Regeringens proposition
1990/91:100

med förslag till statsbudget för budgetåret
1991/92

Prop.

1990/91:100

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag
ur regeringsprotokollet den 20 december 1990 för de åtgärder och de
ändamål som framgår av föredragandenas hemställan.

På regeringens vägnar

Ingvar Carlsson

Allan Larsson

Propositionens huvudsakliga ändamål

Det i 1991 års budgetproposition framlagda förslaget till statsbudget för
budgetåret 1991/92 visar en omslutning av 455 526 milj. kr. Detta inne-
bär en ökning i förhållande till vad som nu beräknas för innevarande
budgetår med 14 969 milj. kr. Budgetförslaget utvisar ett underskott på
598 milj. kr. Det i statsbudgeten för innevarande budgetår upptagna
budgetsaldot utgörs av ett underskott på 689 milj.kr. Detta underskott
beräknas nu komma att uppgå till 2 608 milj .kr.

I bilagorna till budgetpropositionen redovisas regeringens förslag till de
i statsbudgeten ingående inkomst- och utgiftsposterna närmare. I bilaga
1 behandlas dels den ekonomiska politiken mot bakgrund av den sam-
hällsekonomiska utvecklingen, dels budgetpolitiken och budgetförslaget.

I bilaga 2 behandlas utvecklingen av den offentliga sektorn med ut-
gångspunkt i dels de frågor som bereds inom olika fackdepartement dels
vissa mer övergripande utvecklingsfrågor.

1 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100

Prop. 1990/91:100

Statsbudget för budgetåret 1991/92

Inkomster:

Skatter

Inkomster av statens verksamhet

Inkomster av försåld egendom
Återbetalning av lån
Kalkylmässiga inkomster

Summa kr.

399 077 001 000

45 648 378 000

37 700 000

7 063 041 000

3 102 300 000

454 928 420 000

Underskott

Summa kr.

597 478 000

455 525 898 000

Prop. 1990/91:100

Utgiftsanslag:

Kungliga hov- och slottsstatema

52

721

000

Justitiedepartementet

7

127

491

000

U trikesdepartementet

15

437

462

000

Försvarsdepartementet

35

459

916

000

Socialdepartementet

125

970

047

000

Kommunikationsdepartementet

18

311

875

000

F inansdepartementet

28

776

557

000

U tbildningsdepartementet

61

592

375

000

Jordbruksdepartementet

9

346

401

000

Arbetsmarknadsdepartementet

32

921

589

000

Bostadsdepartementet

32

616

108

000

Industridepartementet

5

644

657

000

Civildepartementet

15

032

619

000

M ilj ödepartementet

1

052

083

000

Rikdsdagen och dess myndigheter m.m.

682

997

000

Räntor på statsskulden m.m.

61

000

000

000

Oförutsedda utgifter

1

000

000

451

025

898

000

Minskning av anslagsbehållningar

1

500

000

000

1

500

000

000

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

3

000

000

000

3

000

000

000

Su

mma

i kr.

455

525

898

000

Specifikation av statsbudgetens inkomster 1991/92

Prop. 1990/91:100

1991/92

Tusental kr.

1000 Skatter:

Skatt på inkomst:

Fysiska personers inkomstskatt:

1111 Fysiska personers inkomst-

skatt

20 716 000

20 716 000

Juridiska personers inkomstskatt:

1121 Juridiska personers inkomst-

skatt

26 522 000

1122 Avskattning av företagens

reserver

0

1123 Särskild skatt på tjänste-

grupplivförsäkringar

1 800 000

28 322 OOO

Ofördelbara inkomstskatter:

1131 Ofördelbara inkomstskatter

1 100 000

1 100 000

Övriga inkomstskatter:

1141 Kupongskatt

1142 Utskiftningsskatt och er-

445 000

sättningsskatt

35 000

1143 Bevillningsavgift

5 000

1144 Lotterivinstskatt

1 524 000

2 009 000

52 147 000

Lagstadgade socialavgifter:

1211 Folkpensionsavgift

49 286 000

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

9 148 000

1231 Bamomsorgsavgift

14 554 000

1241 Vuxenutbildningsavgift

1 726 000

1251 Övriga socialavgifter, netto

1271 Inkomster av arbetsgivaravgif-

-3 227 000

ter till arbetarskyddsverkets
och arbetsmiljöinstitutets verk-
samhet

199 000

1281 Allmän löneavgift

2 959 000

1291 Särskild löneskatt

9 497 000

84 142 000

84 142 000

Skatt på egendom:

Skatt på fast egendom:

1311 Skogsvårdsavgifter

440 000

1312 Fastighetsskatt

Förmögenhetsskatt:

1321 Fysiska personers förmögen-

8 566 000

8 996 000

hetsskatt

2 924 000

1322 Juridiska personers förmögen-

hetsskatt

80 000

3 004 000

Arvsskatt och gåvoskatt:

1331 Arvsskatt

1 000 000

1332 Gåvoskatt

300 000

1 300 000

1991/92

Tusental kr.

Prop. 1990/91:100

1340 övrig skatt på egendom:

1341 Stämpelskatt

1342 Skatt på värdepapper

6 750 000

3 400 000  10 150 OOO

23 450 000
1400 Skatt pä varor och tjänster:

1410 Allmänna försäljningsskatter:

1411 Mervärdeskatt

1420, 1430 Skatt på specifika varor:

Bensinskatt
Särskilda varuskatter
Försäljningsskatt på motorfor-
don

Tobaksskatt

Skatt på spritdrycker

Skatt på vin

Skatt på malt- och läskedrycker 3 094 000
Energiskatt                   18 800 000

Särskild avgift på svavelhaltigt
bränsle

Särskild skatt på elektrisk kraft
från kärnkraftverk
Kasettskatt
Skatt på videobandspelare
Skatt på viss elektrisk kraft
Särskild skatt mot försurning

151 300 000

151 300 000

1440

1450

1460

1470

1480

1421

1422

1423

1424

1425

1426

1427

1428

1429

1431

17 500 000

1 200 000

1 850 000

5 926 000

6 700 000

3 430 000

200 000

230 000

202 000

958 000

0

1432

1433

1434

1435                          _____________

Överskott vid försäljning av va-
ror med statsmonopol:

1441 AB Vin- & Spritcentralens in-

levererade överskott              150 000

1442 Systembolaget ABs inleverera-

de överskott                     200 000

Skatt på tjänster:

1451

1452

1453

1454

Skatt på vägtrafik:

1461 Fordonsskatt

1462 Kilometerskatt

Skatt på import:

1471 Tullmedel

Övriga skatter på varor och
tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och

tjänster

1482 Investeringsavgift

Reseskatt

Skatt på annonser och reklam
Totalisa to rskatt

Skatt på spel

417 000

1 230 000

650 000

90 000

4 100 000

3 300 000

5 200 000

1 300 000

175 000

60 090 001

350 000

2 387 000

7 400 000

5 200 000

1 475 000

228 202 001

Prop. 1990/91:100

1991/92

Tusental kr.

1500 Avräkningsskatt:

1511 Avräkningsskatt

11 136 000  11 136 000   11 136 000

Summa skatter 399 077 001

2000 Inkomster av statens verksamhet:

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade
överskott:

2111

Postverkets inlevererade över-
skott

49 577

2112

Televerkets inlevererade över-
skott

212 300

2113

Statens järnvägars inleverera-
de överskott

0

2114

Luftfartsverkets inlevererade
överskott

395 000

2116

Statens vattenfellsverks in-
levererade utdelning

1 540 000

2117

Domänverkets inlevererade
överskott

191 000

2118

Sjöfartsverkets inlevererade
överskott

49 500

2119

Statens vattenfällsverks in-
leverans av motsvarighet till
statlig skatt

673 000   3 110 377

2120 Övriga myndigheters inlevere-
rade överskott:

2123 Inlevererat överskott av uthyr-
ning av ADB-utrustning         212 000

2124 Inlevererat överskott av riks-
gäldskontorets garantiverk-

samhet

0

212 000

2130 Riksbankens inlevererade överskott:
2131 Riksbankens inlevererade
överskott

6 200 000

6 200 000

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

1 435 000

1 149 500

2 584 500

12 106 877

2200 Överskott av statens fastig-
hetsförvaltning:

2210 Överskott av fastighetsförvaltning:
2214 Överskott av byggnadsstyrel-
sens verksamhet

975 701     975 701

975 701

1991/92

Prop. 1990/91:100

Tusental kr.

2300 Ränteinkomster:

2310, 2320 Räntor pä näringslän:

130 000

2311 Räntor på lokaliseringslån

2313 Ränteinkomster på statens av -
dikningslån

5

2314 Ränteinkomster på lån till fis-
kerinäringen

9 546

2316 Ränteinkomster på vatten-
kraftslån

132

2318 Ränteinkomster på statens lån
till den mindre skeppsfarten

2 000

2321 Ränteinkomster på
skogsväglån

30

2322 Räntor på övriga näringslån,
Kammarkollegiet

113 229

2323 Räntor på övriga näringslån,

Lantbruksstyrelsen

2 165

2324 Räntor på televerkets statslån

272 700

2325 Räntor på postverkets statslån

50 348

2327 Räntor på statens vatten-
fällsverks statslån

2 166 679

2330 Räntor på bostadslån:

2332 Ränteinkomster på lån för bo-
stadsbyggande

7 723 000

2333 Ränteinkomster på lån för
bostadsförsörjning för mindre
bemedlade bamrika familjer

140

2334 Räntor på övriga bostadslån,
Boverket

2 100

2340 Räntor pä studielån:

2341 Ränteinkomster på statens lån
för universitetsstudier och ga-
rantilån för studerande

170

2342 Ränteinkomster på allmänna
studielån

5 000

2350 Räntor på energisparlån:

2351 Räntor på energisparlån

408 000

2360 Räntor på medel avsatta till

pensioner:

2361 Räntor på medel avsatta till
folkpensionering

6 000

2370 Räntor pä beredskapslagring:

2371 Räntor på beredskapslagring
och förrådsanläggningar

592 286

2380, 2390 Övriga ränteinkomster:

2381 Ränteinkomster på lån till per-
sonal inom utrikesförvalt-
ningen m.m.

0

2 746 834

7 725 240

5 170

408 000

6 000

592 286

Prop. 1990/91:100

1991/92

Tusental kr.

2383

Ränteinkomster på statens bo-
sättningslån

50

2384

Ränteinkomster på lån för
kommunala markförvärv

24

2385

Ränteinkomster på lån för stu-
dentkårslokaler

30

2386

Ränteinkomster på lån för all-
männa samlingslokaler

13 000

2389

Ränteinkomster på lån för in-
ventarier i vissa specialbostä-
der

111

2391

Ränteinkomster på markför-
värv för jordbrukets rationali-
sering

1 200

2392

Räntor på intressemedel

2 000

2394

Övriga ränteinkomster

35 820

2395

Räntor på särskilda räkningar

i riksbanken

2 100 000

2396

Ränteinkomster på det av
byggnadsstyrelsen förvaltade
kapitalet

1 503 809   3 656 044   15 139 574

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier 1 290 072    1 290 072    1 290 072

2500 Offentligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter

2522 Avgifter för granskning av fil-
mer och videogram

2523 Avgifter för särskild prövning
och fyllnadsprövning inom
skolväsendet

2527 Avgifter för statskontroll av
krigsmaterieltillverkningen

2528 Avgifter vid beigsstaten

2529 Avgifter vid patent- och regi-
streringsväsendet

2531 Avgifter för registrering i för-
enings- m.fl. register

2532 Utsökningsavgifter

2534 Vissa avgifter för registrering
av körkort och motorfordon

2535 Avgifter för statliga garantier

2536 Lotteriavgifter

2537 Miljöskyddsavgift

2538 Miljöavgift på bekämpnings-
medel och handelsgödsel

2539 Täktavgift

2541 Avgifter vid tullverket

651 450

6 200

1 600

1

3 183

8 153

36 043

120 000

183 548

145 714

1 500

90 000

282 400

35 000

116 000

1991/92

Prop. 1990/91:100

Tusental kr.

2600

2700

2542 Patientavgifter vid tandläkar-

5 100

11 661 000

28 094

4 250

utbildningen

2543 Skatteutjämningsavgift

2544 Avgifter i ärenden om lokala

kabelsändningar

2545 Närradioavgifiter

2547 Avgifter för statens tele-

nämnds verksamhet

3 845

13 383 081

Försäljningsinkomster:

2611 Inkomster vid kriminalvården

2612 Inkomster vid statens rätts-
kemiska laboratorium

2624 Inkomster av uppbörd av fel-
parkeringsavgifter

2625 Utförsäljning av beredskaps-
lager

2626 Inkomster vid banverket

214 000

12 000

87 116

0

790 000

1 103 116

Böter m.m.:

2711 Restavgifter

2712 Bötesmedel

2713 Vattenföroreningsavgift

402 407

347 500

50

749 957

13 383 081

1 103 116

749 957

2800 Övriga inkomster av statens
verksamhet:

2811 Övriga inkomster av statens

verksamhet                    900 000     900 000

900 000

Summa inkomster av statens verksamhet 45 648 378

3000 Inkomster av försåld egendom:

3100 Inkomster av försålda byggna-
der och maskiner m.m.:

3110 Affärsverkens inkomster av för-

sålda fastigheter och maskiner:

3113 Statens järnvägars inkomster
av försålda fastigheter och ma-
skiner                      _____________0

3120 Statliga myndigheters inkoms-

ter av försålda byggnader och
maskiner:

3124 Statskontorets inkomster av

försålda datorer m.m.                  0

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster

av försålda byggnader ________5 000

5 000

5 000

Prop. 1990/91:100

1991/92                                       Tusental kr.

3200 Övriga inkomster av markfor-
säljning:

3211 Övriga inkomster av markför-

säljning

1 000

1 000

1 000

3300 Övriga inkomster av försåld
egendom:

3311 Inkomster av statens gruv-
egendom

3312 Övriga inkomster av försåld
egendom

31 700

0

31 700

31 700

Summa inkomster av försåld egendom      37 700

4000 Återbetalning av lån:

4100 Återbetalning av näringslån:

4110 Återbetalning av industrilån:

4111 Återbetalning av lokaliserings-

lån                             80 000

80 000

4122 Återbetalning av statens av-

dikningslån                            2

4123 Återbetalning av lån till fiske-

rinäringen                        29 036

4130 Återbetalning av övriga nä-

ringslån:

4131 Återbetalning av vattenkrafts-

lån                                248

4133 Återbetalning av statens lån

till den mindre skeppsfarten        4 200

4135 Återbetalning av skogsväglån          57

4136 Återbetalning av övriga nä-

ringslån, Kammarkollegiet        102 600

4137 Återbetalning av övriga nä-

nngslån, Lantbruksstyrelsen          950

4138 Återbetalning av tidigare in-

friade statliga garantier           211 300

29 038

319 355

428 393

4200 Återbetalning av bostadslån m.m.:

4212 Återbetalning av lån för bo-

stadsbyggande                4 000 000

4213 Återbetalning av lån för bo-

stadsförsöij ningen för mindre

bemedlade bamrika familjer         507

4214 Återbetalning av övriga bo-

stadslån, Boverket         _______7 960   4 008 467    4 008 467

10

Prop. 1990/91:100

1991/92

Tusental kr.

4300

Återbetalning av studielån:
4311 Återbetalning av statens lån

2197150

2 197 150

4312

4313

för universitetsstudier

Återbetalning av allmänna
studielån

Återbetalning av studiemedel

150

5 000

2 192 000

4400

Återbetalning av energisparlån:

4411

återbetalning av energisparlån

300 000

300 000

300 000

4500

Återbetalning av övriga lån:

4511

Återbetalning av lån till perso-

nal inom utrikesförvaltningen

m.m.

0

4513

Återbetalning av lån för kom-

munala markförvärv

150

4514

Återbetalning av lån för stu-

dentkårlokaler

102

4515

Återbetalning av lån för all-

männa samlingslokaler

6 890

4516

Återbetalning av utgivna start-

lån och bidrag

9 000

4517

Återbetalning från Portugal-

fonden

100

4519

Återbetalning av statens bo-

sättningslån

200

4521

Återbetalning av lån för inven-

tarier i vissa specialbostäder

318

4525

Återbetalning av lån för

svenska FN-styrkor

70 000

4526

Återbetalning av övriga lån

42 271

129 031

129 031

Summa återbetalning av lån 7 063 041

5000 Kalkylmässiga inkomster:
5100 Avskrivningar och amorteringar:

5110 Affärsverkens avskrivningar

och amorteringar:

5113 Statens järnvägars avskriv-
ningar                                 0

5116 Statens vattenfällsverks amor-
teringar                       1 035 000    1 035 OOO

5120 Avskrivningar på fastigheter:

5121 Avskrivningar på fastigheter 361 000      361 OOO

11

Prop. 1990/91:100

1991/92

Tusental kr.

LJppdragsmyndigheters kom-
plementkostnader:

5131 Uppdragsmyndigheters m.fl.

komplementkostnader
övriga avskrivningar:

5143 Avskrivningar på ADB-utrust-
ning

5144 Avskrivningar på förrådsan-
läggningar for civilt total-
försvar

110 000

424 000

33 300

110 000

457 300

1 963 300

Statliga pensionsavgifter, netto:

5211 Statliga pensionsavgifter,
netto

1 139 000

1 139 000

1 139 000

Statliga avgifter:

5311 Avgifter för företagshälsovård

0

0

0

Summa kalkylmässiga inkomster 3 102 300

STATSBUDGETENS TOTALA INKOMSTER 454 928 420

Prop. 1990/91:100

Specifikation av utgiftsanslagen

I. Kungliga hov- och slottstatema

A Kungliga hovstaten

1 Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets
hovhållning, förslagsanslag

20 450 000

20 450 000

B Kungliga slottsstaten

1  De kungliga slotten: Driftkostnader, förslagsanslag                       23 212 000

2 Kungliga husgerådskammaren, förslagsanslag                   ________9 059 000

32 271 000

Summa kr. 52 721 000

13

Prop. 1990/91:100

J u stitiedepartemen tet

Justitiedepartementet m m

Statsrådsberedningen, förslagsanslag

Justitiedepartementet, förslagsanslag

Utredningar m.m., reservationsanslag

Framtidsstudier, långsiktig analys m.m., reservationsanslag

33 363 000

51 649 000

30 287 000

12 432 000

127 731 000

Vissa tillsynsmyndigheter m.m.

Justi tiekanslem, förslagsanslag

Datainspektionen, förslagsanslag

6 085 000

1 000

6 086 000

Åklagarväsendet

Riksåklagaren, ramanslag

Åklagarmyndigheterna, ramanslag

22 378 000

475 863 000

498 241 000

Domstolsväsendet m.m.

Domstolsverket, ramanslag

Domstolarna m.m., ramanslag

Utrustning till domstolar m.m., reservationsanslag

60 875 000

2 164 214 000

29 000 000

2 254 089 000

Kriminalvården

Kriminalvårdsstyrelsen, förslagsanslag

Kriminalvårdsanstaltema,/öra7agsa/M7ag

Frivården, förslagsanslag

Maskin- och verktygsutrustning m.m., reservationsanslag
Utrustning för kriminalvården, reservationsanslag
Utbildning av personal m.fl., reservationsanslag

109 286 000

2 479 803 000

324 368 000

20 000 000

28 300 000

30 245 000

2 992 002 000

Rättshjälp m.m.

Rättshj älpskostnader, förslagsanslag

Rättshjälpsmyndigheten, förslagsanslag

Allmänna advokatbyråer:

645 000 000

10 453 000

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

1 000

Driftbidrag, förslagsanslag                  ________5 580 000        5 581 000

Vissa domstolskostnader m.m., förslagsanslag                         228 830 000

Diverse kostnader för rättsväsendet, förslagsanslag                _______24 200 000

914 064 000

G

Övriga myndigheter

Prop. 1990/91:100

Brottsförebyggande rådet:

1

Förvaltningskostnader, förslagsanslag

13 005 000

2

Utvecklingskostnader, reservationsanslag

4 825 000

17 830 000

3

Bokföringsnämnden, förslagsanslag

B ro ttsskadenämnden:

4 078 000

4

F örvaltningskostnader, förslagsanslag

4 580 000

5

Ersättning för skador på grund av brott,
förslagsanslag

18 500 000

23 080 000

44 988 000

H

Diverse

1

Svensk författningssamling, förslagsanslag

11 304 000

2

Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m.m.
förslagsanslag

>

2 586 000

3

Stöd till politiska partier, förslagsanslag

132 200 000

4

Allmänna val, förslagsanslag

143 800 000

5

Bidrag till en stiftelse för utvecklandet av god
redovisningssed, förslagsanslag

400 000

290 290 000

Summa kr.

7 127 491 000

15

III. Utrikesdepartementet

A Utrikesdepartementet m.m.

1  Utrikesförvaltningen, ramanslag

2  Utlandstjänstemännens representation, reservationsanslag

3  Kursdifferenser, förslagsanslag

4 Honorärkonsuler, förslagsanslag

5  Särskilda förhandlingar med annan stat eller inom
internationell organisation, förslagsanslag

6  Nordiskt samarbete, förslagsanslag

7  Utredningar m.m., reservationsanslag

8  Officiella besök m.m., förslagsanslag

9  Ekonomiskt bistånd till svenska medborgare i utlandet
m.m., förslagsanslag

B Bidrag till vissa internationella organisationer

1  Förenta nationerna, förslagsanslag

2 Nordiska ministerrådet, förslagsanslag

3  Europarådet, förslagsanslag

4  Oiganisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling
(OECD), förslagsanslag

5 Europeiska frihandelssammanslutningen (EFTA),
förslagsanslag

6  Organisationer för internationell handel och
råvarusamarbete m.m., förslagsanslag

7  Internationell råvarulagring, förslagsanslag

8  Övriga internationella organisationer m.m., förslagsanslag

C Internationellt utvecklingssamarbete

1  Bidrag till internationella biståndsprogram,
reservationsanslag

2 Utvecklingssamarbete genom SIDA, reservationsanslag

3  Andra biståndsprogram, reservationsanslag

4  Styrelsen för internationell utveckling (SIDA),
förslagsanslag

5  Styrelsen för U-landsutbildning i Sandö (Sandö U-centrum),
förslagsanslag

6  Styrelsen för u-landsforskning (SAREC), förslagsanslag

7  Nordiska afrikainstitutet, förslagsanslag

8  Beredning för internationellt tekniskt-ekonomiskt
samarbete (BITS), förslagsanslag

Prop. 1990/91:100

1 321 450 000

19 778 000

1 000

13 806 000

50 448 000

1 792 000

9 955 000

10 388 000

3 740 000

1 431 358 000

122 608 000

250 000 000

26 045 000

17 300 000

60 000 000

9 253 000

2 000 000

4 795 000

492 001 000

3 319 379 000

7 310 000 000

1 963 000 000

269 588 000

61 710 000

21 027 000

5 739 000

14 600 000

16

Prop. 1990/91:100

Bidrag till Styrelsen for U-landsutbildning i Sandö
(Sandö U-centrum), förslagsanslag

6 804 000

12 965 043 000

Information om Sverige i utlandet, m.m.

Svenska institutet, reservationsanslag

Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet,
reservationsanslag

Övrig information om Sverige i utlandet, reservationsanslag

64 439 000

52 250 000

16 274 000

132 963 000

Utrikeshandel och exportfrämjande

Kommerskollegium, ramanslag

Exportfrämjande verksamhet, reservationsanslag
Exportkreditnämnden, täckande av vissa utgifter
för skadeersättningar, förslagsanslag
Krigsmaterielinspektionen m.m., förslagsanslag
Bidrag till Stiftelsen Östekonomiska Institutet, anslag
Bidrag till ett institut för Japanstudier, reservationsanslag
Kontakter med Central- och Östeuropa, reservationsanslag

50 487 000

259 815 000

1 000

96 000

12 163 000

3 000 000

10 000 000

335 562 000

Nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor m.m.

Utredningar inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska
området, reservationsanslag

Konferenser om säkerhet och samarbete i Europa (ESK),
förslagsanslag

Information, studier och forskning om freds- och
nedrustningssträvanden m.m., reservationsanslag
Bidrag till Stockholms internationella fredsforsknings-
institut (SIPRI), reservationsanslag
Forskningsverksamhet för rustningsbegränsning och
nedrustning, förslagsanslag

Utrikespolitiska institutet, reservationsanslag

5 358 000

3 750 000

26 000 000

20 692 000

16 016 000

8 719 000

80 535 000

Summa kr. 15 437 462 000

Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100

17

Prop. 1990/91:100

IV. Försvarsdepartementet

A Försvarsdepartementet m.m.

1  Försvarsdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

B Arméförband

Arméförband:

1  Ledning och forbandsverksamhet,/örj/agya/w/ag

2  Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3  Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

C Marinförband

Marinförband:

1  Ledning och förbandsverksamhet,/ors/ogs«nsZag

2  Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3  Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

D Flygvapenförband

Flygvapenförband:

1  Ledning och förbandsverksarnhet./önvZng.snn.vZag

2  Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3  Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

E Operativ ledning m.m.

Operativ ledning m.m.:

1  Ledning och förbandsverksamhet,/orjZagjansZag

2  Anskaffning av materiel, förslagsanslag

3  Anskaffning av anläggningar, förslagsanslag

4 Forskning och utveckling, förslagsanslag

46 950 000

6 800 000

53 750 000

* 7 723 100 000

* 2 594 800 000

*432 000 000

10 749 900 000

* 2 537 300 000

* 2 333 000 000

* 169 000 000

5 039 300 000

* 4 094 800 000

* 5 908 800 000

* 375 000 000

10 378 600 000

* 880 660 000

* 121 300 000

* 110 650 000

* 115 000 000

1 227 610 000

* Beräknat belopp

18

Prop. 1990/91:100

F

Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten

1

Försvarets civilförvaltning, förslagsanslag

* 117 330 000

2

Försvarets sjukvårdsstyrelse, förslagsanslag

* 37 180 000

3

Anskaffning av anläggningar för gemensamma
myndigheter, förslagsanslag

* 64 250 000

4

Fortifikationsförvaltningen, förslagsanslag

* 1 000

5

Försvarets materielverk, förslagsanslag

* 922 200 000

6

Anskaffning av anläggningar för försvarets
forskningsanstalt, förslagsanslag

* 51 520 000

7

Försvarets radioanstalt, förslagsanslag

* 302 560 000

8

Vämpliktsverket, förslagsanslag

* 159 350 000

9

Militärhögskolan, förslagsanslag

* 62 130 000

10

Försvarets förvaltningsskola, förslagsanslag

* 17 420 000

11

Försvarets mediecenter, förslagsanslag

* 1 000

12

Krigsarkivet, förslagsanslag

* 9 070 000

13

Statens försvarshistoriska museer, förslagsanslag

* 18 620 000

14

Frivilliga försvarsorganisationer m.m., förslagsanslag

* 125 687 000

15

Försvarets datacentral, förslagsanslag

* 1 000

16

Reserv för det militära försvaret, förslagsanslag

* 123 000 000

2 010 320 000

G

Gemensamma myndigheter m.m. utanför försvarsmakten

1

Gemensam försvarsforskning, förslagsanslag

* 403 180 000

2

Försvarets rationaliseringsinstitut, förslagsanslag

* 24 420 000

3

Försvarshögskolan, förslagsanslag

* 6 430 000

4

Kustbevakningen, förslagsanslag

* 242 560 000

5

Anskaffning av material till kustbevakningen, förslagsanslag

* 60 000 000

6

Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret, förslagsanslag

* 7 380 000

7

Reglering av prisstegringar, förslagsanslag

* 3 000 000 000

3 743 970 000

H

Civil ledning och samordning

1

Överstyrelsen för civil beredskap:

F örvaltningskostnader, förslagsanslag

* 52 520 000

2

Civil ledning och samordning, reservationsanslag

* 82 100 000

3

Civilbefälhavama, förslagsanslag

* 28 400 000

4

Signalskydd, reservationsanslag

* 7 700 000

5

Vissa teleanordningar, reservationsanslag

* 9 100 000

179 820 000

* Beräknat belopp

19

Prop. 1990/91:100

Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m.

Befolkningsskydd och räddningstjänst, förslagsanslag
Anläggningar för räddningsskoloma, m.m., förslagsanslag
Skyddsrum, m.m., förslagsanslag

Identitetsbrickor, förslagsanslag

Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m.,
förslagsanslag

Frivilligorganisationer inom den civila delen
av totalförsvaret m.m., förslagsanslag

Vapenfristyrelsen, förslagsanslag

* 604 400 000

* 23 100 000

* 535 300 000

* 1 210 000

* 5 000

* 64 550 000

* 148 000 000

1 376 565 000

Psykologiskt försvar

Styrelsen för psykologiskt försvar, förslagsanslag

* 9 200 000

9 200 000

Försörjning med industrivaror

Drift av beredskapslager, förslagsanslag
Beredskapslagring och industriella åtgärder,
reservationsanslag

Täckande av förluster till följd av statliga
beredskapsgarantier m.m., förslagsanslag

* 248 044 000

* 125 642 000

* 1 000

373 687 000

Övriga ändamål

Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad
uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Flygtekniska försöksanstalten, förslagsanslag
Beredskapsstyrka för FN-ijänst, förslagsanslag
FN-styrkors verksamhet utomlands, förslagsanslag
Övervakningskontingenten i Korea, förslagsanslag
Anläggningar m.m. för vissa militära ändamål,
reservationsanslag

Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område,
förslagsanslag

Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad
verksamhet, förslagsanslag

* 1 000

* 10 960 000

* 38 876 000

* 244 540 000

* 4 964 000

* 6 954 000

* 10 898 000

* 1 000

317 194 000

Summa kr. 35 459 916 000

* Beräknat belopp

20

Prop. 1990/91:100

Socialdepartementet

Socialdepartementet m.m.

Socialdepartementet, förslagsanslag                                     39 861 000

Utredningar m.m., reservationsanslag                                   33 575 000

Socialvetenskapliga forskningsrådet,

reservationsanslag                                                      72 179 000

Informationsförsöijning, reservationsanslag
Insatser mot aids, reservationsanslag
Internationell samverkan, förslagsanslag

6 270 000

193 500 000

28 367 000

373 752 000

Administration av socialförsäkring m.m.

Riksförsäkringsverket, förslagsanslag

Allmänna försäkringskassor, förslagsanslag

509 952 000

637 951 000

1 147 903 000

Ekonomiskt stöd till barnfamiljer m.m.

Allmänna barnbidrag, förslagsanslag

Bidrag till föräldraförsäkringen, förslagsanslag
Vårdbidrag för handikappade barn, förslagsanslag
Bidragsförskott, förslagsanslag

Barnpensioner, förslagsanslag

Särskilt bidrag för vissa adoptivbarn, förslagsanslag
Bidrag till kostnader för internationella adoptioner,
reservationsanslag

17 200 000 000

2 550 000 000

870 000 000

2 445 000 000

272 000 000

8 200 000

1 000

23 345 201 000

Försäkring vid sjukdom, handikapp och ålderdom m.m.

Bidrag till sjukförsäkringen, förslagsanslag
Förtidspensioner, förslagsanslag
Handikappersättningar, förslagsanslag

Vissa yrkesskadeersättningar m.m., förslagsanslag

Bidrag till ersättning vid närståendevård, förslagsanslag
Ålderspensioner, förslagsanslag

Särskilt pensionstillägg, förslagsanslag

Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension,
förslagsanslag

Efterlevandepensioner till vuxna, förslagsanslag

7 867 000 000

13 510 000 000

860 000 000

3 000 000

3 000 000

51 345 000 000

41 000 000

1 525 000 000

1 765 000 000

76 919 000 000

21

Prop. 1990/91:100

Hälso- och sjukvård m.m.

Socialstyrelsen, förslagsanslag

Läkemedelsverket, förslagsanslag

Statens rättskemiska laboratorium, förslagsanslag

Statens rättsläkarstationer, förslagsanslag

Rättspsykiatriska stationer och kliniker,
förslagsanslag

Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, förslagsanslag
WHO-enheten för rapportering av läkemedelsbiverkningar,
förslagsanslag

Statens institut för psykosocial miljömedicin,
förslagsanslag

Statens bakteriologiska laboratorium:

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Centrallaboratorieuppgifter, förslagsanslag

Försvarsmedicinsk verksamhet, förslagsanslag

Utrustning, reservationsanslag               _______

Bidrag till hälsoupplysning m.m., reservationsanslag
Epidemiberedskap m.m., förslagsanslag
Bidrag till Sjukvårdens och socialvårdens
planerings- och rationaliseringsinstitut

Bidrag till allmän sjukvård m.m., förslagsanslag
Specialistutbildning av läkare m.m., reservationsanslag
Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och
sjukvård i krig, reservationsanslag

Driftkostnader för beredskapslagring m.m., förslagsanslag

Omsorg om barn och ungdom

Bidrag till kommunal barnomsorg, förslagsanslag

Bidrag till invandrar- och flyktingbarn i förskolan
Bammiljörådet, förslagsanslag

Statens nämnd för internationella adoptionsfrågor,
förslagsanslag

1 000

46 195 000

4 943 000

3 190 000

Omsorg om äldre och handikappade

Bidrag till social hemhjälp, ålderdomshem m.m.,
förslagsanslag

Bidrag till färdtjänst, servicelinjer m.m., förslagsanslag
Kostnader för viss omsorg om psykiskt utvecklingsstörda
m.fl., reservationsanslag

Nämnden för vårdartjänst, förslagsanslag

* Beräknat belopp

206 117 000

1 000

* 26 702 000

* 43 149 000

112 979 000
11 117 000

2 329 000

5 170 000

54 329 000

7 035 000

19 072 000

30 375 000

4 512 682 000

30 042 000

* 62 790 000

* 67 210 000

5 191 099 000

13 045 000 000

40 000 000

4 991 000

5 479 000

13 095 470 000

3 496 852 000

729 000 000

43 347 000

100 989 000

22

Prop. 1990/91:100

5

Ersättning till televerket för texttelefoner,
förslagsanslag

52 800 000

6

Ersättning till postverket för befordran av
blindskriftsförsändelser, förslagsanslag

68 769 000

7

Kostnader för viss verksamhet för handikappade,
förslagsanslag

42 748 000

8

Statens hundskola, förslagsanslag

1 000

9

Statens handikappråd, förslagsanslag

5 621 000

10

Bidrag till handikapporganisationer, reservationsanslag

100 238 000

11

Bilstöd till handikappade, reservationsanslag

206 000 000

4 846 365 000

H

Socialt behandlingsarbete, alkohol- och narkotikapolitik

1

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN,
reservationsanslag

10 542 000

2

Bidrag till missbrukarvård och ungdomsvård, förslagsanslag

950 000 000

3

Bidrag till organisationer, reservationsanslag

63 501 000

4

Utvecklings- och försöksverksamhet, reservationsanslag

27 214 000

1 051 257 000

Summa kr. 125 970 047 000

23

Prop. 1990/91:100

VI. Kommunikationsdepartementet

A Kommunikationsdepartementet m.m.

1  Kommunikationsdepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3  Viss internationell verksamhet, förslagsanslag

B Vägväsende m.m.

1  Vägverket: Åmbetsverksuppgifter m.m., förslagsanslag

2  Drift och underhåll av statliga vägar, reservationsanslag

3  Byggande av riksvägar, reservationsanslag

4  Byggande av länstrafikanläggningar, reservationsanslag

5  Bidrag till drift och underhåll av statskommunvägar,
reservationsanslag

6  Bidrag till drift och byggande av enskilda vägar,
reservationsanslag

7  Vägverket: Särskilda bärighetshöjande åtgärder,
reservationsanslag

8  Vägverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

30 044 000

4 804 000

4 119 000

38 967 000

8 661 000

6 125 900 000

1 588 270 000

1 073 519 000

811 400 000

629 600 000

724 700 000

* 41 000 000

11 003 050 000

C Trafiksäkerhet

Trafiksäkerhetsverket:

1    Samordning, Trafikmiljö, Fordon och Trafikant,
förslagsanslag

2   Bil och körkortregister m.m., förslagsanslag __

3  Bidrag till Nationalföreningen för trafiksäkerhetens
främjande

1 000

1 000 2 000

31 799 000

31 801 000

D Järnvägstrafik

1  Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar,
reservationsanslag

2  Nyinvesteringar i stomjämvägar, reservationsanslag

3  Ersättning till banverket för vissa kapitalkostnader,
förslagsanslag

4 Jämvägsinspektionen, förslagsanslag

5  Banverket: Försvarsuppgifter, reservationsanslag

6  Ersättning till statens järnvägar i samband med
utdelning från AB Swedcarrier, förslagsanslag

3 127 300 000

1 500 000 000

346 000 000

13 136 000

* 37 600 000

1 000

5 024 037 000

* Beräknat belopp

24

Prop. 1990/91:100

E Sjöfart

Sjöfartsverket

1  Ersättning till sjöfartsverket för vissa tjänster,
förslagsanslag

2  Fritidsbåtsregister, förslagsanslag

Övriga sjöfertsändamål

3  Transportstöd för Gotland, förslagsanslag

4  Handelsflottans pensionsanstalt, förslagsanslag

5  Handelsflottans kultur- och fritidsråd, förslagsanslag

6  Ersättning till viss kanal trafik m.m, förslagsanslag

7  Stöd till svenska rederier, förslagsanslag

8  Bidrag till svenska rederier, förslagsanslag

F Luftfart

1  Beredskap för civil luftfart, reservationsanslag

2  Bidrag till kommunala flygplatser m.m., reservationsanslag

3  Civil trafikflygarutbildning, reservationsanslag

G Kollektivtrafik m.m.

1  Transportrådet, förslagsanslag

2  Transportstöd för Norrland m.m., förslagsanslag

3  Riksfärdtjänst, reservationsanslag

4  Kostnader för visst värderingsförfarande, förslagsanslag

5  Köp av interregional persontrafik på järnväg,
reservationsanslag

6  Ersättning till trafikhuvudmännen för köp av viss
persontrafik på järnväg, reservationsanslag

H Transportforskning

1  Statens väg- och trafikinstitut, förslagsanslag

2  Bidrag till statens väg- och trafikinstitut,
reservationsanslag

3  Statens väg- och trafikinstitut: Aterskaffhing av viss
basutrustning, reservationsanslag

4  Transportforskningsberedningen, reservationsanslag

74 200 000

1 000

69 000 000

1 000

1 000

59 780 000

5 000 000

550 000 000

757 983 000

* 48 500 000

14 560 000

25 400 000

88 460 000

13 613 000

300 300 000

96 500 000

1 000

558 000 000

138 000 000

1 106 414 000

1 000

52 289 000

5 000 000

43 361 000

100 651 000

* Beräknat belopp

25

I Övriga ändamål

Prop. 1990/91:100

1  Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut,
förslagsanslag

2  Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska
institut, reservationsanslag

3  Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut:
Utrustning, reservationsanslag

4  Statens geotekniska institut, förslagsanslag

5  Bidrag till statens geotekniska institut, reservationsanslag

6  Statens haverikommission, förslagsanslag

J Telekommunikationer

1 Statens i&X&a&ranå, förslagsanslag

1 000

125 665 000

17 000 000

1 000

13 825 000

1 000

156 493 000

4 019 000

4 019 000

Summa kr. 18 311 875 000

Prop. 1990/91:100

VII Finansdepartementet

Finansdepartementet m.m.

Finansdepartementet, förslagsanslag
Ekonomiska attachéer, förslagsanslag
Utredningar m.m., reservationsanslag

Skatteförvaltningen och exekutionsväsendet

Riksskatteverket, förslagsanslag

Regional och lokal skatteförvaltning, förslagsanslag
Kronofogdemyndigheterna, förslagsanslag
Stämpelkostnader, förslagsanslag

Fastighetstaxering, förslagsanslag

Ersättning till postverket m.fl. för bestyret med
skatteuppbörd m.m., förslagsanslag

Statlig lokalförsörjning

Byggnadsstyrelsen, förslagsanslag

Inredning och utrustning m.m., reservationsanslag

Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning

Förvaltningskostnader, ramanslag

Kostnader för upplåning och låneförvaltning,
förslagsanslag

Garantiverksamhet, förslagsanslag

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

99 527 000

3 680 000

38 000 000

141 207 000

1 000 071 000

3 325 774 000

844 648 000

2 812 000

40 000 000

56 000 000

5 269 305 000

1 000

12 000 000

12 001 000

70 043 000

611 040 000

1 000

1 000

681 085 000
Vissa centrala myndigheter m.m.

Tullverket: Förvaltningskostnader, förslagsanslag

Konjunkturinstitutet, ramanslag

Bankinspektionen, reservationsanslag

Försäkringsinspektionen, reservationsanslag

1 054 523 000

24 270 000

1 000

1 000

1 078 795 000

Prop. 1990/91:100

Bidrag och ersättningar till kommunerna

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m.m.,

förslagsanslag                                                   20 698 000 000

Bidrag till kommunerna med anledning av avskaffandet

av den kommunala företagsbeskattningen, förslagsanslag          ______879 172 000

21 577 172 000

Övriga ändamål

Bidrag till vissa internationella byråer och

oiganisationer m.m., förslagsanslag                                        250 000

Bidrag till vissa handikappade ägare av

motorfordon, förslagsanslag                                           15 000 000

Exportkreditbidrag, förslagsanslag                                            1 000

Kostnader för vissa nämnder, förslagsanslag                               1 740 000

Ränteersättningar m.m., förslagsanslag                           _____________1 000

16 992 000

Summa kr. 28 776 557 000

28

Prop. 1990/91:100

VIII. Utbildningsdepartementet

A Utbildningsdepartementet m.m.

1

Utbildningsdepartementet, förslagsanslag

49 642 000

2

Utredningar m.m., reservationsanslag

22 330 000

3

Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m.,
förslagsanslag

21 744 000

93 716 000

B

Det offentliga skolväsendet
Myndigheter

1

Statens skolverk, förslagsanslag

* 371 759 000

2

Statens skolhandikappinstitut, förslagsanslag
Utveckling av skolväsendet m.m.

* 26 533 000

3

Utveckling och produktion av läromedel, reservationsanslag

16 084 000

4

Stöd för utveckling av skolväsendet, reservationsanslag

90 487 000

5

Forskning inom skolväsendet, reservationsanslag

27 221 000

6

Fortbildning m.m., reservationsanslag

178 896 000

7

Särskilda insatser på skolområdet

Verksamhetsbidrag

100 298 000

8

Bidrag till driften av det kommunala offentliga
skolväsendet, förslagsanslag

30 276 451 000

9

Bidrag till driften av särskolor m.m., förslagsanslag

992 407 000

10

Bidrag till driften av särvm, förslagsanslag

* 22 387 000

11

Bidrag till undervisning av invandrare i svenska
språket, förslagsanslag

* 277 316 000

12

Sameskolor, förslagsanslag

23 509 000

13

Specialskolor m.m., förslagsanslag

294 638 000

14

Statens skolor för vuxna, förslagsanslag

* 31 096 000

15

Bidrag till svensk undervisning i utlandet m.m.,
förslagsanslag

52 086 000

16

Bidrag till driften av fristående skolor, förslagsanslag
Utrustningsbidrag m.m.

228 007 000

17

Bidrag till utrustning för gymnasier m.m., reservationsanslag

107 427 000

18

Stimulansbidrag till förbättringar av den fysiska miljön
i skolorna, reservationsanslag

300 000 000

19

Utrustning för specialskolor m.m., reservationsanslag

8 486 000

33 425 088 000

* Beräknat belopp

29

Prop. 1990/91:100

C Folkbildning

1  Bidrag till studieförbunden m.m., förslagsanslag

2  Bidrag till driften av folkhögskolor m.m., förslagsanslag

3  Bidrag till viss central kursverksamhet

4  Bidrag till kontakttolkutbildning, förslagsanslag

D Grundläggande högskoleutbildning m.m.

1  Universitets- och högskoleämbetet, förslagsanslag

2 Lokalkostnader m.m. vid högskoleenheterna, förslagsanslag

3  Vissa tandvårdskostnader, reservationsanslag

4  Vissa särskilda utgifter inom högskolan m.m.,
reservationsanslag

5  Utbildning för tekniska yrken, reservationsanslag

6  Utbildning för administrativa, ekonomiska och

sociala yrken, reservationsanslag

7  Utbildning för vårdyrken, reservationsanslag

8  Utbildning för undervisningsyrken, reservationsanslag

9  Utbildning för kultur- och informationsyrken,
reservationsanslag

10 Lokala och individuella linjer samt fristående kurser,
reservationsanslag

11 Bidrag till kommunal högskoleutbildning m.m.,
reservationsanslag

E Forskning och forskarutbildning

1  Humanistiska fakulteterna, reservationsanslag

2  Teologiska fakulteterna, reservationsanslag

3  Juridiska fakulteterna, reservationsanslag

4  Samhällsvetenskapliga fakulteterna m.m., reservationsanslag

5  Medicinska fakulteterna, reservationsanslag

6  Odontologiska fakulteterna, reservationsanslag

I  Farmaceutiska fakulteten, reservationsanslag

8  Matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna m.m.,
reservationsanslag

9  Tekniska fakulteterna, reservationsanslag

10 Temaorienterad forskning, reservationsanslag

II Konstnärligt utvecklingsarbete, reservationsanslag

12 Vissa särskilda utgifter för forskningsändamål,
reservationsanslag

13 Vissa ersättningar för klinisk utbildning och forskning
m.m., förslagsanslag

* Beräknat belopp

* 1 166 633 000

* 676 288 000

* 41 400 000

* 4 252 000

1 888 573 000

116 515 000

2 011 598 000

65 857 000

78 697 000

1 445 777 000

565 201 000

537 890 000

1 007 063 000

334 468 000

739 826 000

253 004 000

7 155 896 000

362 382 000

29 253 000

35 124 000

438 509 000

829 844 000

89 055 000

31 616 000

833 398 000

873 400 000

38 136 000

18 037 000

103 668 000

1 279 630 000

30

Prop. 1990/91:100

14

Forskningsrådsnämnden, reservationsanslag

79 606 000

15

Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet,
reservationsanslag

177 352 000

16

Medicinska forskningsrådet, reservationsanslag

329 814 000

17

Naturvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag

454 687 000

18

Rymdforskning, reservationsanslag

30 617 000

19

Europeisk forskningssamverkan, förslagsanslag

303 680 000

20

Kungl. biblioteket, reservationsanslag

82 941 000

Arkivet för ljud och bild:

21

Förvaltningskostnader, förslagsanslag               14 021 000

22

Insamlingsverksamhet m.m., reservationsanslag         495 000

14 516 000

23

Institutet för rymdfysik, reservationsanslag

34 214 000

24

Manne Siegbahninstitutet för fysik, reservationsanslag

21 654 000

25

Polarforskning, reservationsanslag

18 996 000

26

Vissa bidrag till forskningsverksamhet,
reservationsanslag

30 100 000

6 540 229 000

F

Studiestöd m.m.

1

Centrala studiestödsnämnden m.m., ramanslag

157 095 000

2

Studiehjälp m.m., förslagsanslag

2 688 400 000

3

Studiemedel m. m., förslagsanslag

3 683 000 000

4

Vuxenstudiestöd m.m., reservationsanslag

1 628 100 000

5

Timersättning vid vissa vuxenutbildningar, förslagsanslag

96 800 000

6

Bidrag till vissa studiesociala ändamål, förslagsanslag

* 106 474 000

7

Utbildningsarvoden till studerande vid vissa
lärarutbildningar, förslagsanslag

126 800 000

8 486 669 000

G

Kulturverksamhet m.m.

Allmän kulturverksamhet m.m.

1

Statens kulturråd, förslagsanslag

21 611 000

2

Bidrag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet
m.m., reservationsanslag

104 254 000

3

Bidrag till samisk kultur, reservationsanslag

Ersättningar och bidrag till konstnärer

5 646 000

4

Visningsersättning åt bild- och formkonstnärer

54 601 000

5

Bidrag till konstnärer, reservationsanslag

30 562 000

6

Inkomstgarantier för konstnärer, förslagsanslag

12 858 000

7

Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk
genom bibliotek m.m., förslagsanslag

79 227 000

8

Ersättning till rättighetshavare på musikområdet

3 245 000

* Beräknat belopp

31

Prop. 1990/91:100

Teater, dans och musik

9

Bidrag till Svenska riksteatem, reservationsanslag

163 805 000

10

Bidrag till Operan, reservationsanslag

213 937 000

11

Bidrag till Dramatiska teatern, reservationsanslag

125 587 000

12

Bidrag till Svenska rikskonserter, reservationsanslag

66 540 000

13

Täckning av vissa kostnader vid Svenska rikskonserter,
förslagsanslag

1 000

14

Bidrag till regional musikverksamhet, förslagsanslag

209 350 000

15

Bidrag till regionala och lokala teater-, dans- och
musikinstitutioner, förslagsanslag

350 161 000

16

Bidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper m.m.,
reservationsanslag

53 910 000

17

Bidrag till Musikaliska akademien

2 698 000

Bibliotek

18

Bidrag till regional biblioteksverksamhet, förslagsanslag

Bildkonst, konsthantverk m.m.

33 094 000

19

Statens konstråd, förslagsanslag

4 734 000

20

Förvärv av konst för statens byggnader m.m.,
reservationsanslag

28 101 000

21

Utställning av nutida svensk konst i utlandet,
reservationsanslag

1 566 000

22

Bidrag till Akademien for de fria konsterna

1 519 000

Arkiv

23

Riksarkivet och landsarkiven, förslagsanslag

117 906 000

24

Dialekt- och ortnamnsarkiven samt svenskt
visarkiv, förslagsanslag

22 485 000

25

Svenskt biografiskt lexikon, förslagsanslag

2 928 000

26

Statliga arkiv: Vissa kostnader för samlingar och
materiel m.m., reservationsanslag

5 966 000

Kulturmiljövård

27

Riksantikvarieämbetet: Förvaltningskostnader, förslagsanslag

79 492 000

28

Kulturmiljövård, reservationsanslag

82 776 000

29

Riksantikvarieämbetet: Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

Museer och utställningar

1 000

30

Centrala museer: Förvaltningskostnader, förslagsanslag

394 138 000

31

Centrala museer: Vissa kostnader för utställning och samlingar
m.m., reservationsanslag

14 495 000

32

Bidrag till Skansen, förslagsanslag

16 384 000

33

Bidrag till vissa museer

26 543 000

34

Bidrag till regionala museer, förslagsanslag

61 025 000

35

Riksutställningar, reservationsanslag

28 219 000

36

Inköp av vissa kulturföremål, förslagsanslag

100 000

32

Prop. 1990/91:100

Forskning

37 Forsknings- och utvecklingsinsatser inom kulturområdet,
reservationsanslag

21 654 000

2 441 119 000
H Massmedier m.m.

