erfordras med hänsyn till den pågående europeiska integrationen samt
överväga frågor som rör aktiebolagets kapital och finansiella
instrument, aktiebolagets organisation och aktieägarnas minoritetsskydd.
Kommittén kommer sannolikt att med förtur behandla frågan om en
anpassning av den svenska lagstiftningen på aktiebolagsrättens område
till EG:s regelverk.

Som ett led i de europeiska integrationssträvandena har riksdagen
nyligen beslutat ändringar i aktiebolagslagen som innebär att det inte
längre skall krävas svenskt medborgarskap för styrelseledamöter m.fl.
funktionärer i aktiebolag. Även kraven på bosättning i Sverige i fråga
om styrelseledamöter m.fl. har mjukats upp. Motsvarande lagändringar
har skett när det gäller andra företagsformer. Dessa lagändringar träder
i kraft den 1 januari 1991.

Ett förslag (SOU 1987:59) från betalningsansvarskommmittén om bl.a.
ändringar i aktiebolagslagens regler om ansvaret för aktiebolags skulder
övervägs inom justitiedepartementet. En lagrådsremiss beräknas bli
färdig under våren 1991.

Riksdagen antog redan år 1989 en lagstiftning om papperslös
kontobaserad hantering av aktier och vissa skuldförbindelser. Inom
regeringskansliet övervägs nu att införa ett liknande kontobaserat
system för hantering av vissa skuldförbindelser på framför allt
penningmarknaden.

På handelsbolagsrättens område övervägs i justitiedepartementet
gränsdragningen mellan handelsbolag och enkla bolag samt frågan om
en ändrad definition av handelsbolaget så att en enskild person ges
möjlighet att bilda och driva handelsbolag (se SOU 1989:34, prop.
1989/90:110 och departementspromemoria 1989-10-27 om enmanshan-
delsbolag).

En lagrådsremiss med förslag till en lag om stiftelser planeras till
våren 1991. I justitiedepartementet övervägs vidare ett förslag om vissa
restriktioner när det gäller aktiebolags rätt att välja firma
(riksskatteverkets rapport 1987:8) samt ett förslag till en särskild lag
om franchising (SOU 1987:17).

4.8 Immaterialrätt

En lag om skydd för kretsmönster i halvledarprodukter, s.k. datachips,
trädde i kraft den 1 april 1987. Regeringen har utsträckt skyddet till att
omfatta produkter frän USA och Japan. Sedan riksdagen bemyndigat
regeringen att sträcka ut skyddet till EG- och EFTA-ländema trots att
motsvarande skydd inte lämnas där har regeringen med verkan från den
1 juni 1990 beslutat om det. EG-kommissionen har därefter beslutat att
medlemsländerna skall ge ett fullständigt skydd för svenska produkter.

En konvention om skydd för datachips antogs vid en diplomatkon-
ferens under våren 1989. Inga industriländer har hittills anslutit sig till
konventionen.

Frågan om rättsskyddet för datorprogram har behandlats i integra-
tionsarbetet EG-EFTA. Diskussionerna har förts med utgångspunkt i ett
direktivutkast i ämnet som EG-kommissionen lade fram under 1989. På
grund av delade meningar inom EG har direktivet ännu inte antagits.

Upphovsrättsutredningen har under år 1990 avlämnat sitt slut-
betänkande. I detta behandlas bl.a. frågor om inskränkningar i
upphovsrätten och lämnas ett förslag om fotografirättens integration i
upphovsrättslagen. Betänkandet har remissbehandlats och övervägs nu
inom justitiedepartementet. Arbetet bedrivs i nordiskt samarbete.

Inom WIPO (World Intellectual Property Organization) pågår sedan
flera år arbete på att harmonisera patentlagstiftningen i världen. Ett
stort antal frågor behandlas och arbetet syftar främst till att avskaffa
skillnaderna i patentsystemen i Europa, USA och Japan. En diplo-
matkonferens för att ta ställning till ett konventionsförslag i ämnet är
planerad till sommaren 1991.

Det internationella arbetet rörande åtgärder för att komma till rätta
med piratåtgärder med immaterialrättsligt skyddade produkter har
också under år 1990 varit omfattande. Sverige har tagit aktiv del i de
överläggningar i ämnet och om andra immaterialrättsliga frågor som
har hållits inom ramen för GATT-förhandlingama (Uruguayrundan).

När det gäller att rent allmänt åstadkomma ett förbättrat skydd för
industriprodukter har regeringen under hösten 1989 tillsatt en utredning
(Ju 1990:01, dir. 1989:62) med uppgift att undersöka behovet av att
införa ett immaterialrättsligt skydd för enklare tekniska idéer.
Utredningen skall enligt direktiven bl.a. undersöka behovet av och
möjligheterna att införa ett bruksmönsterskydd. Vidare övervägs i
Sverige möjligheterna att skapa effektivare och enhetliga sanktioner
inom området för industriellt rättsskydd. En departementspromemoria i
ämnet kommer att färdigställas under 1991.

Mikrobiologin, och särskilt gentekniken, har fått allt större betydelse
inom så vitt skilda områden som livs- och läkemedelsproduktion,
djuravel, växtförädling och miljövård. Samtidigt väcker teknikens
tillämpning betänkligheter bl.a. från etisk synpunkt. För att få ett antal
frågor med anknytning till gentekniken belysta har under året tillsatts
en parlamentarisk beredning för frågor rörande användning av

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

gentekniken (Ju 1990:03, dir. 1990:16). Översynen skall främst omfatta
riskvärdering, etiska aspekter, kontrollåtgärder och övergripande
immaterialrättsliga frågor. Beredningen skall enligt direktiven ha
slutfört sitt arbete före utgången av mars 1992.

Arbete pågår med en revision av den internationella växtförädl arrätts -
konventionen med sikte på en diplomatkonferens år 1991. Arbetet
syftar till att stärka förädlamas ställning och att anpassa konventionen
till den utveckling som ägt rum inom biotekniken. Inom ramen för
GATT-förhandlingama har frågor om immaterialrättsligt skydd för
biotekniska uppfinningar intagit en framträdande roll. Också i andra
internationella organisationer i vilka Sverige är medlem diskuteras
dessa spörsmål. Nordiska ministerrådet har tillsatt en arbetsgrupp som
bland sina uppgifter har att söka samordna de nordiska ländernas
ståndpunkter inför de pågående internationella förhandlingarna.

Frågan om ett svenskt tillträde till 1989 års tilläggsprotokoll till 1891
års Madridöverenskommelse om internationell registrering av
varumärken bereds för närvarande inom justitiedepartementet.

5 Brott och påföljder

5.1 Brottsutveckling och brottsbekämpning

Sedan år 1950 har antalet polisanmälda brott mer än femdubblats.
Brottsligheten är ett allvarligt samhällsproblem som fordrar kraftfulla
åtgärder på såväl kort som lång sikt, och olika vägar måste prövas för
att nedbringa brottsligheten.

Grundläggande i det sammanhanget är ett aktivt och offensivt
brottsförebyggande arbete. Även om brottsutvecklingen delvis kan
förklaras av välfärdsutvecklingen, står det klart att möjligheterna att
motverka brottslighet och social utslagning hänger nära samman med
vår förmåga att bygga ett samhälle som präglas av solidaritet,
omtanke och ansvarstagande människor emellan.

Särskilt viktigt är det att skapa goda förutsättningar för barn och
ungdom att växa upp och finna en plats i samhället. Genom insatser i
bostads- och familjepolitiken, i skolan, i arbetslivet och i fritids-
verksamheten kan vi skapa förutsättningar för att ta ett gemensamt
ansvar för att motverka och hindra sådana sociala och personliga
problem som är en grogrund för brottslighet.

En tyngdpunkt i kampen mot brottsligheten är enskilda människors
engagemang och deltagande. Statsmakterna och myndigheterna har ett
ansvar för att skapa goda förutsättningar för och ge ett aktivt stöd till
det arbetet. I dessa strävanden är det nödvändigt att bygga på
samverkan mellan organisationer och allmänna organ, föräldrar och
lärare, arbetskamrater, grannar och andra enskilda.

Även om huvudlinjen i det kriminalpolitiska arbetet består i breda
sociala insatser och attitydpåverkan, är det viktigt att framhålla vikten
av åtgärder inom rättsväsendets ram.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Det finns visserligen anledning att varna för den överdrivna tilltro
som många har till att sådana åtgärder skulle vara det enda effektiva
medlet mot ökad brottslighet. Det är emellertid av stor vikt att
rättsväsendet organiseras och fungerar på ett sätt som gör att
människor i gemen kan uppfatta det som rättvist och rimligt. För att
enskilda och organisationer skall finna det meningsfullt att engagera
sig i kampen mot brottsligheten är det nödvändigt att människor har
förtroende för och vet att de har stöd från rättsväsendet. Samhälls-
åtgärder måste vara snabba, begripliga och tydliga.

Jag vill i det här sammanhanget också erinra om att en mycket stor
andel av dem som döms för brott tillhör socialt utsatta grupper. I
bakgrunden finns i regel svåra uppväxtförhållanden, arbetslöshet och
missbruk. Att tillgodose dessa personers behov av stöd och hjälp
ankommer inte främst på rättsväsendet. Det utesluter dock inte att
man bör pröva alla rimliga möjligheter att beakta sådana intressen
även i samband med lagföring för brott - inte minst inom ramen för
det straffrättsliga påföljdssystemet.

Det finns all anledning att slå vakt om de humanitära värden som
präglat de senaste decenniernas kriminalpolitiska utveckling och kring
vilka det åtminstone tidigare rått en bred politisk uppslutning. Även
om det finns tecken på en utveckling i annan riktning, är det min
avsikt att försöka vidmakthålla den tradition som har inneburit att
riksdagen fattat viktiga kriminalpolitiska beslut med bred majoritet.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

5.2 Brottsförebyggande arbete

Som jag redan sagt är den centrala kriminalpolitiska uppgiften att
förebygga brott. Som jag också har varit inne på är det brottsförebyg-
gande arbetet emellertid inte enbart en uppgift för kriminalpolitiken i
snäv mening. Intresset att motverka brott gör sig gällande på hela det
samhällspolitiska fältet.

Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter att kunskaper
och erfarenheter på området utvecklas och sprids. Brottsförebyggande
rådet (BRÅ) har viktiga uppgifter i det sammanhanget. Rådet
tillfördes ökade resurser till följd av 1990 års forskningsproposition
(prop. 1989/90:90). Inom rådet bedrivs ett omfattande forsknings-
och utvecklingsarbete. BRÅ är också en kunskapsbank bl.a. när det
gäller internationella frågor. BRÅ är vidare en värdefull resurs när det
gäller att följa upp och utvärdera olika lagstiftningsåtgärder. Detta har
bl.a. gällt olika frågor med anknytning till ekonomisk brottslighet. Jag
vill också nämna de utvärderingsuppdrag som rådet fått i anknytning
till lagstiftningen om försöksverksamheterna med snabbare
handläggning av ungdomsmål och samhällstjänst.

Också andra centrala myndigheter utför viktiga uppgifter på detta
område av det brottsförebyggande arbetet. Dit hör kriminalvårds-
styrelsen och rikspolisstyrelsen. Utanför rättsväsendets område kan
nämnas socialstyrelsen och statens ungdomsråd. Minst lika bety-

delsefullt är det arbete med att förebygga brott som bedrivs på det
lokala planet av olika berörda myndigheter.

Ett särskilt oroande inslag i brottsutvecklingen är den ökade
användningen av våld.

Kampen mot våldsbrottsligheten är därför också ett prioriterat
område inom kriminalpolitiken. Under senare år har en rad åtgärder
vidtagits för att motverka våldsbrottsligheten och hindra dess verk-
ningar. Insatserna har omfattat förebyggande åtgärder, straffskärp-
ningar, förbättringar av det rättsliga förfarandet och ett bättre stöd till
brottsoffren.

I syfte att ytterligare samordna och intensifiera arbetet mot
våldsbrott och att förbättra stödet till brottsoffer samt att ta tillvara
det breda folkliga engagemanget i dessa frågor tillkallade jag i
november 1989 en särskild kommission (dir. 1989:57).
Kommissionen, som antog namnet våldskommissionen, avlämnade sitt
slutbetänkande (SOU 1990:92) Våld och brottsoffer i november 1990.
Frågan om den fortsatta behandlingen av kommissionens förslag
övervägs för närvarande i regeringskansliet.

Våldsbrott kan många gånger ha särskilt allvarliga följder genom att
knivar och andra farliga tillhyggen kommer till användning. Det är
därför angeläget att söka motverka att människor bär med sig sådana
föremål när de inte behövs för något särskilt ändamål. Genom lagen
(1988:254) om förbud mot att i vissa fall inneha knivar och andra
farliga föremål infördes ett generellt förbud mot att inneha särskilt
farliga föremål, s.k. gatustridsvapen på allmän plats. Förbudet mot att
medföra kniv begränsades däremot till offentliga tillställningar och
allmänna sammankomster. Efter det att 1987 års vapenutredning
utvärderat den nya lagstiftningen föreslog regeringen och beslöt
riksdagen att även knivförbudet, med vissa undantag, skulle utvidgas
till att gälla generellt allmän plats (prop. 1989/90:129, JuU 35, rskr.
287 SFS 1990:413). Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli 1990.

Avsikten är vidare att regeringen inom kort skall lämna förslag till
ändringar i vapenlagstiftningen. Förslagen, som delvis grundar sig på
vapenutredningens slutbetänkande (SOU 1989:44) Översyn av
vapenlagstiftningen, syftar bl.a. till att försvåra tillgrepp av vapen
genom strängare krav på förvaringen av sådana. Flera av utredningens
förslag, bl.a. om minskad s.k. vapengarderob, har emellertid mött
starka invändningar under remissbehandlingen och kommer inte att
föras vidare till riksdagen.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

5.3 Strafflagstiftningen

De grundläggande kriminalpolitiska prioriteringarna görs när det
bestäms vad som skall vara straffbart och hur stränga straff som skall
kunna följa på olika brott. Det är en viktig uppgift att kontinuerligt
arbeta för att anpassa strafflagstiftningen till nutida värderingar i
dessa avseenden.

Genom fängelsestraffkommitténs huvudbetänkande (SOU 1986:13 -
15) Påföljd för brott och remissyttrandena över detta finns ett samlat
underlag för en omfattande översyn av straffskaloma inte endast i
brottsbalken utan också i viktigare s.k. specialstraffrättslig lagstift-
ning.

Frågan om brottens straffskalor kan emellertid inte ses isolerad från
påföljdssystemets utformning i övrigt. Den måste bedömas mot
bakgrund av bl.a. reglerna om villkorlig frigivning och alternativ till
frihetsstraff. Viktiga uppgifter i det hänseendet ankommer bl.a. på den
under år 1990 tillsatta påföljdsutredningen (Ju 1990:02) som skall
avlämna sitt slutbetänkande under våren 1991.

Kampen mot narkotikabrottsligheten är en av de mest angelägna
kriminalpolitiska uppgifterna. Vid en av FN anordnad diplomatkon-
ferens i Wien antogs i december 1988 en ny konvention mot illegal
narkotikahantering. Konventionen, som Sverige har undertecknat,
innehåller viktiga bestämmelser om bl.a. straff för befattning med
tillgångar som härrör från narkotikahandel, om internationellt samar-
bete när det gäller förverkande av vinning av narkotikabrott och om
internationell rättshjälp.

En ratificering av konventionen förutsätter emellertid ändringar i
svensk lagstiftning. Frågan har behandlats i en departements-
promemoria (Ds 1990:53) Sveriges tillträde till FN:s narko-
tikabrottskonvention. Remissbehandlingen av promemorians förslag
har nyligen avslutats. Jag räknar med att riksdagen skall kunna
föreläggas förslag om de lagändringar som krävs i en sådan tid att
Sverige kan ratificera konventionen vid halvårsskiftet 1991.

Trafiknykterhetsbrotten utgör ett allvarligt problem i samhället.
Under år 1989 lade regeringen fram förslag om olika skärpningar i
lagstiftningen. Det gällde bl.a. en sänkning av den nedre promil-
legränsen, användning av alkoholutandningsprov som bevismedel,
hårdare regler om körkortsåterkallelse och ökade möjligheter för
polisen att använda s.k. sållningsprov (prop. 1988/89:118 och prop.
1989/90:2). Förslagen innebar också att ett mera nyanserat påföljdsval
än tidigare borde göras vid den grövre formen av trafik-
nykterhetsbrott. De antogs av riksdagen med den avvikelsen att
riksdagen beslöt om en större sänkning av den nedre promillegränsen
än regeringen förslog (JuU 1988/89:27, rskr. 314 resp. 1989/90 JuU 2,
rskr. 106).

Frågan om trafiknykterhet har också tagits upp i departementsprome-
morian (Ds 1990:52) Sjöfylleri m.m. som bl.a. innehåller förslag om
skärpningar av bestämmelserna om onykterhet till sjöss. Remiss-
behandlingen av promemorian har nyligen avslutats. Jag räknar med
att riksdagen skall kunna föreläggas förslag till ändrad lagstiftning
under våren 1991.

Narkotikabrottsligheten och trafiknykterhetsbrotten hör till de
dominerande kriminalpolitiska problemen. Trots detta finns straff-
bestämmelserna på dessa områden inte i brottsbalken utan i den s.k.
specialstraffrättsliga lagstiftningen. Över huvud taget har samhälls-

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

utvecklingen medfört att specialstraffrätten fått allt större praktisk
betydelse i förhållande till brottsbalken. Liksom narkotika- och
trafiknykterhetsbrottsligheten är även t.ex. miljöbrotten och den
moderna ekonomiska kriminaliteten till stor del nya fenomen som
regleras utanför den centrala strafflagen.

Mot bakgrund av specialstraffrättens växande betydelse finns det
anledning att från generella utgångspunkter överväga både förhål-
landet mellan brottsbalken och special straffrätten och grunderna och
principerna för utformningen av den specialstraffrättsliga lagstift-
ningen. Systematiska skäl talar för att sådana brott som har högt
straffvärde eller som är vanligt förekommande skall vara samlade i
brottsbalken. En sådan ordning skulle också bl.a. vara ägnad att göra
relationen mellan straffbestämmelserna och mellan de olika brottens
straffvärden tydligare vilket i sin tur skulle kunna erbjuda fördelar
både från lagteknisk synpunkt och för rättstillämpningen. På vissa
områden kan det dock finnas mera praktiskt betingade motskäl som
givetvis också måste beaktas. Även i sådana fall bör det emellertid i
många fall övervägas om det inte är möjligt att uppnå en bättre
systematik.

Problem av de slag som jag nu berört är på intet sätt unika för
Sverige. Tvärtom torde de utgöra en väsentlig orsak till att det i flera
länder, bl.a. Finland och Norge, pågår omfattande strafflagprojekt. För
svenskt vidkommande finns knappast behov att påbörja arbete med en
total strafflagreform. Det får emellertid anses angeläget att de problem
som jag nu har antytt beaktas inom ramen för både det fortlöpande
reformarbetet och den mera långsiktiga planeringen.

Viktiga frågor som rör både brottsbalken och specialstraffrätten har
behandlats i fängelsestraffkommitténs slutbetänkande (SOU 1988:7)
Frihet från ansvar. Kommittén har i betänkandet föreslagit att ett
uttryckligt förbud mot analogisk tillämpning av straffbud skall ställas
upp samt att tillämpningen av brottsbalkens medverkansregler inom
specialstraffrätten skall regleras i lag. När det gäller de allmänna
reglerna om ansvarsfrihet föreslår kommittén att särskilda
bestämmelser om samtycke och rättsvillfarelse skall tas in i
lagstiftningen samt att tillämpningsområdet för bestämmelsen om nöd
skall utvidgas. Remissbehandlingen av betänkandet har avslutats, och
frågorna bereds nu inom departementet.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

5.4 Påföljdssystemet

Har man väl bestämt sig för att straffbelägga en viss handling måste
påföljder finnas när förbudet överträds. Detta är väsentligt för att
kriminaliseringen på sikt skall behålla sin trovärdighet och
kriminalpolitiken sin genomslagskraft. Det är också viktigt för att
rättsväsendets brottsförebyggande effekter skall bevaras. Betydelsen
av stränga straff skall inte överdrivas, men det är viktigt att straffen i
stort är förankrade i det allmänna rättsmedvetandet.

En utvecklingslinje inom kriminalpolitiken har varit att begränsa
bruket av fängelse till de fall en sådan påföljd behövs för den
allmänna laglydnaden. Det är en inriktning som det rått en bred
politisk uppslutning kring, även om meningarna ibland har varit
delade om vilka vägar som bör väljas. En allmän uppfattning är också
att frihetsstraff inte har några positiva effekter för de personer som
utsätts för dem.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Sedan slutet av 1970-talet har det gjorts betydande ändringar av
brottsbalkens påföljdssystem. Dessa har genomförts av en bred
politisk majoritet och i en gemensam strävan att humanisera systemet.
Som exempel kan nämnas att de tidsobestämda påföljderna ungdoms-
fängelse och internering har avskaffats och att skyddstillsynspåföljden
på olika sätt har förstärkts bl.a. genom den år 1988 införda
möjligheten att döma missbrukare och andra vårdbehövande till s.k.
kontraktsvård.

Det finns anledning att söka sig vidare längs denna linje. Detta är
bl.a. bakgrunden till den försöksverksamhet med s.k. samhällstjänst
som påbörjades år 1990. Innebörden av samhällstjänsten är att vissa
kategorier av dömda kan åläggas att utföra ett visst mått av obetalt
arbete i stället för att dömas till fängelse. Det är ännu för tidigt att
dra några mera slutgiltiga slutsatser av försöket, men erfarenheterna
förefaller än så länge att i allt väsentligt vara klart positiva. BRÅ har
fått i uppdrag att utvärdera verksamheten.

Frågan om möjligheterna att vidareutveckla innehållet i påföljder
som utgör alternativ till fängelsestraffet är också en av
huvuduppgifterna för påföljdsutredningen (Ju 1990:02) som under
våren skall redovisa sina överväganden.

I justitiedepartementet bereds också förslag till ändrade
bestämmelser om villkorlig frigivning. Denna fråga har ett nära
samband med den översyn av straffskalorna som jag tidigare berört.
Min avsikt är att föreslå att den nuvarande huvudregeln om
halvtidsfrigivning avskaffas. Den nuvarande relativt stora skillnaden
mellan utmätt straff och faktisk anstaltstid har otvivelaktigt visat sig
vara svårförståelig för allmänheten, låt vara att det nuvarande
systemet vid en internationell jämförelse ingalunda ter sig onormalt.
Jag vill dock framhålla att en målsättning med det arbete som nu
pågår är att det samlade resultatet inte skall leda till några generella
ökningar av de faktiska anstaltstidema. Det är därför nödvändigt att
frågan om den villkorliga frigivningens framtida utformning övervägs
i ett större sammanhang där också bl.a. frågor om verkställig-
hetsformer men även om alternativ till frihetsstraff ägnas
uppmärksamhet.

Efter ett långvarigt beredningsarbete har regeringen nyligen i
samband med förslag om ny lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård
förelagt riksdagen förslag om behandlingen av psykiskt störda
lagöverträdare (prop. 1990/91:58). Förslaget innebär bl.a. att
domstolen i ett brottmål skall få möjlighet att besluta om särskild
utskrivningsprövning när någon överlämnas till rättspsykiatrisk vård

som brottspåföljd. Också i andra hänseenden innebär förslaget att
skyddet för andra personer tillmäts stor betydelse vid verkställigheten
av rättspsykiatrisk vård.

Regeringen har också nyligen till riksdagen överlämnat förslag om
ändringar av reglerna om böter (prop. 1990/91:68). Förslaget innebär
bl.a. att maximibeloppet för penningböter höjs från 1000 kr till 2000
kr och att det lägsta dagsbotsbeloppet höjs från tio till trettio kronor.

Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 1987 öppnades
en möjlighet att förverka fordon som använts vid brott enligt trafik-
brottslagen, om det är uppenbart att detta behövs för att förebygga
fortsatt sådan brottslighet. Justitiedepartementet har genomfört en
enkätundersökning om förverkandebestämmelsens tillämpning i
praktiken i förhållande till syftet med bestämmelsen (jfr. JuU
1986/87:24). I enkäten har också begärts uppgifter om eventuella
problem i tillämpningen och synpunkter på behovet av ändrad
lagstiftning. Sammanfattningsvis gav svaren på enkäten vid handen att
förverkandebestämmelsen tillämpats som åsyftat, att inga stora
tillämpningsproblem föreligger samt att det för närvarande inte finns
något behov av lagändring. Min bedömning är därför att enkäten inte
ger anledning till något vidare initiativ från regeringens sida.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

5.5 De unga lagöverträdarna

I dagens samhälle är det en självklarhet att det allmänna aktivt bör
verka för att bam och ungdomar växer upp under trygga och goda
förhållanden. Sålunda bör socialtjänsten, skolan och andra berörda
myndigheter i samarbete med hemmen sörja för att de unga som
riskerar att utvecklas ogynnsamt får det stöd som de behöver. Bam
och unga som har gjort sig skyldiga till brott tillhör ofta den grupp
som har ett särskilt behov av stöd och hjälp. Samtidigt är det viktigt
att även gentemot unga upprätthålla och hävda de grundläggande
värden som skyddas genom straffrättsliga regler. Det allmänna har
således en dubbel uppgift när det gäller de unga lagöverträdarna.

Att ge bam och ungdomar det stöd som de behöver är primärt en
uppgift för socialtjänsten, medan det är rättsväsendets uppgift att
svara för reaktionerna mot brott. När det gäller unga lagöverträdare
finns det därför ett särskilt behov av samordning mellan socialtjänsten
och de olika myndigheterna inom rättsväsendet.

Den 1 januari 1982 trädde socialtjänstlagen (1980:620) i kraft.
Huvudprincipen i socialtjänstlagen är att socialtjänstens insatser skall
vara frivilliga. Detta gäller också vården av barn och unga. Genom
lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU,
som den 1 juli ersattes med en ny lag (1990:52) med samma namn,
har emellertid undantag från frivillighetsprincipen gjorts under vissa
förutsättningar.

Även om det alltså också efter socialtjänstreformen finns utrymme
för tvångsingripanden mot unga som har begått brott, är det uppenbart
att reformen har inneburit en viktig förskjutning av den avvägning

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

mellan det allmännas och den enskildes intressen som regleringen i
barnavårdslagen utgick ifrån. De ändringar av den socialrättsliga
vårdlagstiftningen som därefter skett, bl.a. införandet av det s.k.
öppenvårdstvånget år 1985 och de möjligheter att ingripa tidigare i de
s.k. beteendefallen som infördes år 1990, rubbar inte de grund-
läggande principer som lades fast genom socialtjänstreformen.

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop.
1987/88:135, JuU 36, rskr. 403, SFS 1988:820 ff.) förbättrades
möjligheterna till ett snabbt och effektivt ingripande mot de unga
lagöverträdarna. Samtidigt tog regeringen genom en särskild
förordning initiativ till en försöksverksamhet med enklare och
smidigare samarbetsformer mellan myndigheterna i ärenden som rör
unga lagöverträdare (SFS 1988:217). Den nya lagstiftningen och
försöksverksamheten har på regeringens uppdrag utvärderats av BRÅ.
I sin slutrapport, som avgavs i juli 1990, konstaterar BRÅ att de
lagändringar som utvärderingen avsett knappast generellt sett lett till
kortare handläggningstider. Däremot har handläggningstiden varit
kortare i de distrikt som tillämpat den särskilda förordningen. Detta
beror dock enligt BRÅ inte på själva förordningsföreskrifterna utan på
det faktum att försöksverksamheten bidragit till att frågor rörande
handläggning av ungdomsärenden uppmärksammats särskilt i dessa
distrikt. Undersökningen belyser i övrigt på ett förtjänstfullt sätt de
problem med samarbete mellan olika myndigheter som finns i
ungdomsärenden och de svårigheter att hitta adekvata påföljder mot
ungdomsbrottslighet som finns.

Det allmännas åtgärder med anledning av att unga begår brott står
också fortsatt i centrum för det kriminalpolitiska intresset. Under år
1989 tillsattes inom regeringskansliet en interdepartemental
arbetsgrupp med uppgift att belysa hur socialtjänstens och rättsväsen-
dets insatser när det gäller unga lagöverträdare lämpligen borde
samordnas. Arbetsgruppen gjorde en genomgång av olika uppgifter
om ungdomsbrottslighetens utveckling och av myndighetsföreträdares
och andra berördas uppfattningar om brister och problem i
hanteringen av ungdomsbrottsligheten. Mot den bakgrunden
diskuterade gruppen en rad olika tänkbara ändringar av nuvarande
regler. Gruppen kom emellertid fram till att vidare överväganden
borde ske inom ramen för en parlamentariskt sammansatt utredning.

Regeringen har därefter beslutat att tillsätta en sådan utredning (Ju
1990:07, dir. 1990:53). Utredningen har i uppdrag att genomföra en
samlad utvärdering av socialtjänstreformens betydelse för be-
handlingen av unga lagöverträdare och att i samband med detta också
mera förutsättningslöst överväga i vilka former och på vilket sätt det
allmänna bör ingripa när unga begår brott. Huvuduppgiften skall vara
att undersöka om den nuvarande fördelningen av uppgifter mellan
socialtjänsten och rättsväsendet är väl avvägd när det gäller unga
lagöverträdare och om samordningen mellan myndigheterna kan
förbättras.

Vissa frågor med anknytning till ungdomsbrottsligheten har också

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

tagits upp i en inom justitiedepartementet utarbetad promemoria (Dnr
90-1572) om utvidgade befogenheter för polisen att omhänderta och
hålla kvar personer under arton år. I promemorian lämnas bl.a. förslag
som syftar till att unga som omhändertagits av polisen vid fri-
givningen skall kunna överlämnas till föräldrarna, någon annan
vårdnadshavare eller vuxen person eller till socialtjänsten. Pro-
memorian har remissbehandlats, och jag räknar med att förslag till ny
lagstiftning skall kunna föreläggas riksdagen under våren 1991.

5.6 Brottsoffren

Uppföljningen av 1988 års särskilda program för att stärka
brottsoffrens ställning fortsätter (jfr prop. 1988/89:100 bil. 4 s. 32 f
och prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 36 f).

När det gäller möjligheterna till rättsligt bistånd för dem som utsatts
för brott bör först nämnas att riksdagen efter förslag i prop.
1989/90:158 nyligen har beslutat att möjligheterna att få målsägande-
biträde utvidgas så att rätt till målsägandebiträde i princip alltid skall
finnas i mål om sexualbrott. Även vid övriga brott där målsägande-
biträde nu kan komma ifråga blir reglerna mera generösa. Lagänd-
ringarna träder i kraft den 1 januari 1991.

Frågor om möjligheterna till rättsligt bistånd till offer för brott som
begåtts utomlands har aktualiserats både inom regeringskansliet och i
riksdagen (jfr 1990/91JuU:4 s. 7, rskr. 16). Reglerna i rättshjälpslagen
(1972:429) om i vilka fall rättshjälp utgår samt vilka förmåner
rättshjälpen avser i angelägenheter som behandlas utomlands blev
nyligen föremål för en hearing i justitiedepartementets regi. Frågan
bereds nu vidare i departementet.

Lagen (1988:688) om besöksförbud, som trädde i kraft den 1 juli
1988, har inneburit ett förbättrat skydd för kvinnor som utsätts för
våld, hot och trakasserier. Enligt en ändring i lagen, som trätt i kraft
den 1 april 1990, har bl.a. straffmaximum för överträdelse av ett
besöksförbud skärpts till fängelse högst ett år.

Stödåtgärderna åt kvinnor som berörs av besöksförbud har
förbättrats på olika håll i landet. Sålunda beslutade polisstyrelsen i
Stockholm i oktober 1990 att de kvinnor som skyddas av besöks-
förbud och som lever i ständig rädsla för vad som kan hända dem och
deras anhöriga skall kunna utrustas med ett personligt larm, om de så
önskar. I syfte att anpassa skyddsinsatser m.m. har vidare polis-
myndigheten i Stockholm uppdragit åt chefen för brottsförebyggande
roteln att ta kontakt med samtliga hotade kvinnor som berörs av
besöksförbud. Chefen för kriminalavdelningen informeras fortlöpande
om hotsituationen och bedömer därefter vilken form av skyddsinsats -
t.ex. ett personligt larm - som bör sättas in.

I det här sammanhanget bör också nämnas den proposition
(1990/91:58) med bl.a. förslag till en lag om rättspsykiatrisk vård som
nyligen överlämnats till riksdagen. Förslaget innebär att skydds-
aspekterna blir bättre tillgodosedda än hittills bl.a. genom att åklagare

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

skall medverka i förfarandet vid utevistelse och utskrivning av
personer som bedöms som farliga. Åklagaren ges också möjlighet att
överklaga vissa sådana beslut. Vidare föreslås att brottsoffret skall få
möjlighet till information från sjukhuset om när lagöverträdaren ges
tillstånd till utevistelse eller skrivs ut.

Folkbokföringskommittén har i sitt slutbetänkande (SOU 1990:50)
Ny folkbokföringslag bl.a. föreslagit vissa bestämmelser som syftar
till att förhindra att uppgifter i folkbokföringen används för att leta rätt
på personer i syfte att utöva våld, hot eller trakasserier. Ärendet
bereds nu efter remissbehandling inom regeringskansliet.

Frågan om bättre sekretesskydd för uppgifter om offentligt anställda
är aktuell inom justitiedepartementet efter en framställning från
domstolsverket.

Regeringen tillkallade i slutet av år 1989 den s.k. våldskom-
missionen med uppdrag att motverka våldet och förbättra stödet till
brottsoffren. I kommissionens uppdrag låg bl.a. att utvärdera de
hittills vidtagna åtgärderna inom ramen för brottsofferprogrammet och
inventera vad som ytterligare kan göras. I sitt slutbetänkande (SOU
1990:92) Våld och brottsoffer, redovisar kommissionen sin syn på
stödet till brottsoffren. Kommissionen anser att det fortsatta arbetet
för brottsoffer bör följa de linjer som redan har lagts fast och föreslår
att polisens, socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens insatser
utvecklas ytterligare.

Kommissionen uppmärksammar särskilt de kvinnojourer och
brottsofferjourer som växt fram under senare år som ett komplement
till samhällets åtgärder och som drivs på frivillig och ideell basis. Det
är uppenbart, menar kommissionen, att de fyller ett stort och viktigt
behov. Kommissionen föreslår att jourerna skall få stöd genom bidrag
av staten och att primärkommuner och landstingskommuner skall
stödja jourerna genom ekonomiska bidrag och genom hjälp med t.ex.
lokal- och bostadsanskaffning.

Frågan om brottsofferjourer har uppmärksammats också på andra
sätt. Rikspolisstyrelsens rapport (RPS rapport 1989:1) Brotts-
offerjourer - En handledning för polisens medverkan i brotts-
offerverksamhet, har utarbetats i syfte att främja tillkomsten av
brottsofferjourer. Regeringen beslutade i november 1989 om ett
bidrag på 500 000 kr. till Brottsofferjouremas Riksförbund. Bidraget
är avsett att användas till utvecklingsarbete vid brottsofferjourema, till
att starta nya jourer och till utbildning av stödpersoner. Jag åter-
kommer till frågan om ett nytt bidrag vid behandling av anslagen till
brottsskadenämnden.

År 1989 tillsatte regeringen en arbetsgrupp för frågor som rör våld
mot kvinnor. Arbetsgruppen skall bl.a. undersöka hur samhällets
skydd och hjälp åt utsatta kvinnor kan stärkas och hur samarbetet i
dessa frågor mellan olika myndigheter och organisationer kan
förbättras. Arbetsgruppen har initierat ytterligare stöd till kvinnojourer
och att ytterligare medel avsätts för inköp av larm till hotade kvinnor.
Arbetsgruppen, som har samrått med våldskommissionen, slutför sitt
arbete i början av år 1991.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Våldskommissionen har också uppmärksammat frågan om hot mot
parter och vittnen i samband med rättegångar m.m. Det ämnet har
även berörts av en arbetsgrupp inom rikspolisstyrelsen, den s.k.
KRIPUT-gruppen, vars överväganden (RPS Rapport 1990:4) överläm-
nats till kommissionen. Kommissionen har försökt göra sig en bild av
hur utbrett det är med denna typ av hot och trakasserier här i landet.
Kommissionens slutsats är att problemen inte är av den arten och
omfattningen att det är motiverat med åtgärder som rubbar de
principer om offentlighet och insyn i processmaterialet som svensk
rättsordning omfattar. Åtgärderna i de allvarligaste fallen måste enligt
kommissionen också i fortsättningen gå ut på fysiskt skydd och ökade
möjligheter att byta identitet. I syfte att inskärpa hur allvarligt
rättsordningen ser på övergrepp av den här typen föreslås också en
straff skärpning för brottet övergrepp i rättssak.

Kommissionen har vidare uppmärksammat frågan om samhällets
stöd till barn som utsätts för övergrepp. Kommissionen konstaterar att
myndigheter som handlägger ärenden rörande övergrepp mot bam har
börjat samverka och har utvecklat sin kompetens. Det är enligt
kommissionen angeläget att utvecklingsarbetet fortsätter och att
samverkan sprids till flera platser i landet. Socialtjänsten bör enligt
kommissionen utveckla sin verksamhet så att socialtjänsten framstår
som ett självklart stöd för barnet. Socialtjänsten bör utveckla en lätt
tillgänglig kontaktyta för bam. Det anser kommissionen kunna ske
t.ex. genom att man inrättar ett bamombud hos socialtjänsten och
sprider information om ett sådant bamombud.

Kommissionens förslag övervägs nu inom regeringskansliet.

När det gäller skadestånd till dem som utsatts för brott bör erinras
om att kommittén om ideell skada enligt sina direktiv skall se över
reglerna om ersättning för ideell skada i samband med personskada
m.m. Huvuduppgifterna är att överväga om den nuvarande ersättnings-
nivån bör höjas, vilka ersättningsprinciper som bör tillämpas och hur
normer för att bestämma ersättningen bör fastställas. Enligt nyligen
givna tilläggsdirektiv skall utredningen också överväga en förändring
av ersättningsnivån och regelverket vid skadestånd till våldtäktsoffer
och offer för andra våldsbrott som ger utrymme för inte bara
kompensation för lidandet utan också hjälp till en förändring av
livssituationen. Kommittén skall ha slutfört sitt uppdrag före utgången
av år 1991.

I en promemoria från BRÅ, Barnens brott och föräldrarnas ansvar
(BRÅ PM 1990:1), har föreslagits bl.a. att det i skadeståndslagen
införs en regel som utvidgar föräldrars skadeståndsansvar. Den
föreslagna regeln innebär att föräldrar och andra som har vårdnaden
om en underårig ansvarar för skador som den underårige vållar.
Ansvaret är begränsat till högst en femtedel av basbeloppet och gäller
vid sidan av den underåriges eget skadeståndsansvar. Promemorian
remissbehandlas för närvarande.

När det gäller frågan om information till brottsoffer om olika
möjligheter att få stöd m.m. konstaterades i den under försommaren

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1990 framlagda propositionen om utvidgning av rätten till måls-
ägandebiträde att det fortfarande förekommer fall där informationen
om rätt till målsägandebiträde är bristfällig (prop. 1989/90:158 s. 5).
Jag anförde där att det kan finnas skäl för de ansvariga myndigheterna
- i första hand riksåklagaren och rikspolisstyrelsen - att i samband
med lagändringen uppmärksamma informationsfrågan.

Som ett exempel på lokala initiativ rörande information kan nämnas
att polismyndigheten i Stockholm har upprättat en "Minneslista för
information till målsäganden". Minneslistan är tänkt att användas i
samband med att polisen informerar brottsoffer och torde innehålla all
väsentlig information om utredningsprocessen och domstols-
förfarandet.

Handboken "Misshandel och övergrepp mot kvinnor och bam", som
riktar sig främst till dem som i sitt arbete kommer i kontakt med offer
för misshandels- och sexualbrott, ses över för närvarande. Arbetet
kommer att slutföras inom kort.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

6 Kriminalvården

6.1 Allmänna grundsatser

Arbetet inom kriminalvården består i att verkställa fängelsestraffen
och att ansvara för övervakningen av skyddstillsynsdömda och
villkorligt frigivna samt att ansvara för verksamheten vid landets
häkten. Kriminalvårdslagstiftningen vilar i allt väsentligt på de
principer som slogs fast genom 1973 års kriminalvårdsreform. Dessa
principer går ut på att, så långt det är möjligt med hänsyn till kravet
på samhällsskydd och differentiering, främja de dömdas anpassning
till samhället och motverka de skadliga följderna av frihetsberövandet.

Kriminalvårdens klienter är till stor del starkt missgynnade både
socialt och i de flesta andra avseenden. Samtidigt som kriminal-
vårdens ambitionsnivå är hög, bör man därför vara medveten om
svårigheterna att lyckas med de åtgärder som vidtas för att främja de
dömdas anpassning. Det krävs också en medverkan från andra
samhällsorgan för att ge dem en rimlig social plattform. Eftersom
kriminalvårdens klienter har samma principiella rätt som andra
medborgare till den service och omsorg som samhället tillhandahåller
är det viktigt att samarbetet fortlöpande utvecklas mellan kriminal-
vården och andra samhällsorgan, främst socialtjänsten, arbets-
marknadsmyndigheterna och den allmänna hälso- och sjukvården. Ett
av syftena med den reform av behandlingen av psykiskt störda
lagöverträdare som nämnts förut (avsnitt 5.4) är att förbättra förut-
sättningarna för kriminalvårdens intagna att få psykiatrisk vård utanför
anstalterna.

6.2 Decentralisering och organisationsförändringar

I 1990 års budgetproposition (1989/90:100, bil. 4 s. 85-91) redovisade
jag att kriminalvårdsverket, efter en genomförd försöksverksamhet
med decentralisering, varit föremål för en omfattande or-
ganisationsöversyn. Regeringen föreslog i budgetpropositionen
förändringar i fråga om uppgifter och organisation inom krimi-
nalvårdsverket. Riksdagen hade ingen erinran mot förslagen
(1989/90:JuU22, rskr. 155).

Den nya organisationen, som träder i kraft den 1 januari 1991,
innebär bl.a. att antalet regioner minskas från nuvarande tolv till sju
och att riksanstaltema förs in under regionerna i organisatoriskt
hänseende. Den regionala organisationen förstärks och dess framtida
uppgift blir bl.a. att leda kriminalvården i regionerna enligt
kriminalvårdsstyrelsens riktlinjer, att stödja verksamheten vid de
lokala myndigheterna och att utöva tillsyn över deras verksamhet.

Sammanfattningsvis innebär förändringarna att tyngdpunkten inom
kriminalvården förskjuts nedåt i organisationen. Huvuddelen av
klientarbetet skall skötas lokalt vid kriminalvårdsanstalter, häkten och
frivårdsmyndigheter.

Kriminalvårdsstyrelsens arbete skall koncentreras på övergripande
uppgifter. Hit hör formulering av mål och riktlinjer för kriminalvården
inom ramen för de lagar och andra författningar som gäller på
området. Andra viktiga frågor för kriminalvårdsstyrelsen är att ge
statsmakterna underlag för utveckling av kriminalvården, att planera
och utvärdera verkets verksamhet samt att bedriva central utbildning.
Förändringarna i fråga om arbetsuppgifter medför att behovet av
personal vid kriminalvårdsstyrelsen minskar.

I regeringens proposition (1989/90:154) om ändringar i krimi-
nal vårdslagstiftningen föreslogs bl.a. de lagändringar som krävdes för
att genomföra den decentraliserade beslutsordningen. Riksdagen
lämnade förslagen i denna del utan erinran (1990/9l:JuO2, rskr. 14).
Regeringen har därefter utfärdat de aktuella lagarna samt beslutat om
de följdändringar som behövs i olika tillämpningsförordningar
(1990:1009 -1037). Den nya beslutsordningen träder i kraft den 1
januari 1991. Jag anser det angeläget att resultatet av den nu berörda
omläggningen följs upp och att utvecklingen mot ökad decentra-
lisering fortsätter.

6.3 Permissioner

I januari 1990 uppdrog regeringen åt kriminalvårdsstyrelsen att se
över tillämpningen av regleringen av permissioner för intagna på
kriminalvårdsanstalt. Bakgrunden till uppdraget var bl.a. att det rådde
stora skillnader mellan olika permissionsformer när det gäller
misskötsamhet. Det var också stora skillnader mellan de olika
anstaltskategoriema och inom respektive anstaltskategori.

Kriminalvårdsstyrelsen skall enligt uppdraget undersöka vilka

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

åtgärder som kan vidtas för att nedbringa antalet misskötta
permissioner. Särskilt gäller detta regelbundna permissioner från de
slutna lokalanstaltema. I uppdraget ingår vidare att överväga vilka
åtgärder som kan vidtas för att förbättra förberedelserna för
regelbunden permission i syfte att så långt som möjligt undanröja
riskerna för misskötsamhet. Därvid bör styrelsen bl.a. undersöka hur
samarbetet med polis och - under pågående förundersökning -
åklagare, skall kunna förbättras för att förebygga brottslighet under
permission.

Under uppdragets utförande skall kriminalvårdsstyrelsen fortlöpande
vidta de åtgärder som bedöms motiverade för att minska andelen
misskötta permissioner. Uppdraget skall redovisas till regeringen före
utgången av december 1990.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

7 Lokalförsörjningen

Myndigheterna inom justitiedepartementets område disponerar knappt
en miljon kvadratmeter, varav

	Kvadratmeter	Milj. kr.
Åklagarväsendet	48800	46
Domstolsväsendet och rättshjälpsnämnderna/ rättshjälpsmyndigheten	358000	280
Kriminalvården	531000	162
Övriga	3700	4

För nästa budgetår kommer chefen för finansdepartementet att
föreslå investeringar i byggnader. Närmare uppgifter om inves-
teringen för kriminalvården lämnas under E. Kriminalvården.

A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M.

A 1. Statsrådsberedningen

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

28 045 591

25 091 000

33 363 000

1990/91 Beräknad ändring 1991/92

Föredraganden

Personal

Summa

Anslag

Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader)

Representationsbidrag
Summa

25 037 000

(21 781 000)

54 000

25 091 000

+ 8 326 000

(+ 7 568 000)

- 54 000

+ 8 272 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
33 363 000 kr.

Statsrådsberedningen övertar fr.o.m. den 1 januari 1991 ansvaret för
vissa databaser som ingår i rättsväsendets informationssystem (RI). För
detta arbete har resurser motsvarande två årsarbetskrafter överförts från
justitiedepartementet.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Statsrådsberedningen för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 33 363 000 kr.

A 2. Justitiedepartementet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

42 579 141

45 025 000

51 649 000

1990/91 Beräknad ändring 1991/92

Föredraganden

Personal

Summa

Anslag

Förvaltningskostnader

(därav lönekostnader)

Summa

152

45 025 000

37 652 000

45 025 000

- 2

+ 6 624 000
(+ 6 537 000)

+ 6 624 000

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
51 649 000 kr. Vid medelsberäkningen har jag beaktat den överföring
av arbetsuppgifter och resurser som jag redovisade under anslaget A 1.
Statsrådsberedningen. Anslaget har i övrigt beräknats enligt det generella
rationaliseringsförslaget.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Justitiedepartementet för budgetåret 1991/92 anvisa ett för
slagsanslag på 51 649 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

A 3. Utredningar m.m.

1989/90 Utgift 28 043 206 Reservation 8 508 861

1990/91 Anslag 24 665 000¹

1991/92 Förslag 30 287 000

¹ Prop. 1989/90:90 1 000 000 kr.

Nio nya kommittéer har tillsatts under år 1990, nämligen domstols-
utredningen, bruksmönsterutredningen, påföljdsutredningen, gen-
teknikberedningen, åklagarutredningen -90, panträttsutredningen, 1990 års
arrendekommitté, kommittén med uppdrag att se över det allmännas
insatser vid brott av unga och kommittén med uppdrag att göra en översyn
av aktiebolagslagen.

Under år 1990 har nio kommittéer avslutat sina uppdrag, nämligen
maktutredningen, storstadsutredningen, kommittén om en ombyggnadsplan
för Sagerska huset till permanent statsministerbostad, upphovsrätts-
utredningen, sjölagsutredningen, samerättsutredningen, förmynder-
skapsutredningen, departementshistoriekommittén och meddelar-
skyddskommittén.

Det särskilda anslaget Information om lagstiftning m.m. avvecklas
fr.o.m. budgetåret 1991/92. De för informationsanslaget avsedda medlen,
1 272 000 kr., föreslås överförda till utredningsanslaget för att disponeras
för samma ändamål som tidigare.

Också anslaget Bidrag till utgivande av litteratur på förvaltningsrättens
område avvecklas. Jag föreslår att motsvarande medel - 50 000 kr. -
tillförs utredningsanslaget.

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
och med beaktande vad jag i övrigt anfört bör anslaget uppgå till
30 287 000 kr. under nästa budgetår.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 30 287 000 kr.

A 4. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.¹

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

10 912 000

11 728 000

12 432 000

Tidigare anslaget A 5. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.

Reservation 0

Från anslaget betalas bidrag till den verksamhet som bedrivs av Stiftelsen
Institutet för framtidsstudier. Stiftelsen, vars styrelse är utsedd av rege-
ringen, skall enligt sina stadgar bl.a. i egen regi eller i samarbete med
andra bedriva framtidsstudier samt långsiktig analys och därmed
sammanhängande verksamhet för att stimulera till en öppen och bred
diskussion om framtida hot och möjligheter i samhällsutvecklingen.
Stiftelsens verksamhet leds under styrelsen av en chef. 2 milj kr har
tidigare avsatts som stiftelsekapital.

Institutet för framtidsstudier föreslår att bidraget för nästa budgetår
bestäms till 12 314 000 kr. exklusive pris- och löneomräkning.

Institutets forskning har sedan dess verksamheten började i oktober 1987
varit koncentrerad till tvärvetenskapliga problemområden. De hittills
igångsatta forskningsprojekten berör ämnesområdena miljö och hälsa,
svenskt arbete och liv samt internationell och global utveckling. Under
budgetåret 1989/90 har två nya projekt initierats, nämligen "Vår framtida
kulturhistoria" och "Den privata sektorn i de nya nätverkens samhälle".
Dessutom har ett preliminärt projektarbete "Den offentliga sektorn i de
nya nätverkens samhälle" pågått. Institutet har därmed initierat samtliga
de projekt som förutsågs bli igångsatta under perioden 1988-1990 enligt
den forskningsplan som bestämdes i maj 1988.

Institutet har i sin anslagsframställning redovisat en forskningsplan för
år 1991-1994. Enligt planen kommer flera av de nu pågående projekten att
sträcka sig fram till år 1994. Detta medför att endast fyra nya projekt kan
påbörjas under den kommande treårsperioden. Bland dessa projekt ingår
bl.a. "Differentieringens, segregationens och diskrimineringens Sverige”
samt "Rörlighet, familjestruktur och social kontroll".

Institutets samarbete med bl.a. universitet och högskolor samt olika
forskningsinstitut i olika seminarieserier och i symposieverksamhet har
fortsatt under budgetåret 1989/90. Syftet med denna verksamhet, som
främst gäller olika strategiska beslutsproblem, är bl.a. att bygga upp ett
kontaktnät mellan framtidsorienterade forskare, politiker och andra
beslutsfattare. Under budgetåret 1991/92 planerar institutet flera
internationella symposier om Sverige i nätverkens Europa.

För information om forskning av betydelse för ffamtidsbedömningar och
strategiskt beslutsfattande har under budgetåret 1989/90 avsatts betydande
resurser. Informationen innebär bl.a. en omfattande produktion av
populärvetenskapliga böcker. Dessa informationsinsatser kommer att
byggas ut, delvis i samarbete med olika externa intressenter.

Den resursförstärkning institutet begär för budgetåret 1991/92
(+ 586 000 kr.) syftar till att effektivisera verksamheten genom en ökad
samordning av forskningsprojekten med institutets seminarie- och
informationsverksamhet.

Jag förordar att anslaget för budgetåret 1991/92 beräknas till 12 432 000
kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Framtidsstudier, långsiktig analys m.m för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 12 432 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

B. VISSA TILLSYNSMYNDIGHETER M.M.

B 1. Justitiekanslem

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

5 277 284

4 993 000

6 085 000

Justitiekanslem (JK) är regeringens juridiske ombudsman, bevakar statens
rätt och har tillsyn över dem som utövar offentlig verksamhet. Han fullgör
också vissa uppgifter enligt bl.a. tryckfrihetsförordningen, 8 kap.
rättegångsbalken, datalagen (1973:289) och lagen (1990:484) om övervak -
ningskameror m.m.

1990/91 Beräknad ändring 1991/92

Föredraganden

Personal
Summa

Anslag
Förvaltnings- kostnader	4 477 000	+ 630 000
(därav löne- kostnader)	(4 076 000)	(+ 635 000)
Lokalkostnader	516 000	+ 462 000
Summa	4 993 000	+ 1 092 000

Antalet inkomna ärenden till JK minskade under år 1989. Balansläget
bedöms som tillfredsställande. Under budgetåret 1989/90 har det varit
möjligt för JK att i begränsad omfattning återuppta sin inspektions-
verksamhet. Arbetet med att förenkla och effektivisera myndighetens
rutiner har fortsatt. Av stor betydelse är därvid datorstödet i verk-
samheten. En ändrad arbetsordning har vidare inneburit en rationellare
handläggning av vissa ärendetyper.

JK:s arbetsuppgifter är till en helt övervägande del bestämda i
författning. Omfattningen av JK:s arbete kan därför endast i ringa grad
påverkas av JK själv. Detta i förening med myndighetens ringa storlek
gör att JK bedömer att någon real anslagsminskning för budgetåret
1991/92 enligt ett generellt besparingsförslag inte kan genomföras. JK
begär för nästa budgetår, då han utgår från att arbetsvolymen blir
oförändrad, resursförstärkningar med sammanlagt 128 000 kr., varav
100 000 kr. avser ett engångsbelopp för inköp av inventarier.

Föredragandens överväganden

Medelsbehovet för JK för budgetåret 1991/92 bör beräknas med
utgångspunkt från en resurstilldelning som realt motsvarar 99,5 % av
föregående års anslag. Jag har då tagit hänsyn till JK:s balansläge och
fortgående rationaliseringsarbete.

Som tidigare nämnts övervägs för närvarande en översyn av JK-
ämbetet. Översynen kan komma att avse också framtida resurser till JK.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Justitiekanslem för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags
anslag på 6 085 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

B 2. Datainspektionen

1989/90 Utgift 1 000

1990/91 Anslag 1 000

1991/92 Förslag 1 000

Datainspektionen prövar frågor om tillstånd och utövar tillsyn enligt

datalagen (1973:289), kreditupplysningslagen (1973:1173) och
inkassolagen (1974:182) samt utfärdar licens enligt datalagen. Inspek-
tionen utövar dessutom tillsyn enligt lagen (1987:1231) om automatisk
databehandling vid taxeringsrevision m.m.

Inspektionen skall verka för att automatisk databehandling av person-
uppgifter inte leder till otillbörligt intrång i enskildas personliga integritet
och att god sed iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet.

Chef för inspektionen är en generaldirektör. Inom inspektionen finns två
sakenheter. Den ena svarar för inspektionens uppgifter i fråga om offentlig
verksamhet och den andra för inspektionens uppgifter i fråga om enskild
verksamhet. Dessutom finns en teknisk och en administrativ enhet.

	1989/90 Utfall	1990/91	Beräknad ändring 1991/92 Föredraganden
Personal Summa	34	36	+ 1
Anslag Kostnader Kostnader för datainspektionens verksamhet	16 799 000	17 087 000	+ 2 649 000
Intäkter Inkomster vid datainspek- tionen	- 18 669 000	- 17 086 000	- 2 649 000
Nettoutgift	0	1 000	0

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Datainspektionen

Datainspektionen beslutade år 1989 en verksamhetsplan för budgetåren
1989/90-1991/92. Antalet ärenden under budgetåret 1989/90 har varit
större än vad som förutsattes i planen. En annan omständighet som gjort
att inspektionen haft ett ansträngt arbetsläge är att man tvingats nyrekry-
tera ca 30 procent av personalstyrkan. Till följd härav har inspektionen
fått prioritera de verksamhetsdelar där berörda utomståendes krav på
inspektionens resurser är starkast. Det gäller främst tillståndsärenden,
klagomålsärenden och regelgivning. Tillsynsverksamheten har i mot-
svarande mån fått nedprioriterats och skjutits på framtiden. Inspektionen
har därför på dessa områden inte utvecklats enligt de fastlagda målen. Det
numera förbättrade personalläget och ett antal under budgetåret 1989/90
vidtagna rationaliseringsåtgärder gör att inspektionen nu bedömer att målet
för tillståndsverksamheten skall uppnås under planperioden. Vad gäller
tillsynsverksamheten ser inspektionen däremot vissa svårigheter att fullt
ut uppnå målet för verksamheten under planperioden.

Det i verksamhetsplanen för budgetåret 1989/90 uppsatta målet för
antalet nya licenser enligt datalagen kunde inte helt uppnås. Trots detta
översteg intäkterna den för inspektionen beslutade utgiftsramen. Verk-
samheten vad gäller övriga fastställda mål följer planen.

Datainspektionen konstaterar sammanfattningsvis i sin anslagsfram-
ställning att kraven på inspektionen ökat genom bl.a. förändringar i
personregistreringen på det offentliga och privata området men att dessa
krav sammantagna hittills inte medfört sådana förändringar att målen för
verksamheten måste ses över.

För budgetåret 1991/92 utgår inspektionen från att verksamheten kommer
att ha samma innehåll som för närvarande. En tillkommande uppgift blir
dock - under förutsättning av riksdagens beslut - regleringen av
personnummeranvändningen vid personregistrering. För tiden därefter kan
inspektionens arbete påverkas av den pågående datalagsöversynen.

Inspektionen, som pekar på att verksamheten de två senaste budgetåren
gett ett visst överskott, har hemställt att få använda den generella
besparing som gäller för budgetåret 1991/92 för egna effektiviserings-
insatser under samma budgetår. Vidare föreslår inspektionen att medel får
tas i anspråk för tillfällig extern expertis för vissa tillsynsprojekt
(+ 250 000 kr.), för informationsåtgärder (+ 360 000 kr.) och för vidare-
utbildning av personalen (+ 150 000 kr.). Vidare föreslår inspektionen att
medel får tas i anspråk för en tjänst för planerings- och utvärderingsfrågor
på stabsnivå (+ 600 000 kr.) och för vissa åtgärder med anledning av
propositionen (1990/91:60) om offentlighet, integritet och ADB
(+ 590 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Datainspektionens verksamhet måste utvecklas i enlighet med den treåriga
verksamhetsplanen. Tillsynsverksamheten har därvid hög prioritet. För att
säkerställa detta bör något besparingsaltemativ inte tillämpas på
inspektionen. Jag har då också beaktat de ökade krav som ADB-teknikens
fortsatta spridning i samhället ställer på inspektionen.

För att ytterligare säkerställa att verksamheten når de fastlagda målen
har jag för budgetåret 1991/92 utöver pris- och löneomräkning beräknat
ett resurstillskott för inspektionen på 750 000 kr. Av detta belopp avser
600 000 kr. medel för en förstärkning av inspektionens resurser för
planering och utvärdering på stabsnivå. Regeringen har genom ändring av
datainspektionens regleringsbrev i november 1990 beslutat att medel för
denna förstärkning får tas i anspråk redan under innevarande år. Jag
beräknar också 50 000 kr. för kompetenshöjande personalutbildning och
100 000 kr. för kostnader för att anlita extern expertis i olika tillsyns-
projekt.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen
hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen

att till Datainspektionen för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags
anslag på 1 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

C. ÅKLAGARVÄSENDET

Inledning

Allmänt

Tillsammans med övriga delar av rättsväsendet har åklagarväsendet viktiga
uppgifter i samhällets kamp mot brottsligheten. Störst betydelse för
åklagarverksamheten har självfallet strafflagstiftningen, dvs. regleringen
av i vilken utsträckning som olika handlingar är straffbelagda. Denna
reglering sker i lag. Detta i förening med den i princip absoluta åtalsplikt
som gäller enligt svensk rätt begränsar åklagarnas möjligheter att själva
påverka omfattningen av sina arbetsuppgifter. Även åklagarnas befogen-
heter och skyldigheter vid förundersökning och rättegång är i huvudsak
reglerade i lag. För att kunna åstadkomma väsentliga förändringar i
åklagarnas arbetssituation krävs sålunda i första hand beslut av stats-
maktema i form av ny lagstiftning eller andra författningsändringar. Från
regeringens sida övervägs fortlöpande olika möjligheter att effektivisera
de olika leden inom rättsväsendet. Den tidigare nämnda åklagarutrednin-
gen har som en av sina viktigaste uppgifter att se över den regelstyrda
delen av åklagarnas verksamhet.

Fördjupad prövning

Åklagarväsendet har fr.o.m. budgetåret 1988/89 ingått i försöksverksam-
heten med treåriga budgetramar. För budgetperioden 1991/92-1993/94
skall nu en fördjupad prövning ske av åklagarverksamheten. Den för-
djupade prövningen syftar till att lägga fast verksamhetsinriktning och
förvaltningsresurser för den kommande treårsperioden.

Enligt regeringens direktiv för riksåklagarens anslagsframställning för
budgetperioden 1991/92-1993/94 skulle riksåklagaren i anslagsframställ-
ningen redovisa ett alternativ som innebar en oförändrad anslagsnivå och
ett annat som innebar en minskning av anslaget med 5 %.

Som ett led i budgetarbetet avlämnade riksåklagaren i april 1990 en
särskild rapport, i vilken redogjordes för åklagarverksamheten och dess
förhållande till andra myndigheter. Rapporten innehåller en analys av
resultatet av verksamheten under de senaste fem åren samt en framtids-
analys och en resursanalys.

Riksåklagarens rapport och anslagsframställning

I anslagsframställningen för den kommande treårsperioden har riks-
åklagaren angett tre alternativ. Förutom de två alternativ som förutsattes
i direktiven har riksåklagaren också lagt fram ett eget förslag som innebär
en höjning av anslaget.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Av såväl rapporten som anslagsframställningen framgår att
arbetsvolymen för åklagarna har ökat under perioden 1986-1989. Antalet
mål hos åklagarmyndigheterna har ökat med 6 %, och det är de
arbetsmässigt tunga målen som har ökat mest. De stora målen, dvs. sådana
där åklagarens arbetsinsats uppgår till minst 15 arbetsdagar, tar alltmer tid
i anspråk. Vidare har - som jag nämnde redan i 1990 års budgetpro-
position - 1988 års häktningsreform medfört att antalet häktningsframställ-
ningar ökat relativt kraftigt. Härigenom har arbetsplaneringen för
åklagarna försvårats och arbetet blivit mer tidspressat och ryckigt.

Den ökande arbetsvolymen beror inte bara på att antalet inkommande
mål och ärenden totalt sett har ökat utan också på att målen i allmänhet
har blivit mer arbetskrävande. Vissa brottstyper, främst narkotikabrott,
grova våldsbrott, sexualbrott och ekonomiska brott, har blivit mera
svårutredda. Även attitydförändringar hos misstänkta och andra som är
inblandade i brottsutredningar uppges öka målens svårighetsgrad.
Bristande personella resurser inom åklagarväsendet har också bidragit till
att arbetsläget har blivit mer pressat.

Mot bakgrund av den stora arbetsbelastningen förordar riksåklagaren
vissa personalförstärkningar för såväl åklagarmyndigheterna som riks-
åklagarens kansli. Ett tillskott av personal på åklagarmyndigheterna är
enligt riksåklagaren nödvändigt för att hejda en fortsatt ökning av antalet
oavgjorda mål.

För att ytterligare effektivisera verksamheten föreslår riksåklagaren en
kraftig satsning på ADB-utveckling. Hittills har detta arbete främst
inriktats på basdatorinstallation (för ärenderegister) vid åklagarmyndig-
heterna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Riksåklagarens förslag till
ADB-plan utgår från att i princip alla åklagare och all administrativ
personal skall ha tillgång till egna persondatorer senast år 1993. En
investering av denna omfattning under treårsperioden skulle uppgå till
ca 70 milj. kr. Riksåklagaren föreslår också en ökad satsning på personal-
utbildning.

Riksåklagarens rapport och anslagsframställning uppfyller enligt min
mening i huvudsak de krav som regeringen har ställt i direktiven för
treårsperioden. Jag kan i princip instämma i den prioritering av verksam-
heten som riksåklagaren har föreslagit för budgetperioden. Det innebär
ytterligare satsning på teknikutveckling och utbildning och viss personal-
förstärkning. Jag återkommer under respektive anslag med närmare
motivering till de ekonomiska ramar som bör gälla för de tre kommande
budgetåren.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

C 1. Riksåklagaren

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

19 952 183

17 530 000

22 378 000

Riksåklagaren är under regeringen högste åklagare och leder åklagar-
verksamheten i riket. Riksåklagaren är också central förvaltningsmyndig-

4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

het för åklagarväsendet. Riksåklagarens kansli är organiserat på två byråer,
kanslibyrån och tillsynsbyrån. Härutöver finns personal för riksåklagarens
åklagarverksamhet i högsta domstolen.

1990/91

Beräknad ändring

1991/92

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Föredraganden

Personal
Summa	51
Anslag
Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader	15 687 000 (12 222 000) 1 843 000	+ 3 072 000 (+ 2 752 000) + 1 776 000
Summa	17 530 000	+ 4 848 000

Riksåklagaren

Riksåklagaren, som anser det omöjligt att tillämpa något generellt
besparingskrav på anslaget, begär tilldelning av medel med ytterligare
drygt 1 200 000 kr. i förhållande till nuvarande ram. Medlen motsvarar
dels lönekostnader för viss personalförstärkning vid riksåklagarens kansli,
dels kostnader för planerad ADB-utveckling och personalutbildning. För
att åstadkomma AD B-utvecklingen inom åklagarväsendet förutsätts bl.a.
att en ny tjänst som central samordnare av ADB-frågor inrättas hos
riksåklagaren.

Föredragandens överväganden

Genom den övergång till resultatorienterad styrning som systemet med
treårsbudgetering förutsätter kan nya krav ställas på de centrala myndig-
heterna. Med mindre inslag av detalj- och regelstyrning ges utrymme för
delegering till regional och lokal nivå. De centrala förvaltningsmyndig-
heternas storlek och uppgifter måste anpassas till denna utveckling. Under
den kommande treårsperioden bör riksåklagaren därför sträva efter att
inom nuvarande resursram för åklagarväsendet decentralisera beslutsfunk-
tioner och budgetansvar till de regionala och lokala åklagarmyndigheterna.
Härigenom bör resurser kunna frigöras hos riksåklagaren som därmed i
större utsträckning än för närvarande kan inrikta sig på övergripande och
analyserande uppgifter.

Mot bakgrund av det jag nu har sagt föreslår jag att ett allmänt
besparingskrav om 1,5 % (260 000 kr.) tillämpas på riksåklagaren för det

första året i budgetperioden. Men jag anser samtidigt att det är angeläget
att satsningar görs på ADB och utbildning. Jag föreslår därför att 1 % -
eller 170 000 kr. - återförs till anslaget. Härutöver bör 400 000 kr.
tillföras anslaget för att göra det möjligt att inrätta en ny tjänst för
samordning av ADB-frågor inom riksåklagarens kansli. Samtidigt
möjliggörs även vissa andra satsningar på ADB och utbildning.

Under den treåriga budgetperioden förordar jag att anslaget uppgår till
följande.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Budgetåret 1991/92 Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94

22 378 000 kr.

22 178 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Riksåklagaren för budgetåret 1991/92 anvisa ett
ramanslag på 22 378 000 kr.

C 2. Åklagarmyndigheterna

1989/90	Utgift	453 070 577
1990/91	Anslag	404 269 000
1991/92	Förslag	475 863 000

För åklagarverksamheten är landet indelat i 13 regioner. Vid de regionala
myndigheterna, som var och en leds av en överåklagare, tjänstgör
statsåklagare och distriktsåklagare som handlägger vissa typer av mål,
främst sådana som rör ekonomisk brottslighet, överåklagaren skall
handlägga mål som är särskilt krävande och utövar dessutom ledningen
över åklagarverksamheten inom sin region.

Riket är indelat i 86 åklagardistrikt. Åklagarmyndigheterna i 83 av dessa
distrikt lyder under regionåklagarmyndighetema och leds av chefsåklagare.
Åklagarmyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, som var och
en leds av en överåklagare, står utanför den regionala
åklagarorganisationen. överåklagarna i dessa tre distrikt fullgör i princip
samma uppgifter som överåklagarna vid regionåklagarmyndighetema.

Härutöver finns en statsåklagarmyndighet för speciella mål, ledd av en
överåklagare. Åklagarna vid den myndigheten handlägger mål i hela riket,
i första hand särskilt omfattande mål eller mål som berör flera regioner.

1990/91

Beräknad ändring

1991/92

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Personal

Summa

1 206

Anslag

Förvaltningskostnader
(därav lönekostnader)
Lokalkostnader
Resekostnader

Kostnader för gemensam
kontorsdrift

349 893 000

(323 785 000)

44 707 000

5 008 000

4 661 000

Summa

404 269 000

Föredraganden

+ 67 313 000

(+ 62 300 000)

+ 1 989 000

+ 1 860 000

+ 432 000

+ 71 594 000

Riksåklagaren

För budgetperioden 1991/92-1993/94 begär riksåklagaren, som anser det
omöjligt att tillämpa något generellt besparingskrav på anslaget, att
ytterligare medel tillförs enligt följande.

1. Medel för en utökad antagning av åklagaraspiranter (ytterligare 28
aspiranter under treårsperioden) och inrättande av två statsåklagartjänster,
en i Stockholm och en i Västerås.

2. Medel för att genomföra en kraftfull ADB-satsning.

3. Medel för att genomföra en ny utbildningsplan.

Föredragandens överväganden

Arbetsläget vid åklagarmyndigheterna är ansträngt och någon lättnad i
arbetsbördan är knappast att förvänta under treårsperioden. För att de
samlade resurserna, i avbidan på resultatet av det arbete som bedrivs av
åklagarutredningen -90, skall utnyttjas på bästa sätt bör under treårs-
perioden en i förhållande till nuläget aktivare förundersökningsledning
eftersträvas. Detta i förening med särskilda insatser för metodutveckling
bör kunna leda till en ytterligare effektivisering av verksamheten. Men
jag ser det samtidigt som nödvändigt med ett förbättrat ADB-stöd, ett
visst personaltillskott och ökade utbildningsinsatser under perioden.

Jag delar riksåklagarens uppfattning att något allmänt besparingskrav
inte kan komma i fråga under budgetperioden. I stället bör en förstärk-
ning ske av anslaget med drygt 7,6 milj. kr. för de ändamål jag nyss
angav. I samråd med chefen för civildepartementet har medel för

investering i ADB-utrustning beräknats under trettonde huvudtitelns anslag
Anskaffning av ADB-utrustning. Med hänsyn till att tillskottet för ADB
i huvudsak utgör ersättning för avgifter till statskontoret medger ADB-
satsningen en betydligt större investeringsvolym än vad beloppet antyder.

Mot bakgrund av det ansträngda arbetsläget vid åklagarmyndigheterna
och med hänsyn till att arbetsbördan inte kan förväntas lätta under
överskådlig tid avser jag att hålla mig noga underrättad om utvecklingen
och kommer att vid behov ompröva resurstilldelningen under treårs-
perioden.

Under den treåriga budgetperioden förordar jag att anslaget uppgår till
följande.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Budgetåret 1991/92 Budgetåret 1992/93 Budgetåret 1993/94

475 863 000 kr. 474 963 000 kr.

474 963 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Åklagarmyndigheterna för budgetåret 1991/92 anvisa ett
ramanslag på 475 863 000 kr.

D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Pågående reformarbete

Som jag nämnde i inledningen (avsnitt 2.1) arbetar för närvarande en
parlamentariskt sammansatt kommitté, domstolsutredningen, med en
översyn av domstolarnas uppgifter, arbetssätt och organisation.

Redan i direktiven för domstolsutredningen (dir. 1989:56) uttalade jag
(s. 6 ff) att domstolarna framför allt under senare år har utsatts för stora
påfrestningar. Ett väsentligt skäl är den allt större arbetsbelastningen.
Målen och ärendena har blivit fler och mera komplicerade. Från en
situation där man i allmänhet haft goda möjligheter att lägga ned
erforderlig tid och omsorg på varje arbetsuppgift har man, trots ett
fortlöpande rationaliseringsarbete, på sina håll hamnat i en situation som
med fog kan beskrivas som besvärlig.

Det står av flera skäl klart att det krävs andra åtgärder än tillskott av
resurser för att svårigheterna skall kunna undanröjas. Mot den bakgrun-
den är det en av domstolsutredningens huvuduppgifter att se till att
domstolarna i princip tilldelas enbart sådana arbetsuppgifter som verkligen
kräver domstolsprövning. Med andra ord bör verksamheten i domstolarna
renodlas. I linje med det är det en annan uppgift för kommittén att se till
att måltypema är ändamålsenligt fördelade mellan olika domstols-
kategorier. Kommittén ser också över instansordningen i skilda hänseen-
den. Vägledande här är att tyngdpunkten skall ligga i första instans.
Också förfarandereglerna och domstolsorganisationen ses över av
kommittén.

Det är således ett omfattande arbete som domstolsutredningen håller
på med. Enligt min uppfattning finns det anledning att ha stora förvänt-
ningar på resultatet av kommitténs arbete, som kommer att bilda
utgångspunkten för inriktningen av domstolsväsendet inom överskådlig
tid.

Vid sidan om domstolsutredningen pågår även annat reformarbete som
direkt berör verksamheten i domstolarna. Ett exempel är den reform av
rättskipningen på socialförsäkringsområdet som jag tog upp redan i 1990
års budgetproposition. Som jag kommer att redovisa närmare i det följande
avser jag att inom kort föreslå regeringen att gå vidare med en reform på
detta område som har samma inriktning men som är utformad på ett något
annat sätt än den som beskrevs i förra budgetpropositionen.

När det gäller delegering av arbetsuppgifter från domare till annan
personal går reformarbetet vidare. Sålunda genomfördes under år 1990
några författningsändringar med det syftet. För närvarande bereds inom
departementet ett par förslag som tar sikte på delegering inom vissa ytter-
ligare områden.

Lokala försök med nya och effektivare arbetsformer har initierats på
sina håll, bl.a. i Göteborgs tingsrätt och i hovrätten över Skåne och
Blekinge. I fråga om Stockholms tingsrätt har statskontoret på regeringens
uppdrag nyligen gjort en organisationsöversyn som tar sikte bl.a. på

antalet brottmålsavdelningar. Utredningen berör också åklagarmyndigheten
i Stockholm.

På samma sätt som inom statsförvaltningen i övrigt får myndighets-
chefens roll allt större betydelse inom domstolsväsendet. I oktober 1990
samlade justitiedepartementet landets samtliga domstolschefer till över-
läggningar rörande ledningen av domstolsarbetet. Några av de frågor
som ställdes i blickpunkten var verksamhetsplanering och resul-
tatuppföljning inom domstolsväsendet samt domstolschefens roll för
reformarbete, personalförsörjning och personalutbildning. De anföranden
som hölls vid överläggningen kommer att sammanställas för att därefter
kunna komma till användning vid chefsutvecklingen på olika nivåer
inom domstolsväsendet.

Ett annat ämne som övervägs inom departementet - och som har
anknytning till frågan om ledningsfunktionerna - är hur de administrativa
beslutsbefogenheterna i domstolarna bör utformas, övervägandena går
i riktning mot en klarare markering av domstolschefens ställning och
ansvar.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Rättskipningen i socialförsäkringsmål

Bakgrund

I samband med att justitiedepartementet tog över ansvaret för för-
säkringsdomstolama från socialdepartementet anförde dåvarande justitie-
ministern i sin anmälan till 1988 års budgetproposition att det fanns
anledning att överväga frågor om försäkringsdomstolamas arbetsformer,
organisation, m.m. (prop. 1987/88:100 bil. 4 s. 79). Bakgrunden var att
försäkringsdomstolama i en särskild rapport till regeringen inför anslags-
framställningen för budgetåren 1988/89-1990/91 hade framhållit att det i
organisationen fanns betydande svårigheter, främst när det gällde att
rekrytera och behålla domare och föredragande.

Domstolsverket fick därför i uppdrag att analysera förutsättningarna för
att på sikt samordna försäkringsrätterna med de allmänna förvaltnings-
domstolarna och därvid belysa de konsekvenser av skilda slag som följer
med olika lösningar. Vid riksdagsbehandlingen av 1988 års budgetproposi-
tion uttalade justitieutskottet med anledning av en motion i ämnet att
domstolsverket inom ramen för sitt uppdrag också borde överväga
försäkringsöverdomstolens ställning (JuU 1987/88:29 s. 14).

Domstolsverket redovisade sitt uppdrag i rapporten (DV Rapport 1988:5)
Försäkringsdomstolar och allmänna förvaltningsdomstolar. I rapporten
förordade domstolsverket att försäkringsrätterna borde samordnas med de
allmänna förvaltningsdomstolarna genom en integrering av försäkrings-
rätterna med fem länsrätter.

Försäkringsdomstolamas ställning berördes också i justitiedepartementets
promemoria (Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden - en idéskiss. En tanke
i den promemorian var att länsrätterna kunde avvaras, och att socialför-
säkringsmålen borde föras över till kammarrätterna.

1990 års budgetproposition

Frågan om att samordna försäkringsrätterna med de allmänna förvalt-
ningsdomstolarna togs därefter upp i 1990 års budgetproposition (prop.
1989/90:100 bil. 4 s. 55 ff). I propositionen förordade regeringen vissa
riktlinjer för en reform. Enligt dessa skulle i ett första skede de tre försäk-
ringsrätterna integreras med kammarrätterna i Stockholm, Sundsvall och
Jönköping, och försäkringsöverdomstolen skulle behållas som högsta
instans inom socialförsäkringsområdet. Reformen skulle genomföras den
1 juli 1991. I riktlinjerna angavs också att det på längre sikt var lämpligt
att närmare studera resultatet av integreringen. Från vunna erfarenheter
skulle man överväga frågor om bl.a. kammarrätternas antal, lokalisering
och domkretsar samt försäkringsöverdomstolens ställning och systemet
med ändringsdispens och lekmannamedverkan i den högsta instansen för
socialförsäkringsmål. Avslutningsvis angavs att det inte var uteslutet att
man sedan erfarenhet av socialförsäkringsdömandet spritt sig i förvalt-
ningsdomarkåren kunde ta upp frågan om en länsrättsprövning i socialför-
säkringsmålen. Riksdagen godkände riktlinjerna (JuU24, rskr. 192).

Regeringen uppdrog därefter åt domstolsverket att i nära samverkan med
de berörda domstolarna utreda främst de organisatoriska frågor som den
föreslagna integreringen av försäkringsrätterna med kammarrätterna
föranledde.

Domstolsverket redovisade en första del av sitt uppdrag i rapporten (DV
Rapport 1990:2) Redovisning av regeringsuppdrag inför samordningen av
försäkringsrätterna med kammarrätterna; delrapport. Domstolsverkets
förslag har styrts av riktlinjerna i principbeslutet och har alltså sin
utgångspunkt i att försäkringsrätterna skall integreras med enbart kammar-
rätterna. Rapporten remissbehandlades.

Flertalet remissinstanser avstod från att på nytt yttra sig i integrerings-
frågan. Men det fanns också de som uttryckligen förklarade att stats-
makterna borde ompröva beslutet om en integrering med enbart kammar-
rätterna. Dessa remissinstanser förordade genomgående att samordningen
i stället bör ske med länsrätt som första domstolsinstans. Ett stort antal
remissinstanser uttryckte oro för förslagets effekter på den framtida
domarutbildningen.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Inriktningen av en reform

Utgångspunkten för övervägandena i 1990 års budgetproposition var att
en kraftigt ökad måltillströmmning föranledde allt längre handläggnings-
tider i försäkringsrätterna. Samtidigt hade dessa domstolar svårigheter att
möta det ökande målantalet genom nyanställningar av jurister.

Försäkringsrätternas situation är alltjämt lika besvärlig. Det är därför
angeläget att en reform i syfte att minska balanserna och förbättra
rekryteringen kommer till stånd så snart som möjligt. Efter det att 1990
års budgetproposition lades fram har det tillkommit en del omständigheter
som gör att det enligt min mening finns skäl att på nytt ta upp frågan om
hur en reform bör vara utformad.

Inom justitiedepartementet har därför utarbetats en promemoria (Ds
1990:80) Rättskipningen i socialförsäkringsmäl. Instansordning och orga-
nisation. I promemorian redogörs närmare för hur en reform på området
lämpligen skall vara utformad och hur den bör genomföras. Promemorian
har remissbehandlats, och som ett ytterligare led i beredningen av ärendet
fick remissinstanserna tillfälle att muntligen framföra sina synpunkter vid
ett sammanträde som departementet anordnade i november 1990.

Med utgångspunkt i promemorian och remissbehandlingen av den har
jag för min del kommit till slutsatsen att en integration av försäkringsdom-
stolsorganisationen med de allmänna förvaltningsdomstolarna redan från
början bör ta sikte på en mera fullständig samordning med dessa dom-
stolar. Länsrätt bör således bli första domstolsinstans och kammarrätt
andra. Däremot finns det inte skäl att nu ändra på försäkringsöver-
domstolens ställning som högsta instans i socialförsäkringsmäl. Försäk-
ringsrätterna samordnas administrativt med kammarrätterna och behålls
under en övergångstid för att avgöra mål som överklagats enligt
hittillsvarande ordning.

De huvudsakliga skälen för mitt ställningstagande är följande.

För det första har arbetsläget vid försäkringsrätterna försämrats ytter-
ligare. Balansen av oavgjorda mål har sålunda sedan den 1 januari 1990
ökat från 10 800 mål till 13 300 mål den 1 december 1990. Mot denna
bakgrund framstår det som än mer angeläget med en reform som redan
på kort sikt minskar balanserna och som erbjuder ett också på lång sikt
hållbart system för rättskipningen i socialförsäkringsmäl.

Med hänsyn till den osäkerhet som råder när det gäller innehållet i den
materiella lagstiftningen på socialförsäkringsområdet finns det vidare
anledning att se till att rättskipningen är organiserad så att det finns ett
utrymme och en flexibilitet som på bästa sätt kan möta de förändringar
som kan komma. Även detta gör att man enligt min mening bör söka
delvis andra vägar än de som utstakades i förra årets budgetproposition.

För en ordning med länsrätterna som första domstolsinstans för
socialförsäkringsmäl talar vidare domstolsstrukturella skäl. Att göra en
redan - i förhållande till länsrätterna - stor kammarrättsorg anis ation än
större framstår som betänkligt, inte minst mot bakgrund av de förändring-
ar som kan komma att ske i fråga om det materiella innehållet i social-
försäkringsreglema. Om försäkringsrätterna släs samman med enbart
kammarrätterna, skulle ännu fler mäl än för närvarande prövas av
kammarrätterna som första instans. Antalet domare i kammarrätterna
skulle bli ungefär dubbelt sä stort som i länsrätterna. En sådan
koncentration av dömande verksamhet och resurser till kammarrätterna -
som skall vara överprövningsinstanser - måste anses rimma mindre väl
med den övergripande målsättningen att tyngdpunkten i dömandet bör
ligga så längt ned i en domstolshierarki som möjligt. Denna målsättning
har också kommit till direkt uttryck i domstolsutredningens direktiv.

För en prövning i länsrätterna som första instans talar vidare att möjlig-
heterna till en snabb handläggning - bland annat med hänsyn till de för
länsrätt gällande domförhetsreglema - torde vara större än om integre-
ringen skulle ske enbart i kammarrätterna. I kammarrätterna skulle
socialförsäkringsmålen i större utsträckning riskera att få stå tillbaka för

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

andra förtursmål. Också möjligheterna till muntlig handläggning torde -
av samma skäl - vara större i länsrätterna än i kammarrätterna. Med en
handläggning av socialförsäkringsmålen i länsrätterna som första instans
förs också dömandet och domstolarna närmare dem som berörs av verk-
samheten.

En sammanslagning av försäkringsrätterna med kammarrätterna skulle
också försvåra genomförandet inom de allmänna förvaltningsdomstolarna
av den reformerade domarbanan. En sådan sammanslagning medför att
det uppkommer en obalans mellan antalet fiskaler i kammarrätterna och
antalet platser för underrättstjänstgöring i länsrätterna. Detta innebär i sin
tur att det i praktiken blir omöjligt att leva upp till de riktlinjer när det
gäller tidsperioder för domarutbildningens olika moment som den
reformerade domarbanan innehåller.

Ett förslag med den inriktning som jag nu har redovisat har lagts till
grund för en den 13 december 1990 beslutad lagrådsremiss. Lagrådet har
lämnat förslaget utan erinran. Jag avser att inom kort föreslå regeringen
att lägga fram en proposition för riksdagen. I min anslagsberäkning för
domstolsväsendet har jag tagit hänsyn till den av mig förordade reformen
av socialförsäkringsdömandet.

Treåriga budgetramar

Domstolsväsendet ingår fr.o.m. budgetåret 1989/90 i försöket med treåriga
budgetramar. Detta innebär att verksamhetens inriktning och medelstill-
delningen för domstolsväsendet i princip har lagts fast för treårsperioden,
dvs. t.o.m. budgetåret 1991/92, och att en fördjupad prövning skall ske
inför nästa treårsperiod.

Lokalförsörjningen inom domstolsväsendet

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för domstolsväsendet och rättshjälps-
nämndema (fr.o.m. den 1 januari 1991 för rättshjälpsmyndigheten).
Lokalytorna uppgår för närvarande till ca 358 000 kvadratmeter. Under
innevarande budgetår disponeras ca 280 milj. kr. för lokalkostnader.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

D 1. Domstolsverket

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

58 982 240

56 222 000

60 875 000

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna dom-
stolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, bostadsdomstolen, arrende-
och hyresnämnderna, försäkringsdomstolama, rättshjälpsmyndigheten och

de allmänna advokatbyråerna. Domstolsverket har också till uppgift att på
det allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrågor.

Chef för domstolsverket är en generaldirektör. Inom verket finns en
organisationsenhet, en ekonomienhet, en personalenhet och en juridisk
enhet. Dessutom finns ett sekretariat och en personalansvarsnämnd.

Från anslaget betalas också kostnaderna för verksamheten vid notarie-
nämnden och tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet.

1990/91

Beräknad ändring

1991/92

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Föredraganden

Personal
Summa	177
Anslag
Förvaltningskostnader (därav lönekostnader)	56 222 000 (30 405 000)	+ 4 653 000 (+ 2 885 000)
Summa	56 222 000	+ 4 653 000

Domstolsverket

Med beaktande av att det enligt 1989 års budgetproposition skall göras
årliga besparingar på anslaget för domstolsverket under budgetperioden
1989/90-1991/92 yrkar domstolsverket att anslaget för budgetåret 1991/92
räknas upp med sammanlagt 2 070 000 kr. i förhållande till föregående
budgetår, bl.a. för att bekosta genomförandet av en beredskapsövning.

Föredragandens överväganden

Jag föreslår att anslaget beräknas med utgångspunkt i det treåriga förslag
om besparingar som lades fast inför budgetåret 1989/90.

Från anslaget betalas nu kostnaderna för besvärsnämnden för rätts-
hjälpen. Besvärsnämnden upphör den 1 januari 1991 och ersätts av en
rättshjälpsnämnd, vars kostnader skall belasta anslaget F 2. Rätts-
hjälpsmyndigheten. Den nya rättshjälpsmyndigheten övertar också vissa
ekonomiadministrativa uppgifter som nu sköts av domstolsverket. Jag har
vid min beräkning av anslaget beaktat detta och minskat anslaget för
domstolsverket med 800 000 kr.

För det sista året i den treåriga budgetperioden innebär vad jag nu har
anfört att anslaget bör uppgå till 60 875 000 kr.

Domstolsverket ser för närvarande på eget initiativ och med anlitande
av extern konsulthjälp över sina arbetsuppgifter och sin organisation
inför de förändringar som kan komma att inträffa under 1990-talet. En
av utgångspunkterna för översynen är att verksamheten i framtiden skall
bedrivas inom befintlig eller ytterligare krympt resursram.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Domstolsverket för budgetåret 1991/92 anvisa ett
ramanslag på 60 875 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

D 2. Domstolarna m.m.¹

1989/90 Utgift²

1990/91 Anslag²

1991/92 Förslag

2 088 139 052

1 852 433 000

2 164 214 000

Allmänna domstolar är tingsrätterna, hovrätterna och högsta domstolen.
Tingsrätterna är allmänna underrätter. Det finns 97 tingsrätter.
Hovrätterna är överrätter i de mål som överklagas från tingsrätterna. Det
finns 6 hovrätter: Svea hovrätt (15 avdelningar, varav 13 för allmänna mål
och 2 för vatten- och fastighetsmål), Göta hovrätt (4 avdelningar),
hovrätten över Skåne och Blekinge (5 avdelningar), hovrätten för Västra
Sverige (6 avdelningar), hovrätten för Nedre Norrland (2 avdelningar) och
hovrätten för övre Norrland (2 avdelningar).

Högsta domstolen är överrätt i de mål som överklagas från hovrätterna.
Domstolen är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns tjugofyra
justitieråd. Fyra av dessa tjänstgör för närvarande i lagrådet. För högsta
domstolen finns ett särskilt kansli till vilket revisionssekreterare är knutna.

Allmänna förvaltningsdomstolar är länsrätterna, kammarrätterna och
regeringsrätten.

Länsrätterna är allmänna förvaltningsdomstolar närmast under kammar-
rätterna. Det finns 24 länsrätter.

Kammarrätterna är överrätter i de mål som överklagas från bl.a. läns-
rätterna. Det finns fyra kammarrätter: kammarrätten i Stockholm (7
avdelningar), kammarrätten i Göteborg (7 avdelningar), kammarrätten i
Sundsvall (4 avdelningar) och kammarrätten i Jönköping (4 avdelningar,
varav en extra avdelning).

Regeringsrätten är högsta allmänna förvaltningsdomstol. Regeringsrätten
är överrätt i de mål som bl.a. överklagas från kammarrätterna. Regerings-
rätten avgör mål om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut. Domstolen

'Tidigare anslaget D 2. Allmänna domstolarna m.m.

²Anslagen D 2. Allmänna domstolarna m.m., D 3. Allmänna förvaltningsdomstolarna
och D 4. Försäkringsdomstolarna.

är indelad i tre avdelningar. I domstolen finns 21 regeringsråd. Tre av
dessa tjänstgör för närvarande i lagrådet. För regeringsrätten finns ett
särskilt kansli till vilket regeringsrättssekreterare är knutna.

Försäkringsdomstolar är försäkringsrätterna och försäkringsöver-
domstolen.

Försäkringsrätterna är tre, en för Mellansverige (6 avdelningar, varav
en extra avdelning), en för Södra Sverige (5 avdelningar) och en för Norra
Sverige (2 avdelningar). Försäkringsrätterna prövar överklagade ärenden
från försäkringskassorna som gäller socialförsäkringen. Försäkringsrätten
för Mellansverige prövar dessutom vissa ärenden från riksförsäkrings-
verket.

Försäkringsöverdomstolen prövar mål som överklagas från försäkrings-
rätterna och arbetsmarknadsstyrelsen eller som styrelsen underställer
domstolens prövning. Domstolen har 11 lagfarna och 10 andra ledamöter.

Hyresnämnderna har bl.a. till uppgift att medla och vara skiljenämnd i
hyrestvister samt avgöra vissa typer av sådana tvister. Arrendenämnderna
har motsvarande uppgift i arrendetvister. Flertalet av nämnderna har två
eller tre län som verksamhetsområde. Hyresnämnderna har gemensamt
kansli med arrendenämnderna. Sådana kanslier finns på 12 orter.

Bostadsdomstolen är över- och slutinstans i de ärenden som avgörs av
hyresnämnderna.

Från anslaget betalas också kostnaderna för de kansligöromål för statens
ansvarsnämnd som fullgörs av Svea hovrätt.

1990/91

Beräknad ändring

1991/92

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Föredraganden

Personal
Summa	6 230	- 250’
Anslag
Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader	1 573 966 000 (1 412 711 000) 278 467 000	+ 235 788 000 (+ 218 905 000) + 75 993 000
Summa	1 852 433 000	+ 311 781 000

‘Beräknad förändring p.g.a. att den summariska processen överförs från de allmänna
domstolarna till kronofogdemyndigheterna.

Domstolsverket

Anslaget motsvarar de tidigare anslagen D 2.Allmänna domstolarna m.m,
D 3. Allmänna förvaltningsdomstolarna och D 4. Försäkringsdomstolama.

Enligt domstolsverket bör anslagen tillföras ytterligare 2,8 milj. kr. för
fortsatta satsningar på ADB och utbildning i de allmänna domstolarna.

Domstolsverket yrkar att anslaget för budgetåret 1991/92 - i förhållande
till vad som tidigare har anvisats - räknas upp med sammanlagt 97 milj,
kr. för ökade lönekostnader med anledning av den nya domarbanan,
upprustning av domstolarnas lokaler, andra lokalkostnader samt portokost-
nader. Också det ökade antalet körkorts- och socialförsäkringsmäl och
nytillkomna mål om psykiatrisk tvångsvård ligger till grund för dom-
stolsverkets yrkande.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Föredragandens överväganden

De allmänna domstolarna m.m.

Under de senaste åren har arbetsläget vid de allmänna domstolarna varit
pressat, framför allt beroende på en fortgående ökad tillströmning av mål
och ärenden. I synnerhet har detta gällt hovrätterna och de större
tingsrätterna.

Antalet inkomna brottmål i tingsrätterna ökade med 2,1 % under år 1989
och ökningen beräknas fortsätta, bl.a. till följd av den nya nedre straff-
ta arhetsgränsen för trafiknykterhetsbrott. Antalet inkomna tvistemål har
däremot minskat något (0,6 %) under år 1989.

För konkurser kan en fortsatt ökning förväntas. På grund av kostnads-
utvecklingen och den vikande konjunkturen är det troligt att den kraftiga
ökning som ägt rum under år 1990 kommer att fortsätta. Detsamma gäller
för mål och ärenden inom den summariska processen. När det gäller
inskrivnings- och bouppteckningsärenden är situationen alltjämt mycket
besvärlig. Vid vissa tingsrätter är väntetiderna för att få sådana ärenden
handlagda oacceptabelt långa. Detta innebär självfallet nackdelar inte bara
för enskilda personer utan också för myndigheter och kreditinrättningar.

Jag vill erinra om den reform av den summariska processen som
riksdagen beslutade våren 1990 och som enligt planerna skall träda i kraft
den 1 januari 1992 (prop. 1989/90:85, JuU31, rskr. 311). Den medför att
medel bör överföras från domstolsväsendet till exekutionsväsendet redan
under budgetåren 1991/92 och 1992/93.

Antalet mål i hovrätterna har ökat kraftigt de senaste åren. Domstols-
verket har därför på regeringens uppdrag analyserat hovrättemas mål-
utveckling och målstruktur under de senaste tio åren (DV Rapport 1990:4).
Under år 1989 ökade måltillströmningen med 4,7 % och en fortsatt ökning
kan förutses under de närmaste åren. Till följd av nuvarande målbalanser
är det under alla förhållanden klart att arbetsläget kommer att vara an-
strängt vid dessa domstolar under de närmaste åren.

I högsta domstolen har arbetsläget förbättrats under senare år och får nu
anses vara tillfredsställande. Det bör därför vara möjligt att på sikt minska
antalet justitieråd (se även prop. 1990/91:66). I högsta domstolen har skett
en kraftfull satsning på ADB-stöd som inom kort kommer att vara fullt
genomförd. Dessa förhållanden och intresset av att fördela domstols-
väsendets begränsade resurser så effektivt som möjligt gör att det bör

övervägas om det inte går att minska personalstyrkan i högsta domstolen
också i övrigt. Det kan i sammanhanget vidare nämnas att man inom
högsta domstolen överväger möjligheten att införa tidsbegränsade
förordnanden för revisionssekreterama. Det finns enligt min mening goda
skäl för en sådan ordning, som skulle ligga i linje med de nya principer
för meritvärdering och domarutbildning som infördes den 1 juli 1990
(prop. 1989/90:79, JuU25, rskr. 193).

Antalet ärenden i hyresnämnderna fortsätter att öka. Under år 1989 var
ökningen nära 16 % jämfört med år 1988. För bostadsdomstolen har
antalet inkomna mål minskat något under år 1989 medan däremot antalet
balanserade mål har ökat något.

De ökade kostnader som den förändrade domarbanan medför kan
finansieras genom resurser som har frigjorts till följd av den reform på
rättshjälpsområdet som jag nyss har nämnt.

Prop.
1990/91:100

Bilaga 4

De allmänna förvaltningsdomstolarna

Jämfört med år 1988 har antalet inkomna skattemål i länsrätterna ökat
under år 1989. Det är dock inte fråga om någon faktisk ökning av mål-
antalet. Genom den nya ordningen för överklagande som infördes fr.o.m.
1988 års taxering och som innebar att överklaganden skulle ges in till
skattemyndigheten i stället för till länsrätten uppstår rent statistiskt en
målminskning år 1988 och en målökning år 1989. I själva verket fortsätter
kurvan för inkommande skattemål att peka neråt. Minskningen beror
delvis på ändrade skatteregler men också på en ändrad inriktning av
taxeringsarbetet. De mål som fallit bort har i allmänhet varit de mindre
komplicerade. Samtidigt har nya tyngre mål tillkommit. Länsrätterna har
sålunda fått lägga ner betydande arbete på mål som har sin utgångspunkt
i avancerad skatteplanering och ekonomisk brottslighet. Under senare tid
har det bl.a. varit de s.k. skalbolagsmålen som kommit i blickpunkten.

Det genomsnittliga skattemålet hade under år 1989 en oförändrat lång
omloppstid på drygt 20 månader.

Samtidigt som skattemålen antalsmässigt har minskat har andra måltyper
ökat. Under första delen av 1980-talet kom det in i genomsnitt drygt
30 000 körkortsmål om året. Sedan år 1986 har denna måltyp ökat
successivt. År 1989 kom det in drygt 47 000 körkortsmål till länsrätterna.
Det innebär jämfört med år 1985 en ökning med 42 %. Ökningen har
fortsatt under år 1990.

Måltillströmningen till länsrätterna kan beräknas öka väsentligt på grund
av 1990 års allmänna fastighetstaxering av småhus. För den förväntade
ökade måltillströmningen har anslaget temporärt förstärkts (prop.
1989/90:100 bil. 4 s. 79).

Den nya taxeringslagen (1990:324) skall tillämpas första gången vid
1991 års taxering. Lagen innebär omfattande förändringar och förenklingar
i taxeringsförfarandet. Det nya taxeringsförfarandet torde på sikt leda till
att antalet skattemål i länsrätterna minskar ytterligare men får endast
begränsat genomslag för länsrätternas verksamhet budgetåret 1991/92.

Regeringen har nyligen föreslagit att mål om psykiatrisk tvångsvård

fr.o.m. den 1 januari 1992 skall handläggas i de allmänna förvaltnings-
domstolarna, med länsrätten som första instans (prop. 1990/91:58). De nya
målen kommer att innebära att arbetsbelastningen för länsrätterna ökar.

I departementspromemorian (Ds 1990:80) om rättskipningen i social-
försäkringsmål föreslås som jag har nämnt tidigare att handläggningen av
socialförsäkringsmålen, som nu sker i försäkringsrätterna, skall föras över
till de allmänna förvaltningsdomstolarna, med länsrätten som första,
kammarrätten som andra och försäkringsöverdomstolen som sista
domstolsinstans. Förslaget påverkar måltillströmningen och arbetsbe-
lastningen i samtliga instanser. När förslaget är helt genomfört kommer
det att medföra minskade kostnader för handläggningen av socialförsäk-
ringsmål.

Arbetssituationen i kammarrätterna är fortfarande besvärlig. Antalet
inkomna mål minskade visserligen något under år 1989, men för år 1990
kan en ökning förväntas. Antalet inkomna mål till kammarrätterna hade
t.o.m. oktober 1990 ökat med drygt 10 % jämfört med motsvarande period
året dessförinnan. Kammarrätten i Jönköping har ett särskilt besvärligt
arbetsläge. Regeringen beslutade därför i november 1989 att inrätta en
extra avdelning där under tiden den 1 januari - den 30 juni 1990.
Regeringen har därefter förlängt det beslutet att gälla också under
budgetåret 1990/91.

Arbetssituationen i regeringsrätten är i stort sett tillfredsställande.
Antalet inkomna mål minskade något under år 1989. Vad jag nyss har
anfört om möjligheterna att på sikt minska antalet ledamöter och annan
personal i högsta domstolen och att införa tidsbegränsade förordnanden för
revisionssekreterare gäller också för regeringsrätten.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Försäkringsdomstolarna

Måltillströmningen till försäkringsrätterna har ökat också under år 1989.
År 1987 kom det in 5 200 mål, år 1988 7 800 mål och år 1989 9 500 mål.
Detta innebär en ökning med 84 % under treårsperioden, ökningen fort-
sätter.

Av målökningen kan drygt 2 500 mål hänföras till den lagändring som
trädde i kraft den 1 januari 1988 och som innebär att socialförsäk-
ringsnämndema inte längre behöver ompröva sina beslut innan över-
klagande sker till försäkringsrätterna (prop. 1985/86:73, SfU12, rskr. 142).
Nya regler om bilstöd till handikappade har medfört en målökning med
ytterligare 1 000 mål.

Försäkringsöverdomstolen har också fått ett ökat antal mål de senaste
åren, främst beroende på en ökad benägenhet att överklaga försäk-
ringsrätternas avgöranden.

På grund av det besvärliga arbetsläget har anslaget förstärkts för
innevarande budgetår (prop. 1989/90:100 bil. 4 s.82). Jag avser att noga
följa den fortsatta utvecklingen. Ett genomförande av mitt förslag om en
ny ordning för dömandet i socialförsäkringsmäl måste ske smidigt så att
de redan långa väntetiderna för de försäkrade inte förlängs ytterligare.

Medelstilldelning

överflyttningen av den summariska processen från tingsrätterna till
kronofogdemyndigheterna bör föranleda att medelstilldelningen för
budgetåret 1991/92 minskar med 9 milj.kr. Vid denna beräkning har jag
beaktat behovet av utbildningsinsatser för den personal som får nya arbets-
uppgifter vid tingsrätterna.

De allmänna förvaltningsdomstolarna kommer under budgetåret att
tillföras nya mål. För detta beräknas 13 milj. kr.

Genom avvecklingen av rättshjälpsnämndema frigörs ca 3,2 milj, kr.,
som bör tillföras anslaget för att genomföra den nya domarbanan.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört och med utgångspunkt från
anslagen för budgetåret 1990/91 bör det nya anslaget för domstolarna
m.m. uppgå till 2 164 214 000 kr. för budgetåret 1991/92

Vid min beräkning av anslaget har jag också beaktat att postverket
fr.o.m. den 1 juli 1991 kommer att höja avgiften för särskild postdel-
givning. Jag har därför tillfört anslaget 3,5 milj. kr. Jag har vidare tagit
hänsyn till de beräkningar som domstolsverket har gjort av lokalkostna-
der.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Domstolarna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett ram
anslag på 2 164 214 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

D 3. Utrustning till domstolar m.m.

1989/90 Utgift 22 245 394 Reservation 890 164

1990/91 Anslag 33 000 000

1991/92 Förslag 29 000 000

Från anslaget betalas kostnader för inköp av utrustning och inventarier för
myndigheterna inom domstolsverkets förvaltningsområde (med undantag
av de allmänna advokatbyråerna) och konsultkostnader i samband med
sådana inköp samt kostnader för flyttning.

Domstolsverket

Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till drygt
44 milj, kr., varav knappt 7 milj. kr. avser inredning m.m. i anledning av
den utbyggnad av kammarrätterna som skulle bli följden av principbeslutet
våren 1990 om försäkringsrätternas integration med enbart kammarrätter-
na.

'Tidigare anslaget D 5. Utrustning till domstolar m.m.

5 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Föredragandens överväganden

Jag har tidigare (prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 83) beräknat det totala
medelsbehovet för inredning m.m. i anledning av ombyggnaden av Stock-
holms rådhus till 23 milj, kr., varav sammanlagt 13,6 milj. kr. anvisats för
budgetåren 1989/90 och 1990/91 och 9,4 milj. kr. beräknats för budgetåret
1991/92. Med beaktande av detta och med hänsyn till att en något
annorlunda lösning nu övervägs för försäkringsrätternas samordning med
de allmänna förvaltningsdomstolarna beräknar jag det totala anslags-
behovet för budgetåret 1991/92 till 29 000 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utrustning till domstolar m.m. för budgetåret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 29 000 000 kr.

E. KRIMINALVÅRDEN

Lokalförsörjningen inom kriminalvården m.m.

Byggnadsstyrelsen är lokalhållare för häktena och kriminalvårdsanstaltema
samt för kriminalvårdsstyrelsen, regionmyndighetema och frivårds-
organisationen. Lokalbeståndet uppgår till ca 531 000 m². Under
innevarande budgetår disponeras ca 162 milj. kr. för lokalkostnader.

Lokalhållningsansvaret för kriminalvårdens anstalter överfördes från
kriminalvårdsstyrelsen till byggnadsstyrelsen den 1 juli 1988. Kriminal-
vårdsstyrelsen svarar även i fortsättningen för drift och löpande underhåll
av anstalterna. Ett förslag till ansvarsfördelning i dessa frågor, som
utarbetats av byggnadsstyrelsen och kriminalvårdsstyrelsen, har godkänts
av regeringen i oktober 1990.

Medel för investeringar i byggnader för kriminalvården beräknas under
sjunde huvudtiteln, avsnittet Investeringar m.m.

I gällande investeringsplan för kriminalvården har kostnadsramar om
334,5 milj. kr. beräknats för pågående och redan beslutade objekt.

Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat en lokalförsörjningsplan för
anstalts- och häktesorganisationen.

I planen ingår större om- och tillbyggnader vid kriminalvårdsanstaltema
Mäshult (verkstad), Roxtuna (bl.a. säkerhetshöjande åtgärder), Härnösand
(renovering av bostadavdelningar) och Skogome (sjuk- och psykiatriska
vårdplatser, ytterligare bostadsrum, kök, matsal och centralvakt). Vidare
planeras ombyggnadsåtgärder vid kriminalvårdsanstaltema Djupvik, Hall,
Kalmar och Vångdalen.

Kriminalvårdsstyrelsen har framhållit att det är angeläget att ställning
skyndsamt tas till frågan om fortsatt användning av vissa äldre anstalter
såsom Falun, Haparanda, Hudiksvall, Karlskrona, Torhult, Visby/Lärbro
och Västerås.

Kriminalvårdsstyrelsen har redovisat behovet av nya häkten i Huddinge,
Örebro, Uddevalla och Halmstad. En om- och tillbyggnad föreslås vid
häktet i Stockholm.

För projekt med kostnadsramar upp till 10 milj. kr. yrkar kriminal-
vårdsstyrelsen 35 milj. kr. för nästa budgetår.

Byggnadsstyrelsen har i sin lokalförsörjningsplan, med hänsyn till
tillgängligt investeringsutrymme, redovisat en lägre nivå för plane-
ringsperioden.

I budgetpropositionen 1990 anmälde jag att en samlad bedömning borde
göras av hur det framtida anstaltsbyggandet skall ske och att frågan borde
behandlas av en arbetsgrupp inom regeringskansliet i samarbete med
kriminalvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen. En sådan arbetsgrupp har
nu bildats och påbörjat sitt arbete.

I samma budgetproposition uttalade jag att kriminalvårdsanstalten
Härianda tills vidare borde behållas. Skälet härtill var främst behovet av
anstaltsplatser för det ökande antalet intagna med långa strafftider. Enligt
ett förslag som diskuterats i arbetsgruppen bör kriminalvårdsanstalten
Härianda kunna läggas ned utan att platsantalet i anstaltsorganisationen
förändras. Genom den planerade ombyggnaden av kriminalvårdsanstalten

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Skogome skulle nämligen den anstalten tillföras ytterligare ett 25-tal
platser samt en sjuk- och psykiatrisk vårdavdelning. Häriandas
psykiatriska avdelning kan då föras över till Skogome. Vidare planeras
paviljonger med vardera 20 - 25 platser vid tre av de nya anstalterna i den
slutna lokalanstaltsorganisationen. Jag avser att föreslå regeringen att
kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag att närmare utreda och lämna förslag
till lokalisering och utformning av dessa paviljonger. De bör dock kunna
utnyttjas för det svårhanterliga lokalanstaltsklientel som i dag ofta måste
placeras i sluten riksanstalt. Härigenom skulle slutna riksanstaltsplatser
kunna frigöras och användas för intagna med långa straff.

Byggstart för den beslutade lokalanstalten i Vänersborg beräknas kunna
ske under budgetåret 1991/92.

Ett nytt häkte tas i bruk i Karlskrona under våren 1992. Regeringen har
i november 1990 beslutat att ett nytt häkte skall uppföras i Malmö med
planerad byggstart under innevarande budgetår.

För byggnadsobjekt inom anstalts- och häktesorganisationen med
kostnadsramar om högst 10 milj. kr. har jag för budgetåret 1991/92
beräknat 30 milj. kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om lokalförsörjningen inom
kriminalvården m.m.

Styrning av ekonomi och resursutnyttjande

Som framgått av vad jag tidigare har sagt får kriminalvårdsverket en ny
organisation fr.o.m. den 1 januari 1991. Ansvar och befogenheter, bl.a.
för den klientinriktade verksamheten, förs ut till de nya region-
myndigheterna och till de lokala myndigheterna. Som ett led i för-
nyelsearbetet inom kriminalvårdsverket har även systemet med ettåriga
s.k. rambudgetar för förvaltningskostnader prövats inom frivården och
vid vissa andra myndigheter. Erfarenheterna av försöksverksamheten är
goda. Avsikten är att kriminalvårdsstyrelsen skall införa rambudgetar vid
samtliga myndigheter inom kriminalvårdsverket fr.o.m. den 1 juli 1991.

Enligt min mening är det angeläget att åstadkomma en mer effektiv
styrning och uppföljning av ekonomi och resursutnyttjande inom
kriminalvården. Jag anser att det planerade systemet med rambudgetar
bör skapa goda förutsättningar för detta genom att budgetplanering och
budgetansvar i ökad utsträckning decentraliseras till regionala och lokala
myndigheter. Strävan bör vara att utveckla former för budgeteringen som
tar hänsyn till prestationsmått, bl.a. beträffande beläggningen, och som
ger de regionala och lokala myndighetschefema incitament att fördela och
omfördela resurserna på ett kostnadseffektivt sätt inom tilldelade
ekonomiska ramar. Förberedelser inför övergången till den nya ordningen,
liksom till den treåriga budgetprocessen, pågår vid styrelsen. Riks-

revisionsverket kommer på kriminalvårdsstyrelsens begäran att ställa vissa
resurser till förfogande för utbildning och konsultation.

Systemet med rambudgetar förutsätter emellertid att de resurser som
ställs till en myndighets förfogande är väl avpassade för den verksamhet
som skall genomföras. I 1990 års budgetproposition (bil. 4, s. 99)
konstaterade jag att den ökade beläggningen vid anstalter och häkten samt
svårigheter att rekrytera personal och ökad sjukfrånvaro, hade medfört en
kraftig överbelastning av lönemedlen under anslaget E 2. Kriminal-
vårdsanstaltema. Lönekostnadsposten räknades i budgetpropositionen upp
med 46 milj. kr. För budgetåret 1989/90 har posten överskridits med 111
milj. kr. Jag bedömer, i likhet med kriminalvårdsstyrelsen, att anslaget
behöver förstärkas med ytterligare 53 milj. kr. i lönemedel. Härigenom
skapas förutsättningar för att införa rambudgetar inom kriminalvårds-
verket, vilket i sin tur ställer krav på en effektiv styrning, uppföljning och
kostnadskontroll när det nya systemet införs.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Rationaliseringskrav

Enligt min mening bör kriminalvårdsverket nu ställas inför krav på
rationaliseringar i syfte att minska kostnaderna i framtiden. Rationali-
seringen för budgetåret 1991/92 bör uppgå till drygt 31 milj. kr. Av det
frigjorda resursutrymmet bör omkring 2/3 återföras till kriminalvården
för effektivitetsfrämjande åtgärder. Jag förordar att hela besparingen görs
under anslagen E 1. Kriminalvårdsstyrelsen (gällande huvudförslag) och
E 2. Kriminalvårdsanstaltema. Besparingen under E 2-anslaget uppgår
till närmare 30 milj. kr. och bör i huvudsak tas ut genom att personal-
tätheten minskas inom anstalts- och häktesorganisationen.

Jag kommer inom kort att föreslå regeringen att kriminalvårdsstyrelsen
får i uppdrag att vidta de förberedande åtgärder som krävs för att
rationaliseringar skall kunna genomföras under budgetåret 1991/92.
Kriminalvårdsverket tillhör den grupp av myndigheter som skall lämna
en fördjupad anslagsframställning för perioden 1993/94 - 1995/96.
Regeringsuppdraget bör även omfatta krav på rationaliseringar under
budgetåret 1992/93 samt den period som omfattas av treårscykeln.
Rationaliseringen bör årligen uppgå till minst 1,5 %. Av de medel som
frigörs skall 2/3 kunna användas i den egna verksamheten för att höja
kvalitet eller minska kostnader i framtiden.

De resurser som frigörs genom rationaliseringen under det nu aktuella
budgetåret bör enligt min mening användas för att finansiera strategiska
insatser i det förnyelsearbete som pågår inom kriminalvården, bl.a.
metodutveckling och personalutbildning. Jag förordar att anslagen E 2,
E 3, E 5 och E 6 tillförs sammanlagt närmare 20 milj. kr. Jag redogör
närmare för hur medlen bör användas under resp, anslag.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen bereder riksdagen tillfälle

att ta del av vad jag har anfört om styrning av ekonomi och
resursutnyttjande samt rationaliseringskrav inom kriminalvården.

E 1. Kriminalvårdsstyrelsen

1989/90 Utgift 100 512 250

1990/91 Anslag 105 766 000

1991/92 Förslag 109 286 000

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för kriminalvår-
den. Styrelsen är chefsmyndighet för regionmyndighetema, kriminal-
vårdsanstaltema, häktena och frivårdsmyndighetema. I administrativt
hänseende är styrelsen huvudman för kriminalvårdsnämnden och över-
vakningsnämndema.

Kriminalvårdsstyrelsen leds av en generaldirektör. Vid kriminalvårds-
styrelsen finns också en styrelse. Inom kriminalvårdsstyrelsen finns ett
planeringssekretariat och fem enheter. Styrelsen bestämmer vilka uppgifter
som enheterna skall ha.

Från anslaget betalas kostnaderna för kriminalvårdsnämndens verk-
samhet.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

Personal

Summa	331,5
Anslag
Förvaltningskostnader (därav lönekostnader) Lokalkostnader	93 901 000 (68 030 000) 11 865 000	+ 3 669 000 (+ 3 228 000) - 149 000
Summa	105 766 000	+ 3 520 000

‘Genom omorganisationen minskas antalet tjänster under budgetåret 1991/92 till
omkring 230.

Kriminalvårdsstyrelsen

1. Anslag budgetåret 1991/92 101 712 000 kr.

2. Pris- och löneomräkning m.m. (- 4 054 000 kr.).

3. För insatser mot aids har har under anslaget anvisats 14 milj. kr. för
innevarande budgetår. Styrelsen yrkar ett oförändrat belopp för budgetåret
1991/92.

Föredragandens överväganden

Kriminalvårdsstyrelsens organisation

Kriminalvårdsverket får fr.o.m. den 1 januari 1991 en ny organisation.
De förändrade arbetsuppgifterna medför, som jag i det föregående
redogjort för, att behovet av personal vid kriminalvårdsstyrelsen minskar.
Antalet tjänster vid styrelsen kommer att minskas till omkring 230 till
den 1 juli 1991. Redan den 1 januari 1991 minskas organisationen med
31,5 tjänster i samband med att de nya regionmyndighetema tillförs
motsvarande antal tjänster (jfr. under anslaget E 2).

Medelsbehovet har beräknats med utgångspunkt i en planenlig real
minskning av utgifterna för budgetåret 1991/92 enligt det treåriga
huvudförslag som lades fast inför budgetåret 1990/91.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Insatser mot aids

Sedan budgetåret 1986/87 har särskilda medel anvisats för bekämpningen
av aids, bl.a. för åtgärder inom kriminalvården för att begränsa smitt-
spridningen bland narkotikamissbrukare. Medlen disponerades av social-
departementet t.o.m. budgetåret 1989/90. Fr.o.m. innevarande budgetår
har 14 milj. kr. för insatser inom kriminalvården beräknats under
anslaget E 1. Kriminalvårdsstyrelsen. Särskilda medel för att bl.a. förbättra
samarbetet mellan socialtjänst och kriminalvård har från samma tidpunkt
tilldelats socialstyrelsen. För att insatserna inom kriminalvården skall bli
så effektiva som möjligt utformas dessa i samarbete med socialstyrelsen.

Liksom tidigare år har den uppsökande verksamheten för att få kontakt
med narkotikamissbrukare som befinner sig på häktena i de tre storstads-
områdena prioriterats. Syftet är att försöka motivera dem för HIV-test
och någon form av behandling mot missbruket. Arbetet sker i samarbete
med socialtjänsten, narkomanvården, behandlingshem m.fl. Vidare har 13
halvtidstjänster för översköterskor tillfälligt utökats till heltidstjänster.

Vid de riksanstalter och lokalanstalter som har en hög andel narkotika-
missbrukare har inrättats extra tjänster för s.k. motivatörer. För att
förbättra samarbetet mellan frivården och främst den kommunala narko-
manvården har vidare ett antal extra tjänster för metodutvecklare inrättats.

Även för budgetåret 1991/92 har jag beräknat 14 milj. kr. för fortsatta
insatser mot aids inom kriminalvården. Insatserna kommer att ha samma
inriktning som under innevarande budgetår.

Jag beräknar anslaget till 109 286 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 109 286 000 kr.

E 2. Kriminalvårdsanstaltema

1989/90 Utgift 2 302 964 961

1990/91 Anslag 2 021 182 000

1991/92 Förslag 2 479 803 000

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Den 1 oktober 1990 fanns inom kriminalvården 19 riksanstalter med 1 388
slutna och 513 öppna platser, 61 lokalanstalter med 1 352 slutna och
1 085 öppna platser samt 28 häkten med 1 310 platser. Riksanstaltema,
lokalanstaltema, häktena och frivårdsdistrikten (tidigare skyddskon-
sulentdistrikten) är fr.o.m. den 1 januari 1991 organiserade i sju regioner.
I ledningen för varje regionmyndighet finns en kriminalvårdsdirektör.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

Personal
Styresmän m.fl.	372		+ 1
Läkare, psykologer	26		-
Sjukvårdspersonal	95		+ 0,5
Tillsynspersonal	3 238		+ 21
Personal i arbetsdrift	587,5		+ 1
Kontorspersonal	294,5		+ 1
Maskinpersonal	72		-
Förråds- och ekonomipersonal	395		+ 2
Summa	5 080		+ 26,5'
Anslag
Förvaltningskostnader	1 453 226 000	+ 207 033 000
(därav lönekostnader)	(1 365 255 000)	(+ 199 487 000)
Lokalkostnader	123 000 000	+178 620 000
Gemensamma funktioner i
kvarteret Kronoberg	8 164 000	+	758 000
Vårdkostnader	259 700 000	+	21 100 000
Arbets- och studieer-
sättningar	58 457 000	+	4 717 000
Råvaror m.fl. utgifter
för sysselsättning av
de intagna	115 057 000	+	7 425 000
Utbildning av intagna	-	4-	38 662 000
Diverse utgifter	3 578 000	+	306 000
Summa	2 021 182 000	+ 458 621 000

'Avser tjänster för häktet i Karlskrona. Genom den rationalisering som föreslås
kommer ett antal tjänster, som inte nu kan redovisas, att dras in.

Intäkter inom arbetsdriften redovisas på statsbudgetens inkomstsida under För-
säljningsinkomster. Inkomster vid kriminalvården.

Kriminalvårdsstyrelsen

1. Anslag budgetåret 1991/92 2 279 814 000 kr.

2. Pris- och löneomräkning m.m. 185 033 000 kr.

3. Ett nytt häkte i Karlskrona med 20 platser kommer att tas i bruk
under våren 1992. Medel beräknas för 26,5 tjänster (+ 2 162 000 kr.).

4. Under senare år har under högbeläggningsperioden vissa öppna
anstaltsavdelningar hållits öppna. Styrelsen yrkar att medel för drift
av 107 öppna platser under sex månader beräknas under anslaget
(+ 3 372 000 kr.).

5. Styrelsen anser att den tillfälligt öppnade lokalanstalten Kristianstad-
Centrum bör behållas med hänsyn till beläggningsutvecklingen. Enligt
styrelsens bedömning är det inte möjligt att finansiera verksamheten vid
anstalten genom omfördelning av resurser. Styrelsen beräknar medel för
den fortsatta driften av anstalten (+ 4 000 000 kr.).

6. Medel yrkas för övertid p.g.a. den höga beläggningen vid anstalter
och häkten, ökad transportverksamhet, ändrade regler för anhållande och
häktning samt svårigheter att rekrytera personal. Ytterligare medel
beräknas för vikarier i samband med sjukledighet och tjänstebefrielser
samt för jour- och beredskapstillägg. (+ 53 000 000 kr.).

7. Ytterligare medel beräknas för drift och utveckling av ADB-system
(+ 3 665 000 kr.).

8. För vikariekostnader i samband med personalutbildning beräknas
7 400 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Föredragandens överväganden

Regional organisation

Den 1 januari 1991 minskas antalet kriminalvårdsregioner från tolv till
sju och riksanstaltema förs in under regionerna. Samtidigt förstärks
regionmyndighetema med sammanlagt 31,5 tjänster. Jag har beräknat
medel för dessa tjänster för budgetåret 1991/92. Tjänsterna finansieras
genom motsvarande minskning av anslaget till kriminalvårdsstyrelsen.
Vid regionmyndighetema kommer därefter att finnas totalt omkring 110
tjänster.

Utnyttjandet av anstalts- och häktesorganisationen m.m.

Antalet verkställbara fängelsedomar var under åren 1985-1989 14 977,
15 742, 16 492, 17 343 resp. 17 020. Antalet fängelsedömda som togs in
i anstalt var under samma år 13 535, 14 188, 14 980, 16 098 resp.
15 467. Under tiden januari-augusti 1990 registrerades 10 531 fängel-
sedomar jämfört med 10 465 under motsvarande tid år 1989.

Åren 1987 och 1988 ökade beläggningen vid kriminalvårdsanstaltema
med sammanlagt 13 % och vid häktena med sammanlagt 25 %. Därefter
har beläggningsnivån vid anstalter och häkten varit oförändrad. Under

hösten 1990 har dock en uppgång skett i beläggningen vid såväl anstalter
som häkten.

Beläggningsökningen vid anstalterna har varit koncentrerad till de öppna
platserna. Enligt kriminalvårdsstyrelsens bedömning beror ökningen till
övervägande del på att ett stort antal personer, som tidigare på fri fot
avvaktade anstaltsplacering, under hösten har tagits in i anstalt.

Nya slutna lokalanstalter har under år 1990 tagits i bruk i Halmstad och
Göteborg. Med hänsyn till beläggningssituationen och tillskottet av nya
lokalanstaltsplatser bedömde jag i budgetpropositionen 1990 att den
tidigare nedlagda slutna lokalanstalten i Kristianstad, som tillfälligt tagits
i anspråk, borde kunna stängas. Justitieutskottet ansåg emellertid, vid sitt
ställningstagande till budgetpropositionen i denna del, att en fortsatt
verksamhet vid anstalten skulle vara av stort värde. Utskottet förutsatte
att kriminalvårdsstyrelsen genom analys av beläggningsutvecklingen och
möjligheterna till omdisposition av medel skulle söka få till stånd en
fortsatt drift inom befintliga ramar. Riksdagen följde utskottet.

Beläggningsnivån vid de slutna lokalanstaltema har under de senaste
två åren varit lägre än för övriga anstaltstyper. Även under denna höst
har beläggningen vid de slutna lokalanstaltema inte varit högre än 83 %,
räknat på platsantalet för den nuvarande organisationen. Mot den
bakgrunden vidhåller jag att åtminstone något av de cellfängelser från
1800-talet, som ingår i den slutna lokalanstaltsorganisationen, bör läggas
ned.

Med hänsyn till riksdagens ställningstagande beträffande Kristian-
stadsanstalten förordar jag att den slutna lokalanstalten Karlskrona med
37 platser, som togs i bruk år 1851, läggs ned. Nedläggningen bör
samordnas med öppnandet av det häkte som för närvarande uppförs i
Karlskrona.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

R ationaliseringskrav

I det föregående har jag förordat rationaliseringar inom kriminalvården i
syfte att minska utgifterna i framtiden. Rationaliseringskravet under
anslaget E 2. Kriminalvårdsanstaltema för budgetåret 1991/92 uppgår till
29,8 milj. kr. Rationaliseringen har beräknats på förvaltningskostnader
och administrativa lokalkostnader.

Rationaliseringskravet kommer delvis att uppfyllas genom åtgärder som
genomförs redan under innevarande budgetår. Regeringen har nyligen,
efter framställning från kriminalvårdsstyrelsen, beslutat att frigångs-
avdelningen vid lokalanstalten Västerås skall stängas. Krimi-
nalvårdsstyrelsen har vidare gjort en översyn av verksamheten vid
kriminalvårdsanstalten Hall. Avsikten är att en omorganisation, som bl.a.
innebär personalreduceringar, skall genomföras under innevarande
budgetår.

Som jag redan har nämnt kommer jag inom kort att föreslå regeringen
att kriminalvårdsstyrelsen får i uppdrag att vidta de förberedande åtgärder
som krävs för att återstoden av rationaliseringskravet för budgetåret
1991/92 skall kunna uppfyllas.

Av regeringsuppdraget bör framgå bl.a. att den slutna riksanstalten
Roxtuna, som har 52 platser, bör omvandlas till en öppen riksanstalt.
Härigenom blir det möjligt att minska antalet tjänster vid anstalten från
nuvarande omkring 80 till omkring 40. Anstalten, som är särskilt inriktad
på svårmotiverade yngre narkotikamissbrukare, motsvarar inte de krav
som ställs på en sluten riksanstalt. Det krävs stora investeringar bl.a. för
att höja säkerheten vid anstalten. Härtill kommer att många anstalter,
såväl lokal- som riksanstalter, numera redan har eller planerar att införa
särskilda avdelningar med program för narkotikamissbrukare. Jag
återkommer strax till detta. I sammanhanget vill jag också erinra om att
avsikten är att de paviljonger med vardera 20 - 25 platser som planeras
vid tre av de nya lokalanstaltema skall kunna utnyttjas för det svår-
hanterliga lokalanstaltsklientel som i dag ofta måste placeras i sluten
riksanstalt. Mot den bakgrunden bör Roxtunaanstalten kunna användas för
klienter, för vilka säkerhetskraven inte är lika framträdande. Med den av
mig förordade personaltätheten bör det emellertid vara möjligt att även i
framtiden bedriva verksamheten vid Roxtuna på en hög ambitionsnivå.

Av uppdraget bör vidare framgå att kriminalvårdsstyrelsen bör minska
antalet befälstjänster i anstalts- och häktesorganisationen. Det önskvärda
i en sådan utveckling hänger samman med bl.a. det pågående föränd-
ringsarbetet vid anstalter och häkten som kommer att leda till nya former
för fördelningen av ansvar mellan olika personalkategorier. Baspersonalen,
i första hand vårdarna, medverkar aktivt i de intagnas behandling och får
också ett ökat ansvar för andra delar av verksamheten. Härigenom minskar
behovet av tjänster som tillsynsbefäl. Samtidigt finns behov av att
omvandla en del tjänster som tillsynsbefäl till nya tjänster med funktions-
och områdesansvar inom anstalten resp, häktet. Vid vissa mindre, öppna
anstalter ingår befälstjänst i den samlade personalbemanningen dagtid,
varför det kan bli aktuellt att omvandla en del tjänster till vårdartjänster.
Ett relativt stort antal befälstjänster bör enligt min bedömning kunna dras
in när de strukturella förändringarna har genomförts. Omstruktureringen
förutsätter en ökad satsning på utbildningsinsatser för att ge berörd
personal kunskaper och kompetens att arbeta och fungera i den nya
arbetsledarrollen. Jag återkommer till detta under anslaget E 6.

Jag bedömer att den samlade effekten av rationaliseringarna under
budgetåren 1990/91 och 1991/92 motsvarar lönemedel för omkring 120
tjänster.

Uppdraget till kriminalvårdsstyrelsen bör också, som jag tidigare har
nämnt, omfatta rationaliseringskrav för budgetåret 1992/93 och den därpå
följande treårsperioden.

Klientinriktad verksamhet

Kriminalvårdsstyrelsen fick år 1989 i uppdrag av regeringen att ta initiativ
till att samtliga kriminalvårdsanstalter skulle upprätta och genomföra
handlingsplaner för verksamhetens innehåll. Enligt riktlinjerna för
uppdraget skulle varje anstalt utforma mål och metoder anpassade till
anstaltens särskilda förutsättningar, bl.a. i fråga om klientel och andra

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

lokala förutsättningar. På anstalter med en hög andel narkotikamissbrukare
bör inriktningen vara att upprätta och genomföra lokala handlingsplaner
mot narkotika.

Kriminalvårdsstyrelsen har i en delrapport i augusti 1990 redovisat de
åtgärder som vidtagits med anledning av uppdraget. Av rapporten framgår
bl.a. att lokala handlingsprogram har upprättats vid de flesta anstalter. I
handlingsprogrammen ingår som en viktig del olika åtgärder för att
förhindra införsel av narkotika och att informera och motivera missbrukare
till behandling. Allt fler anstalter planerar att införa en differentiering
inom anstalten genom att inrätta motivationsavdelningar för missbrukare
och att reservera andra avdelningar för intagna utan missbruksproblem.
Målet är vidare att varje intagen skall ha en kontaktman bland personalen
som svarar för information, behandlings- och permissionsplanering,
myndighetskontakter m.m. I många handlingsprogram poängteras att det
måste vara klienternas behov och förmåga som skall styra arten av
sysselsättning och annan verksamhet på anstalterna. En minskning av det
mera renodlade produktionsarbetet och en ökning av arbetsträning,
småindustri, kortkurser och rena påverkansprogram förordas.

Arbetet bedrivs i allt väsentligt inom ramen för tillgängliga medel. Jag
förordar emellertid att kriminalvårdsverket nu tillförs vissa resurser i syfte
att underlätta att de lokala handlingsprogrammen genomförs. Jag har
beräknat 3 milj. kr. för projektverksamhet på kriminalvårdsanstalter och
häkten samt 1,7 milj. kr. för personalutbildning under E 6-anslaget.
Därutöver har jag beräknat 4 milj. kr. under E 2-anslaget för de kostnader
för vikarier som uppkommer till följd av den ökade satsningen på
utbildning. Avsikten är att göra det möjligt att samordna personal-
utbildningen med lokalt utvecklingsarbete, t.ex. när en anstalt skall
genomföra mer omfattande verksamhetsförändringar.

De utgifter för projektverksamhet och utbildning som jag har föreslagit
under förevarande anslag, sammanlagt 7 milj, kr., finansieras med medel
som frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvården.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Transportorganisationen

Kriminalvårdens transportverksamhet har under senare år blivit mycket
omfattande. Antalet utlandstransporter har mer än fördubblats. Även
transporterna inom landet har ökat kraftigt till följd av ökad beläggning
vid anstalter och häkten samt ändrad lagstiftning om anhållande och
häktning.

Antalet personer som förpassades till utlandet ökade mellan budgetåren
1986/87 och 1989/90 från ca 2 000 till ca 6 000. Under åtta månader,
från mars till oktober 1990, har drygt 7 000 personer förpassats. Ökningen
är en följd av de åtgärder som polisen och invandrarverket har vidtagit i
syfte att förkorta handläggningen av asylärenden och nedbringa antalet
väntande asylsökande. På grund av dessa åtgärder beräknas antalet
förpassningsärenden under en övergångstid bli mer än fördubblat.

Kostnaderna för transportverksamheten uppgick under budgetåret
1989/90 till 87,1 milj. kr. för löner till personal och 86,2 milj. kr. för

övriga resekostnader. Av dessa belopp avsäg 15,8 resp. 49,1 milj. kr.
utlands transporter.

Kriminalvärden utför ett stort antal transporter åt andra myndigheter.
För dessa transporter har kriminalvärden i allmänhet kostnadsansvaret
medan den myndighet som beställer transporten i stor utsträckning kan
styra planeringen av denna. Särskilt gäller detta utlandstransportema.

Med hänsyn till utvecklingen av kriminalvärdens transportverksamhet
anser jag att transportorganisationen nu bör ses över. Jag avser att föreslå
regeringen att riksrevisionsverket fär ett sädant uppdrag.

Övriga frågor

I 1990 ärs budgetproposition konstaterades att den ökade beläggningen
vid anstalter och häkten samt svårigheter att rekrytera personal och ökad
sjukfrånvaro hade medfört en kraftig överbelastning av lönemedlen under
anslaget. Lönekostnadsposten räknades i budgetpropositionen upp med
46 milj. kr. För budgetäret 1989/90 har posten överskridits med 111 milj,
kr. Jag bedömer, i likhet med kriminalvårdsstyrelsen, att anslaget behöver
förstärkas med ytterligare 53 milj. kr. i lönemedel.

Den vuxenundervisning som bedrivs inom kriminalvården har hittills
bekostats från utbildningsdepartementets huvudtitel. Fr.o.m. budgetåret
1991/92 beräknas medel för denna verksamhet under förevarande anslag,
anslagsposten Utbildning av intagna. Avsikten är att kommunerna pä
uppdrag av kriminalvården skall ge vuxenutbildning, framför allt på den
grundläggande nivån. Jag har i denna fråga samrått med chefen för
utbildningsdepartementet.

Jag beräknar anslaget till 2 479 803 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kriminalvårdsanstaltema för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 2 479 803 000 kr.

E 3. Frivården

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

308 132 416

282 459 000

324 368 000

Från anslaget betalas kostnaderna för 60 frivårdsmyndigheter och 30
övervakningsnämnder samt ersättningar till övervakare.

1990/91 Beräknad ändring

1991/92

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Föredraganden

Personal

Konsulent- och assistent-

personal	492	-
Läkare, psykologer	23,5	-
Sjukvårdspersonal	4	-
Kontorspersonal	219,5	-
Lokalvårdare	6	-
Personal på inackorderings-
hem m.m.	18,5	-
Summa	763,5	-
Anslag
Förvaltningskostnader	196 462 000	+ 32 387 000
(därav lönekostnader)	(180 063 000)	(+ 30 708 000)
Ersättning åt ledamöter m.fl.
i övervakningsnämndema	4 710 000	-
Lokalkostnader	26 823 000	+ 4 399 000
Vårdkostnader	41 885 000	+ 3 051 000
Bidrag till enskild frivårds-
verksamhet	12 579 000	+ 2 072 000
Summa	282 459 000	+ 41 909 000

Kriminalvårdsstyrelsen

1. Anslag budgetåret 1991/92 291 567 000 kr.

2. Pris- och löneomräkning m.m. 5 058 000 kr.

3. Styrelsen yrkar att medel för den pågående försöksverksamheten med
samhällstjänst beräknas under anslaget (+ 3 100 000 kr.).

4. Ytterligare medel begärs för bidrag till Skyddsvärnet i Göteborg och
till Riksförbundet Frivilliga Samhällsarbetare (+ 950 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Inom departementet har sedan hösten 1989 pågått en översyn av innehållet
i verkställigheten av frivårdspåföljden. Översynen bedrivs av en
arbetsgrupp inom regeringskansliet i samarbete med kriminalvårds-
styrelsen. Avsikten är att arbetsgruppens överväganden och förslag skall
kunna ge underlag för ställningstaganden till frivårdens framtida roll och
arbetsuppgifter. Översynen avslutas nu.

En promemoria om ändrade regler för personundersökning i brottmål har
upprättats i departementet. Promemorian remissbehandlas för närvarande.
I korthet innehåller den förslag om att det nuvarande personunder-
sökningsinstitutet avskaffas och att domstolarnas behov av personutredning
normalt tillgodoses genom yttranden från frivårdsmyndigheten.

Försöksverksamhet med samhällstjänst bedrivs från den 1 januari 1990
på fem platser i landet. De åtta frivårdsdistrikt som omfattas av försöket
bör nu tillföras medel för projektledare för det fortsatta genomförandet av
samhällstjänsten samt för ökade kostnader för resor, utbildning m.m. Den
totala kostnaden beräknas uppgå till 3,1 milj. kr. för ett budgetår. Jag har
beräknat medel under anslaget för dessa utgifter. De finansieras med
medel som frigörs genom rationaliseringar inom kriminalvården.

Antalet klienter inom frivården var den 1 oktober 1990 12 369. Av dessa
var omkring 350 dömda till skyddstillsyn med s.k. kontraktsvård och drygt
60 till skyddstillsyn med samhällstjänst.

Jag beräknar anslaget till 324 368 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Frivården för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag
på 324 368 000 kr.

E 4. Maskin- och verktygsutrustning m.m.

1989/90 Utgift 12 625 342 Behållning 357 570

1990/91 Anslag 19 700 000

1991/92 Förslag 20 000 000

Kriminalvårdsstyrelsen yrkar att anslaget förs upp med

24 000 000 kr.

Jag beräknar anslaget till 20 000 000 kr. och hemställer att
regeringen föreslår riksdagen

att till Maskin- och verktygsutrustning m.m. för budgetåret 1991/92
anvisa ett reservationsanslag på 20 000 000 kr.

E 5. Utrustning för kriminalvården

1989/90 Utgift 20 320 696' Behållning 668 804¹

1990/91 Anslag 25 200 000¹

1991/92 Förslag 28 300 000

Kriminalvårdsstyrelsen yrkar att anslaget förs upp med 45 900 000 kr.

‘Anslaget Engångsanskaffning av inventarier m.m. Dessutom harö milj. kr. anvisats
på tilläggsbudget I för budgetåret 1990/91.

Föredragandens överväganden

Genom de personalminskningar, som i rationaliseringssyfte föreslås för
anstalts- och häktesorganisationen, ökar kraven på underhåll och utbyte
av nedslitna och bristfälliga tekniska bevakningsutrustningar m.m. vid
anstalter och häkten. Vid sidan härav behövs ytterligare tekniska resurser
för att förbättra såväl bevakning som personalens säkerhet. Jag har därför
beräknat 5,3 milj. kr. för teknisk säkerhetsutrustning. Utgiften finansieras
med medel som frigörs genom nämnda rationaliseringar.

Jag beräknar anslaget till 28 300 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utrustning för kriminalvården för budgetåret 1991/92 anvisa
ett reservationsanslag på 28 300 000 kr.

E 6. Utbildning av personal m.fl.

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

15 802 822 Behållning 2 454 930

24 078 000

30 245 000

Från anslaget betalas vissa utgifter för utbildning av kriminalvårdsverkets
personal, personundersökare och övervakare samt utgifter för praktikcentra
för studerande vid högskoleenhet.

Kriminalvårdsstyrelsen

1. Anslag budgetåret 1991/92 31 760 000 kr.

2. Pris- och löneomräkning m.m. 1 182 000 kr.

3. Styrelsen yrkar ytterligare medel för grundutbildning av personal
inom verket, med hänsyn till de långa väntetiderna för sådan utbildning
(+ 4 000 000 kr.).

4. Ytterligare medel beräknas för utbildning av chefs- och led-
ningspersonal, utbildningsinsatser i samband med omorganisationen samt
för utbildning i syfte att utveckla behandlingsmetoder för intagna
(+ 2 500 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Förnyelsearbetet inom kriminalvården är, som framgått av vad jag tidigare
har sagt, omfattande. Väsentliga förändringar genomförs i fråga om
decentralisering och delegering, styrning av ekonomi- och resursut-
nyttjande, behandlingsmetoder i klientarbetet m.m.

Under innevarande är genomförs en rad utbildningsinsatser i syfte att
ge personalen kunskaper och kompetens att arbeta och fungera i en ny
och förändrad organisation och i nya roller. Detta har möjliggjorts genom
den höjning av anslaget som föreslogs i 1990 ärs budgetproposition. Jag
bedömer att det krävs att anslagsnivån höjs även under nästa budgetår för
att angelägna utbildningsbehov skall kunna tillgodoses.

Jag har tidigare redovisat att behovet av tjänster som tillsynsbefäl
minskar till följd av den pågående omstruktureringen inom häktes- och
anstaltsorganisationen. Däremot behöver en del sådana tjänster omvandlas
till nya tjänster med funktions- och områdesansvar. Jag har beräknat drygt
1,1 milj. kr. för utbildningsinsatser för att ge berörd personal den
utbildning som krävs för de nya arbetsuppgifterna. Vidare har 1,7 milj. kr.
beräknats för personalutbildning som ett led i genomförandet av de lokala
handlingsprogrammen på anstalter och häkten (Jfr. under E 2).

De nya former för styrning av ekonomi och resursutnyttjande, som bl.a.
innefattar rambudgetering på regional och lokal nivå och som skall införas
inom kriminalvårdsverket samt övergången till den treåriga budget-
processen, kräver omfattande utbildningsinsatser för chefer på olika nivåer
i organisationen. Jag har beräknat drygt 1,1 milj. kr. för ändamålet.

Sammantaget har jag föreslagit ytterligare utbildningsinsatser för 4 milj,
kr. Insatserna finansieras med medel som frigörs genom rationaliseringar
inom kriminalvården.

Jag beräknar anslaget till 30 245 000 kr.

Hemställan

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utbildning av personal m.fl. för budgetåret 1991/92 anvisa
ett reservationsanslag på 30 245 000 kr.

6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

F. RÄTTSHJÄLP M.M.

F 1. Rättshjälpskostnader

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

493 675 585

426 800 000

645 000 000

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Från anslaget betalas de kostnader som enligt rättshjälpslagen (1972:429;
omtryckt 1983:487) och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall
betalas av allmänna medel. Rättshjälp enligt rättshjälpslagen omfattar
allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brottmål (bl.a. offentlig
försvarare), rättshjälp genom offentligt biträde samt rådgivning.

Domstolsverket

Domstolsverket beräknar att medelsbehovet för budgetåret 1991/92 uppgår
till 518 000 000 kr. I beloppet ingår medel som statens invandrarverk har
beräknat för rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden enligt
utlänningslagen (1989:529).

Föredragandens överväganden

Allmän rättshjälp

Rättshjälpslagen (1972:429), som trädde i kraft den 1 juli 1973, hade till
syfte att tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bistånd i rättsliga
angelägenheter (prop. 1972:4, JuU 12, rskr. 205). Den reform som rätts-
hjälpslagen innebar var ett led i arbetet att skapa ökad jämlikhet mellan
medborgarna. Två grundläggande krav ställdes upp för rättshjälpen. Det
ena var att rättshjälp skulle utgå i varje rättslig angelägenhet där behov
av rättshjälp föreligger, vare sig det gällde ett ärende som behandlades
av domstol eller av förvaltningsmyndighet eller fråga var om rådgivning
eller biträde i övrigt. Det andra kravet var att rättshjälp skulle ges i sådan
utsträckning att ingen av ekonomiska skäl skulle vara förhindrad att ta till
vara sina rättsliga intressen, men den rättssökande skulle i allmänhet bidra
till kostnaderna efter förmåga.

Under den tid som rättshjälpslagen har varit i kraft har den ändrats
åtskilliga gånger. Under första hälften av 1980-talet vidtogs en rad lagänd-
ringar som hade det gemensamma syftet att minska statens kostnader för
rättshjälpen. Ändringarna ledde också till kostnadsminskningar för den
allmänna rättshjälpen som inte var obetydliga. Besparingarna ledde
emellertid samtidigt till att den allmänna rättshjälpen kom att urholkas på
ett olyckligt sätt.

Den 1 juli 1988 trädde omfattande ändringar i rättshjälpslagen i kraft
(prop. 1987/88:73, JuU 21, rskr. 193). Ändringarna innebar bl.a. att
möjligheterna att få allmän rättshjälp utvidgades genom att inkomstgrän-

sen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgiftema, dvs. den avgift som den
enskilde själv skall bidra med. Samtidigt begränsades möjligheterna att
få allmän rättshjälp i vissa särskilt kostnadskrävande ärendegrupper, bl.a.
sådana där man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde
tillgodoses med försäkringar.

Avsikten med 1988 års reform var inte att ytterligare skära ner kostna-
derna för den allmänna rättshjälpen. Reformen skulle vara kostnadsneutral,
och de grundläggande målsättningarna för samhällets rättshjälp skulle stå
fast. Tanken var att de begränsade resurser som står till buds för statligt
rättsskydd skulle koncentreras till de områden där de bäst behövs.

Kostnaderna för den allmänna rättshjälpen ökade under budgetåren
1988/89 och 1989/90. Till en del förklaras den ökningen av att äldre
ärenden - som sedan den 1 juli 1988 är borttagna från rättshjälpsområdet
- har avslutats under dessa år samtidigt som det har tillkommit nya,
mindre kostnadskrävande ärenden, som både har hunnit påbörjas och
avslutas.

Det är dock inte möjligt att av tillgänglig statistik dra några säkra
slutsatser om kostnadseffekterna av 1988 års reform. Jag avser därför att
inom kort föreslå regeringen att uppdra åt riksrevisionsverket att utvär-
dera reformens effekter. I uppdraget bör ingå inte bara att analysera
kostnadsutvecklingen utan också att göra en utvärdering av hur reformens
syfte - att förbättra den enskildes möjligheter att få tillgång till juridisk
hjälp i rättsliga frågor - har uppfyllts. Uppdraget bör vidare omfatta att
analysera möjighetema att nedbringa samhällets kostnader för rättshjälpen.

Övriga rättshjälpsformer

Kostnaderna för offentlig försvarare styrs främst av brottsutvecklingen.
Också dessa kostnader har ökat något de senaste två budgetåren. Detta
kan till en del förklaras av de nya reglerna om anhållande och häktning
som trädde i kraft i april 1988 och som bl.a. har medfört ett ökat antal
häktningsförhandlingar.

Även kostnaderna för offentligt biträde har ökat under budgetåret
1989/90. Främst beror det på ett ökat antal asylsökande under denna
period.

Regeringen har nyligen föreslagit (prop. 1990/91:58) att mål om
psykiatrisk tvångsvård fr.o.m. den 1 januari 1992 skall föras från de
nuvarande utskrivningsnämndema till de allmänna förvaltningsdomsto-
larna, med länsrätterna som första domstolsinstans. Kostnaderna för
offentligt biträde kan förväntas öka som en följd av den reformen.

Taxor inom rättshjälpsområdet

I förarbetena till rättshjälpslagen (prop. 1972:4 s. 273 ff) förutsätts att
ersättning till biträde och offentlig försvarare i betydande utsträckning
skall regleras med hjälp av taxor. För närvarande finns två taxor: en taxa
för ersättning till offentlig försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

hovrätt och en taxa för ersättning till biträde i mål om äktenskapsskillnad
efter gemensam ansökan (DVFS 1989:11 resp. 12). Enligt den först-
nämnda taxan bestäms ersättningen bl.a. av förhandlingstidens längd.
Ersättningen enligt den senare taxan beräknas i huvudsak efter en i taxan
angiven summa för allt arbete i målet. Fr.o.m. år 1988 baseras de båda
taxorna på en gemensam timkostnadsnorm (se prop. 1987/88:73 s. 45).

Timkostnadsnormen grundas på självkostnaden vid de allmänna advokat-
byråerna. I rättstillämpningen har timkostnadsnormen blivit normgivande
vid bestämmande av biträdesersättningen inom rättshjälpsområdet.

För att i rådande samhällsekonomiska läge inte vara betagen möjligheten
att kontrollera den del av statens utgifter som består i ersättning till bl.a.
biträden i ärenden med allmän rättshjälp och offentliga försvarare
beslutade regeringen den 29 november 1990 att tills vidare återta den
beslutanderätt när det gäller taxor på rättshjälpsområdet som domstols-
verket har haft.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Medelsbehovet

Domstolsverket har beräknat anslagsbelastningen för nästa budgetår till
488 milj. kr.

Jag kan ansluta mig till domstolsverkets bedömning men tar vid min
beräkning också hänsyn till de ökade kostnader som föranleds av offent-
ligt biträde i mål om psykiatrisk tvångsvård. Jag beaktar också de nya
skatteregler som innebär att mervärdeskatt utgår på juridiska tjänster
fr.o.m. den 1 januari 1991.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 645 000 000 kr.

F 2. Rättshjälpsmyndigheten¹

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

11 327 044

11 119 000

10 453 000

Rättshjälpsmyndigheten, belägen i Sundsvall, skall handlägga ärenden om
rättshjälp. Från anslaget betalas också kostnaderna för verksamheten vid
rättshjälpsnämnden.

Tidigare anslaget F 2. Rättshjälpsnämndema.

1990/91

Beräknad ändring

1991/92

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Föredraganden

Personal
Summa	37	22
Anslag
Förvaltningkostnader	9 086 000	+ 267 000
(därav lönekostnader)	(7 170 000)	(+ 285 000)
Lokalkostnader	2 033 000	- 933 000
Summa	11 119 000	- 666 000

Domstolsverket

Domstolsverket yrkar för budgetåret 1991/92 ett anslag på 10 200 000 kr.

Föredragandens överväganden

De fyra rättshjälpsnämndema i Stockholm, Göteborg, Malmö och Sunds-
vall ersätts den 1 januari 1991 av den nya rättshjälpsmyndigheten i
Sundsvall. Samtidigt upphör den nuvarande besvärsnämnden för rätts-
hjälpen, och dess uppgift att pröva överklaganden enligt rättshjälpslagen
övertas av en rättshjälpsnämnd (prop. 1988/89:117, JuU19, rskr. 259).

Den nya rättshjälpsmyndigheten skall handlägga de rättshjälpsärenden
som i dag handläggs av de fyra rättshjälpsnämndema. Den nya
myndigheten tar från domstolarna över en del ekonomiadministrativa
uppgifter i rättshjälpsärenden, nämligen att fastställa rättshjälpsavgifter
och tilläggsavgifter, göra avräkningar och sköta utbetalningar samt bevaka
att betalning sker till staten. Myndigheten övertar också fr.o.m den 1 juli
1991 vissa av länsstyrelsernas uppgifter enligt avskrivningskungörelsen
(1965:921) såvitt gäller fordringar i rättshjälpsärenden.

Arbetet i den nya myndigheten skall bedrivas med stöd av ett ADB-
system, som har utvecklats av domstolsverket. Hanteringen av rätts-
hjälpsärenden i den nya organisationen blir därmed effektivare och mindre
kostnadskrävande än i dag.

Vid min beräkning av anslaget har jag beaktat att rättshjälpsmyndigheten
övertar vissa uppgifter av länsstyrelserna.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 10 453 000 kr.

F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet Prop.

1990/91:100

1989/90 Utgift 0 Bilaga 4

1990/91 Anslag 1 000

1991/92 Förslag 1 000

1989/90

Utfall

1990/91
Beräknat

1991/92

Domstols-
verket

Föredraganden

Resultat

Intäkter	77 000 000	96 600 000	94 600 000	94 600 000
Kostnader	72 600 000	91 200 000	89 200 000	89 200 000
Resultat	4 400 000	5 400 000	5 400 000	5 400 000
Driftbidrag	2 405 000	4 105 000	5 700 000	5 580 000

De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna biträde och
rådgivning enligt rättshjälpslagen. Byråerna skall även lämna biträde i
andra rättsliga angelägenheter, om det kan ske utan hinder för den
verksamhet som bedrivs enligt rättshjälpslagen. I princip skall byråerna
vara självbärande och konkurrera på lika villkor med enskilda advokat-
byråer. Verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna i Karlskrona och
Vänersborg har på grund av bristande lönsamhet avvecklats per den 1 juli
1990 (jfr prop. 1989/90:100 bil. 4 s. 106). Verksamheten vid Norra
allmänna advokatbyrån i Stockholm skall av samma skäl vara avvecklad
den 31 december 1990. Det finns därefter 28 byråer, varav en har ett
filialkontor på anr.an ort. Budgetåret 1989/90 var det genomsnittliga
antalet årsarbetskrafter 198, varav 110 jurister och 88 sekreterare. I
jämförelse med budgetåret 1988/89 innebär det en minskning med en
jurist och en ökning med tre sekreterare.

Anslaget Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet är ett förslags-
anslag som tas upp med ett formellt belopp på 1 000 kr. Under anslaget
redovisas kostnader och intäkter för verksamheten vid de allmänna
advokatbyråerna. För att klara likviditeten i uppdragsverksamheten
förfogar de allmänna advokatbyråerna över en rörlig kredit i riksgälds-
kontoret. Den rörliga krediten får disponeras intill 26 milj. kr.

Domstolsverket

De allmänna advokatbyråerna har sedan budgetåret 1987/88 haft en god
resultatutveckling med full kostnadstäckning, och de har uppnått själv-

finansiering smålet. För byråerna sammantagna blev kostnadstäckningen
106 % för budgetåret 1989/90. De senaste årens goda resultat beror enligt
domstolsverket bl.a. på de rekonstruktionsåtgärder som har vidtagits för
att bättre anpassa byråernas verksamhet till marknaden samt på det sedan
budgetåret 1987/88 successivt införda bonuslönesystemet.

Antalet inkomna ärenden har minskat något under de senaste två budget-
åren. Enligt domstolsverket beror det bl.a. på att antalet jurister i
verksamheten minskat som en följd av att byråer avvecklats. I stort sett
har dock antalet ärenden per jurist varit oförändrat under de senaste två
budgetåren. ADB har introducerats dels för ärenderedovisning, dels för
ordbehandling.

Kostnadstäckningsgraden beräknas av domstolsverket till 106 % för både
1990/91 och 1991/92.

Föredragandens överväganden

Lönsamheten vid de allmänna advokatbyråerna har stadigt förbättrats
under de senaste åren. Det är en följd av att byråer som inte varit
lönsamma har lagts ner samtidigt som de kvarvarande har fått större
beslutsbefogenheter i personal- och ekonomifrågor. Avgörande för den
positiva utvecklingen har utan tvivel också varit att ett bonuslönesystem
har införts, som numera kan komma alla personalkategorier till del. Dessa
åtgärder har medfört att verksamheten vid de allmänna advokatbyråerna
i högre grad än tidigare kan drivas på samma villkor som enskilda
advokatbyråer. De allmänna advokatbyråerna disponerar en kredit på 26
milj. kr. i riksgäldskontoret. Det är angeläget att minska behovet av denna
kredit. Det fortsatta arbetet bör därför särskilt inriktas på åtgärder i syfte
att förbättra byråernas lönsamhet och likviditet. Jag tänker då inte enbart
på åtgärder beträffande de byråer som har ett särskilt besvärligt likviditets-
läge utan också på rutinerna för förskott samt bevakning och indrivning
av utestående fordringar.

Jag är medveten om att det fortfarande finns byråer som har en bristande
lönsamhet och för hög skuldsättning. Det förhållandet att byråerna nu
sammantaget lämnar ett överskott utesluter därför inte att ytterligare
nedläggningar kan bli aktuella för byråer med bestående lönsamhetsprob-
lem.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budget
året 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.

F 4. Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

5 133 331

4 105 000

5 580 000

Frän anslaget utgår driftbidrag till de allmänna advokatbyråerna, framför
allt för vissa prestationer som byräema utför av sociala skäl.

Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till
5 700 000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 5 580 000 kr.

F 5. Vissa domstolskostnader m.m.

1989/90	Utgift	108 889 262
1990/91	Anslag	178 021 000
1991/92	Förslag	228 830 000

Från anslaget betalas vissa kostnader för rättegångsväsendet vid de
allmänna domstolarna, bostadsdomstolen, arrende- och hyresnämnderna,
de allmänna förvaltningsdomstolarna och försäkringsdomstolama. Bland
dessa kostnader kan nämnas ersättning för resekostnader och ersättning
till nämndemän, vittnen, sakkunniga, målsägande, tolkar, personunder-
sökare och konkursförvaltare.

Domstolsverket

Domstolsverket beräknar medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till
225 700 000 kr.

Föredragandens överväganden

Vid min bedömning av medelsbehovet har jag beaktat att jag senare i dag
ämnar föreslå regeringen att fr.o.m. den 1 februari 1991 höja ersättning-
en till dels vittnen för resa med egen bil, dels de ekonomiska experter
som deltar vid avgörandet av vissa mål i de allmänna domstolarna. I min
beräkning ingår också nytillkomna kostnader för nämndemän och
sakkunniga i mål om psykiatrisk tvångsvård fr.o.m. den 1 januari 1992
(prop. 1990/91:58).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 228 830 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

F 6. Diverse kostnader för rättsväsendet

Prop.

1990/91:100

1989/90	Utgift	24 264 784	Bilaga 4
1990/91	Anslag	17 000 000
1991/92	Förslag	24 200 000

Från anslaget betalas en rad kostnader för rättegångsväsendet i den mån
de inte hör under anslaget F 5. Vissa domstolskostnader m.m. I vissa fall
betalas från anslaget utgifter för rättegångar där staten är part.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 24 200 000 kr.

G. ÖVRIGA MYNDIGHETER

G 1. Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

8 909 581

11 272 000'

13 005 000

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har till uppgift att främja
brottsförebyggande insatser inom olika områden av samhällsverksamheten
samt att verka för en samordning av samhällets och enskildas insatser mot
brott.

BRÅ leds av en överdirektör. Vid rådet finns också en styrelse. Under
överdirektören ansvarar byråchefer för forskning, utredning och infor-
mation. Till rådet är knutna tre rådgivande organ: en samverkans-
delegation, en vetenskaplig delegation och en informationsdelegation.