Film m.m.

1  Statens biografbyrå, ramanslag

2  Fraktstöd för film, förslagsanslag

3  Filmstöd, reservationsanslag

4  Stöd till fonogram och musikalier, reservationsanslag

Dagspress och tidsskrifter

5  Presstödsnämnden och taltidningsnämnden./önr/flgjan^/ag

6  Driftsstöd till dagspressen, förslagsanslag

7  Utvecklingsstöd till dagspressen, reservationsanslag

8  Täckande av förluster vid statlig kreditgaranti till
dagspressen, förslagsanslag

9  Distributionsstöd till dagspressen, förslagsanslag

10 Stöd till kulturtidskrifter, reservationsanslag

11  Stöd till radio- och kassettidningar, reservationsanslag

12 Bidrag till Stiftelsen för lättläst nyhetsinformation
och litteratur, reservationsanslag

7 554 000

* 1 213 000

* 55 739 000

11 289 000

4 679 000

440 300 000

35 800 000

1 000

79 500 000

21 002 000

63 555 000

7 634 000

Litteratur

13 Litteraturstöd, reservationsanslag

14 Kreditgarantier till bokförlag, förslagsanslag

15 Stöd till bokhandel, reservationsanslag

16 Distributionsstöd till fackbokhandel m.m.,
förslagsanslag

17 Lån för investeringar i bokhandel m.m.,
reservationsanslag

Talboks- och punktskriftsbiblioteket:

18   Förvaltningskostnader, förslagsanslag

19   Produktionskostnader, reservationsanslag

20 Bidrag till Svenska språknämnden m.m.,
förslagsanslag

Radio och television

Sveriges Radio m.m.

Kabelnämnden:

21   F örvaltningskostnader, förslagsanslag

22   Stöd till lokal programverksamhet,
reservationsanslag

22 016 000

38 837 000

3 863 000

1 250 000

* Beräknat belopp

3 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100

38 724 000

1 000

3 025 000

3 814 000

2 290 000

60 853 000

2 930 000

5 113 000

33

Prop. 1990/91:100

23 Närradionämnden, förslagsanslag

4 345 000

24 Utbyte av TV-sändningar mellan Sverige och Finland,

förslagsanslag

24 488 000

25 Bidrag till dokumentation av medieutvecklingen och till

europeiskt mediesamarbete, reservationsanslag

2 926 000

876 775 000

I Lokalförsörjning m.m.

1 Utrustningsnämnden för universitet och högskolor,

förslagsanslag

14 310 000

2 Inredning och utrustning av lokaler vid högskole-

enheterna m.m., reservationsanslag

670 000 000

684 310 000

Summa kr. 61 592 375 000

34

Prop. 1990/91:100

IX. Jordbruksdepartementet

A Jordbruksdepartementet m.m.

1

Jordbruksdepartementet, förslagsanslag

25 771 000

2

Lantbruksråd, förslagsanslag

5 435 000

3

Utredningar m.m., reservationsanslag

9 349 000

4

Bidrag till vissa internationella
organisationer m.m., förslagsanslag

32 880 000

73 435 000

B

Jordbruk och trädgårdsnäring

1

Statens jordbruksverk, ramanslag

115 576 000

2

Lantbruksstyrelsen, förslagsanslag

1 000

3

Statens jordbruksnämnd, förslagsanslag

1 000

4

Bidrag till jordbrukets rationalisering,
m.m., förslagsanslag

15 000 000

5

Markförvärv för jordbrukets rationalisering,
reservationsanslag

1 000

6

Täckande av förluster på grund av statlig
kreditgaranti, förslagsanslag

15 000 000

7

Stöd till skuldsatta jordbrukare, förslagsanslag

10 000 000

8

Startstöd till jordbrukare, förslagsanslag

30 000 000

9 Stöd till avbytarverksamhet m.m.,

förslagsanslag                                                      445 000 000

10 Prisstöd till jordbruket i norra Sverige,

förslagsanslag

* 660 000 000

11 Särskilda åtgärder för jordbruket i norra Sverige,
reservationsanslag

12 Stöd till innehavare av fjällägenheter m.m.,

50 000 000

reservationsanslag

1 700 000

13 Omställningsåtgärder i jordbruket m.m., förslagsanslag

5 075 752 000

14 Rådgivning och utbildning, reservationsanslag

15 Stöd till sockerbruken på Öland och Gotland

40 000 000

m.m., förslagsanslag

16 Bidrag till trädgårdsnäringens rationalisering,

* 28 000 000

m.m., förslagsanslag

5 000 000

6 491 031 000

C Skogsbruk

1  Skogsvårdsoiganisationen, förslagsanslag
Skogsvård sorganisationen:

2    Myndighetsuppgifter, ramanslag                   281

118 000

1 000

3    Frö- och plantverksamhet, förslagsanslag

1 000

4    Investeringar, reservationsanslag                     20 885 000

302 004 000

* Beräknat belopp

35

5  Bidrag till skogsvård m.m., förslagsanslag

6  Stöd till byggande av skogsvägar, förslagsanslag

7  Främjande av skogsvård m.m., reservationsanslag

8  Bidrag till trygghetsförsäkring för skogsbrukare,
reservationsanslag

D Fiske

1  Fiskeristyrelsen, förslagsanslag

2 Fiskenämndema, förslagsanslag

3  Främjande av fiskerinäringen, reservationsanslag

4 Isbrytarhjälp åt fiskarbefolkningen, förslagsanslag

5  Bidrag till fiskets rationalisering m.m.,
förslagsanslag

6  Lån till fiskerinäringen, reservationsanslag

7  Täckande av förluster vid statlig kredit-

garanti till fiske, förslagsanslag

8  Prisreglerande åtgärder på fiskets område,
förslagsanslag

9  Ersättning för intrång i enskild fiskerätt m.m.,
förslagsanslag

E Rennäring m.m.

1  Främjande av rennäringen, reservationsanslag

2  Prisstöd till rennäringen, förslagsanslag

3  Ersättningar för viltskador m.m., förslagsanslag

F Djurskydd och djurhälsovård

1  Statens veterinärmedicinska anstalt:

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

2  Bidrag till statens veterinärmedicinska anstalt,
reservationsanslag

3  Distriktsveterinäroiganisationen:
Uppdragsverksamhet, förslagsanslag

4  Bidrag till distriktsveterinärorganisationen, reservationsanslag

5  Bidrag till avlägset boende djurägare för
veterinärvård, förslagsanslag

6  Djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder,
reservationsanslag

* Beräknat belopp

Prop. 1990/91:100

153 300 000

40 000 000

14 900 000

20 000 000

530 205 000

* 44 872 000

* 10 976 000

* 7 830 000

* 1 000

* 9 400 000

* 40 000 000

* 1 000

* 1 000

1 000 000

114 081 000

10 593 000

30 000 000

12 320 000

52 913 000

1 000

61 198 000

1 000

84 984 000

2 217 000

29 300 000

36

7  Centrala försöksdjursnämnden, reservationsanslag

8  Bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar,
förslagsanslag

G Växtskydd och jordbrukets miljöfrågor

1  Statens utsädeskontroll: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

2  Bidrag till statens utsädeskontroll,
reservationsanslag

3  Statens växtsortnämnd, ramanslag

4  Statens maskinprovningar: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

5  Bidrag till statens maskinprovningar, reservationsanslag

6  Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket,
reservationsanslag

1 Bekämpande av växtsjukdomar, förslagsanslag

H Livsmedel

1  Statens livsmedelsverk, ramanslag

2  Täckande av vissa kostnader för köttbesiktning
m.m., förslagsanslag

3  Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden,
förslagsanslag

4  Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring,
reservationsanslag

5  Kostnader för beredskapslagring av livsmedel

m.m., förslagsanslag

6  Industrins råvarukostnadsutjämning, m.m.,
förslagsanslag

7  Ersättningar på grund av radioaktivt nedfall,
förslagsanslag

8  Livsmedelsstatistik, förslagsanslag

I Utbildning och forskning

1  Sveriges lantbruksuniversitet, reservationsanslag

2  Lokalkostnader m.m. vid Sveriges lantbruksuniversitet,
förslagsanslag

3  Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges
lantbruksuniversitet m.m., reservationsanslag

* Beräknat belopp

Prop. 1990/91:100

5 112 000

39 750 000

222 563 000

1 000

2 748 000

592 000

1 000

7 020 000

*60 000 000

2 500 000

72 862 000

89 959 000

1 000

3 482 000

*103 000 000

*201 308 000

183 000 000

1 000

13 627 000

594 378 000

616 512 000

265 704 000

55 450 000

37

Prop. 1990/91:100

4  Skogs- och jordbrukets forskningsråd,

reservationsanslag                                                     156 725 000

5  Stöd till kollektiv forskning, reservationsanslag                            99 800 000

6  Bidrag till Skogs- och lantbruksakademien,

förslagsanslag                                                __________742 000

1 194 933 000

Summa kr. 9 346 401 000

38

Prop. 1990/91:100

Arbetsmarknadsdepartementet

Arbetsmarknadsdepartementet m.m.

Arbetsmarknadsdepartementet, ramanslag
Utredningar m.m., reservationsanslag
Internationellt samarbete, förslagsanslag
Arbetsmarknadsråd, förslagsanslag

51 990 000

18 265 000

20 200 000

5 904 000

96 359 000

Arbetsmarknad m.m.

Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, ramanslag

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, reservationsanslag

AMU-gruppen:

Uppdragsverksamhet, förslagsanslag                     1 000

Bidrag till vissa driftutgifter, reservationsanslag        1 000 000

Investeringar, förslagsanslag                  _____________1 000

Arbetsdomstolen, ramanslag

Statens förlikningsmannaexpedition, förslagsanslag

Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar,
förslagsanslag

Bidrag till vissa affärsverksinvesteringar, förslagsanslag

Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten,
reservationsanslag

Arbetslivsfrågor

Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen,
förslagsanslag

Arbetsmiljöinstitutet, förslagsanslag

Arbetsmiljöinstitutet: Anskaffning av vetenskaplig

apparatur, reservationsanslag

Yrkesinriktad rehabilitering, ramanslag

Yrkesinriktad rehabilitering: Utbildningsbidrag,
förslagsanslag

Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragverksamhet,

förslagsanslag

Särskilda åtgärder för arbetshandikappade, reservationsanslag

Bidrag till Stiftelsen Samhall, förslagsanslag

2 619 139 000

11 418 687 000

1 002 000

12 564 000

1 490 000

74 000

1 000

6 500 000

14 059 457 000

362 443 000

94 192 000

4 637 000

753 153 000

452 230 000

1 000

5 416 489 000

4 557 000 000

11 640 145 000

39

Prop. 1990/91:100

D

Invandring m.m.

1

Statens invandrarverks förvaltningskostnader,
förslagsanslag

402 164 000

2

Förläggningskostnader,/ÖrsZ«gsans/ag

2 153 000 000

3

Åtgärder för invandrare, reservationsanslag

21 563 000

4

Överföring av flyktingar m.m., förslagsanslag

14 000 000

5

Ersättning till kommunerna för åtgärder för flyktingar
m.m., förslagsanslag

4 464 000 000

6

Statsbidrag till Stiftelsen Invandrartidningen,
reservationsanslag

14 989 000

7

Ombudsmannen mot etnisk diskriminering m.m.,
förslagsanslag

3 412 000

8

Lån till hemutrustning för flyktingar m.fl., förslagsanslag

52 500 000

7 125 628 000

Summa kr.

32 921 589 000

40

Prop. 1990/91:100

XI. Bostadsdepartementet

Bostadsdepartementet m.m.

Bostadsdepartementet, förslagsanslag

Utredningar m.m., reservationsanslag

Bidrag till vissa internationella organisationer m.m.,
reservationsanslag

Bostadsförsörjning m.m.

Boverket, förslagsanslag

Länsbostadsnämnderna, förslagsanslag

Vissa lån till bostadsbyggande, förslagsanslag

Räntebidrag m.m., förslagsanslag

Åtgärder i bostadsområden med stor andel outhyrda
lägenheter m.m., förslagsanslag

Tilläggslån till ombyggnad av vissa bostadshus m.m.,
förslagsanslag

Bostadsbidrag m.m., förslagsanslag

Viss bostadsförbättringsverksamhet m.m., förslagsanslag
Bidrag till förbättring av boendemiljön, förslagsanslag
Bidrag till allmänna samlingslokaler m.m., förslagsanslag
Stöd till icke-statliga kulturlokaler, förslagsanslag
Byggnadsforskning, reservationsanslag

Stöd till experimentbyggande, reservationsanslag

Statens institut för byggnadsforskning, förslagsanslag
Bidrag till statens institut för byggnadsforskning,
reservationsanslag

Statens institut för byggnadsforskning: Utrustning,
reservationsanslag

Investeringsbidrag för bostadsbyggande, förslagsanslag
Information och utbildning m.m., reservationsanslag
Bidrag till fonden för fukt- och mögelskador, förslagsanslag
Statens va-nämnd, förslagsanslag

Fastighetsdataver kamheten

29 320 000

7 500 000

1 380 000

38 200 000

129 756 000

58 263 000

1 000 000

22 710 000 000

50 000 000

315 000 000

2 200 000 000

252 000 000

1 000 000

75 000 000

25 000 000

186 600 000

21 000 000

1 000

49 062 000

1 000 000

5 500 000 000

10 500 000

85 000 000

4 183 000

31 674 365 000

Centralnämnden för fastighetsdata, förslagsanslag                        89 607 000

Utrustning m.m. för fästighetsdataverksamhet, reservationsanslag ________2 000 000

91 607 000

4 Riksdagen 1990191. 1 saml. Nr 100

41

Prop. 1990/91:100

D Lantmäteriet

1  Lantmäteriet, förslagsanslag

2 Plangenomförande, ramanslag

3  Landskapsinformation, ramanslag

4  Försvarsberedskap, ramanslag

5  Utrustning m.m. för lantmäteriet, reservationsanslag

1 000

181 333 000

205 609 000

4 064 000

9 801 000

400 808 000

E Idrott

1  Stöd till idrotten, reservationsanslag                                      401 028 000

2  Stöd till idrottens forskning och utveckling m.m.,

reservationsanslag                                              _______10 100 000

411 128 000

Summa kr. 32 616 108 000

42

Prop. 1990/91:100

XII. Industridepartementet

A Industridepartementet m.m.

1  Industridepartementet, förslagsanslag

2  Industriråd/industriattaché, förslagsanslag

3  Utredningar m.m., reservationsanslag

4  Bidrag till FN:s organ för industriell utveckling,
förslagsanslag

B Industri m.m.

Statens industriverk:

1    Förvaltningskostnader, förslagsanslag             * 65 957 000

2   Utredningsverksamhet, reservationsanslag   _____* 5 250 000

3  Sprängämnesinspektionen, förslagsanslag

4  Åtgärder för att främja industridesign,

reservationsanslag

5  Främjande av hemslöjden, förslagsanslag

6  Stöd till turism och rekreation, reservationsanslag

7  Småföretagsutveckling, reservationsanslag

8  Täckande av förluster vid viss garantigivning

m.m., förslagsanslag

9  Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,

reservationsanslag

C Exportkrediter m.m.

1  Kostnader för statsstödd exportkreditgivning genom

AB Svensk Exportkredit, förslagsanslag

2  Kostnader för statsstödd exportkreditgivning avseende
export av fartyg m.m., förslagsanslag

3  Ersättning för extra kostnader för förmånlig kredit-
givning till u-länder, förslagsanslag

4  Åtgärder för att främja utländska investeringar

i Sverige, reservationsanslag

48 000 000

1 045 000

16 615 000

6 720 000

72 380 000

71 207 000

1 000

5 200 000

5 590 000

123 000 000

* 215 300 000

10 000 000

85 000 000

515 298 000

1 000

1 000

80 000 000

* 1 500 000

81 502 000
D Mineralförsörjning m.m.

Sveriges geologiska undersökning:

1    Geologisk undersökningsverksamhet m.m.,
ramanslag

2    Utrustning, reservationsanslag

3    Geovetenskaplig forskning, reservationsanslag

103 379 000

10 000 000

4 000 000

117 379 000

* Beräknat belopp

43

Prop. 1990/91:100

Statens gruvegendom:

Prospektering m.m., reservationsanslag

Egendomsförvaltning m.m., förslagsanslag

Statsägda företag m.m.

Ränta och amortering på statens skuld till

SSAB Svenskt Stål AB, förslagsanslag

Räntestöd m.m. till varvsindustrin, förslagsanslag
Infriande av pensionsgaranti för FFV AB,
förslagsanslag

56 300 000

7 481 000

63 781 000

181 160 000

31 238 000

130 000 000

1 000

161 239 000

Teknisk utveckling m.m.

Styrelsen för teknisk utveckling:

Teknisk forskning och utveckling,
reservationsanslag
Förvaltningskostnader, förslagsanslag

Bidrag till stiftelsen Sveriges teknisk-
vetenskapliga attachéverksamhet, reservationsanslag
Teknikvetenskapliga forskningsrådet, reservationsanslag
Europeiskt rymdsammarbete m.m., förslagsanslag
Nationell rymdverksamhet, reservationsanslag
Europeiskt forsknings- och utvecklingssamarbete,
reservationsanslag

Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet,
förslagsanslag

Bidrag till statens provningsanstalt, reservationsanslag
Styrelsen för teknisk ackreditering:

Myndighetsverksamhet, reservationsanslag

Bidrag till riksmätplatsverksamhet,
reservationsanslag                          _______

Bidrag till vissa internationella oiganisationer,
förslagsanslag

Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
Bidrag till Standardiseringskommissionen
Patent- och registreringsverket:

Immaterialrätt m.m., förslagsanslag

Bolagsärenden, förslagsanslag               ______

Patentbesvärsrätten, förslagsanslag
Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet,
reservationsanslag

Materialteknisk forskning, reservationsanslag
Forskning för ett avfellssnålt samhälle:
Miljöanpassad produktutveckling, reservationsanslag

* 818 815 000

* 86 368 000

905 183 000

34 261 000

* 67 000 000

406 098 000

56 742 000

*61 000 000

1 000

48 295 000

* Beräknat belopp

1 000

8 776 000

8 777 000

4 272 000

6 750 000

41 184 000

4 000

2 000

6 000

9 814 000

50 000 000

26 200 000

16 610 000

1 742 193 000

44

Prop. 1990/91:100

G

Regional utveckling

1

Lokaliseringsbidrag m.m., reservationsanslag

350 000 000

2

Regionala utvecklingsinsatser, reservationsanslag

972 000 000

3

Täckande av förluster på grund av kreditgarantier
till företag i glesbygder m.m., förslagsanslag

1 000

4

Ersättning för nedsättning av socialavgifter,
förslagsanslag

250 000 000

5

Sysselsättningsbidrag,/örjZagjn/wZng

250 000 000

6

Särskilda regionalpolitiska infrastrukturåtgärder

m.m., reservationsanslag

186 000 000

7

Glesbygdsdelegationen, reservationsanslag

16 200 000

8

Expertgruppen för forskning om regional utveckling
(ERU), reservationsanslag

6 480 000

9

Kapitaltillskott till en utvecklingsfond
för Västnorden, förslagsanslag

3 050 000

2 033 731 000

H

Energi

Statens energiverk:

1

Förvaltningskostnader, ramanslag                 * 49 588 000

2

Utredningar m.m. och information,

reservationsanslag                                * 15 243 000

3

Elsäkerhet m.m., reservationsanslag                      1 000

64 832 000

4

Statens elektriska inspektion, ramanslag

* 12 069 000

5

Täckande av förluster i anledning av statliga
garantier inom energiområdet, förslagsanslag

1 000

6

Energiforskning, reservationsanslag

* 343 800 000

7

Drift av beredskapslager, förslagsanslag

* 407 251 000

8

Beredskapslagring och industriella åtgärder,
reservationsanslag

* 7 270 000

9

Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin,
m.m., förslagsanslag

1 000

10

Åtgärder inom delfunktionen Elkraft, reservationsanslag

* 21 930 000

857 154 000

Summa kr. 5 644 657 000

* Beräknat belopp

45

Prop. 1990/91:100

XIII. Civildepartementet

A Civildepartementet m.m.

1  Civildepartementet, förslagsanslag

2 Utredningar m.m., reservationsanslag

3  Regeringskansliets förvaltningskontor, förslagsanslag

B Utvecklingsfrågor

1  Vissa utvecklingsåtgärder, reservationsanslag

2  Statskontoret, ramanslag

3  Anskaffning av ADB-utrustning, reservationsanslag

4  Riksrevisionsverket, ramanslag

5  Statens arbetsgivarverk, ramanslag

6  Statens arbetsmiljönämnd, förslagsanslag

7  Viss rationaliserings- och utvecklingsverksamhet,
förslagsanslag

Statens institut för personalutveckling:

8   Bidrag till myndighetsuppgifter                      13 520 000

9   Uppdragsverksamhet, förslagsanslag         ____________1 000

C Statistik, förvaltning m.m.

1  Statens löne- och pensionsverk, förslagsanslag

Statistiska centralbyrån:

2    Statistik, register och prognoser, ramanslag         431 442 000

3    Uppdragsverksamhet, förslagsanslag         _____________1 000

4 Lönekostnader vid viss omskolning och

omplacering, förslagsanslag

5  Kammarkollegiet, förslagsanslag

6  Statens person- och adressregistemämnd, förslagsanslag

7  Kostnader för vissa nämnder m.m., förslagsanslag

8  Bidrag till Statshälsan, förslagsanslag

9  Viss förslagsverksamhet m.m., förslagsanslag

10 Vissa skadeersättningar m.m., förslagsanslag

11  Statlig kreditgaranti för bostadsanskaffningslån,
förslagsanslag

12 Externa arbelstagarkonsulter,/ör.v/ag.vflm/ag

13 Administration av statens personskadeförsäkring m.m.,
förslagsanslag

14 Täckning av merkostnader för löner och pensioner m.m.,
förslagsanslag

15 Folk- och bostadsräkningar, reservationsanslag

61 193 000

39 235 000

386 940 000

487 368 000

38 000 000

90 567 000

533 000 000

153 222 000

57 136 000

3 020 000

1 000 000

13 521 000

889 466 000

1 000

431 443 000

1 000

17 686 000

720 000

1 125 000

357 000 000

1 000

1 000

1 000

8 409 000

14 000 000

1 600 000 000

16 874 000

2 447 262 000

46

Prop. 1990/91:100

D Länsstyrelserna m.m.

1 Länsstyrelserna m.m., ramanslag

E Polisväsendet

1  Rikspolisstyrelsen, förslagsanslag

2  Säkerhetspolisen, förslagsanslag

3  Statens kriminaltekniska laboratorium, förslagsanslag

4  Lokala polisorganisationen, förslagsanslag

5  Utrustning m.m. för polisväsendet, reservationsanslag

6  Underhåll och drift av motorfordon m.m., förslagsanslag

7 Gemensam kontorsdrift m.m. inom kvarteret Kronoberg,
förslagsanslag

8  Diverse utgifter, förslagsanslag

F Konkurrens- och konsumentfrågor

1  Marknadsdomstolen, förslagsanslag

2 Näringsfrihetsombudsmannen, förslagsanslag

3  Statens pris- och konkurrensverk, förslagsanslag

4  Konsumentverket, förslagsanslag

5 Allmänna reklamationsnämnden, förslagsanslag

6  Stöd till konsumentorganisationer, reservationsanslag

7  Konsumentforskning, reservationsanslag

8  Bidrag till miljömärkning av produkter, reservationsanslag

G Stöd till trossamfund m.m.

1  Bidrag till trossamfund, reservationsanslag

2  Bidrag till ekumenisk verksamhet

3  Bidrag till restaurering av äldre domkyrkor m.m.,
reservationsanslag

H Folkrörelse- coh ungdomsfrågor, kooperativa frågor m.m.

1  Statens ungdomsråd, förslagsanslag

2  Bidrag till central och lokal ungdomsverksamhet m.m.,
reservationsanslag

3  Stöd till internationellt ungdomssamarbete, reservationsanslag

4  Bidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet,
förslagsanslag

* Beräknat belopp

1 639 722 000

1 639 722 000

906 214 000

360 000 000

34 244 000

7 381 700 000

243 500 000

164 048 000

1 000

7 349 000

9 097 056 000

4 108 000

12 508 000

56 523 000

75 645 000

12 808 000

2 000 000

2 000 000

2 700 000

168 292 000

67 736 000

876 000

1 350 000

69 962 000

5 596 000

98 373 000

* 2 298 000

3 300 000

47

5 Lotterinämnden, ramanslag

6  Stöd till kooperativ utveckling, reservationsanslag

7  Bidrag till folkrörelserna, reservationsanslag

Prop. 1990/91:100

2 074 000

5 000 000

100 000 000

216 641 000

I Jämställdhetsfrågor

1 Jämställdhetsombudsmannen m.m., förslagsanslag

2  Särskilda jämställdhetsåtgärder, reservationsanslag

* 3 996 000

* 12 854 000

16 850 000

Summa kr. 15 032 619 000

* Beräknat belopp

48

XIV. Miljödepartementet

Prop. 1990/91:100

Miljödepartementet m.m.

Miljödepartementet, förslagsanslag

Utredningar m.m., reservationsanslag

* 28 727 000

* 19 000 000

47 727 000

Miljövård

Statens naturvårdsverk, ramanslag

Bidrag till miljöarbete, reservationsanslag

Investeringar inom miljöområdet, reservationsanslag
Miljöforskning, reservationsanslag

Forskning för ett avfellssnålt samhälle: Avfallshantering,
reservationsanslag

Koncessionsnämnden för miljöskydd, förslagsanslag
Bidrag till Förenta Nationernas miljöfond, förslagsanslag
Visst internationellt miljösamarbete, förslagsanslag
Stockholms internationella miljöinstitut, reservationsanslag
Inredning och utrustning av lokaler vid vissa myndigheter,
reservationsanslag

Kemikalieinspektionen, förslagsanslag
Landskapsvårdande åtgärder, reservationsanslag

* 384 516 000

* 167 585 000

* 100 000 000

* 112 351 000

* 4 000 000

* 14 253 000

* 22 000 000

* 10 850 000

* 25 000 000

* 11 400 000

* 1 000

* 100 000 000

951 956 000

Strålskydd, kärnsäkerhet m.m.

Statens strålskyddsinstitut: Uppdragsverksamhet,

förslagsanslag                                                                1 000

Bidrag till statens strålskyddsinstitut, reservationsanslag                   32 823 000

Statens kämkraftinspektion:

Förvaltningskostnader, reservationsanslag                   1 000

Kämsäkerhetsforskning, reservationsanslag _____________1 000             2 000

Statens kämbränslenämnd, reservationsanslag                                 1 000

Visst internationellt samarbete i fråga om kärnsäkerhet

m.m., förslagsanslag                                       ______19 573 000

52 400 000

Summa kr. 1 052 083 000

* Beräknat belopp

49

Prop. 1990/91:100

XV. Riksdagen och dess myndigheter m.m.

Riksdagen

Ersättningar till riksdagens ledamöter m.m., förslagsanslag
Riksdagsutskottens resor utom Sverige, reservationsanslag
Bidrag till studieresor, förslagsanslag

Bidrag till IPU, RIFO m.m., förslagsanslag

Bidrag till partigrupper, förslagsanslag

Förvaltningskostnader, förslagsanslag

Utgivande av otryckta ståndsprotokoll, reservationsanslag

Riksdagens byggnader, reservationsanslag

Riksdagstryck

Bidrag till riksdagsledamöternas deltagande i
internationella konferenser m.m., reservationsanslag

255 590 000

16 200 000

700 000

1 746 000

52 011 000

242 869 000

262 000

14 400 000

38 470 000

3 400 000

625 648 000

Riksdagens myndigheter

Riksdagens ombudsmän, justitieombudsmännen,
förslagsanslag

Riksdagens revisorer och deras kansli, ramanslag
Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli:

25 544 000

10 991 000

F örvaltningskostnader, förslagsanslag

Nordiska rådets svenska delegation och dess kansli: Andel i
gemenamma kostnader för Nordiska rådet, förslagsanslag

7 963 000

12 851 000

57 349 000

Summa kr. 682 997 000

50

XVI. Räntor på statsskulden, m.m.

1 Räntor på statsskulden m.m., förslagsanslag

Prop. 1990/91:100

61 000 000 000

51

XVII. Oförutsedda utgifter

1 Oförutsedda utgifter, förslagsanslag

Prop. 1990/91:100

1 000 000

52

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990 Prop. 1990/91:100

Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden

Hjelm-Wallén, Göransson, Gradin, Dahl, R. Carlsson, Hellström,
Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist, Thalén, Engström,
Freivalds, Wallström, Lööw, Persson, Molin, Sahlin, Larsson, Asbrink

Föredragande: statsråden Larsson, Johansson, Freivalds, Hjelm-Wallén,
Gradin, R. Carlsson, Thalén, Lindqvist, G. Andersson, Asbrink, Görans-
son, Persson, Hellström, Sahlin, Lööw, Lönnqvist, Molin, Wallström,
Dahl

Proposition med förslag till statsbudget för budget-
året 1991/92

Statsråden föredrar inriktningen av den ekonomiska politiken under nästa
budgetår samt de frågor om statens inkomster och utgifter m.m. som
skall ingå i regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92.
Anförandena och i förekommande fäll översikter över förslagen redovisas
i underprotokollen för resp, departement.

Statsrådet Larsson anför:

Med beaktande av de föredragna förslagen har ett förslag till statsbud-
get för nästa budgetår med därtill hörande specifikationer av inkomster
och utgifter upprättats.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att beräkna inkomster och besluta om utgifter för staten i enlighet
med det upprättade förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar
att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört
för de åtgärder och de ändamål som föredragandena har hemställt om.

Regeringen beslutar vidare att de anföranden som redovisas i under-
protokollen jämte översikter över förslagen skall bifogas propositionen
enligt följande:

53

Finansplanen

Utveckling av offentlig sektor - gemensamma frågor

Kungliga hov- och slottsstatema

(första huvudtiteln)

Justitiedepartementet

(andra huvudtiteln)

Utrikesdepartementet

(tredje huvudtiteln)

Försvarsdepartementet

(fjärde huvudtiteln)

Socialdepartementet

(femte huvudtiteln)
Kommunikationsdepartementet

(sjätte huvudtiteln)

Finansdepartementet

(sjunde huvudtiteln)

U tb i ldni ngsdepartementet

(åttonde huvudtiteln)

Jordbruksdepartementet

(nionde huvudtiteln)
Arbetsmarknadsdepartementet

(tionde huvudtiteln)

Bostadsdepartementet

(elfte huvudtiteln)

Industridepartementet

(tolfte huvudtiteln)

Civildepartementet

(trettonde huvudtiteln)

M i lj ödepartementet

(fjortonde huvudtiteln)

Riksdagen och dess myndigheter m.m.

(femtonde huvudtiteln)

Räntor på statsskulden, m.m.

(sextonde huvudtiteln)

Oförutsedda utgifter

(sjuttonde huvudtiteln)

Beredskapsbudget för
totalförsvarets civila del

Bilaga 1 Prop. 1990/91:100

Bilaga 2

Bilaga 3

Bilaga 4

Bilaga 5

Bilaga 6

Bilaga 7

Bilaga 8

Bilaga 9

Bilaga 10

Bilaga 11

Bilaga 12

Bilaga 13

Bilaga 14

Bilaga 15

Bilaga 16

Bilaga 17

Bilaga 18

Bilaga 19

Bilaga 20

54

gotab 97411, Stockholm 1991

Bilaga 1 till budgetpropositionen 1991

Finansplanen

Prop.
1990/91:100
Bil. 1

Finansdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande: statsrådet Larsson

Anmälan till budgetpropositionen 1991 såvitt avser
finansplanen

Finansplan

1 Den ekonomisk-politiska strategin i
sammanfattning

Den svenska ekonomin präglas i dag av allvarliga problem. Under en
stor del av 1980-talet var den ekonomiska utvecklingen i Sverige god.
Näringslivets investeringar ökade, statsfinanserna sanerades och allt fler
fick arbete. Men framstegen och framtidstron skapade också krav och
förväntningar som ledde till att resurserna blev hårt utnyttjade. Infla-
tionen blev hög, tillväxten försvagades och balansen i utlandsaffärema
försämrades.

Under det gångna året har statsmakterna vidtagit ett antal ekonomisk-
politiska åtgärder för att åstadkomma balans i den svenska ekonomin och
återvinna tillväxten. Arbetet med att stabilisera ekonomin måste fullföljas
med kraft under det närmaste året. Finanspolitiken måste vara fortsatt
stram. En nedväxling från inflationslöner till reallöner måste nu ovill-
korligen komma till stånd. Samtidigt måste sparande och investeringar
främjas. Det krävs en bred uppslutning kring detta handlingsprogram.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1

1.1 Den internationella bakgrunden

Omvärldens betydelse for den svenska utvecklingen har ökat kraftigt
under det gångna årtiondet. Den kommer att tillta ytterligare, inte minst
genom de politiska förändringarna och den ekonomiska integrationen i
Europa.

Vid den europeiska säkerhetskonferensens toppmöte i Paris i november
1990 lades grunden till en ny säkerhetsordning i Europa. I Öst- och
Centraleuropa har stora steg tagits i riktning mot demokrati och mark-
nadsnadsekonomi. Inom EG har samarbetet fördjupats.

Förhandlingarna mellan EG och EFTA om ett omfattande avtal om
ekonomiskt samarbete har nu nått fram till ett avgörande skede. Vid det
gemensamma ministermötet i slutet av 1990 mellan EG och EFTA togs
väsentliga steg mot ett avtal.

Regeringen förklarade i skrivelse till riksdagen hösten 1990 (skr.
1990/91:50) att den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europa-
politiken som tydligare och i mer positiva ordalag skulle klaigöra
Sveriges ambitioner att bli medlem av Europeiska gemenskapen. Bak-
grunden var den positiva och snabba utvecklingen i Europa. Riksdagen
har därefter uttalat att Sverige bör eftersträva att bli medlem i den Euro-
pé’ska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik.

Det är regeringens ambition att efter en samlad bedömning av de
utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämn-
den lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG.

En konsekvens av den internationella utvecklingen är att handeln mel-
lan länderna ökar och att konkurrensen skärps. Detta förbättrar förutsätt-
ningarna för den ekonomiska tillväxten men ställer samtidigt krav på
strukturell förnyelse inom länderna.

Men internationaliseringen skapar framför allt möjligheter. Särskilt
gäller detta för länder som i likhet med Sverige länge byggt sitt välstånd
på handel med omvärlden. Våra företag har utvecklats i en intensiv ut-
ländsk konkurrens och har goda möjligheter att ta vara på de fördelar
som den ökade internationella integrationen medför.

1.2 Den svenska ekonomin — starka sidor och svaga

Den svenska ekonomin präglas av problem. Men den har också en rad
starka sidor. Den ekonomiska politiken måste baseras på en samlad be-
dömning av alla dessa faktorer.

Det centrala stabiliseringspolitiska problemet är inflationen. Den med-
för att konkurrenskraften urholkas, osäkerheten ökar och ekonomin fun-
gerar sämre. Därmed hotas den fulla sysselsättningen. Inflationen leder
också till omfattande och godtyckliga omfördelningar av förmögenheter.
I en politik för rättvisa och full sysselsättning måste inflationsbekämp-
ningen överordnas andra ambitioner och krav.

Den ekonomiska tillväxten är för låg. Under 1980-talet har visserligen
tillväxten varit i nivå med jämförbara industriländers. Till skillnad från
tidigare decennier under efterkrigstiden har emellertid tillväxten i stor

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

utsträckning burits upp av en snabb sysselsättningstillväxt. Produktivitets-
tillväxten har särskilt under senare år varit mycket svag.

Bytesbalansen har under flera år försvagats. Det sammanhänger i hög
grad med den försämrade konkurrenskraften. Men det är också en följd
av att svenska företags investeringar i utlandet har ökat, inte minst i
aktier och fastigheter. Delvis är detta en naturlig följd av näringslivets
internationalisering. Det återspeglar också delvis finansiella omplacering-
ar av engångskaraktär.

Sparandet i ekonomin är otillräckligt. Även när sparandet var som
högst under 1980-talet var det inte i nivå med de bästa åren på 1960- och
1970-talen. Hushållens sparande ökar nu samtidigt som sparandet i den
offentliga sektorn upprätthålls. Men detta är inte tillräckligt för att
finansiera de nödvändiga investeringarna; det är nödvändigt att återställa
konkurrenskraften och att förbättra sparandet också i företagssektorn.

Men den svenska ekonomin har också starka sidor som ger goda för-
utsättningar för högre tillväxt och ökat välstånd under 1990-talet:

Sverige tillhör de länder som har allra högst levnadsstandard. Väl-
ståndet är också jämnare fördelat än i något jämförbart land. Arbetslöshe-
ten är låg och i ett internationellt perspektiv fungerar vår arbetsmarknad
väl. Det offentliga trygghetssystemet bidrar till att underlätta de
omställningar som är en förutsättning för en väl utvecklad och växande
ekonomi.

En annan stark sida är näringslivets finansiella ställning. Efter en lång
period med goda vinster är soliditeten god. Investeringarna har under en
rad år varit höga, vilket ger goda förutsättningar för en expansion när
kostnadsläget har anpassats till vad som råder i omvärlden. Den svenska
industrins struktur är väsentligt bättre än i böljan av 1980-talet.

De offentliga finanserna är också starka. De offentliga utgifternas andel
av BNP har nedbringats från ca 67 % 1982 till ca 61 1/2 % år 1990.
Statsbudgeten, som 1982 visade ett underskott på 13 % av BNP, är i dag
i balans.

De strukturella reformer som genomförts eller beslutats kommer att få
gynnsamma effekter under hela 1990-talet. Viktigast är skattereformen,
som skapar helt nya villkor för arbete, sparande och produktion i Sve-
rige. Jordbruket, transportnäringen och de finansiella marknaderna är
föremål för avreglering. Inom den offentliga sektorn genomgår flera
viktiga verksamheter en förnyelse. Det gäller bl.a. skolan, rättsväsendet,
äldreomsorgen och socialförsäkringarna.

1.3 Den ekonomiska politikens inriktning

Målen för den ekonomiska politiken ligger fäst: full sysselsättning, eko-
nomisk tillväxt, stabila priser, rättvis fördelning, regional balans och
god miljö.

Den avgörande uppgiften för den ekonomiska politiken under de när-
maste åren är att bygga en stark ekonomi, som tål de påfrestningar en
föränderlig omvärld kommer att föra med sig under 1990-talet. Mot
bakgrund av det ekonomiska läget och utsikterna för de närmaste åren
bör följande riktlinjer gälla för den ekonomiska politiken:

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

1. Den ekonomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att Prop. 1990/91:100

aktivt och framgångsrikt delta i den internationella integrationen.         Bil. 1

Det ligger i Sveriges intresse att existerande hinder för handel och
ekonomiskt samarbete undanröjs. Vår ekonomi har en sådan styrka att en
fortsatt internationalisering gynnar den ekonomiska tillväxten.

Internationaliseringen innebär inte att behovet av politiska beslut min-
skar. Tvärtom ökar betydelsen av att upprätthålla internationell konkur-
renskraft samt ekonomisk och social stabilitet. Vaije politiskt beslut blir
viktigare än tidigare och vägvalen i den ekonomiska politiken måste i
större utsträckning än tidigare göras med hänsyn till internationalise-
ringen.

2. Den ekonomiska politiken skall medverka till att bromsa kostnadsut-
vecklingen och stärka konkurrenskraften för att hävda sysselsättningen
och välfärden.

Om svenska varor och tjänster skall bli sålda måste de vara värda sitt
pris. Det betyder inte att svensk export måste vara billigast eller svenska
löner lägst. Kvalitet får kosta, effektiv produktion ger utrymme för goda
löner. Men det finns en gräns där löneökningar och stagnerande pro-
duktivitet inte uppvägs av andra faktorer. Den gränsen måste respekteras.

Det är i längden inte möjligt att trygga sysselsättningen i en ekonomi
med prisstegringar, som är snabbare än i omvärlden. För att värna
sysselsättning och välfärd måste den ekonomiska politiken de närmaste
åren med all kraft inriktas på att varaktigt nedbringa inflationen. Denna
uppgift måste överordnas andra ambitioner och krav. Det innebär att
mycket starka restriktioner framgent måste läggas på statens liksom på
kommunernas och landstingens utgifter samtidigt som den konkurrensut-
satta sektorn måste stärkas. De offentliga utgifternas andel av bruttonatio-
nalprodukten måste minskas för att göra det möjligt att på sikt sänka
skattetrycket.

På kort sikt spelar lönebildningen en avgörande roll för möjligheterna
att återställa konkurrenskraften. Det nu framlagda förslaget till stabilise-
ringsavtal utgör en nödvändig förutsättning för strävandena att hävda
sysselsättning och välfärd. Arbetsmarknadspolitiken skall stödja denna
inriktning.

3. Den ekonomiska politiken skall bidra till tillväxt genom att stimulera
produktiviteten och sparandet. Utrymme skall skapas för investeringar i
produktion och infrastruktur; i motsvarande mån måste tillväxten i privat
och offentlig konsumtion begränsas.

Investeringar är nödvändiga för att trygga framtida välstånd. De svarar
i dag för drygt en femtedel av BNP; andelen har ökat avsevärt sedan
1980-talets böljan. Det gäller särskilt industrins investeringar, som har
fördubblats. Trots detta ligger investeringarna under den nivå som behövs
för att uppnå en långsiktigt stabil tillväxt. Under de närmaste åren gäller
det att säkra utrymmet för framtidssatsningar både i näringslivet och i
den offentliga sektorn. Det innebär investeringar i den konkurrensutsatta
sektorn. Det innebär också investeringar i infrastruktur i form av ett
effektivt transport- och kommunikationssystem liksom i utbildning och
forskning.

Investeringarna måste finansieras med sparande. Även om internatio-
nella kapitalrörelser spelar en växande roll, och kan bidra till att utjämna
svängningar i det svenska sparandet, är det nödvändigt att stärka det
inhemska sparandet.

Sparandet är en uppgift för alla i samhället. Regeringens politik syftar
till att uppmuntra produktiva investeringar och till att öka sparandet.
Återhållsamhet i offentlig och privat konsumtion är nödvändig. Skattere-
formen innebär att hushållen uppmuntras att minska sin skuldsättning och
öka sitt sparande. Skattereformen innebär också att näringslivet får inter-
nationellt sett goda villkor, vilket främjar lönsamhet och investeringar.

4. Den ekonomiska politiken skall bidra till att utjämna levnadsvillkor-
en och skapa en starkare bas för välfärden genom att arbetslinjen
konsekvent hävdas.

En rättvis fördelning av möjligheter i livet är ett viktigt mål för den
ekonomiska politiken. Den jämlika fördelningen av möjligheter och av
ekonomisk trygghet är något gott i sig. Rätt utformad bidrar den också
till att hela samhällsekonomin fungerar bättre.

Förutsättningen för att välfärdssystemen skall fungera är att de allra
flesta har sin ekonomiska trygghet säkrad utan dem. När ekonomin ger
det överväldigande flertalet arbete och utkomst, kan de generella trygg-
hetssystemen vara stabila och generösa.

Hög sysselsättning och tillväxt skapar goda förutsättningar för en ut-
jämning. Arbete åt alla är ett mål för den ekonomiska politiken och ett
allt mer kvalificerat arbetsliv är ett effektivt sätt att minska klassamhällets
löneskillnader. När realinkomstema växer förbättras förutsättningarna för
att genom skatter och överföringar omfördela välstånd mellan medborgar-
na, och därmed ge alla möjlighet till ett värdigt liv. Utbildning, vård
och omsorg av hög kvalitet kan då bli tillgänglig för alla människor på
lika villkor.

Det är arbetet som är grunden för välfärd och trygghet. Uppbyggnaden
av de sociala försäkringssystemen måste utformas så att de ger goda mo-
tiv för arbete. Arbetslinjen har präglat utformningen av arbetslöshetsför-
säkringen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Denna princip är väg-
ledande för regeringens arbete med att reformera såväl sjuk- och arbets-
skadeförsäkringen som pensionssystemet.

Aktiva åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmiljön, förstärka rehabili-
teringen och förhindra långvarig eller permanent utslagning ur arbetslivet.

5.  Den ekonomiska politiken skall medverka till en uthållig tillväxt;
produktion och konsumtion måste ställas om så att balansen mellan
ekonomi och ekologi säkras.

Miljösituationen påkallar en förändring av grundläggande attityder i vår
livsföring. I ett längre perspektiv hotas vår allmänna välfärd av miljöför-
störingen. Därför skall miljöhänsyn genomsyra samhällets alla sektorer.

Åtgärder för att förbättra miljön utgör ett viktigt inslag i den ekono-
miska politiken. De måste ligga i linje med den ekonomiska politikens
allmänna förutsättningar och mål. De måste samtidigt ha en sådan in-
riktning att de bidrar till en uthållig tillväxt.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

1.4 Åtgärder för att bekämpa inflation och arbetslöshet

Insatserna för att bekämpa inflation och arbetslöshet måste göras över ett
brett fält. Finanspolitiken har som grundläggande uppgift att ange ramen
för hushållens, näringslivets, kommunernas och statens verksamhet.

I det nuvarande ekonomiska läget måste finanspolitiken vara stram.
Trots den vikande konjunkturen visar förslaget till statsbudget för bud-
getåret 1991/92 balans mellan utgifter och inkomster. Regeringen redo-
visar på en rad områden förslag om besparingar och inkomstförstärkning-
ar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda till en samlad effekt
på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Särskilda insatser görs
samtidigt på ett fatal för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller
framför allt forskning och utbildning, investeringar i infrastruktur och
åtgärder för bättre miljö. Statsutgifternas ökning beräknas stanna vid

3.4 % jämfört med 10,6 % under budgetåret 1990/91.

Kommunernas och landstingens verksamhet svarar för den helt domine-
rande delen av den offentliga verksamheten. Den sammanlagda volymtill-
växten i den kommunala sektorn måste begränsas till högst 1 %. Rationa-
liseringar och omprövningar i befintlig verksamhet är därmed nödvän-
diga.

Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte-
stopp. Vad avser 1993 och 1994 är Kommunförbundet och Landstingsför-
bundet överens med regeringen om att skattetrycket inte heller då skall
öka och att den kommunala utdebiteringen inte bör höjas. Om det visar
sig att kommuner och landsting ändå överväger skattehöjningar efter
1992 eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle bli
för hög är regeringen beredd att omedelbart föreslå ett förlängt skatte-
stopp eller att på annat sätt begränsa kommunernas och landstingens
möjlighet att expandera.

Vidare avser regeringen att föreslå att 3 miljarder kr. dras in från
kommunerna år 1992 genom en tillfällig extra höjning av skatteutjäm-
ningsavgiften. Syftet med denna åtgärd är att undvika att en tillfällig
förbättring av kommunernas ekonomi leder till en snabbare utgiftsökning
än vad samhällsekonomin och kommunernas långsiktiga inkomster med-
ger. Medlen bör senare återföras till kommunerna.

De offentliga utgifterna i förhållande till BNP har kraftigt reducerats
under 1980-talet. 1982 uppgick utgifternas andel av BNP till ca 67 %.
Den har nu reducerats till drygt 61 %. De beslut som riksdagen redan
fattat om förändringar bl.a. i socialförsäkringssystemet och i bostadsfi-
nansieringen skapar förutsättningar för att sänka utgiftskvoten ytterligare
under de närmaste åren.

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 innehåller inga skatte-
höjningar. Den samlade effekten av de tidigare lättade skattepolitiska
besluten blir en sänkning av skattekvoten. Den beräknas sjunka från
56,5 % till 55,5 %.

Det är regeringens uppfattning att de nuvarande problemen i den sven-
ska ekonomin skall lösas genom en intern anpassning av utbud och efter-
frågan och genom att ekonomins funktionssätt förbättras. Det är på detta

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

sätt som den ekonomiska politikens trovärdighet skall förstärkas. Att göra
avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet.

Ansvaret för lönebildningen vilar på arbetsmarknadens parter. Under
senare år har lönekostnaderna stigit alltför snabbt och underminerat kon-
kurrenskraft och sysselsättning. Det är nödvändigt att bryta denna ut-
veckling och växla om från inflationslöner till reallöner.

Den av regeringen tillsatta förhandlingsgruppen presenterade i slutet av
förra året ett förslag till stabil i seringsavtal för åren 1991 och 1992.
Avtalet innebär att lönenökningar utgår under första avtalsåret först
fr.o.m. den 1 juli och då enbart till löntagare som 1990 har en total
årsinkomst understigande 170 000 kr. Löneökningen uppgår till 1 %.
Den skall i sin helhet fördelas genom förbundsavtalen. Det innebär en
kostnadsökning på ca 0,5 %.

På grund av redan inträffade höjningar ökar de samlade lönekostnader-
na med 5 % jämfört med 1990. Det understryker nödvändigheten av att
nu radikalt bryta kostnadsutvecklingen för att återställa konkurrenskraft
och hävda sysselsättningen. För 1992 kan kostnadsökningarna begränsas
till 3 % genom stabiliseringsavtalet.

För att långsiktigt klara sysselsättningen måste kostnadsutvecklingen
under flera år vara långsammare i Sverige än i våra konkurrentländer. På
det sättet kan lönsamheten och konkurrenskraften återställas samtidigt
som förutsättningar skapas för ett ränteläge i nivå med omvärldens.

Mellan löne- och prisbildningen finns ett nära samspel. I syfte att skapa
goda förutsättningar för en uppslutning kring ett stabiliseringsavtal har
förhandlingsgruppen haft överläggningar med företagen inom handeln.
Företagen har lämnat utfästelse om en aktiv medverkan för att hindra
prishöjningar.

Avgörande för prisbildningen är konkurrensförhållandena i den svenska
ekonomin. Den ökade internationella integrationen bidrar till att pressa
priserna i den svenska ekonomin. Ett brett åtgärdsprogram för ökad
konkurrens har också inletts. Det omfattar bl.a. finansiella tjänster,
tekovaror, jordbruksprodukter, transporter och byggmaterial. Regeringen
kommer under våren i ljuset av GATT-förhandlingama att förelägga
riksdagen förslag om en sänkning av gränsskyddet på jordbruksprodukter.
Detta bör kunna bidra till sänkta matpriser. Förslag om att öka konkur-
rensen inom inrikesflyget kommer också att läggas under våren.