1990/91 Beräknad ändring 1991/92

Föredraganden

Personal
Summa	19
Anslag
Förvaltningskostnader	9 847 000	+ 929 000
(därav lönekostnader)	(7 829 000)	(+ 809 000)
Lokalkostnader	1 425 000	+ 804 000
Summa	11 272 000	+ 1 733 000

Brottsförebyggande rådet

1. Anslag budgetåret 1991/92 12 866 000 kr.

2. Pris- och löneomräkning m.m. 804 000 kr.

3. Tre professurer föreslås bli inrättade vid rådet.

4. Medel yrkas för en egen televäxel samt för inventarier och ytterligare
frankeringskostnader (+ 790 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Ett framgångsrikt brottsförebyggande arbete förutsätter att kunskaper och
erfarenheter på området kan utvecklas och spridas. BRÅ har en viktig roll

‘Summan omfattar även vad som anvisats efter förslag i prop. 1989/90:90 om
forskning.

som centralt organ för samordning, forskning, utvärdering och information
på det brottsförebyggande området.

I regeringens proposition om forskning (prop. 1989/90:90) gavs riktlinjer
för BRÅs arbete under treårsperioden 1990/91-1992/93. BRÅ tillfördes
också ökade resurser.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Jag finner ej skäl att nu föreslå några avvikelser i fråga om de priori-
teringar som angavs i den nämnda propositionen.

Jag beräknar anslaget till 13 005 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 13 005 000 kr.

G 2. Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader

1989/90 Utgift 5 120 062 Reservation 297 337

1990/91 Anslag 3 851 000¹

1991/92 Förslag 4 825 000

Från anslaget betalas kostnader för utrednings- och utvecklingsarbete samt
för information.

Brottsförebyggande rådet

1. Anslag budgetåret 1991/92 7 786 000 kr.

2. I enlighet med en ADB-plan som utarbetats tillsammans med
statskontoret föreslår BRÅ en utbyggnad av ADB-stödet vid rådet. Medel
beräknas för köp av utrustningen för utbyggnaden samt för utbildning. (+
3 300 000 kr.).

3. Ytterligare medel begärs för en informationsdatabas (+ 300 000 kr.).

4. Medel beräknas för en utvärdering av BRÅs tidskrift "APROPÅ" och
för en större produktion av egna publikationer samt för en utökad
konferensverksamhet (+ 335 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Jag har beräknat sammanlagt 700 000 kr. för ADB-stöd och fortsatt
uppbyggnad av informationsdatabasen vid rådet. Åtgärderna finansieras
med medel som frigörs genom rationaliseringar under justitiedepar-
tementets huvudtitel.

Jag beräknar anslaget till 4 825 000 kr.

'Summan omfattar även vad som anvisats efter förslag i prop. 1989/90:90 om
forskning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader för budget-
året 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 4 825 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

G 3. Bokföringsnämnden

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

3 122 532

3 562 000

4 078 000

Bokföringsnämnden har till uppgift att främja utvecklingen av god
redovisningssed i företagens bokföring och offentliga redovisning.

Nämnden består av en ordförande och tio andra ledamöter. Hos nämnden
finns ett kansli med en chef.

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	1990/91	Föredraganden
Personal
Summa	5
Anslag
Förvaltningskostnad	3 303 000	+ 373 000
(därav lönekostnader)	(1 648 000)	(+ 237 000)
Lokalkostnader	259 000	+ 143 000
Summa	3 562 000	+ 516 000

Bokföringsnämnden

Tillkomsten av Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed och dess
organ redovisningsrådet (jfr under anslaget H 5. Bidrag till Stiftelsen för
utvecklande av god redovisningssed) har under budgetåret 1989/90
påverkat bokföringsnämndens arbete. Nämnden kommer i fortsättningen
att koncentrera sin verksamhet på löpande redovisning och bokslutsfrågor
som inte främst rör börsföretag och andra större bolag. Betydande resurser
kommer vidare att användas för att behandla normer för ADB-system för
redovisning. För dessa frågor har nämnden också bildat en särskild
arbetsgrupp. Arbetet med att följa upp bl.a. börsföretagens redovisningar
kommer att fortsätta. Betydande insatser planeras under de närmaste två
budgetåren för att anpassa svenska redovisningsnormer till internationell
redovisningsstandard. Nämndens omfattande information i redo-

visningsfrågor kommer att utvecklas ytterligare. Nämnden har i augusti
1990 i en skrivelse till justitiedepartementet begärt en översyn av
redovisningslagstiftningen. Skrivelsen remissbehandlas för närvarande.

Bokföringsnämnden föreslär att anslaget för budgetåret 1991/92 räknas
upp med 143 000 kr. för ökade hyreskostnader.

Föredragandens överväganden

Jag har ingen erinran mot att bokföringsnämndens verksamhet efter
tillkomsten av Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed får en
sådan inriktning som nämnden angett.

Med hänsyn till nämndens ringa storlek bör den undantas från en
tillämpning av det generella rationaliseringsförslaget.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen

att till Bokföringsnämnden för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 4 078 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

G 4. Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

3 998 900

3 480 000

4 580 000

Brottsskadenämnden har till uppgift att pröva ärenden enligt
brottsskadelagen (1978:413) om ersättning för skador på grund av brott.
Nämnden består av en ordförande, två vice ordförande och tre andra
ledamöter. Nämnden biträds av ett kansli.

1990/91 Beräknad ändring 1991/92

Föredraganden

Personal Summa	10	+ 3
Anslag
Förvaltningskostnader	3 028 000	+ 1 058 000
(därav lönekostnader)	(2 121 000)	(+ 985 000)
Lokalkostnader	452 000	+ 42 000
Summa	3 480 000	+ 1 100 000

Brottsskadenämnden

1. Anslag budgetåret 1991/92 4 823 000 kr.

2. Pris- och löneomräkning m.m. 78 000 kr.

3. På grund av ökad ärendetillströmning begärs en tjänst som hand-
läggare, två tjänster som utredningsassistent samt ytterligare medel för
utredningshjälp (+ 790 000 kr.).

4. Medel yrkas för tjänsteförändringar vid nämndens kansli (+ 165 000
kr.).

5. Ytterligare medel begärs för ADB-stöd åt nämndens handläggare och
kansli (+ 310 000 kr.).

Föredragandens överväganden

Den översyn av nämndens organisation och arbetsformer som jag
aviserade i budgetpropositionen 1990 har genomförts och redovisats till
regeringen den 16 maj 1990.

Brottsskadenämnden har i sin anslagsframställning i allt väsentligt följt
de förslag som lämnats i översynen.

Antalet personskadeärenden vid nämnden har ökat under en följd av år.
Ärendebalansen har kommit att bli oroande hög trots att nämnden under
senare år medgivits att anställa extraföredragande. Mot bakgrund av
ärendeutvecklingen bedömer jag att nämnden behöver tillföras medel för
tre tjänster.

I enlighet med ett förslag i översynen har jag beräknat medel för en
förändring av kanslichefstjänsten till byråchef. Jag har vidare beräknat
110 000 kr för den ADB-utbyggnad som nämnden har föreslagit. Den
återstående kostnaden för utbyggnaden bör finansieras genom de
rationaliseringsvinster som beräknas uppkomma.

De åtgärder som jag har föreslagit kräver en anslagsförstärkning med
870 000 kr. Denna finansieras med medel som frigörs genom rationali-
seringar under justitiedepartementets huvudtitel.

Jag beräknar anslaget till 4 580 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 4 580 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

G 5. Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av
brott

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

14 221 095

12 000 000

18 500 000

Frän anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen
(1978:413) för skador pä grund av brott.

Brottsskadenämnden yrkar en höjning av anslaget med 6 milj. kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Föredragandens överväganden

Jag har under anslaget beräknat 500 000 kr. till Brottsofferjouremas
Riksförbund.

Med hänsyn till utgiftsutvecklingen under budgetåret 1989/90 beräknar
jag anslaget till 18 500 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Brottsskadenämnden: Ersättning för skador på grund av
brott för budgetäret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 18 500 000
kr.

H. DIVERSE

H 1. Svensk författningssamling

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

7 495 678

11 304 000

Från anslaget betalas kostnaderna för bl.a. tryckning och distribution av
Svensk författningssamling.

Med hänsyn till den beräknade anslagsbelastningen under budgetåret
1990/91 bör anslagsbeloppet för nästa budgetår vara oförändrat.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Svensk författningssamling för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 11 304 000 kr.

H 2. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.¹

1989/90 Utgift 2 108 689

1990/91 Anslag 2 596 000

1991/92 Förslag 2 586 000

¹ Tidigare anslaget H 3. Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.

Från anslaget utgår bidrag till Världsorganisationen för den intellektuella
äganderätten, till internationella institutet i Rom för unifiering av
privaträtten och till permanenta byrån för Haagkonferensen för inter-
nationell privaträtt.

Från anslaget utgår vidare medel till Sveriges bidrag till kostnaderna för
Nordiska samarbetsrådet för kriminologi samt medel till ett svenskt bidrag
till det FN-anknutna kriminalpolitiska institutet i Helsingfors (HEUN1)
och till vissa andra internationella sammanslutningar med anknytning till
justitiedepartementets ansvarsområde.

Anslagsbeloppet bör under nästa budgetår beräknas till 2 586 000 kr. Jag
har därvid beaktat att Sveriges kostnader med anledning av FN:s
konvention om avskaffande av rasdiskriminering betalas från anslag under
tredje huvudtiteln (utrikesdepartemenet).

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m. för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 2 586 000 kr.

H 3. Stöd till politiska partier¹

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

131 830 948

132 200 000

¹ Tidigare anslaget H 4. Stöd till politiska partier.

Medelstilldelning sker enligt lagen (1972:625) om statligt stöd till
politiska partier.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stöd till politiska partier för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 132 200 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

H 4. Allmänna val¹

1989/90 Utgift 5 204 529

1990/91 Anslag 35 500 000

1991/92 Förslag 143 800 000

¹ Tidigare anslaget H 5. Allmänna val.

Från anslaget betalas statsverkets del av kostnaderna för valsedlar,
valkuvert och andra valtillbehör samt betalas ersättning till vissa
myndigheter och verk för biträde i samband med allmänna val.

Riksskatteverket, som är central valmyndighet, föreslår att anslaget för
budgetåret 1991/92 tas upp med 143 800 000 kr. Beloppet avser kostnader
för 1991 års allmänna val.

Jag biträder riksskatteverkets förslag till anslagsberäkning för nästa
budgetår.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Allmänna val för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags
anslag på 143 800 000 kr.

H 5. Bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis-
ningssed¹

1989/90 Utgift 400 000

1990/91 Anslag 400 000

1991/92 Förslag 400 000

¹ Tidigare anslaget H 6. Bidrag till Stiftelsen för utvecklandet av god redovis-
ningssed.

Från anslaget betalas bidrag till Stiftelsen för utvecklande av god redovis-
ningssed. Stiftelsen bildades under hösten 1989 gemensamt av staten
genom bokföringsnämnden (jfr under anslaget G 3. Bokföringsnämnden),
Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR och Sveriges Industriförbund.
Stiftelsekapitalet uppgår till 150 000 kr. och har betalats med en tredjedel
av varje stiftare. Stiftelsen har till ändamål att främja god redovisningssed.
Stiftelsens styrelse, som består av representanter för de tre stiftarna, har
utsett ordförande och åtta övriga ledamöter i ett särskilt råd (redovis-
ningsrådet). Rådet utgör ett expertorgan med huvudsaklig uppgift att
utarbeta och utfärda rekommendationer om god redovisningssed i
börsföretag och andra större bolag, s.k. publika företag.

Redovisningsrådet började sin egentliga verksamhet först i mars 1990.
Rådet har organiserat sig i olika projektgrupper med extern experthjälp

7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

och arbetar nu med flera stora redovisningsrekommendationer. Den mest
omfattande behandlar koncernredovisning, men rådet arbetar också med
rekommendationer för redovisning av varulager och materiella tillgångar.
Rådet har också beslutat att med förtur arbeta fram en rekommendation
som behandlar redovisningsfrågor vid leasing.

Det statliga bidraget bör för budgetåret 1991/92 beräknas till oförändrat
belopp.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stiftelsen för utvecklande av god redovisningssed för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 400 000 kr.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Underbilaga 4.1

Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen samt om
verksamheten inom åklagarväsendet, domstolarna
och kriminalvården m.m.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1 Brottsutvecklingen

Det antal brott mot brottsbalken som har kommit till polisens känne-
dom har ökat under hela efterkrigstiden. År 1979 uppgick antalet brott
mot brottsbalken till drygt 698 000 medan antalet år 1989 uppgick till
nästan 1 004 000, d.v.s. en ökning med 44 procent under tioårsperio-
den. Antalet anmälda brott mot annan lagstiftning har också ökat
under större delen av denna tid. Av brotten år 1989 mot annan lag-
stiftning svarar trafikbrotten för 50 procent och narkotikabrotten för
24 procent eller sammantaget drygt 140 000 trafik- och narkotikabrott.

År	Antal anmälda brottsbalksbrott	Antal anmälda brott mot annan lagstiftning	Summa anmälda brott
1975	643 535	112 083	755 618
1976	683 250	115 925	799 175
1977	716 350	127 982	844 332
1978	683 603	119 626	803 229
1979	698 152	117 915	816 067
1980	760 885	167 333	928 218
1981	760 578	175 184	935 762
1982	805 537	178 183	983 720
1983	799 418	159 655	959 073
1984	845 732	137 452	983 184
1985	894 396	123 970	1 018 366
1986	960 129	135 290	1 095 419
1987	950 367	143 050	1 092 417
1988	955 043	131 168	1 086 211
1989	1 003 910	140 890	1 144 800
1990'	1 100 786	121 038	1 221 824

¹ Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1990

Brott mot brottsbalken har under den senaste tioårsperioden ökat
med i genomsnitt 4,4 procent per år medan brott mot annan lagstift-
ning ökade i början av tioårsperioden för att därefter minska från ett
högsta antal på drygt 178 000 år 1982 till nästan 141 000 år 1989.

För antalet registrerade brott mot lagstiftning utanför brottsbalken kan
således mycket starka variationer iakttas mellan olika år.

Den genomsnittliga årliga förändringen i antalet anmälda brott mot
brottsbalken under perioden 1979 - 1989 resp. 1984 - 1989 är

1979 -

1984 -

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1989 1989

Våldsbrott	+	7,0 %	+	6,1 %
därav misshandel	+	7,1 %	+	5,7 %
därav rån	+	6,9 %	+	8,3 %
våldtäkt	+	5,8 %	+	9,3 %
Tillgreppsbrott	+	4,0 %	+	3,8 %
därav bostadsinbrott	+	2,1 %	-	2,7 %
därav inbrott i vind, källare	+	0,0 %	-	2,7 %
därav motorfordonstillgrepp	+	9,6 %	+	15,1 %
Checkbedrägeri	+	10,0 %	-	0,1 %
Kontokorts bedrägeri	+	13,8 %	+	8,2 %
Övriga bedrägeribrott	+	2,9 %	-	0,4 %
Övriga brottsbalksbrott	+	6,0 %	+	5,1 %
därav skadegörelsebrott	+	5,3 %	+	5,8 %

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har utarbetat en rapport över brotts-
utvecklingen 1989 (BRÅ-rapport 1990:9). I denna rapport ges bl.a. en
översikt över utvecklingen under senare år i fråga om olika brott som
har kommit till polisens kännedom. Rapporten innehåller däremot inte
några prognoser över antalet brott som kan väntas komma till polisens
kännedom under de närmaste åren. Hänsyn har tagits till denna
rapport i den följande redogörelsen.

Planerings- och budgetsekretariatet inom justitiedepartementet följer
utvecklingstendenserna vad gäller brottmålsprocessen i vid mening.
Resultaten av denna uppföljning har beaktats i framställningen.

I det följande kommenteras utvecklingen för olika grupper av brott,
bl.a. brottsbalksbrott samt trafiknykterhetsbrott och narkotikabrott. I
tabeller redovisas uppgifter om brott anmälda år 1975 och senare.
Siffrorna för perioden 1975 - 1989 är tagna direkt ur statistiska
centralbyråns (SCB:s) definitiva årsstatistik. De siffror som anges för
år 1990 är preliminära beräkningar som bygger på SCB:s statistik för
tiden januari - oktober 1990.

100

1.1 Våldsbrott Prop.

_____________________________________________________________ 1990/91:100

Bilaga 4

År	Totalt	Därav rån	Därav misshandel	Därav våldtäkt	Därav mord och dråp samt miss- handel med död- lig utgång
1975	24 571	2 338	21 180	762	119
1976	25 204	2 697	21 376	773	128
1977	28 167	3 374	23 596	800	131
1978	27 559	3 461	22 866	851	124
1979	27 591	3 075	23 170	922	170
1980	29 374	3 427	24 668	885	135
1981	28 814	3 228	24 313	865	146
1982	33 155	3 530	28 197	941	125
1983	34 061	3 473	29 218	923	121
1984	35 939	3 681	30 784	995	116
1985	37 443	3 851	31 995	1 035	126
1986	38 193	3 806	32 805	1 046	147
1987	40 344	3 939	34 757	1 114	134
1988	43 631	4 177	37 511	1 332	146
1989	46 932	5 211	39 641	1 462	150
1990*	48 712	6 132	40 563	1 409	127

¹ Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1990

Till våldsbrott räknas, som i den officiella statistiken, fullb. mord,
dråp, misshandel med dödlig utgång, försök till mord och dråp, bama-
dråp, misshandel utan dödlig utgång, rån och våldtäkt.

Våldsbrotten har uppvisat en relativt jämn ökningstakt under åren
1975 till 1990. Är 1989 utgjorde dessa nästan 5 procent av de
registrerade brottsbalksbrotten.

Särskilt om rån

Antalet rån utgör ungefär en halv procent av samtliga anmälda brotts-
balksbrott. Under 1980-talet har antalet rån ökat från 3 427 (1980) till
5 211 (1989). Mellan år 1988 och år 1989 har antalet anmälda rån
ökat med över 1 000 eller med 25 procent.

Nästan 86 procent av rånen är riktade mot privatpersoner. Gaturån
är den dominerande formen av rån. Andelen rån där offret uppfattade
att gärningsmannen hade ett skjutvapen var 6 procent under år 1989.

Bank- och postrånen är få i förhållande till övriga rån. Under år
1989 var dessa 162. De förorsakar ofta mycket stora förluster och är
även i övrigt allvarliga eftersom de ofta begås med hjälp av skjut-
vapen.

101

8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Särskilt om misshandel

Antalet misshandelsbrott har ökat under 1980-talet. Sedan år 1980
uppgår den genomsnittliga ökningen till ungefär 7 procent per år.

De vanligaste formerna för misshandel är våld inom familjen, våld
inom grupper av kriminellt aktiva och missbrukare samt våld i sam-
band med nöjeslivsaktiviteter.

Antalet fall av misshandel utomhus där offret inte tidigare har träffat
eller på annat sätt känt den som utförde misshandeln har ökat kraftigt
under senare år. Den övervägande delen av våld mellan främlingar
sker i nöjeslivet.

Antalet fall av misshandel utomhus där gärningsmannen är okänd
för offret är högst i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och
Malmö.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Särskilt om våldtäkt

Antalet anmälda våldtäktsbrott har ökat kontinuerligt sedan början av
1980-talet. Ser man på utvecklingen för olika kategorier av våldtäkt
sedan 1970-talets mitt, framkommer att det är anmälan av fullbordade
våldtäkter inomhus (där den utsatta kvinnan ofta är bekant med
förövaren) som förklarar hela ökningen.

Antalet anmälda försök till våldtäkt inom- och utomhus samt full-
bordade våldtäkter utomhus har under de senaste 15 åren legat på
ungefär samma nivå, dvs pendlat mellan 100 och 200 anmälda brott
per år. Under år 1988 var antalet anmälda våldtäkter och våldtäktsför-
sök utomhus påtagligt högt. Under år 1989 har dessa brott utomhus
minskat till den tidigare nivån medan brotten inomhus ökat med
omkring 25 procent.

102

1.2 Tillgreppsbrott

År	Totalt	Därav in-	Därav bil- Därav stöld
		brotts-	Inbrott i	Inbrott i	tillgrepp ur motor-
		stöld	lägenhet	vind eller	(fullbordat) fordon
			eller villa	källare

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1975	468	889	134	470	20	126	24	461	25	543	81	927
1976	507	200	150	180	22	249	34	253	31	090	98	782
1977	525	060	155	863	22	247	31	017	32	697	101	418
1978	497	475	144	944	21	244	22	207	28	235	95	314
1979	490	509	140	054	17	678	22	107	24	331	96	858
1980	517	141	139	944	20	385	22	516	24	398	100	588
1981	513	072	137	168	20	012	22	845	22	979	93	970
1982	545	512	139	168	21	063	25	096	25	182	101	305
1983	543	616	139	789	23	865	22	931	24	858	100	925
1984	577	493	142	555	24	647	25	716	27	209	112	859
1985	611	832	144	571	24	298	28	129	31	823	125	231
1986	668	094	151	881	23	260	27	625	39	541	152	221
1987	654	126	142	331	20	351	28	443	41	580	156	972
1988	647	132	130	923	20	155	23	938	42	387	149	172
1989	688	388	137	195	21	329	22	267	47	781	155	091
1990’	766	621	158	004	21	711	23	221	53	563	168	566

¹ Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1990

Tillgreppsbrotten utgör nästan 70 procent av samtliga polisanmälda
brottsbalksbrott. Förutom de i tabellen redovisade brottsgruppema
ingår en mängd olika former av stöldbrott som inte rubriceras som
inbrott, t.ex. snatteri.

Särskilt om inbrott

Inbrotten uppgår till knappt en sjundedel av samtliga registrerade
brottsbalksbrott. Förutom villa- och lägenhets inbrott och inbrott i vind
eller källare ingår i här redovisade siffror även inbrottsstöld i butiker,
kiosker och skolor m.m.

Antalet inbrottsstölder under 1970-talet uppvisar stora svängningar
men har under åren 1978 - 1989 legat på en nivå runt 140 000,
bortsett från en topp år 1986 och en nedgång för år 1988 då antalet
inbrottsstölder var nere på en nivå runt 130 000. Minskningen år 1988
berodde främst på att antalet anmälda inbrott i kiosk, automat och
skyltskåp samt i viss mån källare- och vindsinbrott minskade jämfört
med föregående år.

103

Särskilt om motorfordons tillgrepp

I tabellen redovisas enbart fullbordade biltillgrepp.

Under år 1986, 1987 och 1988 anmäldes cirka 67 000, 69 000
respektive drygt 69 000 motorfordonstillgrepp eller försök härtill, av
vilka försöken utgör omkring 30 procent. Detta visar på en kraftig
ökning jämfört med år 1985.

Antalet motorfordonstillgrepp har tidigare under 1980-talet legat på
en nivå strax under 50 000. Antalet tillgrepp räknat per 10 000
registrerade motorfordon sjönk något under de första åren av 1980-ta-
let, men har ökat kraftigt sedan 1985.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Särskilt om tillgrepp från motordrivet fortskaffningsmedel

Tillgrepp från motordrivet fortskaffningsmedel är mycket vanligare än
biltillgrepp. Här ingår emellertid även stölder från andra fordon än
bilar, exempelvis husvagnar och släpvagnar. Huvuddelen av brotten
riktar sig dock mot personbilar.

1.3 Bedrägeribrott

År	Totalt	Därav check- bedrägeri	Därav konto- och kreditkort
1975	41 704	7 047
1976	43 421	8 278
1977	48 490	9 228
1978	43 505	5 667
1979	63 381	6 394	8 285
1980	94 083	10 867	16 089
1981	91 581	10 685	18 721
1982	85 349	10 117	21 638
1983	79 839	11 680	16 721
1984	83 074	13 369	13 960
1985	93 641	13 036	22 246
1986	92 600	15 195	22 057
1987	89 415	15 757	19 681
1988	91 344	17 063	20 312
1989	81 594	12 794	19 678
1990'	81 709	14 347	14 851

¹ Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1990

Av bedrägeribrotten svarar checkbedrägerierna idag för omkring 13
procent.

104

Särskilt intresse tilldrar sig bedrägerier som begås med hjälp av
konto- och kreditkort. Fr.o.m. år 1979 särredovisas dessa i statistiken.
Dessa bedrägeribrott tredubblades från år 1979 till år 1982 och utgör
numera den största enskilda gruppen bland bedrägeribrotten (20
procent). Antalet kredit- och kontokortsbedrägerier år 1989 var
19 678. Det är en marginell sänkning jämfört med föregående år.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1.4 Övriga brottsbalksbrott

År	Övriga brotts- balksbrott	Därav skadegörelse- brott
1975	108 371	54 765
1976	107 425	54 901
1977	114 633	62 330
1978	115 064	61 304
1979	116 671	60 875
1980	120 287	59 054
1981	127 111	62 871
1982	141 521	68 277
1983	141 902	67 955
1984	149 226	71 995
1985	151 457	74 007
1986	161 242	80 103
1987	165 482	82 231
1988	172 936	85 731
1989	186 996	92 961
1990'	203 742	101 840

'Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1990

Till övriga brottsbalksbrott räknas förutom skadegörelsebrott ett stort
antal olika grupper av brottsliga beteenden som inte faller inom någon
av de tidigare berörda kategorierna.

Särskilt om skadegörelse

Under år 1989 ökade skadegörelsebrotten med 8 procent jämfört med
föregående år. Skadegörelsebrotten är den brottskategori, som förutom
rån, uppvisar den kraftigaste ökningstakten av samtliga brottsbalks-
brott. En mycket stor andel av dem som döms för skadegörelsebrott är
tonåringar.

36 procent av skadegörelsebrotten avser skadegörelse på motorfor-
don.

14 procent av de registrerade skadegörelsebrotten drabbar stat,
landsting och kommuner. Denna form av skadegörelser orsakar
samhället betydande kostnader.

105

1.5 Narkotikabrott

År	Antal anmälda narkotika- brott	Antal personer som lagförts för narkotika- brott	Därav antal som godkänt straff- föreläggande eller dömts
1975	22 015	4 368	2 601
1976	18 846	4 457	2 688
1977	22 127	4 750	2 994
1978	21 763	4 957	3 166
1979	23 956	4 517	3 315
1980	62 011	6 420	5 219
1981	69 923	8 196	6 838
1982	70 612	8 173	6 926
1983	50 018	7 074	5 991
1984	40 130	6 149	5 341
1985	37 568	6 067	5 246
1986	39 536	6 401	5 685
1987	43 725	6 208	5 517
1988	30 647	6 850	6 028
1989	35 163	7 014	6 097
1990'	26 271

'Värdet för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m. oktober 1990

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Tabellen avser brott mot narkotikastrafflagen (1968:64), narkotika-
förordningen (1962:704) och narkotikabrott enligt varusmugglings-
lagen (1960:418).

Antalet anmälda narkotikabrott har legat på en relativt stabil nivå
under hela 1970-talet. År 1980 ökade antalet anmälda brott kraftigt.
Enligt BRÅ tycks riksåklagarens anvisningar för användning av
åtalsunderlåtelser vid narkotikabrott samt den ökade serieuppklaringen
(antal brott per misstänkt) vara de faktorer som spelat en avgörande
roll för denna ökning. En annan förklaring till ökningen är troligen
polisens insatser mot den s.k. gatulangningen under åren 1981 och
1982.

Under 1986 och 1987 har antalet registrerade narkotikabrott åter
ökat efter att ha minskat under åren 1983 - 1985. Däremot har narko-
tikabrotten under 1988 minskat med 30 procent jämfört med 1987 för
att åter öka år 1989 (15 procent ökning jämfört med 1988). Vad som
ligger bakom nedgången år 1988 är oklart. Minskningen är dock mer
markant för överlåtelse än för innehav.

I BRÅs rapport hävdas att den starka ökningen av antalet anmälda
brott mellan åren 1980 och 1982 knappast betyder att narkotikasitua-
tionen förvärrades då. Uppgifterna visar snarare att de rättsvårdandc
myndigheterna skärpt sin uppmärksamhet och hållning. På samma sätt
behöver nedgången efter år 1982 inte heller betyda att narkotikasitua-

106

tionen förbättrats. Om myndigheterna skärper sin uppmärksamhet, är
det rimligt att anta att de som är involverade i narkotikatransaktioner
anpassar sig till de nya förhållandena och försöker sköta narkotika-
hanteringen mindre öppet.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1.6 Trafiknykterhetsbrott

År Totalt

1975	21	695
1976	20	766
1977	22	185
1978	22	670
1979	21	698
1980	21	678
1981	21	065
1982	21	217
1983	22	492
1984	21	922
1985	19	767
1986	23	150
1987	22	923
1988	24	351
1989	26	167
1990¹	20	482

¹ Värdena för 1990 har beräknats på grundval av utvecklingen
t.o.m oktober 1990. Ändrad lagstiftning den 1 juli 1990.

Tabellen avser rattfylleri och rattonykterhet (4 § trafikbrottslagen).
Trafiknykterhetbrottslighetens omfattning och utveckling kan studeras
på olika sätt. Liksom vid annan brottslighet är man i första hand
hänvisad till den brottslighet som kommit till myndigheternas känne-
dom. Den verkliga brottsligheten är, med hittills använda metoder,
nästan omöjlig att redovisa. Mellan år 1988 och 1989 ökade trafik-
nykterhetsbrotten med 7 procent och under en tioårsperiod mellan år
1979 och år 1989 med 5 procent per år.

1.7 Modern brottslighet

SCB har i promemorian (1990:6) Modem brottslighet och special-
straffrätt i ljuset av kriminalistiken beskrivit den modema brottslig-
hetens utveckling under 1980-talet.

En genomgång av samtliga specialstraffrättsliga författningar som
redovisas i brottsstatistiken under 1980-talet visar enligt SCB att

107

antalet anmälda brott i flertalet fall minskar. Den utvecklingen står
enligt SCB i klar kontrast till den rapporterade utvecklingen av den
traditionella brottsligheten i form av exempelvis stöld- och misshan-
delsbrott.

Av tio särskilt redovisade specialstraffrättsliga brottsgrupper har
endast narkotikabrotten och brott mot vapenlagen/-förordningen ökat
under 1980-talet. De övriga brottsgruppemas trender är stabila eller
sjunkande. Däremot ökar antalet registrerade brott mot brottsbalkens
9:e, 10:e, 1 l:e och 14:e kapitel, dvs bedrägeribrott, förskingring m m,
brott mot borgenärer samt förfalskningsbrott. Dessa straffbestäm-
melser avser till viss del brott som kan betecknas som moderna
ekonomiska brott.

BRÅ har behandlat den ekonomiska brottsligheten i tre rapporter,
nämligen Kampen mot eko-brotten, del I Polisen (BRÅ forskning
1986:3), Eko-brott, Eko-lagar och Eko-domstolar (BRÅ forskning
1988:3) samt Den brottslige företagaren, Myt eller sanning (BRÅ
rapport 1990:2).

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

2 Verksamheten inom rättsväsendet

Arbetet inom de olika myndigheterna inom rättsväsendet hänger
mycket intimt samman. I huvudsak går kedjan när det gäller åtgärder
mot brott från polis, via åklagare och domstolar till kriminalvård.

Antalet brott som anmäls till polisen är drygt 1,1 milj, per år. Den
siffran omfattar inte brott för vilka polisen direkt utfärdar ordnings-
förelägganden. Antalet sådana förelägganden utgjorde 208 570 år
1989.

Endast en del av de brott som anmäls till polisen klaras upp. År
1989 blev drygt 361 000 brott uppklarade. För dessa fall svarade
nästan 97 000 misstänkta personer. De allra flesta uppklarade brotten
(omkring 90 procent) hade begåtts av en gärningsman. Andelen upp-
klarade brott varierar med olika brottstyper. Uppklaringen växlar även
mellan skilda delar av landet. För misshandel och andra våldsbrott
uppgår andelen uppklarade fall till knappt 50 procent, medan mindre
än 10 procent av inbrottsstöldema klaras upp. Ungefär vart femte rån
och tre av fyra bedrägeribrott blir uppklarade.

Antalet uppklarade brottsbalksbrott har ökat från drygt 160 000 år
1974 till över 245 000 år 1989. Antalet uppklarade brott mot såväl
brottsbalken som specialstraffrättslig lagstiftning har ökat från runt
250 000 till över 360 000. Det är en ökning med 44 procent.

Åklagarna fattar beslut om åtal mot cirka 80 000 personer årligen.
Till detta kommer nästan 90 000 strafförelägganden per år. Åklagarna
beslutar om åtalsunderlåtelser i cirka 20 000 fall per år. Antalet
avskrivna och nedlagda mål är omkring 50 000 per år.

Från mitten av 1970-talet och fram till år 1982 ökade antalet per-
soner dömda till fängelse. Den nedåtgående trend som därefter följde
bröts år 1986 då antalet personer som dömts till fängelse åter började

108

öka. År 1989 dömdes 16 635 personer till fängelse som huvudpåföljd
och antalet fängelsedömda har därmed ökat med sammanlagt knappt
2 700 personer sedan år 1985. Hälften av fängelsedomama omfattar
högst två månader.

År 1989 dömdes omkring 6 400 personer till skyddstillsyn. För 662
eller 10 procent av dessa kombinerades skyddstillsynen med fängelse-
straff.

Drygt 11 000 personer dömdes till villkorlig dom år 1989. Totalt
bötfälldes 109 000 personer under år 1989 varav 30 000 dömts till
böter och 79 000 godkänt strafföreläggande.

Andelen frihetsstraff varierar starkt mellan olika brottstyper. Ungefär
hälften av dem som dömdes till fängelse dömdes för brott mot brotts-
balken. Stöldbrotten utgör merparten. Relativt sett dömdes dock en
stor andel för misshandel. Det enskilda brott som dominerar är rattfyl-
leri.

År 1989 var den genomsnittliga längden av ådömda frihetsstraff i
första instans omkring fem månader. Variationerna är dock avsevärda
mellan olika slag av brott. De flesta korta fängelsestraff gäller trafik-
brott, företrädesvis rattfylleri. 75 procent av dem som dömdes till
fängelse för trafikbrott ådömdes fängelsestraff på högst en månad.
4 procent av dem som under 1989 dömdes till fängelse ådömdes en
strafftid på två år eller längre. Av dessa dominerar de som dömdes för
narkotikabrottslighet, antingen mot narkotikastrafflagen eller varu-
smugglingslagen.

2.1 Åklagarväsendet

Arbetsbelastningen vid åklagarmyndigheterna och de allmänna dom-
stolarna påverkas av antalet anmälda brott och andelen därav som
klaras upp. Den är vidare beroende av bl.a. förändringar i lagstift-
ningen. Till belysning av arbetsbelastningen hos åklagarna anges i
följande tabell antalet misstänkta personer i mål hos åklagare under de
senaste åren.

9 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

109

Period Antal personer i	Antal mål i utgående balans
Mål om brott övriga	Totalt Därav mål om
på vilket mål	brott på vil-
fängelse	ket fängelse
kan följa	kan följa

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1982	172 100	118 000	64 600	48 600
1983	169 800	114 400	59 400	43 700
1984	167 498	101 700	35 208	28 087
1985	170 699	96 200	53 082	41 027
1986	172 938	90 700	55 943	43 129
1987	170 538	92 800	56 931	44 222
1988	177 032	92 108	58 659	47 047
1989	179 348	91 884	62 707	49 958
1989'	91 973	44 953
1990’	95 469	44 676

'Första halvåret

Som framgår av tabellen har antalet mål i utgående balans ökat
stadigt sedan år 1985.

110

2.2 Domstolsväsendet

2.2.7 Domstolarnas arbetsläge

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1987 1988

1989

89-01-01 90-01-01

-06-30 -06-30

Allmänna domstolarna

Högsta domstolen

Inkomna mål¹	3 715	3 736	3 410	1 792	1 791
Avgjorda mål²	4 097	3 833	1 991	2 117	1 879
Utgående balans	1 386	1 272	918	936	956
Hovrätterna
Inkomna mål	17 985	19 269	20 168	10 671	10 691
Avgjorda mål	17 544	18 211	18 967	9 800	10 519
Utgående balans	6 507	7 528	8 463	8 334	9 024

Tingsrätterna
Inkomna tvistemål

och brottmål	141 200	135 600	138 243	69 186	72 190
Avgjorda tvistemål och brottmål	140 300	133 900	136 075	69 167	72 222
Utgående balans tvistemål och brottmål	60 500	60 900	63 596	60 741	64 993
Inkomna fastig- hets mål	8 000	7 600	7 103	3 479	3 381
Avgjorda fastig- hets mål	8 000	7 900	7 655	3 772	4 259
Utgående balans fastighetsmål	6 100	5 900	5 309	5 468	4 512
Inkomna mål om lagsökning	108 800	115 300	111 893	53 877	56 077
Inkomna mål om betalningsföre- läggande	428 800	447 100	490 811	233 167	244 364
Inkomna domstols- ärenden	21 500	22 200	23 547	12 171	11 754
Avgjorda domstols- ärenden	19 800	21 200	23 227	12 443	11 833
Utgående balans domstolsärenden	13 100	14 000	14 276	12 571	14 254
Inskrivnings- ärenden	2 046 300	2 139 100 2 206 343		1 092 063	903 778
Gravations- och äganderätts- bevis	463 000	493 600	468 195	241 796	179 569

'inkl, skrifter
'utom skrifter

111

1987 1988

1989

89-01-01 90-01-01

-06-30 —06-30

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Allmänna förvaltningsdomstolarna

Regeringsrätten

Inkomna mål	5 761	5 622	5 227	2 808	2 908
Avgjorda mål	6 054	6 170	5 300	3 009	2 837
Utgående balans	4 255	3 701	3 640	3 547	3 720
Kammarrätterna
Inkomna mål	25 932	25 657	23 652	12 256	13 867
Avgjorda mål	29 255	26 390	25 044	13 001	14 490
Utgående balans	21 008	20 316	18 940	19 600	18 374
Länsrätterna
Inkomna mål	131 000	124 800	135 454	88 198	87 064
Avgjorda mål	146 800	139 800	135 638	70 538	71 653
Utgående balans	144 400	128 800	127 895	146 375	143 147

1987 1988

1989

89-01-01 90-01-01

-06-30 —06-30

Bostadsdomstolen och hyresnämnderna m.m.

Bostadsdomstolen

Inkomna mål	751	754	714	418	349
Avgjorda mål	680	762	707	379	385
Utgående balans	349	341	348	380	311

Hyresnämnderna

Inkomna ärenden	40 358	43 597	50 577	28 509	29 095
Avgjorda ärenden	40 676	42 958	42 621	21 497	22 064
Utgående balans	11 825	12 464	20 421	19 476	27 030

Arrendenämnderna

Inkomna ärenden	1 992	1 681	1 680	902	1 938
Avgjorda ärenden	2 087	1 426	1 526	847	883
Utgående balans	429	684	838	739	1 821

112

1987 1988

1989

89-01-01 90-01-01

—06-30 -06-30

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Försäkringsöverdomstolen och försäkringsrätterna

Försäkringsöverdomstolen

Inkomna mål	1 846	2 158	2 728	1 420	1 483
Avgjorda mål	2 179	2 222	2 231	1 075	1 114
Utgående balans	3 263	3 199	3 696	3 544	4 065

Försäkringsrätterna

Inkomna mål	5 176	7 825	9 503	4 742	5 154
Avgjorda mål	7 643	7 735	7 924	4 148	4 042
Utgående balans	9 183	9 273	10 843	9 865	11 955

2.2.2 Särskilt om brottmålen

Period Tingsrätterna

	Antal brott- mål i balans	Inkomna brottmål	därav mål som enligt tingsrätts- instruktionen (1979:572) kan hand- läggas av notarie
1982	28 501	83 927	13 220
1983	26 400	79 036	13 684
1984	23 951	72 702	12 450
1985	23 976	68 700	10 212
1986	25 456	69 847	11 118
1987	24 679	67 856	10 173
1988	24 984	70 798	10 113
1989	25 604	72 370	10 396
1989 första	23 828	36 181	4 482
1990 halvåret	24 973	37 329	5 014

Av tabellen framgår att antalet inkomna brottmål vid tingsrätterna
fortsätter att öka. Statistiken för första halvåret 1990 tyder på en
fortsatt ökning. Även antalet brottmål som kan handläggas av tingsno-
tarie har ökat något under år 1989. Antalet brottmål som fullföljs till
hovrätt minskade under åren 1984-1986 men visade en ökning under
åren 1987 och 1988. Under år 1989 minskade antalet mål något, men
för första halvåret 1990 är antalet åter stigande.

113

År	Hovrätterna Inkomna brottmål	Antal brottmål i balans
1982	6 996	2 387
1983	7 252	2 504
1984	7 103	2 541
1985	6 838	2 520
1986	6 690	2 491
1987	7 326	2 904
1988	7 745	3 687
1989	7 465	3 390
1989 första	4 103	3 417
1990 halvåret	4 413	3 866

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

2.3 Kriminalvården

År Kriminalvårdsanstalter

Nyintagna Högsta
under året beläggning

Häkten Fri vård

Högsta Antal klienter

beläggning den 1 okt.

1982	13 835	3 783	1 108	17 767
1983	15 177	4 137	1 102	14 092
1984	14 647	3 669	916	12 200
1985	13 535	3 655	981	11 677
1986	14 188	3 655	1 026	11 933
1987	14 980	3 744	1 086	12 334
1988	16 098	4 049	1 200	12 369
1989	15 467	3 904	1 131	12 642
1990		3 878	1 213	12 369

Antalet intagningar i anstalt ökade kraftigt i början av 1980-talet för
att därefter plana ut på en högre nivå år 1983. Antalet intagningar år
1989 ligger på samma nivå som under år 1983. Även när det gäller
antalet klienter i frivården har en stabilisering skett under senare
delen av 1980-talet.

Av de 15 467 personer som togs in i fängelse under år 1989 var
3 914 dömda för rattfylleri, 3 345 för tillgreppsbrott och 2 725 för
våldsbrott. En jämförelse mellan år 1988 och 1989 visar att antalet
nyinskrivna i anstalt med rattfylleri som huvudbrott ökat med 2,4
procent och våldsbrott med 3,8 procent, vilket skall ses mot en total
minskning av antalet nyinskrivningar med 3,9 procent.

114

En fördelning pä strafftid av tillströmningen för samtliga nyinskriv-
ningar är 1989 visar att gruppen med strafftid mer än tolv mänader är
den enda grupp som ökat mellan är 1988 och 1989. Även mellan ären
1987 och 1988 ökade antalet inskrivna med en strafftid mer än tolv

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

månader.

Strafftider	Antal ny- intagna 1989	Absolut förändring 1988-1989	Procentuell förändring 1988-1989
Två månader eller mindre	8 012	-411	-4,8
Mer än två t o m sex månader	3 484	- 88	-2,5
Mer än sex t o m tolv månader	2 176	-153	-6,6
Mer än tolv månader	1 705	+ 21	+1,2
Summa	15 467	-631	-3.9

När det gäller personer med en strafftid fem är eller mer har antalet
inskrivna ökat mellan den 1 mars 1989 och 1990 med 21 och antalet
påbörjade verkställigheter i denna strafftidsgrupp har ökat med nio
under är 1989 jämfört med år 1988. Jämfört med 1981 har antalet
inskrivna den 1 mars med strafftid fem år eller mer nästan fördubblats
från 281 till 441 år 1990 medan antalet påbörjade verkställigheter i
strafftidsgruppen ökat från 80 år 1981 till 128 år 1989.

Den genomsnittlliga vistelsetiden i anstalt var 3,1 månader år 1989.
(Räknar man bort rattfyllerister, som vanligtvis döms till 1 ä 2 måna-
ders fängelse, ökar den genomsnittliga vistelsetiden till ungefär 3,5
månader). Utvecklingen framgår av följande tabell.

Genomsnittlig vistelsetid 1965 1970 1975 1980 1985 1989

i månader 4,9 4,5 3,7 3,5 3,2 3,1

Belastningen på anstalts- och häktesorganisationen framgår av för
ändringar i medelbeläggningen.

115

Budgetår	Anstalter medelbeläggning årets tio tyngst belastade månader	%	Häkten medelbeläggning	%
1984/85	3 264	80.2	818	67
1985/86	3 259	82.4	817	67
1986/87	3 367	84.8	866	72
1987/88	3 573	90.0	995	82
1988/89	3 677	90.6	1 046	84
1989/90	3 666	87.9	1 050	84

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

I slutet av 1970-talet och början av 1980-talet ökade medelbelägg-
ningen på anstalterna med några hundra per år. Den 1 juli 1983
genomfördes den s.k halvtidsreformen, vilket medförde en minskning
av medelbeläggningen med ca 350 intagna under budgetåret 1983/84
jämfört med föregående budgetår. Därefter har medelbeläggningen
ökat till samma nivå som före halvtidsreformen.

Beläggningen på häktena har ökat under hela 1980-talet med en mer
markant uppgång mellan budgetåren 1986/87 och 1987/88 då medel-
beläggningen ökade med 129 eller 15 procent. Andelen häktade av de
inskrivna i häkte ökade från 83 procent budgetåret 1888/89 till 86
procent budgetåret 1989/90, en ökning från i medeltal 860 till 893
häktade.

Under år 1989 påbörjades övervakning för 6 501 personer dömda till
skyddstillsyn. Motsvarande antal för år 1988 var 6 544. Antalet
villkorligt frigivna med övervakning under år 1989 var 5 563. Under
år 1988 frigavs 5 592 personer villkorligt med övervalkning.

Under budgetåret 1989/90 dömdes 322 personer till skyddstillsyn
med kontraktsvård som huvudpåföjd. Den "tänkta" fängelsetiden
varierade från mellan en månad och två år sex månader, för majorite-
ten dömda var den högst sex månader.

Under tiden den 1 januari - den 30 juni 1990 dömdes 42 personer
till s k samhällstjänst.

3 Rättsväsendets resurser för åtgärder mot brott

3.1 Olika typer av åtgärder

Samhällets åtgärder mot brott kan indelas på olika sätt beroende på
syftet med indelningen. För en beskrivning av hur resurserna fördelas
mellan olika ändamål kan en gruppering göras på följande sätt.

Förebyggande åtgärder riktade mot personer som inte är föremål för
rättsväsendets åtgärder på grund av brott. Det är här fråga även om

116

sådana åtgärder som är avsedda att förbättra miljön i samhället i
förebyggande syfte. Åtgärder av detta slag ankommer främst på andra
än rättsväsendets myndigheter, bl.a. skolväsendet och socialtjänst-
och arbetsmarknadsmyndigheterna.

Övervakning av regelefterlevnaden. Den syftar till att dels förhindra
brott, dels upptäcka brott. Hit hör polisens övervakande verksamhet.
Gruppen omfattar även exempelvis tull- och beskattnings-
myndighetemas kontroll av att straffsanktionerade bestämmelser inom
deras resp, verksamhetsområden efterlevs.

Brottsutredning och andra åtgärder i brottmålsförfarandel som krävs
för att fatta beslut om reaktion mot brott.

Verkställandet av påföljder. Åtgärder av detta slag hör hemma i
kriminalvården. Även andra organ har uppgifter på området, t.ex.
exekutionsväsendet i fråga om böter.

Rehabiliterande åtgärder. Härmed avses åtgärder som syftar till att
ge personer som har begått brott bättre förutsättningar för anpassning
i samhället. Åtgärder av detta slag vidtas av kriminalvårdsmyndig-
hetema och av organ inom socialvårds-, arbetsmarknads- och ut-
bildningsområdena.

Utvecklingsarbete som är direkt målinriktat mot problem som rör
åtgärder mot brott.

Samhället satsar stora belopp på åtgärder mot brott. Det är dock inte
möjligt att presentera en fullständig beräkning av kostnaderna för
åtgärder av detta slag. Förutom inom justitiedepartementets område
satsas stora resurser inom annan statlig verksamhet som, åtminstone
delvis, har till syfte att förebygga och bekämpa brott. Även polisvä-
sendet, kommuner, landsting och näringsliv lägger ut avsevärda
belopp årligen för ändamålet.

Kostnaderna för åtgärder mot brott inom rättsväsendet, dvs. i första
hand inom polis- och åklagarväsendet, de allmänna domstolarna och
kriminalvården, har emellertid kunnat beräknas.

De har fördelats på de tidigare berörda åtgärdsgruppema. I vissa fall
har schabloner använts eftersom beräkningsunderlaget är osäkert.

All polisverksamhet utom den som har samband med tillståndsgiv-
ning, passärenden och andra uppgifter av servicekaraktär kan ses som
ett led i samhällets åtgärder mot brott. Hit hör också åklagarväsendets
och kriminalvårdens funktioner liksom den del av domstolsväsendets
verksamhet som rör brottmål. Den del av anslagen inom rättsväsendet
som är avsedd för åtgärder mot brott uppgår till 9,2 miljarder kr. för
budgetåret 1990/91. I figuren är detta belopp fördelat på åtgärds-
grupper. Beloppet omfattar inte medel som förbrukas inom departe-
mentet och statliga kommittéer eller anslag för byggnadsverksamhet.

Som framgår av figuren uppgår kostnaderna för förebyggande
åtgärder till cirka 88 milj. kr. Största posten utgör kostnaderna för
polisens undervisning i skolorna i lag och rätt samt i trafik. Hit hör
också BRÅ:s verksamhet utom den rena forskningen och utveck-
lingen. I detta sammanhang bör framhållas att kostnaderna för brotts-
skadenämnden inte till någon del har medräknats.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

117

övervakningen av regelefterlevnaden avser polisens övervaknings-
verksamhet och beräknas kosta 3 500 milj. kr.

Det redovisade beloppet för brottsutredning och andra åtgärder i
brottmål sförfarandet omfattar åtgärder inom polis- och åklagarväsen-
det samt domstolarna. Av beloppet 3 113 milj. kr. faller 1 988 milj,
kr på polisväsendet, 404 milj. kr. på åklagarväsendet och 721 milj, kr
på domstolsväsendet, inklusive rättshjälpskostnader.

Kriminalvården svarar för de kostnader som i figuren har redovisats
som verkställandet av påföljder. Denna grupp av kostnader beräknas
till 2 407 milj. kr.

Det utvecklingsarbete inom departementets område som tar sikte på
åtgärder mot brott beräknas till sammanlagt 22 milj, kr., varav om-
kring 14 milj, kr avser anslag till brottsförebyggande rådets (BRÅ:s)
verksamhet. I beloppet ingår inte den forskning eller annat utveck-
lingsarbete som bedrivs i departementets kommittéer.

I jämförelse med föregående år har det totala beloppet för rättsvä-
sendets åtgärder mot brott ökat med 3 procent.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Kostnader för åtgärder mot brott
inom poliavtaendet och justitiedepartementet* område
budfetåret 1990/ 91

Brottsutredning m.m.

3 113 milj. kr.

Förebyggande ötgärder

88 milj. kr.

Utvecklingsarbete

22 milj. kr.

Verkställighet m.m.

2 407 milj. kr.

övervakning

3 500 milj. kr.

3.2 Personalresurserna

Antalet anställda inom åklagarväsendet har ökat i begränsad utsträck-
ning efter förstatligandet år 1965. Antalet tjänster är nu drygt 1 300,
varav ca 650 är åklagartjänster.

När det gäller de allmänna domstolarna saknas en löpande redovis-
ning som visar hur stor del av personalresurserna som tas i anspråk
för brottmålen. Stickprovsundersökningar har emellertid lett fram till

118

att denna andel är omkring 35 procent. Även om uppgifter saknas om
hur andelen har förändrats under de senaste tio åren är det sannolikt
att variationerna inte har varit särskilt stora. Antalet anställda
(inklusive deltidsanställda) vid de allmänna domstolarna är nu om-
kring 5 000, varav omkring 670 ordinarie domare.

Kriminalvården har nu drygt 6 000 tjänster. Av dessa är nästan

5 000 placerade vid kriminalvårdsanstaltema och drygt 760 inom
frivården. Antalet lekmannaövervakare inom frivården uppgår för
närvarande till omkring 5 000.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

119

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Översikt

ANDRA HUVUDTITELN

1 Allmänt

1.1 Mål för verksamheten

1.2 Lagstiftning som medel i reformarbetet

1.2.1 Allmänt

1.2.2 Uppföljning och utvärdering av lagstiftning

1.2.3 Internationellt samarbete

2 Domstolsväsendet, åklagarväsendet och processrätten

2.1 Domstolsväsendet

2.2 Åklagarväsendet

2.3 Rättegångsförfarandet

2.4 Konkursrätt och utsökningsrätt

3	Offentlig rätt
3.1	Grundlagsfrågor m.m.
3.2	Offentlighet och sekretess
3.3	Daialagsfrågor m.m.
3.4	Förvaltningsrätt
4	Civilrätt

4.1 Familjerätt

4.2 Konsumenträtt

4.3 Allmän köprätt, avtalsrätt, m.m.

4.4 Ersättningsrätt

121

4.5 Transporträtt

4.6 Fastighetsrätt

4.7 Bolagsrätt och annan associationsrätt

4.8 Immaterialrätt

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

5 Brott och påföljder

5.1 Brottsutveckling och brottsbekämpning

5.2 Brottsförebyggande arbete

5.3 Strafflagstiftningen

5.4 Påföljdssystemet

5.5 De unga lagöverträdarna

5.6 Brottsoffren

6 Kriminalvården

6.1 Allmänna grundsatser

6.2 Decentralisering och organisationsförändringar

6.3 Permissioner

7 Lokalförsörjningen

Anslag kr.

A. JUSTITIEDEPARTEMENTET M.M.

A 1. Statsrådsberedningen 33 363 000

A 2. Justitiedepartementet 51 649 000

A 3. Utredningar m.m. 30 287 000

A 4. Framtidsstudier, långsiktig analys m.m.

12 432 000

Summa

127 731 000

122

Sid 44	B. VISSA TILLSYNSMYNDIGHETER M.M.	Prop. 1990/91:100 Bilaga 4
44	B 1. Justitiekanslem	6 085 000
45	B 2 Datainspektionen	1 000
	Summa	6 086 000
48	C. ÅKLAGARVÄSENDET
49	C 1. Riksåklagaren	22 378 000
51	C 2. Åklagarmyndigheterna	475 863 000
	Summa	498 241 000
54	D. DOMSTOLSVÄSENDET M.M.
58	D 1. Domstolsverket	60 875 000
60	D 2. Domstolarna m.m.	2 164 214 000
65	D 3. Utrustning till domstolar m.m.	29 000 000
	Summa	2 254 089 000
67	E. KRIMINALVÅRDEN
70	E 1. Kriminalvårdsstyrelsen	109 286 000
72	E 2. Kriminalvårdsanstaltema	2 479 803 000
77	E 3. Frivården	324 368 000
79	E 4. Maskin- och verktygsutrustning m.m.	20 000 000
79	E 5. Utrustning för kriminalvården	28 300 000
80	E 6. Utbildning av personal m.fl.	30 245 000
	Summa	2 992 002 000
82	F. RÄTTSHJÄLP M.M.
82	F 1. Rättshjälpskostnader	645 000 000
84	F 2. Rättshjälpsmyndigheten	10 453 000
86	F 3. Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet 1 000		123

Sid			Prop. 1990/91:100
87	F 4.	Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag	5 580 000	Bilaga 4
88	F 5.	Vissa domstolskostnader m.m.	228 830 000
89	F 6.	Diverse kostnader för rättsväsendet	24 200 000
		Summa	914 064 000
90	G. ÖVRIGA MYNDIGHETER
90	G 1.	Brottsförebyggande rådet: Förvaltningskostnader	13 005 000
91	G 2.	Brottsförebyggande rådet: Utvecklingskostnader	4 825 000
92	G 3.	B okföringsnämnden	4 078 000
93	G 4.	Brottsskadenämnden: Förvaltningskostnader	4 580 000
94	G 5.	Brottsskadenämnden: Ersättning för skador	18 500 000
		på grund av brott
		Summa	44 988 000
96	H. DIVERSE
96	H 1.	Svensk författningssamling	11 304 000
96	H 2.	Bidrag till vissa internationella	2 586 000
		sammanslutningar
96	H 3.	Stöd till politiska partier	132 200 000
97	H 4.	Allmänna val	143 800 000
97	H 5.	Bidrag till stiftelsen för utvecklandet av	400 000

god redovisningssed

Summa 290 290 000

Summa för justitiedepartementet

99 Statistiska uppgifter om brottsutvecklingen

samt om verksamheten inom åklagarmyndigheterna,

de allmänna domstolarna och kriminalvården m.m.

7 127 491 000

124

gotab 92592, Stockholm 1990

Regeringens proposition

1990/91:100 Bilaga 5

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Bilaga 5 till budgetpropositionen 1991

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

Prop.

1990/91:100

Bil. 5

Översikt

Utrikesdepartementets verksamhetsområde omfattar ärenden som rör för-
hållandet till och överenskommelser med andra stater, utrikeshandel och
exportfrämjande, Sveriges deltagande i Förenta nationerna (FN) och and-
ra internationella organisationer, svenska insatser i det internationella
utvecklingssamarbetet, nedrustningsfrågor, nordiskt samarbete, kontroll
av tillverkning och utförsel av krigsmateriel, information om Sverige i
utlandet, kulturutbyte samt skydd av svenska medborgares intressen i
främmande länder. Dessa ärenden spänner över ämnesområden av all-
mänpolitisk, handelspolitisk, biståndspolitisk, ekonomisk, kommersiell,
rättslig, social, humanitär, kulturell och ekologisk natur.

Till utrikesdepartementet hör utrikesrepresentationen med 114 lönade
utlandsmyndigheter, s. k. karriärmyndigheter med Wien-konventionens
terminologi (ambassader, delegationer och konsulat) och 425 honorärkon-
sulat. Under departementet sorterar bl.a. styrelsen för internationell ut-
veckling (SIDA), styrelsen för u-landsforskning (SAREC), beredningen för
internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS), Sandö U-centrum,
nordiska afrikainstitutet, kommerskollegium (KK), exportkreditnämnden
(EKN), Sveriges exportråd och handelssekreterarna, Svenska institutet
(SI) samt en mindre del av verksamheten vid försvarets forskningsanstalt
(FOA). Statsunderstödda organ såsom Stockholms internationella freds-
forskningsinstitut (SIPRI) och Utrikespolitiska Institutet (UI) erhåller
också anslag under tredje huvudtiteln (utrikesdepartementet) liksom Sve-
riges Radio AB för sin programverksamhet i utlandet.

Utrikespolitik m.m.

Frigörelsen i Central- och Östeuropa och Tysklands enande har skapat nya
förutsättningar för Europas utveckling. I den europeiska säkerhets- och
samarbetskonferensen (ESK) har grunden lagts till en ny säkerhets- och
samarbetsordning.

Sovjetunionen och dess gamla allierade i östra Europa står inför väldiga
övergångsproblem av ekonomisk och annan art.

Sverige ser med tillfredställelse att förbindelserna med grannarna utmed
Östersjön, inte minst med de baltiska republikerna, nu breddas och fördju-
pas.

Förbindelserna mellan Sovjetunionen och Förenta Staterna har fortsatt
att kännetecknas av dialog och vilja till samarbete, särskilt på nedrust-
ningsområdet. De militära förhandlingarna i Wien inom ramen for ESK,
om konventionella styrkor i Europa och om förtroende- och säkerhetsska-
pande åtgärder har resulterat i för Europas säkerhet betydande framsteg,
fastslagna vid toppmötet i Paris i november 1990.

EG-staterna har gått vidare i arbetet med att skapa en inre marknad före
utgången av år 1992. Förhandlingarna mellan EFTA och EG om ett
europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) befinner sig nu i ett inten-
sivt skede.

Förutsättningarna för ett svenskt inträde i EG, med bibehållen neutrali-
tetspolitik, har ökat tack vare den positiva utvecklingen i Europa under det
gångna året.

Inom Europarådet har kontakterna med länderna i Central- och Öst-
europa utvecklats till en ny viktig dimension i samarbetet. Sverige övertar
i april 1991 ordförandeskapet i ministerkommittén för sex månader.

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av utvecklingen såväl i vårt
närområde som i Europa i stort. Sveriges neutralitetspolitik stöds av ett
starkt och allsidigt totalförsvar. Neutralitetspolitiken bidrar till stabilitet
och avspänning i vår del av världen och utgör samtidigt grunden för vårt
internationella arbete för samförstånd och solidaritet.

Iraks ockupation av Kuwait har skapat en ny regional konflikthärd med
risk för betydande internationella konsekvenser.

I palestinafrågan har utsikterna till snara framsteg i fredsprocessen
minskat.

Förhoppningarna om fred mellan Iran och Irak har stärkts.

1 Afghanistan råder fortfarande inbördeskrigsliknande förhållanden och
de stora flyktingproblemen består.

1 Sydafrika har förhandlingar mellan regeringen och ANC inletts. Apart-
heidsystemet består dock i väsentliga delar.

1 Centralamerika fortsätter väpnade strider och brott mot de mänskliga
rättigheterna i stor skala. Trots detta har fredsansträngningarna kunnat
utvecklas med stöd av FN.

Miljöhoten blir allt allvarligare. Lösningar av nationella, regionala och
globala miljöproblem måste i allt högre grad sökas i ett mellanstatligt
samarbete.

Terrorism och narkotikahandel fortsätter att utgöra svåra internationel-
la problem, vilka kräver ökat samarbete över gränserna.

Kärnvapenfrågorna intar en central plats i vår nedrustningspolitik.
Kärnvapen utgör ett hot mot mänsklighetens överlevnad. Sverige har lagt
fram ett betydande antal förslag syftande till att hejda kärnvapenkapprust-
ning och kärnvapenspridning samt att få till stånd nedrustning på detta
område.

Stödet till och samarbetet inom FN förblir en hörnsten i svensk utrikes-
politik.

Folkrätten har en viktig plats i svensk utrikespolitik. Inom departemen-
tet handläggs en stor mängd frågor på detta område såsom frågor om
mänskliga rättigheter, humanitär rätt, havsrätt, miljörätt och rymdrätt.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Förhandlingar fors och avtal ingås såväl med enskilda länder som multila-
teralt (t. ex. inom FN och Europarådet). Frågorna om mänskliga rättighe-
ter får ökad betydelse, och Sverige stöder aktivt det arbete som bedrivs på
detta område, bl. a. av flera ideella organisationer. Sveriges medlemskap i
FNs kommission för de mänskliga rättigheterna kräver särskilda insatser
från svensk sida.

Omfattande uppgifter vilar på departementet i fråga om internationell
rättshjälp såsom utlämning och annat biträde åt myndigheter i brottmål.
Sådant biträde lämnas också i vissa civilmål. Ärenden rörande bistånd till
svenska medborgare, som hamnat i en nödsituation utomlands, har varit
ungefär lika många under de senaste fem budgetåren. De tenderar dock att
bli allt mer komplicerade och kräver betydande resurser både vid utlands-
myndigheterna och i departementet. Detsamma gäller utlänningsärenden,
såsom viseringar, uppehålls- och arbetstillstånd samt utredningar i flyk-
tingärenden. Dessa arbetsuppgifter har på senare år ökat påtagligt i omfatt-
ning. Handläggningen av utlänningsärenden utgör en av de mest expande-
rande verksamheterna inom utrikesförvaltningen.

I nternationellt utvecklingssamarbete

Biståndsramen föreslås liksom tidigare uppgå till en procent av den beräk-
nade bruttonationalinkomsten (BNI) för kalenderåret 1991.

De stora omvälvningarna i världen under det senaste året har inneburit
nya anspråk på biståndet. Stödet till de fattigaste u-länderna i Afrika stärks
för att de ekonomiska återhämtningsprogrammen ska kunna fullföljas
trots den ökande börda som konflikten i Persiska viken inneburit. Inrikt-
ningen på u-ländernas möjligheter till en långsiktig samhällsutveckling
fullföljs.

Insatserna för att främja demokrati ökas inom en sammanhållen an-
slagspost för Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd.

Förslag läggs om att inrätta en ny myndighet för näringslivsutveckling.

Ett behov av ökade katastrofinsatser förutses i budgeten, liksom fortsatt
stöd för reformprocessen i Central- och Östeuropa.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Handelspolitik

Utrikeshandeln är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi, och där-
med för sysselsättning och välfärd. Sverige deltar aktivt i arbetet på att
befästa och utveckla ett öppet och respekterat multilateralt handelssystem.

År 1990 har präglats av ett intensivt förhandlingsarbete såväl multilate-
ralt som regionalt. Den världsomspännande s.k. Uruguay-rundan inom
GATT syftar till att stärka och utvidga frihandeln. De mål som ställts upp
för Uruguay-rundan tycks dock inte kunna uppnås fullt ut, vilket innebär
risk för att det internationella handelssystemet kan utsättas för svåra
påfrestningar.

Förhandlingarna mellan EFTA-länderna och EG om ett europeiskt eko-
nomiskt samarbetsområde (EES) är inne i sin slutfas. Utsikterna ter sig
goda att förhandlingarna skall kunna slutföras under första halvåret 1991.

Ett bra EES-avtal är av stor vikt för Sverige. Det kommer att fordra ett Prop. 1990/91: 100
omfattande uppföljningsarbete inför det beräknade ikraftträdandet den Bil. 5
1 januari 1993.

Sverige bidrar aktivt — såväl multilateralt som på bilateral nivå — till
ansträngningarna att stödja demokratiseringen och de ekonomiska refor-
merna i Central- och Östeuropa. Ett ökat handelsutbyte är härvid värde-
fullt i sig självt, samtidigt som det bidrar till förbättrade kontakter även på
andra områden.

Den svenska handelsbalansen har visat överskott varje år sedan 1983.
De senaste åren har överskottet dock visat en sjunkande tendens, samti-
digt som underskottet på andra poster i bytesbalansen ökat. Fortsatta
insatser för att främja svensk export av varor och tjänster är därför av stor
betydelse.

Sverige-information och kulturutbyte

För information om Sverige i utlandet och för kulturutbyte anvisas medel
för verksamhet som bedrivs av utrikesdepartementet, Svenska institutet
och Sveriges Riksradios utlandssändningar (Radio Sweden).

Samarbetet med Central- och Östeuropa

Grundläggande för Sveriges insatser är en strävan att främja utvecklingen
mot demokrati och reform av ekonomierna i Central- och Östeuropa. Ett
mål i svensk politik är att bidra till att föra in Central- och Östeuropa såväl
i det globala som det europeiska ekonomiska samarbetet. Sverige deltar
aktivt i de verksamheter som utvecklats inom flera multilaterala organisa-
tioner till förmån för de ekonomiska och politiska reformerna i regionen.
Arbetet med de svenska förbindelserna till de central- och östeuropeiska
staterna bedrivs inom i stort sett hela regeringskansliet. I någon form
arbetar det stora flertalet departement och många myndigheter med över-
föring av svensk förvaltningskunskap. Riksdagen beslutade våren 1990 om
ett program om 1 miljard kronor för samarbete med de central- och
östeuropeiska länderna under budgetåren 1990/91 — 1992/93 och har
även godkänt ett svenskt bidrag till den Europeiska Utvecklingsbankens
(EBRD) kapital om totalt ca 525 milj. kr. Vidare kommer medel att avsät-
tas för att främja utveckling av näringslivet i Central- och Östeuropa. Det
biståndsfinansierade samarbetet inriktas på att vara ett strategiskt stöd för
att stärka de central- och östeuropeiska ländernas förmåga att genomföra
den demokratisering och den djupgående reformering som nu inletts,
ningen inklusive regeringskansliet.

Utrikesförvaltningen

utlandsmyndigheterna samt mellan departementet och utlandsmyndighe- Prop. 1990/91: 100
terna. Bil. 5

Ett löpande utvecklingsarbete pågår vad gäller organisations- och bud-
getfrågor.

Inom ramen for regeringskansliets verksamhetsplanering har en översyn
av verksamhetsinriktningen och resursbehovet vid myndigheterna i Cent-
ral- och Östeuropa ägt rum. Utredningsmannen föreslår i sin rapport,
Östeuropautredningen, att svensk närvaro etableras och förstärks i alla de
baltiska republikerna. Vidare föreslås förstärkningar av flertalet myndig-
heter i Central- och Östeuropa.

En särskild arbetsgrupp kommer under våren 1991 att framlägga förslag

till organisation av utlandsmyndigheterna i det enade Tyskland.

Genom omdisponering kommer en särskild tjänst att tillsättas på depar-
tementet för handläggning av ärenden som rör bortförda barn.

Under år 1990 har ambassadkansliet i Liberias huvudstad Monrovia
stängts. Vidare har det lönade konsulatet i Palma de Mallorca ersatts med
ett honorärkonsulat. Under budgetåret 1990/91 har, i enlighet med tidigare
beslut, ett lönat generalkonsulat upprättats i Toronto.

Ytterligare nedläggningar beräknas ske under de närmaste budgetåren,
dels för att finansiera de föreslagna förstärkningarna i Central- och Öst-
europa, dels som ett led i de besparingskrav som ålagts den statliga förvalt-
ningen inklusive regeringskansliet.

Sammanställning

Förändringarna inom utrikesdepartementets verksamhetsområde i förhål-
lande till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 framgår av följande sam-
manställning. Beloppen har avrundats och anges i milj. kr.

	Anvisat 1990/91	Förslag 1991/92	Förändring
A. Utrikesdepartementet m.m.	1 258,0	1 431,3	+	173,3
B. Bidrag till vissa internationella organisationer	434,3	492,0	+	57,7
C. Internationellt ut- vecklingssamarbete	12 797,4	12 965,0(1)	+	167,6
D. Information om Sverige i utlandet m.m.	122,7	133,0	+	10,3
E. Utrikeshandel och exportfrämjande	312,3	325,6	+	13,3
F. Nedrustnings- och	77,1	80,5	+	3,4

säkerhetspolitiska
frågor m.m.

Totalt för utrikes- 15 001,8 15 427,4 + 425,6

departementet

(1) Exklusive avräkningar (906,0 milj.kr.) för budgetåret 1991/92
för biståndsändamål under andra anslag och huvudtitlar.

Utrikesdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Föredragande: statsrådet Hjelm-Wallén såvitt avser frågorna under littera
A punkterna 1—5, 7 — 9, B punkterna 1, 3 och 8, C, D och
F;

statsrådet Hellström i frågor under littera A punkt 6 och B
punkt 2;

statsrådet Gradin i frågor under littera B punkterna 4 — 7
och E.

Anmälan till budgetpropositionen 1991

Utrikespolitik

Genom frigörelsen i Central- och Östeuropa och Tysklands enande har nya
förutsättningar skapats för Europas framtida utveckling. Motsättningen
mellan öst och väst har minskat och betydelsen av det militära elementet
har reducerats genom vittgående politiska överenskommelser och rust-
ningsbegränsningar. I den europeiska säkerhets- och samarbetskonferen-
sen (ESK) har grunden lagts till en ny säkerhets- och samarbetsordning i
Europa. Sovjetunionen och dess tidigare allierade i östra Europa står inför
väldiga övergångsproblem av ekonomisk och annan art. Det råder i de
berörda länderna ett brett samförstånd om att dessa problem endast kan
lösas genom närmare knytning till Västeuropa.

I Sovjetunionen har unionsmakten försvagats genom ekonomisk tillba-
kagång och krav på varierande grad av självständighet från olika delar av
unionen. Utvecklingen i demokratisk riktning fortsätter, men svårigheter-
na med att genomföra ett effektivt ekonomiskt reformprogram består.
Unionens fortlevnad i nuvarande form framstår som osäker. Sovjetunio-
nens utrikespolitiska inriktning, utformad i enlighet med det allmänna
politiska nytänkandet, har förstärkts under år 1990. Särskilt påfallande är
de goda relationerna med Västeuropa och det allt närmare samarbetet med
USA. Detta markeras bl. a. genom de täta personliga kontakterna på hög
nivå och ett konstruktivt och förtroendefullt samarbete i allt fler frågor.

Sverige ser med tillfredsställelse att förbindelserna med grannarna ut-
med Östersjön, inte minst med de baltiska republikerna, nu breddas och
fördjupas.

Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) utgör, på grund
av sin unika alleuropeiska karaktär, det viktigaste instrumentet för ska-
pandet av ett Europa, där konfrontation och upprustning ersatts av dialog,
samarbete och gemensam säkerhet. Vid toppmötet i Paris i november
1990 fattades konkreta beslut om viktiga element i en ny europeisk säker-
hetsordning. Skapandet av fasta kontaktpunkter och ett system för regel-
bundna politiska konsultationer på hög nivå kommer i väsentlig grad att

verka konfliktförebyggande och underlätta hanteringen av uppkomna kri-
ser. De 34 staternas beslut att inrätta fasta ESK-institutioner innebär också
en bekräftelse på ESKs centrala roll i utformningen av det framtida Euro-
pa.

Nedrustningsförhandlingarna har tagit ny fart. Det finns skäl att tro att
principöverenskommelsen om en halvering av de strategiska kärnvapen-
styrkorna (START) skall följas av ett avtal under år 1991. De militära
förhandlingarna i Wien, inom ramen för ESK, om konventionella styrkor i
Europa och om förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder har kunnat
föras i en positiv anda. Vid ESK-toppmötet i Paris i november 1990
undertecknades ett avtal om bl. a. kraftiga nedskärningar av de konventio-
nella stridskrafterna i Centraleuropa. Jämsides med denna utveckling har
tillämpningen av Stockholmsdokumentet bidragit till att öka förtroendet
på det militära området.

Samtidigt med omdaningsprocessen i Sovjetunionen, Central- och Öst-
europa fortgår integrationssträvandena i Västeuropa. EG-staterna har ta-
git ytterligare steg på vägen mot en inre marknad med fri rörlighet för
varor, tjänster, kapital och människor. Arbetet inom gemenskapen har
också fortskridit på andra områden, såsom forskning och utveckling,
miljövård och kultur.

Gemenskapen går nu mot en ytterligare förstärkning. Under år 1990 har
beslut fattats om att inleda regeringskonferenser om en politisk och ekono-
misk-monetär union. Dessa konferenser väntas redan under år 1991 resul-
tera i nya steg mot ekonomisk samordning, gemensam valuta och stärkan-
de av gemenskapens politiska institutioner. Det utrikespolitiska samarbe-
tet kommer sannolikt att utvidgas och knytas närmare till det övriga
gemenskapsarbetet. Försvarspolitiken väntas dock alltjämt hållas utanför
EG-samarbetets ramar.

Förhandlingarna mellan EFTA och EG om ett europeiskt ekonomiskt
samarbetsområde befinner sig nu i ett intensivt skede. Sveriges intresse för
ett EES-avtal är oförändrat starkt. Det utgör den enda möjligheten på kort
sikt att tillförsäkra Sverige fullt tillträde till EGs inre marknad och angrän-
sande områden såsom forskning, utbildning, miljöpolitik och sociala frå-
gor. Huvuddragen i en överenskommelse mellan EG och EFTA-länderna
diskuterades vid ett gemensamt ministermöte mellan de båda organisatio-
nernas medlemsländer i december 1990. Härvid nåddes ett genombrott i
viktiga forhandlingsfrågor. Den ömsesidiga målsättningen är att avsluta
förhandlingarna underförstå halvåret 1991.

I ett vidare perspektiv ligger ett svenskt medlemskap i gemenskapen i
vårt nationella intresse. Förutsättningarna för ett svenskt inträde i EG,
med bibehållen neutralitetspolitik, har ökat tack vare den positiva utveck-
lingen i Europa under det gångna året. ESKs toppmöte i Paris i november
1990 har lagt grunden till en ny säkerhets- och samarbetsordning i Europa.
Sveriges" ekonom i och samhällsliv är redan mycket nära knutna till övriga
Europa, där EG spelar en ledande roll. Våra möjligheter att påverka den
fortsatta utvecklingen, politiskt, socialt och ekonomiskt, skulle förbättras
genom fullt deltagande i gemenskapsarbetet.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Riksdagen antog den 12 december 1990 utrikesutskottets betänkande Prop. 1990/91: 100
(1990/91:UU8) om Sverige och den västeuropeiska integrationen. Däri Bil. 5
konstateras att ett svenskt medlemskap i EG bör kunna förenas med de
krav som även fortsättningsvis måste ställas på neutralitetspolitikens ut-
formning. Vidare bedöms det sannolikt att en ansökan om medlemskap
kan lämnas in under år 1991. Om så sker kommer detta naturligtvis att
ställa ökade krav på utrikesförvaltningen.

Sveriges medlemskap i Europarådet är en bekräftelse på vår förankring i
de europeiska demokratiska och humanitära principerna och vårt intresse
för den mångskiftande verksamhet som bedrivs inom denna organisation.
Under det senaste året har Europarådet också blivit en viktig mötesplats
för länderna i Västeuropa och de nya demokratierna i Central- och Öst-
europa. Ungern inträdde i november 1990 som medlem i Europarådet.
Polen och Tjeckoslovakien väntas följa efter inom kort. I april 1991
övertar Sverige för ett halvår ordförandeskapet i Europarådets minister-
kommitté.

Sveriges medlemskap i FNs kommission för de mänskliga rättigheterna
under perioden 1989 — 1991 har ökat våra möjligheter att verka för respekt
för dessa rättigheter i världen. Sverige har under år 1990 medverkat till att
FN har påtalat kränkningar av de mänskliga rättigheterna i ett antal
länder.

Sveriges säkerhet är i hög grad beroende av utvecklingen i vårt närområ-
de. De strategiska intressen som inverkar på det nordiska området är i sin
tur nära kopplade till utvecklingen i Europa i stort. De nordiska ländernas
sedan länge väl etablerade säkerhetspolitik kan inte betraktas som något
isolerat från Europa som helhet. Utvecklingen i Norden har, även när
öst-västklimatet i Europa växlat mellan perioder av spänning och avspän-
ning, genomgående präglats av stor stabilitet.

I samband med den spanings-, övervaknings- och underrättelseverksam-
het, som bedrivs i norra Europa med kringliggande havsområden, har
såväl det svenska luftrummet som svenskt sjöterritorium utsatts för kränk-
ningar. Det är regeringens bestämda föresats att trygga respekten för
Sveriges territoriella integritet.

Målet för Sveriges säkerhetspolitik är att i alla lägen och i former som vi
själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet, att inom våra gränser
bevara och utveckla vårt samhälle politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt
och i varje annat hänseende efter våra egna värderingar, samt i samband
därmed verka för internationell avspänning och en fredlig utveckling.
Därvid blir målet att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i vår del av
världen av särskild vikt.

Sveriges neutralitetspolitik är av avgörande betydelse för vårt lands fred
och oberoende. Den bidrar till stabilitet och avspänning i vår del av
världen, och utgör samtidigt grunden för vårt internationella arbete för
samförstånd och solidaritet.

Neutralitetspolitiken stöds av ett starkt och allsidigt totalförsvar som
redan i fredstid skapar förtroende för vår vilja och förmåga att värna om
vårt oberoende.

Iraks ockupation av Kuwait har fördjupat de starka motsättningar som

sedan lång tid existerar i Mellanöstern och lett till en allvarlig internatio- Prop. 1990/91: 100
nell kris. En utveckling av konflikten i Gulfregionen till ett krig skulle få Bil. 5
svåra följder såväl i ett regionalt som i ett globalt perspektiv. Samtidigt har
konflikten i ljuset av supermaktsavspänningen frammanat en mycket bred
enighet i FN vad avser sanktioner mot Irak m. m.

Utsikterna till en fredlig lösning av Palestinafrågan har på nytt minskat,
som en följd av de israeliska myndigheternas bristande kompromissvilja
och hårdföra agerande på Västbanken, samt ökade motsättningar orsakade
av bl. a. PLOs ställningstagande i Gulfkonflikten.

Förhoppningarna om fred mellan Iran och Irak har stärkts genom att
betydande steg tagits for att genomfora säkerhetsrådets resolution 598
(1987).

I Afghanistan råder alltjämt inbördeskrigsliknande förhållanden och det
stora flyktingproblemet kvarstår. Ännu föreligger inte det politiska sam-
förstånd bland afghanerna själva som är den viktigaste förutsättningen för
fred och flyktingarnas återvändande.

I Sydafrika har betydande politiska förändringar ägt rum. Tidigare
förbjudna organisationer såsom ANC har legaliserats och Nelson Mandela
har frisläppts. Undantagstillståndet har upphävts. Regeringen och ANC
har ingått viktiga överenskommelser och konstaterat att vägen nu ligger
öppen för förhandlingar om en ny författning för Sydafrika. Samtidigt har
en serie våldshandlingar skakat landet. Apartheidsystemet består men
regeringen har förutskickat förslag om avskaffandet av vissa centrala
apartheidlagar i början av år 1991. De djupgående och oåterkalleliga
förändringar som bl.a. FN efterlyst har ännu inte kommit till stånd.

Centralamerika har under en lång följd av år präglats av konflikter inom
och mellan länderna. Den fredsplan, Esquipulas II, som utarbetades av de
centralamerikanska presidenterna år 1987, har trots fortsatta problem
startat en process syftande till fred och försoning i regionen. En följd av
detta har blivit ett ökande internationellt engagemang, bl.a. i form av
ekonomiskt bistånd till regionen, som lämnats såväl bilateralt som via FN.
FN har också spelat en konstruktiv roll som övervakare av val och demobi-
lisering av contras i Nicaragua samt som medlare i El Salvador.

De omfattande internationella och regionala ansträngningarna för att
söka nå en fredlig lösning i Kambodja fortsätter, bl.a. inom FNs ram.
Starka motsättningar kvarstår emellertid alltjämt mellan de kambodjanska
parterna.

Rustningssituationen i tredje världen innehåller oroväckande inslag.
Takten i vapenförsäljningen till den tredje världens länder har dämpats
men ligger likväl på en hög nivå. Till bilden hör även att det finns länder i
tredje världen som disponerar kemiska stridsmedel. Ett snabbt växande
problem från rustningsbegränsningssynpunkt är också spridningen av
missiler med förhållandevis lång räckvidd, vilka kan utrustas med alla
typer av stridsspetsar.

Resursflödena till u-länderna sjönk drastiskt under 1980-talet. De sam-
lade resurser som stod tredje världen till buds för att finansiera en nödvän-
dig utveckling är uppenbart otillräckliga. Dialogen mellan i- och u-länder
har alltmer kommit att domineras av frågan hur de fattiga och fattigaste 11

ländernas skulder till i-världen skall kunna regleras.

Delvis som ett resultat av den ökande fattigdomen och av väpnade
konflikter har under året flyktingströmmarna tenderat att öka på olika håll
i tredje världen.

De växande — och alltmer uppmärksammade — miljöproblemen utgör
direkta hot mot mänsklig fortlevnad. Ekologiska flyktingar har blivit ett
begrepp. Det visar sig allt tydligare att lösningar av nationella, regionala
och globala miljöproblem i allt högre grad måste sökas i ett mellanstatligt
samarbete. Det är därför glädjande att en FN-konferens om utveckling och
miljö, som den svenska regeringen tagit initiativet till, kommer att genom-
föras under år 1992.

Terrorismen fortsätter att utgöra ett svårhanterligt internationellt pro-
blem, vars lösning kräver ökat samarbete över gränserna.

Narkotikahandelns allt vidare spridning och förödande konsekvenser
har under de senaste åren kommit att tilldra sig växande uppmärksamhet.
Också på detta område fordras vidgat internationellt samarbete. Sverige
var en av initiativtagarna till det globala handlingsprogram mot narkotika
som antogs av FN under år 1990.

För Sverige förblir vårt medlemskap i FN och de förpliktelser som åläggs
medlemsstater enligt FN-stadgan hörnstenar i utrikespolitiken.

Till följd av de senaste årens politiska utveckling har FN fått större
möjligheter att fullgöra sina huvuduppgifter att upprätthålla internationell
fred och säkerhet samt att främja internationellt samarbete. Sverige fäster
stor vikt vid att dessa möjligheter ytterligare stärks. Därför medverkar
Sverige aktivt i FNs nedrustningsarbete, fredsbevarande operationer, bi-
ståndsverksamhet och dess ansträngningar att lösa internationella problem
som de globala miljöhoten, narkotikahandeln m.m. Likaså utgör vårt
arbete för att främja de mänskliga rättigheterna, liksom vårt agerande mot
kränkningar av FN-stadgans principer, ett led i dessa strävanden.

Under åren har FN genomfört en rad fredsbevarande operationer som
överlag visat sig vara effektiva när det gällt att dämpa konflikter och
hindra deras fortsatta spridning. Samtidigt som de fredsbevarande opera-
tionerna förblir ett centralt inslag i FNs verksamhet, har under de senaste
åren ökad uppmärksamhet riktats mot FNs roll som ”fredsstiftare”. Sveri-
ge anser det angeläget att nuvarande gynnsamma politiska förutsättningar
utnyttjas för att stärka FNs möjligheter att överbrygga motsättningar ge-
nom medling, skiljedom o. d. och att agera i konfliktförebyggande syfte.

En grundläggande förutsättning för Sveriges aktiva utrikespolitik är att
vi har goda kunskaper om den internationella utvecklingen, kapacitet att
analysera inkommande information samt att vi upprätthåller en hög diplo-
matisk kompetens.

Den snabba utvecklingen i Sovjetunionen har öppnat möjligheter till
vidgade kontakter med framför allt de områden som gränsar till Östersjön.
Både från Sverige och Baltikum efterfrågas ökad svensk närvaro i de
baltiska republikerna. Denna behövs inte bara för att ge en bättre service i
konsulära ärenden, främst viseringar, utan också för kunskapsinhämtande
och främjande av handel och kulturutbyte. Detta har föranlett en förstärk-
ning av generalkonsulatet i Leningrad samt upprättandet av avdelnings-
kontor i Tallinn och Riga.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Sverige ser med tillfredsställelse att förbindelserna med grannarna ut-
med Östersjön, och då inte minst med de baltiska republikerna, breddas
och fördjupas. För att stödja demokratiserings- och reformprocessen har
totalt 1 miljard kronor avsatts för insatser i Central- och Östeuropa under
en treårsperiod.

Nedrustningspolitik

Sveriges deltagande i det internationella nedrustningsarbetet syftar ytterst
till att öka vårt lands säkerhet genom minskad spänning i världen och
reducerat militärt hot mot vårt nationella oberoende.

Denna strävan utgår ifrån en syn på säkerhet och samarbete, som
betonar det gemensamma intresset för fred och mänsklig överlevnad samt
ekonomisk och social utveckling.

Sverige har genom sitt långvariga engagemang i internationella nedrust-
ningsförhandlingar goda förutsättningar att spela en aktiv och konstruktiv
roll. Vårt lands alliansfria ställning, i förening med teknisk kunskap och
förhandlingskompetens, ger oss särskilda möjligheter till insatser.

Kärnvapenfrågorna är centrala i vår nedrustningspolitik. Sverige har
lagt fram ett betydande antal förslag för att hejda kärnvapenkapprustning
— även i rymden och till havs — och kärnvapenspridning samt för att
åstadkomma nedrustning på dessa områden. Sverige verkar också för ett
totalförbud mot kemiska vapen.

Regeringen avser att fortsätta detta arbete, varvid särskild vikt kommer
att läggas vid frågan om ett avtal om fullständigt kärnvapenprovstopp och
möjligheterna att övervaka efterlevnaden av ett sådant avtal.

Under år 1990 har Sverige fortsatt ansträngningarna för att påskynda
förhandlingarna om ett totalförbud mot kemiska vapen.

Sverige arbetar i FN och i nedrustningskonferensen i Geneve (CD) för
att få till stånd åtgärder som skulle kunna förhindra en hotande kapprust-
ning i rymden. Särskilda ansträngningar görs också för att motverka mari-
na rustningar och för att bygga ut förtroende- och säkerhetsskapande
åtgärder till havs.

Förhandlingar i konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK)
har sedan Helsingfors-avtalet 1975 bedrivits i form av uppföljningsmöten
och särskilda möten, såsom Wien-förhandlingarna om dels konventionella
styrkor i Europa, dels förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder, vilka
behandlar frågor av stor betydelse för Europas säkerhet. I anslutning till
ESKs toppmöte i Paris i november 1990 kunde som ett resultat av Wien-
förhandlingarna ett avtal undertecknas om en betydande minskning av de
konventionella stridskrafterna i Europa.

Sverige verkar för en kärnvapenfri zon i Norden bl. a. genom den nordis-
ka ämbetsmannagrupp, som studerar förutsättningarna för en sådan zon.
Ämbetsmannagruppen avser att under år 1991 framlägga en rapport om
arbetsläget.

Nedrustningspolitiken som en del av vår utrikespolitik grundar sig på
bedömningar av Sveriges långsiktiga säkerhetsintressen. Ett systematiskt
samråd mellan olika myndigheter spelar en central roll vid nedrustnings-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

politikens utformning. Viktiga verksamheter vid försvarets förskningsans- Prop. 1990/91:100
talt (FOA) syftar till att stödja utrikesdepartementets arbete i internatio- Bil. 5
nella nedrustningsförhandlingar.

Rättsfrågor

Folkrätten, dess tillämpning och utveckling, intar en betydelsefull plats i
svensk utrikespolitik. Ett centralt inslag på detta område gäller skyddet för
de mänskliga rättigheterna. Sverige arbetar i olika internationella fora för
att förstärka det internationella skyddet för mänskliga rättigheter och
verkar för att dödsstraffet skall avskaffas. Ett viktigt inslag i dessa strävan-
den är att utarbeta och följa upp efterlevnaden av internationella normer
för individens skydd.

Det finns för närvarande fem FN-konventioner med tillhörande över-
vakningsmekanismer inom området för mänskliga rättigheter. FNs kon-
vention om barnets rättigheter har nyligen trätt i kraft. Dess efterlevnad
kommer att övervakas av en särskild kommitté. Detsamma gäller en
konvention om migrerande arbetares rättigheter som antogs av FN hösten
1990 men som ännu inte trätt i kraft. Utöver detta finns den europeiska
konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläg-
gande friheterna, som gradvis har utökats med skydd för nya rättigheter.
Europarådet har dessutom antagit en konvention mot tortyr som innebär
längre gående förpliktelser än som följer av den konvention i samma ämne
som antogs av FNs generalförsamling hösten 1984.

För att stärka den folkrättsliga kompetensen i Sverige vad avser mänsk-
liga rättigheter lämnar departementet ekonomiskt stöd till Raoul Wallen-
berg-institutet i Lund.

Andra viktiga folkrättsliga ämnen är havsrätten med tillhörande av-
gränsningsfrågor, miljörätten och rymdrätten. Frågor rörande polarområ-
dena har kommit att inta en alltmer framträdande plats i departementets
arbete. Arbetet med att träffa investeringsskyddsavtal med andra länder
intensifierades under år 1990 och kommer att drivas vidare. Från och med
den 1 juli 1989 har departementet medel för stipendier för folkrättslig
forskning av särskild relevans för utrikesförvaltningens verksamhet och
kunskapsbehov. För närvarande står medel till förfogande för stipendier
till fyra doktorander i fyra år. Allmänt sett fungerar den vid rättsavdel-
ningen placerade folkrättsrådgivaren som en länk mellan utrikesdeparte-
mentet och universiteten. En mera utförlig framställning om folkrättens
ställning finns i prop. 1988/89: 100 bil. 5 s. 14.

Sverige ingår årligen ett antal avtal, fördrag och internationella konven-
tioner med främmande makter. Förhandlingsarbetet kräver i betydande
omfattning en traktaträttslig medverkan. För att rationalisera verksamhe-
ten planeras en datorisering av departementets traktatregister.

Inom ramen för det internationella samarbetet på det straffrättsliga
området visar Sverige också ett stort engagemang. Det rör sig här om
utlämningsfrågor och annat biträde åt domstolar och andra myndigheter i
brottmål. Stora insatser görs för att svenskar som har dömts till fängelse-
straff utomlands skall kunna tas hem för att avtjäna straffet i Sverige.

Genom utredningar om utländsk rätt och genom bistånd i bl.a.
underhållsärenden får svenska medborgare stöd att hävda sin rätt i utlan-
det. Ärenden som rör bortförda barn är en annan viktig arbetsuppgift.

Utrikesförvaltningen bistår även svenskar som hamnat i nödsituationer
utomlands, t. ex. sedan de råkat ut för olycksfall, sjukdom eller frihetsbe-
rövanden. Dessa frågor har blivit alltmera komplicerade i och med att
svenska medborgare numera i större utsträckning förlägger sina utlandsre-
sor utanför de traditionella turistmålen. En försvårande omständighet är
även att huvuddelen av de frihetsberövade anklagats för narkotikabrott.

Handläggningen av ärenden som rör utlänningar är synnerligen resurs-
krävande. Utlandsmyndigheternas befattning med sådana ärenden under
åren 1987—1989 framgår av följande uppställning:

År	Uppehålls- och arbetstillstånd	Viseringar
1987	27 000	145 000
1988	30 000	180 000
1989	47 000	236 000

De ökade utresemöjligheterna för medborgare i Central- och Östeuropa
samt Sovjetunionen har lett till fortsatta ökningar av viseringsärenden
under år 1990. Med stöd av nya bestämmelser i utlänningsförordningen
har statens invandrarverk till utlandsmyndigheterna på försök delegerat
ytterligare beslutanderätt i utlänningsärenden bl. a. vad gäller uppehålls-
och arbetstillstånd. För att utröna i vilken utsträckning utlandsmyndighe-
terna har möjlighet att ta på sig denna ytterligare arbetsbörda, inom de
finansiella och personella ramar som står till buds, kommer en utvärdering
att ske under våren 1991 av delegeringens konsekvenser. Som en följd av
den omfattande flyktinginvandringen ökar fortsatt arbetsbelastningen vid
vissa utlandsmyndigheter genom att anhöriga till dem som fått uppehålls-
tillstånd söker visering eller tillstånd till anknytningsinvandring.

Internationellt utvecklingssamarbete

Biståndsramen fastställs till 13 871 milj, kr, vilket innebär en ökning med
871 milj. kr. jämfört med innevarande budgetår.

Det internationella samförståndet om vikten av ett ökat bistånd till de
fattigaste u-länderna har ökat. Trots detta ligger industriländernas bistånd
kvar på en i stort sett oförändrad andel av BNI. Det är fortfarande bara
fyra länder — Danmark, Norge, Nederländerna och Sverige — som upp-
når FNs utbetalningsmål om 0,7 procent av BNI.

Det övergripande målet för svenskt bistånd är att höja de fattiga folkens
levnadsnivå. Detta har konkretiserats i fem delmål. Biståndet skall bidra
till resurstillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och politisk
självständighet, en demokratisk samhällsutveckling samt en framsynt hus-
hållning med naturresurserna och omsorg om miljön i mottagarländerna.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Sverige fortsätter att avsätta stora belopp för multilateralt utvecklings-
samarbete. Sammantaget uppgår det multilaterala biståndet till ca en
tredjedel av den totala biståndsramen. Ökningar föreslås bl.a. för FNs
utvecklingsprogram (UNDP), FNs befolkningsprogram (UNFPA), FNs
barnfond (Unicef) samt för flyktingbistånd genom FN.

Inom det bilaterala utvecklingssamarbetet genom SIDA ligger tyngd-
punkten på långsiktigt utvecklingssamarbete. Den starka inriktningen på
södra Afrika fortsätter. Mer än 50 procent av det bilaterala biståndet
genom SIDA går till denna region. En ny anslagspost föreslås för Uganda. I
propositionen redovisas den löftesrika utveckling som på många håll skett
mot avspänning, demokrati och fredliga lösningar av konflikter. En ny
anslagspost föreslås för Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt
bistånd.

Ökningen av anslaget används framför allt till det landprogrammerade
biståndet samt till anslagsposterna Demokrati, mänskliga rättigheter och
humanitärt bistånd respektive Bistånd genom folkrörelser och andra en-
skilda organisationer.

Ett behov av ökade katastrofinsatser förutses i budgeten, liksom fortsatt
stöd för reformprocessen i Central- och Östeuropa.

Stödet till de fattigaste u-länderna i Afrika stärks för att de ekonomiska
återhämtningsprogrammen skall kunna fullföljas trots den ökande börda
som konflikten i Persiska viken inneburit för många av dessa länder. Vid
sidan om stödet till ekonomisk återhämtning, måste inriktningen på u-län-
dernas möjligheter till en långsiktig samhällsutveckling förstärkas. Medel
har avsatts för insatser inom ramen för internationellt samordnade skuld-
lättnadsaktioner till förmån för de fattigaste skuldsatta länderna.

Anslaget för andra biståndsprogram minskar något jämfört med inneva-
rande budgetår. Minskningen beror bl.a. på att det stöd som påbörjats till
några länder med medel från anslagsposten Projektbistånd till vissa länder
förs över till berörd myndighet.

En del av kostnaderna för mottagning i Sverige av asylberättigade flyk-
tingar från u-länder föreslås finansieras från biståndsramen genom en
avräkning.

Ett omfattande utvecklings- och analysarbete pågår inom centrala områ-
den av det svenska utvecklingssamarbetet. Aktuella större projekt är FN i
utvecklingssamarbetet samt en parlamentarisk kommitté som gör en
översyn av det multilaterala biståndet. Båda dessa projekt slutförs under
första halvåret 1991. I enlighet med förslaget från utredningen (SOU
1990:17) Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbi-
stånd föreslås inrättandet av en ny biståndsmyndighet för industri- och
näringslivsutveckling, genom sammanslagning av SWEDFUND och IM-
POD samt delar av SIDAs industribyrå. Övriga slutsatser från denna
utredning, samt från utredningen om utvärdering och lärande i biståndet,
redovisas under särskilda avsnitt i budgetpropositionen.

I beräkningen av förvaltningsanslagen för de olika biståndsmyndigheter-
na har vissa krav på rationaliseringar beaktats. De administrativa anslagen
har prövats med restriktivitet. Rationaliseringsuttag har gjorts på samtliga
myndigheter, samtidigt som vissa angelägna reformer medgetts.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Handelspolitik

Utrikeshandeln är en faktor av avgörande betydelse for Sveriges möjlighe-
ter att värna sysselsättning och välstånd. Ett öppet och respekterat multila-
teralt handelssystem är därför ett viktigt mål för våra utrikesrelationer.

Sverige lägger stor vikt vid arbetet inom internationella organisationer
som Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), Organisationen for eko-
nomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Förenta nationernas kon-
ferens för handel och utveckling (UNCTAD). I dessa och andra fora
arbetar Sverige aktivt för att utveckla frihandeln och motverka protektio-
nism.

Den svenska handelsbalansen har visat överskott varje år sedan år 1983.
De senaste åren har överskottet dock visat en sjunkande tendens, samti-
digt som underskottet på andra poster i bytesbalansen ökat. Fortsatta
insatser för att främja svensk export av varor och tjänster är därför av stor
betydelse.

År 1990 har på det handelspolitiska fältet präglats av ett intensivt
förhandlingsarbete, såväl regionalt — framför allt inom Europa — som
multilateralt inom ramen för den s.k. Uruguay-rundan i GATT.

Uruguay-rundan har tre övergripande målsättningar: att stärka
GATT-systemet, att ytterligare liberalisera världshandeln samt att utvidga
reglerna inom GATT till nya och expanderande områden, t. ex. tjänstehan-
del och immaterialrätt. Uruguay-rundan avsågs bli avslutad vid ett minis-
termöte i december 1990. Ministrarna enades emellertid om att undersöka
förutsättningarna för att fortsätta mötet i januari 1991. De mycket ambi-
tiösa målen för Uruguay-rundan tycks dock ändå inte kunna uppnås fullt
ut. Ett sådant resultat, tillsammans med en begynnande konjunkturned-
gång på vissa håll, gör att det multilaterala handelssystemet under budget-
året 1991/92 kan komma att utsättas för stora påfrestningar.

En mycket stor del av Sveriges utrikeshandel sker med det övriga Väst-
europa. Därför är de pågående förhandlingarna mellan EFTA-länderna
och EG om ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES) av största
vikt. Det gemensamma målet är att EFTA-länderna skall delta i den inre
marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor som
avses vara etablerad från år 1993. Vidare skall viktiga samhällsområden
som forskning, utbildning, miljöpolitik, konsumentskydd och den sociala
dimensionen omfattas av samarbetet.

Under hösten 1990 koncentrerades förhandlingarna på att försöka nå
principiell enighet kring ett antal huvudfrågor. Så skedde vid ett möte
mellan EFTA- och EG-ländernas ministrar den 19 december, varför det
finns goda utsikter att förhandlingarna skall kunna slutföras under första
halvåret 1991. Därefter vidtar ett omfattande informations- och lagstift-
ningsarbete med sikte på avtalets beräknade ikraftträdande den 1 januari
1993.

Riksdagen har i december 1990 uttalat att Sverige bör eftersträva att
med bibehållen neutralitetspolitik bli medlem i den europeiska gemenska-
pen, samt bedömt det sannolikt att en svensk ansökan härom kan lämnas
in under år 1991.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Den glädjande och hoppingivande reformprocessen i Central- och Öst- Prop. 1990/91: 100
europa har fortsatt under år 1990. Emellertid har på många håll svåra Bil. 5
övergångsproblem uppkommit. Sverige deltar aktivt i de internationella
organ som på olika sätt stöder en utveckling mot ökad demokrati och
marknadsorienterade ekonomiska system. Sverige bedriver också ett om-
fattande bilateralt samarbete med samma mål. EFTA och Polen, Tjecko-
slovakien respektive Ungern undertecknade i juni 1990 samarbetsdeklara-
tioner. Enligt dessa skall parterna bl. a. undersöka förutsättningarna för att
ingå frihandelsavtal. Samtal härom har inletts. Ett ökat handelsutbyte har
en central roll i och for samarbetet på det ekonomiska området, samtidigt
som det främjar ökade kontakter också på andra områden. Samtidigt
ställer förändringsprocessen krav på en utökad bevakning inte minst på
det ekonomiska området, som underlag för svenska ställningstaganden.

Sverige-information och kulturutbyte

De internationella kontakterna är betydelsefulla för det svenska samhället
i stort. Detta gäller inte minst kulturlivet och forskningen som behöver
ständiga impulser utifrån för att inte stagnera. Det faktum att Sverige
tillhör ett litet språkområde och geografiskt är beläget i Europas utkant
innebär både svårigheter och möjligheter. Staten kan med olika medel
främja ett aktivt svenskt deltagande i utbyte med andra länder och kultu-
rer. Detta utbyte måste ske i enlighet med deltagarnas egna prioriteringar
och önskemål. De statliga insatserna bör därför i huvudsak inskränkas till
ekonomiskt stöd och, vid behov, till kontaktförmedling och praktiskt
bistånd.

Den statligt finansierade Sverige-informationen skall syfta till att sprida
kännedom om det svenska samhället samt väcka intresse och förståelse för
Sveriges syn på olika samhällsfrågor. Därmed underlättas Sveriges delta-
gande i det internationella utbytet. Det är också ett utrikespolitiskt intresse
att svenska synpunkter får gehör i utlandet. Informationen om Sverige i
utlandet kan därutöver ha betydelse för våra ekonomiska förbindelser och
främja såväl export som turism.

Avsikten med den statliga Sverige-informationen skall inte vara att
förmedla en tillrättalagd och glättad bild av vårt land. Sverige-bilden
utomlands bestäms i första hand av faktiska förhållanden hos oss. Men
den internationella nyhetsförmedlingen uppmärksammar ofta endast en-
staka händelser och utvecklingsdrag. De statliga informationsinsatserna
bör därför, enligt min mening, söka komplettera bilden genom att särskilt
lyfta fram drag i den svenska samhällsutvecklingen som annars kanske
skulle hamna i skymundan — neutralitetspolitik, miljösatsningar, arbets-
marknadspolitik, kulturlivets variationsrikedom m.m.

Beträffande den geografiska inriktningen av de statliga insatserna avse-
ende kultur- och erfarenhetsutbyte motiverar den snabba omvandlingen i
Europa att detta område prioriteras. De beslut som regeringen fattat under
år 1990 rörande utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa med-
för ett ökat kultur- och erfarenhetsutbyte med Central- och Östeuropa med

särskild prioritering av utbytet med Baltikum och övriga Sovjetunionen, Prop. 1990/91: 100

Polen, Ungern och Tjeckoslovakien. Bil. 5

Samarbetet med Central- och Östeuropa

Grundläggande för Sveriges insatser är en strävan att främja utvecklingen
mot demokrati i Central- och Östeuropa. Demokratin stärker och skapar
förutsättningar för en avveckling av den centralstyrda ekonomin och
underlättar det internationella samarbetet.

Sverige stödjer den djupgående samhällsomdaningen i Central- och
Östeuropa. Motiven är flera. De ekonomiska reformerna utgör en del av
demokratiprocessen. De utgör en förutsättning för produktions- och väl-
ståndsökning och för vidgat internationellt samarbete. Slutligen kan de
ekonomiska reformerna på sikt medverka till att de central- och östeurope-
iska länderna blir betydelsefulla handelspartner.

De ekonomiska reformerna måste genomföras med beaktande av den
sociala dimensionen. Annars riskerar demokratin att undergrävas.

Strävan att föra in Central- och Östeuropa i såväl det globala som det
europeiska ekonomiska samarbetet hör till målen i svensk politik. En fast
förankring i europeiskt ekonomiskt samarbete bidrar även till att knyta
Central- och Östeuropa till den västeuropeiska demokratiska traditionen
och till ett marknadsekonomiskt synsätt.

Det är vidare ett mål för svensk politik att bidra till en ökad medveten-
het om de allvarliga miljöproblemen i Central- och Östeuropa. Dessa hotar
hälsotillståndet för befolkningen och jordbruksproduktionen inom stora
områden. Regionens luft- och vattenföroreningar påverkar även Sveriges
miljö.

I december 1989 presenterades regeringens program om 1 miljard kro-
nor för stöd till de central- och östeuropeiska länderna under budgetåren
1990/91 — 1992/93. Riksdagen beslutade i enlighet med detta program.
Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) har
fått huvudansvar för handläggningen av det bilaterala stödet. SIDA har
fått ansvar för bidrag till svenska folkrörelsers och enskilda organisatio-
ners aktiviteter i Central- och Östeuropa. Under hösten har riksdagen även
godkänt ett svenskt bidrag till den Europeiska Utvecklingsbankens
(EBRD) kapital om totalt ca 525 milj. kr.

Sveriges bidrag till reformprocessen i Central- och Östeuropa inskränks
emellertid inte till insatser som inryms i dessa belopp. Sverige deltar även
aktivt i de verksamheter som utvecklats inom flera multilaterala organisa-
tioner. Europarådet, FNs ekonomiska kommission för Europa (ECE), den
europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) har alla påbörjat
aktiviteter till förmån för de ekonomiska och politiska reformerna. De
västliga industriländernas samarbetsorganisation OECD har inlett en om-
fattande seminarieverksamhet för europeiska länder i ekonomisk omvand-
ling. Flera central- och östeuropeiska länder har uttryckt intresse för med-
lemskap i OECD.

Dessa länders strävan till vidgade kontakter har bl.a. resulterat i att
Bulgarien, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien och Ungern nu samtliga är

medlemmar i den Internationella Valutafonden (IMF) och Världsbanken Prop. 1990/91: 100
(IBRD). Sovjetunionen söker ett närmare samarbete med dessa institutio- Bil. 5
ner.

Sovjetunionen har under år 1990 erhållit observatörskap i GATT, det
internationella tull- och handelsavtalet. Flertalet central- och östeurope-
iska länder är redan anslutna till GATT men har blivit väsentligt mer
aktiva.

EFTA-ländema har i juni 1990 undertecknat deklarationer om ekono-
miskt samarbete med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Diskussioner
har påbörjats med dessa länder och med Jugoslavien om möjligheten att
sluta frihandelsavtal.

Bland de många initiativ som tagits i internationella organisationer kan
också nämnas att WHOs europaregion har inrättat ett särskilt program för
stödinsatser för hälso- och sjukvårdssektorns omstrukturering.

Sverige deltar aktivt i samtliga dessa internationella diskussioner.
Grundläggande för den svenska inställningen är att i görligaste mån bygga
på existerande organisationer. De särskilda problem som reses vid över-
gången från centralplanerad ekonomi till marknadsekonomi bör mötas
med flexibilitet utan att organisationernas grundläggande karaktär ändras.

Arbetet med de svenska förbindelserna till de central- och östeuropeiska
staterna bedrivs inom i stort sett hela regeringskansliet. Denna budgetpro-
position innehåller sammanfattande redovisningar av detta samarbete. Av
naturliga skäl betonas intresset för våra närmaste grannar. I någon form
arbetar flertalet departement och många myndigheter med överföring av
svenska erfarenheter, huvudsakligen genom utbildningsinsatser och stöd
för ny lagstiftning för att underlätta övergången till marknadsekonomi och
demokrati i dessa länder.

Utöver de aktiviteter som bedrivs av UD och biståndsmyndigheterna,
kan följande nämnas: Justitiedepartementet lämnar stöd till uppbyggna-
den av ny lagstiftning i Sovjetunionen. Socialdepartementet redovisar
behov av stöd i hälso- och sjukvårdsadministrationen samt socialförsäk-
ringen. Kommunikationsdepartementet arbetar med utbildnings- och kon-
sulthjälp främst vad gäller teknologiöverföring inom väg- och telekommu-
nikation. Finansdepartementet svarar för insatser inom olika organ som
t. ex. EBRD, den nordiska investeringsbanken (NIB) och det nordiska
miljöfinansieringsbolaget (NEFCO). De central- och östeuropeiska länder-
nas medlemskap inom IMF och Världsbanken föranleder att särskilda
överväganden och insatser görs för kunskapsöverföring vad gäller finansi-
ella, skattepolitiska och stabiliseringsfrågor. Inom utbildningsdepartemen-
tets område kommer medel för utökat forskningssamarbete med framför
allt våra grannländer runt Östersjön att anvisas till universitet och högsko-
lor. Kungliga Vetenskapsakademien har anvisats ökade medel för forsk-
ningssamarbete med Sovjetunionen. Svenska institutet föreslås få medel
för utökning av sitt stipendieprogram. Jordbruksdepartementet lämnar
bl. a. stöd till forskningssamarbete inom jordbruk, skogsbruk och fiske,
samt till livsmedelsexporten från de central- och östeuropeiska länderna.
Praktikantutbytet med de baltiska republikerna samt arbete med flykting-
och migrationsfrågor handläggs inom arbetsmarknadsdepartementet lik-

som frågor om samarbete inom det arbetsmarknadspolitiska området.
Kunskapsöverföring vad gäller närings- och regionalpolitik, småföretags-
utveckling, företagsledning och arbetsmarknadsutbildning bedrivs inom
industridepartementet. På civildepartementets område arbetar Statens in-
stitut for personalutveckling (SIPU) med kurser i förvaltning och lokalt
självbestämmande och riksrevisionsverket (RRV) i revision. Statistiska
centralbyrån (SCB) kan göra insatser for utbildning på statistikområdet
som hittills präglats av offentlig propaganda och därför nu belastas av
svåra trovärdighetsproblem. Miljödepartementet finner att det efter Ron-
neby-konferensen finns nya förutsättningar för fördjupat och effektivare
miljösamarbete. Ökningen av gränsöverskridande miljöföroreningar un-
derstryker behovet av detta samarbete. För fortsatta och breddade kontak-
ter på dessa områden kommer medel att ställas till förfogande.

Det biståndsfinansierade samarbetet inriktas på att vara ett strategiskt
stöd för att stärka ländernas förmåga att genomföra den demokratisering
och den djupgående reformering som nu inletts på olika samhällsområden.
Insatser äger rum på en lång rad områden, bland vilka de politiska och
ekonomiska samhällsfunktionerna intar en central ställning vid sidan av
miljöfrågorna. Insatserna innefattar i första hand erfarenhetsutbyte och
kunskapsutveckling. En lång rad svenska organisationer, företag och myn-
digheter är engagerade i genomförandet av insatserna. Vissa av de tidigare
redovisade åtgärderna finansieras med biståndsmedel.

Större delen av det biståndsfinansierade samarbetet sker för närvarande
bilateralt. Ett samarbete är i princip möjligt med samtliga länder i Central-
och Östeuropa, men de flesta insatserna kommer att genomföras i Sveriges
närområde, dvs. Polen, de baltiska republikerna och västra delen av Ryska
rådsrepubliken.

I Polen genomförs huvuddelen av samarbetet på miljöområdet. Bland
verksamheten i de baltiska republikerna kan nämnas miljöanalys, kommu-
nalt självstyre, småindustriutveckling, fastighetsregistrering, arbetsmark-
nadspolitik, kommunikationer m. m. Sverige kommer också att finansiera
omfattande ekonomiska studier av de tre baltiska republikerna.

I Bryssel möts regelbundet en grupp av 24 industrialiserade länder, den
s. k. G 24, för att under EG-kommissionens ordförandeskap diskutera och
samordna biståndet. Sverige deltar aktivt i denna samordning.

Sverige bidrar vidare till flera multilaterala insatser for Central- och
Östeuropa. Bland dessa kan nämnas det nordiska miljöfinansieringsbola-
get (NEFCO) och EFTAs utvecklingsfond för Jugoslavien. Medel har
också avsatts till en särskild konsultfond for samarbete med Världsbanken.
Under littera C finns förslag med syfte att främja utveckling av näringsli-
vet i Central- och Östeuropa genom den nya myndighet för näringslivsbi-
stånd som föreslås bildas. Enligt detta skall bl. a. SWEDFUNDs grundka-
pital höjas med 100 milj, kr., varav 50 milj. kr. avsätts for ett särskilt
fönster för insatser i Central- och Östeuropa. Med en sådan åtgärd bör ett
ökat engagemang från näringslivets sida i området underlättas.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Utrikesförvaltningen

De snabba politiska förändringarna i Europa och utvecklingen i Mellanös-
tern ställer större krav på den svenska utrikesförvaltningen än vad som
varit fallet sedan andra världskrigets slut. Utvecklingen i Central- och
Östeuropa, inklusive de baltiska republikerna, de båda tyska staternas
förening, den västeuropeiska integrationen och händelserna i Mellanös-
tern innebär att resurser med kort varsel måste omdisponeras mellan
utlandsmyndigheterna samt mellan departementet och utlandsmyndighe-
terna. Detta är möjligt tack vare en inbyggd flexibilitet i organisationen
och entusiasm och vilja från en skicklig yrkeskår.

Omvälvningen i Central- och Östeuropa har föranlett departementet att
göra en samlad översyn av verksamhetsinriktningen, och i samband där-
med resursbehovet, vid myndigheterna där. En utredningsman föreslår i
en nyligen avgiven rapport (Östeuropautredningen) att svensk närvaro
etableras och förstärks i alla de baltiska republikerna, att ambassaden i
Moskva förstärks, att viseringsavdelningarna vid ambassaden i Moskva
och generalkonsulatet i Leningrad organiseras om, att motsvarande avdel-
ning i Sofia förstärks, att ambassaden i Prag förstärks med anledning av att
ESKs sekretariat förläggs dit samt i fråga om Warszawa att en kulturatta-
chébefattning tillförs ambassaden och att ett separat handelskontor upp-
rättas.

Vidare föreslås i utredningen att handelsfrågorna vid ambassaden i
Sofia åter integreras lokalmässigt i ambassadens arbete och att viserings-
tvånget för polska medborgare upphävs.

Förslagen innebär ett nettotillskott av sju utsända handläggartjänster.
Ambassadlokalerna i Belgrad, Budapest och Sofia föreslås bytas ut, de i
Moskva och Leningrad byggas ut samt kansliet i Prag renoveras. I Balti-
kum behöver ytterligare lokaler anskaffas.

En särskild arbetsgrupp har dessutom tillsatts för att se över myndig-
hetsorganisationen i det enade Tyskland. Denna kommer att framlägga ett
förslag till ny organisation under våren 1991.

Ett löpande utvecklingsarbete pågår vad gäller organisations- och bud-
getfrågor. Den 1 juli 1990 påbörjades vid åtta utlandsmyndigheter en
treårig försöksverksamhet med en modifierad form av treårsbudgetering.
En utvärdering kommer att ske före hösten 1993. Jag kan vidare nämna att
statskontoret kommer att få i uppdrag att med början år 1991 göra effek-
tivitetsstudier av tre utlandsmyndigheter.

I syfte att höja kostnadsmedvetandet inom departementet pågår ett
arbete med att successivt ge de olika avdelningarna ett ökat budgetansvar,
med särskilda budgetramar för viss verksamhet.

I januari 1990 överlämnades en rapport om ADB-verksamheten inom
utrikesförvaltningen. Rapporten pekar bl.a. på att antalet tjänster för
utbildning, systemutveckling och användarstöd inte står i proportion till
den snabba och teknikinriktade datoriseringen. (Se även avsnittet om
informationshantering och rationalisering under anslaget A 1.).

I syfte att bättre styra hyreskostnaderna för kanslier och residens utom-
lands kommer på försök, i första hand under en treårsperiod, kostnaderna
för dessa att överföras till departementets förvaltningsanslag.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Överenskommelse har träffats med byggnadsstyrelsen om att från och Prop. 1990/91:100
med den 1 juli 1990 till departementet överfora hanteringen av representa- Bil. 5
tionsutrustning. Däremot bör även fortsättningsvis nyanskaffning och för-
valtning av inventarier for statsmöblerade personalbostäder handläggas av
byggnadsstyrelsen, där kompetensen finns.

Under ett antal år har resurser saknats för underhåll och ersättning av
inventarier vid många utlandsmyndigheter. En underhandsöverenskom-
melse har därför träffats med byggnadsstyrelsen om att kostnaderna för ny
inredning av vissa kanslier och chefsbostäder förskotteras av verket. De-
partementet debiteras under en tioårsperiod inredningskostnaderna i form
av en tilläggshyra.

Som förutskickades i förra årets budgetproposition har en översyn gjorts
av assistenternas arbetssituation, som förändrats bl.a. till följd av den
ökade datoriseringen. Översynen bereds for närvarande inom departe-
mentet. Innan slutlig ställning tas till de föreslagna åtgärderna kommer
vissa av förslagen att genomföras på försök.

En särskild översyn har under år 1990 gjorts av UD-makarnas situation.
Utredningsmannen föreslår bl. a. konkreta åtgärder for att underlätta för
medföljande att få anställning utomlands, vidare att ett generellt beskatt-
ningsbart och ATP-grundande makebidrag införs utomlands för UD-
makar som saknar arbetsinkomst, att medflyttandebidrag utgår under
hemmastationering och att en särskild handläggartjänst för medföljande-
frågor inrättas vid departementets administrativa avdelning. Några förslag
är under genomförande medan möjligheterna att genomföra andra disku-
teras inom departementet.

Inom ramen för det särskilda avtalsområde som gäller för den utsända
personalen har de kollektivavtalsslutande parterna avsatt medel och gjort
insatser speciellt för de medföljande bl. a. i form av viss kompensation för
bortfall av ATP (den s. k. MAK-ersättningen) och för premier till en
särskild gruppensionsförsäkring för medföljande. Inom departementet på-
börjas nu i samband med beredningen av nämnda utredning en översyn av
utfall och effekter i fråga om egen- och efterlevandepensionsförmåner för
olika kategorier och åldersgrupper av medföljande.

Cirka var fjärde utsänd handläggare har i dag annan huvudman än
utrikesdepartementet. Under budgetåret har överläggningar förekommit
med specialattachéernas huvudmän i syfte att få till stånd en rättvisare
kostnadsfördelning mellan dessa och utrikesdepartementet. Ett förslag
med riktlinjer för den fortsatta handläggningen av bl. a. denna fråga kom-
mer att presenteras under våren 1991. Riktlinjerna avses träda i kraft den
1 juli 1991.

Flera utredningar, som ingående redovisades i föregående års budget-
proposition (prop. 1989/90:100 bil. 5, UU14, rskr. 191), följs fortlöpande
upp. Det gäller betänkandena Sverige-information och kultursamarbete
(SOU 1988:9), Utrikesförvaltningens inriktning och organisation (SOU
1988:58) samt UDs presstjänst (SOU 1989:8).

De föreslagna förstärkningarna i Central- och Östeuropa måste finansi-
eras inom befintliga budgetramar. Dessutom åligger det utrikesdeparte-
mentet att medverka i de besparingsåtgärder avseende den statliga förvalt-

ningen som regeringen beslutat om. Vidare har händelserna i Mellanöstern Prop. 1990/91: 100
förorsakat departementet avsevärda kostnader. Allt detta medför ett ökat Bil. 5
behov av en noggrann prioritering av verksamheten. Med anledning härav
och med hänsyn till de nya krav som ställs på förvaltningen under de
närmaste åren kommer det sannolikt att bli nödvändigt att lägga ned ett
antal utlandsmyndigheter. En utredningsman har fått i uppdrag att ta fram
underlag för beslut. Jag avser under våren 1991 återkomma till regeringen
med förslag om vilka myndigheter som bör komma i fråga och kommer i
samband därmed att lägga fram en tidplan. Behov föreligger också att få
fram underlag för vidare omprioritering av verksamheten. Med hänsyn
härtill kommer ytterligare en utredningsman att senare under år 1991 se
över relevanta delar av utrikesförvaltningens organisation.

A. Utrikesdepartementet m.m.

A 1. Utrikesförvaltningen

1989/90	Utgift	1	115	706	765
1990/91	Anslag	1	156	255	000
1991/92	Förslag	1	321	450	000

Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stock-
holmsbaserade ambassadörerna redovisas i förteckning som bifogas proto-
kollet i detta ärende som bilaga 5.2.

Beräknad

	1990/91	ändring	1991/92
Personal	2 555		- 13 (1)
Anslag
Förvaltningskostnader (2)	854 163 000	+	154 442 000
(varav lönekostnader)	(469 378 000)	(+	55 604 000)
Lokalkostnader	302 092 000
(varav
kansli lokaler och	(178 092 000)
chefsbostäder,
persona 1 bostäder)	(124 000 000)	+	10 753 000
Summa	1 156 255 000	+	165 195 000

(1) Inkluderar inte nedskärningar till följd av regeringens föreslagna
åtgärdspaket avseende den statliga förvaltningen.

(2) Från och med budgetåret 1991/92 ingår hyreskostnaderna för
kansli lokaler och chefsbostäder utomlands i denna anslagspost.

Med hänvisning till sammanställningen beräknar jag anslaget till
1 321 450 000 kr. Anslaget har beräknats med utgångspunkt i ett produk-
tivitets-/rationaliseringskrav motsvarande 1,5 procent.

I likhet med föregående år föreslås att utrikesförvaltningen ges möjlighet
att vid behov omdisponera 5 milj. kr. mellan vissa anslag som berör
utrikesförvaltningen. Aktuella anslag är A 1. Utrikesförvaltningen, A 2.
Utlandstjänstemännens representation, A 5. Honorärkonsuler samt D 3.
Övrig information om Sverige i utlandet. Riksdagen bör i efterhand i
lämpligt sammanhang informeras om genomförda omdisponeringar i bud-
getpropositionen året därpå.

Utrikesförvaltningens organisation

Som förutskickades i föregående års budgetproposition (prop.
1989/90:100 bil. 5) upphörde ambassadkansliet i Liberias huvudstad
Monrovia med sin verksamhet i mars 1990. En Stockholmsbaserad ambas-
sadör är dock fortfarande ackrediterad i Monrovia.

Det lönade konsulatet i Palma de Mallorca omvandlades i juni 1990 till
ett honorärkonsulat underställt generalkonsulatet i Barcelona.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

Ytterligare två myndigheter är, enligt tidigare beslut, under avveckling. Prop. 1990/91: 100
Generalkonsulatet i Rio de Janeiro (prop. 1988/89: 100 bil.5, UU17, rskr. Bil. 5
114) och konsulatet i Vancouver (prop. 1989/90: 100 bil.5, UU14, rskr.

191) kommer under första halvåret 1991 att omvandlas till honorärkonsu-
lat.

Samtidigt med den tyska återföreningen i oktober 1990 stängdes for-
mellt den dåvarande ambassaden i Berlin. I samband därmed utvidgades
generalkonsulatets i Berlin distrikt att omfatta även det förutvarande
DDRs territorium jämte det nya förbundslandet Berlin.

Under budgetåret 1990/91 har, i enlighet med beslut tidigare år (prop.
1988/89: 100 bil. 5), ett lönat generalkonsulat upprättats i Toronto.

Som aviserades i förra årets budgetproposition (1989/90: 100 bil.5) upp-
rättades våren 1990 en ambassad i Namibias huvudstad Windhoek.

Utvecklingen i Sovjetunionen under det senaste året har möjliggjort
öppnandet av svenska representationskontor i Tallinn och Riga. Kontoren
är underordnade generalkonsulatet i Leningrad och har status som avdel-
ningskontor. Kontoren hade vid öppnandet endast en basuppsättning av
personal. Till följd av bl. a. den ökade viseringsbördan har denna visat sig
otillräcklig. Jag föreslår därför att avdelningskontoren tillförs förstärkning,
vilket kommer att ske genom omfördelning av resurser.

Som ett första led i regeringens program för besparingar inom den
statliga administrationen avses redan under budgetåret 1991/92 en
utlandsmyndighet läggas ned. Regeringen kommer att under våren 1991
återkomma till riksdagen i fråga om UDs besparingsåtgärder, inklusive
nedläggningar.

Viseringsärendena ökar dramatiskt och oförutsebart. De ökade möjlig-
heterna för medborgarna i Sovjetunionen, inte minst i de baltiska republi-
kerna, och Polen, att resa utomlands avspeglas i att antalet viseringsansök-
ningar i dessa länder mångdubblats sedan år 1988. Också den omfattande
flyktinginvandringen medför stor och ökande arbetsbelastning. Anhöriga
till dem som fått uppehållstillstånd söker i växande grad visering eller
tillstånd till anknytningsinvandring.

För att handlägga utlänningsärenden vid utlandsmyndigheterna åtgick
under år 1989 ca 125 manår. Utan erforderliga personalförändringar kom-
mer väntetiderna för erhållande av viseringar att öka i vissa länder. Jag
föreslår därför personalförstärkningar, främst vid några myndigheter i
Central- och Östeuropa.

Genom omdisponering kommer en särskild tjänst att tillsättas för hand-
läggning av ärenden som rör bortförda barn.

Informationshantering och rationalisering

I januari 1990 överlämnades en rapport om ADB-verksamheten inom
utrikesförvaltningen. Rapportens slutsats är att datoriseringen inom UD
varit för intensiv och teknikinriktad i förhållande till nödvändigt antal
tjänster för utbildning, systemutveckling och användarstöd. Vidare pekas
på bristande säkerhet i vissa avseenden. För att fullt ut utnyttja gjorda
investeringar har, på förslag av utredningsmannen, en konsolideringspe- 26

riod inletts.

Den snabba tekniska utvecklingen har medfört att radio-, telex-, telefax-
och kryptoteknik alltmer integrerats med ADB-tekniken. Framtida teknik-
lösningar för UD måste därför bygga på en helhetssyn på ADB och kom-
munikation, vilket också påpekades av utredningen. En omorganisation
har därför genomförts som innebär att den förutvarande kommunikations-
sektionen (radio/telex/telefax och krypto) slagits samman med den tidigare
ADB-sektionen. Den nya ADB- och kommunikationsorganisationen be-
står nu av en teknik-, en systemutvecklings- och en sambandssektion.

UD står inför ett generationsskifte beträffande tekniska installationer.
Ett vägval mellan olika tekniska lösningar måste göras. Med anledning
härav och som ett led i konsolideringen pågår därför ett arbete med att ta
fram underlag för val av framtida ADB-teknik och kommunikationslös-
ning för UD.

Det arbete som innevarande budgetår påbörjats med ADB-säkerhetsfrå-
gor kommer att fortsätta under budgetåret 1991/92. Det innebär att ny
utrustning kommer att installeras och att nya rutiner införs.

Genom omfördelning av resurser kommer en särskild satsning att göras
på ADB-utbildning under budgetåret 1991/92. Detta innebär att allt fler
tjänstemän kommer att behärska den nya tekniken som ett stöd i det
vardagliga arbetet. Under de senaste budgetåren har departementet köpt
extern utbildning för betydande belopp. Att kunna genomföra utbildning i
egen regi innebär stora besparingar.

En omfördelning av resurser till teknik- och systemutvecklingssidan
kommer dels att minska behovet av externa konsulttjänster, dels att med-
föra en uppbyggnad av egen kompetens för underhåll och vidareutveckling
av befintliga ADB- och kommunikationssystem samt utveckling av nya
system. Utrymme skapas på detta sätt för angelägna datoriseringsprojekt,
såsom exempelvis införande av ökat ADB-stöd för verksamheten vid
protokollet och rättsavdelningen. Effekter härav blir inbesparing av tjäns-
ter och uteblivna krav på ytterligare personella resurser.

Lokalförsörjning

Lokalförsörjningen på det statliga området omfattar i huvudsak utrikes-
och biståndsförvaltningarna. Investeringar m.m. redovisas från och med
budgetåret 1988/89 i form av en treårsplan. Medel för investeringar beräk-
nas under avsnittet Investeringar m. m. under sjunde huvudtiteln (finans-
departementet).

Lokalhållare för utrikesförvaltningen är byggnadsstyrelsen. Lokalbe-
ståndet uppgår till ca 290 000 m².

Utrikesförvaltningen disponerar innevarande budgetår ca 302 milj. kr.
för lokalkostnader i utlandet, vilket motsvarar drygt 26 procent av förvalt-
ningsanslaget. Lokalkostnaderna i Sverige redovisas under trettonde
huvudtiteln (civildepartementet). Som jag nämnde tidigare kommer kost-
naden för kanslilokaler och chefsbostäder att från och med budgetåret
1991/92 ingå i utrikesdepartementets förvaltningsanslag.

Under föregående budgetår har inköp skett av kanslilokaler i Caracas,
samt chefsbostäder i Managua och Santiago de Chile. Arbetena med am-

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

bassadanläggningen i Tokyo är i stort avslutade och anläggningen beräknas
kunna tas i bruk i februari 1991. Ambassadanläggningen i Maputo beräk-
nas vara färdigställd i början av mars 1991.

För kommande treårsperiod har medel avsatts for kansli i Washington,
samt för kansli och bostäder i Tallinn. Ett inköp av kansli i New York är
också planerat. Ett kanslibygge i Dar es Salaam projekteras. För andra
mindre objekt finns vissa medel diponibla under avsnittet Investeringar
m. m. under sjunde huvudtiteln.

De redovisade projekten representerar en fortsatt ambition att genom
ökat statligt ägande finna mer rationella och på längre sikt mer stabila och
mindre kostnadskrävande former för utrikesrepresentationens lokalför-
sörjning utomlands.

Statlig kreditgaranti

I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1984/84:100 bil.5, UU8, rskr. 168)
har för utrikesförvaltningen beviljats en engagemangsram om 50 milj. kr.
Kreditgarantin avser lån till utrikesförvaltningens personal i samband med
omstationering.

Till och med budgetåret 1989/90 har ca 13,4 milj. kr. tagits i anspråk av
engagemangsramen. Under året har inga förluster uppkommit.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår
riksdagen att

1. godkänna vad som anförs om omdisponering av medel mellan
anslagen Al. Utrikesförvaltningen, A 2. Utlandstjänstemännens
representation, A 5. Honorärkonsuler och D 3. Övrig information
om Sverige i utlandet

2. till Utrikesförvaltningen för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 321 450 000 kr.

A 2. Utlandstjänstemännens representation

1989/90	Utgift	16	196	138	Reservation 2 943 479
1990/91	Anslag	18	145	000
1991/92	Förslag	19	778	000

Från anslaget betalas kostnaderna för den kontaktskapande verksamhet,
som bedrivs av utomlands stationerade tjänstemän i utrikesförvaltningen
och av tjänstemän i utrikesdepartementet som, utan att omstationeras, tas
i anspråk för tjänstgöring utomlands.

Jag beräknar anslagsbehovet för budgetåret 1991/92 till 19 778 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utlandstjänstemännens representation för budgetåret 28

1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 19 778 000 kr.

A 3. Kursdifferenser

1989/90	Utgift	9 532 683
1990/91	Anslag	1 000
1991/92	Förslag	1 000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

I samband med utlandsmyndigheternas valutaforsörjning uppkommer
kursförluster och kursvinster som redovisas under detta anslag. Anslaget
bör foras upp med ett formellt belopp på 1 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kursdifferenser for budgetåret 1991/92 anvisa ett förslags-
anslag på 1 000 kr.

A 4. Honorärkonsuler

1989/90	Utgift	12	789	546
1990/91	Anslag	12	666	000
1991/92	Förslag	13	806	000

Anslaget används för s. k. kontorskostnadsbidrag till vissa honorärkonsu-
ler samt för anskaffning av utrustning som enligt författningar och praxis
skall finnas på svenska honorärkonsulat. Från anslaget betalas även s. k.
tjänsteutgifter som honorärkonsulerna har i fullgörandet av sina uppgifter
samt kostnader för konsulskonferenser.

Anslaget bör räknas upp med 1 140 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Honorärkonsuler för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 13 806 000 kr.

A 5. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom
internationell organisation

1989/90	Utgift	48	225	552
1990/91	Anslag	45	407	000
1991/92	Förslag	50	448	000

Anslaget används för att betala kostnader för förhandlingar med andra
stater och svenskt deltagande i internationella konferenser och möten.
Anslaget administreras och disponeras av utrikesdepartementet för hela
regeringskansliets räkning.

Jag har beräknat en ökning av anslaget med 5 041 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom interna-
tionell organisation för budgetåret 1991 /92 anvisa ett förslagsanslag
på 50 448 000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

A 6. Nordiskt samarbete

1989/90	Utgift	1 576 888
1990/91	Anslag	1 750 000
1991/92	Förslag	1 792 000

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges deltagande i samarbetet inom
ramen för Nordiska ministerrådet (samarbetsministrarna) och Nordiska
ministerrådets ställföreträdarkommitté m. fl. samarbetsorgan samt för del-
tagande i vissa andra former av nordiskt samarbete, däribland det svensk-
norska samarbetet.

Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår till 1 792 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Nordiskt samarbete för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 1 792 000 kr.

A 7. Utredningar m. m.

1989/90	Utgift	5 072 394	Reservation	671 493
1990/91	Anslag	10 561 000
1991/92	Förslag	9 955 000

Med hänsyn till den beräknade omfattningen av utredningsverksamheten
bör anslaget uppgå till 9 955 000 kr. under nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser-
vationsanslag på 9 955 000 kr.

A 8. Officiella besök m. m.

1989/90	Utgift	11	029	337
1990/91	Anslag	9	530	000
1991/92	Förslag	10	388	000

Anslaget utnyttjas för kostnader i samband med besök i Sverige av stats-
chefer, regeringsmedlemmar och andra personer, som bör visas uppmärk-
samhet och gästfrihet från officiellt svenskt håll. Anslaget används även i
samband med motsvarande svenska officiella besök i utlandet och i sam-
band med representation med svenskt deltagande i vissa förhandlingar
utomlands. Jag föreslår att anslaget förs upp med 10 388 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Officiella besök m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 10 388 000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

A 9. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet
m. m.

1989/90	Utgift	1	730	200
1990/91	Anslag	3	740	000
1991/92	Förslag	3	740	000

Anslaget används huvudsakligen for periodiskt understöd till vissa i utlan-
det, främst i Sydamerika, bosatta svenska medborgare. Därutöver betalas
från anslaget eftergifter och jämkning av fordringar för utgivet tillfälligt
ekonomiskt bistånd åt nödställda samt för bistånd i brottmål och kostna-
der vid dödsfall.

I anslaget finns en medelsram på 50 000 kr. för särskilda informations-
insatser riktade till utlandsresenärer, främst ungdomar, för att belastning-
en på utrikesförvaltningens konsulära resurser inte skall öka.

Från anslaget betalas också kostnader för expertgruppen for identifi-
ering av katastroffall utomlands samt kostnader i sjöfartsfrågor.

Jag föreslår att anslaget blir oförändrat under nästa budgetår.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet
m. m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3 740 000
kr.

B. Bidrag till vissa internationella organisationer

B 1. Förenta nationerna

1989/90	Utgift	83	338	875
1990/91	Anslag	117	806	000
1991/92	Förslag	122	608	000

Förenta nationernas reguljära budget for kalenderåren 1990 — 91 fastställ-
des av den 44:e generalförsamlingen till 1 974 634 000 dollar. Med en
bidragsandel på 1,21 procent kan det svenska bidraget för kalenderåret

1991 — budgetåret 1990/91 — beräknas uppgå till ca 72 milj. kr. med
reservation för vissa framtida revideringar. Budgetramen för kalenderåren

1992 — 93, att behandlas av den 45:e generalförsamlingen, har angivits till
1 996 100 000 dollar. Med utgångspunkt från föreliggande förslag för ka-
lenderåret 1992 — budgetåret 1991/92 — kan det svenska bidraget beräk-
nas uppgå till ca 74 milj. kr.

Kostnaderna för den vaktstyrka i Mellersta Östern (Undof), som FNs
säkerhetsråd beslutade upprätta år 1974, har för kalenderåret 1991 —
budgetåret 1990/91 — preliminärt angivits till 42,4 milj, dollar. Under
förutsättning att styrkans mandat fortsätter att förlängas och Sveriges
bidragsandel på 1,21 procent förblir oförändrad kan Sveriges bidrag för
budgetåret 1991/92 beräknas till ca 3 milj. kr.

År 1978 beslutade säkerhetsrådet att sända en fredsstyrka till södra
Libanon (Unifil). Kostnaden för denna under kalenderåret 1991 uppskat-
tas till 148,3 milj, dollar. Under samma förutsättningar som ovan angivits
kan det svenska obligatoriska bidraget för budgetåret 1991/92 beräknas till
ca 11 milj. kr.

Säkerhetsrådet beslutade år 1989 att upprätta en observatörsstyrka för
Centralamerika (Onuca), vars budget för år 1991 beräknas till 57
milj, dollar. I likhet med ovan nämnda fredsbevarande operationer torde
Onuca fortsätta sin verksamhet under budgetåret 1991/92, varför ett
svenskt bidrag på ca 4 milj. kr. förutses.

Inom FN-sekretariatet pågår planering av en FN-insats i Västra Sahara
(Minurso) i samband med folkomröstning om områdets framtida status.
Beslut om upprättande av denna FN-styrka, som avses omfatta såväl
militär som civil personal, kan komma att fattas av säkerhetsrådet inom
kort. Kostnaden för Minurso under ett år har preliminärt beräknats till
storleksordningen 240 milj, dollar. För att täcka Sveriges obligatoriska
bidrag till den sannolika FN-operationen i Västra Sahara bör ca
15 milj. kr. reserveras.

Till skillnad från andra fredsbevarande FN-operationer finansieras
FN-styrkan på Cypern (Unficyp) inte genom uttaxering av obligatoriska
bidrag från medlemsstaterna utan genom frivilliga bidrag. Dessa har emel-
lertid visat sig otillräckliga, och truppbidragarländerna har därför fått bära
en oproportionerligt stor andel av kostnaden för Unficyp. Försök att ändra
finansieringsformen har hittills stupat på motstånd från vissa av säkerhets-
rådets medlemmar. Främst på grund av den otillfredsställande finansi-
eringen tog Sverige hem sin bataljon från Cypern på hösten 1987. Svenska

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

civilpoliser och viss högkvarterspersonal ingår dock alltjämt i Unficyp. Prop. 1990/91: 100
För budgetåret 1991/92 förutses ett oförändrat svenskt frivilligt bidrag på Bil. 5

0,45 miljoner dollar, motsvarande ca 3 milj. kr. Bidraget avräknas mot
Sveriges utestående krav på FN för kostnader avseende den svenska kon-
tingentens medverkan i Unficyp.

1 samverkan mellan FN, stormakterna och berörda parter har ett antal
regionala konflikter kunnat biläggas under senare år, varvid FNs insats av
fredsbevarande styrkor, militära observatörer eller civila valövervakare
ofta varit ett viktigt element i fredsuppgörelsen. Nya sådana FN-opera-
tioner kan förutses under den närmaste framtiden, exempelvis i El Salva-
dor och Kambodja. De ökande anspråken på FNs fredsskapande och
fredsbevarande insatser bör föranleda Sverige att hålla en budgetär bered-
skap för detta ändamål, särskilt som nya operationer ofta måste organise-
ras med kort varsel. Därför föreslås att ett belopp på 12 milj. kr. avsätts i
anslaget för budgetåret 1991/92. Beloppet är avsett dels för eventuella
kostnader för FN-operationer som sannolikt kommer att avslutas inom
kort (Unavem i Angola, Uniimog i Iran/Irak), dels för bidrag till nya
operationer.

Från och med budgetåret 1984/85 har inom anslaget avsatts en medels-
ram att användas för värdefulla insatser till stöd för det allmänna FN-arbe-
tet, som bedrivs av enskilda organisationer, läroanstalter m.fl. Dessa
insatser kan gälla områden som det internationella miljösamarbetet,
mänskliga rättighetsfrågor i ett FN-perspektiv, nationella förberedelser
och bidrag till genomförande av seminarier, utredningar m. m.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts föreslås att en medelsram på
608 000 kr. avsätts för nämnda verksamhet. I denna ram ingår 84 000 kr.
för täckande av resekostnader för stipendiater från Sverige som utses av
Förenta nationerna i Geneve och New York.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Förenta nationerna för budgetåret 1991/92 anvisa ett för-
slagsanslag på 122 608 000 kr.

B 2. Nordiska ministerrådet

1989/90	Utgift	239	565	011
1990/91	Anslag	240	000	000
1991/92	Förslag	250	000	000

Från anslaget betalas kostnader för Sveriges andel till Nordiska ministerrå-
dets budget inklusive bidraget till Nordiska hälsovårdshögskolan.

Nordiska ministerrådets budgetår sammanfaller med kalenderåret.

Efter behandling i Nordiska rådets organ fastställde Nordiska minister-
rådet i november 1990 Nordiska ministerrådets budget för år 1991. Budge-
ten uppgår till totalt 697 836 000 danska kronor. Härutöver tillkommer
anslaget till Nordiska hälsovårdshögskolan, som uppgår till 35 391 000 kr.
Sveriges andel av Nordiska ministerrådets budget för verksamhetsåret 33

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

1991 beräknas till 37,5 procent enligt den fördelningsnyckel som tilläm- Prop. 1990/91:100
pas. Den svenska andelen av 1991 års budget uppgår till Bil. 5
ca 253 838 000 kr. Härutöver tillkommer det svenska bidraget till Nordis-
ka hälsovårdshögskolan, som uppgår till ca 14 000 000 kr.

Nordiska ministerrådets budget for år 1992 kommer att fastställas först i
november 1991.

Bl. a. mot bakgrund av den beräknade anslagsbelastningen för verksam-
hetsåret 1991 bör anslaget uppgå till 250 000 000 kr. för budgetåret
1991/92.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Nordiska ministerrrådet för budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 250 000 000 kr.

B 3. Europarådet

1989/90	Utgift	18 027 747
1990/91	Anslag	19 182 000
1991/92	Förslag	26 045 000

Det svenska bidraget till Europarådets ordinarie budget kan beräknas till
ca 22,0 milj.kr. för budgetåret 1991/92. Sveriges andel av den ordinarie
budgeten är 3,11 procent.

Förutom bidrag till Europarådets ordinarie budget tillkommer kostna-
der på ca 4 milj. kr. för pensionsbudgeten, för amortering av byggnadslån,
obligatoriska och frivilliga bidrag till europeiska ungdomsfonden, det
europeiska farmakopésamarbetet, administrativa kostnader för Sveriges
deltagande i särskilda avtal inom hälsovårdskommitténs ansvarsområde,
årligen löpande kostnader för deltagande i fonden för social utveckling,
deltagande i Europarådets nord-syd-center och kommissionen för demo-
krati genom lag samt för bidrag till den s. k. Pompidougruppen för narkoti-
kabekämpning.

Jag beräknar medelsbehovet för nästa budgetår till 26 045 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Europarådet för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsan-
slag på 26 045 000 kr.

B 4. Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD)

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

1989/90	Utgift	15	795	330
1990/91	Anslag	16	500	000
1991/92	Förslag	17	300	000

Huvuddelen av Organisationens för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD) budget avser kostnader för sekretariatet och verksamheten i dess
olika kommittéer, såsom kommittén för ekonomisk politik, handelskom-
mittén, miljökommittén, industrikommittén och jordbrukskommittén.
Till detta kommer kostnader för det av OECD upprättade centret för
östfrågor (Centre for Co-operation with European Economies in Transi-
tion, CCEET). Samtliga medlemsländer bidrar till finansiering av denna
del av budgeten efter en skala framräknad på basis av bl. a. BNP under
föregående treårsperiod. OECDs budgetår löper per kalenderår, och för år
1990 var den svenska andelen 1,44 procent.

Resterande del av OECD-budgeten gäller frivilligt samarbete inom till
OECD anslutna samarbetsorgan, såsom det internationella energiorganet
(IEA), OECDs utvecklingsinstitut (Development Centre), atomenergiorga-
net (NEA) samt dess programbibliotek och centrum för sammanställning
av neutrondata; centret för utbildningsforskning (CERI), europeiska trans-
portministerkonferensen (ECMT) samt vissa andra program, såsom det
speciella programmet för kemikaliekontroll, stålprogrammet, programmet
för lokala sysselsättningsinitiativ och vägforskningsprogrammet. Beroende
bl. a. på antalet deltagande länder, varierade Sveriges andel av bidragen till
dessa organ under OECDs budgetår 1990 mellan 1,43 procent och 3,15
procent.

Anslagsbelastningen budgetåret 1989/90 var 15 795 330 kr. Sveriges to-
tala bidrag under budgetåret 1990/91 uppskattas till 16,5 milj. kr. Då
budgeten för OECDs verksamhetsår 1992 fastställs först i december 1991,
är beräkningsgrunden oviss vad gäller bidragets storlek för budgetåret
1991/92. Med ledning av tillgängligt beräkningsunderlag torde dock ansla-
get för budgetåret 1991/92 beräknas till 17,3 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på
17 300 000 kr.

B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA)

1989/90	Utgift	20	101	341
1990/91	Anslag	26	000	000
1991/92	Förslag	60	000	000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Sveriges bidrag till EFTAs budget under innevarande år har fastställts till
7 milj, schweiziska francs (ca 31 milj. kr.). Detta motsvarar enligt gällande
bidragsskala 24,83 procent av EFTAs totala budget. Regeringen har beslu-
tat att till EFTA utbetala 4,5 milj. kr. utöver anvisat belopp om 26 milj. kr.
för budgetåret 1990/91.

EFTA-sekretariatet lägger fram sitt budgetförslag för 1991/92 i april
1991. Enligt sekretariatets preliminära beräkningar kommer kostnaderna
för nästa budgetår att uppgå till 60 miljoner schweziska francs. Faststäl-
landet av budgeten sker i juni 1991. Vidare baseras beräkningsunderlaget
på att ett avtal mellan EFTA-länderna och EG om ett europeiskt ekono-
miskt samarbetsområde (EES) undertecknas under år 1991 och att det
skall träda i kraft den 1 januari 1993. Med ledning av detta finner jag att
anslaget för 1991/92 bör räknas upp med 34 milj. kr. till 60 milj. kr.

Huvuduppgiften för EFTA-sekretariatet är att vara EFTA-ländernas
beredande och samordnande organ i ansträngningarna att åstadkomma
och därefter implementera ett EES-avtal med EG. Detta innebär ett myc-
ket brett verksamhetsfält som berör nästan alla områden i samhället. I
förhandlingarna med EG har EFTA-länderna på politisk nivå utfäst sig att
stärka EFTA som organisation i den utsträckning det nya samarbetet
kräver. Allt pekar på att EFTA måste bygga upp egna organ som ska
administrera och övervaka avtalet samt upprätta gemensamma sekretari-
atsfunktioner i Bryssel. Uppbyggnaden av dessa institutioner måste på-
börjas redan under 1991/92.

Det samarbete som EFTA-länderna nyligen inlett med flera central- och
östeuropeiska länder kommer att fördjupas under nästa budgetår och
kräva ytterligare resurser från EFTA-sekretariatet. Utvidgat samarbete
med ytterligare länder förutses också. Förhandlingar om ett frihandels-
avtal med Turkiet har redan inletts.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) för bud-
getåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 60 000 000 kr.

B 6. Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m.

1989/90	Utgift	7	328	071
1990/91	Anslag	7	835	000
1991/92	Förslag	9	253	000

Från anslaget erläggs bidrag för Sveriges deltagande i vissa internationella
organ. Förbudgetåret 1991/92 torde medel beräknas enligt följande.

1990/91

Beräknad ändring

1991/92

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

1. GATT—organisat ionen	5 680 000	+ 1
2. Internationella rådet för samarbete på tullområdet	635 000	of
3. Internationella tulltariffbyrån	220 000	of
4. Internationella kaffeorganisa- tionen (ICO) (prop. 1982/83:142)	460 000	of
5. Internationella kakaoorganisa- tionen (ICCO) (prop. 1986/87:41)	86 000	of
6. Internationella juteorganisa- tionen (IJO) (prop. 1990/91:13)	20 000	of
7. Internationella organisationen för tropiskt timmer (ITTO) (prop. 1983/84:121)	128 000	of
8. Internationella naturgummi- organisationen (INRO) (prop. 1988/89:19)	30 000	of
9. Internationella rådgivande bomulIskommittén (ICAC) (prop. 1951:47)	77 000	of
10. Internationella gummistudie- gruppen (IRSG) (prop. 1966:1 bil.12 s.168)	105 000	+
11. Internationella bly- och zinkstudiegruppen (ILZSG) (prop. 1960:1 bil.12 s.284)	135 000	of
12. Internationella nickelstudie- gruppen (INSG) (prop. 1985/86:100 bil.5 s.31)	50 000	+
13. Internationella kopparstudie- gruppen (ICSG) (prop. 1986/87:100 bil.5 s.34)	80 000	of
14. Internationella tennstudie- gruppen (ITSG) (prop. 1986/87:100 bil.5 s.34)	70 000	of
15. Internationella byrån i Paris för utställningar (prop. 1947:1 bil.12 s.156)	49 000	+
16. Övrigt	10 000	of
Summa	7 835 000	4-1

320

418

000

Bidraget till GATT bygger främst på medlemsländernas andel av världs-
handeln. Det ökade anslaget budgetåret 1991/92 avser bl.a. den förstärk-
ning av organisationen som är följden av beslutet år 1989 att systematiskt
granska enskilda länders handelspolitik Trade Policy Review Mechanism
(TPRM). Under år 1990 har granskningsprocessen kommit igång i full

omfattning. Sverige hör till de länder vars handelspolitik först granskats. Prop. 1990/91: 100
Även Uruguay-rundans slutförande beräknas leda till en förstärkning av Bil. 5
GATTs organisatoriska struktur.

1 budgetpropositionen för 1987/88 (prop. 1986/87:100) anmäldes preli-
minärt att studiegrupper skulle kunna komma att upprättas för tenn resp,
koppar. Förhandlingarna om mandaten för dessa studiegrupper fullföljdes
under budgetåret 1988/89. Ännu har inte tillräckligt många länder anslutit
sig för att studiegrupperna skall kunna träda i kraft. Förhoppningsvis kan
så ske under år 1991. Svenskt deltagande övervägs i båda studiegrupperna.

För nickelstudiegruppen har mandatet trätt i kraft under år 1990. Under
1991 kommer ett sekretariat att upprättas och gruppens första ordinarie
årsmöte att genomföras.

Hemställan

Med hänvisning till sammanställningen hemställer jag att regeringen före-
slår riksdagen

att till Organisationer för internationell handel och råvarusamar-

bete m.m. för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på

9 253 000 kr.

B 7. Internationell råvarulagring

1989/90

1990/91

1991/92

Utgift

Anslag

Förslag

3 188 976

2 500 000

2 000 000

Kostnader

avseende

1987 års internationella naturgummiavtal belastar

anslaget.

Det första naturgummiavtalet, 1979 års internationella naturgummiav-
tal skulle ha löpt ut år 1985, men förlängdes med två år till oktober 1987.

Ett nytt avtal, 1987 års internationella naturgummiavtal (prop.
1988/89:19, NU4, rskr. 72), framförhandlades inom UNCTADs ram vå-
ren 1987 och trädde definitivt i kraft den 3 april 1989. Sammanlagt har
Sverige hittills bidragit med ca 9 milj. kr. till buffertlagerkontot enligt
1979 års och 1987 års avtal, varav 420 000 kr. som initialbidrag till det
sistnämnda. På grund av prisutvecklingen för naturgummi har buffertlag-
ret kunnat avvecklas och den övervägande delen av medlemsländernas
bidrag återbetalas. Våren 1990 uppmanades medlemsländerna att bidra
med medel för stödköp i enlighet med avtalets bestämmelser. Sveriges
andel uppgick till 737 750 kr. vilket belastade anslaget för budgetåret
1989/90. Om prisutvecklingen ger anledning härtill kan ytterligare bidrags-
inbetalningar till det nya avtalets buffertlager komma att aktualiseras.
Sveriges bidragsandel för budgetåret 1991/92 kan beräknas uppgå till
2 milj. kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Internationell råvarulagring för budgetåret 1991/92 anvisa
ett förslagsanslag på 2 000 000 kr.

B 8. Övriga internationella organisationer m. m.

1989/90	Utgift	3	650	414
1990/91	Anslag	4	463	000
1991/92	Förslag	4	795	000

Under detta anslag beräknas bidrag till verksamheter och organisationer
av delvis helt olika karaktär.

Bidrag lämnas till organisationer och institutioner som i sin ordinarie
verksamhet eller genom olika specialaktiviteter verkar för att främja de
mänskliga rättigheterna, såsom det internationella institutet för mänskliga
rättigheter i Strasbourg (Fondation René Cassin) och den internationella
juristkommissionen i Geneve. Från detta anslag lämnas också bidrag till
den verksamhet som bedrivs av FNs tortyrkommitté. Medel —

1 560 000 kr. — anslås också till Raoul Wallenberg-institutet i Lund i
enlighet med vad som har sagts i den allmänna motiveringen. Ramen för
övriga bidrag till organisationer och institutioner föreslås öka med
49 000 kr. för budgetåret 1991 /92 varför det totala beloppet för bidrag till
ovan nämnda organisationer och institutioner beräknas uppgå till

2 569 000 kr.

Härutöver beräknas bidrag till den Permanenta skiljedomstolens inter-
nationella byrå i Haag och Haag-akademien för internationell rätt samt det
internationella institutet för humanitär rätt i San Remo. Dessa tre bidrag
kan beräknas till 94 000 kr.

Sverige deltar tillsammans med EG och sex andra västeuropeiska länder
i Cost-samarbetet på det teknisk-vetenskapliga området. Sveriges delta-
gande i Cost är exempel på samarbete med EG även på områden utanför
frihandelsavtalet. En tredje Cost-fond om 50 milj, belgiska francs motsva-
rande ca 7,5 milj. kr. upprättades år 1984 för verksamheten. Sveriges
totala bidrag till fonden har beräknats till 1 695 000 belgiska francs eller ca
280 000 kr., som skall fördelas på fem inbetalningar. Ett nytt bidrag beräk-
nas utgå budgetåret 1991/92 med 64 000 kr.

Det europeiska forskningssamarbetet Eureka omfattar 19 europeiska
länder samt EG-kommissionen. Det syftar till att höja Europas teknologi-
ska nivå och öka industrins internationella konkurrenskraft. Under år
1986 etablerades ett permanent Eureka-sekretariat i Bryssel. Varje med-
lemsland bidrar till sekretariatet enligt BNP-nyckeln, som för svenskt
vidkommande betyder 3,07 procent av Eureka-sekretariatets totala bud-
get. Det svenska bidraget för denna verksamhet beräknas till 384 000 kr.
budgetåret 1991/92.

Till chef för Eureka-sekretariatet i Bryssel har en svensk utsetts för
perioden 1 juli 1989 — 30 juni 1992. Enligt statuterna erläggs kostnaderna
för chefsskapet av det land som sänder representanten. För budgetåret
1991/92 beräknas denna kostnad till 865 000 kr.

Sedan budgetåret 1977/78 har över detta anslag även anvisats medel att
användas för ekonomiskt stöd till vissa internationella, icke-statliga orga-
nisationer (NGO) samt forsknings- och studiegrupper m. m. (jfr prop.
1976/77:100 bil. 6, s. 14). Stödet går i första hand till enskilda organisatio-
ner och rörelser som företrädesvis verkar för mänskliga rättigheter, fred,

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

nedrustning och andra huminitära frågor. Jag förordar en ökning av me-
delsramen med 26 000 kr. till 679 000 kr. for budgetåret 1991/92.

Från och med budgetåret 1989/90 skall kostnader som uppstår för
skattejustering av pensioner redovisas under detta anslag. Justeringen sker
i enlighet med det pensionssystem som upprättats för personalen inom de
s. k. koordinerade organisationerna (t. ex. OECD, Europarådet). Normer-
na för denna justering är konkret anpassade till skattesystemet i det land
där pensionären är bosatt (artikel 42). Skattejusteringsbeloppet betalas ut
av den organisation som betalar pensionen men återkrävs sedan från
bosättningslandet.

För närvarande har Sverige endast en pensionerad tjänsteman som
berörs av skattejusteringen. Skattejusteringsbidraget för budgetåret
1991/92 beräknas uppgå till 140 000 kr.

Jag har beräknat en ökning av anslaget med 332 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Övriga internationella organisationer m. m. för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 4 795 000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

C. Internationellt utvecklingssamarbete

U-länderna i världen

År 1990 präglades av stora världspolitiska förändringar. Nya möjligheter
for internationellt samarbete har öppnat sig. Efter ett årtionde som for
många u-länder inneburit svåra motgångar finns förutsättningar att de
långsiktiga utvecklingsproblemen skall kunna bemötas med förnyad kraft
och med frigjorda resurser. De ökade ömsesidiga beroendena gör detta till
en gemensam uppgift för världens länder.

Stora skillnader har präglat utvecklingen i enskilda länder och regioner
under 1980-talet, framför allt i ekonomiskt hänseende. I Asien har många
länder haft en stark tillväxt och kommit att spela en allt mer betydelsefull
roll i världsekonomin. Stora delar av Afrika och Latinamerika gick där-
emot under 1980-talet in i en djup ekonomisk kris. För de fattiga befolk-
ningsmajoriteterna har detta inneburit drastiskt minskade inkomster och
försämrad hälsovård och utbildning. Investeringarna i människornas livs-
och arbetsvillkor har varit långt ifrån tillräckliga för att möjliggöra en
hållbar utveckling. Samtidigt har insikten vuxit världen över om miljö-
och naturresursfrågornas betydelse. Även i många ekonomiskt framgångs-
rika länder har miljöproblemen ökat och situationen för de fattiga förblivit
svår.

På de flesta håll i u-världen har en omprövning av tidigare utvecklings-
politik inletts. Djupgående ekonomiska återhämtningsprogram genomförs
i en lång rad länder. Erfarenheterna och insikten är större om vad som
utgör en hållbar utvecklingspolitik, inte bara i ekonomiskt hänseende utan
även på det sociala området. De politiska förändringarna har varit stora.
Latinamerika upplevde under 1980-talet ett genombrott för demokratin.
Också på många andra håll i Afrika och Asien har de krafter som verkar för
en demokratisk samhällsutveckling stärkts. Många u-länder har således
gjort stora ansträngningar för att lägga en starkare grund för att ta itu med
de långsiktiga utvecklingsproblemen.