Regeringens mål är att förena full sysselsättning med låg inflation. På
längre sikt finns ingen motsatsställning mellan dessa mål. Varaktig full
sysselsättning förutsätter att kostnaderna inte stiger snabbare i Sverige än
i omvärlden.

De senaste årens höga inflation har underminerat sysselsättningen. De
närmaste åren kommer att innebära stora påfrestningar på arbetsmarkna-
den. Arbetslöshet är inte ett medel i den ekonomiska politiken. Det är
företagens möjligheter att rekrytera personer med lämplig utbildning och
erfarenhet som avgör om det skall uppstå inflationsdrivande flaskhalsar
eller inte.

De som är eller riskerar att bli arbetslösa skall därför få samhällets
stöd för att så snabbt som möjligt komma över i ett nytt arbete.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Arbetsmarknadspolitiken skall utformas så att den bidrar till inflationsbe-
kämpningen. Därför skall insatser som leder till aktivt arbetssökande,
yrkesmässig och geografisk rörlighet samt ökad kompetens ges förtur.

1.5 Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och
sysselsättning

En hög och stabil tillväxt är ett av de främsta målen lör den ekonomiska
politiken. Genom tillväxten skapas nya resurser som kan användas för att
tillgodose individuella och gemensamma behov. Ekonomisk tillväxt är
också nödvändig för att trygga sysselsättningen och bekämpa arbetslöshe-
ten.

Tillväxtförutsättningama i den svenska ekonomin förbättras på ett av-
görande sätt av den skattereform som nu har trätt i kraft. Arbete och
sparande stimuleras samtidigt som produktionsresurserna får en mer
ändamålsenlig användning. Regeringen avser också under våren lägga
fram en proposition där energipolitikens långsiktiga inriktning preciseras.

För att Sverige skall kunna ta vara på de möjligheter som den inter-
nationella utvecklingen erbjuder, för att stärka konkurrenskraften och ta
vara på människors vilja till arbete skall utbildningen byggas ut och för-
bättras.

Gymnasieskolan bör reformeras och de yrkesinriktade linjerna byggas
ut så att alla elever får en treårig utbildning. Reformen bör inledas 1992
och genomföras successivt.

På lång sikt är forskning av hög kvalitet viktig för produktivitetens
tillväxt. Den forskningspolitiska proposition, som regeringen lade fram
våren 1990, innehöll åtgärder för att förbättra den vetenskapliga produk-
tionen inom en rad områden. Examinationen inom forskarutbildningen
skall fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefinansiering-
en inom forskarutbildningen. Resursutnyttjandet i högskolan skall också
ytterligare förbättras. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen
för tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårs-
perioden. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kun-
na öka under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för
givna resurser. En ytterligare ökning av utbildningsplatserna inom hög-
skolan bör också kunna uppnås.

För att möta kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande i ar-
betslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Genom omdispone-
ringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservationer bör
ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en ny yrkesut-
bildning eller vidareutbildning redan under första halvåret 1991. Genom
dessa insatser förbättras företagens möjligheter att rekrytera personal med
ny yrkesutbildning.

Investeringarna i näringslivet har varit mycket omfettande under slutet
av 1980-talet. Det är angeläget att en hög investeringsnivå vidmakthålls
i näringslivet under 1990-talet, särskilt med tanke på de nya villkor som
den europeiska integrationen skapar. Utländska företag kan ge ett värde-
fullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden. De svenska reg-

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

lerna för utlänningars köp och förvärv av svenska företag bör anpassas
till de betingelser som nu skapas genom den ökade internationaliseringen.
Regeringen bedömer att ett förslag med denna innebörd kan föreläggas
riksdagen under våren.

Som ett led i den ekonomiska politiken kommer regeringen att besluta
om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna investeringsfonder-
na, dels ett frisläpp av de allmänna investeringsreserverna. Därigenom
frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i näringslivet.

Behovet av en förnyelse av infrastrukturen är stort. Utgångspunkten för
dessa investeringar bör vara att de skall förbättra näringslivets konkur-
renskraft, underlätta strävandena att skapa väl fungerande trafiksystem
samt bidra till en bättre miljö.

Det är i stor utsträckning en uppgift för stat och kommun att svara för
dessa investeringar. Men det är angeläget att finna former för en bred
samverkan kring dem. Regeringen redovisade därför i prop. 1989/90:88
om vissa näringspolitiska frågor planer på att inrätta en infrastrukturfond.

Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. avsättas för denna
fond. Förslag om att inrätta fonden kommer att läggas fram i vår i an-
slutning till de miljö- och tillväxtpolitiska propositionerna. Under bud-
getåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden. Under
återstoden av 1990-talet bör fonden tillföras ytterligare minst 10 miljarder
kr. utöver ordinarie anslag.

Regeringen tillkallade på våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att
i de tre storstadsområdena åstadkomma samlade lösningar på trafikproble-
men. Inom ramen för infrastrukturfonden är regeringen beredd att avdela

5.5 miljarder kr. till investeringar för bl.a. förbättrad trafikmiljö i stor-
städerna under 1990-talet.

1.6 Åtgärder för att skapa en starkare grund för välfärd och
trygghet

Det är en viktig uppgift för den ekonomiska politiken att skapa en star-
kare ekonomisk grund för välfärd och trygghet.

En mycket stor del av statens utgifter gäller välfärden i vid mening;
vård, omsorg och utbildning, men framför allt pensioner, barnbidrag,
försäkringar vid arbetslöshet och sjukdom. Dessa utgifter växer snabbt
på grund av automatik, t.ex. ett ökat antal pensionärer och allt fler barn,
men också genom indexuppräkningar.

Grunden för välfärden och tryggheten är arbetet. Det är bara genom
arbetet som vi kan skapa de resurser som behövs för en välfärd som
omfattar alla, men ger mest åt dem som bäst behöver den.

Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är baserad på detta. Det är aktiva
åtgärder som leder till arbete som skall komma i första hand. Kontantstöd
är en viktig trygghetsåtgärd, men det skall komma i sista hand. Det skall
finnas goda incitament för utbildning och arbete. Det är detta som avses
med arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken.

Denna princip är vägledande för regeringens arbete med att reformera
såväl sjuk- och arbetsskadeförsäkringen som pensionssystemet. Det är

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

arbete, hälsa och ett aktivt liv som är det främsta målet och därför måste Prop. 1990/91:100
nya resurser i första hand satsas på omsorg, vård och rehabilitering.       Bil. 1

En kraftfull och samordnad insats görs nu för en bättre rehabilitering.
Det sker genom åtgärder för att undanröja farliga arbeten och förbättra
arbetsmiljön och arbetsförhållandena. Det sker vidare genom att resurser
avdelas för rehabilitering och genom förändringar i sjukförsäkringen och
tillkomsten av rehabiliteringsersättningen. Under vårriksdagen läggs för-
slag fram baserade bl.a. på arbetsmiljökommissionens arbete.

1.7 Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt

Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt är en viktig del av den ekono-
miska politiken. Den ekonomiska politiken skall bidra till att ställa om
produktion och konsumtion för att säkra långsiktig balans mellan ekono-
misk tillväxt och miljö.

Miljöpolitiken i Sverige har på många vis varit framgångsrik. De kom-
mande årens miljöpolitik kommer att präglas av ökad internationalisering,
decentraliserat beslutsfattande och ökat miljöansvar inom alla samhälls-
sektorer. Ett utbyggt internationellt samarbete ger oss nya möjligheter att
påverka miljöpolitiken globalt och att utveckla en internationell strategi
för en långsiktigt hållbar utveckling. Därmed kan stora framsteg göras
på ett sätt som skapar likvärdiga villkor för företag i olika länder.

De kommande årens miljöpolitik kommer också att präglas av ett ökat
miljöansvar inom varje sektor av samhället. De förändringar som nu
genomförs av skattesystemet innebär att energikonsumtionen begränsas
och att det blir dyrare att skada miljön. Ytterligare förslag som minskar
miljöbelastningen kommer att presenteras i den miljöpolitiska proposition
som regeringen avser att lägga fram under vårriksdagen.

För att kunna fatta riktiga beslut för en långsiktigt hållbar utveckling
måste vi veta mer om samspelet mellan ekonomi och ekologi. Det gäller
på såväl företags- och hushållsnivå som på samhällsnivå. Det är viktigt
att den ekonomiska statistiken är så utformad att den belyser miljöpåver-
kan och resursförbrukning. På regeringens initiativ utreds nu dessa frå-
gor. Ett första underlag beräknas vara klart under år 1991.

2 Den ekonomiska utvecklingen

2.1 Utsikterna för den internationella ekonomin

När 1980-talet började befann sig industriländerna i en djup ekonomisk
svacka. Ett par år in på decenniet inleddes emellertid efterkrigstidens
hittills längsta högkonjunktur. Förra året markerade slutet på denna långa
expansionsperiod.

I de industriländer som haft högst inflation under senare år — främst
Förenta staterna, Storbritannien, Canada samt några av de mindre euro-
peiska länderna — mattas nu den ekonomiska aktiviteten av markant. De
inflationsbekämpande åtgärder som vidtagits i flera av dessa länder böljar
ge resultat. Samtidigt har den höga inflationen medfört en försämrad

10

konkurrenskraft, som verkar återhållande på tillväxten. I Förenta Staterna
bedöms BNP-tillväxten ha stannat vid ca 1 % 1990. Den ekonomiska
aktiviteten är dock fortsatt stark i Japan och i Tyskland. För OECD-
området sammantaget förutses en ekonomisk tillväxt i år med knappt
2 %. Under 1992 är ånyo en något starkare tillväxt möjlig.

Trots den lägre aktiviteten i OECD-området förutses inflationen öka till
ca 5 1/2 % i år för att sedan dämpas till 4 1/2 % 1992. Arbetslösheten
i OECD-området väntas öka till närmare 7 % nästa år. De europeiska
OECD-ländema beräknas fortfarande ha en högre arbetslöshet, inemot
8 1/2 % i år och nästa år.

Den amerikanska ekonomin försvagades ytterligare under hösten 1990
och en regelrätt lågkonjunktur kan inte uteslutas. De höjda oljepriserna
och problem i den finansiella sektorn är viktiga element i denna utveck-
ling. Svagheterna i det finansiella systemet har bidragit till att kreditgiv-
ningen från bankerna bromsas upp ytterligare med effekter på i första
hand investeringsverksamheten men även den privata konsumtionen. Un-
der förutsättning att den starka tillväxten i Japan och Tyskland fortsätter,
kan emellertid effekterna på omvärlden av en recession i Förenta staterna
begränsas.

Budgetunderskotten har tillåtits öka kraftigt i flera länder — framför allt
i Tyskland och Förenta staterna. Därmed har bördan av inflationsbe-
kämpningen i allt väsentligt fallit på penningpolitiken. Fortsatta räntehöj-
ningar skulle förvärra situationen för de länder som befinner sig i, eller
är på väg in i, en lågkonjunktur. Detta understryker betydelsen av att
uppnå bättre balans mellan finans- och penningpolitiken liksom av en
förstärkt internationell ekonomisk-politisk samordning.

Läget vid Persiska viken gör en bedömning av oljeprisutvecklingen
synnerligen osäker. Även om OECD-ländemas oljeberoende minskat
mycket sedan 1970-talet, skulle kraftigt ökade priser få betydande negati-
va konsekvenser för inflation och tillväxt. En risk är att oljeprishöjning-
ama inte möts med en tillräckligt stram ekonomisk politik utan tillåts
omsättas i ländernas interna löne- och prisbildning. Därmed kan behov
uppstå av en betydande ekonomisk-politisk åtstramning i ett senare skede.

En förstärkning av det internationella handelssystemet är nu betydelse-
full mot bakgrund av den internationella ekonomiska utvecklingen.
GATTs betydelse för att motverka protektionism och ta bort handelshin-
der i världshandeln är oförändrat stor. Det är därför ytterst oroande att
Uruguay-rundan inte kunde avslutas som planerat i december 1990. Mot-
sättningar mellan framför allt USA och EG på en rad förhandlingsområ-
den — i synnerhet på jordbruksområdet — ledde till att ministermötet blev
resultatlöst. Förhandlingarna torde emellertid komma att återupptas i
böljan av 1991. Det är av stor betydelse att rundan kan slutföras fram-
gångsrikt.

Sovjetunionen och övriga tidigare centralplanerade ekonomier i Europa
genomgår nu en svår omställningsprocess som kommer att ta lång tid.
Därmed kommer dessa länders importefterfrågan sannolikt att vara låg
samtidigt som de utländska investeringarna är begränsade. De samman-
tagna effekterna på västekonomiema av även en mycket negativ utveck-

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

11

ling bör dock i det korta perspektivet bli begränsade. På längre sikt finns
förutsättningar för en god utveckling med gynnsamma effekter också för
länderna i väst.

Den vikande internationella konjunkturen får betydande återverkningar
för Sverige. Efterfrågetillväxten för bearbetade varor på Sveriges vik-
tigaste exportmarknader inom OECD avtog markant under 1990 och för-
svagningen fortsätter även 1991. Sammantaget bedöms marknadstillväx-
ten för svensk export till OECD-området — som under de senaste åren
uppgått till 6 å 7 % årligen — stanna vid knappt 5 % i år för att 1992
uppgå till drygt 5 %. Det är framför allt den låga importefterfrågan från
USA, Storbritannien, Finland och Danmark som nu får effekt på svensk
export.

Dessutom begränsas exporten av en oförmånlig varusammansättning.
Transportmedelsindustrin är sedan en tid inne i en internationell lågkon-
junktur och inom pappers- och massaindustrin råder ett kraftigt globalt
utbudsöverskott. Stålindustrin är på väg mot en klar avmattning. Dessa
branscher svarar för ungefär en tredjedel av den samlade varuexporten.

2.2 1980-talets utveckling i Sverige

Genom omläggningen av den ekonomiska politiken i böijan av 1980-
talet och den internationella konjunkturuppgången kom en utrikeshandels-
ledd expansion igång i den svenska ekonomin. Exporten ökade liksom
lönsamheten i näringslivet. Därmed inleddes en kraftig investeringsupp-
gång. Samtidigt sköt produktionen fert och sysselsättningen ökade.

Efter ett par år med fällande realinkomster steg åter hushållens inkom-
ster vid mitten av 1980-talet. Till detta bidrog i hög grad den ökade
sysselsättningen och minskade arbetslösheten.

Hushållens konsumtion växte snabbt när inkomsterna steg och då kre-
ditmarknaden avreglerades blev det lättare att låna. Trots att de offentliga
utgiftsökningarna begränsades och skattekvoten steg var inte finanspoliti-
ken tillräckligt stram för att kunna neutralisera effekterna av kreditexpan-
sionen och den mycket starka industrikonjunkturen. Ekonomin blev under
1980-talets senare del överhettad samtidigt som utrymmet för den kon-
kurrensutsatta sektorn begränsades.

Sett över hela 1980-talet var tillväxten i den svenska ekonomin ungefär
i nivå med Västeuropas. Kostnadsökningarna var emellertid snabbare än
i de för Sverige centrala konkurrentländerna. Detta medförde att kon-
kurrenskraften gradvis försvagades. Jämfört med situationen i början av
1980-talet är det svenska näringslivet i dag ändå starkt. Soliditeten är
hög och omfattande investeringar och strukturrationaliseringar har ge-
nomförts. Men den förbättring av den relativa enhetsarbetskostnaden
som uppnåddes i samband med devalveringarna i böljan på 1980-talet är
förbrukad.

Den strama budgetpolitiken resulterade i att de offentliga utgifterna
minskade snabbt som andel av BNP. Samtidigt förstärktes det offentliga
sparandet. I detta avseende är läget i dag helt annorlunda än för tio år
sedan. Sverige tillhör nu åter de länder i OECD-området som har de star-
kaste offentliga finanserna.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

12

2.3 Utvecklingen i Sverige det senaste året

Kapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin var högt i början av 1990.
Det har emellertid därefter sjunkit snabbt. Avmattningen har spridit sig
gradvis och blivit allt mer kännbar för hushåll och foretag. Den ekono-
miska tillväxten avtog och uppgick för helåret till knappt 1 %.

Den viktigaste orsaken till försämringen är att konkurrenskraften har
försvagats genom att löner och priser har ökat snabbare i Sverige än i
våra konkurrentländer. Urholkningen av konkurrenskraften har förstärkts
av en svag produktivitetstillväxt. Denna utveckling har lett till att indu-
strin i betydande utsträckning förlorat marknadsandelar både hemma och
utomlands. Industriproduktionen har därmed stagnerat samtidigt som
lönsamheten fallit.

Arbetsmarknaden var under en stor del av 1990 överhettad och arbets-
lösheten var mycket låg. Mot slutet av året inträffade dock en försvag-
ning i huvudsak orsakad av tillbakagången i den konkurrensutsatta sek-
torn. Arbetslösheten var vid slutet av året 1,9 %.

Den underliggande prisökningen, dvs. exklusive bidrag från indirekta
skatter och oljepriser, uppgick till ca 6 1/2 % under loppet av 1990.
Inflationen hölls tillbaka av förhållandevis låga prisökningar inom kon-
kurrensutsatt verksamhet. Konsumentprisindex steg med ytterligare ca 3
procentenheter i samband med att det första steget i skattereformen ge-
nomfördes. De högre oljepriserna bidrog dessutom med ca 1/2 procent-
enhet och den tillfälliga höjningen av mervärdeskattesatsema med knappt

1 procentenhet.

Reallöneutvecklingen var svag under första hälften av 1980-talet. Den-
na utveckling vände vid mitten av decenniet och reallönerna har sedan
dess återhämtat sig. Under hela 1980-talet var emellertid de nominella
löneökningarna stora. Så var fallet även under 1990 då de nominella
lönerna ökade med över 10 % i genomsnitt. Samtidigt steg reallönerna
med ca 2 % och hushållens realinkomstökningar uppgick till 3 1/2 %.
Hushållens sparkvot förbättrades från -4 1/3 % 1989 till knappt -1 %
1990, sannolikt till följd av både en ökad osäkerhet och högre lånekostna-
der. Den privata konsumtionen blev därmed oförändrad från 1989 till
1990.

Handelsbalansens överskott krympte ytterligare, bl.a. till följd av den
svaga exportutvecklingen. Dessutom blev resevalutanettot allt sämre sam-
tidigt som ränteutgifterna i samband med investeringar utomlands ökade.
Bytesbalansunderskottet som andel av BNP växte från 1,6 % 1989 till ca

2 1/2 % 1990.

De tilltagande obalanserna i den svenska ekonomin bidrog starkt till
den oro på de finansiella marknaderna som uppstod vid några tillfällen
under 1990. I oktober ökade valutautflödet kraftigt vilket tvingade fram
en höjning av de korta räntorna. Sedan dess har räntorna sjunkit och
skillnaderna i räntenivå i förhållande till utlandet har successivt reduce-
rats.

På aktie- och fastighetsmarknaderna har priserna sjunkit under hösten
1990. Företagens vinster har fallit avsevärt. Inom finansbolagssektom har

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

13

problemen varit särskilt markerade och vissa finansbolag råkade under
hösten in i akuta likviditetssvårigheter. Uppenbarligen har risknivån och
belåningsgraden i delar av det finansiella systemet varit osunt hög. Akuta
betalningssvårigheter har uppstått när priserna fallit på aktie- och fastig-
hetsmarknaden. Det som nu sker bör ses som en behövlig sanering av det
finansiella systemet.

2.4 Utsikterna för 1991 och 1992

Skattereformen, vars andra och viktigaste etapp genomförs 1991,
kommer att få påtagliga effekter för den ekonomiska utvecklingen både
på kort och lång sikt. Den främjar arbete och sparande och bidrar där-
med till en ökad tillväxt. Den omedelbara effekten är att inkomstskatterna
sänks och att skatterna på konsumtion och kapital ökar. Finansieringen
av skattereformen medför en höjning av konsumentprisindex med ca

3 1/4 % i böijan av 1991. Denna konsumentprisuppgång påverkar emel-
lertid inte näringslivets konkurrenskraft eftersom mervärdeskatt inte tas
ut vid export.

Sammantaget innebär skattereformen ett kraftigt tillskott till hushållens
reala disponibla inkomster. Eftersom reformen också innebär att det blir
dyrare att låna och lönsammare att spara kommer dock hushållen sanno-
likt att välja att spara en ökad del av sina inkomster.

Den ekonomiska utvecklingen de närmaste åren blir i hög grad bero-
ende av lönekostnadernas ökningstakt. Om inte en snabb lönedämpning
sker kommer den totala produktionen att minska 1991 och öka endast
mycket svagt 1992. En sådan utveckling leder till en högre och mer
långvarig arbetslöshet. Vid slutet av 1992 är en arbetslöshetsnivå nära

4 % trolig. Sammantaget medför utvecklingen i detta fall stora påfrest-
ningar för hushållen samtidigt som den offentliga sektorns finanser för-
svagas.

För att undvika en sådan utveckling tillsatte regeringen under 1990 en
förhandlingsgrupp med uppgift att undersöka förutsättningarna för ett
stabiliseringsavtal för hela arbetsmarknaden för i första hand 1991. För-
handlingsgruppen har presenterat ett förslag till ett tvåårsavtal, som
innebär att lönekostnadsökningama — inkl, löneglidning och överhäng —
kan begränsas till ca 5 % 1991 och ca 3 % 1992.

Ett stabiliseringsavtal på de nivåer som föreslagits innebär att konsu-
mentprisökningama kan stanna vid ca 5 % under 1991 och 2 1/2 % un-
der 1992. Det innebär i sin tur att inflationstakten 1991 kan bli ungefär
lika hög som i det övriga OECD-området och under 1992 något lägre.
Konkurrensläget kan därmed förbättras och förutsättningar skapas för att
kraftigt begränsa företagens förluster av marknadsandelar.

Redan under 1991 kan alltså en omsvängning ske. Industriproduktionen
kan skjuta lärt igen och sysselsättningen därmed åter växa. Visserligen
är det troligt att arbetslösheten fortsätter att öka under 1991 och 1992,
men i en långsammare takt. Lågkonjunkturen kan om stabiliseringsavtalet
accepteras bli kort och en långvarig arbetslöshetskris av det slag många
andra länder i Europa fått gå igenom kan undvikas.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

14

En utveckling i dessa banor innebär att hushållens ekonomiska situation Prop. 1990/91:100
kan förbättras både 1991 och 1992. Samtidigt skapas förutsättningar för Bil. 1
att förstärka också den offentliga sektorns finanser.

Tabell 1. Den ekonomiska utvecklingen

Årlig procentuell förändring (om ej annat anges)

1989

1990

1991

1992

Alt. 1

Alt. 2

Alt. 1

Alt. 2

BNP

2,1

0,7

-0,2

-0,5

1,0

0,4

Industriproduktion

1,2

-2,0

-1,0

-2,0

1,8

0,5

Privat konsumtion

1,1

0,0

0,7

1,0

1,0

1,2

Offentiig konsumtion

2,2

1,3

0,5

0,3

0,5

0,5

Bruttoinvesteringar

10,9

1,8

-1,4

-3,5

0,6

-1,9

Bytesbalans (miljarder kr.)

-19,7

-33,1

-48,8

-50,9

-58,6

-63,2

Handelsbalans (miljarder kr.)

14,6

13,4

9,1

10,1

13,7

12,6

Arbetslöshet (nivå, %)

1,4

1,5

2,2

2,5

2,7

3,4

KPI dec.-dec., exkl. skatteref.

6,7

8,2

5,2

5,9

2,4

3,4

KPI dec.-dec., inkl, skatteref.

6,7

11,1

8,4

9,1

2,4

3,4

Timlön, kostnad

9,8

10,4

5

7

3

5

Det låga sparandet i Sverige tar sig uttryck i att underskotten i bytesba-
lansen fortsätter att öka. En del av försvagningen beror på en försäm-
ring i handelsbalansen. Denna utveckling är oroande och kan bara brytas
genom att kostnadsökningstakten anpassas till omvärlden. Genomslaget
sker emellertid gradvis varför påtagliga effekter av ett framgångsrikt
stabiliseringsavtal kommer att synas på handelsbalansen först efter 1991.

Den beräknade ökningen av bytesbalansunderskottet sammanhänger
emellertid också i hög grad med de växande svenska investeringarna i
utlandet. Denna del av bytesbalansförsvagningen är inte lika oroande som
handelsbalansförsämringen. Investeringarna kan i betydande utsträckning
förutsättas generera en avkastning som på sikt kommer svenska medborg-
are tillgodo.

De svenska investeringarna i utlandet har under en följd av år varit
höga. Det är en naturlig del i företagandets internationalisering. Under
senare år har emellertid utvecklingen accelererat bl.a. som en konsekvens
av engångsförändringar i investeringsmönstret sedan valutaregleringen
avskaffats och till följd av det försämrade kostnadsläget i Sverige. Goda
förutsättningar finns för att bryta denna utveckling om en snabb kostnads-
anpassning kommer till stånd. Det närmande till EG som nu sker och de
förändringar i förvärvslagstiftningen som regeringen avser föreslå bör
också starkt verka i riktning mot en ökad balans i investeringsflödena.

3 Europa-politiken

Den svenska ekonomin har länge kännetecknats av en hög grad av öppen-
het. Denna öppenhet har starkt bidragit till vår höga levnadsstandard.
Tack vare GATT-avtal, EFTA-överenskommelsen och frihandelsavtalet
med EG har Sverige i dag endast få hinder mot industrivarors fria cir-

15

kulation. Under 1980-talet har också kapitalets rörlighet ökat starkt.
Sveriges omvärld förändras nu i mycket snabb takt. Vid ESK-konfe-
rensen i Paris lades grunden till en ny säkerhets- och samarbetsordning
för Europa. Inom EG har samarbetet fördjupats. Den s.k. inre markna-
den i EG får återverkningar på den svenska ekonomin. I Ost- och
Centraleuropa har stora steg tagits i riktning mot demokrati och mark-
nadsekonomi.

Det svenska samhället är redan mycket nära knutet till det övriga
Europa. EG och dess medlemsländer kommer att spela en central roll i
den fortsatta utvecklingen av det europeiska samarbetet. Sveriges möj-
ligheter att påverka och bidra till denna process, politiskt, kulturellt,
socialt och ekonomiskt, skulle självfallet förbättras genom fullt deltagan-
de i gemenskapsarbetet. Endast som medlem kan ett land fullt ut delta i
och få inflytande på EGs samarbete.

Regeringen förklarade i en skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) att
den eftersträvade ett nytt riksdagsbeslut om Europa-politiken som tyd-
ligare och i mer positiva ordalag skulle klaigöra Sveriges ambitioner att
bli medlem av EG. Riksdagen har därefter uttalat att Sverige bör efter-
sträva att bli medlem i EG med bibehållen neutralitetspolitik.

Det är regeringens ambition att efter en samlad bedömning av de
utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i utrikesnämn-
den lämna in en svensk ansökan om medlemskap i EG.

Som medlem i EFTA deltar Sverige genom förhandlingarna mellan
EFTA och EG i de gemensamma ansträngningarna att skapa ett euro-
peiskt ekonomiskt samarbetsomräde, EES. Målet är en gemensam mark-
nad för de nitton EFTA- och EG-ländema med fullständig frihet för cir-
kulation av varor, tjänster, kapital och arbetskraft. Arbetet med ett EES-
avtal har nu kommit in i ett avgörande skede. Vid det gemensamma
ministermötet i slutet av 1990 mellan EG och EFTA uppnåddes en rad
viktiga resultat. Förhandlingarna skall fullföljas med kraft.

Utvecklingen i Öst- och Centraleuropa kommer att få omfattande eko-
nomiska konsekvenser för västvärlden. Rekonstruktionen av de tidigare
planekonomierna kommer emellertid att ta lång tid och kräva omfattande
insatser under en följd av år.

Gradvis kommer sannolikt allt fler svenska företag att investera Ost-
och Centraleuropa. Handeln med detta område kan också förväntas öka.
Effekterna härav på den ekonomiska utvecklingen i Sverige bör i ett
längre perspektiv bli gynnsamma.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

16

4 Stabiliseringspolitiken

För att återskapa goda villkor för investeringar, produktion och syssel-
sättning måste stabiliseringspolitiken fullföljas med kraft.

4.1 Finanspolitiken

För att värna sysselsättning och välfärd krävs att inflationsbekämpningen
överordnas andra ambitioner och krav. Det innebär att starka restriktioner
framgent kommer att läggas på statens liksom på kommunernas och
landstingens utgifter.

Förslaget till statsbudget for budgetåret 1991/92 visar balans mellan
utgifter och inkomster. Besparingar föreslås på en rad områden. Rege-
ringen redovisar förslag om besparingar och inkomstförstärkningar för
budgetåret 1991/92 som kan beräknas leda till en samlad effekt på bud-
geten i storleksordningen 30 miljarder kr. Tillväxten i statsutgifterna
beräknas minska från 10,6 % under innevarande budgetår till 3,4 %
kommande budgetår. Budgeten innehåller inga förslag till nya skattehöj-
ningar.

Kommunernas och landstingens verksamhet omfattar ca 85 % av den
offentliga verksamheten och ca 20 % av BNP. Under de närmaste åren
måste tillväxten i kommunernas verksamhet begränsas starkt med hänsyn
till den samhällsekonomiska balansen.

Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte-
stopp. Regeringen och företrädare för kommun- och landstingsförbunden
har kommit överens om att det kommunala skattetrycket inte heller efter
år 1992 bör öka och att kommunerna och landstingen därför inte bör höja
sina skatter. Regeringen är emellertid beredd att föreslå ett förlängt lag-
fäst skattestopp om det visar sig att kommuner och landsting ändå över-
väger skattehöjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsum-
tionen skulle tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet.

Vidare avser regeringen att föreslå att 3 miljarder kr. dras in från
kommunerna år 1992 genom en tillfällig extra höjning av skatteutjäm-
ningsavgiften. Syftet med denna åtgärd är att undvika att en tillfällig
förbättring av kommunernas ekonomi leder till en snabbare utbyggnad än
vad samhällsekonomin tillåter. Medlen bör återföras till kommunerna.
Det bör ankomma på den kommunalekonomiska utredningen att föreslå
hur detta skall ske som ett led i övergången till ett nytt mer generellt
utformat statsbidragssystem.

De offentliga utgifterna som andel av BNP uppgick till ca 67 % när de
var som högst budgetåret 1982/83. Sedan dess har utgiftskvoten ned-
bringats till drygt 61 % under innevarande budgetår. De förslag till
utgiftspolitik som redovisas i budgetförslaget innebär att förutsättningar
skapas för att minska utgiftskvoten ytterligare under de närmaste åren.

Den offentliga sektorns finansiella ställning var vid ingången till 1980-
talet kraftigt undergrävd. Därför har det under det gångna decenniet varit
nödvändigt både att sänka utgiftskvoten och att öka den offentliga sek-
torns intäkter. Skattekvoten beräknas nu kunna minska från 56,5 % under
innevarande budgetår till 55,5 % under budgetåret 1991/92.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

2 Riksdagen 1990/91. i saml. Nr 100. Bilaga 1

17

Mot bakgrund av de bedömningar som nu görs av den ekonomiska
utvecklingen under de närmaste åren innebär förslaget till statsbudget
för 1991/92 i kombination med de åtgärder soäm i övrigt vidtas för att
begränsa den offentliga sektorns expansion och förstärka det offentliga
sparandet att finanspolitiken är väl avvägd.

Arbetet med att minska de offentliga utgifternas andel av BNP skall
fullföljas. Därmed skapas utrymme för att på sikt sänka skattetrycket.
Detta förutsätter en ökad produktivitet och effektivitet samt fortsatt om-
prövning av existerande utgiftsprogram inom den offentliga sektorn.

4.2 Penningpolitiken

Under 1970-talet och de första åren på 1980-talet devalverades den sven-
ska kronan vid fem tillfällen. Devalveringar och växelkursförändringar
var vid denna tid relativt vanliga också i vår omvärld. I detta avseende
har emellertid situationen förändrats. Valutorna i flertalet av våra kon-
kurrentländer i Europa är nu sammanknutna inom ramen för det europei-
ska monetära systemet. Deras riktvärde i förhållande till varandra har
inte förändrats sedan 1987.

En fäst växelkurs är en av hörnstenarna i den ekonomiska politik som
förts sedan 1982. Den skall skapa stabilitet och trovärdighet i den ekono-
miska politiken och därmed bidra till inflationsbekämpningen.

Penningpolitikens överordnade uppgift är att upprätthålla den fästa
växelkursen. För att detta skall vara möjligt på lång sikt måste finanspoli-
tiken ges en stram inriktning. Den finanspolitiska åtstramningen under
det senaste året är exempel på beslut ägnade att understödja den fästa
växelkursen och på så vis bekämpa inflationen.

Att göra avsteg från valutapolitikens mål är uteslutet. Sverige har ett
starkt intresse av att delta i det internationella ekonomiska samarbetet.
Det ligger i vårt eget intresse att handla så att vi förblir en respekterad
och trovärdig samarbetspartner. Regeringen följer nära utvecklingen vad
gäller det europeiska monetära samarbetet och bevakar Sveriges möjlig-
heter till ett närmande till detta samarbete.

Normen att staten inte skall nettolåna i utländsk valuta ligger fäst.
Utlandslånenormen infördes vid mitten av 1980-talet och har efter valuta-
avregleringen preciserats till att gälla statens lån i utländsk valuta. I den
utsträckning som större inflöden av valuta uppstår, skall en därtill sva-
rande amortering ske på statens skuld i utländsk valuta.

Den utredning om riksbankens ställning och funktion som aviserades
i propositionen om den ekonomiska politiken på medellång sikt (prop.
1990/91:39) skall tillsättas inom kort. Utredningen får till uppgift att ut-
forma en klar och ändamålsenlig ram för den framtida penningpolitiken.

4.3 Pris- och lönebildningen

Lönebildningssystemet har inte förmått anpassa sig till produktivitetsut-
vecklingen i den svenska ekonomin och till de utifrån bestämda konkur-
rensvillkoren. Under de senaste åren har detta problem skärpts eftersom

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

18

produktivitetstillväxten varit mycket svag i förhållande till övriga OECD-
länder. Arbetskraftskostnaderna per producerad enhet har därför stigit
kraftigt i förhållande till omvärlden. Därmed har konkurrenskraften ur-
holkats.

Lönekostnadsökningar får ett starkt genomslag i inflationsutveckling-
en. Löneökningarna påverkar priser och taxor i alla delar av ekonomin.
För att få ner inflationen och varaktigt åstadkomma en långsammare
prisstegringstakt krävs att lönebildningen anpassas till kostnadsutveck-
lingen i omvärlden och till den rådande produktivitetsutvecklingen.

Överhettningen på arbetsmarknaden dämpas nu snabbt. Detta talar
starkt för att löneökningarna bromsas upp och löneglidningen avtar.

Förhandlingsgruppen har presenterat ett förslag till stabiliseringsavtal
för åren 1991 och 1992. Avtalet innebär att löneökningar utgår under
första avtalsåret först fr.o.m. den 1 juli och då enbart till löntagare som
1990 har en total årsinkomst understigande 170 000 kr. Löneökningen
uppgår till 1 %. Den skall i sin helhet fördelas genom förbundsavtalen.
Det innebär en kostnadsökning på ca 0,5 %.

På grund av redan inträffade höjningar ökar de samlade lönekostnader-
na 1991 likväl med 5 % jämfört med 1990. Det understryker nödvändig-
heten att nu radikalt bryta kostnadsutvecklingen för att återställa kon-
kurrenskraft och hävda sysselsättningen. För 1992 kan kostnadsökningar-
na begränsas till 3 % genom stabiliseringsavtalet.

Förslaget till stabiliseringsavtal medför en snabbare pris- och löne-
dämpning än vad som annars skulle ha varit möjlig. Det skapar därmed
förutsättningar för en återhämtning av den svenska ekonomin redan 1992.
Samtidigt innebär det att förhållandena på arbetsmarknaden är reglerade
under de närmaste två åren. Arbetsmarknadens parter ges därmed en unik
möjlighet att under den kommande tvåårsperioden reformera det svenska
lönebildningssystemet. Det är nödvändigt att de tillvaratar denna möj-
lighet.

Enligt traditionen på den svenska arbetsmarknaden har parterna an-
svaret för lönebildningen. Statsmakterna har ansvar för den ekonomiska
politiken och för de övergripande institutionella ramar som reglerar
lönebildningen. Denna tradition bör värnas. Men för att det skall vara
möjligt krävs att lönebildningssystemet fungerar så att inte balansen i den
svenska ekonomin äventyras och förutsättningarna för full sysselsättning
undergrävs.

Förhandlingsrättsreformen från 1965 gav parterna på den offentliga
arbetsmarknaden en vidsträckt konflikträtt. Reformen förutsatte en cen-
traliserad organisationsstruktur och ett stort ansvarstagande på den fack-
liga sidan. Inom Tjänstemännens centralorganisation (TCO) har under
december 1990 beslut tagits om en ny organisation som redan har trätt
i kraft. Den innebär att förhandlings-, avtals- och konflikträtten på det
offentliga området kommer att utövas av sex organisationer mot tidigare
två.

Regeringen har mot denna bakgrund haft överläggningar med TCO och
dess organisationer inom det offentliga området samt de offentliga ar-
betsgivarna. Vid dessa överläggningar har parterna förklarat sig beredda

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

19

att förhandla om nya huvudavtal som skall garantera att förutsättningarna
i 1965 års förhandlingsrättsreform vidmakthålls.

Löneförhandlingsutredningen har i uppdrag att överväga förhandlings-
formerna och spelreglerna på den svenska arbetsmarknaden (Dir.
1990:26). Utredningens förslag väntas inom kort. Regeringen kommer
då att ta ställning till vilka förändringar som erfordras för att skapa för-
utsättningar för ett bättre fungerande förhandlingssystem.

Möjligheterna att få till stånd en anpassning av löneökningarna för-
bättras naturligtvis i hög grad om inflationen snabbt går ned. Förutsätt-
ningarna för detta är goda. Under loppet av 1991 förutses en kraftig
dämpning av konsumentprisernas ökningstakt efter det att finansieringen
av skattereformen är genomförd i början av året.

Ett par olika initiativ har under hösten tagits för att bryta inflationsför-
väntningarna och få till stånd en snabbare prisanpassning. Överenskom-
melser har träffats mellan regeringens särskilda förhandlingsgrupp och
representanter för dagligvaruhandeln om att begränsa prisökningstakten.
En central uppgörelse mellan parterna på bostadsområdet om riktlinjer
för hyressättningen har lett till att hyreshöjningarna för 1991 har be-
gränsats.

4.4 Konkurrenspolitiken

Konkurrensförhållandena spelar en avgörande roll för möjligheterna att
varaktigt få till stånd en långsammare prisökningstakt. Konkurrens sti-
mulerar bättre användning av ekonomins resurser och stärker det svenska
näringslivets förmåga att långsiktigt hävda sig på internationella mark-
nader. Samtidigt pressar en ökad konkurrens priser och breddar utbud.
På så sätt kan konsumenterna få ut mer av sin köpkraft. Inom viktiga
delar av den svenska ekonomin är konkurrensen otillräcklig.

En fri utrikeshandel är det effektivaste sättet att öka konkurrensen och
förhindra inhemska monopol. Åtgärder på konkurrensområdet är viktiga
inom ramen för överläggningarna mellan EFTA och EG inför ett EES-
avtal. Gemensamma konkurrensregler och en effektiv konkurrensövervak-
ning behövs för att motverka konkurrenshämmande samarbete och miss-
bruk av en dominerande ställning på en marknad, vilket kan påverka
handeln mellan olika länder.

Regeringen har i propositionen om ekonomisk politik på medellång sikt
(prop. 1990/91:39) uttalat att konkurrenspolitiken bör förstärkas. Det
förutsätter åtgärder inom många olika delar av ekonomin. Konkurrenslag-
stiftningen måste förstärkas, samtidigt som handelshinder avskaffas och
avregleringsarbetet fullföljs.

För att förhindra konkurrenshämmande inslag i näringslivet såsom
prissamverkan och marknadsdelning bör konkurrenslagen skärpas. Sank-
tionssystemet bör också omprövas, liksom de nuvarande reglerna för
fusionsprövning. Förslag till ny konkurrenslag kommer att föreläggas
riksdagen under budgetåret 1991/92.

Den västeuropeiska integrationen kommer att kräva ökade insatser från
konkurrensmyndigheterna. Myndigheter med uppgift att främja konkur-

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

20

rens skall förstärkas. Samtidigt planeras oiganisationsförändringar som
berör bl.a. näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens pris- och kon-
kurrensverk (SPK) och kommerskollegieum (KK).

Inom livsmedelssektorn, bostads- och byggområdet samt när det gäller
transporter och infrastruktur pågår för närvarande ett omfettande avre-
gleringsarbete.

Sveriges bud i GATT-förhandlingama innebär en minskning av jord-
bruksstödet med 30—50 %. Slutförhandlingama i GATT fortsätter under
böljan av 1991. Det är av stor vikt att dessa förhandlingar blir fram-
gångsrika.

En neddragning av gränsskyddet på jordbruksprodukter är avgörande
för möjligheterna att sänka matpriserna. Dessutom medför ett lägre
gränsskydd att valfriheten ökar för konsumenterna. Regeringen förbere-
der därför en sänkning av gränsskyddet och kommer under våren i ljuset
av GATT-förhandlingama att presentera ett förslag om detta.

Koncentrationen är stark inom livsmedelsområdet. I detaljhandeln på-
verkas konkurrensen av den prövning av etableringstillstånd som kom-
munerna gör enligt plan- och bygglagen (PBL). Regeringen kommer att
förelägga riksdagen förslag om vissa ändringar och förtydliganden i PBL.
I detta sammanhang kommer frågan om konkurrensen i detaljhandelsledet
att behandlas.

Regeringen avser att lägga förslag om en särskild lag med förbud mot
marknadsdelning på jordbrukets område, med verkan fr.o.m. den 1 juli
1991, för att motverka privat reglering i jordbruket och främja kon-
kurrensen i primärledet.

Konkurrensen inom bo- och byggsektorn måste skärpas. Mot denna
bakgrund skall de regler som påverkar utländska medborgares möjlighe-
ter att starta eller överta byggföretag förenklas, bl.a. genom att bestäm-
melserna om näringstillstånd harmoniseras med EGs regler inom ramen
för ett EES-avtal. Harmonisering av svenska byggmaterialregler till
europeiska normer skall också påskyndas. Provnings- och godkännande-
procedurerna för byggprodukter förenklas och görs snabbare. Boverket
får i uppdrag att tillsammans med andra berörda myndigheter snarast
inkomma med förslag på författningsändringar och andra åtgärder för att
åstadkomma ett smidigare certifieringssystem.

Under senare år har stora delar av transportområdet avreglerats. Rege-
ringen avser att under våren presentera förslag för riksdagen som syftar
till att öka konkurrensen inom det svenska inrikesflyget. Vidare skall
busstrafiken avregleras ytterligare.

Konkurrensen skall främjas genom att infrastrukturen görs tillgänglig
för fler producenter. Naturliga monopol bör ägas av staten. Uppdelning-
en av statens järnvägar på ett banverk och en affärsdrivande del är ett
första steg i denna riktning på järnvägsområdet. Förändringar i enlighet
med denna princip avses bli genomförda också inom elförsöijningen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

21

4.5 Arbetsmarknadspolitiken

De närmaste åren kommer att innebära en svagare tillväxt i sysselsätt-
ningen och en ökad risk för arbetslöshet. Denna risk kan inte mötas med
generella efterfrågestimulerande åtgärder. Sådana åtgärder skulle försvåra
möjligheterna att åstadkomma det som är den viktigaste förutsättningen
för att hävda sysselsättningen, nämligen att varaktigt nedbringa inflatio-
nen i nivå med omvärldens.

Mot denna bakgrund får arbetsmarknadspolitiken en viktig roll. Den
måste utformas så att den blir ett verkningsfullt medel både mot arbets-
löshet och inflation. Den måste också utformas så att den medverkar till
ekonomisk tillväxt.

Det finns goda förutsättningar att lösa denna uppgift. Sverige har en av
OECD-områdets mest effektiva arbetsmarknader. Det finns en väl funge-
rande samverkan mellan arbetsgivare och arbetstagare när det gäller att
hantera omställningar på arbetsmarknaden. Det finns stor erfarenhet och
en stark organisation för att genomföra nödvändiga aktiva åtgärder.

Utgångspunkten är att arbetslöshet inte skall vara ett medel i stabilise-
ringspolitiken. Målet är att de lediga platserna skall tillsättas så snabbt
och väl som möjligt för att förhindra inflationsdrivande flaskhalsar i
produktionen. Målet är samtidigt att vaije person som är eller riskerar
att bli arbetslös skall få möjlighet att så snabbt som möjligt komma över
i ett nytt arbete. För att nå dessa mål används främst åtgärder som stimu-
lerar till aktivt arbetssökande, kompetenshöjning, omskolning och andra
former av yrkesmässig rörlighet samt yrkesinriktad rehabilitering.

Arbetslinjen ligger också framgent till grund för arbetsmarknadspolitik-
en. Arbete, utbildning och rehabilitering skall komma i första hand. Kon-
tantstöd vid arbetslöshet är en viktig åtgärd för att ge ekonomisk trygghet
vid arbetslöshet, men sådant stöd skall alltid betraktas som en sistahands-
åtgärd. Det är särskilt viktigt att ungdomar snabbt får fotfäste på arbets-
marknaden. Aktiva åtgärder skall sättas in för att ge ungdomar den kom-
petens och den erfarenhet som är nödvändig för att de skall kunna svara
mot dagens och morgondagens krav i arbetslivet.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

5 Tillväxtpolitiken

Tillväxt i ekonomin uppkommer som resultat av ett komplicerat samspel
mellan många olika faktorer. För att öka tillväxten i ekonomin behövs
åtgärder över ett brett fält.

—  Investeringar och sparande skall stimuleras. Det förutsätter bl.a. god
lönsamhet, stabila produktionsvillkor samt skatte-och transfererings-
system som uppmuntrar sparande.

—  Den konkurrensutsatta sektorn måste växa och erbjudas goda utveck-
lingsbetingelser. Samtidigt skall förmågan till teknisk utveckling och
förnyelse uppmuntras. Det förutsätter bl.a. tillgång på väl utbildad
arbetskraft och en väl fungerande infrastruktur.

—  Ekonomins anpassningsförmåga skall stärkas och strukturell om-

22

vandling underlättas. Det förutsätter bl.a. en väl fungerande välfärds- Prop. 1990/91:100
och arbetsmarknadspolitik samt ekonomiska motiv att byta jobb, Bil. 1
utbilda sig etc.

— Ett ökat arbetskraftsutbud och en god produktivitetsutveckling är
viktiga delar av tillväxtpolitiken. Det förutsätter bl.a. skatte- och
socialförsäkringssystem som stimulerar till arbete, utbildning och nya
initiativ.

5.1 Skattepolitiken

I Sverige genomförs nu en mycket genomgripande skattereform. Skatte-
satserna sänks, beskattningen görs mera likformig och avdragen begrän-
sas. Genom dessa förändringar kommer hushållens och företagens age-
rande att i mindre utsträckning styras av skatteöverväganden. Skatterefor-
men leder till en samhällsekonomiskt mera effektiv användning av pro-
duktionsfaktorer som arbete, kapital och energi. Samtidigt leder refor-
men, särskilt på längre sikt, till ett större utbud av arbete och kapital.
Därigenom uppnås väsentligt förbättrade villkor för tillväxt och framtida
välstånd.

Den nya företagsbeskattningen skapar goda förutsättningar för inve-
steringar och produktion i Sverige. I kombination med en reduktion av
olika hinder för utländskt företagande och utländskt ägande i Sverige
kan det nya skattesystemet bidra till att de utländska investeringarna i
Sverige ökar.

Den ökade likformighet i skattesystemet som uppnås genom skatterefor-
men skall bevaras. Krav från olika särintressen om att erhålla lättnader
och undantag måste avvisas. Skattesystemets grundläggande uppgifter är
att så effektivt som möjligt finansiera den offentliga sektom och att på-
verka fördelningen av levnadsstandarden. Andra mål får i huvudsak till-
godoses utanför skattesystemets ram.

Skattepolitiken bör under de närmaste åren inriktas på att befästa de

framsteg som uppnås genom reformen:

1.  Den väsentligt sänkta statliga inkomstskatten för arbetsinkomster får
inte urholkas genom höjningar av andra skatter på arbete. Av bl.a.
detta skäl har ett kommunalt skattestopp införts för 1991 och 1992
och överenskommelse träffats även för de efterföljande åren om att
det kommunala skattetrycket inte skall höjas.

2.  Moderniseringen av det svenska skattesystemet bör fullföljas genom
att förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten reformeras.
Skattereglerna bör göras mera likformiga samtidigt som skattesatser-
na sänks och skattebaserna vidgas. Utrymmet för skatteplanering
begränsas.

3.  Regeringen avser att senare i år lägga fram förslag om s.k. rullande
fastighetstaxering. Genom att justera taxeringsvärdena successivt
undviks de stora förändringar av taxeringsvärdena med längre
mellanrum som kan uppkomma i dag.

4.  Samhällsekonomiska skäl talar för att flytta skatteuttaget så att det
bidrar till att motverka negativ miljöpåverkan och en alltför hög

23

energikonsumtion. Så har skett inom ramen for skattereformen.
Miljöskatter kan emellertid endast i begränsad omfattning användas
för att reducera andra skatter. Dessutom måste miljöskatterna ut-
formas med hänsyn till internationella återverkningar och industrins
konkurrenskraft samt med hänsyn till målet enkla och enhetliga
skatteregler. Regeringen kommer att i den miljöpolitiska proposition
som skall föreläggas riksdagen under våren behandla miljöavgiftsut-
redningens förslag.

Skattereformen innebär att skattesystemet förbättras inom ramen för ett
i huvudsak oförändraf sammanlagt skatteuttag. De offentliga utgifternas
andel av bruttonationalprodukten skall successivt sänkas för att göra det
möjligt att sänka skattetrycket och därmed förbättra betingelserna för en
god ekonomisk tillväxt. Vidare måste ökad hänsyn tas till internationella
förhållanden vid framtida förändringar av det svenska skattesystemet.

5.2 Närings- och energipolitiken

Näringspolitiken skall bidra till att frigöra och stimulera ekonomins växt-
kraft. Arbetet med att stärka och utveckla näringslivet måste ses i ett
brett perspektiv. För att skapa gynnsamma förutsättningar krävs insatser
inom många olika delar av samhällsekonomin. Fasta och långsiktigt be-
stående spelregler skall utformas i frågor av stor betydelse för näringsli-
vets utveckling. En särskild proposition med denna inriktning kommer att
föreläggas vårriksdagen.

Frihandelspolitik, en arbetsmarknads- och socialpolitik som ökar ar-
betskraftens rörlighet, god utbildning som höjer arbetskraftens kompe-
tens, offentlig efterfrågan som stödjer teknologiska innovationer och en
ändamålsenlig fysisk infrastruktur är exempel på offentliga åtgärder som
medverkat till att utveckla Sverige som industriland. Det är regeringens
avsikt att bygga vidare på denna grund.

För att förena en hög och stabil tillväxt med balans i de utrikes
affärerna måste den konkurrensutsatta sektorn byggas ut. Det förutsätter
i sin tur att lönsamheten förbättras. För att uppnå detta måste kostnadsök-
ningstakten pressas ner till nivåer under omvärldens till dess att kon-
kurrenskraften är återställd. Vidare måste produktiviteten förbättras.

För att stimulera investeringsverksamheten i näringslivet kommer rege-
ringen att besluta om dels ett väsentligt vidgat frisläpp av de allmänna
investeringsfonderna, dels ett frisläpp av de allmänna investeringsreser-
vema. Därigenom frigörs uppemot 20 miljarder kr. för investeringar i
näringslivet.

Under senare år har svenska företags investeringar i omvärlden vuxit
snabbt. Någon motsvarande ökning av utländska företags investeringar
i Sverige har inte ägt rum. De svenska reglerna för utlänningars förvärv
av svenska företag bör anpassas till de betingelser som nu skapas genom
den ökade internationaliseringen. Regeringen bedömer att ett förslag med
denna innebörd kan föreläggas riksdagen under våren. Utländska företag
kan ge ett värdefullt bidrag till den industriella kunskapsuppbyggnaden.
Om de utländska investeringarna i Sverige ökar förstärks också bytesba-
lansen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

24

Näringslivet utvecklas och omvandlas genom att entreprenörer och
företag på ett tidigt stadium förutser och anpassar sig till nya krav. Såda-
na bedömningar måste göras nära marknaden. Konserverande, defensiva
bransch- och företagsstöd är därför ingen framkomlig väg. Under 1980-
talet har politiken på detta område lagts om. De defensiva industristöden
uppgick när de var som störst vid böljan av 1980-talet till ca 12 miljarder
kr. per år. De har nu i stort sett avskaffats.

Den industriella utvecklingen i Sverige har gynnats av en god och sta-
bil tillgäng pä energi. Också industrins struktur har påverkats så att den
är förhållandevis eneigiintensiv. Energipolitiken skall medverka till att
energimarknaderna blir effektiva. Förhållandena på energimarknaderna
skall vara sådana att förutsättningarna för en god internationell kon-
kurrenskraft bevaras. Energisystemets utformning skall medverka till en
god miljö och uthållig tillväxt. Regeringen har tagit initiativ till överlägg-
ningar om riktlinjer för energipolitiken. Under våren avser regeringen
förelägga riksdagen en proposition om energipolitiken.

5.3 Forsknings- och utbildningspolitiken

Forskning, utbildning och kompetensutveckling har en nyckelroll i rege-
ringens politik för att stärka näringslivets konkurrenskraft och förbättra
förutsättningarna för att få en hög tillväxt i ekonomin. Samtidigt har na-
turligtvis utbildningspolitiken bredare kulturella och sociala syften. Alla
delar av utbildningsväsendet måste vara utformade så att de uppfyller
högt ställda kvalitetskrav. Det gäller såväl ungdomsskola som vuxenut-
bildning, högskola och arbetsmarknadsutbildning. Det reformarbete som
inletts på utbildningsområdet har därför en central roll i regeringens
långsiktiga ekonomiska politik.

Regeringen har tidigare lagt fram ett treårsprogram för grundläggande
forskning och högre utbildning. I 1990 års forskningsproposition (prop.
1989/90:90) angavs att examinationen inom forskarutbildningen skall
fördubblas. Väsentliga förstärkningar görs nu av studiefinansieringen
inom forskarutbildningen och av resurserna för vetenskaplig utrustning.
Därmed genomförs den andra etappen i det treårsprogram som redovisa-
des i forskningspropositionen.

I regeringens skrivelse till riksdagen (skr. 1990/91:50) redovisades att
ett arbete inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjandet i högsko-
lan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för tillgängliga
resurser kommer att krävas för den kommande treårsperioden. Mängden
internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka under de
närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna resurser.
En ytterligare ökning av utbildningsplatserna inom högskolan bör också
kunna uppnås. De nordiska länderna har under året kommit överens om
att ömsesidigt godkänna examina från högskoleutbildningar med en längd
av minst tre år. En liknande överenskommelse eftersträvas i EES-
förhandlingama.

Gymnasieskolans yrkesinriktade linjer bör nu byggas ut så att alla
elever får en treårig utbildning. Utbyggnaden föreslås inledas år 1992.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

25

Denna förstärkning av utbildningen omfattar ca 40 000 elever, som på
detta sätt får en bättre praktisk och teoretisk utbildning.

För att möta kravet på ökad kompetens och nytt yrkeskunnande i ar-
betslivet bör arbetsmarknadsutbildningen byggas ut. Det är särskilt vik-
tigt mot bakgrund av den konjunkturavmattning som nu sker. Genom
omdisponeringar av medel och genom att utnyttja tillgängliga reservatio-
ner bör ytterligare ca 19 000 personer per månad få tillfälle till en ny
yrkesutbildning eller vidareutbildning redan under första halvåret 1991.
Denna utbildningssatsning bör fullföljas under det kommande budgetå-
ret. Genom dessa insatser kan arbetslösheten begränsas och företagens
möjligheter att rekrytera personal med ny yrkesutbildning förbättras.

5.4 Infrastrukturpolitiken

Investeringar i infrastruktur, dvs. vägar, järnvägar, hamnar och flygplat-
ser samt telekommunikationer är en viktig förutsättning för näringslivets
utveckling och tillväxt, samtidigt som de spelar en stor roll för de en-
skilda medborgarnas levnadsvillkor.

Utgångspunkten för de insatser som nu görs för att stärka infrastruktu-
ren skall vara att förbättra näringslivets konkurrenskraft, underlätta strä-
vandena att skapa ett väl fungerande trafiksystem och bidra till en bättre
miljö.

Den offentliga sektorn har ett öveigripande ansvar för att bygga ut och
underhålla en effektiv och väl fungerande infrastruktur. Staten satsar
över budgeten ca 5,6 miljarder kr. per år på investeringar i vägar, järn-
vägar och kollektiva trafikanläggningar. Till detta kommer investeringar
på ca 8 miljarder kr. per år inom luftfarten och i telenätet, som finan-
sieras utanför statsbudgeten genom avgifter.

Förutsättningarna för att finansiera infrastrukturen har i viss mån för-
ändrats. Det är inte möjligt att över statsbudgeten finansiera alla önsk-
värda satsningar. Det är därför angeläget att finna nya former för en
bred finansiell samverkan kring infrastrukturinvesteringar. Regeringen
redovisade mot bl.a. denna bakgrund i prop. 1989/90:88 om vissa
näringspolitiska frågor planer på att inrätta en infrastrukturfond.

Syftet med infrastrukturfonden är att åstadkomma finansiering av klart
avgränsade och definierade projekt, t.ex. genom samfmansiering och
samplanering. Projekten bör avse investeringar i vägar, järnvägar och
kollektivtrafik.

Under innevarande budgetår avses 5 miljarder kr. bli avsatta till infra-
strukturfonden. Förslag om fondens inrättande kommer att läggas fram
i anslutning till propositionen om tillväxtfrämjande åtgärder. För bud-
getåret 1991/92 bör ytterligare 5 miljarder kr. avsättas till fonden.

Genom att effektivisera den statliga förmögenhetsförvaltningen beräk-
nas utrymme kunna skapas för en fortsatt uthållig satsning på investering-
ar i infrastruktur. Under återstoden av 1990-talet bör ytterligare totalt
minst 10 miljarder kr. utöver ordinarie anslag kunna avsättas för inve-
steringar i vägar, järnvägar och kollektivtrafik.

Regeringen tillkallade våren 1990 tre förhandlare med uppdrag att i de

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

26

tre storstadsområdena åstadkomma samlade lösningar på trafikproblemen.
Bakgrunden till uppdraget var ökande trafikproblem i storstadsregionerna
med bl.a. betydande miljöproblem som följd. Inom ramen för infrastruk-
turfonden är regeringen beredd att avsätta 5,5 miljarder kr. till delfinan-
siering av de investeringar som förhandlas fram för att förbättra miljö-
situationen i dessa regioner, underlätta rörligheten samt skapa förutsätt-
ningar för storstadsregionernas utveckling.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

6 Budgetpolitiken

Ungefär 60 % av landets samlade inkomster kanaliseras via de offentliga
budgetarna. De offentliga utgifterna följer till stor del befolkningsföränd-
ringar, prisindex osv. och växer därför vaije år även om några nya re-
formbeslut inte fattas. Inkomsterna däremot utvecklas i det långa loppet
i samma takt som den ekonomiska tillväxten.

Beräkningar i bl.a. 1990 års långtidsutredning och i de senaste långtids-
budgetarna pekar på ett fortsatt högt utgiftstryck, framför allt i de
offentliga transfereringssystemen. Dessa problem förstärks för närvarande
av att tillväxten fäller samtidigt som inflationen är hög.

Den höga inflationen är i dag det största problemet i den svenska eko-
nomin. En fortsatt hög inflation medför att den fulla sysselsättningen
inte kan upprätthållas, samtidigt som förutsättningarna för framtida väl-
stånd undergrävs. Inflationsbekämpningen måste därför överordnas andra
ambitioner och krav.

Budgetpolitiken inriktas under kommande år på att bryta det starka
utgiftstrycket för att understödja inflationsbekämpningen. Statsbudgeten
måste samtidigt göras till ett verksamt instrument för att främja en var-
aktig hög tillväxt. Det är i detta perspektiv fråga om att långsiktigt och
systematiskt förskjuta statsbudgetens tyngdpunkt från transfereringar och
bidrag till insatser för att främja investeringar.

6.1 Budgetförslaget för 1991/92

Förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 visar balans mellan
utgifter och inkomster. Förslag till besparingar och omprioriteringar läggs
fram på en rad områden. En väsentlig del av dessa redovisades i den
skrivelse om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten
av de offentliga utgifterna (skr. 1990/91:50) som regeringen föreläde
riksdagen under hösten. Ytterligare förslag till besparingar redovisas nu,
bl.a. inom bostadsområdet. Nya eller utökade insatser görs endast på ett
fåtal för samhällsekonomin viktiga områden. Det gäller framför allt
forskning och utbildning, investeringar i infrastruktur och insatser för en
bättre miljö. Till satsningarna på infrastruktur och miljö återkommer
regeringen i särskilda propositioner.

Regeringen lägger på en rad områden fram förslag om besparingar och
inkomstförstärkningar för budgetåret 1991/92. Dessa kan beräknas leda
till en samlad effekt på budgeten i storleksordningen 30 miljarder kr. Av

27

detta belopp är ca 15 miljarder kr. att betrakta som besparingar med
bestående effekt for statsbudgetens utgiftsnivå. Närmare 3 miljarder kr.
lyfts av statsbudgeten genom att verksamheterna får en annan finansiering
via fonder utanför statsbudgeten. Närmare 10 miljarder kr. utgörs av
inleveranser från vissa affärsverk som en följd av höjda avkastningskrav
och i form av engångsinleveranser baserade på en mer marknadsmässig
värdering av tillgångar. Detta är att se som ett led i regeringens arbete
med att effektivisera förmögenhetsförvaltningen i staten. I beräkningarna
ingår också den föreslagna indragningen från kommunerna.

De beloppsmässigt största besparingarna har gjorts inom transfere-
ringssystemen. Riksdagen beslutade i december om en rad förändringar
i sjuk- och föräldraförsäkringen. Dessa innebär sammanfattningsvis att
ersättningen i sjukförsäkringen sänks från 90 % till 65 % de första tre
dagarna samt från 90 % till 80 % fr.o.m. dag 4 t.o.m. dag 89. Den
tillfälliga föräldrapenningen sänks från 90 % till 80 % de första 14 da-
garna. Totalt innebär dessa förändringar en utgiftsminskning över stats-
budgeten om ca 3,7 miljarder kr. Regeringen återkommer senare med en
särskild proposition om bl.a. samordning mellan sjuk- och arbetsskade-
försäkringama. Utgiftsminskningen till följd av detta förslag kan beräknas
uppgå till ca 1,5 miljarder kr.

I budgetpropositionen ingår förslag om att — liksom tidigare har skett
för ålderspensionärer — slopa friåret vid sjukhusvård för förtidspensionä-
rer samt om att genomföra vissa taxeändringar i tandvårdsförsäkringen.
Dessa förslag ger minskade utgifter med ca 400 milj. kr.

Inom bostadsdepartementets område föreslås utgiftsminskningar genom
att räntebidragen minskas med ytterligare drygt 600 milj. kr. budgetåret
1991/92. Vidare föreslås att det särskilda stödet till flerbarnsfamiljer för
köp av egnahem avvecklas, vilket innebär besparingar om närmare 300
milj. kr. Dessutom beräknas tidigareläggningen av det nya bostadsfinan-
sieringssystemets ikraftträdande till den 1 januari 1992 ge en utgifts-
minskning på 2,8 miljarder kr.

Inom utbildningsdepartementets område föreslås besparingar om närma-
re 1 miljard kr., bl.a. inom skolan och vuxenutbildningen samt när det
gäller bidragen till studieförbunden.

I budgetförslaget redovisas besparingar för utrikes- och försvarsdepar-
tementen om sammanlagt ca 1,2 miljarder kr. Besparingarna innebär bl.a.
att en del av förläggningskostnadema för asylberättigade flyktingar från
u-länder — i överensstämmelse med reglerna i OECDs biståndskommitté
— avräknas mot biståndsramen.

Inom kommunikations-, industri- och jordbruksdepartementen redovisas
utgiftsreduktioner på sammantaget nära 2 miljarder kr. Besparingarna
avser bl.a. neddragning av anslaget för köp av interregional trafik på
järnväg, visst regional politiskt stöd samt bidrag till skogsvård och till
beredskapslagring.

Inom arbetsmarknadsdepartementets område föreslås att delar av ut-
bildningsbidragen och det kontanta arbetsmarknadsstödet finansieras via
arbetsmarknadsfonden. Regeringen föreslår nu också utökade resurser för
handläggning och utredning av asylärenden, vilket skall leda till kortare

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

28

väntetider och beräknas minska kostnaderna för främst förläggningsverk-
samheten med drygt 1,7 miljarder kr.

Besparingarna innebär i flera fall en kraftig förändring av de berörda
verksamheterna. Regeringen avser att genomföra ett treårigt program där
hela den statliga administrationen genom strukturella förändringar redu-
ceras med 10 %. När detta program har genomförts beräknas de offent-
liga utgifterna kunna bli 1 till 2 miljarder kr. lägre.

De skärpta avkastningskraven på framför allt televerket och vattenfall
samt en uppräkning av statens tillgångar i domänverket ökar statens in-
komkomster med närmare 10 miljarder kr. budgetåret 1991/92. Förutom
ett höjt avkastningskrav om ytterligare 1,5 miljarder kr. på televerket
beräknas en engångsinleverans om 5,7 miljarder kr. ske. Från domänver-
ket beräknas inleveranser ske om ca 1,5 miljarder kr.

De åtgärder som redovisats innebär att statens nettoupplåning kommer
att kunna begränsas och att utgifterna för statsskuldräntor kan reduceras
under budgetåret 1991/92. Effekterna av detta är medräknade i den sam-
lade förbättringen av budgetsaldot för budgetåret 1991/92 med i stor-
leksordningen 30 miljarder kr. som tidigare redovisats.

Sammantaget innebär de åtgärder som här redovisats att statens utgifter
under kommande budgetår beräknas växa med 3,4 %. Detta är en väsent-
ligt långsammare ökning än under innevarande budgetår, då utgifterna
växer med 10,6 %.

Ökningen av statens inkomster mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91
uppgår till drygt 36 miljarder kr. eller 9,1 % i löpande priser. För bud-
getåret 1991/92 beräknas inkomsterna totalt öka med endast ca 17 mil-
jarder kr. eller med 3,9 % i löpande priser. Inkomstökningen inkluderar
en inkomstförstärkning om ca 5 miljarder kr. till följd av att sjukförsäk-
ringsfondens behållning tillförs statsbudgeten i enlighet med vad chefen
för socialdepartementet senare kommer att anmäla.

Utvecklingen av statsbudgetens inkomstsida är starkt beroende dels av
den allmänna ekonomiska tillväxten, dels av utfall resp, antaganden i
fråga om pris- och löneutveckling. Den kraftiga inkomstutvecklingen
mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 återspeglar en snabb pris- och
löneökningstakt. Till grund för budgetförslaget för 1991/92 ligger där-
emot antaganden om en väsentligt dämpad pris- och löneutveckling.
Effekten av denna nedväxling i inflaiionstakt förstärks på statsbudgetens
inkomstsida av det förhållandet att kommunalskattemedlen betalas ut till
kommunerna med två års eftersläpning. Kommunalskatteutbetalningama
budgetåret 1991/92 baseras således på den höga löneökningstakten två år
tidigare. Inkomstskatterna för fysiska personer, inkl, kommunalskatterna,
för statsbudgeten beräknas för budgetåret 1991/92 däremot utifrån den
betydligt lägre löneökningstakt som antas fr.o.m. 1991. Den sänkning av
inflationstakten som förutses under 1991 och 1992 leder således till en
försvagning av inkomstutvecklingen för budgetåret 1991/92.

En ytterligare bidragande orsak till inkomsternas förhållandevis låga
ökningstakt under nästa budgetår är den ökning av sparandet som väntas
ske i hushållssektom, vilken medför en svag utveckling av intäkterna från
mervärdeskatten. Vidare försvagas skatteinkomsterna från juridiska per-

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

29

soner till följd av konjunkturnedgången och de minskade vinsterna i
näringslivet.

Här redovisad utgifts- och inkomstutveckling innebär att budgetens
saldo för budgetåret 1991/92 förbättras något i förhållande till innevaran-
de budgetår.

Det underliggande budgetsaldot är en redovisning av saldot exkl. till-
fälliga effekter och förändringar av redovisningsprinciper. För att få
fram det underliggande budgetsaldot avräknas för budgetåret 1991/92
bl.a. de tillfälliga inleveranserna från affärsverken, den tillfälliga in-
dragning som görs från kommunerna samt den överföring som görs från
sj uk försäkringsfonden.

Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 försämras det underliggande
budgetsaldot med drygt 15 miljarder kr. Denna försämring kan emellertid
inte i sin helhet ses som strukturellt betingad. Den sammanhänger främst
med den försvagning av inkomstutvecklingen som inträffar under bud-
getåret 1991/92 och som i sin tur till väsentlig del beror på de exceptio-
nellt stora kommunalskatteutbetalningar som då sker.

Utvecklingen av statsfinanserna framgår av följande tabell.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Tabell 2. Statsfinansernas utveckling
Miljarder kr.

1989/90

1990/91

1991/92

Inkomster

401,6

438,0

454,9

Utgifter exkl. statsskuldräntor

334,5

379,9

394,5

Statsskuldräntor

63,7

60,7

61,0

Budgetsaldo

3,4

-2,6

-0,6

Underliggande budgetsaldo

1,7

-0,1

-15,6

6.2 Kommunernas ekonomi

En dominerande — och växande — del av den offentliga sektorns verk-
samhet och investeringar sker i den kommunala sektorn; hälso- och
sjukvård, barnomsorg, äldreomsotg samt skolväsende. Totalt uppgår den
kommunala sektorns utgifter för konsumtion och investeringar till nära
300 miljarder kr. årligen, dvs. drygt 20 % av BNP. Omkring 85 % av
de totala kommunala utgifterna finansieras med skatter — kommunal-
skatt eller statsskattefinansierade överföringar.

Under 1980-talet ökade den kommunala konsumtionen med i genom-
snitt drygt 2 % per år. Det var en kraftig dämpning jämfört med 1970-
talet då ökningen uppgick till 4 % per år. Olika statliga åtgärder har
vidtagits i syfte att begränsa volymökningen, och under senare år har
konsumtionens ökningstakt dämpats.

Regeringen har gjort bedömningen att den kommunala sektorns volym-
tillväxt måste begränsas till högst 1 %. Rationaliseringar och ompröv-
ningar i befintlig verksamhet är därmed nödvändiga.

Ar 1990 beräknas den kommunala sektorns utgifter bli ca 20 miljarder
kr. högre än inkomsterna. Aren 1991 och 1992 förbättras det finansiella

30

sparandet i kommuner och landsting mycket kraftigt. År 1992 kan till och Prop. 1990/91:100
med ett positivt finansiellt sparande väntas. Denna förbättring är emel- Bil. 1
lertid av tillfällig karaktär. Från och med år 1993 väntas utvecklingen
vända och i mitten på 1990-talet bedöms det finansiella sparandet återigen
bli negativt.

Bedömningarna av den kommunala sektorns ekonomi visar ett underlig-
gande underskott i det finansiella sparandet. Detta gäller under förutsätt-
ning att kommunernas konsumtions- och investeringsvolym ökar med ca
1 % per år. Rörelsekapitalet, dvs. omsättningstillgångar minus kortfristi-
ga skulder, blir då negativt. En omfattande upplåning och utförsäljning
av egendom kan därför bli följden. Denna typ av åtgärder löser dock inte
kommunernas grundläggande problem. I stället måste åtgärder vidtas för
att långsiktigt nå balans mellan kommunernas utgifter och inkomster.
Dessa åtgärder måste vara utformade så att den kommunala sektorns ut-
veckling anpassas till det samhällsekonomiska utrymmet.

Den kraftiga förbättringen i den kommunala ekonomin 1992 får inte
leda till att kommuner och landsting underlåter att vidta sådana struktu-
rella förändringar som innebär att utgifterna långsiktigt anpassas till de
löpande inkomsterna. Regeringen föreslår därför att 3 miljarder kr. år
1992 tillfälligt dras in från den kommunala sektorn. Detta bör ske genom
en extra höjning av skatteutjämningsavgiften detta år. Beloppet motsvarar
knappt 1 % av sektorns totala utgifter.

Under 1991 och 1992 råder ett av riksdagen beslutat kommunalt skatte-
stopp. Regeringen och företrädare för kommun- och landstingsförbunden
har kommit överens om att det kommunala skattetrycket inte heller efter
år 1992 bör öka och att kommunerna och landstingen därför inte bör höja
sina skatter. Regeringen är beredd att föreslå ett förlängt lagfäst skatte-
stopp om det visar sig att kommuner och landsting ändå överväger skatte-
höjningar eller om volymtillväxten i den kommunala konsumtionen skulle
tendera att överskrida det samhällsekonomiska utrymmet.

Kommunalekonomiska kommittén har bl.a. i uppdrag att presentera
förslag som ger möjligheter till en utjämning av kommunalskatterna.
Sådana förändringar i skattesatserna som följer av att ett nytt statsbidrags-
system införs bör kunna genomföras redan under åren 1993 och 1994.
Ett ändrat statsbidragssystem förutsätter att det kommunala skattetrycket
inte höjs och att ändringarna leder till att skillnaderna i kommunal utde-
bitering minskar.

Kommitténs förslag kan i vissa fäll leda till sådana omfördelningseffek-
ter att en förändring i ett enda slag inte kan anses vara rimlig. För att
underlätta en övergång från dagens statsbidragssystem till ett mer gene-
rellt system bör kommittén föreslå hur de 3 miljarder kr. som 1992 dras
in från kommunerna skall kunna återföras till dem.

6.3 Strukturåtgärder inom den offentliga sektorn

Regeringens ambition är att hävda välfärden inom ramen för en politik
som leder till att de offentliga utgifternas andel av BNP minskar. Detta
ställer stora krav på ökad produktivitet och effektivitet samt på ompröv-

31

ningar av existerande utgiftsprogram. På både kort och lång sikt krävs
strukturella åtgärder som påverkar utgifternas utveckling. Regeringen
genomför ett antal sådana strukturellt inriktade åtgärder inom den
offentliga sektorn.

Det nya system för bostadsfinansiering som nu beräknas träda i kraft
den 1 januari 1992 utgör ett viktigt inslag i denna politik. Ett utgiftspro-
gram med dålig fördelningspolitisk effekt och med starka inslag av auto-
matik omprövas och ersätts med ett nytt som minskar belastningen på
statsbudgeten.

Den omläggning som nu sker av sjukförsäkringssystemet i enlighet med
de beslut riksdagen nyligen fattat syftar till att minska utgiftstrycket och
skapa motiv för rehabilitering och arbete.. Samtidigt har riksdagen uttalat
att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag om
en arbetsgivarperiod under de 14 första dagarna i en sjukperiod. Ett
berättigat krav i detta sammanhang är att alla försäkrade skall få lika
kompensationsnivå när de är sjuka oavsett vilken grupp på arbetsmarkna-
den de tillhör. I syfte att få en rättvis sjukförsäkring är det därför mycket
angeläget att arbetsmarknadens parter träffar avtal som inte överstiger de
av riksdagen fastställda högsta ersättningsnivåerna.

Regeringen kommer senare att redovisa förslag om en samordning av
sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna.

Åtgärder vidtas också för att få till stånd en effektivare sjukvård och en
samordning mellan sjukvården och sjukförsäkringssystemet och därmed
nå ett bättre resursutnyttjande. Försöksverksamhet genomförs när det
gäller hälso- och sjukvårdens organisation och utveckling och denna
utsträcks till att även omfatta en samordning av sjukvårdens och sjuk-
försäkringens finansiella resurser.

Ett arbete har också inletts för att ytterligare förbättra resursutnyttjan-
det i högskolan. En tioprocentig produktivitetsökning inom ramen för
tillgängliga resurser kommer att krävas för den kommande treårsperio-
den. Mängden internationellt gångbara examina bör härigenom kunna öka
under de närmaste tre åren med minst en tiondel inom ramen för givna
resurser. En ytterligare väsentlig ökning av utbildningsplatserna inom
högskolan bör också kunna uppnås.

På skolområdet drivs nu arbetet vidare för att förverkliga en flexibel
skolstart. Barn skall ha rätt att böija skolan vid sex års ålder, men
skolstarten skall kunna variera med hänsyn till vårdnadshavarens önske-
mål och barnets mognad. Reformen kommer bl.a. att underlätta att full
behovstäckning nås inom barnomsorgen. På längre sikt uppstår betydande
samhällsekonomiska vinster genom att arbetsmarknaden kan tillföras
ytterligare en åldersklass. Regeringen återkommer under våren med för-
slag för att göra det möjligt att tillämpa en flexibel skolstart redan hösten
1991.

Reformarbetet inom den offentliga sektorn omfattar också den statliga
administrationen, som måste ställa om från utgiftsexpansion till resultat-
orientering. Regeringen genomför därför ett treårigt program för om-
ställning och bantning av den statliga administrationen. Den samlade
administrationen skall minska med i genomsnitt 10 %. Programmet om-

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

32

fattar även regeringskansliet, vars dimensionering, kompetens och ar-
betsformer måste anpassas till de nya krav som ställs på styrningen av
den offentliga verksamheten. Regeringen avser att i kompletteringspropo-
sitionen återkomma med ett samlat treårsprogram for den statliga admi-
nistrationens omställning och bantning.

På viktiga områden är reformarbetet i full gång. Som exempel kan
nämnas rättsväsendet, där en effektivisering planeras inom åklagarväsen-
det. Resultatorienterad styming med mindre inslag av detalj- och regel-
styrning skall skapa utrymme för en betydande delegering till regional
och lokal nivå. Strukturförändringar är aktuella både på domstolsverket
och inom kriminalvårdsstyrelsen. Polisväsendets organisation och upp-
gifter ses över med sikte på ökad effektivitet. Flyktingmottagningen för-
bättras så att kostnaderna för bl.a. förläggningsverksamheten kan redu-
ceras väsentligt.

Den offentliga sektorn har en betydande förmögenhet. Att förvalta
dessa tillgångar är lika viktigt som att effektivisera användningen av de
löpande intäkterna och kostnaderna. Åtgärder vidtas därför för att effek-
tivisera den statliga förmögenhetsförvaltningen i syfte att öka avkastning-
en och frigöra kapital för att bereda utrymme för andra satsningar inom
näringspolitiken, t.ex. på infrastruktur.

Strukturella reformer inom den offentliga sektorn måste också omfatta
pensionssystemet. Pensionerna är den offentliga sektorns största utgifts-
post. Nära en femtedel av den offentliga sektorns utgifter går till pensio-
ner. Pensionerna spelar därför en viktig roll för utvecklingen av de
offentliga utgifterna.

Frågor rörande den framtida utformningen av pensionssystemet har
aktualiserats i samband med att pensionsberedningen i november 1990
lade fram sitt betänkande Allmän pension (SOU 1990:76). Där framgår
bl.a. att möjligheterna att finansiera pensionsutfästelserna inom ramen för
ett oförändrat skatte- och avgiftstryck är starkt beroende av den ekono-
miska tillväxten. Detta leder till slutsatsen att det är tillväxttakten som
avgör fördelningen av konsumtionsutrymmet mellan generationerna.

Regeringen avser att återkomma med konkreta förslag till förändringar
av pensionssystemet. Det finns emellertid anledning att redan nu under-
stryka att en reformering av pensionssystemet måste stå i överensstäm-
melse med inriktningen av den ekonomiska politiken.

Beslut rörande pensionssystemets utformning måste vara långsiktiga
och präglas av en hög grad av stabilitet. Den som är pensionerad eller
för vilken pensionering är nära förestående har små möjligheter att an-
passa sin ekonomi till ändrade villkor. Den som är i aktiv ålder måste
ha kännedom om framtida pensionsvillkor för att kunna fatta beslut om
sparande m.m. Beslut om förändringar i pensionssystemet har emellertid
också direkt betydelse för den mer näraliggande ekonomiska utvecklingen
genom sin inverkan på den nu yrkesaktiva generationens sparande och
arbetskraftsutbud.

En första utgångspunkt för reformarbetet på pensionsområdet måste
vara behovet av ett högre långsiktigt sparande.

Efter sekelskiftet stiger försörjningsbördan. Detta kommer att ta sig

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

3 Riksdagen 1990/91. I sand. Nr 100. Bilaga 1

33

uttryck i växande krav på överföringar från yrkesaktiva till äldre i form
av pensioner och sjukvård. Det finns därför starka skäl för att sparandet
under 1990-talet måste ligga på en förhållandevis hög nivå. Mot den
bakgrunden är sparandet i den svenska ekonomin i dag för lågt för att
trygga en framtida tillväxt som ger utrymme för dagens välfärdssystem.

Folkpension och ATP har minskat hushållens motiv att spara inför
pensioneringen. Till viss del har detta kompenserats av ett ökat offentligt
sparande genom uppbyggnaden av AP-fonden. Av pensionsberedningens
material framgår emellertid att AP-fondens bidrag till sparandet riskerar
att successivt minska under 1990-talet.

Mot den bakgrunden är det naturligt att åtgärder för att öka sparandet
knyts just till pensionssystemet. Därvid måste beaktas att utvecklingen av
pensionssparandet i avtalsreglerade eller privata pensionsförsäkringar
påverkas av hur reglerna i det offentliga pensionssystemet är konstruera-
de.

Under det närmaste decenniet bör en ökad fondering inom ramen för
det allmänna pensionssystemet komma till stånd för att på så sätt bidra
till sparandet och ge bättre förutsättningar att möta framtida belastning
på pensionssystemet. För att stimulera till ett högre sparande bör över-
vägas om fondering kan ske i mer individuella och försäkringsmässiga
former än vad som nu är fallet i AP-fondema.

Pensionssystemet måste vidare bidra till att stärka motiven för arbete
under den yrkesverksamma perioden i livet. Inkomstbortfallsprincipen,
som med nuvarande system i alltför hög utsträckning satts ur spel, bör
stärkas. Det innebär bl.a. att en större del av den samlade inkomsten
under den yrkesverksamma perioden bör ligga till grund för pensionsför-
månerna.

7 Slutord

Sveriges ekonomi har många starka sidor, men också allvarliga problem,
främst en alltför snabb kostnadsutveckling.

Under det gångna året har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att
återställa balansen i den svenska ekonomin och återvinna tillväxten. För
att värna sysselsättning och välfärd är den ekonomiska politiken inriktad
på att varaktigt nedbringa inflationen. Arbetet med att stabilisera eko-
nomin måste fullföljas med kraft under det närmaste året. Finanspoliti-
ken måste vara fortsatt stram. En nedväxling från inflationslöner till
reallöner måste nu ovillkorligen komma till stånd. Detta är en viktig del
av den ekonomiska politik som regeringen nu lägger fram.

Perspektivet i budgetpropositionen är samtidigt långsiktigt. Den eko-
nomiska politiken skall skapa förutsättningar för Sverige att aktivt och
framgångsrikt delta i den internationella integrationen. Samtidigt måste
sparande och investeringar främjas för att lägga grunden för en tillväxt
av våra resurser. Den ekonomiska politiken skall medverka till en ut-
hållig tillväxt; produktionen och konsumtionen måste långsiktigt ställas
om så att balansen mellan ekonomi och ekologi säkras. Den ekonomiska

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

34

basen för välfärd och trygghet skall förstärkas genom att arbetslinjen
konsekvent hävdas.

Detta är en kärv, men ansvarsfull politik i ett allvarligt och svårt
skede. Det är en politik som skall föra landet till bättre tider. Utsikterna
att lyckas är goda. Under loppet av 1991 bör vändpunkten kunna nås, när
tillväxten på nytt böljar ta färt. 1992 bör bli ett år av återhämtning.
Inflationstakten reduceras under 1991 och bör under 1992 ha kommit ner
klart under inflationen i våra konkurrentländer.

Nedväxlingen av inflationstakten och en återställd konkurrenskraft gör
det möjligt att lägga grunden för en ny period av framsteg i näringslivet
och full sysselsättning. Kring denna för medboigama och nationen vik-
tiga uppgift inbjuder regeringen till en bred samverkan.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

35

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92

1.1 Beräkningsförutsättningar

Riksrevisionsverket (RRV) har den 17 december 1990 redovisat en
beräkning av statsbudgetens inkomster. De antaganden som görs om den
ekonomiska utvecklingen i samhället är en viktig utgångspunkt i dessa
beräkningar. En sammanfattning av beräkningen bör bifogas protokollet
i detta ärende som bilaga 1.2. De antaganden som RRV grundat sina
beräkningar på framgår av tabell 1.

Under slutskedet i arbetet med den preliminära nationalbudgeten har
bedömningen av den ekonomiska utvecklingen reviderats. Det gör att jag
nu räknar med något förändrade antaganden till grund för inkomst-
bedömningen. Dessa återfinns i tabell 1. I övrigt finns ingen anledning
att avvika från RRVs beräkningsförutsättningar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Tabell 1. Antaganden om den ekonomiska utvecklingen
Procentuell förändring

1990
RRV

Föredra-
ganden

1991
RRV

Föredra-
ganden

1992
RRV

Föredra-
ganden

Lönesumma

12,7

12,7

4,6

4,4

3,6

3,3

Konsumentpriser,

årsgenomsnitt1

10,4

10,4

9,7

9,8

2,7

3,0

Privat konsumtion,

löpande priser

11,2

9,6

11,0

10,6

4,0

4,1

'innefattar effekt av skattereformen 1990-91, vilken höjer KPI med 2,6 procent-
enheter 1990 och med 3,5 procentenheter 1991.

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under
budgetåret 1990/91

RRVs senaste beräkning av budgetutfållet för budgetåret 1990/91 utgörs
av verkets budgetprognos nr 2/3 från den 17 december 1990. Beräkning-
arna av inkomsterna för budgetåret 1990/91 redovisas också i verkets
inkomstberäkning.

Inkomster

1 sin inkomstberäkning har RRV för budgetåret 1990/91 beräknat
inkomsterna till 440 840 milj.kr.

Med anledning av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling
räknar jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med
119 milj.kr., inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 36 milj.kr., inkomst-
titeln Barnomsorgsavgift med 10 milj.kr., inkomsttiteln Vuxenutbild-
ningsavgift med 1 milj.kr., inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med
3 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän löneavgift med 2 milj.kr.

36

Med anledning av vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling och
med anledning av riksdagens beslut (SfU 1990/91:9, rskr. 104) om
sjukförsäkringen räknar jag ned inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto
med 177 milj.kr.

I enlighet med vad jag anfört om den privata konsumtionens utveck-
ling i löpande priser samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om
återbetalning av mervärdeskatt, räknar jag ned inkomsterna på inkomst-
titeln Mervärdeskatt med 2 660 milj. kr. Slutligen räknar jag upp
inkomsttiteln Statliga pensionsavgifter, netto med 117 milj.kr.

Sammantaget medför mina justeringar en beräknad minskning av
inkomsterna med 2 891 milj. kr. jämfört med RRVs beräkning.
Ändringarna framgår av tabell 2.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Tabell 2. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster
budgetåret 1990/91

Tusental kronor

RRVs
beräkning

Förändring
enligt före-
draganden

1111 Fysiska personers inkomstskatt

69 377 000

-   119 000

1211 Folkpensionsavgift

47 745 000

36 000

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

322 000

177 000

1231 Barnomsorgsavgift

13 996 000

10 000

1241 Vuxenutbildningsavgift

1 662 000

1 000

1251 Övriga socialavgifter, netto

- 5 871 000

3 000

1281 Allmän löneavgift

5 709 000

2 000

1411 Mervärdeskatt

133 700 000

- 2 660 000

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

785 000

+  117 000

Summa inkomster

440 840 222

Summa förändringar enligt föredraganden

- 2 891 000

RRVs beräkningar föranleder i övrigt inte någon erinran från min sida.
Sammantaget medför justeringarna av RRVs beräkningar att jag
beräknar inkomsterna för budgetåret 1990/91 till 437 949 milj. kr.

Utgifter

I statsbudgeten för innevarande år uppgår utgifterna till 425 094 milj.kr.
RRV har i sin prognos beräknat de totala utgifterna till 439 951 milj.kr.
Verket har beaktat förslagen till tilläggsbudget I, där utgifterna uppgick
till 2 492 milj. kr.

RRV har beräknat belastningen på anslaget Räntor på statsskulden för
statsskuldräntor till 60,6 miljarder kronor. En senare beräkning ger vid
handen att utgifterna blir något större. Jag beräknar dessa utgifter till
60,7 miljarder kronor.

37

Tabell 3. Räntor på statsskulden budgetåret 1990/91

Miljarder kronor

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Beräkning till
grund för stats-
budgeten

Nuvarande
beräkning

Räntor på inhemska lån m.m.

51,3

52,8

Räntor på utländska lån

7,2

7,3

Valutaförluster, netto

0,5

0,6

Summa

59,0

60,7

Enligt RRV kommer de totala anslagsbehållningarna pä reserva-
tionsanslag under innevarande budgetår att minska med 494 milj. kr. och
uppgå till 24 365 milj.kr. Statsrådet Sahlin kommer senare idag att
föreslå regeringen att arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) första halvåret
1991 skall få disponera medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Detta
innebär att de totala anslagsbehållningarna kan beräknas minska med
sammanlagt 2 000 milj.kr. I tabell 4 redovisas utvecklingen av anslags-
behållningarna mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91.

Tabell 4. Anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåren 1989/90 och 1990/91
Miljarder kronor

Huvudtitel

1989/90

1990/91

Utrikesdepartementet

7,7

8,1

Kommunikationsdepartementet

4,9

5,2

Arbetsmarknadsdepartementet

3,0

1,2

Industridepartementet

6,6

5,6

Övriga huvudtitlar

2,7

2,8

Summa

24,9

22,9

Jag vill också nämna att RRV för Tillkommande utgiftsbehov, netto tar
upp 8 miljarder kronor. Jag beräknar dessa utgifter till 7 miljarder
kronor.

Sammantaget beräknar jag därmed utgifterna under budgetåret 1990/91
till 440 557 milj. kr.

Tabell 5. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1990/91
Milj.kr.

Statsbudget

RRV

Föredraganden

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

Statsskuldräntor

Förändring i anslagsbehållningar
Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

360 594

59 000

1 500

4 000

370 857

60 600

494

8 000

370 857

60 700

2 000

7 000

Summa

425 094

439 951

440 557

Finansfullmaktsutnyttjande

-

-

-

38

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret Prop. 1990/91:100
1991/92                                                          Bil. 1

Inkomster

RRV beräknar statsbudgetens totala inkomster till 434 209 milj. kr. för
budgetåret 1991/92. De skillnader i antaganden om pris- och löne-
utveckling som jag tidigare redovisat samt vissa förändringar som förs
fram i förslaget till statsbudget för nästa budgetår påverkar statsbudgetens
inkomster. I det följande redovisas de förändringar av RRVs beräkningar
som jag därmed funnit nödvändiga.

I enlighet med vad jag anfört om lönesummans utveckling och
riksdagens beslut (SfU 1990/91:9, rskr. 104) om sjukförsäkringen räknar
jag ned inkomsttiteln Fysiska personers inkomstskatt med 497 milj.kr.

Med anledning av vad jag anfört om lönesummans utveckling räknar
jag ned inkomsttiteln Folkpensionsavgift med 148 milj.kr., inkomsttiteln
Barnomsorgsavgift med 44 milj.kr., inkomsttiteln Vuxenutbildningsavgift
med 5 milj.kr. samt inkomsttiteln Allmän löneavgift med 7 milj.kr.

I enlighet med vad jag ovan anfört om lönesummans utveckling samt
vad chefen för socialdepartementet senare idag kommer att anföra räknar
jag upp inkomsttiteln Sjukförsäkringsavgift, netto med 4 187 milj.kr. Jag
räknar vidare upp inkomsttiteln Övriga socialavgifter, netto med
4 174 milj.kr. med anledning av vad jag anfört om lönesummans ut-
veckling samt de förslag chefen för arbetsmarknadsdepartementet senare
i dag kommer att redovisa avseende finansieringen av utbildningsbidrag
för personer som är berättigade till ersättning från erkänd arbetslös-
hetskassa samt arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Med anledning av vad jag anfört beträffande den privata konsum-
tionens utveckling samt regeringens förslag (prop. 1990/91:72) om
återbetalning av mervärdeskatt och vad jag senare idag kommer att
föreslå beträffande budgetering exkl. mervärdeskatt räknar jag upp
inkomsttiteln Mervärdeskatt med 9 900 milj.kr.

I enlighet med de förslag beträffande skatteutjämningsavgiften som jag
senare idag avser att lägga fram, räknar jag upp inkomsttiteln Skatteut-
jämningsavgift med 2 266 milj.kr.

Enligt de förslag chefen för jordbruksdepartementet senare idag
kommer att lägga fram räknar jag upp inkomsttiteln Miljöavgift på
handelsgödsel och bekämpningsmedel med 100 milj.kr.

Med anledning av förslag som chefen för kommunikations-
departementet senare idag kommer att lägga fram räknar jag ned
inkomsttiteln Avgifter vid registrering av fritidsbåtar med 14 milj. kr.

I enlighet med regeringens förslag (prop. 1990/91:68) om böter räknar
jag upp inkomsttiteln Bötesmedel med 48 milj.kr. Vidare räknar jag upp
inkomsttiteln övriga inkomster av statens verksamhet med 500 milj.kr.
med anledning av förslag som chefen för socialdepartementet senare idag
kommer att lägga fram. Slutligen räknar jag upp inkomsttiteln Statliga
pensionsavgifter, netto med 260 milj.kr.

Sammanlagt innebär avvikelserna från RRVs beräkningar en upp-
skrivning av inkomsterna för budgetåret 1991/92 med 20 720 milj.kr. Jag

39

beräknar således statsbudgetens inkomster för budgetåret 1991/92 till Prop. 1990/91:100

454 928 milj.kr. Förändringarna i förhållande till RRVs beräkningar Bil. 1
framgår av tabell 6.

Tabell 6. Ändringar i RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster

budgetåret 1991/92

Tusental kronor

RRVs             Förändring

beräkning           enligt före-

draganden

Inkomsttitel

1111

Fysiska personers inkomstskatt

21 213 000

497 000

1211

Folkpensionsavgift

49 434 000

148 000

1221

Sjukförsäkringsavgift,netto

4 961 000

+

4 187 000

1231

Barnomsorgsavgift

14 598 000

-

44 000

1241

Vuxenutbildningsavgift

1 731 000

-

5 000

1251

Övriga socialavgifter, netto

- 7 401 000

+

4 174 000

1281

Allmän löneavgift

2 966 000

7 000

1411

Mervärdeskatt

141 400 000

+

9 900 000

2538

Miljöavgift på bekämpningsmedel
och handelsgödsel

182 000

+

100 000

2543

Skatteutjämningsavgift

9 935 000

+

2 266 000

2546

Avgifter vid registrering av
fritidsbåtar

14 400

14 400

2712

Bötesmedel

299 500

+

48 000

2811

Övriga inkomster av statens verksamhet

400 000

+

500 000

5211

Statliga pensionsavgifter, netto

879 000

+

260 000

Summa inkomster

434 208 820

Summa förändringar enligt föredraganden

+20 719 600

Avslutningsvis vill jag redovisa förändringarna i indelningen av
statsbudgetens inkomster i förslaget till statsbudget för budget-
året 1991/92 (tabell 7).

40

Prop. 1990/91:100

Tabell 7. Förslag till förändringar i uppställningen av statsbudgetens inkomster R..  ,

för budgetåret 1991/92

Inkomsttitel/Inkomsthuvudgrupp/Inkomstgrupp                   Förslag

1123

1431

2115

Särskild skatt på tjänstegrupplivförsäkringar

Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk
Affärsverket FFVs inlevererade överskott

Ny inkomsttitel
Namnändring
Upphör

2211

Överskott av kriminalvårdsstyrelsens
fastighetsförvaltning

Upphör

2215

Överskott av generaltullstyrelsens fastighetsförvaltning

Upphör

2317

Ränteinkomster på luftfartslån

Upphör

2326

Räntor på affärsverket FFVs statslån

Upphör

2331

Ränteinkomster på egnahemslån

Upphör

2334

Räntor på övriga bostadslån, Boverket

Namnändring

2533

Avgifter vid statens planverk

Upphör

2546

Avgifter vid registrering av fritidsbåtar

Upphör

2619

Inkomster vid riksantikvarieämbetet

Upphör

3115

Affärsverket FFVs inkomster av försålda

fastigheter och maskiner

Upphör

3121

Kriminalvårdsstyrelsens inkomster av försålda
byggnader och maskiner

Upphör

4132

Återbetalning av luftfartslån

Upphör

4211

Återbetalning av lån till egnahem

Upphör

4214

Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket

Namnändring

5115

Affärsverket FFVs amorteringar

Upphör

Utgifter

I mitt förslag till statsbudget för budgetåret 1991/92 uppgår utgifterna
sammanlagt till 455 526 milj. kr. Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor
svarar då för 390 026 milj. kr.

Schablonmässigt beräknas anslagsbehållningarna på reservationsanslag
minska med 1 500 milj. kr. under budgetåret 1991/92.

I syfte att förslaget till statsbudget så långt som möjligt skall visa en
realistisk budgetbelastning, förs på budgetens utgiftssida 3 miljarder kr.
upp på posten Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto. Vid beräk-
ningen av denna post har en uppskattning gjorts av sådana utgifts- och
inkomstförändringar som inte redovisats på något annat ställe i budgeten.

Tabell 8. Statsbudgetens utgifter budgetåret 1991/92
Milj.kr.

Förslag till
statsbudget

Utgiftsanslag exkl. statsskuldräntor

390 026

Statsskuldräntor

61 000

Förändring av anslagsbehållningar

1 500

Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto

3 000

Summa

455 526

41

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991/92
Med hänvisning till redovisningen i det föregående beräknas utfallet av
statsbudgetens inkomster och utgifter för innevarande budgetår och
förslaget till statsbudget för budgetåret 1991/92 såsom framgår av
tabell 9 och tabell 10.

Sammanfattningsvis beräknas budgetunderskottet till 2,6 miljarder
kronor för 1990/91 och till 0,6 miljarder kronor för 1991/92.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Tabell 9. Statsbudgeten budgetåren 1989/90-1991/92

Miljarder kronor

1989/90

1990/91

1991/92

Utfall

Stats-

Beräknat utfall

Förslag till
statsbudget

budget

enligt
RRV

enligt
föredra-

ganden

Inkomster

401,6

424,4

440,8

438,0

454,9

Utgifter exkl.
statsskuldräntor

334,5

366,1

379,3

379,9

394,5

Statsskuldräntor

63,7

59,0

60,6

60,7

61,0

Saldo

3,4

-0,7

0,9

-2,6

-0,6

42

OO
Os
oo

vn
ci
O

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

un

tt

8

un

"CT

Inkomster:                                                       Utgiftsanslag:

Skatter                                399 077 001 000 Kungl.hov och slottsstaterna                  52 721 000

Inkomster av statens verksamhet         45 648 378 000 Justitiedepartementet                      7 127 491 000

sO

c-

un

c-

un

—<

Os

oo

r-

Os

rc

C~

Tt

r->

un

C~

o

OO

o

un

oo

Os

Os

O

00

un

CO

TT

Un

sO

sO

O

Os

Os

O

—<

sO

Cl

sO

r-M

so

tT

Cl

Cl

Cl

SC

c-

c-

OS

Tt

Cl

Tt

rc

>z^

OO

Tt

Os

CO

c-

un

m

os

so

SO

O

O

sO

un

un

oo

oo

Os

Cl

Cl

un

Un

—<

cn

Cl

Cl

SO

CO

m

11

858

C O Cl

o
o

c- m ci
m O o

O —

c- m

d
TT

ac

C4

OS

TT
in
TT

•c
•c
TT

C5


C

C

Os

‘C

ir,
C4
ic,

TT

i

05

43

2 Underliggande budgetutveckling

Den underliggande utvecklingen av statsbudgetens saldo erhålls när det
redovisade saldot korrigeras för effekter som är av tillfällig art eller
hänger samman med ändringar i redovisningsprinciperna. Som bas
används de förhållanden som skall gälla för budgetåret 1991/92. Detta
innebär att den underliggande budgetutvecklingen i ett budgetförslag inte
kan jämföras med den i ett tidigare.