Vid ingången av 1990-talet finns förhoppningar om att ett bättre globalt
samarbete skall kunna bli verklighet. Vid 1980-talets början ledde de stora
spänningarna mellan stormakterna och den djupa nedgången i världseko-
nomin till att nord/syd-samarbetet stagnerade och försvårades. De föränd-
rade relationerna mellan stormakterna kan nu leda till att resurser i såväl
i- som u-länder kan frigöras för andra ändamål än konflikt och förtryck
och till att ett mer konstruktivt klimat för utvecklingsansträngningar ska-
pas. Mot dessa nya möjligheter utgör konflikten i Persiska viken ett allvar-
ligt hot.

Behoven i u-länderna och det ökade ömsesidiga beroendet mellan värl-
dens länder innebär nya och större krav på det internationella utvecklings-
samarbetet. Under år 1990 har detta understrukits av flera särskilda inter-
nationella möten och rapporter, t. ex. vid FNs särskilda möte om ekono-
miska frågor i april, vid det första förberedande mötet för FNs miljö- och
utvecklingskonferens år 1992, vid toppmötet om barnens situation i värl-
den i september och i UNDPs och Världsbankens särskilda rapporter om

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

social utveckling och fattigdom. Dessa möten och rapporter har lyft fram Prop. 1990/91: 100
stora utmaningar för världens länder och för de multilaterala organisatio- Bil. 5
nerna, i synnerhet FN-systemet. Det internationella biståndet spelar en
mycket viktig roll för att utmaningarna skall kunna mötas.

Ekonomisk utveckling i olika delar av u-världen

Världsekonomin

Den internationella ekonomiska omgivning som u-ländema möter har stor
betydelse för deras utsikter till ekonomisk utveckling. I-ländernas ekono-
miska politik och tillväxt påverkar u-ländernas möjlighet att dra nytta av
världshandeln och de internationella finansiella flödena. Efter lågkonjunk-
turen och instabiliteten i början av 1980-talet har därför den långa peri-
oden av stadig tillväxt i i-länderna och snabb utveckling av världshandeln
varit viktig också för u-världen.

Under år 1989 och 1990 har en avmattning av tillväxten inträtt såväl i
i-länderna som i världshandeln. Händelserna i Persiska viken och den
kraftiga höjningen av oljepriset har ökat oron för en nedgång i världseko-
nomin och drabbat många u-länder hårt. Ett annat oroande inslag är det
fortsatt relativt höga internationella ränteläget, vilket varit till nackdel för
u-länderna, särskilt för många skuldtyngda medelinkomstländer. Det finns
således en risk för att den internationella ekonomiska omgivning som
u-länderna möter försämras.

En bidragande orsak till denna situation har varit den ekonomiska
politik som vissa större i-länder fört för att möta egna ekonomiska svårig-
heter. Särskilt gäller detta Förenta Staterna som inte kommit till rätta med
sina stora budget- och bytesbalansunderskott. För u-länderna är det i den
nuvarande situationen särskilt viktigt att i-länderna för en rationell och
samordnad ekonomisk politik.

Av särskild betydelse för u-ländema är också att framgång nås i de
förhandlingar om minskade handelshinder som förs inom ramen för
GATT, den s. k. Uruguay-rundan. Den tilltagande protektionismen i i-län-
derna utgör ett allvarligt hinder för u-ländemas exportansträngningar. För
de många skuldtyngda u-länderna är det också viktigt att ytterligare skuld-
minskningar kommer till stånd. Ett ökat deltagande från u-ländema i den
internationella handeln skulle öka stabiliteten i världsekonomin och leda
till välståndsökningar i såväl i- som u-länder.

Asien

Den ekonomiska utvecklingen i Asien har under 1980-talet varit dyna-
misk. I många länder har inkomster och investeringar ökat snabbt. Samti-
digt lever omkring hälften av världens fattiga i Asien. På många håll är
miljöproblemen överhängande. Sociala och politiska spänningar har vuxit
i flera länder. Olösta konflikter har i några länder skapat en grogrund för
intolerans och våld. Stora ansträngningar kommer att krävas av de asia-
tiska länderna om dessa problem skall övervinnas.

En hög investeringsnivå och en snabb ökning av industrivaruexporten
har i många länder bidragit till en hög, på flera håll en mycket hög,
tillväxttakt. Länderna har oftast fort en ekonomisk politik som möjliggjort
att allvarliga makroekonomiska obalanser undvikits och att ländernas
omvandling och integrering i världsekonomin underlättats. Inte minst
Japans växande import och investeringar har varit en drivkraft för den
dynamiska utvecklingen i regionen. Republiken Korea, Malaysia och
Thailand har under flera år haft en tillväxt på omkring 10 % per år, även
om en viss avmattning ägt rum under senare tid. I Indonesien och även i
Filippinerna har ekonomiska reformprogram hjälpt länderna att möta
svåra strukturella problem och att öka tillväxten.

Östasiens snabba tillväxt har inneburit en förbättring av levnadsstandar-
den för en stor del av ländernas befolkningar. Bidragande orsaker till
förbättringarna har i flera länder varit betydande satsningar på hälsovård
och utbildning, och även en politik som gynnat lantbruket. Samtidigt
utsätts miljön i flera av länderna för ohållbart stora påfrestningar. En
betydande del av befolkningen lever i fortsatt djup fattigdom, inkomst-
skillnaderna är stora och i många städer lever allt fler i svårt utsatta
miljöer. De snabba förändringarna har ökat de politiska spänningarna. I
många länder har kraven på ökad demokrati vunnit snabbt gehör. Skall de
östasiatiska ländernas snabba utveckling fortsätta på ett hållbart sätt,
måste den nå också de fattigaste och bli socialt och miljömässigt hållbar.

Denna slutsats gäller i hög grad också Sydasien. Flera av de folkrika
sydasiatiska låginkomstländema har under ett antal år haft en tillväxt i
ekonomin som överstigit befolkningsökningen. Särskilt Indien, men även
t. ex. Pakistan, har haft en relativt god ekonomisk utveckling. Många
långsiktiga och komplexa utvecklingsproblem kvarstår dock. Klassamhäl-
lena är starka. Här lever större delen av Asiens fattiga, ofta på en mycket
låg hälso- och utbildningsnivå och på en bräcklig ekologisk grund. I många
delar av Asien är kvinnans situation särskilt utsatt. Religiösa och etniska
motsättningar har vuxit. I flera länder har politiska konflikter och våld
blivit ett allvarligt utvecklingshinder.

Kinas snabba utveckling under 1980-talet var resultatet av en genomgri-
pande reformering av landets ekonomiska politik och en öppning mot
omvärlden. Efter det att kraven på demokrati slagits ner med våld under år
1989 har reformprocessen stannat upp och landets ekonomiska utsikter
blivit mer osäkra. I Vietnam och Laos har långtgående ekonomiska refor-
mer lett till en snabbt ökad tillväxt.

Hur de mycket olika asiatiska samhällena förmår hantera de svåra
problemen blir avgörande för om den dynamiska utveckling som karaktä-
riserat en stor del av kontinenten under 1980-talet skall visa sig vara
hållbar och kunna fortsätta också under 1990-talet.

Afrika

De afrikanska ländernas stora ansträngningar att ta sig ur 1980-talets
djupa kris har börjat ge resultat. Flera länder kan år 1991 se tillbaka på ett
antal år med en ekonomisk tillväxt i nivå med eller överstigande befolk-

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

ningstillväxten, i många fall efter mer än ett decennium med snabbt Prop. 1990/91:100
fallande per capita-inkomster. Detta är ett resultat både av den ompröv- Bil. 5
ning av tidigare utvecklingspolitik som genomförts och av ett ökat och
samordnat internationellt bistånd. Afrikas långsiktiga problem är emeller-
tid stora. Antalet fattiga ökar och den sociala infrastrukturen är svårt
ansträngd. En hårt ansträngd miljö har blivit ett allvarligt hinder för
fortsatt ekonomisk utveckling. På flera håll omprövas nu också den poli-
tiska struktur som ofta rått sedan det nationella oberoendet vanns. Kraven
på mer demokratiska samhällsformer har vunnit starkt gehör. Hur dessa
frågor löses är avgörande för om återhämtningen kan bestå och på längre
sikt ge afrikanerna en höjd levnadsnivå.

Krisen i de afrikanska ländernas utveckling innebar snabbt sjunkande
inkomster från slutet av 1970-talet. BNP per capita beräknas idag vara
15 % lägre än vid decenniets början. De fattigas antal har ökat och uppgår
idag till närmare 300 miljoner, två tredjedelar av de ca 450 miljoner invå-
narna i de afrikanska länderna söder om Sahara. I genomsnitt har mer än
100 miljoner människor inte säkrad tillgång till mat. Den ekonomiska
krisen och den snabba befolkningsutvecklingen har inneburit att undervis-
ning, hälsovård och andra sociala tjänster allvarligt försämrats. Samtidigt
har aids-epidemin medfört nya stora hälsoproblem med vittgående sociala
och ekonomiska konsekvenser. Utvecklingen har inneburit en ännu mer
ansträngd situation för redan svårt utsatta människor. De långsiktiga
konsekvenserna av detta för Afrikas utveckling hotar att bli djupgående.

De flesta afrikanska länder, ungefär två tredjedelar, har mött krisen med
omfattande ekonomiska återhämtningsprogram. Oftast utformade med
stöd av Internationella valutafonden och Världsbanken har dessa s. k.
strukturanpassningsprogram syftat till att åstadkomma makroekonomisk
balans och till att underlätta strukturella reformer som kan skapa bättre
förutsättningar för en höjning av produktionen. Till stöd för programmen
har det internationella biståndet till Afrika ökat. Inom ramen för det av
Världsbanken samordnade särskilda programmet för Afrika (SPA) har ett
extraordinärt stöd kunnat mobiliseras från givarländerna till ett tjugotal av
de fattigaste länderna. Genom betalningsbalansstöd, varubistånd och
skuldlättnadsåtgärder, har de flesta av dessa länder kunnat tillförsäkras en
importnivå som möjliggjort en återhämtning av den ekonomiska tillväx-
ten.

Många afrikanska länder har således under senare tid upplevt en begyn-
nande ekonomisk återhämtning. Det tjugotal länder som ingår i SPA-sam-
arbetet har en genomsnittlig tillväxt på över 4 %. Exporten växer med över
5 % per år. För Afrika som helhet var tillväxten under år 1989 ca 3,5 °/o, en
siffra som för första gången på mycket lång tid översteg befolkningstillväx-
ten. Också andra uppgifter pekar på att en återhämtning äger rum. Jord-
bruksproduktionen i Afrika söder om Sahara har enligt FNs livsmedels-
och jordbruksorganisation (FAO) ökat med 4 % per år under senare delen
av 1980-talet. En mer än femtonårig trend med sjunkande jordbrukspro-
duktion per invånare synes därmed ha brutits.

För att den begynnande återhämtningen skall bestå krävs fortsatt extra-
ordinära insatser såväl av de afrikanska samhällena som av det internatio-

nella samfundet. Långsiktiga satsningar krävs på många områden: investe- Prop. 1990/91: 100
ringar i infrastruktur, ett ökat sparande, satsningar på de sociala sektorer- Bil. 5
na, på miljöfrågorna, på befolkningsfrågorna och for kvinnans ställning,
samt inte minst på att utveckla de afrikanska ländernas förvaltningar och
samhällsinstitutioner. Förståelsen för dessa frågor har ökat. Ett viktigt
uttryck för detta är den omfattande perspektivstudie av Afrikas utveckling
som Världsbanken presenterade i slutet av år 1989. Där argumenterar
banken för en fördubbling av biståndet till Afrika fram till år 2000.
Banken argumenterar också för en fördubbling av ländernas och givarnas
insatser för utbildning och övriga sociala sektorer. Dessa frågor måste få
hög prioritet om de senaste årens ekonomiska återhämtning skall kunna
upprätthållas.

Latinamerika

Efter mer än ett årtionde har de latinamerikanska länderna ännu inte
kommit ur den djupa ekonomiska kris som inleddes i slutet av sjuttiotalet.
BNP per capita är i början av 1990-talet ca 8 % lägre än den var 1979-81.
Inkomst och konsumtion är än lägre. Efter en period av återhämtning i
mitten på decenniet föll inkomsterna, räknat per capita, åter under den
senaste treårsperioden. Dessa låga tillväxtsiffror har inneburit ökade på-
frestningar för Latinamerikas många fattiga och är en svår utmaning i
många länder där demokratin fått fäste först under de allra senaste åren.

Tillväxten har varit långsam trots att regionens exportinkomster nått
rekordnivåer. Exportvolymen var år 1989 nästan 60 % högre än år 1980,
medan importvolymen fortfarande inte nått upp till år 1980 års nivå.
Många länder har haft svårt att omvandla det stora handelsöverskottet i en
ökad nationalinkomst, beroende både på höga räntebetalningar på ut-
landsskulden och på bristande förtroende för ekonomin. Detta har innebu-
rit att investeringarna legat på alltför låga nivåer för att kunna bereda
vägen for en ekonomisk återhämtning. I många av länderna har den
ekonomiska politiken varit alltför svag. Stora budgetunderskott har lett till
mycket hög inflation och en betungande inhemsk statsskuld. Resurser har
inte mobiliserats i tillräcklig utsträckning genom beskattning och sparan-
de. Kapitalflykten har fortsatt.

Denna övergripande bild av de latinamerikanska ländernas utveckling
döljer stora skillnader mellan länderna och mellan olika länders ansträng-
ningar till ekonomisk anpassning och återhämtning. Flera länder har un-
der ett antal år genomfört långtgående ekonomiska anpassningsprogram,
bland dem Bolivia, Chile, Costa Rica, Ecuador, Jamaica, Mexico och
Venezuela. I dessa länder är utsikterna idag avsevärt bättre. Flera av dem
har också haft fördel av betydelsefulla skuldlättnadsoperationer. Även på
andra håll, i så skilda länder som Brasilien, Peru och Nicaragua, genom-
förs omfattande strukturanpassningsprogram. Det föreligger idag i Latin-
amerika en utbredd enighet om behoven av denna typ av ekonomiska
reformer. Det blir då också viktigt att ytterligare skuldlättnad kommer till
stånd, framförallt genom överenskommelser med de kommersiella banker-
na och de internationella finansiella institutionerna.

Reformarbetet äger emellertid rum mot en bakgrund av frustrerade
sociala förväntningar. Inkomstskillnaderna är mycket stora i de flesta
länderna. På landsbygden och i de växande slumområdena lever många
människor i svår fattigdom och i en omgivning där miljöproblemen ofta är
stora. Djupgående samhäilsreformer är på många håll en förutsättning för
att de allvarliga fattigdoms- och miljöproblemen skall kunna bekämpas.

Av största betydelse för Latinamerikas möjligheter att möta de svåra
utvecklingspolitiska utmaningarna är det demokratiska genombrott som
ägt rum i nästan samtliga latinamerikanska länder. Särskilt under 198O-ta-
lets senare del ägde demokratiska förändringar rum i en lång rad länder.
Val har hållits och respekten för de mänskliga rättigheterna har förbättrats.
Med ett förstärkt reformarbete och med ökat internationellt stöd i form av
bl. a. skuldlättnad kan 1990-talet bli ett avsevärt ljusare årtionde för Latin-
amerika.

Resurser för utveckling

Med ett bättre samarbetsklimat mellan världens länder och med en bättre
utvecklingspolitik i många u-länder finns förutsättningar för att de externa
resurserna för utveckling i u-länderna skall kunna öka. Samtidigt har den
långsammare utvecklingen av världsekonomin och följderna av konflikten
i Persiska viken skapat en mindre gynnsam ekonomisk omgivning. Vikti-
gaste resurskälla för u-länderna är större handelsinkomster, men ökad
finansiering för utveckling — inkluderande direktinvesteringar, kapitalflö-
den och bistånd — är likaledes nödvändig. Skuldkrisen är det tydliga
uttrycket för bristerna i dessa resursflöden. Åtgärder i både i- och u-länder
krävs för att flödena åter skall kunna öka och för att utvecklingen skall
förbättra de fattigas levnadsvillkor. Inte minst krävs ett ökat internatio-
nellt bistånd.

Handel och råvarupriser

Världshandelns snabba utveckling under större delen av 1980-talet avtog
under 1989 till ca 7 %. Takten i ökningen förväntas ytterligare minska
under 1990 och 1991. U-ländernas exportexpansion, som under andra
hälften av 1980-talet varit snabbare än världshandelns ökning, avtog också
under år 1989. Det gäller inte minst flera av de industrivaruexporterande
länderna som tidigare dragit mest nytta av exportexpansionen. Sett över
en längre period har u-länderna emellertid stärkt sin position avsevärt på
världsmarknaden. Deras andel av världshandeln har ökat, liksom också
andelen industrivaror i deras export. Flera u-länder, bland dem Republi-
ken Korea, Kina, Mexico och Brasilien, finns idag bland världens 20
största exportörer.

Många av de fattigaste u-länderna har emellertid blivit allt svagare på
världsmarknaden. Afrikas andelar av såväl världens som u-ländernas tota-
la export har fallit under 1980-talet. Skälet är i hög utsträckning att den
ekonomiska politiken i många länder under lång tid missgynnat export.
Om de afrikanska länderna söder om Sahara hade behållit sina marknads-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

andelar från år 1970 vad gäller export av andra råvaror än olja hade
exportinkomsterna 1985-86 varit 9—10 miljarder US dollar högre per år,
vilket ungefär motsvarar det bistånd Afrika då fick.

De fattigaste ländernas svårigheter beror också på att de flesta råvarupri-
ser har fallit under 1980-talet. De reala priserna på andra råvaror än olja
sjönk under perioden fram till åren 1986-87 till de lägsta nivåerna sedan
1930-talet. Medan flera råvaror, bland dem många metaller och mineraler,
har hämtat sig under de senaste åren, har kaffe- och kakaoprisema fortsatt
att sjunka. Tillsammans med de kraftigt ökade oljepriserna har detta
skapat stora svårigheter framfor allt för många afrikanska länders an-
strängningar till ekonomisk återhämtning.

Handelns betydelse för tillväxt, investeringar och teknologiöverföring är
stor. De flesta u-länder har genomfört reformer i riktning mot en mer
öppen handelspolitik. Samtidigt skapar i-ländernas handelshinder stora
svårigheter för u-länderna. För industrivaror har andra handelshinder än
tullar vuxit snabbt under 1980-talet. Världsbanken har beräknat att i-län-
dernas protektionism minskat u-ländernas nationalinkomst med ett be-
lopp omkring dubbelt så stort som det totala internationella biståndet.
Särskilt stora vinster finns att göra på jordbruks- och textilområdena.
Möjligheterna till framsteg finns på båda dessa områden i de GATT-för-
handlingar som avsågs slutföras under år 1990 men som kommer att
fortsätta under år 1991.1 den s.k. Uruguay-rundan diskuteras också andra
frågor av stor betydelse för u-länderna, bl. a. tjänstehandel och immaterial-
rätt. U-länderna har deltagit på ett betydligt mer aktivt sätt i Uruguay-run-
dan än i tidigare förhandlingar. Ett framgångsrikt fullföljande skulle vara
av stor betydelse för u-länderna.

Resursflöden och skuldlättnadsåtgärder

För att u-ländernas investeringar och tillväxt skall öka krävs inte bara att
exportinkomsterna ökar utan också att kapitalflykten hejdas samt att
ländernas tillgång till nytt kapital förbättras. Den kraftiga minskningen av
resursflödena, framför allt av lån och direktinvesteringar från privata
källor, har under 1980-talet lett till att u-länderna som grupp kommit att
betala mer till utlandet i form av amorteringar och framför allt ränta än de
fått in i form av nya lån. Dessa s. k. nettotransfereringar har varit negativa
sedan år 1984. De beräknas under år 1989 ha ökat till ca 52 miljarder
US dollar. Bistånd och direktinvesteringar uppgår sammanlagt till ett nå-
got större belopp, men bilden av kraftigt fallande resursflöden under
1980-talet har inte förändrats.

U-ländernas totala skuld har sedan år 1987 legat på ca 1 300 miljarder
US dollar. Skuldsättningen ser olika ut i olika länder. I analyser skiljs
vanligtvis på svårt skuldsatta medelinkomstländer (huvudsakligen latin-
amerikanska länder) och svårt skuldsatta låginkomstländer (huvudsakli-
gen afrikanska länder). Åtgärder för skuldlättnad måste se olika ut i dessa
båda grupper.

De 19 mest skuldsatta medelinkomstländerna hade vid utgången av år
1989 en utestående skuld på ca 516 miljarder US dollar, huvudsakligen till

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

kommersiella banker i utlandet. Nettotransfereringarna från denna grupp Prop. 1990/91: 100
länder beräknas under år 1989 ha uppgått till 32 miljarder US dollar. De Bil. 5
amorteringar och räntor som betalades uppgick till ca 38 % av exporten.
De låga och sjunkande andrahandsvärdena på ländernas skulder ger en
uppfattning om ländernas svårighet att klara skuldtjänsten. Under år 1989
uppnåddes ett genombrott vad gäller möjligheter till skuldminskning for
dessa länder. Enighet nåddes om att de dittillsvarande skuldlättnadsåtgär-
derna inte varit tillräckliga. Nya metoder har nu utarbetats. Dessa innebär
att frivilliga överenskommelser om skuld- eller skuldtjänstminskning in-
gås mellan skuldländer och banker. Internationella valutafonden och
Världsbanken sätter av särskilda resurser for att stödja sådana operatio-
ner. Omförhandlingar med de kommersiella bankerna på grundval av
denna skuldstrategi har hittills genomförts av Costa Rica, Filippinerna,
Mexico och Venezuela. En betydande skuldlättnad har uppnåtts. För
många skuldsatta länder förblir dock svårigheten att dra till sig kapital for
nya investeringar ett överhängande problem.

För några av länderna i kategorin svårt skuldtyngda medelinkomstlän-
der togs under 1990 ett särskilt initiativ for skuldlättnad. Det gäller ett
femtontal s. k. lägre medelinkomstländer som har en stor skuld till bilate-
rala offentliga kreditorer. Sådana fordringar, huvudsakligen statsgarante-
rade exportkrediter, omförhandlas inom ramen för den s. k. Parisklubben.
1 september kom Parisklubben överens om att ge förmånligare villkor vid
skuldomförhandlingar med dessa länder. Parisklubben fortsätter att över-
väga hur eventuella ytterligare åtgärder för länder inom denna kategori
kan utformas.

De 34 fattigaste länderna i Afrika hade vid utgången av år 1989 en total
skuld på ca 79 miljarder US dollar, huvudsakligen till offentliga fordrings-
ägare. Skulden är betydligt mindre än den latinamerikanska men är avse-
värt mer betungande, vilket illustreras av att den är ungefär lika stor som
dessa länders sammanlagda BNI och motsvarar fem gånger värdet av deras
export. Medan länderna hade en kontraktsenlig skuldtjänst på ca 50 % av
exporten, var de faktiska betalningarna i genomsnitt mindre än hälften.
För de fattigaste länderna utgör biståndet i stort sett den enda källan till
utländskt kapital. Biståndet till samtliga länder i Afrika söder om Sahara
uppgick år 1989 till ca 15,4 miljarder US dollar, en ökning från 24 % av
det totala biståndet år 1980 till 33 % år 1989.

För de fattigaste länderna har ett antal skuldlättnadsinitiativ tagits un-
der de senaste åren. Sverige har varit pådrivande i detta arbete. De
svenska förslagen redovisades samlat vid FNs generalförsamlings särskilda
session om ekonomiska frågor under år 1990. Redan år 1978 skrev Sverige
av biståndskrediterna till dessa länder, något som flera stora i-länder
utlovat göra först under år 1989 och ännu år 1990 bara delvis genomfört.
Sverige har också verkat for mjukare villkor vid dessa länders omförhand-
lingar i Parisklubben och framfört att även de koncessionella s. k. Toron-
to-villkoren är alltför betungande for många länder. 1 avvaktan på att
överenskommelse kan nås om mer realistiska villkor har regeringen under
år 1990 beslutat att med hjälp av biståndet ge ett antal afrikanska länder
full räntefrihet under bilaterala skuldkonsolideringsavtal. Även när det

gäller de fattigaste ländernas skuld till kommersiella långivare har framsteg Prop. 1990/91: 100
gjorts, framfor allt genom s. k. skuldåterköp, som innebär att andrahands- Bil. 5
marknadens mycket låga värdering av fordringarna utnyttjas. Genom ett
svenskt förslag har också en betydelsfull lättnad åstadkommits när det
gäller viss Världsbanksskuld.

Avgörande för att olika typer av skuldlättnadsåtgärder skall kunna bidra
till en bestående återhämtning är att de förstärker en stark nationell
ekonomisk politik. För att de återhämtningsprogram som många av de
fattigaste länderna är engagerade i skall lyckas krävs också ett ökat resurs-
flöde. I dessa ansträngningar har Världsbanken och Internationella valuta-
fonden kommit att spela viktiga roller. Innan de krisdrabbade länderna
har återvunnit sin kreditvärdighet är det de multilaterala organisationerna
och biståndsgivarna som är ländernas huvudsakliga källa till nya resurser.
Ett ökat internationellt bistånd och samarbete är av stor betydelse för
dessa länders utveckling.

Det internationella biståndet

De minskade totala resursflödena till u-länderna har inneburit att bistån-
det kommit att utgöra en allt större andel, närmare 50 % av de totala
flödena år 1989 jämfört med 30% tio år tidigare. Världens bistånd har
stagnerat under 1980-talet på en nivå av ca 50 miljarder US dollar. Sedan
år 1985 har det totala biståndet till och med minskat något varje år.
OECD-ländernas bistånd har dock ökat under årtiondet för att under år
1989 utgöra över 85 % av det totala biståndet.

Biståndet från de länder som är medlemmar i OECDs biståndskommitté
(Development Assistance Committee, DAC) minskade år 1989 till 46,7
miljarder US dollar från 48,1 miljarder dollar år 1988. Den genomsnittliga
nivån föll till 0,33 % av BNI år 1989 från 0,36 % ett år tidigare. Enligt
DAC beror detta huvudsakligen på att utbetalningarna till olika multilate-
rala organisationer var ovanligt stora under år 1988. Under det gångna
årtiondet har nivån legat på ca 0,34 — 0,35 %. Detta har inneburit en real
ökning av biståndsanslagen i takt med DAC-ländernas BNP-ökning.

År 1970 antogs i samband med deklarationen om FNs andra utveck-
lingsårtionde 0,7-procentmålet för utbetalningar av offentligt bistånd. Sve-
rige uppnådde detta redan år 1974. Ännu idag har endast tre andra
OECD-länder — Norge, Nederländerna och Danmark — uppnått målet.
Finland, som under 1980-talet har ökat sitt bistånd snabbt, kommer san-
nolikt inom kort att uppnå 0,7-procentmålet. De svenska biståndsutbetal-
ningarna uppgick år 1989 till 0,97 % av BNI, en betydande ökning jämfört
med år 1988.

Huvudskälet till det lägre biståndet från DAC-länderna år 1989 är
Förenta Staternas minskade biståndsutbetalningar. Förenta Staternas bi-
ståndsnivå hade under år 1989 sjunkit till 0,15 % av BNI, den lägsta nivån
bland alla DAC-länder. Förutom Förenta Staterna har även bl. a. Storbri-
tannien och Tyskland minskat sina biståndsansträngningar under 1980-ta-
let. Dessa minskningar har varit särskilt allvarliga eftersom det rör sig om
tre traditionellt stora givare. En viss ökning i det tyska biståndet registrera- 49

des dock under 1989.

4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Tabell 1. Biståndsutbetalningar år 1989

Biståndets	Biståndets
andel av BNI (%)	storlek
	(milj. USD)
(1989) (1988)	(1989)

DAC-länder totalt(l)	0,33	0,36	46	679
Norge	1 ,04	1,13		917
Sverige	0,97	0,86	1	799
Danmark	0,94	0,89		937
Nederländerna	0,94	0,98	2	094
Finland	0,63	0,59		706
Frankrike(2)	0,54	0,50	5	162
Belgien	0,46	0,41		703
Canada	0,44	0,50	2	320
Italien	0,42	0,39	3	613
Förbundsrep. Tyskland	0,41	0,39	4	949
Australien	0,38	0,46	1	020
Japan	0,32	0,32	8	949
Storbritannien	0,31	0,32	2	587
Schweiz	0,30	0,32		558
Österrike	0,23	0,24		283
Nya Zeeland	0,22	0,27		87
Irland	0,17	0,20		49
Förenta Staterna	0,15	0,21	7	659
Övriga OECD-länder	0,08	0,08		400
Arabiska länder	0,54	0,85	1	530
Andra u-länder	-	-		470
Sovjetunionen och Östeuropa	-	-	4	300
Världens totala bistånd			53	379

(1) DAC (Development Assistance Committee) är OECDs biståndskommitté.
Medlemsländerna är de som anges i tabellen.

(2) Exkl. Frankrikes bistånd till departement och territorier
utanför landets gränser (s.k. DOM/TOM). Det biståndet ingår dock
i totalbeloppet för DAC-länderna.

(Källa: OECDs biståndskommitté DAC 1990)

Som en följd av Förenta Staternas minskade biståndsvolym blev Japan
världens största biståndsgivare under år 1989 med närmare 9 miljarder
US dollar i bistånd. Genom det ökade biståndet, liksom genom föränd-
ringarna i dess inriktning som t. ex. en viss avbindning och en vidare
geografisk spridning, har Japan kommit att bli en allt viktigare partner i
det internationella utvecklingssamarbetet. Två andra länder som under
1980-talet ökat sina biståndsansträngningar avsevärt är Frankrike och
Italien. Även Spanien som inte är medlem av DAC har inlett ett bistånd.

Biståndet från andra länder än OECD-länderna har under senare tid
genomgått stora förändringar. De arabiska länderna, främst Saudiarabien
och Kuwait, var tidigare en betydelsefull källa till bistånd. Av olika skäl
har detta bistånd minskat avsevärt under hela 1980-talet. Konflikten i
Persiska viken minskar nu ytterligare de arabiska ländernas utvecklings-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

bistånd. Några tidigare u-länder, bland dem Republiken Korea, har inlett Prop. 1990/91: 100
ett bistånd som kan komma att bli av betydelse. Bil. 5

Omvälvningarna i Sovjetunionen och de östeuropeiska länderna inne-
bär stora förändringar i det bistånd som dessa länder ger. Efter att tidigare
ha stagnerat kommer biståndet framöver att minska och också ändra
landinriktning och karaktär. För vissa mottagarländer, särskilt de som fått
ett betydande sovjetiskt stöd, kan detta få stora konsekvenser. Det enade
Tyskland förväntas överta en del av den tidigare Tyska Demokratiska
Republikens bistånd. Några av de central- och östeuropeiska länderna,
särskilt Polen och Ungern, mottog under år 1990 betydande bistånd.

OECD har gjort bedömningen att DAC-ländernas bistånd endast lång-
samt kommer att öka, sannolikt i en lägre takt än tillväxten i givarländer-
nas ekonomier. Därmed skulle givarländerna komma än längre från FNs
0,7-procentmål. 1 DAC har en strategi för utvecklingssamarbetet på
1990Aalet diskuterats. Vid DACs högnivåmöte år 1989 tog Sverige tillsam-
mans med de övriga nordiska länderna, Nederländerna och Frankrike
initiativ till en ökad biståndsvolym. DAC-länderna gjorde här förnyade
utfästelser om att väsentligt öka biståndsvolymen.

Ett långsiktigt utvecklingssamarbete i en föränderlig
värld

De senaste årens världspolitiska förändringar, de stora skillnaderna i
u-ländernas utveckling under loppet av 1980-talet och de växande ömsesi-
diga beroendena mellan u- och i-länder har ställt det internationella samar-
betet inför svåra och också nya utmaningar.

I ekonomiskt hänseende har det handlat om att återupprätta tillväxten i
svårt krisdrabbade länder och om att få till stånd en mer öppen, stabil och
gynnsam internationell ekonomisk omgivning. I miljömässigt hänseende
har det handlat om att hitta formerna för ett samarbete kring de globala
och internationella miljöhoten, liksom för stödet till de fattiga ländernas
ansträngningar att skapa en miljömässigt hållbar utveckling. Det har också
handlat om att i den avspänning som rått mellan stormakterna stödja en
utveckling mot fred och återuppbyggnad i områden som drabbats av krig
och konflikt, liksom en utveckling mot demokrati och frihet i länder där
mänskliga rättigheter förtrampats. I den allt mer internationaliserade
värld som nu tar form är det min övertygelse att biståndet under 1990-talet
kommer att spela en allt mer betydelsefull roll.

Målet för det svenska biståndet, som det så många gånger formulerats av
riksdagen, är att ”höja de fattiga folkens levnadsnivå”. Detta övergripande
mål, formulerat för snart 30 år sedan, liksom de fem mer specifika bi-
ståndspolitiska målen, äger alltjämt sin giltighet. Jag vill särskilt framhålla
att i demnångfald av former som vårt bistånd tar sig är det solidariteten
med de fattiga och förtryckta som är den yttersta drivkraften.

Kampen mot fattigdomen har under de gångna decennierna mött både
framgångar och motgångar. Sett över en längre period framstår framstegen
tydligt, särskilt vad gäller social utveckling. Den förväntade livslängden i
u-länderna har ökat från 46 år 1960 till 62 år 1987. Andelen läskunniga har

ökat från 43% år 1970 till 60% år 1985. Dessa siffror vittnar om en
kraftigt vidgad utvecklingspotential i u-världen.

Inte desto mindre har antalet fattiga ökat. Omkring en miljard männi-
skor, var femte människa på jorden, lever i dag i djup fattigdom. Varje dag
dör 40 000 barn av orsaker som kunde ha undanröjts. Under 1990-talet
kommer 1,5 miljarder barn att födas, den största generationen någonsin.
Många kommer att växa upp i sociala och ekonomiska orättvisor och
förnekas rätten till ett liv i värdighet.

Efter flera decennier av snabb ekonomisk tillväxt i u-världen innebar
1980-talet en djup ekonomisk kris för många u-länder. I stora delar av
u-världen, främst i Afrika och Latinamerika, samt även i några av de
fattigaste asiatiska länderna, har levnadsstandarden sjunkit för stora delar
av befolkningen. Där har den ekonomiska krisen slagit hårt mot den
sociala utvecklingen. Bara om den ekonomiska tillväxten återupprättas
kan de fattigas inkomster åter öka och en social välfärd spridas.

Det är möjligt även för de fattigaste länderna att vända nedgången.
Många länder har gjort just det genom att ompröva tidigare utvecklingspo-
litik. Genom ekonomisk-politiska reformer har de skapat en mer stabil och
gynnsam miljö för produktion, särskilt för jordbruket. Åtgärder inriktade
på en snar återhämtning i tillväxten måste emellertid kompletteras med
andra, långsiktigt orienterade insatser för att de samlade utvecklingsan-
strängningarna skall vara hållbara och ge framgång i kampen mot fattig-
dom.

I förra årets budgetproposition redogjorde jag utförligt för regeringens
syn på sambanden mellan ekonomisk tillväxt och fattigdomsbekämpning,
på behovet av ekonomisk återhämtning och långsiktighet i utvecklingsan-
strängningarna. 1 budgetpropositionen året dessförinnan redovisade jag
slutsatserna från ett omfattande utredningsarbete om Afrikas ekonomiska
och sociala kris och om hur en utvecklingsstrategi för Afrika på 1990-talet
bör se ut. Riksdagen har ställt sig bakom dessa riktlinjer. SIDA har följt
upp riktlinjerna och vidareutvecklat strategin i sitt arbete. Jag välkomnar
detta.

Under de senaste åren har en allt bredare samsyn inträtt om de centrala
elementen i en sådan fattigdomsinriktad långsiktig utvecklingsstrategi.
Inte bara u-länder har omprövat sin utvecklingspolitik, det har också flera
biståndsgivare gjort. Erfarenheter, analys och rekommendationer har ut-
tryckts vid en lång rad internationella möten under år 1990, bland annat
vid FNs läskunnighetskonferens i mars, i samband med FNs extra general-
församling i april om ekonomiska frågor, vid FNs andra konferens om de
minst utvecklade länderna i september och i samband med att FNs gene-
ralförsamling hösten 1990 antog en ny internationell utvecklingsstrategi.
Jag vill särskilt välkomna två omfattande och konkreta rapporter om
social utveckling och fattigdomsbekämpning från två av de viktigaste
internationella organisationerna, FNs utvecklingsprogram, UNDP och
Världsbanken.

I UNDPs Human Development Report 1990, den första i en ny serie till
vars tillkomst Sverige har bidragit, skärskådas hur länder förmått ge sina
befolkningar ett bättre och rikare liv. Genom att konstruera ett särskilt

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

mått, ett sammanvägt index (”human development index”) av länders
utvecklingsnivå vad gäller förväntad livslängd, graden av läskunnighet och
nationalinkomst, ges en annorlunda bild än den som framgår när länder
rangordnas enbart enligt traditionella ekonomiska mått, som BNP. UNDP
betonar vikten av ekonomisk tillväxt för att kunna upprätthålla en social
infrastruktur, men framhåller desto starkare de stora skillnaderna i social
utveckling mellan länder på liknande inkomstnivå. Av en genomgång av
individuella landerfarenheter framgår klart det viktigaste i analysen: u-län-
der, även de fattigaste, har möjligheter att göra betydande sociala framsteg
om den politiska viljan finns.

Årets World Development Report har Världsbanken ägnat åt en utförlig
genomgång av erfarenheterna från olika strategier för fattigdomsbekämp-
ning. Också slutsatsen från Världsbankens analys är tydlig. En politik som
enbart syftar till ökad ekonomisk tillväxt garanterar inte ett ökat välstånd
för de fattiga. En långsiktigt hållbar utvecklingsstrategi bör främja det
produktiva utnyttjandet av de fattigas främsta tillgång — deras arbets-
kraft. För detta krävs fungerande marknadsincitament, en förstärkning av
sociala och politiska institutioner, investeringar i infrastruktur och anpas-
sad teknologi. Samhället måste förse de fattiga med grundläggande sociala
tjänster, särskilt primärhälsovård, familjeplanering och grundutbildning.
En förutsättning för att nå varaktiga resultat i kampen mot fattigdomen är
att kvinnornas ställning stärks.

Att utveckling måste bygga på rättvisa och möjligheter för de fattiga har
alltid varit en grundläggande del av svensk biståndspolitik. Jag välkomnar
därför att denna uppfattning delas av alltfler och att den beskrivits så
tydligt och samstämmigt av dessa båda organisationer. Jag välkomnar
också det budskap som klart framkommer i båda rapporterna att det finns
realistiska möjligheter att avsevärt minska antalet fattiga i världen om
man tillämpar en utvecklingsstrategi som kombinerar ekonomisk tillväxt
med en rättvisare resursfördelning och sociala insatser.

Att en betydligt bredare förståelse för frågorna har vuxit fram innebär
emellertid inte att svar finns på alla svåra utvecklingsproblem. Inte heller
innebär det att det bara finns en enda riktig utvecklingspolitik. Minst av
allt betyder det att länder inte står inför svåra val och intressekonflikter i
utformandet av en fattigdomsorienterad utvecklingspolitik.

Efter ett årtionde som i många u-länder präglats av motgångar finns det
dock skäl att glädjas åt att utsikterna till ett konstruktivt utvecklingssamar-
bete nu är ljusare. Många länder är inbegripna i att försöka utforma en
effektivare och rättvisare utvecklingspolitik. För att möjliggöra en sådan
utveckling kan inget ersätta den politiska bas som bara länder själva kan
etablera.

Det ansvar som vilar på u-länderna var ett av de viktigaste temata i den
rapport som den s.k. Sydkommissionen presenterade i augusti 1990 under
titeln ”The Challenge to the South”. Kommissionen, vars arbete inleddes
år 1987 under ledning av Tanzanias förre president Julius Nyerere, tog
även upp nord/syd-frågor och samarbetet mellan u-länder. Avsnitten om
u-ländernas eget ansvar för den utvecklingspolitik de för tillhör rapportens
mest betydelsefulla. Följande stycke avslutar rapporten:

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

”1 sista hand kan syds vädjan om rättvisa, jämlikhet och demokrati i det Prop. 1990/91: 100
globala samhället inte särskiljas från ländernas strävan efter dessa mål Bil. 5
inom sina egna samhällen. Engagemanget för demokratiska värden, re-
spekten för grundläggande rättigheter — i synnerhet rätten till oliktänkan-
de — rättvisa for minoriteter, omtanke om de fattiga och de sämre lottade,
redlighet i det offentliga livet, beredvillighet att lösa konflikter utan att
tillgripa krig — allt detta kan inte annat än att göra intryck på världsopi-
nionen och öka syds utsikter att säkra en ny världsordning.”

Av stor betydelse för u-ländernas egna ansträngningar är det viktiga
bidrag som en gynnsam extern ekonomisk miljö kan ge. Det internationel-
la samfundet kan stödja u-länderna på många sätt: minskad protektio-
nism, ökade resursflöden, skuldlättnad och, inte minst, en stabil världs-
ekonomisk omgivning. För lång tid framöver kommer också biståndet att
spela en central roll, särskilt i de fattigaste länderna.

Det internationella biståndssamarbetet har utvecklats under de senaste
åren. Särskilt betydelsefullt har varit det samarbete som vuxit fram till
stöd för de krisdrabbade afrikanska ländernas återhämtning. I detta har
såväl multilaterala som bilaterala biståndsgivare samverkat på ett nytt
sätt. På ytterligare en rad områden krävs nu ett förstärkt internationellt
samarbete. 1 avsnitten nedan tar jag upp några av de områden som har
särskild aktualitet i svenskt och internationellt biståndssamarbete.

Demokratifrämjande bistånd

Sveriges stöd till u-ländernas utveckling har som övergripande mål att höja
de fattiga folkens levnadsnivå. De fem biståndspolitiska målen resurs-
tillväxt, ekonomisk och social utjämning, ekonomisk och social självstän-
dighet, demokratisk samhällsutveckling samt framsynt hushållning med
naturresurser och omsorg om miljön samspelar och betingar varandra för
att uppnå detta övergripande mål.

De fem biståndspolitiska målen skall därför prägla utvecklingssamarbe-
tet i sin helhet, även om inte vart och ett av dem kan tillgodoses inom
samtliga biståndsinsatser. Det naturliga är att ett eller ett par av dem står i
förgrunden i ett specifikt program och att övriga mål främjas som önskvär-
da sidoeffekter.

Demokratimålet bär i sig de grundläggande bevekelsegrundema för ut-
vecklingssamarbetet, eftersom det baseras på uppfattningen om och enga-
gemanget för alla människors lika värde och deras grundläggande rätt till
ett liv i frihet från förtryck och utsugning.

Genom demokratimålet tar Sverige ställning mot alla former av politiskt
förtryck. Det är ett uttryck för vår strävan att stärka förutsättningarna för
mera rättvisa och öppna samhällen som ger den enskilde möjligheter att
delta aktivt i både den ekonomiska och politiska processen. Demokrati är
en av förutsättningarna för att driva utvecklingen framåt.

Demokratimålet är också ett åtagande att främja respekt för mänskliga
rättigheter, så som de definieras i de konventioner som Sverige anslutit sig
till och som huvudsakligen består av två grupper av rättigheter: de poli-
tiska och medborgerliga samt de ekonomiska och sociala. För Sverige har

båda grupperna av rättigheter lika stor betydelse, även om de är olika till
sin karaktär.

Det svenska biståndet utgör, med sitt omfång och innehåll, i sin helhet
ett stöd till u-ländernas ekonomiska och sociala rättigheter. Det långsiktiga
stödet for att stärka ekonomisk tillväxt och rättvis fördelning och beto-
ningen av insatser i de sociala sektorerna är här av särskild vikt. De båda
grupperna av rättigheter är kopplade till varandra. Så är exempelvis
läskunnighet ett viktigt verktyg för att kunna tillvarata de medborgerliga
och politiska rättigheterna.

Stödet till de medborgerliga och politiska rättigheterna utgörs både av
långsiktiga insatser för mänsklig utveckling, som exempelvis utbildning,
samt riktat stöd till insatser med särskild effekt för att föra utvecklingen
mot demokrati framåt. I arbetet stöds processer mot demokrati genom
bidrag till reformer och program som stärker yttrande- och tryckfrihet,
organisationsfrihet, rättssäkerhet, folkligt deltagande och insyn, politisk
mångfald och fria val.

Demokratimålet har betonats starkt under senare år och belysts ur olika
aspekter i budgetpropositionerna. Samtidigt har bistånd med speciell in-
riktning på att främja en demokratisk utveckling växt i omfattning och
bredd. I förra årets budgetproposition redogjorde jag för hur biståndet
används i processer mot fred och demokrati.

Den internationella utvecklingen har under det gångna året präglats av
avspänningen mellan stormakterna och demokratisering i många tidigare
centralstyrda länder. Den senare tidens händelser i Mellanöstern kastar sin
skugga över det faktum att många utdragna regionala konflikter kommit
närmare en lösning. Mot denna internationella bakgrund och med plan-
ekonomiernas sammanbrott i Central- och Östeuropa som referens, beto-
nas idag demokratin som drivkraft för utveckling av allt fler aktörer i
utvecklingssamarbetet. Detta gäller såväl industriländerna inom OECD
som de afrikanska länderna inom den afrikanska samarbetsorganisationen
OAU.

Särskilt påtaglig är den snabba politiska utvecklingen i många afrikan-
ska länder, där debatten om demokratin — om yttrandefrihet, medbe-
stämmande, pluralism, flerpartisystem, insyn och fria val — intensifierats.
Detta är en välkommen utveckling där lärandet av andras erfarenheter är
viktigt, men där varje samhälle måste ha rätt att utforma sin egen demo-
kratiseringsprocess utifrån sin kultur och andra förutsättningar. Att som
biståndsgivare sätta upp en bestämd modell för hur demokratin skall vara
utformad och göra detta till villkor i biståndet är något som u-länderna
samfällt vänder sig emot. Som jag ser det är det biståndets uppgift att
främja processer som leder mot demokrati. Det finns idag stora möjlighe-
ter att arbeta på detta konstruktiva sätt. Att uppställa särskilda villkor,
t. ex. på flerpartisystem, motverkar ofta sitt eget syfte i samarbetet med
u-länderna.

I biståndet används omfattande resurser för stöd till människor som
drabbats av krig, konflikter och politisk förföljelse. Fortsatt stora och
delvis nya behov finns av stöd till humanitär verksamhet. Freds- och
demokratiseringsprocesserna i Latinamerika och södra Afrika kan på sikt

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

minska behoven av den form av stöd som hittills lämnats till dessa områ-
den. I stället ökar behoven av stöd till de demokratiseringsprocesser som
inletts i dessa och många andra u-länder.

Utvecklingen i Latinamerika tydliggör hur lång och komplicerad vägen
är från diktatur till demokrati. I inledningsavsnittet om Latinamerika
redovisas utvecklingen där mera utförligt.

Liksom i Latinamerika präglas den politiska utvecklingen i Afrika
främst av ländernas egen dynamik, även om avspänningen mellan stor-
makterna här haft betydelse för att påskynda en utveckling mot fred och
demokrati. Efter den nationella samling som var nödvändig för det första
steget mot avkolonisering och oberoende, har många länder i Afrika nu
gått in i nästa avgörande utvecklingsfas, där demokrati och en stadig
ekonomisk utveckling är målen. Ett växande krismedvetande präglar de
afrikanska länder som nu genomför genomgripande ekonomiska och poli-
tiska reformer mot ökad öppenhet och demokrati. Exempel på detta är
flera av Sveriges samarbetsländer.

Kap Verde har hunnit förhållandevis långt i sitt politiska reformarbete,
där universella och hemliga val till presidentämbetet och parlamentet
genomförs senast i mars 1991. Mozambique har fattat beslut om en ny
konstitution innebärande att flerpartisystem införs och allmänna val hålles
år 1991. Guinea-Bissau har tillkännagivit att flerpartisystem skall införas
och fria val hållas senast år 1992. I Zambia har kraven på flerpartisystem
lett till att konstitutionen skall revideras och fria val hållas, där flera
partier tillåts delta, senast i oktober 1991. Det ekonomiska reformprogram
som inletts i Zimbabwe innebär ökad ekonomisk liberalisering och mark-
nadsorientering. Kraven på en efterföljd i form av politiska reformer mot
ökad pluralism blir allt starkare. I september 1990 fattades beslut om att
inte lagfästa enpartistaten. I Angola äger en förändring mot ökad pluralism
rum.

Namibia utgör ett särfall i Afrika. Som ett av de sista länderna att
avkoloniseras har landet redan från början en demokratisk konstitution
och en regering med demokratisk legitimitet.

Utvecklingen i Sydafrika har under det gångna året inneburit dramati-
ska politiska förändringar i positiv riktning. Befrielserörelsen African Na-
tional Congress (ANC) tillåts verka, Nelson Mandela har släppts och
undantagstillståndet hävts. Trots att apartheidsystemets grundvalar ännu
inte förändrats, har viktiga överenskommelser ingåtts mot en reformering
av Sydafrika i förhandlingsprocessen mellan regeringen och ANC. Den
positiva utvecklingen skall samtidigt inte undanskymma det faktum att
bakslag kan inträffa och att processen mot ett demokratiskt Sydafrika kan
bli utdragen.

Gemensamt för alla dessa länder är emellertid att utvecklingen mot
demokrati inletts, snarare än fullföljts, i och med de politiska och konstitu-
tionella reformer som nu genomförs.

I Asien är bilden mer komplicerad. I länder som Kina och Myanmar
(Burma) syns en utveckling mot demokrati avlägsen, även om Kina nu
strävar efter att bryta den isolering som blev följden av den grymma
aktionen mot de demonstrerande studenterna på den Himmelska Fridens

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

torg i juni 1989. Länder som Vietnam och Laos har öppnat ekonomierna
för privata initiativ och marknadskrafter, men tvekar ännu inför en mot-
svarande politisk öppning. Flera länder i Sydasien har demokratiska kon-
stitutioner, flerpartisystem och en lagstiftning som garanterar rätts-
säkerheten. I praktiken är det emellertid endast ett fåtal som fullt ut kan
utnyttja sina medborgerliga och politiska rättigheter, medan majoriteten
av de absolut fattiga endast i ringa utsträckning deltar i den politiska
processen.

Den fortsatta och ökade satsningen på ett demokratifrämjande bistånd
sker i en u-landsverklighet där den politiska utvecklingen är mer dynamisk
än någonsin. Från många u-länder efterfrågas erfarenheter från demokra-
tiska samhällsbyggen i andra länder, däribland Sverige. För att på bästa
sätt tillvarata dessa möjligheter och kunna tillmötesgå u-ländernas växan-
de efterfrågan på bistånd för utveckling av demokrati, rättsliga system
m.m., vill jag föra samman tidigare aktiviteter under olika anslagsposter
till en ny anslagspost under reservationsanslaget C 2 Utvecklingssamarbe-
te genom SIDA för Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt
bistånd. Arbetet med dessa frågor skall föras på flera plan och vägledas av
följande riktlinjer.

För det första skall företrädare för svenskt bistånd utnyttja möjligheter-
na att i dialogen med mottagarländerna konsekvent framföra vår syn på
demokrati och mänskliga rättigheter.

För det andra innebär biståndet ett långsiktigt arbete för att bygga upp
kunskap, ansvarstagande och självtillit vilket utgör en investering för
demokrati i framtiden. I de arbetsmetoder Sverige valt att prioritera ges
människor utbildning och vana att organisera sig i demokratiska former.
Därmed får de också verktygen att påverka sin ekonomiska och politiska
verklighet och göra sina röster hörda.

För det tredje har behov, möjligheter och efterfrågan inneburit ett ökat
utrymme för riktade insatser för demokrati och mänskliga rättigheter. Den
nya anslagsposten för demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt
bistånd ger möjligheter till ett flexibelt och riktat stöd på olika nivåer i
processerna mot demokrati.

För det fjärde har en metodutveckling skett inom det speciella stödet till
demokratiska processer, som utvecklats inom anslagsposten Särskilda pro-
gram. Bl.a. finns erfarenheter av stöd till reformer inom lagstiftningsom-
rådet i länder som Guinea-Bissau, Uganda, Vietnam, Nicaragua och Na-
mibia. I de två sistnämnda länderna kombinerades stödet med insatser i
samband med de allmänna valen. Dessa erfarenheter kan utnyttjas för
insatser som kan genomföras i en rad länder, för att förstärka processer
mot demokrati.

För det femte skall de unika erfarenheter utnyttjas som vunnits när det
gäller stöd till hela befolkningsgrupper som utsatts för apartheid eller
andra former av politiskt förtryck i södra Afrika och Latinamerika. I dessa
regioner finns fortfarande stora behov av stöd, både till enskilda offer för
förtryck och för att främja mänskliga rättigheter i vidare bemärkelse. De
erfarenheter som vunnits är av stor betydelse för stöd till andra regioner
där behoven av humanitärt bistånd ökar, exempelvis i Sri Lanka och
Mellanöstern.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

För det sjätte skall även fortsättningsvis ett brett stöd utgå till olika Prop. 1990/91: 100
organisationer för mänskliga rättigheter. De organisationer som för när- Bil. 5
varande erhåller stöd från anslagsposten Särskilda program är interna-
tionella, regionala eller nationella. Tyngdpunkten ligger på organisationer
som arbetar for försvar av de politiska och medborgerliga rättigheterna i
utvecklingsländerna. Stöd lämnas också till organisationer som arbetar
med dokumentation kring minoriteters rättigheter. En viktig del av arbetet
gäller stärkandet av utsatta gruppers rättssäkerhet. Detta arbete inriktas
exempelvis på kvinnor och bam samt fattiga på landsbygden.

Miljö och utveckling

I u-länderna är de stora miljöhoten ofta direkt fattigdomsrelaterade. Fatti-
ga människor och fattiga länder tvingas till ett icke hållbart utnyttjande av
naturresurser för att kortsiktigt tillfredsställa behov av livsmedel,
brännved etc. Därigenom hotas på sikt den resursbas som utgör själva
grunden för den framtida utvecklingen.

Markförstöring, skogsskövling, vattenbrist, samt en alltför hög befolk-
ningstillväxt och urbanisering hotar utvecklingen i en stor del av tredje
världen. Särskilt destruktiva uttryck tar sig sambanden mellan fattigdom
och miljöförstöring i Afrika söder om Sahara, där flera länder har negativ
ekonomisk utveckling och otillräcklig livsmedelsproduktion.

U-ländernas behov av inkomster och industriell utveckling kan ibland
utnyttjas av företag som bedriver miljöfarlig produktion med allvarliga
miljöskador som följd. Dumpning av miljöfarligt avfall från i-länderna
förekommer också.

Enligt FNs jordbruksorganisations, FAO, senaste uppskattningar för-
svinner årligen ca 17 miljoner hektar tropisk regnskog, vilket motsvarar
nästan hälften av Sveriges yta. Detta är dubbelt så mycket jämfört med de
uppskattningar FAO gjorde för 10 år sedan. Skövlingen är i viss utsträck-
ning en följd av kommersiell exploatering. Men huvudorsakerna är enligt
FAO befolkningstillväxt och fattigdom.

Enligt FNs miljöprogram, UNEP, försvinner mer än 27 miljoner hektar
produktiv mark varje år till följd av ökenspridning och markförstöring. En
stor del av denna förstörelse sker i u-länderna och kan direkt kopplas
samman med en växande fattig befolknings alltmer akuta försörjningssitu-
ation.

Många faktorer, däribland hög befolkningstillväxt och migration bidrar
till snabb urbanisering i u-länderna. Koncentration av människor i opla-
nerat växande städer i resurssvaga länder skapar stora miljöproblem. Det
är de fattigaste som drabbas hårdast av en ohälsosam omgivning till följd
av britsfällig vattenförsörjning, förgiftade vattendrag och förorenat
grundvatten, olösta avloppsfrågor, dåliga bostäder m. m.

Genom en dåligt utbyggd infrastruktur utgör de växande storstäderna i
sig ett miljöhot. Ett alltmer uppmärksammat problem är exempelvis de
ökade mängder orenade utsläpp från kustnära storstäder som hotar fisket
och därigenom en av berörda u-länders huvudsakliga proteinkällor.

Sammanbrott i naturresurshanteringen och i miljön i enskilda u-länder
kan, förutom att vara förödande för de direkt drabbade människorna, leda
till dramatiska konsekvenser regionalt och globalt. Det finns allt fler exem-
pel på de invecklade men potentiellt katastrofala samband som råder
mellan fattigdom, miljö- och naturresursförstöring och social och politisk
oro. Det är därför i alla länders intresse att kunskap och resurser byggs upp
i u-länderna så att de får ökade möjligheter att föra en framsynt politik för
skydd av miljön och för hushållning med naturresurser.

Insikten om den ömsesidiga nyttan av en god global miljö och en god
naturresurshushållning har lett till att det internationella miljöarbetet in-
tensifierats. Den svenska synen i detta arbete präglas av att i-länder och
u-länder har ett gemensamt ansvar och intresse att värna den globala
miljön. Genom att huvuddelen av källorna när det gäller sådana miljö-
problem som t. ex. uttunningen av ozonlagret, växthuseffekten och mark-
försurning återfinns i i-länderna, har i-länderna ett särskilt ansvar för att
åtgärda dessa problem. I-länderna har dessutom ett särskilt ansvar genom
sin dominerande roll i världsekonomin.

1 slutet av år 1989 fattade FNs generalförsamling beslut om att anordna
en konferens om miljö- och utveckling under år 1992. Ett omfattande
förberedelsearbete har inletts inför konferensen. Sverige verkar för att man
vid konferensen skall kunna fatta konkreta och handlingsinriktade beslut.
I syfte att uppnå detta har mellanstatliga förhandlingar inletts när det
gäller flera av de stora globala miljöproblemen, t. ex. klimatfrågan och
utarmningen av biologisk mångfald. Även skogarnas situation behandlas i
förberedelsearbetet.

Det är viktigt att dessa förhandlingar präglas av ett integrerat synsätt där
man inte ser miljön som en enskild sektor, oberoende av utvecklingen i
övrigt.

Det står helt klart att en ökad resurs- och tekniköverföring måste ske
från i-länderna till u-länderna för att u-länderna skall kunna vidta verk-
ningsfulla åtgärder för en hållbar utveckling. Detta förutsätter bl. a. att alla
i-länder tar sitt ansvar och når upp till en biståndsvolym som åtminstone
motsvarar FNs 0,7-procentmål.

Det krävs ökade resursöverföringar för miljöinsatser i u-länder av åt-
minstone två slag, principiellt åtskilda, men ömsesidigt förstärkande:

— för det första måste en ökning av det traditionella biståndet ske för att
möjliggöra för u-länderna, särskilt de minst utvecklade länderna, att
bemästra de akuta fattigdomsrelaterade hoten mot miljön och naturre-
sursbasen

— för det andra måste internationella finansiella överföringsmekanismer
skapas för att möjliggöra för u-länderna att delta i globala miljöåtgär-
der, t. ex. åtgärder mot klimatförändringar och åtgärder mot uttunning
av ozonskiktet.

I båda fallen måste resursöverföringarna integreras med den övergripan-
de utvecklingspolitiken i de enskilda u-länderna för att bli verkningsfulla.
Således måste hänsynen till miljön bli en integrerad del av utvecklingspoli-
tiken och olika utvecklingssatsningar.

Villkor som underlättar u-ländernas handel är också viktigt för att de

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

resurser som behövs för en miljömedveten utvecklingspolitik skall kunna Prop. 1990/91: 100
skapas. Bil. 5

När det gäller resursöverföringar direkt kopplade till globala miljöåtgär-
der skedde under år 1990 ett internationellt genombrott. Efter långa för-
handlingar kunde i juni 1990 Montrealprotokollet från 1987, om ozon-
nedbrytande substanser, revideras till att omfatta en utfasning av använd-
ningen av ozonförtunnande ämnen i såväl i-länder som u-länder. Överens-
kommelsen innefattar särskilda åtaganden från i-länderna om resursöver-
föringar motsvarande mellan 160 och 240 milj. US dollar till u-länderna
under en inledande treårsperiod för att möjliggöra en avveckling av an-
vändningen av freoner. Genom att freoner även är en växthusgas kommer
avvecklingen dessutom att få en postiv klimateffekt.

I de förhandlingar kring andra globala miljöproblem som kommer att
pågå inför 1992 års konferens kommer resursfrågan att bli central. Under
1990 har förhandlingar pågått om upprättande av en särskild miljöfond
knuten till Världsbanken, UNDP och UNEP för att åtgärda globala
miljöproblem i u-länderna. Fonden skall framför allt finansiera insatser
för att skydda ozonskiktet, internationella vattenresurser och den biologis-
ka mångfalden samt åtgärder för att begränsa utsläpp av växthusgaser.
Diskussionerna har nått så långt att det är sannolikt att en fond kan
etableras och påbörja sin verksamhet under år 1991.

Kvinnoinriktat bistånd

Jag har i tidigare års budgetpropositioner understrukit vikten av att ägna
stor uppmärksamhet åt frågor om kvinnor och utveckling i biståndet. I
många u-länder är kvinnans roll undanskymd. Förtryck och ojämlik be-
handling vad gäller olika civila rättigheter är vanligt. Likväl spelar kvinnan
en nyckelroll för att utveckling skall komma till stånd. Det är också ett
viktigt mål i sig att förbättra kvinnornas ställning.

Kvinnornas villkor och möjligheter har stor betydelse för den sociala
utvecklingen liksom på befolkningsområdet. En växande insikt finns också
om deras centrala roll för ekonomisk utveckling. En höjning av produk-
tiviteten, inte minst i jordbruket, är en förutsättning för att de fattiga
länderna i Afrika skall komma ur sin ekonomiska kris. I dessa samhällen är
det ofta kvinnorna som bär den tyngsta arbetsbördan i jordbruket. Miljö-
frågorna är också i hög grad kvinnorelaterade då det oftast är kvinnorna
som hämtar vatten och brännved, planterar träd och svarar för markvår-
den. Insatser för och genom kvinnor måste utgå ifrån deras roller och
uppgifter på alla dessa områden.

Det är också viktigt att verka för att stärka kvinnors inflytande över
beslut och att stödja strävanden och reformer för att ge kvinnorna en
rättslig ställning av likaberättigande med männen. När kvinnorna inom ett
äktenskap inte kan förfoga över någon egendom har hon också svårt att
engagera sig i ekonomiska aktiviteter. Att satsa på förbättrade metoder i
jordbruket är också mindre lockande om man är beroende av någon
annans vilja när det gäller rätt att disponera marken. SARECs program

”Women and Law” är ett exempel på bistånd som arbetar med dessa
frågor.

Alla utvecklingsaktiviteter — och därmed biståndet — både påverkar
och påverkas av de rådande könsrollerna i samhället. En insikt om detta är
viktig för alla som arbetar med bistånd. En integrering av kvinnoaspekter i
biståndet innebär att hänsyn till kvinnors behov och potential skall tas i
beredningen av biståndsinsatser inom alla områden. Utbildning av perso-
nalen spelar en stor roll i denna strävan. SIDA har på detta område nått
goda resultat. Det är angeläget att personal även inom övriga delar av
biståndet ges möjlighet till sådan utbildning.

Målet är att könsrollsmedvetande skall prägla allt biståndsarbete. I fråga
om insatser innebär detta i första hand att könsrollsaspekter skall påverka
utformningen av olika projekt. Som ett komplement till detta behövs
också insatser särskilt inriktade för kvinnor.

Inom utrikesdepartementet har en översyn av kvinnors roll i det svenska
biståndet utförts under året. Översynen har följts upp med ett seminarium
där företrädare för biståndsmyndigheter och enskilda organisationer del-
tog. Översynen bekräftade en hög medvetenhet om kvinnors roll hos de
olika biståndsorganen. Den visade också att förutsättningarna för att be-
driva kvinnoinriktat bistånd är olika för de olika biståndsmyndigheterna
beroende på skilda mandat vad gäller arbetssätt och verksamhetsinrikt-
ning.

Samtidigt konstaterades att det i alla delar av biståndet är både möjligt
och angeläget att ta hänsyn till könsrollsaspekter. Jag anser att även de
mindre biståndsmyndigheterna på samma sätt som SIDA bör utarbeta
praktiskt inriktade strategier för att i respektive verksamhet främja ut-
veckling för och genom kvinnor. Redovisningar av detta strategiarbete bör
lämnas i nästa anslagsframställning.

På samma sätt som kvinnoaspekter integreras i det bilaterala biståndet
verkar Sverige för att kvinnofrågorna skall uppmärksammas i de multilate-
rala biståndsorganens verksamhet. Inte minst FNs arbete på området har
gjort att det finns ett principiellt erkännande om kvinnans viktiga roll.
Många handläggare av kvinnofrågor i de olika sekretariaten erfar dock
ännu svårigheter att vinna gehör och hitta ett arbetssätt som leder till
resultat. Sverige verkar därför aktivt för att fler kvinnor skall komma i
beslutsfattande ställning i FN-sekretariaten och i de internationella ut-
vecklingsbankerna, som en av förutsättningarna för en ökad förståelse för
integreringen av kvinnor i den allmänna utvecklingsprocessen.

1 de multilaterala organisationerna finns nu också ett växande intresse
för fattigdomsfrågor och för att främja en bred utveckling, t. ex. genom att
produktiviteten höjs i jordbruket. Därigenom har också kvinnofrågorna
fått ny uppmärksamhet bl. a. i Världsbanken. Jag finner att detta är en
hoppingivande utveckling som regeringen bör ta fasta på i sitt internatio-
nella agerande för att det principiella erkännandet av kvinnans betydelse
också skall leda till resultatinriktat agerande.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Samarbete med Central- och Östeuropa

Omvälvningarna i Central- och Östeuropa under 1989 har öppnat nya
möjligheter för folken i dessa länder, för den europeiska integrationen,
liksom för det globala samarbetet. Det förbättrade internationella samar-
betsklimatet och de resurser som kan frigöras genom nedrustning skapar
förutsättningar för förnyade utvecklingsansträngningar.

Förändringarna i de central- och östeuropeiska länderna medför samti-
digt nya utmaningar och problem. Att bygga upp demokratiska samhälls-
system, omvandla de centralstyrda ekonomierna och stoppa miljöförstö-
ringen ställer stora krav på samhällena. Samtidigt är i flera länder många
frågor om folks rätt till självständighet och självbestämmande ännu olösta.
För världen, och naturligtvis också för Sverige som nära grannland, är det
viktigt att länderna kan fullfölja omdaningen av sina samhällen fredligt
och framgångsrikt. Därför är ett betydande svenskt och internationellt
stöd till reformprocessen motiverat.

Det internationella stödet till Central- och Östeuropa är omfattande.
Samtliga OECD-länder har satt av resurser för detta nya samarbete. Multi-
laterala institutioner som Internationella valutafonden, Världsbanken,
den nya Europeiska utvecklingsbanken och OECD har engagerats i stödet
till de ekonomiska reformerna. För att bättre samordna insatserna möts
regelbundet en grupp av 24 industrialiserade länder, den s. k. G 24-grup-
pen, i Bryssel för att diskutera insatserna. EG-kommissionen spelar här en
central roll. Sverige deltar aktivt i denna samordning.

För Sveriges del är det självklart med en snabb utveckling av våra
kontakter och vårt stöd till denna del av Europa, som så länge och så
onaturligt varit mer eller mindre avskild från oss. Samarbetet är en angelä-
genhet för hela det svenska samhället: folkrörelserna, näringslivet, univer-
siteten, enskilda människor. Det är glädjande att se hur kontakter nu
snabbt växer fram mellan Sverige och de östeuropeiska samhällena på en
lång rad områden. Ett brett och decentraliserat nät av kontakter måste
utgöra grunden för Sveriges nya relationer till grannländerna i denna del
av Europa.

I december 1989 presenterades regeringens förslag om 1 miljard kronor
för samarbete med de östeuropeiska länderna över de närmaste tre åren.
Riksdagen beslutade under våren 1990 att 900 milj. kr. skulle finansieras
över biståndsanslaget, medan övriga 100 milj. kr. finansieras över andra
anslag. För omedelbara insatser i Rumänien avsattes i januari 1990 även
20 milj. kr. från biståndets katastrofanslag. Riksdagen har vidare godkänt
ett svenskt bidrag till Europeiska utvecklingsbankens kapital om totalt ca
525 milj, kr., finansierat över finansdepartementets huvudtitel. Härutöver
tillkommer insatser som olika myndigheter gör för att utveckla de nya
internationella kontakter och det samarbete som krävs inom nära nog alla
samhällsområden. Även om direkta stödinsatser och kapitalinbetalningar
till internationella organisationer inte bör jämställas kan dock konstateras
att det svenska samlade statliga bidraget för att stödja de östeuropeiska
ländernas utveckling och integration i Europa uppgår till väl över en och
en halv miljard kronor.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

Det biståndsfinansierade samarbetet inriktas på att vara ett strategiskt Prop. 1990/91: 100
stöd för att stärka ländernas förmåga att genomföra den demokratisering Bil. 5
och den djupgående reformering som nu inletts på olika samhällsområden.
Insatser äger rum inom en lång rad sektorer och verksamheter, bland vilka
de ekonomiska och sociala samhällsfunktionerna intar en central ställning.
Miljöfrågorna ges i detta arbete en särskild prioritet. Ca 400 milj, av de
900 milj. kr. som finansieras över biståndet väntas gå till miljöinsatser.
Det svenska stödet ges i första hand i form av erfarenhetsutbyte och
kunskapsutveckling.

Nedan ges en översikt över det program om en miljard kronor som lagts
fast för samarbetet med Central- och Östeuropa under budgetåren
1990/91-1992/93:

Tabell 2. Samarbete med Central- och Östeuropa 1990/91-1992/93

Bilateralt samarbete med Polen: varav:		300 milj.		kr
Miljöinsatser och annan kunskapsutveckling	270
Folkrörelsestöd	30
Bilateralt samarbete med övriga Central- och Östeuropa: varav:		225	milj .	kr
Miljöinsatser	45
Kunskapsutvecklande insatser till stöd för reformer inom andra områden	105
Folkrörelsestöd och kultur- samarbete	60
Andra bilaterala insatser	15
Multilaterala insatser varav:		375	mil j .	kr
EFTA-fond för Jugoslavien under 5 år	160
Nordiska mi 1jöfinansierings- bolaget under 6 år	110
Konsultfond i samarbete med Världsbanken	15
Ofördelat	90
Insatser från andra anslag än biståndsanslaget för främjande av kontakter m. m.		100	milj .	kr.

SUMMA

1 000 milj. kr.

Större delen av det biståndsfinansierade samarbetet utgörs av bilaterala
insatser. Ett samarbete är möjligt med samtliga länder i Central- och
Östeuropa som nu reformerar de tidigare politiska och ekonomiska syste-
men. De flesta insatser kommer att genomföras i områden belägna nära
Sverige: Polen, de baltiska republikerna och det sovjetiska närområdet. Ett
nära samarbete kommer även att utvecklas med Tjeckoslovakien och
Ungern.

Det bilaterala samarbetet uppgår till 525 milj. kr. över treårsperioden,
175 milj. kr. per år., och finansieras över anslaget C 3. Andra bistånds-
program, anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. BITS har fått
huvudansvaret för att utveckla de bilaterala insatserna. SIDA har ansvaret
för att stödja folkrörelsers och enskilda organisationers samarbete, samt
för kulturutbyte. BITS har utarbetat beredningsplaner för insatser på en
lång rad områden, vilkas huvuddrag fastställts av regeringen. Efter diskus-
sioner med myndigheterna i bl.a. Polen, de baltiska republikerna och
Leningrad har prioriteringar kunnat sättas och ett stort antal insatser har
kommit igång. Besök har även ägt rum i Tjeckoslovakien och Ungern.

I föreliggande förslag till budget ges även SWEDFUND möjlighet att
bidra till insatser från det svenska näringslivet i Central- och Östeuropa.
Fondens grundkapital tillförs 100 milj. kr. varav 50 milj. kr. för Central-
och Östeuropa.

Samarbetet med Polen inleddes redan under budgetåret 1989/90. Sam-
manlagt uppgår det bilaterala biståndet till Polen till 300 milj. kr. över
perioden. I maj 1990 undertecknades i Warszawa ett avtal med Polen om
användningen av dessa medel. Huvuddelen kommer att gå till miljöinsat-
ser. Regeringen fattade i augusti, inför Östersjökonferensen i Ronneby,
beslut om åtta större miljöprojekt om totalt 80 milj. kr. Projekten, som
beretts av BITS tillsammans med de polska myndigheterna, består av stöd
till vattenreningsverk, återställande av några förorenade miljöer kring
floder och sjöar samt ett fjärrvärmeverk i staden Torun. Polens floder,
främst Wisla och Odra, bidrar med en betydande del av föroreningen av
Östersjön. Stödet till avloppsreningsverken, t. ex. det i staden Szczecin,
kommer att ha en direkt inverkan på Östersjöns miljö. Ett annat projekt av
potentiellt stor betydelse för miljön, liksom också för den polska ekono-
min, är ett stöd till omstruktureringen av landets skogs- och stålindustri.
Kunskapsutvecklande insatser, kurser, studiebesök, experthjälp äger också
rum på en lång rad andra områden, som t. ex. kommunal ekonomi, arbets-
marknadspolitik, marknadsekonomisk utbilding, regionalutveckling och
vänortssamarbete.

Huvuddelen av det övriga bilaterala biståndet, som totalt uppgår till 225
milj. kr. under treårsperioden, kommer att gå till de baltiska republikerna
och närområdet i övrigt. I september och oktober besökte regeringsdelega-
tioner Estland, Lettland och Litauen samt Leningrad för att knyta kontak-
ter och skapa förutsättningar för samarbete på en lång rad områden, samt
fastlägga prioriteringar för det biståndsfinansierade samarbetet. Även här
är miljöfrågorna centrala. Insatser kommer att genomföras i form av
experthjälp till stöd för planering och utformning av vattenreningsverk i
Estland och Litauen. I Lettland organiseras en miljökonferens i början av

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

år 1991. Insatser övervägs även för bl.a. miljöbevakning, miljöanalys och
energisparande. Bland andra aktuella områden kan nämnas utbildning,
kommunalt självstyre, småindustriutveckling, fastighetsregistrering, ar-
betsmarknadspolitik, kommunikationer och jordbruk.

Sverige har vidare tagit initiativ till djupgående studier av Estlands,
Lettlands och Litauens ekonomier och ekonomiska reformprogram. Det
råder idag en stor brist på ekonomisk information och analys. Genom att
genomföra sådana studier med svensk och internationell expertis i samver-
kan med ekonomer från de baltiska republikerna kan en bättre grund
läggas för reformprogrammen och för ett utvidgat ekonomiskt utbyte och
samarbete mellan Baltikum och Sverige, liksom med andra länder och
internationella organisationer.

I det bilaterala samarbetet spelar också folkrörelserna och de enskilda
organisationerna en viktig roll. Genom insatser på många olika samhälls-
områden, inklusive på miljöområdet och på det humanitära området, nås
en stor bredd i kunskapsöverföring och erfarenhetsutbyte. Kontakter ska-
pas som även kan ha betydelse för att stärka den demokratiska utveckling-
en i länderna. För Sverige ger samarbetet möjlighet till ett givande utbyte
med kulturer i vår närhet. De enskilda organisationerna har spelat en
särskild viktig roll i det humanitära stöd som givits till Rumänien, såväl
omedelbart efter Ceausescus fall som genom särskilda insatser för Rumä-
niens barn.

Förändringarna i Central- och Östeuropa möjliggör nu en snabbare
europeisk integration. Multilaterala former för samarbetet är därför också
viktiga. G24-samarbetet omnämndes ovan. Sverige deltar i flera multilate-
rala insatser. Den mest betydelsefulla är Europeiska utvecklingsbanken,
som inleder sin verksamhet under år 1991. Den kommer att vara en viktig
källa för kapital för investeringar i framför allt den privata sektorn, före-
trädesvis i små och medelstora företag. Riksdagen godkände den 28 no-
vember ett svenskt deltagande i banken. Sveriges kapitalandel uppgår till
228 000 000 ECU, varav ca 68 400 000 ECU (ca 525 milj, kr.) skall inbe-
talas över en period av fem år. Bidraget finansieras över finansdeparte-
mentets anslag.

För multilaterala insatser har 375 milj. kr. avsatts för treårsperioden.
Beslut har fattats om tre insatser: bidrag till EFTAs utvecklingsfond för
Jugoslavien, det nordiska miljöfinansieringsbolaget och en konsultfond för
samarbete med Världsbanken. EFTA-fonden och miljöfinansieringsbola-
get behandlades i förra årets budgetproposition och lämnades utan erinran
av riksdagen.

I EFTAs utvidgade samarbete med Central- och Östeuropa ingår inrät-
tandet av en utvecklingsfond för Jugoslavien. Syftet är framför allt att
stödja investeringar i jugoslavisk industri. Det svenska bidraget till fon-
dens kapital uppgår till ca 160 milj. kr. och sk all betalas in över en femårs-
period.

Riksdagen godkände i oktober 1990 etablerandet av ett samnordiskt
miljöfinansieringsbolag. Bolaget, Nordic Environment Finance Corpora-
tion (NEFCO), skall med kapital delta i finansieringen av företag som
tillverkar miljöutrustning och tillhandahåller miljötjänster i Central- och

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Östeuropa. Sveriges bidrag till bolagets kapital uppgår till ca 110 milj. kr. Prop. 1990/91: 100
och skall betalas in över en sexårsperiod. Bil. 5

Världsbanken är vid sidan av näringslivet en viktig källa för kapital till
investeringar i Central- och Östeuropa. Samtliga länder i denna region är
nu medlemmar i banken, utom Sovjetunionen och Albanien. Världsban-
ken lånar till olika projekt och investeringsprogram, men har begränsade
resurser för att på gåvovillkor finansiera förstudier och annat som ofta
krävs i ett tidigt skede när investeringar planeras. Därför har regeringen
beslutat att avsätta 15 milj. kr. till en fond för att svensk expertis bättre
skall kunna utnyttjas. Konsultinsatserna skall avse prioriterade sektorer
som miljö och infrastruktur. BITS har avtalat med Världsbanken om hur
fonden skall användas.

Ett annat exempel på multilateralt samarbete som kommit till som en
följd av omvälvningarna i Central- och Östeuropa är samarbetet kring
Östersjöns miljö. Vid konferensen i Ronneby i september 1990 enades
representanterna för länderna runt Östersjön om en deklaration för att
återställa havets miljö. En särskild arbetsgrupp har fått i uppgift att utarbe-
ta ett samlat handlingsprogram. Arbetsgruppen har en svensk ordförande.
Analyser och studier genomföres nu. De investeringar som sedan behöver
följa överstiger vad flera av länderna själva kan finansiera. Bland annat
därför är det värdefullt att ett antal internationella finansieringsorgan,
bland dem Världsbanken, Europeiska utvecklingsbanken och Nordiska
investeringsbanken deltar i Östersjösamarbetet. Flera av de biståndsfinan-
sierade bilaterala och multilaterala insatserna som omnämnts ovan är en
del av samarbetet kring Östersjöns miljö. Ytterligare insatser utarbetas för
närvarande.

Stödet till länderna i Central- och Östeuropa är en viktig del av vårt
internationella utvecklingssamarbete. Under en övergåndsperiod behöver
emellertid dessa länder vårt stöd varvid särskilt det biståndsfinansierade
stödet får en stor betydelse. Mot bakgrund av det försämrade försörjnings-
läget av livsmedel kan till och med behov uppstå av nödhjälp. Långsiktigt
är det dock uppenbart att framgångsrika reformer i de östeuropeiska
länderna skapar förutsättningar för ett förnyat globalt samarbete och för
ett utvidgat internationellt handelsutbyte av betydelse även för u-länder-
na.

Utredning om organisation och arbetsformer inom
bilateralt utvecklingsbistånd.

I februari 1989 tillkallade jag en kommitté (biståndsorganisationsutred-
ningen) med uppgift att se över organisation och arbetsformer i det bilate-
rala biståndet med huvudsaklig inriktning på biståndet utanför de s.k.
programländerna. Utredningen har avlämnat sitt betänkande, vilket har
remissbehandlats.'

¹ Utredningens ordförande var ambassadör Göte Svensson. Övriga kommittéleda-
möter var kanslichefen Staffan Herrström, och riksdagsledamoten Kristina Svens-
son. Betänkandet Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd
(SOU 1990:17) presenterades i mars 1990. En sammanställning av remissvar på 66

utredningen finns tillgänglig på utrikesdepartementets avdelning för internationellt
utvecklingssamarbete.

Utredningens forslag

Utredningen konstaterar att det icke-landramsprogrammerade biståndets
andel av det svenska biståndet vuxit snabbt. Ett antal sinsemellan obero-
ende kanaler för detta bistånd har tillkommit. Behovet av helhetssyn,
samordning och precisering av arbetsfördelning inom den samlade bi-
ståndsorganisationen har ökat.

Utredningen analyserar biståndets organisation och arbetsformer ut-
ifrån u-ländernas behov, det svenska samhällets resurser samt organisa-
tionsteoretiska aspekter.

En utgångspunkt i utredningens arbete har varit att det är viktigare att
skapa organisationer som är generellt inriktade på att åstadkomma bra
bistånd i olika utvecklingssituationer, än att bygga upp specifika kompe-
tensområden inom organisationsramarna.

Utredningen anser dock att två samhällssektorer är så speciella till sin
karaktär och så viktiga i utvecklingen att de bör ha egna samarbetsorgan.
Dessa är forskning samt näringsliv och handel.

Utredningen anser att organisation och arbetsformer måste utformas så
att det växande kunnandet i det svenska samhället — resursbasen — kan
tas till vara. Resursbasen bör betraktas som en integrerad del av biståndets
organisation, där enskilda och organisationer ges ett mera direkt ansvar i
utvecklingssamarbetet.

När det gäller bistånd för utveckling av näringsliv och handel talar
utredningen om bistånd på tre nivåer. För det första bistånd för att bygga
upp och driva produktiva företag. Dessa kan få stöd med riskkapital för
uppbyggnad och underhåll av produktionsutrustning. De kan också få stöd
för kunskapsutveckling för att effektivisera produktionen. För det andra,
bistånd till organ med uppgift att stödja produktion och handel i samar-
betsländerna. Här ingår finansieringsinstitutioner, försäkringsväsende, in-
stitutioner för forskning och utveckling, utbildningsinstitutioner, bransch-
organ, standardiseringsinstitut, patent- och registreringsverk, handelskam-
mare m. m. För det tredje, bistånd för att skapa de rätta makro-ekonomi-
ska betingelserna för utveckling av industri och handel. Detta omfattar
t. ex. förvaltningsutveckling, lagstiftning och ekonomisk politik. Utred-
ningen anser att bistånd behövs på samtliga nivåer men att dess tyngd-
punkt bör ligga på att bidra till att skapa gynnsamma betingelser för nä-
ringslivsutveckling. Subventionering av produktiv verksamhet annat än
genom stöd för kompetens- och kunskapsutveckling skall däremot undvi-
kas.

Utredningen har prövat två huvudalternativ för organisationen av nä-
ringslivsbiståndet. Den ena med inriktning på nivå 1 och 2, dvs. stöd till
producerande och säljande enheter samt den institutionella infrastruktu-
ren. Den andra omfattande enbart nivå 1. Utredningen anser att alternativ
ett har störst förutsättningar att kunna förmedla ett slagkraftigt bistånd till
näringslivsutvecklingen i u-länderna. Man föreslår att ett aktiebolag, Swe-
dish Industrial and Trade Development Corporation (SITCO), bildas ge-
nom en sammanslagning av SWEDFUND, IMPOD, delar av SIDAs in-
dustribyrå samt det av BITS finansierade igångsättningsstödet i anslutning

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

till SWEDFUN D-projekt. Utredningen betonar att IMPOD bör ges en Prop. 1990/91: 100
självständig profil inom ramen för den nya organisationen. Bil. 5

Infrastrukturbiståndet bör enligt utredningen även i fortsättningen
handläggas av SIDA och BITS med den arbetsfördelning vad avser länder,
instrument och arbetsformer som präglar de två myndigheterna.

Landprogrammering bör även framgent vara den dominerande enskilda
beredningsformen för utvecklingssamarbete, men behov finns också av
samarbete i andra former. Utredningen föreslår följande ansvarsfördel-
ning inom det bilaterala biståndet:

— SIDA skall svara för insatser i länder med vilka Sverige avser att
bedriva ett djupt och långsiktigt samarbete, för stöd till enskilda organi-
sationer, katastrofbistånd, humanitärt bistånd, särskilda miljöinsatser
samt särskilda program. SIDA skall även ansvara för projekt och sek-
torstöd av långsiktig karaktär och där ett processinriktat arbetssätt
krävs i andra samarbetsländer än de som har landramar.

— BITS skall fortsätta att arbeta med sina nuvarande biståndsinstrument
och beredningsmetoder. Verksamheten bör dock utvecklas i vissa av-
seenden. Från att tidigare ha inriktats främst på tillväxtmålet bör verk-
samheten breddas för att svara även mot övriga biståndsmål. Formella
hinder mot att inkludera lokala kostnader och leveranser från tredje
land bör avvecklas samtidigt som principen om kostnadsdelning be-
hålls. Uppföljningen i förhållande til) de biståndspolitiska målen bör
förstärkas liksom informationsverksamheten.

— SAREC och SITCO svarar för forskningssamarbete respektive bistånd
för näringslivsutveckling i såväl program- som övriga samarbetsländer.
Utredningen föreslår att landprofiler införs som planeringsinstrument i

biståndet. Dessa skall vara ett underlag för en dialog med mottagarlandet
om inriktningen på biståndet. Landprofilerna bör förankras i riksdagen
och redovisas årligen. I vissa fall kan övervägas om utvecklingssamarbetet
skall dokumenteras i samarbetsprotokoll utan bindande avtal om medels-
användning. Utrikesdepartementet genom u-avdelningen förutsätts spela
en viktig roll för samordningen av stödet till olika samarbetsländer. Sam-
ordningen mellan myndigheterna skulle också underlättas av lokalmässig
närhet. Utredningen föreslår därför att regeringen ger byggnadsstyrelsen i
uppdrag att utreda en samlokalisering av biståndsmyndigheterna.

Beträffande biståndets fältrepresentation föreslår utredningen att orga-
nisationerna skall ha rätt att utforma sin egen fåltrepresentation, men att i
normalfallet biståndskontoret bör företräda samtliga biståndsorgan i pro-
gramländerna. I andra länder utgör, i förekommande fall, svenska beskick-
ningar bas. Dessa bör svara för det allmänna underlaget för biståndspoliti-
ken gentemot berörda länder. Särskilda biståndshandläggare för den ope-
rativa verksamheten skall vid behov kunna knytas till beskickningarna.
SIDA bör tillåtas debitera övriga biståndsorgan för utförda tjänster. Vid
rekryteringen av personal för handläggning av biståndsfrågor bör bistånds-
kompetens säkerställas och samtliga biståndsorgan och UD ses som rekry-
teringsbas.

Utredningen konstaterar att det finns ett otillfredställt behov av utvär-
dering av biståndet på en mer övergripande nivå. Man föreslår att ett

utrednings- och utvärderingssekretariat inrättas som ett komplement till Prop. 1990/91: 100
den utvärderingsverksamhet som finns och måste finnas inom varje myn- Bil. 5
dighet.

Remissinstanserna

De frågor som föranlett flest kommentarer från remissinstanserna är för-
slaget om inrättandet av S1TCO, IMPODs ställning samt etableringen av
ett fristående utvärderingssekretariat.

Utredningens åsikt att resursbasen bör tillmätas en större roll delas av
remissinstanserna.

Beträffande biståndet till näringslivssektorn koncentreras remissvaren
till frågan om SITCOs för- och nackdelar i förhållande till nuvarande
organisation av näringslivsbiståndet. Utredningens analys av sektorns oli-
ka nivåer och sambanden mellan dessa berörs endast av ett fåtal remissin-
stanser. Ett flertal instanser är negativa till förslaget att bilda en ny organi-
sation för näringslivsbiståndet. Betydelsen av bistånd till sektorn under-
stryks dock, liksom nödvändigheten av att lösa de problem som känne-
tecknar samarbetet inom sektorn. De instanser som avstyrkt bildandet av
SITCO har ofta gjort så med hänvisning till att man anser att problemen
inte orsakas av organisationsformen. BITS anser att SITCO skulle förstär-
ka den näringspolitiska profilen i biståndet och att verksamheten bör
inriktas på programlandskretsen och andra mycket fattiga länder. SIDA
anser att en eventuell ny organisation även bör ta över det tekniska
biståndet inom BITS. SWEDFUND delar utredningens uppfattning att
det är väsentligt att öka stödet för att skapa ett bra klimat för näringslivs-
utveckling. SIDA bör ges ansvaret för det förvaltningsinriktade och mak-
ro-ekonomiska stödet och även stöd för institutionell infrastruktur av
”uppifrån och ner” karaktär enligt den terminologi SWEDFUND introdu-
cerar i sitt svar. Stöd till företagsnivån och dess organisationer, dvs.
”nerifrån och upp frågor”, bör handhas av SWEDFUND. SWEDFUND
anser att stödet till institutionsuppbyggande ej bör begränsas till statliga
institutioner. Flertalet remissinstanser anser att en eventuell ny organisa-
tion ej bör inrättas i aktiebolagsform.

Ett stort antal remissinstanser är negativa till att inordna IMPOD i en
eventuell ny organisation för näringslivsbistånd. Inställningen motiveras
med att såväl IMPODs arbetssätt som dess relationer till resursbasen
skiljer sig från de andra organisationerna. IMPODs karaktär av handels-
främjande organisation, med ett kommersiellt arbetssätt snarare än ”myn-
dighetspräglat”, framhålls av flera instanser. Den principiella frågan, om
näringslivsstödet skall omfatta också bredare handelsfrämjande insatser ur
ett u-landsperspektiv kommenteras ej uttryckligen av remissinstanserna.
SWEDFUND anser dock att en vidgning av IMPODs mandat till att
omfatta export av u-landsprodukter till andra i-länder skulle förstärka
samverkansmöjligheterna med fonden och industribyrån.

Utredningens förslag beträffande biståndets fältrepresentation stöds i
sina huvuddrag av remissinstanserna.

Förslaget om landprofiler välkomnas av bl.a. SAREC och BITS medan

RRV och statskontoret anser att detta innebär ett nytt planeringssystem
som kan skapa förvirring.

Flertalet remissinstanser berör inte frågan om samlokalisering av bi-
ståndsmyndigheterna. Statskontoret och ambassaden i Mexico stöder dock
tanken.

Förslaget om att inrätta ett särskilt utrednings- och utvärderingssekreta-
riat tillstyrks av flera remissinstanser. Statskontoret, Sveriges Industriför-
bund/Sveriges Exportråd och Lantbruksuniversitetet (SLU) är dock tvek-
samma till förslaget. Multibiståndskommittén anser att sekretariatets
mandat bör omfatta också det multilaterala biståndet.

Föredragandens överväganden

Det svenska bilaterala biståndet präglas till såväl inriktning som arbetsfor-
mer av mångfald. Geografiskt sett har tyngdpunkten legat på program-
landskretsen. Jag förutser att också i framtiden huvuddelen av insatserna
skall koncentreras till ett begränsat antal fattiga samarbetsländer. Bistån-
dets roll i en svensk utrikespolitik präglad av solidaritet och strävan efter
internationell samverkan gör dock att Sverige även bör dela med sig
erfarenheter och bidra till utvecklingen i en vidare krets av länder. Jag
delar utredningens uppfattning att det är väsentligt att finna effektiva
former för planering, samordning och utvärdering av ett bistånd som växt
i omfattning både kvantitativt och i fråga om länder och ämnesinriktning.
Den helhetssyn som utredningen presenterar för inriktningen och arbets-
fördelningen inom det bilaterala biståndet är enligt min mening en värde-
full modell för hur biståndet skall kunna administreras och bedrivas på ett
effektivt sätt.

Sedan direktiven för utredningen fastställdes har en utveckling av roll-
fördelningen mellan BITS och SIDA i linje med utredningens förslag redan
börjat växa fram. SIDA arbetar t. ex. med sektorstöd till undervisning i
Chile och BITS verksamhet har, inte minst genom biståndet till Central-
och Östeuropa fått en ökad bredd i fråga om vilka mål som i första hand
tillgodoses.

Det över åren stora deltagandet i biståndsverksamheten av företag,
myndigheter, organisationer och enskilda experter i planering, genomfö-
rande och uppföljning av biståndsprojekt har skapat en ökad kompetens i
Sverige för utvecklingssamarbete. SIDA har genom sin utkontraktering
haft stor betydelse för att bygga upp detta kunnande vid olika institutio-
ner. Dessa tar nu allt oftare på sig en självständig roll för att lösa utveck-
lingsuppgifter i samverkan med parter i mottagarländerna. En förutsätt-
ning för BITS verksamhet är att kunnande och intresse för att ta sig an
biståndsuppgifter finns i Sverige. Också framgent bör det dominerande
arbetssättet för BITS vara att granska och finansiera kontrakt mellan
parter i mottagarlandet och Sverige. Arbetssättet förutsätter kompetens
och engagemang på mottagarsidan för att identifiera behov och angrepps-
sätt samt för ansvarstagande i genomförandet. Jag anser att detta kan
säkerställas bl. a. genom deltagande i finansieringen. På svensk sida måste
också ett intresse och kunnande finnas som redan svarar mot eller kan

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

anpassas för att möta dessa behov. Jag välkomnar att BITS inlett en
utökad utvärderings- och informationsverksamhet.

Export av tjänster för att bidra till utveckling och förändringsarbete
inom olika samhällsområden är en ”marknad” som växer med den ökade
internationaliseringen. Under lång tid har biståndet bidragit till att bygga
upp denna marknad genom efterfrågan på tekniska konsulttjänster. I ökad
utsträckning efterfrågas nu erfarenheter inom andra samhällsområden
som rättssystem, författningsfrågor, ekonomisk politik, miljöskydd och
primärvårdsorganisation m. m. Som framhållits har SIDA genom sin
utkontraktering bidragit till att mobilisera biståndsintresset i Sverige. På
senare år har BITS också bidragit till denna utveckling samtidigt som ett
intresse från Central- och Östeuropa för att ta del av erfarenheter från
svensk förvaltning tillkommit. SAREC svarar samtidigt for en ökad efter-
frågan på medverkan från universitet och högskolor. I denna situation av
ökad efterfrågan visar sig begränsningarna hos den svenska resursbasen.
Tekniskt kunnande från ett fackområde i kombination med förmåga att
anpassa detta till krav som ställs i ett annat land, en annan kultur och i en
annan utvecklingssituation är ännu knappa resurser. Språkkunskaper bris-
ter och för många myndigheter har deltagande i utvecklingssamarbete
hittills varit en marginell om än för personalen stimulerande ”extraaktivi-
tet”.

Ett långsiktigt intresse för att delta i utvecklingssamarbete kräver insat-
ser inte minst från företagen och myndigheterna själva för att få fram ett
utbud som svarar mot mottagarlandets krav och behov. Lyckas detta finns
en efterfrågan bortom det svenska biståndet bland annat hos olika multila-
terala finansieringsinstitutioner. Dessa efterfrågar också i ökad utsträck-
ning kunnande inom områden som Sverige i sin egen utveckling fäst stort
avseende vid t. ex. arbetsmarknadspolitik, social utveckling, decentralise-
rad förvaltning och lokalt självstyre, rättstrygghet etc.

När ett u-land vänder sig till Sverige för att genom tekniskt bistånd få
hjälp med att lösa någon utvecklingsuppgift är det ofta just svenska erfa-
renheter man efterfrågar. Jag finner det angeläget att biståndet kan svara
mot dessa behov. Men även då svenska erfarenheter är utgångspunkten för
samarbetet skall det vara möjligt för alla biståndsmyndigheter att söka
kompetens också från tredje land. Att denna möjlighet står öppen är
viktigt både för effektiviteten i biståndet och för den långsiktiga utveck-
lingen av den svenska resursbasen. Biståndet bör också vara öppet för att,
där detta med hänsyn till uppgiften är önskvärt, underlätta samverkan
mellan svensk och utländsk expertis. Inte minst angeläget är det att ta till
vara möjligheterna att inom ramen för en biståndsinsats bidra till utveck-
lingen av expertis och konsultkapacitet i mottagarlandet.

Landramar som programmeringsteknik bör också i fortsättningen vara
det centrala planeringsinstrumentet i de samarbetsländer för svenskt bi-
stånd där behovet av långsiktighet och koordinering i samarbetet är sär-
skilt uttalat. Detta är speciellt viktigt i de fattigaste u-länderna där bistån-
det även kvantitativt svarar för en stor del av de tillgängliga resurserna för
utveckling. För andra samarbetsländer kan det vara tillräckligt att i över-
läggningar fastställa inriktningen på samarbetet och sedan reglera resurs-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

överföringen enbart genom överenskommelser för de enskilda projekten.
Där särskilda skäl finns kan överenskommelse om samarbetets inriktning
sammanfattas i undertecknade protokoll utan att några utfästelser görs om
finansiella ramar. De av utredningen föreslagna landprofilerna skulle en-
ligt min mening kunna bli ett viktigt planeringsinstrument. Jag har under
innevarande budgetår initierat ett utvecklingsarbete inom utrikesdeparte-
mentet för att utarbeta landprofiler för ett antal samarbetsländer utanför
programlandskretsen. Det är min avsikt att i anslutning till det årliga
beslutet om budgetpropositionen för riksdagen redovisa innehållet i dessa
landprofiler.

Vad beträffar det näringslivsinriktade biståndet finner jag utredningens
analys av de tre nivåerna för avväganden och stöd värdefull. Jag menar att
en effektiv hjälp till utveckling av näringslivet i u-länderna är en hjälp till
självhjälp som, inte minst mot bakgrund av den låga tillväxten i stora
grupper av u-länder, förtjänar förnyad uppmärksamhet i biståndet. Jag vill
instämma i och starkt understryka utredningens inställning att den vikti-
gaste förutsättningen för att utveckla u-ländernas näringsliv är att ett
gynnsamt inhemskt klimat för detta skapas. Den övergripande ekonomis-
ka politiken — med makroekonomisk balans, realistiska växelkurser,
prisstabilitet etc. — är som all erfarenhet visar av central betydelse. På
nivån därunder är utformningen av lagar, förordningar, bankväsendet,
fysisk- och institutionell infrastruktur m. m. avgörande. Förhållanden på
dessa båda nivåer är styrande för investeringsklimatet inom såväl industri
som jordbruk och andra näringslivssektorer. I ett land där den egna befolk-
ningen saknar möjlighet och incitament till sparande och investeringar,
eller där byråkratin sätter upp hinder genom snåriga regler, saknas också
förutsättningar för att utländska investeringar och tekniskt bistånd skall
kunna få effekt. Det svenska biståndets viktigaste uppgift när det gäller
stöd till näringslivsutveckling är därför att bidra till att villkoren för
inhemsk resursmobilisering och produktiv verksamhet förbättras. Detta
är, när det gäller de fattiga samarbetsländerna, en uppgift för SIDA och,
när det gäller den ekonomisk-politiska dialogen, även för Utrikesdeparte-
mentet. Jag välkomnar i detta sammanhang SIDAs överväganden om att
inrätta en särskild byrå för förvaltningsbistånd. Det är önskvärt att de
tidigare aktiviteterna på detta område, vilka främst inriktats mot den
centrala statsförvaltningen i u-länderna, kompletteras med strategier och
insatser som mer direkt inriktar sig på investeringsklimatet och reformer
av regler och institutioner som påverkar detta. På dessa områden kan
också BITS göra insatser i länder och i sammanhang där beredningens
arbetssätt kan tillämpas.

Som ett komplement till de ovan beskrivna insatserna bör, enligt min
mening, bistånd erbjudas också för kunskapsöverföring och teknikutveck-
ling på företagsnivå och till direkt näringslivsstödjande institutioner.
SWEDFUND och SIDAs industribyrå har här värdefulla erfarenheter. I
viss mån har SWEDFUNDs och SIDAs verksamheter kompletterat var-
andra, men de har också delvis sammanfallit. SIDAs industribyrå har
kunnat arbeta med ett brett spektrum av insatser men har i huvudsak varit
hänvisade till det fåtal programländer där industrisamarbete prioriteras

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

inom landramarna. SWEDFUND arbetar enbart med enskilda foretag och
har främst kunnat erbjuda samverkan genom samriskföretag. Den nuva-
rande organisationen av näringslivsbiståndet kan ur ett u-landsperspektiv
betraktas som splittrad och alltför begränsad i sitt mandat och verksam-
hetsområde. Det är idag inte möjligt att sätta u-landets behov i centrum
och från denna utgångspunkt genomfora de mest angelägna insatserna. En
samordning skulle effektivisera biståndet och ge fördelar både för u-län-
derna och for den svenska resursbasen. Jag föreslår därför att en ny
organisation för industri- och näringslivsstöd bildas. Denna skall, i enlig-
het med den terminologi SWEDFUND har använt i sitt remissvar, främja
näringslivsutveckling i ett ”nerifrån och upp” perspektiv. Detta är också
skälet till att jag föreslår en särskild organisation snarare än inordning i
någon existerande organisation. Verksamheten bör inriktas på att stödja
foretag och företagande genom bl. a. utbildningsinsatser, managementstöd
och aktiv samverkan med finansieringsinstitut i u-länderna. Den nya
organisationen skall i sina kompetens- och institutionsutvecklingsinsatser
kunna lämna gåvobistånd, men det är samtidigt angeläget att organisatio-
nen, i likhet med dagens SWEDFUND, får en affärsmässig prägel.

Organisationen skall vara inriktad på att främja konkurrensutsatta akti-
viteter. Den egna verksamheten förutses dock till stor del vara anslagsfi-
nansierad och således ej konkurrensutsatt. Jag delar därför remissinstan-
sernas bedömning att aktiebolagsformen är mindre lämplig för den nya
organisationen och föreslår i stället att den inrättas i form av en ny
biståndsmyndighet. Den nya myndigheten bör som ett av sina instrument
for näringslivsutveckling behålla SWEDFUNDs möjlighet att satsa riskka-
pital i enskilda företag. Myndigheten bör därför i särskild förvaltning och
styrning handha SWEDFUNDs fondkapital enligt tillämpliga riktlinjer för
fonden. Jag ser också ett värde i att samverkan med näringslivets finansi-
eringsinstitutioner i ett land skall kunna räknas in bland de industriinrik-
tade tjänster som SWEDFUND har möjlighet att bidra till. Vad gäller
uppgifter i övrigt för den nya myndigheten bör den kunna ta på sig
uppdrag bl. a. från andra biståndsmyndigheter när det gäller insatser för
att främja näringslivsutveckling.

Utredningen föreslår att IMPOD ingår i den nya organisationen för
näringslivsutveckling. Flertalet remissinstanser är kritiska mot detta för-
slag med utgångspunkt från att de vill värna om IMPODs roll som främja-
re av import av u-landsprodukter på den svenska marknaden genom
rådgivning och medverkan i konkreta marknadsföringsaktiviteter. Jag vill
för min del instämma i utredningens bedömning att kunnande om mark-
nadsföring och exportfrämjande ur ett u-landsperspektiv är ett viktigt
inslag i det stöd en organisation som arbetar med näringslivsutveckling
kan förväntas erbjuda. Jag menar att detta, ur utvecklingssynpunkt, är väl
så viktigt som importservice på den svenska marknaden. Jag delar därför
utredningens uppfattning att IMPOD med sina nuvarande och utvidgade
funktioner bör ingå i en ny myndighet för näringslivsutveckling. Det bör
inom ramen for denna organisation vara möjligt för IMPOD att bevara
den identitet som är viktig i den direkt handelsfrämjande verksamheten
samtidigt som dynamiska utvecklingsmöjligheter i ett vidare sammanhang
öppnas. Jag har i denna fråga samrått med statsrådet Gradin.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Några remissinstanser anser att IMPODs kommersiella arbetssätt skulle Prop. 1990/91: 100
äventyras om man inordnades i samma organisation som SWEDFUND Bil. 5
och SIDAs industribyrå. Jag delar ej denna bedömning. Även om de
instrument IMPOD arbetar med skiljer sig från t. ex. SWEDFUNDs är
den grundläggande filosofin gemensam. Båda organisationerna arbetar
med bistånd som syftar till affärsmässig verksamhet. Målet är att stödja
uppkomsten av kommersiella verksamheter som kan fortgå under mark-
nadsmässiga förhållanden. För SWEDFUNDs del understryks affärsmäs-
sigheten av ett avkastningskrav på förvaltningen av fondens grundkapital.
Den grundläggande filosofi som idag präglar verksamheten i IMPOD och
SWEDFUND bör gälla också för den nya myndigheten. Det är väsentligt
att insatser på företagsnivån ges under former som är förenliga med den
kommersiella verklighet företagen skall överleva och verka i. Subventioner
direkt till företag riskerar att leda till misshushållning med knappa resur-
ser. Gåvomedel skall endast användas för direkt kunskapsöverföring. Till
enskilda företag skall detta förekomma endast för att under ett inlednings-
skede täcka kostnader för t. ex. utbildning och företagsledning som är
oproportionerligt stora.

För att precisera utformning och mandat för den nya myndigheten
kommer jag att tillsätta en interdepartemental arbetsgrupp med medver-
kan från berörda myndigheter. En överflyttning av medel för beräknat tio
tjänster från SIDAs industribyrå förutses. Den nya myndigheten bör få en
personalstat på ca 45 personer. 1 samband med att myndigheten bildas
bedömer jag att en rationalisering av administrationen kan genomföras.
För den inledande egenfinansierade verksamheten anslås 25 milj. kr. ut-
över de medel som anvisas till BITS för utbildningsstöd i SWEDFUND-
projekt samt för IMPOD under budgetåret 1991/92. Beloppet innefattar
medel för industriutveckling motsvarande 20 milj. kr. som tidigare anvi-
sats under anslagsposten särskilda program under anslaget C 2. Utveck-
lingssamarbete genom SIDA. I enlighet med förslag i utredningen Kun-
skapsöverföring genom företagsutveckling (SOU 1988:4) bör SWED-
FUNDs grundkapital som för närvarande uppgår till 250 milj. kr. ökas.
Under budgetåret 1991/92 föreslår jag därför en inbetalning med 100
milj. kr. varav 50 milj. kr. för insatser i Central- och Östeuropa.

Utredningens förslag om att biståndsmyndigheterna själva skall få avgö-
ra behov av faltrepresentation och finansiera denna inom sakanslagen
tillstyrks av remissinstanserna. Jag instämmer i förslaget men vill framhål-
la att det även i fortsättningen skall vara ambassadernas uppgift att svara
för fältrepresentationen vad gäller den biståndspolitiska planeringen, eko-
nomisk, politisk, social rapportering etc. Jag delar utredningens förslag om
att myndigheterna skall kunna debitera varandra för utförda tjänster och
anser att samma rätt bör tillkomma ambassader.

Utredningen anför att samordningen mellan olika biståndsmyndigheter
skulle underlättas av lokalmässig närhet. Jag finner frågan intressant och
värd att prövas vidare med utgångspunkt från eventuella möjligheter till
administrativ rationalisering. Jag delar samtidigt utredningens bedömning
att det kan vara värdefullt att det finns flera myndighter med delvis
likartade uppgifter inom ett så komplext område som biståndet. Forskning

och näringslivsutveckling ställer särskilda krav på arbetssätt, kontaktnät
etc. och det ter sig naturligt att bistånd på dessa områden organiseras i
separata enheter. Grundläggande för arbetsfördelningen mellan BITS och
SIDA är skillnader i arbetssätt och de krav som ställs på långsiktighet och
djup i engagemanget. De båda myndigheternas mandat har även berö-
ringspunkter och här kan det vara värdefullt för utvecklingen av det
svenska biståndet som helhet att olika sätt att ta sig an likartade arbetsupp-
gifter kan prövas.

Vad gäller utredningens förslag om ett sekretariat för utvärderingar
hänvisar jag till vad jag framför i nästa avsnitt om utvärdering, lärande
och effektivitet i biståndet.

Övrigt utrednings- och forändringsarbete i
biståndet

Utvärdering, effektivitet och lärande i biståndet

Det analysarbete som inleddes hösten 1989 rörande effektivitetsfrågorna i
biståndet har nu slutförts.

Översynen av effektivitetsfrågor i biståndet har bedrivits som ett projekt
inom utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssam-
arbete med hjälp av extern expertis. I ett första steg har dagsläget beträffan-
de utvärdering och beslutsunderlag beskrivits och behovet av resultatredo-
visning identifierats så att det är möjligt att på ett enhetligare och tydligare
sätt precisera vad som menas med effektivitet och utvärdering i de svenska
biståndsorganisationerna. I ett andra steg har behovet av utvärderingssys-
tem definierats utifrån de krav som det nya budgetarbetet ställer, där
frågor om analys, uppnådda resultat i förhållande till mål och insatta
resurser ges starkare betoning. Slutligen har utredningen angivit vägar för
hur man med tillgängliga och delvis nya utvärderingssystem skulle kunna
tillgodose efterfrågan på relevant beslutsunderlag. Det svarar på frågan hur
det svenska biståndets utvärderingsverksamhet bör vara utformat för att
tillse att rätt sorts beslutsunderlag föreligger vid beslutstillfällena och i för
den berörda beslutsfattaren tillgänglig form. För att få ett perspektiv på det
svenska biståndet har en jämförelse också gjorts med utvärderingsfunktio-
nerna hos några biståndsorgan i andra länder och hos en internationell
organisation.

Utredningen talar om effektivitet i olika termer. Med inre effektivitet
menas att verksamheten utförs på rätt sätt och till lägsta möjliga kostnad.
Med yttre effektivitet avses att man gör rätt saker, dvs. sådant som svarar
mot behoven och står i överensstämmelse med de biståndspolitiska målen.
Förändringseffektivitet avser förmågan att under pågående verksamhet
lära och anpassa sig till förändrade förutsättningar och nya krav. Ett antal
fallstudier har genomförts för att bl.a. belysa beslutsprocesser på olika
nivåer inom biståndet, de olika typer av överväganden som görs samt vilka
utvärderingar som görs och hur de används.

En viktig slutsats av utredningen är att det finns ett rikligt utvärderings-
material men att det huvudsakligen utformas och används för att formule-
ra och välja handlingsalternativ i verksamheten. De besvarar ibland frågor

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

om effekter, yttre effektivitet men endast i begränsad utsträckning frågor
om inre effektivitet, dvs. att man får ut mesta möjliga av insatta resurser.

Utvärderingarna tenderar att ha olika karaktär beroende på var i organi-
sationen de initieras. Närmare projektverksamheten har man ett större
intresse av mer operativt inriktade utvärderingar. Mer kritiska och öppet
prövande frågor ställs högre upp i organisationen, men här finns å andra
sidan tveksamhet att initiera och använda utvärderingar som ifrågasätter
organisationens övergripande roll och verksamhet.

Arbetet med att ta fram den information som behövs för den fördjupade
anslagsframställningen måste självfallet ligga inom myndigheterna. Resul-
tatanalysen skall vara utformad för granskning av verksamheten och redo-
visa om den uppfyller de av riksdagen och regeringen satta målen, samt för
att avgöra om insatta resurser kommer till bästa användning eller om
målen kan nås med andra och mindre resurskrävande metoder. När det
gäller resultatanalys på projekt- och sektornivå menar utredningen att det
så gott som alltid finns, eller är möjligt att skapa, relevanta mått och
grundläggande data för att mäta måluppfyllelse inom ramen för verksam-
heten. Då verksamheterna skall vara valda för att främja utveckling på
något område i enlighet med de biståndspolitiska målen bör det även med
stöd av utvärderingarna vara möjligt att besvara frågan om det inom
biståndet görs rätt saker. Analysen skall således dels kunna bedöma verk-
samhetens ändamålsenlighet och dels säga om den bedrivs med god hus-
hållning av resurserna. De fördjupade anslagsframställningarna kan där-
vid i stor utsträckning bygga på redan befintligt utvärderingsunderlag.
Utmaningen ligger i att utveckla och anpassa detta så att utvärderingarna
mer regelmässigt ställer frågan om den inre och yttre effektiviteten samti-
digt som handlingsalternativen prövas. Då det gäller resultat i förhållande
till de övergripande biståndspolitiska målen konstaterar utredningen att
sådana entydigt inte kan kvantifieras eller bedömas. Myndigheterna bör
dock med utgångspunkt från materialet på program-, sektor- och projekt-
nivå förväntas kunna redovisa hur de arbetar med de olika målen och i
grova drag redovisa fördelning av resurserna på dem. Resultaten på den
nivån handlar om samhällsförändringar som oftast med större styrka styrs
av andra faktorer än biståndet. Kvalitativa resonemang bör här enligt
utredningen komplettera redovisningen av resultatet från olika teman,
verksamhetsgrenar, projekttyper etc.

Utredningen anser att nuvarande utvärderings- och analyssystem behö-
ver kompletteras för att ett relevant beslutsunderlag skall kunna tas fram
vad gäller frågor av biståndets inriktning och effekter. Det kan gälla
tematiska utvärderingar och jämförande studier av biståndets kanaler
liksom av biståndets miljö. Ett behov finns också av fortlöpande metodut-
veckling för att bedöma biståndets effekter och därigenom bl. a. stödja de
mindre biståndsmyndigheternas utvärderingsverksamhet samt av förbätt-
rade möjligheter att utvärdera olika multilaterala insatser.

Då dessa frågor bedömts inte kunna lösas inom ramen för nuvarande
organisationer, har utredningen prövat hur en fristående utrednings- och
utvärderingsfunktion för analys och beslut på policynivå borde utformas.
Ett nytt sekretariat med en självständig ställning i förhållande till myndig-

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

heterna föreslås. Verksamheten i detta skulle inriktas på för biståndet
centrala frågor på det övergripande planet och gälla utvecklingssamarbetet
i vid bemärkelse. Det rör således aspekter av internationellt utvecklings-
samarbete som kan ha konsekvenser för, och påverkas av, beslut om
bistånd. Verksamheten skulle huvudsakligen bestå av utredningar för att
belysa aktuella frågor inom utvecklingssamarbetet. Information och sprid-
ning av resultaten kring detta bör även bli en viktig del av arbetet bl. a. som
ett bidrag till en aktiv och välinformerad samhällsdebatt om utvecklings-
samarbetet. Översynen har i sin helhet presenterats i en rapport i departe-
mentsserien; DS 1990:63 Bra beslut: Om effektivitet och utvärdering i
biståndet.

Föredragandens överväganden

Jag har i tidigare avsnitt poängterat att bistånd är en av flera faktorer som
påverkar utvecklingsprocessen. Orsakssammanhangen är ofta komplicera-
de. Biståndets verksamheter låter sig inte sammanfattas till en enhet. Ett
av syftena med översynen har varit att utveckla begreppen inom ämnes-
området för att bidraga till en mera nyanserad och klarare diskussion om
vad effektivitet innebär inom biståndet. Här finns betydande metodologi-
ska problem, då det saknas bra mått och metoder för att identifiera
biståndets effekter i ett mottagarsamhälle. Vissa biståndsaktiviteter låter
sig inte heller mätas på något meningsfullt sätt. Det är trots detta viktigt att
med konkreta exempel belysa hur man inom biståndet arbetar med olika
mål och redovisa fördelningen av resurserna på dessa mål. Utredningen
visar att det också är möjligt att mot bakgrund av operationella mål och
biståndspolitiska mål och utifrån utvärderingen på program-, sektor- och
projektnivå besvara frågan om det inom biståndet görs rätt saker och om
insatta resurser utnyttjas effektivt för de avsedda ändamålen.

De fördjupade anslagsframställningarna kan till stor del bygga på redan
befintligt utvärderingsmaterial. Genom kvalitativa analyser av samband
mellan projektmål och andra mer övergripande mål och genom en tydlig
och konkret exemplifiering av erfarenheterna från verksamheten är det
också möjligt att skapa en klarare bild av hur mer övergripande mål blir
uppnådda. SIDA har i sin anslagsframställning i ett avsnitt behandlat
dessa frågor.

Jag välkomnar detta initiativ som också utgör ett första försök till en ny
resultatinriktad form för anslagsframställning som SIDA och andra bi-
ståndsmyndigheter skall utarbeta i framtiden. SIDA har med två exempel
visat hur man kan dra slutsatser vad gäller måluppfyllelse, kostnadseffek-
tivitet och varaktiga effekter av bistånd.

En effektiv beslutsprocess kan givetvis inte garantera ett effektivt bi-
stånd. Andra faktorer som mottagarlandets politik och förmåga att genom-
föra insatserna är avgörande för det slutliga resultatet. En ytterligare faktor
är tidsaspekten. Effekten av vissa insatser kan identifieras och utvärderas
först efter lång tid. Dessa perspektiv måste utgöra basen för bedömningar
av biståndets effektivitet. Jag vill dock framhålla att beslutsprocessen i
Sverige spelar en roll och är något vi själva kan kontrollera. Vår förmåga

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

att förutse och ta hänsyn till andra faktorer är därvid en del av denna Prop. 1990/91: 100
beslutsprocess. Det är därför viktigt att ställa frågor om effektivitet, på Bil. 5
olika nivåer, och att söka besvara dem. Mot bakgrund av svårigheterna är
det viktigt att ägna stor uppmärksamhet åt metodfrågorna.

Inom alla biståndsmyndigheterna genomförs en stor mängd utvärde-
ringar. Det är naturligt att biståndet tillhör de verksamheter där utvärde-
ring i olika former har en framskjuten plats. Biståndet genomförs långt
borta från Sverige, dess beslutsfattare och allmänhet. Analyser och utvär-
deringar blir ofta sättet att överhuvudtaget kunna återföra strukturerad
information. På SIDA finns en särskild utvärderingsenhet som initierar
och utför utvärderingar. I de andra biståndsmyndigheterna pågår en upp-
byggnad. Men för dem kan det också vara svårt både metodmässigt och
kapacitetsmässigt att möta de krav som ställs på resultatredovisning, bl. a.
i den nya budgetprocessen. Inom departementets avdelning för internatio-
nellt utvecklingssamarbete finns ett starkt intresse av att använda utvärde-
ringsmaterial och analyser i beredningen av olika biståndspolitiska ställ-
ningstaganden. Studien av biståndet till Afrika på 1990-talet, Latinameri-
kaprojektet och Effektivitetsutredningen är exempel på sådant internt ana-
lysarbete. Att med ett sådant aktivt eget analysarbete skapa underlag för
biståndspolitiken är en viktig uppgift för regeringskansliet.

Utredningen ger också förslag rörande en något mer fristående utvärde-
rings- och analysfunktion inom den samlade biståndsorganisationen. Jag
finner att detta också ligger i linje med biståndsorganisationsutredningens
förslag (SOU 1990:17) och det tillstyrkande till detta förslag som erhållits i
remissvaret från den parlamentariska utredningen om det multilaterala
biståndet. För att ta ställning till förslaget anser jag det värdefullt att
genom ett särskilt remissförfarande inhämta synpunkter i en bredare krets,
där utredningens olika förslag kan ytterligare belysas.

Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika

Under år 1990 har ett arbete pågått inom utrikesdepartementet i syfte att
närmare analysera förutsättningar och former för biståndet till Latiname-
rika på 1990-talet. Analysarbetet har tagit sin utgångspunkt i de latiname-
rikanska ländernas ekonomiska och politiska läge, och ansträngningarna
för ekonomisk anpassning och återhämtning. En viktig frågeställning har
varit hur de gångna årens demokratiska landvinningar bäst kan befästas,
givet realistiska förutsättningar och möjligheter. Jag anser att Sverige,
genom insatser för att främja demokrati och social utveckling i Latiname-
rika, även kan bidra till att skapa förutsättningar för en stabil ekonomisk
utveckling som kan vända den ekonomiska krisen mot tillväxt, framtidstro
och mänsklig utveckling. I det följande redovisar jag de principiella slut-
satser som jag dragit.

Latinamerika — politiska framsteg, ekonomisk kris

1980-talet har for Latinamerika inneburit dramatiska förändringar av
både politisk och ekonomisk karaktär. Den ekonomiska krisen har fördju-
pats under 1980-talet och gjort att Latinamerika, i likhet med Afrika,
halkat efter världen i övrigt vad beträffar tillväxt och utveckling. Detta har
skett mot bakgrund av en i u-landssammanhang relativt sett hög utveck-
lingsnivå.

På det politiska planet är demokratiseringsprocessen det mest framträ-
dande draget. För 10 år sedan var kontinenten behärskad av militära
diktaturer. I dag har de allra flesta länder i Syd- och Mellanamerika civila
och folkvalda regeringar. Som regel har själva valprocesserna också varit
mer demokratiska än vad som brukade vara fallet tidigare. Åren av mili-
tärdiktatur ledde till att många förföljda eller utsatta politiska gestalter i
sitt fortsatta arbete kom att värdesätta respekt för mänskliga rättigheter,
som grundval för demokrati. Härigenom har frågan om mänskliga rättig-
heter lyfts fram till ett centralt inslag i det politiska livet. I mycket få länder
har emellertid demokratin en lång tradition och befäst ställning. Detta hör
delvis samman med en bristande politisk legitimitet för själva statsmak-
ten. Staten som institution är i flera länder ifrågasatt till följd av tung
byråkrati, bristande kompetens och folklig förankring. På många håll
uppvisar staten en påfallande oförmåga att sörja för medborgarnas välfärd
i form av utbildning och hälsa, vilket givit upphov till en politisk-moralisk
kris.

Samtidigt har det vuxit fram en rik flora av enskilda organisationer och
institut vilka i långa stycken visat sig fylla viktiga samhällsfunktioner. Det
gäller allt från lokala grannskapsföreningar, som försöker bygga upp sin
egen kommunala service i storstädernas kringliggande kåkstäder, till er-
kända nationella forskningsinstitut i samhällsfrågor. Dessa alternativ har
visat sig rymma en dynamik som ofta kontrasterar bjärt mot statens och
kommunernas improduktiva maktutövning. Denna utveckling reser frågor,
om väsentliga samhällsorgans ansvar inför politiskt valda församlingar.

Kontinenten präglas av mycket stora inkomstskillnader och sociala pro-
blem. I några länder, som El Salvador, Guatemala och Peru, pågår väpna-
de konflikter, som föröder samhällslivet och förorsakar rotlöshet för tiotu-
sentals medborgare. Krigsmakten har i de flesta länderna ett stort politiskt
inflytande. Höga militära utgifter binder resurser, som behövs för utveck-
lingsändamål. Demokratiseringen av Latinamerika måste ses som en pro-
cess, som inletts snarare än avslutats i och med militärdiktaturernas fall.

Krisen under det senaste decenniet är delvis ett resultat av att den förda
utvecklingspolitiken inte lyckades främja en stabil och anpassningsbar bas
för ett internationellt konkurrenskraftigt näringsliv. Den strategi som
många länder följt alltsedan 1950-talet med satsning på industrialisering
för hemmamarknaden bakom höga tullmurar och massiva statliga subven-
tioner till ineffektiva företag och branscher, förorsakade konstanta budget-
underskott, ett försummande av jordbruket och den traditionella råva-
ruexporten. Det ledde också till inflation, övervärderade växelkurser och
till att statsapparaten i många länder blev en alltför dominerande aktör
inom näringslivet. Denna utvecklingspolitik brast i effektiv resursalloke-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

ring och förmådde inte heller skapa en stabil bas för en ekonomisk och
social utjämning.

Parallellt med denna utveckling har den informella sektorn utvecklats
starkt och den illegala produktionen och handeln med narkotika djupt
trängt in i flera länders näringsliv, vilket påverkar såväl rättsväsendet som
det sociala livet.

Latinamerika har under det senaste decenniet drabbats av ett flertal
yttre chocker. Höjda oljepriser år 1979 följdes av kraftiga internationella
realräntestegringar och ett dramatiskt fall för råvarupriser. Skuldkrisen
växte fram. På samma sätt som 1970-talet var ett ovanligt gynnsamt
årtionde för Latinamerikas externa sektor, med höga råvarupriser, växan-
de världshandel, goda lånemöjligheter och negativ realränta, blev 1980-ta-
let exceptionellt ogynnsamt i alla dessa viktiga avseenden. För att klargöra
det svåra läget vill jag kortfattat karaktärisera utvecklingen.

— Nationalinkomsten per invånare har fallit med 10 % under 1980-talet. I
dag är den genomsnittliga BNP per invånare på samma nivå som år
1978. Vissa länder, som Argentina, Bolivia, El Salvador och Peru, har
förlorat 20 år av ekonomisk utveckling. I det mest extrema fallet,
Nicaragua, har genomsnittliga levnadsstandarden sjunkit till 40-talets
nivå.

— Inflationen har stigit stadigt. År 1989 uppgick den för kontinenten som
helhet till ca 1 000 % per år.

— Investeringarnas andel av BNP minskade under 1980-talet från 24 till
16 %. Detta investeringsbortfall, som motsvarar ca 70 miljarder dollar
enbart under år 1989, innebär ett svårt hinder för ekonomisk återhämt-
ning.

— Bytesförhållandena försämrades med 21 % under 1980-talet.

— En följd av skuldkrisen är att räntor och amorteringar är betungande för
ett stort antal länder. Bara räntebetalningarna motsvarar nära 5 % av
BNP och 30% av exportintäkterna. Sedan år 1982 har nettoutflödet
uppgått till drygt 200 miljarder dollar, vilket motsvarar nära hälften av
regionens totala utlandsskuld, och trots att exporten ökade med 57 %
mellan åren 1980-89 har endast ett fåtal länder förmått fullgöra sina
skuldbetalningar.

— Den fortsatta skuldkrisen utgör ett stort utvecklingshinder. Ökad pro-
duktion kräver nya resurser för ökade investeringar. Den interna mobi-
liseringen av resurser och de hittillsvarande internationella åtgärderna
har inte varit tillräckliga.

Ekonomisk anpassning och återhämtning

De latinamerikanska ländernas ansträngningar för ekonomisk anpassning
och återhämtning görs mot en bakgrund av alltför svag tillväxt, brist på
framtidstro, sned ekonomisk fördelning och stora sociala behov. På lands-
bygden och i de växande slumområdena lever många människor i svår
fattigdom och i en omgivning där miljöproblemen är stora. Djupgående
samhällsreformer är på många håll en förutsättning för att de allvarliga
fattigdoms- och miljöproblemen skall kunna bekämpas och den nedåtgå-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

ende trenden i ekonomin skall kunna vändas till självtillit och investe- Prop. 1990/91: 100
ringsvilja. Bil. 5

Under 1980-talets senare år har krismedvetandet fördjupats. Flertalet
länder i Latinamerika har inlett ekonomiska återhämtningsprogram, där
kärnan utgörs av kampen mot inflationen. Huvuddragen i den ekonomiska
politiken har i de allra flesta fall utformats inom ramen för program som
överenskommits med Internationella valutafonden och Världsbanken. Bo-
livia, Chile och i viss mån Ecuador hör till de länder vilka är inbegripna i
en sådan strukturanpassning. Det genomgående temat är behoven av
modernisering och effektivitet, avveckling av statliga monopol och allmän
liberalisering av olika delmarknader. Kraftiga åtgärder har vidtagits för att
uppnå mer realistiska växelkurser och inhemska räntor, minskade och mer
hållbart finansierade budgetunderskott, liksom bättre villkor för jordbru-
ket och exportsektorn.

Reformerna har varit krävande, men betydande obalanser och struktu-
rella problem kvarstår. Ett fortsatt kraftfullt reformarbete kommer att vara
nödvändigt. Inte desto mindre kan konstateras att de latinamerikanska
ländernas förutsättningar att bedriva en på längre sikt hållbar ekonomisk
politik avsevärt har förbättrats under senare år. En växande enighet råder
om behovet av att stimulera en effektivare och bättre avvägd resursan-
vändning och därmed främja ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.
Vissa tecken finns redan på att reformarbetet i en del länder bidragit till att
mobilisera inhemskt kapital och bromsa kapitalflykten.

Dessa inhemska åtgärder måste emellertid också åtföljas av skuldlättna-
der, för att den ekonomiska utvecklingen skall kunna vändas i positiv
riktning. Den förstärkta skuldstrategi som möjliggjort för Mexico och
Costa Rica att omförhandla med de kommersiella bankerna har visat sig
vara ett verksamt stöd i länder som även genomför andra nödvändiga
insatser för anpassning. För många skuldsatta länder förblir dock svårighe-
ten att dra till sig nytt kapital för nya investeringar ett överhängande
problem.

En strategi för en hållbar utveckling under 1990-talet måste vara långsik-
tigt inriktad. Om förtroendet för länderna återvänder kan politiska och
ekonomiska faktorer samverka för att skapa en positiv utveckling. Det
ökade politiska och ekonomiska samarbetet inom regionen bidrar också
till den eftersträvade självtilliten.

Stora insatser måste till för att få till stånd en bärkraftig ekonomisk
utveckling, som möjliggör en real tillväxt i Latinamerika under 1990-talet.
De latinamerikanska länderna måste öka den inhemska resursmobilise-
ringen och utnyttja sina resurser effektivare. Särskilt viktigt är därvid att
skapa förtroende för den förda ekonomiska politiken hos de egna medbor-
garna. Därtill krävs att det internationella resursflödet till Latinamerika
ökas genom en kombination av skuldlättnad, investeringar, ökad handel
och ökat biståndsflöde. Biståndet bör utgöra ett komplement till de kraft-
fulla ekonomiska åtgärder som krävs av de latinamerikanska länderna.
Biståndsmedel bör användas strategiskt till insatser som skapar tilltro till
Latinamerikas framtid i den internationella ekonomin. Med ett ömsesidigt
ansvar hos länderna själva och internationella aktörer kan biståndet kom- 81

ma in som en faktor med katalysatoreffekt.

6 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Sveriges bistånd Prop. 1990/91:100

Djjl C

Det svenska biståndet till Latinamerika har ökat snabbt under senare år. ^J

SIDA, BITS och SAREC har till regeringen redovisat sina erfarenheter av
utvecklingssamarbete med Latinamerika. Det bilaterala biståndets mång-
fald och flexibilitet har visat sig vara ändamålsenligt i det skede av stora
förändringar som 1980-talet inneburit i Latinamerika. Samtliga myndig-
heter har gjort viktiga insatser for utveckling, demokrati och kunskapsupp-
byggnad och har därvid löpande anpassat arbetsmetoderna efter en förän-
derlig verklighet. Arbetsmetoderna har för alla myndigheterna präglats av
ett värdefullt samspel med den relativt goda inhemska resursbasen och
organisationsstrukturen.

De svenska erfarenheterna och kontakterna har varit värdefulla när
biståndsformerna under senare år anpassats till de politiska skeendena i
t. ex. Centralamerika och Chile. En förskjutning av biståndet genom SIDA
har ägt rum från humanitärt bistånd till utvecklingsinsatser i sociala sekto-
rer. Här har en omfattande kunskap om Latinamerika kunnat användas
för att arbeta med samma metoder i flera länder. BITS framhåller att ett
givande samarbete utvecklats med flera av medelinkomstländerna i Latin-
amerika samt att tekniskt bistånd i alltmer ökande grad bör inriktas på att
stärka sociala sektorer. Vid en ekonomisk återhämtning kan fler länder än
idag komma i fråga för u-krediter. Idag tillhör Chile undantagen i Latin-
amerika, såsom ett av få kreditvärdiga länder.

Centralamerika har under en följd av år präglats av konflikter inom och
mellan länderna. Den fredsplan, Esquipulas II, som utarbetades av de
centralamerikanska presidenterna år 1987, har trots fortsatta problem
startat en process mot fred och försoning i regionen. Processen har ökat
det internationella engagemanget för regionen. Detta har kommit till ut-
tryck bl. a. i form av bistånd både genom FN och bilaterala överenskom-
melser. FN har också kunnat spela en konstruktiv roll genom övervakning
av val och demobilisering av contras i Nicaragua, samt som medlare i El
Salvador.

Sverige har, genom enskilda organisationer och FN-systemet, lämnat
omfattande stöd till flyktingar, hemlösa och andra offer for krig och
förföljelse i Centralamerika. Under de senaste fem åren har stödet sam-
manlagt uppgått till ca 500 milj. kr. Genom det humanitära biståndet har
breda kontaktytor byggts upp med folkliga organisationer och krafter som
verkar för fred, försoning och demokrati. Den internationella närvaro som
biståndet innebär har utgjort en stabiliserande faktor i regionen. De svens-
ka erfarenheterna och kontakterna har varit värdefulla när bistånd till
regionala insatser har utarbetats. Det svenska stödet till sådana insatser
inleddes redan innan fredsplanen presenterades och har ökat kraftigt un-
der senare år.

Det bilaterala samarbetet med Chile i början av 1970-talet avbröts till
följd av militärkuppen år 1973.1 stället inleddes ett humanitärt bistånd till
offren för förtrycket och till flyktingar undan politisk förföljelse. Denna
biståndsform kom under sjuttiotalet att utvidgas till i stort sett hela Latin-
amerika. En liknande utveckling skedde vad gäller stöd genom SAREC till

upprätthållande av samhällsvetenskaplig forskning i en omgivning av för-
tryck. Det humanitära stödet till Chile har varit omfattande och har riktats
till offer för förtryck och till de demokratiska krafter som verkat for den
förändring som nu inträffat. Totalt lämnades under åren av diktatur ca 250
milj. kr. i humanitärt bistånd. Breda kontakter mellan det svenska och det
chilenska folket har byggts upp under dessa år, inte minst tack vare
enskilda organisationers engagemang. Det är följaktligen naturligt att vårt
mångåriga stöd till de demokratiska krafterna övergått till bilaterala över-
enskommelser. Det bilaterala biståndet lämnas som ett stöd till återupp-
rättandet av demokratin där insatser till en början framför allt görs inom
sociala sektorer genom SIDA. BITS och SAREC har inlett samarbete med
Chile. På något längre sikt kommer samarbetet med Chile att inriktas på
kunskapsöverföring och tekniskt samarbete.

I Chile och i andra länder som präglats av diktatur och bristande statligt
ansvar för centrala sociala samhällsfunktioner har viktiga erfarenheter
dragits vad gäller enskilda organisationers roll. Dessa har i många fall tagit
över väsentliga samhällsfunktioner och därvid utvecklats till en form av
kunskapsföretag. I många nu demokratiska länder blir dessa organisatio-
ner även i framtiden viktiga för att befästa och utveckla demokratin. De
kan också fortsatt utföra samhällstjänster, särskilt inom den sociala sek-
torn, eftersom de arbetar effektivt, med lokal förankring och låga admini-
strativa kostnader.

Sveriges stöd till forskning i och forskningssamarbete med Latinamerika
har främst gått till landsbygdsutveckling, miljö och samhällsvetenskap.
Intresset är påfallande stort i Latinamerika för den svenska resursbasen.
Över 100 forskare per år besöker svenska forskargrupper. Ett 50-tal har
dessutom påbörjat sin forskarutbildning vid svenska institutioner inom
olika program som kombinerar korta vistelser i Sverige med fältarbete i
det egna landet, kring frågeställningar som återspeglar de inhemska priori-
teringarna.

Det tekniska samarbetet med Latinamerika har utvecklats i takt med att
kunskaperna om den svenska resursbasen ökar i samarbetsländema. Insat-
ser inom energi- och industrisektorn är särskilt framträdande. Under
senare år har samarbetet breddats till insatser inom miljövård, forvalt-
ningsstöd och sociala utvecklingsområden, t. ex. arbetsmiljö och arbets-
marknad. Genom det tekniska samarbetet har under en dryg tioårsperiod
90 olika institutioner, konsulter och företag i Sverige anlitats i kontrakts-
förhållande med parter i berörda samarbetsländer. Under samma period
har över 900 personer från Latinamerika deltagit i BITS internationella
kurser.

Sveriges bistånd utgör ett komplement

Sveriges framtida biståndssamarbete med Latinamerika syftar till att utgö-
ra ett stöd och komplement till inhemska ansträngningar där inriktningen
vägleds av vissa övergripande prioriteringar. Hänsyn får också tas till att
förutsättningarna varierar från land till land. Behoven måste ställas i
relation till våra begränsade resurser, som bör användas strategiskt, då de

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

inte har en omfattning som kan få avgörande betydelse för ländernas
resurstillväxt. Sveriges bistånd till Latinamerika under 1990-talet skall
främja en fortsatt demokratisk samhällsutveckling, en sund ekonomisk
politik och ökat miljömedvetande, vilka alla är förutsättningar för hållbara
lösningar på de ekonomiska och sociala utvecklingsfrågorna. Dessa mål-
sättningar ställer stora krav på innovativ förmåga, flexibilitet och långsik-
tighet i biståndet. Detta talar för ett fortsatt bistånd präglat av såväl
organisatorisk mångfald som olika former av samarbete, vilket i sin tur
innebär ett behov av ökad samordning mellan berörda myndigheter och
andra aktörer i biståndet.

Genom sitt engagemang i Världsbanken och den Interamerikanska ut-
vecklingsbanken (IDB) stöder Sverige de internationella biståndsprogram
som har störst betydelse för att vända den negativa ekonomiska utveck-
lingen i Latinamerika mot ökad tillväxt. Världsbanken, Internationella
valutafonden och IDB har kommit att spela en allt viktigare roll i den
latinamerikanska anpassningsprocessen, främst genom sitt stöd till struk-
turella reformer. Detta sker inte bara genom ökad långivning utan också
genom ett ökat tekniskt bistånd för att t. ex. effektivisera och bygga upp
institutioner och för att förbättra mobiliseringen av inhemska resurser
genom effektivare skattesystem, ökat sparande, åtgärder för att få kapitalet
att återvända etc.

Syftet med de reformprogram som bankerna stödjer är att återskapa
förtroendet för de latinamerikanska ekonomierna med hjälp av en sund
ekonomisk politik för en ökad ekonomisk tillväxt och en på sikt mer
rättvis fördelning av kostnader och intäkter. Världsbanken och IDB inrik-
tar vidare alltmer sina insatser på reformering och utveckling av den
sociala sektorn genom att söka åstadkomma en omorientering av socialpo-
litiken och genom ökade satsningar på utbildnings- och hälsovårdspro-
gram, inklusive familjeplanering. En annan prioritering för 1990-talet är
stöd till uppbyggnad av en fritt konkurrerande och effektivt fungerande
privatsektor. Erfarenheten i de latinamerikanska länderna har visat att
skuldproblemen inte kan lösas utan en fortsatt intern anpassning. Samti-
digt anser bankerna att skuldlättnader är en nödvändig förutsättning för
att reformprogrammen inom de ekonomiska och sociala sektorerna ska
lyckas. Världsbanken har därför gjort särskilda insatser, ofta direkt kopp-
lade till reformprogrammen, för att åstadkomma skuldlättnader genom
olika former av skuldåterköp och byten av fordringar för att påskynda
normala relationer med kommersiella fordringsägare. Genom ett nyligen
fattat beslut kommer också IDB att finansiera denna typ av skuldlättnader
inom ramen för sin långivning.

SIDA, BITS och SAREC har alla viktiga uppgifter i det bilaterala ut-
vecklingssamarbetet med Latinamerika.

En utvärdering av SARECs Latinamerikaprogram konstaterar att det
bidragit till samhällsvetenskaplig forskning av hög kvalitet med ett pro-
gressivt inflytande på regeringars politik samt god spridning till folkliga
organisationer. Jag anser att en fortsättning av Latinamerika-programmet
enligt nuvarande modell är av stort värde för kunskapsuppbyggandet och
akademiskt utbyte.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

SIDA lämnar i sin anslagsframställning for 1991/92 värdefulla förslag
till prioriteringar, innehåll och uppläggning av sitt framtida utvecklings-
samarbete med Latinamerika. Jag menar att SIDA bör, i enlighet med
dessa förslag, stödja angelägna projekt i sociala sektorer, bidra till en
fördjupning av demokratin och ägna ökad uppmärksamhet åt miljöprob-
lem. SIDA bör prioritera insatser i de fattigaste länderna. Beträffande
inriktningen på utvecklingssamarbetet med SIDA lämnas ytterligare rikt-
linjer under C 2.

BITS har byggt upp ett växande tekniskt samarbete av hög kvalitet i
Latinamerika. Många av medelinkomstländerna lämpar sig väl för fortsatt
samarbete med BITS. Jag menar att även i dessa länder kan en ökad
fokusering på samarbete i sociala sektorer vara värdefull, exempelvis
genom förvaltningsbistånd, insatser rörande arbetsmarknad och närmiljö.
En ökande användning av u-krediter kan först bli aktuell då fler länder
lyckats bemästra den ekonomiska krisen och därmed upprätta det förtro-
ende som krävs för kreditgivning.

Huvudmålen för Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika på
1990-talet är att främja en långsiktig utveckling som förmår höja de
fattigas levnadsnivå och förstärka demokratin. Sveriges bistånd skall ge-
nom insatser för att främja demokrati och social utveckling bidra till att
skapa förutsättningar även för en stabil ekonomisk utveckling. Biståndet
riktas främst till länder som i sin utvecklingspolitik söker förena en sund
ekonomisk politik mot stabilitet, återhämtning och tillväxt med socialt
ansvar och fördjupning av demokratin. I biståndet skall ökad tonvikt
läggas vid insatser som värnar om naturresurser och miljö.

Biståndet skall företrädesvis vara inriktat på:

— Stöd till program avsedda att återskapa förtroendet för de latinameri-
kanska ekonomierna genom reformer som syftar till tillväxt och en mer
rättvis fördelning. Sådant stöd lämnas huvudsakligen genom Världs-
banken och IDB.

— Stöd till demokratins utbredning och förankring och till insatser för att
stärka respekten för mänskliga rättigheter.

— Stöd till folkligt förankrade utvecklingsprojekt som främjar inflytande,
självtillit och ansvarstagande.

— Tekniskt stöd till förvaltning och samhällsinstitutioner för ökad effekti-
vitet och fördjupning av demokratin.

— Stöd till sociala sektorer och särskilt utsatta grupper som traditionellt
saknat ekonomiskt och politiskt inflytande och drabbats hårdast av
ekonomisk kris och åtstramningsprogram.

— Stöd till insatser för att främja en bättre hushållning med miljön och
naturresurserna.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Flyktingar och migration

De stora befolkningsrörelserna i världen orsakas i stor utsträckning av krig
och ekonomiskt nödtvång. Folk flyr för att rädda livet, eller bryter upp när
de inte ser någon framtid. Krig som slagit sönder levnadsbetingelserna,
auktoritära regimers systematiska förtryck av de mänskliga rättigheterna,
djup misär eller felslagna skördar kan tvinga fram sådana uppbrott. Svårig-
heter att försörja en snabbt växande befolkning skapar nya potentiella
migrationssituationer.

Uppgifter om antalet flyktingar är alltid mycket osäkra, dels till följd av
brister i rapporteringen, dels eftersom det ofta är svårt att skilja mellan
frivillig och ofrivillig migration. Gränsdragningen mellan migranter och
flyktingar är ofta baserad på om något inslag av tvång förekommit.Den
överväldigande majoriteten av världens flyktingar finns i de fattiga länder-
na. Av världens totalt ca 17,6 miljoner flyktingar befinner sig drygt hälften
i Asien, en tredjedel i Afrika medan huvuddelen av återstående flyktingar
befinner sig i Latinamerika och Europa. Länder, vars ekonomiska och
sociala situation redan är hårt ansträngd, hamnar i en ännu värre situation
när de blir en fristad för stora skaror av människor från angränsande
länder. De olika krishärdarna skiljer sig också i betydande grad när det
gäller flyktingsituationens varaktighet, möjligheten till asyl och ny bosätt-
ning och riskerna för nya flyktingvågor. Det internationella samfundet har
en stor uppgift och skyldighet härvidlag att bistå flyktingarna och därmed
underlätta för de fattiga länder som får bära tunga flyktingbördor. En
annan stor grupp flyktingar är s.k. internflyktingar. Närmare 14 miljoner
människor befinner sig som flyktingar i sitt eget hemland. Ofta befinner de
sig i en mycket utsatt situation, utlämnade åt den regering eller de krafter i
landet som är upphovet till deras situation.

Med de stora orättvisorna som råder mellan och inom kontinenter och
länder finns en grogrund för missnöje och konflikter. Migrationen av
människor från fattiga länder som söker en bättre utkomst i de rika
länderna tilltar. Stämningar som växer ur fattigdom och stagnation kan
lätt exploateras av fanatism och populism. Den öst-västliga migrationen
kan komma att öka till följd av demokratiseringsprocessen och samhälls-
omvandlingen i Central- och Östeuropa. Flyttningsmönstren kommer att
påverkas av hur de nya demokratierna förmår hantera de etniska motsätt-
ningar som med den ökade öppenheten kommer i dagen.

1 en värld som blir alltmer integrerad kommer migration inom och
mellan länder att fortsätta. Migration är ofta till stor nytta för det motta-
gande landet. Samtidigt måste det finnas en mekanism och beredskap att
dels kunna erbjuda skydd åt dem som har skyddsbehov, dels hantera
flyttningar över gränserna och mer effektivt hjälpa flyktingar och fattiga
länder som drabbas av stora flyktingbördor. Det är vidare viktigt att så
långt det är möjligt, i internationell samverkan, kunna förebygga kriser
som leder till flykt och massmigration.

I samarbete med arbetsmarknadsdepartementet har en utredning på-
börjats som skall ge förslag till principer för en svensk flykting- och
immigrationspolitik. Ett huvudsyfte med utredningen är att tydliggöra den

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

globala situationen beträffande flyktingar och migration och bedöma kon-
sekvenserna för Sveriges del. Ett annat huvudsyfte är att mot bakgrund av
den internationella utvecklingen, biståndspolitiken och den svenska flyk-
tingpolitiken definiera och analysera frågor som Sverige bör driva interna-
tionellt. Det rör också frågor relaterade till det svenska biståndet inom
migrations- och flyktingområdet. Utredarna skall arbeta så att ett princip-
förslag kan redovisas senast den 15 januari 1991.

Nordiska FN-projektet

Sommaren 1988 inleddes det nordiska projektet FN i utvecklingssamarbe-
tet. Projektet som genomförs av ett fristående sekretariat i Stockholm och
finansieras av regeringarna i Danmark, Finland, Norge och Sverige kom-
mer att avslutas sommaren 1991.

Projektet har som huvuduppgift att genom studier, seminarier och kon-
ferenser belysa FNs arbete på utvecklingsområdet och lämna idéer och
förslag till nordiskt agerande inom de olika FN-organisationerna.

Under 1989 genomfördes bl.a. fallstudier i åtta u-länder som visar
mottagarländernas syn på FN-biståndet. Vidare gjordes en deskriptiv stu-
die av FNs arbete på energiområdet. Under 1990 diskuterades dessa
studier vid seminarier. Det året gjordes också flera utredningar: om FNs
fackorgan, formerna för finansiering av FN-organens biståndsverksamhet,
FNs roll när det gäller katastrofbistånd och de nordiska ländernas inflytan-
de i FN.

År 1991 kommer det nordiska FN-projektet att presentera slutsatser och
lägga fram konkreta förslag till åtgärder för att effektivisera FNs roll på det
ekonomiska och sociala området.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Utredning om det multilaterala biståndet

Den av riksdagen beslutade och av regeringen under 1989 tillsatta utred-
ningen om det multilaterala biståndet studerar sådana internationella
organisationer och program som får bidrag från det svenska biståndet. En
samlad bedömning av hur hela det multilaterala biståndet uppfyller de
svenska biståndspolitiska målen skall göras. Särskild uppmärksamhet äg-
nas åt de organisationer som erhåller stora svenska bidrag. Olika metoder
att främja de svenska biståndsmålen på det multilaterala området kommer
att analyseras liksom även det nordiska samarbetets roll. Det multilaterala
systemet producerar en stor mängd utredningar, inte minst i samordnings-
och effektivitetsfrågor. Möjligheterna att bättre utnyttja detta kunskaps-
material kommer att prövas. Utredningen, som arbetar i nära kontakt med
det nordiska FN-projektet, skall vara avslutad i början av år 1991.

Utredning om kreditinstrumentets roll i biståndet. ^{Prop- 1990/91:100}

Bil. 5

Biståndet kan ha en viktig funktion som katalysator för ett ökat resursflöde
till u-länderna. En potential för detta har skapats genom att flertalet
OECD-länder idag har någon form av system för biståndsanknutna kredi-
ter på mjuka villkor. I Sverige introducerades u-kreditsystemet år 1980.
Dessförinnan fanns under sextio- och sjuttiotalen ett, av SIDA administre-
rat, system med obundna biståndskrediter.

I samband med behandlingen av förra årets budgetproposition gav
riksdagen regeringen i uppdrag att ”göra en översyn av u-krediterna och
andra kreditinstrument från biståndspolitisk synpunkt”. Jag har med an-
ledning av detta på regeringens uppdrag tillkallat en särskild utredare
(UD 1990:02) vars uppgift är att granska kreditinstrumentets roll och
potential i det svenska biståndet.

Utredaren skall redovisa och analysera svenska och internationella erfa-
renheter av olika kreditinstrument i biståndet bl. a. mot bakgrund av de
internationella regelsystemen på området. Analysen skall beakta olika
systems effekter på resursmobilisering, land- och sektorinriktning, upp-
handling och priser, garantifrågor, skadefall m. m.

Till utredaren skall knytas en referensgrupp med parlamentarisk med-
verkan. Utredaren skall presentera sina överväganden och förslag senast
den 30 juni 1991.

Utredning om det svenska fraktbidragssystemet

Fraktbidrag beviljas från biståndsanslaget för hjälpsändningar i samband
med humanitära insatser och katastrofer. Bidraget administreras av SIDA
och utgår till enskilda organisationer.

Jag har under innevarande budgetår initierat en översyn av det svenska
fraktbidragssystemet. Min önskan är att ytterligare underlätta solidaritets-
arbetet runt om i landet för att möta angelägna behov i u-länderna och i
nuvarande läge även i Central- och Östeuropa. Översynen omfattar såväl
enskilda organisationer som kommuner och landsting.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna de riktlinjer för internationellt utvecklingssamar-
bete som jag förordat under rubrikerna Ett långsiktigt utvecklings-
samarbete i en föränderlig värld, Demokratifrämjande bistånd, Miljö
och utveckling, Kvinnoinriktat bistånd, Samarbete med Central- och
Östeuropa, Utredning om organisation och arbetsformer inom bilate-
ralt utvecklingsbistånd, Övrigt utrednings- och jorändringsarbete i
biståndet, Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika, Flyk-
tingar och migration, Nordiska FN-projekt, Utredning om det multi-
laterala biståndet, Utredning om kreditinstrumentets roll i biståndet
och Utredning om det svenska fraktbidragssystemet.

Biståndsanslagen m. m.

Jag föreslår att biståndsramen for budgetåret 1991/92 sätts till 13 871,0
milj, kr., vilket motsvarar 1 % av den beräknade bruttonationalinkomsten
(BNI) för kalenderåret 1991. Beloppet utgör en ökning med 871 milj, kr., i
jämförelse med innevarande budgetår.

Ökningen av ramen kommer dels att utnyttjas för anslaget C 2. Utveck-
lingssamarbete genom SIDA och dels för vissa kostnader för mottagande
av asylberättigade flyktingar från u-länder. De administrativa anslagen har
prövats med restriktivitet. Rationaliseringsuttag har gjorts på samtliga
myndigheter samtidigt som vissa angelägna reformer medgetts.

De multilaterala bidragen under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram minskar med 246,8 milj.kr till 3 319,4 milj.kr. Detta
beror på den förändrade anslagstekniken för IDA-bidragen. Trots den
nominella minskningen av anslaget finns härigenom ett utrymme för ök-
ningar av olika poster inom anslaget. Med hänsyn tagen till detta ökas den
reella anslagsnivån för C 1 med 174 milj. kr. Det totala multilaterala
biståndet är avsevärt större än anslaget anger, eftersom stora bidrag till
internationella organisationer ges även över andra anslag inom biståndsra-
men. Sammantaget uppgår det svenska biståndet genom multilaterala
biståndsorganisationer till omkring en tredjedel av biståndsramen.

Inom anslaget för internationella biståndsprogram används ökningen
främst för FNs utvecklingsprograms (UNDP) reguljära budget, FNs be-
folkningsfond (UNFPA), FNs barnfond (UNICEF) samt för flyktingbi-
stånd genom FN. En ökning beräknas för de Afrikanska och Asiatiska
utvecklingsbankernas utvecklingsfonder i samband med de påfyllnadsför-
handlingar som genomförs.

Anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA föreslås uppgå till
sammanlagt 7 305 milj. kr. vilket innebär en ökning med 518 milj. kr.
jämfört med innevarande budgetår. Detta motsvarar drygt 53 °/o av den
totala biståndsramen.

Den föreslagna ökningen av anslaget fördelas främst till det landpro-
grammerade biståndet, till anslagsposterna Demokrati, mänskliga rättig-
heter och humanitärt bistånd som blir ny anslagspost och Bistånd genom
folkrörelser och andra enskilda organisationer. Ett behov av ökade kata-
strofinsatser förutses också.

Anslaget C 3. Andra biståndsprogram beräknas totalt till 1 968 milj. kr.
vilket innebär en minskning med 149 milj. kr. jämfört med innevarande
budgetår. Minskningen beror bl.a. på att det stöd som påbörjats till några
länder med medel från anslagsposten Projektbistånd till vissa länder i
förslaget förts över till berörd myndighet. Medel för näringslivsutveckling
genom en ny myndighet har också beräknats under anslaget.

Under biståndsbudgeten redovisas medlen för Östeuropabistånd under
anslagen C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, anslagsposten
Världsbanksgruppen och C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten
Projektbistånd till vissa länder. Ett fortsatt stöd till reformprocesser i
Central- och Östeuropa har inrymts i budgetförslaget.

Jag föreslår att följande förändringar av anslagsteknisk natur görs i
förslaget till statsbudget för nästa budgetår:

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

Anslagsposten Biträdande experter, såväl bilaterala som multilaterala
biträdande experter, har tidigare redovisats under anslaget C 2. Utveck-
lingssamarbete genom SIDA. Jag föreslår att det multilaterala biträdande
expertprogrammet nu redovisas under anslaget C 1. Bidrag till internatio-
nella biståndsprogram, medan det bilaterala fortsatt redovisas under an-
slaget C 2. Medel för Mekong-kommittén som tidigare redovisats under
anslaget C 2. liksom medel for Sveriges bidrag till UNSO som tidigare
redovisats under anslaget C 1. anslagsposten FNs utvecklingsprogram
(UNDP) föreslås anvisas över delposten Miljöinsatser under anslaget C 1.

Inom anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA bör nya anslags-
poster föras upp för Uganda och för Projektbistånd till Latinamerika.
Medel för insatser inom områdena demokrati, mänskliga rättigheter och
humanitärt bistånd har i förslaget förts samman till en ny anslagspost.
Under denna anslagspost upptas också de medel för främjande av demo-
kratisk utveckling och mänskliga rättigheter som tidigare redovisats som
en delpost under anslagsposten Särskilda program.

Under anslaget C 3. Andra biståndsprogram föreslår jag att medel för
näringslivsutveckling genom en ny myndighet anvisas under en särskild
anslagspost, utöver de belopp som är avsedda att foras över till den nya
myndigheten från delposten Tekniskt samarbete genom BITS och anslags-
posterna för IMPOD och SWEDFUND samt från nuvarande ramanslaget
E5. IMPOD. Delar av de direkt anvisade medlen för den nya myndigheten
motsvarar belopp som tidigare anvisats bl. a. för metodutveckling avseen-
de industriteknik inom anslagsposten Särskilda program.

Medel för elevförmåner och utbildningsbidrag som tidigare redovisats
under anslaget C 5. Styrelsen for u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum) föreslås redovisas under ett nytt anslag C 9 i samband med att
Sandö U-centrum föreslås få ett ramanslag under treårsperioden 1991/
92— 1993/94 under anslaget C 5.

Vissa utgifter för biståndsverksamhet som i statsbudgeten belastar andra
anslag än biståndsanslagen bör liksom tidigare budgetår räknas av mot
biståndsramen. För budgetåret 1991/92 uppgår dessa avräkningar till 206
milj. kr. Därutöver avräknas sådana kostnader för mottagande i Sverige av
asylberättigade flyktingar från u-länder som kan rapporteras som bistånd
enligt OECDs biståndskommitté. Detta belopp beräknas uppgå till 700
milj. kr. under budgetåret 1991/92.

Planeringsramarna för utvecklingssamarbete under budgetåren 1992/93
och 1993/94 bör i förhållande till budgetåret 1991/92 utgöra oförändrade
andelar av bruttonationalinkomsten.

Anslagsbelopp och anslagsbenämningar framgår av nedanstående
sammanfattande tabell.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Tabell 3 Biståndsanslagen budgetåren 1988/89—1991/92 (milj.kr.)

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Anvisat	Anvisat	Anvisat	Förslag	Förändring
1988/89	1989/90	1990/91	1991/92	90/91-91/92

C 1. Bidrag till interna-

tionella biståndsprogram	2	960,0	3	333,5	3	566,2	3	319,4	- 246,8
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA	5	572,8	6	190,0	6	787,0	7	305,0	+ 518,0
C 3. Andra bistånds- (1) program	1	364,2	1	647,3	2	117,0	1	968,0	- 149,0
C 4. Styrelsen för interna- tionell utveckling (SIDA)		212,9		222,0		246,0		269,6	+ 23,6

C 5. Styrelsen för u-lands-
utbildning i Sandö

(Sandö U-centrum) (2)	21,2	21,8	49,9	54,9	+	11,4
C 6. Styrelsen för u-lands- forskning (SAREC)	10,3	11,1	15,4	21 ,0	+	5,6
C 7. Nordiska afrika- institutet	3,8	4,4	5,0	5,7	+	0,7
C 8. Beredningen för inter- nationellt tekniskt- ekonomiskt samarbete (BITS)	5,6	6,7	10,8	14,6	+	3,8
C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) (3)				6,8	+	0,4
Avräkning för vissa asylkostnader				700,0	+	700,0
Övriga biståndskostnader som finansieras över andra huvud titlar eller anslag	171 ,5	193,7	202,6	206,0	+	3,4
TOTALT:	10 350,9	11 660,9	13 000,0	13 871,0	+	871,0
(1) Anslaget C 3. Andra biståndsprogram är ett nytt anslag fr.o.m. budgetåret 1988/89. Det innehåller delar av det tidigare anslaget C 8. Övriga u-landspolit iska insatser m. m. samt medel för SARECs programverksamhet, tidigare redovisade under anslaget C 6. Styrelsen

för u-landsforskning (SAREC).

(2) I anslaget ingår 6,4 milj. kr. för bidrag som fr.o.m. budgetåret
1991/92 redovisas under anslaget C 9. Bidrag till styrelsen för

u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum).

(3) Medel under anslaget har tidigare redovisats under anslaget C 5.
Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum).

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna vad jag förordat under rubriken Biståndsanslagen

m. m.

C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram

1989/90	Utgift	2	701	676	000	Reservation	365 641 000
Utestående
skuldsedlar		4	511	836	138
1990/91	Anslag	3	566	159	539
1991/92	Förslag	3	319	379	000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Multilaterala biståndet i förhållande till det totala biståndet

Det totala biståndsflödet från OECD-länderna för 1989 beräknades av
OECD:s biståndskommitté (DAC) till 48 121 miljoner US dollar. Av detta
belopp gick 12 569 miljoner US dollar till multilateralt samarbete, dvs.
drygt 26 % av det totala biståndet från OECD-länderna.

Det svenska multilaterala biståndet redovisas huvudsakligen under an-
slaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram. Därutöver utgår
bidrag till FN:s verksamhet från övriga anslag. Det gäller främst bidrag till
FN:s humanitära verksamhet och vid katastrofsituationer, men även vissa
långsiktiga utvecklingsinsatser, regionala program och stöd till internatio-
nella forskningsprogram. Därmed utgör bidragen till multilateral verksam-
het cirka en tredjedel av det totala biståndet. Genom en förändrad anslags-
teknik som närmare beskrivs under avsnittet internationella utvecklings-
fonden (IDA) minskas anslaget till IDA med 411 milj. kr. utan att påverka
utbetalningarna. Med hänsyn tagen till detta föreslås anslagsnivån för C 1
öka med 164 milj. kr.

OECD-ländernas bidrag till multilateral verksamhet präglas av stora
variationer. Under 1980-talet har dock andelen totalt sett varit i stort sett
oförändrad. De nordiska länderna bidrar tillsammans med ca 13 % av det
multilaterala biståndet.

Översyn av det multilaterala biståndet

Regeringen tillsatte år 1989 en parlamentarisk utredning för översyn av
svenskt multilateralt utvecklingssamarbete. Den är ett led i Sveriges an-
strängningar att stärka förutsättningarna för ett aktivt deltagande i de
internationella organens biståndsverksamhet. Syftet med översynen är att
göra en bedömning av på vilka sätt det multilaterala biståndet bidrar till
att uppfylla Sveriges biståndspolitiska mål. Utredningen studerar särskilt
sådana internationella organisationer och program som får betydande
svenska bidrag. Arbetet skall vara slutfört i början av år 1991.

FN i utvecklingssamarbetet

Den roll FN har kunnat spela på det politiska planet under det senaste året
har ökat förtroendet för FNs möjligheter att söka lösningar på internatio-
nella frågor.

Som jag tidigare nämnt, krävs fortsatta förändringar i FNs biståndsverk-
samhet.

Det nordiska FN-projektet kommer år 1991 att presentera en slutrap-
port som grundar sig på ett omfattande och djupgående analysarbete i

form av expertrapporter och seminarier. Arbetet är inriktat på FNs roll i
utvecklingssamarbetet. Frågorna spänner över ett stort fält och verksam-
heten syftar till att formulera förslag till förändringar som kan vitalisera
FNs verksamhet främst på det ekonomiska och sociala området. Globala
utmaningar som ett ökande ömsesidigt beroende, miljön, fattigdomen,
flyktingarna eller narkotikaproblemen, uppmanar till en förnyelse av FN:s
roll utifrån dess komparativa fördelar. Frågorna kan enbart lösas genom
internationellt samarbete, i vilket FN bör inta en naturlig plats.

Projektet drivs av ett sekretariat under ledning av en styrgrupp beståen-
de av statssekreterarna på biståndsområdet i de nordiska länderna, Avsik-
ten är att slutsatserna skall kunna ligga till grund för ett brett nordiskt
agerande när det gäller reformer och effektivisering av FN-systemet.

Under det gångna året har FN och dess medlemsorganisationer särskilt
uppmärksammat sociala och humanitära frågor. Utsatta grupper som barn
och flyktingar har stått i fokus, liksom de fattigaste ländernas villkor.

— Barnens situation i världen har lyfts upp på den politiska agendan
genom bamtoppmötet i september 1990. FNs medlemsstater har deklare-
rat att barns överlevnad och utveckling är en grundläggande angelägenhet
för varje enskilt land och för det internationella samarbetet. FNs barn-
konvention som trätt i kraft under år 1990 ger ökade möjligheter att ställa
länder till svars för brott mot barnens rättigheter.

— Flyktingar och migration är ett växande problem som kräver ökade
internationella insatser. Sverige har aktivt medverkat till att reformera
FNs flyktingkommisariat och förstärka dess resurser.

— Förberedelsearbetet inför 1992 års FN-konferens om miljö och ut-
veckling innebär att ett omfattande arbete nu inletts för att nå överens-
kommelser för att komma till rätta med globala miljöproblem. Det inter-
nationella avtalet kring begränsningar i användningen av ozonförtunnan-
de substanser är ett exempel på ett konkret framsteg under 1990.

— Ytterligare ett problem med internationella dimensioner är narkoti-
ka. FN har antagit ett globalt aktionsprogram för narkotikabekämpning
vilket ger FN-systemet en mer central roll när det gäller att intensifiera
kampen mot narkotika.

— Läskunnighet är en förutsättning för mänsklig, social och demokra-
tisk utveckling. Analfabetismen i världen belystes vid FN-konferensen
Läskunnighet för Alla i mars 1990. Under uppföljningsarbetet kommer
såväl enskilda länder som FN-organ att öka ansträngningarna att utrota
analfabetismen till år 2000.

— Arbete pågår vad gäller bättre styrning och effektivisering av livsme-
delsbiståndet genom FN. Likaså pågår ett arbete inom UNDP för att ge
u-länderna en starkare roll i genomförandet av biståndsinsatser och att
stärka UNDPs roll som biståndsorgan.

— UNDPs Human Development Report som utkom första gången un-
der 1990 liksom Världsbankens rapporter om Afrika och om Fattigdom,
visar att de värderingar som ligger bakom de svenska biståndspolitiska
målen delas av allt fler och får genomslag i dessa organisationers verksam-
het.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Dessa steg anger rörelse i rätt riktning. Det är viktigt att Sverige, som Prop. 1990/91: 100
alltid givit FN-samarbetet en hög prioritet, nu aktivt medverkar och driver Bil. 5
processen for förändringar framåt.

Påfyllnadsförhandlingar i de regionala utvecklingsbankerna

De regionala utvecklingsbankerna i Afrika, Asien och Latinamerika svarar
för en betydande del av utvecklingsfinansieringen i sina respektive regio-
ner och har börjat spela en allt viktigare roll i utvecklingssamarbetet. Detta
har främst skett genom en ökad utlåning men också genom rådgivning till
stöd för ekonomiska reformer och stöd för att förbättra mottagarländernas
kapacitet att genomföra projekt och program.

Under det gångna året har förhandlingar pågått om påfyllnader i de
afrikanska och asiatiska utvecklingsbankernas utvecklingsfonder. Sverige
arbetar aktivt genom sina representanter i bankernas styrelser och i sam-
band med förhandlingarna om påfyllnader för att förbättra kvalitén på
bankernas utvecklingsinsatser och göra dem mer lyhörda för u-ländernas
behov och önskemål.

Det kan konstateras att de förändringar som ägt rum på senare tid — en
ökad satsning på utbildning och hälsovård inklusive befolkningsfrågor,
fattigdomsbekämpning, miljö och på kvinnor i utvecklingsprocessen —
har förstärkt bankernas roll som utvecklingsinstitutioner i förhållande till
den mer traditionella rollen som finansieringsorgan. Sverige bör fortsätta
verka för att denna förändrade inriktning genomförs på ett effektivt sätt i
den praktiska verksamheten och att bankernas speciella förutsättningar
utnyttjas bättre i utvecklingssamarbetet.

Multilateralt stöd till Central- och Östeuropa

Det internationella stödet till de länder i Central- och Östeuropa som inlett
ett genomgripande reformarbete har vuxit snabbt. Många internationella
organisationer har inlett eller utvidgat ett samarbete med Central- och
Östeuropa. Det gäller olika FN-organ, IMF, Världsbanken, OECD, EG,
EFTA, FNs ekonomiska kommission for Europa, Europarådet m. fl. 1 den
inledande översikten av samarbetet med Central- och Östeuropa framhäv-
de jag den roll som det s. k. G 24 spelar. Sverige deltar aktivt i denna grupp
av 24 industrialiserade länder i syfte att främja ett samordnat och starkt
stöd. Gruppen möts regelbundet i Bryssel och assisteras av ett särskilt
sekretariat upprättat av EG-kommissionen.

Ett särskilt initiativ som snabbt kunnat förverkligas är bildandet av
Europeiska utvecklingsbanken. Banken kommer att inleda sin verksamhet
under 1991 och vara en betydelsefull källa för kapital till stöd för investe-
ringar och utveckling av den privata sektorn i Central- och Östeuropa.
Riksdagen har godkänt det svenska deltagandet. Ett bidrag om ca
525 milj, kr., finansierat över finansdepartementets anslag, kommer att
inbetalas under den närmaste femåi,perioden.

Ytterligare ett exempel på det omfattande internationella samarbete
som vuxit fram som en följd av omvälvningarna i Central- och Östeuropa

är konferensen om Östersjöns miljö som ägde rum i Ronneby i augusti Prop. 1990/91: 100
1990. Under svenskt värdskap samlades representanter för länderna runt Bil. 5
Östersjön för att enas om att utarbeta ett sammanhållet handlingsprogram
om Östersjöns miljö. I konferensen deltog även internationella finansi-
eringsorgan som Världsbanken, Europeiska utvecklingsbanken, Europeis-
ka investeringsbanken och Nordiska investeringsbanken. Dessa medver-
kar också i det fortsatta arbetet.

För multilaterala insatser inom det biståndsfinansierade samarbetet
med Central- och Östeuropa har för treårsperioden 1990/91 — 1992/93
375 milj. kr. avsatts. Beloppet finansieras genom användning av det me-
delsutrymme som frigörs av outnyttjade skuldsedlar under anslagsposten
Internationella utvecklingsfonden, IDA, i enlighet med vad jag redovisade
i förra årets budgetproposition. Medlen fördelas på 125 milj. kr. per år
under perioden 1990/91 — 1992/93.

Inom ramen för det nordiska samarbetet har olika initiativ tagits för ett
utvidgat samarbete med Central- och Östeuropa. De nordiska miljöminist-
rarna föreslog under 1989 att ett samnordiskt miljöfinansieringsbolag skul-
le bildas. Riksdagen godkände etablerandet av ett sådant bolag i oktober
1990 (prop. 1989/90: 141, JoU 24, rskr 348). Bolaget, Nordic Environment
Finance Corporation (NEFCO), skall med aktiekapital eller lån delta i
finansieringen av samriskföretag och andra samarbetsbolag som tillverkar
miljöutrustning och tillhandahåller miljötjänster i Central- och Östeuropa.
Projekt med stor nordisk miljöeffekt prioriteras. Bolaget administreras av
den Nordiska investeringsbanken och byggs upp under en sexårsperiod.
Av bolagets grundkapital på 36 milj. SDR, uppgår Sveriges andel enligt
den nordiska fördelningsnyckeln till 13 milj. SDR. Bidraget motsvarar ca
110 milj. kr. över sexårsperioden, eller ca 18 milj. kr. per år.

Inom ramen för EFTAs medlemsländers fortsatta och utvidgade samar-
bete med Central- och Östeuropa har beslut fattats om att inrätta en
utvecklingsfond för Jugoslavien. Syftet med fonden är att förmedla kredi-
ter, i huvudsak på marknadsmässiga villkor, till produktiva investeringar i
det jugoslaviska näringslivet, främst i små och medelstora företag, samt
för viss infrastruktur. Fondens kapital uppgår till 100 milj. US dollar. Det
är ett lån till Jugoslavien med låg ränta och skall återbetalas till EFTA-län-
derna över en period på 25 år. Den svenska andelen beräknas uppgå till ca
160 milj. kr. under en femårsperiod, eller ca 32 milj. kr. per år.

Stora investeringar kommer att vara nödvändiga i Central- och Östeuro-
pa. Världsbanken är vid sidan av näringslivet en viktig kapitalkälla.
Världsbanken har resurser att låna ut till olika projekt, men har svårt att på
gåvobasis finansiera förinvesteringsstudier och konsultinsatser. Sådana
insatser kan ha stor betydelse för att förbereda de investeringar som skall
finansieras av Världsbanken. Regeringen har fattat beslut om att inrätta en
expertfond för ändamålet och BITS har i enlighet därmed slutit avtal med
Världsbanken om en fond om 15 milj. kr. liknande de fonder som finns för
samarbete i u-länder. Fonden skall användas för finansiering av svensk
expertis som engageras i beredning och genomförande av projekt inom
prioriterade sektorer som miljö och infrastruktur.

Tabell 4. Bidrag till internationella biståndsprogram budgetåret 1990/91 Prop. 1990/91: 100
och 1991/92 fördelat på organisationer (milj, kr.) Bil. 5

Anvisat Förslag Föränd-

1990/91 1991/92 ring

FNs OPERATIVA VERKSAMHET

FNs utvecklingsprogram (UNDP)
varav

- ordinarie bidrag	625,0	650,0	+	25,0
- UNDP:s verksamhet i de
minst utvecklade länderna	65,0	0	-	65,0
- Sahelkontoret (UNSO)	25,0	0	-	25,0*
- FN:s kapitalutvecklingsfond
(UNCDF)	55,0	55,0		of
FNs befolkningsfond (UNFPA)	125,0	135,0	+	10,0
FNs barnfond (UNICEF)	340,0	370,0	+	30,0

	1 235,0	1 210,0		- 25,0'
INTERNATIONELLA FINANSIERINGSORGAN
Världsbanksgruppen
varav
- Internationella utvecklings- fonden (IDA) - Internationella finansierings-	843,0	432,0	-	411,0
bolaget (IFC) Regionala utvecklingsbanker	0	15,0	+	15,0
varav
- Afrikanska utvecklings- banken (AfDB) - Afrikanska utvecklingsfonden	15,0	15,0		of
(AfDF) - Asiatiska utvecklingsbanken	254,2	289,2	+	35,0
(AsDB) - Asiatiska utvecklingsfonden	0	0		of
(AsDF) - Interamerikanska utveck-	91,4	160,0	+	68,6
lingsbanken (IDB)(1)	21,5	15,0	-	6,5
	1 225,1	926,2	-	298,9
INTERNATIONELLT LIVSMEDELSBISTÅND	OCH JORDBRUKSUTVECKLING
Internationellt livsmedelsbistånd
varav
- Världslivsmedelsprogrammet (WFP)	122,0	122,0		of
- Livsmedelshjälps- konventionen (FAC) - Internationella katastrof lagret	57,0	55,0	-	2,0
för livsmedel (IEFR)	85,0	95,0	+	10,0
Jordbruksutveckling - Internationella jordbruks- utvecklingsfonden (IFAD)	70,0	36,0		34,0
	334,0	308,0	-	26,0

FLYKTINGBISTÅND

Flyktingbistånd genom FN

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

varav

- FNs hjälporganisation för
palestinaflyktingar (UNRWA)

- FNs flyktingkommissarie (UNHCR)

ÖVRIGT

Övriga organisationer
varav

- Internationella familje—
planeringsfederationen (IPPF)

- UNCTAD/GATT:s internationella
handelscentrum (ITC)

- FNs narkotikafond (UNFDAC)
och annan narkotikabekämpning

- Internationella sjöfarts-
universitetet

Andra multilaterala bidrag
varav

- Miljöinsatser

- Övriga insatser

- Multilaterala

biträdande experter m. m.

SUMMA

130,0	140,0	+	10,0
190,0	215,0	+	25,0
320,0	355,0	+	35,0
85,0	90,0	+	5,0
22,0	22,0		of
50,0	55,0	+	5,0
17,0	18,0	+	1,0
125,0	125,0		of
153,1	153,1		of
0	57,0	+	57,0
452,1	520,1	+	68,0
3 566,2	3 319,3	-	246,9

* Bidrag till Sahelkontoret (UNSO) ingår fr.o.m 1991/92 i anslagsposten
Andra multilaterala bidrag, miljöinsatser.

FNs utvecklingsprogram (UNDP)

Budgetåret 1990/91

Budgetåret 1991/92
varav

Ordinarie bidrag till UNDP

FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF)

770	000	000
705	000	000
650	000	000
55	000	000

Bidrag till Sahelkontoret (UNSO) redovisas under anslagsposten Andra
multilaterala bidrag. Miljöinsatser.

FNs utvecklingsprogram (UNDP) är FN-systemets centrala organ för finan-
siering av tekniskt bistånd. Eftersom de UNDP-finansierade projekten för
närvarande i huvudsak utförs av FNs fackorgan, är samarbetet mellan
dem, UNDP och mottagarlandet ytterst väsentligt. UNDP har ett världs-
omfattande program i omkring 150 länder och territorier. Dess resurser är
emellertid blygsamma jämfört med många andra biståndsorgans. De ur-
sprungliga intentionerna med UNDP som samordnare av FN-systemets
tekniska bistånd har därför inte kunnat infrias. En annan orsak är att en
stor del av detta bistånd inte finansieras av UNDP utan direkt genom
fackorganen. 97

7 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

UNDP ger u-länderna råd och kan finansiera insatser inom alla utveck- Prop. 1990/91: 100
lingssektorer. Rapporter från det Nordiska FN-projektet har visat att Bil. 5
UNDPs förmåga att spela en roll varierar starkt från land till land. Även i
FN-systemet pågår utredningar och förhandlingar som bör leda till föränd-
rade roller och arbetsuppgifter för de olika FN-organen, inklusive UNDP.

UNDP behöver en solid resursbas för att fullgöra sina uppgifter. Den
bör byggas upp genom ökade bidrag från allt fler givarländer. De nordiska
länderna svarar för närvarande för en tredjedel av bidragen till UNDP.
1989 var Sverige UNDPs största givare totalt sett. Det behövs en rimligare
bördefördelning. Jag kommer därför att fortsätta att verka för ett större
och bredare ansvarstagande bland givarna för tilldelning av resurser till
UNDP.

UNDPs styrelse fattade sommaren 1990 ett principbeslut om ett nytt
system för hur UNDP skall betala FN-organ och andra som utför UNDP-
finansierade projekt. Beslutet rör samverkan och samordningen inom hela
FN-systemets biståndsverksamhet. Detaljerna i det nya systemet skall
utformas närmare genom diskussioner mellan UNDP, fackorganen och
andra berörda parter samt genom beslut av UNDPs styrelse sommaren
1991. Jag anser det väsentligt att FN-systemets biståndsverksamhet effek-
tiviseras för att förbättra dess möjligheter att lösa viktiga globala frågor
vilka förutsätter samarbete i internationella organisationer. Resultatet av
dessa diskussioner och förhandlingar kommer att vara en god mätare på
FN-systemets och medlemsstaternas vilja och förmåga till förändringar
och förbättringar.

Mot denna bakgrund förordar jag att Sveriges bidrag till UNDP för
budgetåret 1991/92 ökar med 25 milj. kr. till 650 milj. kr. Av dessa avsätts
50 milj. kr. för insatser som syftar till att ytterligare främja en effektiv
verksamhet inom UNDP i linje med de svenska biståndspolitiska målen.

UNDPs styrelse fattade sommaren 1990 också beslut om resurstilldel-
ning och — fördelning under UNDPs femte programperiod (1992 — 96).
De fattigaste u-länderna, vilka i UNDP-sammanhang definieras som län-
der med en BNP per capita på högst 750 US dollar, kommer att tilldelas
87 procent av UNDPs länderfördelade resurser. Detta är en större andel
än idag. Bl. a. skall 55 procent tillfalla de 42 u-länder som tillhör kategorin
minst utvecklade länder enligt beslut av FN. Behovet av ett särskilt konto
inom UNDP för verksamhet i de minst utvecklade länderna bortfaller
därmed. Även UNDPs insatser för att följa upp FN — konferenserna om
de minst utvecklade länderna 1981 och 1990 — finansieras numera i
huvudsak från UNDPs reguljära resurser. Under 1990 var Sverige den
enda bidragsgivaren av betydelse till kontot. Jag anser mot denna bak-
grund att Sveriges bidrag till det särskilda kontot för UNDPs verksamhet i
de minst utvecklade länderna kan avskaffas fr.o.m. budgetåret 1991/92.
Det har länge varit svensk politik att UNDPs reguljära resurser i huvudsak
skall tilldelas de fattigaste länderna, särskilt de minst utvecklade länderna.
Det är glädjande att så sker i ökande utsträckning.

FNs kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ger finansiellt och tekniskt bistånd
till småskaliga investeringsprojekt som gynnar den lokala företagsamheten
i de minst utvecklade länderna. Fondens verksamhet har visat sig vara ett

värdefullt komplement till UNDPs tekniska bistånd och till de större Prop. 1990/91: 100
projekt som utvecklingsbankerna stödjer. Sverige är för närvarande fon- Bil. 5
dens största bidragsgivare. Jag föreslår ett bidrag på 55 milj. kr. for budget-
året 1991/92.

FNs befolkningsfond (UNFPA)

Budgetåret 1990/91 125 000 000

Budgetåret 1991/92 135 000 000

Världens befolkning uppgår idag till ca 5,3 miljarder människor. Den ökar
med ca 90 miljoner årligen. Ökningstakten är framfor allt hög i många av
de fattigaste u-länderna som finner det allt svårare att nå en balans mellan
befolkning och resurser. Utbredd fattigdom och överexploaterad miljö är
uttryck för en sådan obalans. Insatser för utbildning och hälsa försvåras.
Ökande migration från landsbygd till stad och mellan länder är männi-
skors utväg att söka nya möjligheter.

Demografiska data är grundläggande i utvecklingsplanering, men är
bristfälliga i många länder. Tillgången på service för modern familjeplane-
ring motsvarar inte enskilda människors efterfrågan. Ett antal länder har
nu utformat riktlinjer för att arbeta på befolkningsområdet.

Jag anser att Sverige bör fortsätta att verka för ökade insatser på områ-
det. Det svenska biståndet bör fortsätta att lämnas dels som en integrerad
del av bilaterala hälso- och förvaltningsprografh, dels genom internationel-
la program som FNs befolkningsfond (UNFPA) och Internationella fa-
miljeplaneringsfederationen (IPPF).

UNFPA har en central uppgift som finansieringsorgan och global koor-
dinator for insatser inom ramen för FNs utvecklingssamarbete på befolk-
ningsområdet samt i förberedelserna inför det planerade internationella
mötet om befolkningsfrågor 1994.

UNFPAs roll är att stödja ländernas ansträngningar att bygga upp sin
egen kapacitet för effektiva program på befolkningsområdet. Jag föreslår
att bidraget till UNFPA ökar med 10 milj. kr. till 135 milj. kr.

FNs barnfond (UNICEF)

Budgetåret 1990/91 340 000 000

Budgetåret 1991/92 370 000 000

Enligt UNICEF lever 45 % av barnen under fem år i u-länderna (Kina
undantaget) i absolut fattigdom. Men idag finns det kunskap och enkla
medel för att förhindra större delen av dödlighet och funktionsnedsätt-
ningar hos barn. I UNICEFs verksamhet ingår både att fora fram detta
budskap och att praktiskt arbeta för att kunskap och medel görs tillgängli-
ga och kommer till användning for alla bam. UNICEFs mandat och
verksamhetsområde är brett.

UNICEFs information om barns situation, om nödvändiga och möjliga
insatser for att åstadkomma en positiv förändring har stor genomslags-
kraft. Den har inspirerat såväl andra organisationer som enskilda länder

att intensifiera sitt arbete inom områden som har betydelse för barns
överlevnad, skydd och utveckling. Det var bl. a. mot denna bakgrund som
Sveriges statsminister var en av de sex initiativtagarna till ett toppmöte
om barn och UNICEF fick i uppdrag att fungera som sekretariat för mötet.

UNICEF, med sin relativt begränsade budget, har en särskild funktion
som katalysator för regeringarnas egna insatser i de mera än 120 länder
som fonden samarbetar med. Inte minst i arbetet för att länder skall kunna
uppfylla bestämmelserna i FNs barnkonvention, som antogs 1989 förutser
jag en betydande roll för UNICEFs arbete för gatubarn, flyktingbarn,
handikappade m. fl. särskilt utsatta barn. UNICEF ger också på det mak-
ro-ekonomiska planet underlag till den internationella debatten om effek-
ter av ekonomisk strukturanpassning, resursfördelning m. m. UNICEF
har under det senaste året deltagit i bl. a. arrangemangen av världskonfe-
rensen för utbildning för alla tillsammans med UNESCO, UNDP och
Världsbanken. UNICEF har i detta sammanhang ytterligare lyft fram
utbildningens betydelse för utvecklingen och särskilt för kvinnor och flic-
kor.

UNICEFs programverksamhet är mest omfattande i de länder där fat-
tigdomen är mest utbredd, där det föds flest barn och barnadödligheten är
högst. Flera av dessa länder är inblandade i väpnade konflikter. Fleråriga
landprogram omfattar främst hälso- och sjukvård, nutrition, vattenförsörj-
ning och utbildning. Programmen bygger på en omfattande analys av
kvinnors och barns situation i det land eller område där verksamheten
bedrivs. Insatserna omfattar ofta flera sektorer. Utbildningsinsatserna
ökar och likaså avses familjeplaneringsinsatserna öka.

Barnfondens landprogram kompletteras av projekt finansierade med
särskilda bidrag. UNICEF deltar aktivt i gemensamma FN-insatser i ka-
tastrofsituationer och för rehabilitering och återuppbyggnad i katastrofers
och väpnade konflikters spår. Sverige bidrog, genom SIDA, förra året med
ca 265 milj. kr. till UNICEFs tilläggsfinansierade projekt.

Sveriges sammanlagda bidrag till UNICEF utgör ca tio procent av orga-
nisationens budget. De svenska statliga bidragen har under en tid varit de
största från något land. Det är min förhoppning att den uppmärksamhet
som barnfrågorna under året rönt skall ge även andra länder anledning att
öka sina bidrag till UNICEF. Jag föreslår att Sveriges bidrag till UNICEF
över anslaget Cl, budgetåret 1991/92 höjs med 30 milj.kr. till
370 milj. kr. Liksom förra året föreslår jag att 20 milj. kr. av dessa medel
avsätts för insatser varom UNICEF gör särskild framställan.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

100

Världsbanksgruppen

Budgetåret 1990/91

Budgetåret 1991/92

varav

Internationella utvecklings-
fonden (IDA)

Internationella finansierings-
bolaget

843 000 000

447 000 000

432 000 000

15 000 000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Världsbanken (IBRD)

Världsbanksgruppen, som består av Världsbanken (IBRD), Internationella
utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och
Multilaterala investeringsgarantiorganet (MIGA), har länge varit en av de
viktigaste finansieringskällorna för u-ländema. Till följd av 1980-talets
skuldkris med växande svårigheter för u-länderna att erhålla kommersiella
lån har Världsbanken kommit att få en ytterligare ökad betydelse. Denna
kommer till uttryck dels i en ökad utlåning men också i en omfattande
rådgivning i samband med ekonomiska reformer i låntagarländerna. Den-
na utveckling och bankens centrala roll för mobilisering och samordning
av finansiellt bistånd har medfört ett närmare samarbete mellan banken
och svenska biståndsorgan, särskilt i Afrika.

IBRDs utlåning finansieras huvudsakligen genom upplåning på kapital-
marknadena. Tack vare sin goda kreditvärdighet kan banken låna kapital
på fördelaktiga villkor, vilket innebär att utlåningen till u-länder kan ske
till en lägre ränta än vad låntagarländerna själva skulle kunna erhålla. Lån
från IBRD ges till medelinkomstländer som t. ex. Indonesien, Mexico och
Turkiet, men också till kreditvärdiga låginkomstländer som Indien.

IBRD erhåller sitt grundkapital genom att samtliga medlemsländer, i
relation till sin ekonomiska styrka, tecknar andelar i banken. Efter en
allmän kapitalhöjning 1988 är bankens auktoriserade kapital, dvs. det
belopp kapitalet maximalt kan uppgå till, 171,4 miljarder US dollar. Per
den 30 juni 1990 var drygt 125 miljarder US dollar tecknade av medlems-
länderna. Sveriges kapitalinsats i banken uppgår till 1,8 miljarder
US dollar, vilket för närvarade motsvarar en röstandel på 1,41 °/o. Av den
senaste kaptialhöjningen inbetalas endast 3 °/o, medan resten har formen
av garantiåtaganden för bankens förpliktelser gentemot sina kreditorer.
Sveriges kapitalinsats i Världsbanken finansieras av riksbanken.

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

IDA är Världsbanksgruppens fond för utlåning på särskilt förmånliga
villkor till de fattigaste u-länderna. Budgetåret 1989/90 uppgick IDAs nya
utlåningsåtaganden till ett belopp motsvarande 5,5 miljarder US dollar.

Ungefär 90 % av IDA-utlåningen går till de fattigaste länderna, de med
en BNP per innevånare under 544 US dollar i 1988 års priser. Utlåningen
är inriktad på landsbygdsutveckling, utbildning, hälsovård, vattenförsörj-
ning och stöd för ekonomiska reformer som syftar till effektivare resursut-
nyttjande (s. k. strukturanpassningsprogram). Med sin betoning på social

101

utveckling och fattigdomsbegränsning har IDA-utlåningen alltmer kommit Prop. 1990/91: 100
att närma sig de svenska biståndspolitiska målen. Bil. 5

Utlåningen via IDA finansieras genom bidrag från medlemsländerna,
vilka i återkommande förhandlingar beslutar om s. k. påfyllnader av IDAs
resurser. Förhandlingarna om den nionde påfyllnaden (IDA 9) slutfördes
under år 1989. Uppgörelsen resulterade i en påfyllnad om 11,7 miljarder
SDR (s. k. särskilda dragningsrätter), motsvarande ca 15 miljarder
US dollar.

Sveriges andel av påfyllnaden är 2,62 %, vilket motsvarar 2 528 milj. kr.
Bidraget inbetalas under tre år. Den första inbetalningen om 843 milj. kr.
skedde budgetåret 1990/91. I enlighet med önskemål från IDA har Sverige
utfäst sig att inbetala 25 % av varje årsbidrag kontant, medan resten
erläggs i form av skuldsedlar som deponeras i riksbanken.

Under det hittillsvarande systemet för budgetering av de svenska bidra-
gen har varje år i budgeten anslagits en summa motsvarande det på
skuldsedeln angivna svenska årsbidraget. Eftersom IDAs dragningar från
skuldsedlar sker först då fonden behöver resurser for utbetalningar till
godkända projekt förblir medel outnyttjade under en följd av år. Därmed
har en relativt stor mängd outnyttjade medel kommit att byggas upp under
denna anslagspost.

Som jag konstaterade i 1990 års budgetproposition, kan anslagstekniken
förändras och de outnyttjade medlen minska utan att IDAs möjligheter till
utfästelser gentemot u-länderna påverkas. En sådan förändrad anslagstek-
nik för de svenska bidragen till IDA 9 skulle innebära att man inte anslår
medel i enlighet med Sveriges utfästelser på de årliga skuldsedlarna, utan
istället anslår summan av motsvarande års kontantbidrag och IDAs beräk-
nade dragningar från skuldsedlarna. Detta system har den grundläggande
fördelen att inga nya reserver byggs upp samtidigt som det existerande
beloppet outnyttjade medel minskar i takt med att dragningarna från
tidigare fondpåfyllnader fortsätter. Dessutom ger det en sannare bild av
den faktiska resursöverföringen till u-länderna, och ligger därmed i linje
med den allmänna strävan att inom biståndet avpassa tilldelningen av
medel till utnyttjandet.

Det är viktigt att understryka att man med detta system, vilket alltså
innebär ett oförändrat svenskt åtagande, fördelar anslagen till IDA 9 över
ett större antal år. Medel till påfyllnaden måste därför anslås under ett
antal år efter det att själva påfyllnadsperioden är avslutad, dvs. så länge
som IDAs dragningar pågår (ca 7 år efter avslutad period). Vid beslut om
svenskt deltagande i framtida påfyllnader kommer man därigenom att
behöva anslå medel för utbetalningar från flera påfyllnader samtidigt.

Mot bakgrund av ovanstående redogörelse föreslår jag att systemet för
anslagsgivning till IDA förändras enligt de angivna linjerna från och med
budgetåret 1991/92, då det andra årsbidraget till IDA 9 skall erläggas.
Medelsbehovet för budgetåret 1991/92, dvs. det svenska kontantbidraget
samt de skuldsedeldragningar som beräknas genomföras under budgetåret,
beräknas till 432 milj. kr.

102

Internationella finansieringsbolaget (IFC)

IFCs syfte är att främja ekonomisk utveckling i u-länder genom att under-
stödja privata investeringar i näringslivsinriktad verksamhet.

Till följd av en ökande betoning av den roll investeringar inom den
privata sektorn spelar för länders utveckling, har IFCs verksamhet expan-
derat betydligt sedan den senaste kapitalhöjningen år 1985. Diskussioner
om en ny kapitalhöjning har därför inletts och kommande förhandlingar
förväntas leda till beslut om en sådan under år 1991. Under förutsättning
av en kapitalhöjning om ca 1 miljard US dollar och en oförändrad svensk
kapitalandel om ca 1.26 % kommer ett svenskt bidrag till kapitalhöjningen
att uppgå till ca 12,6 milj. US dollar att inbetalas under 5 år. Ett medelsbe-
hov förbudgetåret 1991/92 om ca 15 milj.kr. kan därför förutses.

Regionala utvecklingsbanker

Budgetåret 1990/91	382 159 539 479 200 000
Budgetåret 1991/92
varav
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB)	15 000 000
Afrikanska utvecklingsfonden (AfDF) Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB)	289 200 000 0
Asiatiska utvecklingsfonden (AsDF) Interamerikanska	160 000 000
utvecklingsbanken (IDB)	15 000 000

Förhandlingarna om den fjärde allmänna kapitalökningen i Afrikanska
utvecklingsbanken (AfDB) slutfördes i november 1986 och överenskom-
melsen därom trädde i kraft i juni 1987. Beslutet innebär att bankens
kapital tredubblas under femårsperioden 1987—1991 till ca 19,5 miljarder
US dollar. Till banken skall ca 1,2 miljarder US dollar inbetalas, återsto-
den utgör garantiåtaganden. Sveriges andel av kapitalet är 1,3 %. De fyra
första betalningarna för den fjärde allmänna kapitalökningen om vardera
drygt 14 milj. kr. gjordes under budgetåren 1987/88—1990/91. För den
femte och sista utbetalningen som skall verkställas under budgetåret
1991/92 beräknar jag medelsbehovet till omkring 15 milj. kr.

Under den femte påfyllnaden av Afrikanska utvecklingsfondens (AfDF)
resurser har givarländerna bidragit med 2,66 miljarder US dollar under
treårsperioden 1988— 1990, vilket i reala termer inneburit en ökning med
25 % jämfört med föregående påfyllnad. Sveriges bidrag har uppgått till
764,2 milj, kr, motsvarande 4,5 % av den totala påfyllnaden.

Förhandlingarna om en sjätte påfyllnad i AfDF avseende åren 1991—93
beräknas vara avslutade i början av 1991. Storleken på denna påfyllnad
beräknas uppgå till ca 4 miljarder US dollar. AfDB och AfDF har sedan de
ickeregionala länderna år 1982 blev medlemmar i banken genomgått en
relativt snabb volymtillväxt. Även kvalitativt har bankens verksamhet
genomgått ett förbättring. Viktiga beslut om ytterligare förstärkningar av
banken på de administrativa, operativa och finansiella områdena har
tagits under 1990 vilket torde leda till att bankens och fondens utlånings-
verksamhet ytterligare kommer att stärkas under de närmaste åren. Av

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

103

bankgruppens utlåning kommer den del som är riktad till de fattigaste Prop. 1990/91: 100
länderna till största delen från fonden. Den sjätte påfyllnaden kommer, i Bil. 5
jämförelse med tidigare påfyllnader, framförallt att innebära en ökad
satsning på projekt som direkt eller indirekt påverkar de fattigaste männi-
skornas villkor positivt. Ökade miljöhänsyn kommer också att tas i fon-
dens utlåningsverksamhet. Med den antagna påfyllnadsnivån skulle det
svenska bidraget komma att uppgå till totalt ca 990 milj. kr. Bidraget
skulle i linje med bankens eget förslag komma att fördelas över tre årsvisa
inbetalningar, vilkas storlek skulle följa en stegvis stigande skala. Jag
beräknar sålunda medelsbehovet för budgetåret 1991/92 till 289,2 milj. kr.

Tre allmänna kapitalökningar har genomförts i Asiatiska utvecklings-
banken (AsDB), varav den tredje inbetalades budgetåren 1983/84 —
1987/88. Bankens kapital uppgår för närvarande till ca 22,8 miljarder
US dollar varav 2,8 miljarder US dollar har inbetalats och återstoden
utgör garantiåtaganden. Eftersom Sverige inte deltog i den första kapital-
ökningen år 1971 sjönk Sveriges andel av kapitalet från ursprungliga
0,41 % till 0,15 %. I september 1988 beslöts om en särskild svensk kapital-
ökning på omkring 28 milj. kr. för att den svenska kapitalandelen åter
skulle komma i nivå med den ursprungliga andelen. Avsättningar för den
särskilda kapitalökningen gjordes budgetåren 1983/84 och 1989/90 med

10,3 resp. 17,7 milj. kr. En ny kapitalökning i AsDB är nu förestående. Det
är emellertid osäkert om förhandlingar om denna kommer att var avslu-
tade vid en sådan tidpunkt att budgeten för budgetåret 1991/92 ko^- tmer
att belastas. För budgetåret 1991/92 torde alltså inget medelsbehov förelig-
ga för kapitalhöjningar i AsDB.

Den fjärde påfyllnaden av Asiatiska utvecklingsfondens (AsDF) resurser
avslutades under 1990. Påfyllnaden som avsett perioden 1987— 1990 har
uppgått till 3,6 miljarder US dollar. Sveriges bidrag om 365,7 milj kr.,
som motsvarar 1,37 % av påfyllnaden, har inbetalats i fyra lika s ora
årsbidrag. Den fjärde och sista utbetalningen om 91,4 milj. kr. gjordes
under budgetåret 1990/91.

Förhandlingarom en femte påfyllnad av AsDF avseende åren 1991—94
har påbörjats under 1990 och beräknas vara avslutade kring halvårsskiftet
1991. I början av år 1989 lade en speciellt utvald expertpanel fram förslag
om hur bankens och fondens långivning skulle inriktas under nittiotalet.
Förslagen utmynnade i starka rekommendationer om att banken och i
synnerhet fonden i väsentlig grad skulle gå över till långivning till utbild-
nings- och hälsosektorerna för att på detta sätt gynna de fattigaste grupper-
na i samhället. Långivningen skulle också stå i överensstämmelse med en
långsiktigt bärkraftig utveckling på miljöområdet. Banken och fonden har
redan i betydande grad börjat närma sig de målsättningar som expertpane-
len angivit och givarländernas stöd för detta har tydligt kommit till uttryck
i de pågående fondpåfyllnadsförhandlingarna.

Sveriges andel i AsDF är jämförelsevis låg. Jag anser att det mot bak-
grund av den nya ovan beskrivna inriktningen på fondens utlåning, vilken
ligger väl i linje med svenska biståndspolitiska prioriteringar, är motiverat
att höja den svenska andelen. Genom att detta bidrag, enligt samma
princip som ovan beskrivits för AfDF, kan fördelas över påfyllnadsperio-

104

dens fyra år enligt en stegvis stigande skala, beräknar jag att medelsbe-
hovet under budgetåret 1991/92 kommer att uppgå till 160 milj. kr.

Förhandlingarna om en sjunde allmän kapitalökning, i Interamerikan-
ska utvecklingsbanken (IDB), som påbörjades år 1986, kunde slutföras i
mars 1989. Överenskommelse nåddes om en påfyllnad som ger banken
möjlighet till ökad utlåning under fyraårsperioden 1990 — 93 med sam-
manlagt 22,5 miljarder US dollar. Fonden för särskild utlåning på mjuka-
re villkor (FSO), fylls på med 200 miljoner US dollar under samma peri-
od.

Sveriges andel uppgår till 0,17 °/o av kapitalhöjningen, vilket motsvarar
ca 43 miljoner US dollar. Av detta ska endast 2,5 % eller ca 1,1 miljoner
US dollar betalas in fördelat på fyra år. Den första årsinbetalningen gjor-
des 1990. Utöver bidraget till det ordinarie kapitalet tillkommer Sveriges
bidrag till FSO med något mindre än 8 milj. kr. som också betalas med en
fjärdedel per år varav den första inbetalades 1990.

På basis av tidigare gjorda åtaganden gentemot banken i samband med
de femte och sjätte kapitalpåfyllnaderna och med hänsyn till Sveriges
bidrag till den sjunde kapitalpåfyllnaden beräknar jag anslagsbehovet för
budgetåret 1991/92 till 15,0 milj. kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

Internationellt livsmedelsbistånd

Budgetåret 1990/91

Budgetåret 1991/92

varav

Världslivsmedelsprogrammet (WFP)
Livsmedelshjälpskonventionen (FAC)
Internationella katastrof lagret
för livsmedel (IEFR) och långvariga
flyktingsituationer (PRO)

264 000 000

272 000 000

122 000 000

55 000 000

95 000 000

Världslivsmedelsprogram met (WFP)

Sverige verkar för att en ökad andel av världens sammanlagda livsmedels-
bistånd skall gå genom WFP och för att WFP skall spela en aktiv roll för att
lindra verkningarna av katastrofer av olika slag. WFP har en betydelsefull
roll vid samordning av livsmedelsleveranser i internationella hjälpprog-
ram. Under 1989 fick ca 50 miljoner människor livsmedelsbistånd genom
WFPs försorg. Ca 35 miljoner människor fick livsmedelsbistånd i sam-
band med utvecklingsprojekt och 8 miljoner i anslutning till katastrofbi-
stånd. Av världens 15 miljoner flyktingar, fick 7 miljoner livsmedelsbi-
stånd från WFP. Ca 80 % av det totala stödet går till de fattigaste u-länder-
na.

Två tredjedelar av Sveriges ordinarie bidrag till WFP är bundet till
upphandling av livsmedel i u-länder med exportproduktion eller i Sverige.
Utöver det ordinarie bidraget kanaliserar Sverige även extraordinärt livs-
medelsbistånd och katastrofhjälp genom WFP.

WFPs bidragsmål för tvåårsperioden 1991 — 1992 är 1 500 miljoner US-
dollar.

105

WFPs mottagarländer skall normalt svara for kostnader för lagring, Prop. 1990/91: 100
transporter och övrig utrustning i anslutning till projektverksamheten. Bil. 5
Enligt WFPs regler får dessa kostnader inte finansieras med reguljära
bidrag. Om mottagarlandet inte kan möta dessa kostnader måste WFP
förlita sig på särskilda bidrag. Sverige har sedan budgetåret 1982/83 ansla-
git medel för dessa ändamål. De har huvudsakligen använts till inköp av
transportmedel i en del av de fattigaste länderna.

Jag föreslår ett bidrag till dessa särskilda ändamål, 22 milj, kr., samt ett
bidrag till WFPs ordinarie resurser om 100 milj. kr.

Livsmedelshjälpskonventionen (FAC)

Under 1986 års livsmedelshjälpskonvention har medlemsländerna åtagit
sig att ge bidrag som sammanlagt motsvarar 7,5 miljoner ton spannmål
per år. Konventionen är treårig. Det svenska årsbidraget motsvarar
40 000 ton vete.

Medelsbehovet för det svenska bidraget för budgetåret 1990/91 som
lämnas genom WFP och även innefattar frakt- och administrationskostna-
der beräknar jag till 55 milj. kr.

Internationella katastroflagret för livsmedel (International Emergency

Food Reserve, IEFR) och långvariga flyktingsituationer (Protracted

Refugee Operations, PRO)

Det Internationella katastroflagret för livsmedel (IEFR) skapades för att
snabbt och effektivt kunna ge bistånd i samband med akuta katastrofsitua-
tioner. Sverige har bidragit till lagret, som administreras av WFP, alltse-
dan dess tillkomst år 1975. IEFR-lagret används för att tillhandahålla
livsmedel till särskilt utsatta grupper. Vidare har en särskild fond (PRO)
upprättats för långvariga flyktingsituationer inom WFPs reguljära pro-
gram fr.o.m. år 1990.

Jag föreslår att 95 milj. kr. anslås för IEFR och för långvariga flykting-
situationer. Det svenska bidraget till IEFR och WFPs fond för långvariga
flyktingsituationer motsvarar ca 50 000 ton spannmål och 3 500 ton vege-
tabilisk olja. Sverige ger WFP ersättning även för fraktkostnader.

För de bidrag som ges inom ramen för FAC, IEFR och WFPs nya fond
för långvariga flyktingsituationer, skall WFP göra uppköp av livsmedel i
u-länder med exportproduktion eller i Sverige. Det avgörande kriteriet
skall vara konstnadseffektivitet.

Jag avser att särskilt följa utvecklingen av den verksamhet som avses
finansieras från WFPs särskilda fond för långvariga flyktingsituationer.
Skulle extra bidrag vara påkallade tas de ur reserverade medel under
anslagsposten Andra multilaterala bidrag.

106

Jordbruksutveckling

Budgetåret 1990/91	70	000	000
Budgetåret 1991/92	36	000	000
varav
Internationella jordbruks—
utvecklingsfonden (IFAD)	36	000	000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

Överenskommelsen om den tredje påfyllnaden av IFADs finansiella resur-
ser för tvåårsperioden 1990—1992 nåddes i juni 1989. Den uppgår till
562 miljoner US dollar varav OECD-länderna svarar for 375 miljoner
US dollar, OPEC-länderna for 124 miljoner US dollar och de låntagande
u-länderna for 63 miljoner US dollar. Påfyllnaden bygger dels på traditio-
nell bördefördelning mellan OECD-länderna och OPEC-länderna enligt
formeln 60 % för de förra och 40 % för de senare, dels på ett nytt element
där OECD-länderna som grupp matchar u-ländernas bidrag enligt formeln
tre till ett. Därmed har bördefördelningen mellan de två traditionella
givarkategorierna i praktiken förändrats i än högre grad än vid de tidigare
påfyllnaderna. Vissa omfördelningar av OECD-ländernas bidrag har
gjorts, vilket resulterat i att Sveriges andel har ökat till 3,9 % av den totala
påfyllnaden. Detta motsvarar ca 140 milj. kr.

Eftersom påfyllnadsförhandlingarna var svåra kunde det första svenska
delbidraget om 70 milj. kr. utbetalas först under 1990/91. Det återstående
bidraget om 70 milj. kr. skall enligt reglerna utbetalas under juli månad
1991. Av dessa finns 59 milj. kr. reserverade.

Totalt föreslår jag således för budgetåret 1991/92 att ett belopp om
36 milj. kr. anvisas för Sveriges medverkan i IFAD inklusive 25 milj. kr.
avsedda för IFAD särskilda program för Afrika söder om Sahara.

Flyktingbistånd genom FN

Budgetåret 1990/91

Budgetåret 1991/92

varav

FNs hjälporganisation

för palestinaflyktingar (UNRWA)

FNs flyktingkommissarie (UNHCR)

320 000 000

355 000 000

140 000 000

215 000 000

FNs hjälporganisation för palestinajlyktingar (UNRWA)

Intifadan går nu in på sitt tredje år med en fortsatt upptrappning av våldet.
Tillväxten i de ockuperade områdena har sedan intifadans början gått
kraftigt tillbaka och medfört en allt svårare ekonomisk situation för be-
folkningen. Alltfler palestinier som tidigare varit självförsörjande har nu
tvingats att söka bistånd från UNRWA. Fredsprocessen har avstannat.
Situationen har ytterligare förvärrats av krisen i Mellanöstern och de
minskade penningöverföringarna från palestinier som arbetat i Kuwait
och Irak.

Denna situation ställer ökade krav på UNRWA i dess arbete för de
palestinska flyktingarna i regionen. UNRWA beräknar medelsbehovet för

107

verksamhetsåret 1991 till 254 miljoner US dollar, vilket skall jämföras
med 1990 års budget på 242 miljoner US dollar. Därutöver tillkommer
katastrofprogrammet for ockuperade områden.

Ökad belastning på UNRWAs hälso- och sjukvårdsprogram, behov av
fler skolor, UNRWAs insatser för strandsatta personer i Jordanien samt
allmänna kostnadsökningar har medfört att UNRWAs totala utgifter och
behov av ytterligare resurser ökat.

Jag föreslår att Sveriges reguljära bidrag till UNRWA höjs med
10 milj. kr. till 140 milj. kr. förbudgetåret 1991/92.

FNs flyktingkommissarie (UNHCR)

UNHCR har till uppgift att lämna rättsligt skydd och materiellt bistånd till
flyktingar. Under sina 40 år har organisationen bistått ca 26 miljoner
flyktingar. De senaste tio åren har antalet flyktingar i världen ökat från ca
8,5 miljoner till omkring 15 miljoner.

Samtidigt har UNHCRs inkomster legat på samma nivå sedan 1980,
drygt 500 milj. US dollar per år. Det ledde i slutet av 1989 till en finansiell
kris med ett underskott på 38 milj, dollar. Det var samtidigt en förtroen-
dekris for organisationen och ledde till den dåvarande flyktingkommissari-
ens avgång.

UNHCRs exekutivkommitté, bestående av 43 länder, arbetade intensivt
under sex månader för att uppnå enighet om reformer som krävdes för att
effektivisera flyktingkommissariatets administration, finanser och verk-
samhet. 1 samband med detta arbete, sände statsminister Ingvar Carlsson
ett personligt brev till 64 stats- och regeringschefer med en uppmaning om
att göra större insatser för flyktingar. Det medverkade i hög grad till att
enighet nåddes kring 1990-års budget och rekommendationerna om refor-
mer.

Ett antal länder har ökat sina bidrag till UNHCR. Därigenom har
UNHCR fått nästan full bidragstäckning för det allmänna programmet
inklusive 1989 års underskott. Däremot kan endast hälften av de särskilda
programmmen finansieras. Flyktingprogrammen har fått anpassas till en
låg budgetnivå som innebär att hälso- och utbildningsinsatserna är kraftigt
nedskurna för flyktingarna. UNHCRs resurser motsvarar cirka 50 öre per
flykting och dag.

Sverige kommer fortsatt att aktivt söka förändra flyktingarnas situation,
dels genom ökade insatser, dels genom att söka påverka andra länder att
öka sina bidrag och att ge bättre villkor for flyktingbiståndet. Vidare
kommer Sverige i internationella liksom bilaterala sammanhang att under-
stryka behovet av att komma tillrätta med de orsaker som ligger bakom
flykt.

UNHCRs budget för 1990 års reguljära program uppgår till 345 miljo-
ner US dollar. Därutöver förutses särskilda flyktingprogram att uppgå till
över 300 milj. US dollar under 1991.

Budgetåret 1990/91 uppgår det reguljära svenska bidraget till UNHCR
till 190 milj. kr. Ett särskilt bidrag på 30 milj. kr. har anslagits till UNHCR
verksamhetsåret 1990 från anslagsposten Andra multilaterala bidrag. Där-
utöver utgår bidrag via anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA,

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

108

till bl.a. UNHCRs verksamhet i Afrika, Asien och Centralamerika. Sveri- Prop. 1990/91: 100
ge är nu näst största bidragsgivande nation till UNHCR efter USA. Bil. 5

Jag föreslår att Sveriges reguljära bidrag till UNHCR höjs med

25 milj. kr. till 215 milj. kr. för budgetåret 1991/92 varav 30 milj. kr. bör
finnas tillgängliga for riktade insatser på grundval av under året inkom-
mande appeller.

Övriga organisationer

Budgetåret 1990/91 174 000 000

Budgetåret 1991/92 185 000 000

varav

Internationella familjeplanerings-

federationen (IPPF)	90 000 000
UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum (ITC)	22 000 000
FNs narkotikafond (UNFDAC) och annan narkotikabekämpning	55 000 000
Internationella sjöfarts- universitetet	18 000 000

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)

Sveriges bidrag till IPPF är det näst största av elva statliga bidrag i IPPFs
översikt över inkomster 1989 och utgör ca 17 % av IPPFs totala inkomster
under året. Användningen av det svenska bidraget, som i år uppgår till
85 milj, kr., regleras genom avtal mellan SIDA och IPPF.

Jag har i tidigare avsnitt pekat på vikten av insatser på befolkningsområ-
det. IPPF är ett samarbetsorgan för nationella familjeplaneringsorganisa-
tioner. Detta innebär bl. a. att federationens biståndsprogram genomfors
med aktivt lokalt deltagande. Efterfrågan på IPPFs medverkan i det inter-
nationella utvecklingssamarbetet på befolkningsområdet är stor. Jag före-
slår att Sveriges bidrag till IPPF höjs med 5 milj. kr. till 90 milj. kr. för
budgetåret 1991/92.

UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum (ITC)

ITC har till uppgift att stödja u-länderna på utrikeshandelns område och
har därigenom uppgifter som för svensk del delvis handhas av importkon-
toret för u-landsprodukter (IMPOD). På grund av det nära sambandet har
IMPOD getts det samordnande ansvaret för beredning och uppföljning av
de medel som Sverige årligen bidrar med till ITC-projekt.

Sveriges bidrag till ITC uppgår under innevarande budgetår till
22 milj, kr., varav 2 milj. kr. till ITCs råvaruprogram. Projekt som genom-
förs av ITC stöds också av Sverige genom bidrag från främst SIDA. I bl.a.
Angola, Indien, Mozambique och Tanzania har ITC anlitats för att ge-
nomföra handelsfrämjande projekt inom ramen för samarbetsavtalen med
dessa länder. Nya projekt förbereds i Kap Verde och Zambia. Finansiering
av ITC-insatser övervägs även som en del av samarbetet mellan Norden
och SADCC-länderna. Många länders betalningsbalansproblem gör bi-
stånd på handelns område särskilt angeläget.

Av innevarande års bidrag om 22 milj. kr. är 14,5 milj. kr. öronmärkta Prop. 1990/91: 100
för särskilda projekt, varom överenskommelse träffats mellan IMPOD och Bil. 5
ITC. ITC har inlett ett arbete i nära kontakt med såväl givarländer som
mottagarländer, för att göra det intressant for givarländerna att förändra
sin bidragsgivning i riktning mot en allt högre andel icke öronmärkta
medel. En utredning om ITCs framtida struktur och organisation pågår.
ITCs planeringsinstrument diskuteras. Frågorna om prioriteringar och
koncentration av ITCs biståndsverksamhet ses över.

Förbudgetåret 1991/92 föreslår jag ett bidrag till ITC på 22 milj. kr.

FNs fond för kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC) och
annan narkotikabekämpning

UNFDAC bedriver sin verksamhet i narkotikaproducerande länder,
främst i Asien samt Latinamerika och Karibien, men även i Afrika och
Mellanöstern. 1 samarbete med dessa länders regeringar söker fonden
bekämpa den illegala odlingen, produktionen, handeln och konsumtionen
av narkotiska och psykotropa droger. Bl.a. söker man åstadkomma en
övergång från odling av narkotiska växter till andra grödor. Förutom
bistånd till landsbygdsutvecklingsprojekt lämnar UNFDAC stöd till före-
byggande verksamhet, vård av missbrukare och till uppbyggnad av rättsvä-
sendet.

Fonden finansieras på frivillig väg. Sverige har stött UNFDAC med
medel ur biståndsbudgeten sedan år 1977 och tillhör de största bidragsgi-
varna. De svenska bidragen har främst avsett jordbruksprojekt, där nya
grödor introducerats som alternativ till odling av opiumvallmo och koka-
buskar, samt förebyggande insatser och vård av missbrukare.

Budgetåret 1990/91 avsattes 50 milj. kr. till insatser på narkotikaområ-
det varav 30 milj. kr. till UNFDAC och 20 milj. kr. via UNFDAC eller
andra internationella program. FNs generalsekreterare har till generalför-
samlingen lagt fram ett förslag om omorganisation av alla narkotikaberör-
da enheter inom FN. Det går ut på att skapa ett program för all narkotika-
relaterad verksamhet.

Jag föreslår ett bidrag till narkotikabekämpning för budgetåret 1991/92
på 55 milj. kr. Anslaget bör fördelas så att 40 milj. kr. utgör ett reguljärt
bidrag till UNFDACs operationella verksamhet inom ett nytt narkotika-
program och resterande 15 milj. kr. kanaliseras via det nya narkotikaprog-
rammet eller genom andra internationella program. Härigenom möjliggörs
en utökning av de insatser Sverige önskar stödja i ett globalt program för
narkotikabekämpningen i FNs regi.

Internationella sjöfartsuniversitetet

Internationella sjöfartsuniversitetet som är beläget i Malmö drivs i den
Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) regi. Universitetet ger högre
utbildning på sjöfartsområdet till personer som i sina hemländer är syssel-
satta inom sjöfart och hamnadministration. Dessa verksamheter känne-
tecknas av en alltmer avancerad teknisk utveckling.

110

Universitetet kompletterar de regionala utbildningscentra som finns i en Prop. 1990/91: 100
rad u-länder. Hittills har ca 500 studeranden utexaminerats. Sverige är en Bil. 5
av universitetets största bidragsgivare. Medelsbehovet for budgetåret
1991/92 beräknas till 18 milj. kr.

Andra multilaterala bidrag

Budgetåret 1990/91	278 100 000
Budgetåret 1991/92	335 178 000
varav
Miljöinsatser	125 000 000
Övriga insatser	153 179 000
Multilaterala biträdande experter	57 000 000

Miljöinsatser

FN-systemets olika organisationer har fått en ökande och allt viktigare roll
på miljöområdet. Detta välkomnas av Sverige som i FN-systemets beslu-
tande organ under senare år aktivt medverkat till denna utveckling. Samti-
digt som de internationella organisationernas roll på miljöområdet blivit
allt viktigare är det tveklöst så att FN-systemet behöver väsentliga för-
stärkningar vad gäller expertis och kunnande för att kunna erbjuda de
förhandlingsfora och expertiscentra som efterfrågas av världens länder.
Sverige har under de senaste två budgetåren bidragit till att stödja sådana
institutionella förstärkningar med särskild inriktning på u-ländernas be-
hov och avser att även under budgetåret 1991/92 att göra detta.

Som exempel på sådana förstärkningar kan nämnas riktade bidrag till
FNs organisation för industriell utveckling (UNIDO), som utarbetat ett
program för en integrering av miljöhänsyn i industrialiseringsprocessen i
u-länder. Ett annat exempel är bidrag för miljöfrämjande insatser genom
FNs organ för transnationella företag (UNCTC). Likaledes är det angelä-
get att stödja de FN-organ som arbetar med att främja nya och förnybara
energikällor för u-ländernas behov.

De internationella förhandlingarna om en avveckling av produktion och
användning av ozonnedbrytande substanser, det s. k. Montrealprotokollet,
avslutades under år 1990. En fond för att finansiera u-ländernas deltagan-
de i avvecklingsprogrammet har upprättats. Det svenska bidraget till den-
na fond lämnas via denna anslagspost.

De förhandlingar som skett under år 1990 om en miljöfond inom
Världsbanken för att åtgärda miljöproblem i u-länderna av global betydel-
se har nått så långt att det är sannolikt att fonden kan påbörja sin verksam-
het under år 1991. Fonden är tänkt att finansiera insatser utformade av
UNEP, UNDP och Världsbanken inom fyra verksamhetsområden: kli-
mat, biologisk mångfald, ozonförtunning och havsföroreningar. Prelimi-
nära uppgifter tyder på att bidragsnivån kommer att ligga på mellan 4 och
7 miljarder kronor under en första treårig försöksperiod.

Bidrag till FNs Sahelkontor (UNSO) för att stödja torkdrabbade länder i
Afrika kommer att lämnas via detta anslag. Sverige är en av de större
bidragsgivarna till kontoret och har ett omfattande samarbete med UNSO
genom SIDA.

Sveriges stöd till Mekong-kommittén, som fr.o.m budgetåret 1991/92 Prop. 1990/91: 100
lämnas från denna anslagspost, omfattar främst miljövårdsinsatser. När Bil. 5
Kambodjafrågan fått sin lösning, förutser jag ett ökat internationellt stöd
till Mekong-kommittén.

I förberedelseprocessen inför 1992 års FN-konferens om miljö och ut-
veckling kommer det vara av stor vikt med ett aktivt och initierat delta-
gande från u-länderna. Särskilt de minst utvecklade länderna med dåligt
utvecklade miljöadministrationer kommer att behöva stöd för att medver-
ka i förberedelserna och vid själva konferensen. Svenskt stöd för att
underlätta u-landsdeltagande vid konferensförberedelserna kommer att
fortsätta utgå under budgetåret 1991/92. SIDA kommer, genom sin erfa-
renhet inom utvecklingssamarbetet, att ge viktiga bidrag till förberedelse-
arbetet inför 1992 års konferens om miljö och utveckling.

SIDA kommer också att få ett ökat ansvar för insatsberedning av det
multilaterala miljöbiståndet genom de internationella organisationerna.

För att möta de ovan redovisade behoven av insatser inom multilateralt
bistånd och med hänvisning till reservationen på anslaget föreslår jag en
oförändrad nivå av anslaget för särskilda multilaterala miljöinsatser om
125 milj. kr. för budgetåret 1991/92.

Övriga insatser

Under delposten Övriga insatser finansieras bidrag till ett stort antal
organisationer, program, seminarier och andra internationella aktiviteter
för främjandet av internationell samverkan och utveckling.

Extra insatser genom internationella organisationer kan av en rad olika
skäl visa sig vara angelägna under pågående budgetår. Under denna an-
slagspost medges ett visst utrymme för att möta sådana behov. Under
andra anslagsposter redovisas beräknade anslag för vissa organisationer.
Ibland kan det av forhandlingstekniska skäl vara svårt eller olämpligt att
på förhand bestämma det svenska bidraget. I andra situationer råder
faktisk osäkerhet om storlek och tidpunkt för ett eventuellt kommande
svenska bidrag. I sådana fall kan delposten Övriga insatser utnyttjas.

Återkommande bidrag utgår under denna delpost till vissa internatio-
nella organisationer som bedriver en angelägen verksamhet men där be-
loppen är relativt blygsamma. Under budgetåret 1991/92 räknar jag med
bidrag till bl. a. följande organisationer.

Internationella rödakorskommittén (ICRC) arbetar efter de principer
som nedlagts i Genéve-konventionerna. ICRCs arbete omfattar skydd och
bistånd till krigsfångar och civila internerade, efterforskning av saknade
personer, förmedling av familjemeddelanden samt informationsspridning
om Genéve-konventionerna och numera också materiellt bistånd till nöd-
lidande.

Genom FNs boende- och bebyggelsecenter (HABITAT) ges stöd till
teknisk biståndsverksamhet i u-länder. Verksamheten skall medverka till
förbättrad mobilisering av u-ländernas egna resurser till boende- och be-
byggelseåtgärder och till främjande av en allmän förbättring av boende-

112

miljön, i förhållande till en varaktig och hållbar utveckling. I ljuset av den Prop. 1990/91: 100
snabbt tilltagande urbaniseringsprocessen i utvecklingsländerna är det an- Bil. 5
geläget att fortsatt stödja HABITATs verksamhet.

FNs utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) syftar till att stärka kvin-
nors integrering i utvecklingsprocessen genom att särskilt stärka kvinnors
tillgång till utbildning, krediter, marknader, information och teknologi.
Budgetåret 1990/91 uppgick det svenska bidraget till UNIFEM till
3,5 milj, kr, vilket motsvarar 7 % av den totala budgeten. Organisationens
viktiga roll och framgångsrika arbete motiverar ett fortsatt stöd till fonden.

Budgetåret 1990/91 gavs ett bidrag om 500 000 kr. till Internationella
forsknings- och utbildningsinstitutet för kvinnors utveckling (INSTRAW).
Jag anser att Sverige bör ge stöd till institutet på ungefär samma nivå
under budgetåret 1991/92.

Fortsatt stöd till FNs informations- och forskningscenter rörande trans-
nationella företag (UNCTC) kan komma att aktualiseras bl.a. för sådan
verksamhet som syftar till att förstärka u-ländernas förhandlingsstyrka
vis-å-vis de multinationella företagen.

IPDC är UNESCOs biståndsprogram för kommunikationsutveckling.

Det har till huvuduppgift att genom mediautveckling i u-länderna främja
läskunnighet, vetenskapligt och kulturellt informationsutbyte samt kun-
skapsöverföring. Jag räknar med oförändrat bidrag om 2 milj. kr. för bud-
getåret 1991/92.

I mars 1990 höll FN en världskonferens med temat utbildning för alla.
Jag räknar med bidrag för vissa punktinsatser närmast i det uppföljnings-
arbete som inletts världen över för att nå uppsatta mål: att utrota analfabe-
tismen fram till sekelskiftet.

FNs center för vetenskap och teknologi för utveckling (UNCSTD) är ett
organ som bl. a. har uppgiften att biträda u-länderna med att bygga upp
kapacitet för att kunna handskas med sådan vetenskap och teknologi som
behövs för deras utveckling. Här räknar jag med att vissa punktinsatser
kommer att aktualiseras.

Även under budgetåret 1991/92 beräknas medel för internationellt han-
dikappbistånd kunna anslås. Tidigare budgetår har drygt 5 milj. kr. belas-
tat denna delpost för handikappinsatser genom UNDP och FNs center för
social utveckling och humanitära frågor i Wien.

En beredskap bör finnas för svenskt stöd till internationellt samordnade
humanitära insatser i Kambodja och Afghanistan.

Ett ökat svenskt engagemang inom, liksom medlemskap i, den interna-
tionella migrationsorganisationen (International Organisation for Migra-
tion, IOM) har blivit aktuellt i och med migrationsfrågornas ökande bety-
delse.

Avtalet om den Gemensamma fonden för råvaror upprättades redan
1980, men trädde i kraft först 1989. Fondens syften är att bidra till att
uppnå målen för det inom UNCTAD upprättade s. k. integrerade råvaru-
programmet. Fonden är uppbyggd av två s.k. konton, varav det första
skall finansiera lagerhållning inom ramen för internationella råvaruavtal
och det andra finansiera åtgärder för att förbättra den långsiktiga utveck-
lingen och marknadsbetingelserna för de enskilda råvarorna, genom t ex 03

8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

forskning och utveckling, produktivitetsförbättringar, marknadsföring och
vidareförädling. Fondens sekretariat är förlagt till Amsterdam. Verksam-
heten kommer successivt igång under budgetåret 1990/91.

För det första kontot är Sveriges reguljära bidrag för 1991/92 cirka
6 milj. kr. Dessa medel finns reserverade. För det andra kontot föreslår jag
för budgetåret 1991/92 ett bidrag om 8 milj. kr.

Riksdagen har tidigare (prop. 1987/88: 100, bil. 5, UU 20, rskr. 226 och
prop. 1988/89: 35, UU 12, rskr. 21) beslutat om svenskt deltagande i en
nordisk fond för förmånlig kreditgivning till u-länder (NDF). Det svenska
åtagandet uppgår med dagens växelkurser totalt till ca 310 milj. kr. under
fem år. Den första inbetalningen om ca 62 milj. kr. till fonden gjordes
budgetåret 1988/89. Ett ungefär lika stort medelsbehov beräknas uppstå
budgetåret 1991/92.

Genom tekniskt bistånd från bl. a. UNCTAD har u-ländernas deltagan-
de i de multilaterala handelsförhandlingarna den s.k. Uruguayrundan
inom GATT, underlättats. Vissa produktinriktade organisationer arbetar
med att stödja u-ländernas ansträngningar att få ökad avsättning för sin
produktion. Dessa och vissa andra handelsrelaterade åtgärder belastar
delposten.

Extra bidrag till studier och utredningar som bedrivs i internationella
organisationer och som bedöms som angelägna finansieras över delposten.
Stöd till olika organisationer och fonder som verkar för förbättrat interna-
tionellt samarbete anslås också under denna delpost. Bl. a. lämnas bidrag
till Society for International Development (SID) och stiftelsen Dag Ham-
marskjölds Minnesfond.

Nordiska afrikainstitutet fortsätter sitt arbete med särskilda forsknings-
program avseende Afrika med inriktning på bl. a. södra Afrika, utveckling
och förändring av Afrikas landsbygd samt människors situation och över-
levnadsmöjligheter i områden som drabbats av torkkatastrofer. Program-
men har fått ökat stöd från övriga nordiska länder. Det svenska bidraget
finansieras under denna delpost. Även medel för del av de gemensamt
nordiskt finansierade tjänsterna belastar delposten. Jag har också beräknat
medel för delar av institutets verksamhet såsom publikationsverksamhet,
seminarier och resestipendieprogram. De medel som SAREC årligen an-
visat institutet för gästforskare från Afrika bör i framtiden anvisas direkt
till institutet över denna delpost. Institutets förvaltningskostander finansi-
eras med medel under anslaget C 7. Nordiska afrikainstitutet.

Svenska institutet kommer under delposten att erhålla medel för perso-
nal- och administrationskostnader i samband med att FN-stipendiater tas
emot i Sverige.

Från delposten kommer även bidrag att ges till Svenska FN-förbundets
information om det multilaterala utvecklingssamarbetet.

Den statliga stiftelsen Svenska UNICEF-kommittén finansierar sin
verksamhet till största delen genom försäljning av UNICEF-produkter.
Kommittén bedriver informationsverksamhet och medverkar i det svens-
ka stödet till och samarbetet med UNICEF. Kommittén är engagerad i den
svenska uppföljningen av barnkonventionen och av den deklaration och
handlingsplan som antogs vid toppmötet för barn.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

114

I november 1990 träffades överenskommelse mellan Världsbanken, Prop. 1990/91: 100
UNDP, Afrikanska utvecklingsbanken och bilaterala givare om att upprät- Bil. 5
ta en fond for kapacitetsbyggande i Afrika. Syftet med fondens verksamhet
är att förstärka de afrikanska ländernas kapacitet vad gäller ekonomisk
analys och ekonomisk-politiskt ledarskap. Detta ska främst ske genom
uppbyggnad av selektivt utvalda nationella och regionala institutioner
samt genom stöd till de myndigheter som ansvarar for den ekonomiska
politiken. Sverige har deltagit i de förberedande diskussionerna och förkla-
rat sig berett att bidra till fonden med 33 milj. kr. att inbetalas under en
fyraårsperiod, vilket innebär ett bidrag med 8,25 milj. kr. för budgetåret
1991/92. Sverige kommer att ha en representant i fondens styrelse.

Mot bakgrund av vad jag ovan redovisat beräknar jag medelsbehovet
under delposten Övriga insatser till 153 milj. kr. under budgetåret
1991/92.

Multilaterala biträdande experter

Anslagsposten Biträdande experter har tidigare redovisats under reserva-
tionsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, och då använts för
såväl multilaterala som bilaterala biträdande experter. Den omfattning
som multilaterala biträdande expert-programmet nu fått gör att jag re-
dovisar det multilaterala programmet under detta anslag, medan det bila-
terala fortsatt redovisas under C 2-anslaget.

Anslagsposten bör utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finan-
siering av cirka 100 biträdande experter och Junior Professional Officers
(JPOs) inom internationella organisationer, främst FN-systemet. Vidare
finansieras ett antal tjänster genom FNs volontärprogram (UNV). Möjlig-
het ges också för kortare tids anställning av återvändande experter för att
ge möjlighet till återföring av deras erfarenheter till svenska biståndsorgan.

De som rekryteras erbjuds möjlighet till arbete i en internationell organi-
sation under tre till fyra år. Fördelningen av tjänster på organisation och
geografiskt område, fastställs i samråd mellan UD och SIDA.

Biträdande experter och volontärer utgör en viktig resurs för biståndet.
De har efter sin internationella tjänstgöring en djupare förståelse för
utvecklingsfrågor och den multilaterala rollen och dess arbetsformer. Ett
antal av dessa personer har, efter sin tjänstgöringstid, rekryterats till arbete
inom FN eller inom annan biståndsverksamhet.

Vidare föreslår jag att vissa FN-organ ges möjligheten att rekrytera
biträdande experter, JPO och volontärer från u-länder med svensk finansi-
ering. Det är angeläget att även u-länder på detta sätt ges möjlighet att
utveckla sin resursbas.

En mindre del av anslagsposten ställs till förfogande för universitet och
institutioner i Sverige. Medlen används för s.k. Minor Field Studies
(MFS) och erbjuder studenter möjligheten att i fält studera utvecklingsfrå-
gor förknippade med det multilaterala samarbetet.

Jag förordar att 57 milj. kr. avsätts för delposten Multilaterala biträdan-
de experter.

115

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete,
som jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de gjorda utfästelser som jag angivit i det föregående,

3. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser, åtaganden och
utbetalningar som jag härutöver har föreslagit i det föregående,

4. till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 3 319 379 000 kr.

C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA

1989/90	Utgift	6	541	458	Reservation 1 468 249 000(1)
1990/91	Anslag	6	787	000
1991/92	Förslag	7	305	000

(1) Vid 1989/90 års utgång var 1 430 milj.kr. av reservationen intecknad
genom gjorda åtaganden.

SIDA

Närmare 70 % av det totala biståndet utgår som bilateralt bistånd. Den
absoluta merparten av detta avsätts för bilateralt samarbete genom SIDA
på anslaget C 2.

SIDA konstaterar i sin anslagsframställning att framsteg har gjorts på
många områden i u-länderna när det gäller att förbättra människors lev-
nadsvillkor. Men nöden och misären är fortfarande stor. Skillnaderna i
utvecklingstakt och levnadsnivå mellan olika grupper av u-länder har
blivit tydliga. En rad länder i Asien har genom en snabb ekonomisk tillväxt
närmat sig i-ländernas nivå medan många länder, särskilt i Afrika söder
om Sahara, befinner sig i en djup kris. Utvecklingen i Sovjetunionen och
Central- och Östeuropa har lett till en politisk och militär avspänning i
världen. Det föder förhoppningar om att de minskade rustningskostnader-
na skall kunna satsas på utveckling i u-länderna. Någon sådan tendens har
emellertid ännu inte noterats. Tvärtom tycks det internationella biståndet
gå ned.

SIDAs verksamhet bedrivs huvudsakligen i de fattigaste u-länderna. En
ökad skuldbörda kombinerad med kraftig befolkningstillväxt och outveck-
lade strukturer samt oljeprisökningar som följd av Gulf-krisen gör att
reformer som tar sikte på att förbättra fattiga människors levnadsvillkor
blir svåra att genomföra. Riskerna finns också att biståndsgivarna, för att
åtminstone i det kortare perspektivet kunna visa påtagliga resultat, tar
över mer av genomförandet av biståndsprojekt. Det leder till att mottagar-
landets förmåga att driva utvecklingen på egen hand försvåras.

För att motverka denna negativa trend har SIDA under de senaste två
åren utvecklat ett mer integrerat synsätt, där biståndsgivarnas och motta-
garnas roller klarare definieras som en grund för SIDAs prioriteringar.
Dessa är bl.a. fortsatt starkt stöd till de sociala sektorerna som hälsovård.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

116

utbildning och vatten/sanitet. Särskilda program for forvaltningsbistånd
inriktas på att stärka vitala funktioner inom statsförvaltningen, t. ex. cent-
ralbanker, skatte-, statistik- och revisionsfunktioner. SIDA överväger att
inrätta en särskild byrå for forvaltningsbistånd. I anslagsframställningen
anförs vikten av fortsatt stöd till ekonomiska strukturanpassningsprog-
ram, då biståndet för att fungera effektivt kräver en viss samhällsekono-
misk balans.

Ökad vikt har lagts vid miljöfrågorna, kvinnornas centrala roll i utveck-
lingen liksom insatser för att främja utvecklingen mot demokrati och
respekt för mänskliga rättigheter. Mer kraftfulla satsningar föreslås för
åtgärder inom befolkningsområdet. Med anledning av det internationella
barntoppmötet har SIDA presenterat en plan för hur man ännu bättre kan
satsa på barnen. Amningsfrågor, familjeplanering och stöd till aidssjuka
barn är exempel på områden där ökat stöd markeras.

Biståndet utgör oftast bara en del av landets egna satsningar, och dess
effektivitet måste således mätas i mottagarländerna. SIDA för i sin fram-
ställning ett resonemang kring svårigheterna att mäta effekter och effekti-
vitet i biståndet, där givarnas mer kortsiktiga effektivitetskrav inte får
äventyra den viktigare, men också mer svårmätbara kunskapsuppbyggna-
den. Även om det är svårt att fastställa samband och mäta förändringar
som resultat av bistånd görs likväl sådana försök systematiskt inom ramen
för SIDAs verksamhet.

Som ett led i diskussionerna kring och framtagandet av direktiven för
den fördjupade anslagsframställningen poängterar SIDA angelägenheten
av att förstärka sambandet mellan utvärderingar och ökad effektivitet
avseende biståndets bidrag till bestående utvecklingseffekter. Med exem-
pel från stöd till vattenförsörjning och humanitärt stöd till södra Afrika
har SIDA gjort en effektivitetsbedömning av insatserna. Exemplen visar
hur det är möjligt att dra slutsatser beträffande måluppfyllelse, kostnadsef-
fektivitet och varaktiga effekter av biståndsinsatserna.

I länder där bl. a. samarbetet fungerat tillfredsställande föreslås uppräk-
ningar med i stort motsvarande inflationen. Två länder, Etiopien och Sri
Lanka, föreslås få sänkta landramar medan Bangladesh, Botswana, Leso-
tho och Kenya föreslås få oförändrade landramar. En ny anslagspost för
Latinamerika föreslås. I denna ingår överföringar från anslagsposten för
humanitärt bistånd samt från C 3 anslaget vad gäller pågående projektbi-
stånd i Bolivia, Chile och Costa Rica. Biståndet till Uganda föreslås
finansieras över C 2 anslaget och tilldelas en egen anslagspost. SIDA
föreslår ökningar av anslagsposten Katastrofer och stöd till återuppbygg-
nad m.m., anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda
organisationer samt anslagsposten Särskilda miljöinsatser.

I oktober 1990 inkom SIDA med en reviderad anslagsframställning
sedan åtgärderna som regeringen aviserat mot den ekonomiska krisen
ändrat förutsättningarna för biståndsramen.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

117

Föredragandens överväganden

För budgetåret 1991/92 föreslår jag att 7 305 milj. kr. ställs till förfogande
for utvecklingssamarbete genom SIDA.

Allmänna frågor

De prioriteringar som görs i SIDAs anslagsframställning ligger enligt min
mening väl i linje med riksdagens och regeringens direktiv. Jag har i de
inledande avsnitten behandlat många av de områden som SIDA tagit upp i
sin framställning. Huvudtanken bakom biståndet, om hjälp till självhjälp,
får inte urholkas och jag stöder SIDAs strävanden att förstärka sambanden
mellan utvärderingar och ökad effektivitet och att tydligare försöka defini-
era de olika rollerna i biståndsprocessen, där mottagarländerna förutsätts
ta ett ökat ansvar for sina utvecklingsprogram. Det är också väsentligt att
biståndet, så långt det är möjligt, främjar tillkomsten av en miljö som tar
tillvara och uppmuntrar inhemska initiativ till ökad produktion och för-
slag till lösningar på problem inom olika samhällssektorer, dvs. även
sådana som ligger utanför den offentliga sektorn. Jag noterar att tyngd-
punkten i SIDAs arbete kommer att läggas mer på analys, planering,
styrning, uppföljning och utvärdering. Verksamhet av detta slag kräver
god insikt om ländernas förvaltningsstruktur och sätt att fungera. Arbetet
med att främja demokrati och respekt for mänskliga rättigheter, insatser
for att stärka kvinnans ställning och insatser för att undvika miljöförstö-
ring samt förbättra miljön ställer stora krav på en kontinuerlig bevakning
och uppföljning av biståndet, där ambassaderna och biståndskontoren har
en väsentlig uppgift.

SIDA har i den reviderade anslagsframställningen föreslagit att
7 435 milj. kr. av en beräknad tillgänglig biståndsvolym på 13 520 milj. kr.
avsätts for bilateralt samarbete på anslaget C 2. Jämfört med det ursprung-
liga förslaget har lägre anslagshöjningar föreslagits framför allt inom regio-
nala insatser samt for vissa anslagsposter inom programmet for övriga
poster. Senare BNI-beräkningar visar att det tillgängliga utrymmet för nya
biståndsinsatser genom SIDA blir mindre än de som ligger till grund även
för SIDAs reviderade beräkningar. Det har därför varit nödvändigt att
göra ytterligare justeringar i de förslag som SIDA har lagt. Jag har därvid
försökt säkerställa att redan gjorda utfästelser inom det långsiktiga samar-
betet med enskilda länder skall kunna genomföras som planerat och före-
slår i övrigt ökad medelstilldelning framför allt till katastrofanslaget och
till bistånd genom folkrörelser och övriga enskilda organisationer.

Biståndets huvudsakliga inriktning på långsiktighet får inte skymma
vikten av att också insatser skall kunna genomföras för att tillgodose
speciellt akuta behov. Jag förutser att för u-länder i kris bör viss del av
tillgängliga medel inom landramen vid behov också kunna utnyttjas för
katastrofändamål. Krishärdarna i världen, nu senast exemplifierad från
Mellanöstern, kräver fortsatt hög beredskap och resurser från anslagspos-
terna för katastrofbistånd och återuppbyggnad. Mot bakgrund av de stora
behoven föreslår jag en avsevärd ökning av medelstilldelningen till kata-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

118

strofinsatser. Jag menar att en uppdelning av katastrofmedel i två anslags- Prop. 1990/91: 100
poster fortfarande är relevant, men ökade medelsbehov måste främst Bil. 5
hänföras till insatser för överlevnad.

Jag stöder SIDAs förslag om en ny anslagspost för Latinamerika. Det
innebär fördelar i beredningen av olika typer av insatser och ökad klarhet i
redovisningen av insatser i skilda länder och sektorer.

För u-länder som är starkt beroende av bistånd och med vilka vi har ett
omfattande och långsiktigt samarbete är landprogrammeringstekniken av
stort värde. Utvecklingssamarbetet med Uganda är av en sådan karaktär
och har nått en sådan omfattning att det bör ges en egen anslagspost.

De starkt ökade behoven och möjligheterna för stöd till demokrati och
mänskliga rättigheter motiverar införandet av en ny anslagspost, Demo-
krati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Detta innebär att man
anslagstekniskt för samman verksamhet av samma karaktär som tidigare
finansierats från skilda anslagsposter.

Uppdelningen av anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA
framgår av tabell 5.

Tabell 5. Utvecklingssamarbete genom SIDA budgetåren 1990/91 —

1991/92 (milj, kr.)

	Anvisat 1990/91	Förslag 1991/92	För- ändring
AFRIKA
Angola	200	200
Botswana	95	95
Etiopien	145	100	- 45
Guinea-Bissau	90	95	+ 5
Kap Verde	70	75	+ 5
Kenya	150	150
Lesotho	35	35
Mozambique	445	475	+ 30
Namibia	100	110	+ 10
Tanzania	550	585	+ 35
Uganda	0	110	+110	1)
Zambia	240	260	+ 20
Zimbabwe	200	220	+ 20
Regionala insatser
i Afrika	255	205	- 50
ASIEN
Bangladesh	145	145
Indien	400	400
Laos	100	110	+ 10
Sri Lanka	70	0	- 70	2)
Vietnam	300	325	+ 25
Regionala insatser
i Asien	25	15	- 10	3)
LATINAMERIKA
Nicaragua	270	280	+ 10
Regionala insatser
i Centralamerika	90	110	+ 20
Projektbistånd till
Latinamerika	0	160	+ 160	4)

119

ÖVRIGT

Demokrati, mänskliga
rättigheter och humani-

tärt bistånd	500	550	+ 50	5)
Katastrofer m. m.	597	810	+213
Stöd till åter-
uppbyggnad	250	250
Bistånd genom folk-
rörelser o. andra
enskilda organisationer	675	735	+ 60
Särskilda miljöinsatser	225	235	+ 10
Särskilda program	408	350	- 58	6)
Rekrytering och utbild-
ning av fältpersonal	88	39	- 49	7)
Vissa landprogram-
kostnader	55	60	+ 5
Information genom SIDA	14	16	+ 2
SUMMA: 6	787	7 305	+518
1) Biståndet till Uganda	har	tidigare finansierats över		anslaget

2) Reserverade medel täcker budgeterade biståndsinsatser.

3) Mi 1 jörelaterade insatser inom Mekong-kommittén finansieras över
anslaget C 1. Andra multilaterala bidrag, Miljöinsatser.

4) Medel för bistånd i Latinamerika har tidigare huvudsakligen anvisats
över anslaget C 3. Delar av anslagsposten Humanitärt bistånd till Latin-
amerika förs hit.

5) Anslagsposten inkluderar 50 milj.kr. från Särskilda program samt
anslagsposten Humanitärt bistånd till södra Afrika och delar av anslags-
posten Humanitärt bistånd till Latinamerika.

6) 50 milj.kr, för demokrat i/mänskliga rättigheter-insatser från
anslagsposten Särskilda program har överförts till-den nya anslagsposten
för Demokrati, mänskliga rättigheter och humnitärt bistånd. 15 milj.kr
avseende AIDS-insatser har överförts till anslagsposten C 3. Andra
biståndsprogram, U-landsforskning. Medel för Försök och metodutveckling,
industri teknik, räknas in i anslaget C 3. Andra biståndsprogram för
näringslivsutveckling i en föreslagen ny myndighet.

7) Kostnader för rekrytering och utbildning av FN-personal, 57 milj.kr.,
finansieras över anslaget C 1. Andra multilaterala bidrag, delposten
Multilaterala biträdande experter. Den totala medelstilldelningen

blir 96 milj.kr.

Afrika

Krisen i de afrikanska ländernas utveckling har inneburit snabbt sjunkan-
de inkomster under större delen av 1980-talet. De fattigas antal har ökat.
Vid sekelskiftet beräknas Afrika söder om Sahara svara för 30 % av värl-
dens absolut fattiga jämfört med 16 % år 1985. En fortsatt snabb befolk-
ningsökning och svag ekonomisk tillväxt skulle innebära en ökning med
100 miljoner av antalet mycket fattiga människor. För att motverka denna
ökning krävs kraftfulla reformåtgärder av de afrikanska regeringarna,
skuldlättnader och ett omfattande bistånd.

De flesta afrikanska länder har mött krisen med långtgående ekonomis-
ka återhämtningsprogram. Större vikt har lagts vid att motverka de sociala
konsekvenserna av den ekonomiska krisen. Vissa uppgifter rörande till-
växten som helhet och jordbruksproduktionen pekar på att en återhämt-
ning äger rum. Över hela kontinenten pågår nu också en vital debatt och

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

120

ett sökande efter öppnare politiska strukturer. Kraven på folkligt deltagan- Prop. 1990/91: 100
de ökar och enpartisystem ifrågasätts. Bil. 5

Det svenska utvecklingssamarbetet i Afrika, framfor allt med länder
söder om Sahara, är omfattande. Jag förutser fortsatt starkt stöd till det
långsiktiga utvecklingssamarbetet och till insatser för att främja de på-
började reformprocesserna.

Angola

Trots hoppingivande händelser i Angola under år 1990, är den ekonomiska
och sociala situation för flertalet angolaner djupt allvarlig. Vid sidan av
diplomatiska ansträngningar att nå en fredlig lösning, har den väpnade
konflikten mellan regeringen och motståndsrörelsen UNITA fortsatt. Ett
närmande i förhandlingspositioner har trots parternas djupa misstro mot
varandra skett vid återkommande samtal.

Kriget och svår torka i de södra och centrala delarna av Angola har
förorsakat hungersnöd. Ett glädjande framsteg var att de stridande parter-
na i september 1990 utlovade fri passage för transporter av humanitärt
motiverade katastrofförnödenheter.

Till de positiva inslagen hör en begynnande rörelse mot ökad pluralism i
landet. Under det gångna året fattades viktiga beslut om reformer av
rättsväsendet, införande av flerpartisystem och betydande förändringar
mot ökad tudelning mellan partiets och statens roll i samhället är att vänta.
Respekten för mänskliga rättigheter var emellertid fortsatt undergrävd till
följd av den väpnade konflikten. Allvarliga anklagelser om övergrepp mot
civilbefolkningen riktades mot båda parterna i konflikten.

Situationen i landet förvärrades av brist på utbildad arbetskraft, svag
förvaltning och av en utvecklingshämmande ekonomisk politik. Angola
tillhör inte gruppen av fattigaste u-länder beroende på landets oljeintäkter
som svarar för en stor del av nationalinkomsten. Regeringens uttalade
ambitioner att inleda ett reformprogram understöds av Internationella
valutafonden och Världsbanken, vilka båda under år 1990 initierade ett
relativt omfattande tekniskt bistånd till centrala delar av den angolanska
förvaltningen. Sverige bistod i sammanhanget med att finansiera en mak-
roekonomisk rådgivningsgrupp i syfte att underlätta reformer.

Bistånd utgår bl. a. till fiskesektorn där stödet till hantverksfisket kan
förväntas öka i takt med att en statlig avreglering sker inom fiskenäringen.
Stödet inom hälsosektorn lämnas under svåra betingelser men motiverar
hög prioritet. I den mån säkerhetssitutionen förbättras i landet bör pro-
grammet kunna expandera geografiskt. Under år 1990 påbörjades en över-
gång från varubistånd till renodlat projektstöd inom områdena elförsörj-
ning och lastbils- och bussrehabilitering. Ett nytt varubiståndsavtal bör
aktualiseras först i händelse av att ett ekonomiskt reformprogram genom-
förs. Viss del av landramsmedel bör också kunna användas till katastrofin-
satser och insatser för återuppbyggnad. Angola erhåller också betydande
stöd utanför landramen. För 1989/90 utbetalades över 48 milj. kr. i kata-
strofstöd inklusive livsmedelsbistånd.

121

Det allvarliga katastrofläget kan förväntas bestå så länge den väpnade
konflikten fortgår. Beredskap bör finnas for fortsatta humanitära insatser
och stöd till återuppbyggnad i händelse av vapenvila. Jag föreslår en
oförändrad medelsram om 200 milj. kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Botswana

Utvecklingssamarbetet med Botswana har motiverats bl.a. av landets
beroende av Sydafrika. Under de senaste åren har relationen till Sydafrika
fått ett inslag av ökat ömsesidigt beroende, t. ex. genom de stora sydafri-
kanska investeringarna i gruvnäringen i Botswana.

Biståndet syftar till ekonomisk och social utveckling med tyngdpunkt på
landsbygden. Jag anser att insatserna inom distriktsutveckling och under-
visning bör fortsätta, medan investeringar i dricksvattenförsörjning fasas
ut på sikt. Övergången från kapitalinvesteringar till kunskapsuppbyggnad
bör genomföras fullt ut med tanke på de avsevärda botswanska överskot-
ten från diamantbrytningen.

Jag finner det angeläget att satsa på insatser för att förebygga markför-
störing både genom särskilda program och inom landprogrammet. Den
snabba befolkningsökningen och kvinnors situation bör vidare uppmärk-
sammas i samarbetet liksom den allt skevare inkomstfördelningen och
växande arbetslösheten.

Jag anser att personal- och konsultfonden utgör ett viktigt instrument
för att initiera nya ansatser och röja väg för insatser genom andra bistånds-
organ som BITS och SWEDFUND och för en samverkan på kommersiell
grund med svenskt näringsliv.

Botswana har haft gynnsamma ekonomiska förutsättningar och upprätt-
hållit en demokratisk tradition med flerpartisystem, lokal demokrati och
rättssäkerhet. Landets ledning har fört en fast politik mot Sydafrika och
skapat en väl fungerande förvaltning. Den ekonomiska politiken karaktä-
riseras av försiktighet och marknadsorientering. En finansmarknad håller
på att växa fram med etablerandet av en fondbörs.

Landets bruttonationalprodukt har alltsedan självständigheten ökat
med i genomsnitt 12 % årligen och beräknas år 1990 uppgå till 14 000 kr.
per invånare. En viktig orsak har varit den växande diamantexporten.
Gruvsektorn skapar få arbetstillfällen medan sysselsättningen i andra sek-
torer vuxit snabbt. Under torkår har regeringen försörjt 2/3 av befolkning-
en med livsmedel.

Samarbete mellan svenska och botswanska institutioner ger värdefulla
resultat över lång tid. Botswana ansvarar i ökad utsträckning för rekryte-
ring av svensk personal.

Det svenska biståndet används effektivt och Botswana tar på sig en allt
aktivare roll i planering och genomförande av insatser. Det ger därför
möjlighet att pröva nya och flexibla former för utvecklingssamarbetet, där
andra biståndsmyndigheter kan spela en viktigare roll. Jag föreslår en
oförändrad medelsram om 95 milj. kr.

122

Etiopien

Etiopien är ett av världens fattigaste länder med en per capita inkomst om
ca 700 kr. per är. Fortsatta krigshandlingar i kombination med cyklisk
torka har lett till mycket svåra umbäranden för stora befolkningsgrupper. I
Eritrea har motståndsrörelsen EPLF under det senaste året haft betydande
militär framgång. Regeringssidan kontrollerar för närvarande endast re-
gionhuvudstaden Asmara och området däromkring. Även i andra delar av
landet förekommer olika motståndsrörelser som syftar till att störta den
styrande militärregimen. Något slut på kriget kan ännu inte skönjas.
Samtal mellan etiopiska regeringen och EPLF har återupptagits men hit-
tills inte gett några resultat. Krigföringen binder fortsatt stora resurser på
ömse sidor. Drygt 60 % av den etiopiska statsbudgeten avser militära
utgifter. Bilden av Etiopien är dock inte entydigt mörk. Ett ekonomiskt
reformprogram innebärande liberalisering och avreglering har kungjorts
och landet har inlett förhandlingar med Världsbanken om ett strukturan-
passningsprogram. Även på det politiska området har reformer aviserats. 1
detta avseende har signalerna dock hittills endast i begränsad utsträckning
omsatts i praktisk politik.

Det svenska biståndet har på grund av läget i landet och svårigheterna
att genomfora angelägna utvecklingsinsatser omdisponerats, och avtal ut-
formats så att största möjliga flexibilitet erhållits. Det gällande samarbets-
avtalet löper på ett år. Cirka en tredjedel av landramsmedlen för inneva-
rande år har reserverats för katastrofinsatser bl. a. via FN och Röda korset.
Katastrofstöd inklusive livsmedelsbistånd ges även utanför landramen.
För 1989/90 erhöll Etiopien mer än 120 milj. kr. över andra anslagsposter.

De nu pågående utvecklingsinsatserna kan fortsätta på ett meningsfullt
sätt även under nästa år. Jag tänker särskilt på strategiska insatser i sociala
sektorer som undervisning och hälsovård, men även på reformfrämjande
insatser exempelvis inom ramen for personal- och konsultfonden. Efter-
som den svåra försörjningssituationen i Etiopien är av permanent karaktär
är det också angeläget med fortsatta katastrofförebyggande insatser.

Det är min förhoppning att de återupptagna fredssamtalen skall kunna
leda till verklig fred i Etiopien. Om krigshandlingarna upphör finns behov
av stora återuppbyggnadsinsatser i landet. Enligt min mening bör svensk
beredskap for stöd till sådana insatser finnas. I händelse av en väsentligt
förändrad politik som innebär ökad öppenhet och marknadsekonomi kan
det bli meningsfullt att överväga andra former for stöd.

De mycket stora behoven av bistånd till den etiopiska befolkningen, den
svåra situationen och de pågående fredssamtalen motiverar största möjliga
flexibilitet. Mot bakgrund av behoven men också svårigheterna att genom-
föra utvecklingsinsatser föreslår jag en medelsram om 100 milj. kr.

Guinea-Bissau

Guinea-Bissau är ett av världens fattigaste länder. Utvecklingen sedan
självständigheten har inom flera sektorer gått långsamt. Landet är också
ett av de mest skuldsatta i världen. Guinea-Bissau är mycket beroende av
utländskt bistånd, inte minst för att vidmakthålla en rimlig social service

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

123

för invånarna. Sedan några år genomför landet ett ekonomiskt strukturan-
passningsprogram i samarbete med Världsbanken och IMF. På många
områden anses detta ha varit framgångsrikt. Liberaliseringar, bl.a. i form
av höjda producentpriser, har lett till högre tillväxt och ökad handel.
Samtidigt drabbas de sociala sektorerna av åtstramningen.

Sverige bör fortsätta att stödja Guinea-Bissaus ansträngningar att ge-
nomföra anpassningsprogrammet. För 1989/90 lämnades 20 milj. kr. i
betalningsbalansstöd. Ett fortsatt stöd till de sociala sektorerna, särskilt
utbildning, är av stor betydelse. Inom det statsbärande partiet PAIGC har
nyligen utarbetats en plattform för gradvis övergång till flerpartisystem.

Flera tecken tyder på en strävan från statsmakternas sida att stärka
rättsväsendet och skyddet för mänskliga rättigheter. Några allvarliga över-
grepp mot mänskliga rättigheter har inte rapporterats de senaste åren.
Uppgifter om förekomst av politiska fångar saknas. Sverige bidrar bl.a.
genom Internationella Juristkommissionen till att stärka rättväsendet i
landet.

Jag föreslår en ökning av medelsramen med 5 milj. kr. till 95 milj. kr.

Kap Ver de

Den politiska utvecklingen i Kap Verde går mot ökad demokrati. Det
regerande partiet PAICV har beslutat att omarbeta konstitutionen och
gradvis införa flerpartisystem i landet. Fria president- och parlamentsval
är planerade för år 1990 och 1991. Sverige har lämnat finansiellt stöd till
dessa valprocesser.

Kap Verde är starkt beroende av utländskt bistånd för sin försörjning.
Strukturella förhållanden såsom bristande naturresurser och ogynnsamt
klimat är starkt bidragande till detta. En svag produktiv bas och hög
befolkningsökning har lett till hög arbetslöshet. Importen består till stor
del av livsmedel och täcks endast till ringa del av exportinkomsterna.
Utlandsskulden har på senare år vuxit snabbt med ytterligare belastning på
betalningsbalansen och statsbudgeten som följd. Den ekonomiska politi-
ken har dock lett till högre tillväxt och en förbättrad social service.

Det svenska biståndets utformning ses på Kap Verde som ett värdefullt
tillskott till landets sårbara ekonomi. Tyngdpunkten föreslås även fortsätt-
ningsvis ligga på livsmedelsimport och stöd till näringssektorer med finan-
siering över en konsultfond. Den tillfälligt kraftigt ökade reservationen
förklaras av att formerna för varubiståndets upphandling har omarbetats
varvid några större planerade inköp tillfälligt försenats.

Jag föreslår en ökning av medelsramen med 5 milj. kr. till 75 milj. kr.

Kenya

Tillväxten i den kenyanska ekonomin har de senaste åren varit god. Den
årliga BNP-tillväxten har uppgått till 5 % under andra hälften av 1980—
talet, vilket möjliggjort en ökning av per capita inkomsten. Samtidigt har
dock betalningsbalansen försämrats, bl.a. på grund av lägre kaffepriser.
Trots en stor skuldbörda med en skuldtjänstkvot på 28 % har Kenya

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

124

hittills skött sina skuldtjänstbetalningar. Befolkningsökningen har minskat Prop. 1990/91: 100
något från över 4 till 3,5 % men är fortsatt hög och dess konsekvenser för Bil. 5
sysselsättning och miljö framstår som det centrala utvecklingsproblemet i
Kenya på sikt.

En försämring av läget avseende mänskliga rättigheter har konstaterats
under det senaste året. Den politiskt instabila situationen har lett till
minskad tolerans mot politiskt oliktänkande. Förekomsten av arrestering-
ar på politiska grunder har ökat. Den nordiska demarchen i Nairobi i juli
1990, uttryckte oro över försämringen av läget avseende mänskliga rättig-
heter. Den politiska oron i landet består och nya exempel på myndig-
hetsövergrepp har rapporterats. Samtidigt har der. offentliga debatten ökat
med anledning av en av presidenten beslutad översyn av de politiska
reformbehoven.

Det svenska utvecklingssamarbetet med Kenya koncentreras på att för-
bättra förhållandena för den fattiga landsbygdsbefolkningen. Biståndet
fungerar väl och innefattar ett stort element av kunskapsuppbyggnad och
självhjälp. Medelsutnyttjandet i programmen är högt. Miljö-, fördelnings-
och kvinnofrågor ges prioritet. Jag anser att biståndet även i fortsättningen
bör inriktas på landsbygdsutveckling med koncentration på miljö- och
markvård, vattenförsörjning och hälsovård med familjeplanering. Jag fö-
reslår en oförändrad medelsram om 150 milj. kr.

Lesotho

Landets beroende av Sydafrika är i det närmaste totalt. Sedan år 1986 har
ett militärråd haft den dominerande makten i Lesotho. Under år 1990 har
Lesotho emellertid börjat orientera sig mot civilt styre. Militärrådets in-
kallande av en konstituerande nationalförsamling är ett steg som ska leda
till fria val år 1992. En stor osäkerhet råder om den politiska utvecklingen i
Lesotho, som i en betydande grad kommer att påverkas av utvecklingen i
Sydafrika.

Den ekonomiska utvecklingen efter antagandet av ett strukturanpass-
ningsprogram har varit gynnsam med en tillväxt på 5,5% 1988/89.
Budgetunderskottet har minskats med hälften, vilket möjliggjort vissa
skattesänkningar. Levnadsstandarden har däremot på grund av prisök-
ningar sjunkit för stora grupper vilket lett till starka protester, strejker och
upplopp, som slagits ned med hårdhet.

Det svenska biståndet syftar till att minska landets sårbarhet gentemot
Sydafrika genom att långsiktigt stödja markvård och offentliga arbeten
som alternativ till kontrakt i Sydafrikas gruvor. Sverige lämnar även
bidrag till att effektivisera förvaltningen.

Jag föreslår en oförändrad medelsram om 35 milj. kr.

Mozambique

Mozambique har under många år utsatts för rebellrörelsen RNMs krig och
terror, med ofattbara lidanden för civilbefolkningen som följd. RNMs
härjningar har medfört att hälften av landsbygdens skolor och mer än en

125

tredjdel av dess sjukstugor förstörts. FNs barnfond, UNICEF, beräknar att Prop. 1990/91: 100
vart tredje barn dör före fem års ålder. Enligt Världsbankens beräkningar Bil. 5
är Mozambique numera världens fattigaste land, med nationalinkomst per
invånare som motsvarar 600 kronor/år.

Trots sitt svåra läge genomför Mozambique på fjärde året sitt ekonomis-
ka och sociala reformprogram, med inriktning på marknadsekonomi.
Även om tillväxten i ekonomin är måttlig och ännu inte håller jämna steg
med befolkningsökningen, har den negativa trenden i ekonomin brutits.
Reformprogrammet har fått omfattande internationellt stöd. En betydelse-
full process mot ökad öppenhet och rättssäkerhet har också ägt rum. En ny
konstitution som gäller från den 30 november 1990 innebär bl.a. införan-
de av flerpartisystem och direkta och allmänna val till presidentämbetet.
Mänskliga rättigheter har fått en grundlagsfäst ställning och rättsväsendet
har reformerats. Dödsstraffet har avskaffats. Samtal mellan Mozambiques
regering och rebellrörelsen RNM pågår sedan sommaren 1989, och ledde i
december 1990 till en första partiell fredsuppgörelse.

Det svenska biståndet anpassas kontinuerligt till landets besvärliga läge,
bl. a. genom kompletterande betalningsbalansstöd. Vissa katastrofinsatser
finansieras inom landramen, och kompletteras av särskilt katastrofbi-
stånd, främst via FN och enskilda organisationer. Totalt erhöll Mozam-
bique över 230 milj. kr. under 1989/90 för sådana insatser och 88 milj. kr.
för regionala insatser inom Mozambique. Biståndet bör utgöra en kombi-
nation av insatser för att lindra den akuta krisen och främja långsiktiga
utvecklingsinsatser inom jordbruk, undervisning, förvaltning, energi och
industriutveckling. Det ekonomiska reformprogrammet bör fortsatt
stödjas, samtidigt som särskild uppmärksamhet bör ges åt de sociala
konsekvenserna av programmet för de allra fattigaste. Jag finner att Mo-
zambiques svåra kris motiverar en höjning av landramen med 30 milj. kr.
till 475 milj. kr. Härutöver bör finnas beredskap för återuppbyggnadsbi-
stånd i händelse av fred samt skuldlättnadsåtgärder.

Namibia

Efter ett framgångsrikt genomfört val under FNs övervakning blev Nami-
bia självständigt i mars 1990. Den tidigare befrielserörelsen SWAPO fick
57 % av rösterna i detta val och har bildat landets första regering. Rege-
ringen för en pragmatisk politik vars dominerande inslag utgörs av en vilja
till nationell försoning.

I en politisk deklaration från maj 1990 förklarar regeringen att demokra-
ti baserad på ett flerpartisystem och mänskliga rättigheter ska utgöra
hörnpelare i nationens uppbyggnad och i genomförandet av sociala refor-
mer. Det ekonomiska systemet kommer att baseras på principer om en
blandad och marknadsorienterad ekonomi och socialt ansvar.

Det självständiga Namibias regering ärvde ett antal svåra problem.
Årtionden av apartheid och ekonomiska och sociala orättvisor har lett till
fattigdom bland majoriteten av befolkningen, en omfattande arbetslöshet,
en hög analfabetism, en otillräcklig hälsovård, dåliga bostadsförhållanden
samt en av de mest ojämna inkomstfördelningarna i hela Afrika. Den

126

genomsnittliga inkomsten per capita, ca 7 200 kr., placerar Namibia i
gruppen medelinkomstländer. En uppdelning på sektorer och befolknings-
grupper visar dock att genomsnittsinkomsten för den svarta befolkningen
inom den traditionella sektorn endast uppgår till ca 510 kr. jämfört med
99 000 kr., dvs. 200 gånger mer, för vita inom den moderna sektorn.
Genomsnittsinkomsten för svarta verksamma inom den moderna sektorn
uppgår till ca 4 500 kr.

För att försöka komma till rätta med de stora sociala orättvisorna och
förändra den socio-ekonomiska strukturen har den namibiska regeringen
beslutat att särskilt prioritera följande sektorer: Jordbruk/vatten, utbild-
ning, hälsovård och bostäder.

Nödvändiga förändringar försvåras emellertid av att nationen också
ärvde en mycket kostsam, skev och obalanserad offentlig förvaltning. Ett
arbete har inletts att omstrukturera förvaltningen så att den effektiviseras
och svarar mot landets utvecklingsbehov och dessutom blir i stånd att
betjäna samtliga landets invånare.

Inom ramen för den nordiska arbetsfördelning som utarbetades redan
innan Namibias självständighet, förbereds nu långsiktiga biståndsinsatser
inom sektorerna transport och kommunikation, utbildning samt stöd till
att utveckla den namibiska centralbanken. Bl.a. har den namibiska rege-
ringen önskat svenskt stöd till att skapa ett fungerande vägnät i landets
befolkningstätaste områden i norr.

Namibias regering har redan visat att man avser slå vakt om sin själv-
ständighet och värna om mänskliga rättigheter. Regeringen står emellertid
inför många svårigheter när det gäller att i praktiken genomföra de föränd-
ringar som är nödvändiga för att skapa social och ekonomisk rättvisa och,
inte minst, för att tillgodose åtminstone ett minimum av befolkningsmajo-
ritetens förväntningar. Det är angeläget att Namibia får omfattande inter-
nationellt stöd i detta viktiga inledningsskede av landets utveckling. Jag
föreslåren ökning av medelsramen med 10 milj. kr. till 110 milj. kr.

Tanzania

Tanzania genomför sedan år 1986 ett ekonomiskt strukturanpassnings-
program i enlighet med Internationella Valutafondens rekommendationer.
Reformerna har hittills varit koncentrerade till det makroekonomiska
planet. Ekonomin har utvecklats mer positivt de senaste fyra åren, bl.a.
har BNP ökat med 4 % årligen, vilket inneburit att inkomsten per invånare
ökat. Ännu återstår dock många svåra strukturella reformer, t. ex. upprust-
ning av infrastruktur och social service samt effektivisering och omstruk-
turering inklusive privatisering av statliga företag. Ett fortsatt omfattande
internationellt bistånd, som också inkluderar skuldlättnader, är nödvän-
digt för att strukturanpassningsprogrammet skall kunna fullföljas och en
stabil ekonomisk tillväxt uppnås.

Den politiska situationen är stabil i Tanzania. Läget beträffande mänsk-
liga rättigheter är relativt gott. Regeringen har alltsedan självständigheten
strävat efter jämn fördelning av resurserna. Den bedriver en generös
flyktingpolitik. Utrymmet för den politiska oppositionen att komma till
tals är dock begränsat.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

127

Det är angeläget att Tanzania ges stöd till det pågående ekonomiska
reformprogrammet, som är en förutsättning för en positiv ekonomisk
utveckling i landet. Det totala svenska biståndet till Tanzania är omfattan-
de. För 1989/90 lämnades 70 milj. kr. for skuldlättnadsåtgärder och över
90 milj. kr. för regionala insatser inom Tanzania. Anpassningen av det
svenska biståndet till det ekonomiska reformprogrammet har medfört
vissa omprioriteringar. Jag anser att ett fortsatt omfattande varubistånd
till Tanzania är nödvändigt för landets ekonomiska tillväxt. Det relativt
omfattande svenska stödet till undervisningssektorn fyller en viktig funk-
tion genom att upprätthålla social service, främst till de svaga grupperna i
samhället. Insatserna inom sektorerna vatten, sanitet och hälsa i det inte-
grerade landsbygdsutvecklingsprogrammet bidrar, förutom till förbättrad
vattenförsörjning, aktivt till kunskapsuppbyggnad, decentralisering och ett
folkligt deltagande. Jag föreslår en ökning av landramen med 35 milj. kr.
till 585 milj. kr. Därutöver kan fortsatt betalningsbalansstöd komma att
övervägas.

Uganda

Efter femton års terrorvälde som förstörde stora delar av Ugandas sociala
infrastruktur och ekonomi råder idag stabilitet i större delen av landet.
Nationell försoning och återuppbyggnad har satts i förgrunden för rege-
ringens arbete. En stor förbättring har ägt rum i landet de senaste åren.
Uganda genomför sedan år 1987 ett ekonomiskt anpassningsprogram i
samarbete med Världsbanken och IMF. Trots att det låga världsmark-
nadspriset på kaffe har slagit mycket hårt mot landet har vissa framgångar
noterats i strävandena att uppnå inre och yttre balans i ekonomin. Inflatio-
nen har minskat och valutakursen justerats i förhållande till omvärlden.

Fortfarande kämpar landet dock med en oerhörd skuldbörda och stora
underskott i statsbudgeten. Regeringen har med stor energi och öppenhet
tagit itu med problem rörande brott mot mänskliga rättigheter och rättssä-
kerhet. De främsta källorna till förekommande brister är den allmänna
underutvecklingen och fortgående konflikter i vissa delar av landet. Trots
detta råder i dagens Uganda ett stort mått av yttrande- och pressfrihet. En
kommission har nyligen tillsats för att utarbeta ett förslag till en ny konsti-
tution, vars syfte blir att lägga grunden för ett demokratiskt samhällssys-
tem.

Det svenska samarbetet med Uganda syftar till att stödja en långsiktig
utveckling. Planeringen av biståndet påminner redan starkt om den meto-
dik som används i programländerna. Biståndet kanaliseras främst genom
enskilda och internationella organisationer och är inriktat på de sociala
sektorerna, stöd till kooperationen, demokrati och mänskliga rättigheter
samt betalningsbalansstöd. Många av insatserna regleras i fleråriga avtal.

Erfarenheterna av bistånd till Uganda är goda och samarbetet har fått så
fasta former, att det bör regleras i ett bilateralt avtal. Detta skulle bl.a.
underlätta för landet att på sikt planera sitt utvecklingsarbete. Biståndets
huvudsakliga inriktning bör emellertid inte förändras. Jag föreslår i enlig-
het med SIDA att en särskild anslagspost upprättas för Uganda. Vidare

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

128

föreslås att medel för insatser i Uganda om 110 milj. kr. avsätts för budget- Prop. 1990/91: 100
året 1991/92. Bil. 5

Zambia

Zambia är världens mest skuldtyngda land i relation till folkmängd och
BNP. Den kontraktsenliga skuldtjänsten utgör 90 %av exportinkomsterna
och betalningseftersläpningarna till långivarna är omfattande. Skuldtyngd-
heten tillsammans med det faktum att kopparintäkterna står för 85 % av
exportinkomsterna är huvudförklaringen till den ekonomiska krisen. Zam-
bia genomför nu ett strukturanpassningsprogram godkänt av Internatio-
nella valutafonden och Världsbanken. Reformerna har hittills inkluderat
devalvering av valutan, avreglering av alla priser utom de för majsmjöl,
som utgör basfödan, och en minskning av budgetunderskott och penning-
mängdstillväxt. För att kunna intensifiera och utvidga anpassningsprog-
rammet till att bl.a. omfatta strukturella reformer av offentliga sektorn,
jordbruket, industrin och de sociala sektorerna, krävs dock extraordinära
insatser från det internationella givarsamfundet. Utöver biståndet måste
Zambia komma i åtnjutande av skuldlättnadsåtgärder.

Läget avseende mänskliga rättigheter i Zambia är förhållandevis gott
även om den politiska oppositionens verksamhet fortfarande är beskuren.
Under året har befolkningen ställt allt mer uttalade krav på ökad demokra-
ti. Efter påtryckningar planerar regeringen att återinföra flerpartisystem
och fria och allmänna val har utlovats till år 1991.

Den nuvarande sektorinriktningen på jordbruk, hälsa och undervisning
bör bibehållas. Tyngdpunkten bör även fortsättningsvis ligga på jordbru-
ket med hänsyn till den huvudroll för Zambias framtida utveckling och
ekonomiska diversifiering som sektorn spelar. Sektorstöden till undervis-
ning och hälsa bör inriktas på att skydda de svaga grupperna i samhället.
Zambia erhöll under 1989/90 ett betydande stöd utanför landramen. Rege-
ringen beviljade i april 1990 100 milj. kr. i betalningsbalansstöd till Zam-
bia. Inom ramen för regionala insatser kom för 1989/90 15 milj. kr. Zam-
bia direkt till godo.

Jag anser att ett relativt omfattande stöd i form av varubistånd är
nödvändigt för att bistå Zambia att genomföra den nödvändiga struktur-
anpassningen som bidrar till ekonomisk återhämtning och tillväxt.
Förvaltningsstödet i form av makroekonomisk rådgivning är också ett
viktigt medel i detta syfte. Jag föreslår en höjning av medelsramen med
20 milj. kr. till 260 milj. kr. Vid ett fortsatt genomförande av det ekono-
miska anpassningsprogrammet bör fortsatt betalningsbalansstöd komma i
fråga.

Zimbabwe

En ökad internationell efterfrågan på för Zimbabwe viktiga exportvaror
såsom guld, nickel och ferrolegeringar under 1990 bidrog till en beräknad
tillväxt kring 4-5 % av landets ekonomi.

Det ekonomiska reformprogram som regeringen i Zimbabwe presente-

129

9 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

rade i juli 1990 bygger på avreglering och ökad marknadsorientering. Prop. 1990/91:100
Produktionsapparaten är försliten och tyngdpunkten i reformprogrammet Bil. 5
ligger på ökade investeringar i produktiv verksamhet från 10 till 20 °/o av
BNP medan kostnader för försvar, offentlig förvaltning och sociala sekto-
rer hålls tillbaka. Budgetunderskottet skall nedbringas från 10 till 5 %, bl. a
genom avveckling av statligt understöd till affärsdrivande verk, minskning
av antalet statstjänstemän och höjda skolavgifter. Den knappa utländska
valutan kommer att fördelas i ett nytt system med öppna importlicenser.

Samtidigt med strukturanpassningsprogrammet har regeringspartiet
ZANU (PF) beslutat att inte lägga fram förslag om införande av enpartis-
tat. Därmed växer förhoppningarna om en pluralistisk samhällsform.
Upphävandet av undantagstillståndet har enligt min mening skapat förut-
sättningar för ett öppnare samhällsklimat med färre övergrepp mot oppo-
sitionella som artikulerar folkligt missnöje mot allvarliga problem som
arbetslöshet och korruption.

Sveriges bistånd till Zimbabwe syftar främst till att minska de sociala
och ekonomiska klyftorna samt till minskat beroende av Sydafrika. Avsik-
ten är att nå de mest eftersatta grupperna på landsbygden genom insatser
inom hälsovård, undervisning och transporter. Bidrag ges genom förvalt-
ningsutbildning bl. a. till stärkande av kommunal kompetens. Varubistån-
det till den offentliga och privata sektorn utgör ett stöd till Zimbabwes
ansträngningar att bredda handelsutbytet.

Utanför landramen utgår stöd för samarbete om miljö, kvinnostödjande
aktioner och kultur. I Zimbabwe verkar tjugotalet enskilda svenska organi-
sationer, flera med volontärer. Svenska bidrag till regionala insatser ge-
nom SADCC på transport- och teleområdet kommer Zimbabwe till del.
SAREC, IMPOD, SWEDFUND och BITS är alla engagerade i projekt i
Zimbabwe. BITS stöder med u-krediter insatser på bl.a. energiområdet.

Jag föreslår en ökning av landramen med 20 milj. kr. till 220 milj. kr.

Regionala insatser i Afrika

Anslagsposten används för stöd till samarbetsorganisationen i södra Afri-
ka, Southern Africa Development Coordination Conference (SADCC), för
Östafrikanska utvecklingsbanken (EADB) och för samarbetsorganisa-
tionen på Afrikas Horn, Intergovernmental Authority on Drought and
Development (IGADD).

SADCC har under år 1990 fått sin tionde medlem—Namibia—och firat
tioårsjubileum under tilltagande osäkerhet om organisationens framtida
roll i ett södra Afrika efter apartheid. Styrkan inom SADCC har varit
sammanhållningen mot apartheid och sydafrikansk destabilisering. Det
återstår att se om ett demokratiskt Sydafrika blir motorn i regionens
ekonomi.

Att få till stånd en väl fungerande handel och intensifierat ekonomiskt
samarbete är behäftat med stora svårigheter genom ländernas olika ekono-
miska struktur och inbördes konkurrens. För en regional integration krävs
bestämda åtaganden från medlemsstaterna att samordna ekonomisk poli-
tik t. ex. tullar, valutor och skatter.

130

Det svenska biståndet är koncentrerat till transporter, kommunikatio- Prop. 1990/91: 100
ner och energiförsörjning. Jag finner det riktigt att rehabilitering, drift och Bil. 5
underhåll ges försteg. Fortsatta krav bör ställas på att SADCC-projekt
följs upp med utbildningsinsatser och med nationellt ansvarstagande för
effektiv ledning.

Inom det bredare ekonomiska och kulturella samarbetet mellan Norden
och SADCC ställer jag mig bakom krav på koncentration och på effektiva
samarbetsformer. Ett nytt handlingsprogram 1991-95 skall beslutas i sam-
band med SADCCs rådgivande konferens i Windhoek i januari/februari
1991.

Avtal om upprättande av NORSAD-fonden för lån i utländsk valuta till
samägda företag undertecknades vid SADCC-konferensen i Lusaka i janu-
ari 1990. Överenskommelsen har ratificerats efter godkännande av riksda-
gen och den första svenska inbetalningen på 24 milj. kr. har verkställts.
För budgetåret 1991/92 beräknar jag ett andra svenskt bidrag uppgående
till högst 30 milj. kr. Bidraget bör kanaliseras via SWEDFUND, som har
sakansvaret för NORSAD-fonden.

Samarbetet mellan näringslivet i Sverige och i södra Afrika finner jag
värdefullt och väl värt stöd. Ett meningsfullt bredare samarbete kräver för
att ge långsiktiga resultat att icke-statliga aktörer finner gemensamma
intressen och samverkansformer. Detta gäller näringslivets organisationer
likväl som folkrörelser inom kulturområdet.

För att främja SADCC-regionens export har regeringen uppdragit åt
IMPOD att genomföra olika åtgärder för att främja handelsutbytet. För
innehåll och arbetsformer i det bredare samarbetsprogrammet mellan
Norden och SADCC räknar jag med återkomma med riktlinjer sedan det
nya handlingsprogrammet antagits.

Avtalade insatser uppgår till ca 550 milj. kr. Genom den femåriga plane-
ringsramen finns utrymme för ytterligare åtaganden. Jag finner i likhet
med SIDA att även en något mindre ram för SADCC ger utrymme för
angelägna uppföljningsinsatser och nya projekt som t. ex. kan komma den
nya medlemmen Namibia till del.

För Östafrikanska utvecklingsbanken, EADB, beräknar jag en årsbetal-
ning uppgående till 20 milj. kr. i enlighet med ingånget avtal, medan
Samarbetsorganisationen för länderna på Afrikas horn, IGADD, bör få ett
stöd om högst 5 milj. kr.

Sammanfattningsvis föreslår jag en medelsram uppgående till

205 milj, kr., varav 180 milj. kr. avser regionala insatser inom SADCC.

Asien

Många av Asiens länder genomgår en snabb och dynamisk utveckling.
Ekonomisk tillväxt och införandet av mer demokratiska förhållanden i
dessa länder kännetecknar några av de förändringar som skett. 11, ex. Laos
och Vietnam sker en successiv omläggning av den ekonomiska politiken.
Man söker sig bort från planhushållning och centralstyrning för att övergå
till mer marknadsekonomiska system. Utvecklingen i flera av de asiatiska
länderna har nått en sådan nivå att intresse nu finns för ett bredare 131

samarbete med Sverige.

Trots den positiva utvecklingstrenden, kvarstår faktum att det totala Prop. 1990/91: 100
antalet fattiga människor i regionen har ökat. Även om trenden på längre Bil. 5
sikt för närvarande tycks peka på förbättringar, gör regionala obalanser
och en ökning av klyftan mellan fattiga och rika att det allmänt sett, dock
särskilt avseende det landprogrammerade biståndet, finns skäl att bibehål-
la den fattigdomsinriktning som detta samarbete har. Jag anser vidare att
insatser inom miljöområdet lämpar sig väl för ett fortsatt ökat svenskt
stöd.

Det svenska stödet till Asien karakteriseras av mångfald såväl vad gäller
innehåll som form. Jag förutser även fortsättningsvis ett betydande bi-
stånd till regionen.

Bangladesh

Bangladesh är ett land med många fattiga och en skev inkomstfördelning.
Mer än hälften av befolkningen lever under den s. k. fattigdomsgränsen.
De senaste åren har landet drabbats av svåra översvämningar och cyk-
loner. Dessa följdes av torka under år 1989 vilket resulterat i minskad
jordbruksproduktion. År 1990 väntas en rekordskörd, vilken tros höja
tillväxten från ca 2 % till 5 %. Jordbruket står för hälften av BNP och 60 %
av sysselsättningen. Det stora flertalet av befolkningen bor på landsbyg-
den.

Bangladesh har under år 1990 påbörjat ett ekonomiskt reformprogram i
samarbete med Världsbanken och IMF. Åtgärderna syftar främst till att
stärka landets makroekonomiska situation och har det första halvåret gått
över förväntan, men åtgärder såsom borttagna subventioner på baslivsme-
del och petroleumprodukter slår hårt mot de fattiga. Det krävs ännu
mycket för att åstadkomma en varaktig och konstruktiv förändring av
landets ekonomiska struktur. Beroendet av bistånd är mycket högt. Mellan
50 och 70 °/o av bruttoinvesteringarna i landet finansieras av utländska
bidrag och lån från bilaterala och multilaterala källor. Den nationella
resursmobiliseringen och därmed inhemska delfinansieringen av utveck-
lingsprojekt är ofta mycket liten, vilket Sverige kritiserat i olika fora.

En aktiv opposition har öppet demonstrerat sitt missnöje med regering-
ens sätt att sköta landet, vilket till slut ledde till presidentens avgång. En
fristående press intar också en regeringskritisk hållning.

Det svenska biståndet inriktas främst på att genom sysselsättningsska-
pande och medvetandegörande projekt förbättra levnadsförhållandena för
fattiga på landsbygden. Svårigheten att nå de sociala målgrupperna är dock
alltjämt betydande och den svaga inhemska resursmobiliseringen bidrar
till ett lågt utnyttjande av de internationella biståndsmedel som står till
buds. Det svenska biståndet omfattar förutom landsbygdsutveckling även
hälsostöd och undervisning, medan varubiståndet nu har avvecklats. Sam-
arbetet med enskilda organisationer ger ett gott resultat och bör uppmunt-
ras. Jag föreslår en oförändrad medelsram om 145 milj. kr.

132

Indien

Indien har under senare delen av 1980-talet haft en tillväxt på omkring
5 % per år. År 1988 kännetecknades av en rekordstor jordbruksproduktion
och betydande tillväxt även inom industrisektorn. Exporten har ökat men
underskottet i handelsbalansen är betydande. Budgetunderskottet är om-
kring 10 % av BNP. Landets stora resurser fördelas ojämnt. Enligt offici-
ella uppgifter har antalet fattiga ökat samtidigt som deras andel av befolk-
ningen sjunkit.

Indien är en demokrati som ger utrymme för fri debatt vilket dock inte
hindrar att de fattigas medborgerliga rättigheter ofta kränks på det lokala
planet.

Det svenska biståndet till Indien inriktas sedan flera år tillbaka på
skogsbruk med markvård, hälsovård, försörjning med dricksvatten på
landsbygden och energi. De fattigdoms- och miljöinriktade insatserna får
en allt större omfattning och fungerar väl. Undervisning får en ökad roll i
det framtida samarbetet. Stödet till vattenkraftprojektet Uri har medfört
att den tidigare stora reservationen inom landramen tagits i anspråk.
Stödet till Uri över landramen beräknas under de närmast följande budget-
åren uppgå till ca 50 milj. kr. per år.

Den växande industrisektorn och de snabbt expanderande städerna
medför miljöhot av för Indien nytt slag. Under år 1988 inleddes diskussio-
ner om ett långsiktigt samarbete på miljöområdet. Förutom utvidgningar
av miljövårdsaktiviteter inom skogs- och dricksvatteninsatserna planeras
ett samarbete med inriktning på luft- och vattenföroreningar.

Indien är en av de större mottagarna av svenska u-krediter. Jag anser att
planeringen av det framtida landramsbiståndet till Indien främst skall
inriktas på insatser som syftar till att stärka de fattigas ställning. Jag
föreslår en oförändrad medelsram på 400 milj. kr.

Laos

I Laos har under senare hälften av 1980-talet skett en förändring av den
ekonomiska politiken i riktning mot marknadsekonomi. Detta har bl.a.
lett till en realistisk växelkurs, fri prissättning, liberalisering av handeln
samt avskaffande av statliga subventioner. Statsförvaltningens roll mins-
kar till förmån för enskilt initiativtagande. Liberaliseringen på det ekono-
miska området får effekter också på övrigt samhällsliv. Läget beträffande
de mänskliga rättigheterna har förbättrats, även om den totala bilden
alltjämt är svårtolkad och stundtals motsägelsefull.

Utvecklingssamarbetet med Laos är koncentrerat till skogs-, transport-
och elkraftssektorerna och syftar till att stärka den laotiska reformproces-
sen samt till att bryta landets isolering. Landet har brist på personer med
kunskaper om ekonomisk politik och företagsledning. Bidrag till att av-
hjälpa denna brist är enligt min mening ett viktigt led i stödet till den
laotiska förändringsprocessen.

Fortsatt stor vikt bör därför läggas vid kunskapsöverföring, särskilt vad
avser företagsadministration och offentlig förvaltning. Jag anser att också

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

133

fortsättningsvis bör biståndet koncentreras till miljöinsatser bl.a. inom Prop. 1990/91: 100
ramen för stödet till skogssektorn. Jag välkomnar att en hälsovårdsinsats Bil. 5
har inletts samt att särskilda insatser görs till förmån för de laotiska
kvinnorna. Ett bredare samarbete är under uppbyggnad innefattande stöd
till kultur-, massmedie- samt förvaltningsområdena. Sverige stöder ge-
nom FNs narkotikafond (UNFDAC) en insats för bekämpning av opi-
umodling. Reservationerna är mycket låga. Kraftverksprojektet Xeset be-
räknas tas i drift under 1991. Jag föreslår en ökning av medelsramen med
10 milj. kr. till 110 milj. kr.

Sri Lanka

Den väpnade konflikten i Sri Lanka har medfört att våld och kränkningar
av mänskliga rättigheter har fortsatt och ökat i omfattning. Dessa kränk-
ningar utförs av bägge sidor. Samhällslivet har lamslagits i stora delar av
landet och den materiella förstörelsen har negativt påverkat den ekono-
miska utvecklingen, vilket också kan komma att hota de stora landvin-
ningar som gjorts inom utbildning och hälsovård. Ett ekonomiskt struktur-
anpassningsprogram har inletts i samarbete med Världsbanken och IMF.
Detta drabbar dock invånarna hårt då subventioner på sådant som trans-
porter och baslivsmedel tas bort. Den lankesiska ekonomin har även
drabbats av stora påfrestningar beroende på Gulfkrisen. Tillväxten var

2,3 % år 1989, budgetunderskottet 7,8 % av BNP och inflationen omkring
12%.

Det svenska biståndet utgör en kombination av insatser för att främja
långsiktig utveckling inom undervisning, landsbygdsutveckling och häl-
sovård och för att lindra akuta kriser. Insatserna vänder sig främst till de
fattigaste grupperna. Reservationen är hög som följd av den interna kon-
flikten och åtföljande svårigheter att genomföra insatserna som planerat.
Av de tillgängliga medlen bör en betydande del användas för speciellt
akuta humanitära behov och som stöd till internationellt samordnade
aktioner för särskilt utsatta grupper. Sådant stöd kan med fördel lämnas
via FN och enskilda organisationer. Den befintliga reservationen på me-
delsramen kommer att väl täcka budgeterade biståndsinsatser inom ramen
för det långsiktiga utvecklingssamarbetet under budgetåret 1991/92, var-
för jag inte förutser behov av ytterligare medelstilldelning för budgetåret
1991/92.

Vietnam

I Vietnam har under de senaste åren skett en förändring i riktning mot ett
mer öppet ekonomiskt system. Även utvecklingen avseende mänskliga
rättigheter har gått i positiv riktning. Den pågående ekonomiska liberalise-
ringen ger större utrymme för enskilda initiativ. Utvecklingen i Central-
och Östeuropa har lett till en debatt om landets politiska system.

Den vietnamesiska förändringspolitiken har bidragit bl. a. till en sänk-
ning av inflationen, och en växelkursstabilisering. Systemet med prisregle-
ringar är i stort sett avvecklat. De ökade satsningarna på privat jordbruk

134

har starkt bidragit till goda skördar de senaste två åren. Vietnam är likväl Prop. 1990/91: 100
ett av världens fattigaste länder. Bil. 5

Tillbakadragandet i september 1989 av de vietnamesiska trupperna från
Kambodja har inte lett till den normalisering av landets relationer med
omvärlden som man hade anledning att räkna med. Det gradvisa upphö-
randet av östbiståndet försvårar de vietnamesiska utvecklingssträvandena.
Förutsättningarna för ett avtal med IMF har uppfyllts men detta avtal har
likväl inte kommit till stånd. Vissa stora industrinationers fortsatta bloc-
kering av internationella finansiella stödgruppsinsatser bidrar till att for-
svåra den nödvändiga normaliseringen av Vietnams ekonomiska förhål-
landen. Sverige verkar i olika fora tillsammans med vissa andra västländer
för att blockeringen av Vietnam hävs.

Det svenska biståndssamarbetet med Vietnam syftar främst till att stöd-
ja den vietnamesiska reformprocessen. Varubiståndet, industri- och ener-
gistödet samt stödet till kompetensutvecklingen avseende bl. a. företags-
ledning utgör därvid viktiga inslag. Avtalet om pappersbruket i Bai Bang
löpte ut den 30 juni 1990. Ett samarbete på rättsområdet är under bered-
ning och beräknas komma igång under första halvåret 1991.

Landramen för Vietnam har legat på oförändrad nivå sedan 1985/86, då
den sänktes från 365 till 300 milj. kr. Med hänsyn till behoven inom den
påbörjade reformprocessen föreslår jag en ökning av medelsramen med
25 milj. kr. till 325 milj. kr.

Regionala insatser i Asien

Sveriges stöd till Mekongkommittén omfattar främst miljövårdsinsatser.
Nu gällande avtal löper väl. När Kambodjafrågan fått sin lösning, förutser
jag ett ökat stöd till Mekongkommittén. Stödet till Mekongkommittén bör
från budgetåret 1991/92 lämnas från reservationsanslaget C 1. Andra mul-
tilaterala bidrag, Miljöinsatser. Stödet till utveckling av hantverksfisket i
Bengaliska bukten fortsätter liksom stödet till Asian Ipstitute of Technolo-
gy. Jag föreslår att anslagsposten Regionala insatser i Asien beräknas till
15 milj. kr.

Latinamerika

1980-talet har för Latinamerika inneburit dramatiska förändringar av
både politisk och ekonomisk karaktär. På det politiska planet är demokra-
tiseringen det mest framträdande draget. Demokratiseringen har dock inte
motsvarats av framsteg på de ekonomiska och sociala områdena. Skuldkri-
sen fortsätter att prägla situationen för ett stort antal länder i Latinameri-
ka. Under åttiotalet har inkomster, investeringar och import minskat
kraftigt i de mest skuldtyngda länderna. Några länder har dock lyckats
häva en tidigare negativ utveckling, bland dem Bolivia, Chile, Costa Rica
och Uruguay. Den långvariga ekonomiska krisen utsätter länderna for
svåra sociala påfrestningar. Detta utgör ett reellt hot mot den pågående
demokratiseringsprocessen.

Det svenska biståndet till Latinamerika har ökat snabbt under senare år

135

och omfattar förutom projekt och programsamarbete även tekniskt bi-
stånd och forskningssamarbete. Det bistånd som förmedlas genom enskil-
da organisationer är relativt sett mer omfattande i Latinamerika än på
andra kontinenter. Det svenska biståndets mångfald har visat sig ända-
målsenligt i det skede av stora förändringar som åttiotalet inneburit i
Latinamerika.

Projektbistånd till Latinamerika

Utvecklingshindren i Latinamerika är till stor del av strukturell natur.
Länder som eftersträvar ekonomisk stabilitet och återhämtning, samtidigt
med en strävan att befästa demokratin, för i många fall en kamp mot
tiden. Ekonomisk tillväxt och stabilitet är i de flesta länderna en viktig
förutsättning för att kunna förbättra fördelningspolitiken. Samtidigt kan
bräckliga demokratier hotas om regeringarna inte förmår svara positivt på
uppdämda sociala krav. Stöd till tidsbegränsade och riktade insatser i de
mest angelägna sociala sektorerna kan här vara av betydelse. Därutöver
behöver demokratiprocessen stärkas genom en breddad bas av kunskap
och ansvarstagande hos grupper som hittills saknat inflytande på den
ekonomiska och politiska processen. Hit hör till stor del de utsatta grupper
som organiserade sig i demokratiska former under perioder av diktaturer.
I samarbetet mellan dessa grupper och svenska enskilda organisationer har
viktiga erfarenheter vunnits om de speciella förutsättningarna för projekt-
bistånd till Latinamerika. Principen har varit att stödja redan utarbetade
projekt, där planering och utförande åvilat mottagarna. Arbetsmetoden
har baserats på den i u-landssammanhang relativt sett höga utbildnings-
nivån och tekniska kompetensen samt en ofta väl utvecklad organisa-
tionsstruktur. En särskild aspekt av krisen i Latinamerika är den ekologi-
ska ödeläggelsen. Ett växande medvetande om miljöproblemen uttrycks i
lokala, regionala och internationella initiativ.

Inom anslagsposten Projektbistånd till Latinamerika föreslår jag i enlig-
het med SIDAs förslag att utvecklingsinsatser sammanförs som tidigare
finansierats inom ramarna för Humanitärt bistånd till Latinamerika och
Projektbistånd till vissa länder.

Insatserna skall främst utgöra ett stöd till länder som i sin utvecklingspo-
litik söker förena ekonomisk stabilitet och återhämtning med socialt an-
svar och fördjupning av demokratin. Tidsbegränsat stöd kan ges till pro-
gram för grupper som drabbas särskilt hårt vid genomförandet av ekono-
miska stabiliseringsprogram.

I projektbiståndet skall prioritet ges åt de fattigare länderna som exem-
pelvis Bolivia. Inom projektbiståndet genomförs också de insatser som
innebär ett stöd till att befasta demokratin i Chile. Min avsikt är att de
större insatserna inom sociala sektorer skall utgå under en övergångs-
period medan samarbetet genom enskilda organisationer och inom särskil-
da program kan bli mer långsiktigt. Jag räknar vidare med att det tekniska
samarbetet genom BITS får ökad vikt i Chile. Stödet till Costa Rica bör
också fullföljas inom anslagsposten. Även i Costa Rica förutsätter jag ett
fortsatt tekniskt samarbete genom BITS.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

136

Erfarenheterna inom det humanitära biståndet till Latinamerika tydlig- Prop. 1990/91: 100
gör betydelsen av enskilda organisationers insatser både som givare och Bil. 5
mottagare av bistånd. 1 ett skede av demokratisering bör dessa arbetsmeto-
der tas tillvara, särskilt i länder där enskilda organisationer fortsatt åläggs
ansvar för viktiga sociala funktioner. Goda erfarenheter finns också vad
gäller samarbete med internationella och regionala organisationer, exem-
pelvis i Bolivia och Centralamerika. Sådan samverkan innebär stora admi-
nistrativa fördelar.

Jag föreslår att 160 milj. kr. avsätts för anslagsposten Projektbistånd till
Latinamerika.

Regionala insatser i Centralamerika

Sveriges bidrag till regionala insatser i Centralamerika syftar till att främja
fredssträvanden, demokratisering, respekt för mänskliga rättigheter, eko-
nomisk återhämtning och samarbetet mellan länderna i regionen. Verk-
samheten bör i första hand främja ökat utbyte och kunskapsutveckling
inom viktiga samhällsområden. Sådana exempel är mänskliga rättigheter,
hälsa- och vattenförsörjning, kultur, kooperation och stöd till småföretag,
bostäder, miljövård, utbildning och offentlig förvaltning. En beredskap
bör finnas att lämna stöd till angelägna och av de centralamerikanska
länderna prioriterade program. Medelsutnyttjandet är högt. De erfarenhe-
ter, och den ökade kunskap, som vunnits under de senaste åren gör
förutsättningarna för en fortsatt utveckling av det svenska stödet till regio-
nen gynnsamma. För att följa upp redan gjorda åtaganden, inklusive ett
fortsatt stöd till flyktinginsatser, anser jag det motiverat med en ökning av
anslagsposten med 20 milj. kr. till 110 milj. kr.

Nicaragua

På det politiska planet har flera framsteg skett under det senaste året. För
första gången i landets historia skedde ett regeringsskifte i demokratiska
former. Kriget avslutades. Betydande framsteg har också gjorts beträffan-
de respekten för de mänskliga rättigheterna. Yttrandefriheten har stärkts,
politiska fångar har frigivits och armén minskat från 93 000 till 30 000
man. Svårigheterna att erbjuda tidigare soldater sysselsättning inom den
civila sektorn bidrar till en mycket labil situation. Den ekonomiska situa-
tionen är fortsatt kritisk. Den nya regeringen har stora svårigheter att
genomdriva ekonomiska reformprogram på grund av en bräcklig koalition
och bristande stöd i parlamentet. En omfattande samförståndspakt har
dock slutits mellan regeringen, de fackliga organisationerna och bondeko-
operationen. De privata företagen har förklarat sig beredda att delta aktivt
i uppföljningsarbetet. Programmet går ut på att bekämpa inflationen,
privatisera statliga företag och skära ned statsutgifterna. Med stöd av
Världsbanken, IDB och IMF pågår ett intensivt arbete för att utforma ett
socialt acceptabelt ekonomiskt anpassningsprogram med brett politiskt
stöd inom landet.

Regeringsskiftet i Nicaragua har inte föranlett några större förändringar

i det svenska biståndet. Den nya regeringen har uttryckt sin tillfredsställd- Prop. 1990/91: 100
se över dess inriktning. Det svenska stödet främjar ekonomisk tillväxt, Bil. 5
bl.a. mineralutvinning, skogsbruk och energiproduktion med höga krav på
ekonomisk avkastning och anpassning till reformpolitiken. Ett stort varu-
bistånd för import av angelägna insatsvaror liksom stöd till ekonomisk och
teknisk rådgivning bör enligt min mening även i fortsättningen vara vikti-
ga instrument för att stödja ansträngningarna att lösa den ekonomiska
krisen. Det är angeläget att ökad flexibilitet skapas i landprogrammet for
insatser även inom det sociala området. Medelsutnyttjandet är högt. Jag
finner det motiverat att föreslå en ökning av anslagsposten med
10 milj. kr. till 280 milj. kr.

Övrigt

Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd

De genomgripande politiska förändringar som präglat världen under det
senaste året, har gjort sambanden mellan demokrati, mänskliga rättigheter
och utveckling allt mer uppenbara. Avspänningen mellan öst och väst har
bidragit till att både industriländer och u-länder allt tydligare betonar
demokrati som en drivkraft för utveckling, ekonomisk effektivitet och
fördelning. Denna tendens syns också inom utvecklingssamarbetet och har
bl.a. kommit till uttryck i kommunikén från den afrikanska samarbetsor-
ganisationens (OAU) möte i Addis Abeba, kommunikén från högnivåmö-
tet med OECDs biståndskommitté (DAC) samt det gemensamma nordis-
ka uttalandet vid biståndsministermötet i Molde. I många av Sveriges
samarbetsländer har processer börjat, där demokratin med yttrandefrihet,
medbestämmande, insyn, pluralism och fria val diskuteras alltmer öppet.
Flera länder i Afrika genomför nu reformer som innebär flerpartisystem
och ökad pluralism. I Latinamerika har militärdiktaturerna ersatts med
civila, demokratiskt valda regeringar. I Asien är utvecklingen mer splitt-
rad, men i många länder sker en dynamisk ekonomisk och politisk utveck-
ling i riktning mot ökad demokrati.

När processer av detta slag inletts, finns ökade möjligheter att bidra med
stöd till insatser som kan få nyckeleffekt för en demokratisk utveckling.
Efterfrågan på sådant stöd, där svenska erfarenheter är värdefulla, har
ökat markant under det senaste året.

Det traditionella humanitära biståndet till Södra Afrika och Latinameri-
ka minskar. Detta till följd av Namibias självständighet och demokratise-
ringen i Latinamerika. Behovet av traditionellt humanitärt bistånd till
dessa regioner kan förutses minska ytterligare om apartheid avvecklas och
demokratiseringen i Latinamerika får fortsätta.

Behoven av stöd till verksamhet för demokrati och mänskliga rättigheter
har dock ökat i utvecklingssamarbetet som helhet, vilket bl. a. avspeglas i
ett växande utnyttjande av delposten Demokrati och mänskliga rättigheter
inom Särskilda program. Delposten har bl. a. varit av särskilt värde för att
kunna stödja program för mänskliga rättigheter i Asien, exempelvis i
Sri Lanka. Även katastrofanslaget har i ökande grad kommit att utnyttjas

138

for känslig humanitär verksamhet i krisområden, exempelvis for utsatta Prop. 1990/91: 100
palestinier i Västbanken/Gaza. Bil. 5

Jag finner att de starkt ökade behoven och möjligheterna för stöd till
demokrati och mänskliga rättigheter motiverar införandet av en ny an-
slagspost, Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. An-
slagstekniskt innebär det att man för samman verksamhet av samma
karaktär som tidigare belastat anslagsposterna för Humanitärt bistånd,
delposten Demokrati och mänskliga rättigher inom Särskilda program och
till en mindre del anslagsposten för Katastrofer. Beslut som är av känslig
humanitär eller politisk karaktär skall också fortsättningsvis fattas efter
rekommendation av beredningen för humanitärt bistånd. Sammansätt-
ning och mandat för denna beredning kommer att ses över mot bakgrund
av den delvis nya uppläggningen av detta anslag. Beredningens sekretariat
förläggs även fortsättningsvis till SIDA. Beslut om öppet stöd till demokra-
tifrämjande verksamhet och organisationer för mänskliga rättigheter be-
reds på sedvanligt sätt av SIDA.

I flera länder i Afrika pågår en intensiv debatt om demokrati, pluralism,
fria val och flerpartisystem. I länder som Mozambique, Kap Verde, Zam-
bia, Angola och Guinea-Bissau har reformer vidtagits som innebär ökade
förutsättningar för att demokratin skall kunna ta viktiga steg framåt. I
dessa och andra länder som inleder processer mot demokrati finns behov
av riktat stöd till insatser för förberedelse och genomförande av demokra-
tiska reformer, som exempelvis ny lagstiftning, förberedelser och genom-
förande av fria val. Svenskt stöd ber lämnas till sådana insatser som kan
ha en nyckelfunktion för att föra demokrati och pluralism framåt.

Utvecklingen i Sydafrika har under det senaste året medfört dramatiska
förändringar i positiv riktning. Bl. a. har förbudet mot befrielserörelsen
African National Congress (ANC) och andra organisationer upphävts,
Nelson Mandela och andra framstående ledare inom befrielserörelserna
frigetts och undantagstillståndet upphävts. I en överenskommelse i Preto-
ria den 6 augusti 1990 förklarar ANC och regeringen att vägen nu ligger
öppen för förhandlingar om en ny författning för Sydafrika. Förnyade
våldsutbrott under sommaren och hösten 1990 bidrar emellertid till att
försvåra den fortsatta processen. Trots de positiva förändringarna kvarstår
apartheidsystemet i sina väsentliga delar, men regeringen har aviserat att
några av dess viktigare lagar skall upphävas under år 1991. Inte heller det
komplex av säkerhetslagar som även normalt ger myndigheterna vid-
sträckta befogenheter har ännu avvecklats.

Inom anslagsposten Humanitärt bistånd till södra Afrika har rörelser
som är motståndare till eller offer för apartheidsystemet fått ekonomiskt
och politiskt stöd från Sverige. Det humanitära biståndet har även syftat
till att stödja uppbyggnaden av ett demokratiskt och icke-rasistiskt Syd-
afrika. Det senare kommer att bli av växande betydelse inom den närmas-
te framtiden, varför verksamheten bör fortsätta inom den nya anslagspos-
ten.

I Sydafrika kommer processen mot majoritetsstyre och en demokrati fri
från apartheid att innebära behov av riktat stöd i nya former. Såväl i
förhandlingsprocessen, som uppföljningen i form av reformarbete och

139

stärkande av demokratiska institutioner bör efterfrågan på svenskt stöd
tillmötesgås. Inriktningen och omfattningen av det fortsatta stödet till
ANC kommer fortlöpande att anpassas till den pågående forändringspro-
cessen. Stödet till ANC i exil kommer att i viss mån fortsätta under
budgetåret, exempelvis för utbildning och till insatser för ökad självför-
sörjning.

I flera av Sveriges samarbetsländer i Asien har reformprocesser inletts
som på sikt kan innebära ökad demokrati och politisk mångfald. I dessa
fall bör Sverige lämna stöd till de demokratiska processerna genom riktade
insatser som för utvecklingen framåt. Bl. a. hör Vietnam och Laos till de
länder där specifika demokratiinsatser ytterligare kan utvecklas.

I länderna i Sydasien finns behov av stöd till organisationer som arbetar
för mänskliga rättigheter och utsatta gruppers rättssäkerhet. I Sri Lanka är
behoven av humanitärt bistånd och stöd till mänskliga rättigheter särskilt
framträdande till följd av inre konflikter och politiskt våld. Sverige bör
inom anslagsposten ytterligare kunna utveckla stödet för mänskliga rättig-
heter och offer för politiska konflikter i Asien.

Stöd som till sin karaktär är humanitärt bistånd har i ökande omfattning
lämnats till Västbanken/Gaza som katastrofbistånd. Stöd lämnas till
svenska och internationella enskilda organisationer för humanitära insat-
ser bland utsatta palestinier. Detta stöd bör föras över till den nya anslags-
posten från katastrofanslaget.

När det humanitära biståndet i Latinamerika inleddes under sjuttiotalet
präglades i stort sett hela kontinenten av diktatur. Denna bild har föränd-
rats under åttiotalet. De flesta diktaturer har ersatts av civila och demokra-
tiskt valda regeringar. Detta innebär att utvecklingen mot demokrati in-
letts, snarare än avslutats. På många håll kvarstår bilden av en kontinent
med politiskt våld och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Trots
betydande framsteg under det gångna året ställer särskilt utvecklingen i
Centralamerika krav på fortsatta humanitära insatser för ett stort antal
flyktingar och återvändande. Även i Sydamerika finns behov av fortsatt
stöd för att främja demokratisträvanden och respekten för mänskliga
rättigheter.

Sammanfattningsvis anser jag att anslagsposten skall användas för stöd
till offer för konflikter och politiskt förtryck samt till organisationer vilka
arbetar för mänskliga rättigheter och till riktade demokratiinsatser, som
bedöms ha särskild betydelse för framväxten av demokrati och pluralism.
Hit hör de typer av insatser som tidigare inrymts i delposten Demokrati
och mänskliga rättigheter inom Särskilda program. Bistånd till offer för
konflikter och politiskt förtryck samt till verksamhet för mänskliga rättig-
heter skall huvudsakligen lämnas som bidrag till enskilda organisationer
och FNs Särskilda program för rådgivning på området mänskliga rättighe-
ter. Riktade demokratiinsatser kan även utföras i samarbete med nationel-
la och lokala myndigheter.

Jag förordar införandet av en ny anslagspost Demokrati, mänskliga
rättigheter och humanitärt bistånd och anser att 550 milj. kr. bör avsättas
för verksamheten.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

140

Katastrofer m. m.

Katastrofbistånd lämnas i första hand som stöd åt människor i u-länder
som drabbats av naturkatastrofer eller väpnade konflikter. Katastrofmedel
kan även användas som extra bistånd till länder som erhåller svenskt
utvecklingsbistånd och vilkas försörjning och utveckling hotas av oförut-
sedda händelser. Åtgärder för att förbättra katastrofberedskapen och före-
bygga katastrofer är ett annat användningsområde. Anslagsposten har
vidare nära samband med anslagsposten Stöd till återuppbyggnad varför
det är angeläget med flexibilitet i utnyttjandet av anslagen.

En ökad andel av katastrofanslaget används för bistånd till flyktingar
och konfliktdrabbade i krigshärjade länder. Nära två tredjedelar av anslag-
na medel går till Afrika. I samverkan med svenska enskilda organisationer
och berörda FN-organ eftersträvas en mera varaktig effekt av de satsning-
ar som görs. Större samordning planeras också med det landprogrammera-
de biståndet i katastrofdrabbade länder.

Försörjningsituationen är fortsatt ansträngd i många länder främst i
Afrika. Den svåra situationen i bl. a. Etiopien, Liberia, Mozambique och
Sudan har tvingat flera miljoner människor på flykt undan övergrepp och
terror. Med flykten följer ofta svårigheter att försörja sig. Fattiga länder tar
emot stora flyktingströmmar, vilket skapar en extra belastning på deras
redan hårt ansträngda resurser. De ökade spänningarna i Mellanöstern har
likaledes drivit många människor på flykt, bl. a. gästarbetare från fattiga
asiatiska länder. Avspänningen mellan öst och väst har inte undanröjt
konflikter av regionalt och/eller etniskt ursprung, vilka fortsätter att åsam-
ka svåra lidanden för miljontals människor i olika delar av världen.

Det är angeläget att ha en hög beredskap för att på ett snabbt och
flexibelt sätt möta behov av betydande katastrofhjälpsinsatser. Sådana
behov kan förutses i bl. a. ovan nämnda länder och regioner och även i
andra länder, exempelvis till följd av omfattande naturkatastrofer. Medel
från anslagsposten kan också utnyttjas för akuta katastrofinsatser i Cen-
tral- och Östeuropa.

Stöd till återuppbyggnad

I förra årets budgetproposition redovisade jag utförligt biståndets viktiga
roll i processer mot fred och demokrati. Erfarenheten visar att insatser av
återuppbyggnadskaraktär i krigsdrabbade områden i u-länder får en allt
större betydelse. I processer som syftar till fred och lösningar av politiska
konflikter får sådana insatser ett särskilt värde. Jag tänker särskilt på
länder och områden som Afghanistan, Kambodja och Västra Sahara. FN
spelar en viktig roll i flera av dessa områden för att föra fredsprocessen
framåt. I andra områden har andra aktörer en viktig motsvarande roll.
Återuppbyggnadsbistånd bör i särskilda fall kunna utgå för att underlätta
förhandlingslösningar. Ett generöst och flexibelt bistånd till krigs- eller
konfliktdrabbade länder och regioner kan bidra till att skapa framtidstro
och därigenom påskynda fredliga lösningar.

De stora behoven av katastrofinsatser gör det motiverat att avdela

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

141

betydande resurser därför. Jag föreslår att 1 060 milj. kr. avsätts för Ka- Prop. 1990/91: 100
tastrofbistånd m.m. samt Stöd till återuppbyggnad, varav 250 milj. kr. Bil. 5
beräknas för Stöd till återuppbyggnad.

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer

Jag har tidigare framhållit att bistånd genom folkrörelser och andra enskil-
da organisationer bör spela en fortsatt viktig roll inom biståndsverksamhe-
ten. Den kunskap om bistånd och u-länder som finns hos organisationer-
na är en betydelsefull bas för det svenska biståndet. Genom folkrörelserna
engageras många människor i Sverige aktivt i utvecklingssamarbetet. Folk-
rörelserna har i ett långt och brett perspektiv varit bärare av demokratiska
ideal. De har goda möjligheter att med sina kunskaper och erfarenheter
stödja framväxten av folkliga rörelser i u-länderna och därmed främja en
demokratisk samhällsutveckling. Jämsides med ett ökat internationellt
samarbete mellan regeringar och inom näringsliv behövs uppbyggnaden av
ett fungerande internationellt kontaktnät, exempelvis inom miljövårds-
området, mellan enskilda organisationer från olika länder. Svenska folkrö-
relser har i detta sammanhang en viktig pådrivande uppgift.

Jag har tidigare förutskickat årliga ökningar av denna anslagspost. Detta
ger SIDA möjlighet att tillsammans med folkrörelser och andra enskilda
organisationer planera en ökning av såväl projekt- som informationsverk-
samheten. Medelsutnyttjandet är fortsatt mycket högt. Jag föreslår att
anslagsposten Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisatio-
ner höjs med 60 milj, kr., till 735 milj. kr. Medel avseende samordning,
information och erfarenhetsutbyte i anslutning till organisationernas in-
formationsinsatser samt kostnaderna för organisationernas del av större
informationsinsatser skall bestridas från anslagsposten. Utöver denna an-
slagspost kanaliseras betydande medel till enskilda organisationer från
anslagsposterna för katastrofer och humanitära insatser. För närvarande
kanaliseras sammanlagt omkring 1,5 miljarder kronor, vilket motsvarar
över 20 % av det totala biståndet via SIDA, genom folkrörelser och andra
enskilda organisationer.

Särskilda miljöinsatser

Miljömålet spelar en kompletterande och förstärkande roll i förhållande
till de övriga målen för det svenska utvecklingssamarbetet. Detta förutsät-
ter att miljöaspekterna integreras i allt utvecklingssamarbete som påverkar
miljön. Det innebär också att miljöhänsyn bereds betydande utrymme
inom det landprogrammerade utvecklingssamarbetet och att miljöinsatser
i ökad utsträckning görs inom ramen för landprogrammen. Medel från
anslagsposten för Särskilda miljöinsatser har visat sig utgöra ett värdefullt
komplement i det långsiktiga miljöarbetet. SIDAs avsikt är att allt fler av
de särskilda miljöinsatserna ska få sin fortsättning i respektive landprog-
ram.

Inom området markvård, byskogsbruk och insatser mot ökenspridning
har en god svensk kompetens byggts upp över åren. Den största enskilda

142

insatsen utgörs av Sahel-programmet. Insatser i Senegal, Burkina Faso
och Niger avser trädplantering, utveckling och spridning av energisnåla
spisar och kombinerat jord- och skogsbruk. Stödet till SADCCs samord-
ningsenhet för mark och vattenvård fortsätter liksom till det regionala
markvårdsprogrammet i Östafrika. Nya komponenter i Östafrika-pro-
grammet är bl. a. markvård i halvtorra områden och utvidgat skolprogram.

1 förra årets budgetproposition betonade jag vikten av fortsatta insatser
inom markvårds- och byskogsområdet med en klar fattigdomsinriktning.
Ökad uppmärksamhet borde ges åt det för u-länderna allt viktigare utnytt-
jandet och hushållningen med vattenresurserna liksom den moderna sek-
torns miljöproblem. Insatser inom den marina miljövården och skyddet av
den biologiska mångfalden angavs som andra angelägna områden. Inom
de närmaste åren skall dessa områden ha hög prioritet. Nya satsningar på
miljöinriktade skogsprogram, utvecklande av byskogsmetodik och alterna-
tiv till svedjebruk ingår i SIDAs program. Insatserna inom den moderna
sektorns miljöproblem har ökat. Sådana exempel är industriell avloppsre-
ning, kontroll av användning av freoner i Asien, spilloljehantering i Tanza-
nia. Andra områden som erhåller ökade anslag inom programmet är ma-
rin- och vattenvård, information och utbildning. Exempel på insatser for
bevarande av biologisk mångfald är bl.a. uppbyggande av genbank för
södra Afrika och utbyggnad av naturvårdsområde i Costa Rica.

Jag anser att insatserna i första hand bör koncentreras till områden där
det finns ett svenskt kunnande, samtidigt som internationella organisatio-
ners och andra länders kompetens och möjligheter beaktas. Det är givetvis
angeläget att också ta tillvara den kunskap och erfarenhet som samarbets-
länderna har. Att initiera och genomföra många små insatser är arbetskrä-
vande. Jag vill i detta sammhang betona vikten av att det särskilda miljö-
biståndet används strategiskt och koncentreras. En tydlig fokusering be-
hövs på lämpliga problemområden. Biståndet skall utformas så att det kan
hanteras inom ramen för begränsade administrativa resurser. I första hand
skall insatser prioriteras där stödet kan kanaliseras genom välkända orga-
nisationer och som komplement till de miljöinsatser som pågår inom
landprogrammen. Att successivt bygga upp ett svenskt kunnande inom
nya angelägna områden är väsentligt for att kunna anpassa miljöbiståndet
till förändrade situationer.