Det bör betonas att det ofta är en bedömningsfråga om en enskild post
skall betraktas som en reguljär inkomst/utgift eller som en extraordinär
effekt. Trots att avgränsningama i det enskilda fallet inte är helt
självklara anser jag det ändå angeläget att redovisa en beräkning där de
extraordinära effekterna uteslutits, så att statsbudgetens underliggande
utveckling klargörs.

På inkomstsidan har bl. a. följande effekter betraktats som extra-
ordinära vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

- vissa engångsvisa höjningar/sänkningar av skatter eller avgifter

- tillfälliga extra inleveranser från affärsverk till statsbudgeten

- inkomster från sjukförsäkringsfonden

På utgiftssidan har bl. a. följande effekter betraktats som extraordinära
vid framräkning av det underliggande budgetsaldot:

- valutaförluster/vinster som uppstår vid amortering av statens utlandslån

- vissa investeringar som finansieras genom lån på kreditmarknaden eller
direkt i riksgäldskontoret i stället för som tidigare över anslag på stats-
budgeten

- engångsvisa besparingar

Tabell 11 visar statsbudgetens underliggande utveckling under perioden
1989/90-1991/92.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Tabell 11. Underliggande budgetsaldo för budgetåren 1989/90-1991/92

Miljarder kronor

1989/90

1990/91

1991/92

Underliggande budgetsaldo

1,7

-0,1

-15,6

Som andel av BNP

0,1%

-0,0%

1,1%

3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring

Det är vid en finansiell analys av intresse att studera hur likviditeten i
ekonomin påverkas av statens inkomster och utgifter. Statens lånebehov
bestäms dels av budgetutfället och vissa kassamässiga korrigeringar av
detta, dels av vissa inkomster och utgifter (utanför budgeten) på
statsverkets och riksgäldskontorets checkräkningar i riksbanken.

Statsskuldens förändring bestäms av statens lånebehov samt av de
skulddispositioner som riksgäldskontoret gör.

44

Med det redovisade budgetsaldot som utgångspunkt krävs således en Prop. 1990/91:100
del justeringar för att beräkna statens lånebehov och statsskuldens Bil. 1
förändring. I det följande redovisas kortfattat hur dessa begrepp är
relaterade till varandra.

Statens lånebehov

1. Det redovisade budgetsaldot utgör utgångspunkt för kalkylen.

2. Korrigeringar görs då det förekommer skillnader mellan när transak-
tioner bokförs i myndigheternas redovisning och när de registreras på
statsverkets checkräkning. Sådana skillnader uppstår dels genom att
inkomster och utgifter bokförs vid en annan tidpunkt än motsvarande
betalningar, dels genom att vissa transaktioner inte bokförs mot budgeten.

3. En del av statens kreditgivning går via riksgäldskontoret och
redovisas inte på statsbudgeten. Exempel på detta är vissa krediter till de
statliga affärsverken. Dessa krediter måste dock finansieras via statlig
upplåning.

4. Den tillfälliga arbetsmiljöavgift som infördes i september 1989
fördes, via en inkomsttitel på statsbudgeten, omedelbart till riksgälds-
kontoret. Detta innebär att skatten inte påverkar budgetutfallet. Den
medför däremot en tillfällig minskning av statens upplåning på mark-
naden. Motsvarande gäller för det tillfälliga obligatoriska sparande som
infördes vid samma tidpunkt.

5. Avskattningen av företagens reserver minskar statens lånebehov
under åren 1991-1994.

6. Genom en summering av posterna 1-5 erhålls statens marknads-
upplåningsbehov.

Statsskuldens förändring

Statsskuldens förändring påverkas förutom av statens marknadsupp-
låningsbehov av transaktioner av dispositiv karaktär som riksgälds-
kontoret gör.

7. Skulddispositioner utgörs t. ex. av uppköp av statsobligationer,
utbetalningar av förskott för inlösen av obligationer och premieobliga-
tionsvinster m.m., valutaomvärderingar samt tillfälliga bokförings-
transaktioner som påverkar statsskuldens storlek.

8. Det tillfälliga obligatoriska sparandet, den tillfälliga arbetsmiljö-
avgiften och den extra höjningen av skatteutjämningsavgiften minskar
statens behov av att låna på kreditmarknaden men påverkar ej stats-
skulden.

9. Genom att skulddispositionerna läggs till statens lånebehov erhålls
ett rättvisande uttryck för statsskuldens förändring.

45

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Tabell 12. Statens lånebehov (netto), budgetåren 1989/90-1991/92

Miljarder kronor

1989/90

1990/91

1991/92

1. Budgetsaldo

3,4

- 2,6

- 0,6

2.  Kassamässiga korrigeringar

3.  Riksgäldskontorets
kreditgivning

5,2

till vissa affärsverk m.m.

4. Tillfällig arbetsmiljöavgift
och tillfälligt obligatoriskt

- 6,9

- 8,0

- 8,2

sparande

5. Avskattning av företagens

12,0

- 1,3

1,7

reserver

6. Överskott/underskott
(underskott att täcka genom

1,0

6,2

upplåning)

7. Skulddispositioner

13,7

-10,9

- 0,9

- uppköp obligationer

- 1,4

- 4,0

-

- övrigt

8. Särskild skuld till hushåll och

7,0

0,2

företag

-12,0

+ 1,3

+ 3,3

9. Statsskuldminskning1

7,3

-13,4

2,4

'Negativa tal anger ökande statsskuld.

4 Rörlig kredit

Riksdagen har bemyndigat regeringen att disponera en rörlig kredit i
riksgäldskontoret uppgående till 400 milj.kr., avsedd att ställas till
regeringens förfogande för myndigheter som bedriver uppdrags-
verksamhet (prop. 1989/90:100, FiU20, rskr. 204). För vissa av de
myndigheter som bedriver uppdragsverksamhet finns ett behov av ökat
rörelsekapital. Jag anser att dessa medelsbehov bör tillgodoses genom att
rörliga krediter ställs till resp, myndighets förfogande från den rörliga
kredit som regeringen får disponera för ändamålet. För att så ska kunna
ske föreslår jag att den rörliga krediten utökas till 450 milj.kr.

5 Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret
1991/92

Bakgrund

Regeringen föreslog i proposition 1989/90:111 om reformerad mervärde-
skatt m.m. ändringar av statliga myndigheters ställning inom mervärde-
skattesystemet fr.o.m. budgetåret 1991/92. Förslaget föranledde inte
någon erinran från riksdagen (SkU 1989/90:31, rskr. 357).

Myndigheternas ställning inom mervärdeskattesystemet föreslogs änd-
rad främst för att uppnå konkurrensneutralitet mellan verksamhet i egen
regi och entreprenadverksamhet. Detta är viktigt bl.a. för att stimulera

46

till lösningar som ger ökad produktivitet och effektivitet i myndigheternas
verksamhet.

Myndigheternas anslag är i dagsläget budgeterade med hänsyn till att
vissa utgifter innehåller påslag för mervärdeskatt. I propositionen före-
slogs att myndigheternas anslag fr.o.m. budgetåret 1991/92 skall bud-
geteras exkl. mervärdeskatt. Myndigheterna skall kompenseras for in-
gående mervärdeskatt genom avräkning mot inkomsttitel istället för mot
myndighetens anslag. Myndigheternas anslag ger härigenom en mer rätt-
visande bild av verksamhetens utgiftsnivå.

Även sådan ingående mervärdeskatt som hänför sig till skattepliktig
verksamhet skall behandlas på detta sätt. Avdrag for ingående mervärde-
skatt kommer således inte att kunna göras i samband med en skattskyldig
myndighets redovisning av utgående skatt till skattemyndigheten.

Myndigheterna fick med anledning av omläggningen kompletterande
direktiv för sina anslagsframställningar för budgetåret 1991/92. Då myn-
digheternas redovisning inte innehåller uppgifter om erlagd mervärde-
skatt fick riksrevisionsverket i uppdrag att ta fram schablonmässiga
beräkningar av andelen mervärdeskatt som belastar resp, anslag.

Genomförandet av budgetering exkl. mervärdeskatt

Det beredningsarbete som skett i regeringskansliet visar på behov av yt-
terligare underlag och klargörande av vissa beräkningsförutsättningar in-
nan mervärdeskattebeloppen för resp, anslag kan fästställas.

Utgångspunkten för reformen är att den skall vara saldomässigt neutral,
dvs. inte medföra någon belastning på statsbudgeten. Förändringen inne-
bär, vad gäller anslagsfinansierad verksamhet, en minskning av statsbud-
getens utgiftssida samtidigt som nettoinkomsterna från mervärdeskatt
minskar i motsvarande mån.

För att syftet med reformen, att uppnå konkurrensneutralitet i den
statliga verksamheten, inte skall förfelas bör beräkningarna göras utifrån
ett så säkert underlag som möjligt. Risken är annars att i det enskilda
fallet uppstår icke avsedda verksamhetskonsekvenser där en myndighet
kan gynnas eller missgynnas resursmässigt av omläggningen. Vissa scha-
bloniseringar måste dock med nödvändighet göras vid beräkningarna.

Några frågeställningar av teknisk och principiell natur återstår att lösa
innan ett komplett underlag för omläggningen föreligger. Riksrevisions-
verket har därför fått i uppdrag att biträda regeringen även i det fortsatta
arbetet.

Mot denna bakgrund förordar jag att regeringen senare i vår i samband
med att regeringen utfärdar regleringsbreven för myndigheternas anslag
för budgetåret 1991/92, beslutar att medel motsvarande mervärdeskatten
under resp, anslag inte får disponeras av myndigheterna. En sådan lös-
ning ger ytterligare tid för att ta fram ett säkert beräkningsunderlag sam-
tidigt som den önskvärda konkurrensneutraliteten kan uppnås - så som
har avsetts - redan fr.o.m. budgetåret 1991/92. Regeringen bör vidare
inhämta riksdagens samtycke till att myndigheterna bereds kompensation
från statsbudgetens inkomsttitel Mervärdeskatt.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

47

Ett helt exakt underlag kan aldrig erhållas då uppgifter om mervärde-
skatt saknas i myndigheternas redovisning. Detta problem kommer dock
att försvinna. Då det nya systemet är i funktion kan en uppföljning göras
av resp, myndighets belastning på inkomsttiteln.

På så vis kan det i efterhand bli möjligt att bedöma om behov av korri-
gering finns av den budgetering som gjordes vid omläggningen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

6 Utvidgad försöksverksamhet med lån i
riksgäldskontoret för ADB- och
kommunikationsutrustning

En försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för finansiering av
ADB- och kommunikationsutrustning har inletts under budgetåret
1990/91. Motiven för denna försöksverksamhet anmäldes i förra årets
finansplan (prop. 1989/90:100 bil. 1). Riksdagen beslutade i enlighet med
regeringens förslag (FiU 25, rskr. 187).

De myndigheter som ingår i försöksverksamheten är riksgäldskontoret,
statistiska centralbyrån, flygtekniska försöksanstalten, lantmäteriverket
och byggnadsstyrelsen. För dessa fem myndigheter har regeringen under
budgetåret 1990/91 ett bemyndigande från riksdagen att medge lån i
riksgäldskontoret intill ett sammanlagt belopp av 90 milj.kr.

Även vägverket ingår i försöket. Vägverkets ADB-investeringar
finansieras dock inom den totala låneram som vägverket har i riksgälds-
kontoret. Vägverkets lånebehov behandlas senare idag av chefen för
kommunikationsdepartementet (bilaga 8). Flygtekniska försöksanstaltens
lånebehov behandlas i en kommande särproposition för totalförsvaret. Det
sammanlagda lånebehovet för de fyra övriga myndigheternas tillkom-
mande investeringar för budgetåret 1991/92 uppgår till 48 816 000 kr.
Hur investeringsbehovet är fördelat mellan myndigheterna framgår av
resp, huvudtitelsbilaga.

För budgetåret 1991/92 föreslår jag att ytterligare två myndigheter,
konjunkturinstitutet och arbetsmarknadsstyrelsen, får ta upp lån för sina
investeringar i ADB-och kommunikationsutrustning. De sammanlagda
lånebehoven för dessa tillkommande myndigheters investeringar uppgår
till 88 760 000 kr. för budgetåret 1991/92.

Totalt uppgår således lånebehovet för 1991/92 till 137 576 000 kr. Jag
anser dock att det bemyndigande som regeringen bör begära för budget-
året 1991/92 bör uppgå till 152 milj.kr. för att en viss flexibilitet skall
finnas i systemet och för att oförutsedda förändringar i myndigheternas
verksamhet skall kunna mötas. Jag föreslår därför att regerigen begär
riksdagens bemyndigande att för budgetåret 1991/92 ta upp lån för
investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning intill ett sammanlagt
belopp av 152 milj.kr. Om riksdagen lämnar det begärda bemyndigandet
kommer jag att återkomma till regeringen med förslag om att riksgälds-
kontoret får i uppdrag att ombesöija upplåningen.

48

Riksgäldskontoret och riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag
utvecklat den lånemodell som tillämpas under försöksverksamheten. De
villkor som regeringen ställt på modellen är följande:

- lånen skall ges på marknadsmässiga villkor

- lånen får ej ges på längre tid än som svarar mot investeringens
ekonomiska livslängd

- lånen skall amorteras i minst den takt som investeringsobjekten skrivs
av

- lånevillkoren skall utformas utifrån att risktagandet skall begränsas för
myndigheterna och att myndigheterna planeringsförutsättningar skall
vara så goda som möjligt under lånets löptid.

Den lånemodell som riksgäldskontoret erbjuder myndigheterna under
försöksverksamheten består av två alternativ; ett med rörlig och ett med
fest ränta. Riksrevisionsverket har i uppdrag att följa försöksverk-
samheten.

Min uppfattning är att det ännu inte finns förutsättningar att övergå till
en mer generell modell som innebär att samtliga myndigheter medges att
ta upp denna typ av lån.

Bland de frågor som måste övervägas ytterligare kan nämnas bemyndi-
gandestruktur riksdag-regering och regering-myndighet, uppföljnings-
system samt vissa redovisningsfrågor. En utgångspunkt bör vara att
myndigheterna bör tillämpa en fullständig tillgångsredovisning.

Vid prövningen i budgetarbetet av dessa investeringar är inte den
räntekostnad som kommer att belasta myndigheten känd. Lånen kan alltså
beroende på ränteförändringar bli "dyrare" än vad myndigheten räknat
med. Detta kan också bli fellet vid en förändring i ränteläget under lånets
löptid. En sådan situation bör dock kunna mötas av myndigheten genom
en omfördelning av resurser eller ett utnyttjande av ramanslagets
anslagskredit.

Det omvända förhållandet kan naturligtvis också uppstå nämligen att
lånen blir "billigare" än vad som kunnat förutses. Detta bör dock inte
innebära någon överbudgetering av myndighetsanslagen eftersom utgångs-
punkten vid prövningen av myndigheternas begäran om lån skall vara att
inga resurser skall tillskjutas myndigheternas anslag för att finansiera
räntekostnader eller amorteringar. Höga krav kommer att ställas på att
myndigheterna kan redovisa investeringskalkyler och lönsamhetsbedöm-
ningar.

Sett på längre sikt bör denna modell för finansiering av investeringar
kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer därför att göras
av vilka typer av investeringar som kan komma att omfettas av en sådan
omläggning.

Jag kommer i det följande (avsnitt 7) framhålla att myndigheterna i ett
mer utvecklat finansiellt system bör kunna ges en generell rätt att inom
givna bemyndiganden fetta beslut om investeringar utan att inhämta
regeringens medgivande i vaije särskilt fell. Jag vill emellertid även i
detta sammanhang understryka att det inte skall vara tillåtet för myndig-
heterna att på detta sätt låna medel för att finansiera konsumtions- eller
driftsutgifter.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

4 Riksdagen 1990/91. 1 sa/nl. Nr 100. Bilaga I

49

7 Finansiell styrning av statsförvaltningen

En ny form av styrning är under införande i statsförvaltningen. En de-
taljerad budgetstyrning ersätts av mål- och resultatstyrning. Ansvar och
befogenheter delegeras till myndigheterna. Frågor om effektivitet och
produktivitet ställs i föigrunden och kraven på uppföljning och utvärde-
ring skärps; det väsentliga blir analys och bedömning av uppnådda resul-
tat.

Den nya styrningen ställer nya krav på såväl myndigheter som regering
och riksdag. Analysmetoder krävs för att kunna avgöra hur resurserna
kan användas på mest effektiva sätt. Samtidigt som kraven att redovisa
uppnådda resultat ökar så ges myndigheterna större frihet att själva be-
sluta om hur resultaten skall uppnås.

Det kommer alltid att finnas restriktioner i fråga om dispositionen av
statliga medel. Dessa restriktioner kan emellertid överföras till myndig-
heterna i form av operativt handlingsutrymme. Styr- och uppföljnings-
instrument måste mot den bakgrunden utvecklas.

Målet för förändringsarbetet är att bryta de förväntningar som leder till
utgiftsexpansion och att införa ett resultattänkande för att därigenom upp-
nå bättre måluppfyllelse och en högre effektivitet i användningen av
existerande resurser inom den offentliga sektorn. Mot denna bakgrund
kommer jag i detta avsnitt att redogöra för min syn på hur den finansiella
styrningen av statsförvaltningen bör utvecklas.

Chefen för civildepartementet kommer senare idag (bilaga 2, Gemen-
samma frågor) att redogöra för vissa andra frågor som rör förnyelsen av
den offentliga sektorn.

7.1 Finansiella förutsättningar

Som jag framhållit i det föregående är målet for budgetpolitiken att hävda
välfärden och samtidigt minska de offentliga utgifternas andel av BNP.
Detta för att på sikt kunna sänka skattetrycket. I prop. 1990/91:39 anför-
de jag följande: "För att skapa förutsättningar för låg inflation, återvun-
nen tillväxt och växande sysselsättning måste finanspolitiken vara fortsatt
mycket stram. I arbetet med förslaget till 1991/92 års statsbudget skall
detta arbete fullföljas. Det är nödvändigt att den årliga budgetprövningen
sker i ett långsiktigt perspektiv och ges den stadga som följer av genom-
arbetade normer och riktlinjer. Målet bör vara att hävda välfärden och
samtidigt sänka de offentliga utgifternas andel av bruttonationalprodukten
för att på sikt sänka skattetrycket. Det är bara om en sänkning av skatte-
trycket föregås av en utgiftsneddragning som den blir långsiktigt hållbar.
Dessa riktlinjer måste utgå från de förutsättningar som följer av den all-
männa ekonomiska utvecklingen".

En neddragning av den offentliga sektorns utgifter bör således ske ut-
ifrån ett långsiktigt synsätt. Med en ökad långsiktighet som grund skapas
förutsättningar att för det enskilda budgetåret tidigt klargöra de budget-
politiska riktlinjerna och ge ramar både för den verksamhetsplanering
som bedrivs inom regeringskansli och myndigheter och för kommande

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

50

budgetarbeten. En ökad långsiktighet underlättar också en utvidgning av Prop. 1990/91:100
det faktiska budgetansvar som bör åligga vaije departement i förhållande Bil. 1
till dess verksamhetsområden och ett ökat utnyttjande av rambudgete-
ringstekniker.

För att expansionen av de offentliga utgifterna skall kunna bromsas
måste budgetpolitiska utgångspunkter formuleras för statsbudgetens
utgifts- och inkomstsida. För utgiftssidan måste de förväntningar som
idag finns om ständigt utökade resurser brytas. På inkomstsidan bör t.ex.
nya principer formuleras för statens förmögenhetsförvaltning. Jag kom-
mer i det följande att ge några exempel på sådana budgetpolitiska ut-
gångspunkter.

Effektivitets- och produktivitetskrav

Syftet med förändringsarbetet är att erhålla mer effekt av redan insatta
resurser. Detta gäller åtgärder inriktade mot såväl utgifts- som inkomst-
sidan. En fortlöpande omprövning och analys av redan gjorda åtaganden
måste ske. Det är därför utomordentligt viktigt att de effektivitets- och
produktivitetskrav som under senare år ställts på den statliga sektorn
vidmakthålls och förstärks och att förvaltningen även fortsättningsvis
åläggs sådana krav.

Dock bör myndigheterna ges utökade möjligheter att själva direkt
kunna tillgodogöra sig produktivitets- och effektivitetsvinster utan att
först behöva underställa frågan regeringens prövning. Jag återkommer till
detta i det följande vad gäller en ny modell för finansiering av inves-
teringar och en effektivare statlig lokalförsöijning.

Effektivitets- och produktivitetskrav uppstår också genom ökad
efterfrågestyming. En sådan styrning uppstår i de fäll när myndighetens
tjänster erbjuds på marknaden eller när myndigheterna köper tjänster av
varandra. Ett ökat kostnadsansvar för myndigheterna i betydelsen att de
själva får välja från vem de skall köpa tjänster och samtidigt en ökad rätt
för myndigheterna att sälja tjänster till varandra innebär att den säljande
myndighetens verksamhet kan dimensioneras till faktisk efterfrågan.

Statsmakterna har det slutliga ansvaret för att göra avvägningen hur
effektivitet kan uppnås totalt sett i utnyttjandet av de offentliga resurser-
na. Detta kräver en utökad analys av hur befintliga resurser används
idag. Jag kommer i det följande att redogöra för inriktningen av ett
sådant arbete.

7.1.1 Utgiftsbegränsningar

Pris- och lönekompensation m.m.

Mot bakgrund av vad jag nyss anförde om behovet av att sänka de
offentliga utgifternas andel av BNP bör kraven på kostnadsmedvetande
i den offentliga verksamheten skärpas.

En del av förväntan om utgiftsexpansion skapas genom det kompen-
sationstänkande som nuvarande system för pris- och löneomräkning ger
upphov till. Systemet att fullt ut kompensera myndigheterna för inflation

51

gör statsförvaltningen okänslig för de ekonomiska restriktioner som gäller Prop. 1990/91:100
för övriga sektorer i samhället. Incitament saknas t.ex. för myndigheterna Bil. 1
till återhållsamhet i lönebildningen.

Nuvarande teknik for prisomräkning innebär att myndigheterna ges
kompensation i efterhand för inträffade kostnadsökningar. Vid fluktua-
tioner i prisutvecklingen blir följden att nivån på myndigheternas kom-
pensation ligger fel i förhållande till den faktiska kostnadsutvecklingen.
Detta innebär en risk för att myndigheterna anpassar sin verksamhet
utifrån förhållanden som inte är i överenstämmelse med det faktiska
ekonomiska läget.

Enligt min uppfattning bör det inte vara givet att myndigheterna alltid
med automatik skall kunna påräkna kompensation för kostnadsökningar.
I stället bör det i högre utsträckning ankomma på myndigheterna att
själva avgöra sin egen betalningsvilja for de produktionsfaktorer som
utnyttjas. Detta kräver en ökad flexibilitet för myndigheterna att välja
alternativa vägar för att genomföra sin verksamhet. Vidare krävs ett ökat
inslag av efterfrågestyming vid dimensionering av de offentliga verksam-
heterna. Därmed finns förutsättningar för att bryta kompensationsauto-
matiken.

Frågan om kompensation för kostnadsökningar hänger nära samman
med frågan om tillämpningen av s.k. utgiftsramar. Jag kommer i det
följande att utveckla min syn i denna fråga.

Utgiftsramar

I samband med riksdagsbehandlingen av 1989 års budgetproposition
avvisade riksdagen regeringens förslag till löneutgiftsram för 1989.
Finansutskottet framhöll därvid (FiU 1988/89:20) att ett system utan i
förväg angivna ekonomiska ramar för myndigheternas verksamhet för-
utsätter att myndigheterna i efterhand ges kompensation för inträffade
kostnadsökningar. Därmed saknas incitament att bringa ned kostnadsut-
vecklingen. Enligt utskottets mening borde därför ett nytt system ut-
vecklas som tar sikte på att lägga fäst en ram för myndigheternas sam-
lade förvaltningsutgifter. Härigenom skulle systemet även kunna kopplas
till de treåriga budgetramar som successivt kommer att införas.

I 1990 års finansplan anmälde regeringen sin avsikt att återkomma till
frågan om utgiftsram för förvaltningskostnader i samband med att den
första omgången myndigheter budgetbehandlades enligt den nya budget-
modellen.

De krav som riksdagen har ställt på en utgiftsram är att den skall
medge en klar styrning av förvaltningsutgiftema, ge möjlighet till en
verksamhetsanpassad lönebildning samt att verksamhetsinriktningen oför-
ändrat skall beslutas av statsmakterna. Dessa mål är svåra att förena.
För att de angivna förutsättningarna skall kunna uppfyllas samtidigt som
statens personalförsöijningsbehov tillgodoses måste ett nytt system för
utgiftsramar bygga på att de fästställs med utgångspunkt i löneut-
vecklingen på övrig arbetsmarknad. Statsmakternas uppfattning om vilka
lönekostnadsökningar som är förenliga med en balanserad samhällseko-

52

nomi bör uttryckas på annat sätt än genom utgiftsramar till myndighe-
terna. Min slutsats är således att en utgiftsram som svarar mot riks-
dagens beställning måste utformas så att statsmakterna undviker att
genom budgetpolitik (utgiftsstyming) driva inkomstpolitik på det statliga
området.

I budgetförslaget för verksamhetsåret 1991/92 tillämpas hittills gällande
system som innebär full kostnadstäckning till följd av slutna avtal.

Utgiftsstyrning genom ramanslag

Myndigheterna kommer successivt att tilldelas ramanslag för sina för-
valtningskostnader. Ramanslag ger myndigheterna flexibilitet i resursan-
vändningen i form av möjlighet till omfördelning av resurser mellan olika
utgiftsslag och en resursmässig rörlighet mellan budgetåren. Därmed kan
myndigheterna lättare anpassa sig till de utgiftsnivåer som statsmakterna
har fastställt.

Åtgärder tillföljd avför höga löneavtal

Nuvarande ordning innebär att om avtalsutfallen medför väsentliga mer-
kostnader utöver vad som är förenligt med en balanserad samhällseko-
nomi blir det nödvändigt att genomföra ekonomiska åtgärder för att mot-
verka effekterna av de höga avtalen.

Valet av ekonomiska åtgärder kan innebära att ytterligare besparingar
måste göras inom den statliga administrationen eller andra minskningar
av de offentliga utgifterna, t.ex. inom transfereringssystemen. Som jag
tidigare nämnt innebär denna ordning att myndigheterna inte får ett direkt
incitament att själva ta ansvar för kostnadsökningar i verksamheten. Re-
geringen avser därför att återkomma till denna fråga.

Åtgärder för att stödja myndigheterna

De är nödvändigt att de avtal som sluts avseende anställnings- och
arbetsvillkor skapar förutsättningar för att genomföra strukturförändringar
och i övrigt underlätta utvecklingsarbetet inom den statliga sektorn. För
att nå ett så effektivt resursutnyttjande som möjligt krävs att detalj-
styrningen fortsätter att minska inom områden som styrs av avtalsrättsliga
förhållanden. Myndigheterna måste ges förutsättningar att ta ett ökat
arbetsgivaransvar.

Genom det successiva genomförandet av ett decentraliserat arbets-
givaransvar ställs nya krav på myndigheterna. För att myndigheterna
skall ges möjlighet att genomföra strukturförändringar, följa nya avtals-
konstruktioner, ta ett ökat arbetsgivaransvar m.m. krävs att myndigheter-
na har tillgång till professionellt kunnande i dessa frågor. SAV har ett
centralt ansvar för att stödja och vägleda arbetsgivarna på myndighets-
nivå.

Genom de omfattande strukturförändringar som kommer att genomföras
inom den statliga förvaltningen i syfte att rationalisera verksamheten och
öka effektiviteten ställs stora krav på myndigheterna. Myndigheterna

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

53

kommer därför att behöva ett förstärkt stöd i frågor som gäller personal- Prop. 1990/91:100
avveckling, användning av ADB-stöd, organisationsutformning m.m. Bil. 1

Regeringen har tillsatt en utredning (C 1990:04) om hur stödet till re-
geringskansli och myndigheter bör utvecklas. Utredningen omfattar
främst de s.k. stabsmyndigheterna, däribland SAV.

Jag har i dessa frågor samrått med chefen för civildepartementet.

7.1.2 Inkomstförstärkningar

Aktivare förmögenhetsförvaltning i staten

Regeringen disponerar betydande tillgångar. Förvaltningen av den statliga
förmögenheten är av stor betydelse också för statsbudgeten. Regeringen
har mot den bakgrunden tillsatt en utredning (Dir. 1990:51) om statens
fastighetsförvaltning. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med
förslag att en utredning tillsätts om en effektivare statlig förmögenhets-
förvaltning. Genom att öka avkastningen på existerande tillgångar och
genom omdisponering av tillgångar kan resurser frigöras för andra
satsningar, t.ex. investeringar i infrastruktur.

Under de närmaste åren bör statens "balansräkning" konsolideras dels
med avseende på vad staten bör äga, dels med avseende på de bibehållna
tillgångarnas värdering och avkastningsnivå. Staten bör även se över de
organisatoriska formerna i syfte att få en effektivare förvaltning och en
högre avkastning. Konkurrensutsatta verksamheter bör åsättas avkast-
ningskrav motsvarande kraven på marknaden.

7.2 En förändrad finansiell styrning

7.2.1 Ett förändrat arbetssätt och nya metoder

Syftet med den finansiella styrningen av den offentliga sektorn är att
åstadkomma bättre produktivitet i verksamheten och högre effektivitet i
resursanvändningen. Verksamheternas resultat skall vara avgörande vid
prövningen av verksamheternas resursbehov. Mål och styrmedel inom
den offentliga verksamheten kan komma att behöva omprövas. Detta
förutsätter utveckling av kompletterande analysmetoder utöver dem som
används idag. Förändrade krav kommer därigenom att ställas på såväl
myndigheterna som regeringskansliet.

Att sätta mål och kräva resultat

I årets budgetarbete har drygt 30 myndigheter blivit föremål för en ny
form av prövning. Dessa myndigheter ingår i den första cykeln i den nya
budgetprocessen och de har lämnat fördjupad anslagsframställning i
enlighet med budgetförordningen (1989:400).

Erfarenheterna från höstens arbete visar att många svårigheter måste
övervinnas i tillämpningen av den nya mål- och resultatstyrningen. Ett
fösta steg mot resultatorienterad styrning har tagits men brister finns i
många myndigheters sätt att redovisa sin egen verksamhet och de resultat

54

som uppnåtts. I många fall finns inte resultatmått utvecklade, vilket
innebär att underlag saknas för att bedöma produktiviteten och effek-
tiviteten i de olika verksamheterna. Dock har några myndigheter visat
lovvärda ambitioner i detta arbete och kommit ett stycke på väg mot en
meningsfull resultatmätning. En fortsatt utveckling av resultatstyrning och
resultatmätning är därför nödvändig. I arbetet bör även uppmärksammas
regeringens och regeringskansliets arbetsformer.

Modellen med resultat- och målstyrning från statsmakternas sida i
kombination med ökade befogenheter och ökat ansvar för myndigheterna
innebär krav på en förbättrad och intensifierad mål- och resultatdialog
mellan regeringskansliet och myndigheterna. Detta är i själva verket ett
centralt element i den nya budgetprocessen. Enligt min uppfattning är det
särskilt viktigt att denna dialog också förs direkt mellan departements-
och myndighetsledningarna.

En sådan dialog har inletts. Med anledning av de behov som finns av
att utveckla underlagen från myndigheterna och att skapa förutsättningar
för en förändrad styrning bör denna dialog utmynna i en ytterligare
precisering av målen för verksamheten och tydliga krav från regeringens
sida på de resultat som skall uppnås. Den finansiella styrningen måste,
enligt min uppfattning, vara grundad på en bedömning av resultatet av
verksamheten inför beslut om tilldelning av resurser.

Chefen för civildepartementet kommer senare idag att återkomma till
dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor).

Behovet av sektorövergripande analyser

Enligt min uppfattning kan en resultatanalys av offentlig verksamhet inte
begränsas till att avse enbart myndighetsområden, eller ens depar-
tementsområden. En systematisk öveigång till ett arbetssätt som går ut
på att utnyttja mer övergripande analyser kan behöva ske. Bakgrunden
är följande.

Under senare år har t.ex. RRV, statskontoret och expertgruppen för
studier i offentlig ekonomi (ESO) presenterat sådana analyser av
offentliga sektorn som haft sektorövergripande karaktär. Enligt min upp-
fattning har regeringskansliet många gånger haft svårt att hantera dessa
studier, delvis av skälet att regeringskansliets arbete är begränsat av den
givna organisatoriska indelningen i sektorer och departementsområden.

Det är särskilt angeläget att urskilja vilka frågeställningar, data-
mängder etc. som behöver penetreras inom ramen för sådana sektor-
övergripande analyser. Beställarfunktionen i förhållande till organ som
kommer att få uppdrag att utföra konkreta utredningsuppdrag - RRV,
statskontoret, SCB, m.fl. - inom ramen för detta arbete kommer därmed
att kunna utvecklas.

I en sektorövergripande analys klarläggs målsättningarna inom områ-
det. Vidare bör beskrivas de strukturella förhållanden som gäller, t.ex.
av ansvariga myndigheter, graden av kommunalt engagemang, antalet
sysselsatta, etc. Den samlade resursförbrukningen redovisas. Valen av
styrmedel på området kartläggs. Produktivitets- och effektivitetsanalyser
genomförs.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

55

Resultatet av analysen bör enligt min uppfattning ge bättre kunskap om Prop. 1990/91:100
måluppfyllelse och effektivitet i produktionen av välfardstjänster. En så- Bil. 1
dan analys kan t.ex. innebära att det offentliga engagemanget prövas i
förhållande till andra regiformer. Områdets bidrag till ökad tillväxt och
ökat utbud i ekonomin kommer också att kunna klarläggas.

För att skapa utrymme för mer kvalificerade budgetanalyser bör arbetet
inriktas mot delegering av budgetansvar, budgetberedning på ramnivå och
schablonisering av omräkningsmetoder. Det är därmed inriktat på att
klarare ge uttryck för fäckdepartementens samlade ansvar, också det fi-
nansiella, för sina verksamheter. En viktig bas för detta arbete är en
ökad långsiktighet i synen på utgiftsutvecklingen vilket jag behandlade
inledningsvis.

Ett nytt arbetssätt kommer att innebära behov av mer flexibla organi-
sationsformer i regeringskansliet. Ett exempel på hur behovet av analyser
över sektorgränsema ger upphov till nya arbetsformer är regeringens in-
delning i tre sakpolitiska statsrådsgrupper.

7.2.2 Vissa styrfrågor

Resultatorienterad styrning förutsätter att myndigheterna ges ett ökat ut-
rymme att välja den effektivaste vägen att verkställa sina uppgifter. Rege-
ringen minskar därför successivt detaljstyrningen och ger myndigheterna
ett ökat finansiellt ansvar för sin verksamhet. Samtidigt har regeringen
ett övergripande ansvar som innebär att se till att de regelverk, system
m.m. inom vilka myndigheterna tillåts agera ger en för statsverket som
helhet effektiv lösning.

Mot denna bakgrund är det viktigt att arbetet med att utveckla in-
strument för den finansiella styrningen av statsförvaltningen fortgår. Det
återstår fortfarande att i vissa fall klargöra ansvarsfördelningen mellan
regering och myndigheter. Behov finns också av att utveckla uppfölj-
ningsmetoder och former för återrapportering så att regeringen på ett
effektivt sätt kan följa verksamhetens utveckling och resultat. Det gäller
inte minst redovisnings- och bokslutsinformation. Slutligen handlar det
om revision och utkrävande av ansvar.

Ökad effektivitet i myndigheternas resursanvändning kräver bl.a. kon-
kurrensneutralitet i produktionen av offentliga tjänster. Myndigheterna
bör kunna välja den regiform som är mest kostnadseffektiv för att be-
driva verksamheten. Omläggningen av mervärdeskattesystemet som ge-
nomförs budgetåret 1991/92 (avsnitt 5) medför att konkurrensneutralitet
uppnås mellan verksamhet på entreprenad och verksamhet i egen regi.

I det följande redovisar jag min syn på ett antal frågeställningar inom
detta område.

Kassahållning i staten

Ett arbete pågår med att utveckla statens kassahållning. Statens betal-
ningssystem skall vara säkert, effektivt och uppfylla rimliga krav på ser-
vice. Systemet skall tillgodose kraven på en god kassahållning för staten
totalt sett. Det är ett oefteigivligt krav att detta fungerar tillfredställande.

56

Utvecklingsarbetet skall inriktas mot att överföra de restriktioner som
måste gälla utifrån ett helhetsperspektiv till ett handlingsutrymme för den
enskilda myndigheten.

Jag redovisar nu tre aktuella frågeställningar inom detta område.

Ränteincitament i statlig verksamhet

En effektiv kassahållning på myndighetsnivå är svår att uppnå enbart
genom administrativa regleringar. Någon form av räntebeläggning av de
medel som myndigheterna hanterar behövs därför. Därigenom kan
medvetenheten om att staten har kostnader for sin likviditet ökas hos
myndigheterna. Denna kostnad redovisas idag hos riksgäldskontoret.

1 dagens system kostar olika former av finansiering olika mycket för
myndigheterna. Att utnyttja anslagsmedel från statsverkets checkräkning
eller att utnyttja anslagskrediten är "gratis" medan däremot utnyttjandet
av exempelvis en rörlig kredit i riksgäldskontoret är belagt med ränta.
Vissa myndigheter ingår dessutom i en försöksverksamhet där de mot
ränta får ta upp lån i riksgäldkontoret för att finansiera investeringar i
ADB- och kommunikationsutrustning.

Inom riksrevisionsverket pågår sedan flera år ett utvecklingsarbete för
att förbättra kassahållningen i staten. Ett resultat av detta arbete är ett
förslag till regeringen om en ny rutin för att hantera de rörliga krediterna
i riksgäldskontoret. Rutinen innebär att myndigheten får tillgång till en
effektiv checkräkningskredit samt att incitamenten till en god kassa-
hållning ökar. Rutinen prövas fr.o.m. den 1 januari 1991 vid lantmäteri-
verket.

En viktig del i utvecklingsarbetet avser förbättrade rutiner för
hantering av det statliga betalningsflödet. En fråga som övervägs är hur
statliga medelsflöden kan göras räntekänsliga. Här ingår också över-
väganden om att göra anslagsmedel räntekänsliga. Jag anser det angeläget
att detta utvecklingsarbete drivs vidare. Möjligheten att införa någon
form av intemränta på de statliga medelsflödena bör övervägas. En för-
utsättning är dock att detta ger den för statsverket som helhet bästa kassa-
hållningsmässiga lösningen.

Möjlighet att utnyttja bankgiro för statliga betalningar

Myndigheterna bör ges möjlighet att inom givna ramar effektivisera och
anpassa sin betalningsförmedling. Möjligheten att kunna utnyttja
bankgirot som betalningsförmedlare efterfrågas av många myndigheter.
Regeringen har med gällande regelverk och med den konstruktion av
postgirosystemet, med dess koppling till postverkets ekonomi som finns
idag, mycket begränsade möjligheter att medge dispens i dessa ärenden.

Frågan om den statliga betalningsförmedlingen har behandlats under en
följd av år. I förra årets finansplan (prop. 1989/90:100) presenterade re-
geringen sin syn i dessa frågor. Regeringen framhöll att, med vissa för-
behåll, det statliga betalningssystemet i princip bör vara utformat så att
det skapas en valfrihet för allmänheten och myndigheterna att välja be-
talningsförmedlare. Riksdagen framhöll (1989/90:FiU24, rskr. 197) att,

5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga I

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

57

i avvaktan på en översyn av postverkets ekonomi, inga betalningsom- Prop. 1990/91:100
läggningar bör ske som ger betydande konsekvenser för postgirot och Bil. 1
därmed återverkar på möjligheterna för postverket att upprätthålla en
rikstäckande service.

Regeringen avser att i kompletteringspropositionen återkomma med
förslag som ökar valfriheten vad gäller förmedlingen av vissa statliga
betalningar. Förslagen kommer dock att vara av sådan natur att de kan
genomföras utan att betydande konsekvenser för postverkets ekonomi
uppstår.

Fordrings- och betalningsbevakning

Det är viktigt att de statliga myndigheterna bevakar sina fordringar och
betalningar så att staten inte drabbas av onödiga kostnader eller ränte-
förluster. Statens intressen bör bevakas så att de fordringar staten har på
annan part betalas in i rätt tid eller, om så inte sker, att fordringen drivs
in på ett sådant sätt så att staten inte åsamkas onödiga kostnader. Det
gäller vidare att utnyttja de betalningsfrister staten har mot annan part.

Varje myndighet som lyder direkt under regeringen har ansvaret för att
i ett första steg bevaka statens fordringar inom sitt område. Inom re-
geringskansliet pågår en översyn av det förfärande som nu tillämpas i
syfte att effektivisera myndigheternas bevakning och indrivning av ford-
ringar. Vad som nu övervägs är bl.a. frågor om uppgifter för en
specialistfunktion som kan fullfölja arbetet med bevakning och indrivning
av statens fordringar i de fäll då myndighetens bevakning inte lett till att
betalning skett. Motivet för detta är att den enskilda myndigheten inte
behöver bygga upp någon specialistkompetens och att ärendena får en
likartad behandling. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen i
denna fråga.

Med hänsyn till kraven på god kassahållning är det också viktigt att
myndigheterna utnyttjar de betalningsfrister som normalt finns när en
myndighet skall betala en fäktura så att betalningen inte sker för tidigt,
med ränteförluster för staten som följd, eller för sent med risk för att
dröjsmålsränta uttas. I det generella redovisningssystemet, system S,
finns en frivillig rutin för sådan s k. betalningsbevakning som utnyttjas
av ett antal myndigheter, men långt ifrån av alla. Enligt min mening bör
alla myndigheter bevaka sina betalningar på detta eller motsvarande sätt.
Jag har för avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att
bemyndiga riksrevisionsverket att utfärda riktlinjer för att ytterligare för-
bättra myndigheternas betalningsbevakning.

Ny modell för finansiering av investeringar

Myndigheterna bör i ett mer utvecklat system för finansiell styrning kun-
na ges en generell rätt att inom givna bemyndiganden fätta beslut om
investeringar utan att gå till regeringen för prövning i vaije enskilt fäll.
Produktivitetsvinster som ligger i ny teknik bör kunna tas hem direkt utan
den långa beslutsprocess som tillämpas idag. Det är dock viktigt att fram-
hålla att det inte skall vara tillåtet för myndigheterna att på detta sätt
låna medel för att finansiera konsumtions- eller driftsutgifter.

58

En försöksverksamhet med lån i riksgäldkontoret för finansiering av Prop. 1990/91:100
ADB- och kommunikationsutrustning har inletts under budgetåret Bil. 1
1990/91. Motiven bakom denna försöksverksamhet anmäldes i förra årets
finansplan. Jag har i det föregående (avsnitt 6) beskrivit försöksverk-
samhetens villkor och tillämpning.

Sett på längre sikt bör denna modell för finansiering av investeringar
kunna tillämpas mer generellt. En inventering kommer därför att göras
av de olika typer av investeringar som kan komma att omfattas av en
sådan omläggning.

Leasingfrågor

De leasing-avtal som finns på marknaden ger kunden/konsumenten alter-
nativ till lånefinansiering av vissa investeringar, t.ex. utrustning, fordon
m.m. För verksamheter som disponerar fast egendom erbjuder markna-
den dessutom s.k. sale-leasebackavtal, som ger t.ex. en fastighetsägare
möjlighet att frigöra bundet kapital för andra investeringar mot överens-
kommelse om framtida återlösning etc.

Möjligheterna för statliga myndigheter att teckna leasingavtal eller sale-
leasebackavtal är starkt beskurna. Vissa myndigheter efterfrågar sådana
lösningar. Om myndigheterna i ökad utsträckning skall medges sådana
möjligheter förutsätter detta att regeringen kan finna en form som
tillgodoser regeringens och riksdagens inflytande och att dessa möjlig-
heter kan erbjudas i form av en intern lösning för staten. Jag har för
avsikt att återkomma till regeringen med förslag om att dessa frågor ut-
reds.

Försäkring/riskfinansiering

Som ett led i att öka myndigheternas möjligheter att göra egna avväg-
ningar i finansiella frågor utreds även frågor om försäkring av statens
egendom m.m. (prop. 1988/89:150, Dir. 1990:57). Utredaren skall över-
väga om nuvarande regler för försäkring är ändamålsenliga för staten
från i första hand ekonomisk synpunkt och lämna förslag inom vilka
sakområden som försäkringslösningar kan övervägas. För affärsverk och
myndigheter med betydande affärsmässiga inslag i sin verksamhet kom-
mer utredaren att behandla olika former av riskfinansiering. Förslag kan
föreligga under budgetåret 1991/92.

En effektivare statlig lokalförsörjning

En aktiv förmögenhetsförvaltning förutsätter ett samlat agerande från
statsmakterna. Den statliga förvaltningens lokalförsötjning bygger därför
på en samordnad kompetens för fastighetsförvaltningen, koncentrerad till
ett fåtal myndigheter. Affärsverken svarar för sitt produktiva fastighets-
bestånd medan byggnadsstyrelsen har lokalhållningsansvaret för den
statliga administrationen.

Även om det inte är aktuellt att dela upp förmögenhets- och fastig-
hetsförvaltningen på de enskilda förvaltningsmyndigheterna så skapas nu

59

betydande handlingsfrihet för de lokalbrukande myndigheterna när de Prop. 1990/91:100
får ramanslag för sina förvaltningskostnader. Enligt de riktlinjer som Bil. 1
lagts fest av riksdagen så kan myndigheterna få ökade befogenheter om
de i motsvarande mån övertar kostnadsansvaret for driften av sina lokaler

(prop. 1987/88:100 bil. 9, s. 36-40, FiU 26, rskr. 338). Dessa beslut
kan fettas av berörda myndigheter i samråd med byggnadsstyrelsen och
verkställas utan föregående prövning av regeringen. Härigenom finns
förutsättningar för bättre resursavvägningar på initiativ av myndigheterna.

Entreprenaduppdrag rörande den statliga fastighetsdriften

Enligt min mening är ett naturligt steg för att åstadkomma effektivise-
ringar och besparingar att öka möjligheterna till konkurrens på festighets-
och byggmarknaderna. Statliga festighetsförvaltande myndigheter bör, i
stället för att bedriva festighetsdrift i egen regi, i ökad utsträckning kunna
uppdra åt utomstående producenter att sköta festighetsdriften och för
detta betala en överenskommen ersättning. Sådana uppdrag förutsätter
att den utomstående producenten kan bedriva festighetsdriften bättre och
mer kostnadseffektivt eller minst lika bra som den statliga fastighetsför-
valtaren.

Som ett led i att åstadkomma en effektivare och friare resursanvänd-
ning för myndigheterna vid övergången till treåriga budgetramar och
ramanslag bör möjlighet öppnas för myndigheterna att lämna anbud på
att sköta festighetsdriften vid de lokaler de själva nyttjar. Detta möjliggör
en effektivare resursanvändning i och med att myndigheten i högre grad
själv kan styra servicenivån på festighetsdriften.

För att ytterligare bryta monopolsituationen bör även möjligheterna
öppnas för att låta andra aktörer på festighets- och byggmarknaderna
lämna anbud på festighetsdrifttjänster inom det statsägda fastighets-
beståndet.

Det har inget egenvärde för staten att bedriva festighetsdrift i egen regi
utan det viktiga är vem som kan utföra tjänsten på ett för staten
kostnadseffektivt och rationellt sätt.

Dessa förändringar av producentansvaret för festighetsdrifttjänster
förutsätter att byggnadsstyrelsens stabsroll i förhållande till regeringen
förstärks och utvecklas. Regeringen bör senare precisera detta i uppdrag
till byggnadsstyrelsen. Jag återkommer senare idag till denna fråga under
redovisningen av statlig lokalförsöijning vid min anmälan av anslagen
under finansdepartementets huvudtitel.

Verksamhetsformer

En viktig del i arbetet med att utveckla den finansiella styrningen avser
en renodling av de verksamhetsformer i vilka statlig verksamhet bedrivs.
Ett arbete har inletts i denna riktning. Bl.a. har riksrevisionsverket
avlämnat en rapport till regeringen om stiftelser för statlig verksamhet
och en rapport om myndighetsbolag utanför affärsverkssektom. Vidare
bedriver riksrevisionsverket en översyn av reglerna för den s.k. upp-
dragsmodellen.

60

Dessa frågor kommer att beredas inom regeringskansliet i syfte att
lägga fest klara principer för verksamhetsformernas tillämpning. I av-
vaktan på kommande utredningsarbete kan dock redan nu några principer
läggas fest.

Regeringen bör ha en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftel-
seform. Myndigheterna bör ej medverka som stiftare eller via statuter
skaffa sig ett avgörande inflytande över stiftelser. Endast vid ett parts-
sammansatt agerande där ingen annan verksamhetsform finns att tillgå
kan stiftelseformen övervägas för statlig verksamhet. Följande förhållan-
den bör dessutom föreligga:

- behov av ekonomisk samverkan med annan part

- behov av självständig framtoning

- väl avgränsad verksamhet

Stiftelseformen bör dock inte tillämpas om verksamheten:

- helt finansieras av staten

- är av betydande allmänt intresse

- kräver omfattande styrning.

Ren konkurrensutsatt verksamhet bör inte bedrivas i myndighetsform.
För sådan verksamhet bör bolagsformen övervägas. Vid sådana över-
väganden bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i statlig regi.
Det är enligt min mening i normalfallet inte lämpligt med bolag under
myndigheter. Detta synsätt gäller även för bolagsbildning för bedrivande
av tjänsteexport.

Chefen för civildepartementet kommer senare denna dag att vidare be-
handla dessa frågor (bilaga 2, Gemensamma frågor).

Ekonomiadministrativ kompetens

Den ekonomiadministrativa kompetensen inom statsförvaltningen måste
öka. Myndigheternas ekonomi- och redovisningsfunktioner kommer där-
för att spela en allt viktigare roll.

Kunskaper om resultatmått, uppföljnings- och utvärderingsmetoder,
redovisning, kassahållning och investeringsbedömning är några exempel
på kompetens som kommer att bli allt viktigare för statsförvaltningen.

Det är ledningarnas ansvar att se till att förvaltningen kan leva upp till
de nya krav som ställs och utnyttja de möjligheter som den nya styr-
ningen erbjuder.

Revisionen och styrelsernas ansvar

En ökad finansiell frihet för myndigheterna förutsätter en stark och ef-
fektiv revision. Revisionens resultat måste tas till vara och åtgärder vidtas
för att korrigera påpekade felaktigheter.