Möjligheterna till framgång är starkt beroende av mottagarländernas
förmåga att planera och genomföra insatserna. I de flesta u-länder krävs
förstärkning av kapacitet, effektivare utnyttjande av knappa resurser och
institutionsbyggande på miljöområdet. För att stärka miljömedvetande
och miljökunnande krävs såväl stöd till forskning och utbildning som
förbättrad information. Ett antal nya insatser har påbörjats inom dessa
områden. Bl. a. utbildning i miljöfrågor vid universitet i Kenya, miljö- och
arbetarskydd i Tanzania, miljöundervisning i skolor. Jag vill i detta sam-
manhang betona vikten av nära samarbete mellan regeringen, SIDA, BITS
och SAREC, inte minst när det gäller insatser genom internationella orga-
nisationer.

Människors möjligheter till deltagande och inflytande i den politiska
beslutsprocessen är en annan viktig faktor för framgång. I detta arbete kan

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

143

enskilda organisationer spela en viktig roll inte minst för att stärka miljö- Prop. 1990/91: 100
opinionen i u-länderna. Svenska enskilda organisationer har i ökad ut- Bil. 5
sträckning engagerat sig i miljöarbetet. Inom anslagsposten för folkrörelser
och enskilda organisationer kan stöd utgå även för miljöinsatser. Stöd
utgår också till internationella organisationer och i några fall även direkt
till vissa organisationer i våra huvudmottagarländer.

Jag föreslår att anslaget till Särskilda miljöinsatser höjs med 10 milj. kr.
till 235 milj. kr.

Särskilda program

Anslagsposten Särskilda program är avsedd att vara ett komplement till i
första hand det övriga biståndet genom SIDA. Syftet är dels att skapa
förutsättningar för att särskilt uppmärksamma ämnesområden där initia-
tiv och utökade insatser är speciellt angelägna, dels att främja metod-
utveckling för biståndsverksamheten. Från anslagsposten finansieras även
insatsförberedelser och resultatvärdering. Medlen bör kunna användas för
särskilda initiativ såväl i enskilda länder som i regioner och i internationel-
la sammanhang.

Följande områden bör ingå som delposter under Särskilda program:
energi, hälsovård och handikapp, AIDS-bekämpning, befolkningsfrågor,
kvinnofrågor, kultur och massmedia, försöksverksamhet och metod-
utveckling, samt insatsförberedelser och resultatvärdering. Delposten
främjande av demokrati och mänskliga rättigheter inlemmas i den nya
anslagsposten Demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd
som jag föreslår bli inrättad under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete
genom SIDA.

Verksamheten inom de ämnesinriktade delposterna bör omfatta insatser
med anknytning till det långsiktiga utvecklingssamarbetet, såväl bilateralt
som multilateralt.

Befolkningsfrågornas nära samband med utveckling, miljö och hälsa
uppmärksammas allt mera. Förutom de insatser som SIDA gör inom
ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet går medel under denna
delpost som stöd till ett antal u-landsorganisationer som arbetar med
dessa frågor i tredje världen. Jag vill understryka behovet av ökade insat-
ser på detta område.

Insatser under hälsovård och handikapp syftar till metodutveckling för
u-länder inom primärhälsovårdens olika områden. Handikappaspekter
beaktas dels bilateralt och i samarbete med enskilda organisationer, dels
globalt genom WHO. Syftet är att integrera handikappaspekten i den
löpande utvecklingsprocessen för att möjliggöra funktionshindrade män-
niskorjämlikhet och full delaktighet i samhällslivet.

Fattigdomens bördor fördelas mycket ojämnt i tredje världen. Detta
gäller inte bara mellan länder, regioner och samhällsklasser, utan i hög
grad också mellan könen. Kvinnans situation är i många fattiga länder
väsentligt mer utsatt än mannens. I första hand främjas utveckling för och
genom kvinnor i utformningen och inriktningen av de olika delarna av
SIDAs verksamhet. Under delposten Kvinnofrågor initieras insatser som 144

kompletterar SIDAs övriga bilaterala utvecklingssamarbete.

Under delposten AIDS-bekämpning avsätts medel for kampen mot Prop. 1990/91:100
AIDS dels globalt genom WHO, dels genom bilateralt samarbete och Bil. 5
enskilda organisationer. Ett särskilt forskningsprogram om AIDS och tro-
piska sjukdomar har under budgetåren 1988/89 - 1990/91 handlagts av
SAREC med finansiering från denna anslagspost. Programmet bör för-
längas med ytterligare två år. Medel om sammanlagt 30 milj. kr. bör
anvisas inom SARECs budget. För budgetåret 1991/92 föreslår jag att 15
milj. kr. anvisas över anslaget C 3. Andra biståndsprogram, anslagsposten
U-landsforskning.

Delposten Försöksverksamhet och metodutveckling möjliggör projekt
av mer experimentell karaktär. Målsättningen är att identifiera, utveckla
och sprida kunskap om lämpliga metoder och tekniker inom olika sektorer
som prioriteras inom det svenska biståndet. Stöd bör i första hand ges för
insatser i SIDAs programländer. Jag noterar att SIDA finner att förstärk-
ningen av den svenska resursbasen är en viktig komponent i arbetet.

Jag välkomnar den rationalisering av verksamheten som SIDA efter-
strävar bl. a. genom att verksamheten koncentreras till större sammanhåll-
na program. I verksamheten krävs ett nära samarbete med SAREC och
BITS eftersom insatserna ibland gränsar mot forskning och utbildning. Ett
betydande antal av pågående projekt sker i samarbete med olika FN-
organ. Mot bakgrund av Sveriges aktiva engagemang för förbättringar av
de internationella organisationernas verksamhet inom och utom FN-sy-
stemet finner jag det motiverat att insatser genom olika FN-organ bedöms
även i detta perspektiv. Denna aspekt bör bevakas i samråd med utrikes-
departementet.

Jag beräknar medelsbehovet under Särskilda program till 350 milj. kr.
under budgetåret 1991/92. Medel som tidigare anvisats under delposten
försöksverksamhet och metodutveckling för industriteknik räknas budget-
året 1991/92 in under anslaget C 3. Andra biståndsprogram för den nya
organisationen för näringslivsutveckling.

Rekrytering och utbildning av Jaltpersonal

Under anslagsposten har tidigare redovisats såväl de multilaterala som de
bilaterala biträdande expert-programmen. Det multilaterala programmet
redovisas nu under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndspro-
gram.

Anslagsposten utnyttjas främst för rekrytering, utbildning och finansi-
ering av bilaterala biträdande experter, för vidareutbildning av svenska
biståndsarbetare, för s. k. mindre fältstudier samt för rekrytering och ut-
bildning av fältpersonal.

Det är angeläget att erfarenheterna från den växande kategorin av perso-
nal som är anställd av konsultföretag och som kontrakteras av SIDA mer
aktivt förs in i utvecklingssamarbetet. Det är också viktigt att den svenska
resursbasen vidgas och att yngre personer erbjuds möjligheten att arbeta i
u-länder inom utvecklingssamarbetet.

Jag förordar att 39 milj. kr. avsätts för anslagsposten Rekrytering och
utbildning av fältpersonal. 145

10 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Vissa landprogramkostnader Prop. 1990/91:100

Denna anslagspost omfattar skatter och sociala avgifter för fältpersonal
som erläggs i Sverige samt kostnader för försäkringsavgifter vid varusänd-
ningar. Mot bakgrund av det försämrade säkerhetsläget i mottagarländer-
na, framför allt i södra Afrika, får även vissa personalkostnader redovisade
i SIDAs anslagsframställning avseende handläggning av säkerhetsfrågor
finansieras från anslagsposten. Kostnader vid biståndskontoren för viss
service åt fältpersonal får också bestridas från denna post. Vidare får
kostnader för säkerhetsarrangemang m.m. bestridas från anslagsposten
intill ett belopp om 0,5 milj. kr. samt för resor i samband med programge-
nomgångar med högst 4,5 milj. kr. Det totala medelsbehovet för budget-
året 1991/92 beräknas därmed till 60 milj. kr.

Information genom SIDA

U-lands- och biståndsinformation bidrar till att skapa förståelse och enga-
gemang för u-ländernas situation och det svenska biståndsarbetet. Stor
kontinuitet kännetecknar denna informationsverksamhet som skall ge en
bred bild av det samlade svenska biståndet. SIDA spelar huvudrollen i den
statliga informationsverksamheten men också SAREC, BITS och SWED-
FUND lägger ökad vikt vid arbetet med att förbättra informationen om
sina insatser. Även folkrörelser och enskilda organisationer har centrala
roller i informationsarbetet på u-lands- och biståndsområdet.

SIDAs informationsverksamhet bör främst avse information om SIDAs
utvecklingssamarbete men informationen bör också ges om förhållandena
i u-länderna.

Jag vill understryka vikten av att SIDA, folkrörelser, enskilda organisa-
tioner och andra biståndsmyndigheter på informationsområdet fortlöpan-
de samråder och utbyter erfarenheter om informationsverksamheten.
Mina överväganden om medel för organisationernas informationsverk-
samhet har jag redovisat under anslagsposten för stöd till folkrörelser och
andra enskilda organisationer under detta anslag.

För att ge en samlad bild av det totala biståndet har särskilda informa-
tions-och debattdagar anordnats i samarbete mellan utrikesdepartemen-
tet, biståndsmyndigheterna och folkrörelserna. Dessa arrangemang ”Bi-
ståndet behövs” har hållits tre gånger och en ny satsning planeras under
våren 1992. Medel för SIDAs medverkan tas från detta anslag medan vissa
kostnader för organisationernas deltagande bör bestridas från anslagspos-
ten för stöd via folkrörelser och andra enskilda organisationer.

Jag förordnar att 16 milj. kr. avsätts för anslagsposten Information ge-
nom SIDA.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer och bidrag för utvecklingssamarbete
genom SIDA som jag förordat i det föregående.

2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden

som jag föreslagit i det föregående, 146

3. till Utvecklingssamarbete genom SIDA för budgetåret 1991/92

anvisa ett reservationsanslag på 7 305 000 000 kr.

C 3. Andra biståndsprogram

1989/90	Utgift	1	340	603	035	Reservation	1 566 452 912
1990/91	Anslag	2	117	000	000
1991/92	Förslag	1	968	000	000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Under anslaget anvisas medel for u-landsforskning genom styrelsen för
u-landsforskning (SAREC), tekniskt samarbete och u-krediter genom be-
redningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS),
gäststipendieprogram genom Svenska institutet, främjande av u-länders
import till Sverige genom importkontoret for u-landsprodukter (IMPOD),
industriellt samarbete genom fonden för industriellt samarbete med u-län-
der (SWEDFUND), projektbistånd till vissa länder, särskilda insatser i
skuldtyngda u-länder samt utredningar m. m. Härutöver har medel avsatts
for stöd för näringslivsutveckling genom en föreslagen ny myndighet.

Tabell 6. Andra biståndsprogram budgetåren 1990/91 — 1991/92 (milj, kr.)

	Anvisat 1990/91	Förslag 1991/92	Förändring 1991/92
U-landsforskning	360,0	390,0	+	30,0
BITS verksamhet, därav	(700,0)	(715,0)	+	(15,0)
Tekniskt samarbete	300,0	315,0	+	15,0
U-krediter	400,0	400,0
Gäststipendieprogram	5,0	5,5	+	0,5
IMPODs verksamhet	14,0(1)	24,5(3)	+	10,5
SWEDFUND,Industriel 11 samarbete	(2)	100,0	+	100,0
Projektbistånd till vissa länder	390,0	200,0(4)	-	190,0
Särskilda insatser i skuldtyngda länder	640,0	500,0	-	140,0
Utredningar m.m.	8,0	8,0
Näringslivsutveckling genom ny myndighet		25,0(5)	+	25,0
Summa	2 117,0	1 968,0	-	149,0
(l)Därutöver anvisades 8,6 milj	.kr. över	anslaget E 5.	IMPOD.

(2) Medel för utbildningsinsatser i SWEDFUNDs verksamhet
anvisas under BITS tekniska samarbete budgetåret 1991/92.
Medlen föreslås senare överföras till den nya myndigheten.

(3) Medel för IMPODs förvaltning har förts över från anslaget

E 5. IMPOD. Hela delposten avses senare bli överförd till den nya
myndigheten för näringslivsutveckling.

(4) Medel för pågående insatser som initieras under denna anslagspost
har överförts till berörd myndighet.

(5) Medel som tidigare anvisats under anslaget

C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, anslagsposten Särskilda
program för metodutveckling avseende industriell teknik har
överförts till denna anslagspost.

147

U-landsforskning

SAREC

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

SARECs verksamhet innefattar stöd till forskning i och forskarsamarbete
med länder i Afrika, Asien och Latinamerika, bidrag till internationella
forskningsprogram samt stöd till svensk u-landsforskning. SAREC föreslår
att 480 milj. kr. anvisas för verksamheten budgetåret 1991/92.

SAREC ger fortsatt hög prioritet åt det bilaterala forskningsstödet. Den-
na samarbetsform har under de senaste åren ökat snabbt och är nu större
än stödet till internationella forskningsprogram. Internationella forsk-
ningsprogram kommer dock även i fortsättningen att spela en viktig roll i
forskningen om utvecklingsproblem och SAREC anser nu att en god
balans uppnåtts mellan de olika stödformerna.

En målsättning vid utformningen av det bilaterala forskningssamarbetet
är utveckling av nationell forskningskapacitet i mottagarländerna. I detta
arbete har i ökande utsträckning svenska institutioner vid universitet och
högskolor engagerats. SARECs erfarenheter från denna typ av samarbete
är i huvudsak goda, och antalet samarbetsavtal mellan svenska forsknings-
institutioner och u-landsinstitutioner uppgår nu till drygt 140.

Forskarutbildning är ett viktigt inslag inom det bilaterala samarbetet. I
allmänhet är utbildningen en integrerad del i ett institutionssamarbete,
men direkt stöd ges också till nationella forskarutbildningsprogram i
Botswana, Etiopien och Centralamerika. Nya insatser förutses inom detta
område.

Biståndsinsatser inom miljöområdet kan inte separeras från andra ut-
vecklingsinsatser. I det strategidokument för landsbygdsutveckling och
miljö som SAREC nyligen utarbetat utgör denna koppling också ett grund-
tema.

Som komplement till det ordinarie internationella och bilaterala stödet
har SAREC sedan år 1986 tillförts sammanlagt 100 milj. kr. för ett skog-
och miljöprogram. Denna verksamhet föreslås fr. o. m. budgetåret 1991/92
fortsätta inom ramen för SARECs ordinarie program. Budgetåret 1988/89
startade ett särskilt tre-årigt program om HIV/AIDS, där SAREC tillförts
20 milj. kr. per år från reservationsanslaget C 2. Utvecklingssamarbete ge-
nom SIDA, anslagsposten Särskilda program. SAREC har hemställt till
regeringen att programmet förlängs i ytterligare tre år.

SAREC finner det angeläget att stimulera forskningspluralism för att ge
utrymme för skilda vetenskapliga synsätt och för att understödja en veten-
skaplig och samhällelig debatt. Därför har man utanför de ordinarie bilate-
rala samarbetsprogrammen utformat särskilda stödformer för samhällsve-
tenskaplig forskning i Latinamerika och Afrika. Tonvikten ligger främst på
nationalekonomiska och statsvetenskapliga frågor, med anknytning till
strukturanpassning och skuldkris respektive demokratiseringsprocesser.

Under budgetåret 1989/90 har SAREC antagit riktlinjer för stöd till
forskning kring demokrati och mänskliga rättigheter. Beslut har fattats om
stöd till sju projekt och beredning av ytterligare insatser kommer att
påbörjas under innevarande budgetår.

SAREC ser det som en viktig uppgift att samordna och skapa en lämplig

148

balans mellan de olika stödformerna till svensk u-landsforskning. SAREC Prop. 1990/91: 100
fortsätter att ge projektstöd och stöd till forskningsmiljöer. SAREC har Bil. 5
även arbetat vidare med tillsättningen av de högre forskartjänsterna vid de
svenska universiteten. Tre professurer och en forskarassistenttjänst har
tillsatts inom miljöområdet och inom utvecklingsekonomi. SAREC kom-
mer fr. o. m. budgetåret 1990/91 att fördela doktorandbidrag med högst tio
nya per år i tre år.

SAREC fortsätter att prioritera det svenska forskningsstödet till Afrika
söder om Sahara. Detta motiveras av fortsatt stora behov. Den ekonomis-
ka krisen drabbar länderna hårt och lämnar litet utrymme för nationell
finansiering av forskning. Stöd till institutionsuppbyggnad utgör ett viktigt
mål i stödet till Afrika.

Sedan sommaren år 1988 har SAREC ett regionkontor för södra Afrika i
Harare. Under budgetåret 1989/90 gjordes på SARECs uppdrag en kon-
sultgenomgång av regionkontorets verksamhet. Behovet av en stark fält-
representation underströks därvid.

Stödet till Latinamerika har en något annorlunda inriktning. Flera av
samarbetsländerna är s. k. medelinkomstländer. Prioritet ges till projekt av
mer allmänt intresse för andra u-länder och till områden där Sverige kan
erbjuda särskild kompetens. SAREC bedriver även forskningssamarbete
med flera asiatiska länder, främst inom områdena hälsa och näring samt
landsbygsutveckling och miljö.

SAREC har under det senaste budgetåret inlett eller förberett samarbete
med några nya länder. Ett samarbete inom flera sektorer har inletts med
Chile. Samarbete med den nyblivna självständiga staten Namibia ter sig
naturligt för SAREC. Ett brett samarbete är sedan länge etablerat med de
övriga länderna i regionen, de s. k. frontstaterna. SAREC har även gett
stöd till "post apartheid-forskning” till sydafrikanska forskare i exil. Un-
der det senaste året har vissa av dessa forskare kunnat återvända till
Sydafrika för att fortsätta sin verksamhet.

Föredragandens överväganden

Forskning och uppbyggnad av forskningskapacitet är av stor betydelse för
u-ländernas möjligheter att lösa grundläggande utvecklingsproblem. En
central uppgift för SAREC är att bidra till att bygga upp och stärka
forskningskapaciteten i enskilda u-länder, vilket sker bl. a. genom samar-
bete mellan forskningsinstitutioner i Sverige och institutioner i u-länder.
Genom att bidra till att stärka forskningsmiljöer och högre utbildning i
u-länderna kan forskarflykt motverkas.

SARECs verksamhet är desto viktigare då den ekonomiska krisen har
drabbat forskningen hårt i många u-länder. Akuta problem har i många fall
tvingat länder att koncentrera sina begränsade resurser på mera omedelba-
ra behov, vilket fört med sig att forskningens bas har försvagats. Forsk-
ningens kapacitetskris är särskilt framträdande i Afrika. Det är därför
naturligt att SAREC, liksom övriga biståndsmyndigheter, ger Afrika fort-
satt hög prioritet i sin verksamhet.

De fattigaste u-länderna utgör SARECs främsta verksamhetsområde.

149

Det kan dock även i fortsättningen vara motiverat att bedriva visst forsk-
ningssamarbete med u-länder som har starkare bas for forskning.

Jag ser positivt på SARECs prioritering av kunskapsöverföring och
uppbyggnad av nationell forskningskapacitet. Det är i detta sammanhang
intressant att notera den ökade uppmärksamhet detta synsätt rönt interna-
tionellt, t. ex. i den konsultativa gruppen för internationell jordbruksforsk-
ning (CGIAR).

Frågor rörande miljöförstöring, avskogning och ökenspridning är kom-
plicerade. Biståndsinsatser inom miljöområdet kan inte separeras från
andra utvecklingsinsatser. Därför är det av största vikt att denna aspekt
beaktas i de sektorstrategier som SAREC håller på att utarbeta.

Den särskilda medelsanvisningen för forskning om skog- och miljö
upphör vid utgången av budgetåret 1990/91. Programmet har pågått i fem
år och de resultat som föreligger kommer att läggas fram vid ett symposi-
um hösten 1991. Många aktiviteter är dock av långsiktig natur, och under
arbetets gång har nya forskningsuppgifter identifierats. Jag tillstyrker där-
för att SAREC fortsätter att arbeta vidare med dessa frågor inom sitt
ordinarie anslag.

Det särskilda programmet för stöd till forskning om HIV/AIDS har
pågått i tre år. Stödet har möjliggjort flera stora insatser, och lovande
resultat har nåtts inom utveckling av vaccin mot HIV-2. Jag föreslår en
förlängning av programmet med två år och att medel härför beräknas
under denna anslagspost. För budgetåret 1991/92 har jag beräknat
15 milj. kr.

Personutbyte med u-länder inom högre utbildning och forskning är ett
viktigt inslag i strävandena att stärka forskningskapacitet i u-länder. Per-
sonutbyte kan även vara ett instrument för att främja demokrati och stärka
ömsesidig förståelse.

Forskningen har sin särskilda roll att spela för att främja demokratisk
utveckling och respekt för mänskliga rättigheter. SARECs stöd till sam-
hällsforskning i Latinamerika har varit av betydelse i demokratiserings-
processen. Jag vill också nämna det av SAREC initierade projektet
Programme for African Social Science (PASS), som stöder demokratiska
och pluralistiska utvecklingskrafter på den afrikanska kontinenten. Jag
skulle välkomna fler insatser inom detta område med SARECs asiatiska
samarbetsländer.

SARECs regionkontor har sedan år 1987 fungerat som försöksverksam-
het. Efter att en extern utredning har granskat kontorets verksamhet och
efter samråd med SIDA och ambassaden i Harare avser regeringen besluta
om förlängning av kontorets verksamhet tills vidare.

Jag noterar med tillfredsställelse SIDAs och SARECs växande samarbe-
te avseende forskning och övrigt utvecklingssamarbete. Stödet till svensk
u-landsforskning bör fortsätta i syfte att genom forskning i Sverige bidra
till förståelsen av u-ländernas problem och för Sveriges roll i ett internatio-
nellt utbyte. U-landsforskningen i Sverige är även viktig för utvecklingen
av resursbasen för utvecklingssamarbetet. Som underströks i 1989/90 års
forskningsproposition är dock SAREC i första hand en biståndsmyndig-
het, med uppgift att främja forskning som kan underlätta u-ländernas

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

150

utveckling mot ökat självbestämmande och mot ekonomisk och social Prop. 1990/91: 100
rättvisa. Bil. 5

Anslaget för u-landsforskning har ökat starkt under en följd av år och
anslagsutnyttjandet är mycket högt. SARECs organisation har också växt
snabbt. En ökning av anslaget för budgetåret 1991/92 till 390 milj. kr. ger
tillfälle till konsolidering av verksamheten samtidigt som ett visst utrym-
me för nya åtaganden skapas.

Medel för SARECs förvaltningskostnader tas upp under anslaget

C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC).

Tekniskt samarbete och u-krediter

BITS

BITS föreslår att 350 milj. kr. anvisas för tekniskt samarbete inkl, interna-
tionella kurser för budgetåret 1991 /92. Beredningens förslag förutsätter att
det av BITS administrerade utbildningsstödet till av SWEDFUND stödda
projekt ej kommer att hanteras av BITS. Beloppet fördelas med
260 milj. kr. på det tekniska samarbetet, 86 milj. kr. på de internationella
kurserna samt 4 milj. kr. på, det av Svenska institutet administrerade,
expertutbytesprogrammet. BITS föreslår därutöver att 140 milj. kr. anvi-
sas för samarbetet med Central- och Östeuropa. Beredningen begär ett
bemyndigande om att få lämna utfästelser om bidrag inom det tekniska
samarbetet med högst två gånger medelsramen. Under budgetåret 1990/91
uppgår anslagsposten för det tekniska samarbetet till 300 milj. kr. inkl.
20 milj. kr. för utbildningsstödet till SWEDFUND projekt.

Den föreslagna höjningen av medelsramen motiveras främst av att BITS
räknar med en allmänt ökad efterfrågan på tekniskt samarbete samt till-
komsten av nya samarbetsländer som t. ex. Chile. Dessutom förutser man
ett ökat medelsbehov för fördjupat samarbete med internationella organi-
sationer, konsultmedverkan, granskning och utvärdering av projektförslag
samt fortsatt utökning av utvärderings- och informationsverksamheten.

På miljöområdet har BITS successivt ökat sitt engagemang. Vid
projektgranskningen läggs särskild vikt vid projektens påverkan på miljön.
Inom det tekniska samarbetet har antalet projekt och insatser som direkt
berör miljöförbättringar ökat särskilt kraftigt. Detta gäller också för de
internationella kurserna där miljöaspekter nu beaktas i alla relevanta
kurser, samtidigt som nya direkt miljöinriktade kurser införs. BITS har
vidare, sedan budgetåret 1989/90, ett avtal med Världsbanken om en
konsultfond för miljöinsatser.

Under budgetåret 1989/90 gavs 30 internationella kurser med samman-
lagt ca 800 deltagare. Dessa upprepas under innevarande budgetår samti-
digt som BITS introducerar fyra nya kurser. De nya kurserna inriktas på
miljöfrågor, demokrati och mänskliga rättigheter samt mobilisering av
inhemskt sparande. Inför budgetåret 1991/92 överväger BITS kurser inom
en rad områden som svarar mot flera av de biståndspolitiska målen. Inom
området demokrati och förvaltningsutveckling planeras kurser i kommu-
nalt självstyre och förvaltning, ombudsmannaämbetet samt upphandlings-

151

rutiner och importadministration för u-landsförvaltningar. Inom det soci- Prop. 1990/91: 100
ala området planeras en kurs med inriktning på mödrahälsovård samt en Bil. 5
arbetsmiljökurs med tonvikt på arbetarskydd och yrkeshygien. Därtill
planeras en kurs som syftar till att stimulera framväxten av livskraftiga
småföretag.

För gåvoelementet i u-krediter föreslår BITS en oförändrad medelsram
på 400 milj. kr. Trots att anslagsläget för u-kreditgivningen kraftigt föränd-
rats under de senaste åren skulle en sådan medelsram, tillsammans med
den befintliga reservationen, ge utrymme för att finansiera den förutsedda
kreditgivningen under budgetåret 1991/92. De utestående reservations-
medlen har minskat från 1 022 milj. kr. den 1 juli 1988 till 462 milj. kr.
den 1 juli 1990. Av tillgängliga medel, dvs. ingående reservation jämte
nytt anslag, om 862 milj. kr. under budgetåret 1990/91 har utfästelser
gjorts om krediter med ett sammanlagt gåvoelement på 497 milj. kr. BITS
anser att den befintliga reservationen nu reducerats till en rimlig nivå.
BITS utgår i sin anslagsframställning från rådande förutsättningar beträf-
fande samarbetet med Kina och räknar ej med särskilda medelsbehov
härför. Mot den bakgrunden föreslår BITS, trots att utbetalningsnivån
under de senaste åren klart överstigit anslagna medel, en oförändrad
medelsram förbudgetåret 1991/92.

Under årens lopp har BITS beviljat u-krediter till sammanlagt 29 länder.
Låginkomstländer svarar för närmare 70 % av den totala kreditgivningen
medan 20 % avser lägre medelinkomstländer. Algeriet är det enda övre
medelinkomstland som mottagit u-kredit. BITS har under de senaste åren
varit restriktiv med kreditgivning till Algeriet. Kreditgivningen till Malay-
sia, som ligger nära gränsen till övre medelinkomstland, har hittills begrän-
sats till tre krediter om 120 milj. kr. motsvarande knappt 1 % av den totala
kreditgivningen. Under innevarande budgetår har BITS godkänt de första
u-kreditcrna till Chile resp. Mauritius.

BITS har sedan budgetåret 1989/90 haft möjlighet att lämna u-krediter
till utvecklingsbanker i u-länder. Hittills har sådana krediter lämnats eller
erbjudits till fem länder, varav den största, till Chile beslutades under år
1990.

Genom s. k. biståndsgarantier försäkras u-krediter mot eventuella för-
luster när låntagare eller köpare inte fullgör sina förpliktelser. En säker-
hetsreserv har byggts upp genom särskilda avsättningar från biståndsan-
slagen och erlagda premier. Säkerhetsreserven ökade budgetåret 1989/90
med 55 milj.kr. till totalt 371 milj. kr. vilket motsvarar 7% av gjorda
åtaganden. Skadefallen i u-kreditsystemet har varit förhållandevis begrän-
sade. BITS anser därför att det inte finns något behov att under budgetåret
1991/92 ta medel från u-kreditanslaget till säkerhetsreserven.

Föredragandens överväganden

BITS uppgift är att främja ekonomisk och social utveckling i vissa u-länder
samt att utvidga och stärka Sveriges förbindelser med dessa länder. Verk-
samheten omfattar bidrag till tekniskt samarbete inklusive internationella
kurser i Sverige samt u-kreditfinansiering av investeringsprojekt i u-län-

152

der. BITS har även i uppdrag att svara för huvuddelen av det av regeringen Prop. 1990/91: 100
beslutade biståndssamarbetet med Polen och övriga Central- och Östeuro- Bil. 5
pa.

Det tekniska samarbetet genom BITS är ett flexibelt instrument som
möjliggör insatser i olika former anpassade efter mottagarländernas behov
och utvecklingsnivå. I kretsen av ett tjugotal samarbetsländer ingår främst
länder med vilka Sverige ingått samarbetsavtal, men också några tidigare
programländer för SIDA och länder som av statsmakterna bedömts som
lämpliga för samarbete genom BITS. Mer reguljärt samarbete i olika
former genom BITS omfattar bl. a. Algeriet, Bolivia, Costa Rica, Cuba,
Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, Filippinerna, Ghana, Ja-
maica, Jordanien, Kina, Malaysia, Mauritius, Mexico, Nigeria, Pakistan,
Peru, Thailand, Tunisien och Uruguay. Under innevarande budgetår har
BITS inlett samarbete med Chile. BITS kan besluta om enstaka insatser
också i andra länder.

BITS tekniska samarbete utgör en viktig kanal för överföring av svenskt
kunnande till u-länderna. Medelstilldelningen till denna anslagspost har
också ökat kraftigt under de senaste åren. Under innevarande budgetår
uppgår anslagsposten till 300 milj. kr. Detta motsvarar en nominell ökning
med ca 30 % jämfört med föregående budgetår och en fördubbling jämfört
med budgetåret 1987/88. Jag förutser en fortsatt ökning, men i långsam-
mare takt, av insatserna inom det tekniska samarbetet. För budgetåret
1991/92 föreslår jag att 315 milj. kr. avsätts för BITS tekniska samarbete.
Beloppet innefattar 20 milj.kr. för det s.k. utbildnings- och igångsätt-
ningsstödet till SWEDFUND-projekt. I enlighet med riksdagens bemyndi-
gande får BITS utfästa två gånger budgetårets anslag för tekniskt samarbe-
te (prop 1987/88:100, bil. 5, UU 20, rskr. 226). För insatser i Central- och
Östeuropa föreslår jag i enlighet med de beslut regeringen tidigare fattat
om fördelningen av miljardprogrammet för Central- och Östeuropa att
BITS för budgetåret 1991/92 disponerar 140 milj. kr. från anslaget
C 3. Andra biståndsprogram.

Inom ramen för det tekniska samarbetet har BITS räknat in medel för
expertutbyte genom Svenska institutet. Expertutbytesprogrammet är ett
flexibelt komplement till de internationella kurserna. Ett ökat personutby-
te mellan Sverige och u-länderna vidgar möjligheterna till framtida samar-
bete inom olika områden på ett värdefullt sätt och är viktigt inte minst
som inslag i insatser för att främja demokrati. BITS anmäler att man under
budgetåret 1990/91 planerar att tillsammans med Svenska institutet se
över vissa aspekter av programmet som en del i en kontinuerlig anpassning
till nya förhållanden och behov. Jag välkomnar detta initiativ och beräk-
nar medelsbehovet för expertutbytesprogrammet till 4 milj. kr.

Genom u-krediter överförs finansiella resurser på koncessionella villkor
för att finansiera svenska varor och tjänster i projekt som prioriteras av
låntagarlandet och som av BITS bedöms få betydande utvecklingseffekter
för landet. Efter att projektet granskats av BITS lämnas utfästelse om
u-kredit. Krediten kan utnyttjas först när ett kontrakt vunnits i internatio-
nell konkurrens.

153

Reservationen under u-kreditanslaget har kraftigt förändrats under se- Prop. 1990/91: 100
nare år. De utestående reservationsmedlen har minskat från 1 022 milj. kr. Bil. 5
den 1 juli 1988 till 462 milj. kr. den 1 juli 1990. Under såväl budgetåret
1988/89 som budgetåret 1989/90, då utbetalningarna var 500 milj. kr.
respektive 700 milj, kr., överskred utbetalningarna anvisade medel. Det
senare budgetåret förklaras det höga budgetutnyttjandet till stor del av
finansieringen av Uri-kraftverket i Indien. Jag delar beredningens bedöm-
ning att reservationen nu nått en storlek som kan anses rimlig och nödvän-
dig for att möta oförutsedda svängningar i anslagsbelastningen. Jag erinrar
om att BITS under innevarande år bemyndigats att göra utfästelser om
biståndsmedel för u-krediter med ett belopp om högst tre gånger de vid
varje tillfälle tillgängliga medlen. Jag förordar att BITS ges samma bemyn-
digande under budgetåret 1991/92. Med hänsyn till vad jag ovan framfört

■ föreslår jag att 400 milj. kr. anvisas för gåvoelementet i u-krediter under
, budgetåret 1991/92.

Jag delar beredningens bedömning att det inte finns något behov att
under budgetåret 1991/92 avsätta medel från u-kreditanslaget till säker-
hetsreserven.

Som jag tidigare redovisat har jag på regeringens uppdrag tillsatt en
särskild utredare (UD 1990:02) med uppgift att se över kreditinstrumen-
tets roll i biståndet.

Medel för BITS förvaltningskostnader tas upp under anslaget C 8. Be-
redningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).

Gäststipendieprogram

Föredragandens överväganden

Den del av Svenska institutets gäststipendier som rör stipendiater från
u-länderna finansieras med medel från detta anslag. För innevarande
budgetår har över biståndsbudgeten 5,0 milj. kr. anvisats för dessa stipen-
dier. Jag föreslår att stödet räknas upp med 0,5 milj. kr. till 5,5 milj. kr.
under budgetåret 1991/92.

Svenska institutets verksamhet behandlas under anslaget D 1. Svenska
institutet.

IMPOD

IMPOD har lämnat en fördjupad anslagsframställning för treårsperioden
1991/92—1993/94. I rapporten Utveckling genom handel redovisas verk-
samheten och diskuteras den framtida utvecklingen samt IMPODs möjlig-
heter att bistå u-länderna i deras exportansträngningar. IMPODs verksam-
het är av två slag: en servicedel öppen för alla u-länder, som innebär att
IMPOD besvarar förfrågningar från u-landsexportörer och svenska impor-
törer, samt en mer aktiv del, för en begränsad krets u-länder, inom vilken
IMPOD tar initiativ till marknadsföringsaktiviteter, mässor och semina-
rier. IMPOD redovisar två budgetalternativ. Det första innebär en minsk-
ning med 5 % över perioden. Det andra innebär ökade resurser under
treårsperioden till 45 milj, kr., 60 milj. kr. resp. 75 milj. kr. inkl, de särskil-

154

da SADCC insatserna. Kontoret menar att en besparing med 5 % i första Prop. 1990/91: 100
hand skulle gå ut över de mer riktade insatserna. Den efterfrågestyrda Bil. 5
verksamheten skulle svårligen låta sig begränsas. Resultatet skulle bli
ökade svårigheter att nå de fattigaste u-länderna. Landsamarbetet skulle
helt avbrytas med vissa länder. Med ökade resurser skulle existerande
aktiviteter utökas. Vidare skulle ett antal nya aktiviteter som exempelvis
fältrepresentanter på vissa u-landsmarknader, ”exportchef-att-hyra”, för-
stärkt samarbete med u-landsambassader, integrerade projektaktiviteter
och ökat internationellt samarbete kunna övervägas.

Föredragandens överväganden

Importkontoret för u-landsprodukter har till uppgift att främja import till
Sverige från u-länderna och därigenom bidra till dessa länders utveckling.

För IMPODs verksamhet har under budgetåret 1990/91 anvisats
14 milj. kr. från anslaget C 3. Importkontoret för u-landsprodukter.
IMPOD har också tilldelats särskilda medel från anslaget
C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA för insatser i södra Afrika. De
svenska anslagen till UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum
(ITC) administreras av IMPOD. Medlen belastar anslaget C 1. Bidrag till
internationella biståndsprogram, anslagsposten Övriga organisationer.
Från anslaget E 5 har för budgetåret 1990/91 anvisats 8.7 milj.kr. för att
täcka kontorets förvaltningskostnader. Detta belopp finansieras inom bi-
ståndsramen genom en avräkning.

IMPOD har lämnat en fördjupad anslagsframställning för treårsperio-
den 1991/92 — 1993/94. I denna betonas särskilt betydelsen av handels-
främjande åtgärder som en viktig del i arbetet med att främja u-ländemas
utveckling. Sådana åtgärder är enligt IMPOD särskilt viktiga när det gäller
att få till stånd en bärkraftig och oberoende ekonomisk utveckling i u-län-
derna. Vidare anför IMPOD att det handelsfrämjande arbetet har fått
ökad betydelse som en följd av ideologisk omorientering i många u-länder.
Jag delar IMPODs bedömning i detta avseende. Inte minst de fattigaste
länderna behöver aktivt stöd för sina exportansträngningar. IMPOD berör
en rad olika faktorer i sin fördjupade anslagsframställning som bl.a. det
införda systemet för uppföljning av effekterna av gjorda insatser, samarbe-
te med olika organ i Sverige och utomlands inkl. UNCTAD/GATTs Inter-
nationella handelscentrum, ITC, samt kostnadsdelning/medfinansiering
från företag i olika aktiviteter. Vidare görs en relativt bred omvärldsana-
lys. Dessa faktorer bör enligt min mening utgöra värdefulla områden av
betydelse för IMPODs fortsatta verksamhet.

Jag föreslår, efter samråd med statsrådet Gradin, att IMPOD inordnas i
den nya myndighet för det näringslivsinriktade biståndet som jag närmare
redovisat i anslutning till mina överväganden med anledning av utred-
ningen om det bilaterala biståndets organisation och arbetsformer. Inom
ramen för den nya myndigheten skall IMPOD i tillägg till sina nuvarande
funktioner bidra till att export- och handelsfrämjande också i vidare
bemärkelse blir en del av det svenska biståndet för industri- och närings-
livsutveckling. IMPODs särskilda kompetens kommer därvid att kunna

155

vidareutvecklas. Jag föreslår att 24.5 milj. kr. anvisas under delposten Prop. 1990/91:100
Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD). Som en följd av den före- Bil. 5
slagna omorganisationen är det inte aktuellt att fastställa någon ny treårs-
ram för IMPOD.

Jag föreslår vidare att särskilda medel för handelsfrämjande insatser
inom ramen för SADCC-samarbetet anvisas över anslaget C 2. Utveck-
lingssamarbete genom SIDA även för budgetåret 1991/92.

Industriellt samarbete

SWEDFUND

SWEDFUND är enligt stadgarna en självständig statlig stiftelse. Fonden
skall förmedla kontakter, medverka till och finansiera förinvesteringsstu-
dier och delta i långsiktiga industriutvecklingsprojekt i u-länder. Fondens
uppgift är att genom en relativt begränsad insats med statliga medel
stimulera svenska företag till långsiktigt samarbete i u-länder och att satsa
egna resurser i samarbetet. En huvudform för samarbetet är delägarskap
genom s. k. joint-ventures eller samriskföretag. Insatserna skall särskilt
inriktas på etablering i u-länder som tidigare endast i begränsad utsträck-
ning dragit till sig svenska företags intresse.

Fondens grundkapital, ursprungligen 100 milj, kr., har enligt riksdagsbe-
slut (prop. 1984/85: 100 bil. 5, UU 12, rskr. 225) steg för steg höjts till
250 milj. kr. Fonden har bemyndigats att med statsgaranti låna upp medel
inom en ram motsvarande högst tre gånger det vid varje tillfälle inbetalda
kapitalet.

Under budgetåret 1989/90 gjorde fonden utfästelser om åtaganden till
ett belopp om 38,7 milj. kr. (21,9 milj. kr. budgetåret 1988/89) i sex nya
företag. Tre av dessa återfinns i Afrika, två i Asien och ett i Latinamerika.
Fondens rörelseresultat under budgetåret 1989/90 var plus 3,3 milj, kr., en
förbättring med 0,8 milj. kr. från föregående år. Efter av- och nedskriv-
ningar visade årsbokslutet en forlust på 3,9 milj. kr. mot 9,2 milj. kr. bud-
getåret 1988/89.

SWEDFUND har i anslutning till sitt remissyttrande över utredningen
om det bilaterala biståndets organisation och arbetsformer hemställt att
fondens grundkapital fördubblas från 250 milj. kr. till 500 milj. kr. Detta
motiveras med att fondens åtaganden den 30 juni 1990 uppgick till
235 milj. kr. och under innevarande budgetår kan förväntas öka till ett
belopp som motsvarar grundkapitalet. I yttrandet anför fonden vidare att
en utökning av SWEDFUNDs mandat till att omfatta också Central- och
Östeuropa skulle innebära ett bra komplement till insatserna i u-länderna
bl. a. genom att kontaktytan gentemot svensk industri breddas.

Föredragandens överväganden

SWEDFUNDs uppgift är att främja industriell utveckling i u-länderna
genom att stödja etablering och utveckling av företag. Fonden har under
åttiotalet haft svårigheter att få rimlig avkastning på sitt kapital. Detta har

156

bl.a. berott på att intresset från svenska företag for att delta i riskkapital- Prop. 1990/91: 100
satsningar i u-länderna varit begränsat. Jag noterar därför med tillfredsiäl- Bil. 5
lelse att fondens projektmedverkan ökat och resultatet förbättrats under
budgetåret 1989/90.

Fondens direkta företagsinriktade verksamhet utgör en viktig kompo-
nent i ett stöd till näringslivsutvecklingen i u-länderna. För ett slagkraftigt
bistånd krävs emellertid också andra kompletterande insatser. Som jag
anfört med anledning av utredningen om det bilaterala biståndets organi-
sation och arbetsformer föreslår jag att SWEDFUND inordnas i en ny
myndighet För näringslivsinriktat bistånd. Myndigheten ges bl.a. i upp-
drag att i särskild förvaltning handha fondens grundkapital som även i
fortsättningen skall användas för riskkapitalsatsningar. Den breddning
och samordning av olika insatser som tillskapandet av den nya myndighe-
ten innebär ger förutsättningar för en expansion och fortsatt resultatför-
bättring för fonden. Jag delar SWEDFUNDs bedömning att fondens
grundkapital successivt bör ökas. För budgetåret 1991/92 föreslår jag ett
tillskott om 100 milj. kr. varav 50 milj. kr. för insatser i Central- och
Östeuropa. Näringslivet i Central- och Östeuropa är inne i en svår omställ-
ningsperiod från centralplanering till marknadsekonomi. Svårigheterna
yttrar sig bl.a. i minskad produktion och hög arbetslöshet. Insatser för
effektivisering och uppbyggnad av näringslivet utifrån de nya förutsätt-
ningarna är angelägna. Det svenska näringslivet har här en viktig roll att
spela. Jag finner att SWEDFUND utifrån sina erfarenheter kan bidra till
att ytterligare främja näringslivets insatser för utvecklingen i Central- och
Östeuropa.

Utbildnings- och igångsättningskostnader är tunga komponenter vid
företagsetablering i u-länder. Samtidigt som det är viktigt att insatser för
att etablera och driva företag bedöms utifrån affärsmässiga kriterier är det
viktigt att biståndsmedel kan bidra till att täcka utbildnings- och igångsätt-
ningskostnader som är nödvändiga och särskilt stora i u-landsmiljön.
Utgifter som krävs för ett företags långsiktiga drift skall inte subventione-
ras. För budgetåret 1990/91 har 20 milj. kr. avsatts inom BITS medel för
tekniskt samarbete för utbildningsinsatser vid SWEDFUND-projekt. 1
samband med att den nya myndigheten för industri- och näringslivs-
utveckling bildas förutser jag att dessa medel skall föras över till denna.

Projektbistånd till vissa länder

Föredragandens överväganden

Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100, bil.5, UU 20, rskr.
226) att inrätta anslagsposten Projektbistånd till vissa u-länder. Avsikten
med anslagsposten var att möjliggöra insatser till länder som befinner sig i
ett kritiskt skede där utgången kan bli avgörande för landets framtida
utvecklingsmöjligheter. Från anslagsposten har insatser finansierats i Bo-
livia, Costa Rica, Chile, Filippinerna, Uganda samt Polen och övriga
Central- och Östeuropa. Stödet under denna anslagspost avser väl definie-
rade insatser av projektkaraktär i ett initialskede av svenskt bistånds-

157

samarbete med landet. Av de länder som hittills erhållit stöd under an- Prop. 1990/91: 100
slagsposten föreslår jag att biståndet till Bolivia, Chile, Costa Rica och Bil. 5
Uganda under budgetåret 1991/92 finansieras över myndigheternas ordi-
narie anslag.

Bistånd till Central- och Östeuropa

1 Central- och Östeuropa har en historisk process inletts. Djupgående
reformer av hela samhällslivet har påbörjats. Demokratiseringen av politi-
ken och de ekonomiska systemförändringarna är centrala uttryck för detta.
Jag har i ett tidigare avsnitt redovisat det internationella och svenska
samarbete som nu växer fram till stöd för reformerna i Central- och
Östeuropa. Regeringen presenterade i december 1989 förslag om ett pro-
gram om en miljard kronor för svenskt samarbete med Central- och
Östeuropa under en treårsperiod. Av dessa skall 900 milj. kr. finansieras
över biståndsanslaget. En översikt och en tabell över hur dessa fördelar sig
på multilaterala och bilaterala insatser återfinns i inledningsavsnittet.

För bilaterala insatser under budgetåret 1990/91 anslog riksdagen i maj
1990 175 milj. kr. under anslagsposten Projektbistånd till vissa länder. Av
dessa avser 100 milj. kr. insatser i Polen och 75 milj. kr. insatser i andra
länder. För hela treårsperioden ger detta 300 milj. kr. för Polen och
225 milj. kr. för övriga Central- och Östeuropa. Det av regeringen utfästa
bidraget för bilateralt samarbete med Central- och Östeuropa uppgår för
budgetåret 1991/92 till sammanlagt 175 milj. kr. Bidraget bör också detta
år belasta anslaget C 3. Projektbistånd till vissa länder.

Det svenska biståndet till Central- och Östeuropa syftar till att stärka
ländernas förmåga att genomföra angelägna reformer och att ge stöd inför
de påfrestningar som möter länderna under de närmaste åren. Insatserna
sker inom en rad samhällsområden i första hand i form av erfarenhetsut-
byte och kunskapsutveckling. Insatser på miljöområdet prioriteras sär-
skilt. BITS har fått i uppdrag att bereda och handlägga huvuddelen av
biståndet. SIDA ansvarar för stödet till folkrörelsers och enskilda organisa-
tioners samarbete samt insatser på kulturområdet.

Biståndet till Polen uppgår till totalt 300 milj. kr. över tre år. Ett avtal
om inriktningen undertecknades i maj 1990. Av det totala beloppet avser
270 milj. kr. samarbete genom BITS och 30 milj. kr. samarbete via folkrö-
relser och enskilda organisationer. Större delen av stödet kommer att ges
för miljöinsatser. Beslut har fattats om ett antal olika projekt, bl. a. stöd till
vattenreningsverk och återställande av förorenade vattenmiljöer. Det
största projektet avser ett avloppsreningsverk i staden Szczecin vid Öster-
sjökusten. Ett annat projekt syftar till att minska luftföroreningarna som är
en följd av den omfattande och ineffektiva användningen av kol. Det
gäller ett fjärrvärmeverk i staden Torun.

Ett stort antal projekt rörande kunskapsöverföring också på andra områ-
den är under planering eller genomförande. Dessa insatser är av mindre
volym, men har stor betydelse för den pågående omdaningsprocessen.
Bland insatserna i Polen kan som exempel nämnas stöd till utformningen
av nya arbetsmarknadssystem. För att främja den kommunala demokratin

158

har kurser i kommunal förvaltning anordnats. Stöd kommer också att
lämnas genom ett särskilt avtal med Svenska kommunförbundet till sam-
arbete mellan kommuner i Sverige och vänorter i Polen. Ett centralt
område för den ekonomiska utvecklingen är att få igång utvecklingen av
småindustrier. En insats genomförs nu i Toruns län där förutsättningarna
för regional utveckling studeras. Ett annat område är stöd till utvecklingen
av nya regelsystem för mark- och fastighetsägande samt fysisk riksplane-
ring. BITS har också beslutat bidra till utvecklingen av konsumentkoope-
rationen i Polen.

Det bilaterala biståndet till övriga Central- och Östeuropa uppgår till
totalt 225 milj. kr. över treårsperioden. Huvuddelen av insatserna kom-
mer att göras i de tre baltiska republikerna samt Leningradområdet. Även
med Tjeckoslovakien och Ungern kommer ett nära samarbete att utveck-
las. Möjligheten finns till insatser också i andra delar av Central- och
Östeuropa.

För insatser genom BITS har 150 milj. kr. avsatts över treårsperioden.
Minst 45 milj. kr. skall avse miljöinsatser. I samarbete med myndigheter-
na i de baltiska republikerna och i Leningrad planeras och genomförs nu
en rad insatser på olika områden: avloppsreningsverk, miljöanalys, miljö-
bevakning, energisparande, ekonomisk politik och statistik, industri-
utveckling, arbetsmarknadsfrågor, jordbruksinsatser, vänortsutbyte m.m.
Ett särskilt kursprogram för sovjetiska beslutsfattare inom förvaltning och
näringsliv organiseras i samarbete med den ekonomiska reformkommis-
sionen i Moskva. För besöksutbyten och stipendier har Svenska institutet
ett särskilt ansvar. Insatser görs också för undervisning i svenska språket
och för information om Sverige.

För stöd till folkrörelsers och enskilda organisationers samarbete med
Central- och Östeuropa, samt för kulturutbyte har 60 milj.kr. avsatts
under treårsperioden. Insatserna på kulturområdet äger rum i nära samar-
bete med Svenska institutet.

Särskilda medel har satts av för regeringskansliets erfarenhetsutbyte
med Central- och Östeuropa. Särskilda medel har också satts av för att
förstärka administrationen av det nya samarbetet med Central- och Öst-
europa, bl. a. genom att två handläggartjänster för det svenska biståndet
har inrättats i Tallinn resp. Warszawa.

Bistånd till övriga länder

Inom ramen för det svenska biståndssamarbetet med Filippinerna finansi-
eras biståndsinsatser med medel från denna anslagspost. Projekt som
främjar en demokratisk utveckling och god miljö prioriteras. Insatser har
gjorts inom områdena skog, miljö, energi, gruvor, telekommunikationer,
offentlig förvaltning samt utbytes- och stipendieprogram. Bl. a. har BITS, i
samarbete med Världsbanken, lämnat stöd till en omfattande insats avse-
ende kartering av naturresurser och miljöpåverkan. Jag förutser ett fortsatt
stöd finansierat över denna anslagspost bl.a. genom det uppdrag som
IMPOD och BITS fått att bereda insatser i Filippinerna. Inom delposten
finns en viss beredskap för insatser även i något annat land.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

159

Mot bakgrund av vad jag ovan anfört föreslår jag att 200 milj. kr. beräk-
nas för Projektbistånd till vissa länder under budgetåret 1991/92. En del
av insatserna som finansieras under anslagsposten är av flerårig karaktär.
Jag föreslår att regeringen begär riksdagens bemyndigande att få göra
utfästelse om högst två gånger anslagsbeloppet. Svårigheter att förutse nivå
och tidpunkt for utbetalningarna gör att överskridande av anslagsposten
kan inträffa under enstaka år.

Särskilda insatser i skuldtyngda länder

Föredragandens överväganden

Växande skuldbördor har under åttiotalet undergrävt utvecklingen i
många u-länder. Skuldkrisen utgör ett allvarligt hinder for ländernas möj-
ligheter att mobilisera de resurser som behövs för att de skall kunna
åstadkomma en ekonomisk och social återhämtning och lägga grunden for
en långsiktigt hållbar utveckling. Särskilt utsatta är de fattigaste, skuld-
tyngda länderna i Afrika, men också för många medelinkomstländer,
främst i Latinamerika, utgör skuldkrisen ett allvarligt utvecklingshinder.

För en ekonomisk återhämtning i de skuldtyngda u-länderna krävs att
den fortsatta anpassningen åtföljs av såväl ökade nya resursflöden som
särskilda åtgärder for skuldlättnad. Ansträngningarna att öka biståndsflö-
det till de fattigaste länderna är därför en viktig del av skuldstrategin. För
att skuldlättnadsåtgärder skall kunna bidra till att länderna på sikt åter-
vinner kreditvärdighet, krävs att de utformas med hänsyn till situationen i
olika länder, till att olika typer av skuld måste behandlas olika och till att
en rimlig bördefördelning åstadkommes mellan de inblandade parterna.

Under de senaste åren har framsteg gjorts med att åstadkomma sådana
skuldlättnadsåtgärder. Sverige har spelat en aktiv roll i att driva dessa
frågor vad gäller de fattigaste och mest skuldtyngda länderna. Genom att
särskilda medel avsatts i biståndsbudgeten har Sverige kunnat bidra till att
samordnade aktioner kommit till stånd. Detta har varit ett betydelsefullt
stöd till u-ländernas ansträngningar, men ytterligare åtgärder kommer att
bli nödvändiga under många år framöver. Vid FNs generalförsamlings
särskilda möte om ekonomiska frågor i april 1990 presenterade jag Sveri-
ges samlade syn på skuldstrategin för de fattigaste lär.derna och flera
förslag på ytterligare skuldlättnadsåtgärder.

Innan betalningsbalansstödet infördes under budgetåret 1985/86 hade
Sverige redan år 1978, i enlighet med en resolution i UNCTAD, avskrivit
de minst utvecklade ländernas skulder till Sverige vilka härrörde från det
tidigare systemet med biståndskrediter. År 1986 gjordes motsvarande för
Zambia. Totalt har på detta sätt fordringar på närmare 1,2 miljarder
kronor omvandlats till gåvor. Under de senaste åren har flera andra
i-länder beslutat att vidta liknande åtgärder.

Under loppet av 1980-talet har biståndet till de skuldkrisdrabbade län-
derna kontinuerligt förändrats i syfte att utgöra ett stöd till ekonomisk
anpassning och strukturella reformer. Biståndet genom landramarna —
yarubiståndet liksom sektor- och projektstöden — har anpassats till skif-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

160

tande behov i programländerna. Jag vill framhålla att betalningsbalansstö-
det utgör ett komplement, om än ett viktigt sådant, till detta långsiktiga
stöd.

Betalningsbalansstödet har använts i internationellt samordnade ak-
tioner till stöd för länder som tillhör de fattigaste och mest skuldtyngda
och som inlett och genomför ekonomiska återhämtningsprogram. De sär-
skilda insatserna består antingen av ett resurstillskott, oftast i form av
obundet varubistånd, eller av mer direkta skuldlättnadsåtgärder. Huvud-
delen av betalningsbalansstödet har bestått av obundet varubistånd, dvs.
finansiering av angelägen import.

Stöd till återhämtningsprogram, huvudsakligen i form av varubistånd,
har lämnats sedan år 1986 och har varit den viktigaste formen för betal-
ningsbalansstöd. Världsbanken har kommit att spela en viktig roll i att
stödja utformningen och finansieringen av många skuldtyngda länders
ekonomiska återhämtningsprogram. Under slutet av år 1987 tog Världs-
banken initiativ till att öka och förbättra biståndsflödet till stöd för de
fattigaste afrikanska ländernas strukturanpassning. Det resulterade i det
s. k. särskilda programmet för Afrika (SPA), som utvecklats till en betydel-
sefull multilateral insats. Programmets syfte är att mobilisera ökade re-
sursflöden för att hjälpa länderna uppnå den nödvändiga importökning
som strukturanpassningsprogrammen förutsätter. Programmet omfattar
ökade resurser från Världsbanken, bilaterala givare och via Internationella
valutafonden (IMF), samt olika typer av skuldlättnad. Därvid läggs stor
vikt vid att de bilaterala givarna ökar sitt betalningsbalansstöd, minskar
bindningsgraden i biståndet och åstadkommer tidiga utbetalningar.

Sverige har i denna samordnade internationella aktion bidragit med
såväl varubistånd inom landramarna som särskilda insatser under den nu
behandlade anslagsposten. Beslut om sådana särskilda insatser har inom
ramen för det särskilda programmet för Afrika fattats vid tre tillfällen:
under budgetåret 1987/88 med 150 milj, kr., 1988/89 med 225 milj. kr.
och 1989/90 med 265 milj. kr. Medlen har använts till stöd för de berörda
ländernas ekonomiska återhämtning, samt som bidrag till återbetalning av
viss Världsbanksskuld. De afrikanska länder som t. o. m. budgetåret
1989/90 på detta sätt fått stöd är, i storleksordning, Tanzania, Mozam-
bique, Uganda, Guinea-Bissau, Ghana, Kenya och Säo Tomé och Principe.

Under hösten 1990 träffades en överenskommelse om ett nytt SPA-sam-
arbete för treårsperioden 1991 — 1993. Inför detta har SIDA gjort en över-
syn av det hittillsvarande stödet. Översynen framhåller angelägenheten av
denna typ av bistånd. Erfarenheterna visar att samarbetet inneburit bety-
dande additionell finansiering för de länder som omfattas av SPA. Struk-
turanpassningsprogrammen i SPA-länderna är i de närmaste fullt finansi-
erade, tack vare att givarna har mobiliserat snabbutbetalbart stöd och
medgivit skuldlättnader. SPA har ökat förståelsen för betalningsbalans-
stöd i givarländerna, minskat bindningsgraden och lett till förbättrad
samordning av upphandlingsregler. I vissa länder har dock utbetalnings-
takten för samfinansieringsprogrammen varit låg.

För budgetåret 1990/91 har beslut fattats om ett bidrag om 400 milj. kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

161

11 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

för särskilda insatser under den nu behandlade anslagsposten inom ramen Prop. 1990/91:100
för SPA-samarbetet. Beloppet skall i huvudsak fördelas på Mozambique, Bil. 5
Tanzania, Zambia och Uganda, med ett mindre stöd till Ghana, Mada-
gascar och Senegal. Zambia överenskom med IMF och Världsbanken om
ett ekonomiskt reformprogram under 1990 och upptogs därmed i SPA-
samarbetet. I samband med detta beslutades om ett svenskt additionelit
betalningsbalansstöd om 100 milj. kr. till Zambia.

Utöver varubistånd krävs ofta olika former av skuldlättnad. Till skillnad
från andra skulder kan skulderna till de internationella finansiella institu-
tionerna inte omförhandlas. Ett viktigt skäl till detta är att förluster för
dem går ut över andra medlemsländer. När ett land inte förmår sköta sina
betalningar till t. ex. Världsbanken och IMF stoppas enligt stadgarna utbe-
talningarna under alla nya lån. Det är därför angeläget för u-ländema att
löpande kunna betala räntor och amorteringar på dessa lån. För att under-
lätta de fattiga ländernas återbetalning av viss Världsbanksskuld tog Sveri-
ge under år 1987 ett särskilt initiativ i Världsbanken. Det gäller den ofta
betungande skuld som de länder som i dag endast kan låna till Världsban-
kens mjuka villkor, s.k. IDA-villkor, har som en följd av tidigare lån på
Världsbankens marknadsmässiga villkor, s.k. IBRD-villkor. Under år

1988 fattade Världsbanken beslut om att använda en del av IDAs resurser
för att underlätta betalningen av dessa länders IBRD-lån. Dessa resurser
räcker emellertid inte till för att klara denna skuldbörda. För de afrikanska
länderna har Sverige därför bidragit med särskilda insatser inom ramen
för det ovan redovisade SPA-programmet.

Internationella valutafonden spelar också en viktig roll i utformandet av
strukturanpassningsprogrammen. Fondens ordinarie resurser består av
medlemsländernas valutareserver. För att kunna hjälpa de fattigaste län-
derna på mjukare villkor än annars vore möjligt inrättades år 1987 den
särskilda s.k. utvidgade fonden för strukturanpassning (ESAF). Denna
specialfond finansieras i huvudsak genom gåvobidrag och lån på förmån-
liga villkor från medlemsländerna. Sverige bidrar med 150 milj. kr. per år
under perioden 1988— 1991 till ESAF för subventioner av kreditvillkoren.
Tre utbetalningar har gjorts.

Ett antal länder har stora betalningseftersläpningar till IMF, Världsban-
ken eller de regionala utvecklingsbankerna. Bland de länder som har
denna typ av problem är Guyana, Nicaragua, Vietnam och Zambia. Sär-
skilda insatser måste till för att hjälpa de länder som är beredda att
samarbeta med institutionerna för sitt återhämtningsprogram. Under år

1989 bildades en första s. k. stödgrupp för att bistå Guyanas reformprog-

ram. Sverige bidrog med 1 miljon US dollar i form av obundet varubi-
stånd. För att hjälpa länder med exceptionellt stora betalningseftersläp-
ningar utvecklades, bl. a. med hjälp av nordiskt engagemang, ett nytt sätt
att försöka lösa denna typ av problem. Avsikten är att tillämpa det nya
tillvägagångssättet på Zambia. Zambia återupptar under ett IMF-överva-
kat program de löpande återbetalningarna till IMF och intjänar samtidigt
rättigheter att utnyttja IMFs resurser när väl betalningseftersläpningama
avvecklats. Den ackumulerade skulden regleras med hjälp av ett s.k.
överbryggningslån. Samtidigt mobiliseras ett ökat stöd från bilaterala gi- 162

vare.

I den s. k. Parisklubben omförhandlas u-landsskulder som är offentliga
eller offentligt garanterade också i långivarländerna, främst bistånds- och
exportkrediter. Sedan Sverige skrivit av de tidigare biståndskrediterna till
de fattigaste länderna är det i dag för svensk del huvudsakligen exportkre-
diter på kommersiella villkor och u-krediter som kommer upp till omför-
handling. Dessa krediter har garanterats av exportkreditnämnden (EKN)
resp. BITS. Skillnaden mellan u-krediter och de tidigare biståndskrediter-
na är att biståndskrediterna i sin helhet var anslagsfinansierade medan
u-krediterna består dels av en anslagsfinansierad gåva, dels av en kredit
från marknaden. Betalningsbalansstöd har tidigare använts för att betala
kapital- och ränteförfall på Sveriges offentligt garanterade fordringar på ett
antal av de fattigaste länderna. Den totala skuldlättnaden som på detta sätt
åstadkoms uppgick till ca 500 milj. kr. Därefter har biståndet i några fall —
i Guinea-Bissau, Mozambique och Tanzania — använts för att under en
viss period erlägga ländernas räntekostnader i samband med bilaterala
skuldkonsolideringsavtal som slutits inom ramen för Parisklubben (totalt
ca 18 milj. kr.). Ett viktigt genombrott uppnåddes i skuldstrategin för de
fattigaste länderna i Afrika sedan samtliga långivarländer i Parisklubben
under år 1988 accepterat att ge mjuka konsolideringsvillkor, något som
Sverige länge hade verkat för. Även dessa mjukare villkor är emellertid
ofta alltför finansiellt betungande. Betalningsbalansstödet kommer därför
att användas for att täcka samtliga de räntekostnader som uppstår i sam-
band med skuldkonsolideringsavtal för ett antal afrikanska länder. Med
biståndets hjälp går Sverige därmed utöver de mjukare villkor som
överenskommits internationellt. Dessa länder får därmed betalningsfrihet
under de första åtta åren under de skuldkonsolideringsavtal som tecknas
med Sverige. Totalt beräknas 78 milj. kr. användas för detta ändamål. Jag
har i flera internationella fora framfört att villkoren vid omförhandlingen
ytterligare borde mjukas upp. Det är min förhoppning att en överenskom-
melse om mer realistiska villkor skall kunna nås i en snar framtid.

Sverige har drivit skuldlättnadsfrågor också när det gäller de fattigaste
u-ländemas skulder till privata kreditorer, s. k. kommersiell skuld. Sådana
fordringar säljs idag på andrahandsmarknader till priser långt under skul-
dernas nominella värden. Olika metoder prövas nu för att hjälpa u-länder-
na att tillgodogöra sig marknadens nedskrivning av skuldernas värde. Det
handlar om olika former av återköp och byten av fordringar (”debt
buy-backs” och ”debt swaps”). På längre sikt kan sådana operationer
underlätta återupprättandet av normala relationer mellan låntagare och
kommersiella långivare, vilket är särskilt betydelsefullt för u-ländernas
handel.

Sverige har stött sådan marknadsbaserad skuldlättnad, bl. a. genom att i
en internationell insats avseende Bolivia bidra med sammanlagt
20 milj, kr., vilket lett till att landets statsskuld till privata långivare kraf-
tigt minskats till en kostnad av cirka en tiondel av skuldernas nominella
värde. Liknande operationer förbereds också för andra länder. Sverige har
på olika sätt verkat för detta, vilket bidragit till att Världsbanken under år
1989 beslutade att avsätta 100 milj. US dollar av sin nettoinkomst till
skuldåterköp. På bl.a. svenskt initiativ har en möjlighet inrättats inom

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

163

SPA-samarbetet for bilaterala givare att samfinansiera sådana skuldåter- Prop. 1990/91: 100
köp. Bil. 5

Sverige har i olika internationella sammanhang understrukit skuldkri-
sens allvar och sökt främja internationellt samordnade aktioner för de
fattigaste länderna. Våra möjligheter att själva utfösta bidrag har varit
viktiga for att få sådana aktioner till stånd. Jag finner det angeläget att
Sverige fortsätter att vara pådrivande i detta arbete.

I dag har formerna for särskilda insatser utvecklats, liksom möjligheter-
na att utnyttja de medel som anvisats för betalningsbalansstöd. Använd-
ningen av medlen är beroende av de enskilda ländernas utveckling samt av
hur det internationella samarbetet utformas. En betydande grad av flexibi-
litet behövs. Mot bakgrund av att de ointecknade reservationerna under
anslaget varit stora och att regeringen har fått möjlighet att göra utfästelser
upp till ett belopp motsvarande tre gånger beloppet under anslagsposten
bedömer jag att en minskning av anslaget är möjlig under budgetåret
1991/92.

Jag föreslår att 500 milj. kr. beräknas förbudgetåret 1991/92 för särskil-
da insatser i skuldtyngda länder.

Utredningar m. m.

Föredragandens överväganden

För utredningar m.m. beräknar jag 8 milj. kr. under budgetåret 1991/92.
Av dessa medel beräknar jag 1 milj. kr. för fortsatt utvecklande av ett
statistikprogram på biståndsområdet. Arbetet sker i samarbete med statis-
tiska centralbyrån (SCB), biståndsmyndigheterna och avdelningen för in-
ternationellt utvecklingssamarbete.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. godkänna de riktlinjer och bidrag jag förordat i det föregående
under rubriken Andra biståndsprogram ,

2. bemyndiga regeringen att göra de utfästelser och åtaganden
som jag föreslagit i det föregående,

3. godkänna mina förslag beträffande organisation och arbetsfor-
mer i det bilaterala biståndet,

4. till Andra biståndsprogram för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 1 968 000 000 kr.

164

C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

1989/90	Utgift	244	943	300
1990/91	Anslag	246	009	000
1991/92	Förslag	269	588	000

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
Anslag
Förvaltningskostnader	172 649 000	+ 23 143,0
(varav lönekostnader)	(113 295 000)	(+ 18 205,0)
Lokalkostnader
hemmamyndigheten	17 336 000	+ 954,0
Lokalkostnader
biståndskontoren	21 694 000
Utlandsti1 lägg m. m.	28 530 000	+ 2 282,0
Engångsanvisning	5 800 000	- 2 800,0
	246 009 000	+ 23 579,0

SIDA betonar i sin anslagsframställning att for att hantera de senaste årens
stora volymökningar ställs höga krav på flexibilitet och kompetens. Ge-
nom rationaliseringar har personal omfördelats från de administrativa
funktionerna till de biståndsoperativa enheterna. Vidare har genom dato-
risering fortsatta rationaliseringar möjliggjorts. SIDA framhåller dock att
möjligheter till ytterligare omfattande rationaliseringar starkt minskat.

Myndigheten erhöll, enligt ett riksdagsbeslut våren 1990, en förstärk-
ning av förvaltningsanslaget med 10 milj. kr. och föreslår nu en perma-
nentning av dessa medel. SIDA framhåller att biståndsengagemanget i
Latinamerika har blivit alltmer omfattande och föreslår att en särskild
regionavdelning för Latinamerika bildas och att en ny tjänst som avdel-
ningschef inrättas. SIDA äskar även medel för två assistenttjänster för
redovisningsuppgifter som övertagits från UD. SIDA återkommer i sin
anslagsframställning till behovet av att den i fjol inrättade utbildningsen-
heten i sitt uppbyggnadsskede får resurser för metodutveckling.

SIDA behöver utökade lokalutrymmen och äskar därför medel för vissa
akuta ombyggnadsbehov liksom till viss utrustning. Vidare föreslår SIDA
medel för att täcka merkostnader i samband med introduktion och igång-
körning av myndighetens nya EA-system. SIDA äskar dessutom medel för
inventarier och utrustning till ett nytt kansli i Mozambique.

Föredragandens överväganden

Stora ansträngningar har gjorts av SIDA för att rationalisera sin admini-
stration och renodla roller i verksamheten under senare år. Möjligheten för
SIDA att göra ytterligare rationaliseringsuttag är dock begränsade. Jag
tillstyrker därför att SIDA, på anslaget, får behålla den förstärkning av
förvaltningsanslaget med 10 000 000 kr. som SIDA erhöll enligt riksdags-
beslutet våren 1990 fram till den fördjupade prövningen av verksamheten.
Härigenom får SIDA en nödvändig förstärkning och får bättre möjligheter
att genomföra biståndsinsatser på viktiga områden som miljö, demokrati
och mänskliga rättigheter m. m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

165

Jag delar SIDAs bedömning att biståndet till Latinamerika nu nått en Prop. 1990/91: 100
sådan omfattning att detta bör leda till en förändring i myndighetens Bil. 5
organisation. Inrättandet av en regionavdelning för Latinamerika samt en
ny tjänst som avdelningschef får inrymmas inom anslaget. Vid beräkning-
en av medelsbehovet har jag beaktat ett rationaliseringsuttag. Härutöver
har jag beräknat 3 000 000 kr. som en engångsanvisning för inventarier
och utrustning till det nya kansliet i Mozambique.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA) för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 269 588 000 kr.

C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum)

1989/90	Utgift	26	454	561
1990/91	Anslag	49	902	000
1991/92	Förslag	54	906	000

Styrelsen skall enligt sin instruktion

— anordna allmänna enterminskurser i u-landskunskap

— ge förberedelseutbildning för volontärer

— anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder

— anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk

— i samarbete med SIDA bistå myndigheter och andra med information
och rådgivning om förberedelse- och språkutbildning inför uppdrag i
u-länder

— upprätta ett register över de personer som vid Sandöskolan genomgått
den allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
Ramanslag	43 458 000	+ 11 448 000
varav
Till regeringens
disposition	25 000 000	+ 8 500 000

Styrelsen har i sin fördjupade anslagsframställning för perioden
1991/92—1993/94 lämnat nedanstående redovisning.

166

Sandö U-centrum

Sandö U-centrum har inkommit med sin fördjupade anslagsframställning
förbudgetåren 1991/92 — 1993/94. Sandö redovisar resultatanalyser för
redovisningsperioden 1984/85 — 1988/89 innehållande antal elevdagar för
de olika kurserna med angivande av sär- och samkostnader. Resultatet blir
att den totala kostnadstäckningen har kunnat höjas under redovisningspe-
rioden. När det gäller bedömning av måluppfyllelse anser Sandö att utbild-
ningen har ett relevant innehåll och håller hög kvalitet. Grunden för
bedömningen är de regelbundet genomförda utvärderingarna efter kurser-
na och höga siffror for antalet sökande till terminskursen.

Beträffande framtidsanalysen konstateras att u-landskurser och språkut-
bildning finns vid folkhögskolor och universitet men vid dessa finns ingen
utbildning med sådan bredd som på Sandö U-centrum.

En efterfrågan på u-landsrelaterad utbildning och språkutbildning förut-
ses i ungefär samma omfattning under den kommande treårsperioden som
under slutet av 80-talet. Det organisationsbundna personalbiståndet ge-
nom utsända volontärer förväntas öka liksom genom konsultföretag, nä-
ringsliv och myndigheter. Många kunder har dock relativt korta plane-
ringshorisonter och efterfrågan är bl.a. därför svår att förutse. SIDAs
avsikt att minska tonvikten på kontraktsanställda minskar efterfrågan.
Omvärldsfaktorer av politisk art kan också påverka förutsättningarna för
personalbiståndet och förändra efterfrågebilden. All prognosverksamhet
är därför mycket vansklig. Samarbetet med Central- och Östeuropa kan
skapa efterfrågan på nya språkkurser.

Sandö nämner några områden där Sandö U-centrum kan verka och som
kan vidareutvecklas:

— yrkesförberedande u-landskurser, såsom nuvarande terminskursen

— utbildning av volontärer

— intensivkurser i språk, fler lokala biståndsspråk, fler östeuropeiska
språk

— korta kurser i u-landsrelaterade ämnen

— utbildning för kursdeltagare från u-länder

— ny verksamhet. Sandö vill ta över den kurs SIDA har på kursgården i
Uppsala i u-landskunskap, eftersom den anses som jämförbar med den
utbildning som ges på terminskursen. Sandö pekar på de samverkansmöj-
ligheter som föreligger mellan myndigheterna samt möjligheten att uppnå
synergieffekter genom att utnyttja Sandös befintliga resurser i olika avse-
ende. Dessutom uppnås en högre effektivitet i utbildningarna genom inte-
gration av studier i språk med landkunskap. Den verksamhet Sandö vill
överföra från SIDA är 1. grundkurs för personal utan u-landserfarenhet, 2.
förberedelsekurs för FN-personal, 3. yrkes- och projektspecifika förbere-
delsekurser för konsulter. Totalt innebär detta en ökad budgetomslutning
med ca 1 000 000 kr. per år. Den anslagsfinansierade delen skulle kosta
294 000 kr. och resten av kostnaden skulle täckas genom avgifter. Sandö
föreslår två handlingsalternativ som regeringen bör ta ställning till. Hand-
lingsalternativ I innebär i princip oförändrad verksamhet, medan Hand-
lingsalternativ II inkluderar den nya verksamheten, som föreslås överföras
från SIDAs kursgård i Uppsala.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

167

I resursanalysen framhåller Sandö en rad faktorer som talar för hand-
lingsalternativ II:

— instruktionen ger ett explicit uppdrag att genomföra förberedelseutbild-
ning, vilket inte SIDA har. SIDA skall enligt instruktionen endast sörja för
biståndsutbildning

— Sandö har redan terminskursen

— språkutbildning av erkänt hög kvalitet

— stor bredd i myndighetens totala utbud

— utbudet av språkutbildning och land- och kulturkunskap ger möjlighet
till integration av studierna, som inte finns hos någon annan

— u-landsbibliotek

— egen sjukvårdsmottagning

— barnomsorgsverksamhet

— tekniskt understöd i verksamheten

— moderna utbildningslokaler och bostäder

— även familjelägenheter

— god studiemiljö, internationell miljö.

Sandö framhåller att en ökning av den anslagsfinansierade verksamhe-
ten enligt handlingsalternativ II gör att dessa utbildningar kan erbjudas
enbart till rörliga kostnader.

Sandö efterlyser i detta sammanhang en precisering av ansvar och roller
ifråga om utbildning av biståndsarbetare och även av ansvar för utbild-
ningsinsatser inom det svenska biståndet i sin helhet.

Sandö U-centrum aviserar en hyreshöjning med 2 000 000 kr. som en
följd av den pågående om- och tillbyggnaden av Sandös förläggningsloka-
ler. Sandö äskar vidare en höjning av utbildningsbidraget som bl.a. avser
avgifter för kurser för Svensk Volontärsamverkan (SVS) och övriga enskil-
da organisationer med 751 000 kr. Ökningen motiveras med en beräknad
volymökning av kursdeltagare från mindre enskilda organisationer. För
den nya verksamheten som föreslås överföras från SIDAs kursgård i Upp-
sala beräknar myndigheten ett anslagsbehov om 294 000 kr. Sandö räknar
med en nettokostnadsminskning på grund av ökad språkvolym med
74 000 kr.

Enligt anvisningar från RRV föreslår myndigheten ny utformning av
regleringsbrevet. Idag är det en utgiftsslagsorienterad indelning. Förslaget
innebär att regleringsbrevet blir indelat efter versamhetsinriktning. För
varje verksamhetsdel skulle samtliga nettokostnader redovisas.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

168

Föredragandens överväganden

Förslag

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Verksamhetens inriktning:

För den kommande perioden skall verksamhetens huvudsakliga inrikt-
ning vara att tillhandahålla utbildning som efterfrågas av olika perso-
nalkategorier i utvecklingssamarbetet. Sandö U-centrum skall sträva
efter att öka den s. k. självkostnadstäckningsgraden under budgetperio-
den.

Resurser m. m.:

Ramanslag 1991/92 54 906 000 kr.
varav till regeringens disposition 33 500 000 kr.

Budgetram:

Budgetramen för perioden 1991/92 — 1993/94 har beräknats till
83 366 000 kr.

Resultatbedömning:

Jag anser det mycket tillfredsställande att kostnadstäckningen har kun-
nat höjas under redovisningsperioden. Detta torde bero till stor del på att
den intäktsfinansierade språkutbildningen har breddats. Jag värdesätter
också de uppföljningar som har gjorts bland de som genomgått utbildning
vid Sandö.

Skäl:

Övergripande mål för verksamheten är enligt styrelsens instruktion att:

— anordna allmänna enterminskurser i u-landskunskap

— ge förberedelseutbildning för volontärer

— anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder

— anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk

— i samarbete med SIDA bistå myndigheter och andra med information
och rådgivning om förberedelse- och språkutbildning inför uppdrag i
u-länder

— upprätta ett register över de personer som vid Sandöskolan genomgått
den allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder

Sandö U-centrum är en viktig stödjande funktion i förhållande till
biståndsverksamheten när det gäller utbildningar av olika slag.

Jag anser att god förberedelse inför förestående u-landstjänstgöring är av
stor vikt. Sandö U-centrum bör därför utveckla och bredda verksamheten
för att svara mot behov av förberedelse för u-landsuppdrag som olika
personalkategorier i biståndet har. Det ökade deltagandet från en bred
resursbas i såväl BITS som SARECs och SIDAs verksamhet torde ge
Sandö U-centrum ett underlag för att utifrån olika kategoriers behov
utveckla utbildning, t. ex. där språkutbildning integreras med inslag av

169

förberedelse for olika uppdrag. En uppsökande verksamhet kan behövas Prop. 1990/91: 100
för att närmare undersöka behoven. Jag vill i sammanhanget påminna om Bil. 5
att RRV har påtalat behovet av språkutbildning och utbildning i u-lands-
kunskap hos ett flertal svenska myndigheter som sysslar med tjänsteex-
port. Jag förordar därför att Sandö inleder ett arbete för att anpassa sitt
utbud av utbildning till de förändringar som äger rum vad gäller personal
och konsultmedverkan i biståndet. Jag är däremot inte beredd att tillmö-
tesgå Sandös förslag om överföring av kurser från SIDA. Det bör stå SIDA
fritt att anpassa utbildningen till krav som ställs i biståndet t. ex. i fråga om
roller i det tekniska biståndet. En närmare analys av arbetsfördelningen
vad gäller utbildning inom biståndet inkl, debiteringsfrågan kunde dock
vara av värde. Jag avser att initiera en sådan analys.

Anslag för 1991 /92 samt budgetram för perioden 1991/92 — 1993/94 har
jag beräknat utifrån följande utgångspunkter.

För perioden 1991/92—1993/94 föreslår jag att medel avsätts för
utveckling och breddning av kursutbudet. Byggnationen vid Sandö
U-centrum bör slutföras under budgetåret 1991/92 och medel har beräk-
nats för detta liksom för kostnader för inredning.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna att den huvudsakliga inriktningen för verksamheten
inom styrelsens för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)
ansvarsområde skall vara i enlighet med vad jag förordat i avsnittet
Förslag.

att till Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

för budgetåret 1991/92 anvisa ett ramanslag på 54 906 000 kr.

C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

1989/90	Utgift	14	073	784
1990/91	Anslag	15	448	000
1991/92	Förslag	21	027	000

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
Anslag
Förvaltningskostnader	13 681 000	+ 2 109 000
(varav lönekostnader)	(7 760 000)	(+ 2 121 000)
Lokalkostnader	1 767 000	+ 3 270 000
Engångsanvisning	-	+ 200 000
	15 448 000	4- 5 579 000

SAREC

Den kraftiga expansion som forskningsbiståndet haft har medfört behov
av förändring och anpassning av SARECs verksamhetsformer och organi-

170

sation, vilket också skett successivt. SAREC framhåller att ambitionen Prop. 1990/91: 100
finns att fortsätta rationalisera och effektivisera förvaltningen. Bil. 5

SAREC har under år 1990 flyttat till nya ändamålsenliga lokaler. SA-

RECs lokalkostnader har därmed ökat betydligt. Flyttningen har även
inneburit andra merkostnader för SAREC, bl. a. har kostnader för telefon-
tjänster och städning ökat. Vissa tjänster som SAREC tidigare erhållit från
SIDA behöver nu köpas in eller utföras i egen regi. Av detta skäl föreslår
SAREC att medel för post- och arkivfunktionen överförs från övriga
förvaltningskostnader till löner. Vidare föreslås i samband med förslaget
om att inrymma skog- och miljöprogrammet i den ordinarie verksamheten
att medel för nuvarande sakanslagsfinansierade projektanställningar över-
förs till löneanslaget. Härutöver äskar SAREC medel för tre nya tjänster.

Föredragandens överväganden

Den växande verksamheten har gjort att SAREC länge haft behov av
större lokaler. Flyttningen som nu genomförts har medfört ökat arbete
med vissa administrativa funktioner som tidigare delats med SIDA. För
SAREC, liksom för den övriga statsförvaltningen, är det dock nödvändigt
att ytterligare söka rationalisera verksamheten.

Jag föreslår att SAREC tillförs 2 109 000 kr. för ökade lönekostnader
och övriga förvaltningskostnader. Av ökningen avser 800 000 kr. en över-
föring från anslaget C 3. anslagsposten U-landsforskning i samband med
att skog- och miljöprogrammet föreslås ingå i den ordinarie verksamheten.
Vidare har en omföring med 450 000 kr. gjorts från övriga förvaltnings-
kostnader till löneanslaget för post- och arkivfunktionen. Jag har vid
beräkning av medelsbehovet även beaktat viss rationalisering. Som en
engångsanvisning föreslår jag att SAREC tillförs 200 000 kr. för system-
och programutveckling för att öka SARECs tillgång till SIDAs EA-system.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) för budgetåret
1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 21 027 000 kr.

C 7. Nordiska afrikainstitutet

1989/90	Utgift	4	754	317
1990/91	Anslag	5	036	000
1991/92	Förslag	5	739	000

1990/91 Beräknad ändring 1991/92

Anslag

Förvaltningskostnader	4	529	000	+	596	000
(varav lönekostnader)	(2	743	000)	( +	259	000)
Lokalkostnader		507	000	+	7	000
Engångsanv i sn i ng				+	100	000
	5	036	000	+	703	000

171

Institutet

Styrelsen for nordiska afrikainstitutet finner det angeläget att institutets
ställning som nordiskt centrum för dokumentation, information och forsk-
ning om Afrika befästs. Institutet anser det glädjande att de senaste årens
omfattande genomgång av verksamheten har resulterat i ökat samnordiskt
stöd. Styrelsen framhåller vikten av att en balans upprätthålls mellan
resurser för verksamheten och de basresurser som Sverige svarar för. En
förstärkning och konsolidering av den administrativa personalen, såväl
inom kansliet som vid biblioteket behövs.

Institutet äskar lönemedel för två assistenttjänster, dels för förstärkning
av bibliotekets personalresurser, dels för förstärkning av institutets admi-
nistration. Vidare önskar institutet lönemedel motsvarande en halvtids
vaktmästartjänst. Institutet äskar också 100 000 kr. för administrativ da-
torisering. Härutöver anmäler institutet behov av 75 000 kr. för att fort-
sätta satsningen på inköp av mikrofilmade tidningar. Slutligen äskar myn-
digheten 281 000 kr. som bashöjning för tjänstebrevsrätten eftersom insti-
tutet inte erhöll kompensation för detta då tjänstebrevsrätten upphörde
fr. o. m. budgetåret 1990/91. Institutet tillåts överskrida sitt anslag inneva-
rande budgetår med motsvarande belopp för detta ändamål.

Föredragandens överväganden

Den utveckling av institutets verksamhet som skett de senaste åren har lagt
grunden till ett väl fungerande institut för forskning och dokumentation
om Afrikas problem och möjligheter. Frågor som är centrala i utvecklings-
samarbetet belyses i de olika forskningsprogrammen. Jag finner det ange-
läget att fortsätta stödja den utveckling som påbörjats. Jag föreslår att
nordiska afrikainstitutet tillförs 596 000 kr. för ökade förvaltnings- och
lönekostnader. Av ökningen avser 300 000 kr. kompensation för tjänste-
brevsrättens upphörande. Viss rationalisering av verksamheten har beak-
tats vid beräkningen av medelsbehovet. Härutöver föreslår jag att institu-
tet tillförs 100 000 kr. som en engångsanvisning för inköp av tidningar på
mikrofilm samt datoranskaffning.

Jag har under anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram,
anslagsposten Andra multilaterala bidrag beräknat medel för Sveriges
bidrag till den gemensamt nordiskt finansierade program- och forsknings-
verksamheten.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Nordiska afrikainstitutet för budgetåret 1991 /92 anvisa ett
förslagsanslag om 5 739 000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

172

C 8. Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS)

1989/90	Utgift	7	944	447
1990/91	Anslag	10	795	000
1991/92	Förslag	14	600	000

1990/91 Beräknad ändring 1991/92

Anslag

Förvaltningskostnader	9	436 000		+ 3	092	000
(varav lönekostnader)	(6	194	000)	(+1	856	000)
Lokalkostnader	1	359	000	+	513	000
Engångsanvisning		-		+	200	000
	10	795	000	+ 3	805	000

BITS

BITS verksamhet har under åttiotalet ökat kraftigt och blivit allt mer
diversifierad. Verksamheten under budgetåret 1989/90 har präglats av att
en rad nya arbetsuppgifter tillförts myndigheten samtidigt som ambitio-
nen att vidareutveckla system och arbetsmetoder fortsatt. BITS verksam-
het i u-länderna har fortsatt att expandera under budgetåret 1989/90.
Samtidigt har en omfattande uppbyggnad av samarbetet med Central- och
Östeuropa påbörjats. Samarbetet med Central- och Östeuropa kräver en
väl utvecklad metodik och flexibilitet samt medför behov av omfattande
kontakter med den svenska resursbasen. Enheten för tekniskt samarbete
har även vid sidan av samarbetet med Central- och Östeuropa fått en
starkt ökad arbetsbelastning under de två senaste budgetåren. Den växan-
de verksamheten ställer krav på ökade handläggarinsatser.

Enligt BITS är de administrativa resurserna inte tillräckliga för att klara
verksamheten på ett tillfredsställande sätt. Med verksamhetens nuvarande
och framtida omfattning i åtanke yrkar därför BITS medel för tre handläg-
gartjänster för dels verksamhetsgemensamma frågor rörande utredningar
och information dels tekniskt samarbete samt en assistenttjänst till kansli-
et. BITS har under hösten 1990 fått tillgång till ytterligare lokalytor och
begär medel för den ökade hyreskostnaden och som en följd härav medel
för höjda städkostnader. Vidare begär BITS medel för reskostnader och
porto i samband med den utökade verksamheten som pålagts BITS. Nuva-
rande telefonväxel är inte dimensionerad för den ökande mängden samtal.
BITS begär medel för en utbyggnad av växeln. Härutöver har BITS begärt
medel för ADB-avskrivningen.

Föredragandens överväganden

BITS verksamhet har under en följd av år ökat såväl inom det tekniska
samarbetet som u-kreditgivningen. Handläggningen av biståndet till Cen-
tral- och Östeuropa och andra nya samarbetsländer som t. ex. Chile befin-
ner sig i ett mycket krävande skede. För både det tekniska samarbetet och
u-krediterna gäller att antalet pågående insatser växer. Samtidigt medför
det större antalet genomförda insatser nya behov av resurser för uppfölj-
ning och utvärdering. Jag har tidigare betonat vikten av att BITS utvecklar

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

173

sin information bl.a. till allmänheten. De administrativa resurserna är Prop. 1990/91: 100
enligt min bedömning otillräckliga. Jag anser därför att BITS bör erhålla Bil. 5
ett tillskott om 3 092 000 kr. for att täcka lönekostnader och andra förvalt-
ningskostnader och för att möjliggöra en viss utökning av personalen för
bl.a. uppföljning och planering. Jag har vid beräkningen av medelsbe-
hovet även beaktat viss rationalisering.

Vid beräkningen av BITS förvaltningsanslag har jag bl.a. tagit hänsyn
till att lokalerna utökats samt att extra medel behövs för fortsatt datorise-
ring. Jag föreslår också att BITS erhåller 200 000 kr. som en engånganvis-
ning för en utbyggnad av telefonväxeln.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samar-

bete (BITS) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på

14 600 000 kr.

C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centrum)

1991/92 Förslag 6 804 000

	1990/91	Beräknad ändring 1991/92
Förslagsanslag	6 444 000	4-360 000
varav
Elevförmåner	2 444 000
Utbildningsbidrag	4 000 000	4-360 000

Anslaget för elevförmåner är avsett att täcka kostnader för förmåner för
terminskursens deltagare enligt gängse värnpliktsförmåner.

Utbildningsbidraget avser kostnader för dels volontärkursen, dels ut-
bildningskostnaderna för kursdeltagare från frivilligorganisationer berätti-
gade till volontärbidrag från SIDA.

Föredragandens överväganden

Medel för elevförmåner och utbildningsbidrag har tidigare anvisats under
anslaget C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum). I
samband med att Sandö U-centrum föreslås få ett ramanslag för treårs-
perioden 1991/92- 1993/94 under anslaget C 5 föreslår jag att medel för
elevförmåner och utbildningsbidrag redovisas förslagsvis under ett nytt
anslag. Jag har för det första budgetåret beräknat medel för en volymök-
ning av utbildningsbidraget som dras in det sista budgetåret under treårs-
perioden då det bör ha blivit möjligt att öka annan utbildningsverksamhet.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-

centrum) för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 174

6 804 000 kr.

D. Information om Sverige i utlandet m.m.

D 1. Svenska institutet

1989/90	Utgift	56	762	472	Reservation	- 1 938 607
1990/91	Anslag	59	736	000
1991/92	Förslag	64	439	000

Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse med uppgift att främja
kultur- och erfarenhetsutbyte med andra länder, att förmedla kunskap om
svenskt samhälls- och kulturliv genom informationsverksamhet i utlandet
samt att svara för verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris (Cent-
re Culturel Suédois).

Institutet bidrar till informationen om det svenska samhället genom
publikationer, filmer och utställningar samt genom dokumentationstjänst
och besöksservice i Sverige. Kulturutbytet främjas genom publikationer,
filmvisningar, utställningar, seminarier och personutbyte. Studier och
forskning stöds genom stipendier, personutbyte, kurser och konferenser
samt bidrag till undervisning i svenska vid utländska läroanstalter. Institu-
tet får inom sitt verksamhetsområde mot ersättning utföra uppdrag och
tillhandahålla produkter och tjänster. Institutet har fått ansvar för pro-
gram som syftar till att öka kontakterna mellan det svenska samhället och
länderna i tredje världen genom person- och erfarenhetsutbyte samt
kulturutbyte.

Institutet leds av en styrelse bestående av institutets direktör och elva
ledamöter, som utses av regeringen. För kontakt med samhällsinstitu-
tioner och andra organ, som har beröring med institutets verksamhet,
finns rådgivande referensgrupper som tillsätts av styrelsen.

	Anslag 1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	Anslag 1990/91	Föredraganden
Personal (1)	107	-
Anslag
Förvaltningskostnader (2)	51 715 000	+ 4 158 000
(varav lönekostnader)	17 969 000	(+ 1 795 000)
Lokalkostnader	8 021 000	+ 545 000
Summa	59 736 000	+ 4 703 000

(1) Inkluderar även anställda vid det svenska kulturhuset i Paris.

(2) Inklusive informationsverksamhet.

Svenska institutet

Svenska institutet begär under anslaget D 1. för budgetåret 1991/92 ett
anslag på 65 071 000 kr. (+ 5 335 000) exklusive pris- och löneomräkning.
Till detta kommer 450 000 kr. i engångsanslag avseende lagstadgade ök-
ningar av medel till långtidsstipendier under budgetåret 1990/91. Av be-
loppet beräknas 250 000 kr. hänföra sig till anslaget D 1. och resten till
anslaget C 3.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

175

Därutöver begärs 6 585 000 kr. under littera C. Internationellt utveck- Prop. 1990/91: 100
lingssamarbete samt 18 184 000 kr. under åttonde huvudtiteln (utbild- Bil. 5
ningsdepartementet).

Institutet begär följande höjningar under anslaget D 1.:

1. Ökade insatser i Europa, Sverigeinformation 2 000 000

2. Ökade insatser i Europa, kulturkontakter och projekt 1 500 000

3. Ökade insatser i Europa, internationellt utbildnings— 1 000 000

och forskningsutbyte

4. Ökade medel till långtidsstipendier 335 000

5. Engångsanslag avseende lagstadgade ökningar av medel 450 000
till långtidsstipendier under budgetåret 1990/91

(ca 250 000 kr. av detta avser D 1. och

ca 200 000 kr. C 3.)

6. Investering i ADB-utrustning 500 000

Föredragandens överväganden

Avspänningen mellan öst och väst sammanfaller med ett starkt ökat intres-
se i Sverige för Europa i dess helhet. Inte minst gäller detta Baltikum och
Central- och Östeuropa. I syfte att tillvarata de möjligheter som erbjuds i
flertalet europeiska länder vill jag liksom institutet förorda en särskild
satsning på Europa. Denna satsning bör ske genom omdisponering av
befintliga medel.

Jag föreslår att för nästa budgetår medel för institutets verksamhet
beräknas enligt ett ettårigt huvudförslag med en real minskning av utgifter-
na om 1,5 procent motsvarande 971 000 kr. Av ett s. k. återlägg till institu-
tet på 1 procent motsvarande 648 000 kr. vill jag förorda att 400 000 kr.
används till ADB-investeringar och 248 000 kr. till långtidsstipendier.

Riksrevisionsverket har i sin rapport om Sveriges turistråds verksamhet
pekat på den bristande samordningen med annan helt eller delvis statsfi-
nansierad informationsverksamhet i utlandet. Denna verksamhet bedrivs
i första hand av Svenska institutet och Sveriges exportråd förutom av
turistrådet.

I samråd med chefen för industridepartementet och statsrådet Gradin
vill jag framhålla att åtgärder bör vidtagas för att samordna den svenska
informationsverksamheten utomlands. Det ankommer på regeringen att
besluta i dessa frågor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Svenska institutet för budgetåret 1991/92 anvisa ett reser-
vationsanslag på 64 439 000 kr.

D 2. Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

47 607 790

47 743 000

52 250 000

Reservation 21 997 750

Radio Sweden (f. d. Utlandsprogrammet) är den enhet inom Sveriges
Riksradio AB som svarar för programverksamheten för utlandet. Radio

176

Sweden skall enligt avtalet mellan staten och Sveriges Riksradio AB sända Prop. 1990/91: 100
ljudradioprogram avsedda för mottagning i utlandet. Programmen skall ge Bil. 5
utländsk publik och särskilt utlandssvenskar möjlighet att få information
om och upprätthålla kontakt med Sverige. Radions sändningar till utlan-
det sker för närvarande på åtta språk och riktar sig till alla världsdelar.

Anslag (1)

Beräknad ändring

1991/92 (2)

Föredraganden

1990/91

1. Programverksamhet och	30 383 000(3)	+	5 843 000
driftkostnader
2. Kompensation för pris-	3 160 000	-	3 160 000(5)
utveckling
3. Televerkets kostnader	14 200 000(4)	+	1 824 000
Summa	47 743 000(4)	+	4 507 000(6)

(1) Avser kalenderåret 1991.

(2) Avser kalenderåret 1992. För Sveriges Radio-koncernen och
televerket sammanfaller räkenskapsår med kalenderår.

(3) I 1988/89 års prisläge.

(4) Varav engångsanslag 1 000 000.

(5) Anslagsposten uppgår i anslaget Programverksamhet och drift-
kostnader (D 2.1) fr.o.m. budgetåret 1991/92.

(6) Varav engångsanvisning 2 000 000.

Sveriges Radio AB och televerket

Sveriges Radio AB begär för kalenderåret 1992 övergång till ett förslagsan-
slag för programverksamheten för utlandet med kostnadskompensation
enligt s.k. SR-index och utbetalning till Radio Sweden den 7:e i varje
månad. Anslaget beräknas under vissa antaganden om SR-index’ utveck-
ling komma att uppgå till 39 652 000 kr. i oförändrat realt värde räknat i
1992 års priser. Televerket begär ersättning med 15 200 000 kr. för sänd-
ningskostnader. Av beloppet utgör 2 000 000 kr. engångsanslag avsett att
användas för kostnader i samband med inköp av de tre nya sändare, som
enligt beslut (prop. 1989/90:100 bil.5, UU14, rskr. 191) skall installeras
under åren 1991 — 1994.

De begärda ökningarna i förhållande till kalenderåret 1991 avser följan-
de.

Sveriges Radio AB

1. Bibehållen sändningsnivå på
franska och spanska efter beslutad
omprioritering av programverksamheten

2. Ti 1 läggsalternativ avseende dels
telefonservice för Afrika, dels
täckning av extrakostnader i samband med
Radio Swedens omorganisation

Televerket

1. Kostnader i samband med sändar—
byten m.m. (1)

1 000 000

900 000

2 000 000

(1) Engångsanvisning

177

12 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Föredragandens överväganden

Jag är inte beredd att tillmötesgå Sveriges Radios önskemål om en över-
gång från reservationsanslag till förslagsanslag med indexreglering. I stället
vill jag föreslå att anslagsposten Kompensation for prisutveckling (D 2.2)
slås samman med anslagsposten Programverksamhet och driftkostnader
(D 2.1) som i budgetförslaget for nästa budgetår erhåller sedvanlig pris-
kompensation. Jag är inte heller beredd att förorda ökade medel for att
återställa den tidigare sändningsnivån på franska och spanska. Radio
Sweden har så sent som i september 1990 omprioriterat sin sändningsverk-
samhet till förmån för bl. a. permanenta sändningar på estniska och letti-
ska. Några medel kan inte heller påräknas för Radio Swedens tilläggsalter-
nativ avseende dels telefonservice för Afrika, dels täckning av extrakostna-
der i samband med Radio Swedens omorganisation.

Det av riksdagen under våren 1990 beslutade utbytet av kortvågssända-
ren i Karlsborg och de båda sändarna i Hörby (prop. 1989/90:100 bil.5,
UU14, rskr. 191) beräknas medföra kostnader på 2 000 000 kr. under
budgetåret 1991/92.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet for
budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 52 250 000 kr.

D 3. Övrig information om Sverige i utlandet

1989/90	Utgift	14	276	809
1990/91	Anslag	15	187	000
1991/92	Förslag	16	274	000

Reservation 1 684 363

Från anslaget finansieras sådant informations- och erfarenhetsutbyte som
samordnas av utrikesdepartementets press- och informationsenhet samt
bidrag till Svensk-internationella Pressbyrån (SIP) och Ingenjörsveten-
skapsakademien (IVA).

	Anslag 1990/91	Beräknad ändring 1991/92
	Anslag 1990/91	Föredraganden
1. Samordnad informationsverksamhet	11 309 000	+ 932 000
2. Bidrag till Svensk-	2 351 000	+ 94 000
internationella Pressbyrån
3. Bidrag till Ingenjörs-	1 527 000	+ 61 000
vetenskapsakademien
Summa	15 187 000	+1 087 000

Inom press- och informationsenheten fördelar informationsbyrån medel
från detta anslag främst till de svenska utlandsmyndigheterna för informa-
tionsinsatser och kulturutbyte, såsom personutbyte, seminarier, lokala

178

kostnader i samband med film- och utställningsverksamhet m.m. Vidare Prop. 1990/91: 100
finns medel bl.a. för utländska journalistbesök, informations- och kultur- Bil. 5
insatser i anslutning till konferensen om säkerhet och samarbete i Europa
(ESK) samt tidskriftsstöd. Medel ställs även till Svenska institutets förfo-
gande för särskilda uppdrag av intresse för utrikesdepartementet. Informa-
tionsbyrån svarar härutöver för information om utrikespolitiska frågor
genom trycksaker, föredrag m. m.

SIP distribuerar nyhetsbulletiner till ca 7000 mottagare inom massme-
diesektorn i 150 länder. Bulletinerna innehåller dels nyheter inom de
industriella, tekniska och vetenskapliga sektorerna i Sverige, dels nyheter
om svenska politiska, samhälleliga och ekonomiska frågor. Vidare produ-
ceras särskilt material på engelska och tyska för specialiserad fackpress,
forskningsinstitutioner, branschföreningar etc. SIP begär för budgetåret
1991/92 ett bidrag på 2 570 000 kr.

IVA begär ett bidrag på 2 095 000 kr. för avtalsbundet teknisk-veten-
skapligt samarbete, främst forskarutbyte, mellan IVA och teknisk-veten-
skapliga organisationer i Östeuropa och Kina. Utbytet syftar bl. a. till att
initiera direkt och långsiktigt samarbete mellan berörda forskare och insti-
tutioner. Avtalet med Sovjetunionen administreras gemensamt av IVA
och Kungliga Vetenskapsakademien (KVA).

Föredragandens överväganden

Det råder bred enighet om behovet av intensifierade kontakter med hela
Europa. Informationsverksamhet och kulturutbyte har därvid en väsentlig
roll att spela. Jag förordar att särskilda insatser i Europa prioriteras, såsom
seminarieserier och journalistinbjudningar.

Jag föreslår att för nästa budgetår medel för Övrig information om
Sverige i utlandet beräknas enligt ett ettårigt huvudförslag med en real
minskning av utgifterna om 1,5 procent motsvarande 184 000 kr. Ett s.k.
återlägg till anslaget på samma belopp vill jag föreslå används till press-
service i samband med valet år 1991.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Övrig information om Sverige i utlandet för budgetåret

1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 16 274 000 kr.

179

E. Utrikeshandel och exportfrämjande

Inledning

Den handelspolitiska utvecklingen

På det handelspolitiska fältet har år 1990 präglats av ett intensivt förhand-
lingsarbete som har syftat till att förstärka, fördjupa och utvidga det
frihandelssystem som har bidragit så mycket till tillväxt och välfärd under
efterkrigstiden. Förhandlingarna har skett dels multilateralt inom ramen
för den s. k. Uruguay-rundan i GATT, dels regionalt i synnerhet i Europa
men även i andra världsdelar.

Den allmänna ekonomiska bakgrunden för förhandlingarna har på det
hela taget varit gynnsam, trots de negativa effekterna av krisen i Mellanös-
tern. Världsekonomin har fortsatt att växa, om än i långsammare takt än
under år 1989. De externa obalanserna mellan de stora handelsnationerna
har reducerats med en viss minskning av de handelspolitiska spänningarna
som följd, även om de djupgående handelspolitiska motsättningarna mel-
lan USA och Japan kvarstår. Växelkursutvecklingen har varit sådan att
utsikterna till en fortsatt reduktion av obalanserna har förbättrats. Beslu-
ten inom EG om genomförandet av den interna marknaden år 1992,
liksom de politiska och ekonomiska omvälvningarna i Central- och Öst-
europa, har inverkat positivt på framtidstron och på uppslutningen kring
fri handel på marknadsekonomins grund.

År 1990 har karaktäriserats av fortsatta ekonomiska och politiska refor-
mer inte bara i Central- och Östeuropa utan också i en rad u-länder. Dessa
reformer har syftat till ökad öppenhet och en förstärkning av marknads-
ekonomin, och därmed en närmare integration i världsekonomin. Därför
har också i många länder handelspolitiken förändrats i riktning mot ökad
anslutning till reglerna och åtagandena i GATT. En grund har därmed
lagts för ytterligare konsolidering av det öppna multilaterala frihandelssy-
stemet.

Uruguay-rundan, den åttonde i raden av multilaterala förhandlingsrun-
dor inom GATT, inleddes år 1986 och skulle enligt planerna ha avslutats
vid ett ministermöte i Bryssel i december 1990. På grund av stora motsätt-
ningar mellan framfor allt EG å ena sidan och USA och ett antal jord-
bruksexporterande länder å den andra kunde enighet inte uppnås i jord-
bruksförhandlingarna och därmed inte heller på övriga förhandlingsområ-
den. Det beslutades vid ministermötet att överlåta till GATTs förhand-
lingskommitté (TNC) att besluta om förhandlingarnas återupptagande
efter nyåret 1991.

Arbetet med att fördjupa integrationen i Europa har utomordentligt stor
betydelse för Sverige. 1 förhandlingarna om ett EES-avtal nåddes ett ge-
nombrott i viktiga frågor vid ett ministermöte mellan EG och EFTA i
december 1990. Utsikterna att ett avtal skall kunna undertecknas under
första halvåret 1991 är därmed goda.

Riksdagen uttalade i december 1990 att Sverige bör eftersträva att med
bibehållen neutralitetspolitik bli medlem i den Europeiska gemenskapen.
Riksdagen har vidare bedömt det sannolikt att en svensk medlemsansökan
kan lämnas in under 1991 (1990/91:UU8).

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

180

De politiska och ekonomiska förändringarna i Central- och Östeuropa Prop. 1990/91: 100
har lett till nya möjligheter för de handelspolitiska relationerna mellan Bil. 5
Öst- och Västeuropa. Viktiga beslut härvidlag har redan tagits, såväl inom
EG som vid EFTAs ministermöte i Göteborg i juni 1990. Arbetet med att
skapa förutsättningar för att de östeuropeiska länderna skall integreras i en
europeisk frihandelsgemenskap kommer att ha hög prioritet under år
1991.

Svensk utrikeshandel

Den svenska varuexporten ökade år 1990 med ca 0,3 % i volym, medan
importökningen var ca 0,8 %. Tillväxten har dämpats betydligt på både
export- och importsidan. Handelsbalansens överskott beräknas till ca

13.4 miljarder kronor, en försämring med 1,4 miljarder kronor sedan år
1989 och med 10,1 miljarder kronor sedan år 1988.

Under år 1991 väntas varuexportökningen bli 1,0—1,6 % i volym och
importökningen 1,3 — 1,8 %. Handelsbalansen väntas ge ett överskott om
9—10 miljarder kronor.

Den svenska exporten har förlorat marknadsandelar varje år sedan
1983. Förlusterna var särskilt kraftiga under år 1990, trots att de svenska
exportpriserna just detta år sjönk i förhållande till konkurrentländernas.
Kraftiga prishöjningar under tidigare år har gett utslag även år 1990. Den
svenska exportens varusammansättning med en stor andel investeringsva-
ror har också medverkat till det ogjnnsamma resultatet. Efterfrågan på
maskininvesteringar har dämpats betydligt och förutses bli svag även år
1991. Transportmedelsindustrin, som år 1989 stod för ca 15 % av den
svenska exporten av bearbetade varor, är också inne i en period av låg
efterfrågan. Av den totala varuexporten år 1989 gick 88 % till i-länderna,

9.4 % till u-länderna och 2,7 % till kategorin ”statshandelsländer”.

Den dämpade importökningen under år 1990 kan betyda ett brott i
mönstret att svenska producenter förlorat marknadsandelar till utländska
konkurrenter även på hemmamarknaden. Importvolymen har ökat mind-
re än den inhemska efterfrågan på bearbetade varor. En annan förklaring
till detta kan vara att de importtunga delarna i efterfrågan mattats mest.
Den lägre tillväxten för maskininvesteringar och bilköpens minskning kan
ha inneburit en lägre importandel i efterfrågan än normalt. Av den totala
varuimporten år 1989 kom 88,3 % från industriländer, 7,5 % från u-länder
och 4,2 % från kategorin ”statshandelsländer”.

Importens lägre ökningstakt under år 1990 var inte tillräcklig för att
förhindra en ytterligare minskning av handelsbalansens överskott. Denna
minskning är allvarlig. Sverige behöver ett kraftigt överskott i varuhandeln
för att kompensera de stora och ökande underskotten på andra poster i
bytesbalansen, främst ränteutgifter till följd av de senaste årens stora
svenska direktinvesteringar i utlandet, vilka finansierats med ökad skuld-
sättning i utlandet, och resevalutor, där underskottet fördubblats på några
få år.

För att göra det möjligt att åstadkomma det erforderliga överskottet i
varuhandeln måste den svenska pris- och kostnadsutvecklingen anpassas

181

till omvärldens. De ekonomisk-politiska åtgärder riksdagen hösten 1990 Prop. 1990/91: 100
beslutat har som ett centralt syfte att främja en snar kostnadsanpassning Bil. 5
och ge goda förutsättningar för en expansiv exportutveckling. Det är
samtidigt angeläget att fortsätta ansträngningarna att främja exporten
både i företagen och med statlig medverkan.

Nordiskt samarbete

Det nordiska samarbetet är för närvarande främst inriktat på frågor som
rör den västeuropeiska integrationen, utvecklingen i Östeuropa och mil-
jön. Ett viktigt mål är att samarbetet i Norden skall utvecklas i minst
samma takt som integrationen i Västeuropa.

Efter behandling vid Nordiska rådets session år 1989 fastställde de
nordiska finansministrarna en ny ekonomisk handlingsplan omfattande
perioden 1989—1992. Huvuddelen av åtgärderna återfinns inom område-
na avveckling av handelshinder, effektivisering av kapitalmarknaden, ut-
nyttjande av transportsystemet, satsningar på industriell utveckling och på
miljöområdet.

Under år 1990 har Nordiska ministerrådet reviderat arbetsprogrammet
Norden i Europa som anger hur det nordiska samarbetet skall kunna
påverka och anpassas till utvecklingen av EGs inre marknad. Arbetspro-
grammet, som omfattar perioden 1989—1992, skall stärka det nordiska
samarbetet genom en vidareutveckling av den nordiska hemmamarkna-
den, den nordiska transportmarknaden, den nordiska kultur- och utbild-
ningsgemenskapen samt de enskilda medborgarnas rättigheter vid vistelse
i annat nordiskt land än hemlandet. Arbetsprogrammet syftar även till att
stärka de nordiska ländernas inflytande på den europeiska integrations-
processen, särskilt på sådana områden där de nordiska länderna har en hög
standard. Det gäller främst miljön, arbetsmiljön och konsumentfrågorna.

Nordiska ministerrådet avser att till Nordiska rådets session år 1991
lägga fram ett förslag om ett samarbetsprogram med Östeuropa med
särskild inriktning på Baltikum. Programmet innehåller förslag om inrät-
tande av nordiska kultur- och informationscentra i Baltikum, om kun-
skapsöverföring, stipendieprogram och praktikantutbyte.

När de nordiska utrikeshandelsministrarna möttes i november 1990
enades de om att fortsatt prioritera arbetet med att avveckla handelshin-
der.

Andra viktiga samarbetsfrågor är för närvarande genomförandet av
handlingsplanerna på miljöområdet och kulturområdet.

En utförlig redogörelse för det nordiska samarbetet har lämnats i den
berättelse som Nordiska ministerrådet överlämnat till Nordiska rådet i
december 1990 (Nordiska rådets dokument C 1 1991).

Västeuropa

Ekonomiskt är Sverige i hög grad integrerat med övriga Västeuropa. Så-
som medlem i EFTA och genom frihandelsavtalet med EG tillhör Sverige
ett frihandelsområde för industrivaror som omfattar 19 länder med

182

370 miljoner innevånare. Drygt hälften av vår utrikeshandel sker med EG, Prop. 1990/91: 100
och ytterligare en femtedel med EFTA-länderna. Sveriges relationer med Bil. 5
det övriga Västeuropa är således av största betydelse för vår fortsatta
ekonomiska och sociala välfärd.

Den ökade integrationstakten inom Gemenskapen har banat väg för ett
intensifierat samarbete mellan EFTA-länderna och EG. Sverige och de
övriga EFTA-länderna förhandlar nu om ett omfattande integrationsavtal
med EG inom ramen för ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde,
EES.

För svensk del är riktlinjerna för dessa förhandlingar fastställda genom
riksdagens beslut i behandlingen av propositionen Sverige och den Västeu-
ropeiska integrationen (prop. 1987/88:66). Den stora vikt Sverige lägger
vid att fullfölja EES-förhandlingarna, liksom riktlinjernas fortsatta giltig-
het har bekräftats genom riksdagens beslut i anledning av utrikesutskottets
betänkanden 1988/89:UU19 samt 1990/91 :UU8. Målet är att svenska
medborgare, institutioner och företag skall åtnjuta samma fördelar som
kommer att gälla i EG när den inre marknaden har fullbordats.

Efter omfattande förberedande samtal mellan EFTA-länderna och EG
inleddes den 20 juni 1990 de formella EES-förhandlingarna. Det gemen-
samma målet är att skapa fri rörlighet för varor, kapital, tjänster och
personer i alla de 19 länderna. EFTA-länderna skall också delta i samarbe-
tet på en rad viktiga samhällsområden såsom forskning, utbildning,
miljövård, konsumentskydd och den s. k. sociala dimensionen. Parterna är
vidare ense om att förhandlingarna skall slutföras så snart som möjligt
under år 1991 med sikte på ett ikraftträdande av avtalet den 1 janua-
ri 1993.

I Sverige och de andra EFTA-länderna har de regler som skall ligga till
grund för ett EES-avtal grundligt analyserats och eventuella problemområ-
den har identifierats. Detta i syfte att bedöma om Sverige behöver undan-
tag eller övergångsarrangemang på vissa områden. En vägledande princip i
detta sammanhang har varit att slå vakt om våra allmänt sett höga normer
vad gäller hälsa, miljö och säkerhet. Andra viktiga förhandlingsområden
har rört EES-avtalets rättsliga och institutionella struktur.

Under hösten 1990 har förhandlingarna gradvis kommit att koncentre-
ras på att försöka nå principiell enighet kring ett antal huvudfrågor. Dessa
omfattar utformningen av de särlösningar som EFTA-länderna söker,
beslutsprocessen, övervakning, strukturen och kompetensen för en gemen-
sam EES-domstol samt frågor rörande reduceringen av sociala och ekono-
miska obalanser i EES.

Under december har principiell enighet uppnåtts i de viktigaste frågor-
na. Det finns således goda utsikter att nå fram till ett färdigförhandlat avtal
under våren 1991. Det kan då träda i kraft i fas med fullbordandet av EGs
inre marknad, dvs. per den 1 januari 1993.

EFTAs ökade roll i utvecklingen av det ekonomiska samarbetet i Europa
medför allt större krav på dess sekretariat. EFTA-sekretariatet har, som
EFTA-ländernas beredande och samordnande organ i EES-förhandlingar-
na, en central och resurskrävande funktion. Stort arbete läggs också ned på
att följa upp de samarbetsdeklarationer som EFTA-länderna överenskom-

183

mit med Ungern, Polen, Tjeckoslovakien och Jugoslavien. Målet är att i
framtiden etablera frihandelsavtal med dessa länder. Förhandlingar om ett
frihandelsavtal med Turkiet har också inletts.

De ökade resursanspråken på EFTA-sekretariatet återspeglas i en kraftig
förstärkning av organisationen. Under budgetåret 1989/90 ökade antalet
anställda med ca 40 % till 120 personer. Sekretariatets verksamhet under
de kommande åren beror i stor utsträckning på utgången av EES-förhand-
lingarna. Helt klart är att i samband med att ett EES-avtal träder i kraft
kommer en ytterligare kraftig förstärkning av organisationen att bli nöd-
vändig. EES-avtalet väntas bl. a. innebära åtaganden från EFTA-sidan att
bilda en rad organ för att administrera och övervaka avtalet. Ökade krav
på översättningsarbete kan också förväntas.

Integrationsarbetet i Sverige har fortsatt med hög intensitet. Arbetet i
den samråds- och utredningsorganisation som etablerades under våren
1988 fortsätter, och fungerar väl. Möten i statsrådsgruppen for Europafrå-
gor liksom i statssekreterargruppen har ägt rum med jämna mellanrum.
Rådet for Europafrågor har, under statsministerns ledning och med repre-
sentanter för olika samhällsintressen, hittills mötts minst en gång i kvarta-
let.

Utrikeshandelsministern har sammanträffat med riksdagens EFTA-de-
legation omkring en gång i månaden för information och samråd om
regeringskansliets arbete med den västeuropeiska integrationen samt dess-
utom regelbundet informerat riksdagen och utrikesnämnden om hur inte-
grationsarbetet fortskrider.

Också de informationsaktiviteter som riktar sig till organisationer, före-
tag och till allmänheten har utökats. Ett färdigförhandlat EES-avtal, lik-
som den intensiva diskussionen om en eventuell svensk ansökan om
medlemskap i EG, kommer att medföra krav på ytterligare ökade informa-
tionsinsatser. Utrikesutskottet har i sitt betänkande (1990/91:UU8) fram-
hållit betydelsen av informationsinsatser mot bakgrund av de uttalanden
som gjorts rörande medlemsskap i EG. Förslag därom kommer senare att
föreläggas riksdagen.

Inom regeringskansliet har berörda departement uppmanats att så långt
möjligt fastlägga en handlings- och tidsplan for det fortsatta integrationsar-
betet. Snarast efter riksdagens godkännande av ett EES-avtal, dvs. sanno-
likt under budgetåret 1991/92, kommer det lagstiftningsarbete som krävs
för avtalets genomförande att påbörjas.

Regeringen tillsatte i januari 1990 en delegation for översättning av de
EG-regler som är relevanta för EES-avtalet. Ett visst samarbete i översätt-
ningsarbetet pågår med våra nordiska grannländer samt med EG-delega-
tionen. Totalkostnaden för översättningsarbetet uppskattades i mars 1990
till 26 milj. kr.

Den satsning som regeringen gör på det västeuropeiska integrationsarbe-
tet och övrigt västeuropeiskt samarbete kräver ökade resurser. För det
kommande budgetåret föreslår jag nu en ökning av medlen härför med
34 milj. kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

184

Central- och Östeuropa

Reformprocessen i Central- och Östeuropa berör i hög grad det ekonomis-
ka området. Strävan är i flertalet länder att överge det planekonomiska
system som lett till stagnation, miljöförstörelse och resursslöseri. Samtliga
länder i området har sagt sig vilja infora någon typ av marknadsekonomi,
vilket kräver mycket genomgripande förändringar. Bland centrala frågor
som diskuteras märks systemet för prissättning, privatisering och valuta-
konvertibilitet. Inställningen varierar dock till på vilket sätt och i vilken
takt olika åtgärder skall genomföras. Övergången till ett nytt ekonomiskt
system torde komma att ta tid och medföra stora svårigheter. På kort sikt
får man t. ex. räkna med sänkt totalproduktion och ökad arbetslöshet,
vilket redan skett i flera av länderna.

Utöver de svårigheter som beror på själva systemomvandlingen, kom-
pliceras bilden av att den tidigare omfattande internhandeln mellan SEV-
länderna kraftigt minskar. Därtill kommer att några av länderna har en
mycket besvärlig skuldsituation som utgör ett allvarligt hinder för en
återhämtning.

Genom de politiska och ekonomiska förändringarna i de central- och
östeuropeiska länderna skapas helt nya förutsättningar för ett utökat eko-
nomiskt samarbete mellan dessa och OECD-länderna samt med de inter-
nationella organisationerna. Sverige och övriga i-länder välkomnar den
process som inletts och söker på olika sätt — genom handelspolitiska
åtgärder, bistånd, m. m. — aktivt stödja reformprocessen och ett intensifi-
erat ekonomiskt samarbete som syftar till att inlemma Central- och Öst-
europa i det multilaterala handelssystemet.

På det internationella planet återspeglas förändringarna både i utökade
kontakter med de västliga marknadsekonomierna och med de internatio-
nella organisationerna, samt i att nya organisationer och samarbetsformer
uppstått. Här kan ingen fullständig redovisning lämnas av allt det nya som
håller på att utvecklas men några exempel kan ändå presenteras.

EFTA undertecknade i juni 1990 samarbetsdeklarationer med Polen,
Tjeckoslovakien och Ungern. Enligt dessa skall parterna undersöka förut-
sättningarna för att ingå frihandelsavtal. Förberedande samtal om sådana
avtal har inletts med dessa länder och Jugoslavien. EG har ingått samar-
betsavtal med länderna i området. Nyligen har beslut fattats att diskussio-
ner om associationssamtal skall inledas. I första hand kommer förhand-
lingar att föras med Polen, Tjeckoslovakien och Ungern. Några av Central-
och Östeuropas länder strävar för övrigt på sikt efter medlemskap i EG.

OECD har inrättat ett center för samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa. I anknytning till centret har OECD beslutat upprätta ett samar-
betsprogram för i första hand sådana länder som är i förd med att ta
snabba sfeg mot marknadsekonomi och demokrati.

Ett närmare samarbete har inletts mellan GATT och länderna i Central-
och Östeuropa. Några av dessa länder har undertecknat GATT-avtalet
som statshandelsländer. Deras anslutning har därför en speciell status som
f. n. omförhandlas. Övriga stater söker ett närmare samarbete, vilket kan
illustreras med att Sovjetunionen nyligen erhållit observatörsstatus.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

185

ESK (europeiska säkerhetskonferensen) höll i våras en konferens om
ekonomiskt samarbete i Bonn. Mötet blev framgångsrikt och var speciellt
såtillvida att vid sidan av de officiella delegationerna även representanter
för näringslivet deltog, vilket ledde till mycket konkreta diskussioner. Vid
mötet antogs en deklaration som för de central- och östeuropeiska länder-
na innebar långtgående åtaganden i marknadsekonomisk riktning.

ECE (FNs kommission för Europa), som tidigare varit det enda forum
for ekonomiskt samarbete där samtliga öst- och västländer varit medlem-
mar, ser för närvarande över organisationen och dess arbetssätt.

Slutligen bör i sammanhanget nämnas upprättandet av den europeiska
utvecklingsbanken (EBRD) och det samordningsarbete som bedrivs av 24
industriländer under EG-kommissionens ordförandeskap (G24), liksom
de olika nordiska initiativ som tagits.

Central- och Östeuropas andel av Sveriges utrikeshandel uppgår till
endast ca 3 %. (1,9 % för exporten och 3,4 % för importen) Största han-
delspartner i området är Sovjetunionen följt av Polen. Traditionellt har
Sverige haft ett underskott gentemot dessa länder vilket emellertid sjunkit
under senare år. Importen består till stor del av råvaror, däribland olja,
halvfabrikat och konsumtionsvaror medan exporten domineras av pro-
dukter från verkstadsindustrin.

De ekonomiska förändringarna skapar förutsättningar för ett betydligt
större bilateralt ekonomiskt utbyte på sikt. Detta är värdefullt i sig men
kan också positivt påverka kontakterna på andra områden.

Det ligger av många skäl i svenskt intresse att söka bidra till att den
ekonomiska omvandlingen blir framgångsrik. Regeringen söker därför på
olika sätt lämna sitt bidrag till reformprocessen. Det är därvid naturligt att
särskild uppmärksamhet ägnas Sveriges närområde. Här bör påpekas vik-
ten av att också övriga delar av det svenska samhället på olika sätt
engagerar sig i samarbetet. En dialog förs för övrigt kontinuerligt både
direkt med näringslivet och dess organisationer men också med andra
intressenter inom ramen för den Östeuropa-delegation som regeringen
tillsatte i augusti 1990.

På det handelspolitiska området har flera åtgärder beslutats som bör få
positiva följder för Sveriges samarbete med området. En viktig punkt är
den allmänna avvecklingen av teko- och skorestriktionerna vid utgången
av juli 1991 resp, utgången av år 1992.

På förslag av exportkreditnämnden har regeringen beslutat om viss
förändring i förordningen om investeringsgaranti i syfte att utöka risktäck-
ningen avseende politiska risker till vissa s. k. systemskiftesrisker.

Under litt. C finns förslag med syfte att främja näringsutveckling i
Central- och Östeuropa. Enligt detta skall Swedfunds grundkapital höjas
med 100 milj, kr varav 50 milj. kr. avsätts för ett särskilt ”fönster” för
insatser i Central- och Östeuropa. Med en sådan åtgärd bör ett ökat
engagemang från näringslivets sida i området underlättas. Dessutom av-
sätts 10 milj. kr. som bidrag till en fortsättning och fördjupning av de
kontakter som etablerats av svenska departement och myndigheter med
sina motsvarigheter i Central- och Östeuropa.

Resurserna för bevakning m. m. av Central- och Östeuropa-samarbetet

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

186

har under året förstärkts genom att regeringskansliets samordnare för
Östeuropafrågor fått ett sekretariat till sitt förfogande, det s. k. Östeuropa-
sekretariatet (ÖSEK). ÖSEK är knutet till UDs handelsavdelning. Vidare
har verksamheten vid Östekonomiska Institutet (ÖEI), som är knutet till
Handelshögskolan, byggts upp. Regeringen och övriga finansiärer av ÖEI
har här ett värdefullt instrument för att följa den ekonomiska utvecklingen
i Central- och Östeuropa.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

USA och Japan

USA är en av Sveriges viktigaste exportmarknader. Sveriges handel med
USA har länge uppvisat en positiv balans. Det svenska överskottet har
dock minskat något under slutet av 1980-talet. Importen från USA av bl. a.
teknologi är av stor betydelse för svensk industri. Den amerikanska han-
delslagen från år 1988, the Omnibus Trade and Competitiveness Act,
träder successivt i kraft på olika områden. Lagen innehåller såväl handels-
politiska bestämmelser som bestämmelser rörande arbetsmarknadspolitik,
ekonomisk politik och exportkontrollpolitik, och syftar till att stärka den
amerikanska industrins konkurrenssituation. Lagen har av omvärlden
uppfattats som i vissa delar svårförenlig med GATT och frihandelsprinci-
perna, särskilt vad gäller tillämpningen av sanktioner mot vad man anser
vara ojusta handelsmetoder. Sverige följer noggrannt tillämpningen av
lagen, särskilt på de områden som är av speciellt svenskt intresse.

USAs president tog i juli 1989 initiativ till ett program för friare handel
med stål genom öppnare marknader, fortsatt omstrukturering av stålin-
dustrin och förhandlingar om ett internationellt avtal inom ramen för
GATT med syfte att begränsa statliga subventioner till stålindustrin. De
kvoter och extratullar som gällt för amerikansk import av vissa special-
stålkvaliteter upphörde under hösten 1989.

Sverige tog år 1989 upp ett amerikanskt antidumpningsbeslut på speci-
alstålområdet till prövning i GATT. Den särskilda expertgrupp som i
augusti 1990 lämnade sin rapport i ärendet kom till ett för Sverige positivt
ställningstagande. Rapporten är för närvarande föremål för behandling.

Handeln med Japan karaktäriseras alltjämt av betydande svenska un-
derskott. Det är dock glädjande att notera att den svenska exporten ökat
kraftigt på senare år. Till denna positiva utveckling har bl.a. japanska
liberaliseringsåtgärder och yenens uppgång bidragit. Den oerhört hårda
konkurrens som råder i Japan kräver avancerade produkter, goda kunska-
per och långsiktighet av exportörerna. De företag som insett vikten av att
satsa på den japanska marknaden har efter hårt arbete nått avsevärda
framgångar. Den nära kontakt med högteknologisk industri som verksam-
het i Japan kan innebära är också en positiv faktor.

Riksdagen har beslutat att svenska staten skall bidra till inrättandet av
ett forskningsinstitut med speciell inriktning på Japan. 9 milj, kr., fördela-
de på tre år, har beräknats för ändamålet.

187

Multilaterala handelsfrågor

Gulfkrisen, en begynnande konjunkturnedgång på vissa håll, och svårighe-
terna att inom ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT)
enas om en friare världshandel gör att det multilaterala handelssystemet
under budgetåret 1991/92 kan komma att utsättas for stora påfrestningar.
Redan under tidigare år har ett protektionistiskt tryck i form av unilaterala
åtgärder och bilaterala handelsuppgörelser med diskriminerande effekter
för utomstående länder alltför ofta kunnat konstateras. Dessa tendenser
riskerar nu att förstärkas, med ytterligare negativa effekter för utveckling-
en i enskilda länder och för handeln med vissa varugrupper som följd.

Om nya höjningar av oljepriset skulle inträffa, kommer de effekter detta
får för olika länders ekonomier att påverka den internationella konkur-
renssituationen vilket riskerar att ytterligare förstärka de protektionistiska
tendenserna. Effekten för i synnerhet många u-länders och de f. d. stats-
handelsländernas ekonomier blir betydande. Trycket på det multilaterala
handelssystemet kommer att öka och dess möjligheter att spela en tillväxt-
främjande roll kan komma att reduceras, med minskad global ekonomisk
tillväxt som konsekvens.

De multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen för GATT, den
s.k. Uruguayrundan, som inleddes år 1986 har tre övergripande målsätt-
ningar: att stärka GATT-systemet, att ytterligare liberalisera världshan-
deln samt att utvidga de internationella handelsreglerna inom GATT till
att omfatta nya och expanderande områden som t. ex. tjänster och imma-
terialrätt. Grunden skulle läggas för ett friare och fördelaktigare multilate-
ralt samarbete på handelsområdet för 1990-talet och 2000-talets början.

Dessa ambitioner ser dock inte ut att kunna förverkligas mer än i
begränsad utsträckning.

Förhandlingarna inom Urugauyrundan har förts inom 15 olika grupper
som täckt lika många problemområden.

Dessa är

— tullar,

— icke-tariffara handelshinder,

— liberalisering av handeln med skogsvaror,fiske, mineraler m. m.,

— teko,

— jordbruk,

— tropiska produkter,

— översyn och revidering av olika GATT-artiklar t. ex. undantag för
u-länder från förbudet om importkontroll av betalningsbalansskäl,

— översyn av de överenskommelser i form av koder som gjordes vid
Tokyo-rundan t. ex. för statlig upphandling och tekniska handelshinder,

— skyddsklausuler,

— subventioner,

— immaterialrätt,

— villkor för utländska investeringar,

— tvistlösning,

— översyn av hur GATT-systemet fungerar samt

— tjänstehandel.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

188

En viktig fråga under förhandlingarna har varit att stärka GATTs regel-
system och då bl.a. att fastställa under vilka villkor länderna skall få
tillgripa handelspolitiska skyddsåtgärder. Målsättningen har varit att kom-
ma till rätta med den växande floran av s. k. gråzonsåtgärder, dvs. skydds-
åtgärder som vidtas utanför GATTs regelverk.

Detta är viktigt for svenskt vidkommande. Andra förhandlingsintressen
for Sverige är en liberaliserad handel med jordbruksprodukter, skärpta
regler för införandet av antidumpningsåtaganden, sänkta industrivaru-
tullar, en utvidgning av upphandlingskoden, ett multilateralt avtal som
reglerar handeln med tjänster, normer på det immaterialrättsliga området
inom GATT, och villkor för handelsrelaterade investeringsåtgärder.

Sverige har som utrikeshandelsberoende land stort behov av internatio-
nella regler som styr världshandeln och undanröjer de handelshinder som
finns eller uppstår. Sverige har därför, tillsammans med Finland, Norge
och Island aktivt verkat for att Uruguayrundan skall kunna leda till gene-
rellt acceptabla överkommelser om en friare och öppnare handel.

Uruguayrundan skulle enligt planerna ha avslutats vid ett ministermöte
i Bryssel den 3 — 7 december 1990. Redan innan Brysselmötet hade det
framgått att jordbruksfrågan skulle bli den centrala för förhandlingarna
och den fråga som skulle avgöra huruvida någon enighet totalt skulle
uppnås eller inte.

På grund av grundläggande motsättningar mellan framfor allt EG å ena
sidan och USA och vissa jordbruksexporterande länder å den andra kunde
någon enighet inte uppnås i jordbruksförhandlingarna. Motsättningen
gällde främst EGs svårighet att presentera ett för övriga länder godtagbart
förhandlingsbud.

Ministrarna beslöt därför avbryta förhandlingarna i Bryssel for att istäl-
let återuppta dem vid ett senare tillfälle. Tidpunkt och modaliteter beslöts
det däremot att överlåta till GATTs förhandlingskommitté (Trade Negoti-
ating Committee) att bestämma om.

Det är troligt att förhandlingarna åter kommer att kunna upptas i
januari 1991.

På grund av svårigheterna avseende jordbruksförhandlingarna fördes
inga reella förhandlingar på de flesta andra förhandlingsområden. Endast
på ett fåtal områden kunde förhandlingar föras och enighet nås; ursprungs-
regler, tullvärdeberäkningar, förhandsinspektion av ulandsdestinerad ex-
port (pre-shipment inspection) och importlicensprocedurer. Uruguayrun-
dans framtida utformning och slutförande torde emellertid avgöra dessa
överenskommelsers slutgiltiga status.

Frågan om u-länders integration i det internationella handelspolitiska
samarbetet står sedan länge på dagordningen i OECDs handelskommitté.
En fortlöpande dialog mellan OECD och ett antal industriellt utvecklade
ekonomier i Asien pågår.

Reformprocessen i Östeuropa har medfört omfattande kontakter mellan
OECD och östländerna. För att bistå dessa har organisationen i år upprät-
tat ett ”Centre for Co-operation with European Economies in Transition”.
Centret bistår med kunskaper och stöd när det gäller övergången från
plan- till marknadsekonomi.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

189

Iraks invasion av Kuwait och den därmed uppkomna situationen på Prop. 1990/91: 100
oljemarknaden har aktiverat arbetet inom det internationella energiorga- Bil. 5
net, IEA.

Sverige har i OECDs handelskommitté tagit initiativ till en systematisk
genomgång av sambandet mellan handelspolitik och miljöpolitik. Försla-
get har mött starkt gensvar från övriga OECD-länder. Arbetet beräknas ge
substantiella resultat under år 1991.

Under år 1990 har u-ländernas problem på bl. a. handels- och råvaruom-
rådena diskuterats i Förenta nationerna (FN) vid skilda tillfällen. General-
församlingen höll ett extra möte om internationella ekonomiska frågor i
slutet av april. Mötet resulterade i en enhälligt antagen deklaration. Under
september genomfördes en konferens i Paris som behandlade de minst
utvecklade ländernas (MUL) problem. Konferensen enades om ett ak-
tionsprogram för dessa länder under 1990-talet. Under oktober månad
kunde vidare FNs medlemmar enas om en ny utvecklingsstrategi (Interna-
tional Development Strategy, IDS) för 1990-talet.

Dessa framåtblickande texter som har antagits inom FN bör hållas i
åtanke under diskussionerna vid den åttonde sessionen med FNs konfe-
rens om handel och utveckling (UNCTAD VIII), som skall äga rum under
hösten 1991. Huvudämnen blir resurser för utveckling, internationell han-
del, teknologi, tjänster och råvaror. Enligt svensk uppfattning bör miljö-
problematiken, liksom i andra FN-organ, utgöra ett betydande inslag och
behandlas i samband med varje problemområde.

Sveriges ambition är att bidra till att konferensen uppnår en samman-
hållen behandling av överenskomna ämnen och konkreta slutresultat av
vikt för främst u-länderna.

Det internationella samarbetet på det för UNCTAD så centrala råvaru-
området ter sig i vissa hänseenden inte särskilt lyckosamt. Detta är att
beklaga då stabila råvarumarknader fortsatt är av stor betydelse för många
u-länder som ofta är starkt skuldtyngda.

Det prisstabiliserande avtalet för kakao har fungerat mindre väl. Avtalet
har numera förlängts, sedan dess ekonomiska (prisstabiliserande) funktio-
ner suspenderats. Samarbetet inom det prisstabiliserande avtalet för na-
turgummi har å andra sidan varit framgångsrikt, särskilt sedan nu det
andra avtalet avseende naturgummi trätt i kraft och de första prisstabilise-
rande lagerköpen verkställts.

Utsikterna för andra nya prisstabiliserande råvaruavtal är inte gynnsam-
ma. Mer än ett års förhandlingar om ett nytt internationellt kaffeavtal har
ej lyckats lösa vissa fundamentala meningsskiljaktligheter mellan ledande
konsument- och producentländer. Hittillsvarande avtal har därför för-
längts på två år, t. o. m. den 30 september 1991. Under denna tid är det
prisstabiliserande exportkvotsystemet försatt ur kraft, varför avtalet — i
likhet med kakaoavtalet — närmast har karaktär av en s. k. studiegrupp.
Försöken att återuppta förhandlingarna fortsätter dock.

Under år 1990 nåddes förlikning mellan banker och mäklare å ena sidan
och Internationella Tennrådet å den andra i den långdragna process som
följde på den kris som utlöstes av tennrådets inställande av sina betalning-
ar i oktober 1985. Internationella Tennrådet upplöstes därefter den
31 juli 1990.

190

Ansträngningarna bör fortsätta att i lämpliga former föra det multilate-
rala samarbetet pä råvaruområdet vidare. Att detta kan ge positivt resultat
visas bl.a. genom det nya juteavtalet samt den nya nickelstudiegruppen.

1989 års internationella avtal om jute och juteprodukter är i likhet med
det första (från år 1982) ett s.k. utvecklingsavtal, utan prisstabiliserande
funktioner. Detta nya juteavtal är i allt väsentligt likt det hittills gällande
och gynnar primärt de juteproducerande länderna. Dessa är främst Bäng-
ladesh, Nepal, Indien, Kina och Thailand. Avtalet ligger väl i linje med
Sveriges traditionella råvarupolitik och riksdagen godkände också avtalet
för svensk del den 6 december 1990 (prop. 1990/91: NU 13, rskr. 68).

1983 års internationella avtal om tropiskt timmer som också är ett s.k.
utvecklingsavtal, skulle löpa ut den 31 mars 1990. Det har förlängts med
två år. Under denna tid förutses förhandlingar komma att inledas om ett
nytt liknande avtal. Avtalet har under sin hittillsvarande giltighetstid
kommit att få en ökande betydelse. Man tillmäter nu allmänt avtalet stor
vikt som ett av de verksamma internationella medlen i kampen mot
förstörelsen av de tropiska regnskogarna.

Framgångsrika förhandlingar om studiegrupper för tenn och koppar har
lett fram till överenskommelser om mandat för dessa studiegrupper. De
avses starta sin verksamhet så snart de antagits av det enligt resp, mandat
erforderliga antalet stater.

Den internationella nickelstudiegruppen höll sitt invigningsmöte i juni
1990. Denna nya studiegrupp kommer främst att verka som insamlande
och bearbetande organ for statistik avseende nickel. Ett första möte med
studiegruppen med deltagande av näringslivsrepresentanter kommer att
hållas under våren 1991. Förhoppningar knyts till att gruppens verksamhet
skall leda till ökad marknadstransparens och därmed indirekt verka stabi-
liserande på nickelmarknaden.

Den s. k. Gemensamma Fonden för råvaror, som framforhandlades
redan år 1980, kunde träda ikraft den 19 juni 1989 sedan bl. a. Sovjetunio-
nen tillträtt avtalet. Fondens huvudsyften är att, dels erbjuda finansiell
hjälp för prisstabiliserande råvarulagring, inom ramen for internationella
råvaruavtal, dels finansiera projektverksamhet inom råvaruområdet. Fon-
den befinner sig fortfarande i ett uppbyggnadsskede, men väntas få stor
betydelse främst som finansieringskälla för nämnda projektverksamhet.

Bilateralt samarbete

Handelspolitiska och ekonomiska konsultationer på regeringsnivå spelar
en viktig roll för Sveriges handel med flertalet u-länder. Ett starkt samband
framträder mellan handelspolitiska och ekonomiska kontakter på rege-
ringsnivå och kommersiella förbindelser. Kontakter i form av ministerbe-
sök och delegationsresor med officiell prägel har i allt större grad kommit
att användas i handelsfrämjande syfte.

Sverige har ingått avtal om ekonomiskt, industriellt och teknisk-veten-
skapligt samarbete med ett tjugotal u-länder. Kommerskollegium undersö-
ker f. n. om och hur dessa avtal kan utnyttjas mer effektivt. Under år 1990
har Sverige med Iran undertecknat ett Memorandum of Understanding,

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

191

som återupplivar ett avtal från år 1974 om upprättande av en blandad Prop. 1990/91: 100
kommission for ekonomiskt och industriellt samarbete. Bil. 5

Särskild vikt måste läggas vid de mera utvecklade u-länderna i Stillahav-
sasien. Japan har utgjort förebild for och givit inspiration åt exempelvis
Sydkorea, Hongkong, Singapore och Taiwan som uppvisar mycket höga
siffror vad gäller t. ex. tillväxt, produktivitet, handel och investeringar. I en
annan grupp av länder som ifråga om ekonomisk utveckling kommer på en
nivå strax efter, återfinns i första hand tre ASEAN-länder, nämligen Thai-
land, Indonesien och Malaysia. I både Thailand och Malaysia ger sedan ett
par år tillbaka exporten av industriprodukter större intäkter än jordb-
ruksexporten.

Sveriges handel med u-länderna har minskat under 1980-talet. Under år
1989 uppgick den svenska exporten till u-länderna till 31 miljarder kronor
vilket var en ökning med 8 % jämfört med året innan. Importen från
ländergruppen ökade med 15 °/o till 24 miljarder kronor. Av Sveriges totala
export går 9,4 °/o till u-länderna medan motsvarande siffra för importen är
7,5 %.

Exportfrämjande insatser

Det allmänna statliga stödet till exportfrämjande kanaliseras i Sverige
huvudsakligen via Sveriges exportråd, som bildades år 1972 av staten och
den privata organisationen Sveriges allmänna exportförening.

Rådets uppgift är att som centralt organ planera, samordna, marknads-
föra och genomfora åtgärder för att främja Sveriges export. Vidare plane-
rar och leder rådet handelssekreterarnas verksamhet samt den exportf-
rämjande verksamheten inom utrikesrepresentationen. Andelen företags-
finansiering är internationellt sett hög. Exportrådet spelar en viktig roll för
att understödja och underlätta företagens egna exportansträngningar.

Jag har, med regeringens bemyndigande, tillkallat en särskild utredare
med uppgift att göra en förutsättningslös översyn av statens roll i det
exportfrämjande arbete som drivs genom Sveriges exportråd (dir.
1989:38). Utredaren väntas presentera sitt betänkande inom kort.

Exportfinansiering

Genom den s. k. consensus-överenskommelsen inom OECD har de delta-
gande staterna, däribland Sverige, åtagit sig att tillämpa vissa riktlinjer
vad gäller bl. a. räntenivåer och kredittider vid statsstödda exportkrediter.
Syftet med överenskommelsen är att begränsa osund och snedvridande
konkurrens medelst subventionerade exportkrediter. I överenskommelsen
ingår också riktlinjer för s. k. u-kreditgivning.

Consensus-överenskommelsen är för närvarande föremål för översyn.
Avsikten är att en reviderad överenskommelse skall antas inför OECDs
ministermöte våren 1991.

Finansiering är ett viktigt konkurrensmedel, särskilt vid export av kapi-
talvaror och projekt till u- och östländer. Tillgång till statliga exportkredit-
garantier är här av central betydelse.

192

Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom garantier skydda Prop. 1990/91: 100
företagen mot vissa typer av förlustrisker i samband med exportaffärer. Bil. 5
Nämnden har sedan år 1980 utfärdat garantier för export till ett värde av
drygt 100 miljarder kronor. Samtidigt har ett ackumulerat underskott på
ca 2,5 miljarder kronor uppstått i verksamheten, till följd av skaderegle-
ringar föranledda av betalningsproblem i u- och östländer.

Riksdagen har våren 1990 godkänt vissa förslag till förändrade riktlinjer
för EKNs verksamhet (prop. 1989/90:44, NU 19, rskr. 153). För garantier
med kredittid i princip upp till högst 5 år bör verksamheten bedrivas med
målet att den skall gå ihop och premierna anpassas därefter (N-system).
Även när det gäller längre och större krediter bör ambitionen fortsatt vara
att få verksamheten att gå ihop på sikt. Premierna bör i detta fall bestäm-
mas med hänsyn till den riskbild som föreligger vid beslutstillfället för de
enskilda affärerna. Med hänsyn till förlustriskerna bör riskbedömningen i
fråga om de långa krediterna kompletteras med prövning av samhällsin-
tresse (LT-system). Riksdagen har understrukit vikten av att samtliga
villkor i samband med en garanti — inom ramen för de begränsningar som
uppställs för garantigivningen — utformas med beaktande av vad som
erbjuds i exportföretagens viktigare konkurrentländer. Vidare har EKN
fått vidgade möjligheter att anpassa garantigivningen till ändrade exportfi-
nansieringsformer.

Tullfrågor, handelsprocedurer m. m.

I förhandlingarna med EG om ett EES-avtal diskuteras en rad förslag till
förenklingar vad gäller ursprungsreglerna, t. ex. införande av alternativa
procentregler, full kumulation och förenklad ursprungsbevisning. Dessut-
om diskuteras bl. a. ett multilateralt tullsamarbetsavtal.

I den gemensamma EFTA/EG-arbetsgruppen för enhetsdokumentet och
transiteringsfrågor (SAD/Transit-gruppen) diskuteras möjligheterna att ut-
veckla det gemensamma tulldokumentet till ett elektroniskt dokument. Ett
gemensamt pilotprojekt har också startat för att se över möjligheterna att
datorisera transiteringsrutinerna.

Sverige deltar i TEDIS (Trade Electronic Data fnterchange System)
sedan år 1989. Detta projekt sattes igång av EG-kommissionen år 1987
och huvudinriktningen är verksamhet som stöder och samordnar ED1-
utvecklingen (Electronic Data Interchange) i Västeuropa. Projekt som
berör flera språk och länder är prioriterade. Viktiga frågor är hur säkerhe-
ten skall lösas vid informationsutbyte enbart mellan datorer och hur
länders juridiska regelverk kan anpassas till elektronisk datautväxling.
Genom TEDIS stöds också arbete som bedrivs i FNs regi där internatio-
nella datastandarder och rekommendationer tas fram. Första fasen av
TEDIS avslutades år 1989 och nästa fas omfattar tre-årsperioden 1991 —
94.

Riksdagen har våren 1990 godkänt avtal om Handelsprocedurrådets
verksamhet under perioden 1 juli 1990 — 30 juni 1993 (prop.

1989/90: 150, NU26, rskr. 354). Avtalet innebär att rådet drivs vidare med
utvidgad huvudmannakrets och delvis förändrad inriktning.

193

13 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Sverige har de senaste åren ingått ett antal tullsamarbetsavtal. Dessa Prop. 1990/91:100
fyller en viktig funktion for att ge tullen möjlighet att effektivt bekämpa Bil. 5
bl.a. narkotikasmuggling och ekonomisk brottslighet. Avtal med de nor-
diska länderna, Tyskland, Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, USA
och Spanien är i kraft.

Sverige deltar i det internationella samarbetet på tullområdet, främst
inom ramen för Tullsamarbetsrådet (Customs Cooperation Council —
CCC) i Bryssel. Rådet har till uppgift att studera frågor av tullteknisk och
tulladministrativ natur och att utarbeta konventioner och rekommenda-
tioner i syfte att harmonisera medlemsländernas tullprocedurer.

Avvecklingen av exportrestriktionerna för icke järnhaltigt metallskrot
inleddes den 1 januari 1990 i enlighet med den överenskommelse som i
januari 1989 träffades mellan EFTA-länderna och EG (prop. 1989/90: 10,
UU11, rskr. 77). För Sveriges del innebär detta att den enda kvarvarande
restriktionen — för kopparskrot — kommer att avvecklas den 1 janua-
ri 1992. Restriktionen för aska med återstoder av koppar har avvecklats
den 1 januari 1991. Utförseltillstånd för kopparskrot har i vissa fall bevil-
jats inom ramen för s. k. omarbetningsavtal.

De prisåtaganden som sedan slutet av år 1986 gällt för spånskivor från
Polen och Tjeckoslovakien har avvecklats. Regeringen har avslutat dump-
ningsundersökningar beträffande importen av hårda träfiberskivor från
Polen och Sovjetunionen, vissa gödselmedel från Tyska demokratiska
republiken och Rumänien samt PVC-rör från Polen och Tjeckoslovakien.
En undersökning har inletts beträffande plywood från Förenta staterna och
Tjeckoslovakien.

Betänkandet från utredningen om svensk utrikeshandel i krislägen
(SOU 1989:107) har remissbehandlats. Utredningens förslag bereds för
närvarande inom regeringskansliet.

Skyddssystemet på beklädnadsområdet

Regeringen har i prop. 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder
m.m. uttalat att en fullständig avreglering av tekorestriktionerna bör ge-
nomföras den 31 juli 1991. Riksdagen ställde sig bakom detta ställningsta-
gande (1988/89:FiU 10, rskr. 94). Senast har riksdagen (1989/90:NU27),
med anledning av ett antal motioner i frågan, uttalat att slopandet av
importbegränsningarna på tekoområdet kommer att leda till lägre konsu-
mentpriser i vårt land och medföra fördelar för utvecklingsländerna.

Samtliga berörda länder har notifierats om den svenska avsikten att
avreglera tekohandeln. Samtidigt har länderna föreslagits modifierad pe-
riodiadelning av avtalet i syfte att uppnå en smidig övergång till en
fullständig avreglering den 31 juli 1991.

Internationella sanktioner

Den 1 juli 1987 trädde Sveriges förbud mot i princip all handel med
Sydafrika och Namibia i kraft. Sanktionerna mot dessa länder har även
omfattat förbud mot nyinvesteringar m.m. Sedan Namibia den 21 mars

194

1990 utropat sin självständighet upphävdes samtliga sanktioner mot detta
land.

Även i Sydafrika har en positiv utveckling inletts. Apartheidsystemet
består dock i väsentliga delar. Mot detta land kvarstår därför de svenska
sanktionerna.

Genom förordningen (1990:885) om vissa sanktioner mot Irak och
Kuwait, som beslutades och trädde i kraft den 7 augusti, var Sverige ett av
de första länderna som införde ekonomiska sanktioner mot Irak och det
ockuperade Kuwait. Med anledning av bl. a. säkerhetsrådets beslut den 25
september om att utvidga sanktionerna till att också omfatta ett luftembar-
go beslutade regeringen den 4 oktober om ändringar i nyss nämnda förord-
ning (SFS 1990:954). De nya bestämmelserna trädde i kraft den 20 okto-
ber.

Regeringens förordnanden om sanktioner stödjer sig på bemyndiganden
i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner. Enligt lagen skall
regeringens förordnanden att tillämpa lagen underställas riksdagen för
godkännande. Så har skett genom prop. 1990/91:48. Riksdagen har däref-
ter godkänt förordnandena (1990/91: UU11, rskr. 75).

Regeringen kan i det enskilda fallet medge undantag från förbuden bl. a.
för medicin som skall utföras inom ramen för humanitära hjälporganisa-
tioners arbete. Regeringen har givit dispens för bl. a. Svenska Röda Korset
och Rädda Barnens Riksförbund.

Totalt har ett trettiotal dispensansökningar avgjorts.

Krigsmaterielkontroll

Vid årsskiftet 1989/90 hade 149 enskilda tillverkare regeringens tillstånd
att tillverka krigsmateriel. Tillverkningsvärdet för år 1989 var 9 583 milj,
kr., jämfört med 8 303 milj. kr. år 1988.

Under år 1990 har ca 1 600 ansökningar om utförsel behandlats. Värdet
för de under året beviljade utförseltillstånden, som i vissa fall också avser
export under flera följande år, uppgick till ca 3 000 milj, kr., jämfört med
ca 7 250 milj. kr. år 1989.

Jämfört med år 1988 minskade krigsmaterielexportens andel av Sveriges
totala export under år 1989 från 2.02 % till 1.81 %. För år 1990 kan en
ytterligare kraftig minskning förutses.

Den parlamentariskt sammansatta rådgivande nämnden för krigsmate-
rielexportfrågor har under år 1990 sammanträtt tio gånger. Det tek-
niskt-vetenskapliga rådet, som bistår krigsmaterielinspektionen vid be-
dömningen av frågor om avgränsning mellan civil och militär materiel, har
sammanträtt sex gånger.

Utredningen om krigsmaterielexporten avlämnade i februari 1990 sitt
betänkande ”Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet” (SOU
1989:102). Regeringen avser senare framlägga förslag om ny lag rörande
krigsmateriel. 1 detta förslag kommer även den år 1989 avlämnade utred-
ningen om krigsmaterielbegreppet (SOU 1989:66) att behandlas.

En skrivelse med redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten
under år 1989 (skr. 1989/90: 124) överlämnades till riksdagen i april 1990.
En motsvarande skrivelse kommer att lämnas i början av år 1991.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

195

Kontroll av vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte

Jag kommer att föreslå regeringen att under våren 1991 lägga fram en
proposition om kontroll av vissa produkter som kan användas i massför-
störelsesyfte. Kontrollen avses omfatta såväl vissa produkter som viss
kunskapsöverföring och utformas som ett utförselförbud från vilket rege-
ringen kan meddela undantag.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

E 1. Kommerskollegium

1989/90	Utgift	47	454	770
1990/91	Anslag	43	874	000
1991/92	Förslag	50	487	000

Inkomster vid kommerskollegium, som redovisas på statsbudgetens in-
komstsida under inkomsttitel, beräknas till sammanlagt ca 5 milj. kr. för
budgetåret 1991/92 (1989/90 ca 12 milj. kr.).

Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet med uppgift att
handlägga frågor om handelspolitik och utrikeshandel samt vissa frågor i
samband med näringsrättsliga regleringar och inrikeshandel. Kollegiets
generaldirektör är chef för myndigheten och ordförande i dess styrelse.
Kommerskollegium har ca 135 anställda.

Till kollegiet är knutet ett handelspolitiskt råd, ett krishandelsråd, en
CECA-nämnd för vissa frågor rörande tillämpningen av avtalet mellan
Sverige och Europeiska kol- och stålgemenskapen samt rådgivande nämn-
der för revisorsfrågor resp, tolk- och översättarfrågor.

Kollegiet har regeringens uppdrag att upprätta ett kansli åt delegationen
för översättning av EGs regelverk.

Kommerskollegium har inför treårsperioden 1991/92— 1993/94 lämnat
en fördjupad anslagsframställning. I anslagsframställningen föreslår kolle-
giet vissa förstärkningar i verksamheten och en fortsatt utbyggnad av
ADB-stödet. Kollegiet hemställer att bestämmelserna om ursprungsmärk-
ning av kläder avskaffas och att en översyn görs av den svenska näringspo-
litiska myndighetsstrukturen. Vidare hemställer kollegiet om en ökning av
ramanslaget med 2 000 000 kr. samt att ett förslagsanslag uppgående till
250 000 kr. anvisas för stipendier till svenska praktikanter vid europeiska
samarbetsorganisationer.

196

Föredraganden

Förslag:

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Verksamhetens inriktning

Det övergripande målet for kommerskollegiets handelspolitiska verk-
samhet är att med frihandel som grundprincip bidra till att Sveriges
intressen i handeln med omvärlden tas till vara. På det näringsrättsliga
området är det kollegiets uppgift att inom sitt ansvarsområde upprätt-
hålla erforderliga regler och normer.

Kollegiets verksamhet under den kommande treårsperioden kommer
till stor del att präglas av de handelspolitiska konsekvenserna av ett
utvidgat europasamarbete samt av uppföljningen av GATTs Uruguay-
runda. Under perioden 1991/92—1993/94 blir därför särskilda insatser
nödvändiga inom kollegiets multilaterala och europeiska funktioner
liksom inom funktionerna för tekniska handelshinder och näringsrätts-
liga frågor.

Jag förordar att denna inriktning av kollegiets verksamhet läggs till
grund för arbetet under den kommande treårsperioden.

De krav som utvecklingen i omvärlden ställer på verksamheten bör
mötas med förstärkningar i de ovan nämnda delarna av verksamheten
samt en fortsatt satsning på ADB-stödet.

I frågan om kollegiets förslag om en översyn av den svenska närings-
politiska myndighetsstrukturen anser jag, efter samråd med chefen för
civildepartementet, att det finns skäl att precisera de berörda myndig-
heternas ansvarsområden. Chefen för civildepartementet kommer se-
nare denna dag att redovisa sin inställning i denna fråga.

Resurser m. m.

Ramanslag 1991/92: 50 487 000 kr.

Huvudförslaget bör tillämpas för anslaget. Mitt förslag innebär dock
att totalt 3 °/o av huvudförslagets 5 % återförs till anslaget under treårs-
perioden. Någon reducering av anslagsramen bör därmed inte genom-
föras budgetåret 1991/92.

I övrigt föreslår jag att medel som frigörs under treårsperioden som
en följd av att tekorestriktionerna avvecklas, totalt ca 2 300 000 kr., får
disponeras av kollegiet.

Budgetram:

Budgetramen för perioden 1991/92- 1993/94 har beräknats till
149 951 000 kr.

Resultatbedömning

Av kollegiets resultatanalys framgår att den gångna perioden har präglats
av knappa personalresurser, ökande ärendemängder och nya uppgifter.
Detta har drivit fram effektiviseringar och en positiv utveckling av pro-

197

duktiviteten. ADB-uppbyggnaden har forcerats och flexibiliteten i organi- Prop. 1990/91: 100
sationen har ökat. Situationen har nödvändiggjort hårda prioriteringar. Bil. 5

Enligt min mening har kollegiet en viktig roll vad gäller att forse rege-
ringen med beslutsunderlag och utredningar i handelspolitiska frågor.
Kollegiet har väl uppfyllt de krav som har ställts på verksamheten härvid-
lag. Kollegiet har aktivt deltagit i det internationella handelspolitiska
förhandlingsarbetet.

Min sammantagna bedömning är att kollegiet har utnyttjat sina resurser
väl och att myndigheten har haft förmåga att framgångsrikt anpassa sin
verksamhet till utvecklingen i omvärlden, bl.a. genom organisations-
förändringar som medger en större flexibilitet.

Skäl

På handelspolitikens område kan en rad förändringar förväntas som följd
av dels det ekonomiska samarbetssystem som utvecklas i Europa och som
berör EG- och EFTA-länderna samt de central- och östeuropeiska länder-
na, dels de pågående GATT-förhandlingarna.

Inom kollegiets multilaterala funktion kommer särskilt resultatet av
förhandlingsarbetet i Uruguay-rundan, när detta avslutats, att ställa ökade
krav. Förhandlingsresultatet skall omsättas i svenska regler och det löpan-
de GATT-arbetet får en bredare omfattning. Bl. a. torde nya områden
tillkomma, t. ex. handelsrelaterade investerings- och immaterialrättsfrågor
samt handel med tjänster, vilka ger upphov till nya arbetsuppgifter inom
kollegiet.

Inom den europeiska funktionen kommer verksamheten att i hög grad
påverkas av ett EES-avtal. Bl. a. får kollegiet en viktig roll när det gäller
genomförande och tillämpning av avtalet på en rad områden. Även ut-
vecklingen i Central- och Östeuropa ställer krav på kollegiets insatser.

Kommerskollegium har en viktig roll när det gäller formuleringen av
svensk handelspolitik i detta skeende. Verksamheten omfattar t. ex. bevak-
ning av Sveriges och andra länders åtaganden, utredande verksamhet,
informations- och samordningsuppgifter samt övriga anpassningsåtgärder
som kan bli aktuella. Det är därför angeläget att kollegiet kan anpassa sin
verksamhet till förändringar i den internationella handelspolitiska utveck-
lingen och i Sveriges position i det internationella handelssystemet. En
effektiv och flexibel organisation liksom en god beredskap för förändringar
är förutsättningar för detta. Den ökande komplexiteten i såväl de handels-
politiska som näringsrättsliga frågorna samt kraven på snabba insatser och
omprövningar medför också krav på en förbättrad framförhållning.

Vidare är en fortsatt satsning på ADB-stödet en förutsättning för att
kollegiet skall kunna bedriva verksamheten effektivt. Detta gäller bl.a.
kommunikationsmöjligheter både internt och med externa databaser.

Anslaget för budgetåret 1991/92 samt budgetramen för perioden
1991/92 — 1993/94 har beräknats utifrån följande utgångspunkter.

Enligt huvudförslaget skall myndigheten genomföra rationaliseringar i
verksamheten som motsvarar 5 % under treårsperioden. Med tanke på den

198

betydelse de pågående handelspolitiska skeendena har för Sverige och Prop. 1990/91: 100
kollegiets roll i detta sammanhang, förordar jag att 3 % av besparingen Bil. 5
enligt huvudförslaget återförs till anslaget för att möta de krav som ställs
på verksamheten. Därmed bör huvudförslaget genomföras med 2 % förde-
lat med 1 % för vardera budgetåren 1992/93 och 1993/94.

Regeringen har tidigare aviserat en avveckling av tekorestriktionerna
den 31 juli 1991. Avvecklingen innebär ett minskat resursbehov inom
kollegiets regleringsfunktion. Med hänvisning till vad jag har anfört ovan
finns det enligt min mening starka skäl som talar för att därigenom
frigjorda medel, totalt ca 2 300 000 kr. under treårsperioden, överförs till
de expansiva delarna inom kollegiets verksamhetsområde.

Pris- och löneomräkningen för budgetåret 1991/92 uppgår till
6 613 000 kr. Anslaget för det första året i treårsperioden har därmed
beräknats till 50 487 000 kr. För budgetåren 1992/93 och 1993/94 beräk-
nar jag anslaget till 49 982 000 kr. respektive 49 482 000 kr. efter reduce-
ring-med 1 % för vardera året i enlighet med vad jag har anfört beträffande
huvudförslaget. Beloppen bör pris- och löneomräknas i vanlig ordning.

Svenska stipendier avseende europeiska integrationsfrågor för tjänstgö-
ring vid Europaparlamentet, EG-kommissionen och europeiska samar-
betsorganisationer (bl. a. EFTA) administreras av kollegiet. Ett ökat intres-
se kan förväntas även på detta område. Ur svensk synvinkel torde det vara
angeläget att de möjligheter som löpande erbjuds svenska praktikanter i
nämnda organisationer kan tas tillvara. Befintliga medel under anslaget
för denna verksamhet kan beräknas till ca 80 000 kr. Jag förutsätter att
den resursförstärkning, som jag har föreslagit för anslaget, även skall ge
utrymme för en viss utökning av stipendieverksamheten.

Kollegiets förslag om ett avskaffande av reglerna för ursprungsmärkning
av kläder bereds i särskild ordning. Jag är således inte nu beredd att ta
ställning i denna fråga.

De pågående förhandlingarna mellan EFTA och EG förväntas leda till
ett omfattande avtal i vilket deltagande från EFTA-ländernas sida i den
inre marknaden och i de fyra friheterna uppnås genom en långtgående
anpassning till EGs regelverk. Samtidigt förutses också mekanismer för
deltagande från EFTA-ländernas sida i den process som leder till nya
beslut inom det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Oavsett
hur relationerna mellan EFTA-länderna och EG slutligen utformas kom-
mer den pågående integrationen att påverka inte bara svenskt näringsliv
utan också svensk lagstiftning och svenska myndigheters verksamhet.

Internationaliseringen av den svenska ekonomin och det internationella
regelverkets växande betydelse i den nationella normgivningen, liksom
den avreglering som skett på många områden, har lett till att flera myndig-
heters roller har förändrats. Regeringen har i skrivelsen 1990/91:50 om
åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentli-
ga utgifterna bl.a. angivit att internationaliseringen under 1980-talet har
kommit att påverka många verksamhetsområden. Föredraganden anför
att delar av den statliga administrationen, bl. a. de näringspolitiska myn-
digheterna, mot denna bakgrund måste reformeras.

Enligt min mening finns det mot denna bakgrund skäl att precisera de

199

berörda myndigheternas ansvarsområden. Prop. 1990/91:100

Jag har i denna fråga samrått med chefen for civildepartementet, som Bil. 5
senare denna dag redovisar sin inställning i denna fråga.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

1. att godkänna att den huvudsakliga inriktningen för verksamhe-
ten inom kommerskollegium skall vara i enlighet med vad jag föror-
dat i avsnittet Förslag.

2. att till Kommerskollegium för budetåret 1991/92 anvisa ett
ramanslag på 50 487 000 kr.

Tullpreferenser för Namibia

Bakgrund och förslag

Det svenska preferenssystemet, som trädde i kraft den 1 januari 1972,
innebär tullfrihet vid import från u-länderna av flertalet industriella hel-
och halvfabrikat och vissa livsmedel. Undantag har gjorts för varor som är
särskilt utsatta för lågpriskonkurrens, t. ex. kläder, handskar och skor. De
svenska preferenserna avser i stort alla självständiga utomeuropeiska
u-länder samt Jugoslavien, Turkiet, Cypern och Malta. Preferensberättiga-
de är vidare vissa utomeuropeiska områden som står under preferens-
givande länders överhöghet, bl. a. Hongkong. Dessutom medges i särskild
ordning tullpreferenser för Kina, Rumänien och Bulgarien.

Formellt bemyndigande for regeringen att medge tullpreferenser för
varor från utvecklingsländerna finns i 5 § lagen (1987:1 069) om tullfrihet
m. m. Av prop. 1971:93 framgår att bemyndigandet får utnyttjas för vissa
särskilt angivna länder och områden och gäller med vissa begränsningar
beträffande varuområdet. Ytterligare bestämmelser finns i förordningen
(1987:1 285) om tullfrihet för varor från utvecklingsländerna (ändrad se-
nast SFS 1990:105).

Den 1 februari 1987 infördes vidare tullfrihet för samtliga varor vid
import från de länder som av FN utnämnts till minst utvecklade.

Sverige har genom åren aktivt stött Förenta Nationernas ansträngningar
att få slut på Sydafrikas illegala ockupation av Namibia. Sverige har också
medverkat i genomförandet av säkerhetsrådets resolution 435 som innebar
en plan för övergång till oberoende för Namibia. Genomförandet av
resolutionen inleddes den 1 april 1989 och har sedermera resulterat i att
Namibia kunde proklamera sin självständighet den 21 mars 1990. I enlig-
het med riksdagens beslut i maj 1990 inleds från och med budgetåret
1990/91 också ett bilateralt utvecklingssamarbete med Namibia.

Jag föreslår att Namibia — som ett led i vårt stöd för landet — inordnas
bland de preferensberättigade länderna och områdena i det svenska syste-
met med tullpreferenser till förmån för u-länderna. Därmed skulle en
möjlighet öppnas för Namibia att erhålla tullpreferenser så snart landet
inkommit med en framställan härom.

200

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att godkänna att Namibia inordnas bland de preferensberättigade
länderna och områdena i det svenska systemet för tullpreferenser till
förmån för u-länder.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

E 2. Exportfrämjande verksamhet

1989/90	Utgift	255	982	021
1990/91	Anslag	254	578	000
1991/92	Förslag	259	815	000

Reservation 47 365 673

Inledning

Under detta anslag beräknas medel för den exportfrämjande verksamhet
som Sveriges exportråd antingen själv utövar eller planerar och leder inom
handelssekreterarorganisationen och utrikesrepresentationen.

Ett antal myndigheter och organisationer inom andra departements
verksamhetsområden bedriver också verksamheter med inslag av export-
främjande karaktär, ofta i samarbete med Sveriges exportråd. Som exem-
pel kan nämnas Sveriges turistråd samt statens industriverk och de regio-
nala utvecklingsfonderna inom ramen för program för småföretagsutveck-
ling och olika branschprogram. Exportkreditgarantier genom exportkredit-
nämnden och exportkreditgivning genom AB Svensk Exportkredit kan
också räknas hit.

Organisation

Sveriges exportråd inrättades den 1 juli 1972 genom avtal mellan svenska
staten och Sveriges allmänna exportförening. Inom exportrådet är tillsatt
en särskild nämnd med uppgift att besluta om stöd till svensk projektex-
port. Exportrådets uppgift är att som centralt organ planera, samordna,
marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Sveri-
ges exportråd planerar och leder den exportfrämjande verksamheten dels
via den specialiserade kommersiella utlandsrepresentationen, dvs. han-
delssekreterarna, dels inom utrikesrepresentationen. Sveriges exportråd
har slutit samarbetsavtal med vissa handelskammare i utlandet, nämligen
den i Sao Paulo, New York, Lissabon och Madrid.

Det finns för närvarande 19 handelssekreterartjänster inrättade, nämli-
gen i Chicago, Toronto, Bryssel, Budapest, Diisseldorf, Haag, Helsingfors,
Köpenhamn, Lissabon, London, Madrid, Milano, Oslo, Paris, Prag, Wien,
Sydney, Tokyo och i Jeddah. Filialkontor finns i Atlanta, Barcelona,
Berlin, Bratislava, Detroit, Hamburg, Los Angeles, Montreal, New York,
Stuttgart och Vancouver. Ett antal ambassader och konsulat i länder med
särskilt intressanta marknader har givits en särskild kommersiell kompe-
tens och tar — liksom handelssekreterarna — betalt för vissa av sina
exportfrämjande tjänster. Samtliga ambassader och handelskontor, liksom
även vissa konsulat, tillhandahåller allmän exportfrämjande service.

201

Verksamheten och dess finansiering Prop. 1990/91:100

Bil 5

Sveriges exportråds och handelssekreterarnas verksamhet drivs i form av
projekt. Projekten planeras och följs upp i huvudsak per marknad och per
bransch/affärsområde. Ett projekt kan bestå av exportservice, exportak-
tioner eller exportuppdrag. Med exportservice avses sådana tjänster som
inte föranleder debitering, t. ex. lättillgänglig marknadsinformation, inle-
dande rådgivning till företag och enklare varuförfrågningar liksom viss
uppsökande och initiativtagande verksamhet. Exportaktioner omfattar
bransch-, land- eller temabundna kollektiva aktiviteter som stödjer företa-
gens exportansträngningar. I exportaktioner ingår också bl. a. åtgärder som
särskilt stödjer små och medelstora företag i deras exportarbete. Upp-
dragsverksamheten omfattar tjänster som utförs på särskild beställning och
mot särskilt arvode för enskild uppdragsgivare.

Verksamhetens finansiering är delad mellan staten och näringslivet.
Staten bidrar enligt det nu gällande avtalet om Sveriges exportråd
(prop. 1979/80:16, NU 20, rskr. 95) till exportrådets finansiering med ett
bidrag till rådets kostnader för exportservice till företag med export av
mindre omfattning. Vidare ställer staten enligt nämnda avtal medel till
förfogande för rådets uppgift att planera och leda handelssekreterarnas
verksamhet och exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresenta-
tionen. Handelssekreterarnas exportservice finansieras med statliga me-
del. Flertalet för stat och näringsliv gemensamma exportaktioner finansi-
eras i regel efter fördelningen 40/60 %.

Näringslivet deltar i finansieringen av Sveriges exportråd med bl.a.
abonnemangsavgifter. Abonnemang är en förutsättning för att få stadigva-
rande tillgång till Sveriges exportråds, handelssekreterarnas och utrikes-
representationens tjänster. Detsamma gäller handelskammare i utlandet
som har slutit samarbetsavtal med exportrådet. Rådet kan lämna vissa
inledande tjänster till andra än abonnenter. Näringslivets medverkan i
finansieringen utgörs också av gemensamma exportaktioner enligt vad
som nyss sagts samt av uppdrag mot särskild avgift i Sverige eller i
utlandet.

Vissa medel under anslaget är avsedda för att främja svensk projektex-
port (prop. 1978/79: 123 bil. 2, NU 59, rskr. 415) samt för statligt stöd till
konsultföretag (prop. 1984/85: 110, NU 33, rskr. 358).

202

Sveriges exportråd

Medelsbehov (1 OOO-tal kr.)

Verksamhet	1989/90		1990/91	Beräknad ändring 1991/92
Verksamhet	budget	utfall	budget	Export- rådet	Föredra- ganden
Export- främjande åtgärder -Anslag	206 880	215 070(1)	221 935	+ 26 665	+ 10 055
-Övriga	182 000	191 000	198 000	+ 7 000	- 7 000
intäkter Stöd till svensk pro- jektexport m.m. -Anslag	25 000	21 702(2)	20 000	+ 2 000	- 3 000
Till rege- ringens dis- position -Anslag	6 144	19 210(3)	12 643	- 6 643	- 1 818
Summa medelsbehov -Anslag	238 024	255 982(4)	254 578	+ 22 022	+ 5 237 (5)
-övriga	182 000	191 000	198 000	+ 7 000	- 7 000
intäkter Garantiramar Svensk pro- jektexport Konsultstödet	35 000 8 000		35 000 8 000	of of	of of

(1) Varav 8,2 milj.kr. från budgetåret 1988/89.

(2) Varav ca 6,3 milj.kr. från budgetåret 1988/89.

(3) Från budgeterat belopp har 100 000 kr. dragits av avseende
realtillväxten i den nordiska budgeten. Exportrådet har genom
särskilda beslut fått disponera ca 1,6 milj.kr. från denna
anslagspost och ca 11,4 milj.kr. från under anslaget reserverade
medel. 2 milj.kr. har använts för informationsverksamhet om det
västeuropeiska integrationsarbetet.

(4) Sveriges exportråd har för handelssekreterarna redovisat ett
överskott om 338 000 kr.

(5) Varav 72 000 kr. har överförts från anslaget A 1. Utrikesförvaltningen.

Exportrådet har lämnat en kortfattad anslagsframställning med budget-
förslag för budgetåret 1991/92 och en plan för budgetåren 1992/93 och
1993/94.

Exportrådet anför att det i avvaktan på resultatet och behandlingen av
den pågående utredningen av exportrådets verksamhet har befunnits
olämpligt att nu föreslå några större nyheter eller förändringar i inriktning-
en, annat än vad som är en naturlig anpassning till företagens löpande
efterfrågan på rådets tjänster. Inriktningen och omfattningen av verksam-
heten ligger därmed i stort fast jämfört med tidigare.

Exportrådet pekar på en rad faktorer som påverkar förutsättningarna för
rådets verksamhet. Det gäller bl. a. konjunkturutvecklingen. Det är rådets
erfarenhet att företagens behov av och intresse för marknadsinvesteringar
ökar i tider av vikande konjunktur och orderingång. Därmed ökar också
normalt efterfrågan på rådets tjänster. Andra faktorer som nämns är de
större svenska företagens ökande internationalisering och bl.a. som en

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

203

följd därav underleverantörernas förändrade situation, samt slutligen oron
i omvärlden. Eftersom exporten är en av de viktiga hörnpelare som bär
upp den svenska ekonomins utveckling är det naturligt för rådet att verka
för ökad prioritet åt exportfrämjande verksamhet. — Inom exportrådet
sker för närvarande en intensifiering av de fortlöpande ansträngningarna
att inom givna ramar anpassa verksamheten till de ändrade förutsättning-
arna.

Exportrådets prioriteringar anges återspegla företagens efterfrågan. Vad
gäller marknadsprioriteringar är det enligt rådet naturligt att fortsatt ägna
Västeuropa stor uppmärksamhet, inte minst Tyskland och ”Latin-euro-
pa”. Resurserna i Västeuropa kommer dock att minska snarare än öka för
att möjliggöra satsningar på andra håll. Utanför Västeuropa ägnas framför
allt USA och Japan fortsatt stort intresse. Den stora marknadspotentialen i
Australien motiverar en fortsatt aktiv satsning där. Östeuropa möter en
fortsatt stark efterfrågan på rådets tjänster men de osäkra förutsättningar-
na understryks. Ett enmanskontor har öppnats i Tallinn. Polen erbjuder
enligt rådet intressanta exportmöjligheter. En förstärkning avses göras i
Berlin genom att en filial öppnas där. Förutsättningarna för ett kontor i
Zagreb kommer att diskuteras under året.

Exportrådet ägnar vidare stor uppmärksamhet åt bl. a. Indien och Chile.
I Sydostasien bearbetas särskilt Taiwan, Thailand och Sydkorea. Ett fristå-
ende exportrådskontor öppnas i Taipeh den 1 juli 1991. Vidare önskar
rådet organisera om verksamheten i Hongkong på så sätt att verksamheten
drivs fristående från generalkonsulatet. Rådet vidhåller slutligen sin öns-
kan att etablera ett kontor i Seoul.

Bland affärsområden lyfts särskilt fram frågan om miljöteknik. Enligt
exportrådet har Sverige en exportpotential på detta område som bör
tillvaratas. Exportrådet har i särskild skrivelse tagit upp frågan om ett
treårigt program för export av miljöteknik med anslagsbehov per budgetår
om 2,5 milj. kr.

Vid en genomgång av de speciella tjänster rådet kan erbjuda konstateras
att stödet till mindre och medelstora företag prioriteras. I den pågående
internationaliseringen blir denna tjänst särskilt angelägen. I det samman-
hanget framhåller rådet underleverantörernas särskilda situation och be-
hovet av insatser för denna grupp företag. När det gäller satsningen Årets
utlandsmarknad (Västtyskland, Frankrike och Storbritannien under de tre
senaste åren) konstateras att dessa satsningar har varit mycket framgångs-
rika men att de har blivit resurskrävande. Avsikten är att i fortsättningen
— såsom också har skett under det senaste året — mer satsa på s.k.
Sverige-veckor i vissa utvalda länder i samarbete med de svenska dotter-
bolagen.

Exportrådet lämnar ett budgetförslag fördelat på tre år. Anslagsbeloppen
är uttryckta i löpande priser med en genomsnittlig kostnadsökning om
7 %. Förslaget utgår från att verksamheten till former och inriktning skall
bedrivas kontinuerligt och med anpassning till företagens behov och
önskemål. Anslagsuppräkningen utgår från att en realt sett oförändrad
nivå skall bibehållas. Uppräkningen för budgetåret 1991/92 utgår från de
medel rådet disponerar 1990/91, dvs. anslaget belopp om ca 222 milj. kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

204

for anslagsposten 1 för exportfrämjande åtgärder inkl, tillägg som ett Prop. 1990/91:100
resultat av särskilda regeringsbeslut om ca 11 milj. kr. Därutöver begärs Bil. 5
inga ökade anslag.

Exportrådets begäran om medel till Stöd till svensk projektexport m. m.
grundar sig på en uppskattning av utbetalningsbehovet. För 1991/92 be-
gärs en ökning med 2 milj. kr. till 22 milj. kr. vilket är ett uttryck för en
förväntad ökad efterfrågan av stöd till svensk projektexport. Exportrådet
begär oförändrade garantiramar för verksamheterna stöd till svensk
projektexport och konsultstödet.

Föredraganden

Sveriges exportråd är den centrala organisationen på det exportfrämjande
området. Exporten och dess utveckling är av stor betydelse för den svenska
ekonomin. Det finns därför anledning att fortsatt möjliggöra ett aktivt
exportfrämjande arbete via Sveriges exportråd som ett komplement till
företagens egna exportansträngningar.

Jag angav i 1990 års budgetproposition att en särskild utredare hade
tillkallats med uppgift att göra en förutsättningslös översyn av statens roll i
det exportfrämjande arbete som drivs genom Sveriges exportråd inkl, dess
utlandsorganisation (Dir. 1989:38). Utredaren kommer inom kort att pre-
sentera sitt betänkande. Jag avser att återkomma till regeringen med de
förslag som utredningen kan föranleda.

Exportrådet har angett vissa prioriterade marknader, affärsområden och
tjänster. Jag delar i stort exportrådets bedömningar i dessa frågor. Enligt
min mening är det naturligt att Västeuropa prioriteras, inte minst från den
utgångspunkten att denna region kan anses som närmarknad för de mindre
och medelstora företagen.

Jag vill samtidigt framhålla att exportrådet har en särskild roll att spela
när det gäller avlägset belägna och för svenska företag svårbearbetade
marknader som visar en dynamisk utveckling.

Utlandsorganisationen måste självfallet ständigt anpassas till föränd-
ringar i marknadsbilden och företags efterfrågan på tjänster. En filial har
nyligen inrättats i Berlin till handelskontoret i Diisseldorf för att framför
allt ta tillvara de exportmöjligheter som den utökade tyska marknaden kan
erbjuda. Efter samråd med exportrådet har överenskommits att ett han-
delskontor med en handelssekreterare som chef bör inrättas i Warszawa
under budgetåret genom att nuvarande exportfrämjande verksamhet bryts
ut från ambassaden. Detta får ses mot bakgrund av förändringarna i den
polska ekonomin och svenska företags ökande intresse för den polska
marknaden.

Utvecklingen på den sovjetiska marknaden bekräftar enligt min mening
att tiden inte är mogen för inrättande av ett fristående handelskontor i
Moskva samt att förstärkningar av resurserna inom ambassadens ram
knappast är motiverade. Det bör understrykas att ambassaden förfogar
över relativt stora personalresurser för det exportfrämjande arbetet. Till
detta kan läggas att exportrådet har särskild personal vid avdelningskonto-
ret i Tallinn för den estniska marknaden samt att man aktivt bevakar 205

Sovjetunionen och Baltikum i övrigt från Stockholm.

Den exportfrämjande verksamheten vid generalkonsulatet i Hongkong
fungerar i praktiken som ett fristående handelskontor. Verksamheten bör
enligt min mening brytas ut även formellt och förestås av en handelssekre-
terare. Exportrådet har vidare anmält att rådet under budgetåret övertar
ansvaret för det nuvarande industrikontoret i Taiwan. Resurserna för den
exportfrämjande verksamheten vid ambassaden i Seoul har förstärkts
under senare år. Verksamheten i Seoul bör enligt min mening även fort-
sättningsvis drivas inom ambassadens ram.

Jag delar exportrådets syn på vikten av särskilda insatser för företag
inom sektorn underleverantörer. Rådet har lämnat förslag till ett treårs-
program med tyngdpunkt på särskilda insatser i Tyskland. Rådet ingår
också i den samordningsgrupp som statens industriverk leder på uppdrag
av regeringen avseende insatser för underleverantörsföretag. De insatser
som rådet bedömer bör vidtas för att förbättra underleverantörernas situa-
tion får ske inom ramen för anslagna medel.

Jag delar också rådets bedömning att svenska företag har goda export-
möjligheter inom området miljöteknik. Rådet anför att det finns en intres-
sant och växande exportpotential och att insatser i första hand bör inriktas
mot de mindre och medelstora leverantörerna. Ett treårigt program har
tagits fram omfattande bl. a. kollektiva och enskilda marknadsföringsin-
satser samt bevakning av nya marknadsmöjligheter. De föreslagna insat-
serna får så långt möjligt genomföras inom ramen för anslagna medel.

Pris- och löneomräkning uppgår till 16 420 000 kr. för budgetåret
1991/92. Huvudförslaget om 1,5 % bör tillämpas (3 765 000 kr.). Jag anser
att en procentenhet av huvudförslaget eller 2 510 000 kr. skall återföras till
anslaget för effektivitetshöjande åtgärder i första hand inom området
miljöteknik, underleverantörsföretagens internationalisering samt för in-
rättande av ett handelskontor i Warszawa. Exportrådets beräknade kost-
nader för dessa insatser uppgår till mer än det belopp som återförs.

Mot bakgrund av det statsfinansiella läget är det angeläget att vidta
besparingar även under detta anslag på statsbudgeten. Jag föreslår därför
att anslaget minskas med 10 milj. kr. Detta belopp kan fördelas med

4.5 milj. kr. på anslagsposten för exportfrämjande åtgärder, med 3 milj. kr.
på anslagsposten för stöd till svensk projektexport m.m. och med

2.5 milj. kr. på anslagsposten till regeringens disposition.

Jag beräknar behovet av anslagsmedel till svensk projektexport och till
konsultstödet till sammanlagt 17 milj. kr. Utbetalningar under budgetåret
1991/92 avser åtagande under det budgetåret och tidigare budgetår. Ga-
rantiramarna för svensk projektexport resp, konsultstödet bör uppgå till
oförändrade belopp, 35 resp. 8 milj. kr.

Jag har beräknat vissa medel till regeringens disposition för särskilda
exportfrämjande insatser av olika slag. Som exempel på sådana insatser
kan nämnas särskilda exportaktioner, information och förstärkt kommer-
siell representation i utlandet samt stöd till export av tjänster från statliga
myndigheter.

Vidare skall medlen användas för att betala kostnader för departemen-
tets informationsverksamhet om det västeuropeiska integrationsarbetet.
Verksamheten avser en bred informationsspridning, bl.a. i form av regel-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

206

bundna nyhetspublikationer, översiktliga och specialinriktade informa-
tionsskrifter, medel för översättning av centrala dokument rörande inte-
grationen i Västeuropa inkl. EES-relaterad gemenskapsrätt samt semina-
rier och liknande. En kraftigt utökad informationsverksamhet förutses
under det kommande budgetåret.

Jag beräknar ett medelsbehov om totalt 10 825 000 kr. för att möjliggö-
ra genomförandet av nämnda åtgärder. Till detta kan läggas att tillgängliga
reservationsmedel under anslaget också kan användas för konkreta insat-
ser efter särskild prövning av regeringen.

För budgetåret 1991/92 beräknar jag ett medelsbehov om totalt
259 815 000 kr.

RRV har i sin rapport om Sveriges turistråds verksamhet pekat på den
bristande samordningen med annan helt eller delvis statsfinansierad infor-
mationsverksamhet i utlandet. Sådan verksamhet bedrivs i första hand av
Svenska institutet och Sveriges exportråd förutom av turistrådet. I samråd
med chefen för utrikesdepartementet och chefen för industridepartemen-
tet vill jag framhålla att åtgärder bör vidtas för att samordna den svenska
informationsverksamheten utomlands. Det ankommer på regeringen att
besluta i dessa frågor.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. till Exportfrämjande verksamhet för budgetåret 1991/92 anvisa
ett reservationsanslag på 259 815 000 kr.

2. bemyndiga regeringen att medge att utfästelser om stöd till
svensk projektexport får lämnas till ett belopp på högst
35 000 000 kr.

3. bemyndiga regeringen att medge att utfästelser om stöd till
konsultexport får lämnas till ett belopp på högst 8 000 000 kr.

E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar

1989/90	Utgift	267 170 851*
1990/91	Anslag	1 000
1991/92	Förslag	1 000

* 78 840 759 kr. hänför sig till utgifter under budgetåret 1988/89.

116 008 424 kr. som avser budgetåret 1989/90 kommer att belasta anslaget
1990/91. Av tidigare ianspråktagna medel återbetalade EKN 84 458 813 kr.
under budgetåret 1989/90.

Exportkreditnämnden (EKN) har till uppgift att genom utfärdande av
garantier främja svensk export. EKNs garanti utgör en försäkring som
skyddar svenska företag mot vissa förluster vid exportaffärer och i sam-
band med investeringar. Garantigivningen sker efter beslut av riksdagen
våren 1990 inom två system: ett normalgarantisystem (N-system) och ett
LT-system (Long Term) i vilket särskild vikt skall läggas vid det svenska
samhällsintresset av garantigivningen.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

207

EKNs skrivelse om verksamheten m. m.

EKN har med skrivelse den 11 oktober 1990 inkommit med underlag för
en bedömning av verksamhetens utveckling och inriktning. Skrivelsen
innehåller även en redogörelse för det europeiska integrationsarbetets
möjliga konsekvenser för EKN samt redovisar resultatet av en jämförelse
mellan EKNs och utländska garantiinstituts försäkringsvillkor.

Den av riksdagen fastställda totala ramen för exportkreditgarantier upp-
går till 70 000 milj, kr, varav 38 000 milj. kr. har reserverats för N-garanti-
er. EKN bedömer att rambeloppet skall täcka verksamhetens behov intill
utgången av budgetåret 1991/92. Däremot föreslås LT-garantierna få ett
vidgat utrymme inom totalramen mot bakgrund av dels det större och
växande ramutnyttjande som dessa uppvisar, dels att behovet av ramut-
rymme som reserv för hastigt uppkommande garantiönskemål torde vara
större inom LT- än inom N-verksamheten. EKNs förslag till omfördelning
är att ramen för N-garantier minskas med 13 000 milj. kr. till
25 000 milj. kr. och att ramen för LT-garantier ökas med motsvarande
belopp till 45 000 milj. kr. Av dessa nya rambelopp föreslår EKN att
regeringen bemyndigar nämnden att disponera 20 000 milj. kr. för N-ga-
rantier och 40 000 milj. kr. för LT-garantier. För närvarande gäller att
EKN har rätt att disponera ett belopp om 58 000 milj. kr. ur totalramen,
fördelat med hälften vardera på N- resp. LT-systemet.

EKN föreslår en ändring av principerna för beräkning av engagemanget
och avräkning mot garantiramen, i syfte att på ett mer rättvisande sätt
återspegla statens åtaganden vid en given tidpunkt. Liksom hittills skall
EKN när förbindelse utfärdas avräkna denna med 100% mot ramen.
Utfästelse om garanti när avtal föreligger för den underliggande exportaf-
fären föreslås framgent också avräknas med 100 % av garantibeloppet mot
tidigare 40 %, som alltjämt skulle gälla för övriga utfästelser. Av de be-
loppsmässigt bestämda utrymmen som årligen överenskoms med vissa
större garantikunder har outnyttjade belopp hittills ej inräknats i garanti-
engagemanget. Dessa belopp föreslås avräknas med 20 % av garantibelop-
pet, i likhet med vad som gäller för s.k. förhandsbesked. Dröjsmål på
utestående garantiförbindelser föreslås också ingå i engagemanget och
avräknas med 100 % av garantibeloppet. Med ovan föreslagna avräknings-
principer skulle ramutnyttjandet enligt EKNs beräkningar ha ökat med
minst 6 000 milj. kr. vid utgången av budgetåret 1989/90.

Utöver ovan angiven ram för exportkreditgarantier finns en särskild
ram på 1 000 milj. kr. för investeringsgarantier. EKN föreslår en höjning
till 2 000 milj. kr. mot bakgrund av den ökade efterfrågan som väntas följa
av stigande svenska investeringar i främst Östeuropa.

EKNs rörliga kredit i riksgäldskontoret uppgår sedan verksamhetsåret
1987/88 till 3 700 milj, kr., varav drygt 2 900 milj. kr. hade utnyttjats vid
utgången av budgetåret 1989/90. Enligt EKNs bedömning behöver denna
ram inte höjas under budgetåret 1991/92, förutsatt att regeringen medger
ersättning för räntekostnader för en upplåning om upp till 3 400 milj. kr.
Baserat på den värdering som gjorts av EKNs fordringar samt prognoser
om kommande likviditetsbehov beräknas dessa kostnader uppgå till

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

208

450 milj. kr. resp. 470 milj. kr. under verksamhetsåren 1990/91 och
1991/92.

EKN har sedan år 1987 möjlighet att utförda garantier i utländsk valuta.
För skadeutbetalningar avseende sådana garantier har EKN medgivits rätt
att vid behov uppta lån i utländsk valuta motsvarande högst 500 milj. kr.
EKNs åtaganden i form av utestående förbindelser i utländsk valuta upp-
går till 5 225 milj. kr. Mot bakgrund härav föreslår EKN att rätten att
uppta lån i utländsk valuta höjs till ett motvärde av högst 1 000 milj. kr.

Under budgetåren 1988/89 och 1989/90 resulterade EKNs verksamhet i
ett underskott om 287 milj. kr. resp. 413 milj. kr. Normalprognosen för
1990/91 förutser ett kassamässigt underskott om drygt 500 milj. kr. Där-
emot bedöms verksamhetsåren 1991/92 och 1992/93 kunna resultera i
överskott om knappt 100 milj. kr. resp, drygt 200 milj. kr. EKN anför dock
att beräkningarna är osäkrare än vanligt, vilket också framgår av de stora
skillnader som finns mellan normalprognosen och de optimistiska och
pessimistiska alternativen. I den optimistiska prognosen förutses ett över-
skott om inemot 1 700 milj. kr. för perioden 1990/91 till 1992/93 medan
man i det pessimistiska alternativet räknar med ett underskott om drygt
4 800 milj. kr. för samma period. EKN har vid sina beräkningar antagit att
nämnden kommer att erhålla rätt att uppta en räntekompenserad kredit.

Den bedömning som gjorts av fordringar och garantiengagemang pekar
mot att fordringsvärdet och engagemangsriskvärdet i normalalternativet
väger ungefär jämnt. EKN skulle därför kunna redovisa ett på riskmässiga
grunder bedömt ackumulerat underskott om drygt 2 000 milj, kr., vilket i
stort sett sammanfaller med vad som beräknats under de senaste två åren.

Regeringen har beslutat att koncessionella villkor skall beviljas vid de
skuldomförhandlingar som inom ramen för den s.k. Parisklubben äger
rum med de fattigaste och mest skuldtyngda länderna. För EKNs vidkom-
mande innebär detta att en tredjdel av omförhandlade belopp kommer att
avskrivas, vilket beräknas motsvara ca 50 milj. kr. under budgetåret
1991/92.

Gemensamt för de båda system inom vilka exportkreditgarantigivning-
en bedrivs är att man skall ha som mål att verksamheten skall gå ihop (för
LT-systemet på sikt). Däremot skiljer sig förutsättningarna för att uppnå
detta mål. Om förutsättningarna är tillfredsställande vad gäller riskernas
överblickbarhet och vad gäller riskspridning skall garanti kunna utfärdas
inom N-systemet. Om förutsättningarna är osäkra skall ytterligare pröv-
ning ske inom LT-systemet. Detta innebär prövning av samhällsintresset
av garantigivningen, definierat som möjligheten att bidra till uppnåendet
av svenska industripolitiska mål. Kraven skärps ju större EKNs engage-
mang är på ett visst land. Tyngdpunkten i EKNs bedömning läggs på en
värdering av kundföretagens totala verksamhet.

De diskussioner som förs inom EG om exportkreditgarantier har hittills
baserats på Romfördragets allmänna krav på lika konkurrensförutsätt-
ningar mellan företag i olika medlemsländer. Vad gäller de korta garantier-
na har diskussionen främst kretsat kring frågan om ett eventuellt bortta-
gande av det statliga stödet till den konkurrensutsatta verksamheten. För
den långa garantigivningen är diskussionerna inriktade på åtgärder för att

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

209

14 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

minska de statliga systemens snedvridande effekt på konkurrensen, bl. a.
genom ökad harmonisering av garantivillkoren. Osäkerheten om vad som
kommer att ske med såväl den korta som långa garantigivningen är dock
alltjämt betydande och försvårar för EKN att planera och vidta mer
långtgående åtgärder.

I riktlinjerna för EKNs verksamhet anges att garantivillkoren — inom
ramen för de begränsningar som uppställs för garantigivningen — så långt
möjligt bör anpassas till vad som erbjuds i viktigare konkurrentländer.
EKN har mot denna bakgrund gjort en bred jämförelse mellan egna villkor
och vad som erbjuds av nio andra garantiinstitut. I jämförelsen har hänsyn
tagits inte enbart till premienivåer utan också till självrisker och karensti-
der. Vidare har vägts in de utbudsbegränsande faktorerna öppen resp,
stängd samt bruket av limiter och andra volymbegränsande faktorer, i
syfte att få en mer heltäckande och mer rättvisande bild.

Jämförelsen ger vid handen att EKN sammantaget inte kan anses erbju-
da sämre villkor än vad andra institut erbjuder sina kunder. EKNs högre
kostnader för svåra risker motverkas av att EKN samtidigt i mindre
utsträckning än andra institut begränsar utbudet av garantier med volym-
begränsande och andra administrativa åtgärder. Studien pekar också mot
att det visserligen finns institut med garantistöd som i något eller några
avseenden är bättre än EKNs, men att inte något institut lämnar stöd som i
alla avseenden och för alla köparländer är bättre.

Ser man till utfallet på olika riskklasser pekar jämförelsen mot att EKNs
villkor för de bättre riskklasserna (premieklass 1 —3) torde vara bättre än
genomsnittet eftersom kostnaderna här (premier, självrisker och karensti-
der) är lägre än för flertalet övriga. För medelsvåra risker (premieklass 4
och 5) är EKNs villkor jämförbara med genomsnittet eftersom kostnader-
na torde vara lika med eller något över nivåerna för övriga institut medan
begränsningarna är farre. För svåra risker (premieklass 6) är EKNs kostna-
der högre än genomsnittet, men i gengäld är de övriga instituten stängda
på betydligt fler länder och har fler andra administrativt styrda begräns-
ningar än vad EKN har.

EKN konstaterar i sin studie att den valda strategin att mot en relativt
hög premie vara öppen även på svåra länder tycks anammas av allt fler
institut. Utvecklingen i omvärlden pekar enligt EKN mot att premiesätt-
ningen i allt högre grad kommer att bli riskbaserad. Två institut med
enhetspremier har övergått till differentierad premiesättning. Diskussio-
ner förekommer på andra håll om att överge systemet med enhetspremier.

Institut som redan har riskbaserad premiesättning anpassar enligt EKN
ytterligare sina premier till bedömda risknivåer. Detta leder till sänkta
premier för affärer i de bättre riskklasserna och höjda i de svåra klasserna.
Detta innebär att det tidigare bruket att låta bättre risker subventionera
sämre, som funnits i flera premiesystem, nu successivt försvinner. Utöver
att premierna skall återspegla den verkliga risknivån är avsikten att mins-
ka eller eliminera underskotten.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

210

Föredragandens överväganden

Riktlinjerna for EKNs verksamhet förändrades den 1 juli 1990 genom att
riksdagen godkände propositionen (prop. 1989/90:44, NU 19, rskr. 153)
om statlig medverkan vid finansiering av export m.m. Riksdagens beslut
bekräftade att statliga exportkreditgarantier har en viktig funktion att fylla
i arbetet med att främja svensk export. Detta gäller inte minst risktagande
vid längre krediter där staten kan visa en uthållighet som överstiger vad
den privata marknaden kan erbjuda. Det är därför angeläget att EKN även
fortsättningsvis har möjlighet att i betydande omfattning lämna garantier,
inom ramen för nu gällande riktlinjer.

Jag anser EKNs förslag om en omfördelning inom totalramen till för-
mån för LT-systemet vara välmotiverat. Utnyttjandegraden inom N-syste-
met har minskat under senare år, medan det omvända gäller för LT-syste-
met. Vid utgången av budgetåret 1989/90 motsvarade EKNs utestående
garantiåtaganden inom N- och LT-systemen ca 44 % resp. 81 % av lämna-
de bemyndiganden. Under förutsättning att riksdagen godkänner omför-
delningen bör EKN av regeringen medges rätt att disponera 60 000
milj. kr. av ramen för exportkreditgarantier, varav 40 000 milj. kr. reserve-
ras för LT-garantier.

Föreslagna ändringar av principerna för beräkning av garantiengage-
mang samt avräkning mot av riksdag och regering fastställda garantiramar
synes på ett bättre sätt än tidigare redovisa det faktiska statliga åtagandet
på området och kan därför tillstyrkas.

Jag delar EKNs bedömning att det växande intresset från näringslivets
sida för investeringar i främst de central- och östeuropeiska länderna kan
förväntas leda till ökad efterfrågan på investeringsgarantier. En höjning av
ramen för denna garantiform till 2 000 milj. kr. kan därför anses vara
motiverad trots att utnyttjandegraden hittills varit begränsad. Till bilden
hör att regeringen beslutat om en ändring i förordningen om investerings-
garanti per den 1 januari 1991. Ändringen innebär en viss utvidgning av
garantitäckningen vad gäller de politiska risker som kan täckas av investe-
ringsgarantisystemet.

Enligt den ordning som gällde fram till den 30 juni 1990 medgavs EKN
ersättning för räntekostnader för upplåning avseende utbetalning av ska-
deersättningar till följd av skadefall på garantier som regeringen beslutat
om. I de nya riktlinjerna för EKNs verksamhet görs inte längre någon
skillnad mellan av EKN och av regeringen beslutade garantier. Underskott
i garantigivningen skall sålunda i princip finansieras genom räntebärande
upplåning. För att säkerställa att EKN har en sådan likviditet att gjorda
garantiåtaganden kan fullgöras har regeringen möjlighet att bevilja ränte-
frihet för upplåning för fordringar som inte bedöms vara möjliga att
återvinna annat än på mycket lång sikt och då med ett väsentligt begränsat
värde. Jag är dock för närvarande inte beredd att ta stäilning till frågan om
räntefri upplåning.

EKNs tillgångar i utländsk valuta motsvarar ca 300 milj. kr. Med det
snabbt växande garantiengagemanget i utländsk valuta ökar risken för
plötsligt uppkommande krav på skadeersättning till väsentligt högre be-

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

211

lopp. Det är av detta skäl rimligt att tillmötesgå EKNs önskemål om Prop. 1990/91: 100
en höjning av upplåningsrätten i utländsk valuta till motsvarande högst Bil. 5
1 000 milj. kr.

De betalningsproblem som många länder drabbats av har inneburit
ökade risker för garantigivningen, och flertalet garantiinstitut i i-länderna
uppvisar betydande underskott till följd av ökade skadeutbetalningar och
stagnerande premieintäkter. Vid utgången av budgetåret 1989/90 redovi-
sade EKN ett ackumulerat underskott om drygt 2 500 milj. kr. I normal-
prognosen förutses att verksamheten skall uppvisa ett överskott från bud-
getåret 1991/92. Den förväntade resultatförbättringen förklaras av såväl
kraftigt minskade skaderegleringar som ökade återvinningar. Premieintäk-
terna väntas ligga kvar på oförändrad nivå. Betydande osäkerhet föreligger
dock beträffande resultatutvecklingen, vilket också framhålls av EKN.
Krisen i Mellanöstern kan få svåra återverkningar på världskonjunkturen.
GATT-förhandlingarnas utfall och den fortsatta utvecklingen i de central-
och östeuropiska länderna är andra faktorer som försvårar bedömningen.
Min förhoppning är att det ackumulerade underskottet inte skall öka efter
utgången av budgetåret 1990/91.

Sverige har i internationella fora aktivt drivit frågor om lättnader i de
fattigaste u-ländernas skuldbörda. Ett genombrott i skuldstrategin skedde
år 1988 då de offentliga kreditorerna i Parisklubben kom överens om att
vid förhandlingar om skuldkonsolidering med de fattigaste och mest
skuldtyngda länderna tillämpa koncessionella villkor (s. k. Torontovill-
kor). De fordringar som omförhandlas utgörs till stor del av kommersiella
exportkrediter garanterade av EKN, som därmed får bära de kostnader
som följer av koncessionaliteten. Regeringen har bedömt att även de
koncessionella villkoren är alltför betungande och har under hösten 1990
beslutat använda biståndsmedel for ytterligare skuldlättnad åt fem fattiga
afrikanska länder som därmed ges full räntefrihet under de bilaterala
skuldkonsolideringsavtalen. Dessa medel tillförs EKN-systemet som er-
sättning för uteblivna nuvärdesberäknade totala ränteströmmar.

Enligt min mening är det viktigt att det inom EKN finns god beredskap
att anpassa verksamheten till de förändringar som kan följa av dels export-
företagens ökade internationalisering, dels det europeiska integrationsar-
betet. En sådan anpassning underlättas av det nära samarbete och de
förtroendefulla kontakter som EKN har med utländska garantiinstitut.

Med tanke inte minst på de stora svenska företagens internationalisering
är det viktigt att EKN så långt möjligt kan anpassa villkoren i sin garanti-
givning till vad som erbjuds i företagens konkurrentländer. Det är därför
tillfredsställande att konstatera, på basis av den jämförande studie som
EKN har företagit, att EKNs garantivillkor står sig väl i en internationell
jämförelse, och också att utvecklingen i viktiga konkurrentländer går mot
en mer realistisk och riskavspeglande premiesättning. Vissa europeiska
garantiinstitut tillämpar emellertid fortfarande på vissa högriskmarknader
premier som inte är rimliga med tanke på riskbilden och som EKN
svårligen kan matcha med hänsyn till engagemangsnivåer och målet att
begränsa förlustriskerna.

Sverige bör enligt min mening fortsätta med att arbeta aktivt internatio-

212

nellt för att åstadkomma ökad transparens och harmonisering vad gäller
exportkreditgarantigivningen, i syfte att reducera de snedvridningar som
för närvarande kan uppstå till följd av vissa garantiinstituts premiepolitik.

I förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 bör finnas ett anslag
under vilket vissa utgifter i samband med EKNs verksamhet kan bokföras.
Anslaget bör i likhet med tidigare föras upp med ett formellt belopp.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att

1. medge att det av riksdagen medgivna högsta betalningsansvaret
för exportkreditgarantier fastställs till 25 000 000 000 kr. for
N-garantier och till 45 000 000 000 kr. for LT-garantier,

2. medge att staten åtar sig betalningsansvar i form av statsgaranti
■för investeringar i utlandet till ett belopp av högst

2 000 000 000 kr.,

3. bemyndiga regeringen att medge att EKN från budgetåret
1991/92 och tills vidare får uppta lån i utländsk valuta till ett
mot värde av högst 1 000 000 000 kr.,

4. till Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för
skadeersättningar under budgetåret 1991/92 anvisa ett
förslagsanslag på 1 000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

E 4. Krigsmaterielinspektionen m.m.

1989/90	Utgift	1
1990/91	Anslag	89
1991/92	Förslag	96

Krigsmaterielinspektionen

Krigsmaterielinspektionen utövar kontroll över tillverkningen av krigsma-
teriel och handlägger ärenden rörande tillstånd till export av sådan materi-
el.

Kostnaderna för kontrollmyndighetens organisation och verksamhet
skall bestridas genom avgifter från tillverkare av krigsmateriel samt genom
expeditionsavgifter för tillstånd att utföra krigsmateriel från riket.

En översyn av inspektionens existerande datasystem pågår.

(Beloppen anges i 1 OOO-tal kronor)

	Beräknad ändring
1990/91	1991/92

Föredraganden

Förvaltnings-
kostnader	3	307	+	325
(därav löne-
kostnader)	(2	556)	(+	271)
Lokalkostnader		283	+	28
Engångsanvisning		150	-	150
Summa	3	740	+	203

15 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

213

Krigsmaterielinspektionens nämnder Prop. 1990/91:100

Bil 5

Anslaget används for att betala kostnaderna for det tekniskt-vetenskapliga
rådet för klassificeringsfrågor, som ställts till krigsmaterielinspektionens
förfogande, samt den rådgivande nämnden i krigsmaterielexportfrågor.
Det tekniskt-vetenskapliga rådet tillsattes av regeringen år 1984 for att ge
krigsmaterielinspektören råd i frågor om gränsdragning mellan civil och
militär materiel. Rådet består av sex fristående experter med erfarenhet
från skilda tekniska områden och träffas sex gånger per år under ledning av
krigsmaterielinspektören. Den rådgivande nämnden tillsattes av riksdagen
år 1984 för att verka för ökad insyn och samråd i frågor som rör krigsmate-
rielexport. Nämnden har sex ledamöter, tillsatt på parlamentarisk grund,
som träffas en gång i månaden under ledning av krigsmaterielinspektören.

Anslaget har pris- och löneomräknats i vanlig ordning.

(Beloppen anges i 1 OOO-tal kronor)

1990/91

Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

KMIs nämnder

+ 7

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Krigsmaterielinspektionen m.m. för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 96 000 kr.

E 5. Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet

1989/90 Utgift 2 000 000

1990/91 Anslag 2 080 000

1991/92 Förslag 2 163 000

Stiftelsen Östekonomiska Institutet

Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades den 15 juni 1989 sedan avtal
träffats mellan staten och ett antal intressenter från näringslivet. Stiftelsen
har som syfte att främja kunnandet i Sverige om de ekonomiska förhållan-
dena i Sovjetunionen och övriga Östeuropa. Verksamheten vid Stiftelsen
Östekonomiska Institutet igångsattes hösten 1989.

I samband med att Stiftelsen Östekonomiska Institutet bildades godkän-
de regeringen upplösning av den tidigare Stiftelsen Öst Ekonomiska By-
rån. Det tidigare avtalet mellan staten och Stiftelsen Öst Ekonomiska
Byrån har därför upphört att gälla från utgången av juni 1989.

214

Föredragandens överväganden

Genom det nämnda avtalet åtar sig staten och övriga stiftare att under en
femårsperiod lämna årliga bidrag till täckande av stiftelsens kostnader.
Därmed ges garanti för stabilitet och långsiktighet i verksamheten. Bidra-
gen skall uppgå till 2 milj. kr. årligen från vardera staten å ena sidan och
övriga intressenter (näringslivet) å den andra sidan. Beloppen skall räknas
upp med hänsyn till pris- och löneutvecklingen.

Jag föreslår att statens andel av utgifterna för Östekonomiska Institutets
verksamhet i enlighet med avtalet för budgetåret 1991/92 räknas upp med
4 %, vilket motsvarar det av regeringen fastställda omräkningstalet för
bidragsuppräkning. I enlighet med avtalet mellan staten och övriga intres-
senter skall därvid näringslivets bidrag uppräknas med samma omräk-
ningstal.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Stiftelsen Östekonomiska Institutet för budgetåret 1991/92
anvisa ett anslag på 2 163 000 kr.

E 6. Bidrag till ett institut för Japanstudier

1990/91 Anslag 3 000 000 Reservation 3 000 000

1991/92 Förslag 3 000 000

Medlen disponeras av utrikesdepartementet enligt de riktlinjer som finns
angivna i prop. 1989/90:90 om forskning, avsnitt 12.3.2 (s. 118 — 119).

Villkoren enligt riktlinjerna är dels att 50 milj. kr. kan samlas in från
svensk sida, dels att staten och övriga bidragsgivare gör bedömningen, att
de japanska bidrag, som en fondering om 100 milj. kr. förutsätter, kan
komma till stånd.

Föredragandens överväganden

På svensk sida är insamlingsmålet i princip uppnått. I Japan arbetar en
kommitté med insamlingen. Då det är utomordentligt angeläget att bygga
upp erforderlig kompetens för att bl. a. kunna hävda svenska intressen i
världens mest expansiva region, är det av stor vikt att detta institut
kommer till stånd.

Hemställan

Jag hemställer, att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till ett institut för Japanstudier för budgetåret
1991/92 anvisa ett reservationsanslag på 3 000 000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

215

E 7. Kontakter med Central- och Östeuropa Prop. 1990/91:100

Bil 5

1991/92 Nytt anslag (Förslag) 10 000 000 i-n.

Som jag redovisade i min inledning har ett omfattande samarbete inletts
på olika plan med länderna i Central- och Östeuropa. I syfte att bidra till
en fortsättning och fördjupning av de kontakter som etablerats mellan
svenska departement och myndigheter m. fl. med sina motsvarigheter i de
aktuella länderna förordar jag att 10 milj. kr. engångsvis begärs för ända-
målet. Medlen bör stå till regeringens disposition.

Hemställan

Jag hemställer, att regeringen föreslår riksdagen

att till Kontakter med Central- och Östeuropa för budgetåret 1991/

92 engångsvis anvisa ett reservationsanslag på 10 000 000 kr.

216

F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor
m. m.

F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och
säkerhetspolitiska området

1989/90	Utgift	2 661 911	Reservation	2 794 688
1990/91	Anslag	5 152 000
1991/92	Förslag	5 358 000

Anslaget används för att betala kostnader för nedrustningsdelegationen,
beredningsgruppen för information om freds- och nedrustningssträvan-
den, utredningar och andra insatser inom nedrustningsområdet bl. a. inom
Förenta nationerna samt forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse.

Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 5 358 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska
området för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på
5 358 000 kr.

F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK)

1989/90	Utgift	4	537	460
1990/91	Anslag	3	432	000
1991/92	Förslag	3	750	000

Den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensens förhandlingar har
efter Helsingforsavtalet år 1975 bedrivits i form av uppföljningsmöten
vilka i november 1990 resulterade i en överenskommelse i Paris om
konventionella styrkor och förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder i
Europa. Vid toppmötet i Paris antogs riktlinjer för fortsatt europeiskt
samarbete också på områden utanför det militära rörande bl. a. mänskliga
rättigheter, ekonomiskt samarbete och miljö. Under 1991/92 kommer
flera större möten att äga rum inom ESKs ram, bl.a. i Moskva hösten 1991
och i Helsingfors våren 1992.

Att ESK-staterna har enats om olika förtroende- och säkerhetsskapande
åtgärder innebär bl.a. att de deltagande staterna åtagit sig att inbjuda
utländska observatörer att följa militära övningar ovanför en viss nivå,
samt att vara beredda ta emot inspektion för kontroll av efterlevnaden av
de olika åtagandena. De kostnader som dessa åtaganden medför för Sveri-
ge bör belasta tredje huvudtiteln (utrikesdepartementet).

Jag beräknar det sammanlagda medelsbehovet till 3 750 000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

217

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) för
budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 3 750 000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

F 3. Information, studier och forskning om freds- och
nedrustningssträvanden m. m.

1989/90	Utgift	25 324 725	Reservation	266 123
1990/91	Anslag	26 000 000
1991/92	Förslag	26 000 000

Utrikesdepartementet beviljar från detta anslag dels grundbidrag till en-
skilda svenska organisationer som bedriver informations- och opinionsbil-
dande verksamhet inom området mellanfolkligt samarbete, nedrustnings-
strävanden och andra utrikespolitiska frågor, dels projektbidrag för infor-
mationsverksamhet, studier och forskning om freds- och nedrustnings-
strävanden. Medel till projektstödet tillförs även från nettot av det s.k.
fredslotteriet som senast ägde rum år 1986.

Projektstödet är avsett för folkrörelser och andra ideella organisationer
som behöver ett visst ekonomiskt stöd för sina projekt inom freds- och
nedrustningsområdet.

Prövningen av ansökningar avseende bidrag till fredsprojekt gällande
information, studier och forskning sker två gånger årligen inom en särskilt
tillkallad beredningsgrupp.

Fredsrörelsen har under det gångna decenniet vuxit sig allt starkare i
Sverige. Dess opinionsbildande verksamhet har kommit att utvidgas sam-
tidigt som man funnit nya arbetsformer.

En bred och stark fredsopinion som en förutsättning för framgång i det
internationella fredsarbetet uppmärksammas i allt högre grad.

Kunskapsuppbyggnad och informationsinsatser spelar härvidlag en vik-
tig politisk roll.

218

Översiktstabell för anslagsframställningar och föreslagna
förändringar.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

	Beräknad förändring 1991/92
Anslag	Anslagsfram- Föredraganden
1990/91	ställning

Arbetarrörelsens	850 000	4- 450 000	+	0
fredsforum Internationella kvinno-	250 000	+ 250 000	+	0
förbundet för fred och frihet, Svenska sektionen Kristna fredsrörelsen	650 000	4- 350 000	4-	0
Kvinnor för fred	250 000	+ 580 000	+	0
Liv och fred-institutet (1	700 000)(1	)(+l 400 000)(2)	(+	0)(3)
Myrdalsstiftelsen	(700 000)(1	)(+ 500 000)(2)	(+	0)(3)
Samarbete för fred	350 000	+ 650 000	+	0
Svenska FN-förbundet 3	900 000	+ 700 000(4)	+	0
Svenska Fredskommittén	300 000	4- 704 000	+	0
Svenska freds- och	850 000	4-1 050 000	+	0
skiljedomsföreningen Svenska läkare mot	850 000	4- 450 000	4-	0
kärnvapen Sveriges fredsråd	700 000	+ 400 000	4-	0
Centerns fredsråd	200 000	4- 400 000	+	0
Folkpartiets fredsråd	0	+ 450 000	4-200	000
Dag Hammarskjöldbiblioteket	0	(4- 550 000) (2)	(4-250	000)(3)
Folkkampanjen mot kärn-	200 000	+ 200 000	4-	0
kraft/kärnvapen Stiftelsen Yrkesgrupper	200 000	4- 215 000	4-	0
mot kärnvapen Svenska ekumeniska	200 000	4- 100 000	4-	0
nämndens fredskommitté Sveriges världsfederalister	0	+ 90 000	+	0
Transnationella stiftelsen (	400 000)(1)(+ 449 500)(2)		(+	0)(3)
för freds- och framtids- forskning Ungdomens och studenternas FN-förbund Studier och forskning 2	0 800 000	4- 150 000 4-2 899 500	4-250	0 000
Projektstöd 13 SUMMA 26	450 000 000 000	0 4-10 088 500	/.450 +	000 0
(1) Av bidragsposten Studier	och forskni	ing går 1 700 000	' kr. till

Liv och fredinstitutet, 700 000 kr. till Myrdalsstiftelsen och

400 000 kr. till Transnationella stiftelsen för freds- och framtids-
forskning.

(2) Ur bidragsposten Studier och forskning begärs 3 100 000 kr. av
Liv och fredinstitutet, 1 200 000 kr. av Myrdalsstiftelsen (inklu-
sive ett engångsbelopp på 400 000 kr.), 550 000 kr. av Dag Hammar-
skjöldbiblioteket och 849 500 kr. av Transnationella stiftelsen för
freds- och framtidsforskning.

(3) Av bidragsposten Studier och forskning föreslås 1 700 000 kr. gå
till Liv och fredinstitutet, 700 000 kr. till Myrdalsstiftelsen,
varav 300 000 som engångsbelopp, 250 000 kr. till Dag Hammarskjöld-
biblioteket och 400 000 kr. till Transnationella stiftelsen för
freds- och framtidsforskning.

(4) Inklusive engångsanslag på 150 000 kr.

219

Föredragandens överväganden

I olika sammanhang understryks den viktiga roll en bred och stark freds-
opinion spelar for utsikterna till framgång i det internationella nedrust-
ningsarbetet.

Det folkliga engagemanget har visat sig bl. a. genom bildandet av nya
organisationer liksom nyorientering och utbyggnad av internationella kon-
takter.

Ett aktivt folkligt stöd och intresse för freds- och nedrustningsarbete är
en viktigt förutsättning för effektiva svenska nedrustningsinsatser. Jag
föreslår därför en utökning av antalet organisationer som ges grundbidrag
till att omfatta också Folkpartiets fredsråd.

Bidragsposten Studier och forskning bör också få en förstärkning med
hänvisning till folkrörelsernas möjligheter och behov av att fördjupa sitt
kunnande på freds- och nedrustningsområdet. Jag föreslår därför en ök-
ning av denna bidragspost med 250 000 kr. att fördelas till Stiftelsen Dag
Hammarskjöld-biblioteket i Uppsala.

Biblioteket drivs av en stiftelse bestående av Svenska FN-förbundet,
Institutionen för freds- och konfliktsforskning, universitetet i Uppsala
samt Uppsala kommun och är ett FN-depå- och service-bibliotek för
forskare och allmänhet. Dag Hammarskjöld-biblioteket avser dels utveck-
la sitt samarbete med institutionen för freds- och konfliktforskning, dels
öka tillgängligheten för folkrörelser, allmänhet och gästforskare.

Med hänsyn taget till det statsfinansiella läget är det inte möjligt att för
budgetåret 1991/92 utöka anslaget för Information, studier och forskning
om freds- och nedrustningssträvanden m. m. Med prioritering av ett ökat
antal grundbidrag föreslås därför att anslagsposten projektstöd minskas
med 450 000 kr. till 13 000 000 kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Information, studier och forskning om freds- och nedrust-
ningssträvanden m.m.för budgetåret 1991/92 anvisa ett reserva-
tionsanslag på 26 000 000 kr.

F 4. Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI)

1989/90	Utgift	17	070
1990/91	Anslag	18	266
1991/92	Förslag	20	692

Reservation -

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) är en stiftelse
upprättad år 1966. Stiftelsen har till ändamål att i enlighet med de grunder
för bidrag som riksdagen godkänt (prop. 1966:76, SU88, rskr. 203, prop.
1979/80: 106, UU21, SKU48, rskr. 304) bedriva forskning i konflikt- och
samarbetsfrågor av betydelse för internationell fred och säkerhet i syfte att

220

ge bidrag till förståelse av betingelserna for fredliga lösningar av mellan-
statliga konflikter och för en stabil fred.

Stiftelsen leds av en internationell styrelse, som har sitt säte i Stock-
holm. Inom stiftelsen finns en institutionsdirektör, som är institutets chef,
och en biträdande direktör. Hos stiftelsen finns i övrigt personal enligt
särskilda föreskrifter eller andra beslut, som regeringen meddelar, samt
forskare och annan personal i mån av behov och tillgång på medel.

En utredning om SIPRIs verksamhet företogs 1979/80 och resulterade
bl.a. i att en ny stadga för institutet fastställdes av regeringen den 12 juni
1980.

Våren 1990 tillsatte regeringen en ny SIPRI-utredning med uppgift att
pröva institutets finansiella och adminstrativa villkor.

Utredningen, som i augusti 1990 överlämnade betänkandet SIPRI 90 —
om SIPRIs finansiering och arbetsformer (SOU 1990:69) gav en fyllig och
värdefull redovisning av institutets villkor.

Inledningsvis konstateras att SIPRI med sin opartiska och tillförlitliga
forskning under nu snart 25 år vidmakthållit en internationellt respekterad
ställning. Utredningsmannen noterar att mandatet för utredningen inte
föranleder kommentarer till institutets verksamhet. Han påpekar dock att
SIPRI riskerar att hamna vid sidan av utvecklingen i en verklighet som
snabbt förändras om man inte vidareutvecklar sitt program och breddar
verksamheten till områden rörande t. ex. konfliktorsaker i tredje världen
och nationella motsättningar i Central- och Östeuropa.

I utredningen redovisas utförligt hur SIPRIs finansiella villkor föränd-
rats framför allt under 1980-talet. Under decenniet som helhet ökade
SIPRIs reguljära anslag i fast penningvärde med ett par procent. Detta
innebar en bättre anslagsutveckling än vad som var fallet för flera statliga
myndigheter som utsattes for stora besparingskrav. Däremot var anslags-
utvecklingen för institutet betydligt sämre än för de instanser som under
1980-talet erhöll ökade anslag för forskning och utveckling.

Utredningen poängterar att anslagen till SIPRI ökade tämligen kraftigt i
början av decenniet men att de minskat med ca 8 procent sedan år 1985.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Utredningsmannen föreslår att SIPRI erhåller 3,5 milj. kr. i en real
anslagshöjning för att dels återställa nivån från år 1985, dels öka och
bredda verksamheten för att möta nya forskningsbehov och finansiera
seminarier m. m. i anslutning till institutets 25-årsjubileum.

Utredningsmannen har förslagit att de ökade anslagen till SIPRI räknas
av mot det av riksdagen fastställda s. k. en-promille-målet för information
om fredsfrågor satt i relation till forsvarsanslaget. Vidare föreslås att
riktlinjer utarbetas angående formerna för SIPRIs externa finansiering.

Beträffande SIPRIs administrativa villkor presenterar utredningen en
värdefull analys av bl. a. styrelsens och det vetenskapliga rådets roll. Ut-
redningsmannen kommenterar också posten som biträdande direktör vil-
ken av tradition innehafts av svenska medborgare.

Enligt utredningsmannen finns det skäl att utvidga styrelsen från sex till
åtta ledamöter utöver ordföranden och direktören i syfte att få en ökad
geografisk och politisk representation i styrelsen. Vidare föreslås att rege-
ringen avsäger sig rätten att tillsätta en biträdande direktör och att en
arbetsordning för verksamheten fastställs av styrelsen.

221

SIPRIs stadga reglerar bl.a. det vetenskapliga rådets sammansättning Prop. 1990/91: 100
och mötesfrekvens. Utredningsmannen föreslår nu att sådana föreskrifter Bil. 5
utgår ur stadgan.

I remissomgången stöds på många håll förslaget om en anslagshöjning
för SIPRI. Däremot har flera instanser, framför allt folkrörelserna, haft
invändningar mot att en höjning vägs mot en-promillemålet, eftersom
detta strider mot nu gällande riktlinjer som fastställts av riksdagen. Man
anser också att ett sådant beslut skulle innebära begränsningar för anslagen
till folkrörelsernas fredsarbete.

Beträffande de organisatoriska förändringar som diskuteras i utredning-
en — vilka i många fall kräver ändringar av stadgan — finns det delade
meningar bland remissinstanserna. SIPRI anser att de förändringar som
föreslås tills vidare inte bör åtgärdas. Däremot har flertalet av de övriga
remissinstanserna förståelse för att förslagen genomförs snarast.

Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI)

	1990/91		(1)	1991/92 (2)
Lönekostnader	11	755	000	14	811	000
Administrativa och andra
institutionella kostnader	6	511	000	6	576	000
(varav lokalkostnader)	(1	842	000)	(1	971	000)
Summa	18	266	000	21	387	000

(1) Anvisat för budgetåret 1990/91.

(2) SIPRIs framställning för budgetåret 1991/92, inklusive inkomster
på 200 000 kr.

SIPRI framhåller i sin anslagsframställning bl. a. att fundamentala föränd-
ringar i världspolitiken avsevärt ökat möjligheterna för och behoven av
forskning på rustningskontrollområdet. Vidare framhålles att institutet
bör säkras en solid, inflationsskyddad basfinansiering då mycket tid och
resurser krävs för att söka annan finansiering från bl. a. utländska källor.
SIPRI betonar att man drabbas av väsentliga merkostnader till följd av att
man är beroende av den internationella löneutvecklingen för forskare.

Föredragandens överväganden

Jag finner många av förslagen i den nya SIPRI-utredningen väl motiverade
men anser att det finns skäl att i samråd med SIPRI ytterligare diskutera
vilka åtgärder som krävs. Detta gäller både den föreslagna breddningen av
verksamheten och de organisatoriska och finansiella frågorna.

Innan frågorna i sin helhet är lösta finner jag inte skäl att ta ställning till
förslaget om en betydande anslagsökning för SIPRI. Jag räknar i stället
med att regeringen skall kunna återkomma till riksdagen i 1992 års bud-
getproposition och då redovisa ytterligare förslag rörande SIPRI.

222

För nästa budgetår beräknar jag anslaget till 20 692 000 kr. vilket bl.a. Prop. 1990/91: 100
omfattar 733 000 kr. i form av engångsanvisning för kostnader i anslut- Bil. 5
ning till seminarier m. m. med anledning av SIPRIs 25-årsjubileum.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinsti-

tut (SIPRI) för budgetåret 1991/92 anvisa ett reservationsanslag på

20 692 000 kr.

F 5. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och
nedrustning.

1989/90	Utgift	28	451	941
1990/91	Anslag	16	306	000(1)
1991/92	Förslag	16	016	000
(1) Varav :	1 300 000 kr.	totalt i		i engångsbidrag

Anslaget, som 1990/91 omfattar ca 5 procent av försvarets forskningsan-
stalts (FOA) totala utgifter, bekostar ett verksamhetsprogram vid FOA
som syftar till att stödja utrikesdepartementets arbete i internationella
förhandlingar för rustningsbegränsning och nedrustning.

1990/91

Beräknad
ändring 1991/92

Förvaltningskostnader

Lokalkostnader

Summa

14 331 000(1)

1 975 000

16 306 000(1)

+ 918 000(2)

+ 92 000

+ 1 010 000(2)

(1) Varav 1 300 000 kr. avser engångsanvisning

(2) Exklusive engångsanvisningar om 1 300 000 kr.

Av följande tabell framgår fördelning av anslaget på olika programdelar
förbudgetåret 1990/91.

1. Kärnvapenområdet
varav

1.1 Seismologisk multipelstation
och internationell datacentral

1.2 Insamling och analys av
luftburen radioaktivitet

1.3 Kärnvapen och kärnteknik

2. B- och C-vapenområdet

3. Europeisk säkerhet

4. Rymdområdet

Summa

11 881 000

9 380 000

1 771 000

730 000

1 985 000(1)

1 690 000

750 000(2)

16 306 000

(1) Varav engångsanvisning 1 000 000 kr.

(2) Varav engångsanvisning 300 000 kr.

223

Försvarets forskningsanstalt

Inom försvarskommittén har diskuterats vikten av utökade forskningsin-
satser för att möta de ökande behoven av tekniskt vetenskapligt underlag
på ett antal aktuella nedrustnings- och rustningsbegränsningsområden.
FOA finner det bl. a. mot denna bakgrund angeläget att, liksom i föregåen-
de anslagsframställning, föra fram förslag till ytterligare forskningsinsatser
utöver anbefalld ram, vilka enligt forskningsanstaltens bedömning skulle
utgöra ett värdefullt stöd till svenskt agerande i aktuella nedrustningsfrå-
gor.

De av FOAs insatser som finansieras av UD faller i huvudsak inom fyra
delområden:

Den mest resurskrävande forskningen rör kärnvapenområdet med bl. a.
seismologisk provstoppskontroll och insamling/analys av luftburen radio-
aktivitet. En stor del av arbetet bedrivs på internationell basis, bl. a. genom
Sveriges åtagande att driva och finansiera en av fyra internationella seis-
mologiska datacentra (s. k. IDC).

FOA anhåller om 900 000 kr. för budgetåret 1991/92 för uppbyggnad av
en mätstation i polarområdet för seismologi och luftburen radioaktivitet
samt om medel för bl. a. studier om alternativa strategier kring icke-sprid-
ningsavtalets fortlevnad.

Under innevarande budgetår erhåller FOA 1 985 000 kr. varav
1 milj. kr. som engångsanvisning för B- och C-vapenfrågor. För budgetåret
1991/92 räknar FOA med ett medelsbehov om 1,2 milj, kr., främst för att
tillhandahålla data i det som beräknas vara slutfasen på arbetet med en
C-vapenkonvention i Geneve år 1991. FOA önskar vidare öka sin
kapacitet att medverka i analyser om påvisande av användning av C-va-
pen.

FOA erhåller under innevarande budgetår 1 690 000 kr. för forskning
rörande europeiska säkerhetsfrågor. Mot bakgrund av de betydande för-
ändringar som ägt rum avser FOA väsentligt bygga ut sin verksamhet på
detta område till en kostnad av 2,5 milj. kr. Medlen avser studier som
främst avser tjäna som underlag för vidare svenskt agerande.

Under 1990/91 erhåller FOA 750 000 kr. av vilka 300 000 kr. utgår i
form av en engångsanvisning för rymdfrågor. För budgetåret 1991/92
anhåller FOA om ytterligare 4 milj. kr. för att inleda ett fyraårigt program
för det internationella satellitsystement Comsens som bl. a. rör internatio-
nellt rymdsamarbete och som är nära knutet till svensk industri.

FOA ansöker vidare om ytterligare medel för marin nedrustning med
verifikation och inspektion, stöd till FN-insatser, främst genom leverans
av teknisk utrustning till Unifil i Libanon och s. k. programgemensamma
insatser som rör övergripande frågor på nedrustningsområdet med bl. a.
utveckling av mät- och analyssystem.

Föredragandens överväganden

Mot bakgrund av det rådande statsfmansiella läget kan jag inte förorda de
anslagshöjningar som FOA ansökt om. Kostnadsökningarna rörande IDC,
en mätstation i polarområdet, medverkan i Comsens, icke-spridningsfrå-

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

224

gor och B- och C-vapen måste därmed, liksom kostnaderna för europeisk Prop. 1990/91: 100
säkerhet, marin nedrustning och samarbete med FN utgå, uppskjutas eller Bil. 5
belasta andra anslag än UDs.

Jag godtar FOAs förslag om ett rationaliseringsuttag enligt huvudregeln

på 1,5 procent förbudgetåret 1991/92. Minskningen kommer enligt FOAs

förslag bl. a. att påverka anslaget för en seismisk multipelstation.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och ned-

rustning for budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på

16 016 000 kr.

F 6. Utrikespolitiska Institutet

1989/90	Utgift	7	026
1990/91	Anslag	7	932
1991/92	Förslag	8	719

Reservation -

Utrikespolitiska Institutet (UI), som drivs av Utrikespolitiska samfundet,
har enligt stadgarna till uppgift att främja intresset för internationella
frågor samt att vidga kunskaperna och stödja forskning härom. Detta sker
genom att UI publicerar tidskrifter, böcker, skrifter och broschyrer om
aktuella utrikespolitiska frågor, anordnar seminarier och föreläsningar
samt förser massmedia med information och dokumentation om interna-
tionella frågor.

Vidare bedriver UI kvalificerad forskning i internationell politik. Den-
na, som utförs av fast anställda forskare med docent- eller professorskont-
petens samt ett varierande antal av UI oavlönade gästforskare, prioriterar
programområdena strategiska studier, ekonomisk säkerhet, Europa-stu-
dier samt regionala konflikter.

Utrikespolitiska Institutet vänder sig till en vid målgrupp, från specialis-
ter till allmänhet. Publikationer och programverksamhet sprids via biblio-
tek, universitet och vetenskapliga institutioner, skolor, tidningar, bild-
ningsförbund samt enskilda prenumeranter. I nära anslutning till forsk-
ningsverksamheten arbetar studiegrupper med att genomföra kortsiktiga
projekt kring avgränsade temata. Seminarie- och konferensverksamheten
spelar en viktig roll inom ramen för UIs forskningsverksamhet. Den sam-
ordnas också med den övriga program- och foreläsningsverksamheten.
Institutet bedriver vidare en omfattande internationell kontaktverksam-
het.

Utrikespolitiska Institutet

Utrikespolitiska Institutet framhåller i sin anslagsframställning att det har
som medveten strävan att integrera information och forskning. Detta har
konkret tagit sig uttryck bl. a. i det omfattande studiegruppsprogram som

225

inleddes under våren 1989. Härvid har institutets folkbildande verksam- Prop. 1990/91: 100
het starkt understrukits. Bil. 5

UIs lokaler med deras centrala geografiska läge har varit av avgörande
betydelse för den utåtriktade verksamheten. UIs hyreskostnader har emel-
lertid på grund av omförhandlingar av hyreskontraktet ökat väsentligt
trots att man sett sig föranlåten att förhyra en mindre yta än tidigare.
Alternativet att på sikt flytta och förhyra andra lokaler kommer att prövas
under år 1991. Institutet menar att hyresfrågan på kort sikt endast kan
lösas genom en höjning av statsanslaget.

Utrikespolitiska Institutet begär därutöver utökade medel för forskning
och studier.

Föredragandens överväganden

De intentioner Utrikespolitiska Institutet redovisat i tidigare anslags-
framställningar, innebärande bl. a. en ökad integrering av informations-
och forskningsverksamheten samt en ökning av programverksamheten,
syns vara på väg att fullföljas med gott resultat. En väsentlig förutsättning
för att detta arbete skall kunna föras vidare är dock en långsiktig lösning av
lokalfrågan. UD avser att under våren 1991 presentera förslag till en sådan
lösning. Jag föreslår att UI mot denna bakgrund som ett engångsbidrag
erhåller 470 000 kr. som kompensation för sin hyreshöjning under budget-
året 1991/92.

Jag beräknar anslagsbehovet till 8 719 000 kr.

Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Utrikespolitiska Institutet för budgetåret 1991/92 anvisa ett
reservationsanslag på 8 719 000 kr.

226

Utrikes-
departementet

Fakta om Sveriges
bistånd - 1989/90

16 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 5

Fakta om Sveriges
bistånd - 1989/90

17 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

FAKTA OM SVERIGES
BISTÅND

— Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd

— Internationella utvecklingsprogram

— Bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA

— Andra biståndsprogram

— Nordiskt biståndssamarbete

— Biståndet fördelat på enskilda länder

— Vissa förkortningar

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

233

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd

UD:s avdelning for internationellt utvecklingssamarbete ........237

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)................. 237

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)..................... 237

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete
(BITS).............................................. 238

Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) ............... 238

Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) . . . 239

Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) ...... 239

Nordiska afrikainstitutet ................................240

Internationella utvecklingsprogram

Bistånd genom FN-systemet

FN:s operativa biståndsverksamhet

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)......................... 244

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF) ..................... 247

FN:s fackorgan (ILO, UNESCO, FAO, WHO, UNIDO)......... 248

FN:s befolkningsfond (UNFPA)........................... 251

FN:s barnfond (UNICEF) ............................... 252

Internationella finansieringsorgan

Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna i Afrika,

Asien och Latinamerika................................. 255

Internationella finansieringsbolaget (1FC).................... 263

Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA) ............ 264

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) ............264

Internationellt livsmedelsbistånd

FN:s/FAO:s världslivsmedelsprogram (WFP)................. 267

Internationella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser
(IEFR) och långvariga flyktingsituationer (PRO) .............. 268

1986 års livsmedelshjälpskonvention (FAC) .................. 269

Övriga organisationer

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) ....................... 271

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)........ 272

FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC) 273

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF) ........... 274

UNCTAD/GATTS:s internationella handelscentrum (ITC).......275

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

234

Bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA

Biståndet till enskilda programländer

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Angola.............................................. 277

Bangladesh .......................................... 282

Botswana............................................ 286

Etiopien ............................................ 290

Guinea Bissau ........................................ 295

Indien .............................................. 299

Kap Verde........................................... 303

Kenya .............................................. 307

Laos ............................................... 311

Lesotho............................................. 316

Mozambique......................................... 320

Namibia ............................................ 326

Nicaragua ........................................... 329

Sri Lanka............................................ 334

Tanzania ............................................ 338

Vietnam ............................................ 343

Zambia ............................................. 348

Zimbabwe........................................... 353

Bilateralt bistånd till icke-programländer

Afrika .............................................. 358

Asien............................................... 364

Latinamerika......................................... 369

Andra anslagsposter

Regionala insatser

Regionalt ekonomiskt samarbete i södra Afrika (SADCC)........ 373

Regionala insatser i Asien ............................... 374

Regionala insatser i Centralamerika ........................ 374

Humanitärt bistånd i södra Afrika ......................... 376

Humanitärt bistånd i Latinamerika ........................ 377

Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m. m................... 378

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer..... 380

Särskilda miljöinsatser.................................. 382

Särskilda program m.m................................. 383

235

Andra biståndsprogram

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

U-landsforskning...................................... 388

Tekniskt samarbete och u-krediter ......................... 388

Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) . . . 392

Projektbistånd till vissa länder............................ 393

Särskilda insatser i skuldtyngda länder...................... 395

Nordiskt biståndssamarbete .........................401

Biståndet fördelat på enskilda länder .................402

Vissa förkortningar ................................. 407

236

STATLIGA MYNDIGHETER OCH ORGAN Prop. 1990/91:100
FÖR SVERIGES BISTÅND ^{Bil 5}

UD:s avdelning för internationellt utvecklingssamarbete

Utrikesdepartementets avdelning för internationellt utvecklingssamarbe-
te, i dagligt tal ”u-avdelningen”, ansvarar inom regeringskansliet för det
svenska utvecklingssamarbetet.

Avdelningen är organiserad på tre enheter (första enheten ansvarar för
det multilaterala biståndet, andra enheten för det bilaterala biståndet
genom SIDA och tredje enheten ansvarar för budgetfrågor, allmän
u-landsekonomisk bevakning samt andra biståndsprogram). Avdelningen
har totalt omkring 60 tjänstemän och leds av ett statsråd och en statssekre-
terare.

Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

SIDA, som inrättades år 1965, är ett centralt ämbetsverk under regeringen.
SIDA har till uppgift att planera, genomföra och administrera det direkta
utvecklingssamarbetet med u-länderna. Detta bistånd omfattar dels sam-
arbetet med 18 huvudmottagarländer, dels andra typer av bistånd, t. ex.
katastrofinsatser, bidrag till utvecklingsprojekt via enskilda svenska orga-
nisationer, bistånd till flyktingar och befrielserörelser, rekrytering av bi-
ståndspersonal m. m.

SIDA leds av en styrelse, som utses av regeringen. Den består av SIDA:s
generaldirektör, som är ordförande, och elva andra ledamöter, varav fyra
representerar riksdagspartier.

SIDA är organiserat på tre avdelningar med regionalt ansvar, en avdel-
ning för sektorbyråerna och en administrativ avdelning. Därutöver finns
ett planeringssekretariat och ett informationssekretariat som är direkt
underställda verksledningen. SIDA har biståndskontor, som är knutna till
de svenska ambassaderna, i 17 mottagarländer. På SIDA finns ca 500
anställda, varav drygt 90 vid biståndskontoren.

Styrelsen för u-landsforskning (SAREC)

Beredningen för u-landsforskning som inrättades år 1975 ombildades år
1979 till en självständig myndighet — styrelsen för u-landsforskning (SA-
REC).

SAREC har till uppgift att främja forskning som kan underlätta för
u-länderna att utvecklas mot ökat självbestämmande och mot ekonomisk
och social rättvisa. Det åligger SAREC att:

— främja forskning och bevaka forskningsfrågor inom områden som är
betydelsefulla för u-länderna och för utvecklingssamarbetet,

— handlägga frågor rörande samarbete med och biståndsfinansierat
stöd till u-länderna på forskningens område samt stöd till u-landsin-
riktade internationella forskningsprogram,

— fördela anslag för u-landsforskning i Sverige, och

— ta initiativ till forskningsinsatser inom områden för u-landsforsk-
ning.

SAREC har också sedan år 1986 det administrativa ansvaret för ett
femårigt forskningsprogram om skog och miljö i u-länder. Vidare admi-
nistrerar SAREC fr. o. m. budgetåret 1988/89 ett särskilt stöd till forsk-
ning om AIDS och tropiska sjukdomar.

Vid SARECs kansli finns drygt 30 personer anställda.

Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS)

Beredningen för tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) inrättades år 1975
under namnet utbildningsberedningen och fick år 1979 ställning som
självständig myndighet under utrikesdepartementet.

Beredningen har som uppgift att inom ramen för den svenska bi-
ståndsverksamheten främja ekonomisk och social utveckling i enskilda
utvecklingsländer samt utvidga och stärka Sveriges relationer med dessa
länder genom insatser i samarbete med svenska institutioner och företag.
BITS medverkar i planering och finansiering av olika projekt. Verksamhe-
ten omfattar tekniskt samarbete, genom bl. a. konsultinsatser och interna-
tionella kurser i Sverige samt u-krediter.

Det tekniska samarbetet skall huvudsakligen ske med u-länder utanför
kretsen av programländer för det bilaterala biståndet. Det syftar i första
hand till teknologiöverföring inom områden där Sverige har särskilda
förutsättningar i fråga om kunnande och kapacitet. Sedan 1990 handhar
BITS även ett biståndsfinansierat samarbete med länder i Öst- och Cen-
traleuropa.

U-krediter kan beviljas kreditvärdiga länder bland programländerna för
svenskt bilateralt bistånd, u-länder med vilka Sverige bedriver tekniskt
samarbete eller andra länder vars utvecklingspolitik ligger i linje med de
svenska biståndspolitiska målen.

U-krediterna används till finansiering av svenska varor och tjänster i
projekt som har utvecklingsfrämjande effekt i u-länderna.

BITS leds av en styrelse som utses av regeringen. Bland dess 11 ledamö-
ter ingår bl. a. två företrädare för riksdagspartier.

Vid BITS finns ca 25 anställda.

Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD)

Importkontoret för u-landsprodukter (IMPOD) tillkom år 1975. Kontorets
verksamhet är i linje med principerna för den svenska biståndspolitiken.
IMPOD samarbetar med låg- och mellaninkomstländer enligt Världsban-
kens definition.

Kontoret har till uppgift att ge exportörer i u-länder hjälp med att
avsätta sina varor i Sverige. Det sker genom information och handledning
om avsättningsmöjligheter och marknadsförhållanden i Sverige. Import-
kontoret förmedlar även kontakter mellan u-landsexportörer och företag i
Sverige och deltar också i konkreta marknadsföringsprojekt. En begränsad
krets u-länder får stöd för sitt exportfrämjande.

IMPOD har dessutom till uppgift att vara svensk kontaktpunkt för

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

238

UNCTAD/GATTs internationella handelscentrum (ITC) i konkreta frå- Prop. 1990/91: 100
gor som rör avsättning av u-landsprodukter på den svenska marknaden. Bil. 5

Importkontoret leds av en styrelse, som utses av regeringen. Kontoret
har ca 15 anställda.

IMPOD sorterar under UD:s handelsavdelning (ramanslaget E 6. Im-
portkontoret för u-landsprodukter) och finansieras med medel under an-
slaget C 3. Andra biståndsprogram.

Fonden för industriellt samarbete med u-länder
(SWEDFUND)

Fonden för industriellt samarbete med u-länder (SWEDFUND) är en
statlig stiftelse som inrättades år 1978. Fondens huvuduppgifter är att på
industriområdet förmedla kontakter mellan intressenter i u-länder och
svenska företag, bidra till förinvesteringsstudier och medverka i etablering
av samägda företag, s. k. joint ventures. genom insatser i form av aktieka-
pital, lån- och garantigivning.

Fondens grundkapital, ursprungligen 100 milj, kr., har successivt höjts
till 250 milj. kr. Fonden har rätt att ta upp lån eller utfärda lånegarantier
till ett belopp som motsvarar högst tre gånger grundkapitalet.

Fonden leds av en styrelse som utses av regeringen. Vid fondens kansli
finns ca 20 anställda.

Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum)

Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö fick sin nuvarande inriktning i juli
1987. Sandö U-centrum har till huvuduppgift — att vid Sandöskolan i
Kramfors bedriva utbildning i språk och u-landsutbildning som förbere-
delse för uppdrag i u-land. Styrelsen skall bl. a. samarbeta med myndighe-
ter, organisationer och företag när det gäller förberedelseutbildning för
u-landsuppdrag.

Styrelsen skall

— anordna allmänna enterminskurser i u-landskunskap.

— ge förberedelseutbildning för fredskårsdeltagare,

— anordna språkutbildning som förberedelse för uppdrag i u-länder,

— anordna speciella kurser i u-landsfrågor och språk,

— i samarbete med SIDA bistå myndigheter och andra med information
och rådgivning om förberedelse- och språkutbildning inför uppdrag i
u-länder, samt

— upprätta register över personer som vid Sandö-skolan genomgått den
allmänna utbildningen för uppdrag i u-länder.

Enterminskursen som Sandö U-centrum erbjuder är avgiftsfri. Övrig
utbildning är avgiftsbelagd.

Sandö U-centrum har lämnat in sin fördjupade anslagsframställning för
budgetåren 1991/92—1993/94. Anslagsframställningen behandlas av rege-
ringen i budgetpropositionen.

Sandö U-centrum leds av en styrelse, som utses av regeringen.

En rektor är chef för skolan som har drygt 60 anställda.

239

Nordiska afrikainstitutet

Nordiska afrikainstitutet tillkom år 1962 på initiativ av Nordiska rådet.

Institutet har till uppgift att i Norden främja studier av afrikanska
förhållanden genom att:

— främja och driva vetenskaplig forskning om Afrika,

— främja samarbete och kontakter mellan nordiska och afrikanska fors-
kare,

— utgöra ett dokumentationscentrum för forskning och studier om Afri-
ka,

— informera om afrikaforskning och aktuella afrikanska förhållanden.

Verksamheten leds av en styrelse samt ett program- och forskningsråd,
som utses av regeringen. I program- och forskningsrådet ingår representan-
ter för de övriga nordiska länderna. Vid institutet finns ett trettiotal
anställda, varav 13 tjänster finansieras över biståndsanslagen.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

240

INTERNATIONELLA
UTVECKLINGSPROGRAM

Bistånd genom FN-systemet

FN-systemet innefattar en rik flora av institutioner med varierande status
och skilda verksamhetsområden. På det ekonomiska och sociala området
som behandlas i denna faktabilaga förekommer både en betydande för-
handlingsverksamhet och ett vittomfattande bistånd. Såväl detta bistånd
som den normativa verksamheten behandlas i FN:s ekonomiska och soci-
ala råd, ECOSOC, samt i FN-systemets centrala organ, generalförsamling-
en.

Inom biståndsverksamheten har UNDP en central ställning som sam-
ordnare och kanal för en stor del av FN:s tekniska bistånd. I samarbete
med värdlandet utarbetar UNDP landprogram som löper på mellan tre
och fem år. På fältet genomförs biståndsprojekten dock oftast av olika
fack- eller specialorgan och i ökande utsträckning av mottagarländernas
regeringar. En av FN utsedd lokal samordnare - oftast UNDP:s represen-
tant - ansvarar för sammanhållningen av FN-biståndet. Då det gäller
krediter för utvecklingsprojekt är världsbanksgruppen viktigast. Världs-
bankens nettoöverföringar blir negativa på grund av räntor och amorte-
ringar från tidigare lån till medelinkomstländer. Till Afrika går dock ett
stort nettoflöde. Den internationella utvecklingsfonden, IDA, som lånar ut
pengar på särskilt förmånliga villkor till de fattigaste u-länderna, är kana-
len för stora belopp biståndsmedel.

Vidstående organogram ger en översiktlig bild av FN-systemet. De
organ som i större omfattning är verksamma på biståndsområdet är mar-
kerade med asterisk. Tabell 1 sammanfattar FN-systemets biståndsverk-
samhet.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

241

FN-SYSTEMET

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

organ

UNRWA

Permanenta

kommittéer

Huvud-
kommittéer

Andra
biträdande

Sekretariat

•-

IAEA

nternatione la

domstolen

General

församlingen

Ekonomiska

och socia a

radet

\| Förvaltar- 1	■ Säkerhets- 1
1 skapsrådet f	1 rådet f

UNCTAD •—
UNICEF * •—
UNHCR * •—
WFP * •

UNITAR •—
UNDP* •—
UNEP* •—

UNU •

FN :s specialfonder * •—
Världslivsmedelsrådet •—
HABITAT* >—
UNFPA* •—

Regionala
kommissioner
Ämbets-
kommissioner
Andra
kommittéer

-O
o
-o
o
-o

ILO *

FAO *
UNESCO

WHO *

IMF f—C

FNs huvudorgan

• Andra FN-organ

_ Specialorgan och andra självständiga
organisationer inom systemet

—O ICA0^kO
—O UPU

O TU
—O WMO
—O IMO
—O wipo
-o FAD*

UNIDO *

•—Q GATT

IDA*

IBRD

IFC*

242

Tabell 1: FN-systemets och Världsbanksgruppens biståndsutbetalningar
är 1989 enligt FN:s statistik (miljoner US dollar)

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

FN-organen

FN-organens reguljära budgetar	246,2
Frivilliga bidrag via
FN-organen	749,0
UNDP	981,0
UNFPA	157,2
UNICEF	501,1
WFP	761,3
Humanitärt, flykting-
och katastrofbistånd	888,3

4 284,1

Världsbanksgruppen

Världsbanken (nettoöverföringar) -3 745,0

varav

Världsbankens tekniska bistånd

(konsulter, utbildning) 1 118,8

IDA (nettoöverföringar) 3 009,0

IFC (nettoutbetalningar) 566,3

949,1

IFAD 158,1

Totalt 5 391,3

FN:s olika organ och övriga organisationer inom FN-systemet bedriver en
omfattande biståndsverksamhet. Denna finansieras från organisationer-
nas reguljära budgetar, UNDP, Världsbanken samt medlemsländernas
frivilliga direkta bidrag. För Sveriges del härrör de frivilliga direkta bidra-
gen dels från anslagsposten Övriga multilaterala bidrag, dels från styrelsen
för internationell utveckling (SIDA) och styrelsen för u-landsforskning
(SAREC).

243

FN:s operativa biståndsverksamhet

Till FN:s frivilligt finansierade operativa verksamhet räknas i första hand
UNDP, UNFPA och UNICEF. Nedan redovisas först FN:s samordnande
organ inom tekniskt bistånd, UNDP, samt de fackorgan som oftast ge-
nomför UNDP:s program. Därefter redovisas UNFPA och UNICEF som
efter UNDP är de viktigaste biståndsfonderna inom FN-systemet. Övriga
större frivilligt finansierade FN-organ såsom WFP och UNHCR presente-
ras längre fram i denna faktabilaga.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

UNDP

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

FN:s utvecklingsprogram (UNDP), som bildades 1966 då två mindre
biståndsfonder slogs samman, har som mål att vara FN-systemets centrala
fond för finansiering av tekniskt bistånd. Projekten genomförs främst av
FN:s fackorgan (ILO, WHO, FAO m. fl.). UNDP har också ansvar för att
FN:s samlade biståndsverksamhet samordnas i samverkan med mottagar-
länderna.

Verksamhet

UNDP:s uppgift är att främja mottagarländernas utveckling genom olika
former av kunskapsöverföring och förinvesteringsstudier. Detta s. k. tek-
niska bistånd sker i huvudsak i form av expertrådgivning, stipendier,
mindre utrustningsleveranser och konsulttjänster. Expertbiståndet domi-
nerar. Verksamheten omfattar för närvarande omkring 5 900 projekt i 156
länder och områden.

UNDP:s verksamhet bygger i huvudsak på landprogrammering. Denna
innebär att man för varje mottagarland fastställer hur mycket bistånd från
UNDP landet kan räkna med under en femårsperiod. I samarbete mellan
mottagarlandet och UNDP:s fältkontorschef utarbetas sedan ett landpro-
gram för hur medlen skall utnyttjas. Detta program fastställs av UNDP:s
styrelse.

Storleken på varje mottagarlands program bestäms främst av bruttona-
tionalinkomsten per capita och befolkningens storlek. Vart femte år fast-
ställs fördelningen för nästkommande programperiod (”femårsplan”).

De fattigaste u-länderna — med en bruttonationalinkomst per capita på
högst 750 dollar i 1983 års siffror — får under programperioden 1987 — 91
80 % av UNDP:s länderfördelade resurser.

Rikare u-länder, med en per capita-inkomst över 3 000 dollar, är återbe-
talningsskyldiga för de tjänster de får och länder med en per capita-in-
komst mellan 1 500 — 3 000 dollar är det i viss utsträckning. UNDP full-

244

följer därmed den omfördelning till förmån för de fattigaste u-länderna
som gällt under programperioden 1982 — 86.

Sommaren 1990 beslöt styrelsen att fortsätta denna politik under den
femte programperioden 1992-96. 87 % av UNDPs länderfordelade resur-
ser skall då gå till länder med en per capita — inkomst under 750 dollar i
1989 års siffror och 13 % till övriga länder. 55 % av de länderfordelade
resurserna skall tillfalla de minst utvecklade länderna. Länder med en per
capita — inkomst över 3 000 dollar kommer inte längre att få några
direkta medel; de kommer att kunna delta i UNDP:s verksamhet genom
dess regionala, interregionala, globala och särskilda program. En mindre
del (drygt 20 %) av UNDP:s programresurser används för dessa program
idag, men denna andel kommer att öka under nästa programperiod.

UNDP har sedan 1972 ett särskilt program for de minst utvecklade
länderna. Under 1989 uppgick bidragen till detta särskilda program till
15,2 milj, dollar. Utbetalningarna från UNDP:s allmänna resurser till de
42 minst utvecklade länderna var 1989 ca 260 milj, dollar.

Organisation

UNDP:s högsta beslutande organ är styrelsen (Governing Council), som
har 48 medlemmar. Av dessa representerar 27 u-länder, 17 västliga i-län-
der och 4 socialistiska i-länder. Sverige är medlem i styrelsen (perioden
1989-91). Styrelsen bestämmer bl. a. fördelningen av UNDP:s resurser
och fastställer landprogrammen.

UNDP:s styrelse är också beslutande organ för FN-sekretariatets teknis-
ka biståndsprogram (Department of Technical Cooperation for Develop-
ment. DTCD), FN:s kapitalutvecklingsfond, FN:s befolkningsfond, FN:s
Sahel-kontor (UNSO), FN:s kvinnofond, FN:s fond for vetenskap och
teknik, FN:s naturresursfond samt en rad andra specialfonder.

UNDP:s sekretariat ligger i New York och har for närvarande omkring
610 fast anställda. Det leds av administratorn William H. Dräper III från
USA.

Under 1970-talet ägde en omfattande decentralisering av UNDP:s verk-
samhet rum. Tyngdpunkten i arbetet med att förbereda och genomföra
landprogrammen förlädes till 115 — nu 113 — fältkontor med för närva-
rande omkring 3 500 anställda. Fältkontoren leds av s. k. ”resident repre-
sentatives” (fältkontorschefer), som även har till uppgift att samordna
andra FN-organs biståndsverksamhet i landet. De är oftast också FN:s
fasta representant i respektive land och fungerar som FN:s ”ambassadör” i
landet.

Finansiering

UNDP:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. De uppgick 1972
till 268 milj, dollar, 1975 till 419 milj, dollar och 1980 till 693 milj, dollar.
Ökningen var således ganska snabb. För programperioden 1982—1986
förutsattes UNDP:s resurser också öka med 14 % per år och sammanlagt
nå upp till 6,7 miljarder dollar. Resurserna minskade emellertid under

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

245

början av åttiotalet så att det blev nödvändigt att skära ner verksamheten
till 55 % av den ursprungligen planerade. Denna utveckling svängde under
1980-talets senare hälft. Under 1989 var bidragen till UNDP ca 930 milj
dollar mot ca 650 milj, dollar 1984.

UNDP:s verksamhet försvåras av att programmet i praktiken gör fem-
åriga biståndsutfästelser gentemot mottagarländerna medan givarländer-
na. med få undantag, endast lämnar ettåriga bidragsutfästelser. Sverige har
därför sedan länge verkat for att alla bidragsgivare, liksom Sverige, skall
lämna fleråriga utfästelser.

De största enskilda bidragsgivarna till UNDP är för närvarande USA,
Sverige. Norge och Nederländerna. Italien, Japan, Danmark och För-
bundsrepubliken Tyskland ger också stora bidrag. De fyra nordiska länder-
na svarade 1989 gemensamt för ca 33 % av de ordinarie bidragen till
UNDP.

Sverige har budgetåret 1990/91 lämnat ett ordinarie bidrag på 625 milj,
kr. till UNDP, varav 50 milj. kr. särskilt avsatts för insatser som syftar till
att ytterligare främja en effektiv verksamhet inom UNDP i linje med de
svenska bisåndspolitiska målen. Det svenska bidraget under 1990/91 ut-
gjorde c:a 11 % av UNDP:s resurser. Utöver det ordinarie bidraget gav
Sverige 1990/91 65 milj. kr. till UNDP:s särskilda program för de minst
utvecklade u-länderna.

Vidare har Sverige under budgetåret 1990/91 lämnat ett bidrag på 25
milj. kr. till FN:s Sahel-kontor (UNSO). UNSO:s uppgift är att bistå
länderna i Sahelområdet i Afrika att genomföra olika projekt för att
minska effekterna av ökenutbredning och förebygga riskerna för komman-
de torkkatastrofer.

Utredningar

Under åren 1989 och 1990 har flera utredningar behandlat FN:s bistånds-
verksamhet och UNDP:s roll. Tre av dem skall nämnas här. En expert-
grupp har behandlat frågan om ett nytt avgiftssystem för UNDP:s betal-
ning till FN:s fackorgan och andra som utförde projekt som UNDP finan-
sierar. Expertgruppen begränsade sig inte enbart till avgiftsfrågan utan
gjorde en bred översyn över FN-biståndet. Vidare har FN:s generalförsam-
ling givit generaldirektören för utveckling och internationellt ekonomiskt
samarbete i upodrag att utföra ett antal landstudier samt se över begreppet
central finansiering. Det Nordiska FN-projektet har också utfört landstu-
dier, studerat finansieringsfrågorna inom FN-systemet och fackorganens
roll. Oberoende av varandra är utredningarnas iakttagelser och förslag
förhållandevis likartade.

De konstaterar att UNDP inte har kunnat spela den roll som central
finansiär och samordnare av FN-systemets tekniska bistånd som tanken
var när riktlinjerna för det nuvarande systemet drogs upp 1970. Från att
ha finansierat knappt två tredjedelar av FN-systemets tekniska bistånd i
början av 1970-talet svarar UNDP numera endast för cirka en tredjedel.
Världsbanken dominerar, inte bara när det gäller investeringar utan även
beträffande tekniskt bistånd. Kunskapsöverföring med hjälp av lång-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

246

tidsexperter är inte längre relevant för de flesta u-länder. De bör själva ta Prop. 1990/91: 100
över ansvaret för projektgenomförande och samordning av biståndet (s. k. Bil. 5
”national execution”). FN-biståndets uppgift bör vara att bistå länderna
att bygga upp förmågan att göra detta. Fackorganens roll bör vara rådgi-
vande snarare än projektgenomförande. De bör tillhandahålla kvalificerad
teknisk expertis under korta perioder. Projektbistånd bör ersättas av pro-
grambistånd.

Utredarna har i stort sett fått stöd för sina åsikter i FNs generalförsam-
ling (resolution 44/211 om FN:s biståndsverksamhet i december 1989). På
sikt måste förändringsbenägenheten genomsyra hela FN-systemet.
UNDP:s styrelse började översätta den i praktisk handling genom att i juni
1990 fatta ett principbeslut om ett nytt system för hur fackorganen och
andra projektgenomförare skall få betalt av UNDP.

Enligt det nuvarande systemet som gäller tom 1991 betalar UNDP 13 %
av projektkostnaderna i avgift till dem som utför UNDP-projekten, vare
sig kostnaderna är högre eller lägre. Medel för detta finns på ett särskilt
konto inom UNDP:s budget. Principbeslutet om ett nytt system innebär
att ansvaret för projektgenomförande gradvis skall övergå till mottagarlän-
derna (”national execution”). Fackorganens uppgifter blir mer tekniska än
administrativa. Rent budgettekniskt förs huvddelen av de medel som
avsätts för avgifterna över till mottagarländernas landramar varigenom
kostnaderna blir mer synliga för dem. Närmare detaljer i det nya systemet
skall utarbetas under året främst genom förhandlingar mellan UNDP och
fackorganen. UNDPs styrelse skall återkomma till frågan 1991.

FN:s kapitalutvecklingsfond (UNCDF)

FN:s kapitalutvecklingsfond tillkom 1966 med uppgift att ge gåvobistånd
eller lån på förmånliga villkor till småskaliga investeringsprojekt i u-län-
derna.

Hösten 1973 beslöt generalförsamlingen att kapitalutvecklingsfonden i
fortsättningen endast skulle finansiera projekt i de minst utvecklade u-län-
derna. inriktade på folkflertalets basbehov (bostad, kläder, mat, undervis-
ning och grundläggande hälsovård). 1985 bestämdes att fonden skulle
börja använda sina möjligheter att ge lån på förmånliga villkor, en möjlig-
het som dittills inte utnyttjats.

Verksamhet

Fondens projekt skall enligt målsättningen nå de fattigaste människorna i
de fattigaste u-länderna. Fonden arbetar också i några få länder utöver de
minst utvecklade länderna. Projekten skall utformas så att befolkningen 247

18 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

aktivt deltar i deras genomförande. Fonden kan ta hand om projekt som Prop. 1990/91: 100
andra givare bedömer vara för små. Den har ett tak på 5 milj, dollar för Bil. 5
enskilda projekt. Fonden Finansierar för närvarande omkring 240 projekt i

47 länder till ett värde av 445 milj, dollar. Under fondens 20 första
verksamhetsår har de viktigaste områdena varit jordbruk, vatten och
transporter, men man har också ägnat sig åt småindustrier, hälso- och
sjukvård, energi, bostäder och utbildning.

Organisation

Fonden är underställd UNDP:s styrelse och arbetar i huvudsak genom
UNDP:s fältorganisation.

Finansiering

Fonden finansieras genom frivilliga bidrag. Bidragen för 1990 beräknas till
ca 40,8 milj, dollar jämfört med drygt 28 milj, dollar under år 1980. De
största bidragsgivarna är några mindre industriländer, men 27 av de 40
länder som bidrog 1989 var u-länder. Sveriges bidrag under budgetåret
1990/91 uppgår till 55 milj. kr. Sverige och Nederländerna är de största
bidragsgivarna.

FN:s fackorgan

Grundprincipen för FN:s tekniska bistånd är således att detta skall samlas
till och samordnas av UNDP, som också ska stå för fältnärvaron och
garantera att u-ländernas egna prioriteringar sätts i främsta rummet.
UNDP ska i genomförandet av landprogrammen främst utnyttja fackor-
ganen som genomförare av projekt inom sina resp, kompetensområden.
Samtidigt ges emellertid tekniskt bistånd i fackorganens egen regi. Fackor-
ganen är nämligen inte bara sektoransvariga inom UNDP:s bistånd utan
även självständiga FN-organ inom respektive ansvarsområde med egna
styrelser, årskonferenser etc. Detta har gjort arbetsfördelningen inom
FN-systemet något oklar. Frågan är för närvarande föremål för utredning-
ar inom FN. Det finns i dessa en strävan att låta mottagarländerna på ett
friare sätt bestämma hur UNDP-finansierat bistånd skall genomföras (s. k.
”national execution”) samt att fackorganens roll skall vara att i större grad
ge expertis och i mindre grad engagera sig också i förvaltningen av hela
biståndsprojekt. Det nordiska FN-projektet studerar också frågeställning-
en och kan förväntas komma att ge värdefulla bidrag till att effektivisera
FN:s tekniska bistånd.

Internationella arbetsorganisationen (ILO)

ILO, som är en av de äldsta medlemmarna i FN-familjen, har som övergri-
pande målsättning att verka för varaktig fred grundad på social rättvisa.
ILO skiljer sig från övriga FN-organ genom sin trepartsstruktur — såväl
regeringar som arbetsgivare och arbetstagare är representerade. ILO har

248

150 medlemmar. ILO:s generaldirektör är sedan mars 1989 belgaren Mi- Prop.
chel Hansenne. lLO:s biståndsverksamhet är i huvudsak inriktad på ut- Bil. 5
veckling och utbildning av arbetskraft. Afrika är huvudmottagare. Från
svensk sida ges förutom det reguljära bidraget även frivilliga sådana. Dessa
är i första hand koncentrerade till två regionala projekt i Afrika med
sysselsättningsfrämjande inriktning, projektet ”Se om Ditt företag”, ett av
Sveriges Arbetsgivareförening utarbetat utbildningspaket samt några sys-
selsättningsinsatser på vägbyggnads- och transportområdena. Arbetsmark-
nadsdepartementet har inom regeringskansliet huvudansvaret för Sveriges
medlemsskap i ILO.

FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO)

UNESCO bildades år 1945 och syftet med dess verksamhet är att bidra till
fred och säkerhet genom att främja samarbete mellan nationerna på de
kulturella, utbildningsmässiga och vetenskapliga områdena. Man vill öka
respekten for mänskliga rättigheter och allmän rättvisa utan hänsyn till
ras, kön, språk eller religion. UNESCO har som strävan att med sitt
bistånd främja dessa mål. UNESCO har fått en viktig roll vid uppföljning-
en av den världsomfattande läskunnighetskampanj som inleddes 1989 och
som syftar till att utrota analfabetismen fram till sekelskiftet. Det svenska
biståndet till UNESCO består dels av ett reguljärt bidrag, dels av frivilliga
bidrag bl. a. i form av stöd till ett internationellt program för kommunika-
tionsutveckling (IPDC) och till UNESCO:s institut för utbildningsplane-
ring. UNESCO genomgick en förtroendekris i början av 1980-talet, bl. a.
på grund av olika förslag på massmediaområdet. USA och Storbritannien
har lämnat organisationen på grund av missnöje med dess inriktning.
UNESCOis generaldirektör är sedan år 1987 spanjoren Frederico Mayor.
Utbildningsdepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemsskap i
UNESCO. UNESCO har 158 medlemmar.

FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO)

FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation bildades år 1945 och är
FN:s största fackorgan. FAO är FN-systemets fackorgan för det internatio-
nella samarbetet inom jordbruks-, skogsbruks- och fiskesektorerna. Inom
organisationen finns en omfattande statistik- och databas inom dessa
områden. Det bör noteras att Sovjetunionen och några andra öststater inte
tillhör de 158 medlemmarna av FAO. Generaldirektören för FAO är sedan
år 1976 libanesen Edouard Saouma.

FAO har utöver sitt reguljära program ett fältprogram huvudsakligen
förlagt till u-länderna. Fältprogrammet syftar framför allt till att genom
tekniskt bistånd inom FAO:s verksamhetsområde förbättra förutsättning-
arna för livsmedelsproduktionen inom u-länderna. Sverige har gett visst
stöd till fältprogrammet genom SIDA, främst då det gäller projekt av
försöks- och metodutvecklingskaraktär. Under senare år har Sverige och
flera andra länder riktat omfattande kritik mot FAO:s ledning samtidigt
som organisationens tekniska kompetens delvis ifrågasatts. Jordbruksde-
partementet har huvudansvaret för Sveriges medlemsskap i FAO.

1990/91: 100

249

Världshälsoorganisationen (WHO) Prop. 1990/91:100

Bil 5

Världshälsoorganisationen grundades år 1946. Idag är 166 länder medlem-
mar i WHO och generalsekreterare är sedan år 1988 japanen Nakajima.
Organisationens huvudmålsättning är att genom normativt arbete och
bistånd öka möjligheterna till bättre hälsa.

Den normativa verksamheten påverkar hälso- och sjukvårdens villkor
inom ett brett spektrum från hälsoupplysning till sofistikerad diagnostik
och behandling.

WHO:s biståndsinriktade verksamhet bygger på begreppet primärhäl-
sovård. Strategin för att genom främst primärhälsovården uppnå målet
hälsa för alla år 2000 formulerades först i Alma Ata år 1978.

Sverige har genom åren initierat och varit en av de största bidragsgivar-
na till WHO:s centrala program som står de svenska biståndspolitiska
målen nära.

Socialdepartementet har huvudansvar för det svenska medlemsskapet i

WHO. SIDA, SAREC och UD samarbetar nära med WHO i biståndsfrå-
gor.

I tabell 2 redovisas de svenska frivilliga bidragen till FN-organ, vilka
inte behandlas på annat ställe under anslaget C 1.

FN:s organisation för industriell utveckling (UNIDO)

1967 påbörjades UNIDO:s verksamhet efter beslut av FN:s generalför-
samling. Från 1986 har UNIDO:s ställning som självständigt fackorgan.

150 länder är medlemmar. Generaldirektör är Domingo Siazon Jr., Filip-
pinerna.

UNIDO:s uppgift är att genom tekniskt bistånd, kurser, seminarier,
studier och hjälp till finansiering främja u-ländernas industrialisering.
Särskild vikt fästs vid strukturomvandlings-, rehabiliterings- och utbild-
ningsfrågor. Inom ramen för ett system med branschkonsultationer möts
företrädare för regeringar och näringsliv.

UNIDO:s tekniska biståndsverksamhet bekostas till stor del av UNDP
och fältrepresentationen tillhör UNDP-kontoren. Från svensk sida ges
förutom det reguljära bidraget även frivilliga bidrag. Dessa är i första hand
inriktade på miljöområdet.

Industridepartementet har huvudansvaret för Sveriges medlemskap i
UNIDO.

Tabell 2: Bidrag år 1989 till vissa FN-organs biståndsbudget enligt FN:s
statistik (miljoner US dollar)

	Samtliga län- ders frivilliga bidrag	Sveriges fri- villiga bidrag	Sveriges bidrag via den regul- jära budgeten*
ILO	49,2	1,9	0,16
FAO	140,3	6,4	1,08
UNESCO	26,0	0,9	0,17
WHO	165,1	26,3	2,55
Övriga	116,6	5,8	0,79

* 1988 års siffror

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

FN:s befolkningsfond (UNFPA)

Efter beslut av generalförsamlingen inrättades år 1967 en särskild fond för
FN:s insatser på befolkningsområdet. Fondens operativa verksamhet har
pågått sedan år 1969.

Verksamhet

Fondens funktion är finansiell och rådgivande. Sedan år 1973 är fondens
övergripande uppgift att leda och samordna FN-systemets insatser på
befolkningsområdet. Fonden sammankallar även till internationella be-
folkningskonferenser som t. ex. International Forum on Population i Am-
sterdam hösten 1989. FNs generalsekreterare har utnämnt fondens exeku-
tiv direktör till generalsekreterare för ett FN-möte om befolkningsfrågor
1994, en uppföljning av de befolkningskonferenserna 1974 och 1984.

Fondens verksamhetsområden är familjeplanering, befolkningsstatistik,
folkbokföringssystem, utbildning, forskning och information. Fonden
samarbetar t. ex. med WHO:s globala AIDS-program och i genomförandet
av program. En växande andel av projekten genomförs av mottagarländer-
na själva och av fonden.

Ca 75 % av programresurserna avsattes år 1989 för projekt i 56 priorite-
rade länder. Av dessa länder ligger 31 i Afrika. Familjeplaneringsinsatser
fortsätter att vara fondens mest centrala område. Fonden samarbetar med
givarsamfundet, inklusive US-AID för att öka och säkerställa tillgången på
familjeplaneringsservice i u-länderna. Befolkningsfrågornas direkta sam-
band med miljön präglar fondens policy och verksamhetsprofil. Samban-
den i arbetet för en hållbar utveckling mellan befolkningsfrågorna och
kvinnors villkor, status och delaktighet i samhällslivet genomsyrar fondens
arbete.

Organisation

Fonden är underställd UNDP:s styrelse, som godkänner det långsiktiga
arbetsprogrammet, budget och finansplan samt landprogram. Chef för
UNFPA är sedan april 1987 Nafis Sadik (Pakistan). Fondens huvudkontor
ligger i New York. På ett femtiotal av UNDP:s landkontor leds UNFPA-
arbetet av en fältrepresentant för fonden. Ca en tredjedel av personalen är
verksam vid fältkontoren.

Finansiering

UNFPA:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. För år 1989
uppgick regeringsbidragen från ett 100-tal länder till 179,5 miljoner US

251

dollar eller ca 12 miljoner mera än föregående år. De sju största bidragsgi- Prop. 1990/91:100
varna var Japan, Nederländerna, Tyskland, Norge, Sverige, Finland och Bil. 5

Danmark. USA, som tidigare bidrog med ca en fjärdedel av UNFPA:s
inkomster, har sedan år 1986 helt dragit in sitt bidrag med hänvisning till
fondens insatser i Kina, vilka USA uppfattar som stöd till abort som
påtvingat preventivmedel. Dock samarbetar UNFPA och det amerikanska
biståndsorganet US-AID, som har en större budget för befolkningsinsatser
än fonden.

UNFPA har kritiserats av FNs revisorer för onödigt omfattande reserva-
tioner. För 1989 har projektanslagen ökat och en större del av reserverade
medel kunnat tas i bruk. Projektanslagen uppgick därmed 1989 till totalt
194,2. milj. US dollar, medan inkomsterna för samma år uppgick enligt
preliminära beräkningar till 185,2 milj. US dollar.

Det svenska bidraget under budgetåret 1990/91 är 125 milj, kr., en
ökning om 10 milj. kr. sedan budgetåret 1989/90.

FN:s barnfond (UNICEF)

UNICEF upprättades av FN:s generalförsamling år 1946. Fondens uppgift
var då att lämna katastrofhjälp till barn och mödrar i det krigshärjade
Europa. Mandatet ändrades senare till att främst omfatta långsiktig ut-
vecklingshjälp till barn och mödrar i u-länder. UNICEF samarbetar idag
med 128 länder, främst genom fleråriga landprogram för utveckling. Pro-
gramnivån och inriktningen styrs av dödligheten bland barn under fem år,
barntäthet och antal födda barn samt BNP per capita. UNICEF arbetar för
att sociala indikatorer skall tas med som komplement till de ekonomiska
och vara vägledande för uppföljning av utvecklingen

Verksamhet

UNICEF bygger sin verksamhet på en stark fältorganisation och politisk
mobilisering till aktivt deltagande. Ideén om barntoppmötet, som genom-
fördes i september 1990 på initiativ av bl. a. Sveriges statsminister och
som syftade till att föra upp barnens situation på de politiska dagordning-
arna, lanserades först av UNICEF. UNICEF spelar fortfarande en viktig
roll för katastrofbiståndet. Men de långsiktiga landprogrammen har ökat
UNICEF:s engagemang i utvecklingsfrågor om t ex strukturanpassning,
utbildning, vattenförsörjning, kvinnors situation och AIDS-epidemins so-
ciala och ekonomiska effekter på barn. UNICEF fortsätter att förstärka sin
kapacitet i Afrika och att öka insatserna i t. ex. Latinamerikas slumområ-
den.

Fonden samarbetar med andra FN-organ samt med frivilligorganisa-
tioner; med världshälsoorganisationen, WHO, för att bygga ut primärhäl-

252

sovården, med UNESCO for särskilt flickors och kvinnors läskunnighet,
med UNFPA inom familjeplanering etc. Inom ramen för FN:s samordna-
de katastrofinsatser ansvarar UNICEF tillsammans med WHO t. ex. ofta
för hälsovård och vattenförsörjning. UNICEFis program för Afghanistans
och Sudans barn ingår i FNs samordnade verksamhet. UNICEF:s exeku-
tivdirektör representerade FNs generalsekreterare i första fasen av FN:s
”Operation Lifeline Sudan”. UNICEF:s insatser inom ramen för UNTAG
i Namibia var betydande. I Kambodja har UNICEF:s program hört till de
få biståndsprogram som fortsatt under åren trots den politiska situationen
i landet.

En viktig uppgift för UNICEF är att finna nya vägar för att tillgängliga
resurser skall komma nödlidande barn runt om i världen till godo. Ett
arbetssätt är att föra fram enkla och billiga metoder för att radikalt minska
dödligheten i barnsjukdomar och diarré. Målet är att halvera barnadödlig-
heten och därmed också på sikt medverka till en begränsning av födelseta-
len. De långsiktiga insatserna inom hälso- och sjukvård, vattenförsörjning,
utbildning, kvinnors delaktighet i utvecklingsarbetet, nutrition och famil-
jeplanering kompletteras med kampanjer. Hjälp till barn i särskilt svåra
omständigheter; barn i väpnade konflikter särskilt i Mellanöstern och
södra Afrika, barn som utsätts för övergrepp och gatubarn är en växande
verksamhet. FN-konventionen om barnets rätt kommer att innebära öka-
de krav på UNICEF för att göra det möjligt för u-länder att leva upp till
konventionen. Den deklaration och handlingsplan som antogs vid topp-
mötet för barn innebär också åtaganden för barns överlevnad och utveck-
ling som u-länder kommer att söka UNICEFs stöd till.

Organisation

UNICEF:s styrelse (Executive Board) består av representanter för 41 sta-
ter med en majoritet för u-länder. Styrelsen sammanträder årligen i april.
Den granskar och drar upp riktlinjer för verksamheten och fördelar medel
till fondens program. Sverige är åter medlem i styrelsen för en treårsperiod
sedan år 1988. Efter ett år som första vice-ordförande i UNICEFs styrelse
är den svenska UNICEF-kommitteéns ordförande Lisbet Palme nu också
ordförande i UNICEFs styrelse för verksamhetsåret 1990/91.

James Grant, USA, är utsedd till exekutivdirektör för en tredje ämbets-
period till år 1995. UNICEF:s huvudkontor är förlagt till New York, ett
Europa-kontor till Geneve och UNICEF:s leveranscentral, UNIPAC, till
Köpenhamn. Ca 80 % av personalen arbetar i sju regionalkontor och ett
åttiotal landkontor.

Finansiering

UNICEF:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag, huvudsakligen
från regeringar. De sammanlagda inkomsterna för år 1988 uppgick till
709 miljoner US dollar, 1989 till 667 miljoner US dollar och beräknas öka
till 721 miljoner US dollar 1990. Regeringsbidragen utgjorde år 1989 ca
75 % av fondens resurser. Nationalkommittéer och andra enskilda bi-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

253

dragsgivare svarar för återstoden. Bidragen från nationalkommittéer fi- Prop. 1990/91: 100
nansieras främst genom försäljningen av UNICEF-kort. Svenska UNI- Bil. 5
CEF-kommitténs bidrag år 1989 var drygt 15 milj. kr. Den reguljära land-
programverksamheten (ca 63 %) finansieras av ordinarie bidrag. UNI-
CEF:s särskilda insatser, både katastrofhjälp och vissa långsiktiga projekt
finansieras genom tilläggsbidrag.

Det svenska ordinarie bidraget för budgetåret 1990/91 uppgår till 340
milj. kr. Via SIDA lämnas därutöver bidrag för särskilda insatser och
katastrofhjälp, ca 265 milj. kr. under verksamhetsåret 1989/90. 1989 var
de statliga bidragen från Sverige över 10 % högre än USAs statliga bidrag.
Inberäknat den amerikanska UNICEF-kommitteéns bidrag om ca 28 mil-
joner US dollar 1989, kommer Sverige på andra plats bland givarna.
Andra stora bidrag kommer från Italien, Norge och Canada.

254

Internationella finansieringsorgan

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Världsbanksgruppen och de regionala utvecklingsbankerna i
Afrika, Asien och Latinamerika

De internationella utvecklingsbankerna och -fonderna lämnar finansiellt
bistånd främst i form av förmånliga lån. Dessutom lämnar de tekniskt
bistånd. Den äldsta och största utvecklingsbanken är Världsbanken
(IBRD), som även utgjort modell för uppbyggnaden av övriga utvecklings-
banker. Medan Världsbanken är verksam i alla världsdelar arbetar den
Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) i Afrika inkl. Nordafrika, Asiatiska
utvecklingsbanken (AsDB) i Asien och Oceanien och Interamerikanska
utvecklingsbanken (IDB) i Latinamerika och Karibien. Totalt uppgår utlå-
ningen från utvecklingsbankerna och deras fonder till ca 30 miljarder
US dollar per år.

Tabell 3: Fakta om de internationella utvecklingsbankerna och -fonderna

Tillkom Antal med- Antal Huvudkontor

år lemsländer anställda

Världsbanken 1946 154

(IBRD)

7 573 Washington

Internationella 1960 138

utvecklingsfonden

(IDA)

Afrikanska ut- vecklingsbanken (AfDB)	1963	75	1 060	Abidjan
Afrikanska ut-	1972	26
vecklingsfonden

(AfDF)

Asiatiska ut-
vecklingsbanken
(AsDB)

1966 47

1 665

Manila

Asiatiska ut-
vecklingsfonden
(AsDF)

1974

255

Tillkom Antal med- Antal Huvudkontor

år lemsländer anställda

Interamerikanska 1959 44

utvecklingsbanken

(IDB)

1 524 Washington

Fonden för sär- 1959 44

skild verksamhet

(FSO)

Utvecklingsbankerna fungerar som ett mellanled mellan den internationel-
la kapitalmarknaden och u-länderna. Bankerna kan, genom den säkerhet
medlemsländerna ställer upp med, låna upp och vidareförmedia lån på
villkor, som är förmånligare än vad de allra flesta u-länder på andra sätt
skulle kunna få. Detta beror på att medlemsländerna fungerar som garan-
ter för utvecklingsbankernas eget kapital.

Många av de fattigare u-länderna saknar emellertid den nödvändiga
återbetalningsförmågan även när det gäller utvecklingsbankernas relativt
förmånliga lån. För att kunna bistå också dessa länder har som ett komple-
ment till banklånen krediter från utvecklingsfonderna tillkommit. Fonder-
na lämnar lån på mycket förmånliga villkor. Krediterna löper utan ränta
och har en lång löptid med en avsevärd amorteringsfri period. Gåvoele-
mentet blir härigenom ca 75 °/o. Bidragen till utvecklingsfonderna IDA,
AfDF, AsDF och IDB:s FSO belastar biståndsbudgeten.

Organisation

Bankernas/fondernas högsta beslutande organ är guvernörsstyrelsen
(Board of Governors). Den är sammansatt av regeringsrepresentanter för
samtliga medlemsländer. Styrelsen möts en gång per år. Däremellan hand-
has det löpande arbetet av en direktörsstyrelse (Board of Directors) som
möts en eller flera gånger i veckan. Eftersom antalet medlemsländer över-
stiger antalet platser i direktörsstyrelsen ingår de flesta länder i röstgrup-
per. En direktör representerar således i regel flera länder.

De nordiska länderna ingår i samma röstgrupp (Island är inte medlem i
AfDB/AfDF, AsDB/AsDF eller i IDB/FSO). De bildar i världsbanksgrup-
pen en egen röstgrupp men är i AfDB/AfDF sammanförda med Schweiz
och Indien, i AsDB/AsDF med Canada och Nederländerna och i IDB/FSO
med Belgien, Italien, Nederländerna, Storbritannien och Västtyskland.

I världsbanksgruppen är för närvarande en islänning nordisk direktör.
Vid hans kontor tjänstgör en svensk som assistent. I AfDB/AfDF företräds
röstgruppen för närvarande av Norge, med en svensk som biträdande
direktör. Röstgruppen i AsDB/AsDF företräds av en kanadensisk direktör
som har en norsk biträdande direktör. I IDB/FSO är en engelsman för
närvarande direktör i styrelsen för röstgruppen.

Rösträtten är i princip vägd i förhållande till andel tecknat kapital resp,
lämnade bidrag. För att ge de många små och fattiga länderna ett större
inflytande tilldelas varje medlemsland också ett visst antal röster, oberoen-

Prop.

Bil. 5

1990/91: 100

256

de av landets kapital- och bidragsandelar. Den senare gäller dock inte Prop. 1990/91: 100
IDB/FSO. De svenska andelarna framgår av tabellerna 5 och 6. Bil. 5

U-länderna har störst röststyrka i Afrikabanken och-fonden —63%
resp. 50 % av röststyrkan och i IDB/FSO —54 %. I IBRD/IDA och AsDB/
AsDF ligger motsvarande siffra för u-länderna i intervallet 37 — 45 %.

Enligt en mer eller mindre uttalad regel har chefskapet i Världsbanken
alltid tillfallit en amerikan, i AsDB alltid en japan, i AfDB en afrikan och i
IDB en latinamerikan. Barber Conable är chef för Världsbanken sedan år
1986, Babacar N’Diaye från Senegal är AfDB:s president sedan år 1985
och Kimimasa Tarumizu tillträdde chefsposten i AsDB i november 1989.
Uruguayanen Enrique Iglesias är president i IDB sedan år 1988.

Finansiering och lånevillkor

Utvecklingsbankernas utlåningsverksamhet sker till helt övervägande del
med medel upplånade på den internationella kapitalmarknaden. Av med-
lemsländernas kapitalinsatser inbetalas endast en mindre del medan reste-
rande andel utställs som garanti för utvecklingsbankernas upplåning. Ut-
vecklingsbankernas utlåningsvillkor bestäms i huvudsak av de upplånings-
villkor de kan uppnå.

Tabell 4: Utvecklingsbankernas utlåningsvillkor

Bank	Löptid	Ränta per 1 juni 1990
IBRD	15-20 år	7,74 %
AfDB	12-20 år	7.71 %
AsDB	10-30 år	6,36 %
IDB	15-30 år	8,05 %

Skillnaden i löptid för enskilda lån beror på olikheter beträffande låntagar-
ländernas utvecklingsnivå och/eller projektets karaktär.

Tabell 5: Utvecklingsbankernas tecknade kapital och utestående upplåning
per den 31 december 1989

	IBRD (1)	AfDB	AsDB	IDB
Tecknat kapital (miljoner US dollar)	125 262	18 648	26 664	34 455
Inbetald andel (procent)	7,1	11,7	12	7,7 %
Utestående medel- och långfristig upplåning (miljoner US dollar)	89 052	3 811	6 872	14 630
Sveriges andel av tecknade kapitalet (procent)	1,44	1,45	0,15	0,16
Sveriges röstandel (procent)	1,41	1,47	0,55	0,17

avser per den 30 juni 1990.

257

Till skillnad från bankerna finansieras fondernas verksamhet genom gåvo- Prop. 1990/91: 100
bidrag från i första hand i-ländernas regeringar. Sedan mitten av 1970-ta- Bil. 5
let har också vissa OPEC-länder och andra rikare u-länder tillkommit som
bidragsgivare. Bidragens storlek fastställs i samband med s. k. påfyllnads-
förhandlingar. En påfyllnad sker genom en internationell överenskommel-
se, där bidragsgivarna gör en utfästelse för tre eller fyra år. IDA har vidare
under en rad år tillförts en del av IBRD:s vinst. AfDB lämnar bidrag till
AfDF i samband med resurspåfyllnader.

Utlåningen från fonderna sker på mycket förmånliga villkor. IDA läm-
nar utvecklingskrediter med en löptid på 35 eller 40 år. I och med den
åttonde påfyllnaden av IDA (IDA 8) differentierades löptiderna så att de
för de fattigaste u-länderna, här definierat som de minst utvecklade län-
derna (MUL) plus de länder som enbart erhåller krediter från IDA och ej
lån från Världsbanken sänktes från 50 år till 40 år och för övriga länder till
35 år. lDA:s krediter är liksom tidigare räntefria med en administrations-
avgift på 0,75 %. AfDF lämnar räntefria utvecklingskrediter med en löptid
på 50 år med en administrationsavgift på 0,75 %. AsDF:s likaså räntefria
utvecklingskrediter har hittills löpt på 40 år för alla låntagarländer med en
avgift på 1 %, men i och med att en översyn av kreditvillkoren företogs i
ljuset av IDA 8-överenskommelsen gäller fortsatt 35 år för de länder som
får låna både från AsDB och AsDF. De tio första åren är amorteringsfria
vid lån från IDA, AfDF och AsDF. Vid utlåning från IDB:s fond för
särskild verksamhet gäller en ränta på 1 —4 %, en administrationsavgift på
0,5 %, 20 — 40 års löptid och en amorteringsfri period på 5— 10 år.

Tabell 6: Inbetalda bidrag till utvecklingsfonderna per den 31 december
1989

	IDA (1)	AfDF	AsDF	FSO
Totalt inbetalda bidrag (miljoner US dollar)	54 628	6 071	11 680	8 603
Sveriges samlade bidrag (miljoner US dollar)	1 474	318	109	29
Sveriges bidragsandel (procent)	2,70	5,24	0,93	0,34
Sveriges röstandel	2,06	2,68	0,55	0,17

(procent)

¹ Avser per den 30 juni 1989.

Utlåningsvolym

Storleken på det tecknade kapitalet i respektive utvecklingsbank och på
bidragen till respektive utvecklingsfond avspeglar deras utlåningskapaci-
tet.

258

Tabell 7: Utvecklingsbankernas och -fondernas utlåningsvolym

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

Utlåning år 1989
(miljoner US dollar)

Total utlåning t. o. m.

31 december 1989
(miljoner US dollar)

IBRD	186	662(1)	15	180(1)
IDA	58	222(1)	5	522(1)
IBRD/IDA	244	884(1)	20	702(1)
AfDB	9	473	1	865
AfDF	6	022		982
AfDB/AfDF	15	495	2	847
AsDB	19	015	2	260
AsDF	9	581	1	363
AsDB/AsDF	28	596	3	623
IDB	30	113	2	235
FSO	10	038		342
IDB/FSO	40	151	2	577

Avser per den 30 juni 1990.

Fördelning av utlåningen på länder

Utvecklingsbankerna och -fonderna riktar sig till mottagarländer som har
olika utvecklingsnivå och varierande kreditvärdighet. Det finns dock en
strävan att bistå de fattigare länderna, dvs. de med en lägre bruttonational-
inkomst per capita, vilket särskilt utmärker utvecklingsfonderna. Sålunda
går ca 90 % av IDA:s utlåning till länder med en BNI per capita under
544 US dollar (1988 års penningvärde). Även IBRD:s utlåning till denna
grupp har blivit relativt sett större under det senaste årtiondet, vilket bl. a.
beror på en ökad utlåning till Kina.

För att förstärka resursbasen för världsbanksgruppens utlåning till de
fattigaste länderna i Afrika söder om Sahara upprättades under perioden
1985— 1987 Världsbankens särskilda Afrikafacilitet. Till denna fond, som
administrerats av IDA, bidrog ett antal givarländer med totalt 1,5 miljar-
der US dollar (motsvarande omkring 10 miljarder kronor). Sverige utfäste
ett bidrag på 440 milj. kr. Hösten 1987 tog Världsbanken initiativ till ett
särskilt handlingsprogram för vilket man sökt givarnas stöd för de struk-
turanpassningsprogram som nu pågår i ett drygt tjugotal skuldtyngda
länder i Afrika söder om Sahara. Sverige har lämnat bidrag till detta
program.

De fem största låntagarländernas andel av bankernas och fondernas
totala utlåning t. o. m. år 1989 (som framgår i tabell 7) redovisas i tabell 8:

259

Tabell 8: Utvecklingsbankernas och -fondernas fem största låntagarländer Prop. 1990/91: 100
per den 31 december 1989 (miljoner US dollar) Bil. 5

Dessa länders pro-
centuella andel av
totala utlåningen

IBRD(1)	Indien	18 319
	Brasilien	17 982
	Mexico	17 364	42 %
	Indonesien	14 829
	Turkiet	10 165
IDA(l)	Indien	16 956
	Bangladesh	5 249
	Kina	3 927
	Pakistan	3 237	53 %
	Tanzania	1 769
AfDB	Marocko	1 250
	Nigeria	880
	Egypten	785	47 %
	Tunisien	765
	Zaire	732
AfDF	Etiopien	520
	Zaire	377
	Mali	302	28 %
	Tanzania	254
	Sudan	247
AsDB	Indonesien	4 543
	Fi1ippinerna	2 138
	Pakistan	1 939	82,6 %
	Indien	1 641
	Thailand	1 032
AsDF	Pakistan	2 768
	Bangladesh	2 761
	Sri Lanka	873	82,63 %
	Nepal	839
	Myanmar(2)	502
IDB	Brasilien	5 379
	Mexico	4 539
	Argentina	3 633	68 %
	Chile	3 336
	Colombia	3 154
FSO	Brasilien	1 246
	Ecuador	834
	Bolivia	776	41 %
	Colombia	666
	Honduras	617

¹ Avser per 30 juni 1990.

³ f. d. Burma.

260

Fördelning av utlåningen på sektorer

Utvecklingsbankernas och -fondernas totala utlåning fördelad på olika
sektorer framgår av tabell 9. Även här kan konstateras att utvecklingsfon-
derna har en klarare fattigdomsinriktad profil på sin utlåning. De har
strävat efter att låta utlåningen i första hand gå till sådana samhällssekto-
rer där resurserna mera direkt kommer de fattigaste befolkningsgrupperna
till godo. Detta har skett genom satsning på jordbruks- och landsbygds-
utveckling samt socialt inriktade projekt inom utbildning, hälsovård, be-
folkning, stadsutveckling och vattenförsörjning.

Satsningen på jordbruks- och landsbygdsutveckling och på socialt inrik-
tade projekt grundas på insikten om dessa sektorers betydelse för utveck-
lingen och att det inte föreligger en motsättning mellan satsningen på
basbehov, som i hög grad tillfredställs genom sociala projekt, och ekono-
misk tillväxt.

För en allsidig utveckling krävs emellertid även en satsning på ekono-
misk och samhällelig infrastruktur såsom energi, transport, kommunika-
tion och industri. Utvecklingsbankernas utlåning har koncentrerats till
dessa sektorer.

Traditionellt har den helt övervägande delen av lBRD:s/IDA:s utlåning
inriktats på enskilda projekt. För att bistå u-länder vid genomförandet av
nödvändiga ekonomisk-politiska reformprogram har såväl IBRD som IDA
under de senaste åren dock starkt ökat långivningen till s. k. struktur- och
sektoranpassning. Anpassningslånen svarade under verksamhetsåret
1989/90 för drygt 20% av IBRD:s/IDA:s totala långivning. Även i
AfDB/AfDF uppgick denna typ av utlåning under året till ca 25 % medan
den i AsDB/AsDF begränsades till under 15 %. Fr o m 1990 har även IDB
börjat ge sektoranpassningslån. Denna utlåning sker under de två inledan-
de åren i samarbete med IBRD och får högst uppgå till 25 % av den årliga
utlåningen. Struktur- och sektoranpassningslån är inte knutna till specifika
projekt utan utformas så att de kan stödja låntagarlandets ekonomisk-poli-
tiska åtgärder inom ramen för ett avtalat ekonomiskt program som syftar
till att åstadkomma ekonomisk återhämtning och tillväxt.

Utvecklingsbankerna har under senare delen av 1980-talet ägnat miljö-
frågor en allt större uppmärksamhet. Bankerna försöker i sitt forskningsar-
bete utarbeta analyser och förslag på miljöområdet och inom Världsban-
ken har man gjort ett sjuttiotal landspecifika miljöstudier. Samtliga lån
som förväntas ha effekter på miljön — även strukturanpassningslån —
behandlas av bankens miljöavdelningar innan förslagen föreläggs styrel-
sen.

Världsbanken har spelat en central roll för att, i samråd med enskilda
u-länder, upprätta grupper för biståndssamverkan, s. k. konsortier och
konsultativa grupper. Det finns för närvarande ett tjugotal sådana grupper
under ordförandeskap av representanter för Världsbanken. Sverige är
medlem i de grupper som berör länder som mottar svenskt bilateralt
bistånd. (Jfr ovan UNDP:s rundabordsmöten). Världsbanken leder också
den konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning (CGIAR).

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

261

Tabell 9: Procentuella fördelningen av utvecklingsbankernas och -fondernas Prop. 1990/91: 100
ackumulerande utlåning på sektorer per den den 31 december 1989 Bil. 5

Sektor	IBRD(1)	IDA(1)
Jordbruks- och landsbygdsutveckling	19,3	35,5
Sociala sektorer(2)	13,7	19,5
Ekonomisk infrastruktur (Energi, transporter, tele inkl, turism och tekniskt bistånd)	39,1	26,9
Industri och nationella utvecklingsbolag	19,8	7,8
Icke projektbundna	8,1	10,3

¹ Siffrorna avser per den 30 juni 1990.

² Avser här utbildning, hälsovård, befolkning, stadsutveckling,
vattenförsörjning och offentlig sektor.

Sektor	AfDB	AfDF	AsDB	AsDF	IDB/FSO
Jordbruk	23	36	19	49	22
Utbildning, hälsovård och (mi 1jö-IDB/FSO)	6	15	10	9	19
Summa	29	51	29	58	41
Transport	17	21	19	11	13
Offentliga nyttigheter (inkl vattenförsörjning, energi och telekom- munikationer)	26	17	32	21	28
Industri	19	4	20	10	15
Övrigt	9	7			3
Summa	71	49	71	42	59
Totalt	100	100	100	100	100

262

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Internationella finansieringsbolaget (IFC)

Internationella finansieringsbolaget, som upprättades år 1956, är medlem
i Världsbanksgruppen. IFCs syfte är att främja ekonomisk utveckling i
u-länder genom att medverka till upprättande av privata företag och
främjandet av produktiva privata investeringar i u-länder.

För medlemskap i IFC krävs att man är medlem i Världsbanken
(IBRD). IFC har 139 medlemsländer. Guvernörs- och direktörsstyrelserna
är organiserade på samma sätt för IFC som för Världsbanken. Världsban-
kens chef fungerar som ordförande också i IFCs direktörsstyrelse. Verk-
samheten leds av en verkställande vice-president, för närvarande engels-
mannen Sir William Ryrie. Antalet anställda uppgår till nära 600. Rösträt-
ten är liksom i Världsbanken vägd i förhållande till andelen tecknat kapi-
tal.

Efter beslut i december 1985 om en fördubbling av IFCs kapital till

1,3 miljarder US dollar uppgår det av medlemsländerna tecknade kapita-
let till f. n 1,1 miljarder US dollar. Sveriges kapitalandel utgör 1,26 % och
uppgår till 15,2 miljoner US dollar. Förutom av kapitalet finansieras
IFCs verksamhet genom ackumulerade vinster och genom lån från IBRD.

IFCs investeringar sker i allmänhet i form av en kombination av aktie-
teckning och långfristiga lån. Investeringsobjekt skall enligt stadgan vara
privata företag. Statligt delägande utesluts inte men företaget skall drivas
affärsmässigt och inte vara regeringskontrollerat. Varje investering måste
uppfylla de två grundläggande kraven att bidra till utvecklingen av ekono-
min i mottagarlandet samt att med hög sannolikhet vara vinstgivande.

Under 1989/90 godkände IFC sammanlagt 122 investeringar i 38 länder,
till ett värde av 2,2 miljarder US dollar. De totala kostnaderna för de
investeringar i vilka IFC deltog uppgick till 9,4 miljarder US dollar, varav
de resterande medlen kom från andra finansieringskällor, i första hand
privata banker.

Under budgetåret 1989/90 har Östeuropa framträtt som ett område av
allt större betydelse i IFCs aktiviteter, men tyngdpunkten i investerings-
volymen ligger fortfarande i Asien och Sydamerika. Av den totala volymen
utgör investeringar i låginkomstländer 22 %. Investeringsobjekten åter-
finns inom snart sagt alla produktiva sektorer. IFC arbetar för övrigt aktivt
med att söka uppnå hög grad av diversifiering såväl vad gäller land- som
sektorfördelning.

Någon motsvarighet till IFC finns inte i Afrikanska resp. Asiatiska
utvecklingsbanken. AsDB kan emellertid i begränsad omfattning medver-
ka i investeringar med riskvilligt kapital inom ramen för den ordinarie
utlåningen. Förutom denna verksamhet för att stödja den privata sektorn
inom bankens ram ingår AsDB som större aktieägare i Asian Finance and
Investment Corporation (AFIC) som upprättades i september 1989. AFIC
ägs i övrigt av ett konsortium av privata affärsbanker från Japan, Korea,

263

19 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Taiwan, USA, Frankrike, Nederländerna m. fl. AfDB:s verksamhet vad
gäller stödet till den privata sektorn är ännu av mycket begränsad omfatt-
ning.

Inom ramen för IDB skapades 1988 Interamerican Investment Corpora-
tion (IIC) efter mönster av IFC. Tillsammans med privat kapital ska IIC
medverka till etablering, expansion och modernisering av privata företag,
bl. a. genom tillskjutande av aktiekapital. Man ska också bistå företag med
teknisk och administrativ rådgivning. IIC ingår i IDB:s struktur men är ett
självständigt organ med separat kapitaltäckning och administration. De
nordiska länderna är inte medlemmar i IIC.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Multilateral Investment Guarantee Agency (MIGA)

Det multilaterala investeringsorganet (MIGA) inledde sin verksamhet un-
der år 1988. MIGA är medlem i världsbanksgruppen. Guvernörs- och
direktörsstyrelserna är organiserade på samma sätt för MIGA som för
Världsbanken och IDA. Världsbankens chef fungerar som ordförande
också i MIGA:s styrelse.

MIGA:s totala aktiekapital skall uppgå till 1,082 miljarder US dollar.
Den svenska kapitalandelen är 11,35 miljoner US dollar, varav enligt
stadgarna 10 % har inbetalats och 10 % lagts i ett skuldbevis utfärdat av
riksgäldskontoret på MIGA. Återstoden av kapitalandelen är en garantidel
som utbetalas endast om så behövs för att MIGA skall kunna uppfylla sina
förpliktelser.

MIGA:s uppgift är att utfärda garantier mot icke-kommersiella risker
för investering i u-länder och därigenom stimulera flödet av resurser för
produktiva ändamål till dessa länder.

IFAD

INTERNATIONAL
FUND FOR
AGRICULTURAL
DEVELOPMENT

Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD)

Den internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) är ett FN-organ
och upprättades år 1977 efter en rekommendation antagen av världslivs-
medelskonferensen år 1974. IFADrs uppgift är att stödja projekt och
utvecklingsprogram för livsmedelsproduktion och livsmedelshantering i
u-länderna. I synnerhet uppmärksammas de fattigaste u-länderna med
livsmedelsbrist och u-länder med goda förutsättningar att öka livsmedels-
produktionen. Särskild vikt skall läggas vid näringsstandard och livsvillkor
för de fattigaste befolkningsgrupperna. 264

Verksamhet

Under åren 1978— 1988 beviljade IFAD 245 lån till 91 länder på samman-
lagt omkring 2 238 miljoner SDR (Special Drawing Rights). Av dessa lån
gavs 64 % på synnerligen mjuka villkor till de fattigaste u-länderna. Rän-
tan på dessa lån är 1 % och amorteringstiden femtio år, varav de första tio
åren är amorteringsfria. Av de lån som har givits på de mest gynnsamma
villkoren har huvuddelen gått till länder med en per capita-inkomst på
300 US dollar eller mindre i 1976 års priser. Omkring 37 % av IFAD:s
resurser gick till kategorin minst utvecklade länder. Av de totala resurser-
na har ungefär 39 % gått till asiatiska u-länder, 30 % till afrikanska, 14 %
till latinamerikanska länder och 17 % till länder i Mellanöstern och Nord-
afrika. Under det särskilda Afrikaprogrammet, som inleddes år 1986, har
IFAD hittills beviljat lån och bidrag om sammanlagt 120 milj. SDR till 16
länder. Utöver lån lämnar IFAD även tekniskt bistånd som hittills uppgått
till ca 115 milj. SDR. Av IFAD:s projekt har 61 % utarbetats av fonden,
medan övriga utarbetats i samarbete med andra internationella utveck-
lingsorgan, främst Internationalla utvecklingsfonden IDA.

Organisation

IFAD:s medlemsländer — för närvarande 143 — är indelade i tre kategori-
er: OECD-länder. OPEC-länderoch mottagarländer. Samtliga länder ingår
i en styrande församling. Varje kategori har 600 röster. Inom de bidrags-
givande kategorierna fördelas rösträtten i huvudsak i relation till bidrags-
andel.

IFAD:s styrelse består av 18 medlemmar, 6 från varje kategori. Styrelsen
väljs för tre år. Norge är fr. o. m. år 1990 ordinarie styrelsemedlem för de
nordiska länderna med Sverige som suppleant. Sekretariatet, som har
knappt 200 anställda, leds sedan år 1984 av Idriss Jazairy, Algeriet.

Finansiering

Fonden hade för sin första verksamhetsperiod (1977— 1981) 1 061 miljo-
ner US dollar till sitt förfogande, varav 57 % kom från OECD-länderna
och 43 % från OPEC-länderna. Sveriges bidrag under perioden uppgick till
sammanlagt 115 milj. kr. Detta utgjorde 2,5 % av den totala summan.

Den första påfyllnaden om 1 100 miljoner US dollar omfattade treårs-
perioden 1981 — 1983. OECD-ländernas bidrag under påfyllnaden var
620 miljoner US dollar, OPEC-ländernas 450 miljoner US dollar medan
övriga u-länder på frivillig basis svarade för 30 miljoner US dollar. Sverige
bidrog under perioden med 148,3 milj. kr. vilket var 3,1 % av det totala
påfyllnadsbeloppet. Inbetalningen till den första påfyllnaden gick långsam-
mare än väntat och IFAD har därför tvingats att skära ned utlåningen
alltsedan år 1981.

Den andra påfyllnaden för perioden 1985— 1987 innebar att bördeför-
delningen förändrades mellan de båda bidragsgivande kategorierna från
58-42 % till 60-40%.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

265

Som en följd av Afrikas svåra situation utarbetade IFAD år 1986 ett
särskilt program for länder i Afrika söder om Sahara, vilka drabbats av
torka och ökenutbredning. Programmet syftar till att förbättra jordbruks-
produktionen genom att främja traditionella grödor, förbättra småskaliga
bevattningsanläggningar och vidta miljövårdande åtgärder. Drygt 300 mil-
joner US dollar inbetalades för perioden 1986—1988. Sveriges bidrag
uppgick till 131,7 milj. kr. för hela perioden.

Överenskommelse om den tredje påfyllnaden av IFAD:s finansiella
resurser för tvåårsperioden 1990—1992 nåddes i juni 1989. Den uppgår
till 562 miljoner US dollar varav OECD-länderna svarar för 375 miljoner
US dollar, OPEC-länderna för endast 124 miljoner US dollar och, som en
nyhet denna gång, u-länderna för 63 miljoner US dollar. Därmed har
bördefördelningen mellan de två traditionella givarkategorierna i prakti-
ken förändrats i än högre grad än vid de tidigare påfyllnaderna. De svåra
påfyllnadsförhandlingarna om IFAD:s finansiering har lett till att diskus-
sioner påbörjats om vilken finansieringsmodell som bäst kan tillföra IFAD
medel.

Sveriges andel ökade till 3,9 % av den totala påfyllnaden. Den uppgår
därmed till 143,9 milj. kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

266

Internationellt livsmedelsbistånd

FN:s/FAO:s världslivsmedelsprogram (WFP)

Under årtiondena efter andra världskriget använde vissa länder, främst
USA. sina stora spannmålsöverskott för bilateral livsmedelshjälp i vida
större omfattning än för närvarande. Efterhand växte krav fram på ett
internationellt komplement till den bilaterala hjälpen. År 1963 inrättades
WFP som en multilateral kanal för livsmedelshjälp, underställd FN och
FAO.

Verksamhet

WFP lämnar bistånd i form av livsmedel främst till jordbruksutvecklings-
projekt. där matransoner delas ut till de anställda vid anläggningsarbeten,
s. k. Food-for-Work-projekt. WFP ger också hjälp till från näringssyn-
punkt särskilt behövande grupper, t. ex. kvinnor, spädbarn, skolbarn och
flyktingar. Vidare används ungefär en tredjedel av WFP:s totala resurser
för katastrofbistånd.

Verksamheten är inriktad på de allra fattigaste u-länderna, som mottar
drygt 80 % av WFP:s utvecklingshjälp.

Organisation

WFP:s styrande organ Committee on Food Aid Policies and Programmes
(CFA) består av 30 medlemsländer, varav hälften u-länder. Kommittén
sammanträder två gånger per år i Rom, där WFP har sitt högkvarter. CFA
skall, utöver sin styrelsefunktion för WFP, vara ett forum för debatt och ge
rekommendationer om biståndsmetoder och biståndspolitik på livsme-
delsområdet. I 82 mottagarländer finns omkring 200 WFP-handläggare
och drygt 800 lokalt anställda. Vid huvudkontoret i Rom arbetar 160
handläggare och 250 övrig personal. Chef för programmet är James C.
Ingram. Australien.

Finansiering

WFP finansieras med frivilliga bidrag, dels i form av livsmedel, dels i form
av kontantbidrag avsedda att täcka kostnader för administration, frakter
och försäkringar.

Bidragsmålet för WFP:s reguljära resurser är 1 500 miljoner US dollar
för tvåårsperioden 1991 — 1992.

Därtill kommer bidragen, vilka redovisas närmare nedan, till det inter-
nationella beredskapslagret av livsmedel för katastrofinsatser Internatio-
nal Emergency Food Reserve (IEFR). Slutligen kanaliseras en mindre del

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

267

av de spannmålsgåvor som omfattas av livsmedelshjälpskonventionen Prop. 1990/91:100
Food Aid Convention (FAC) genom WFP. Bil. 5

WFP förmedlar också alltmer livsmedelshjälp från bilaterala givare. Inte
minst utnyttjas WFP i s. k. triangelaffärer, där ett givarland begär WFP:s
hjälp att köpa upp livsmedel i ett u-land för gåva till ett annat, ofta
närbeläget, mottagarland. År 1989 förmedlade WFP 880 000 ton bilateral
livsmedelshjälp till ett värde av 202 miljoner US dollar.

WFP har sedan år 1982 årligen levererat ca 2 miljoner ton livsmedel,
dvs. mellan 20 och 25 % av den globala livsmedelshjälpen. År 1988 omfat-
tade dock WFP:s totala leveranser 3,1 miljoner ton, en ökning med 28 %
jämfört med år 1987, som också var ett rekordår. Av dessa 3,1 miljoner
ton gick omkring 2,3 miljoner ton till utvecklingsbistånd. Resterande
0,8 miljoner ton gick till katastrofinsatser, vilket är i stort sett oförändrat
jämfört med år 1987.

År 1988 uppgick kontantbidragen till 214 miljoner US dollar. Huvudde-
len av dessa medel förbrukades för transportkostnader.

Under budgetåren 1988/89 och 1989/90 har Sverige lämnat ett årligt
reguljärt bidrag på 93 milj. kr. Den svenska andelen av de reguljära
WFP-medlen uppgår till ca 3 %. De största bidragsgivarna är USA och
Canada. Det svenska bidraget har till två tredjedelar givits for upphand-
ling i Sverige. Bland erbjudna svenska livsmedel har WFP på senare år
nästan uteslutande valt leveranser av vegetabilisk olja. Därutöver har
Sverige under de senaste budgetåren ställt medel till WFP:s förfogande (22
milj. kr. budgetåret 1989/90) för att täcka vissa andra kostnader i samband
med WFP-projekt. Dessa bidrag har till största delen använts för upphand-
ling av transportmedel i Sverige.

Internationella beredskapslagret av livsmedel för
katastrofinsatser (IEFR) och långvariga flyktingsituationer
(PRO)

FN:s generalförsamlings sjunde extra möte år 1975 antog en resolution,
vari medlemsländerna uppmanas att ställa finansiella medel eller livsme-
del till WFP:s förfogande för att användas till katastrofinsatser i u-länder.
Målet sattes vid en reserv på minst 500 000 ton spannmål. Det internatio-
nella beredskapslagret (IEFR) upprättades år 1976. Sedan år 1978 har
beredskapslagret en mera permanent karaktär med årliga påfyllnader.

Finansiering

Utfästelserna till IEFR är frivilliga. Enskilda länder åtar sig att lämna
bidrag motsvarande en viss kvantitet livsmedel som med kort varsel kan
användas i katastrofinsatser. År 1988 uppgick bidragen till IEFR till

268

828 000 ton livsmedel, vilket motsvarade ett beräknat värde av 254 miljo- Prop. 1990/91: 100
ner US dollar. Bil. 5

Sverige var en av initiativtagarna till IEFR och har stött lagret sedan
dess tillkomst. Det svenska åtagandet utgjordes budgetåret 1989/90 av
40 000 ton vete eller vetemjöl, 2 500 ton matolja, samt medel för att täcka
fraktkostnader. Från och med bugetåret 1990/91 ställs medel till WFP:s
förfogande, vilka i första hand skall användas för uppköp av spannmål
regionalt i u-länder med exportproduktion. 1 andra hand skall inköp i
Sverige ske, och om WFP så önskar med assistans av SIDA.

WFP-styrelsen, CFA. har år 1989 beslutat om nya procedurer för stora
delar av den livsmedelshjälp som i dag omfattas av IEFR. WFP skall
använda dessa medel för hjälp i långvariga flyktingsituationer (Protracted
Refugee Operations, PRO).

1986 års livsmedelshjälpskonvention (FAC)

Livsmedelshjälpskonventionen Food Aid Convention (FAC) är en del av
det gällande internationella veteavtalet. Konventionen tillkom för att
komplettera detta avtal med ett bidrag till u-ländernas livsmedelstrygghet
genom en särskild biståndskonvention med åtaganden om livsme-
delshjälp.

Den tidigare överenskommelsen från år 1980 förlängdes i flera omgång-
ar. men har nu ersatts av 1986 års konvention som efter förlängning löper
fram till år 1991.

Syftet med 1986 års konvention är liksom tidigare att bidra till att nå det
mål på 10 miljoner ton spannmålsbistånd per år, som uppställdes av 1974
års världslivsmedelskonferens.

Finansiering

De 11 medlemmarna, varav EG är en, har åtagit sig att under 1986 års
konvention göra utfästelser motsvarande minst 7,5 miljoner ton per år. De
största andelarna faller på USA, EG, Canada, Australien och Japan vilka
tillsammans svarar för nära tre fjärdedelar av de totala åtagandena. Sveri-
ge har utfäst ett årligt bidrag motsvarande 40 000 ton samt transportkost-
nader för leveranserna.

Bidragen utgår i form av livsmedelsleveranser, främst spannmål eller
kontantbidrag, omräknade efter världsmarknadspris. Leveranserna sker
som gåva eller med förmånliga lånevillkor, bilateralt eller multilateralt
enligt givarens bestämmande.

Det svenska bidraget kanaliseras i sin helhet genom WFP (som även får
fraktbidrag) enligt samma principer som för IEFR enligt ovan, det vill säga
kontantbidrag för uppköp företrädesvis i u-länder med exportproduktion.

269

Styrande organ Prop. 1990/91:100

Bil 5

Det Internationella veterådets sekretariat och en under konventionen upp-
rättad kommitté för livsmedelshjälp (Food Aid Committee) är ansvariga
för konventionens tillämpning. Alla elva medlemmar/givare ingår i kom-
mittén.

270

Övriga organisationer

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)

Syf/e och verksamhet

FN:s flyktingkommissarie inledde sin verksamhet år 1951. UNHCR:s
uppgift är att ge rättsligt skydd och bistånd åt flyktingar enligt FN:s
flyktingkonvention av 1951 och 1967 års tilläggsprotokoll. Definitionen av
flyktingar har breddats till att omfatta de som flyr på grund av konflikter
som inte nödvändigtvis är riktade mot den enskilda personen i Afrika och
Centralamerika. En viktig del av UNHCR:s arbete är inriktat på att genom
internationella avtal och nationell lagstiftning främja flyktingars rättighe-
ter, samt övervaka att dessa tillämpas av de enskilda staterna. Enligt FN:s
uppgifter finns idag ca 15 miljoner flyktingar utöver 2,3 miljoner under
mandatet för FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA).