Dagens system fungerar inte helt tillfredställande. Exempel finns där
revisionen upprepade gånger påpekat allvarliga brister i en myndighets
ekonomiadministration utan att någon åtgärd vidtas från myndighetens
sida och utan att myndigheten ställs till ansvar.

Jag anser det viktigt att göra uppgifts-, besluts- och ansvarsför-
delningen mellan regering, styrelse och verksledning tydlig.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

61

Frågan om beslutsordning for årsbokslut, resultatredovisningar, revi-
sionsrapporter och regeringens ansvar har behandlats av den statliga revi-
sionsutredningen (SOU 1990:64). Chefen för civildepartementet kommer
senare idag (bilaga 2, Gemensamma frågor) att återkomma till dessa
frågor.

Ekonomistyrning i statsförvaltningen

Regeringen måste säkerställa tillgång till ekonomisk information och
underlag för den finansiella styrningen. Därtill krävs regler, metoder och
system för budgetering, verksamhetsuppföljning, finansiering m.m. Slut-
ligen krävs normering, utbildning, rådgivning och kontroll. Det är viktigt
att hålla en hög kompetens inom detta område. En utvecklad ekonomi-
stymingsfunktion och en stärkt revision ger förutsättningar att inom
ramen för en helhetssyn delegera ansvar och befogenheter till myndighe-
terna. Denna fråga behandlas inom ramen för översynen av stabsmyndig-
heternas verksamhet. Jag har för avsikt att återkomma till regeringen när
beredningen av utredningens rapport är avslutad.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

8 Redovisning av verksamheten med statliga
garantier m.m. för budgetåret 1989/90

Riksrevisionsverket (RRV) har redovisat verksamheten med statliga kre-
ditgarantier inkl, grundfondsförbindelser. Uppgifterna bygger på myn-
digheternas rapporter till RRV.

I det följande lämnas en sammanställning av och kortfattade kommen-
tarer till myndigheternas uppgifter. Uppgifterna avser, med undantag av
garantiramarna, garantistockens ställning per den 30 juni 1990. De re-
dovisade utgifterna och inkomsterna för verksamheten avser budgetåret
1989/90.

Garantier i utländska valutor redovisas till den kurs som gällde den 30
juni 1990. Hänsyn till senare kursfluktuationer har alltså inte tagits. Riks-
bankens garanti på fem miljarder kr. för Världsbanken redovisas i år ef-
ter dollarkursen den 30 juni 1990.

Garantier för Forsmarks Kraftgrupp AB redovisas i sin helhet under
statens vattenfällsverk.

Gällande garantiramar

Gällande, av riksdag och regering tilldelade, garantiramar per den 1 juli
1990, uppgår till 163 miljarder kr.

Bland de ramar som ökat under det gångna året dominerar ramarna för
Stadshypotekskassan (riksgäldskontoret), exportkreditnämndens garantier
samt garantier till Teleinvest AB och SIB-Invest AB. Garantierna till
Sveriges Investeringsbank har ersatts av garantierna till SIB-Invest AB.
En kraftig minskning har skett ifråga om ramarna för stöd till varvsföre-
tag, utvinning av olja (riksgäldskontoret) och statens vattenfällsverk.

62

Gjorda garantiutfästelser

Gjorda garantiutfästelser per den 30 juni 1990, uppgår till 133 miljarder
kr. Enligt gällande regler kan utfästelser för exportkreditgarantier lämnas
till belopp som överstiger de fastställda garantiramarna, eftersom endast
en del av det utfästa beloppet normalt resulterar i garanterad kapitalskuld.
Vid utgången av denna redovisningsperiod håller sig emellertid utfästel-
serna inom garantiramarna.

Större ökningar av utfästelserna kan noteras för Stadshypotekskassan,
exportkreditnämndens garantier och SIB Invest AB. De senare har ersatt
utfästelserna till Sveriges Investeringsbank. Minskningar i utfästelserna
förekommer bland annat beträffande stöd till varvsföretag (riksgälds-
kontoret), exportkreditgarantier och Nordiska Investeringsbanken
(riksgäldskontoret).

Garanterad kapitalskuld

Den garanterade kapitalskulden per den 30 juni 1990, var 108 miljarder
kr. Grundfondsförbindelser utgjorde 55 miljarder kr. Skillnaden mellan
den garanterade kapitalskulden och gjorda garantiutfästelser beror till
största delen på det faktiska utnyttjandet av exportkreditgarantiema.

Den garanterade kapitalskulden har ökat med 5,0 miljarder kr. sedan
den 30 juni 1989. Valutakursförändringar har bidragit till en minskning
av kapitalskulden med 700 milj.kr. Ökningen av garanterad kapitalskuld
per samhällsområde har särskilt berört garantier till bostadssektorn och
exporten (inkl, biståndsgarantiema). Stadshypotekskassan, export-
kreditnämndens garantier, SIB-Invest AB, Teleinvest AB och Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag SBAB svarar för de största ökningarna av
kapitalskulden.

Även minskningar av den garanterade kapitalskulden förekommer. De
mest betydelsefulla gäller Sveriges Investeringsbank, stöd till varvsfö-
retag, statens vattenfällsverk och lantbruksgarantiema.

Utgifter till följd av infriade garantier

Utgifterna till följd av infriade garantier under budgetåret 1989/90 upp-
går till 1,0 miljard kr. Utgifterna härrör främst från exportkreditnämn-
dens garantier till Brasilien, Irak och Egypten.

Inkomster från lämnade garantier

Inkomster från garantiavgifter under budgetåret 1989/90 uppgår till drygt
500 milj.kr. Inkomsterna genereras främst av exportkreditgarantiema.
Garantiavgifterna har inte ökat sedan förra budgetåret. Antalet lån mot
statlig garanti har minskat kraftigt beroende på att lånen omsatts till
vanliga banklån eller slutamorterats.

Inkomster till följd av återbetalning av infriade garantier uppgår till
knappt 600 milj.kr. Dessa inkomster härrör främst från exportkreditga-
rantiema och stöd till varvsföretag. Stora återbetalningar har bl.a. gjorts
från Brasilien, Nordkorea, Egypten och Irak. Betydande återbetalningar
har även gjorts inom varvssektom.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

63

Resultatet av verksamheten

Summan av inkomsterna från garantiavgifter och återbetalningar för tidi-
gare infriade garantier har i förhållande till utgifterna för infriade garan-
tier resulterat i ett nettoöverskott på ca 40 milj.kr. Detta är en förbättring
av resultatet jämfört med föregående budgetår med ca 900 miljoner kr.
eftersom verksamheten för budgetåret 1988/89 redovisade ett nettounder-
skott på ca 860 milj.kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

64

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

Garantier utfärdade av               Gällande garanti- Gjorda garantiut- Garanterad kapi- Under budgetåret 1989/90 per den 30 juni 1990

ram per den 1 juli fästelser per den talskuld per den --------------------------------------t---------------

1990                  30 juni 1990        30 juli 1990           Utgifter till         Inkomster         Inkomster till

65

9 Lönenivån i anslagsberäkningarna                  Prop. 1990/91 :ioo

Bil. 1

Lönerna för det stora flertalet statstjänstemän och for vissa andra ar-
betstagare i offentlig verksamhet bestäms genom förhandlingar mellan
statens arbetsgivarverk (SAV) samt Statsanställdas förbund, TCO-S och
SACO.

SAV träffade ramavtal om löner för statstjänstemän m.fl. avseende
åren 1989 och 1990 (RALS 1989-90) med Statsanställdas förbund den 29
november 1989, med TCO-S den 1 december 1989 och med SACO den
14 december 1989.

Till grund för beräkningen av anslagen till löner och pensioner liksom
för anslag inom utgiftsramen för militärt försvar samt planeringsramen
för civilt försvar under budgetåret 1991/92 har lagts de i nämnda kol-
lektivavtal avtalade löner m.m. gällande fr.o.m. den 1 juli 1989.

Anslagsberäkningen innefattar ett lönekostnadspålägg om 39%. I för-
hållande till det löneläge som låg till grund för beräkningen av lönekost-
naderna i budgetpropositionen 1990 har beaktats avtalade lönekostnader
i ovan nämnda avtal. Vidare har beaktats dels de höjningar som skett
fr.o.m. den 1 januari 1989 av chefelöner som regeringen fästställer, dels
de höjningar av dessa och övriga chefslöner som skett fr.o.m. den 1
oktober 1989 och den 1 januari 1990. Dessutom har beaktats de höj-
ningar av löner som följer av avtalen för vissa statliga läkare m.fl.
fr.o.m. den 1 januari 1990. Därutöver har också beaktats de medel som
avsatts enligt 7 § ramavtal om löner 1988 för statstjänstemän m.fl.
(RALS 1988) för förhandlingar på grund av omlokalisering, omoigani-
sationer m.m. samt det personliga marknadslönetillägget (MLT) som har
utgått till vissa tjänstemän under budgetåret 1989/90. I löneomräkningen
har däremot inte kunnat beaktas de belopp som har avsatts dels för lö-
neåtgärder främst för marknadskänsliga grupper och för att trygga en
långsiktig personalförsöijning vid i första hand anslagsmyndigheter, dels
för kompetensutvecklingsåtgärder.

I budgetförslaget har de olika avtalskomponentemas kostnadseffekt be-
räknats utifrån vaije myndighets faktiska löneprofil.

Till regeringsprotokollet i detta ärende bör fogas som bilagor:

Preliminär nationalbudget (Bilaga 1.1)

Utdrag ur riksrevisionsverkets inkomstberäkning (Bilaga 1.2)

Vissa tabeller rörande den statsfinansiella utvecklingen (Bilaga 1.3)

66

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag, att regeringen
dels föreslår riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som
jag har förordat i det föregående,

2. godkänna de allmänna riktlinjer för budgetregleringen som jag har
förordat i det föregående,

3. för budgetåret 1991/92, i avvaktan på slutliga förslag i komplette-
ringspropositionen och i enlighet med vad jag har förordat i det
föregående,

a) beräkna statsbudgetens inkomster,

b) beräkna förändringar i anslagsbehållningarna,

c) beräkna Beräknat tillkommande utgiftsbehov, netto,

4.  bemyndiga regeringen att för myndigheter med uppdrags-
verksamhet disponera en rörlig kredit i riksgäldskontoret på

450 000 000 kr.,

5. bemyndiga regeringen att under budgetåret 1991/92 disponera
medel ur inkomsttiteln Mervärdeskatt för att kompensera myndigheter
för ingående mervärdeskatt, varvid belopp svarande mot mervärde-
skatten inte tas i anspråk på utgiftsanslag,

6. bemyndiga regeringen att för budgetåret 1991/92 ta upp lån för
investeringar i ADB- och kommunikationsutrustning intill ett samman-
lagt belopp av 152 000 000 kr.,

dels bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört om

7. finansiell styrning av statsförvaltningen (avsnitt 7),

8. statliga garantier (avsnitt 8),

9. lönenivån i anslagsberäkningarna (avsnitt 9).

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

67

Innehåll

Finansplanen

Prop. 1990/91:100

Bil. 1

1 Den ekonomisk-politiska strategin i sammanfattning

1

1.1 Den internationella bakgrunden

2

1.2 Den svenska ekonomin — starka sidor och svaga

2

1.3 Den ekonomiska politikens inriktning

3

1.4 Åtgärder för att bekämpa inflation och arbetslöshet

6

1.5 Åtgärder för att öka investeringar, tillväxt och

sysselsättning

8

1.6 Åtgärder för att skapa en starkare grund för välfärd

och trygghet

9

1.7 Åtgärder för att säkra en uthållig tillväxt

10

2 Den ekonomiska utvecklingen

10

2.1 Utsikterna för den internationella ekonomin

10

2.2 1980-talets utveckling i Sverige

12

2.3 Utvecklingen i Sverige det senaste året

13

2.4 Utsikterna för 1991 och 1992

14

3 Europa-politiken

15

4 Stabiliseringspolitiken

17

4.1 Finanspolitiken

17

4.2 Penningpolitiken

18

4.3 Pris- och lönebildningen

18

4.4 Konkurrenspolitiken

20

4.5 Arbetsmarknadspolitiken

22

5 Tillväxtpolitiken

22

5.1 Skattepolitiken

23

5.2 Närings- och energipolitiken

24

5.3 Forsknings- och utbildningspolitiken

25

5.4 Infrastrukturpolitiken

26

6 Budgetpolitiken

27

6.1 Budgetförslaget för 1991/92

27

6.2 Kommunernas ekonomi

30

6.3 Strukturåtgärder inom den offentliga sektorn

31

7 Slutord

34

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92

36

1.1 Beräkningsförutsättningar

36

1.2 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret

1990/91

36

1.3 Statsbudgetens inkomster och utgifter under budgetåret

1991/92

39

1.4 Statsbudgetens saldo för budgetåren 1990/91 och 1991/92

42

2 Underliggande budgetutveckling

44

3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring

44

68

5 Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret 1991/92

46

Prop. 1990/91:100

6 Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för

Bil. 1

ADB- och kommunikationsutrustning

48

7 Finansiell styrning av statsförvaltningen

50

8 Redovisning av verksamheter med statliga garantier m.m. för

budgetåret 1989/90

62

9 Lönenivån i anslagsberäkningarna

66

Hemställan

67

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

69

Bilaga 1.1

Preliminär nationalbudget
för 1991

PRELIMINÄR NATIONALBUDGET

Förord

Den preliminära nationalbudget som härmed läggs fram, beskriver den
internationella och den svenska ekonomins utveckling t.o.m. 1992.

Nationalbudgeten bygger på material från fackdepartement och olika
verk och institutioner. För bedömningen av den internationella utveck-
lingen har material erhållits från bl.a. OECD. Beskrivningen av den
svenska ekonomin baseras främst på underlag från statistiska centralbyrån
och på den prognos för de kommande åren som konjunkturinstitutet pub-
licerade den 14 december 1990. Vidare har en grupp bransch- resp,
konjunkturexperter hörts. Ansvaret för de redovisade bedömningarna
åvilar dock helt finansdepartementet.

Ansvarig för den preliminära nationalbudgeten är statssekreteraren
Gunnar Lund. Arbetet har letts av departementsrådet Anders Palmér.
Kalkylerna avslutades den 20 december 1990.

I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1

1 Sammanfattning

Den svenska ekonomin är på väg in i en lågkonjunktur. Den viktigaste
förklaringen till detta är de senaste årens överhettning av ekonomin.
Därigenom har de nominella lönerna stigit snabbare än i omvärlden.
Svenska företag har tappat marknadsandelar, inflationstakten drivits upp
och produktivitetstillväxten hämmats. Underskottet i bytesbalansen har
successivt vuxit.

Dessa inhemska balansproblem blir allt mer kännbara i takt med att
aktiviteten i den internationella ekonomin mattas av. Marknadstillväxten
för svensk export blir sämre och företagen kan inte höja sina priser på
samma sätt som tidigare. Situationen förvärras av att för den svenska
ekonomin viktiga länder som USA, Storbritannien och Finland väntas få
en särskilt svag tillväxt. Dessutom fortsätter svenska företag att tappa
andelar på världsmarknaden, om än i avtagande takt. En ytterligare nega-
tiv faktor är att flera av de produktområden där svensk industri är relativt
stark, exempelvis massa- och papper, järn och stål samt transportmedel,
drabbas speciellt hårt av den internationella konjunkturnedgången.

Inte bara exporten utan även den inhemska efterfrågan håller på att
dämpas. Investeringarna viker, främst inom industrin men också inom
bostadssektorn. Den privata konsumtionstillväxten begränsas av ett sti-
gande hushållssparande. Den statliga verksamheten hålls tillbaka av en
restriktiv utgiftspolitik och kommunernas expansion av det skattestopp
som införts för 1991 och 1992.

Mot denna bakgrund är det realistiskt att räkna med en fällande BNP
1991. Arbetslösheten kommer även fortsättningsvis att stiga. Om ett sta-
biliseringsavtal kommer till stånd på arbetsmarknaden begränsas dock
de negativa effekterna på ekonomin. Utvecklingen av investeringarna och
exporten kan då väntas bli klart bättre än i ett alternativ där enbart
arbetsmarknadsläget bestämmer lönerna. Den allt sämre konjunkturen
kommer att successivt minska pristrycket i ekonomin.

Nästa år förväntas konjunkturen fortsätta konjunkturen att vara svag,
även om situationen för näringslivet förbättras något. I alternativet med
låga löneökningar kan BNP komma att stiga med ca 1%, medan till-
växten i det andra alternativet blir knappt 1/2%. Under alla omständig-
heter kan en kraftig anpassning nedåt förväntas av löner och priser. De
svenska konsumentpriserna kan t.o.m. komma att stiga långsammare än
i OECD-området i genomsnitt. I det s.k. höglönealtemativet sker dock
nedväxlingen till priset av en för svenska förhållanden hög arbetslöshet.

Under hela prognosperioden väntas underskottet i bytesbalansen växa.
Den negativa trenden för resevalutanettot håller i sig. Dessutom fortsätter
avkastningen på kapital att uppvisa allt större underskott, trots att ök-
ningstakten för investeringarna utomlands beräknas sakta av.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Internationella förutsättningar

Aktiviteten i den internationella ekonomin dämpades under 1990. Till-
växten inom OECD-området uppgick till ca 2,5%, vilket är den lägsta
siffran sedan 1982. Avmattningen skedde framför allt i Nordamerika och
Storbritannien, men även i Frankrike och Italien saktade tillväxten av.
Expansionen fortsatte däremot att vara stark i Japan och Tyskland.

Inflationen steg under senare delen av förra året, främst beroende på
oljeprisuppgången. Relativt höga löneökningar och en dämpad produktivi-
tetstillväxt verkade också pådrivande. Arbetslösheten fortsatte att falla,
om än i avtagande takt.

Utsikterna för 1991 och 1992 är särskilt osäkra p.g.a. krisen vid Per-
siska viken och den finansiella oro som råder i många länder. Dessutom
är effekterna av den tyska återföreningen svåra att bedöma. Prognosen
bygger på ett tekniskt antagande att oljepriserna uppgår till 27 dollar per
fät under hela perioden. Vidare antas att någon regelrätt kris på de
finansiella marknaderna inte inträffar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 1:1 Internationella förutsättningar

1989

1990

1991

1992

BNP i OECD, %

3,3

2 1/2

1 3/4

2 1/4

Konsumentpriser i OECD

4,4

5

5 1/2

4 1/2

(KPI årsgenomsnitt), %
Råoljepris, dollar per fat

18,2

24

27

27

Dollarkurs i kr.

6,45

5,90

5,60

5,60

Källor: OECD och finansdepartementet.

Under dessa förutsättningar bedöms att tillväxten inom OECD-området
dämpas i år och uppgå till knappt 2%. Försvagningen blir tydligast i
USA, där en långsammare ökning av sysselsättningen och en fortsatt hög
inflation begränsar hushållens realinkomster och därmed den privata kon-
sumtionen. Investeringarna väntas falla. Nedskärningar genomförs i den
federala budgeten.

I Japan och i det kontinentala Västeuropa blir tillväxten relativt god,
även om förra årets pris- och ränteuppgång får en avkylande effekt på
ekonomierna. Något utrymme för lättnader i penning- eller finanspoliti-
ken finns inte. Tyskland kommer även framöver att verka som en till-
växtmotor i Europa. I Storbritannien och Norden förutses däremot en
betydligt svagare utveckling. Sammantaget för industriländerna väntas
arbetslösheten stiga något under året.

Det finns förutsättningar för en viss förstärkning av den internationella
konjunkturen under 1992. Den låga dollarkursen bör ge stimulanseffekter
på amerikansk industri och därmed bidra till ett uppsving. I Japan kan
den inhemska efterfrågan förväntas fortsätta att driva på ekonomin, även
om situationen på de finansiella marknaderna inger oro. För Storbritan-
nien och Norden är en vändning uppåt trolig, medan Västeuropa i övrigt
i stort sett kan väntas upprätthålla tillväxttakten. Expansionen blir dock

knappast tillräckligt stark för att undvika en ytterligare uppgång i Prop. 1990/91:100
arbetslösheten. Inflationstakten beräknas avta något.                      Bil. 1.1

Löner och konsumentpriser

Överhettningen på den svenska arbetsmarknaden förde med sig att löner-
na ökade kraftigt under förra året. För ekonomin totalt blev uppgången
nästan 10 1/2%, varav löneglidningen svarade för ca 4 procentenheter.
Inom OECD-området steg lönerna i genomsnitt med ungefär hälften så
mycket.

Prognoserna för 1991 och 1992 bygger på två olika alternativ för lö-
nerna. I det ena alternativet (det s.k. låglönealtemativet) antas att ett
stabiliseringsavtal kommer till stånd. De genomsnittliga timlönerna beräk-
nas då stiga (mätt som förändring mellan årsgenomsnitten) med ca 4%
1991, beroende på överhäng från tidigare avtal och från löneglidning
samt effekterna av de två extra semesterdagarna. Till detta har lagts
ytterligare 1%, inom vilken ram alla nya lönepåslag skall rymmas, inkl,
effekterna av byte av arbetsuppgifter eller arbetsplats. Den genomsnittliga
löneökningen 1991 uppgår således till 5% i detta alternativ. Motsvarande
siffra för 1992 antas bli 3%.

I det andra alternativet antas lönerna helt bestämmas av läget på arbets-
marknaden. Skattereformen, lägre inflationstakt, växande arbetslöshet och
fallande lönsamhet i näringslivet pekar på att lönerna kommer att öka
betydligt långsammare än vad som skett de senaste åren. Den genom-
snittliga lönestegringen i ekonomin bedöms i detta alternativ bli 7 % 1991
och 5% 1992.

Tabell 1:2 Löner och priser

Ärlig procentuell förändring

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt. 2

Alt.l

Alt.2

Timlön, kostnad

9,8

10,4

5,0

7,0

3,0

5,0

KPI

dec.-dec., exkl. skatteref.

6,7

8,2

5,2

5,9

2,4

3,4

dec.-dec., inkl, skatteref.

6,7

11,1

8,4

9,1

2,4

3,4

årsgenomsnitt, exkl. skatteref.

6,5

7,8

6,3

6,6

3,0

4,0

årsgenomsnitt, inkl, skatteref.

6,5

10,4

9,8

10,1

3,0

4,0

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Under loppet av 1990 ökade konsumentpriserna enligt preliminära kal-
kyler med drygt 11%. Skattereformen och finanspolitiska åtgärder bidrog
med ca 4 procentenheter och höjda oljepriser till följd av krisen vid Per-
siska viken med ca 1/2 procentenhet. Den underliggande inflationstakten
uppgick således till 6-7 %.

Genomförandet av skattereformens andra steg innebär att de direkta
skatterna sänks och att detta till stor del finansieras av höjda indirekta
skatter. Därigenom höjs konsumentprisnivån med drygt 3 procentenheter

under första kvartalet. Därefter kan priserna väntas stiga i betydligt lång-
sammare takt. I januari nästa år faller dessutom effekten av den tillfälliga
höjningen av mervärdeskatten på 1 procentenhet bort. De långsammare
löneökningarna, och en sannolikt bättre produktivitetsutveckling, medför
också ett allt lägre kostnadstryck i ekonomin. Förutsättningarna för en
radikal nedväxling av inflationstakten i Sverige är goda.

F örsöij ning sbalan s

BNP steg, enligt preliminära siffror, förra året med knappt 1 %, vilket
var en halvering av tillväxttakten jämfört med året innan. Dämpningen
av aktiviteten skedde på bred front och blev allt tydligare under loppet
av året. Produktivitetsökningen blev mycket blygsam, varför merparten
av tillväxten kan förklaras med stigande sysselsättning. Flera faktorer
talar för att BNP fäller i år. Det är speciellt investeringarna som utveck-
las svagt.

Även om 1992 också blir ett utpräglat lågkonjunkturår, finns ändå för-
utsättningar att bryta nedgången och kunna uppnå en positiv tillväxt,
bl.a. till följd av en gynnsammare exportutveckling. I alternativet med
låga löneökningar kommer aktiviteten i ekonomin genomgående att bli
högre, främst därför att den konkurrensutsatta sektorns situation för-
bättras.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 1:1 BNP och produktivitetsutveckling

Procentuell förändring från föregående år

Källa: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Hushållens realinkomster steg med ca 3 1/2% förra året. Den relativt
starka uppgången berodde på en kraftig ökning av löneinkomsterna efter
skatt. Sparandet steg emellertid markant, varför konsumtionen ändå stag-
nerade. Till detta bidrog ett stort fäll i bilinköpen liksom det varma

vädret under första kvartalet som minskade energikonsumtionen för upp- Prop. 1990/91:100
värmning. Dessutom innebar det tillfälliga obligatoriska sparandet att Bil. 1.1
hushållens köpkraft begränsades.

I år beräknas hushållens reala disponibla inkomster stiga med knappt
2% i låglönealtemativet och med ca 2 1/2% i höglönealtemativet. Mer-
parten av ökningen beror på effekterna av det andra steget i skatte-
reformen. Nästa år väntas realinkomsterna stiga med knappt 2 1/2%
resp, drygt 2 1/2% i de båda alternativen. Visserligen avtar löneöknings-
takten markant, men detta kompenseras mer än väl av den kraftiga upp-
bromsningen av inflationen.

Mycket talar för en fortsatt stigande sparkvot under 1991 och 1992.

Det i utgångsläget låga sparandet, skattereformen med bl.a. det minskade
värdet av ränteavdragen, en tilltagande osäkerhet om framtiden hos hus-
hållen, ett lägre behov av förnyelse av hushållskapitalvaror och ett rela-
tivt högt ränteläge är faktorer som pekar i den riktningen. Uppgången i
sparkvoten motverkas dock bl.a. av att inbetalningarna till det obliga-
toriska, tillfälliga sparandet upphör i år och att återbetalningarna böljar
nästa år, vilket ökar hushållens köpkraft. Sammantaget förutses emellertid
tillväxten i den privata konsumtionen komma att bli måttlig under prog-
nosperioden.

Tabell 1:3 Försörjningsbalans

Miljarder
kr 1989

Procentuell volymförändring

1989

1990

1991

1992

Alt. 1

Alt. 2

Alt.l

Alt.2

BNP

1224,3

2,1

0,9

-0,2

-0,5

1,0

0,4

Import

387,5

7,1

1,3

2,0

1,4

2,8

2,4

Tillgång

1611,8

3,5

1,0

0,4

0.0

1,5

1,0

Privat konsumtion

638,6

1,1

0,0

0,7

1,0

1,0

1,2

Offentlig konsumtion

317,7

2,2

1,3

0,5

0,3

0,5

0,5

Stat

89,9

3,7

0,7

-0,7

-0,8

-0,8

-0,8

Kommuner

227,8

1,6

1,5

1,0

0,8

1,0

1,0

Bruttoinvesteringar

259,8

10,9

1,8

-1,4

-3,5

0,6

-1,9

Lagerin vesteringar1

1,8

0,5

0,3

-0,3

-0,3

0,0

0,0

Export

393,9

2,4

1,2

1,9

1,3

3,4

2,8

Användning

1611,8

3,5

1,0

0,4

0.0

1,5

1.0

1 Förändring i procent av föregående års BNP.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Den offentliga konsumtionen steg förra året med knappt 1 1/2%. Kom-
munerna expanderade mer än ekonomin i genomsnitt, trots att brist på
arbetskraft under en stor del av året höll tillbaka utvecklingen. Under
de kommande åren genomförs nedskärningar i den statliga verksamheten,
vilket medför att konsumtionsvolymen sannolikt fäller. För kommunernas
del är det ekonomiska utrymmet för expansion mycket begränsat fram-
över.

Efter den rekordartade uppgången 1989 steg bruttoinvesteringarna rela-
tivt blygsamt förra året. Den allt svagare konjunkturen ledde till att in-

dustriinvesteringama böljade fal la. Denna utveckling väntas fortsätta i år.
Lönsamheten försämras, kapacitetsutnyttjandet sjunker och efterfrågan
viker inom många branscher. Hur stor investeringsnedgången blir hänger
delvis samman med den inhemska kostnadsutvecklingen. Låga löneök-
ningar skulle sannolikt få en gynnsam effekt på investeringsklimatet och
skapa förutsättningar för en vändning uppåt av industriinvesteringarna
1992. I motsats till vad som gäller för industrin bedöms investeringarna
inom övrigt näringsliv utvecklas ganska stabilt.

Överhettningen i byggsektorn har bestått längre än väntat. Gradvis
kommer dock bilden att ändras. Efterfrågan på bostäder kommer att be-
gränsas av de snabba kostnadsstegringama och av att skattereformen le-
der till höjda relativpriser på bostäder. Under både 1991 och 1992 väntas
därför en betydande nedgång i bostadsbyggandet. Samtidigt stagnerar
näringslivets byggnadsinvesteringar.

Den internationella konjunkturavmattningen begränsar den svenska
exporttillväxten. Dessutom är försvagningen särskilt kraftig på några av
Sveriges viktigaste marknader, t.ex. USA, Storbritannien och Finland.
Industrins starka inriktning på massa och papper, järn och stål samt tran-
sportmedel är också oförmånlig i rådande läge. Till detta kommer att de
relativa kostnaderna ökar betydligt snabbare i Sverige än i omvärlden,
beroende på en ogynnsam löne- och produktivitetsutveckling. Svenska
företag tappade marknadsandelar i betydande omfattning förra året.
Andelsförlustema väntas dock bli mindre under prognosperioden, främst
till följd av att exportpriserna ökar något långsammare än i konkurrent-
länderna. Under 1990 steg den samlade exporten med ca 1 % och även
i år väntas en svag utveckling. En något bättre marknadstillväxt bör re-
sultera i högre exportsiffror 1992. Om löneökningarna blir låga gynnas
konkurrenskraften och exporten.

Importen begränsas av den allt svagare efterfrågan i ekonomin. Särskilt
fallet i maskin- och lagerinvesteringama får en återhållande inverkan i år.
En liten ökning av importtillväxten nästa år är sannolik mot bakgrund av
att ekonomin kan väntas utvecklas något bättre. Den inhemska produktio-
nen bedöms fortsätta att tappa marknadsandelar till importen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 1:4 Bidrag till BNP-tillväxten

Procent av föregående års BNP

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Privat konsumtion

0,6

0,0

0,4

0,5

0,5

0,6

Offentlig konsumtion

0,6

0,3

0,1

0,1

0,1

0,1

Bruttoinvesteringar

2,2

0,4

-0,3

-0,8

0,1

-0,4

Lagerinvesteringar

0,5

0,3

-0,3

-0,3

0,0

0,0

Nettoexport

-1,7

-0,1

-0,1

-0,1

0,2

0,1

BNP

2,1

0,9

-0,2

-0,5

1,0

0,4

Anm:. P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen

Det kan konstateras att nedgången för investeringar och nettoexport blir
så stor i år att konsumtionstillväxten inte förmår kompensera för detta.
Därmed faller BNP. Efterfrågan får en oförmånlig sammansättning, vil-
ket accentueras i alternativet med högre löner. Den blygsamma tillväxt
som uppnås nästa år blir konsumtionsledd.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Bytesbalansen

Handelsbalansens överskott minskade förra året, främst som en följd av
ett sämre bytesförhållande i utrikeshandeln. Prisutvecklingen på viktiga
exportvaror blev mindre förmånlig samtidigt som oljepriserna steg. För-
svagningen av handelsbalansen väntas fortsätta också i år. En stabili-
sering eller t.o.m. en vändning uppåt kan komma nästa år, till följd av
en högre volymtillväxt för exporten.

Diagram 1:2 Handels- och bytesbalans

Procentandel av BNP

Anm: Finansdepartementets prognos för 1991 och 1992 enligt alternativ 1.
Källor: Riksbanken och finansdepartementet.

Bytesbalansen har gradvis försämrats under de senaste fem åren. För-
utom en negativ trend för handelsbalansen förklaras förloppet i huvudsak
av utvecklingen av resevalutanettot och avkastningen på kapital. Ett väx-
ande bytesbalansunderskott samt de omfattande direktinvesteringama och
portfölj placeringarna utomlands för med sig en upplåning vars räntekost-
nader belastar bytesbalansen. Speciellt efter valutaavregleringen har
utlandsinvesteringarna ökat kraftigt.

Det finns skäl att anta att den här utvecklingen i stora drag fortsätter
under 1991 och 1992. Troligen kommer dock ökningstakten för utlands-
investeringarna att dämpas något, särskilt om det inhemska investerings-

klimatet kan förbättras till följd av låga löneökningar. Skuldstockama är Prop. 1990/91:100
ändå så stora att räntebelastningen blir avsevärd. År 1992 beräknas Bil. 1.1
underskottet i bytesbalansen uppgå till ca 4% av BNP.

Tabell 1:5 Nyckeltal

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Disponibel inkomst (%)

1,9

3,5

1,7

2,4

2,3

2,6

Sparkvot (nivå, %)

-4,3

-0,8

0,3

0,6

1,6

2,0

Industriproduktion (%)

1,2

-2,0

-1,0

-2,0

1,8

0,5

Arbetslöshet (nivå, %)

1,4

1,5

2,2

2,5

2,7

3,4

Handelsbalans (mdr. kr.)

14,6

13,4

9,1

10,1

13,7

12,6

Bytesbalans (mdr. kr.)

-19,7

-33,1

-48,8

-50,9

-58,6

-63,2

(% av BNP)

-1,6

-2,4

-3,4

-3,5

-3,9

-4,2

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet samt finansdepartementet

Arbetsmarknaden

Den överhettning som rått på arbetsmarknaden under flera år dämpades
under loppet av 1990. Tecknen på avmattning blev allt starkare. Antalet
varsel ökade gradvis och låg i genomsnitt under året på 1983 års nivå.
Anmälningarna om nya lediga platser minskade kraftigt. Arbetslösheten
steg från 1,3% andra kvartalet 1990 till nära 2% under det fjärde. Bris-
ten på yrkesarbetare inom industrin blev allt mindre kännbar.

I år och nästa år kommer arbetsmarknaden att fortsätta att försvagas
och sysselsättningen vika. Arbetslösheten beräknas stiga till 2,2% 1991
i det första och till 2,5% i det andra prognosaltemativet. Motsvarande
siffror för 1992 beräknas bli 2,7 respektive 3,4%. Uppgången av arbets-
lösheten motverkas av att utbudet av arbetskraft stiger allt långsammare
och att medelarbetstiden går ned något 1991. Dessutom väntas produk-
tivitetsutvecklingen bli relativt svag 1991, medan det kan ske en uppgång
under 1992 till följd av att företagen i allt mindre utsträckning håller kvar
arbetskraft i ett sent skede av konjunkturnedgången.

Finansiellt sparande

Det samlade finansiella sparandet i ekonomin har under flera år försäm-
rats, vilket visar sig i ett växande underskott i bytesbalansen. Det inhem-
ska sparandet har varit otillräckligt för att finansiera investeringarna.
Sparandeunderskottet väntas stiga under prognosperioden.

Efter att ha uppgått till hela 5% av BNP 1989, minskade överskottet
i den offentliga sektorns finansiella sparande förra året. Nedgången vän-
tas fortsätta i år och nästa år. Fortfarande är det dock frågan om ett be-
tydande överskott, som 1992 väntas uppgå till ca 3% av BNP. Kommu-
nernas finansiella situation förbättras 1991 och 1992 p.g.a. den tvååriga
eftersläpningen av utbetalningar av kommunalskatt i kombination med
den förutsedda dämpningen av löneökningstakten.

Hushållssparandet har varit kraftigt nedpressat under några år, men en Prop. 1990/91:100
uppgång är på väg. Ökningen väntas dock inte bli av den omfattningen Bil. 1.1
att det kan vända trenden för det totala sparandet i ekonomin. Företa-
gens finansiella sparande hölls tillbaka under främst 1989 av omfettande
investeringar, men därefter i allt högre grad av fallande lönsamhet. San-
nolikt fortsätter resultatförsämringen under 1991, varför företagens finan-
siella situation urholkas ytterligare.

Tabell 1:6 Finansiellt sparande

Miljarder kr., löpande priser

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Offentlig sektor

64,0

55,0

52,3

53,0

47,0

44,5

Hushåll

-29,5

-10,7

0,5

2,4

12,0

16,4

Företag

-54,2

-77,5

-100,6

-106,3

-117,6

-124,1

Bytesbalans

-19,7

-33,1

-48,8

-50,9

-58,6

-63,2

Andel av BNP

-1,6

-2,4

-3,4

-3,5

-3,9

-4,2

Källor: Konjunkturinstitutet, riksbanken, statistiska centralbyrån och finansdepar-
tementet

Kapitalmarknaden

Räntorna steg under 1990 betydligt mer i Sverige än i omvärlden. De
tilltagande obalanserna i den svenska ekonomin skapade oro på de finan-
siella marknaderna. Betydande utflöde av valuta ägde rum vid två till-
fällen. Ett sådant tillfälle var i februari i samband med bankkonflikten
och regeringskrisen. Riksbanken stramade åt penningpolitiken och den
korta räntan steg. Efter att överenskommelse hade träffets i riksdagen om
den ekonomiska politiken stabiliserades läget. I oktober inträffede ett
betydande valutautflöde, som förde med sig en förnyad uppgång av den
korta räntan. Sedan regeringen presenterat ett åtgärdspaket med struktu-
rella reformer och neddragning av statsutgifterna gick räntorna ned igen.

Tillsammans med skattereformen och konjunkturavmattningen har de
stigande räntorna bidragit till att utlåningen i svenska kronor minskat
påtagligt, både till hushåll och företag. Däremot har främst företagen
ökat sin kortfristiga upplåning i utlandet. Ränteuppgången har bidragit till
att fastighets- och aktiemarknaderna pressats och att likviditets- och
soliditetsproblemen för vissa finansbolag blivit akuta. Bankerna har fått
vidkännas kraftigt stigande kreditförluster. En allt striktare kreditprövning
kan väntas framöver. Därmed pågår en fektisk åtstramning av kredit-
marknaden.

10

2. Den internationella utvecklingen

2.1 Allmän översikt

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Den internationella konjunkturen försvagades under 1990. BNP-
tillväxten i industriländerna sammantagna uppgick till ca 2,5%, vilket är
den långsammaste expansionen sedan 1982. Det var framfor allt i
Nordamerika, Storbritannien, Finland och Sverige som aktiviteten
mattades, men även i länder som Frankrike och Italien dämpades
tillväxten. I främst Japan och Tyskland fortsatte däremot ekonomierna att
expandera kraftigt.

För OECD totalt visade tillväxten tecken på att bromsas upp redan före
konflikten vid Persiska viken. Det högre oljepriset medför en ytterligare
dämpning av tillväxten samt en uppgång av inflationen. För 1991 bedöms
tillväxten fortsätta mattas av till knappt 2 %, för att därefter öka till inte
fullt 2,5% 1992. Inflationen beräknas uppgå till ca 5,5% 1991 och 4,5%
1992. Bedömningarna baseras på ett tekniskt antagande om att oljepriset
ligger kvar på ca 27 dollar per fät under prognosperioden.

Tabell 2:1 Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

Andel av
OECD-
områdets
totala
BNP i

1989

1990

1991

1992

De sju stora länderna

Förenta staterna

37,0

2,5

1

1/2

1 1/2

Japan

15,4

4,9

5 3/4

4 1/4

4

Tyskland

10,1

3,9

4 1/2

3

2 3/4

Frankrike

8,4

3,8

2 1/2

2 1/2

2 3/4

Storbritannien

7,1

2,2

1 1/2

1

1 3/4

Italien

5,9

3,2

2 3/4

2 1/2

2 3/4

Canada

3,6

3,0

1 1/4

1 1/4

2 1/4

Norden

Danmark

0,9

1,4

3/4

1 1/4

1 3/4

Finland

0,7

5,2

2

0

1 1/4

Norge

0,8

1,2

2

2 1/2

1 3/4

Sverige

1,6

2,1

1

-1/42

l2

Norden3

2,4

2,5

1 1/2

1 1/4

1 1/2

OECD-Europa

44,0

3,5

2 3/4

2 1/4

2 1/2

OECD-totalt

3,3

2 1/2

1 3/4

2 1/4

1 1987 års BNP

2 Alternativ 1, timlöneökning 5% 1991, 3% 1992

3 Exklusive Sverige

Källor: OECD och finansdepartementet.

Den strama penningpolitik som förts i ett flertal länder sedan våren
1988 har - i kombination med sänkt lönsamhet i näringslivet och
kreditåtstramning från bankerna - medfört att investeringarna dämpats
påtagligt i flera industriländer. Även den privata konsumtionen har över
lag saktat av. I Japan och Tyskland fortsatte dock investeringarna och
den privata konsumtionen att öka starkt.

11

Oljeprisuppgången efter Iraks invasion av Kuwait har på ett påtagligt Prop. 1990/91:100
sätt förändrat förutsättningarna för den internationella ekonomin. Flera Bil. 1.1
faktorer talar emellertid för att effekterna av den senaste oljeprisupp-
gången blir betydligt lindrigare än som var fallet vid oljeprishöjningama
på 1970-talet. Energi- och oljekonsumtionen i industriländerna har
minskat, energianvändningen är mer flexibel och lagren är större.
Dessutom är den nuvarande prisuppgången betydligt lägre än vid
motsvarande tillfällen på 1970-talet. Ett uppdämpt konsumtionsbehov i
de oljeexporterande länderna medför vidare att många OPEC-länder
relativt snabbt kan väntas använda de ökade exportintäkterna. Därför
behöver den totala globala efterfrågan inte dämpas fullt så mycket som
var fallet på 1970-talet. Effekterna av en oljeprisuppgång beror också i
hög grad på vilken ekonomisk politik som förs, och här har viktiga
erfarenheter vunnits av misstag som begicks under 1970-talet.

Diagram 2:1 Oljepris1, realt2 och nominellt 1970-1990 (sept.)
Dollar/fat

1 1970 - nov 1986 Arabian Light, dec 1986 - sept 1990 Dubai.

2 Deflaterat med konsumentprisindex för Förenta Staterna.

Källor: Internationella valutafonden, statens pris- och konkurrensverk samt
finansdepartementet.

Inflationen, som varit relativt stabil under första halvåret 1990, steg
under andra halvåret - främst p.g.a. att det högre oljepriset böljade slå
igenom i konsumentledet. I genomsnitt ökade konsumentpriserna med 5 %
i OECD-ländema förra året. Relativt höga löneökningar samt dämpad
produktivitetstillväxt medförde dock att även den underliggande
inflationen (d.v.s. priserna exklusive livsmedel och energi) ökade under
loppet av 1990.

Penningpolitiken var under 1990 fortsatt inriktad på att dämpa in-
flationen. Under senare delen av året skiljde sig dock penningpolitikens
inriktning beroende på var i konjunkturcykeln länderna befann sig. I

12

Förenta staterna lades således penningpolitiken om i mindre restriktiv Prop. 1990/91:100
riktning, samtidigt som den stramades åt i Japan och Tyskland. Den Bil. 1.1
tidigare positiva ränteskillnaden till förmån för dollarn eliminerades,
vilket i kombination med den svagare amerikanska ekonomin bidrog till
att dollarn föll. Ytterligare en konsekvens av denna utveckling var att
internationella portföljplacerare i allt större utsträckning övergav den
amerikanska marknaden till förmån för Japan och Västeuropa. Exempel-
vis har de japanska investeringarna i amerikanska räntebärande papper -
som tidigare finansierade mellan 1/2 och 1/3 av de amerikanska budget-
underskotten - vänt från ett stort inflöde till ett utflöde under 1990.

Aktiekurserna föll i ett flertal OECD-länder under 1990. Utvecklingen
var särskilt markerad i Japan där aktierna gick ned med ca 40 %. Den
vikande börsutvecklingen reflekterar inte enbart den ökade osäkerheten
till följd av Gulf-krisen. Även den svagare amerikanska ekonomin,
problem i den finansiella sektorn och lägre lönsamhet i industrin, ökade
räntor i Japan samt osäkerhet om kostnaderna för den tyska återföre-
ningen har bidragit till att aktiekurserna fallit.

I år väntas tillväxten fortsätta att mattas. Försämrade bytesförhållanden
p.g.a. ökade oljepriser dämpar realinkomster och efterfrågan. Samtidigt
ökar inflationen vilket medför att penningpolitiken kan förväntas bli
fortsatt stram. Även finanspolitiken är restriktiv i flera av de större
industriländerna. Fortsatt stark draghjälp från Japan och Kontinental-
europa - främst Tyskland - väntas leda till att tillväxten återhämtar sig i
Nordamerika och Storbritannien 1992. Ett viktigt bidrag till detta är att
de negativa effekterna av oljeprisuppgången antas ha klingat av från
utgången av 1991.

Den ekonomiska expansionen i Förenta staterna väntas fortsätta att
sakta av i år. Det är främst en mycket svag ökning av den privata
konsumtionen och fällande investeringar som bidrar till avmattningen.
Under senare delen av året och under 1992 bedöms tillväxten åter öka -
främst ledd av exporten, som gynnas av såväl den svaga dollarn som
stark efterfrågan i Japan och Tyskland. Den fortsatt höga tillväxten i
Japan drivs främst av den privata konsumtionen. Den åtstramning av
penningpolitiken som skett - med åtföljande högre räntor och kraftiga
börsfäll - verkar genom dämpade investeringar återhållande på tillväxten,
vilken dock i en internationell jämförelse förblir hög. Även i Tyskland
driver den inhemska efterfrågan på tillväxten. Den privata konsumtionen
har under 1990 gynnats av skattesänkningar och av den starka efterfrågan
från östra delen av landet. Importen väntas därför öka kraftigt samtidigt
som exporten missgynnas av den tidigare apprecieringen av D-marken
och av en svag efterfrågan i viktiga exportländer. Sannolikt dämpas
tillväxten i Tyskland dels av kapacitetsskäl, dels som en följd av en stram
ekonomisk politik för att begränsa de inflationseffekter som samman-
hänger med kostnaderna för återföreningen.

Inflationen i OECD-området förutses öka till ca 5 1/2% i år, jämfört
med ca 5% 1990. Drivande krafter bakom prisuppgången är inte enbart
effekterna av det ökade oljepriset utan även en fortsatt svag produktivi-
tetstillväxt. Nästa år väntas inflationen sjunka till 4 1/2%, beroende på

13

att effekterna av det högre oljepriset avtar, samtidigt som en stigande Prop. 1990/91:100
arbetslöshet leder till en mer dämpad löneutveckling.                     Bil. 1.1

Tabell 2:2 Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder

Årlig procentuell förändring

1989

1990

1991

1992

De sju stora länderna

Förenta staterna

4,8

5 1/2

6 1/2

5

Japan

2,3

3

3 1/2

2 3/4

Tyskland

2,8

3 1/4

3 3/4

3 3/4

Frankrike

3,6

3 1/4

3 3/4

3 1/4

Storbritannien

7,8

9 3/4

7 1/4

6 1/2

Italien

6

6 1/4

7

6 1/2

Canada

4,7

4

6 1/4

4 1/2

Norden

Danmark

4,8

3

3 1/4

3 1/2

Finland

6,6

6

6

5

Norge

4,6

4

4 1/2

5

Sverige

6,5

10 1/2

9 3/41

31

Norden2

5,3

4 1/4

4 1/2

4 1/2

OECD-Europa

4,7

5 1/4

5 1/4

4 1/2

OECD-totalt

4,4

5

5 1/2

4 1/2

1 Alternativ 1, tiir.löneökning 5% 1991, 3% 1992

2 Exklusive Sverige

Källor: OECD och finansdepartementet

Arbetslösheten inom OECD-området fortsatte att fälla 1990, dock i en
avtagande takt. Samtidigt stagnerade sysselsättningstillväxten. Avmatt-
ningen väntas leda till att sysselsättningstillväxten förblir svag. Arbets-
kraftsutbudet bedöms samtidigt dämpas, men i mindre omfattning.
Arbetslösheten beräknas öka från drygt 6 procent förra året till ca 7
procent 1992.

Tabell 2:3 Arbetslöshet i vissa OECD-länder

Procent av arbetskraften, årsgenomsnitt, standardiserade definitioner

1987

1988

1989

1990

Förenta staterna

6,1

5,4

5,2

5,4

Japan

2,8

2,5

2,3

2,1

Tyskland

6,2

6,1

5,5

5,3

Frankrike

10,5

10,0

9,5

9,0

Storbritannien

10,2

8,3

6,4

6,0

Danmark

7,8

8,7

9,5

9,6

Finland

5,0

4,5

3,4

3,5

Norge

2,1

3,2

4,9

5,1

Sverige

1,9

1,6

1,4

1,5

OECD-Europa

10

9,4

8,6

8,2

OECD-totalt

7,3

6,7

6,2

6,1

Källor: OECD och finansdepartementet

14

De externa obalanserna mellan de tre största ekonomierna fortsatte att
reduceras under 1990. En svag inhemsk efterfrågan i Förenta staterna
och en stark tillväxt i Japan och Tyskland - tillsammans med den tidigare
nedgången av dollarn mot yenen och D-marken - talar för att anpass-
ningen fortsätter i gynnsam riktning i år och nästa år.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 2:4 Bytesbalanser i vissa OECD-länder

Procent av BNP

1986

1987

1988

1989

1990

Förenta staterna

-3,3

-3,2

-2,6

-2,1

-1,7

Japan

4,4

3,6

2,8

2,0

1,5

Tyskland

4,4

4,0

4,2

4,6

4,0

Storbritannien

0

-0,8

-3,1

-3,7

-3,3

Källor: OECD och finansdepartementet

Det största osäkerhetsmomentet i bedömningen knyter sig till olje-
prisutvecklingen och dess effekter på världsekonomin. En utvidgning av
konflikten vid Persiska viken skulle sannolikt leda till kraftigt höjda
oljepriser, vilket inte enbart skulle ge direkta effekter på priser, räntor,
bytesförhållanden och inkomster, utan även mer indirekta och svårkvanti-
fierade effekter. Fallande aktiekurser med åtföljande förmögenhets-
effekter och följdverkningar på hushållens konsumtion och företagens
finansieringskostnader och investeringsvilja är exempel på detta. Oro på
övriga finansiella marknader kan också inträffå. En annan risk är att den
ekonomiska politiken inte förs med tillräcklig stramhet, och att olje-
prishöjningama leder till att inflationen genom en pris-/lönespiral
permanentas på en högre nivå. Därmed kan det uppstå ett behov av en
kraftig ekonomisk-politisk åtstramning i ett senare skede med negativa
effekter på produktion och sysselsättning. För att kompensera produk-
tionsbortfallet från Irak och Kuwait krävs att alla tillgängliga produktions-
resurser i övriga oljeproducerande länder utnyttjas. Produktionsstömingar
kan därför leda till att oljepriset stiger kraftigt under begränsade perioder.

Ytterligare ett osäkerhetsmoment rör svagheter i det finansiella
systemet. Detta gäller framför allt i Förenta staterna och Japan, och kan
komma till uttryck i att kreditgivningen från bankerna dämpas ytterligare,
vilket påverkar privat konsumtion och investeringar.

Det är framför allt den redan svaga amerikanska ekonomin som
sannolikt skulle drabbas värst om ovanstående riskfaktorer utlöses.

Ett annat osäkerhetsmoment i bedömningen gäller effekterna av den
tyska återföreningen. Då flera av OECD-ländema - särskilt Tyskland -
f.n. har ett högt kapacitetsutnyttjande, kan den ökade efterfrågan från
det tidigare Östtyskland samt den tyska budgetförsvagningen som orsakas
av finansieringen av återföreningen leda till en ytterligare press uppåt på
priser, löner och räntor. Detta skulle sannolikt i ett senare skede leda till
en ekonomisk-politisk åtstramning. Övriga länder anslutna till växelkurs-
samarbetet i det europeiska monetära systemet kan tvingas följa med i en
sådan åtstramning.

15

Sammantagna innebär osäkerhetsfaktorerna att huvudscenariet - d.v.s. Prop. 1990/91:100
att en fortsatt stark tillväxt i Japan och Tyskland bidrar till en relativt Bil. 1.1
snabb återhämtning av tillväxten i de anglosaxiska länderna - kan
kullkastas. Det kan heller inte uteslutas att den svaga ekonomiska
tillväxten i de anglosaxiska länderna sprider sig ytterligare och rent av
kan dra med sig de länder som f.n. gynnas av en god tillväxt med
resultatet att den nuvarande internationella avmattningen öveigår i en
längre och mer uttalad lågkonjunktur.

2.2 Länderöversikter

Förenta staterna

I Förenta staterna har en dämpning av ekonomin ägt rum sedan konjunk-
turtoppen i böljan av 1988. Under 1990 accentuerades avmattningen och
tillväxten stannade på ca 1 %. Samtidigt steg inflationen och uppgick till
5,5% i genomsnitt för året. Oljeprisuppgången och problem i den
finansiella sektorn har ökat risken för en lågkonjunktur. Avmattningen
förutses fortsätta ett tag framöver, men en regelrätt lågkonjunktur bör
dock kunna undvikas. Aktiviteten väntas ta fart igen från slutet av
innevarande år.

Flera faktorer talar för att ekonomin kommer att fortsätta försvagas
ytterligare en tid. Under hösten förra året föll industriproduktionen,
kapacitetsutnyttjandet och sysselsättningen. Färre bostadsbyggen på-
böljades och detaljhandelsförsäljningen mattades. Samtidigt steg både
arbetslösheten och inflationen.

Andra faktorer talar för att nedgången kan bli både längre och djupare
än vad som förutses i grundprognosen. Den privata konsumtionen
kommer knappast - som i böljan av 1980-talet - att kunna ge en kraftig
injektion till ekonomin. En långsammare ökning av sysselsättningen och
en fortsatt hög inflation verkar dämpande på de reala inkomsterna.
Kreditfinansierad konsumtion hålls tillbaka dels därför att hushållens
förmögenhet inte längre stiger lika snabbt som tidigare, dels p.g.a. de
svårigheter som banksystemet befinner sig i. Det är heller inte uteslutet
att oljeprisuppgången och bankernas mer restriktiva utlåning får större
effekter även för företagens investeringar än vad som förutses i huvud-
prognosen.

Skulle en lågkonjunktur inträffå föreligger begränsade möjligheter att
med hjälp av den ekonomiska politiken få fart på ekonomin. Den
amerikanska centralbanken, Federal reserve, har lättat på penning-
politiken i olika steg sedan våren 1989. Risk för fortsatt hög inflation och
stigande räntor i omvärlden gör det i ett sådant läge är svårare att
ytterligare sänka de amerikanska räntorna.

Inte heller finanspolitiken kommer att kunna användas för att stimulera
ekonomin. Efter att budgetunderskottet hade ökat dramatiskt under första
hälften av 1990, kom administrationen och kongressen i oktober överens
om att skära ned underskottet med 43 miljarder dollar innevarande
budgetår och den närmaste femårsperioden med sammantaget närmare
500 miljarder dollar. Nedskärningarna i budgeten innebär en viss

16

åtstramning av finanspolitiken 1991 och 1992. En omläggning av Prop. 1990/91:100
budgetpolitiken i expansiv riktning skulle dessutom snarare kunna få en Bil. 1.1
återhållande inverkan på ekonomin genom potentiellt negativa effekter på
inflation och räntor.

Det finns emellertid också positiva faktorer med i bilden som gör att
ekonomin kan väntas undvika en lågkonjunkur. För det första har det inte
byggts upp ofrivilliga lager, vilket varit regel före tidigare lågkonjunk-
turer. För det andra fortsätter efterfrågan att expandera i omvärlden
varför exporten kan väntas hålla uppe tillväxten. Försvagningen av
dollarn under 1989.och framför allt 1990 innebär att de amerikanska
producenterna nu är mycket konkurrenskraftiga och därför kan väntas ta
marknadsandelar på andra länders bekostnad.

Sammantaget väntas tillväxten uppgå till 1/2% i år och 1 1/2% nästa
år. Att nedgången väntas bli kortvarig innebär samtidigt att inflationen
förutses förbli på en relativt hög nivå. Inflationen föruses stiga till 6
1/2% i år för att åter sjunka till ca 5% 1992.

Japan

BNP ökade förra året med närmare 6% i Japan - den kraftigaste till-
växten sedan 1973. Det var fortsatt den inhemska efterfrågan som bar
upp tillväxten. Den långa expansionsfasen har medfört att överhett-
ningstendensema i ekonomin tilltagit. Brist på arbetskraft har åtföljts av
ett ökat löne- och pristryck. Inflationen steg till 3% 1990.

Inflationsimpulsema kommer inte enbart från det ansträngda läget på
arbetsmarknaden, utan beror även på en kraftig ökning av penning-
mängden, högt kapacitetsutnyttjande samt höjda oljepriser. Penning-
politiken fortsatte att stramas åt under 1990 och både de korta och långa
räntorna steg samtidigt som yenen stärktes mot dollarn.

Exporten fortsatte att dämpas förra året främst beroende på inhemska
utbudsrestriktioner samt en ökad substitution av export till utlandsbaserad
produktion. Samtidigt har den starka inhemska efterfrågan lett till en
kraftig importökning. Som ett resultat fortsatte bytesbalansöverskottet att
reduceras.

De japanska myndigheterna har klargjort att man inte kommer att lätta
på penningpolitiken så länge inflationstrycket i ekonomin består. Även
finanspolitiken, som under en rad år varit inriktad på att konsolidera de
statliga finanserna, kan väntas förbli restriktiv.

Även under 1991 och 1992 kan den inhemska efterfrågan väntas utgöra
motorn i expansionen. Tyngdpunkten i efterfrågetillväxten förskjuts från
investeringar till privat konsumtion, som stimuleras av en god löneut-
veckling och stigande sysselsättning. Investeringsenkäter visar på en
relativt kraftig neddragning av investeringarna för i år. Orsaken till detta
är att det högre ränteläget och de fällande aktiekurserna medfört att
finansieringskostnadema för investeringar ökat kraftigt.

Sammantaget förutses tillväxten dämpas till 4 1/4% i år och ca 4%
1992. De ökade oljepriserna och fortsatta relativt höga löneökningar
medverkar till att inflationen troligen stiger till ca 3,5% 1991, för att
därefter dämpas till ungefär 3 % 1992.

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1

Den största risken i prognosen för den japanska ekonomin gäller
utvecklingen på aktiemarknaden samt for mark- och fastighetspriserna.
Aktiekurserna föll med ca 40 % under 1990. En eventuell ytterligare
penningpolitisk åtstramning med åtföljande fällande aktiekurser skulle
kunna leda till en drastisk neddragning av företagens investeringar. Om
mark- och fastighetspriserna - som under 1990 var relativt stabila - skulle
sjunka kraftigt, kan det leda till allvarliga konsekvenser för de japanska
bankerna som har stora utestående krediter med säkerhet i mycket högt
värderade tillgångar av detta slag. En sådan utveckling skulle inte enbart
riskera att leda till en kraftig kreditåtstramning på hemmamarknaden med
åtföljande lägre tillväxt, utan kunde även försvåra för de stora japanska
bankerna att fortsättningsvis bidra till finansieringen av det amerikanska
budgetunderskottet.

Västeuropa

BNP-tillväxten i Västeuropa uppgick till knappt 3 % 1990. Tyskland
fortsätter att fungera som motor i den europeiska konjunkturen. Den
fortsatta ekonomiska utvecklingen i Västeuropa stimuleras även av
förverkligandet av EGs inre marknad och den vidare integrationen mellan
EFTA och EG. Särskilt investeringarna kommer därvid att vara en viktig
drivkraft. De ekonomiska förutsättningarna för Europa påverkas också av
återföreningen mellan de båda tyska staterna. Systemskiftet i det tidigare
Östtyskland kommer på kort sikt att leda till en minskad produktion och
sysselsättning. Samtidigt kan emellertid den samlade efterfrågan - för
såväl konsumtions- som investeringsändamål - förväntas öka kraftigt.
Detta kommer särskilt den västra delen av Tyskland tillgodo, men kan
även gynna övriga europeiska länder.

I Tyskland' fortsatte produktionen att öka i en snabb takt under 1990.
För helåret 1990 beräknas den ekonomiska tillväxten ha uppgått till ca
4 1/2%. Detta innebär att 1990 var det åttonde året av obruten expan-
sion. Det är f.n. den inhemska efterfrågan som driver på tillväxten. Den
privata konsumtionen har stimulerats av de skattesänkningar som ägde
rum i början av 1990, men även den starka efterfrågan från östra delen
av landet har bidragit. Trots en kraftig invandring från det forna
Östtyskland, samt Östeuropa i övrigt, har arbetslösheten fortsatt att
sjunka. Hösten 1990 uppgick den till drygt 6%, vilket är den lägsta
siffran sedan 1972.

Inflationen var fram till sommaren 1990 mycket låg tack vare pressade
råvarupriser och en uppvärderad D-mark. Oljeprishöjningen tillsammans
med högre löner spädde emellertid på inflationen under hösten.

Importen ökade under 1990, vilket tillsammans med en vikande export
till viktiga länder som Förenta staterna och Storbritannien, medförde att
bytesbalansöverskottet minskade väsentligt. Det uppgick för 1990 till
motsvarande 4% av BNP.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

1 Nedanstående prognos är för det tidigare Västtyskland. Siffror för bytesbalans
samt budget representerar emellertid hela Tyskland.

18

Konjunkturindikatorer för senare delen av 1990 pekar på att expan- Prop. 1990/91:100
sionen kommer att hålla i sig i Tyskland. Industriproduktionen har Bil. 1.1
fortsatt att öka i en snabb takt och kapacitetsutnyttjandet är det högsta på
20 år. Företagens förväntningar om framtiden är fortfarande positiva.

Penningpolitiken har under 1990 varit inriktad på att förhindra en
ökning av inflationen. Under våren 1990 ledde diskussionerna om
valutaumonen mellan de båda tyska staterna till att inflationsförvänt-
ningarna steg. Detta bidrog till en ökning av de långa räntorna. Även de
korta räntorna har stigit under de senaste månaderna, och i böljan av
november 1990 höjde Bundesbank Lombard-räntan till 8.5%. Delvis som
ett resultat av den strama penningpolitiken i Tyskland är D-marken nu en
av de starkaste valutorna inom det europeiska monetära systemet (EMS).

Den tyska återföreningen har budgetmässigt visat sig bli betydligt
dyrare än vad regeringen i Bonn räknade med från böljan. Det totala
offentliga kreditbehovet i Tyskland beräknas i år bli 140 miljarder DM.
Som ett resultat av detta väntas penningpolitiken förbli stram under
prognosperioden. En finanspolitisk åtstramning i syfte att begränsa
upplåningsbehovet kan inte uteslutas.

Den ekonomiska tillväxten väntas mattas av till ca 3% 1991 och något
lägre 1992. Under prognosperioden förutses främst den inhemska
efterfrågan driva på BNP-tillväxten. Den starka efterfrågan från östra
Tyskland riktas även fortsättningsvis mot främst det forna Västtyskland.
Inflationstakten kommer sannolikt att tillta något under prognosperioden.
Det starka efterfrågetrycket samt ett fortsatt högt kapacitetsutnyttjande i
västra Tyskland väntas hålla i sig. Konsumentpriserna förutses öka med
inte fullt 4% både 1991 och 1992.

Tillväxten i Frankrike dämpades 1990 och uppgick till drygt 2,5%.
Det är främst exporten som bidragit till avmattningen. Inhemska
efterfrågan ökade snabbare än BNP, vilket medverkade till en stark
uppgång av importen. Det är särskilt en fortsatt hög investeringstakt i
näringslivet och en stark ökning av privat konsumtion som bidrar till
efterfrågetillväxten. Konsumentpriserna steg med drygt 3%, och arbets-
lösheten uppgick till ca 9% förra året.

Penningpolitiken var fortsatt stram under 1990 medan finanspolitiken
var neutral. Inga större förändringar väntas i den ekonomiska politiken
under prognosperioden.

Den ekonomiska tillväxten beräknas uppgå till ca 2 1/2% både 1991
och 1992. Reallönerna och sysselsättningen förutses fortsätta att öka om
än i avtagande takt. Samtidigt väntas hushållens sparkvot sjunka. Privat
konsumtion tillsammans med näringlivets investeringar bedöms också
under 1991 och 1992 bära upp efterfrågetillväxten. Industrin kan under
prognosperioden få problem med konkurrenskraften med förluster av
marknadsandelar som konsekvens. Utrikeshandeln förutses därför inverka
negativt på BNP-tillväxten.

Som en följd av oljeprisuppgången beräknas konsumentpriserna öka
med knappt 4% 1991. Nästa år väntas inflationen uppgå till drygt 3%.

Den ekonomiska tillväxten i Storbritannien dämpades under 1990, och
uppgick för helåret till ca 1,5 %. Under första halvåret i fjol var tillväxten

19

alltjämt hög, främst till följd av en stark ökning av exporten och den Prop. 1990/91:100
privata konsumtionen. Den avmattning som inträdde under sommaren och Bil. 1.1
framför allt hösten 1990, hänger samman med den strama penningpolitik
som förts sedan 1988 i syfte att få ned inflationen. Konsumentpriserna
steg med ca 10% 1990. Arbetslösheten ökade något under senare delen
av förra året och uppgick under hösten till knappt 6 %.

Sedan spekulationer om ett brittiskt inträde i växelkursmekanismen i
EMS tagit lärt under våren 1990 apprecierades pundet kraftigt. Till-
sammans med en fortsatt snabb uppgång av enhetsarbetskostnadema,
höga räntor och oljeprisstegringama bidrog detta till att den samlade
produktionen föll under andra halvåret. På efterfrågesidan var nedgången
i privata investeringar och lagren mest markerad. Det största fallet i
investeringar skedde inom byggsektorn. Penningmängdstillväxten avtog
under 1990. Såväl handels- som bytesbalansunderskottet reducerades
under fjolåret tack vare en kraftig ökning av exporten samtidigt som
bytesförhållandet utvecklades gynnsamt.

Under fjolåret var penningpolitiken stram även om basräntan i oktober
sänktes med en procentenhet, till 14%, i samband med pundets inträde
i växelkursmekanismen i EMS. Finanspolitiken var i stort sett neutral.
Inga större förändringar i den ekonomiska politiken förväntas ske under
prognosperioden.

Ledande konjunkturindikatorer pekar på en fortsatt svag utveckling i
ekonomin den närmaste tiden. Tillväxten kan dock - främst genom ökad
export och stigande investeringar - beräknas skjuta fart under senare
delen av 1991 och under 1992. Sammantaget bedöms BNP öka med ca
1 % 1991 och knappt 2% 1992. Inflationen väntas uppgå till 7 respektive
6 1/2% de båda åren.

Östeuropa

Händelserna i Ost- och Centraleuropa under hösten och vintern 1989-
1990 utgör grunden för en ny ekonomisk era. På sikt torde systemskiftet
i regionen medföra en betydande källa till ekonomisk tillväxt och
expansion i västvärldens ekonomier, särskilt de europeiska.

Under 1990 har demokratiska val hållits i flertalet av de forna
kommuniststatema, med undantag av Sovjetunionen och Albanien. Den
politiska situationen är emellertid fortfarande labil, att döma av det
förändrade läget i Polen och Bulgarien. Alla stater har dock uttalat sig
för en övergång till ett marknadsekonomiskt system. De initiala stegen
i reformeringen av Ost-och Centraleuropa har också inletts under 1990.
Viktiga inslag i denna process är makroekonomisk stabilisering i samband
med pris-, handels- och valutaliberalisering. Omfattande program för
decentraliserat beslutsfattande och privatisering av såväl små som stora
företag har i några fäll påböljats. De ekonomiska utsikterna för de
närmaste åren är emellertid fortsatt mörka.

BNP föll markant i Ost- och Centraleuropa under 1990. Preliminära
siffror tyder på en nedgång med 10, 15 och 20% i Bulgarien, Rumänien
respektive Polen. Nedgången har varit mindre i Tjeckoslovakien och

20

Ungern. BNP i dessa länder föll med ca 2%. Den ekonomiska tillbaka- Prop. 1990/91:100
gången väntas fortsätta även i år, dock inte lika kraftigt som 1990. Bil. 1.1
Osäkerheten om utvecklingen i Sovjetunionen är stor, men sannolikt
kommer nedgången ligga i skiktet mellan ovanstående grupper.

Det främsta hotet mot dessa ekonomier - undantaget Sovjetunionen -
är på kort sikt effekterna av ändrade handel sarrangemang inom SEV-
området och högre världsmarknadspriser på olja. Övergången till handel
i konvertibel valuta 1 januari i år innebär en kraftig försämring av
bytesförhållandet för de östeuropeiska länderna gentemot Sovjetunionen.
Det högre oljepriset till följd av konflikten vid Persiska viken fördyrar
dessutom eneigiimporten till de energiintensiva östeuropeiska länderna.
Detta kommer att medföra stora påfrestningar på bytesbalanserna -
uppskattningsvis krävs 10-13 miljarder dollar för att täcka underskotten
i år.

Norden

Den ekonomiska utvecklingen i de nordiska länderna har under de
senaste åren präglats av lägre tillväxt än Västeuropa i övrigt. De
närmaste två åren förstärks denna tendens, och BNP-tillväxten i Norden
väntas bli knappt hälften av EG:s. Två olika förlopp kan särskiljas inom
Norden, mellan å ena sidan Danmark och Norge - med låg men stigande
tillväxt, låg inflation samt förbättrad extembalans - och å andra sidan
Finland och Sverige med dämpad tillväxt, hög inflation och försämrad
bytesbalans.

Efter flera år av svag eller fällande privat konsumtion och investerings-
utveckling i Danmark och Noige finns nu tecken på en viss ökning av
den inhemska efterfrågan. BNP-tillväxten stannade förra året på 3/4% i
Danmark och 1 1/4% i Fastlands-Noige. I båda länderna bidrar utrikes-
handeln positivt till produktionsutvecklingen. Tillväxten förutses öka
något i båda länderna under prognosperioden men arbetslösheten förblir
oförändrat hög.

I Finland inträffade förra året en kraftig dämpning av den starka
investeringsledda tillväxten. En viktig förklaring till denna utveckling är
att de höga räntorna fått större effekt än väntat. Tyngdpunkten i efter-
frågeutvecklingen under prognosperioden förskjuts till exporten. Den
tidigare starka exportutvecklingen kan emellertid samtidigt förutses
mattas av. BNP väntas stagnera 1991 efter att ha ökat med ca 2% 1990.
Arbetslösheten förutses stiga till 4,5% i år.

Prisutvecklingen har varit gynnsam i Danmark och Noige, med
konsumentprisökningar på 3-4% 1990. En viktig orsak till detta är låga
lönekostnadsökningar, och för Danmarks del även en stigande effektiv
kronkurs och sänkta avgifter. Resultatet är en förbättring av den inter-
nationella konkurrenskraften såväl förra året som i år.

I Finland har priser och löner de senaste åren stigit snabbare än i
konkurrentländerna, vilket bidragit till att försämra industrins konkurrens-
kraft. Den finska inflationstakten har dock stabiliserats som en följd av
dämpad efterfrågan och fällande bostadspriser. Konsumentpriserna väntas

21

öka med ca 6 % i år. Lönekostnadsutvecklingen begränsas av det tvååriga Prop. 1990/91:100
s.k. Kallio-avtalet, som innebär låga nominella löneökningar fram t.o.m.   Bil. 1.1

1991. Förra året steg lönekostnaderna med 6%, vilket försämrade landets
konkurrenskraft. I år väntas emellertid en förbättring då effekterna av
stabiliseringsavtalet slår igenom.

1 de nordiska länderna har genomgående förts en stram ekonomisk
politik. I Noige och Finland får finanspolitiken i år en viss expansiv
effekt, medan det i Danmark fortsatt bedrivs en stram finanspolitik för
att förbättra extembalansen. En viktig målsättning för att på längre sikt
lösa landets balansproblem är att hålla kostnadsutvecklingen i Danmark
lägre än i omvärlden. För att få ner arbetslösheten eftersträvas dessutom
strukturella förbättringar på arbetsmarknaden. I Norge innebär det
reviderade budgetförslaget för 1991 att finanspolitiken ges en mer
expansiv prägel. En sänkning av arbetslösheten är ett huvudmål för
arbeiderpartiregeringens ekonomiska politik. Satsningen på sysselsätt-
ningen ska dock ske utan en försämring för den konkurrensutsatta in-
dustrin.

För att ytterligare betona vikten av en fortsatt låg pris- och kostnads-
utveckling har den norska kronan ensidigt knutits till en ecu-korg, i
förhållande till vilken kursen tillåts avvika med +/- 2,25%. Den norska
valutapolitiken har därigenom givits likartade tekniska förutsättningar som
den danska, men utan de stödordningar som medlemskap i EMS ger.

I Finland har de senaste två åren förts en stram ekonomisk politik i
syfte att bromsa underskottet i bytesbalansen, begränsa inflationen och
öka sparandet. Finanspolitiken har skapat ett betydande överskott i
statsfinanserna, och budgetpolitiken kan väntas förbli restriktiv även i år
och nästa år. Penningpolitiken har sedan revalveringen och räntehöj-
ningen 1989 präglats av stramhet.

Den vändning till ett svagt överskott i bytesbalansen som Norge
uppnådde 1989 förstärktes 1990 till ett överskott på 16 mdr NOK genom
en fortsatt gynnsam utveckling av exporten av traditionella varor samt av
det förbättrade bytesförhållandet som blivit följden av de höjda olje-
priserna. Även Danmark har till följd av förbättrad konkurrenskraft en
positiv utveckling av handels- och bytesbalansen. I Finland försämras
bytesförhållandet, till följd av oförmånlig prisutveckling på olja och
skogsprodukter, samtidigt som den tidigare omfattande handeln med
Sovjetunionen fortsätter att minska. Detta leder sammantaget till att
bytesbalansunderskottet stabiliseras kring 4 1/2% av BNP i år.

För 1992 förväntas Danmark och Noige fa en fortsatt positiv utveck-
ling av inhemsk efterfrågan och en gynnsam prisutveckling. En god
exporttillväxt bidrar till en BNP-tillväxt på 1 3/4% i Danmark, medan
försvagad nettoexport dämpar tillväxten i Noige till knappt 2 %. I Finland
väntas inflationen sjunka till 5 % 1992, och landet förutses få en måttlig,
exportledd återhämtning av tillväxten.

22

3 Utrikeshandeln

3.1 Exporten

Marknadstillväxt

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Under 1989 böljade den ovanligt långa perioden av högkonjunktur i om-
världen dämpas. Därmed påverkades också Sveriges exportmarknadstill-
växt. Under de två senaste åren har importökningen av bearbetade varor
till Sveriges 14 viktigaste exportmarknader sammanlagt minskat med två
procentenheter i volym. Tillväxttakten för 1991 beräknas falla ytterligare,
till 4,8%. Ökningstakten är emellertid fortfarande stark jämfört med låg-
konjunkturåren 1981-1982, då marknaden växte med knappt 1 % i genom-
snitt per år.

Under 1989 och 1990 mattades tillväxten i USA och Storbritannien och

den väntas bli ännu svagare under perioden fram till 1992. Under 1990
vek konjunkturen också i Finland och var relativt svag i Danmark. En
tredjedel av Sveriges totala varuexport går till ovan nämnda länder. En
fortsatt god efterfrågan i f.d. Västtyskland samt från övriga viktiga
exportmarknader som Norge, Frankrike, Holland, Belgien och sydost-
asiatiska länder inklusive Japan, motverkar en kraftigare försämring av
Sveriges exportmarknadstillväxt. Nya konkurrenter har emellertid ökat
sina andelar på dessa marknader, vilket också gör att svenska företag fått
allt svårare att hävda sig.

Tabell 3:1 Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar och export
av bearbetade varor

Procentuell förändring

1988

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Exportmarknadstillväxt

14 OECD-länder

7,2

6,2

5,2

4,8

4,8

5,3

5,3

Totalt

8,1

6,8

5,6

5,2

5,2

5,8

5,8

Priser

14 OECD-länders

1,6

3,8

2,8

4,1

4,1

3,9

3,9

importpriser, SEK
Svenska exportpriser

5,0

6,1

2,5

3,2

3,8

3,3

3,6

Relativpris

3,3

2,2

-0,3

-0,9

-0,3

-0,6

-0,3

Marknadsandelar, volym

14 OECD-länder

-4,1

-5,1

-3,8

-2,0

-2,9

-2,3

-3,2

Totalt

-3,5

-4,8

-4,8

-2,3

-3,1

-2,0

-2,7

Exportvolym

14 OECD-länder

2,8

0,8

1,2

2,7

1,8

2,9

1,9

Totalt

4,3

1,7

0,6

2,8

2,0

3,7

2,9

Anm: Exportmarknadstillväxt avser en sammanvägning av importökningen av bear-
betade varor i olika länder. Som vikter har använts ländernas andelar som mottagare
av svensk export av bearbetade varor. OECD-ländernas importpriser vägs samman
på motsvarande sätt.

Källor: OECD, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

23

Konflikten vid Persiska viken, och de högre oljepriser den medfört,
fördjupar konjunkturnedgången i de oljeimporterande industriländerna.
Osäkerheten om konfliktens varaktighet är stor, och en krigssituation
skulle allvarligt förvärra konjunkturläget i omvärlden. Föreliggande be-
dömning bygger inte på ett sådant antagande. En prognosförutsättning
är att världskonjunkturen böljar vända uppåt redan under senare delen av
1991.

Den försvagade tillväxten på viktiga exportmarknader förklarar till stor
del varför svensk export av bearbetade varor mattades under 1990. Ex-
portens varusammansättning var dessutom ogynnsam. Efterfrågan på
bl.a. transportmedel och stål dämpades markant. Dessa varor utgör ca
20% av Sveriges totala varuexport. Råvaruexporten utvecklades också
svagt. För pappersmassa minskade exporten både i värde och volym.

Diagram 3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av bearbetade
varor till 14 OECD-länder

Index 1980=100

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Källor: Konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Konkurrenskraft

Under 1990 steg de viktigaste konkurrentländernas exportpriser i ungefär
samma takt som de svenska räknat i gemensam valuta, ca 2 1/2%. För-
utom en medveten strategi att hålla tillbaka exportpriserna för att stärka
sin konkurrenskraft gynnades de svenska exportföretagen av växelkursut-
vecklingen. Den svenska kronan deprecierades konkurrentvägt med när-
mare 2% under året till följd av, i första hand, dollarns nedgång och D-
markens uppgång. Däremot ledde relativprisökningama under åren 1984-
1989 till växande marknadsandelsförluster, som är svåra att åter-vinna på
kort sikt. Högre priser än konkurrenterna får effekt under en följd av år.

Industrins konkurrenskraft mäts vanligen med hjälp av ti mlönekostna-
den dividerad med produktion per timme, d.v.s. arbetskostnaden per
producerad enhet (ULC = Unit Labour Cost). Vid jämförelser med and-

24

ra länderna mäts industrins ULC i gemensam valuta för att även ta hän-
syn till växelkursernas effekt på konkurrenskraften. Industrins relativa
ULC mätt i svenska kronor minskade kraftigt i samband med devalve-
ringarna 1981 och 1982. Redan fr.o.m. 1984 steg emellertid de relativa
enhetsarbetskostnadema, både till följd av snabbare löneökningstakt än
i jämförelseländema och en långsammare produktivitetsökning, se
diagram 3:2. Ett undantag var 1986 då kronans växelkurs effektivt dep-
recierades med nära 5 %, vilket starkt bidrog till förbättringen av konkur-
renskraften. 1990 passerades 1981 års nivå i relativ ULC.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 3:2 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad enhet och
relativa produktivitet

Källor: U.S Department of Labor, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Under 1990 steg industrins lönekostnad (timlön inkl, sociala avgifter)
med drygt 10 1/2% och produktiviteten med 1/2%. Den svenska kronans
effektiva depreciering, med nära 2 %, medförde emellertid att den relativa
kostnadsutvecklingen begränsades till ca 5% gentemot de viktigaste
konkurrentländerna.

Under 1991 beräknas skillnaden i kostnadsutveckling mot konkurrent-
länderna minska. Produktiviteten ökar emellertid lika långsamt som året
innan, med 1/2%. Framför allt minskar kostnadsskillnaden enligt prog-
nosaltemativ 1, till knappt 2 procentenheter. Enligt alternativ 2 blir dif-
ferensen dubbelt så stor. Den snabbare kostnadsutvecklingen medför att
företagens lönsamhetsnedgång djupare, eftersom de väntas fortsätta att
hålla nere sina prisökningar för att försvara sin konkurrenskraft, se vi-
dare kapitel 4.2.

Under 1992 väntas industrins negativa kostnadsutveckling relativt om-
världen definitivt brytas. Produktiviteten beräknas öka ungefär lika snabbt
som för konkurrentländerna, medan de svenska lönekostnaderna stiger
något långsammare i båda alternativen, med 3% respektive 5%.
Jämförelrelseländemas ULC för industrin beräknas i gemensam valuta
stiga med ca 3% 1992 mot knappt 1 % för industrin i Sverige, alternativt
ca 2 1/2%.

25

Medan exportpriserna hålls nere för att försvara marknadsandelarna Prop. 1990/91:100
utomlands slår den svenska kostnadsutvecklingen istället igenom på hem- Bil. 1.1
mamarknadsprisema. Dessa har ökat märkbart snabbare än exportpriser-
na. Hemmamarknadspriset för bearbetade varor steg med nära 6% i års-
takt under 1990 mot drygt 3% för importprisema (enligt producentpris-
index). Industrins orderingång från hemmamarknaden minskade relativt
kraftigt under andra och tredje kvartalet. Importens andel av inhemsk
varutillförsel växte svagt under första till tredje kvartalet 1990 jämfört
med motsvarande period 1989.

Marknadsandelar och svensk export

Världsmarknaden för bearbetade varor växte med nära 7% 1989, medan
svensk export av dessa varor ökade med knappt 2%. Därmed tappade
Sverige nära 5% av sina andelar av världsmarknaden. Under 1990 var
andelsförlustema fortfarande stora, men beräknas minska markant under
1991 och 1992, främst till följd av den gynnsammare relativprisutveck-
lingen. Under 1992 räknar vi dessutom med att konjunkturen vänder i
omvärlden, och efterfrågan på för Sverige viktiga exportvaror återhämtar
sig.

Den totala varuexporten stagnerade mätt i festa priser mellan 1989 och
1990. Volymen beräknas 1991 öka med 1,6% i alternativ 1 och med bara

1 % i alternativ 2. I alternativ 1 för 1992 gynnas exporten ytterligare av
relativt låga prisstegringar, som medför en exportökning för varor med
drygt 3 % i volym. I höglönealtemativet växer exporten istället med ca

2 1/2% i festa priser.

Exporten av pappersmassa minskade i både volym och värde under
1990. Exporten av papper steg svagt i värde, men var så gott som oför-
ändrad i volym. Dessa produkter svarar för ca 15% av Sveriges varu-
export och har därmed stor betydelse för de totala exportintäkterna.
Exportpriset på pappersmassa minskade med nära 9% 1990 men steg
svagt, med drygt 2%, för papper och papp. Konkurrensen från främst de
nordamerikanska producenterna ökade på huvudmarknaden Västeuropa
för dessa varor. Exportörerna från främst Förenta staterna har stärkt sin
konkurrenskraft till följd av dollarkursens nedgång under året.

Tabell 3:2 Export av varor

Mdr
kr.

1989

Voly mutveckl ing
procent per år

Prisutveckling
procent per år

1990

1991

1992

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Bearbetade varor

276,2

0,6

2,8

2,0

3,7

2,9

2,5

3,2

3,8

3,3

3,6

Fartyg

3,4

-11,5

-6,4

-6,4

0,0

0,0

5,7

5,5

5.5

5,0

5,0

Petroleumprodukter

8,1

-6,0

-4,8

-4,8

-1,2

-1,2

15,0

7,8

7,8

-6,3

-6,3

Övriga råvaror

44,5

1,8

-2,4

-2,4

2,3

2,3

-2,4

-2,8

-2,8

3,0

3,0

Summa varor

332,1

0,3

1,6

1,0

3,2

2,6

2,4

2,8

3,3

3,2

3,4

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

26

Exporten av järn- och stål minskade också i både värde och volym Prop. 1990/91:100
under 1990. Priset på dessa produkter föll med drygt 8% från en ökning Bd- 1 • 1
med ca 16% året innan. Stålindustrin drabbas nu av en allt svagare efter-
frågan från exportmarknaden och väntas få fortsatta avsättningsproblem
under 1991. Under 1992 förutses konjunkturen vända och utsikterna för
stålverken ser därmed ljusare ut.

Exporten av verkstadsprodukter blev 1990 oförändrad jämfört med
föregående år. Det gick särskilt dåligt för lastbilar och personbilar.
Försämringen var också markant för metallvaror och elektriska produk-
ter. Exporten av maskiner, som utgör ca 17% av den totala varuexpor-
ten, var fortsatt relativt stark och växte ungefår lika mycket i värde under
1990 som 1989. Under 1991 väntas även exporten av maskiner avta, till
följd av de avtagande maskininvesteringama i Sverige och omvärlden.

3.2 Importen

Tillväxten i varuimporten sjönk mycket markant under 1990. Från att ha
ökat med 7% 1989 beräknas uppgången 1991 stanna vid knappt 1%.
Dämpningen av importen blev allt tydligare under loppet av 1990. Första
halvåret steg importvolymen med ca 4% medan den föll med ca 3%
under andra halvåret. Även priserna har stigit måttligt. Trots kraftiga
prisökningar för råolja och petroleumprodukter under andra halvåret steg
priserna totalt sett bara med 2 1/2% 1990.

Importen av bearbetade varor ökade, liksom varuimporten totalt, med
knappt 1 % 1990. I första hand är det den avtagande investeringsaktivite-
ten, men också den svaga exporten, som verkar dämpande på importen.
Den importvägda efterfrågan på bearbetade varor ökade med knappt 1 %.
Detta indikerar att de svenska producenternas marknadsandelar på hem-
mamarknaden i stort sett var oförändrade 1990, trots att de inhemska
producenterna höjt sina hemmamarknadspriser mer än importprisema.
Det sänkta kapacitetsutnyttjandet i svensk industri torde ha medfört en
minskad importbenägenhet. Dessutom kan den pressade konkurrenssitua-
tionen på exportmarknaderna ha medfört en ökad inriktning mot hemma-
marknaden.

Råoljeimporten ökade under 1990 medan importen av petroleumpro-
dukter minskade något jämfört med 1989. Fallande bensinförbrukning
och minskad bränsleförbrukning i industrin bidrog till den låga importen
av petroleumprodukter. Importen av övriga råvaror var i stort sett
oförändrad 1990 medan färtygsimporten sjönk något.

Under 1991 beräknas efterfrågan på importvaror försvagas ytterligare.
I låglönealtemativet stagnerar den importvägda efterfrågan helt medan
den faller med ca 1 % i höglöneal temati vet. Importprisema väntas utveck-
las något svagare än de inhemska producentpriserna. Importen av bear-
betade varor förutses därför bli något högre. I låglönealtemativet stiger
den med knappt 1 % medan den i höglönealtemativet blir oförändrad.

Importen av petroleumprodukter väntas öka 1991. Dels återställs lagren
efter neddragningen i höstas och dels ökar förbrukningen till föjd av att

27

vi utgår från normaltemperatur jämfört med det milda 1990. Totalt väntas Prop. 1990/91:100
varuimporten 1991 öka med 1,8% i alternativ 1 och med 1,3% i alter- Bil. 1.1
nativ 2.

En viss uppgång av tillväxttakten för importen beräknas komma till
stånd 1992. Denna ökning är helt hänförlig till bearbetade varor, främst
genom att exporten, speciellt i låglönealtemativet, bidrar till en ökad
importefterfrågan. I låglönealtemativet väntas också de importtunga
maskininvesteringama stiga tämligen kraftigt. Importen av bearbetade
varor väntas öka med 3,3% i detta alternativ. I höglönealtemativet blir
uppgången svagare och beräknas stanna vid 2 1/2%. Övrig varuimport
väntas i stora drag bli oförändrad från 1991 till 1992. Importuppgången
för varor totalt skulle därmed bli svagare än för bearbetade varor 1992.

Tabell 3:3 Import av varor

Mdr
kr.

1989

Volymutveckling
procent per år

Prisutveckling
procent per år

1990

1991

1992

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Bearbetade varor

250,2

0,7

0,8

0,0

3,3

2,5

1,9

3,9

4,1

3,6

4,0

Fartyg

4,7

-2,9

62,1

62,1

0,0

0,0

4,0

3,9

3,9

4,8

4,8

Råolja

13,4

7,0

1,0

1,0

0,3

0,3

19,1

8,8

8,8

0,0

0,0

Petroleumprodukter

9,4

-5,0

7,0

7,0

-2,0

-2,0

18,0

5,5

5,5

-7,5

-7,5

Övriga råvaror

38,5

0,0

-0,2

-0,2

3,0

3,0

-2,8

3,2

3,2

2,5

2,5

Summa varor

316,2

0,8

1,8

1,3

2,6

2,0

2,5

4,1

4,2

2,6

3,4

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

3.3 Bytesbalansen

De kraftiga oljeprishöjningama, som inleddes i samband med Iraks in-
vasion av Kuwait i augusti 1990, började ge ett märkbart negativt bidrag
till handelsbalansen först i oktober, då denna visade ett underskott på
drygt 1 miljard kr. För helåret 1990 beräknas överskottet i handelsbalan-
sen till 13,4 miljarder kr, drygt 1 miljard sämre än 1989. Förutom den
relativt sett dyrare oljeimporten, förklaras försämringen i handelsbalansen
av en långsammare exportvolymökning samt Sveriges ogynnsammare
bytesförhållande (terms of trade). Den kraftiga dämpningen av importen
motverkar en större försämring i handelsbalansen. Under 1991 beräknas
överskottet i handelsbalansen krympa ytterligare, men förbättras 1992 till
omkring 1990 års nivå.

Förutom utvecklingen i handelsbalansen bidrar nettot för räntebetal-
ningar samt resevaluta till att försämra bytesbalansen. Underskottet i
räntenettot ökade med hela 14 miljarder kr. 1990, vilket var en följd av
den kraftiga tillväxten av privat utlandsupplåning för finansiering av
direktinvesteringar i företag och fastigheter utomlands samt för köp av
utländska aktier. Trots att direktinvesteringama under 1991 och 1992
sannolikt inte kommer att öka lika mycket som tidigare, utan ligga kvar

28

på ungefär 1990 års nivå, växer utlandsskulden kraftigt och därmed även
räntenettot. Skuldstocken till utlandet ökar också i takt med det växande
bytesbalansunderskottet. Den internationella räntenivån steg dessutom
med ca en procentenhet 1990, vilket också ledde till större räntebetal-
ningar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 3:3 Sveriges "terms of trade" - exportpris/importpris t.o.m. november
1990

Index januari 1985=100

Källa: SCB

Delvis som en följd av den växande skuldbördan väntas inte företagen
fortsätta investera utomlands i lika stor omfattning som tidigare. Kon-
junkturnedgången på viktiga avsättningsmarknader bidrar också till en
försämrad likviditet inom vissa industriföretag, med lägre utlandsinveste-
ringar som följd.

Avkastning på kapital i bytesbalansen försämras inte i takt med ränte-
nettot eftersom företagens återinvesterade vinstmedel nu räknas in i stati-
stiken. Dessa vinstmedel beräknas ha stigit markant under de senaste två
åren och fortsätter att växa under 1991 och 1992, om än inte lika snabbt
som under de närmast föregående åren.

Valutaavregleringen 1989 innebar att samtliga hinder för återinveste-
ringar och fastighetsköp utomlands togs bort. Direktinvesteringar i fastig-
heter utomlands brutto mer än fördubblades det året, till 12,4 miljarder
kr. Övriga direktinvesteringar uppgick till drygt 40 miljarder kr. brutto.
Fastighetsinvesteringama utomlands minskade sin andel av de totala
direktinvesteringama utomlands under 1990. Tillverkningsindustrin ökade
sin andel och mer än fördubblade sina utlandsinvesteringar jämfört 1989.
En stor del av detta förklaras av några stora svenska förvärv av utländska
företag under året.

Bland tillverkningsindustrins direktinvesteringar utomlands 1990 kan
bl.a. de svenska skogsföretagen STORAs och SCAs förvärv av den tyska
industrigruppen Feldmiihle Nobel AG respektive den brittiska pappers-
och förpackningstillverkaren Reedpack Limited nämnas. Dessa två för-

29

värv uppgick till knappt 16 miljarder kr. respektive ca 10 miljarder kr.,
och är därmed bland de största förvärv som gjorts av svenska industri-
företag under 1990. Investeringarna skall i viss mån ses mot bakgrund
av att företagen vill skapa en större industriell bas och stärka sina mark-
nadspositioner. Det kan också innebära konkurrensfördelar att ha pro-
duktion i olika länder. Det kan t.ex. bli lättare för företag att vinna order
vid offentliga upphandlingar om företaget har produktion eller forskning
i det land där upphandlingen äger rum. Ytterligare en drivkraft bakom
en del svenska direktinvesteringar utomlands under senare år har varit en
strävan hos svenska företag att öka sin närvaro inom den Europeiska
Gemenskapen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 3:4 Resevalutainkomster och utgifter

Miljarder kronor

Källa: Riksbanken

Vid sidan av avkastning på kapital är det resevalutanettot som nu för-
sämrar bytesbalansen kraftigt. Nettot för resevaluta har under hela 1980-
talet visat underskott. I samband med devalveringarna 1981 och 1982
minskade underskottet något, men har därefter stadigt ökat. Under 1990
försämrades resevalutanettot, med drygt 4 miljarder kr. Utvecklingen
förklaras av en ovanligt svag inkomstökning från utländska resenärer i
Sverige och fortsatt stora utgifter för utlandsresor från Sverige, se
diagram 3:4. Den relativt högre inflationen i Sverige jämfört med andra
OECD-länder är sannolikt en starkt bidragande orsak till den negativa
utvecklingen.

Antalet charterresenärer från Sverige minskade emellertid under 1990,
med ca 3% (avser perioden januari-oktober), vilket tyder på att det är
utgifter för annan typ av utlandsresande från Sverige som ökat. Enligt en
undersökning av riksbanken 1990, svarar fritidsresenärer för 65% av
resevalutautgiftema och affärsresenärerna för resterande 35%.

Resevalutautgiftema beräknas inte öka lika snabbt under 1991 som
under 1990, vilket förklaras av en fortsatt relativt svag privat konsum-

30

tion. Resevalutainkomstema väntas minska i volym de närmaste två åren,
bl.a. till följd av hög inflation även under 1991.

Underskottet i tjänstebalansen ökade till nära 11 miljarder kr. 1990.
Försämringen förklaras främst av resevalutanettot. Underskottet i övriga
tjänster minskade med ca 1 miljard då nettot för försäkringar, licenser
och övriga tjänster förbättrades. Under de närmaste två åren beräknas
nettot för övriga tjänster försämras med inemot 2 miljarder kr.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 3:4 Bytesbalans
Miljarder kr.

1988

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Bearbetade varor

31,7

26,0

28,1

33,3

34,3

37,7

36,6

Råolja och petroleumprodukter

-12,0

-14,8

-18,9

-21,8

-21,8

-21,4

-21,4

Övriga råvaror

4,0

6,0

6,8

3,4

3,4

3,5

3,5

Fartyg

0,7

-1,3

-1,6

-4,8

-4,8

-5,1

-5,1

Korrigeringspost

-0,7

-1,3

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

-1,0

Handelsbalans

23,7

14,6

13,4

9,1

10,1

13,7

12,6

Sjöfartnetto

8,0

9,0

9,7

10,2

10,2

11,1

11,1

Övriga transporter

2,6

2,4

2,2

1,9

1,9

1,6

1,6

Resevaluta

-13,6

-15,6

-19,9

-22,0

-23,1

-25,9

-27,2

Övriga tjänster

-4,4

-4,1

-3,0

-3,5

-3,5

-4,7

-4,7

Tjänstebalans

-7,4

-8,3

-10,9

-13,4

-14,5

-17,9

-19,2

Avkastning på kapital

-10,4

-13,1

-22,4

-30,5

-32,6

-39,5

-41,6

därav återinvesterade vinstmedel

8,4

12,5

17,4

23,0

23,0

30,0

30,0

Transfereringar

-9,9

-12,9

-13,2

-14,0

-14,0

-15,0

-15,0

Bytesbalans

-4,1

-19,7

-33,1

-48,8

-50,9

-58,6

-63,2

Andel av BNP

-0,4

-1,6

-2,4

-3,4

-3,5

-3,9

-4,2

Anm.: P.g.a. avrundning summerar inte alltid delarna till totalen.
Källor: Statistiska centralbyrån, riksbanken och finansdepartementet.

31

4 Industrin

4.1 Produktion

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Industrikonjunkturen nådde sin senaste topp 1989. Så sent som tredje
kvartalet 1989 var det främst kapacitetsbrist som begränsade industripro-
duktionen i Sverige. Fr.o.m. Qärde kvartalet vände situationen, då istället
efterfrågeläget angavs som främsta hindret till ökad produktion. Drygt
70% av industriföretagen uppgav under hösten 1990 att svag efterfrågan
i första hand förhindrade en ökad produktion. Mindre än 40% av före-
tagen gick då för full kapacitet.

Industrins kapacitetsutnyttjande sjönk ytterligare under tredje kvartalet
1990 och hade därmed minskat under fyra kvartal i rad, med totalt 2 pro-
centenheter. Kapacitetsutnyttjandet låg ändå ca 8 procentenheter över
den lägsta nivån som nåddes under lågkonjunkturen 1980-82.

Ökningen i arbetslösheten, särskilt från andra halvåret 1990, gör att
arbetsmarknaden inte längre är överhettad. Endast omkring en tredjedel
av industriföretagen hade brist på yrkesarbetare enligt konjunkturinstitu-
tets septemberbarometer 1990, en rejäl minskning från juni då nära hälf-
ten hade brist på denna yrkeskategori. Andelen har sannolikt minskat
ytterligare mot slutet av året. Relativt stora personalneddragningar skedde
bl.a. inom transportmedelsindustrin samt järn- och stålverk.

Diagram 4:1 Trång sektion för ökad produktion inom industrin

Procent

Källa: Konjunkturinstitutet

Nedgången i efterfrågan på industrins produkter, inte minst från ex-
portmarknaden, gjorde att färdigvarulagren började öka under andra
halvåret 1989, vilket fortsatte under 1990. Tredje kvartalet 1990 hade
industrins färdigvarulager ökat med 4% (säsongrensat) från tredje kvar-
talet 1989, vilket motsvarar en värdeökning på 2 miljarder kr. i löpande
priser. Från andra till tredje kvartalet 1990 steg färdigvarulagren för
samtliga branscher utom kemisk industri. Det var framför allt petroleum-

32

raffinaderier som minskade sina färdigvarulager, både p.g.a. minskad
produktion och ökade leveranser.

Industriproduktionen steg med 2,3% under 1988 och med 1,2% 1989,
en nedrevidering enligt nationalräkenskaperna med totalt nära 2 procent-
enheter. Utfallet blev svagare 1989 för framför allt verkstads- och övrig
industri än vad som tidigare angivits. Under 1990 minskade produktionen
för bas- och verkstadsindustrin, med den kraftigaste nedgången för den
sistnämnda. Verkstadsindustrin, exklusive varv, svarar för närmare hälf-
ten av industrins förädlingsvärde. Sammantaget föll industriproduktionen
med ca 2% 1990.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 4:1 Industriproduktion

Procentuell volymförändring

1988

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Basindustri

4,5

1,6

-1,0

-1,0

-1,0

Verkstadsindustri

exkl. varv

3,7

2,2

-3,2

-2,0

-4,0

Övrig industri

0,0

-1,0

-1,0

0,8

0,5

Industri, totalt

2,3

1,2

-2,0

-1,0

-2,0

1,8

0,5

Anm: Basindustri omfattar gruvor, sågverk, massaindustri, pappersindustri samt
järn-, stål- och metallverk.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Under 1991 beräknas industriproduktionen minska ytterligare något
fram t.o.m. andra kvartalet, enligt prognosaltemativ 1. Därefter väntas
produktionen vända svagt uppåt, beroende på nedväxlingen i löneöknings-
takten, den förbättrade konkurrenskraften och den ökade efterfrågan från
omvärlden. Därmed skulle konjunkturnedgången ha pågått i ungefär två
år, vilket kan sägas vara en ganska normal avmattningsperiod jämfört
med tidigare konjunktursvackor. Osäkerheten är emellertid stor om när
botten verkligen kommer att nås. I prognosaltemativ 2 blir konjunktur-
nedgången mer utdragen, och botten nås senare, kanske mot slutet av
1991.

En viss återhämtning väntas för bl.a. massa-, stål- och verkstadsindu-
strin under 1992, då efterfrågan från exportmarknaden förbättras. Med
det gynnsammare konkurrensläget enligt alternativ 1 skulle industripro-
duktionen ta fort och växa relativt snabbt, med 1,8% från föregående års
låga nivå. Enligt alternativ 2 blir produktionstillväxten svag, 0,5%.