Som en följd av kraftigt ökade flyktingströmmar världen runt, i synner-
het mellan u-länder, sedan mitten av 1970-talet har UNHCR:s verksamhet
haft en mycket snabb tillväxt och kommit att domineras av stora bi-
ståndsprogram.

1 en akut massflyktingsituation söker UNHCR i första hand tillhanda-
hålla hjälp för överlevnad. Hjälpen kan omfatta i första hand livsmedel, i
nära samarbete med WFP, vattenförsörjning, hälsovård, utbildning och
bostäder. Redan på ett tidigt stadium söker UNHCR finna varaktiga
lösningar för flyktingarna. Frivillig repatriering till hemlandet är den bästa
lösningen. Alternativt kan lokal integration i regionen och omplacering i
tredje land komma ifråga. Under 1980-talet har antalet flyktingar ökat
från 8,5 miljoner till 15 miljoner. Trots det är de samlade resurserna som
ställs till UNHCR:s förfogande på samma nivå nu, som för tio år sedan.
Utöver sitt reguljära program bistår UNHCR, på generalförsamlingens
uppdrag, flyktingar efter återkomsten till hemlandet.

Organisation

UNHCR:s verksamhet granskas av en rådgivande kommitté, den s. k.
exekutivkommittén. Kommittén har 43 medlemmar. Sverige är medlem
sedan år 1958.

Kommittén sammanträder en gång per år i Geneve där flyktingkommis-
sarien har sitt säte. Därutöver äger informella möten med den rådgivande
kommittén rum två gånger per år. Från och med år 1991 är Sadako Ogata,
Japan, flyktingkommissarie. Hon är den första kvinnan på den posten.

271

Finansiering Prop. 1990/91: 100

Bil 5

Flyktingkommissariens verksamhet finansieras nästan helt genom frivilli-
ga bidrag. Endast ca 4 — 5 % av budgeten finansieras över FN:s reguljära
budget.

UNHCR:s budget för 1991 års reguljära program beräknas uppgå till

345 miljoner US dollar. UNHCR:s uppskattade behov för de särskilda
programmen uppgår till närmare 300 miljoner US dollar.

De största bidragsgivarna år 1989 var USA, Norden, Japan, EG, För-
bundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och Canada. Sveriges reguljära
bidrag under budgetåret 1989/90 uppgick till 145 milj. kr. Därutöver gavs
extra bidrag från bl. a. anslagsposten Katastrofer, stöd till återuppbyggnad,
m.m. Sveriges reguljära bidrag for budgetåret 1990/91 (verksamhetsåret
1991) uppgår till 190 milj. kr.

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar (UNRWA)

FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar inledde sin verksamhet år
1950. UNRWA bistår de flyktingar som år 1948 lämnade Palestina vid
staten Israels tillkomst samt de som blev flyktingar efter junikriget år 1967.
I dag är ca 2,3 miljoner palestinier registrerade hos UNRWA i Jordanien,
Libanon, Syrien samt i Gazaområdet och på Västbanken. Ungefär en
tredjedel av dessa befinner sig i läger.

Verksamhet

Programmet för palestinaflyktingar omfattar utbildning, hälsovård och
livsmedelshjälp. Genom utbildningsprogrammet, vilket omfattar drygt
hälften av budgeten, utbildas drygt 350 000 palestinska barn i 635 skolor.
Omkring 10 000 lärare, nästan samtliga palestinska flyktingar, arbetar
inom utbildningsprogrammet.

Organisation

UNRWA:schef. med titel generalkommissarie, rapporterar till generalför-
samlingen om organisationens verksamhet. I november 1985 tillträdde
Giorgio Giacomelli, Italien, som generalkommissarie. En rådgivande
kommitté bestående av tio medlemsländer finns för planering av organisa-
tionens verksamhet.

272

Finansiering

1991 års utgifter beräknas till ca 254 miljoner US dollar.

De största bidragsgivarna till UNRWA är USA, EG, Sverige, Italien och
Japan. Det svenska bidraget för budgetåret 1990/91 (verksamhetsåret
1990) uppgick till 130 milj. kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel
(UNFDAC)

FN:s fond for kontroll av beroendeframkallande medel (UNFDAC) bilda-
des år 1971. Bakgrunden var den kraftiga ökningen av narkotikamissbruk i
världen i slutet av 1960-talet.

Verksamheten

Målet för fondens verksamhet är att angripa narkotikaproblemet genom
att minska både tillgången och efterfrågan på illegal narkotika och bekäm-
pa den illegala handeln. De viktigaste arbetsområdena är: kontrollinsatser,
bistånd till jordbrukare som frivilligt övergår till att odla annat än narkoti-
kagrödor, behandling, rehabilitering och social återanpassning av missbru-
kare, utbildning och information om de skadliga verkningarna av narkoti-
kamissbruk, utbildning i tillämpning av narkotikalagar, laboratorieutbild-
ning för narkotikaanalyser samt forskning.

Fram till början av 1980-talet arbetade fonden med s. k. pilotprojekt,
som syftade till att tjäna som katalysatorer för framtida projekt i större
skala. Sedan år 1982 arbetar fonden med övergripande land och region-
program som söker att integrera alla aspekter av narkotikaproblematiken i
landet respektive regionen.

Fondens projekt genomförs av UNDP, FN:s narkotikadivision, fackor-
gan som FAO, WHO, ILO och UNESCO, av enskilda organisationer samt
av mottagarländerna själva.

På initiativ av statsminister Ingvar Carlsson föreslog Sverige hösten
1989 att Förenta Nationerna skulle ta initiativ till ett globalt handlings-
program mot narkotikan.Vid den extra genaralförsamling som hölls i
februari 1990 antogs ett globalt aktionprogram som rekommenderar ge-
mensamma aktioner genom FN. FN:s roll som katalysator och samarbets-
forum har därmed ytterligare förstärkts.

Organisation

UNFDAC har ingen styrelse. De största givarländerna, dit Sverige hör,
samlas två gånger årligen tillsammans med ledningen för fonden till infor-

273

mella möten för diskussioner kring verksamheten, nya projekt etc. Fonden Prop. 1990/91: 100
leds sedan år 1982 av exekutivdirektören Guiseppe di Gennaro, Italien. Bil. 5
Den övergripande kontrollen över och administrationen av fonden vilar
hos FN:s generalsekreterare. Generalsekreteraren tillsatte våren 1990 en
expertgrupp med uppdrag att göra en organisatorisk översyn över de
FN-organ som sysslar med narkotikafrågor. Expertgruppen har lagt fram
ett förslag som innebär att man skapar en enhetlig och samordnande
struktur, som integrerar alla narkotikarelaterade aktiviteter, under ledning
äv en FN-tjänsteman.

Finansiering

UNFDAC:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag. Hittills har ca
100 länder lämnat bidrag. Programverksamhet pågår i drygt 50 länder.
Fonden har år 1990 en budget på 70 miljoner US dollar. Budgetåret
1990/91 utbetalade Sverige 50 milj, kr., varav 30 milj. kr. till fonden, och
övriga 20 milj. kr. via UNFDAC eller andra internationella narkotika
program.

XZ7A\\\
irtmw
wui///

Internationella familjeplaneringsfederationen (IPPF)

Familjeplanering har i många länder startats genom initiativ av frivilliga
organisationer. IPPF, den internationella familjeplaneringsfederationen
bildades 1952. Föreningen i Sverige hörde till federationens grundare.
IPPF länkar nu samman lokala organisationer i över 150 länder. IPPF har
konsultativ status i ECOSOC och har ett formaliserat samarbete med FN:s
befolkningsfond. UNFPA.

Verksamhet

Det övergripande målet för IPPF:s verksamhet är att främja familjeplane-
ring och ansvarsfullt föräldraskap, dvs. att människor själva skall kunna
besluta om när de vill ha och kan ta hand om ett barn. Federationen verkar
för att öka medvetenheten om befolkningsfrågornas betydelse i nationell
och internationell utvecklingsplanering och för att utveckla och förbättra
tillgången till familjeplaneringsservice. Särskilda ansträngningar görs för
att förändra attityderna till familjeplanering hos männen. Genom att
vidga samarbetet med andra enskilda och mellanstatliga organisationer,
söker IPPF bredda och intensifiera sin verksamhet. Federationen samar-
betar nära med WHO och UNFPA i frågor som rör sexualundervisning,
nutrition och familjeplaneringsservice, med UNICEF i program som län-
kar familjeplanering till UNICEF:s barnöverlevnadsprogram. Safe Mot-
herhood-initiativet, i vilket federationen engagerar sig tillsammans med

274

dessa organ och världsbanken är ytterligare ett exempel på insatser för Prop. 1990/91: 100
kvinnors och barns hälsa och utveckling. Efterfrågan på IPPF:s insatser Bil. 5
ökar.

Organisation

I federationen finns 107 organisationer. Representanter för samtliga med-
lemsorganisationer sammankallas vart tredje år till medlemsförsamlingen
för att bl. a. fastställa den tre-åriga arbetsplanen. Verksamheten leds i
övrigt av styrelsen, Central Council, som består av representanter för
medlemsorganisationerna, s. k. volontärer, valda på regional basis. Repre-
sentanter för bidragsgivande länder deltar i årliga överläggningar med
sekretariatet. Samarbetet mellan bidragsgivare och styrelsen i bl. a. budge-
teringsfrågor behöver utvecklas.

Generalsekreterare är sedan april 1989 Halfdan Mahler, tidigare gene-
raldirektör för WHO. Federationens sekretariat finns i London.

Finansiering

IPPF:s verksamhet finansieras genom frivilliga bidrag från regeringar
(93 %), organisationer och privata bidragsgivare. Därtill kommer s. k.
lokala inkomster från medlemsavgifter, försäljning av preventivmedel och
bidrag från statliga och privata källor vilka direkt tillfaller medlemsorgani-
sationerna. Federationen har ett litet antal bidragsgivare och inkomsterna
ökar endast marginellt, år 1988 var den totala inkomsten 67,1 miljoner
US dollar, år 1989 68.4 miljoner US dollar och projektionen för år 1990 är

74.3 miljoner US dollar.

Japan. Sverige, Storbritannien, Canada och Norge är största bidragsgi-
vare och svarar tillsammans för drygt 70 % av federationens inkomster.
USA beslöt år 1985 att inte ge fortsatt statligt bidrag till IPPF. Den
amerikanska uppfattningen är att federationen förespråkar aborter som en
familjeplaneringsmetod. IPPF har å sin sida beslutat att medlemsorganisa-
tionerna själva avgör möjligheterna att stödja laglig abortrelaterad verk-
samhet. USA:s familjeplaneringsförening ingår i federationens medlems-
krets och federationen har ett regionalt kontor i New York.

Det svenska bidraget för budgetåret 1990/91 uppgår till 85 milj. kr. Det
motsvarar ca 18 % av organisationens totala inkomster.

UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC)

UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum (ITC) bildades år
1964. Dess syfte är bl. a. att främja u-ländernas export genom medverkan i
marknadsundersökningar, utveckling av nya produkter, marknadsföring
och uppbyggnad av nya institutioner för export. Även import relaterade

275

projekt förekommer. I enlighet med nordiska rekommendationer har ITC Prop. 1990/91: 100
i ökande grad uppmärksammat de minst utvecklade länderna, SADCC-re- Bil. 5
gionen samt råvarusektorn.

Organisation

Riktlinjerna för ITCs verksamhet fastställs av de beslutande organen i
UNCTAD och GATT på grundval av rekommendationer från en rådgi-
vande grupp Joint Advisory Group on ITC, i vilken representanter för alla
FN:s och GATT:s medlemsländer kan delta.

För den löpande verksamheten svarar ett sekretariat i Geneve med ca

250 anställda, vartill kommer ca 800 expertkonsult uppdrag i ITCs samar-
betsländer. Sedan maj 1981 är svensken Göran Engblom exekutivdirektör
för ITC.

Finansiering

lTC:s omsättning fortsatte att stiga under 1989 till nära 30 miljoner US
dollar (+ 12 % jämfört med 1988). Även för 1990 och närmast kommande
år förutspås ökningar. ITCs tekniska samarbetsprogram finansieras ge-
nom UNDP-bidrag och frivilliga bidrag. Sverige är den störste enskilde
bidragsgivaren. Det svenska bidraget uppgår budgetåret 1990/91 till 22
milj, kr., varav 2 milj. kr. till ITCs råvaruprogram. Dessutom samarbetar
Sverige med ITC inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet.

276

BILATERALT UTVECKLINGSSAMARBETE

GENOM SIDA

Biståndet till enskilda programländer

ANGOLA

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningstil 1 växt/år

BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

9 milj. (1988)

2,5% (1980-88)

598 US dollar (1988)

101 kr. (1988)

29 kr. (1988)

277

Ekonomisk och social utveckling Prop. 1990/91:100

Ett långvarigt förödande krig, ett betungande kolonialt arv och en utveck-
lingshämmande ekonomisk politik är några viktiga förklaringar till den
utbredda misären i Angola. En svår torka drabbade under år 1990 också de
södra och centrala delarna i Angola, vilket tillsammans med kriget skapa-
de hungersnöd. Medan landets ekonomiska och sociala situation var djupt
allvarlig, gav händelser under år 1990 emellertid anledning till hopp om en
förändring till det bättre.

Särskilt alarmerande i Angola är den höga barnadödligheten. Närmare
vart tredje nyfött barn dör före fem års ålder. De allra flesta angolaner, i
synnerhet de bosatta på landsbygden, saknar dricksvatten. Av tio angola-
ner saknar sex förmåga att läsa och skriva.

Kriget har lett till att närmare 10 % av befolkningen är flyktingar i sitt
eget land. Omkring 60 000 människor har dödats i striderna och det
beräknas att mer än 50 000 personer är invalidiserade.

Angola är rikt på naturresurser, med bördig mark, oljekällor och mine-
ralfyndigheter. Oljeutvinningen ger landet i jämförelse med andra u-län-
der en hög nationalinkomst. BNP per capita beräknades (1988) till
598 US dollar.

Angolas officiella ekonomi baseras på centralt fattade politiska och
administrativa beslut om fördelning av resurser. Landets förmåga att på
rationella grunder upprätthålla en sådan planekonomi har starkt under-
grävts av bristen på utbildad arbetskraft, en svag förvaltning och avsakna-
den av en ordentlig ekonomisk databas.

Statsfinanserna har under flera år uppvisat stora budgetunderskott till
följd av svag finanspolitik och brist på tydliga redovisningssystem. Ett
annat problem har varit avsaknaden av ekonomiska incitament för de
statsägda företagen. Statens främsta inkomstkälla utgörs av skatt på oljein-
täkter.

Priser inom den officiella ekonomin fastställs i huvudsak på administra-
tiv väg, vilket förorsakat varubrist. Den lokala valutan var under år 1990, i
likhet med tidigare år, starkt övervärderad gentemot dollarn.

Dessa låsningar i sättet att bedriva ekonomisk politik har lett till en stor
informell och delvis illegal ekonomi vid sidan av den officiella.

Angolas försök att komma till rätta med obalanserna i ekonomin har
underlättats av landets inträde i Internationella valutafonden och Världs-
banken i september 1989. Dessa institutioner lämnade under år 1990
betydelsefullt tekniskt bistånd i syfte att bereda mark för ekonomiska
reformer.

Politisk utveckling

Den politiska bilden i Angola dominerades under år 1990 dels av fortsatta
förhandlingar mellan regeringen och motståndsrörelsen UNITA dels av en
begynnande rörelse i riktning mot ökad politisk pluralism.

Alltsedan självständigheten år 1975 har strider pågått mellan regeringen
och motståndsrörelsen UNITA med traditionellt fäste i de sydöstra delar-

278

na av Angola. Trepartsöverenskommelsen i december 1988, vilken ledde Prop. 1990/91: 100
fram till Namibias självständighet, innebar också ett åtagande om ku- Bil. 5
banskt tillbakadragande från Angola och ett slut på Sydafrikas inblandning
i landet.

Den överenskommelse som nåddes i Gbadolite i juni 1989 om bland
annat vapenvila mellan Angolas regering och UNITA bröts snart och
intensiva strider ägde rum under år 1990. Vid sidan av dessa strider
fortsatte diplomatiska ansträngningar att nå en fredlig lösning på konflik-
ten. Regeringen mötte företrädare for UNITA vid flera tillfällen under år
1990 med Portugal som medlare.

Av olika officiella uttalanden framgick att regeringen erkände principen
om införande av flerpartisystem och att allmänna val därefter skall hållas.

En ny föreningslag har inforts som tillåter sammanslutningar utanför det
regerande partiets kontroll. Sådana föreningar har också bildats. En mer
kritisk hållning mot partiet och statsapparaten har börjat märkas inom
massmedia.

Angolas lagstiftande församling har antagit en ny lag som ger ökat
oberoende åt landets domstolsväsende. Bristen på utbildade jurister för-
svårar emellertid upprätthållandet av rättsäkerheten.

Betydande förändringar av partiets roll i samhället avviserades inför
MPLA-PT:s tredje kongress i december 1990. Förslagen innebär bland
annat att marxism-leninismens betydelse tonas ned och att en åtskillnad
skapas mellan stat och parti.

Respekten för mänskliga rättigheter och humanitär rätt har undergrävts
till följd av den väpnade konflikten. Politiska fängslanden har i huvudsak
drabbat misstänkta UNITA-sympatisörer. En amnestilag ledde till att över
700 politiska fångar frigavs. Rapporter om tortyr har förekommit. Allvar-
liga anklagelser har riktats framför allt mot UNITA för övergrepp mot
civilbefolkningen. Rapporter har förekommit om beskjutning av hälsokli-
niker, förstörelse av grödor och om civila som fallit offer för trampminor.
Det är svårt att genom oberoende källor få anklagelser om övergrepp
bekräftade.

Sveriges bistånd

Sverige är jämte Italien en av de stora bilaterala biståndsgivarna. FN, EG
och Internationella röda korset är andra stora givare.

Svenskt utvecklingssamarbete med Angola regleras av ett två-årigt avtal
om 340 milj. kr. for kalenderåren 1989 och 1990. Viktiga områden for
samarbetet är hälsa och fiskerinäringen. En stor del av biståndet har
utgjorts av målinriktat varubistånd inom transporter, energi och industri-
råvara. Telekommunikation är ett annat område inom vilket svenskt
bistånd lämnas.

Ett omfattande katastrofbistånd har lämnats for att lindra den nöd som
följt på torka och krig i de centrala och södra delarna av Angola.

Utvecklingssamarbetet med Angola inleddes år 1971 med förnödenheter

till befrielserörelsen MPLA och det fortsatte efter Angolas självständighet 279

20 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Utlaga 5

med katastrofbistånd. Ett landramssamarbete inleddes år 1979. Sedan år Prop. 1990/91: 100
1971 fram t.o.m. juni 1990 har i svenskt bistånd till Angola utbetalats Bil. 5
totalt cirka 1 567 milj, kr., varav cirka 217 milj. kr. i katastrofbistånd.

Biståndet har till följd av den väpnade konflikten i landet geografiskt
koncentrerats till området kring Luanda och kusten norr därom. Bristen
på utbildad angolansk personal har lett till ett omfattande svenskt perso-
nalbistånd. SIDA finansierar direkt eller indirekt cirka 125 personer.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell:

Disponibelt	1989/90	1990/91
Anslag	170,0	200,0
Ingående reservation	5,4	4,6
Summa	175,4	204,6

Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Varubistånd	40,7	23,7
Fiskeriundersökningar inkl koordinator	11,0	4,5
Kustnära fiske	18,0	17,8
Fiskeskola	22,7	17,7
Hälsovård	38, 1	50,0
Importutbildning (ITC)	2,8	-
Personal- och konsultfond	7,6	13,5
Fältarbetarbostäder	19,2	11,7
Telesektorn	10,7	16,1
Summa	170,8	155,0
Utgående reservation	4,6	49,6

Varubistånd

Varubiståndet utgjorde under budgetåret 1989/90 en stor del av det svens-
ka stödet. Det har under senare år varit inriktat på inköp av reservdelar till
lastbilar och bussar, elmateriel och råvaror för industrin. En översyn av
varubiståndet ledde till beslut om att varubistånd som särskild insats
avvecklas. Fortsatt stöd inom transport- och kraftsektorn ges i form av
projektstöd. Varubistånd till industrin har upphört. Förändringarna moti-
veras av att fortsatt regelrätt varubistånd är svårt att lämna med hänsyn
till landets ekonomiska politik.

SIDA tog initiativ till och finansierade en makroekonomisk rådgivnings-
grupp med syfte att stödja genomförandet av ekonomiska reformer i
Angola.

Kustnära fisket oeh fiskeriundersökningar

Stödet till det kustnära fisket syftar till att utveckla hantverksfisket norr
om Luanda. Det omfattar bl.a. utbildning, inköp av båtar och utrustning
till fiskeföreningar, organisation och underhåll. Det kustnära fisket tillhör
en näringsgren där regeringen beslutat ge ökat utrymme åt privata initativ.

280

Stödet till fiskeundersökningar syftar till att förbättra kunskaperna om Prop. 1990/91: 100
fisketillgången i Angolas vatten. I insatsen ingick undersökningar med Bil. 5
forskningsfartyget Goa till vilket Sverige bidrog med besättning, forsk-
ningsrådgivare och utrustning.

Fiskeskola

Stödet till fiskeskola i Cacuaco, norr om Luanda, syftar till att utbilda
angolansk personal för den moderna fiskeflottan. På skolan har man även
startat en serie kortkurser för att möta nya behov inom sektorn. Det
svenska stödet omfattar byggnader, personalbistånd och utrustning.

Hälsovård

Stödet till hälsosektorn omfattar sjuksköterskeutbildning, leveranser av
läkemedel, stöd till primärhälsovård och bekämpning av sömnsjuka, mala-
ria, tuberkulos och lepra.

Bistånd utanför landramen

Under budgetåret 1989/90 utbetalades ca 42,1 milj. kr. i katastrofbistånd
för att lindra nöden i landet. Det bilaterala stödet har dels omfattat
livsmedelsleveranser i form av matolja, torrfisk, socker m. m., dels utsäde
samt transporter av katastrofgods.

Svenskt katastrofbistånd utgick som svar på appeller från internationel-
la organisationer och svenska enskilda organisationer. Dit hörde fraktbi-
drag och medel till de av Svenska Röda korset understödda protesverkstä-
derna i Luanda och Huambo.

Afrikagruppernas Rekryteringsorganisation (ARO) erhöll ca 1,5 milj. kr.

för sin verksamhet i Angola.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 240,3 milj. kr. till Angola.

281

BANGLADESH

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

109 milj. (1988)

-2,8% (1980-88)

170 US dollar (1988)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt

- Sverige

88 kr. (1988)

1,80 (1988)

282

Ekonomisk och social utveckling

Jordbruket är nyckelsektorn i Bangladeshs ekonomi. Det svarar for drygt
hälften av BNP, mer än tre fjärdedelar av sysselsättningen och en domine-
rande andel av exporten.

Bangladesh har vid upprepade tillfällen drabbats av översvämningar och
andra naturkatastrofer med påtaglig effekt på livsmedelsförsörjningen. Ett
ständigt ökande befolkningstryck skapar allt större krav på livsmedelspro-
duktion, arbetstillfällen och samhällsservice. Jordfördelningen i landet är
mycket skev.

Industrin svarar för omkring 10 % av BNP. Förutom den stora export-
produkten jute är konfektion och skaldjur viktiga exportprodukter.

Fattigdomen är omfattande. Ca 60 % av befolkningen lever under den
s.k. fattigdomsgränsen och nära hälften av denna grupp kan betecknas
som ”absolut fattiga”. Enligt Världsbanken har lantarbetarnas reallöner
sjunkit sedan år 1986. Spädbarnsdödligheten är mycket hög och läskunnig-
heten stagnerar.

Bangladesh genomför ett ekonomiskt strukturanpassningsprogram för
att genom bl.a. devalveringar och åtstramningar öka tillväxten. Det in-
hemska sparandet är mycket lågt och både offentliga och privata investe-
ringar minskar.

De ekonomiska förutsättningarna har avsevärt försämrats i och med
Gulf-krisen, vilken för Bangladeshs del resulterat i höjda oljenotor, mins-
kade exportinkomster och transfereringar och en ström av hemvändande
bangladeshiska gästarbetare, vilka saknar arbete och i en del fall tillgångar
i hemlandet.

Politisk utveckling

Bangladesh är en demokrati med flerpartisystem. Val till storkommuner,
s.k. upazilas, hölls våren 1990. Kandidater för oppositionspartiet Awami
League vann hela 28 % av platserna, medan regeringspartiets kandidater
uppnådde 42 %, vilket var mindre än väntat. En svag administration har
svårt att kontrollera att de lagar efterföljs som ger skydd åt mänskliga
rättigheter. Flera oberoende organisationer för mänskliga rättigheter är
verksamma i landet. Det fattiga flertalets rättssäkerhet är till stor del
beroende av den enskildes inflytande och tillgångar.

Minoriteterna i Chittagong Hill Tracts är i ständig konflikt med rege-
ringsstyrkorna. Brott mot de mänskliga rättigheterna rapporteras från
detta område liksom från andra delar av landet.

Sveriges bistånd

Sveriges utvecklingssamarbete med Bangladesh regleras av ett samarbets-
avtal för budgetåren 1989/90—1990/91, omfattande 145 milj. kr. per år.
Sedan det svenska biståndssamarbetet med Bangladesh inleddes år 1971
har ca 2,3 miljarder kronor utbetalats.

Bangladesh är ett stort mottagarland av bistånd. De största givarna är

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

283

Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken och Japan, följt av USA och Prop. 1990/91: 100
Canada. Biståndsmedel står för ca 10 % av landets BNP. Sveriges andel av Bil. 5
det totala biståndet till landet är endast 1 %.

Det svenska biståndet inriktas på att stödja de fattigare grupperna och
koncentreras till landsbygdsutveckling och sysselsättning, undervisning
och hälsa. Varubiståndet avvecklas successivt.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.)

	1989/90	1990/91
Landram	135	145
Ingående reservation	59	24
Summa	194	169

Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Landsbygdsutveckling	106	100
Hälsovård	51	25
Utbildning	10	26
Varubistånd	2	15
Konsultfond	1	1
Summa	170	167
Utgående reservation	24	2

Biståndet är inriktat på att förbättra livsvillkoren för fattiga människor.
Den låga inhemska resursmobiliseringen bidrar dock till ett lågt utnyttjan-
de av biståndsmedlen. Samverkan med såväl svenska som bangladeshiska
enskilda organisationer förekommer inom och utom landramsbiståndet.

Landsbygdsutveckling

Det mest kända och framgångsrika projektet inom landsbygdsutveckling-
en i Bangladesh är Grameen Bank, som stöds av Sverige, Norge, Canada
och Internationella fonden för jordbruksutveckling (IFAD). Grameen
Bank ger krediter till fattiga människor som behöver ett smärre startkapi-
tal. Av mer än en halv miljon låntagare är 80 % kvinnor. Projektet har
bidragit till att låntagarna fått säkrare inkomster, bättre hälsostandard och
ett förbättrat inflytande över sin levnadssituation och sin framtid. Grame-
en Bank har rönt stort intresse internationellt och andra u-länder är
intresserade av att starta liknande projekt.

Sverige stöder vidare satsningar på infrastruktur, vattenregleringar, in-
vallningar av risfält och sociala förbättringar.

Hälsovård

Svenskt bistånd lämnas till ett UNICEF-samordnat immuniseringspro-
gram och till satsningar på försörjning av basläkemedel till primärhäl-
sovården.

284

Undervisning

Sverige stöder i samfinansiering med Världsbanken ett projekt för att öka
intagningen till och höja kvaliteten i primärskolan med särskild inriktning
på att öka flickornas deltagande. Ett femårigt avtal har ingåtts. Projektet
förutsätter att Bangladesh kontinuerligt ökar den egna medelstilldelningen
till primärskolan.

Bistånd utanför landramen

Utanför landramen stöds ett antal svenska och bangladeshiska enskilda
organisationer, vilka bedriver fattigdomsbekämpande insatser och kvin-
noprogram. Totalt rör det sig om drygt 30 milj. kr. Bland de största
svenska organisationerna verksamma i Bangladesh kan nämnas Diakonia,
Svalorna, Pingstmissionen, Lutherhjälpen och Rädda Barnen.

SWEDFUND bedriver viss verksamhet i landet avseende tändstickspro-
duktion. Aktiekaptial uppgick 1989/90 till 1,2 milj. kr.

Totalt utbetaldes under budgetåret 1989/90 215,8 milj. kr. till Bangla-
desh.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

285

BOTSWANA

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

1,2 milj. (1988)

3,4 % (1988)

1 010 US dollar (1980-88)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

766 kr. (1988)

93 kr. (1988)

286

Ekonomisk och social utveckling

Den botswanska ekonomin växer i snabb takt. Särskilt diamantexporten
har bidragit till att skapa en valutareserv, som motsvarar mer än två års
import. Skuldtjänsten är låg. Botswana har problem med vattenbrist,
överbetning och en stor livsmedelsimport. Arbetslösheten kan på sikt
bidra till social oro.

Den botswanska ekonomin är nära förbunden med Sydafrikas, inte
minst inom gruvindustrin. Livsmedel och färdigvaror importeras i stor
omfattning från Sydafrika.

Regionalt samarbetar Botswana inom SADCC med grannländerna för
att minska beroendet av Sydafrika. Botswana har från Zimbabwe övertagit
ägande och drift av järnvägen genom landet.

Politisk utveckling

Botswana har sedan självständigheten år 1966 ett för afrikanska förhållan-
den unikt flerpartisystem och omfattande mänskliga fri- och rättigheter
som också fungerar i praktiken. Det demokratiska politiska systemet har
hållit för de påfrestningar de tidigare hoten från Sydafrika utgjort.

Sveriges bistånd

Sedan utvecklingssamarbetet inleddes år 1966 har drygt 1 miljard kronor
utbetalats. Samarbetsavtalet för budgetåren 1988/89 och 1989/90 har för-
längts till juni 1991. De största biståndsgivarna är USA, Norge och Sveri-
ge.

Det svenska biståndet syftar främst till att öka Botswanas självständig-
het mot Sydafrika samt till ekonomisk och social utveckling och utjäm-
ning. Det är koncentrerat på landsbygdens behov genom insatser för
dricksvattenförsörjning, utbildning och distriktsutveckling. Personalbi-
ståndet omfattar för närvarande ett fyrtiotal personer. Ett avtal för direkt-
rekrytering undertecknades i september 1990. Direktsamarbete mellan
botswanska och svenska institutioner och organisationer har vuxit fram
samtidigt som samarbetsrelationerna breddats utanför gåvobiståndets
ram.

Det svenska biståndet inriktas på bredare samarbete samt kunskaps- och
kompetensutveckling. Särskilda ansträngningar görs på miljöområdet och
för att nå kvinnor.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

287

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt	1989/90	1990/91
Anslag	95	95
Ingående reservation	21	9
Summa	116	104

Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Undervisning	26	16
Vattenförsörjning	29	26
Distriktsutveckling	30	26
Småindustri	1	-
Personal- och konsultfond	16	25
Järnväg	5	4
Summa	107	97
Utgående reservation	9	7

Undervisning

Huvudmålet för svenskt stöd till sektorn är att ge basutbildning for barn
och vuxna. Stödet utformas så att det når särskilt utsatta grupper. Ett
fyraårigt avtal ingicks år 1988 med inriktning på att höja kvaliteten i
undervisningen. Detta sker genom kunskapsutveckling och institutions-
uppbyggnad. Stöd för byggnation och driftskostnader avvecklas. Utbild-
ningsradion och Lärarhögskolan i Stockholm deltar i samarbetet. En un-
dersökning pågår om möjligheten att öka deltagandet i primärskoleutbild-
ningen till att omfatta alla barn. Ett försöksprogram för utbildning av
fattiga kvinnor i grönsaksodling har givit goda resultat. Grundläggande
arbetsmarknadsutbildning ingår även i programmet, liksom fortsatt stöd
till alfabetiseringsprogrammet.

Va 11 enförsörjn ing

Det svenska biståndet har bidragit till att 290 byar fått förbättrad försörj-
ning med dricksvatten. Samtliga byar har fått vatten inom gångavstånd.
En undersökning av de underjordiska vattenresurserna görs inom ramen
för en ”National Water Master Plan”. I det svenska stödet ingår ett stort
personalbistånd. År 1989 undertecknades ett avtal om fortsatt stöd under
tre år med 68 milj. kr. Denna insats inriktas på alternativ teknologi,
utbildning, underhåll av fordon och borrutrustning, grundvattenundersök-
ningar och kontroll av föroreningar.

288

Distriktsutveckling Prop. 1990/91: 100

RiI 5

Programmet avser stärka de kommunala myndigheternas kompetens och *’ ^Jkapacitet att överta ett större ansvar från centrala instanser. Stödet är i
första hand inriktat på utbildning av tjänstemän på olika nivåer. Andra
delinsatser är stöd till arbetsintensiva verksamheter på landsbygden och
uppbyggnad av underhållsenheter för vattenanläggningar i distrikten. En
insats avser stöd till fysisk planering på distriktsnivå. Ett avtal ingicks i juli
1990 om fortsatt stöd under tre år med 75 milj. kr.

Småindustri

Det svenska stödet avvecklades år 1989 och ersätts av visst samarbete
inom industrisektorn i andra former.

Personal- och konsultfonden

Personalbiståndet omfattar för närvarande ca 20 kontraktsanställda och ca

10 personer anställda av Botswana med löneförstärkning från Sverige. Ett
tiotal botswaner får vidareutbildning. Konsultfonden har använts bl. a. för
fortsatt stöd till ett trafiksäkerhetsprogram, en studie av flygledning och
till insatser som kan bana väg för ett bredare samarbete. 5 milj. kr. är
bundet. SIDA planerar att öka antalet direktrekryterade personer.

Bistånd utanför landramen

Utanför landramen utgår svenska bidrag till regionalt samarbete inom
SADCC för att modernisera järnvägens signal- och telesystem. 20 milj. kr.
har anslagits från katastrofanslaget som delfinansiering av reparationer av
vägen till Zambia.

SAREC utvidgar samarbetet på forskningsområdet till att bl.a. omfatta
forskarutbildning inom miljö- och vattenområdena. Stöd utgår även till
enskilda organisationer, flyktingar, kvinnor och kultursamarbete. Inom
miljö- och markvårdsområdet bidrar Sverige till studier i fysisk planering
för Gaborone-regionen och Ngamiland. Förslaget till en nationell na-
turvårdsstrategi, har utarbetats med svenskt stöd genom Internationella
naturvårdsunionen (IUCN).

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 123,3 milj. kr. till Botswa-

na.

289

ETIOPIEN

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningst i 11 växt/år
BNP/invånare

Spädbarnsdödlighet (per 1 000)
Skuldtjänstkvot (% av BNP)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

47 milj.

2,9 %

120 US dollar

135

4,3

(1988)

(1980-1988)

(1988)

123 kr.

(1988)

7 kr.

(1988)

290

Ekonomisk och social utveckling

Etiopien är ett av världens allra fattigaste länder. BNP per invånare
beräknas till 120 US dollar. Den genomsnittliga tillväxttakten per år i
ekonomin var endast 1,4 % under perioden 1980— 1988, vilket huvudsak-
ligen förklaras av att produktionen inom jordbruket, den inom ekonomin
helt dominerande sektorn, minskade med i genomsnitt 1,1 % per år under
samma period. Orsakerna till den ogynnsamma utvecklingen inom jord-
bruket kan tillskrivas den förda politiken med prioritering av ineffektiva
produktionsformer, otillräckliga incitament till brukarna, samt påtvingad
bybildning och andra omvälvningar på landsbygden. Ca 60% av statsbud-
geten avser försvarsutgifter. Eftersom möjligheter till ökade skatteinkoms-
ter i stort sett saknas i den stagnerande ekonomin måste det ökade budget-
underskottet finansieras genom upplåning. Skuldtjänsten som ökat snabbt
under senare år uppgick budgetåret 1988 till knappt 37 % av exporten.
Valutan är kraftigt övervärderad, och underskottet i bytesbalansen har
sedan revolutionen ökat.

I ett läge med eskalerande krig, svälthot for miljoner etiopier och en allt
sämre ekonomi beslutade den etiopiska regeringen i mars 1990 om genom-
gripande ekonomiska och politiska reformer. Samtidigt upptogs diskussio-
ner med Världsbanken om utarbetande av ett ekonomiskt anpassnings-
program. Dessa diskussioner pågår alltjämt och de viktigaste stötestenarna
synes vara budgetunderskottets storlek och en devalvering. Det verkar
dock stå klart att den marxist-leninistiska modellen skall ersättas med en
utvecklingspolitik baserad på biandekonomiska principer. Genomgripan-
de förändringar aviseras inom jordbruket och vissa förändringar i riktning
mot en marknadsekonomi har genomförts.

Politisk utveckling

Den politiska situationen i Etiopien är komplicerad. Efter ett försök till
statskupp i maj 1989 och brist på framgångar i kriget i norr har situationen
för president Mengistu och hans militärregering stadigt försämrats. Den
militära bilden förändrades markant i och med den eritreanska befrielserö-
relsens (EPLF) offensiv i februari 1990. EPLF intog därmed hamnstaden
Massawa och behärskar nu i stort sett hela Eritrea med undantag för
städerna Asmara och Keren. Efter framgångarna har motståndsrörelserna
under en stor del av året visat sig mindre villiga till dialog med den
etiopiska regeringen. I oktober 1990 har dock samtal återupptagits mellan
etiopiska regeringen och EPLF under medverkan av amerikanska utrikes-
departementet. Det förefaller inte troligt med ett militärt avgörande i
konflikten.

Etiopien är en enpartistat. MR-situationen i landet förvärrades succes-
sivt under 80-talet. Den militära mobiliseringen för kriget i norr och
bybildningsprogrammet har genomförts utan iakttagande av mänskliga
rättigheter. Amnesty uppger att flera hundra människor hålls fångna av
politiska skäl, och att tortyr och summariska avrättningar sker. I maj 1990
avrättades 12 generaler som var delaktiga i statskuppsförsöket ett år tidiga-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

291

re. Avrättningarna ledde till starka protester och en del demonstrationer i
Addis Abeba. Centralkommitténs beslut i mars 1990 om ekonomiska och
politiska reformer har hittills inte på ett tydligt sätt omsatts i lagstiftning,
men det förefaller som om det råder en öppnare och mer ifrågasättande
stämning i landet. Någon opposition och fri debatt i västerländsk bemär-
kelse förekommer inte i Etiopien.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Sveriges bistånd

Trots sin fattigdom hör Etiopien till de u-länder som mottar minst bistånd.
Största bilaterala givare är Italien, medan Världsbanksgruppen och EG är
störst bland de multilaterala organisationerna.

Svenskt bilateralt bistånd har lämnats till Etiopien sedan mitten av
1950-talet. Därmed är landet vårt äldsta samarbetsland. 1 huvudsak har
det svenska utvecklingsbiståndet varit koncentrerat till sektorerna jord-
bruk, hälsa och utbildning.

Utvecklingssamarbetet med Etiopien regleras av ett ettårigt avtal för
budgetåret 1990/91. Inom landramen på 145 milj. kr. finansieras samar-
betsavtal omfattande 105,6 milj. kr. samt humanitära insatser via FN och
enskilda organisationer om 39,4 milj. kr. Sedan det svenska biståndet
inleddes har ca 2,6 miljarder kronor utbetalats.

Det svenska biståndet är inriktat på följande områden:

— skogsbruk,

— vattenförsörjning,

— utbildning och kunskapsutveckling,

— hälsovård,

— humanitärt motiverade insatser.

En ökad betoning på sociala och humanitära insatser är betecknande
för de svenska biståndsansträngningarna. Frågor rörande demokrati och
mänskliga rättigheter har kommit att spela en allt viktigare roll i dialogen
med den etiopiska regeringen. Beredskapen för förändringar kommer att
hållas hög då mycket idag är under omprövning i Etiopien.

292

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt	1989/90	1990/91
Anslag	145	145 (1)
Ingående reservation	0,4	14,8
Summa	145,4	159,8

Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Lantbruk	1,7	0,5
Welo	27,8	-
Skogsbruk	22,4	11,0
Undervisning	21,4	40,0
Hälsovård	14,7	16,0
Vattenförsörjning	18,1	13,0
Katastrofmyndigheten	-	10,6
Kartor	5,0	5,3
PKG-fabrik	1,6	-
Övrigt (personal och konsultfond m. m.)	7,9	9,2
Bistånd via enskilda organisationer och FN	10,0	40,7(2)
Summa	130,6	146,3
Utgående reservation	14,8	13,5

(1. Varav samarbetsavtal	för	105,6	milj	. kr
(2. Katastrofhandläggare	1,3	milj.	kr.)
ERCS	18,0	milj.	kr.
UNICEF	7,6	milj.	kr.
WFP	13,8	milj.	kr.

Welo-projektet

Samarbetet rörande markvård inom det s. k. Welo-projektet har för tillfäl-
let avstannat beroende på strider i projektområdet.

Skogsbruk

Skogsprogrammet utgör en del av de ansträngningar som görs för att
skydda miljön och bevara marken för framtida produktion. Samarbetet i
skogsprogrammet har inte fungerat bra. Stödet har därför bantats kraftigt
och koncentreras för den närmaste framtiden på utbildning och forskning.

Undervisning

En stor del av landets skolor har byggts med delfinansiering från Sverige.
Det fortsatta undervisningsstödet kommer att ha en ökad inriktning på
underhåll, skolmöbeltillverkning, lärarfortbildning, vuxenutbildning och
tryckning av skolböcker.

293

Hälsovård

Stödet till hälsosektorn omfattar utbildning, mödra- och barnavård inklu-
sive familjeplanering, omgivningshygien samt administration. Stödet har
humanitär karaktär.

Vattenförsörjn i ng

Programmet som har en katastrofTörebyggande inriktning, genomfors trots
budgetrestriktioner i den torkdrabbade regionen Hararghe. Genom pro-
grammet har stora delar av befolkningen fått tillgång till dricksvatten inom
rimligt avstånd.

Övrigt

I en nyligen genomförd utvärdering av stödet till det etiopiska kartverket
konstaterades att programmet varit framgångsrikt. Samma gäller stödet till
byggmaterialfabriken PK.G som producerar lokalt byggmaterial.

Inom personal- och konsultfonden har bl. a. lämnats stöd till ett samar-
bete mellan det etiopiska management institutet, EMI, och en svensk
konsultfirma. Detta samarbete kan förväntas få ökad vikt i takt med att
aviserade ekonomiska och politiska förändringar genomförs.

Bistånd utanför landramen

SAREC bedriver forskningssamarbete med det etiopiska forskningsrådet
Etiopian Science and Technology Commission, ESTC. Sedan år 1979 har
sammanlagt 87,3 milj. kr. utgått i stöd. Forskningen är bl.a. inriktad på
jordbruk, hydrologi och medicin.

Betydande katastrofmedel till det etiopiska folket utgick under året med
anledning av det svåra svältläget främst i norr. En del av katastrofbistån-
det kanaliserades via Sudan.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 315,5 milj. kr. till Etiopien,
varav 131 milj. kr. från landramen, ca 85 milj. kr. katastrofmedel, ca 27
milj. kr. bidrag genom enskilda organisationer, 43,3 milj. kr. i livsmedels-
bistånd och ca 16,1 milj. kr. forskningsstöd via SAREC.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

294

GUINEA-BISSAU

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningsti1lväxt/år

BNP/invånare

1 milj. (1988)

2,3 % (1980-88)

190 US dollar (1988)

Offentligt nettobistånd/person
- totalt (exkl. östländer)	593 kr.	(1988)
- Sverige	85 kr.	(1988)

295

21 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Ekonomisk och social utveckling

Guinea-Bissau är med en BNP på 190 US dollar per capita ett av världens
fattigaste länder. Jordbrukssektorn svarar för drygt hälften av BNP och för
90 % av sysselsättningen. En stor del av befolkningen lever på självhushåll-
ning. Ägarfördelningen av jorden är jämn, vilket medför att inkomstskill-
naderna på landsbygden inte är särskilt stora.

Efter en lång period av ekonomisk stagnation slöt Guinea-Bissau år
1987 ett avtal om ett strukturanpassningsprogram med IMF och Världs-
banken. Sedan dess har den ekonomiska politiken gått mot ökad liberalise-
ring, vilket fått vissa positiva resultat. Bl. a. ökade den ekonomiska tillväx-
ten under år 1989 med ca 6%. Särskilt jordbruksproduktionen ökade
starkt. Siffrorna baserar sig dock på ett mycket osäkert statistiskt material
och torde för jordbrukets del också ha påverkats av gynnsamma regn.

Den ekonomiska tillväxt som skett har dock inte lett till att landets
skuldsituation förbättrats. Under 1980-talets början växte statens utlands-
skulder mycket snabbt och uppgår idag till drygt 400 miljoner US dollar
(eller ca 300 °/o av BNP). Skuldtjänsten före och efter omförhandling
beräknas till ungefär 150 % respektive, 50 % av exportvärdet. I själva
verket klarar inte landet av att betala ens en bråkdel av vad man är skyldig.
För att Guinea-Bissau skall kunna få kontroll på sin ekonomi i framtiden
krävs därför avsevärda skuldlättnader.

Kraftiga devalveringar av den guineanska peson har visserligen lett till
att den officiella kursen har närmat sig parallellmarknadens kurs men
fortfarande missgynnas exporten av både övervärderad valuta och hög
inflation.

Anpassningsprogrammets andra fas avser perioden 1989— 1991 och har
bl.a. som mål att åstadkomma en årlig tillväxt om 4,7%, att minska
inflationen från ca 80 % år 1988 till 8 % år 1991 och att nedbringa under-
skottet i betalningsbalansen till en acceptabel nivå år 1991. Syftet med
programmet är att tillföra Guinea-Bissau resurser för att möta de negativa
effekterna av strukturanpassningen bland vissa sociala grupper.

Detaljhandeln har privatiserats och prisregleringar har i princip släppts.
Producentpriserna för lantbruksprodukter och fisk har höjts. Programmet
har dock medfört en stigande arbetslöshet i landet.

Politisk utveckling

Guinea-Bissau är en enpartistat. Staten och partiet kontrollerar det i sig
mycket svaga utbudet av press, radio och TV. En större öppenhet att
framföra kritik mot myndigheter har dock kunnat noteras. Någon uttalad
opposition av betydelse finns inte i landet. Brott mot mänskliga rättigheter
har tidigare förekommit och övergrepp förekommer alltjämt men de se-
naste åren har inga uppseendeväckande händelser rapporterats. Tvärtom
finns det tecken som tyder på en strävan från statsmakternas sida att
stärka rättsskyddet och respekten för mänskliga rättigheter. Liberalisering-
ar som följer med strukturanpassningen har ställt ökade krav på ett funge-
rande rättsväsende. Svenskt stöd planeras för att stärka landets rättsväsen-
de.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

296

Sveriges bistånd Prop. 1990/91:100

. Bil. 5

Guinea-Bissau erhåller ett omfattande internationellt bistånd. Ar 1988
uppgick det till ca 100 miljoner US dollar, av vilket 30 % var krediter och
resten gåvor. Denna siffra kan jämföras med exporten som år 1989 upp-
gick till 20 milj. US dollar. Sverige svarar ensamt för ca 30% av det
bilaterala biståndet och ca 15% av det totala biståndet till Guinea-Bissau.
Denna siffra kan jämföras med det samlade officiella exportvärdet, som
samma år utgjorde omkring 25 miljoner US dollar. IDA och Afrikanska
Utvecklingsbanken är tillsammans med Sverige och Nederländerna lan-
dets största biståndsgivare.

Sedan utvecklingssamarbetet inleddes år 1975 har 894 milj.kr. utbeta-
lats t.o.m. juli 1990. Det nuvarande samarbetsavtalet avser kalenderåren
1990 och 1991 och omfattar 180 milj. kr. Det svenska biståndet lämnas till
bland annat fiske, undervisning, industri, en personal- och konsultfond
samt varubistånd.

Målet for det svenska biståndet är främst att söka bidra till att ge landet
en bättre resurstillväxt, både vad gäller ekonomisk utveckling och materi-
ella och mänskliga resurser. Biståndet inriktas i stor utsträckning på att
förbättra de grundläggande förutsättningarna för utveckling.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt	1989/90	1990/91
Anslag	80	90
Ingående reservation	0	15
Summa	80	105

Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Landsbygdsutveckling	21	25
Småindustri	11	18
Hantverksfiske	7	6
Undervisning	10	12
Telekommunikationer	1	-
Varubistånd	5	12
Pk-fond	3	4
Övrigt	7	4
Summa	65	81
Utgående reservation	15	24

Landsbygdsutveckling

Under 1980-talet har hittills ca 180 milj. kr. av landramsmedel utnyttjats
för ett landsbygdsutvecklingsprojekt i landets norra delar. Programmet
omfattar bl.a. försöksodling, vattenförsörjning, rådgivningsverksamhet,
primärhälsovård och krediter för inköp av redskap. I det framtida samar-
betet väntas landsbygdsutveckling, inklusive en jordbruksskola, bli den
största svenska insatsen.

297

Småindustri

Industrisamarbetet har gradvis inriktats på åtgärder som syftar till att
förbättra de allmänna förutsättningarna för industriell utveckling, i form
av utbildning av företagsledare samt en industrifond. I övrigt är stödet
inriktat på att konsolidera vissa pågående insatser avseende statliga indu-
striföretag. Stödet till fanérföretaget FOLBI, fordonsverkstaden CMV,
träindustriföretaget SOCOTRAM samt ett hantverksprojekt kommer suc-
cessivt att upphöra. Produktion och lönsamhet vid reparationsvarvet Gui-
nave, gjuteriet Fundicao och vid ett tegelbruk har utvecklats i positiv
riktning. Efter bildandet av ett privat telebolag i Guinea-Bissau beslutade
Sverige att stödet till telesektorn skall upphöra.

Fiske

Hantverksfiskeprojektet i Bijagos-arkipelagen har pågått i tio år. Områdets
fiskare levererar ungefär ett tusen ton fisk per år till huvudstaden. De
statligt reglerade priserna på fisk har varit ett hinder för den kommersiella
delen av projektet. Fiskestödet är under omformning och inriktas mer mot
institutionsuppbyggande och utbildning.

Varubistånd

Varubiståndet ökar och skall utöver tändstickor, fotogenlampor, korru-
gerad takplåt m. m. även omfatta import av läkemedel och sjukvårdsmate-
rial.

Övrigt

Stödet till undervisningssektorn är under utbyggnad. Det syftar till att höja
kvaliteten på undervisningen i primärskolan genom stöd till skolmaterial,
produktion av läromedel, lärarfortbildning och undervisningsforskning.

Även hälsosektorn stöds bl.a. genom ett hälsolaboratorium, som kart-
lägger och diagnostiserar främst tropiska sjukdomar. Personal- och kon-
sultfonden finansierar experter som staten rekryterar till sin förvaltning.

Bistånd utanför landramen

Betalningsbalansstöd om 21 milj. kr. har lämnats till Guinea-Bissau inom
ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika. Ytterligare 20 milj,
kr. till Världsbankens sociala och infrastrukturella biståndsprogram
(SIRP) har lämnats. Tidigare har 12 milj. kr. i biståndsmedel använts för
betalning av vissa guineanska skulder garanterade av EKN.

Afrikagrupperna och Rädda Barnen är verksamma i Guinea-Bissau. Ett
tiotal ARO-volontärer är aktiva inom olika sektorer i landet. Enskilda
organisationer är verksamma inom olika områden, t. ex. genom att bygga
ut en förskola i Bissau.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 111,6 milj. kr. till Guinea-
Bissau.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

298

INDIEN

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningsti1lväxt/år

BNP/invånare

Offentligt nettobistånd/person

- totalt

- Sverige

815 milj.

2,2 %

340

16 kr.

0,5 kr.

(1988)

(1980-88)

(1988)

299

Ekonomisk och social utveckling

Indien är en regional stormakt med hög teknologisk kompetens, samtidigt
som man har en stor grupp mycket fattiga. Jordbruket är den dominerande
sektorn i ekonomin med omkring 60 % av sysselsättningen, men bara 30 %
av BNP. Den kraftiga befolkningsökningen utgör på sina håll ett hårt tryck
på naturresurserna och leder till allvarliga miljöproblem.

Industrisektorn svarar för 30 % av BNP och har expanderat kraftigt på
senare år. Tillväxten har dock inte varit tillräckligt stark för att kunna ge
sysselsättning åt den snabbt växande arbetskraften. Resurserna fördelas
dessutom ojämnt. Regeringen söker genom liberalisering och infrastruk-
tursatsningar stimulera industri och jordbruk. Dessutom söker man nu
mer intensivt bekämpa fattigdom, bl.a. genom sysselsättningsskapande
program.

Indien har satsat på snabb inhemsk tillväxt och ökad konkurrens på den
nationella marknaden. Den årliga tillväxten i ekonomin var under senare
delen av 1980-talet ca 6 °/o. Exportvolymen har ökat med ca 10 % per år
sedan mitten av 1980-talet, men med växande import har handelsbalans-
underskottet ökat. Budgetunderskottet är omkring 8 % av BNP, skuld-
tjänstkvoten 27 % och statsskulden mer än 60 miljarder US dollar.

Åtgärder för att hålla nere inflationen försvåras av de höjda oljepriser
Gulfkrisen för med sig. Sparkvoten är dock höga 25 %.

Politisk utveckling

Indien är en demokrati. Yttrandefriheten är omfattande, rättsväsendet
oberoende och lagstiftningen stringent. På det lokala planet är det emeller-
tid ibland svårt för de fattiga att skydda sig mot lokala makthavare som
inte sällan använder våld. Polisen står oftast på de starkares sida.

Indien är också en kontinent präglad av lokala konflikter mellan olika
etniska, religiösa och politiska grupper. Antalet dödade av mer eller mind-
re politiska skäl är stort. Det djupt rotade kastsystemet bidrar till att
Indien är ett hierarkiskt samhälle. Till detta kommer att kvinnans ställning
är svag. Indien har en överdödlighet bland kvinnor.

Det politiska livet domineras av Kongresspartiet under ledning av Rajiv
Gandhi, Janata Dal, ledd av V.P. Singh, det hinduiska partiet BJB samt
olika koalitioner av oppositionspartier. Dessutom finns en rad små partier
vilka företräder olika etniska och religiösa grupper. Inget parti har för
närvarande egen majoritet i parlamentet.

Sveriges bistånd

Indien får förhållandevis lite utvecklingsbistånd per invånare trots att
landet har en av världens lägsta inkomster per capita. De multilaterala
organisationerna är de största givarna. Sverige står för en ringa del av
Indiens bistånd, och i reala termer har det svenska biståndet minskat
under 1980-talet.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

300

Sveriges utvecklingssamarbete med Indien regleras av ett tvåårsavtal för Prop. 1990/91: 100
budgetåren 1989/90 och 1990/91. Landramen för 1990/91 är 400 milj. kr. Bil. 5
Biståndssamarbetet inleddes år 1953 och år 1972 tillkom det första samar-
betsavtalet. Till och med budgetåret 1989/90 häromkring 5 600 milj. kr.

betalats ut.

Det svenska samarbetet är främst inriktat på landsbygdens fattiga grup-
per, genom hälso- och utbildningsprojekt, skogs- och markvård och miljö-
satsningar. Dessutom sker samarbete på energiområdet. Indien är ett
mycket stort land med stark men tung byråkrati. Projekt tar därför lång tid
att bereda, men de blir å andra sidan väl genomarbetade och genomförda.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt	1989/90	1990/91
Anslag	380	400
Ingående reservation	430	23
Summa	810	423

Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Skogsbruk med markvård	144	135
Hälsovård	104	115
Energi samarbete	468	70
Dricksvatten	58	50
Export främjande	5	5
Undervisning	2	15
Föroreningskontrol1	-	10
Konsul t fond	6	3
Summa	787	403
Utgående reservation	23	20

Skogs- och markvård

Samarbetet inom skogs- och markvård avser främst stöd till byskogsbruk i
delstaterna Bihar, Orissa och Tamil Nadu. Sysselsättningsintensiva former
av plantering och skogsbruk är en del av stödet och stora ansträngningar
görs för att få kvinnligt deltagande i projektet. Nya insatser, framför allt
inom markvård, är under beredning, bl.a. i södra Rajasthan.

Miljö

Miljöbistånd vad gäller industriella luft- och vattenföroreningar är under
planering.

301

Hälsa

Inom hälsosektorn stöds immuniseringsprogram för mödrar och barn via
UNICEF och WHO. Även de nationella lepra- och tuberkulosprogrammen
erhåller svenskt stöd.

Dricksvatten

Genom UNICEF ges långsiktigt stöd till det indiska programmet för
dricksvatten och sanitet. Detta stöd går dels till ett nationellt program för
dricksvatten med omgivningshygien, dels till ett integrerat projekt
(SWACH) i Rajasthan med betoning på vattenburna sjukdomar. Program-
met har varit mycket framgångsrikt och även tjänat som modell för projekt
på andra håll i Indien.

Undervisning

Undervisning stöds genom ett innovativt primärutbildningsprojekt med
inslag av informell undervisning i stamområdena i Rajasthan. Ett nytt
större program avseende primärutbildningen i hela Rajasthan är under
beredning.

Energisamarbete

Energisamarbetet med Indien domineras av Uri-kraftverket i Kashmir,
vilket avtalades hösten 1989. Förutom 715 milj. kr. av landramsmedel
ingår SEK- och BITS-krediter på 1 300 resp 1 400 milj. kr. samt en kredit
från nordiska investeringsbanken och brittiskt bistånd. Vattenkraftverket
som planeras få en installerad effekt på 480 MW och beräknas kosta ca
6 miljarder kronor genomföres på turnkey-kontrakt av ett av entreprenad-
företaget Skanska lett konsortium. Störningar i genomförandet på grund
av säkerhetsproblem och undantagstillstånd i Kashmir, vilket bl.a. för-
hindrar skiftarbete, har uppträtt under våren och sommaren, men arbetet
pågår och svensk personal är på plats.

Stöd till kraftöverföringsprojekt, minikraftverk och energisparande ut-
gör de övriga delarna i energisamarbetet.

Bistånd utanför landramen

Utanför landramen ges stöd via svenska enskilda organisationer om ca
20 milj. kr. per år. Ett fyrtiotal indiska organisationer som driver program
för förbättring av kvinnors situation erhåller direktstöd om totalt ca 5 milj,
kr. per år. Direktstöd utgår också till ett antal indiska organisationer för
landramsanknutna insatser avseende byskogsbruk, dricksvatten och miljö-
aktiviteter. Indien är dessutom en av de största mottagarna av u-krediter.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 1057 milj. kr. till Indien.
Den höga summan beror framför allt på utbetalningar till Uri-projektet.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

302

KAP VERDE

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningst i 11växt/år

BNP/invånare

0,36 milj. (1988)

2,2 % (1980-88)

680 US dollar (1988)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

1 443 kr. (1988)

206 kr. (1988)

303

Ekonomisk och social utveckling

Kap Verde är for sin överlevnad starkt beroende av livsmedelsimport.
Genom att landet under senare hälften av 1980-talet har haft ett antal goda
skördar har självförsörjningsgraden förbättrats. Den kommer emellertid
inte ens under mest gynsamma väderleksförhållanden upp till mer än ca
40 %. Landets handelsbalans har under alla år varit extremt negativ.
Underskottet finansieras genom betalningar från medborgare som arbetar
utomlands, gåvobistånd eller u-krediter. Baserat på dessa knappa men
ändock viktiga resurser, har landet lyckats skapa en stabil tillväxt på nära
6 % årligen under hela 1980-talet utan att, som så många andra u-länder i
Afrika, hamna i en ohanterlig skuldsituation.

Ett stort problem för landet är bristen på sysselsättning. Endast en
tredjedel av invånarna i arbetsför ålder är fullt sysselsatta. Närmare hälf-
ten är säsongsvis sysselsatt, medan de övriga helt saknar arbete. De är för
sitt upphälle beroende av stöd från familjemedlemmar, hemma eller i
utlandet. Det är huvudsakligen kvinnor som är undersysselsatta eller ar-
betslösa. Ca 40 % av arbetskraften är temporärt sysselsatt inom jordbruks-
sektorn. En stor del av dessa arbetar med biståndsfinansierade miljövår-
dande insatser, som beskogning, terrassering etc.

Trots att ca 15 % av befolkningen, som idag uppgår till 360 000, har
utvandrat under de senaste 20 åren så är befolkningstillväxten för närva-
rande 2,7 %. Regeringen planerar att söka reducera tillväxten till 1,7 % år
2000. UNFPA har inlett ett omfattande befolkningsprogram i landet.

Politisk utveckling

Kap Verde har sedan självständigheten år 1975 varit en enpartistat med
PAICVrs (Partido Africano de Independencia de Cabo Verde) politiska
monopol inskrivet i konstitutionen. PAICV har i år dock tillkännagivit att
man avser införa flerpartisystem. De första fria parlamentsvalen planeras
äga rum i början av år 1991. Några problem inom området mänskliga
rättigheter uppges inte förekomma. Kap Verde har avskaffat dödsstraffet.
Yttrandefriheten är lagstadgad med tillägget att rätten inte får utnyttjas för
att undergräva nationell enighet.

Sveriges bistånd

Det internationella biståndet till Kap Verde är av största vikt för landets
överlevnad. Det internationella biståndet uppgick år 1988 till 85 milj. US
dollar. Sverige svarade samma år för ca 20 % av det bilaterala biståndet.
EG och dess medlemsstater spelar en avgörande roll vad gäller biståndet
inom jordbrukssektorn. Andra givare, som USA och Japan, stödjer enskil-
da investeringar. FN-organ, Världsbanksgruppen, och Afrikanska utveck-
lingsbanken ger också betydande bistånd. Livsmedelbiståndet utgör nära
en fjärdedel av det totala biståndet.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

304

Det svenska utvecklingssamarbetet med Kap Verde inleddes år 1975. Prop. 1990/91: 100
Fram t.o.m. budgetåret 1989/90 har totalt 523 milj. kr. utbetalats. För Bil. 5
närvarande gäller ett treårsavtal för åren 1989 och 1991 som omfattar
totalt 125 milj. kr. Samarbetet är inriktat på insatser för att trygga den
kapverdiska befolkningens överlevnad samt att i övrigt bredda basen för
produktiv verksamhet och därigenom på sikt öka möjligheterna till
självförsörjning. Biståndsmedlen har utnyttjats till närmare 100% och
varubistånd är ett dominerande inslag.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt	1989/90	1989/90
Anslag	65	70
Ingående reservation	13	42
Summa	78	112
Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Varubistånd	29	99
Personal- och konsultfond	7	13
Summa	36	112
Utgående reservation	42	-

Varubistånd

Varubiståndet avser främst inköp av livsmedel, fordon, reservdelar. Vida-
re utgår stöd till en personal och konsultfond för rekrytering av utländsk
expertis och för projekteringsarbete. Denna inriktning har visat sig vara ett
väl anpassat stöd till Kap Verdes egna utvecklingsansträngningar. Bistån-
det används i hög utsträckning till sysselsättningsskapande arbeten såsom
vägbyggen, markvårdsprogram etc., vilka bedrivs i kapverdisk regi. Något
projektbistånd administrerat av SIDA förekommer inte och verksamheten
följs direkt från Stockholm.

Konsulttjänster

Konsultfonden har bl. a. utnyttjats för studier inför den nationella femårs-
planen, för en studie om tillverkning av matolja samt för utarbetande av
kursplaner för lantmäteritekniker. Vidare har en studie gjorts om konst-
bevattning via tegelrör samt för lokal tillverkning av sådana rör.

Bistånd utanför landramen

Stöd utanför landramen har givits till kvinnoorgnaisationen OMCV för
alfabetisering och daghem. Kursdeltagandet har varit omfattande och
resultat gott. Stöd har också under flera år kanaliserats via Afrikagrupper-
na och Rädda Barnen. Rädda Barnen bedriver sedan år 1977 bl.a. ett

305

möd ra-och barnavårdsprojekt. Slumsanering och utbildning av ungdom Prop. 1990/91: 100
pågår på ön Sao Vincente, där Afrikagruppernas rekryteringsorganisation Bil. 5
(ARO) är aktiva med ett antal volontärer.

SWEDFUND har tillsammans med ett kapverdiskt och ett svenskt
foretag grundat ett foretag (Metalcave) som tillverkar hushållsutrustning.
SAREC avvecklar sitt bilaterala samarbete.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 43,3 milj. kr. till Kap
Verde.

306

KENYA

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

22,4 milj. (1988)

3,8 % (1980-88)

370 US dollar (1988)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

216 kr.

(1988)

- Sverige

11 kr.

(1988)

307

Ekonomisk och social utveckling

Kenyas makroekonomiska politik, som styrs av ett strukturanpassnings-
program i enlighet med de riktlinjer som förordas av Världsbanken och
Valutafonden, har varit relativt framgångsrik. Anpassningsåtgärderna har
inkluderat exportdiversifiering, begränsad kreditgivning, minskat budget-
underskott, liberalisering av den finansiella marknaden, en fortsatt mark-
nadsanpassning av valutan och ökade incitament för småbönderna. Resul-
tatet har varit en årlig BNP tillväxt på 5 % under andra hälften av 1980-ta-
let. Samtidigt har den höga befolkningstillväxten minskat från över 4 till
3,5 %, vilket resulterat i en ökning av per capita inkomsten under andra
halvan av 80-talet. Ansträngningar med att diversifiera exporten har lett
till att det ensidiga beroendet av kaffe har minskat och de största exportin-
komsterna kommer numera från turism och te. Bytesbalansen har, trots
detta, utvecklats negativt på grund av stigande import, lägre kaffepriser
och högre oljepriser. Oroande är också att inflationen ökat på senare år.
Trots att skuldbördan växte under 1980-talet har Kenya skött sina ränte-
och återbetalningar på utlandslånen. Skuldtjänstkvoten sjönk något år
1989 men uppgick ändock till 28 %.

Kenyas största problem på sikt utgörs av den höga befolkningsökningen
och påfrestningarna på miljön som följer av denna. 80 °/o av befolkningen
lever av jordbruk, medan endast 18 % av landets yta är odlingsbar. Arbets-
lösheten är hög och om den inte skall öka i takt med befolkningsökningen,
behövs en fördubbling av antalet arbetstillfällen inom 15 år. Den kenyan-
ska inkomstfördelningen liksom jordfördelningen är skev. 80-talets goda
tillväxt synes dock ha medfört en viss omfördelning till de fattigare grup-
pernas fördel.

Politisk utveckling

Kenya är sedan år 1982 en de jure enpartistat. Under senare år har den
politiska makten alltmer koncentrerats till Nairobi och presidenten. All-
varlig kritik, såväl inom som utanför landet, har riktats mot genomföran-
det av parlamentsvalen våren 1988. Då tillämpades för första gången det
s. k. kösystemet, som avskaffar valhemligheten, vid nomineringen av kan-
didater till val på lokal nivå. Toleransen mot politiskt oliktänkade har det
senaste året blivit mindre. Inrikespolitiskt är situationen mindre stabil än
tidigare. 1 samband med politiska oroligheter och den livliga debatten om
enparti/flerpartisystem har flera personer häktats och några är fortfarande
anhållna för hot mot rikets säkerhet. Anklagelserna om tortyr och missför-
hållanden i fängelser förekommer.

Yttrande- och mediafriheten är, med vissa begränsningar, relativt om-
fattande i Kenya. En utredning om de politiska reformbehoven genomför-
des under hösten 1990, genom en kommitté tillsatt av presidenten. Den
förväntas resultera i vissa reformer på det politiska området.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

308

Sveriges bistånd

De största biståndsgivarna till Kenya är Världsbanken, USA, Japan, Stor-
britannien, Tyskland, Nederländerna och Norge. Det svenska biståndet
utgör numera mindre än 5 °/o av det totala biståndet.

Utvecklingssamarbetet med Kenya regleras av ett tvåårigt avtal för
budgetåren 1990/91 och 1991/92 omfattande totalt 300 milj. kr. Sedan det
svenska biståndet inleddes år 1965 har 1,9 miljarder kronor utbetalats.

Samarbetet är koncentrerat till landsbygdsutveckling inom sektorerna
markvård, vattenförsörjning och hälsovård med familjeplanering. Därut-
över ges stöd till en landbygsutvecklingsfond, till landsbygdsvägar och till
en personal- och konsultfond. Varubiståndet upphörde vid utgången av
föregående budgetår. Miljö- och fördelningsfrågor samt en tonvikt på
kvinnans situation prioriteras i biståndet till Kenya.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt	1989/90	1990/91
Anslag	140	150
Ingående reservation	5	4
Summa	145	154
Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Markvård/jordbruk	24	30
Vattenförsörjning	37	21
Hälsovård och familjeplanering	36	42
Landsbygdsvägar	10	16
Landsbygdsutvecklingsfond	12	14
Varubistånd	11	-
Övrigt	11	14
Summa	141	137
Utgående reservation	4	17

Markvård

Jordbruket är Kenyas viktigaste ekonomiska sektor och försörjer huvudde-
len av befolkningen. Den snabba befolkningsökningen har lett till att
utnyttjandet av odlingsbar jord och betesmark ökat markant. Allt inten-
sivare jordbruk samt uppodling av erosionskänsliga sluttningar och margi-
nellajordar ökar risken för jordförstöring. Det är därför av största vikt att
värna om förutsättningarna för en växande och långsiktig uthållig jord-
bruksproduktion. Sverige har stött det nationella markvårdsprogrammet
sedan år 1974. Idag är stödet landsomfattande och väl fungerande. Huvud-
delen av markvårdsinsatserna genomförs av bönderna själva. Uppskatt-
ningsvis har 800 000 småbrukare, motsvarande 1/4 av landets småbruk,
nu genomfört markvårdsåtgärder på sina gårdar. Insatsen bygger på råd-
givning och kunskapsuppbyggande om markvårdsåtgärder, t. ex. terrass-
odling, avledningsdiken, växeljordbruk och förbättrad jordbruksteknik.
En utvidgning av projektet till de torra och halvtorra delarna av landet
planeras nu. Förutom stöd till jordbruksministeriets markvårdsenhet ges

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

309

också stöd till KENGO (Kenya Energy and Environment Non-Govern- Prop. 1990/91: 100
mental Organisation) för trädplantering, stöd till framställning av utbild- Bil. 5
nings- och rådgivningsmaterial, samt stöd till försöksverksamhet inom
mark- och vattenvård.

Vattenförsörjning

Stödet till landsbygdens vattenförsörjning bygger på uppbyggnad av lokal
kunskap och kapacitet, folkligt deltagande och enkel teknik. Syftet är att
underlätta förhållanden för kvinnor och barn. Det svenska stödet är inrik-
tat på drift och underhåll samt upprustning av befintliga anläggningar.

Hälsovård

Målet med det svenska stödet till hälsosektorn är en förbättrad folkhälsa
hos den fattiga landsbygdsbefolkningen. Stödet är inriktat på utbildning
och kunskapsutveckling med ökad vikt på förebyggande hälsovård och
familjeplanering.

Landsbygdsvägar och landsbygdsutvecklingsfond

Det svenska stödet till landsbygdsvägar omfattar underhåll och ombygg-
nad av mindre vägar i de tättbefolkade jordbruksområdena. Insatserna
baseras på en hög andel manuell arbetskraft. Genom stödet till landsbygds-
utvecklingsfonden finaniseras projekt för självhjälp och sysselsättning på
by- och distriktsnivå.

Personal- och konsultfond

Personalfonden används till största delen för stöd till datorisering i cent-
ralbanken. Andra exempel på användning av fonden är personalbistånd
för bl. a. skuldhantering.

Bistånd utanför landramen

Flera enskilda organisationer är verksamma i Kenya, främst inom koope-
ration, hälsovård och skog.

Sverige har genom BITS ställt tre u-krediter om sammanlagt 428
milj. kr. till Kenyas förfogande. Krediterna har främst gått till kraftsek-
torn. Totalt har drygt hundra kenyaner deltagit i BITS’ internationella
kurser.

SAREC ger stöd till högre utbildning i markvård vid universitetet i
Nairobi.

Under budgetåret 1989/90 har Sverige givit Kenya ett särskilt betal-
ningsbalansstöd om 30 milj. kr. för att underlätta skuldtjänstbetalningarna
på äldre icke-koncessionella lån till Världsbanken.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 221,4 milj. kr. till Kenya.

310

LAOS

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningstillväxt

BNP/invånare

3,9 milj. (1988)

2,6 % (1980-88)

180 US dollar (1988)

Offentligt nettobistånd/person
- Totalt (exklusive östländer)	118 kr.	(1988)
- Sverige	31 kr.	(1988)

311

22 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Ekonomisk och social utveckling

Laos är ett litet, kustlöst och glesbefolkat land med en av de lägsta inkoms-
terna i världen per invånare. Den helt övervägande delen av befolkningen
är sysselsatt i självhushållningsjordbruk. Landets moderna sektor är liten,
förvaltningen svag och bristen på utbildad arbetskraft stor. De besvärliga
kommunikationerna isolerar landets olika delar från varandra. De naturli-
ga förbindelserna går ofta till Thailand. Laos har efter hand anpassat sin
politik efter dessa faktorer.

Laos har fortsatt sin strävan att utvidga och stärka samarbetet med
västländerna. Skeendet i Östeuropa motiverar en sådan utveckling än mer.
Premiärminister Kaysone besökte i november och december 1989 Japan
respektive Frankrike. Relationerna med Thailand är fortsatt goda, även
om frågor beträffande gränsregleringar och investeringsskydd återstår
olösta. Antalet återvändande flyktingar från läger i Thailand, såväl med
som utan medverkan av UNHCR, har ökat.

Laos stora strukturella problem — bristfällig infrastruktur, brist på
arbetskraft, liten hemmamarknad m. m. — förvärrades tidigare av en föga
bärkraftig ekonomisk politik som inriktades på centralistisk socialism och
planhushållning.

Svedjebruk är alltjämt vanligt, inte bara i avlägsna bergstrakter utan
över hela landet. Svedjebruk är det stora miljöhotet i Laos. Det är emeller-
tid nära förbundet med levnadssättet, särskilt för minoritetsfolken. Detta
gör det svårt att snabbt minska omfattningen.

Under senare hälften av 1980-talet skedde en kraftig förändring av den
ekonomiska politiken som fick en allt mer marknadsorienterad inriktning.
Denna nya politik har bl. a. inneburit en realistisk växelkurs, fri prissätt-
ning, liberalisering av handeln, avskaffande av statliga subventioner, ökad
självständighet för statliga företag samt försök till nedbantning och effek-
tivisering av förvaltningen. Bankväsendet håller på att reformeras och
utländska banker tillåts verka. Den nya politiken har också medfört att
utländska företag, framför allt thailändska, börjat investera i landet. Den
privata sektorn har kommit att spela en allt viktigare roll för landets
ekonomiska utveckling. Alltjämt är dock den offentliga sektorn helt domi-
nerande inom industrin (92 %). Den privata sektorn är begränsad till
självhushållande jordbruk och handel.

Laos måste importera praktiskt taget alla industrivaror. Exporten be-
gränsas till elkraft, trä och andra råvaror. Landet har stora naturtillgångar,
vilka i bearbetad form på sikt torde kunna bidra till en större export.
Exportutvecklingen är emellertid alltjämt mycket svag.

De institutionella förutsättningarna förblir svaga och ekonomin dras
med flera problem. För att genomdriva reformpolitiken krävs import av
insatsvaror. Endast med hjälp av bistånd kan detta växande behov av
utländska varor tillfredsställas. Biståndsberoendet är därför stort och det
tenderar dessutom att öka. Världsbanken och Internationella Valutafon-
den har börjat förmedla strukturanpassningslån. Asiatiska utvecklingsban-
ken är i dagsläget den största enskilde givaren. Bilaterala biståndsgivare är,
förutom Sverige, bl.a. Japan, Australien, Frankrike samt, hittills, öststa-
terna. UNDP har under de senaste åren kraftigt ökat sitt program.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

312

Politisk utveckling Prop. 1990/91:100

Bil. 5

Den ekonomiska politiken har bidragit till att det politiska klimatet har
förbättrats. Antalet flyktingar som frivilligt återvänder ökar och flykting-
strömmen till Thailand minskar. Under år 1989 hölls val till landets
folkrepresentation, vars viktigaste uppgift är att utarbeta en ny konstitu-
tion, som enligt nuvarande planer skall vara klar i början av år 1991.
Utvecklingen i Östeuropa har bidragit till en öppnare diskussion om
landets politiska system.

Intresset är stort för utbyte med västliga länder samt att studera och lära
av dessa länders utveckling. Flera delegationer har i sådana syften besökt
Sverige, bl.a. en grupp parlamentariker våren 1990. Diskussioner har
också förts med Laos om särskilda svenska insatser inom områdena före-
tagsledning och bankväsende.

Den ekonomiska liberaliseringen har bidragit till att det politiska klima-
tet förbättrats. Allmänt sett har läget beträffande rättsäkerhet och mänskli-
ga rättigheter förbättrats från ett otillfredsställande utgångsläge.

Stiftandet av lagar och utarbetandet av en konstitution skapar en bas för
en sådan utveckling. Flera nya lagar, bl.a. en strafflag och lagar om
domstolsväsendet, har antagits. Rättsväsendet är emellertid än så länge
rudimentärt och landet lider stor brist på juridiskt utbildad personal.

Sveriges bistånd

Det svenska biståndets inriktning ligger väl i linje med den av Laos förda
reformpolitiken. Två långsiktiga mål med samarbetet är att bygga upp och
konsolidera institutioner och företag som skall utveckla skogs- och mark-
vård samt att rusta upp och underhålla vägar. Under ytterligare ett år
domineras dock samarbetet av Xeset-kraftverket. Stöd till primärhälsovår-
den är under uppbyggnad genom UNICEF. Inom samtliga områden utgör
kunskapsutveckling ett centralt inslag.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt

Anslag

Ingående reservation

Summa

1989/90 1990/91

85,0	100,0
0,9	0,0
85,9	100,0

Fördelning

Skogssektorn

Vägsektorn

Xeset m. m.

Xeset - utbildning

Hälsosektorn

Varubistånd

Konsultfond

Summa

Utgående reservation

Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
13,3	22,0
21,8	25,0
41,2	41 ,0
5,7	6,0
0,7	1 ,0
0,5	0,0
2,7	5,0
85,9	100,0
0,0	0,0

313

Skogsbruk

Huvudkomponenterna inom skogsstödet är skogsinventering, skogsskötsel
samt utbildning. Särskild vikt ges åt miljöproblemen. Det svenska stödet
har på ett betydande sätt bidragit till att effektivisera skogsadministra-
tionen samt ökat insikten om värdet av att bedriva ett uthålligt skogsbruk.
Motiven att stödja den laotiska skogs- och miljösektorn är starkare än
någonsin, bl. a. därför att trycket på Laos skogsresurser från bl. a. grann-
länderna ständigt ökar. De tropiska naturskogar som ännu finns i Laos
utgör inte bara ett nationellt intresse att slå vakt om, utan är också en
regional och global angelägenhet. Genom ett ökande internationellt intres-
se för stöd till den laotiska skogs- och miljösektorn, kan svensk-laotiska
skogs- och miljöerfarenheter utnyttjas också av andra biståndsgivare.

Miljö

Miljöaspekterna har fått en ökad betydelse och särskilda miljöprojekt
stöds bl.a. i form av ett direkt samarbete med IUCN samt inom skogssek-
torn, beträffande svedjejordbruket.

Vägar och underhåll

Biståndet till vägsektorn syftar till att öka Laos egen kapacitet att planera,
bygga och underhålla vägar. Förutom upprustning av landets riksväg på en
sträcka om 20 mil ingår i den svenska insatsen en omfattande utbildning
av personal samt rådgivning till transportministeriet.

Stödet till en verkstad, den s. k. KM 14, upphör vid utgången av år 1990.
Planer på kommersiellt samarbete mellan verkstaden och ett thailändskt
foretag är långt framskridna.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Energi

Sverige stöder byggandet av vattenkraftverket Xeset som har en effekt på
45 MW. Kraftverket planeras vara klart i juni 1991. Det kommer att bidra
till elektrifiering och utveckling av de södra provinserna samt generera
exportinkomster genom försäljning av elkraft till Thailand. Stöd utgår
också till utbildning av den drifts- och underhållspersonal som skall tjänst-
göra vid kraftverket.

Personal- och konsultjond

Fonden används bl.a. För personutbyte och utbildningsinsatser i syfte att
bidra till att effektivisera förvaltning och företag. Verksamheten avses
expandera.

Hälsovård

Under budgetåret 1988/89 inleddes ett stöd, genom UNICEF, till en insats
för mödra- och barnhälsovård. Denna insats kommer att fortsätta.

314

Varubistånd

Varubiståndet omfattar varor som asfalt, borrar, takplåt och jutesäckar.
En stor del av dessa importeras numera över Da Nang i Vietnam istället
for genom Thailand, vilket till oförändrade kostnader medfört snabbare
leveranser.

Övrigt

Ett kultur- och massmediasamarbete har nyligen inletts och ett förvalt-
ningsbistånd förbereds.

Insatser utanför landramen

Laos får del av det svenska stödet till Mekong-kommittén.

Det svenska biståndet har utvecklats väl under senare år. De närmaste
årens landramer är mycket väl inteckande.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 82,2 milj. kr. till Laos.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

315

LESOTHO

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

1.7 milj. (1988)

2.7 % (1980-88)

420 US dollar (1988)

Offentligt nettobistånd/person
- totalt (exkl. östländer)	386 kr.	(1988)
- Sverige	36 kr.	(1989)

316

Ekonomisk och social utveckling

Lesotho är helt omslutet av Sydafrika. Landet är därför i de flesta avseen-
den beroende av den mäktige grannen. Inkomster från tullunionen med
Sydafrika utgör den största inkomstkällan. Praktiskt taget all import kom-
mer från Sydafrika. Arbetslöshet och undersysselsättning utgör stora pro-
blem. Hälften av alla lönearbetande män arbetar i Sydafrika. Bl.a. som
följd av migrantarbete är jordbruket mycket eftersatt och lågproduktivt.
Den odlingsbara arealen är liten och minskar bl.a. genom en omfattande
jorderosion.

Den nuvarande regimen för en politik där politiska motsättningar gent-
emot Sydafrika tonas ned och gemensamma intressen lyfts fram. Ett
belysande exempel på denna politik utgörs av samarbetet rörande High-
land Water Scheme. Projektet innebär att vatten leds från dammar i
Lesotho och säljs till Sydafrika. En kraftverksutbyggnad i anslutning till
projektet kommer att göra Lesotho självförsörjande på elenergi.

Politisk utveckling

Lesotho styrs sedan år 1986 av ett militärråd och partipolitisk verksamhet
är förbjuden. Samtidigt kan noteras att inga lesothier längre lämnar sitt
land på grund av politisk förföljelse. Amnesti har utfärdats för anhängare
till oppositionspartiet Basutoland Congress Party. BCP:s ledare har åter-
vänt till Lesotho. Det finns också vissa ansatser till en demokratisk utveck-
ling på det lokala planet. Regeringen har inlett en administrativ reform för
att öka det folkliga deltagandet på lokalplanet i utvecklingsarbetet. Det
styrande militärrådet har utlovat övergång till civilt styre senast år 1992.
En nationalförsamling har utnämnts — ej genom val — för att utarbeta en
ny författning. Kung Moshoeshoe II har efter en konflikt med militärrådet
lämnat landet och avsatts.

Lesothos roll som fristad för flyktingar från Sydafrika har kraftigt in-
skränkts. De få flyktingarna sänds så snabbt som möjligt vidare till tredje
land.

Sveriges bistånd

USA är den största bilaterala biståndsgivaren. Därefter kommer Tyskland,
Sverige, Storbritannien, Irland och Canada. Världsbanken (IDA), Världs-
livsmedelsprogrammet (WFP) och EG är störst inom det multilaterala
biståndet.

Det svenska biståndet till Lesotho inleddes år 1967, året efter landets
självständighet. T. o. m. budgetåret 1989/90 har drygt 300 milj. kr. utbeta-
lats. Nu gällande samarbetsavtal avser perioden 1989/90—1990/91 och
omfattar 70 milj. kr. Det svenska biståndet till Lesotho utgör en del av
engagemanget i södra Afrika. Det syftar i första hand till att stödja landet
att bevara sin självständighet. Utvecklingssamarbetet är koncentrerat till
förvaltningsutveckling, markvård och sysselsättningsskapande åtgärder.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

317

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Disponibelt	1989/90	1990/91
Anslag	35	35
Ingående reservation	13	4
Summa	48	39

Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Förvaltningsbistånd	17	14
Markvård/Skogsutbildning	11	13
Sysselsättningsskapande åtgärder	3	8
Personal- och konsultfond	2	2
Civil luftfart	5	-
Återuppbyggnad av vägar
och broar	6	-
Kvinnoprogram		2
Summa	44	39
Utgående reservation	4	-

Av reservationen har 9 milj. kr. använts för en katastrofinsats för rehabili-
tering av vägar och broar som förstörts vid översvämningar år 1988.

Forvaltningsbistånd

Förvaltningsbiståndet syftar till att höja kompetensnivån i den centrala
statsförvaltningen. Verksamheten är inriktad på utbildning och metod-
utveckling. Den svenska insatsen består av organisations- och lednings-
utveckling samt finansförvaltning för att förbättra planering, styrning och
kontroll av statliga resurser. Vidare ges stöd för rådgivning och utbildning
i statistikproduktion. Insatser för effektivare fysisk planering omfattar
rådgivning till plankontoret samt genomförandet av olika planeringsupp-
drag. Flertalet insatser sker med medverkan av svenska institutioner. Ett
insatsavtal för tre år och 40 milj. kr. undertecknades i april 1989.

■ Markvård, markanvändning och skogsutbildning

Biståndet på markvårdsområdet har fungerat väl. Det har lett till utarbe-
tande av former för att få byborna engagerade i miljövård som bygger på
gemensamma beslut, böndernas egen teknik och arbetsintensiva metoder.
Produktionen av säd, grönsaker och frukt har ökat i projektområdet.

Systematisk trädplantering i det nästan trädlösa Lesotho började först år
1973. Totalt har utbildats 12 jägmästare, 35 skogstekniker och 6 skogsför-
män. Dessutom har 70 jordbruksrådgivare nu också skoglig utbildning. Ca
20 % av de utexaminerade är kvinnor. De tre insatserna är samlade i ett
gemensamt sektoravtal för perioden 1989/90— 1991/92.

318

Arbetsintensiva metoder

Programmet för sysselsättningsfrämjande åtgärder ger arbete till i medeltal
2 000 personer per år, framfor allt vid vägbyggen på landsbygden. Det har
dock varit svårare att skapa sysselsättning inom andra sektorer. Det vidare
syftet är att ge migrantarbetare i Sydafrika möjligheter till arbete i sitt eget
land. Ett nytt treårigt insatsavtal ingicks i januari 1990.

Civil luftfart

Sverige har sedan år 1985 stött civilflyget i Lesotho. Stödet har omfattat
konsulttjänster, utbildningsinsatser och reservdelar för ett flygplan inom
ramen för SADCC-samarbetet och avslutades år 1989/90.

Övrigt

En insats bereds för att öka det kvinnoinriktade biståndet.

Bistånd utanför landramen

Utanför landramen utgår stöd till SADDC:s markvårdssekretariat i Mase-
ru. Tyngdpunkten i programmet ligger på utbildning.

SIDA har under hösten 1990 presenterat en landrapport om utvecklings-
samtalet med Lesotho. Rapporten rekommenderar fortsatt samarbete med
klarare inrikting på demokratifrämjande insatser.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 57,3 milj. kr. till Lesotho.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

319

MOQAMBIQUE

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningstillväxt/år
BNP/invånare

Offentligt bistånd/person

- totalt

- Sverige

14,9 mi 1 i.

2.7 %

100 US dollar

(1988)

(1980-1988)

(1988)

356 kr.

(1988)

51 kr.

(1988)

320

Ekonomisk och social utveckling

Mozambiques utveckling är nära knuten till det politiska skeendet i Syd-
afrika. Landet har genom åren varit hårt utsatt for den destabiliseringspo-
litik som Sydafrika bedrivit mot grannländerna. Rebellrörelsen RNM har
kunnat fortsätta sin krigföring även sedan det direkta stödet från Sydafrika
upphört. Produktion och distribution inom jordbruk, industri och handel
har försvårats, och inom vissa områden helt lamslagits av RNMs sabotage-
aktioner och väpnade terror. Det mänskliga lidandet har fått oerhörda
dimensioner. FN beräknar att kriget direkt eller indirekt har skördat
900 000 dödsoffer och förorsakat svält på landsbygden i stor omfattning.
Enligt uppskattningar av UNICEF uppgår undernäringen bland barn till
35% som genomsnitt med upp till 50 % i vissa distrikt. En tredjedel av
landets befolkning är beroende av livsmedelsbistånd för att överleva.
Inom landet uppgår antalet flyktingar till 1,7 miljoner och antalet männi-
skor som flytt ur landet beräknas till en miljon.

Trots hårda prövningar bedriver Mozambique omfattande reformpro-
gram. Det ekonomiska rehabiliteringsprogrammet ESRP (The Economic
and Social Rehabilitation Programme) som påbörjades år 1987, innebär
en orientering mot ökad marknadsekonomi med bl.a. kraftiga devalve-
ringar, höjda jordbrukspriser samt ökad tillgång på insats- och konsum-
tionsvaror till småbrukare. Programmet har utarbetats av Mozambique i
samarbete med IMF och Världsbanken och det har erhållit omfattande
internationellt stöd. Planerade mål har uppnåtts och från en tidigare
negativ tillväxt har BNP ökat med 4 % per år. Exporten liksom varuutbu-
det har ökat. Samtidigt står det klart att vissa grupper drabbas hårt bl. a.
genom indragningar av statliga subventioner och betydande prisökningar.

Skuldtjänsten uppgick år 1988 till 240 %. Det står klart att skuldfrågan,
trots omförhandlingar av utlandsskulden, kommer att vara ett stort pro-
blem för lång tid framåt. Likaså kommer behovet av katastrofbistånd att
vara stort.

Politisk utveckling

Mozambique har alltsedan självständigheten varit enpartistat med ett
statsbärande parti, FRELIMO. Under de senaste åren har det skett en
påtaglig politisk omorientering i demokratisk riktning, vilket har lett till
att Mozambique den 30 november 1990 fick en ny konstitution med bl.a.
flerpartisystem och fria allmänna val. Demokratiseringsprocessen under
de senaste åren har redan tidigare tagit sig konkreta uttryck i lagstiftning,
rättsväsende och utbildning. Likaså har respekten för mänskliga rättighe-
ter kraftigt betonats under de senaste åren. Antalet politiska fångar har
minskat kraftigt, men fortfarande finns i mozambikiska fängelser eller
läger en grupp om ca tiotalet oppositionella som greps vid självständighe-
ten. Dödsstraffet har slutgiltigt avskaffats i och med den nya konstitu-
tionen. Mozambique har därmed på några få år förvandlats till en modern
rättsstat. Man får dock räkna med fortsatta våldsuttryck inom systemet.
Exempelvis är polismisshandel vanligen förekommande.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

321

År 1989 togs indirekta förmedlingskontakter mellan regeringen och
RNM genom förmedling av kyrkliga företrädare och under medverkan av
Kenyas och Zimbabwes presidenter. Direkta samtal mellan regeringen och
RNM ägde rum i Italien i augusti 1990. Flertalet av RNMs tidigare krav
har uppfyllts av Mozambique och det är fortsatt oklart vilka mål RNM har
utom maktdelning.

Sveriges bistånd

Mozambique erhåller bistånd från ett stort antal länder i både öst och väst,
utvecklingsbanker och enskilda organisationer. Gåvobiståndet år 1989
uppgick till ca 500 miljoner US dollar. Största biståndsgivare är Sverige,
Nederländerna, EG, Norge, USA och utvecklingsbankerna.

Biståndssamarbetet med Mozambique regleras av ett tvåårigt avtal för
budgetåren 1989/90—1990/91 på sammanlagt 840 milj. kr. Totalt har
3 295 milj. kr. utbetalats i landramsbistånd sedan det första avtalet bud-
getåret 1975/76.

Utvecklingssamarbetet med Mozambique är i första hand inriktat på att
åstadkomma ekonomisk utveckling och resurstillväxt samt att minska
landets beroende av Sydafrika. Biståndet har successivt anpassats till det
besvärliga läget i landet. Detta innebär att utformningen av pågående
insatser har påverkats av såväl krigssituationen som av den ekonomiska
krisen och strukturanpassningsprogrammet. Den nuvarande utformning-
en är en avvägning mellan projektbistånd, som går att genomföra under
nuvarande omständigheter, och betalningsbalansstöd. Kunskapsöverfö-
ring, personalbistånd och ökad inriktning på sociala sektorer utgör strate-
giska komponenter i det nya avtalet. Den fördjupade krisen har gjort att
biståndet i hög grad har fått inriktas mot överlevnadsinsatser.

Medelsutnyttjandet har fram till budgetåret 1985/86 varit högt. Under
budgetåret 1989/90 uppgår reservationen till 73 milj. kr. Den största
andelen utbetalningar faller på varubiståndet, som utgör ett direkt stöd till
strukturanpassningsprogrammet, men som också innehåller stöd till ka-
tastrofinsatser.

Det svenska biståndet är koncentrerat till jordbrukssektorn, undervis-
ning, förvaltning, industriupprustning och energi. Härtill kommer insatser
av mer begränsad karaktär avseende skogsindustri och telekommunika-
tioner. Med den djupa krisen i landets ekonomi har tillskott till betalnings-
balansen blivit allt viktigare.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

322

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt	1989/90	1990/91
Anslag	395,0	445,0
Ingående reservation	92,6	73,3
Summa	487,6	518,3

Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Varubistånd	175,0	250,0
Konsultfond	7,5	5,0
Personal fond	35,0	35,0
Undervisning	36,0	42,0
Förvaltning	18,0	22,0
M0NAP	26,0	-
Lantbruk	14,8	36,0
AGRICOM	7,3	-
Marknadsf jordbruksprod	7,8	20,0
If1oma	6,5	10,0
Industristöd	23,0	25,0
Telestöd	17,5	18,0
Energistöd	39,0	17,0
Övrigt	0,9	-
Ointecknat	-	38,3
Summa	414,3	518,3
Utgående reservation	73,3

Varubistånd

En ökande andel av det bistånd som har utbetalats över landramen utgörs
av varubistånd. Under budgetåret 1989/90 uppgick varubiståndet till 175
milj, kr., dvs. drygt 40 % av landramen. Varubiståndet är ett viktigt bidrag
till att hålla delar av industriproduktionen och transportapparaten igång.
Stödet koncentreras till mediciner, reservdelar och vissa råvaror till indu-
strin. Upphandlingen görs av det mo?ambikanska handelsministeriet.

Jordbrukssektorn

Det svenska stödet till jordbrukssektorn har starkt påverkats av kriget på
landsbygden. Det nordiska MONAP-programmet har från år 1990 över-
gått till bilaterala program. Antalet projekt har reducerats och inriktas
främst på småjordbrukens problem. Institutionellt samarbete avser stöd
till jordbrukets planeringsenhet och till lantmäteri. Även stödet till mark-
nadsforetaget AGRICOM har bilateraliserats. Stödet till AGRICOM ut-
vecklas till ett stöd till marknadsföring av jordbruksprodukter, vilket även
inkluderar privata sektorn.

Industrisektorn

Stödet omfattar uppförande och drift av en fabrik för tillverkning av
sågade trävaror och spånskivor i provinsen Manica. Projektet har påver-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

323

kats mycket negativt av det försämrade säkerhetsläget i området. Ett Prop. 1990/91:100
avslutande tvåårigt stöd går till arbetet med omstrukturering av företaget Bil. 5
och andra förändringar for att skapa lönsamhet i företaget.

Olika insatser genomförs för att i samarbete mellan svenska och mo;am-
bikiska systerföretag rusta upp industrianläggningar. Industristödet har i
ett nytt treårsavtal fått en ökad inriktning mot småindustri och industriell
utveckling. Kunskapsöverföring är här en viktig komponent.

Energi

Stödet till energiområdet är koncentrerat till projekt avseende transmis-
sion och distribution av elenergi. Även här har ökad tonvikt lagts på
kunskapsöverföring och utbildning.

Telekommunikationer

Inom telesektorn utgår konsult- och utbildningsstöd i samband med upp-
rustning och utbyggnad av landets telenät.

Undervisning

Stödet till undervisningssektorn ökar under de kommande åren. Samarbe-
tet kommer att ha samma inriktning som tidigare, varvid produktion och
distribution av läromedel och skolmateriel för primärskolan utgör en
viktig komponent. Det utökade stödet går även till att höja kapaciteten för
planering och administration. Yrkesutbildning, alfabetisering och vuxen-
utbildning är andra sam arbetsområden.

Personalfond

Bristen på utbildad personal är akut inom många områden. Fonden har
därför stor betydelse för landets möjligheter att rekrytera kunnig utländsk
personal till prioriterade sektorer.

Förvaltningsstöd

Förvaltningsstödet har ökat i betydelse och syftar till att bygga upp och
stärka landets statsförvaltning. Stödet innefattar utbildning av högre stats-
tjänstemän, direkt stöd till vissa departement och samarbete mellan stä-
derna Göteborg och Beira.

Bistånd utanför landramen

Det svenska stödet till Mozambique omfattar betydande insatser utanför
landramen. Insatsen inom det regionala samarbetet med SADCC utgör
ett viktigt komplement med betydande insatser inom de strategiska trans-
port- och energisektorerna. Under budgetåret 1989/90 utbetalades ca

324

84 milj. kr. till regionala projekt i Mozambique. En fortsatt hög nivå på det Prop. 1990/91: 100
regionala biståndet förväntas. Bil. 5

Mozambique har beviljats särskilt betalningsbalansstöd för det ekono-
miska rehabiliteringsprogrammet. Under budgetåret 1989/90 utbetalades
50 milj. kr.

Katastrofbiståndet har successivt ökat och uppgick budgetåret 1989/90
till ca 183 milj. kr. varav ca 60 % bilateralt och resterande via FN-organ
och enskilda organisationer. Stödet är inriktat på de genom kriget och
torkan mest utsatta grupperna och består av läkemedel och medicinsk
utrustning, livsmedel samt konsumtions- och insatsvaror till småbrukare.
En ökad koncentration av katastrofbiståndet till transportsektorn förutses
då detta är av strategisk betydelse för att nödhjälpssändningar skall nå
fram till de behövande. Katastrofbiståndet samordnas i ökad utsträckning
med landramen

Stöd via enskilda organisationer utgör en viktig del av det totala bistån-
det, där Afrikagruppernas organisation, ARO, utgör den största. En stor
del av katastrofbiståndet kanaliseras genom organisationerna. Det reguljä-
ra stödet går framför allt till hälsosektorn men även insamling och distri-
bution av kläder är en viktig del.

SAREC lämnar stöd till forskningsverksamheten vid universitet i Mapu-
to med målet att vidmakthålla och förstärka forskningskapaciteten inom
för landet viktiga områden, t. ex. marinbiologi och samhällsvetenskaplig
forskning.

Totalt utgår till Mozambique ca 788 milj, kr., varav 418 milj. kr. inom
det löpande landramssamarbetet och 370 milj. kr. utanför landramen.

325

NAMIBIA

ZAMBIA

^Ondangua

■fcumeb

'Grootfontein

Otjswarongfi

Okaharufja

Hentiesbaat’

Goöabis

WINDHOEK'

.RenoMt

(Mariental

järnväg

'Keetmanshoop

7w*»^c ------

ftuacana
l Fall*

. Otopobo*-».

BOTSWANA

SYDAFRIKANSKA

REPUBLIKEN

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningst i 11 växt/år

BNP/invånare

ca 1,6 milj. (1988)
ca 3 % (1988)
ca I 142 US dollar (1988)

326

Efter att FN-övervakade val hållits och en konstitution utarbetats blev Prop. 1990/91:100
Namibia, efter många års befrielsekamp, självständigt den 21 mars 1990. Bil. 5

Viljan till politisk försoning präglade i hög utsträckning det nuvarande
regeringspartiet SWAPO:s agerande under självständighetsprocessen.
Denna vilja genomsyrar fortfarande det politiska och ekonomiska livet i
Namibia. Försoningspolitiken har bidragit till att en flykt från landet av
kapital och välutbildade människor kunnat undvikas. Samtidigt krävs
stora förändringar för att tillgodose befolkningsmajoritetens förväntningar
på social rättvisa och ekonomisk utjämning.

Ekonomisk och social utveckling

Namibia ärvde en ekonomi med stora kontraster. Den genomsnittliga per
capitainkomsten, ca 7 200 kr., är en av de högsta i Afrika och placerar
Namibia i kategorin medelinkomstländer. Samtidigt har landet en av de
mest sneda inkomstfördelningarna i Afrika.

Under den koloniala tiden infördes ett samhällssystem som i sina grund-
läggande drag var en kopia av apartheidsystemet. Ett resultat härav blev
att det namibiska samhället uppdelades i två skilda system; en traditionell
självhushållningssektor där uppskattningsvis 55 % av befolkningen åter-
finns samt en modern marknadsekonomisk sektor. Inom den senare utgörs
fem procentenheter av vita med en genomsnittlig per capitainkomst på ca
99 000 kr., dvs. ca 22 gånger mer än de icke-vitas inom samma sektor och
200 gånger mer än den traditionella sektorn vars genomsnitt endast uppgår
till ca 510 kr.. Under kolonialtiden tillhandahölls sådan samhällelig ser-
vice som t. ex. sjukvård och undervisning av 11 s. k. etniska förvaltningar.
Dessa var till största delen beroende av skatteintäkter från den egna
etniska gruppen vilket medförde att tillgång och kvalitet på service blev
mycket snedfördelad till förmån för den vita befolkningen.

Den namibiska ekonomin är extremt beroende av Sydafrika. Den sydaf-
rikanska randen fungerar som valuta åtminstone till senare delen av år
1992. Kapitalöverföringar mellan länderna är fria och oreglerade. Som
medlem i SACU (Southern Africa Customs Union) är Namibia bundet till
Sydafrikas handels- och tullpolitik. Varu- och tjänsteströmmar är fria och
oreglerade. Ekonomin domineras av utländska — främst sydafrikanska —
storföretag. Merparten av landets livsmedel, konsumtionsvaror, kapitalva-
ror till industrin m.m. importeras från Sydafrika som också är den klart
dominerande exportmarknaden.

Sedan början av 1980-talet har Namibia drabbats av ekonomisk stagna-
tion. Kombinationen en ökad befolkningstillväxt och ekonomisk tillbaka-
gång ledde till att per capitainkomsten år 1989 var 23 % lägre än år 1980.
Den ekonomiska stagnationen åtföljdes av ökade offentliga utgifter och
minskat budgetstöd från Sydafrika. Den överdimensionerade förvalt-
ningsapparaten, som Namibia vid självständigheten tvingades överta, ut-
gör ett stort problem. Det ökade antalet förvaltningsanställda under
1980-talets senare hälft bidrog till att sysselsättningen ökade snabbare än
produktionen och att produktiviteten därmed minskade. Trots den ökade
sysselsättningen uppgår den officiella arbetslöshetssiffran till 30 %. 327

23 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Den värdemässigt största sektorn i den namibiska ekonomin är gruv- Prop. 1990/91: 100
drift. Den bidrog 1988 med 28 % av BNI och sysselsatte ca 10 000 männi- Bil. 5
skor vilket motsvarar ungefär 5 % av den totala sysselsättningen. Det
kommersiella jordbruket svarade för 9,6 % av BNI och sysselsatte ca
34 000 personer. Tillverkningsindustrin, som år 1988 svarade för 4,3 % av
BNI sysselsatte ca 9 500 personer. Motsvarande siffror för fisket var 2 %
respektive 1 700.

Politisk utveckling

Efter att ha erhållit ca 57 % av rösterna vid valet till den grundlagsförsam-
ling som vid självständigheten omvandlades till landets nationalförsam-
ling, bildade befrielserörelsen SWAPO Namibias första regering. Utöver
SWAPO finns sex partier representerade i nationalförsamlingen. Med
26,5 % av rösterna i valet är DTA (Democratic Turnhalle Alliance) det
största oppositionspartiet. DTA är den politiska allians som dominerade i
den av Sydafrika utsedda s.k. övergångsregeringen som administrerade
landet före genomförandet av FN:s resolution 435.

Förberedelser pågår nu för att indela landet i regionala och lokala
enheter vars politiska organ så småningom ska väljas i fria val. Detta är
också en förutsättning för att landets andra kammare, nationalrådet, ska
kunna inrättas. Dess ledamöter ska utses av de regionala organen.

Den namibiska konstitutionen ger ett mycket gott skydd för de mänskli-
ga rättigheterna. Dessa frågor ges också stor uppmärksamhet i den poli-
tiska debatten, inte minst i massmedia och nationalförsamlingen. Bl. a. har
polisens agerande och behov av utbildning varit föremål för omfattande
debatt sedan självständigheten. Regeringen har genomgående varit mycket
lyhörd för kritik och påtryckningar i dessa frågor och den faktiska efterlev-
naden av konstitutionens skydd för mänskliga rättigheter är god.

Sveriges bistånd

Det svenska biståndet till Namibia, som för budgetåret 1990/91 uppgår till

100 milj, kr., regleras av ett ettårigt samarbetsavtal som går ut 30 juni
1991. Ettåriga insatsavtal för samma period har också slutits för stöd till
centralbankens uppbyggnad, för riktat budgetstöd till sektorerna undervis-
ning, jordbruk/vatten, bostäder och hälsovård samt för en personal- och
konsultfond. Därtill kommer ett regeringsavtal avseende medel överförda
från det tidigare humanitära samarbetet med SWAPO.

Fram till självständigheten beräknas totalt ca 750 milj. kr. ha utgått i
bistånd till SWAPO/Namibia. Huvuddelen avser insatser inom ramen för
det humanitära biståndet till SWAPO. Härtill kommer bidrag till FN:s
Namibiafond, till olika FN-organ och enskilda organisationer samt till det
särskilda FN-organ — UNTAG (United Nations Transition Assistance
Group) — som skapades för att övervaka genomförandet av självständig-
hetsprocessen i enlighet med säkerhetsrådets resolution 435.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 63,9 milj. kr. till SWAPO/

Namibia. 328

NICARAGUA

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning Befolkningsti11växt/år BNP/invånare	3,6 milj. 3,4 % 1 200 US dollar	(1988) (1988) (1988)
Offentligt bistånd/person
- totalt (exkl. östländer)	353 kr.	(1988)
- Sverige	80 kr.	(1988)

329

Ekonomisk och social utveckling

Olika ekonomiska reformprogram lanserades under året i syfte att åstad-
komma en ekonomisk återhämtning genom inflationsbekämpning, priva-
tisering av statliga företag och nedskärning av statsutgifterna. Såväl den
ekonomiska som politiska situationen förblir dock kritisk och instabil,
bland annat beroende på att det ekonomiska reformprogrammet inte tar
tillräcklig hänsyn till de sociala problem som följer. Inflationen minskade
under sandinistregeringens sista år från 33 000 % till ca 1 500 %. Under
det senaste året har emellertid inflationen på nytt ökat och uppgår fram till
september 1990 till 3 200 %, till stor del beroende på beslut under sandist-
regeringens sista månader vid makten. Urholkningen av valutan har fort-
satt. Den officiella kursen gentemot USD var vid presidentskiftet 1 USD =
53 000 cordobas. I september var kursen 1 USD = 1 050 000 cordobas.
Den gamla valutan håller på att ersättas med en ny, som skall stå i paritet
med den amerikanska dollarn. Utlandsskulden ökade från 7,2 miljarder
USD till drygt 8 miljarder USD. Genom Världsbanken inleddes försök att
komma tillrätta med betalningseftersläpningar på skuldtjänsten.

Politisk utveckling

Nicaragua upplevde dramatiska politiska förändringar under det gångna
året. Under Förenta Nationernas överinseende genomfördes allmänna val
i februari 1990. En ny regering tillträdde och det nio år långa kriget kom
till ett slut. Contrasgerillan avväpnades. Värnpliktssystemet avskaffades
och försvarsstyrkorna minskade från 96 000 till 34 000 man. Relationerna
till USA normaliserades. Handelsembargot upphörde och Nicaragua öpp-
nades på nytt för amerikanskt finansiellt och tekniskt bistånd. Även andra
länder har visat intresse för att öka biståndet till Nicaragua. Den nya
regeringen inledde sin period vid makten med ett stort internationellt
förtroendekapital. Betydande framsteg gjordes beträffande respekten för
de mänskliga rättigheterna. Personer dömda för kontrarevolutionär verk-
samhet frigavs. Press- och yttrandefriheten vidgades.

Sveriges bistånd

Utvecklingssamarbetet med Nicaragua regleras av ett tvåårsavtal för bud-
getåren 1990/91 — 1991/92. Sedan det svenska biståndet inleddes år 1979
har totalt 1 590 milj. kr. utbetalats t. o. m. budgetåret 1989/90. Med insat-
ser inom och utanför landramssamarbetet uppgick det totala svenska
biståndet till Nicaragua under 1989/90 till sammanlagt 300 milj. kr.

Biståndet har alltmer kommit att utformas som ett stöd till strukturan-
passningen. För att reformprogrammet skall lyckas, och bl. a. leda till ökad
produktion, krävs att landets egna ansträngningar understöds med bety-
dande internationellt bistånd till bl.a. valutaförsörjning och sociala pro-
gram.

Omkring hälften av. landramen utnyttjas för varubistånd för att reak-
tivera industri och jordbruk. Stöd lämnas även till insatser inom mineral-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

330

utvinning, skogsbruk och energiproduktion. Sverige har också bidragit till Prop. 1990/91: 100
makroekonomisk rådgivning liksom med extra medel for betalningsba- Bil. 5
lansstöd.

Den nicaraguanska regeringen har understrukit det angelägna i ett fort-

satt svenskt stöd till ekonomisk tillväxt på kort och medellång sikt.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt	1989/90	1990/91
Anslag	230,0	270,0
Ingående reservation	6,9	-10,5
Summa	236,9	259,5

Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Mineral insatser	38,5	40,0
Sociala projekt	2,2	2,7
Skogsbruk	21,7	30,0
Energ i produkt i on	52,6	32,4
Personal- och konsultfond	2,9	8,0
Varubistånd	104,5	90,0
Lantbrukskooperation	22,0	30,4
Kultursamarbete	2,2	2,0
Kvinnoinsatser	0,8	2,0
Ofördelast sociala insatser		22,0
Summa	247,4	259,5
Utgående reservation	-10,5	-

Mineralsektorn

Insatserna inom mineralsektorn har omfattat mineralprospektering, upp-
rustning av två guldgruvor, rådgivning för anrikningsverk samt upprust-
ning och uppbyggande av ett minerallaboratorium. Biståndet syftar till
kunskapsöverföring och uppbyggnad av en livskraftig och självgående
gruvdrift. Totalt har ca 307,3 milj. kr. tillförts gruvsektorn genom det
svenska stödet.

Sociala projekt

Förutsättningarna för att gå in i en social sektor studeras för närvarande
bl. a. utifrån de behov som uppstått i strukturomvandlingens spår.

Skogsbruk

Biståndet syftar till att bidra till ett effektivt skogsbruk och öka produktio-
nen av skogsprodukter. Insatserna har bl.a. omfattat en grundläggande
studie av landets skogsresurser, inrättandet av landets första teknikersko-
la, en rationellare planering och administration liksom fungerande enheter
för skogsinventering, skogsskötselplaner och träanalys. Totalt har 220
milj. kr. utbetalats till sektorn.

331

Energiproduktion Prop. 1990/91:100

Bil 5

Samarbetet med energisektorn inleddes åren 1982 — 1983 och har omfattat
studier och detaljplanering på vattenkraftssidan. År 1986 tecknades ett
tvåårigt avtal med inriktning på minikraftverk samt ett mindre projekt för
bio-energi. Totalt avtalades 45 milj. kr. for dessa insatser. Ett avtal om
rehabilitering av landets största oljekraftverk Planta Nicaragua ingicks
våren 1989. Totalt har 95,5 milj. kr. anslagits för detta projekt.

Personal- och konsultjond

Inom ramen för detta anslag har Sverige finansierat makroekonomisk
rådgivning till den nicaraguanska regeringen. För det kommande året
förutses fortsatt rådgivning för ekonomisk planering och studier av struk-
turanpassningsprogrammets effekter.

Varubistånd

I takt med det försämrade ekonomiska läget har varubiståndet blivit en allt
viktigare komponent inom biståndet. Biståndet har använts för import av
insatsvaror till industrin och jordbruket. En mindre del har utnyttjats för
inköp av reservdelar till transport- och energisektorn. Efter orkanen Joans
härjningar avsattes 3 milj. kr. för upprustning av sågverk på Atlantkusten.
För att möta den kritiska situationen under 1989/90 gjordes särskilda
ansträngningar att maximalt utnyttja tillgängliga medel för varubiståndet.
Svårigheten av periodiseringen inom remburssystemet ledde till ett över-
skridande av landramen vilket kommer att avräknas mot varubiståndet
1990/91.

Lantbrukskooperationen

Stödet till lantbrukskooperationen inom landramen inleddes år 1987. För
perioden 1987/88— 1989/90 har totalt 64 milj. kr. anvisats under landra-
men, samt 26 milj. kr. som katastrofbistånd. Insatsen genomförs genom
Swedish Co-operative Centre (SCC). Insatsen syftar främst till att stödja
etableringen av en kooperativ organisation (ECODEPA) på affärsmässig
och demokratisk grund för förbättrad försörjning av insats- och konsum-
tionsvaror till små och mellanstora bönder samt upphandling och mark-
nadsföring av deras produkter. Genom ECODEPA förmedlas dessutom
varor till återvändande nicaraguaner från Honduras.

Kultursamarbete

Kultursamarbetet inom landramen inleddes budgetåret 1987/88 med to-
talt 4,9 milj. kr. under tre år. Samarbetet omfattar tre delsektorer. Musei-
väsendet stöds genom utbildningsinsatser, förbättrade lokaler, utställ-
ningsarbete och omfattande renovering av en historisk klosterbyggnad. På
bibliotekssidan ges stöd till upprustning av nationalbiblioteket, boksam-

332

lingar och utbildning. Vidare har landets nationalteater renoverats och Prop. 1990/91: 100
stöd utgår också for teaterproduktion och publikarbete. Samarbetet har Bil. 5

byggt på omfattande delegering av insatsansvaret till svenska institutioner
och organisationer, bl.a. Statens historiska museum. Kungliga biblioteket
och organisationen Tältprojektet.

Miljöinsatser

Från svensk sida har intresset för miljösatsningar betonats i biståndsdia-
logen och ett kraftigt ökat intresse för miljöinsatser förmärkts i Nicaragua.
Planeringen för ett större naturskyddsområde är långt framskriden.

Bistånd utanför landramen

Inom forskningssamarbetet med SAREC ges stöd till forskning, som är
relaterad till det övriga samarbetet inom gruv-, skogs- och energisektorer-
na samt på jordbruksområdet kring växtodling. Samarbetet med SAREC
inleddes år 1981 och regleras av ett tvåårigt avtal för budgetåren
1989/90—1990/91, omfattande 23 milj. kr.

Ett 30-tal svenska enskilda organisationer genomförde under budgetåret
1989/90 insatser i Nicaragua om totalt 23,7 milj kr. De största bidragen
gick till Swedish Co-operative Centre (SCC), Arbetarrörelsens internatio-
nella centrum (AIC), Utbildning för biståndsverksamhet (UBV), Svensk
voluntärsamverkan (SVS) och Diakonia.

Katastrofbistånd utgick under budgetåret 1989/90 med 25 milj. kr. till
lantbrukskooperationen, valförberedelser samt repatriering av nicaragu-
aner från Honduras.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 415,4 milj. kr. till Nicara-

gua.

333

SRI LANKA

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

16,6 milj. (1988)

1,5% (1980-88)

420 US dollar (1988)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt

— Sverige

217 kr. (1988)

3 kr. (1988)

334

Ekonomisk och social utveckling

Sri Lanka har länge fört en socialt inriktad utvecklingspolitik. Trots en låg
BNP per capita är medellivslängden hög, 69 år, och andelen läs- och
skrivkunniga 88,6 %. Sjukvård och utbildning är kostnadsfri. Ca 90 % av
barnen deltar i primärskolan.

Tillverkningsindustrin svarar för 15% av BNP. Textilexporten har
kommit att spela en allt viktigare roll och det traditionella beroendet av
export av te, gummi och kokos har minskat. 20 % av teskörden avsattes i
Irak.

Omkring 100 000 lankesiska gästarbetare i Gulfområdet, främst i Ku-
wait, har direkt drabbats av krisen i området. Deras överföringar till
hemlandet utgjorde den tredje största exportinkomsten motsvarande ca
90 milj. kr. När gästarbetarna, främst kvinnor, nu återvänder till Sri Lanka
ställs de inför en arbetsmarknad där den öppna arbetslösheten uppgår till
20 %.

År 1989 inleddes ett ekonomiskt reformprogram med syfte att strama
upp den makroekonomiska bilden. Man söker effektivisera och rationali-
sera den offentliga sektorn till förmån för den privata sektorn, samt mins-
ka budgetunderskottet och bytesbalansunderskottet. Hittills har program-
met gått över förväntan med tanke på de interna och externa svårigheter
landet har att tampas med.

Politisk utveckling

Utvecklingen i Sri Lanka präglas fortfarande av den allvarliga väpnade
konfliken i de norra och östra delarna av landet. I juni 1990 bröt återigen
strider ut mellan den tamilska organisationen befrielsetigrarna (LTTE),
vilken kämpar för en självständig tamilsk stat, och regeringsstyrkor. Grova
övergrepp på civilbefolkningen har rapporterats från båda sidor. Våldet är
mycket omfattande. Dokumentation och information om övergrepp mot
de mänskliga rättigheterna är förenat med stora risker för de inblandade.
Representanter för Amnesty International har upprepade gånger förgäves
sökt tillstånd att besöka sitt lokalkontor i Colombo, men överväger nu att
stänga detta då besökstillstånd inte lämnats av myndigheterna. Internatio-
nella rödakorskommittén, ICRC, är verksam i landet.

Direkta samtal har förekommit mellan den lankesiska regeringen och
den dominerande tamilska separatistorganisationen LTTE, men ännu fö-
refaller det vara långt till en fredlig, politisk lösning av konflikten.

De indiska trupperna lämnade Sri Lanka i mars 1990 och ett vänskaps-
avtal har slutits mellan länderna.

1 de södra delarna av landet har våldet mellan den singhalesiska extre-
mistiska nationaliströrelsen JVP, Folkets Befrielsefront och regeringen
klingat av om dock ej helt upphört. Läget är lugnare vilket även resulterat i
ökade turistströmmar.

I försöken att bemästra konflikten har regeringen beslutat om etnisk

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

335

kvotering vid anställning inom den statliga förvaltningen inklusive polis Prop. 1990/91: 100
och armén. Poliskårens etniska sammansättning skall vara densamma som Bil. 5
för befolkningen i området. Etnisk kvotering tillämpas även vid intagning
till universiteten.

Sveriges bistånd

Utvecklingssamarbetet med Sri Lanka regleras av ett ettårigt samarbetsav-
tal för perioden 1990/91. Sedan biståndssamarbetet med Sri Lanka inled-
des år 1958 har ca 1,9 miljarder kr. utbetalats. Samarbetsavtalet för
1990/91 omfattar 70 milj. kr.

Biståndet spelar en viktig roll för Sri Lankas utveckling. Världsbanken
och Asiatiska utvecklingsbanken har vid sidan av flera givarländer utfäst
bistånd till Sri Lanka för återuppbyggnad i landets konfliktdrabbade delar.
Världsbanken är landets största biståndsgivare medan de ledande bilatera-
la givarna är Japan, USA, Storbritannien, Tyskland och Kanada.

Sverige har finansierat en stor del av vattenkraftprojektet i Kotmale, ett
av tre stora kraftverk inom Mahaweliprogrammet. Det svenska stödet till
Kotmale uppgår till 1 395 milj. kr. och den sista utbetalningen gjordes
1987/88. 85 % av stödet har varit bundet till upphandling i Sverige. Elpro-
duktionen har varit i gång sedan december 1987. Kraftverksbygget har
genomförts på ett effektivt och professionellt sätt.

Sedan Kotmale-projektet har avslutats koncentreras det svenska bistån-
det till landsbygdsutveckling, hälsovård och utbildning. Reservationen har
ökat under senare år, främst beroende på det starkt försämrade säkerhets-
läget. Humanitära insatser för att hjälpa konfliktens offer och katastrofme-
del har inkluderats i landramssamarbetet.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.)

Disponibelt	1989/90	1990/91
Anslag	70,0	70,0
Ingående reservation	54,0	95,0
Summa	124,0	165,0

Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Landsbygdsut veck1 i ng	7,0	30,0
Undervisning	11,0	20,0
Immuni ser ing	7,0	6,0
Konsultfond	1,0	2,0
Signalutrustning	-	3,0
Katastrofbistånd/humanitärt stöd	3,0	20,0
Summa	29,0	81,0
Utgående reservation	95,0	84,0

336

Landsbygdsutveckling

Det svenska stödet till landsbygdsutveckling avser två distrikt. Program-
met påbörjades år 1979 och har under senare år präglats av en mer
medveten strävan att nå fattiga befolkningsgrupper. I Matara-distriktet
stöder man främst integrerad byutveckling, skapandet av arbetstillfällen
och social infrastruktur. I höglandsdistriktet Badulla stöder Sverige ett
liknande landsbygdsutvecklingsprogram, där främst insatser inom häl-
sovård och undervisning pågår. Detta projekt riktar sig i första hand till
plantagearbetare i eftersatta områden, och innehåller även markvårdsin-
satser bland svedjebrukare.

Undervisning

Stödet till undervisningssektorn syftar i första hand till att höja undervis-
ningens kvalitet i plantageskolor och eftersatta primärskolor på landsbyg-
den. Konsultstödet för uppbyggnad av en teknisk lärarhögskola avslutades
under 1988/89.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Immunisering

Sverige stöder sedan år 1987 ett program som UNICEF och den lankesiska
regeringen driver. Detta program syftar till att ge samtliga barn upp till 3
års ålder ett fullgott skydd mot epidemiska sjukdomar samt att vaccinera
kvinnor i fertil ålder mot stelkramp. Trots att säkerhetsläget gör det svårt
att nå vissa delar av landet har programmet enligt uppgift redan nått en
täckningsgrad på ca 80 %.

Katastrofbistånd/humanitära insatser

Landramsmedel används även till humanitärt stöd och katastrofbistånd,
bl.a. genom internationella rödakorskommittén. Medel har använts till
repatriering av lankesiska gästarbetare från Gulfen och till insatser av
Röda korset.

Bistånd utanför landramen

4 milj. kr. har under 1989/90 utgått som katastrofbistånd för repatriering
av flyktingar. Ett tiotal svenska enskilda organisationer erhåller stöd från
SIDA om totalt 6 milj. kr. för sin verksamhet i landet. Därutöver ges
direktstöd till olika lankesiska kvinnoorganisationer.

SAREC har sedan år 1976 stött forskning i Sri Lanka, under 1989/90
med ca 7 milj. kr. Målet är att vidmakthålla och stärka forskningskapacite-
ten i landet. Verksamheten avser bl.a. forskning om vattenbufflar, marin
forskning och jordbruk.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 ca 54,2 milj. kr. till Sri
Lanka.

337

TANZANIA

Victoria- !

Moshj

Bnyanga

INDISKA

väg
järnväg

OCEANEN

>AR ES SALAAM

)

Srrengeti

lomtau

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningstillväxt/år

BNP/invånare

24,7 milj. (1988)

3,5 % (1980-88)

160 US dollar (1988)

Offentligt nettobistånd/person
- totalt (exkl. östländer)	238 kr.	(1988)
- Sverige	23 kr.	(1988)

338

Ekonomisk och social utveckling

Jordbruk och boskapsskötsel sysselsätter ca 85 % av befolkningen och
utgör därmed de dominerande sektorerna i Tanzanias ekonomi. Industri-
utvecklingen har gått långsamt och många företag arbetar idag långt under
sin kapacitet. Den svaga infrastrukturen på alla områden har bidragit till
att reformförsöken går långsamt. Den ekonomiska krisen har inneburit en
försämring inom de sociala sektorerna, främst utbildning och hälsovård.
Utlandsskulden är mycket hög, och den teoretiska skuldtjänstkvoten för år
1990 beräknas uppgå till 71 %. Den faktiskt erlagda skuldtjänsten uppgår
dock till 16 % av exportintäkterna.

Tanzania genomförde 1986 — 89 ett ekonomiskt strukturanpassnings-
program i överensstämmelse med de policyriktlinjer som förordas av
Internationella valutafonden (IMF). Reformerna har inkluderat liberalise-
ring av utrikes- och inrikeshandeln, kraftig nedskrivning av valutan, av-
skaffande av subventioner, begränsning av kreditexpansionen och den
statliga upplåningen samt uppjustering av räntenivån.

Den ekonomiska utvecklingen har på senare tid varit mer positiv, bl.a.
har BNP ökat med ca 4 % årligen de senaste fyra åren, vilket inneburit att
per capita inkomsten ökat för första gången sedan år 1980. Vidare har den
negativa utvecklingen av export och industriproduktion vänts. Reformbe-
hoven är dock fortsatt stora, vilket avspeglas i den andra fasen av reform-
programmet som påbörjats innevarande år. Nödvändiga åtgärder inklude-
rar rehabilitering av den fysiska och sociala infrastrukturen, effektivisering
av den offentliga sektorn och en dämpning av inflationstakten. De sociala
sektorerna skall ägnas ökad vikt liksom ansträngningar att öka de offentlig-
anställdas löner, vilka urholkats kraftigt. För att kunna fullfölja struktur-
anpassningsprogrammet är Tanzania beroende av att biståndsflödet upp-
rätthålls på en fortsatt hög nivå.

Politisk utveckling

Tanzania är en enpartistat, och partiet är överordnat parlament och rege-
ring. Val till parlamentet, som senast hölls i oktober 1990, medger dock i
praktiken viss pluralism inom enpartisystemets ram. I augusti 1990 valdes
president Mwinyi till partiordförande efter Nyerere, vilket innebär en
ökad maktkoncentration till presidenten. Tanzania präglas av politisk
stabilitet och en socialt inriktad utvecklingspolitik. Etniskt grundade mot-
sättningar har i stort sett kunnat undvikas. Läget avseende mänskliga
rättigheter är relativt gott. Strävan efter jämlikhet och respekt för männi-
skovärde har varit ett av regeringens uttalade må! alltsedan självständighe-
ten. Amnesty International tillåts verka i landet. Tanzania har länge aktivt
arbetat mot rasdiskriminering i internationella sammanhang och bedriver
en generös flyktingpolitik. Inga rapporter förekommer om mord, avrätt-
ningar eller försvinnanden på politiska grunder. Rapporter om missförhål-
landen förekommer dock, i första hand från polishäkten. Politiskt frihets-
berövande rapporteras, främst från Zanzibar. Yttrande- och mediafriheten
är relativt omfattande men viss självcensur förekommer.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

339

Sveriges bistånd

Sverige svarar för ca 15 % av det totala biståndet till Tanzania och är för
närvarande det största bilaterala givarlandet. Andra stora givare är Neder-
länderna, Canada, Tyskland, Danmark, Norge, Storbritannien och EG.

Utvecklingssamarbetet med Tanzania regleras av ett tvåårigt avtal för
budgetåren 1989/90— 1990/91, omfattande totalt 1 080 milj. kr. Sedan det
svenska biståndet inleddes år 1964 har t.o.m. budgetåret 1989/90 sam-
manlagt mer än 6,2 miljarder kronor utbetalats.

Huvudmålet för det svenska biståndet under de senaste åren har varit
att medverka till strukturanpassningsåtgärder som bidrar till ekonomisk
återhämtning och tillväxt. Genom biståndssamarbetet skapas också förut-
sättningar för att upprätthålla standarden inom de sociala sektorerna, t. ex.
i fråga om hälsovård och undervisning. Huvudsektorerna för samarbetet
är varubistånd, industri, undervisning, landsbygdens vattenförsörjning
(HESAWA), förvaltningsutveckling, skogs- och markvård, telekommuni-
kation, hälsovård och energi. Inom biståndet ges ökad vikt åt åtgärder som
främjar decentralisering och ökat folkligt deltagande samt insatser som
värnar om miljön.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt	1989/90	1990/91
Landram	540	550
Ingående reservation	195	63
Summa	735	613

Fördelning	Utbetalt 1989/90 (prel)	Planerat 1990/91
Varubistånd	230	240
Industrisektorn, inkl Mufindi	111	109
Undervisning	67	92
Landsbygdens vattenförsörjning (HESAWA)	45	40
Skogs- och markvård	34	35
Förvaltningsutveckling	24	28
Hälsosektorn	16	16
Kvinnostöd	5	10
Telekommunikationer	12	9
Energi, Mtera	7	7
Konsul tfond	2	4
Betalningsbalansstöd	65	-
Nordiska kooperativa projektet	32	-
Hamnen, Dar es Salaam	20	-
Övrigt	2	2
Summa	672	592
Utgående reservation	63	21

Landsbygdens vattenförsörjning (HESAWA)

Svenskt stöd till vattenförsörjning på Tanzanias landsbygd har lämnats
sedan år 1965. Under 1980-talet har insatsen utvecklats till ett integrerat

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

340

program omfattande vattenförsörjning, hälsoupplysning och omgivnings- Prop. 1990/91: 100
hygien (HESAWA). Stödet är koncentrerat till tre regioner vid Victoria- Bil. 5
sjön. HESAWA-programmet bygger på ett aktivt deltagande av nyttjarna,
som till största delen är kvinnor, samt tekniska lösningar som är baserade
på lokalsamhällets resurser och kunskap. Sedan år 1985 har mer än
400 000 människor fått förbättrad vattenförsörjning genom programmets
försorg och erfarenheterna visar att byborna har haft förmåga och vilja att
planera och driva sin egen utveckling, att utbildningsaktiviteterna har
utvecklat människors kompetens och kapacitet, att framsteg har gjorts i
utveckling av anpassad teknik inom vatten- och sanitetsområdet samt att
genomförandekapaciteten växer successivt.

Industri

Industrisektorstödet ges främst till småindustri, exportfrämjande insatser
och till rehabilitering av en cementfabrik och en förpackningsindustri.
Sverige är delfinansiär av pappers- och massafabriken i Mufindi.

Undervisning

Den ekonomiska krisen har lett till en försämring av utbildningskvaliteten.
Biståndet till undervisningssektorn syftar till att motverka denna försäm-
ring bl.a. genom produktion av läroböcker och undervisningsmaterial,
rehabilitering av skolbyggnader och utbildning av lärare. Stödet riktas till
primär- och vuxenutbildning samt yrkesutbildning.

Förvaltning

Biståndet till utveckling av förvaltningen avser främst åtgärder för att bistå
finans- och planeringsministeriet bl.a. i fråga om skuldhantering, förvalt-
ning, beskattning, statistik och revision.

Varubistånd

Sverige och Tanzania har avtalat att en betydande del av biståndssamarbe-
tet tills vidare skall utgöras av import av varor för att säkerställa priorite-
rad produktion och underlätta den ekonomiska återhämtningen. Den
största delen av varubiståndet fördelas av finansministeriet fritt och obun-
det inom sektorerna jordbruk, industri och transporter. För 1990/91 ut-
ökas den fria delen ytterligare då en stor del av varubiståndet ges till det
icke-administrativa valutafördelningssystem, Open General Licensing
(OGL). som inrättades år 1988.

Övrigt

Samarbetet inom hälsosektorn avser ett nutritionsinstitut samt ett pro-
gram för familjeplanering och AIDS-kontroll.

341

Skogssektorstödet inriktas på byskogsbruk, mark- och miljövård och ges
i form av utbildning, utrustning och institutionellt stöd.

Under budgetåret 1989/90 användes 65 milj. kr. av landramen för ett
särskilt betalningsbalansstöd till Tanzania. Stödet bidrog till finansiering
av landets skuldtjänst på äldre icke-koncessionella lån till Världsbanken.

Bistånd utanför landramen

Tanzania är den största mottagaren av bistånd genom svenska enskilda
organisationer. Ett trettiotal organisationer är engagerade i projekt inom
bl. a. hälsovård, undervisning och landsbygdsutveckling.

Genom SAREC lämnas stöd till tanzanska forskningsinstitutioner, hu-
vudsakligen för forskning inom medicin, jord- och skogsbruk.

Inom SADCC-samarbetet pågår två större projekt avseende rehabilite-
ring av Dar es Salaams hamn och upprustning av TAZARA-järnvägen.
Utbetalningar till dessa projekt beräknades till 89 milj. kr. under 1989/90.

Under budgetåret 1989/90 har Sverige givit särskilt betalningsbalans-
stöd till Tanzania om totalt 70 milj. kr. för att underlätta skuldtjänstbetal-
ningar på äldre icke-koncessionella lån till Världsbanken.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 ca 902 milj. kr. till Tanza-
nia.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

342

VIETNAM Prop. 1990/91: 100

Befolkning

Befolkningsti11 växt/år

BNP/invånare

64 milj. (1988)

2,4 % (1980-88)

180 US dollar (1988)

Offentligt nettobistånd/person
- Totalt (exkl. östländer)	14 kr.	(1988)
- Sverige	5 kr.	(1988)

343

24 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Ekonomisk och social utveckling

Vietnam är mycket tättbefolkat, särskilt i de bördiga slättområdena. Be-
folkningstillväxten utgör ett stort problem. Miljön utsätts försvåra påfrest-
ningar på grund av svedjebruk och skogsavverkning, främst för brännved.
De infrastrukturella effekterna av kriget är alltjämt stora, särskilt i delar av
södra Vietnam.

Sedan regeringen genomfort ett omfattande ekonomiskt reformpaket
under år 1988 har stora förändringar skett till det bättre. Den tidigare
mycket höga inflationstakten har kunnat sänkas från en nivå på 400 % år

1988 till för närvarande ca 2,5 % per månad. Växelkursen har stabiliserats
och differensen mellan den officiella och parallella kursen nedbringats.
Systemet med prisregleringar är i stort sett avvecklat. Den reala räntan är
nu positiv.

Den ökade satsningen på enskilda bönder tillsammans med gynnsamma
väderförhållanden har de senaste två åren givit goda skördar. Under år

1989 exporterades 1,4 milj, ton ris vilket gjorde Vietnam till tredje största
risexportör på världsmarknaden det året. Den statliga sektorn genomgår
en förändringsprocess och den privata sektorn expanderar. Utländska
investeringar stimuleras och drygt hundra joint venture-avtal har ingåtts
med utländska foretag.

Trupptillbakadragandet från Kambodja i september 1989 har ännu inte
resulterat i den normalisering av de internationella förbindelserna som
eftersträvades. Detta gäller såväl flera västländer som länder i regionen
och de internationella fmansinstitutionerna. Under år 1989 intensifiera-
des emellertid kontakterna med IMF och Världsbanken och i viss mån
Asiatiska utvecklingsbanken. Alla förutsättningar för ett avtal med IMF
har uppfyllts, men avtalet har ändå försenats huvudsakligen på grund av
motstånd från USA. Utan inflöde av utländskt kapital genom bistånd
och/eller krediter kan den fortsatta ekonomiska utvecklingen och reform-
processen äventyras.

Politisk utveckling

De ekonomiska reformerna har medfört en omfattande revision och förny-
else av befintlig lagstiftning, vilket också varit av betydelse för utveckling-
en beträffande mänskliga rättigheter.

Det överordnade målet för den vietnamesiska förändringspolitiken är
att bringa reda i landets ekonomiska problem. Det är ett faktum att
politiska reformer inte ägt rum i samma snabba takt som de ekonomiska
förändringarna. Men den underliggande trenden är en fortgående liberali-
sering på alla områden. Betydande förbättringar avseende de mänskliga
rättigheterna har ägt rum, även om brott mot dessa rättigheter fortfarande
förekommer. Ett okänt antal politiska fångar hålls alltjämt internerade
utan rättegång. En viss liberalisering av kulturlivet är märkbar.

Antalet personer som lämnar Vietnam inom reguljära emigrationspro-
gram har ökat kraftigt. Flertalet torde vara s.k. ekonomiska flyktingar.
Under år 1989 enades USA och Vietnam om ett program som möjliggör

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

344

förf. d. internerade i omskolningsläger att bosätta sig i USA. Samtidigt har Prop. 1990/91: 100
strömmen av flyktingar varit omfattande. En klar minskning tycks dock Bil. 5
kunna skönjas under år 1990. Närmare 1 500 personer av de s.k. båtflyk-
tingarna har återvänt till Vietnam.

Sveriges bistånd

Biståndssamarbetet med Vietnam regleras i ett tvåårigt samarbetsavtal för
budgetåret 1990/91 och 1991/92. Biståndssamarbetet inleddes budgetåret
1970/71.

Till och med budgetåret 1989/90 har ca 5,6 miljarder kronor utbetalats.

Det nuvarande biståndet omfattar främst stöd till skogsindustrin, häl-
sovård och industrirehabilitering samt varubistånd.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt	1989/90	1990/91
Anslag	300,0	300,0
Ingående reservation	80,0	147,0
Summa	380,0	447,0

Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Vinh Phu-projektet m. m.	114,0	20,0
Plantering o markvård	6,0	34,0
Transportprojekt, Vinh Phu	2,0	-
Yrkesskola, Vinh Phu	3,0	3,0
Bostadsområdet Vinh Phu	5,0	-
Energi	10,0	30,0
Industrirehabi1 i ter ing	26,0	37,0
Hälsosektorn	53,0	60,0
Varubistånd	11,0	227,0
Forvaltningsbistånd	-	2,0
Konsultfond	3,0	3,0
Summa	233,0	416,0
Utgående reservation	147,0	31,0

Det svensk-vietnamesiska biståndssamarbetet syftar främst till att stödja
det ekonomiska reformarbetet och därmed skapa bättre förutsättningar för
en decentraliserad utveckling. Därvid utgör varubiståndet, industristödet,
energistödet samt stödet till effektivisering av förvaltningen viktiga kom-
ponenter. Stödet till skogs- och markvård samt till hälsosektorn är andra
betydande delar av samarbetet. Ett samarbete på rättsväsendets område
har inletts. Rätts- och rättighetsfrågor utgör en viktig komponent i de
bilaterala samtalen.

Varubistånd

Genom ett fortsatt stort varubistånd tillförs Vietnam utländsk valuta för
import som är viktig vid genomförandet av den ekonomiska reformpoliti-
ken. Denna biståndsform blir av större betydelse under de närmaste åren.

345

men kan sannolikt, sedan en IMF-uppgörelse väl har uppnåtts och samar- Prop. 1990/91: 100
bete med Världsbanken, Asiatiska utvecklingsbanken m.fl. inletts, mins- Bil. 5
kas till förmån för ökat stöd till koncentrationssektorerna. Också icke-stat-
liga företag skall ha tillgång till varubiståndet.

Forvaltningsbistånd

Förvaltningsbiståndet, som utgör en annan viktig del av stödet till re-
formprocessen, kommer att inriktas på samarbete inom skatteområdet
samt utbildning och rådgivning avseende kunskaper i makroekonomi.
Företagsledarutbildning och bankstöd kommer att inkluderas i stödet till
industrisektorn. I biståndssamarbetet med Vietnam har kunskapsöverfö-
ring kommit att spela en alltmer betydande roll. I stödet till industrisek-
torn har ingått bl.a. upprustning av åtta små och medelstora industrier.
Ett nytt stöd planeras med start i januari 1991. Ökad vikt kommer därvid
att läggas vid att höja kompetensen hos företagsledarna och andra nyckel-
personer i företagen. Förutsättningarna för denna typ av insatser fanns
inte tidigare, men genom den vietnamesiska förändringspolitiken kan de
genomföras och därtill med gott resultat.

Det svenska stödet till massa- och pappersfabriken Vinh Phu (det s.k.
”Bai Bang projektet”) avslutades den 30 juni 1990. Den vietnamesiska
företagsledningen övertog detta datum det fulla ansvaret för driften av
fabriken. Kvarstående reservation på insatsavtalet samt vissa besparingar
kommer att användas för bl.a. konsulttjänster och import av råvaror och
reservdelar. Därutöver hänvisas bruket till export av papper för att täcka
importen av nödvändiga insatsvaror under kommande år.

Produktion på nuvarande nivå (prognos på 26 000 ton för år 1990)
skapar emelltid inte tillräckliga resurser för att verksamheten skall klara
sig utan statsbidrag. En grundlig utvärdering planeras till år 1993.

Skogssektorn

Stödet till skogssektorn fortsätter med ökad tonvikt på markvård och
familjebaserat skogsbruk. Insatserna kommer samtidigt på sikt att bidra
till Vinh Phus råvaruförsörjning. Yrkesskole- och transportinsatserna i
anslutning till Vinh Phu har förlängts.

Industrisektorn

Stödet till industrisektorn som hittills omfattat industriupprustning har
givit goda resultat. Ökad vikt kommer att läggas vid att höja kompetensen
hos företagsledningar och andra nyckelpersoner. Banker, baserade på lön-
samhetstänkande, förutses bli kanaler för att bevilja lån till de enskilda
företagen.

346

Energisektorn Prop. 1990/91:100

Ri 1 5

Ett begränsat stöd till energisektorn planeras for den närmaste treårsperio- ' ^Jden. Huruvida energisektorn skall stödjas också på längre sikt är avhängigt
bl.a. av det biståndssamarbete som andra givare kan komma att inleda.

Hälsosektorn

Stödet till hälsosektorn förblir ett centralt inslag i samarbetet. Tyngd-
punkten kommer fortsättningsvis att ligga på primärvård, inklusive famil-
jeplanering.

Miljösektorn

Miljöaspekterna bevakas inom samtliga program. Även ett mer långsiktigt
stöd inom miljöområdet planeras.

Övrigt

Insatser inom kultur- och lagstiftningsområdet bereds. I båda fallen förut-
ses ett långsiktigt samarbete i vilket svenska institutioner engageras.

Bistånd utanför landramen

Under budgetåret 1989/90 beviljades Vietnam 17,5 milj. kr. i katastrofbi-
stånd. Medlen har använts för insatsvaror för jordbruket jämte stöd till
UNICEF:s program för barn.

Det svensk-vietnamesiska forskningssamarbetet via SAREC har pågått
sedan år 1977. För budgetåret 1990/91 beräknas detta samarbete uppgå till
6 milj. kr. De viktigaste samarbetsområdena är medicin, jord- och skogs-
bruk, geoteknik och kvinnoforskning.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 292,9 milj, kr till Vietnam.

347

ZAMBIA

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningsti1lväxt/år

BNP/invånare

7.6 milj. (1988)

3.7 % (1980-88)

290 US dollar (1988)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt

- Sverige

380 kr. (1988)

29 kr. (1988)

348

Ekonomisk och social utveckling

Zambia är världens mest skuldtyngda land, mätt i förhållande till BNP och
folkmängd. Den kontrakterade skuldtjänsten utgör 90 °/o av exportinkoms-
terna och betalningseftersläpningarna till långivarna är omfattande. 85 °/o
av Zambias exportinkomster kommer från en enda produkt, koppar, vilket
utgör en huvudförklaring till den ekonomiska krisen. Världsmarknadspri-
set på koppar har under de senaste 15 åren sjunkit kraftigt och väntas
fortsätta dala, samtidigt som kopparresursen förväntas vara uttömd för
landet inom de närmaste decennierna. BNP per capita har under 1980-ta-
let halverats och uppgår nu endast till 40 % av nivån år 1976. Statsförvalt-
ningen genomgår en kris med svag administrativ kapacitet.

Det är mot bakgrund av ovanstående som Zambia nu genomför ett
strukturanpassningsprogram godkänt av Världsbanken och Internationella
Valutafonden (IMF). Grunden för programmet lades fast i mitten av 1989
och omfattar kraftiga devalveringar, avreglering av priser och handel,
inflationsbekämpning, minskat budgetunderskott, rationaliseringar inom
statsföretagen samt en skattereform. Därutöver planeras ett socialt åt-
gärdsprogram för att mildra de negativa effekterna på sårbara grupper.

Hittills har Zambia genomfört anpassningsprogrammet enligt planerna.
Valutan har devalverats gradvis och ett system med dubbla växelkurser
har införts med målet att uppnå en marknadsanpassad växelkurs till år
1992. Vidare har budgetunderskott och penningmängdstillväxt minskat,
icke-traditionell export ökat och priserna avreglerats. Zambia har på flera
områden haft en mer ambitiös målsättning än Världsbanken och IMF
föreskrivit.

Många svåra reformer återstår dock. Strukturella reformer är nödvändi-
ga inom jordbruket, industrin, gruvsektorn, de statsägda företagen, trans-
portsektorn, sociala sektorn samt vad gäller de offentliga utgifterna. En
förutsättning för att anpassningsprogrammet skall kunna intensifieras och
utvidgas är dock att det internationella givarsamfundet bistår med extraor-
dinära insatser. Därutöver krävs att Zambias betalningseftersläpningar till
IMF och Världsbanken kan lösas inom ramen för dessa institutioner.

De hittills vidtagna och nödvändiga ekonomiska åtgärderna har ound-
vikligen drabbat utsatta grupper i städerna, bl. a. genom högre priser på
livsmedel. 1 juni i år fördubblades majsmjölspriserna vilket utlöste våld-
samma protester, kravaller och plundringar med åtskilliga dödsoffer. Kri-
sen har också medfört att arbetslöshet och undersysselsättning ökat. Sam-
tidigt har den förändrade politiken gynnat breda lager på landsbygden. De
sociala sektorerna har dock drabbats av nedskärningar i statens budget och
insatser på dessa områden planeras nu av regeringen.

Politisk utveckling

Zambia har varit en enpartistat sedan år 1973 och makten är starkt
koncentrerad till presidenten. Den tidigare relativt stabila politiska situa-
tionen har under år 1990 förbytts till ett oroligt och instabilt politiskt läge.
Det politiska missnöjet kan till stor del förklaras av den ekonomiska

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

349

krisen. Kritiken och krav på politiska reformer har främst kommit från
fackföreningsrörelsen och f. d. ministrar som organiserat sig för flerparti-
system. Efter en livlig politisk debatt som pågått i ett halvår, annonserade
presidenten i september år 1990 att flerpartisystem skall återinföras. Kon-
stitutionen skall skrivas om och fria val med flera partier har utlovats före
oktober 1991.

Generellt är läget avseende mänskliga rättigheter förhållandevis gott.
Inga rapporter förekommer om mord, avrättningar eller försvinnanden på
politiska grunder. Däremot har Amnesty International rapporterat om ett
begränsat antal politiska fångar. Yttrandefriheten är förhållandevis omfat-
tande. I media förekommer kritik mot partiet och regeringen. Zambia för
en generös flyktingpolitik. MR-organisationer är tillåtna i landet och Am-
nesty International och UNHCR finns representerade. Mot bakgrund av
den regionala instabiliteten har undantagstillstånd dock rått i landet sedan
självständigheten.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

Sveriges bistånd

Sverige svarar för ca 10 % av det samlade biståndet till Zambia. Andra
stora biståndsgivare är USA, Japan, Italien, Västtyskland och EG.

Utvecklingssamarbetet med Zambia regleras av ett tvåårigt avtal för
åren 1990-91 omfattande 480 milj. kr. Samarbetet påbörjades år 1965 efter
självständigheten och sedan dess har t. o. m. budgetåret 1989/90 samman-
lagt ca 2,3 miljarder kronor utbetalats. Huvudområden för samarbetet är
sektorstöden till jordbruk, undervisning och hälsovård. Härtill kommer
varubistånd samt en personal- och konsultfond. En tillfällig rehabilite-
ringsinsats för vattenkraftverket Kafue Gorge tillkom under år 1989.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt	1989/90	1990/91
Anslag	240	240
Ingående reservation	127	130
Summa	367	370

Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Jordbruk	98	105
Importstöd	20	85
Undervisning	33	40
Hälsovård	28	37
Personal- och konsultfond	15	16
Rehab Kafue Gorge	45	-
Summa	239	283
Utgående reservation	128	87

350

Jordbruk

Jordbruket är den sektor som prioriteras i strukturanpassningsprogram-
met. Ett väl fungerande jordbruk är avgörande för att få Zambia ur krisen.
Inom jordbrukssektorstödet är de största insatserna stöd till integrerad
landsbygdsutveckling, kooperation samt ett utsädes- och forskningspro-
gram. Insatser för småbönder och kvinnor på landsbygden är en viktig
komponent i jordbruksstödet. Det svenska stödet har bidragit till en ökad
jordbruksproduktion och till en fungerande produktion av högkvalitativt
utsäde. I stödet till jordbrukssektorn ingår en insats för miljö- och mark-
vård.

Hälsovård

Samarbetet omfattar insatser för läkemedelsdistribution till landsbygden,
utbildning av personal inom primärhälsovården, ett program för övervak-
ning av kost- och näringsfrågor, stöd till ministeriets transportfunktioner,
underhåll och rehabilitering av hälsovårdscentraler samt stöd till Zambias
AIDS-plan.

Undervisning

Större delen av stödet går till produktion av skolmöbler och läromedel för
primärskolorna, lärarutbildning i praktiskt inriktade ämnen, utbildnings-
planering, handikapputbildning samt stöd till universitetets institutioner
för lantmäteri och elektronik.

Varubistånd

Varubiståndsstödet har ökat kraftigt under innevarande år till följd av
Zambias genomförda reformer för strukturanpassning. Detta stöd väntas
bli fortsatt betydande så länge landet genomför ekonomiska åtgärder i
enlighet med anpassningsprogrammet. Varubiståndet koncentreras till va-
ror för underhåll av landets långsiktiga infrastruktur inom energi och
transportsektorerna.

Personal- och konsultfond

Huvuddelen av stödet inom personal- och konsultfonden inriktas på områ-
den vilka är centrala för utformningen och genomförandet av Zambias
ekonomiska politik. Det ekonomiska reformprogrammet kräver en mycket
aktiv och väl samordnad penning- och valutapolitik. Under budgetåret
1988/89 samfinansierade Sverige studier av Zambias växelkurs- och skuld-
politik. Dessa studier bidrog till en omprövning av den ekonomiska politi-
ken och till att en dialog om strukturanpassningsprogram återupptogs med
IMF och Världsbanken.

Sverige stöder vidare Centralbanken, vars betydelse i reformprocessen
är avgörande. En svensk konsultfirma har för Centralbanken presenterat

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

351

förslag på åtgärder för att förbättra informationsflödet och införa ett
användaranpassat datastystem. Det finns många privatbanker i Zambia
och därmed ett behov av en kontrollerande myndighet. Svenskt bidrag ges
till Bankinspektionen i Zambia. Slutligen ges svenskt stöd till en rådgivare
i Centralbanken för koordinering av givarinsatser.

Inom personal- och konsultfonden ges även stöd till en revisorstjänst vid
det zambiska finansministeriet samt till vattenkraftverket Kafue Gorge.

Bistånd utanför landramen

Utanför landramen berörs Zambia av det svenska SADCC-samarbetet,
främst rehabiliteringen av Kafue Gorge och insatser längs Tazara-järn-
vägen.

Under anslagsposten Särskilda program finansieras ett industrisamarbe-
te mellan zambiska och svenska småföretagare.

Sverige lämnar även omfattande humanitärt bistånd till flyktingar i
landet.

Under budgetåret 1989/90 har Sverige beslutat att ge Zambia ett särskilt
betalningsbalansstöd om 100 milj. kr. inom ramen för Världsbankens
särskilda program för Afrika (SPA). Bidraget är ett stöd till landets struk-
turanpassningsprogram och skall användas för import av varor.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 265,4 milj. kr. till Zambia.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

352

ZIMBABWE

'LUSAKA

hanbofjön

Kwekwf

Rutenga’

Zimbabwe-
ruinema

> Bulawayi

•tona Fa=ts^

'sydafrikanska >'■
Z7REPUBLIKEN \ S

Kadumaj

ZIMBABWl

BOTSWANA

----väg

järnväg

200

300

MOCAMBIQUE

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

Befolkning

Befolkningst i 11 växt/år

BNP/invånare

9,3 milj. (1988)

3,7 % (1980-88)

650 US dollar (1988)

Offentligt nettobistånd/person

- totalt (exkl. östländer)

- Sverige

176 kr. (1988)

20 kr. (1988)

353

Ekonomisk och social utveckling

Den zimbabwiska ekonomin har djupgående strukturella problem. Inte
desto mindre uppgick tillväxten för 1989 till ca 4 %. Främst beror detta på
produktionsökningar i jordbruket och till viss del även inom tillverknings-
industrin och gruvnäringen. Budgetunderskottet motsvarar 9 % av BNP.
Skuldtjänstkvoten uppgår till knappt 30 % och Zimbabwe har skött sina
utlandslån utan anmärkning. Pris- och lönestopp har upphävts och rege-
ringen lade i juli 1990 fram nya förslag till avreglering av ekonomin,
inklusive ett förändrat system för tilldelning av valuta. Den redan stora
arbetslösheten växer och utgör ett allt svårare politiskt och socialt pro-
blem.

På grund av sitt geopolitiska läge upprätthåller Zimbabwe ekonomiska
förbindelser med Sy< ifrika. I enlighet med regeringens strategi har expor-
ten till Sydafrika reducerats. Sydafrikanska intressen har ett stort inflytan-
de i Zimbabwes näringsliv.

Politisk utveckling

Zimbabwe är enligt konstitutionen en flerpartistat. Efter sammanslagning-
en av de två största partierna, ZANU (PF) och ZAPLJ år 1989 har ZANU
(PF):s dominerande ställning ytterligare stärkts. ZANU (PF) vann stort i
parlamentsvalet i mars 1990. Valdeltagandet sjönk dock till 65 %.

Beslutet från ZANU (PF)-kongressen att upprätta en enpartistat med
marxist-leninistiska förtecken har ställts åt sidan. President Mugabe och
partiledningen har klargjort att regeringspartiet vill vinna alla platser i
parlamentet och därigenom uppnå en enpartisituation de facto. Den nya
ekonomiska politiken med sin klara marknadsorientering går inte att
förena med marxist-leninismen.

Undantagstillståndet som rått sedan år 1965 upphävdes i juli 1990.
Läget för de mänskliga rättigheterna har förbättrats sedan självständighe-
ten, trots att regeringen senaste året gått fram hårt mot kritiska studenter,
fackliga ledare, journalister och oppositionspartiet Zimbabwe Unity
Movement (ZUM). Flera ministrar har tvingats avgå efter avslöjanden om
inblandning i korruptionsaffarer.

Sveriges bistånd

De största biståndsgivarna till Zimbabwe är vid sidan om Sverige, Tysk-
land, Nederländerna, Storbritannien, Canada, Norge och Världsbanken.
USA har återupptagit ett mindre bilateralt bistånd efter några års avbrott
av politiska skäl.

Det humanitära svenska stödet till befrielserörelserna ZANU och ZAPU
övergick efter självständigheten år 1980 i återuppbyggnads- och utveck-
lingsbistånd till Zimbabwe. Totalt har t.o.m. budgetåret 1989/90 1 205
milj. kr. utbetalats inom ramen för det bilaterala utvecklingssamarbetet.
Ett tvåårigt samarbetsavtal ingicks i juni 1990.

Zimbabwes mottagningskapacitet är god.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

354

Huvudmålen för biståndssamarbetet är att understödja Zimbabwes strä- Prop. 1990/91: 100
van till social och ekonomisk utjämning samt att minska det ekonomiska Bil. 5
beroendet av Sydafrika. Sektorstöden avseende undervisning, hälsovård,
förvaltningsutveckling och transport inriktas på landsbygdsutveckling. Va-
rubiståndet och personal- och konsultfonden svarar främst mot bistånds-
målen oberoende och tillväxt.

Svenskt stöd ges till demokratiseringsreformer inom förvaltningen och
till insatser med folkligt deltagande på lokal nivå. I flera insatser utgör
kvinnor målgruppen. För den utsatta gruppen lantarbetare och deras fa-
miljer görs speciella satsningar inom undervisning och hälsovård.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Disponibelt	1989/90	1990/91
Anslag	180	200
Ingående reservation	25	32
Summa	205	232

Fördelning	Utbetalt 1989/90	Planerat 1990/91
Hälsovård	25	25
Undervisning	40	55
Forvaltningsbistånd	30	30
Personal- och konsultfond	2	5
Transport	38	40
Varubistånd	38	45
Summa	173	199
Utgående reservation	32	33

Hälsovård

Stora framsteg har gjorts inom primärhälsovården i Zimbabwe med stöd
från bl.a. Sverige. Den nationella vaccinationskampanjen har förbättrat
hälsoläget hos barn särskilt vad gäller mässling och polio. Samarbetet med
hälsoministeriet har vunnit stadga. I sektorprogrammet ingår förvaltnings-
utbildning och byggande av en vårdskola. Delinsatser görs för vatten och
sanitet i Manicaland, mödravård, nutrition, personalutbildning och han-
dikapprehabilitering. Särskilt stöd går till det nationella programmet för
bekämpande av AIDS.

Undervisning

Undervisningssektorn har under lång tid fått stora svenska bidrag. Stödet
har gått till att bygga och utrusta primärskolor på landsbygden. För sekun-
därskolan har lokalt anpassade läromedel utvecklats och lärarna har utbil-
dats i tekniska ämnen. Ett av de största projekten är byggande av primär-
skolor i eftersatta områden. I stort sett alla barn går nu i primärskola
jämfört med hälften före självständigheten. Gällande sektoravtal löper till
juni år 1991 och omfattar 200 milj. kr.

355

Forvaltningsbistånd Prop. 1990/91:100

Bil 5

Förvaltningssektorn har från budgetåret 1985/86 gjorts till en separat
samarbetssektor. Stödet avser organisationsutveckling, förvaltningsutbild-
ning och statistiksamarbete. Insatser görs bl. a. för att stärka folkligt delta-
gande på lokal nivå och kvinnoinriktade verksamheter. Svenska institutio-
ner har engagerats aktivt i genomförandet av olika delprogram bl. a. sta-
tens institut för personalutveckling, statistiska centralbyrån, riksrevi-
sionsverket, boverket och Kommunförbundet. Stöd går till förberedelser
och genomförande av kommunreformer och till fysisk planering.

Personal- och konsultfond

PK-fondens utbetalningar avser lönepåslag för svensk personal som rekry-
teras av Zimbabwe, s.k. direktanställning, f.n. ett tiotal personer. En
insats för att stärka den centrala finansförvaltningen ingår.

Transporter

Transportstödet går i stor utsträckning genom svenska institutioner och
transportföretag. Det omfattar tekniskt bistånd för vägunderhåll, utbild-
ning och bilbesiktning samt övervakning/kontroll av vägbyggen. En delin-
sats avser byggande av landsbygdsvägar med arbetsintensiva metoder.

Varubistånd

Stödformen motiveras av Zimbabwes stora brist på utländsk valuta och
landets ekonomiska beroende av Sydafrika. Av varorna till den offentliga
respektive privata sektorn upphandlas tre fjärdedelar i Sverige. Inom det
offentliga stödet har Zimbabwe prioriterat lastbilar, vattenborrar, trycke-
riutrustning, papper och kullager. För den privata sektorn har införsel
skett av stål, papper och kemiska produkter. Beslut har även fattats om
import av utrustning för landsbygdselektrifiering. Hanteringen av stödet
har förenklats och kan effektiviseras ytterligare genom avskaffandet av det
tungrodda systemet för valutatilldelning på administrativ väg.

Bistånd utanför landramen

Ett betydande bistånd går till Zimbabwe utanför landramen, såsom
SADCC-insatser, forskningsstöd, flyktingbistånd, stöd till kvinno- och
kulturprojekt samt via enskilda organisationer. Inom det regionala
SADCC-stödet är insatserna avseende den s. k. Beira-korridoren av bety-
dande zimbabwiskt intresse. Såväl BITS som SWEDFUND, SAREC och
IMPOD är engagerade i projekt i Zimbabwe. IMPOD har tillsammans
med de nordiska importkontoren etablerat ett kontor för SADCC-regionen
i Harare; BITS finansierar bl. a. ett projekt för strategisk oljelagring.

Totalt utbetalades under budgetåret 1989/90 226,3 milj. kr. till Zim-
babwe.

Bilateralt bistånd till icke-programländer ^Pr°P- 1990/91:100

Bil. 5

En växande andel av det bilaterala biståndet går till länder utanför kretsen
av de 18 programländerna. Formerna för detta bistånd varierar. Bistånd
ges via t. ex. katastrofinsatser eller enskilda organisationer. Men bilateralt
bistånd kanaliseras även genom andra biståndsorgan än SIDA, främst
BITS, SWEDFUND, IMPOD och SAREC. Detta bistånd utanför pro-
gramlandskretsen går för närvarande till ett sextiotal länder och områden.

Nedan ges en sammanfattning av några av de större insatserna i länder
som inte är programländer, men som ändå erhåller bilateralt bistånd. För
varje land ges en kort beskrivning av de olika insatserna.

Avgränsningar

I sammanställningen som följer ingår insatser kanaliserade genom SA-
REC, BITS, IMPOD och SWEDFUND. Vidare ingår betalningsbalans-
stöd, katastrofbistånd, livsmedelsbistånd samt stöd via enskilda organisa-
tioner.

I flertalet fall redovisas inte regionala insatser. Det innebär t. ex. att
medel från anslagsposterna Särskilda program m. m., endast tas upp då de
klart kan hänföras till enskilda länder. De angivna beloppen avser utbetal-
ningar.

Det livsmedelsbistånd som redovisas har normalt kanaliserats via olika
multilaterala program. Trots detta redovisas biståndet som bilaterala in-
satser, eftersom det har varit möjligt att knyta de olika bidragen till
respektive länder. Under enskilda organisationer presenteras endast verk-
samheter som ges stöd från SIDA.

Den sammanfattning som följer är inte heltäckande. Endast inriktning-
en i vissa projekt redovisas.

För en komplett sammanfattning hänvisas till tabellen Biståndet förde-
lat på enskilda länder där samtliga insatser och länder redovisas. Följande
länder och områden har medtagits i redogörelsen nedan:

AFRIKA

Algeriet, Burkina Faso, Egypten, Ghana, Marocko, Mauritius, Rwanda,
Senegal, Somalia, Sudan, Tunisien, Uganda, Västra Sahara, Zaire.

ASIEN

Afghanistan, Filippinerna. Jordanien, Kambodja, Kina, Libanon, Malay-
sia, Pakistan, Thailand, Västbanken/Gaza, Yemen.

LATINAMERIKA

Bolivia, Chile, Costa Rica, Cuba, Uruguay.

357

AFRIKA

Algeriet

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 38,7 milj. kr.

Algeriet var samarbetsland för nämnden för internationellt bistånd
(NIB) på 1960-talet, och är BITS äldsta samarbetsland. Den första u-kredi-
ten beviljades år 1982. Det totala gåvobiståndet genom BITS tekniska
samarbete och u-krediter uppgår hittills till ca en halv miljard kronor.
Insatserna har i huvudsak riktats till kraft- och telesektorerna.

Den totala u-kreditvolymen till Algeriet uppgår till 1,122 milj, kr., vilket
gör landet till det tredje största mottagarlandet för denna biståndsform.
Telesektorn dominerar samarbetet. BITS har beviljat fem krediter om ca
670 milj. kr. till telekommunikationsprojekt bl. a. i städerna Alger, Oran
och Blida. Genom det tekniska samarbetet har BITS bl. a. lämnat bidrag
till teleutbildning för algeriska telemyndigheten PTTs personal. Inom
kraftsektorn har u-krediter om sammalagt ca 245 milj. kr. lämnats till
bl. a. ett ställkraftverk i södra Algeriet samt till tre mobila gasturbiner för
kraftgenerering i områden som ej täcks av det nationella elnätet. Genom
u-krediter har BITS även finansierat två mejerier och en margarinfabrik.

Totalt ca 40 milj. kr. har hittills utbetalats inom det tekniska samarbetet
genom BITS. 38 personer har deltagit i det internationella kursprogram-
met, framförallt inom telekommunikation. Med anledning av bl.a. Algeri-
ets relativt höga BNP per capita och den omfattande kreditvolymen är
BITS återhållsam vad gäller nya u-krediter till Algeriet.

Även IMPOD har i olika sammanhang varit verksamt i Algeriet.

Burkina Faso

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 8,8 milj. kr.

Sverige samarbetar med UNSO (United Nations Sudano-Sahelian Of-
fice) i ett markvårdspojekt som till viss del omfattar Burkina Faso.

Flera svenska enskilda organisationer är verksamma i Burkina Faso,
bl. a. Diakonia, Pingstmissionens u-landshjälp (PMU) och Sjunde-
dags-adventistsamfundet. Diakonia arbetar t. ex. med byutveckling och
stöd till olika bygrupper och PMU har inlett ett skolprojekt. Under budget-
året 1989/90 bidrog Sverige också med livsmedelsbistånd om ca 5 milj. kr.

Egypten

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 5,3 milj. kr.

Egypten har länge varit ett svenskt projektbiståndsland. BITS har bedri-
vit tekniskt samarbete med Egypten inom energisektorn i drygt tio år.
Närmare 47 milj. kr. har hittills utbetalats till ett fyrtiotal insatser. 1
samarbetet har främst ingått konsultinsatser för rehabilitering och utbygg-
nad av högspänningsnätet jämte utveckling av vattenkraften. Insatser
inriktade på energibesparing har också erhållit stöd.

Egypten har erhållit u-krediter till ett totalt belopp om drygt 420 milj. kr.
För närvarande är inga nya projekt med u-kreditfinansiering aktuella.

358

Däremot är flera projekt genomförda eller under genomförande. Världens Prop. 1990/91: 100
största sammanhängande havsnavigationssystem har installerats i Suez- Bil. 5
bukten med u-kreditfinansiering. I samband med att Egypten införde lagar
som förbjöd användning av bördig och hårt utnyttjad lera från Nilen för
tegeltillverkning, beslutade det egyptiska bostadsministeriet att uppföra
12 nya produktionslinjer för lättbetong. U-kreditfinansiering beviljades
för fyra av dessa. Sverige finansierar även en genomgripande renovering
och upprustning av ett ångkraftverk. På miljöområdet genomfors bl. a. en
studie av avfallshantering vid sju livsmedelsfabriker med syfte att minska
avfallsmängder och rena utsläppen i Nilen från fabrikerna.

SWEDFUND har samarbetat med Egypten sedan år 1984 och medver-
kar idag i fyra joint-venture projekt avseende tillverkning av svetselektro-
der, rostfria vaskar och diskbänkar, framställning av aluminiumfosfat för
vattenrening samt pappersproduktion.

Även IMPOD har sedan flera år genomfort olika aktiviteter för att
uppmuntra importen från Egypten. Bl. a. har flera inköpsresor till landet
arrangerats.

Rädda Barnen arbetar i Egypten med projekt mot kvinnlig omskärelse,
och Svenska Alliansmissionen stödjer bl. a. ett utvecklingsprogram för ett
slumområde i Kairo.

Drygt 200000 kronor i multilateralt livsmedelsbistånd lämnades under
budgetåret.

Ghana

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 34 milj. kr.

BITS bedriver samarbete med Ghana sedan år 1986. Ett fortsatt tekniskt
samarbete inom skogssektorn planeras. En u-kredit om 28 milj. kr. har
beviljats för processutrustning till ett gruvprojekt i sydvästra Ghana. Vida-
re lämnas stöd till en studie för lokal tillverkning av handpumpar samt till
planering av eldistribution till 44 städer och byar i landets centrala delar.

Genom FN bidrog Sverige budgetåret 1989/90 med 7,4 milj. kr. i livs-
medelsbistånd till Ghana.

IMPOD och Ghana Export Promotion Council arrangerade under peri-
oden ett seminarium i Ghana om förutsättningarna för export av tropiskt
virke. IMPOD informerade också om utbildning inom skogsbruk,
skogsvård och återplantering vilket väckte ett stort intresse.

Inom ramen för Världsbankens särskilda program för fattiga och skuld-
tyngda länder i Afrika bidrog Sverige under perioden med 10 milj. kr. i
betalningsbalansstöd. Tidigare har Sverige bidragit med 30 milj. kr. i
betalningsbalansstöd till programmet.

Sverige lämnade också visst bistånd via LO/TCO:s biståndsnämnd och
Svenska Missionsrådet.

Marocko

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 13,8 milj. kr.

Biståndet till Marocko har i huvudsak varit begränsat till vissa insatser 359

25 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

genom BITS. Sammanlagt 23 marockaner har sedan början på åttiotalet Prop. 1990/91: 100
deltagit i BITS internationella kurser. Under budgetåret 1988/89 lämnades Bil. 5
en första u-kredit om 100 milj. kr. till Marocko for finansiering av ett
större telekommunikationsprojekt. En andra kredit lämnades 1989 for
rehabilitering av en i en brand förstörd telestation i Casablanca. Därefter
har ytterligare en kredit avseende projekt inom teleområdet beviljats. Den
totala kredit volymen uppgår till 157 milj. kr.

Mauritius

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 35,3 milj. kr.

BITS bedriver sedan 1985 tekniskt samarbete med Mauritius och hittills
gjorda utbetalningar uppgår till 9 milj. kr. Telesektorn dominerar samar-
betet. BITS bidrar via det tekniska samarbetet dels till en organisationsstu-
die för omstrukturering och utbyggnad av Mauritius telesektor dels med
ledningsstöd vid internationella telemyndighet. En u-kredit på 107 milj.kr.
lämnades 1989 förarbeten med utbyggnad av det lokala telenätet. Hittills
har 10 personer deltagit i internationella kurser framförallt inom telesek-
torn.

SWEDFUND medverkar som joint-venture parten i en verktygsfabrik
och IMPOD har genom olika aktiviteter med framgång befrämjat textilim-
porten från Mauritius och turismen till landet.

Rwanda

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 6,1 milj. kr.

SWEDFUND stödjer ett joint-venture mellan Swedish Match AB och
rwandiska staten för fabrikstillverkning av tändstickor. BITS har lämnat
en u-kredit om 13 milj. kr. till projektet. Det till Världsbanken knutna
International Finance Corporation (IFC), deltar också i projektet och
garanterar u-krediten.

Mer än hälften av Sveriges bistånd till Rwanda kanaliseras genom en-
skilda organisationer. Pingstmissionens u-landshjälp är störst i landet, och
organisationen arbetar med grundskolor. Ca 700000 kr. lämnades under
året i form av livsmedelsbistånd.

Senegal

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 2,6 milj. kr.

IMPOD besökte under perioden Senegal för att utröna eventuellt intres-
se av en delegationsresa av senegalesiska exportörer till Sverige. Ett sådant
besök väntas våren 1991 med exportörer av frukt och grönsaker.

Diakonia stöder ungdomsorganisationen AJED som arbetar för en bätt-
re arbetssituation för kvinnorna samt sysselsättning för ungdomar. Stöd
utgår även till brunnsbyggande och grönsaksodlingar.

Röda Korset bistod under år 1989 med flyktingstöd vid konflikten
mellan Senegal och Mauretanien.

360

Caritas och Svenska Missionsrådets Biståndsnämnd stöder ett projekt Prop. 1990/91: 100
för undervisning för kvinnor, bl. a. i näringslära, hygien och hälsovård. Bil. 5

Genom FN har under budgetåret 1989/90 1,5 milj. kr. utbetalats i
livsmedelsbistånd.

Somalia

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 28,1 milj. kr.

Somalia samarbetar med bl. a. BITS. Tillsammans med Världsbanken
finansierar BITS en uppbyggnad av en statistisk centralbyrå i landet.

Sverige ger också stöd till ett fiskebåtsprojekt där SWEDFUND är
delägare.

SAREC inledde ett forskningssamarbete med Somalia år 1980. Tillsam-
mans med Somalias vetenskapsakademi ger SAREC stöd till forskning om
kamelskötsel, medicinsk forskning om bl.a. primärhälsovård, jordbruks-
forskning, arkeologi, samt till forskning kring somaliska kvinnors situation
och villkor.

Somalia fick också livsmedelsbistånd på ca 12 milj. kr. Dessutom beslu-
tades att Sverige skulle ge ett katastrofbistånd via FN på 5 milj, kr., i första
hand avsett for flyktingar.

Svensk-somaliska föreningen arbetar med ett sjukhusprojekt i landet.
Evangeliska Fosterlandsstiftelsen (EFS) erhåller stöd för arbete med flyk-
tingar och primärhälsovårdsprogram.

Svenska Röda korset har under år 1989 upprättat en mer permanent
hälsovårdsverksamhet i konfliktområdet i norr.

Sudan

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 49,2 milj. kr.

BITS har sedan år 1979 bidragit till ett tjugotal insatser inom det
tekniska samarbetet med Sudan, huvudsakligen inom energi- och hälso-
sektorerna. Ett institutionssamarbete pågår mellan Akademiska Sjukhuset
i Uppsala och universitetssjukhuset i Khartoum avseende forskning och
utbildning inom främst mödra- och barnavård. På energiområdet utbildas
lärare vid landets kraftskola. Från Sudan har 82 personer deltagit i BITS
internationella kurser främst inom områdena jordbruk, miljö och företags-
ledning.

SWEDFUND stödjer ett mejeriprojekt i Khartoum sedan år 1982.

Sudan har tidigare beviljats ett betalningsbalansstöd på 114 milj, kr., för
betalning av vissa skulder till svenska staten.

Katastrofbistånd och livsmedelsbistånd har givits bl.a. i samband med
nödsituationen under de långa och ihållande regnen. Livsmedelsbiståndet
uppgick till knappt 3 milj. kr. och katastrofbiståndet till sammanlagt 31,5
milj. kr.

En rad olika enskilda organisationer arbetar i Sudan. Evangeliska Fos-
terlandsstiftelsen (EFS) ger bistånd till flyktingar. Lutherhjälpen arbetar
med program för landsbygdsutveckling samt med upprustning av ett sjuk-
hus. Svensk-sudanesiska föreningen arbetar i ett byprojekt. PMU finns 361

också i landet.

Tunisien

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 94 milj. kr.

Tunisien är ett av BITS äldsta samarbetsländer. Genom det tekniska
samarbetet har bidrag lämnats om 33 milj. kr. och u-krediter om samman-
lagt ca 590 milj. kr. har beviljats for ett femtontal projekt. De viktigaste
sektorerna för samarbete med Tunisien är telekommunikationer och
miljövård.

Fyra u-krediter har lämnats för olika teleprojekt. Inom det tekniska
samarbetet finansieras utbildning i drift och underhåll av telestationer
samt konsultinsatser avseende förstärkning av den tunisiska teleförvalt-
ningen. På miljöområdet har BITS genom det tekniska samarbetet bidragit
till flera studier för avloppsreningsverk. BITS har även bidragit till utbild-
ning av tekniker och driftspersonal vid reningsverk. U-krediter om sam-
manlagt 25 milj. kr. har under åren 1989 och 1990 lämnats för anläggning
av avloppsreningsverk i städerna Houmt Souk, Cherguia, Kasserine och
Tabarka. Ytterligare en miljöinsats utgör u-kreditfinansiering om 50 milj,
kr. för en gasreningsanläggning för en av landets största gödselfabriker.

SWEDFUND har ett institutionellt samarbete med det tunisiska indu-
striförbundet AP1 som innefattar samverkan med att finna lämpliga
svensk-tunisiska joint-venture projekt. IMPOD har ett samarbetsavtal
med den tunisiska exportorganisationen CETEX.

Sverige beslöt under budgetåret att avskriva de närmaste fem årens
återbetalningar på biståndskrediter som beviljades under sextio- och sjut-
tiotalen. Som motprestation kommer Tunisien att inom ramen för en
svensk-tunisisk miljöfond investera motvärdet i tunisiska dinarer inom
miljösektorn. Motvärdet uppgår till ca 40 milj. kr. över fem år.

Genom SIDA finansieras sedan början av åttiotalet en markvårdsinsats
i Sidi Bouzid-provinsen i centrala Tunisien. Stödet uppgår till 16,5 milj,
kr. över tre år.

Örebromissionen medverkar i projekt som avser utbildning av flickor
och produktion av pedagogiska leksaker för handikappade. Örebromis-
sionen stödjer också två hälsocentraler i Sidi Bouzid provinsen med bl. a.
volontärer.

Livsmedelsbiståndet via WFP till Tunisien budgetåret 1989/90 uppgick
till drygt 5 milj. kr.

Uganda

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 193,1 milj. kr.

Biståndssamarbetet med Uganda har de senaste åren i huvudsak finansi-
erats över katastrofanslaget. Samarbetet har successivt breddats och flera
insatser har kommit att få en alltmer långsiktig karaktär. För budgetåret
1990/91 tas det svenska stödet från anslagsposten Projektbistånd till vissa
länder inom vilken möjligheter ges till treåriga utfästelser för insatser av
flerårig karaktär. Biståndet till Uganda har för budgetåret 1990/91 beräk-
nats till 90 milj. kr. Den första regeringsförhandlingen mellan Sverige och
Uganda om biståndssamarbetet ägde rum i juni 1990. Programsamtal äger
numera regelbundet rum mellan SIDA och Uganda.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

362

Sveriges bistånd till Uganda inriktas på de sociala sektorerna, koopera-
tionen och importfinansiering.

Genom UNICEF bidrar Sverige till vatten- och hälsoinsatser i de syd-
västra delarna av landet. Hittills har 1 700 brunnar borrats och 480 källor
klätts in.

SIDA samfinansierar tillsammans med Världsbanken och Österrike ett
program för rehabilitering av hälsovården. I programmet ingår byggna-
tion, hälsoupplysning och stöd till planering.

Ett stöd planeras till ett katastrofprogram utarbetat av Världsbanken i
syfte att stödja fattiga grupper samt de som på kort sikt påverkas negativt
av strukturanpassningen. Aktiviterna i PAPSCA-programmet (Program-
me for the Alleviation of Poverty and the Social Consequences of Adjust-
ment) inkluderar hälsovård, primärundervisning, arbetsintensiva väg-
byggen, småskalig industri och särskilda kvinnoprojekt.

SIDA stödjer också program för AIDS-bekämpning genom WHO och
UNICEF.

Genom en rehabilitering och förstärkning av jordbrukskooperationen
gynnas småbönderna som genom ökad produktion och försäljning kan öka
sin försäljning. Samarbetet mellan Utan Gränser-Swedish Cooperative
Center (SCC) och den ugandiska kooperativa rörelsen har vuxit till ett
omfattande program och bl. a. bidragit till rehabilitering av kooperationen
i Luwero-området. Stöd har också gått till en lastbilsverkstad, som nu har
mycket stor kapacitet. Utan Gränser har också givit personalstöd till den
kooperativa rörelsens ledning. En utvidgning av stödet till kooperationen i
norra Uganda planeras.

Uganda har en närmast desperat betalningsituation. Mot denna bak-
grund har Sverige bidragit med importstöd genom den Östafrikanska
Utvecklingsbanken (EADB). Uganda erhöll under budgetåret betalnings-
balansstöd på 50 milj. kr. inom ramen för det av Världsbanken samordna-
de SPA-programmet. Sammanlagt har 125 milj. kr. utgått som betalnings-
balansstöd till Uganda.

Som en komponent i det svenska biståndet ingår även stöd för mänskli-
ga rättigheter och demokratisk utveckling. Stödet har givits till Inspector
General of Government, som är ombudsman för att komma till rätta med
korruption och rättsröta inom förvaltningen.

Utöver ovanstående insatser finansierar Sverige genom UNDP en ka-
tastrofbiståndsrådgivare för Uganda. Sju krediter om sammanlagt 190
milj. kr. har lämnats till den Östafrikanska Utvecklingsbanken. Bistånd till
Uganda har också givits genom BITS till kurser samt genom SAREC till
forskning. Kontakter har också tagits mellan SWEDFUND, IMPOD och
de ugandiska myndigheterna.

Flera svenska enskilda organisationer är verksamma i Uganda. Bl.a.
arbetar Lutherhjälpen med vattenförsörjning i en av provinserna och
Pingstmissionens u-landshjälp med rehabilitering av flyktingar.

Sverige bidrog också genom multilaterala organ med ca 13 milj. kr. i
livsmedelsbistånd.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

363

Västra Sahara

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 2,3 milj. kr.

Det svenska biståndet till de västsaharier som lever i flyktingläger i
Tindouf i Algeriet kanaliseras genom svenska enskilda organisationer.
Sverige är den tredje största bidragsgivaren till lägren. Det totala biståndet
till flyktinglägren över åren uppgår till ca 110 milj. kr. Rädda Barnen
arbetar sedan år 1975 med stöd för de västsahariska flyktingarna och är
den största förmedlaren av svenskt bistånd. Hittills har stöd utgått till
diverse förnödenheter såsom fordon, reservdelar, tältduk, mat, kläder
m. m. Röda korset arbetar med att förbättra näringsläget för särskilt
utsatta grupper i lägren. Socialdemokratiska kvinnoförbundet har byggt en
skola i Tindouf och Föreningen Västsahara har bidragit med diverse
utrustning och skolmaterial till befolkningen. Vidare har Praktisk Solidari-
tet svarat för flera klädsändningar och andra förnödenheter och Folkparti-
ets Kvinnoförbund i Gnosjö bidragit till en skola och ett sjukhus i Tin-
douf.

Zaire

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 34,6 milj. kr.

En rad enskilda organisationer arbetar sedan lång tid i landet. Medlen
har kanaliserats t. ex. genom Diakonia, PMU samt Svenska missionsrådet
(SMR).

PMU medverkar i skolbyggnadsprojekt, ett markvårdsprogram samt för
upprustning av sjukhus. Diakonia arbetar med byutveckling. Genom
Svenska Missionsrådet lämnas stöd till Svenska Baptistsamfundet (SB)
och Svenska Missionsförbundet (SMF). Missionsorganisationerna arbetar
inom undervisnings-, hälso- och landsbygdsektorerna, bl.a. genom ett
fyrtiotal svenska volontärer.

ASIEN

Afghanistan

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 74,4 milj. kr.

Biståndet, som främst bestått av katastrofhjälp, har huvudsakligen gått
till FN:s hjälpverksamhet till förmån för Afghanistan, UNOCA, och till
Svenska Afghanistankommittén, som arbetar med hälso- och sjukvård
samt livsmedelsdistribution i och utanför Afghanistan. Även Pingstmissio-
nens u-landshjälp, Rädda Barnen och Röda korset har fått bidrag för att
stödja flyktingar från Afghanistan.

Hjälp till Afghanistan går både till återuppbyggnadsarbete och repatri-
eringsverksamhet inne i landet, och till stöd åt de afghanska flyktingar som
befinner sig i läger i Pakistan

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

364

Filippinerna Prop. 1990/91:100

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 8,6 milj. kr. Bil.

Det tekniska samarbetet som inleddes budgetåret 1986/87 är under
uppbyggnad. Hittills har ca 27,5 milj. kr. utbetalats för insatser främst
inom energi- och miljösektorerna. I samarbete med Världsbanken har
Sverige via BITS lämnat stöd till kartering av naturresurser och miljö-
påverkan med hjälp av satellitbilder. Sverige stöder även utveckling av
elkraftöverföringssystemet i landet.

IMPOD stöder utvecklandet av den filippinska möbelindustrin. I övrigt
ges stöd bl.a. till mässdeltagande och seminarier. Kostnaden for IMPODs
aktiviteter på Filippinerna uppgick under budgetåret 1989/90 till
700 000 kr.

Bland de enskilda organisationer som är eller har varit verksamma i
landet kan nämnas Diakonia, Röda korset, LO-TCO:s biståndsnämnd och
flera svenska missionsorganisationer. Diakonia arbetar bl.a. med jord-
bruks- och hälsovårdsprojekt. LO-TCO:s biståndsnämnd arbetar med
facklig utbildning. Även katastrofbistånd har lämnats till Filippinerna.

Jordanien

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 1,8 milj. kr.

Jordanien har sedan år 1984 erhållit u-krediter och stöd till tekniskt
samarbete genom BITS. Fyra u-krediter om totalt ca 110 milj. kr. har
hittills lämnats. En kredit har avsett utrustning för en driftsledningscentral
för elkraftmyndigheten i landet. En u-kredit har lämnats för en omfattande
konsultförstärkning av det nationella telebolaget. Detta projekt har dock
avbrutits på grund av de akuta ekonomiska svårigheter som drabbat Jorda-
nien. Det tekniska samarbetet genom BITS uppgår till ca 10 milj. kr.
Genom BITS’ internationella kurser har 98 deltagare från Jordanien sedan
1980/81 erhållit utbildning i Sverige.

Under året genomförde IMPOD ett marknadsseminarium tillsammans
med Grossistförbundet. Jordanien mottog under perioden ett livsmedels-
bistånd på runt 6,3 milj. kr. från Sverige.

Huvuddelen av det svenska stödet genom enskilda organisationer kana-
liseras genom Individuell Människohjälp till stöd för ett rehabiliterings-
center i Sweileh utanför Amman. Projektet omfattar ett barnhem for ca
150 gravt utvecklingsstörda barn, grundskola, träningsskola och yrkesut-
bildning. Rädda Barnen har bl .a. etablerat ett barnhälsocenter i Amman.
Centret, som invigdes år 1989, har dock ej erhållit svenska statliga medel.
Sverige bidrar också indirekt till Jordanien genom stora bidrag till UNDP,
UNICEF och UNRWA. I samband med Gulf-krisen har Sverige också
finansierat transporter av ett betydande antal drabbada gästarbetare från
läger i Jordanien till respektive hemländer.

365

Kambodja Prop. 1990/91: 100

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/9O:ca 16 milj. kr. Bil. $

Sverige har lämnat bistånd till Kambodja sedan år 1979, dvs. lika länge
som FN har haft en samordnad verksamhet där. Det svenska bidraget har
huvudsakligen gått till insatser inne i landet.

Biståndet har främst lämnats genom FN:s barnfond (UNICEF) for stöd
till landets primärskolor, hälsovård och dricksvattenförsörjning, men ock-
så genom svenska enskilda organisationer t. ex. Diakonia som bidragit
med bl. a. jordbruksinsatser. Röda Korset lämnar stöd till ett provinssjuk-
hus. Genom ett regeringsbeslut under hösten 1990 kommer det humanitä-
ra stödet till Kambodja för budgetåret 1990/91 att uppgå till ca 36 milj. kr.
Också detta bidrag kommer att ha samma profil som tidigare bidrag.

Kina

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 40,4 milj. kr.

Efter händelserna i Kina i juni 1989 beslöt regeringen att icke avtals-
bundna biståndsprojekt tills vidare skulle frysas men att ingångna avtal
skulle honoreras. En mindre del av de sålunda frysta u-krediterna har
frisläppts under år 1990.

Det tekniska samarbetet med Kina inleddes år 1979 och u-krediter om
sammanlagt 2,3 miljarder kronor har lämnats sedan år 1983. U-kreditgiv-
ningen har i väsentliga delar avsett en utbyggnad av Kinas telekommuni-
kationssystem i provinserna Liaoning och Guangdong. Utbildningsinsat-
ser avseende drift och underhållscentra för uppföljning av dessa projekt
samt för uppbyggnad av ett utvecklingscenter på teleområdet i Peking har
finansierats inom det tekniska samarbetet.

Samarbetet inom industriområdet har varit koncentrerat till pappers-
och skogsindustrin. U-krediter har lämnats för anläggning av spån- respek-
tive fiberskivefabriker samt till modernisering av pappers- och massafabri-
ker. Moderniseringen av massaindustrin har medfört positiva effekter på
miljön.

U-krediter till livsmedelssektorn har lämnats till projekt som avser
tillverkning av fruktjuice, förädling av vegetabiloljor, framställning av
sojamjölk och tillverkning av barnmatspulver. BITS har under flera år
bidragit till ett utbildningscenter för mejerinäringen utanför Peking.

På energiområdet har u-krediter lämnats för ett mindre vattenkraftverk
samt ett projekt för tillverkning av kolvattenbränsle i Peking. Därtill har
bidrag lämnats till en konsultinsats angående stabilitetsbedömningar av
bergväggar i samband med underjordsbyggande av ett pumpkraftverk i
Guangzhou samt till utbildningsinsatser avseende högspänd likström.

Även till miljösektorn har bidrag lämnats från BITS.

Kina är det land som genom åren haft flest deltagare i de internationella
kurserna. Totalt har Kina deltagit med 348 personer och under 1989/90
med 12 personer i de internationella kurserna.

SARECs samarbete med Kina inleddes år 1977. Till och med budgetåret
1988/89 har detta samarbete stötts med 28,8 milj. kr. På senare tid har det
koncentrerats till medicinsk forskning samt lantbruksforskning.

SWEDFUND deltar i tvä fabriksprojekt i landet, avseende läkemedel Prop. 1990/91: 100
och framställning av värmetråd. Bil. 5

Svenska kyrkans mission (SKM) stödjer ombyggnaden av ett service-
centrum.

Libanon

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 4,6 milj. kr.

Libanon erhöll under budgetåret drygt 4,5 milj. kr. i katastrofbistånd
genom svenska enskilda organisationer. Diakonia är den enda svenska
organisationen med verksamhet i Libanon. Hjälpinsatserna koncentreras
till inköp och distribution av mediciner samt yrkesutbildning och bedrivs i
en mycket besvärlig miljö. Ytterligare svenska organisationer har på andra
sätt bistått utsatta grupper i landet. Bland dessa kan nämas Svenska Röda
Korset som lämnat bidrag till Internationella röda korskommitténs pro-
gram i Libanon, Caritas som lämnat stöd för rehabilitering av bostäder och
skolor, Rädda Barnen och Kungsbacka FN-förening.

Ca 1 milj. kr. lämnades under budgetåret i form av livsmedelsbistånd.

Malaysia

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 29.4 milj. kr.

Samarbetet med Malaysia, som påbörjades år 1985, har ökat i omfatt-
ning de senaste åren. Totalt har 116 milj. kr. beviljats i u-krediter och 21
milj. kr. utbetalats inom det tekniska samarbetet. Flertalet av insatserna
avser energisektorn. Två u-krediter på sammanlagt drygt 90 milj. kr. har
beviljats för elektrifierings- och transmissionsprojekt. En tredje u-kredit
har beviljats för anläggning av transformatorstationer i Västmalaysia.
Dessutom pågår samarbete inom områdena vattenrening, miljö och för-
valtning.

IMPOD har kartlagt den malaysiska fruktmarknaden, och också arran-
gerat kampanjer för den malaysiska karambolan och papayan. Den svens-
ka marknaden för turism i Malaysia har kartlagts genom IMPODs försorg.

En rad enskilda organisationer är verksamma i landet, bl.a. Svenska
kyrkans mission (SKM), Amningshjälpen och LO-TCO:s biståndsnämnd.
SKM medverkar i ett projekt för vattenförsörjning. LO-TCO:s bistånds-
nämnd arbetar med facklig utbildning.

Pakistan

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 45,9 milj. kr.

Pakistan erhöll budgetåret 1989/9011 milj. kr. över anslagsposterna
katastrofbistånd och bistånd genom enskilda organisationer.

Dessutom utbetalades i samband med olika BITS-insatser 28 milj. kr.
BITS tekniska samarbete med Pakistan inleddes år 1983 och för 1989/90
förelåg tre avtal om u-krediter på ett totalt belopp om 180 milj. kr.
Samarbetet har till stor del inriktats på infrastruktur och industriutveck-
ling men under senaste året har insatser inom miljö och utbildning till-

367

kommit. Under 1989/90 har avtal ingåtts om en u-kredit på 60 milj. kr. till Prop. 1990/91: 100
en pakistansk utvecklingsbank for vidareutlåning till små och medelstora Bil. 5
industri- och infrastrukturprojekt.

SWEDFUND har i landet samarbete med en fabrik för framställande av
infusionslösningar. 1,2 milj. kr. utbetalades under 1989/90

Genom SAREC stödjer Sverige ett forskningsprojekt kring infektions-
sjukdomar och näringsproblem hos mödrar och barn. Detta projekt är ett
samarbete mellan institutionen för pediatrik vid King Edward Medical
College i Lahore och svenska institutioner.

Bland de enskilda organisationer som verkar i Pakistan kan nämnas
Rädda Barnen, Pingstmissionen och Lutherhjälpen. Huvuddelen av deras
verksamhet i landet inriktar sig på hjälp till afghanska flyktingar.

Thailand

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 11,4 milj. kr.

Biståndsinsatserna i Thailand ägnas huvudsakligen miljö- och energi-
sektorerna.

BITS har bedrivit tekniskt samarbete med Thailand sedan år 1984. De
totala utbetalningarna uppgår till drygt 11 milj. kr. och gäller energiutveck-
ling och energibesparing innebärande bl.a. ett projekt med vedeldade
kraftverk. Även projekt inom miljövård planeras. Sammanlagt har 202
personer under årens lopp deltagit i de internationella kurserna. Två
u-krediter med en kreditvolym på 106 milj. kr. har beviljats. Den ena
gäller en avloppsanläggning till en pappers- och massafabrik. Den andra
avser stöd till en thailändsk utvecklingsbank.

Också IMPOD samarbetar med Thailand inom en rad olika projekt.
IMPOD har t. ex. kartlagt exportmöjligheterna för tre thailändska produk-
ter, nämligen leksaker, biltillbehör samt trädgårdsverktyg.

Genom Diakonia lämnas stöd över katatrofanslaget till flyktingar.
Svenska Baptistsamfundet (SB) arbetar bl.a. med by- och hälsovårds-
projekt, och KFUK.-K.FUM driver ett socialt verksamhetscenter. Via
Svenska Missionsrådet kanaliseras biståndsmedel till olika landsbygds-
projekt i landet.

Röda Korset stöder trädplanteringsarbetc.

Västbanken/Gaza

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 25,1 milj. kr.

Sverige är den tredje största bidragsgivaren i Västbanken/Gaza.

Det svenska bidraget till FN:s hjälporganisation för palestinaflyktingar
(UNRWA) uppgick under budgetåret till 100 milj, kr., varav 10 milj. kr. är
specialdestinerat till Västbanken och Gaza. Detta gör Sverige till den
femte största bidragsgivaren i absoluta tal. Sverige stödjer också Interna-
tionella Rödakorskommitténs arbete på Västbanken och i Gaza.

Genom enskilda organisationer kanaliserades under budgetåret drygt 25
milj. kr. i bistånd till Västbanken/Gaza. De svenska insatserna är framför-
allt koncentrerade till hälsosektorn. Diakonia svarar för den beloppsmäs-

368

sigt största insatsen. I Ramallah på Västbanken har Diakonia byggt ett Prop. 1990/91: 100
rehabiliteringscenter av mycket hög kvalitet. Diakonia har också färdig- Bil. 5
ställt och bidragit med personal till en ortopedverkstad i Jerusalem. Dia-
konia planerar i en nästa fas att utöka sitt engagemang inom hälsosektorn.
Även Palestinagrupperna har länge varit verksamma inom hälsovårdssek-
torn på de ockuperade områdena. Ett treårigt program avser bl. a. stöd till
hälsocentraler i städerna Tubas och Hebron samt ett sjukhus på Gaza-
remsan.

Bland övriga organisationer märks Individuell Människohjälp som ver-
kat i Jerusalem sedan år 1966. Idag bedrivs arbetet med ett daghem för
gravt utvecklingsstörda, en särskola och en yrkesskola för utvecklingsstör-
da. IM har också engagerat sig i katastrofinsatser för drabbade familjer på
de ockuperade områdena. KFUM-K stödjer en förskola i Jerusalem och
Svenska Kyrkans Mission bedriver hälsoarbete i Beit Sahour samt stödjer
grundskolor i tre städer på Västbanken. Svenska Jerusalemföreningen har
bl.a. lämnat stöd till en flickskola i Betlehem.

En uppmärksammad insats är svenska avdelningen av internationella
juristkommissionens arbete med rättshjälp på de ockuperade områdena.

Yemen

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 26,8 milj. kr.

Under perioden fick Yemen livsmedelsbistånd på omkring 4 milj. kr.

Rädda barnen arbetar sedan många år i landet och bedriver ett omfat-
tande arbete inom bl. a. familjeplanering och hälsovård. Under året har
även katastrofbistånd utgått genom Rädda Barnen till översvämmningska-
tastrofer i södra delen av landet. Även PMU finns på plats.

LATINAMERIKA

Bolivia

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 39,9 milj. kr.

Ett tekniskt samarbete genom BITS bedrivs med Bolivia sedan år 1983.
Samarbetet har hittills innefattat et tiotal olika insatser till en sammanlagd
kostnad om i 1 milj. kr.

Det tekniska samarbetet är i huvudsak inriktat på gruvnäringen. Ett
större projekt om 30 milj. kr. inleddes hösten 1990 för institutionsutveck-
ling inom den statliga gruvsektorn. Insatsen är ett samarrangemang med
Världsbanken.

Samarbetet genom BITS har även inkluderat deltagande i internationel-
la kurser.

I november 1989 anslogs 10 milj. kr. som stöd för Bolivias återköp av en
resterande statsskuld till utlandet.

Ett bidrag om 26 milj. kr. lämnades genom SIDA till landets sociala
nödhjälpsfond. Denna fond ersattes under perioden av en social investe-
ringsfond med inriktning på hälsa och utbildning.

Medel lämnades genom SIDA till svenska enskilda organisationer verk-

369

samma i Bolivia. Stödet gavs till främst Pingstmissionen, Diakonia, Röda Prop. 1990/91: 100
korset och Utbildning for Biståndsverksamhet (UBV), vilka var engagera- Bil. 5
de i ett 15-tal skilda projekt för sjukvård, undervisning och andra humani-
tära insatser. I juni 1990 beviljades Diakonia ett bidrag om 3 milj. kr. for
insatser inom i huvudsak folkbildningsområdet samt för stöd till ett kre-
ditinstitut som förmedlar lån till småföretag inom den s.k. informella
sektorn.

Chile

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 21,6 milj. kr.

Ett bilateralt samarbete inleddes med Chile sedan en demokratiskt vald
civil regering tillträtt i mars 1990. Samarbetet bedrivs som projektbistånd
genom de olika svenska biståndsmyndigheterna. Motivet är att stödja
demokratins befästande i landet.

SIDA har avtalat om 32 milj. kr. för en insats rörande upprustning av
eftersatta skolor. Av dessa medel utbetalades 10 milj. kr. under perioden.

Regeringen har också beslutat om en insats genom SIDA för socialt
bostadsbyggande. Det svenska bidraget uppgår till 86,5 milj. kr. under en
treårsperiod. Projektet syftar till att avhjälpa den värsta bostadsbristen i
några chilenska kommuner och projektet förutses genomföras i nära sam-
arbete med lokala grannskapsföreningar.

Genom SAREC inleddes år 1990 ett bilateralt forskningssamarbete och

5,5 milj. kr. avsattes för budgetåren 1989/90—1990/91 för att komma
igång med projekt vars tyngdpunkt är på hälsa och näring.

Arbetsmarknad och miljöskydd är två områden inom vilka BITS plane-
rar ett svenskt samarbete med Chile. BITS beviljade också en u-kredit
avsedd för utvecklingsbanken Banco de Estado uppgående till 125 milj. kr.
att användas som lånemedel för små och medelstora industri- och infra-
strukturprojekt.

SWEDFUND tog initiativ till att stödja ett näringslivssamarbete med
Chile och ordnade bl. a. för det ändamålet en ”chilensk dag” i Stockholm
för svenskt näringsliv.

Svenska och internationella organisationer erhöll medel från det huma-
nitära biståndet för stöd till chilenska organisationer. Stödet riktades till
projekt inom folkbildning, bevakning av mänskliga rättighetsfrågor och
för återvändande av exilchilenare.

Costa Rica

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 59,2 milj. kr.

Från SIDA utbetalades 25 milj. kr. i projektbistånd, 20,9 milj kr i
humanitärt bistånd samt 4,5 milj. kr. genom enskilda organisationer.
Därtill utbetalades 14,5 milj. kr. från BITS samt 3,5 milj. kr. från SAREC.

Sedan det bilaterala samarbetet med Costa Rica genom SIDA inleddes
år 1988 har totalt 32,4 milj. kr. utbetalats för socialt bostadsbyggande samt
22 milj. kr. för naturvårdsinsatser. Avtalen för budgetåren 1990/91 —
1992/93 omfattar sammanlagt 110 milj. kr.

370

Insatserna bereds av SIDAs sektorbyråer och genomfors av lokala eller Prop. 1990/91: 100
regionala organisationer, utan medverkan av svenska företag eller bi- Bil. 5
ståndspersonal. Erfarenheterna av denna biståndsform är positiva.

BITS inledde tekniskt samarbete med Costa Rica år 1980. Det tekniska
samarbetet har hittills föranlett utbetalningar om 55 milj. kr. Energisek-
torn svarar för drygt 60 % av det tekniska samarbetet med Costa Rica.
Sverige ger bl. a. stöd till landets el- och telemyndighet för utveckling, drift
och underhåll av kraftnätet. Andra samarbetsområden är telekommunika-
tioner, industri, bostäder, förvaltning, fysisk planering och skogsutveck-
ling. För närvarande ligger tonvikten på insatser som rör energi, telekom-
munikationer, samt skogsbruk och skogsindustri.

BITS utbildar också costarikansk personal, som i sin tur skall leda den
regionala utbildning som landets teleförvaltning kommer att erbjuda per-
sonal från de centralamerikanska teleförvaltningarna. 59 deltagare från
Costa Rica har deltagit i BITS internationella kurser, varav 10 under
1989/90. Huvudintresset gäller el, tele och management.

I samband med en kartläggning av den svenska marknaden, genomförde
IMPOD en fact-finding mission till Costa Rica för blommor, gröna växter,
frukt och grönsaker. IMPOD har också lämnat stöd till upprättandet av en
costarikansk marknadsföringsorganisation. Vidare bidrog IMPOD till
Costa Ricas deltagande i en svensk turistmässa.

SWEDFUND stödjer sedan år 1986 ett möbelfabrikprojekt i Costa
Rica. Avtalet omfattar 2,4 milj kr.

SAREC inledde år 1988 bilateralt forskningssamarbete med Costa Rica.
Forskningssamarbetet är koncentrerat till medicin och veterinärmedicin.
Under 1990/91 utvidgas samarbetet till att omfatta projekt inom arbets-
miljöfrågor, naturprodukter samt marinbiologi.

Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) och Föreningen Barnens Regn-
skog beviljades 3,5 milj. kr. för naturskyddsinsatser och Swedish Coopera-
tive Centre, SCC, beviljades 1 milj. kr. för samarbete med den konsument-
kooperativa rörelsen i Costa Rica.

Genom UNHCR och DIAKONIA gavs stöd till humanitära insatser.

Under 1988/89 lämnades drygt 3,8 milj. kr. i katastrofhjälp för uppbygg-
nad av bostäder som förstörts efter orkanen Joan.

Cuba

Totalt utbetalat under budgetåret 1989/90: 24,7 milj. kr.

Cuba erhåller bilateralt stöd främst via BITS. BITS inledde sitt tekniska
samarbete med landet år 1980, samma år som Cuba upphörde att vara
svenskt programland. Därefter har samarbetet föranlett utbetalningar om
totalt 115 milj, kr., varav drygt 70 milj. kr. avser utrustning till bl.a.
sockerindustrin, livsmedelsindustrin och pappersindustrin.

Inom sockerindustrin har Cuba bl.a. fått stöd för inköp av reservdelar
till den utrustning som upphandlades i Sverige under 1970-talet. Sverige
medverkar även till upprustning av ett mejeri som skall stå modell för
andra mejerier. Cuba har vidare erhållit konsulthjälp för rening av utsläpp
från pappersindustrin samt för studier rörande energibesparing och kemi- 371

kalieåtervinning.

Cuba har sedan 1979/80 haft ett stort antal deltagare i BITS internatio- Prop. 1990/91: 100
nella kurser. Totalt har 154 personer deltagit i kurser främst inom industri- Bil. 5
ellt underhåll, projektledning och kvalitetskontroll.

SAREC har sedan år 1978 medverkat till att stärka forskningssamarbe-
tet mellan Sverige och Cuba. Idag omfattar detta bl. a. miljövård, medicin,
jordbruksforskning och mikrobiologisk behandling av sockerrörsavfall.
Under budgetåret 1988/89 påbörjades ett institutionellt samarbete röran-
de epidemisk hjärnhinneinflammation. Totalt har SAREC finansierat
forskningssamarbete med Cuba med 37,4 milj, kr., varav 11,5 milj. kr.
under avtalsperioden 1988/89— 1989/90.

Uruguay

Totalt utbetalt under budgetåret 1989/90: 16,5 milj. kr. Därutöver bevilja-
de SAREC 11,3 milj. kr. för forskningssamarbete i Uruguay/Argentina
under samma period.

BITS bedriver ett tekniskt samarbete med Uruguay sedan år 1986.
Energisparande inom industrin har varit det volymmässigt största insats-
området. Stöd har lämnats inom miljöområdet, bland annat för rehabilite-
ring av Montevideos huvudvattenledning och för algbekämpning i
dricksvattenreservoarer. En förstudie gjordes om förutsättningar för eta-
blering av ett vedeldat kraftverk, vilket rönte stor uppmärksamhet. Ett
trettiotal deltagare från Uruguay medverkade vid BITS internationella
kurser.

SAREC är sedan länge aktivt i Uruguay, till en början genom stöd åt ett
antal samhällsvetenskapliga institutioner. Ett avtal om forskningssamar-
bete mellan Sverige och Uruguay undertecknades i augusti 1990. De
viktigaste sektorerna för samarbetet är jordbruk, medicin och hälsa, miljö-
och bioteknik. Förbudgetåren 1989/90— 1991/92 har 13,6 milj. kr. avsatts
för samarbetet.

Cirka 8,2 milj. kr. lämnades i biståndsmedel genom SIDA till svenska
enskilda organisationers insatser i Uruguay. Swedish Cooperative Centre
var engagerad i kooperativ verksamhet i landet. Diakonia stödde bl.a.
projekt för återvändande och gav stöd åt människorättsorganisationen
SERPAJ.

SIDA understödde med 380 000 kr. det kulturella utbytet med Uruguay
under åren 1989/90.

372

Andra anslagsposter

Regionalt ekonomiskt samarbete i södra Afrika (SADCC)

Under anslagsposten har under budgetåret 1989/90 utbetalats 211 milj. kr.

Southern African Development Coordination Conference (SADCC) bil-
dades år 1980 för att minska beroendet av Sydafrika och främja ekono-
misk tillväxt och samarbete i regionen. Medlemmarna i SADCC — Ango-
la, Botswana, Lesotho, Malawi, Mozambique, Swaziland, Tanzania, Zam-
bia, Zimbabwe och sedan år 1990 det självständiga Namibia - har satt
som främsta prioritet att stärka transporter och kommunikationer mellan
länderna. Sverige har tillsammans med de nordiska länderna engagerat sig
särskilt starkt i denna sektor. Därutöver ges bistånd inom främst energi-
sektorn.

För att stärka SADCC:s förmåga att bereda och genomföra projekt har
stöd givits i form av finansiering av personal och annat tekniskt bistånd till
transport- och kommunikationskommissionen i Maputo, till industri- och
handelssekretariatet i Dar es Salaam och till miljö- och markvårdssekreta-
riatet i Maseru. En konsultfond har knutits till SADCC-sekretariatet i
Gaborone. Sverige och Finland ger stöd till gruvsekretariatet i Lusaka.

Inom telekommunikationsområdet deltar Sverige tillsammans med
Norge i finansieringen av tre mikrovågslänkar mellan Botswana, Zambia
och Zimbabwe; mellan Malawi, Mozambique och Zimbabwe samt mellan
Malawi och Tanzania. Ytterligare stöd ges för installation av en internatio-
nell televäxel i Mozambique. Teletrafiken i regionen har inneburit ett stort
steg mot oberoende från Sydafrika.

På järnvägsområdet levereras tele- och signalutrustning till järnvägen i
Botswana. För TAZARA-järnvägen har järnvägsvagnar levererats från
företag i Zimbabwe. I Beira-korridoren och i hamnen i Beira pågår stora
upprustningsarbeten, liksom i Dar es Salaams hamn. Arbetena omfattar
reparation av hamnanläggningar, banvallar, spår och väg. Planer finns för
rehabilitering av Lobito-korridoren när säkerhetssituationen tillåter. Lim-
popo-järnvägen har öppnats för trafik.

På energiområdet har studier gjorts om kraftöverföring från Mozam-
bique och om underhåll av kraftverk.

SADCC arbetar på ett pragmatiskt sätt som har vunnit respekt inom det
internationella samfundet. I första hand inriktas verksamheten på upp-
rustning och/eller utbyggnad av befintliga anläggningar. Utbildning samt
drift- och underhållsfrågor får en allt viktigare roll i samarbetet.

Inom det regionala stödet ges även bidrag till ILO:s regionala sysselsätt-
ningsorgan SATEP (Southern Africa Team for Employment Promotion).

Nya former för nordisk samverkan har prövats inom ramen för SADCC-
biståndet. Betydande resursbesparingar och bättre utbud har därmed ska-
pats.

De nordiska länderna svarar för en tredjedel av det bilaterala biståndet
till SADCC-området. Sverige är den största givaren. Andra stora givare är
EG, Canada, USA, Tyskland och Nederländerna. Ett visst samarbete har
kommit igång med FN och Världsbanken. Den alliansfria rörelsens Afrika-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

373

fond mobiliserar resurser for SADCC-länderna och befrielserörelserna i Prop. 1990/91: 100
Sydafrika. Svenska bidrag till fonden avser finansiering av järnvägsvagnar Bil. 5
till TAZARA-järnvägen och transporter inom ramen för projektet
TRANSCARGA i Mozambique.

Det bredare samarbetet mellan Norden och SADCC fastlades i den s. k.
Harare-deklarationen år 1986. Syftet är att finna nya samarbetsområden
som komplement till det reguljära biståndet, särskilt inom handel, investe-
ringar och kultur. Efter ett omfattande inventerings- och studiearbete har
flera insatser tagit form. Avtal har tecknats för motköpsaflarer mellan
Norden och SADCC och inom SADCC-regionen. Ökade ansträngningar
görs för att främja export från SADCC-länderna genom IMPOD. NOR-
SAD-fonden — en revolverande fond for att stödja joint ventures mellan
företag i Norden och SADCC-regionen — har skapats. Nordiskt stöd utgår
för upprättande av en genbank i SADCC-området. Tidskriften Southern
African Economist har fått ett positivt mottagande.

Sverige fungerade som nordisk samordnare för det nordiska initiativet
under en tvåårsperiod fram till SADCC-konferensen i Lusaka månadsskif-
tet januari/februari år 1990, varefter Danmark övertagit ansvaret. En
översyn av Norden/SADCC initiativet har utförts av Chr. Michelsen-lnsti-
tutet i Norge, vilken ligger till grund för utarbetande av ett nytt rampro-
gram för perioden 1991-95. Ett flertal organisationer och institutioner har
dragits in i det bredare samarbetet såsom banker, standardiseringsinstitu-
tioner, ungdomsorganisationer, industriinstitutioner m.fl.

Regionala insatser i Asien

Sverige stödjer sedan år 1979 via FAO ett regionalt program för utveckling
av hantverksfiske i länderna kring Bengaliska bukten. Programmet omfat-
tar Bangladesh, Indien, Indonesien, Malaysia, Maldiverna, Sri Lanka och
Thailand. Nu gällande avtal avser perioden 1987 — 1991. Stödet uppgår till
6 milj. kr. per år. Danmark och mottagarländerna själva deltar i finansi-
eringen.

Svenskt stöd utgår sedan år 1981 till Mekongkommittén, som verkar för
regionalt samarbete mellan Laos, Thailand och Vietnam avseende utnytt-
jandet av Mekongfloden. Sverige finansierar ett vattenkvalitetsprojekt,
konsultstudier samt tjänster vid kommittén. Utbetalningarna uppgick un-
der budgetåret 1989/90 till 13,7 milj. kr. När Kambodjafrågan lösts kan
Mekongkommittén förväntas komma att spela en större och verkligt regio-
nal roll.

Regionala insatser i Centralamerika

Under det gångna året har fem av länderna i Centralamerika fått nya
regeringar efter demokratiska val. Att val hålls och följs av normala makt-
övertaganden innebär ett stärkande av den demokratiska processen. Till
detta kommer flera positiva framsteg i fredsprocessen. Bräckligheten i
dessa processer är dock uppenbar.

Strider pågår alltjämt i såväl El Salvador som Guatemala, där även

374

situationen för de mänskliga rättigheterna är fortsatt allvarlig. Den ekono- Prop. 1990/91: 100
miska strukturanpassningen utsätter samtliga länder för mycket stora poli- Bil. 5
tiska påfrestningar.

Ekonomiskt har de senaste åren bekräftat 80-talets negativa tendens.
BNP minskade med nästan sjutton procent under 80-talet. För hela Latin-
amerika var siffran åtta procent under samma period. De samlade utlands-
skulderna i regionen uppgår till 20 miljarder dollar, en ökning under år
1989 på 5,6 procent från föregående år. Budgetnedskärningar har framför
allt drabbat de sociala sektorerna, vilket i synnerhet drabbar dem som
redan lever under fattigdomsnivån.

Medel för regionala insatser i Centralamerika anvisades första gången
budgetåret 1986/87. Förbudgetåret 1989/90 anslogs 55 milj. kr. för ända-
målet. Syftet är att främja fredssträvandena i regionen och stödja ansträng-
ningarna att öka samarbetet mellan länderna. De centralamerikanska län-
derna har, i samarbete med FN, utarbetat en särskild plan för regionens
återhämtning där man gemensamt söker angripa centrala utvecklingsfrå-
gor och sociala problem. Inom ramen för denna har länderna sökt priorite-
ra gemensamma lösningar på flyktingproblematiken i regionen. I juli 1989
ägde en första konferens om flyktingsituationen i Centralamerika rum i
FN:s regi. Vid en uppföljningskonferens ett år senare redovisades väsentli-
ga framsteg i de flesta länderna såväl vad gäller integration som repatri-
ering. Den stora majoriteten salvadoranska flyktingar i Honduras hade
återvänt och samtliga flyktingläger, utom ett, hade som en konsekvens
därav stängts. På samma sätt hade förhållandena för de nicaraguanska
flyktingarna i Honduras genomgått en drastisk förändring sedan flykting-
arna börjat återvända till Nicaragua.

Medlen har i övrigt utnyttjats för stöd till sociala program såsom primär-
hälsovård och malariaförebyggande åtgärder genom den allamerikanska
hälsovårdsorganisationen (PAHO)och vattenförsörjning genom UNICEF.
Fortsatt stöd har utgått till den centralamerikanska kooperativa konfede-
rationen (CCC-CA), till den centralamerikanska universitetskonfedera-
tionen (CSUCA) och till insatser på miljövårdsområdet bl. a. genom ut-
bildningscentret för tropiskt jordbruk (CATIE). Stöd har också utgått till
Interamerikanska institutet för mänskliga rättigheter (I1DH) och för regio-
nal samordning mellan kvinnoorganisationer. Samarbetet med Interame-
rikanska institutet för jordbrukssamarbete (IICA) har fortsatt liksom med
den Centralamerikanska banken för ekonomisk integration (CABEI) och
Aktionskommittén för stöd till Centralamerika (CADESCA). En insats
inriktad på att förebygga naturkatastrofer har genomförts. I samarbete
med Norge, har en fond etablerats för att främja insatser bland kvinnor.
De första erfarenheterna av stöd till utbildning inom offentlig förvaltning,
genom ICAP, och företagsadministration, genom INCAE, har varit positi-
va och utvecklas nu till ett mer långsiktigt stöd.

Sedan budgetåret 1986/87 har åtaganden för över fyrtio insatser, på
totalt 255 milj. kr. gjorts. Inom Norden äger ett kontinuerligt samråd rum.
Flera av insatserna finansieras och följs upp gemensamt.

375

26 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Humanitärt bistånd i södra Afrika

Under år 1990 har viktiga politiska förändringar ägt rum i Sydafrika. Den
2 februari meddelade president de Klerk bl. a. att förbudet mot ANC
(African National Congress) och andra politiska organisationer upphävts
samt att undantagstillståndet upphävts i fråga om medier och utbildning.
Strax därefter släpptes ANC-ledaren Nelson Mandela efter 26 års fången-
skap.

Därefter har två betydelsefulla överenskommelser nåtts mellan regering-
en och ANC. 1 enlighet med det sk Groote Schuur-protokollet i maj utsågs
en gemensam arbetsgrupp för att definiera politiska brott och skapa meka-
nismer för frigivning av fångar och förlänande av immunitet till flyktingar.
I Pretoria-överenskommelsen, som bl. a. innehåller regler för frigivningen
av politiska fångar och för flyktingar att fritt återvända, förklarade båda
parter att vägen nu låg öppen för förhandlingar om en ny författning för
Sydafrika.

I böljan av juni avskaffades dessutom undantagstillståndet i hela landet
utom i provinsen Natal. I Natal, där strider sedan mitten av 1980-talet
krävt ca 4000 dödsoffer, behölls undantagstillståndet och avskaffades
först i oktober.

Framstegen vid förhandlingsbordet fördunklas emellertid av de våldsak-
tioner runt om i landet som tog sin början i de svarta förstäderna runt
Johannesburg i mitten av augusti, någon vecka efter Pretoria-överenskom-
melsen.

Trots överenskommelserna mellan regeringen och ANC och trots de
reformer som genomförts, består apartheidsystemet. Den säkerhetslag-
stiftning som ger myndigheterna mycket vidsträckta befogenheter finns
också kvar.

Svenskt bistånd

Det humanitära biståndet i södra Afrika utgör ett stöd till offer för och
motståndare till apartheidsystemet. Syftet är att stödja en utveckling mot
ett fritt, icke-rasistiskt och demokratiskt Sydafrika. Biståndet omfattar
bl.a. stöd till uppbyggnad av folkliga organisationer såsom fackföreningar
och kyrkor, rättshjälp och försörjningsbidrag till fängslade apartheidmot-
ståndare och deras familjer, flyktinghjälp, stipendier, utbildningsinsatser
samt information och forskning. Bidrag lämnas dels som direkta bidrag till
den humanitära verksamheten inom ANC, dels till FN samt till svenska
och internationella enskilda organisationer.

ANC har erhållit svenskt bilateralt bistånd i 18 år, främst för försörjning
av flyktingar som är spridda i länderna i södra Afrika. Samarbetet omfat-
tar även projekt inom jordbruk, utbildning, kultur och hälsovård. Bistån-
det innefattar även bidrag till administration, information och transpor-
ter.

Det övriga humanitära biståndet till Sydafrika rör insatser för offren och
motståndare till apartheidsystemet, förmedlat av olika enskilda organisa-
tioner. En stor del av detta bistånd avser insatser för stipendieverksamhet
och utbildning, i första hand för flyktingar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

376

De sydafrikanska kyrkorna har en stark ställning i landet och inom Prop. 1990/91: 100
apartheidmotståndet. Stöd ges till olika kyrkliga aktiviteter, bl.a. genom Bil. 5
Diakonia, Frikyrkan hjälper, Lutherhjälpen, Svenska ekumeniska nämn-
den och Svenska kyrkans mission.

Förtrycket i Sydafrika har lett till att ett stort antal människor fängslats
av politiska skäl. För att hjälpa dessa ges bidrag till advokathjälp och stöd
till de drabbade familjernas försörjning, bl. a. genom International Defen-
ce and Aid Fund (IDAF) och FN:s förvaltningsfond för apartheidpoliti-
kens offer (UNTF). Fackföreningsrörelsen har under senare år blivit en allt
viktigare faktor i antiapartheidrörelsen. Spridning av information och
forskningsrön om situationen i Sydafrika är viktig för att öka medvetenhe-
ten om apartheidsystemet. Därför stöds informationsverksamhet såväl i
som utanför Sydafrika.

Humanitärt bistånd i Latinamerika

Under anslagsposten Humanitära insatser i Latinamerika utbetalades 235
milj. kr. under budgetåret 1989/90. Utöver det anslagna beloppet på 190
milj. kr. disponerades en ingående reservation på knappt 40 milj. kr..
Därtill anslogs 20 milj. kr. ur SIDAs ointecknade reserv.

Det humanitära biståndet i Latinamerika inleddes efter militärkuppen i
Chile år 1973, i form av katastrofbistånd till flyktingar och offer för
förtrycket i Chile. Från budgetåret 1976/77 inrättades en särskild anslags-
post ur vilken sammanlagt 1 304 milj. kr. utbetalats. Riksdagen beslöt på
basis av statsverkspropositionen 1987/88 att anta reviderade riktlinjer för
det humanitära biståndet i Latinamerika och anslag går nu till tre huvud-
sakliga ändamål: stöd till människor som fallit offer för förtryck och
väpnade konflikter; stöd till återuppbyggnad och utveckling av demokra-
tiska institutioner; stöd till utvecklingsprojekt med inriktning på de mest
eftersatta grupperna. Under 1980-talet har humanitärt bistånd i växande
utsträckning lämnats till Centralamerika.

Det allvarliga läget i flera länder i Centralamerika liksom i Peru och
Colombia motiverade fortsatta insatser av renodlat humanitär karaktär.
Under det senaste året har stöd i ökad utsträckning utgått till flyktingar
som återvänt till hemlandet. Bidrag har också utgått till försvar av mänsk-
liga rättigheter och till sysselsättningsprojekt i form av verkstäder och
daghem för krigsdrabbade barn. Bistånd lämnas till insatser för utveckling
av demokratiska strukturer, t. ex. genom bidrag till folkbildningsverksam-
het och kooperation. Likaså utgår stöd till särskilt utsatta grupper, t. ex.
kvinnor och s. k. gatubarn. I Bolivia understöddes regeringens ansträng-
ningar att mildra de mest negativa verkningarna av ett ekonomiskt re-
formprogram genom ett större anslag till landets sociala nödhjälpsfond.

Biståndet förmedlas av svenska folkrörelser och andra svenska och
internationella enskilda organisationer. Bland dessa organisationer kan
nämnas Arbetarrörelsens internationella centrum, Diakonia, Kyrkornas
världsråd, LO/TCO:s biståndsnämnd, Lutherhjälpen, Rädda Barnen,
Svenska röda korset, Svenska Caritas, Svalorna, Svenska kyrkans mission
och World University Service. Stöd har även förmedlats via multilaterala

377

organisationer såsom Internationella utvecklingsfonden (IDA), FN:s barn-
fond (UNICEF) och FN:s flyktingkommissarie (UNHCR).

Den inom Utrikesdepartementet genomförda översynen av biståndet till
Latinamerika konstaterar att humanitärt bistånd varit en flexibel anslags-
form som smidigt kunnat anpassas efter en föränderlig situation. Fokus
har förskjutits från avgränsade projekt till processer. Målgrupperna har
dominerats av fattiga och utsatta människor. Aktörer i biståndet har i
första hand varit lokala organisationer. Biståndet har aktivit bidragit till
överföring av erfarenheter mellan svenska, internationella och lokala en-
skilda organisationer, bidragit till en breddad resursbas samt medverkat
till att bygga upp nätverk mellan organisationer och länder i Latinamerika.

Katastrofer, stöd till återupbyggnad m. m.

Anslagsposten Katastrofer, stöd till återuppbyggnad m. m. uppgick under
budgetåret 1989/90 till 800 milj. kr. jämte reservation från föregående
budgetår.

Två tredjedelar av anslagsposten har utnyttjats för katastrofhjälp i 15
afrikanska länder. Insatserna har företrädesvis avsett hjälp till mycket
fattiga människor som drabbats av i första hand väpnade konflikter och
felslagna skördar. Den svåra situationen i Mozambique har motiverat
betydande katastrofbistånd. Stora bidrag har också utgått till Etiopien,
Angola, Uganda och Sudan.

Ca 30 % av anslagsposten har utnyttjats för insatser i Asien för huma-
nitär hjälp bl.a. åt flyktingar och konfliktdrabbade från Afghanistan,
Kambodja, Libanon, Västbanken och Gaza. Omfattande stöd utgick vid
den stora jordbävningen i Iran. I Latinamerika har katastrofbistånd utgått
till fyra länder. I samband med den politiska omvälvningsprocessen i
Rumänien under julen 1989 utgick betydande katastrofbistånd via svens-
ka enskilda organisationer.

Knappt 60% av tillgängliga medel har använts för insatser förmedlade
av svenska enskilda organisationer, medan ca 20% avsett direkt bilateralt
stöd till vissa länder. Ca en sjättedel av anslaget har utgjort stöd till FNs
katastrofinsatser.

Insatser av katastrofkaraktär finansieras i ökad utsträckning inom land-
ramarna för vissa länder, t. ex. Mozambique, Etiopien, Sri Lanka.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

378

Utbetalade
katastrofinsatser
(milj, kr.)

Destination

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Budgetåret

1989/90

AFRIKA
Algeriet		3,2
Angola		42,1
Etiopien		84,9
Kenya		1,0
Lesotho		0,6
Liberia		0,4
Malawi		1,5
Mauretanien		0,2
Mozambique		183,0
Namibia		1 , 1
Sudan		31,4
Tanzania		0,2
Uganda		48,4
Västra Sahara		2,3
Zimbabwe		4,6
Övriga regionala	insatser	40,0
	Summa	444.9
ASIEN/MELLANÖSTERN
Afghanistan		73,6
Burma		0,6
Filippinerna		0,2
Indien		0,5
Iran		6,5
Kambodja		15,8
Libanon		8,7
Pakistan		2,7
Sri Lanka		3,8
Jemen		4,0
Thailand		2,7
Turkiet		4,0
Vietnam		1,5
Västbanken/Gaza		20,6
Övriga regionala	insatser	15,0
	Summa	160,2
LATINAMERIKA
Costa Rica		1,5
El Salvador		1,3
Haiti		1,8
Nicaragua		22,4
	Summa	27,0
ÖVRIGT
Ej länderfördelat		51,8
Rumänien		14,7
TOTALT		698,6

379

Bistånd genom folkrörelser och andra enskilda
organisationer

Anslagsposten för stödet till folkrörelsers och andra enskilda organisatio-
ners utvecklingsprojekt har flerdubblats sedan budgetåret 1974/75. Från
och med budgetåret 1989/90 inkuderar anslagsposten även medel som
lämnas till svenska organisationers informationsverksamhet i Sverige.

Under 1989/90 utbetalades sammanlagt 605 milj. kr. Utöver av riksda-
gen beviljade medel på 590 milj, kr., beviljades ytterligare medel uppgåen-
de till 15 milj kr ur SIDAs ointecknade reservation från 1988/89.

Bidrag utgick budgetåret 1989/90 for projekt i ca. 80 u-länder, inklusive
programländerna för bilateralt bistånd. De åtta största mottagarländerna
och storleken av bidragen till dem framgår av följande uppställning:

1989/90 milj. kr.
Bangladesh	44,7
Indien	38,7
Tanzania	38
Nicaragua	34,7
Zaire	34,6
Etiopien	26,9
Kenya	21,5
Zimbabwe	18,3

De kristna organisationerna mottog den största delen av bidragen,
265 milj, kr., motsvarande 44 % av utbetalade medel. Bidragen till fackliga
respektive kooperativa insatser var 30 resp. 40 milj. kr.

Liksom tidigare år har stödet i huvudsak använts till hälsovårds- utbild-
nings- och landsbygdsutvecklingsprojekt. Bidragen avser investeringar-,
drifts- och underhållskostnader i lokal valuta.

Under åren har stora summor avsatts för kapitalkrävande byggnads-
verksamhet och investeringar. En viss ändrad inriktning kan skönjas mot
mindre byggande än tidigare. Ett skäl härtill är de svårigheter som har
uppstått vid det successiva avvecklandet av det egna stödet och överläm-
nande av driftsansvaret till lokala samarbetspartners. Insatserna idag base-
ras därför mer på lokala behov och större hänsyn tas till förutsättningarna
att uppnå varaktiga resultat. Sådana insatser är ofta svåra att planera och
genomföra, samtidigt som de normalt är mindre kostnadskrävande. En
effekt av detta på längre sikt kan bli att utbetalningstakten kommer att bli
långsammare.

Den konsolideringsperiod som flera ramorganisationer genomgått under
de senaste 1—2 åren förefaller nu vara över att döma av ökningen i
årsansökningarna för 1990/91. Övriga organisationers ansökningar håller
en relativt konstant nivå, såväl till antal som sökt belopp.

Biståndet genom enskilda organisationer förmedlas även över anslags-
posterna katastrofhjälp och humanitärt bistånd. De sammanlagda bidra-
gen till bistånd genom folkrörelser och andra enskilda organisationer un-
der budgetåret 1989/90 uppgick till cirka 1,3 miljarder kronor.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

380

Genom det av regeringen under hösten 1986 tillkallade särskilda folkrö- Prop. 1990/91: 100
relserådet har ett instrument skapats för fördjupat samråd, erfarenhetsut- Bil. 5
byte och diskussion kring organisationernas egna biståndsprojekt, samti-
digt som organisationerna kan lämna synpunkter på det totala svenska
biståndets innehåll och utformning. Ett ingående samråd och erfarenhets-
utbyte äger också rum mellan SIDA och organisationerna. Det sker vid
årsgenomgångar, konferenser och seminarier, gemensamma fältbesök,
uppföljningar och utvärderingar.

Ramavtal

Ramavtal om biståndsinsatser har ingåtts mellan SIDA och följande elva
organisationer, som tillsammans representerar ett åttiotal medlemsorgani-
sationer. De elva ramorgaisationerna är: Afrikagruppernas rekryteringsor-
ganisation (ARO), Arbetarrörelsens internationella centrum (AIC), Diako-
nia, LO/TCO, Handikapprörelsens internationella biståndsstiftelse
(SHIA), Pingstmissionens u-landshjälp (PMU), Rädda Barnen, Swedish
Co-operative Centre (SCC), Svenska missionsrådet (SMR), Svensk volon-
tärsamverkan (SVS) samt Utbildning för volontärverksamhet (UBV). Av
medlen under anslagsposten går omkring 85 % till dessa organisationer.
Samarbetet med ramorganisationerna regleras av femårsavtal. Rambi-
dragen beviljas dock på basis av ettåriga framställningar, medan indika-
tiva rambelopp fastställs för ytterligare två år för att underlätta organisa-
tionernas planering. SIDA har under 1980-talet medverkat till att flertalet
ramorganisationer utvärderat sin kapacitet. Under 1990/91 kommer de
återstående ramorganisationerna att göra motsvarande studier.

Volontärbidrag

Genom stödet till volontärer, som arbetar för enskilda organisationer, får
ett stort antal svenskar möjlighet till praktisk erfarenhet av arbete i u-land.
Antalet volontärer med SIDA-bidrag under budgetåret 1989/90 var ca 700.
För varje volontär utgår ett schablonmässigt bestämt bidrag. Fr.o.m.
budgetåret 1989/90 är bidraget 130 000 kr. per år. Volontärbidragen sva-
rar för ca 17 % av anslagsposten. Bidragen uppgår till över 90 milj. kr.

Direktstöd till organisationer i mottagarländerna

Stöd har lämnats direkt till kvinnoorganisationer i u-länder. Under bud-
getåret 1989/90 uppgick detta stöd till 16 milj. kr. fördelade på 16 pro-
gramländer. År 1982 reviderades riktlinjerna för detta stöd, så att bistån-
det begränsas till programländerna. Biståndskontoren ansvarar för bered-
ning och uppföljning av insatserna.

Sedan budgetåret 1985/86 lämnas även direkt stöd till enskilda organisa-
tioner i u-länder för projektverksamhet i anslutning till landramsfinansi-
erade program. Organisationer i Bangladesh och Indien har fått direkt-
stöd. Verksamheten har uppvisat goda resultat under året. Budgetåret
1988/89 uppgick stödet till 8,5 milj. kr.

381

Internationella enskilda organisationer

Tre internationella enskilda organisationer — Kyrkornas världsråd, Inter-
nationella kooperativa alliansen och Disabled People’s International — får
bidrag från anslagsposten för sin verksamhet.

Kulturbistånd till Central- och Östeuropa

Från budgetåret 1989/90 förvaltar SIDA också ett bistånd via enskilda
organisationer till Polen. Uppdraget utvidgades från budgetåret 1990/91
till övriga Central- och Östeuropa. Kriterier för dessa nya bidrag skiljer sig
i viss mån från det traditionella u-landsbiståndets. Stöd på kulturområdet
har särskilt betonats. Många för SIDA nya organisationer har sökt bidrag
eller uttryckt intresse för att göra det.

Informationsverksamhet

1989/90 fördelades 19,2 milj. kr. för informationsinsatser enligt de nya
riktlinjer, som beslutades av riksdagen. 70 % av anslaget fördelades till ett
20-tal större organisationer. SIDA hade under året en rad överläggningar
med organisationerna i syfte att underlätta omställningen till de nya rikt-
linjerna.

Särskilda miljöinsatser

Anslagsposten för Särskilda miljöinsatser har för 1990/91 anvisats
225 milj. kr. Det särskilda miljöanslaget skall ge förutsättningar för en
ytterligare förstärkning av miljösatsningarna i utvecklingssamarbetet och
utgöra ett komplement till övriga biståndsmedel.

En viktig utgångspunkt för uppfyllandet av miljömålet i biståndet är att
miljöaspekter skall beaktas i all biståndsverksamhet. Miljöfrågorna har
fått betydande utrymme i det landramsanknutna biståndet. Det särskilda
miljöanslaget har använts som viktigt komplement för att ytterligare stär-
ka miljösatsningarna inom strategiska områden. Härvid har vikten av stöd
till bevarande av produktionsbasen inom jordbruket och marin miljövård
betonats, liksom utveckling av kunskap och förmåga hos mottagarländer-
na att själva kunna svara för miljöinsatser, förstärkta insatser på lagstift-
ningsområdet och stöd till enskilda organisationer.

Vissa större insatser utgör fortsättningar av tidigare påbörjad verksam-
het, t. ex. markvårds- och byskogsprogrammet i Sahel och markvårdspro-
grammet i Östafrika. Fortfarande är många projekt i en uppbyggnadsfas.
Vissa större satsningar har påbörjats i Kenya, Costa Rica, Nicaragua och
Vietnam för att bygga upp ett mer sammanhållet stöd till dessa länder.

Viktiga insatser inom anslagsposten gäller stöd till probleminventering
och metodutveckling. Verksamhet har påbörjats på klimatområdet, strate-
gier för skogsföryngring, skogsinventering, rådgivning för resursbevarande
jordbruk och studier av urbana miljöproblem. Den marina miljövården
behöver utvecklas avsevärt och fortsatta satsningar görs inom industriell

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

382

miljövård. Bevarandet av den biologiska mångfalden är ytterligare ett Prop. 1990/91:100
område där insatser påbörjats. Bil. 5

Att stärka förståelse i skolor och massmedia för miljöfrågor och hushåll-
ningen med naturresurser är ett annat viktigt område, där insatser på-
börjats. Det gäller satsningar på utbildning av u-landsjournalister, utveck-
ling av miljövårdsmoment i läroplaner och miljöutbildning för yrkesverk-
samma.

Särskilda program m. m.

Under budgetåret innefattar anslagsposten Särskilda program m. m. del-
posterna energi, befolkningsfrågor, hälsovård, AIDS-bekämpning, kvin-
nofrågor, kultur och massmedia, mänskliga rättigheter och demokratisk
utveckling, försöksverksamhet och metodutveckling samt insatsförbere-
delser och resultatvärdering. Avsikten med verksamheten under de ämnes-
inriktade delposterna är att tillgodose behov i u-länderna inom särskilt
prioriterade områden samt att utveckla nya angreppssätt och metoder.
Insatserna bör främst ha anknytning till det reguljära utvecklingssamarbe-
tet med programländerna, men kan också omfatta verksamhet i andra
utvecklingsländer. Insatserna genomförs i flera fall i samarbete med
FN-organ eller andra internationella organisationer.

Medelsfördelningen framgår av följande tabell (milj, kr.):

Delpost	Anvisat 1989/90	Anvisat 1990/91
Energi	19,0	20,0
Befolkningsfrågor	9,0	10,0
Hälsovård	15,0	16,0
AIDS-bekämpning(1)	100,0	125,0
Kvinnofrågor	12,0	13,0
Kultur och massmedia	22,0	25,0
Mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling	15,5	50,0
Försöksverksamhet och metodutveckling	95,5	105,0
Insatsförberedelser och resultatvärdering	40,0	44,0
Summa Särskilda program m. m.	398,8	408,0
¹ Varav 20 milj. kr. till forskning sjukdomar att administreras	om AIDS och av SAREC.	tropiska

383

Energi

Insatserna inom energiområdet syftar till att identifiera angelägna och
eftersatta områden i främst programländernas energiförsörjning, samt att
utvärdera och dokumentera erfarenheter av nya energitekniker och sy-
stem. Viktigt är även att sprida information och medverka i introduk-
tionen av lämpliga tekniker och system i u-länder.

Vidare kan medlen utnyttjas för stöd till internationella organisationers
energiprogram, särskilt i de fall de bidrar till förbättringar av energiförsöij-
ningen i de svenska mottagarländerna. Till områden som prioriteras hör
energiplanering och stöd till projekt och kunskapsöverföring inom områ-
den där det finns en god svensk resursbas, t. ex. inom energihushållning,
miljöskyddsteknik, småskalig vattenkraft samt viss bioenergiteknik.

Verksamheten bedrivs i stor utsträckning i samarbete med Stockholm
Environment Institute (SEI) och UNDP/Världsbankens ESMAP. Syftet är
att i ett långsiktigt målstyrt samarbete uppnå den koncentration av aktivi-
teterna som eftersträvas av kvalitetsskäl.

Befolkningsfrågor

Befolknings- och familjeplaneringsfrågor har fått ökad uppmärksamhet
världen över på senare år. Bakgrunden är den växande insikten om befolk-
ningsfrågans betydelse för världens sociala och ekonomiska utveckling och
dess nära koppling till globala miljöfrågor.

Ett brett stöd ges till strategiskt viktiga organisationer, med särskild
inriktning på organisationer verksamma i Afrika. Även stöd till lokala
enskilda organisationer kan under ett inledningsskede finansieras under
Särskilda program, medan målsättningen på sikt är finansiering inom
landramen.

Hälsovård

Inom området hälsovård ges stöd till löpande metodutveckling med ton-
vikt på primärhälsovårdens behov. Insatserna innefattar även spridning
av dess resultat genom kurser, seminarier m.m. till främst SIDA:s pro-
gramländer. Insatserna utgör därmed ett komplement till stöd inom lan-
dramarna.

Insatserna på handikappområdet syftar till att utveckla metoder för att
förebygga funktionsnedsättningar och rehabilitera funktionshindrade
människor. En viktig uppgift är också att åstadkomma attitydförändringar
hos ansvariga inom olika samhällsektorer i u-länder. En stor del av insat-
serna avser stöd till WHO:s program för bybaserad rehabilitering.

AIDS-bekämpning

Under Särskilda program ges ett brett stöd till AIDS-bekämpning, i syfte
att förhindra spridning, minska insjuknande och dödlighet samt lindra
sociala och ekonomiska konsekvenser av HIV-smittan. En betydande del

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

384

av de anvisade medlen ges till WHO:s globala AIDS-program. Stöd ges Prop. 1990/91: 100
också till bl. a. bilaterala sektorinsatser och enskilda organisationer. Ett Bil. 5
resultat är att kunskap och information om AIDS sprids till stora grupper
genom andra kanaler än de traditionella, t. ex. genom teaterpjäser och
musik om AIDS i Afrika.

Sommaren 1988 beslutade regeringen att sammanlagt 60 milj. kr. under
en treårsperiod skulle anvisas for forskning om AIDS och tropiska sjuk-
domar. Dessa medel administreras av SAREC.

Kvinnofrågor

SIDA arbetar för att integrera kvinnoaspekterna i det landprogrammerade
biståndet inom i första hand sektorerna hälsa, undervisning, landsbygds-
utveckling och industri. För att kunna nå uppställda mål kompletteras
insatser på dessa områden med medel från delposten kvinnofrågor. Insat-
serna kan genom att vara innovativa främja kvinnors tillgång till och
kontroll över ekonomiska resurser. De kan också medverka till att göra
kvinnors betydelse för och delaktighet i samhället mer synliga. Verksam-
heten består bl. a. av stöd till institutionell uppbyggnad, kvinnobyråers
och kvinnoministeriers arbete på policynivå, opinionsbildning genom
massmedia, kreditprojekt samt datainsamling och statistik.

Dessutom omfattar programmen bl. a. finansiering av SIDA:s regionala
kvinnokontor för Afrika i Nairobi och avtal med Svenska Sparbanksföre-
ningen om ett spar- och kreditprojekt i Machakosdistriktet i Kenya. Ge-
nom IUCN främjas ett initiativ kring kvinnor och miljö.

Kultur och massmedia

Avsikten med kultursamarbetet är att bidra till att mottagarländerna till-
varatar och utvecklar sina kulturarv. Det skall också främja ett samarbete
och utbyte på jämbördig nivå mellan länder eller grupper av länder.
Samarbetet består dels av kulturutbyte, dels av kultur- och massmedia-
stöd.

Med kulturutbytet främjas kontakter mellan kulturinstitutioner och kul-
turarbetare i Sverige och systerinstitutioner och kolleger i u-länder. De
flesta kulturstödsinsatser har också svensk medverkan och därmed inslag
av kulturutbyte. På motsvarande sätt kräver mestadels kulturutbytes-
projekt med ett u-land ett inslag av svenskt stöd för att u-landet skall
kunna delta på jämställd bas i utbytet.

Stödet till massmedia skall ses som bidrag till uppbyggandet och utveck-
lingen av främst press och radio men även nyhetsbyråer i u-länder. Insat-
serna utgörs bl. a. av programstöd till IPS, tredje världens nyhetsbyrå och
ACCE, en afrikansk mediaorganisation.

Tonvikten på kulturstödet ligger på insatser i SADCC-regionen även om

Östafrika och Latinamerika också erhåller stöd.

385

Mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling

Ett viktigt mål för biståndet är att främja mänskliga rättigheter och en
demokratisk utveckling. Målets förverkligande diskuteras fortlöpande
inom ramen för den dialog som förs med samarbetsländerna. Målet an-
visar även ett förhållningssätt i själva biståndssamarbetet. Enskilda bi-
ståndsprojekt skall om möjligt syfta till de berörda människornas aktiva
deltagande. Här utgör arbetsmetoden en del av målet.

Vid sidan av verksamheten inom landramarna finns medel avsatta för
särskilda program för mänskliga rättigheter och demokratisk utveckling.
Till de områden som får stöd inom denna delpost hör organisationer som
verkar för mänskliga rättigheter, stärkande av rättsväsende och rättssäker-
het. Stöd lämnas till studier om sambandet mellan utveckling och mänskli-
ga rättigheter, för att underlätta korrekta procedurer vid allmänna och
kommunala val, för verksamhet och information kring förföljda minorite-
ter, samt insatser för att främja barns rättigheter.

Ett relativt omfattande stöd gavs under 1989/90 till den Internationella
Juristkommissionen (ICJ), Minority Rights Group, Andinska Juristkom-
missionen och Kyrkornas världsråds program för mänskliga rättigheter i
Latinamerika. Vidare beviljades smärre belopp till ett relativt stort antal
seminarier kring frågor om mänskliga rättigheter och humanitär rätt.

Försöksverksamhet och metodutveckling

Försöksverksamhet och metodutveckling (FOM) är inriktad på experi-
mentell och nyskapande verksamhet inom områden som är särskilt ange-
lägna i utvecklingssamarbetet. Insatserna syftar till att finna metoder för
att angripa olika utvecklingsproblem för att på sikt förbättra situationen
för den fattigare delen av befolkningen. Därigenom stödjer och komplet-
terar insatserna den landprogrammerade bilaterala verksamheten. Samar-
bete bedrivs med FN-organ, andra mellanstatliga organ samt institutioner
och företag i Sverige.

Inom FoM ges medel för bi. a. planering av åtgärder för att underlätta
arbets- och levnadsförhållanden för människor sysselsatta i svenskstödda
projekt i skogssektorn, utveckling av småindustri i Afrika, integrering av
industriell miljövård i industriprojekt, utveckling av utbildningsmetoder
inom centrala områden i det bilaterala samarbetet, stöd till mottagarlän-
dernas administrativa reformarbete, studier för analys av olika u-länders
utvecklingsmöjligheter samt ett världsbanksprogram kring metoder för att
öka hänsynen till de sociala aspekterna vid utformningen av ekonomiska
återhämtningsåtgärder i Afrika.

Insatsförberedelser och resultatvärdering

Under delposten Insatsförberedelser och resultatvärdering (IRV) finns
medel för förberedelse, uppföljning och utvärdering av projekt, program
och andra aktiviteter som finansierats med svenska biståndsmedel.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

386

Främst används medlen till undersökningar och utredningar som skall
ligga till grund för den svenska beslutsprocessen eller ge information till
SIDA, statsmakterna och allmänheten om biståndsmedlens användning.
För utredningarna anlitas specialister inom olika områden, såsom indu-
striell teknik, energi, undervisningsplanering, medicin, jordbruks- och vat-
tenfrågor. Utvärderingar av större allmänintresse publiceras i serien ”Bi-
stånd utvärderat”.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

387

ANDRA BISTÅNDSPROGRAM ^Pr°P ^1990/91:100

Bil. 5

U-landsforskning

En huvudinriktning för SAREC:s verksamhet är att stödja u-länders strä-
van att bygga upp och stärka egen kapacitet inom forskning, vetenskap och
teknik. Verksamheten kan uppdelas enligt följande:

— stöd till internationella forskningsprogram,

— direkt stöd till regionalt forskningssamarbete och till enskilda u-län-

der och

— stöd till svensk u-landsforskning.

Ett centralt mål för SAREC är att stödja u-länders strävan att bygga upp
och stärka egen kapacitet inom forskning, vetenskap och teknik.

Stödet till internationella forskningsprogram har tidigare utgjort SA-
REC:s största enskilda anslagspost. De bilaterala och regionala forsknings-
programmens sammanlagda andel har dock ökat och överstiger nu stödet
till de internationella programmen.

Kunskapsöverföring och nationell kapacietetsutbyggnad utgör en viktig
del av det bilaterala samarbetet. I detta arbete deltar i allt högre grad
institutioner vid svenska universitet och högskolor, f. n. pågår drygt 140
projekt där över 80 svenska institutioner deltar.

SAREC driver även ett program for stöd till svensk u-landsforskning.
Programmet domineras av långsiktigt stöd till institutioner/forskargrupper
och fleråriga projektstöd. Under 1989/90 tillsattes tre professurer inom
miljöområdet och inom utvecklingekonomi.

SAREC ger sedan länge ett omfattande stöd till olika internationella
forskningsprogram. Största mottagare är WHO:s forskningsprogram och
konsultativa gruppen för jordbruksforskning, CGIAR, genom vilket ett
tiotal forskningscentra erhåller stöd.

År 1986 anvisade regeringen 100 milj. kr. genom SAREC för ett femårigt
forskningsprogram om skog och miljö i u-länder. SAREC fick vidare
sommaren 1988 i uppdrag att utforma ett särskilt stöd till forskning om
AIDS och tropiska sjukdomar. För denna forskning anslog regeringen 60
milj. kr. för en treårsperiod med början budgetåret 1988/89.

För budgetåret 1990/91 anvisades anslaget C 3. Andra biståndsprogram

360 milj. kr. för u-landsforskning. Dessutom anvisades SAREC 24,3 milj.

kr. under anslaget C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA bl. a. för forsk-
ningen om AIDS samt 10 milj. kr. under anslaget C 3. Andra biståndspro-
gram för insatser i Costa Rica och Chile.

Under budgetåret 1989/90 uppgick de totala utbetalningarna från SA-
REC till 349 milj. kr. motsvarande en ökning om 24% jämfört med
föregående år. Den ingående reservationen 1989/90 uppgick till 127,4
milj. kr. varav 126,0 milj. kr. var intecknade för avtalade insatser.

Tekniskt samarbete och u-krediter

BITS uppgift är att inom ramen för den svenska biståndsverksamheten
främja ekonomisk och social utveckling i u-länder samt att utvidga och 388

stärka Sveriges relationer med dessa länder genom insatser i samarbete
med svenska institutioner och företag.

Verksamheten omfattar bidrag till tekniskt samarbete med u-länder
inklusive internationella kurser i Sverige samt u-kreditfinansiering av
utvecklingsprojekt i u-länder. BITS insatser förutsätter att samarbetslän-
derna har kapacitet att planera och ansvara för genomförandet av de
projekt som erhåller stöd, att projekten är prioriterade i ländernas utveck-
lingsplaner samt att en kostnadsdelning sker mellan parterna. Huvuddelen
av BITS verksamhet är inriktad på energiförsörjning, transporter, kommu-
nikationer och industri. Under senare år har också insatser för miljöskydd
ökat markant.

BITS samarbetar med låg- och medelinkomstländer. En stor del av
verksamheten avser låginkomstländer med en BNP per capita kring
480 US dollar. Närmare 60 % av BITS lämnade utfästelser om bistånd i
u-krediter avser denna kategori. Inom det tekniska samarbetet ligger
tyngdpunkten på lägre medelinkomstländer.

BITS verksamhet har expanderat kraftigt under 1980-talet. Under bud-
getåret 1989/90 ökade verksamhetens finansiella omfattning med 40%
jämfört med året innan. Totalt utbetalades 985 milj, kr., varav 215 milj,
kr. för tekniskt samarbete och 770 milj. kr. för u-krediter. Den ackumule-
rade reservationen för u-krediter vid utgången av budgetåret 1989/90
uppgick till 462 milj. kr. Av totalt tillgängliga medel om 862 milj. kr. per
den 1 juli 1990 var497 milj, kr intecknade för utestående utfästelser. Drygt
hälften av detta belopp avsåg ”frysta” utfästelser för projekt i Kina.

Tekniskt samarbete

Det tekniska samarbetet syftar till att överföra kunnande från Sverige till
samarbetsländerna. Detta inbegriper skapandet av kontakter, planering av
projekt samt utbildning inom områden där Sverige har god kompetens och
kapacitet. BITS medverkan i det tekniska samarbetet utgörs av bidrag till
konsultinsatser, utbildning för personer från enskilda länder, institutions-
samarbete, finansiellt stöd, försöksutrustning och internationella kurser.
Vidare ingår ett samarbete med Svenska institutet som avser person- och
expertutbyte. BITS samarbetar också med SWEDFUND genom insatser
för utbildning och driftledning i industriprojekt där SWEDFUND med-
verkar.

Det tekniska samarbetet sker främst inom sektorerna industri och ener-
gi. Flera av de internationella kurserna behandlar dessa sektorer. En
vidgning av kursutbudet mot t. ex. mer allmänt förvaltningskunnande
pågår. Stöd till konsultinsatser, som är den största verksamhetsformen,
har i växande utsträckning avsett insatser för att effektivisera utnyttjandet
av befintlig industri och infrastruktur, t. ex. genom energisparande åtgär-
der. Begränsat finansiellt stöd på gåvobasis, för inköp av utrustning, kan
ges som komplement till det tekniska samarbetet i länder med betalnings-
balansproblem och till länder som inte kan komma ifråga för u-krediter.
Stöd ges främst för underhålls- och rehabiliteringsinsatser.

Tekniskt samarbete bedrivs med drygt 20 u-länder och ingår bl. a. som

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

389

en del i genomförandet av de samarbetsavtal som Sverige ingått med vissa Prop. 1990/91: 100
u-länder. Samarbete sker även med förutvarande programländer. I län- Bil. 5
derkretsen ingår bl. a. Algeriet, Argentina, Bolivia, Costa Rica, Cuba,
Dominikanska Republiken, Ecuador, Egypten, Filippinerna, Ghana, Ja-
maica, Jordanien, Kina, Malaysia, Mexico, Nigeria, Pakistan, Peru, So-
malia, Sudan, Thailand, Tunisien och Uruguay.

Under budgetåret 1989/90 inleddes tekniskt samarbete med Polen och
under innevarande budgetår med övriga Östeuropa med tonvikt på Sveri-
ges närområde samt Tjeckoslovakien och Ungern.

U-krediter

U-krediter är statsstödda krediter som med hjälp av biståndsmedel kan ges
på förmånliga villkor för att finansiera svenska varor och tjänster i projekt
som främjar u-ländernas ekonomiska och sociala utveckling. U-krediter
kan beviljas u-länder vilkas utvecklingspolitik är förenlig med målen för
svenskt bistånd och vilka bedöms ha en tillfredsställande kreditvärdighet.

U-kreditgivningen har till övervägande del inriktats på programländer
för svenskt bistånd och de u-länder med vilka BITS bedriver tekniskt
samarbete. De beviljade och aktuella krediterna fördelar sig på 29 länder.
Större mottagarländer är Algeriet, Angola, Egypten, Indien, Jordanien,
Kenya, Kina, Pakistan, Tunisien och Zimbabwe. Samtliga utom Algeriet,
är låg- eller lägre medelinkomstländer. För många u-länder begränsas möj-
ligheterna att tillgodogöra sig u-krediter av skuldproblem och åtföljande
brist på kreditvärdighet.

U-krediter lämnas för finansiering av enskilda projekt eller via utveck-
lingsbank. Kreditgivningen har främst inriktats på projekt inom sektorer-
na energi, transport och telekommunikationer samt industri. Närmare
hälften av den beviljade kreditvolymen avser energisektorn. Krediter via
utvecklingsbank har hittills lämnats eller erbjudits till fem länder, varav
den största, till Chile beslutades under 1990.

I vissa programländer ges u-krediter till projekt i samarbete med SIDA.
Exempel på detta är ett större elektrifieringsprojekt i Angola, ett projekt
för kraftöverföring i Indien och senast Uri-kraftverket i Indien.

BITS har i flera fall av parallellfinansiering medverkat med u-krediter i
projekt där Världsbanken eller en regional utvecklingsbank är huvudfinan-
siär. U-krediter har även beviljats projekt där Nordiska investeringsban-
ken eller arabiska utvecklingsfonder är engagerade i finansieringen.

1 enlighet med en internationell överenskommelse inom OECD, som
Sverige biträtt, ges u-krediter sedan juli 1988 med en förmånlighetsgrad på
35 % respektive 50 °/o. Det högre gåvoelementet gäller för de s. k. minst
utvecklade länderna.

U-krediter ges normalt i en integrerad transaktion där biståndsmedlen
används för att subventionera kreditvillkoren. I vissa fall, främst till de
minst utvecklade länderna, kan s. k. kombinationskrediter lämnas. Dessa
består dels av en gåva, dels av en exportkredit.

För att tillgodose att priserna blir så förmånliga som möjligt för motta-
garländerna erfordras som regel i u-kreditsystemet att upphandling sker i 390

internationell konkurrens.

Den totala kreditvolymen för beviljade och aktuella krediter uppgick vid Prop. 1990/91:100
utgången av budgetåret 1989/90 till 10 018 milj. kr. med en beräknad Bil. 5
biståndsdel på 3 300 milj. kr. Av de 145 krediter som var aktuella vid
budgetårsskiftet hade 126 krediter lett till åtaganden med en total lånevo-
lym på 8 600 milj. kr. Av detta hänfördes 2 800 milj, kr till biståndet.

I det modifierade u-kreditsystemet som infördes år 1985 garanteras
samtliga u-krediter över biståndsanslagen. Det totala garantiengagemanget
under s. k. biståndsgarantier uppgick den 30 juni 1990 till 5 674 milj. kr.

En säkerhetsreserv som uppbär garantipremier för u-krediterna har
upprättats. Till reserven har tidigare även förts medel från biståndsansla-
get. Reserven utökades under budgetåret 1989/90 med 55 milj. kr. till
totalt 371 milj. kr. Detta motsvarade 7% av utestående garantiengage-
mang. Vid skadefall under lämnade u-krediter utnyttjas reserven. Under
budgetåret 1989/90 uppgick utbetalningarna för skadefall till 58 milj. kr.
Återvinningar under samma period uppgick till 7 milj. kr. Skadereserven
administreras av exportkreditnämnden (EKN).

Exporteffekter

Genom att anslagsmedlen för BITS verksamhet används för upphandling
av svenska varor och tjänster erhålls en direkt effekt på svensk export.
Genom att kunskaperna om och erfarenheterna av de svenska resurserna
ökar uppnås också en indirekt exporteffekt t. ex. genom det tekniska
samarbetet.

Den totala export som biståndet genom BITS direkt medverkar till kan
uppskattas till ungefär tre gånger utbetalningarna.

Internationella riktlinjer för blandade krediter

S. k. blandade krediter och biståndskrediter utgör ofta konkurrensmedel
på en rad utlandsmarknader. Risken för kapplöpning med subventioner
och urgröpning av biståndets kvalitet har lett till att användningen av
blandade krediter ägnats stor uppmärksamhet i internationella fora.
OECD:s biståndskommitté (DAC) antog år 1987 reviderade riktlinjer för
utnyttjande av offentligt bistånd i kombination med exportkreditgivning
och reviderade riktlinjer för annat bundet bistånd. Riktlinjerna syftar
bl. a. till att skärpa biståndskriterierna och begränsa den kommersiellt
motiverade konkurrensen med sådan kreditgivning.

Reglerna för blandade krediter skärptes vidare genom en överenskom-
melse inom OECD, som ingicks våren 1987 och som Sverige biträtt, om en
höjning av den lägsta, tillåtna förmånlighetsgraden i blandade krediter.
Även om det är för tidigt att värdera erfarenheterna från detta arrange-
mang tyder mycket på att kreditvärdiga u-länder i dag lyckas finansiera en
stor del av sina investeringsprojekt med blandade krediter och att dessa
fortsätter att vara ett konkurrensmedel.

391

27 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Fonden för industriellt samarbete med u-länder
(SWEDFUND)

SWEDFUNDis verksamhet skall bidra till industriell utveckling i u-län-
der. Fondens uppgift är att genom en relativt begränsad insats med statliga
medel stimulera svenska företag till långsiktigt samarbete i u-länder och att
satsa egna resurser i samarbetet. SWEDFUND söker inrikta sin verksam-
het på låg- och lägre medelinkomstländer vilka tidigare endast i begränsad
utsträckning engagerat svenska företag i industrisatsningar.

SWEDFUND är enligt stadgarna en självständig statlig stiftelse. Fonden
skall förmedla kontakter, medverka till och finansiera förinvesteringsstu-
dier och medverka i långsiktiga samverkansprojekt. En huvudform for
detta är aktiesatsningar samt lån och garantier.

Fondens grundkapital, ursprungligen 100 milj, kr., har enligt riksdagsbe-
slut steg for steg höjts till 250 milj. kr. Fonden har bemyndigats att med
statsgaranti låna upp medel inom en ram motsvarande högst tre gånger det
vid varje tillfälle inbetalda kapitalet. De totala utestående kontrakterade
åtagandena for aktiesatsningar, lån och lånegarantier uppgick den 30 juni
1990 till 197 milj. kr. Utbetalningarna uppgick vid samma tidpunkt till ca
171 milj. kr. Fondens löpande kostnader täcktes t.o.m. budgetåret
1984/85 i huvudsak av avkastning från det egna grundkapitalet och vissa
administrativa bidrag från statsbudgeten under verksamhetens tre första
år. Sedan budgetåret 1985/86 redovisar fonden ett underskott. Detta sam-
manhänger med att det försämrade ekonomiska läget i många u-länder
haft en ogynnsam inverkan på fondens verksamhet. Fondens arbetsinsat-
ser och behovet av särskilda stödåtgärder i projektens inledande fas har
blivit större än som kunde förutses när fonden etablerades. Vidare har
fonden tvingats till att aktivt medverka i rekonstruktion av ett flertal
företag. En följd har varit betydande av- och nedskrivningar i investerings-
portföljen. En vändning när det gäller möjligheterna till att satsa i nya
SWEDFUND-projekt kan nu skönjas. En större andel av projekten i drift
ger vinst. Resultatet efter nedskrivningar var fortfarande negativt för
budgetåret 1989/90, men representerade en klar förbättring från föregåen-
de år genom en nedgång av förlusten efter nedskrivningar från 9,2 milj. kr.
till 3,9 milj. kr.

SWEDFUND medverkade finansiellt per 30 juni 1989 i sammanlagt 47
projekt inkl, förstudier i 25 u-länder. Projekten finns i nuvarande eller
tidigare programländer samt i u-länder med vilka Sverige önskar utveckla
ett bredare samarbete.

Det totala värdet av investeringarna i de pågående projekten beräknas
till ca 2 100 milj. kr. SWEDFUND:s totala finansiella åtagande i dessa
projekt uppgår till 197 milj. kr. Övriga finansiärer är projektens svenska
och lokala intressenter, nationella och regionala utvecklingsinstitutioner,
exportkreditorgan, affärsbanker m. fl.

Verksamheten inriktas på projekt där tillverkningen baseras på lokala
råvaror och resurser. Ansträngningar görs för att utveckla projekt med en
produktionsteknik som kan fungera i länder med svagt utvecklad infra-
struktur och med liten tillgång till service- och underhållstjänster. Samti-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

392

digt uppmärksammas projekt som medför att ny och något mer avancerad
teknik än vad som tidigare funnits, introduceras i landet.

Både stora och små företag, statliga, kooperativa och privata förekom-
mer som svenska parter i samarbetet genom SWEDFUND.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Projektbistånd till vissa länder

Anslagsposten

Våren 1988 beslutade riksdagen (prop. 1987/88:100, bil 5, UU 20, rskr
226) om inrättande av en ny anslagspost Projektbistånd till vissa u-länder.
Under 1988/89 anslogs 50 milj. kr. under 1989/90 70 milj. kr. och under
1990/91 390 milj. kr. Anslagsposten motiverades med att det kan finnas
behov av att från svensk sida gå in med särskilda insatser i vissa u-länder
för att markera vårt stöd till ett land i ett kritiskt skede där utgången kan
bli avgörande för landets framtida utvecklingsmöjligheter. Svenska insat-
ser kan t. ex. verksamt bidra till att främja en utveckling i demokratisk
riktning. Hittills har beslut fattats om stöd till bostadsbyggande samt till
miljö- och markvårdsprogram i Costa Rica, utvecklingssamarbete genom
SIDA med Uganda, bidrag till östafrikanska utvecklingsbankens verksam-
het i Uganda, stöd till forskningssamarbete med Costa Rica och Chile,
bidrag till IMPOD:s verksamhet i Filippinerna och Costa Rica, stöd till
socialt bostadsbyggande och skolor i Chile, bidrag för beredning av
BITS-insatser i Filippinerna samt utvecklingssamarbete med Polen och
övriga Östeuropa.

Det biståndsfinansierade samarbetet med Öst- och Centraleuropa

Anslagsposten används även för att finansiera bilateralt utvecklingssamar-
bete med Öst- och Centraleuropa. Nedan ges en översikt över Sveriges
biståndsfinansierade samarbete med dessa länder.

I december 1989 presenterade statsministern ett program för svenskt
stöd till den djupgående samhällsomvandlingen i Östeuropa. Under våren
1990 beslutade riksdagen (prop. 1989/90:100, bil. 5, UU etc.) om en
finansiell ram om 1 miljard kr. över tre år, varav 900 milj. kr. skall
finansieras över biståndsramen.

Biståndet fördelas på såväl multilaterala som bilaterala insatser. De
multilaterala insatserna finansieras under anslaget Cl. Tabellen ger en
bild över hur det svenska biståndet fördelas.

Polen 300 milj. kr.

varav:

Miljöinsatser och annan

kunskapsutveckling 270

Genom folkrörelser 30

393

Övriga Östeuropa

varav:

Miljöinsatser 45

Kurser, förvaltningsinsatser

stipendier, information m. m. 105

Folkrörelsestöd och kulturutbyte 60

Andra bilaterala insatser 15

225 milj, kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Multilaterala insatser

varav:

EFTA-fond för Jugoslavien

375 milj. kr.

under 5 år 160

Nordiska mi 1jöfinansieringsbolaget

under 6 år 110

Konsultfond för samarbete med

Världsbanken 15

Ofördelat 90

Insatser från andra anslag än
biståndet för främjande av kontakter m. m.

100 milj. kr.

Summa

1 000 milj, kr.

Det svenska biståndet skall inriktas på att vara ett strategiskt stöd för att
stärka ländernas förmåga att genomföra reformer och klara de påfrestning-
ar som länderna nu möter. Insatser inom en rad samhällsområden förutses
i första hand i form av erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling. Särskild
prioritet kommer att ges miljöområdet.

I Polen har beslut tagits om insatser för bl. a. effektivare energianvänd-
ning och rening av vatten och luft. Särskilda medel har också avsatts för
andra miljöinsatser i närområdet, i synnerhet de baltiska republikerna.
Utöver miljöbiståndet har ett omfattande samarbete initierats på en rad
samhällsområden mellan myndigheter, högskolor, organisationer, företag
och enskilda i Sverige och parter i Östeuropa. Insatserna möjliggör ett nära
erfarenhetsutbyte och en bred kunskapsutveckling. Sålunda har BITS, som
har ett huvudansvar för handläggningen av Östeuropabiståndet, utarbetat
beredningsplaner för miljösamarbete, kurser för sovjetiska beslutsfattare,
samarbete inom kultur, information och utbildning samt förvaltnings-
utveckling och annat tekniskt bistånd. Vidare samverkar BITS och Svens-
ka Kommunförbundet om vänortssamarbete med Östeuropa. BITS-medel
kanaliseras via Svenska Institutet för stipendiering, information, expertut-
byte m. m. Vidare förmedlar SIDA särskilt stöd genom folkrörelserna till
Östeuropa på totalt 90 milj. kr. under de kommande tre åren, ca 10 milj,
kr. av detta belopp kan användas för kultursamarbete.

På det multilaterala området har förhandlingarna om EFTAs utveck-
lingsfond för Jugoslavien slutförts. Syftet med fonden är att förmedla
krediter till produktiva investeringar i näringsliv och infrastruktur. Det
svenska bidraget uppgår till 160 milj. kr. under fem år. Det nordiska
miljöfinansieringsbolaget NEFCO är knutet till den nordiska investerings-
banken NIB och har nyligen påbörjat sin verksamhet. NEFCO skall med
kapital investera i företag som producerar miljöteknologi. Det svenska
bidraget uppgår till totalt 110 milj. kr. under fem år. Vidare har ett
samarbete inletts med Världsbanken genom en särskild konsultfond för
projektförberedelser inom miljö, infrastruktur och andra prioriterade sek-
torer.

394

Särskilda insatser i skuldtyngda länder

Anslagspostens utnyttjande

Budgetåret 1985/86 inrättades en anslagspost för särskilda insatser i skuld-
tyngda länder, då kallad betalningsbalansstöd. Budgetåret 1990/91 anvisa-
des 640 milj. kr. under anslagsposten Särskilda insatser i skuldtyngda
länder under anslaget C 3. Andra biståndsprogram. Totalt under de fem
föregående budgetåren hade 2 370 milj. kr. anvisats.

Behovet av särskilda biståndsinsatser för att stödja ekonomisk åter-
hämtning och för att lätta u-ländernas skuldbörda har vuxit under 1980-ta-
let i takt med att den ekonomiska krisen förvärrats i många länder.
Biståndet har företrädesvis givits inom ramen för internationellt samord-
nade insatser till stöd för ett lands ansträngningar att genomföra ekono-
miska återhämtningsprogram. Härigenom uppnås ett starkare stöd för
ekonomisk-politiska reformer i syfte att återupprätta tillväxt och utveck-
ling. Återhämtningsprogrammen utarbetas oftast i samarbete med Världs-
banken och Internationella valutafonden (IMF). En förutsättning för att
reformansträngningarna skall vara hållbara är att ett tillräckligt externt
resursflöde kommer till stånd. Att med biståndet delta i internationellt
samordnade aktioner har också till syfte att påverka andra givare att ge
ökat bistånd och ytterligare skuldlättnad.

Behovet av särskilda insatser framstod klart redan i mitten av åttiotalet,
då emellertid formerna för att hantera skuldkrisen endast var svagt utveck-
lade. Inrättandet av en anslagspost ökade möjligheterna för Sverige att
agera internationellt för att främja nya och mer effektiva former för sådant
stöd. Anslagsposten användes inledningsvis för att reglera vissa u-länders
skuldtjänst till svenska staten. När det internationella samarbetet utveck-
lades, bl. a. genom svenska initiativ, utfästes medel från detta anslag för
internationellt samordnade aktioner.

I vidstående tabell redovisas anslagspostens användning under budget-
åren 1985/86—1989/90. Insatserna redovisas under det år då beslut fat-
tats.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

395

Tabell: Särskilda insatser i skuldtyngda länder: anslagspostens användning Prop. 1990/91: 100
under budgetåren 1985/86—1989/90 (i milj. kr.). Bil. 5

Budgetår	Anslag	Beslutat belopp	ändamål
1985/86	400	365,8	Betalning av skuld till svenska staten: Tanzania (165,4), Mozambique (134,1), Zambia (45,9), Vietnam (2,2), Nicaragua (18,2).
1986/87	400	62,4 varav: 50,0	Stöd till återhämtningsprogram: Tanzania.
		12,4	Betalning av skuld till svenska staten: Guinea-Bissau.
1987/88	460	627,6 varav: 117,4	Betalning av skuld till svenska staten: Sudan.
		200,0	Stöd till återhämtningsprogram: Mozambique (100), Tanzania (90), Uganda (10)
		0,2	Reglering av viss del av Guinea-Bissaus skuld till Sverige.
		150,0	Stöd till återhämtningsprogram (i anslutning till det särskilda programmet för Afrika, SPA 1988): Tanzania (48), Mozambique (42), Ghana (20), Guinea-Bissau (20), Uganda (20).
		150,0	IMF: Räntesubventioner till den utvidgade strukturanpassnings- faciliteten ESAF.
		10,0	Skuldåterköp: Bolivia.
1988/89	470	461,3 varav: 225,0	Stöd till återhämtningsprogram (i anslutning till det särskilda programmet för Afrika, SPA 1989):
			120 milj. kr. för samfinansiering i Mozambique (60), Uganda (30), Guinea-Bissau (20) och Säo Tomé och Principe (10);
			105 milj. kr. för att underlätta betalning av vissa Världsbanksskulder som innehas av Tanzania (65), Ghana (10) och Uganda (15), samt för samma ändamål utanför Afrika, Bangladesh (5), Bolivia (5) och Sri Lanka (5).
		6,4	Stöd till Guyanas återhämtningsprogram.
		150,0	IMF: Räntesubventioner till den utvidgade strukturanpassnings- faciliteten ESAF.
		65,0	Stöd till Nicaraguas återhämtningsprogram.
		14,9	Reglering av viss del av Mozambiques skuld till Sverige.

396

Budgetår Anslag Beslutat

belopp ändamål

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

1989/90 640 603,7

varav:

10,0 skuldåterköp: Bolivia

265,0 Stöd till återhämtningsprogram (SPA 1990):

135 milj. kr. för samfinansiering

i Mozambique (80), Uganda (30),
Guinea-Bissau (20) och Säo Tomé
och Principe (5);

130 milj. kr. för att underlätta
betalning av vissa Världsbanksskulder
som innehas av Tanzania (70), Kenya
(30), Uganda (20) och Ghana (10).

100,0 Stöd till återhämtningsprogram: Zambia

150,0 IMF: Räntesubventioner till den ut-
vidgade strukturanpassningsfaci1iteten ESAF.

78,7 Reglering av viss skuld till Sverige:
Mozambique (28,3), Madagaskar (22,0)
Tanzania (18,6), Togo (8,0), Guinea-
Bissau (1,6). (Beslut fattat september
1990.)

Summa 2 370 2 120,8 Ej utfästa medel 249,2 milj. kr.

Stöd till ekonomiska återhämtningsprogram

Den övervägande delen av betalningsbalansstödet ges som varubistånd till
stöd för återhämtningsprogram. Den första insatsen av detta slag gjordes
budgetåret 1986/87 när Tanzania just hade antagit ett ekonomiskt åter-
hämtningsprogram och slutit ett avtal med IMF. Det svenska stödet upp-
gick då till 50 milj. kr. Under följande budgetår fattades beslut om ytterli-
gare sammanlagt 200 milj. kr. till Mozambique, Tanzania och Uganda,
även det i samband med internationella aktioner för att stödja återhämt-
ningsprogram.

Sedan de multilaterala formerna utvecklats för denna typ av stöd har
regeringen gjort ytterligare insatser. Sverige har företrädesvis lämnat stöd
inom ramen för Världsbankens särskilda program för Afrika (Special Pro-
gram of Assistance, SPA). Detta program har organiserats av Världsban-
ken i syfte att mobilisera mer bistånd från givarländerna till stöd för de
fattiga och skuldtyngda afrikanska ländernas återhämtning. Första gången
en givarkonferens anordnades utfäste Sverige bidrag på 150 milj. kr. (SPA
1988). För de båda därpå följande bidragen (SPA 1989 och SPA 1990)
beslutade regeringen om 225 resp. 265 milj. kr. i stöd. De länder som
erhållit stöd och de aktuella beloppen framgår av tabellen. Bidragen läm-
nas oftast i sam- eller parallellfinansiering med Världsbanken. Av de 265
milj. kr. för SPA 1990 utgick ca hälften, 135 milj, kr., i denna form.
Bidragen kan finansiera angelägen import generellt, men kan också knytas

397

till särskilda rehabiliteringsprogram for t. ex. industrisektorn, infrastruk- Prop. 1990/91: 100
tur eller sociala ändamål. Bil. 5

Av bidragen till SPA används också en betydande del för att underlätta
återbetalning av viss Världsbanksskuld. En stor del av de fattigaste u-län-
dernas skuldbörda består av räntor på lån till Världsbanken. Dessa skulder
är s. k. prioriterade skulder, vilket innebär att de inte kan bli föremål för
omförhandling. För att Världsbanken skall fortsätta att kunna låna ut till
u-länderna krävs att dessa länder fullföljer sina återbetalningar. I annat fall
tvingas banken ställa in såväl planerad som pågående utlåning. Därmed
skulle ländernas återhämtningsprogram sannolikt inte kunna fullföljas och
möjligheterna att få additionelit bistånd från bilaterala givare minska. För
u-ländernas del är det därför av stor vikt att betalningarna till Världsban-
ken sköts. Tidigare har de flesta av dessa länder kunnat ta lån från
Världsbanken både på dess marknadsmässiga villkor, s. k. IBRD-lån, och
på dess mjuka, av biståndsgivare subventionerade, villkor, s. k. IDA-lån.
Sedan det ekonomiska läget försämrats kan många av länderna nu enbart
ta IDA-lån. Återbetalningarna på IBRD-lånen utgör dock en stor del av
ländernas skuldtjänst. För att underlätta dessa betalningar har Världsban-
ken beslutat, efter initiativ från bl.a. Sverige, att en del av de totala
återbetalningar som varje år görs på tidigare IDA-lån från och med budget-
året 1988/89 skall lånas ut till dessa s. k. IDA-only länder i proportion till
deras utestående skuldtjänst avseende IBRD-lånen. Bidraget från IDA-
återflödet är emellertid inte tillräckligt för att klara av ländernas
betalningsförpliktelser på IBRD-lån. De nordiska länderna har därför
också föreslagit att biståndsgivare skall ställa ytterligare medel till förfo-
gande i detta syfte. Efter en överenskommelse mellan givarländerna finns
nu sådana bidragsmöjligheter som en del av Världsbankens särskilda pro-
gram för Afrika.

Internationella valutafondens resurser spelar en viktig roll i de skuld-
tyngda ländernas återhämtningsprogram, eftersom dessa resurser är villko-
rade till förändringar i den ekonomiska politiken. För att stödja fattiga
länders strukturanpassning har en särskild facilitet, dvs. en särskild möjlig-
het att få tillfällig tillgång till resurser från fonden, inrättats, IMF:s s. k.
utvidgade strukturanpassningsfacilitet (enhanced structural adjustment fa-
cility, ESAF). Denna har ökat fondens möjligheter att ge lån på mjuka
villkor. För att upprätta fonden har flera länder bidragit med kapital eller
räntesubventioner. Riksdagen har godkänt ett svenskt bidrag till ESAF på
sammanlagt 600 milj. kr. under åren 1988— 1991 att användas till ränte-
subventioner.

Ett antal länder har stora betalningseftersläpningar till IMF, Världsban-
ken eller regionala utvecklingsbanker. Detta har utgjort allvarliga problem
för såväl länderna som institutionerna. Bland de länder som under år 1990
låg efter med sina betalningar märks Nicaragua, Vietnam och Zambia. För
länderna innebär detta en svår situation, eftersom de därmed är uteslutna
från tillgång till nya resurser från institutionerna. Särskilda insatser måste
till för att hjälpa de länder som har för avsikt att genomföra tillräckligt
djupgående strukturanpassningsprogram och klara ut problemen med be-
talningseftersläpningarna. Under år 1989 bildades en första s. k. stöd- 398

grupp för att bistå Guyanas reformprogram och för att lösa landets skulder

till internationella finansiella institutioner. Sverige bidrog med 1 miljon
US dollar som obundet varubistånd.

Under år 1990 nådde även Zambia en uppgörelse om sitt ekonomiska
reformprogram. För att hjälpa landet hantera de exceptionellt stora betal-
ningseftersläpningarna till IMF och Världsbanken utvecklades, bl. a. med
hjälp av nordiskt engagemang, ett nytt sätt att försöka lösa denna typ av
problem. Detta innebär vad gäller relationen till IMF bl.a. att Zambia
under ett IMF-övervakat program återupptar de löpande återbetalningar-
na, medan den ackumulerade skulden i praktiken refinansieras vid ett
senare tillfälle. Samtidigt mobiliseras ett ökat stöd från bilaterala givare.
Sverige gav i detta sammanhang 100 milj. kr. i form av obundet varubi-
stånd.

Nicaragua inledde under år 1988 ett omfattande ekonomiskt återhämt-
ningsprogram. Sverige har stött utarbetandet av reformprogrammet bl. a.
genom att finansiera studier och rådgivning. I maj 1989 hölls i Stockholm
ett internationellt givarmöte vid vilket ett antal länder utfaste stöd till
programmet. Sverige beslutade om ett bidrag om 65 milj. kr. för obundet
rambistånd.

Hanteringen av u-länders skuld till svenska staten

En stor del av de fattigaste ländernas skuld gäller i långivarlandet offentlig
eller offentligt garanterad skuld, främst bistånds- och exportkrediter. I
enlighet med en resolution i UNCTAD, skrev Sverige år 1978 av de
biståndskrediter som under 1960- och 1970-talen gavs till de fattigaste
länderna. År 1986 gjordes samma sak för Zambia. Totalt avskrevs ca 1 185
milj. kr. Detta har inte belastat betalningsbalansstödet.

De fordringar som svenska staten i dag har på u-länder är främst ex-
portkrediter och u-krediter. Av betalningsbalansstödet har sammanlagt
496 milj. kr. använts för betalning av skuld till svenska staten enligt den
modell som beslutades år 1986. Sju länder — Guinea-Bissau, Mozam-
bique, Nicaragua, Sudan, Tanzania, Vietnam och Zambia — har på detta
sätt fått förfallna skulder till svenska staten reglerade fram till ett visst
datum. Beloppen för de enskilda länderna framgår av tabellen. De reglera-
de skulderna har uppkommit genom skadereglering hos exportkredit-
nämnden (EKN) eller SWEDFUND (endast mindre belopp). Skulderna
omfattar såväl kapitalförfall som ursprunglig låneränta.

Sedan Sverige tog det första beslutet om betalning av skuld till svenska
staten har de multilaterala formerna för reglering av denna typ av skuld
utvecklats. Inom den s. k. Paris-klubben kan skuldtyngda länder omför-
handla betalningsförpliktelser under offentliga skulder och som följer av i
långivarländerna offentligt garanterad skuld. Efter att ha uppnått en prin-
cipöverenskommelse i Paris-klubben ingår skuldlandet bilaterala avtal
med långivarländerna. Vid de sju stora industriländernas möte i Toronto
år 1988 uppnåddes ett viktigt genombrott i denna fråga. Denna s. k.
Toronto-överenskommelse ger tre möjligheter till koncessionella, dvs.
mjuka, villkor för de fattigaste länderna: avskrivning av en del av kapital-
förfallen, förlängd återbetalningstid och sänkt konsolideringsränta.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

399

För många u-länder är även dessa mjukare villkor alltför betungande. Prop. 1990/91: 100
Sverige har därför drivit frågan om ytterligare skuldlättnad för de fattigas- Bil. 5
te länderna. Genom att använda betalningsbalansstödet har regeringen
beslutat att ge en rad länder full betalningsfrihet när skulderna omförhand-
las. Biståndet används för att täcka samtliga räntebetalningar som skall
erläggas i enlighet med skuldkonsolideringsavtalen. Biståndet ger alltså en
additionell skuldlättnad utöver vad som överenskommits internationellt. I
ett samlat beslut i september 1990 avsattes 78,7 milj. kr. för detta ända-
mål. Även vid några tidigare tillfällen har anslaget använts för liknande
ändamål (totalt 17,7 milj. kr.).

StödJör reglering av u-länders kommersiella skuld

Utöver skuld till internationella finansiella institutioner och skuld till
bilaterala offentliga långivare har u-länderna en betydande skuld till priva-
ta långivare i andra länder. Detta är skuld som inte är offentligt garanterad
i långivarlandet. Eftersom de mest skuldtyngda u-länderna har svårt att
betala räntor och amorteringar på denna skuld, säljs sådana skuldsedlar i
dag mellan fordringsägare på en andrahandsmarknad till priser som ofta
ligger på en nivå långt under skuldsedlarnas nominella värden, för vissa
länder så lågt som 5 — 20% av det nominella värdet. Olika metoder har
tillämpats för att hjälpa u-länderna att tillgodogöra sig marknadens dis-
kontering av fordringarnas värde.

Sverige har främjat sådan marknadsbaserad skuldlättnad på olika sätt.
Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden av tredje part och
överlämnas till skuldlandet uppstår ett s. k. skuldåterköp (eng. debt buy-
back). Under budgetåret 1987/88 användes 10 milj. kr. för ett sådant
arrangemang till Bolivias förmån. I ett första brett internationellt organise-
rat skuldåterköp bidrog ett antal biståndsgivare till en fond för uppköp av
Bolivias skulder till privata långivare. Fonden administrerades av IMF.
Till ett pris av 11 % av skuldernas nominella värde kunde hälften av
Bolivias skuld av detta slag återköpas och annulleras. Under år 1989
bidrog Sverige med ytterligare 10 milj. kr. Även andra återköpsopera-
tioner har förberetts.

Om skuldsedlar köps upp på andrahandsmarknaden och överlämnas till
skuldlandet i utbyte mot någonting, t. ex. lokalvaluta för ett biståndspro-
jekt, uppstår s. k. skuldbyten (även kallade skuldomvandlingar eller skuld-
konverteringar, eng. debt swaps). Sverige genomförde ett sådant skuldbyte
till förmån för Costa Rica under budgetåret 1988/89. Då användes 21 milj,
kr. (från andra anslagsposter) som var avsedda för lokalkostnadsfinansi-
ering i ett naturvårdsprojekt i landet. Costaricanska fordringar köptes upp
till i genomsnitt 13,6 % av det nominella värdet. Skuldsedlarna överläm-
nades till Costa Rica i utbyte mot att landet ställde lokalvaluta till förfo-
gande för naturvårdsprojektet. På så sätt fick projektet mer lokalvaluta än
det skulle ha fått om den utländska valutan hade växlats på normalt sätt i
bank. Till skillnad från skuldåterköpen ökar skuldbyten oftast belastning-
en på landets budget. Särskild hänsyn måste därför tas till den makroeko-
nomiska situationen när skuldbyten genomförs.

400

NORDISKT BISTÅNDSSAMARBETE

De nordiska länderna har sedan början av 1960-talet samarbetat på bi-
ståndsområdet. Formerna för samarbetet regleras genom en konvention
som undertecknades i mars 1981. Enligt denna skall ärenden av principiell
karaktär, såsom utvidgning, förlängning och revision av insatserna, beslu-
tas av det Nordiska ministerrådet som även fastställer de ekonomiska
ramarna. Den löpande granskningen av biståndsprojekten sker genom en
s. k. ämbetsmannakommitté för biståndsfrågor (EKB) bestående av de
ansvariga ämbetsmännen i de nordiska biståndsadministrationerna. Ge-
nom konventionen upprättades även en rådgivande kommitté för lekman-
narepresentation (RKB). RKB spelade en betydelsefull roll i genomföran-
det av de gemensamma nordiska biståndsprojekten. De flesta av dessa
projekt har nu avslutats vilket medfört att biståndsministrarna i september
1990 beslöt att RKB skulle läggas ner. Istället skall de nordiska länderna
enligt ett rullande schema arrangera ett årligt seminarium där parlamenta-
riker och andra biståndsintresserade får möjlighet att diskutera bistånds-
politiska frågor av gemensamt intresse. Finland står som värd för det
första seminariet 1991.

Inom EKB bereds gemensamma nordiska projekt, samt diskuteras bi-
ståndsfrågor av nordiskt intresse. Kommittén är ett viktigt forum för bl. a.
diskussioner om samordnade ställningstaganden i olika internationella
organisationer. Arbetsgrupper av ad-hoc karaktär tillsätts för att diskutera
och bereda aktuella frågor.

De nordiska biståndsministrarna lägger stor vikt vid ett nära samarbete i
biståndspolitiska frågor och har därför beslutat formalisera en ordning
med regelmässiga möten två gånger per år. Mot bakgrund av erfarenheter-
na kommer möjligheten att upprätta ett nordiskt fackministerråd för bi-
stånd att undersökas under 1991.

I samband med den volymaktion som de nordiska länderna drev under
år 1989 inleddes även ett fastare samarbete med Nederländerna. Återkom-
mande möten hålls nu mellan biståndsministrarna i Norden och Nederlän-
derna.

Det nordiska samarbetet i biståndsärenden omfattar också informella
överläggningar, t. ex. i anslutning till internationella möten, där de nordis-
ka länderna ofta uppträder som en enhet. De nordiska länderna har även
en gemensam representation i Världsbanken, de regionala utvecklingsban-
kerna och den internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD).

Tyngdpunkten i det nordiska samarbetet har successivt kommit att
förskjutas från de traditionella samfinansierade projekten mot samarbete
präglat av stor flexibilitet såväl till formen som i valet av samarbetsobjekt.
De nordiska länderna antog år 1988 ett särskilt program för nordiskt
samarbete på biståndsområdet. Ett annat inslag i det nordiska samarbetet
är en nordisk fond för kreditgivning på koncessionella villkor.

Mot bakgrund av utvecklingen i Östeuropa och Baltikum har de nordis-
ka länderna påbörjat samarbete om ett nordiskt arbetsprogram. Förslag
finns om att inrätta en stipendieordning, upprätta informationskontor
m. m. Finansiering förutsätts ske över Nordiska ministerrådets budget.

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

401

BISTÅNDET FÖRDELAT PÅ ENSKILDA
LÄNDER

Den följande statistiken avser de utbetalningar (i tkr) som gjorts budget-
året 1989/90 av biståndsorganen SIDA, SAREC, BITS, IMPOD och
SWEDFUND. Utbetalningar, som inte kunnat länderfördelas, har förts
till posten ej länderfördelat, de regionala posterna eller till övrigtposten.
Utbetalningarna för u-krediter avser avräkningar mot biståndsanslaget för
gåvoelement för kreditförbindelser som utfärdats under 1989/90. Utgifter-
na för SIDA:s centrala administration, inklusive biståndskontoren, redo-
visas i separat kolumn. Övriga utgifter för den centrala biståndsadminist-
rationen har utelämnats. Med hänsyn till IMPOD:s arbetssätt ingår dock i
dess utbetalningar lönekostnader för personal med undantag av chefen för
kontoret samt viss administrativ personal. Det multilaterala biståndet
(under anslaget Cl) ingår inte i statistiken då det inte är möjligt att på ett
rättvisande sätt fördela det biståndet på enskilda länder.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

402

— ro, O O I V, O) Qs Tt Os
co r*'. O' ri in O O'

— Os ro, v> OC
ro oi —

ro, ro, OC 04 O Os

O so o oi o r-

Tt — sO Os Tt

oi v, 04

Tt VI OO OS 04 Tt

sO 04 04 Tt Tt V,

r-~ oo v> — so v">

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

so
Tt

ro, 04

O t"

oo
V)
V,
o

Tt
c
OS
ro

Tt Os ro
Os Tt O

O
O

ro,

Os
O

ro.

Os O
o- v,
04 o-
o-> —

r- — oo

04 OI OO

Os —

O 00

04 ro O
OO —04
ro, so Os
v~> ro ro

sO
OO
SO
vs

04 OO

04 —

ro, 04

sO Tt
o- so
V» o-,

Tt
O

v-,

04
sO

O
O
ro,

OS
oo

OO o Tt ro,
ro Tt Tt —
ro, oi oo —

— ro,

ro o Tt O
ro, os v~, m
04 Tt 04 ro,

— ro,

sO
ro,
Os
ro,

OO S©

Tt OS

04 r—

sO —

SO
r~-
sO

r- o

OO Tt

Tt SO

ro v">

ro, sO

O VS V, Tt
ro, 04 sO —
r- — r- ro,

vs O

Os
Tt
r-

Tf
Tt

OO 04 Tt ro, OC

OO Os Qs Tt Os

VS — 00 ro Tt

O- rn OS ös —

ro, Tt sO 00

— 04 Os

O' sO 04

O Tt o

04 Tt —

s©

403

O rj- ir> — »o o
m rM •/“> Os OO v>
— m os oo -r- m — — —
m —■

O -r
e-j tj-

oo —

C- — sO

esl

e-q r~ rj e-j
oo «zn

Os so
— so
rsi en

OO Os
r-i

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Q- X> ’> 5

T3 73

404

W Z

•©

sO — unr-~ —
oo un rr — r~

er-,

s©
un
Tt

o
o
un

un es

i— ooosunosTtrsenen
■c en — o O es rs un

en oo

Tt O OO
US Tt

8 535

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

O O
un Tt
en o
en —

Tt o — O' r~ oo

un oc un r- sO

O — ©l Tt

— O O O'

O s© O s©

Os Tt OO O

r--

■o

t-'
r-

oo
o

oc Tt Tt

ITl □' O

r- un Tt

O
e-i
Tt
un

— Tt un os O

— un oc oo oo

Tt OO fsj o* r**.

un — rs un

CS OO

oo un
Os oo

C « C O O O

405

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

406

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

VISSA FÖRKORTNINGAR

ACCE	African Council on Communications Education
AfDB	African Development Bank
AfDF	African Development Fund
AFIC	Asian Finance and Investment Corporation
AIC	International Centre of the Swedish Labour Movement
ANC	African National Congress
ARO	Africa Groups of Sweden, Recruitment Organization
AsDB	Asian Development Bank
AsDF	Asian Development Fund
BITS	Swedish Agency for International Technical and Economic Co-operation
CABEI	Central American Bank for Economic Integration
CADESCA	Comite de Accion de Apoyo al Desarrollo Economico y Social
CATIE	Centro Agronomico Tropical de Investigacion y Ensenanza
CCC-CA	Confederacion de Cooperativas del Caribe y Centro America
CDB	Caribbean Development Bank
CFA	Committee on Food Aid Policies and Programmes
CFC	Common Fund for Commodity
CGIAR	Consultative Group on International Agricultural Research
CILSS	Committé Inter-Etats de Lutte contre la Sécheresse au Sahel
CND	Commission on Narcotic Drugs

Afrikanska rådet for
massmedieutbildning

Afrikanska utvecklingsbanken

Afrikanska utvecklingsfonden
Asiatiska Finans- och

I n vesteri ngsföretaget

Arbetarrörelsens

Internationella Centrum

Afrikanska nationalkongressen

Afrikagruppernas

Rekryteringsorganisation

Asiatiska utvecklingsbanken

Asiatiska utvecklingsfonden
Beredningen för
internationellt
tekniskt-ekonomiskt samarbete
Centralamerikanska banken för
ekonomisk integration

Aktionskommittén för central-
amerikanskt samarbete

Utbildningscentrat för tropiskt
jordbruk

Kooperativa federationen för

Karibicn och Centralamerika

Karibiska utvecklingsbanken

Kommittén för

livsmedelsbistånd

Gemensamma fonden för råvaror

Konsultativa gruppen för

internationell

jordbruksforskning

Koordinerande kommittén för
utveckling i Sahelområdet

Narkotikakommissionen

407

28 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 5

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

CSUCA	Confederacion Universitaria Centroamericana	Centralamerikanska universitets- federationen
CTC	United Nations Centre for Transnational Corporations	FN:s center för transnationella företag
DAC	Development Assistance Committee	OECD:s kommitté för biståndsfrågor
DCI	Defense for Children International
DND	Division on Narcotic Drugs	Narkotikakommissionens sekretariat
DTCD	Department of Technical Cooperation for Development	FN-sekretariatets tekniska biståndsprogram
EADB	East African Development Bank	Östafrikanska utvecklingsbanken
EBRD	European Bank for Reconstruction and Development	Europeiska utvecklingsbanken
ECODEPA	Empresa de Cooperativas de Productores Agropecunnos
ECOSOC	Economic and Social Council of the United Nations	FN:s ekonomiska och sociala råd
EFS		Evangeliska fosterlandsstiftelsen
EG	European Community	De europeiska gemenskaperna
EKN	Swedish Export Credits Guarantee Board	Exportkreditnämnden
EPLF	Eritrean People’s Liberation Front	Eritreanska befrielse- rörelsen
ESAF	Enhanced Structural-Adjust- ment Facility	Utvidgade strukturanpassnings- faciliteten
FAC	Food Aid Convention	Livsmedelshjälps- konventionen
FAO	Food and Agricultural Organization	FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation
FSO	Fund for Special Operations
GATT	General Agreement on Tarilfs and Trade	Allmänna tull- och handelsavtalet
HABITAT	United Nations Center for Human Settlements	FN:s boende- och bebyggelsecenter
IAEA	International Atomic Energy Agency	Internationella atomenergiorganet

408

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

IBRD	International Bank for Reconstruction and Development	Världsbanken
ICA	International Co-operative Alliance	Internationella kooperativa alliansen (1K.A)
ICAP	Instituto Centroamericano de Administracion Publica	Centralamerikanska institutet för offentlig förvaltning
ICJ	International Commission of Jurists	Internationella Juristkommissionen
ICRC	International Committee of the Red Cross	Internationella rödakorskommittén
IDA	International Development Association	Internationella utvecklingsfonden
IDB	Interamerican Development Bank	Interamerikanska utvecklingsbanken
IEA	International Energy Agency	Internationella energimyndigheten
IEFR	International Emergency Food Reserve	Internationella katastroflagret för livsmedel
IFAD	International Fund for Agricultural Development	Internationella jordbruksutvecklingsfonden
IFC	International Finance Corporation	Internationella finansieringsbolaget
IFS	International Foundation for Science	Internationella stiftelsen för vetenskap
IGADD	Intergovernmental Authority on Drought and Development	Mellanstatliga myndigheten ansvarig för torka och utveckling
IICA	Instituto Interamericano de Cooperacion para la Agricultura	Interamerikanska institutet for jordbrukssamarbete
IIDH	Interamerican Institute of Human Rights	Interamerikanska institutet för mänskliga rättigheter
1IED	International Institute for Environment and Development	Internationella institutet för miljö och utveckling
ILO	International Labour Organization	Internationella arbetsorganisationen
IMF	International Monetary Fund	Internationella valutafonden

409

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

IMO	International Maritime Organization	Internationella sjöfartsorganisationen
IMPOD	Import Promotion Office for Products from Developing Countries	Importkontoret för u-landsprodukter
INCAE	Instituto Centroamericano de Administracion de Empresas	Centralamerikanska institutet för företagsledarutbildning
INCB	International Narcotic Control Board	Internationella Narkotika- kontroll styrelsen
INSTRAW	United Nations International Research and Training Institute for the Ad vancement of Women	Internationella forsknings- och utbildningsinstitutet för kvinnors utveckling
IPDC	International Programme for the Development of Communication	Internationella program för kommunikationsutveckling
IPPF IPS	International Planned Parenthood Federation Inter Press Service	Internationella familjeplaneringsfederationen
ISO	International Standardization Organization	Internationella standardiseringsorganisationen
ITC	International Trade Centre	UNCTAD/GATT:s internationella handelscentrum
1TTO	International Tropic and Timber Organisation	Internationella Tropiska Timmerorganisationen
IUCN	International Union for the Conservation of Nature and Natural Resources	Internationella Naturvårds- unionen
LTTE	Liberation Tigers of Tamil Eelam	Tamilska organisationen Befrielsetigrarna
MIGA	Multilateral Investment Guarantee Agency	Multilaterala organet for investeringsgarantier
MONAP	Mozambique Nordic Agricultural Programme	Det nordiska jordbruksprogrammet för Mozambique
NDF	Nordic Development Fund	Nordiska utvecklingsfonden
NEFCO	Nordic Environment Finance Corporation	Nordiska Miljöfinansierings- bolaget

410

Prop. 1990/91:100

Bil. 5

NIB	Nordic Investment Bank	Nordiska Investeringsbanken
OECD	Organization for Economic Co-operation and Developement	Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
OEOA	Office for Emergency Operations in Africa	FN:s katastrofkontor för Afrika
OPEC	Organization of Petroleum Exporting Countries	De oljeexporterande ländernas organisation
PAHO	Pan American Health Organization	Allamerikanska hälsovårds- organisationen
PMU		Pingstmissionens u-landshjälp
PRO	Protracted Refugee Operations	Långvariga flykting- situationer
SADCC	Southern African Development Coordination Conference	Konferensen för samordnad utveckling i södra Afrika
SAK		Svenska Afghanistankommittén
SAREC	Swedish Agency for Research Co-operation with Developing Countries	Styrelsen för u-landsforskning
SATCC	Southern African Transport and Communications Commission	Kommissionen för transporter och kommunikationer i södra Afrika
SB	The Baptist Union of Sweden	Svenska baptistsamfundet
SDR	Special Drawing Rights	Särskilda dragningsrätter
SEK	Swedish Export Credit Corporation	AB Svensk Exportkredit
SH1A	Swedish Organization of the Handicapped International Aid Foundation	Svenska handikapporganisa- tionernas internationella biståndsstiftelse
SIDA	Swedish International Development Authority	Styrelsen för internationell utveckling
SKM	Church of Sweden Mission	Svenska kyrkans mission
SLU	Swedish University of Agricultural Siences	Sveriges Lantbruksuniversitet
SPA	World Bank Special Program of Assistance	Världsbankens särskilda program för Afrika
SWAPO	South West Africa People’s Organization	Sydvästafrikanska folkorganisa- tionen 4i

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

SWEDFUND	Swedish Fund for Industrial Co-operation with Developing Countries	Fonden for industriellt samarbete med u-länder
svs	Swedish Volunteer Service	Svensk Volontärsamverkan
TIB	Tanzania Industrial Bank	Tanzanias Industriutvecklingsbank
UBV	Training for Development Assistance	Utbildning för biståndsverksamhet
UNCDF	United Nations Capital Development Fund	FN:s kapitalutvecklingsfond
UNCSTD	United Nations Centre for Science and Technology for Development	FN:s center för vetenskap och teknologi för utveckling
UNCTAD	United Nations Conference on Trade and Development	FN:s konferens för handel och utveckling
UNCTC	United Nations Commission for Transnational Corporations	FN:s kommission för multi- nationella företag
UNDP	United Nations Development Programme	FN:s utvecklingsprogram
UNDRO	Office of the United Nations Disaster Relief Co-ordinator	FN:s katastrofhjälpskontor
UNEP	United Nations Environment Programme	FN:s miljöprogram
UNESCO	United Nation Educational, Scientific and Cultural Organization	FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur
UNFDAC	United Nations Fund for Drug Abuse Control	FN:s fond för kontroll av beroendeframkallande medel
UNFPA	United Nations Population Fund	FN:s befolkningsfond
UNHCR	United Nations High Commissioner for Refugees	FN:s flyktingkommissarie
UNICEF	United Nations Children’s Fund	FN:s barnfond
UNIDO	United Nations Industrial Development Organization	FN:s organisation för industriell utveckling
UNIFEM	United Nations Development Fund for Women	FN:s utvecklingsfond för kvinnor

412

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

UNITA	Uniao National para la Independencia Total de Angola/National Union for the total Liberation of Angola
UNITAR	United Nations Institute for	FN:s utbildnings- och
	Training and Research	forskningsinstitut
UNOCA	Office of the Coordination for United Nations (Humanitarian and Economic Assistance Programmes relating to Afghanistan)
UNRWA	United Nations Relief and	FN:s hjälporganisation för
	Works Agency for Palestine Refugees in the Near East	palestinaflyktingar
UNSO	United Nations Sudano- Sahelian Office	FN:s Sudano-Sahelkontor
UNTAG	United Nations Transition Assistance Group
UNV	United Nations Volunteers Programme	FN:s volontärprogram
wcc	World Council of Churches	Kyrkornas Världsråd
WEP	World Employment Programme	ILO:s världssysselsättnings- program
WFP	World Food Programme	Världslivsmedelsprogrammet
WHO	World Health Organization	Världshälsoorganisationen
WIPO	World Intellectual Property	Världsorganisationen for den
	Organization	intellektuella äganderätten
WMU	World Maritime University	Internationella sjöfarts- universitetet
ZANU	Zimbabwe African National Union
ZAPU	Zimbabwe African Peoples Union
ZUM	Zimbabwes Unity Movement	Zimbabwes enighetsrörelse

413

Bilaga 5.2 Prop. 1990/91: 100
Bil. 5
Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt
ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna
per den 1 januari 1991.

I. Beskickningar

(sidoackrediteringsorter inom parentes)

Abidjan

(Lomé, Ouagadougou, Porto Novo)
Abu Dhabi (*)

Addis Abeba

(Dj ibouti)

Alger

Amman

Ankara

Athen

Bagdad

Bangkok

(Rangoon, Vientiane)

Beirut (••)

Belgrad

(Tirana)

Bern

Bissau (*)

Bogotå

(Panama)

Bonn

Brasi 1 ia

Bryssel

(Luxemburg)
Budapest
Buenos Ai res

(Asuncion, Montevideo)
Bukarest

Canberra

(Honiara, Port Moresby, Port

Vila)

Caracas

(Bridgetown, Port of Spain)
Co1ombo (*)

Damaskus

Dar es Salaam

Dhaka

Dublin

Gaborone

(Maseru)

Guatemala

(San Salvador, Tegucigalpa)
Haag

Hanoi

Harare

Havanna

Helsingfors

Is lamabad

(Malé)

Jakarta

Kairo

(Khartoum)

Kinshasa (•)

Kuala Lumpur

Kuwa i t

(Abu Dhabi, Doha, Manarna)
Köpenhamn

Lagos

(Accra)

Lima

(La Paz)

Lissabon

(Bissau, Praia)

London

Luanda
(Sao Tomé)

Lusaka

(Lilongwe)

Madrid

Managua

(San José)

Mani la

Maputo

(Mbabane)

Maseru (*)

Mexico

Montevideo (*)

Moskva

(Ulan Bator)

Muscat (*)

Nairobi

(Buiumbura, Kampa la,

Kigali)

New Delhi

(Co1ombo, Kathmandu, Thimpu)

Oslo

Ottawa

(Nassau)

Paris

Peking
(Pyongyang)

Prag

Pretoria

Pyongyang (*)

Quito

Rabat

Reykjavik

Riyadh

(Muscat, Sana)

Rom

Santiago de Chile

Seoul

Singapore

(Bandar Seri Begawan)

Sofia

Teheran

Tel Aviv

(Nicosia)

Tokyo

Tripoli

Tunis

Vientiane (*)

Warszawa

414

Washington

Wel1ington

(Apia, Nuku’alofa, Suva)

Wien

Windhoek

(*) beskickningen förestås av en tf. chargé d’affaires

(♦♦) beskickningen stängd tills vidare

II. Delegationer

Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York

Sveriges ständiga delegation vid de internationella organisationerna i
Genéve

Sveriges nedrustningsdelegation i Genéve

Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling (OECD) i Paris

Sveriges delegation vid de Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel
Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg

Sveriges delegation vid de militära förhandlingarna inom ramen för
konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) i Wien

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

III. Lönade konsulat

a) Generalkonsulat
Barcelona

Berlin

Chicago

Frankfurt am Main

Hamburg

Hongkong

Istanbul

Leningrad

Los Angeles

Malaga

Marsei1 le

Milano

Montreal

Munchen

New York

Rio de Janeiro (*)
Sydney

Toronto

b) Konsulat
Jeddah
Las Palmas
Mariehamn
Szczecin
Vancouver (*)

c) Avdelningskontor
Riga

Tallinn

(•) Omvandlas till honorärkonsulat under år 1991.

IV. Stockholmsbaserade ambassadörer

De fem sändebuden har följande ackrediteringar:

1. Bamako (Mali), Banjul (Gambia), Conakry (Republiken Guinea), Dakar
(Senegal), Freetown (Sierra Leone)Monrovia (Liberia), Niamey (Niger)
och Nouakchott (Mauretanien).

2. Belmopan (Belize), Castries (St Lucia), Georgetown (Guyana), Kingston
(Jamaica), Paramåribo (Surinam), Port-au-Prince (Haiti), Santo Domingo
(Dominikanska Republiken) och St Georges (Grenada).

3. Antananarlvo (Madagaskar), Mogadishu (Somalia), Moroni (Comorerna),
Port Louis (Mauritius) och Victoria (Seychellerna).

4. Bangui (Centralafrikanska Republiken), Brazzaville (Folkrepubliken
Kongo), Kinshasa (Zaire), Libreville (Gabon), Malabo (Ekvatorialgulnea)
och Yaoundé (Kamerun).

5. Heliga Stolen(*), San Marino, Valletta (Malta).

(•) Ambassadören är resident 1 Rom

415

Anslagsförteckning

A. Utrikesdepartementet m.m.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

A 1.	Utrikesförvaltningen, förslagsanslag	1321450000
A 2.	Utlandstjänstemännens representation, reserva- tionsanslag	19778000
A 3.	Kursdifferenser, förslagsanslag	1000
A 4.	Honorärkonsuler, förslagsanslag	13806000
A 5.	Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internationell organisation, förslagsanslag	50448000
A 6.	Nordiskt samarbete, förslagsanslag	1 792000
A 7.	Utredningar m.m., reservationsanslag	9955000
A 8.	Officiella besök m. m.,förslagsanslag	10388000
A 9.	Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i ut- landet m. m. förslagsanslag	3740000

1431358000

B. Bidrag till vissa internationella organisationer

B 1.	Förenta nationerna, förslagsanslag	122608000
B 2.	Nordiska ministerrådet,förslagsanslag	250000000
B 3.	Europarådet, förslagsanslag	26045000
B 4.	Organisationen för ekonomiskt samarbete och ut- veckling (OECD), förslagsanslag	17 300000
B 5.	Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA), förslagsanslag	60000000
B 6.	Organisationer för internationell handel och råva- rusamarbete m. m., förslagsanslag	9 253000
B 7.	Internationell råvarulagring, förslagsanslag	2000000
B 8.	Övriga internationella organisationer m.m., för- slagsanslag	4 795000
		492001000

C. Internationellt utvecklingssamarbete

C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram, reserva-
tionsanslag

C 2. Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservations-
anslag

C 3. Andra biståndsprogram, reservationsanslag

C 4. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), _/or-

slagsanslag

C 5. Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö
U-centrum), förslagsanslag

C 6. Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), förslags-
anslag

C 7. Nordiska afrikainstitutet, förslagsanslag

3319379000

7 305 000000

1968000000

269588000

54906000

21027000

5739000

416

C 8. Beredningen for internationellt tekniskt-ekono-
miskt samarbete (BITS),förslagsanslag

C 9. Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centrum), förslagsanslag

Prop. 1990/91: 100

14 600000 Bil. 5

6804000

12965 043000

D. Information om Sverige i utlandet m. m.

D 1.	Svenska institutet, reservationsanslag	64439000
D2.	Sveriges Riksradios programverksamhet för utlan- det, reservationsanslag	52 250000
D3.	Övrig information om Sverige i utlandet, reserva- tionsanslag	16274000

132963000

E. Utrikeshandel och exportfrämjande

E 1.	Kommerskollegium, ramanslag	50487000
E2.	Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag	259815000
E3.	Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeersättningar, förslagsanslag	1000
E4.	Krigsmaterielinspektionen m. m.,förslagsanslag	96000
E 5.	Bidrag till stiftelsen Östekonomiska Institutet, an- slag	2 163000
E6.	Bidrag till ett institut för Japan-studier reservations- anslag	3000000
E 7.	Kontakter med Central- och Östeuropa, reserva- tionsanslag	10000000

325562000

F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m. m.

F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhets-
politiska området, reservationsanslag

F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa
(ESK), förslagsanslag

F 3. Information, studier och forskning om freds- och
nedrustningssträvanden m. m. reservationsanslag

F 4. Bidrag till Stockholms internationella fredsforsk-
ningsinstitut (SIPRI), reservationsanslag

F 5. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning
och nedrustning, förslagsanslag

F 6. Utrikespolitiska Institutet, reservationsanslag

5 358000

3 750000

26000000

20692000

16016000

8719000

80 535 000

Summa kr.

15 427462000

417

Innehållsförteckning

Översikt ............................................

Prop. 1990/91: 100

Bil. 5

Utrikesdepartementet

Inledning............................................ 8

A. Utrikesdepartementet m. m.

A 1. Utrikesförvaltningen .............................. 25

A 2. Utlandstjänstemännens representation ................. 28

A 3. Kursdifferenser .................................. 29

A 4. Honorärkonsuler ................................. 29

A 5. Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom internatio-

nell organisation ................................. 29

A 6. Nordiskt samarbete ............................... 30

A 7. Utredningar m. m................................. 30

A 8. Officiella besök m.m............................... 30

A 9. Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet m.m. 31

B. Bidrag till vissa internationella organisationer

B 1. Förenta nationerna ............................... 32

B 2. Nordiska ministerrådet ............................ 33

B 3. Europarådet..................................... 34

B 4. Organisationen for ekonomiskt samarbete och utveckling

(OECD)........................................ 35

B 5. Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA) ......... 36

B 6. Organisationer för internationell handel och råvarusamarbete

m.m........................................... 36

B 7. Internationell råvarulagring ......................... 38

B 8. Övriga internationella organisationer m. m.............. 39

C. Internationellt utvecklingssamarbete

U-länderna i världen............................... 41

Ekonomisk utveckling i olika delar av u-världen ........ 42

Resurser for utveckling........................... 46

Ett långsiktigt utvecklingssamarbete i en föränderlig värld . 51

Demokratifrämjande bistånd ...................... 54

Miljö och utveckling............................. 58

Kvinnoinriktat bistånd ........................... 60

Samarbete med Central- och Östeuropa............... 62

Utredning om organisation och arbetsformer inom bilateralt
utvecklingsbistånd .............................. 66

Övrigt utrednings- och förändringsarbete i biståndet ..... 75 418

	Sveriges utvecklingssamarbete med Latinamerika .......	78	Prop. 1990/91:100
	Flyktingar och migration..........................	86	Bil. 5
	Nordiska FN-projektet ...........................	87
	Utredning om det multilaterala biståndet .............	87
	Utredning om kreditinstrumentets roll i biståndet.......	88
	Utredning om det svenska fraktbidragssystemet.........	88
	Biståndsanslagen m.m............................	89
C 1.	Bidrag till internationella biståndsprogram..............	92
C 2.	Utvecklingssamarbete genom SIDA ...................	116
C 3.	Andra biståndsprogram ............................	147
C 4.	Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)............	165
C 5.	Styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum) . .	166
C 6.	Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) ................	170
C 7.	Nordiska afrikainstitutet ...........................	171
C 8.	Beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).........................................	173
C 9.	Bidrag till styrelsen för u-landsutbildning i Sandö (Sandö U- centrum) .......................................	174

D. Information om Sverige i utlandet m.m.

Dl. Svenska institutet................................. 175

D 2. Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet ...... 176

D 3. Övrig information om Sverige i utlandet................ 178

E. Utrikeshandel och exportfrämjande

Inledning....................................... 180

Den handelspolitiska utvecklingen .................. 180

Svensk utrikeshandel ............................ 181

Nordiskt samarbete.............................. 182

Västeuropa.................................... 182

Central-och Östeuropa........................... 185

USA och Japan................................. 187

Multilaterala handelsfrågor........................ 188

Bilateralt samarbete ............................. 191

Exportfrämjande insatser.......................... 192

Exportfinansiering .............................. 192

Tullfrågor, handelsprocedurer m. m.................. 193

Skyddssystemet på beklädnadsområdet ............... 194

Internationella sanktioner......................... 194

Krigsmaterielkontroll ............................ 195

Kontroll av vissa produkter som kan användas i massförstö-
relsesyfte ..................................... 196

E 1. Kommerskollegium ............................... 196

E 2. Exportfrämjande verksamhet ........................ 201

E 3. Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter för skadeer-
sättningar ....................................... 207

419

E4.	Krigsmaterielinspektionen m.m................	......213	Prop. 1990/91: 100
E 5.	Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet .....	......214	Bil. 5
E6.	Bidrag till ett institut för Japan-studier...........	......215
E 7.	Kontakter med Central- och Östeuropa...........	...... 216

F. Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m. m.

F 1. Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska
området........................................ 217

F 2. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) .... 217

F 3. Information, studier och forskning om freds- och nedrustnings-
strävanden m. m..................................218

F 4. Bidrag till Stockholms internationella fredsforskningsinstitut

(SIPRI) ........................................ 220

F 5. Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och nedrust-

ning ........................................... 223

F 6. Utrikespolitiska Institutet........................... 225

Bilaga 5.1 Fakta om Sveriges bistånd

Statliga myndigheter och organ för Sveriges bistånd ............ 237

Internationella utvecklingsprogram ........................ 241

Internationella finansieringsorgan .........................255

Internationellt livsmedelsbistånd .......................... 267

Övriga organisationer ..................................271

Bilateralt utvecklingssamarbete genom SIDA ................. 277

Andra anslagsposter.................................... 373

Andra biståndsprogram ................................. 388

Nordiskt biståndssamarbete..............................401

Biståndet fördelat på enskilda länder ....................... 402

Vissa förkortningar .................................... 407

Bilaga 5.2 Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt
ackrediteringarför de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den 1
januari 1991 ......................................... 414

Anslagsförteckning..................................... 416

Innehållsförteckning ................................... 418

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

420

Regeringens proposition1990/91:100

med förslag till statsbudget för budgetåret1991/92

Propositionens huvudsakliga ändamål

Statsbudget för budgetåret 1991/92

455 525 898 000

Specifikation av statsbudgetens inkomster 1991/92

23 450 000

1400 Skatt pä varor och tjänster:

228 202 001

2200 Överskott av statens fastig-hetsförvaltning:

2400 Aktieutdelning:

2500 Offentligrättsliga avgifter:

900 000

5 000

5000 Kalkylmässiga inkomster:

5100 Avskrivningar och amorteringar:

Specifikation av utgiftsanslagen

I. Kungliga hov- och slottstatema

B Kungliga slottsstaten

III. Utrikesdepartementet

B Bidrag till vissa internationella organisationer

C Internationellt utvecklingssamarbete

IV. Försvarsdepartementet

B Arméförband

C Marinförband

D Flygvapenförband

E Operativ ledning m.m.

53 750 000

10 749 900 000

5 039 300 000

10 378 600 000

1 227 610 000

Socialdepartementet

Omsorg om barn och ungdom

Omsorg om äldre och handikappade

5 191 099 000

13 095 470 000

VI. Kommunikationsdepartementet

B Vägväsende m.m.

C Trafiksäkerhet

D Järnvägstrafik

F Luftfart

G Kollektivtrafik m.m.

H Transportforskning

I Övriga ändamål

VII Finansdepartementet

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Statlig lokalförsörjning

Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning

5 269 305 000

12 001 000

681 085 000

Vissa centrala myndigheter m.m.

Övriga ändamål

VIII. Utbildningsdepartementet

D Grundläggande högskoleutbildning m.m.

E Forskning och forskarutbildning

2 441 119 000

H Massmedier m.m.

IX. Jordbruksdepartementet

D Fiske

E Rennäring m.m.

F Djurskydd och djurhälsovård

G Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

H Livsmedel

I Utbildning och forskning

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknad m.m.

Arbetslivsfrågor

XI. Bostadsdepartementet

E Idrott

XII. Industridepartementet

B Industri m.m.

C Exportkrediter m.m.

72 380 000

81 502 000

D Mineralförsörjning m.m.

Statsägda företag m.m.

Teknisk utveckling m.m.

1 742 193 000

Regeringens proposition
1990/91:100

med förslag till statsbudget för budgetåret
1991/92

2200 Överskott av statens fastig-
hetsförvaltning:

Proposition med förslag till statsbudget för budget-
året 1991/92

Anmälan till budgetpropositionen 1991 såvitt avser
finansplanen

1 Den ekonomisk-politiska strategin i
sammanfattning

1.5 Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och
sysselsättning

1.6 Åtgärder för att skapa en starkare grund för välfärd och
trygghet

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1990/91