33

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.1

Diagram 4:2 Industriproduktion

Procent

9

7

5

3

1

-1

-3

-5

-7

1970 1972 1974- 1976 1978 1980 1982 19B4 1986 1988 1990 1992

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Anm: I diagrammet visas alternativ 1. I alternativ 2 minskar industriproduktionen med
2% 1991 och ökar med 0,5% 1992.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

4.2 Lönsamhet

Den höga vinstnivå, som nåddes i industrin efter devalveringarna i början
av 1980-talet, bröts under andra halvåret 1989, då konjunkturavmattning-
en bötjade tillta. Vinstandelen, d.v.s driftsöverskottet brutto som andel
av förädlingsvärdet, sjönk med nära en procentenhet mellan 1988 och
1989, se tabell 4:2. Bruttoöverskottet visar hur mycket som återstår av
förädlingsvärdet då lönekostnaderna räknats bort. Detta är ett national-
räkenskapsbegrepp, som i företagsekonomiska termer närmast motsvaras
av rörelseresultat exkl. lagerprisvinster och före kalkylmässiga avskriv-
ningar. Industrins marginal är produktpriset dividerat med rörlig kostnad.

Under 1990 ökade industrins lönekostnader ännu mer än året innan,
medan insatskostnadema i övrigt nästan halverades. Bl.a. sjönk priserna
för metaller. Sammantaget steg de rörliga kostnaderna med ca 6% mot
7,7% 1989. Industrins vinstmarginal minskade ändå mycket kraftigare än
under 1989, eftersom företagen höll tillbaka sina prisökningar för att
försvara sin konkurrenskraft. Bruttoöverskottsandelen föll ytterligare,
med hela 5 procentenheter 1990. Lönsamhetsnedgången 1990 drabbade
större delen av industrin utom järnmalmsgruvor, livsmedelsindustrin,
sågverk och petroleumraffinaderier. Inom övriga näringslivet drabbades
inte heller byggnadsindustrin och övriga privata tjänster.

Utvecklingen för den totala industrin speglar väl den successiva för-
sämring som inleddes redan 1986 för verkstadsindustrin efter toppåren
1984 och 1985, då vinstandelen uppgick till ca 30%. 1990 föll verkstads-
industrins lönsamhet till en nivå ca 5 1/2 procentenheter under 1982 års
låga nivå. Nedgången omfattade samtliga delbranscher och storleksgrup-

34

per av företag. Branschens vinstmarginal2 for de svenska koncemdelama
1990 har beräknats utifrån uppgifter från närmare 500 verkstadsföretag,
som svarar för nära 90 % av verkstadsindustrins omsättning. Bruttovinst-
marginalen uppskattas till knappt 5% och rörelsemarginalen till 0,9%,
vilket är de lägsta marginaler som registrerats för verkstadsindustrin un-
der de tre senaste decennierna. Lönsamheten inom särskilt personbilsin-
dustrin, men även for lastbilstillverkningen försämrades förra året, i takt
med vikande efterfrågan och försvagad konkurrenskraft, inte minst inom
huvudmarknader som USA och Norden. 1991 väntas lönsamheten inom
transportmedelsindustrin fälla ytterligare. Verkstadsindustrins vinstandel
beräknas nå sin botten och ligga ca 6 procentenheter under 1982 års
nivå. Särskilt stor väntas nedgången bli för tillverkare av industrimaski-
ner, vilket kan sättas i samband med den vikande konjunkturen och inve-
steringsneddragningar i Sverige och omvärlden.

Skogsindustrin drog upp basindustrins lönsamhet till en ny toppnivå
1989. Detta kompenserade det negativa bidraget från verkstads- och övrig
industri till lönsamheten i industrin totalt. Den gynnsamma inverkan från
bl.a. massaindustrin försvann under 1990. Sågverkens lönsamhet steg
däremot, men försämras kraftigt under 1991 enligt prognosen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 4:3 Avkastning på totalt kapital för transportmedelsindustrin

Anm: Avkastning på totalt kapital är resultat efter finansnetto plus kostnader i
förhållande till totalt kapital. Uppgifter för 1990 är Verkstadsföreningens prognos.
Källa: Verkstadsföreningen (december 1990).

För 1991 förutses en nedväxling i industrins löneökningstakt. Dessutom
minskar insatskostnadema ytterligare något. Industrins rörliga kostnad
väntas öka med endast 4,5% i alternativ 1, respektive 5,4% i altema-

Bruttovinstmarginalen är resultat efter finansnetto plus räntekostnader i förhållan-
de till fakturerad försäljning. Rörelsemarginalen är resultat före finansnetto i
förhållande till omsättning.

35

tiv 2. Produktpriserna ökar ännu långsammare, vilket gör att marginaler- Prop. 1990/91:100
na fortsätter att krympa relativt kraftigt.                                     Bil. 1.1

Med fortsatt låga insatsvarukostnader 1992 och historiskt låga löneök-
ningar för industrin, i kombination med en vändning uppåt i världskon-
junkturen, förbättras vinstmarginalerna 1992, både för bas- och övrig
industri. Bruttovinstandelen växer emellertid långsamt under året, särskilt
i alternativ 2.

Diagram 4:4 Industrins bruttoöverskottsandel

Procent

Anm: Med ”industrin" avses här industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Uppgifterna för 1991 Och 1992 avser prognosaltemativ 1.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tabell 4:2 Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad enhet
samt bruttoöverskottsandel

Procentuell förändring

1988

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Insatskostnad

7,8

7,0

4,1

3,6

3,9

2,8

3,4

Lönekostnad1

5,5

9,2

10,2

6,5

8,6

0,7

2,6

Summa rörlig kostnad

7,2

7,7

5,9

4,5

5,4

2,1

3,1

Produktpris

6,6

7,4

3,7

3,1

3,6

3,1

3,8

Marginal

-0.6

-0.3

-2,1

-1,3

-1,7

0,9

0,6

Bruttoöverskottsandel2

29,7

28,9

23,9

20,7

19,8

23,0

21,2

1 Lönekostnad per producerad enhet.

2 Som andel av förädlingsvärdet.

Anm: Uppgifterna avser industri exkl. petroleumraffinaderier och varv.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

36

5 Arbetsmarknaden

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Den överhettning som rådde på arbetsmarknaden under 1988 och 1989
mattades av under loppet av 1990. Arbetslösheten ökade säsongrensat
från 1,3% under 2:a kvartalet till ca 1,9% 4:e kvartalet 1990. I genom-
snitt under 1990 steg arbetslösheten preliminärt med 7 000 till 68 000
personer. Det motsvarar en uppgång från 1,4 till 1,5% av arbetskraften.
Antalet varsel om uppsägningar ökade successivt och var mot slutet av
året i nivå med de högsta noteringarna i böljan av 1980-talet. Inström-
ningen av nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingarna minskade i
allt snabbare takt. Genomsnittligt under året uppgick nedgången till över
15%. Även antalet kvarstående lediga platser, som kan ses som ett mått
på bristen på arbetskraft, fortsatte att minska. Detta bekräftas också av
konjunkturinstitutets septemberbarometer. I den framgår att andelen före-
tag med brist på yrkesarbetare endast var hälften så stor som den höga
nivå som uppnåddes under 1989. Bristen på s.k. övriga arbetare sjönk
desto mer. Andelen uppgick endast till en tredjedel av nivån 1989. Sys-
selsättningsexpansionen var inte lika stark som de två föregående åren.
Uppgången avtog markant under loppet av året. I genomsnitt steg antalet
med 43 000 personer, att jämföra med över 60 000 per år de närmast
föregående åren.

Diagram 5:1 Antal varsel om uppsägningar per kvartal

Anm: Sista kvartalet 1990 preliminärt, december prognosticerat.

Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen.

År 1991 och 1992 väntas antalet arbetslösa stiga. Med den lägre löne-
ökningstakten beräknas antalet uppgå till i genomsnitt drygt 120 000 per-
soner 1992, eller 2,7%. Med den högre löneutvecklingen stiger antalet
arbetslösa till 155 000, motsvarande 3,4% av arbetskraften. I det lägre
lönealtemativet blir sysselsättningsnedgången kortvarig. År 1991 sker en
minskning med 9 000 personer. En oförändrad nivå väntas 1992. Om in-
te ett stabilseringsavtal kan träffas utvecklas sysselsättningen svagare.

37

Antalet sysselsatta minskar då med ca 25 OOO per år 1991 och 1992. Prop. 1990/91:100
Produktivitetsutvecklingen blir fortsatt svag 1991. 1992 sker en produk- Bil. 1.1
tivitetsforbättring i och med att företagen tenderar att hålla kvar arbets-
kraften i mindre utsträckning i ett sent skede av konjunkturnedgången.

Ytterligare faktorer som verkar i samma riktning är det mindre överhetta-
de arbetsmarknadsläget där bristen på arbetskraft inte längre leder till
restriktioner på produktionen. Minskad personalomsättning i en lågkon-
junktur innebär också att produktivitetsförlustema till följd av omställ-
ningsproblem avtar. Det lägre kapacitetsutnyttjandet i denna fäs av kon-
junkturen medför färre produktivitetssänkande flaskhalsproblem i pro-
duktionen.

5.1 Sysselsättning

Efter de två föregående årens starka sysselsättningstillväxt, på över
60 000 personer per år, stagnerade utvecklingen under 1990. Till följd
av den starka uppgången under loppet av 1989 steg ändå årsmedeltalet
preliminärt med i genomsnitt 43 000 personer. För expansionen svarade
främst den konkurrensskyddade sektorn medan industrisysselsättningen
minskade.

Tabell 5:1 Arbetsmarknad

Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)

Nivå Förändring från föregående år

1989  1988  1989 1990  1991         1992

Alt.l Alt.2 Alt.l Alt.2

Sysselsättning:

Jord- och skogsbruk

159

-3

-9

-10

-4

-5

-3

-5

Industri

1025

5

7

-22

-14

-20

-9

-17

Byggnadsverksamhet

290

3

11

23

-6

-8

-5

-12

Privata tjänster

1618

42

52

25

10

7

11

7

Kommunal verksamhet

1182

20

8

16

7

5

8

6

Statlig verksamhet

192

-7

-2

11

-2

-2

-2

-3

Totalt

4466

60

67

43

-9

-23

0

-24

Arbetskraften

4527

49

56

50

23

23

23

18

Arbetslöshet,

61

-12

-11

7

32

46

23

42

% av arbetskraften

1,4

1,6

1,4

1,5

2,2

2,5

2,7

3,4

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Den starka nedgången inom industrin i början av 1980-talet, då antalet
sysselsatta minskade med ca 80 000 personer mellan 1980 och 1983,
följdes av en relativt kraftig uppgång. Sedan 1986 har dock ökningstakten
bromsats. 1990 vände utvecklingen och övergick till en nedgång med
drygt 20 000 personer. En uppgång av antalet arbetslösa kassamedlem-
mar noterades under året. Under fjärde kvartalet var närmare 3% av
kassamedlemmama arbetslösa, att jämföra med drygt 2% 1989. I timmar
räknat sjönk industrisysselsättningen 1990 med 2,5%. Produktionen

38

minskade samtidigt med 2%. Därigenom kvarstod produktivitetsutveck-
lingen på en fortsatt låg nivå, 0,5%. Även 1991 beräknas bli ett lika
svagt år produktivitetsmässigt. Produktionen sjunker med 1% och sys-
selsättningen med 1,5%. 1992 vänder utvecklingen då produktionen vän-
tas öka med närmare 2%. I och med att timsysselsättningen samtidigt
fortsätter att sjunka förbättras produktiviteten markant.

Om löneökningarna istället blir fortsatt höga minskar produktionen
genom en hårdare vinstpress än mer 1991. Produktionen reduceras 1991
med 2% följt av en svag uppgång med 0,5% 1992. I och med att också
sysselsättningen beräknas fälla med ca 2% båda åren blir produktiviteten
densamma som i fallet med lägre löneökningar.

Byggnadsverksamheten har varit fortsatt expansiv under 1990. Enligt
AKU steg antalet sysselsatta med över 20 000 personer, eller ca 8%. I
det allt mindre överhettade arbetsmarknadsläget har sektorn lättare kunnat
öka antalet sysselsatta. Tecken på en begynnande avkylning av arbets-
marknaden inom branschen har kommit under året. Arbetslösheten inom
byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa steg under andra halvåret. Bristen
på arbetskraft, som tidigare var den faktor som främst begränsade expan-
sionen, har samtidigt avtagit markant under året. Jämfört med september
1989 har andelen företag med brist på arbetskraft enligt konjunkturinstitu-
tets barometer i princip halverats. Aktiviteten inom byggnadsverksamhe-
ten väntas avta, från en mycket hög nivå, under 1991 och 1992. Därmed
väntas också antalet sysselsatta minska med början under 2:a halvåret
1991.

Trots en halvering av sysselsättningsuppgången inom den privata
tjänstesektorn, jämfört med de två föregående åren, var utvecklingen
fortsatt stark med 25 000 fler sysselsatta i genomsnitt 1990 än under
1989. Under loppet av året kunde dock en viss försvagning noteras. Den
orsakades främst av en nedgång inom handeln. Produktivitetsutvecklingen
är svår att mäta inom denna sektor. Den statistik som finns tyder dock
på en mycket svag utveckling under 1980-talet, vilket till stor del är
orsaken till den låga produktivitetstillväxten inom näringslivet. Produk-
tiviteten väntas utvecklas svagt även 1991 och 1992. Aktiviteten inom
branschen förutses avta och sysselsättningsuppgången beräknas mer än
halveras 1991 till ca 10 000 personer. År 1992 väntas antalet stiga lika
mycket. Skattereformens breddning av underlaget för mervärdesskatten
samt den låga konsumtionstillväxten är, förutom den allmänna konjunk-
turavmattningen, bidragande orsaker till detta förlopp.

Inom den kommunala verksamheten steg sysselsättningen relativt
starkt 1990, med 16 000 personer. Under loppet av året har emellertid
ökningstakten mattats. I och med att överhettningen på arbetsmarknaden
gradvis avtog gavs möjlighet att rekrytera arbetskraft till områden som
tidigare hade svårigheter. De närmaste åren väntas en ökad sysselsättning
inom barn- och äldreomsoig trots kommunernas svaga ekonomi. Därmed
stiger sysselsättningen något också 1991 och 1992, dock med en markant
lägre ökningstakt än 1990. Med en högre löneutveckling försvagas kom-
munernas ekonomi ytterligare varför också rekryteringen blir lägre.

Totalt sett väntas avmattningen på arbetsmarknaden fortgå under 1991

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

39

och 1992. Med den lägre löneökningstakten blir nedgången i sysselsätt-
ningen kortvarig. 1991 sker då en minskning med 9 000 personer. 1992
väntas sysselsättningen kvarstå på en oförändrad nivå. I fallet med fort-
satt höga löneökningar minskar sysselsättningen 1991 och 1992 med ca
25 000 respektive år. Den lägre löneökningstakten leder således till ca
40 000 fler sysselsatta 1992.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 5:2 Produktion och sysselsättning i timmar

Årlig procentuell förändring

1986

1987

1988

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Näringslivet

Produktion

2,5

3,5

2,7

2,6

0,5

-0,6

-1,1

1,1

0,3

Sysselsättning

1,1

1,7

3,6

1,0

0,5

-0,9

-1,4

-0,2

-0,9

Produktivitet

1,4

1,8

-0,8

1,7

0,1

0,3

0,3

1,2

1,2

Industri
Produktion

0,7

2,6

2,3

1,2

-2,0

-1,0

-2,0

1,8

0,5

Sysselsättning

-0,8

1,4

0,8

0,9

-2,5

-1,5

-2,5

-0,5

-1,8

Produktivitet

1,5

1,1

1,6

0,3

0,5

0,5

0,5

2,3

2,3

Privata tjänster
Produktion

3,8

5,2

3,9

3,1

1,5

0,2

0,1

1,2

0,8

Sysselsättning

3,1

2,8

6,5

0,8

1,9

0

-0,1

0,6

0,1

Produktivitet

0,7

2,3

-2,5

2,3

-0,4

0,2

0,2

0,7

0,7

Offentliga tjänster

Produktion

1,1

0,8

0,7

2,3

1,3

0,8

0,6

0,8

0,6

Totalt

Produktion

1,9

2,6

2,3

2,2

1,0

-0,3

-0,7

1,0

0,4

Sysselsättning

0,6

1,4

2,4

1,5

0,8

-0,4

-0,8

0,1

-0,5

Produktivitet

1,3

1,2

-0,1

0,7

0,2

0,2

0,2

0,9

0,9

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Antalet arbetade timmar steg med 0,8 % 1990. Produktionen ökade med
1%, vilket innebar en mycket låg produktivitetstillväxt. År 1991 väntas
antalet arbetade timmar minska med närmare 0,5%, till följd av att pro-
duktionen sjunker. Den svaga produktivitetsutvecklingen fortsätter där-
med. År 1992 kan utvecklingen vända. Produktionen beräknas stiga med
närmare 1%, samtidigt som sysselsättningen i stort sett är oförändrad.
Om utgångspunkten i stället är den högre löneökningstakten beräknas
både produktion och sysselsättning utvecklas svagare. Timsysselsättning-
en sjunker med 0,8% 1991 och med 0,5% 1992. Produktionen minskar
med 0,7% 1991 medan en svag uppgång med 0,4% noteras 1992. Där-
med utvecklas produktiviteten likartat i de båda lönealtemativen.

Eftersom nedgången blir större i antal timmar än i personer sjunker
medelarbetstiden något 1991. Det är ett resultat av ett antal motverkande
faktorer. Konjunkturläget innebär att utbudsökningen till följd av skatte-
reformens marginalskattesänkning begränsas av den lägre efterfrågan på
arbetskraft. Neddragande verkar också utvidgningen av den lagstadgade
semestern för vissa grupper med två dagar. I samma riktning verkar det
ökade antalet permitteringar med korttidsvecka. Motsatt effekt får
omläggningen av sjukförsäkringen och samordningen av arbetsskadeför-

40

säkringen. 1992 väntas medelarbetstiden kvarstå relativt oförändrad vilket Prop. 1990/91:100
medför att sysselsättning i antal och i timmar utvecklas likartat.           Bil. 1.1

5.2 Utbud av arbetskraft

Den starka efterfrågeuppgången de senaste åren har resulterat i ett kraf-
tigt ökat utbud av arbetskraft. Utbudsökningen 1990, med 50 000 fler
deltagande i arbetskraften, var av ungefär samma omfattning som de två
närmast föregående åren. Mer än hälften av uppgången, 65%, beror på
befolkningsmässiga faktorer, medan resterande del förklaras av arbets-
kraftsdeltagandet.

Befolkningen i arbetsför ålder, 16-64 år, ökade med i genomsnitt
40 000 personer enligt AKU. Större delen av ökningen kan hänföras till
nettoinvandringen. Under 1990 beräknas den uppgå till ca 40 000 per-
soner totalt, varav ca 75% i arbetsför ålder. 1991 och 1992 väntas in-
vandringen ligga på en hög nivå, ca 30 000 respektive 25 000 personer.
En stor del av invandringen består av flyktingar som bidrar till en ökad
arbetskraft först efter en längre tidsperiod. Att befolkningen steg i åldrar
med högt arbetskraftsdeltagande och minskade i åldrar med lågt deltagan-
de bidrog också till arbetskraftens tillväxt.

Tabell 5:3 Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper

Årsmedeltal 1989 och förändring i procentenheter

Nivå Förändring från föregående år

1989

1986

1987

1988

1989

1990

16-19 år,

män

48,1

-0,2

-2,6

0,6

2,5

-0,2

kvinnor

51,3

-2,2

-1,1

1,1

2,0

-0,6

20-24 år,

män

85,0

-1,3

-1,1

2,3

0,7

-0,2

kvinnor

82,0

-1,0

-1,8

0,9

1,2

-1,5

25-54 år,

män

95,1

0,1

-0,1

0,0

0,3

0,1

kvinnor

91,0

0,9

0,1

0,4

0,1

0,3

55-64 år,

män

74,8

-0,5

1,0

0,0

-0,2

0,8

kvinnor

64,3

1,5

2,7

0,6

-0,6

1,7

Totalt

84,5

0,3

0,1

0,6

0,5

0,3

Källor: Statistiska centralbyrån (AKU), konjunkturinstitutet, finansdepartementet.

Arbetskraftsdeltagandet i åldrarna 16-64 år steg med 0,3 procentenhe-
ter. Bland ungdomarna i åldern 16-24 år har deltagandet tenderat att
sjunka under loppet av året, efter att ha stigit de två föregående åren. I
genomsnitt uppgick deltagandet till 68,5% att jämföra med 69,3% 1989.
Det är främst bland unga kvinnor som nedgången är märkbar. Under
1991 och 1992 väntas deltagandet bland ungdomar fortsätta att minska.
I ett försämrat arbetsmarknadsläge försvåras inträdet på arbetsmarknaden,
vilket kan vara ett incitament till att istället studera. Möjligheter att
förvärvsarbeta vid sidan av studier avtar också i takt med minskad efter-
frågan på arbetskraft.

Det totala arbetskraftsutbudet väntas stiga med drygt 20 000 personer
per år 1991 och 1992. I fallet med högre löneökning minskar efterfrågan

41

på arbetskraft, vilket får till resultat att också utbudet blir något lägre Prop. 1990/91:100
1992.                                                                          Bil. 1.1

5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

Efter sex års oavbrutet fällande arbetslöshet inleddes en uppgång under
1990. Från maj 1990 har arbetslösheten stigit. Säsongrensat ökade arbets-
lösheten från 1,3% under l:a kvartalet till ca 1,9% 4:e kvartalet. Den
regionala skillnaden i arbetslöshet har minskat under den gångna högkon-
junkturen, jämfört med närmast föregående högkonjunktur. Enligt AKU
har arbetslösheten ännu inte stigit lika mycket i skogslänen som i övriga
landet. Konjunkturelit sett ligger dock skogslänen något efter övriga lan-
det. Vid fortsatt stigande arbetslöshet är det troligt att arbetslösheten i
dessa län ökar mer än genomsnittet, vilket är vanligt historiskt sett.

Diagram 5:2 Arbetslösheten, prognos

Procent, säsongrensade kvartalsdata

Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2.
Källor: Statistiska centralbyrån (AKU) och finansdepartementet.

Det är främst bland ungdomar i åldern 16-19 år som arbetslösheten har
stigit. 1990 uppgick arbetslösheten till 4,4% mot 3,1 % 1989. Inom denna
grupp har arbetslösheten tidigare, i stort sett, minskat kontinuerligt sedan
1984. Nedgången har skett trots att antalet i sysselsättningsskapande åt-
gärder har dragits ned de senaste åren. Under samma period har också
arbetslösheten bland de äldre (55-64 år) minskat. Även bland dem fanns
en tendens till stigande arbetslöshet under loppet av 1990. Jämfört med
1989 har en uppgång skett från 1,2% till 1,4% 1990.

Övriga tecken på en försvagad konjunktur är att de latent arbetssökande
och de undersysselsatta av arbetsmarknadsskäl ökar. Den tidigare starka
nedgången av de latent arbetssökande, dvs. personer som velat och kun-
nat arbeta men inte aktivt sökt arbete och därför inte räknas som arbets-

42

lösa, bromsades upp under loppet av 1989. Under 1990 noterades en Prop. 1990/91:100
uppgång med 5 000 till närmare 40 000 personer. En stor del av de Bil. 1.1
latent arbetssökande är ungdomar i åldern 16-19 år. Även bland de
undersysselsatta har tidigare minskningar övergått till en uppgång 1990,
då 20 000 fler var undersysselsatta än under 1989. Deltidsarbetslösheten
är särskilt utbredd inom den offentliga tjänstesektorn och inom detalj-
handeln.

Tabell 5:4 Relativ arbetslöshet i olika åldrar

Procentandel av arbetskraften i respektive åldersgrupp

1983

1984

1985

1986

1987

1988

1989

1990

16-19 år

9,2

4,3

4,1

3,6

3,6

3,1

3,1

4,4

20-24 år

5,7

5,5

5,3

5,1

4,4

3,4

2,9

2,9

25-54 år

2,2

2,0

1,8

1,7

1,4

1,2

1,0

1,1

55-64 år

2,4

2,8

2,5

2,1

1,9

1,6

1,2

1,4

Totalt

2.9

2,6

2,4

2,2

1,9

1,6

1,4

1,5

Anm: Siffrorna för åren 1983-1986 har reviderats med hänsyn till omläggningen av
mätmetod i AKU.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, finansdepartementet.

Den svag» utvecklingen av sysselsättningen gör att arbetslösheten vän-
tas fortsätta att stiga 1991 och 1992. I fallet med högre löneutveckling
försvagas industrins konkurrenskraft. Stora delar av tjänstesektorn stag-
nerar samtidigt som kommunerna inte, som i tidigare konjunkturnedgång-
ar, kan expandera i någon större utsträckning. Arbetslösheten stiger då
till 2,5% 1991 och till 3,4% 1992. Om en nedväxling av löneökningarna
sker blir inte nedgången inom industrin lika stark genom ett förbättrat
konkurrensläge. Samtidigt uppvisar övriga näringsgrenar en mer positiv
utveckling. Arbetslösheten stannar då på 2,2% respektive 2,7%.

Under de senaste åren har arbetsmarknadspolitiken focuserats mot an-
passningsunderlättande åtgärder. Det innebär en prioritering av utbild-
nings- och rehabiliteringsinsatser samt en förstärkning av platsförmedling-
en. De sysselsättningsskapande åtgärderna har kraftigt reducerats. Jämfört
med 1987 är nivån mer än halverad. Antalet personer i arbetsmarknads-
utbildning ökade i omfattning under åren 1985-1988. Arbetsmarknadsut-
bildningen har därmed ökat i betydelse, relativt sett, trots att antalet i
utbildning avtog något 1989 och 1990. Uppgången av antalet personer i
program för arbetshandikappade har bromsats under 1990. I arbetslös-
hetsprognosen inbegrips den förstärkning av arbetsmarknadspolitiken som
föreslås i budgetpropositionen.

43

Tabell 5:5 Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Tusental, genomsnitt per år

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

1983

1984

1985

1986

1987

1988

1989

1990

Sysselsättnings-
skapande åtgärder

59

93

67

53

40

29

18

12

- beredskapsarbete

59

41

24

19

17

14

10

8

- ungdomslag1/
särskild inskol-
ningsplats

31

31

24

18

10

5

3

- rekryteringsstöd

-

21

12

10

6

5

3

2

Arbetsmarknads-
utbildning (AMU)

38

37

33

34

36

40

38

37

Företagsutbildning2

5

2

3

4

3

3

3

4

Åtgärder för arbets-
handikappade3

66

68

72

79

82

84

86

88

Totalt

168

200

175

170

161

156

145

141

1 Ungdomslagens avskaffandes den 1 juli 1989 och ersattes med särskilda inskol-
ningsplatser.

2 Utbildning vid permitteringshot, flaskhalsutbildning m.m.

3 Samhall, lönebidrag, arbetsmarknadsinstitutet (AMI) och offentligt skyddat arbete.
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS).

44

6 Löner och konsumentpriser

6.1 Löner

Preliminär statistik ger vid handen att lönerna i genomsnitt för hela
ekonomin ökade med knappt 10 1/2% 1990. Löneglidningen, som
innefattar även lokala avtalsuppgörelser, svarade för ca 4 procentenheter.
Det är den högsta löneglidningen på mer än 20 år. Löneutfallet förra året
förklaras bl. a. av det överhettade arbetsmarknadsläget och den snabba
prisökningstakten. Produktivitetsutvecklingen var mycket svag 1990,
vilket medförde att utrymmet för reala löneökningar blev obefintligt.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 6:1 Timlöner och arbetskraftskostnader

Årlig procentuell förändring

Samtliga löntagare

Industriarbetare

Avtal

Löne-
glid-
ning

Timför-
tjänst

Avtal

Löne-
glid-
ning

Timför-
tjänst

Sociala
kost-
nader

Arbets-
krafts-
kostnader

1980

7,8

1,7

9,5

6,1

3,2

9,3

0,8

10,2

1981

6,3

2,8

9,1

5,9

4,2

10,1

0,5

10,7

1982

4,6

1,7

6,3

4,1

3,5

7,6

0,2

7,8

1983

4,6

1,9

6,5

3,8

2,9

6,7

2,4

9,3

1984

5,6

2,3

7,9

6,2

4,1

10,3

-0,1

10,2

1985

4,1

3,4

7,5

3,8

3,7

7,5

0,2

7,7

1986

6,0

2,6

8,6

3,9

3,5

7,4

0,0

7,4

1987

3,5

2,9

6,4

6,4

0,6

7,0

1988

4,2

2,3

6,5

3,4

5,0

8,4

0,0

8,4

1989

6,3

3,5

9,8

4,5

5,6

10,1

0,6

10,8

1990

6,4

4,0

10,4

9,5

1,0

10,6

1991:1

2,3

2,7

5,0

1991:2

4,5

2,5

7,0

Anm: Uppgifterna for samtliga löntagare baserar sig på lönesummestatistik. Uppgifterna för industriarbetare
grundar sig på fortjänststatistik. Förtjänststatistiken har i förekommande fall kompletterats med engångsbe-
lopp, som ej ingår i SCB:s statistik. Avtalskonstruktionen för industriarbetare 1987 omöjliggör en meningsfull
uppdelning på avtal och löneglidning.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Bland Sveriges viktigaste konkurrentländer märks Tyskland, Japan och
USA. Industriarbetarlönen i dessa länder ökade förra året med 6, 3 1/2
resp, knappt 5 1/2%, att jämföra med ca 9 1/2% i Sverige. För OECD-
området ökade timförtjänsten inom tillverkningsindustrin med knappt 6 %
1990.

Löneökningarna i industrin har under en rad år överstigit våra kon-
kurrenters, samtidigt som Sveriges relativa produktivitet har försämrats.
Både dessa faktorer bidrar till att försvaga konkurrenskraften. Diagram
6:1 illustrerar timlönekostnaden, inkl, arbetsgivaravgifter, inom industrin
för Sverige och OECD-området. Lönekostnaden är uttryckt i svenska
kronor. Sverige kan troligen kosta på sig högre lönekostnader i nivå än
genomsnittet för industriländerna utan att vare sig konkurrenskraften eller
lönsamheten behöver vara otillräcklig. Detta beror bl. a. på att den
svenska produktionstekniken är väl utvecklad och att löntagarna har en

45

god utbildningsnivå. Försämringen av konkurrenskraften som skett de Prop. 1990/91:100
senaste åren beror inte primärt på att de svenska lönekostnaderna i nivå Bil. 1.1
överstigit konkurrenternas i sig, utan på att timkostnaden per producerad
enhet har ökat för snabbt sedan några år tillbaka. Förmodligen är dock
lönekostnadsdifferensen mot omvärlden så stor idag att konkurrenskraften
skadas. Det räcker således inte med att de svenska lönekostnadsök-
ningama kommer ner till våra konkurrenters, utan lönestegringarna måste
sannolikt utvecklas långsammare under en rad år. I termer av diagram
6:1 måste gapet mellan kostnadsnivåerna krympas, men differensen
behöver troligen inte reduceras fullständigt för att återföra konkurrens-
kraften och lönsamheten till rimliga nivåer.

Diagram 6:1 Nominell timlönekostnad inom industrin

Kronor per timme

135

125

115

105

95

85

75

65

55

45

35

1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990

Anm: De 13 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som
konkurrent till Sverige på värdsmarknaden.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, SAF samt finansdepartementet.

Löner, liksom priser, reagerar med en viss eftersläpning i ett konjunk-
turförlopp. Konsekvensen blir att en konjunkturnedgång initialt förstärks,
genom ett ytterligare försämrat kostnadsläge. En lönedämpning kan ske
dels genom institutionella förändringar, dels via marknadskrafterna. I det
första fallet går anpassning av ekonomin smidigare, tillväxten tar fart
relativt snabbt och uppgången i arbetslösheten begränsas. I det andra
fallet blir processen mer utdragen, eftersom det behövs en kraftig
avkylning av arbetsmarknaden för att dämpa löneökningarna. Uppgången
i arbetslösheten blir större och tillväxten i ekonomin kommer igång
senare än i det första fallet. Ett stabiliseringsavtal väntas medföra en
radikal nedväxling av löneökningstakten. Lönedämpningen blir kraftigare
och kommer tidigare än vad som annars hade varit att vänta, vilket
underlättar anpassningen i rådande konjunkturcykel.

Löneprognosema för 1991 och 1992 är gjorda enligt två utvecklings-
banor. I alternativ 1 dämpas löneökningarna snabbt tack vare stabili-

46

seringsavtalet. I det andra alternativet illustreras vad som händer om Prop. 1990/91:100
lönerna anpassas via marknadskrafterna. Även i höglönebanan dämpas Bil. 1.1
emellertid timlöneökningama tämligen snabbt, vilket har sin förklaring
i flera viktiga händelser. Arbetslösheten och antalet varsel ökar för
närvarande snabbt och överhettningen på arbetsmarknaden avtar.

Prisökningstakten i konsumentledet dämpas radikalt redan under slutet av
första kvartalet i år. Producentpriserna hålls tillbaka till följd av
konkurrensläget. Produktiviteten utvecklas svagt och vinsterna i industrin
pressas till rekordlåga nivåer. Kommuner och landstings ekonomiska
utrymme för att ta på sig ökade kostnader begränsas av deras ekonomiska
situation . Lönebikostnadema ökar i år till följd av breddat underlag för
arbetsgivaravgifter m.m. Sammantaget torde arbetsgivarnas löneöknings-
motstånd stiga väsentligt den närmaste tiden. Skattereformen ger en
påtaglig köpkraftsförstärkning i år, vilket medför att löntagarna redan vid
mycket måttliga löneökningar får reallönehöjningar efter skatt. De
lönedämpande krafterna torde bli än starkare 1992 än 1991. Det är unikt
att alla dessa faktorer samverkar i en och samma riktning.

I år beräknas timlönerna öka med i genomsnitt drygt 3% till följd av
överhäng från 1990 av avtal och löneglidning. Förlängningen av
semestern med två dagar för vissa grupper i år motsvarar en ytterligare
lönekostnadsökning på 0,6% för hela ekonomin. I låglönealtemativet
beräknas timlönekostnaden öka med 5% 1991. Utrymmet för nya
löneökningar, inklusive de höjningar som uppstår när löntagare byter
arbetsuppgifter eller arbetsplats, begränsas således till ca 1 % i genom-
snitt. I alternativet med en långsammare lönedämpning beräknas tim-
lönerna öka med 7% 1991, vilket motsvarar ett utrymme för nya
löneökningar på omkring 3%. Stabiliseringsavtalet innebär en fortsatt
nedväxling av lönestegringarna nästa år. Timförtjänsten beräknas öka
med 3% i genomsnitt. Även i höglönebanan fäller löneökningstakten
1992 av skäl som berörts ovan. Lönekostnadsökningen beräknas till 5 %
i genomsnitt. I jämförelse med våra viktigaste konkurrentländer beräknas
timlönerna i låglönealtemativet utvecklas långsammare såväl 1991 som
1992. I alternativ 2 förutses lönerna i år öka mer i Sverige än i OECD-
området. Nästa år väntas emellertid lönekostnadsutvecklingen understiga
konkurrenternas.

Förutom timförtjänsten påverkas också de totala lönekostnaderna av
arbetsgivaravgifterna. Lagstadgade och avtalade arbetsgivaravgifter inkl,
breddad avgiftsbas drog upp timkostnaden med ca 1 % 1990. Vissa
avtalade arbetsgivaravgifter omperiodiceras från 1990 till efterföljande år,
utan att löneutrymmet påverkas. Skattereformen medför att basen för
arbetsgivaravgifter m.m. breddas väsentligt i år, samtidigt som arbets-
miljöavgiften försvinner. Sammantaget medför detta att kostnaden per
timme ökar med drygt 1 % 1991 utöver löneökningarna.

6.2 Konsumentpriser

Konsumentpriserna steg med drygt 11 % från december 1989 till
december 1990. Skattereformen och finanspolitiska åtgärder bidrog med

4 procentenheter. Orolighetema vid Persiska viken medförde kraftigt Prop. 1990/91:100
ökade priser på råolja och andra oljeprodukter, vilket höjde konsument- Bil. 1.1
prisnivån med drygt 1/2%. Extraordinära effekter utgjorde därmed
sammantaget ca 4 1/2 procentenheter. Om dessa engångseffekter
avräknas från den totala prisuppgången erhålls en uppfattning om den
underliggande prisökningstakten förra året.

Inflationsförväntningarna i ekonomin baseras delvis på den gångna
utvecklingen, som för närvarande är missvisande till följd av framför allt
skattereformens växling från direkt till indirekt beskattning. Förvänt-
ningarna, som påverkar såväl lönebildningen som ränteutvecklingen,
förändras först varefter nya förutsättningar framträder. Detta förklarar till
viss del både att inflationsförväntningar har en tendens att bli självupp-
fyllande och att prisutvecklingen följer konjunkturcykeln med viss
eftersläpning. En viktig faktor för prisutvecklingen framöver är hur
snabbt förväntningarna kommer att anpassas nedåt med avseende på bl.a.
det andra steget i skattereformen som också höjer konsumentprisnivån.
Ett problem med en välkänd och stabil index som konsumentprisindex
(KPI) är att den gärna används som framskrivningsfaktor i olika, ofta
irrelevanta, sammanhang. KPI påverkas t. ex. av ekonomisk-politiska
åtgärder som inte berör företagens kostnader utan bara hushållen i
ekonomin. Konsumentprisindex speglar dessutom endast prisutvecklingen
för konsumentnyttigheter.

För 1991 och 1992 väntas en påtaglig nedväxling ske av prisöknings-
takten. Skälen till detta är flera. I alternativet med låga löner antas att ett
trendbrott i inflationsförväntningarna kommer till stånd genom att
ekonomins aktörer snabbt tar hänsyn till de nya omständigheter som
stabiliseringsavtalet utgör. Även i det andra alternativet kommer prisut-
vecklingen emellertid att dämpas. Arbetskraftskostnaden utvecklas
betydligt långsammare än under de senaste åren på grund av att löneök-
ningarna dämpas och att produktiviteten mot slutet av prognosperioden
böljar växa. Såvida inte priserna skulle anpassas i samma riktning
kommer vinstmaiginalema att öka kraftigare än vad konkurrens- och
köpkraftsläget motiverar. Utsikterna för i år innefattar en fortsatt
sänkning av vinstmarginalerna, som återhämtas under 1992. Den
tillfälligt höjda mervärdesskatten försvinner nästa år och företagens
finansieringskostnader sjunker i samband med att räntenivån i landet
väntas falla under prognosperioden. Prisutvecklingen under 1992 är
emellertid till viss del påverkad av engångshändelser.

Skattereformens andra steg innebär bl. a. en fortsatt växling från direkt
till indirekt beskattning. Omläggningen och den tillfälligt högre mer-
värdeskattesatsen för med sig att konsumentprisnivån under första
kvartalet i år lyfts med knappt 3 1/2%. Därefter kommer priserna
emellertid att utvecklas betydligt långsammare. Från mars till och med
december 1991 beräknas priserna gå upp med 3% i alternativ 1 och med
drygt 3 1/2% i alternativ 2. I diagram 6:2 syns nedväxlingen genom att
kurvans lutning minskar påtagligt. År 1992 sker ytterligare en nedgång
i konsumentprisökningama. Under loppet av nästa år väntas priserna
stiga med knappt 2 1/2% respektive knappt 3 1/2% i de olika altema-

48

tiven. Den underliggande prisökningstakten, beräknad som konsument- Prop. 1990/91:100
prisutvecklingen under loppet av året exkl. bidrag från oljepriser, Bil. 1.1
skattereformen och andra indirekta skattesatsförändringar, feller med
drygt 1 1/2 resp. 1 procentenhet per år i de olika alternativen. I det
första alternativet beräknas den underliggande konsumentprisutvecklingen
1991 öka lika mycket som i OECD-området, men 1992 väntas de
svenska priserna utvecklas långsammare. I alternativet med högre löner
stiger de underliggande priserna snabbare i Sverige än utomlands under
såväl 1991 som 1992.

Diagram 6:2 Konsumentprisutvecklingen

Index 1980=100

246

1990             1991              1992

Anm: Konsumentprisutvecklingen är icke säsongrensad.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

I tabell 6:2 åskådliggörs prognosen och de olika komponenternas
bidrag därtill. Importprisema väntas få en avsevärt mindre dramatisk
utveckling i år än 1990. Prognosen grundas på ett oljeprisantagande på
ca 27 US-dollar per fät samt en dämpad prisutveckling för andra
varugrupper. Skatteväxlingen, som genomfördes vid årsskiftet, påverkar
framför allt boendekostnaderna men också tjänstekonsumtionen som förut
varit helt eller delvis momsbefriad, t.ex. resor och transporter, tele-
tjänster och hårklippning. Hyrorna väntas öka med 7,5 resp. 8,5%
exklusive skattereformens effekter i respektive alternativ. I prognosen
finns också en hyresglidning som uppstår när gamla lägenheter ersätts av
nya med högre hyra. De direkta kostnaderna för egnahemsboende ökar
marginellt mindre. Offentligt bestämda taxor, bl.a. lokaltrafikresor och
patientavgiften inom sjukvården, väntas bidra med mellan en halv och en
procentenhet till prisökningen i år. Förändringar i arbetskraftskostnaderna
och vinstmarginalerna styr prognoserna för de flesta andra delgrupperna.
Nästa år utvecklas i princip samtliga poster i ett lugnare tempo.

Osäkerheterna i prognosen återfinns främst i importprisema med

4 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga l.l

avseende på utvecklingen vid Persiska viken. En snabb fredlig lösning
eller en utdragen militärkonflikt kan få oljepriserna att svänga påtagligt
och kullkasta prognosen. En oljeprisförändring med 10 US-dollar per fät
från dagens prisnivåer påverkar konsumentpriserna med knappt 1/2%.
Det andra stora frågetecknet gäller prisförväntningama. Om inte
inflationsförväntningarna snabbt växlas ned eller om lönerna skulle öka
snabbare än vad som förutsetts, försämras möjligheterna till lägre
prisutveckling.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 6:2 Konsumentpriser

Årlig procentuell förändring och bidrag därtill

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

KPI dec.-dec.

6,7

11,1

8.4

9.1

2,4

3,4

därav skattereformseff.

2,9

3,2

3,2

-

KPI dec.-dec. exkl. skatteref.

8,2

5,2

5,9

-

-

därav hänförs till:

Importpriser

0,7

1,3

0,6

0,6

0,5

0,5

Bostäder

1,7

2,1

1,5

1,7

0,9

1,2

Indirekta skatter

0,7

1,1

0,2

0,2

-1,0

-1,0

Övriga inhemska

kostnader

3,6

3,7

2,9

3,4

2,0

2,7

Underliggande KPI dec.-dec. 5,6

6.6

5,0

5,7

3,4

4,4

KPI årsgenomsnitt

6,5

10.4

9.8

10,1

3,0

4,0

D:o exkl. skattereform

-

7,8

6.3

6,6

-

-

14 OECD-länder

3,9

4,3

4,7

4,7

4,1

4,1

Basbelopp

27.900

29.700

32.200

32.200

33.800

34.100

Anm: Skattereformens effekter baseras på en mervärdeskattesats om 19%. Bidraget
1991 från indirekta skatter är den extra effekt basbreddningen av mervärdeskatten
leder till vid 20% i mervärdeskattesats. Underliggande KPI dec.-dec. är KPI dec.-
dec. exkl. bidrag från oljepriser, skattereform och övriga indirekta skattesatsföränd-
ringar. De 14 OECD-länderna är sammanvägda enligt varje lands betydelse som
konkurrent till Sverige på värdsmarknaden.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet, statens pris- och konkurrens-
verk samt finansdepartementet.

50

7 Hushållens ekonomi och privat konsumtion

7.1 Hushållens disponibla inkomster

Under de första åren under 1980-talet minskade hushållens realt dispo-
nibla inkomster till följd av den allmänt svaga ekonomiska utvecklingen.
Sedan 1984 har emellertid hushållen haft en positiv köpkraftsutveckling.
Förra året beräknas hushållens realinkomster ha stigit med 3,5%. Vid
beräkningen av hushållens realt disponibla inkomster används implicit
prisindex för privat konsumtion (IPI). IPI innehåller, i motsats till
konsumentprisindex (KPI), en varukorg som avspeglar det aktuella årets
konsumtionsmix. Förra året steg IPI knappt 1 procentenhet långsammare
än KPI. Det var huvudsakligen en följd av förändrad varusammansättning
i den privata konsumtionen. Som exempel kan nämnas att bilinköpen
(vars pris ökat snabbare än genomsnittet sedan 1980) minskade med ca
35% under det att den övriga konsumtionen steg med 1,3%. Till denna
priseffekt kom att kraftig stigande löneinkomster efter skatt drog upp de
disponibla inkomsterna. Den statliga inkomstskatten sänktes med 7
procentenheter för heltidsarbetande. Barnbidraget höjdes med 900 kr. per
barn och år. Förbättringen av föräldraförsäkringen den 1 juli 1989 fick
full årseffekt 1990.

Ett första steg i skattereformen genomfördes förra året och det nya
skattesystemet träder i kraft 1991. Reformen innebär kraftiga sänkningar
av inkomstskatten i kombination med ökad indirekt beskattning. Särskilda
fördelningspolitiska åtgärder vidtas i år genom höjningar av pensions-
tillskott, barnbidrag och bostadsbidrag. Förra årets skatteomläggning var
i stort sett neutral för hushållen. Skattereformen bidrar 1991 till en
ökning av hushållens disponibla inkomster med ca 2%, efter de extra
prisökningar som uppkommer till följd av finansieringen av inkomst-
skattesänkningen, se tabell 7:1. Det bör påpekas att dessa beräkningar av
reformeffektema är statiska och beaktar inte reformens påverkan på t.ex.
lönebildning och sysselsättning.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 7:1 Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster

1990

1991

Miljarder kronor

Skattesänkning

15,3

32,6

Transfereringar

0,4

7,5

Disponibel inkomst

15,7

40,1

Procentuellt bidrag

Disponibel inkomst

2,6

5,7

Prisökning

2,6

3,5

Real disponibel inkomst

0,0

2,2

Anm: Beräkningarna avser effekter jämfört med en indexreglering av föregående års
skattesystem och vad gäller finansieringen av skattesänkningen, de poster som direkt
drabbar hushållen.

Kd/M/Finan sdepartementet

51

I alternativ 1 beräknas hushållens realt disponibla inkomster stiga med Prop. 1990/91:100
1,7% 1991 och med 2,3% 1992. Att inkomstökningen i år i detta Bil. 1.1
alternativ blir lägre än skattereformens bidrag beror på sammverkan av
flera faktorer. Vikande sysselsättning och sänkt sjukpenning drar ned
inkomsterna. Därtill kommer att jämförelsenivån höjs genom att åter-
betalningarna av överskjutande skatt var ovanligt stora förra året. I
alternativet med snabbare löneökningar blir realinkomstema ca 1/2
procentenhet högre per år jämfört med alternativ 1, se tabell 7:2.

Tabell 7:2 Hushållssektorns disponibla inkomster, konsumtion och sparande

Miljarder kr.

Procentuell förändring

1989

1990

1991

1992

1989

1990

1991

1992

Alternativ 1

Löpande priser

Löner

530,9

598,1

624,3

645,0

11,7

12,7

4,4

3,3

Företagarinkomster

56,0

62,2

63,2

64,9

10,3

11,2

1,5

2,6

Räntor och utdelningar, netto

-24,3

-27,3

-28,2

-27,9

Inkomstöverföringar från

offentlig sektor

250,2

278,3

305,8

325,6

10,0

11,3

9,9

6,5

Övriga inkomster, netto

89,7

96,9

106,3

111,6

10,7

8,0

9,7

5,0

Direkta skatter, avgifter m.m.

290,1

313,7

295,5

300,8

13,8

8,1

-5,8

1,8

Disponibel inkomst

612,4

694,6

775,9

818,3

9,2

13,4

11,7

5,5

Privat konsumtion

638,6

699,9

773,8

805,8

8,4

9,6

10,6

4,1

1985 års priser

Disponibel inkomst

489,5

506,6

515,4

527,2

1,9

3,5

1,7

2,3

Privat konsumtion

510,5

510,5

514,0

519,2

1,1

0,0

0,7

1,0

Sparkvot, nivå i %

-4,3

-0,8

0,3

1,5

Alternativ 2

1985 års priser

Disponibel inkomst

518,9

532,4

2,4

2,6

Privat konsumtion

515,6

521,7

1,0

1,2

Sparkvot, nivå i %

0,6

2,0

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Hushållens löneinkomster steg med drygt 12,5% 1990. Av uppgången
svarade sysselsättningen för ca 1,5 och retroaktiva löner för knappt 1
procentenhet. Med de förutsättningar angående timlön och sysselsättning
som redovisats i tidigare kapitel beräknas de utbetalda lönerna öka med
ca 4,5% 1991 och med knappt 3,5% 1992 i alternativ 1. I det andra
alternativet stiger löneinkomsterna med ca 6% i år och med ca 4,5%
1992. De retroaktiva löneutbetalningarna 1990 verkar neddragande på
ökningstakten av de utbetalda lönerna i år eftersom jämförelsenivån höjs.

Inkomstöverföringama från den offentliga sektorn beräknas öka med
ca 10% 1991. Räknat i fästa priser och före skatt innebär det en i stort
sett oförändrad nivå jämfört med 1990, se tabell 7:3. Skattesänkningen
medför dock att pensioner och andra skattepliktiga transfereringar ökar
realt efter skatt. För 1992 beräknas inkomstöverföringama stiga realt med

52

ca 3,5%. Denna relativt starka ökning beror huvudsakligen på den Prop. 1990/91:100
väntade nedgången i inflationen nästa år. Barnbidraget höjdes med 2280 Bil. 1.1

kr. per barn och år från den 1 januari i år och stiger med ytterligare
1020 kr. nästa år. För att kompensera pensionärer med låga inkomster
för höjda indirekta skatter m.m., som följer av skattereformen har
pensionstillskotten och de kommunala bostadstilläggen uppjusterats i år.
Studerande kompenseras genom höjda studiemedel. Bostadsbidragen
väntas öka kraftigt i år. Det är till en del en följd av skattereformen, men
bostadskostnaderna ökar även av andra skäl. Basbeloppet uppgår till 32
200 kr i år och beräknas för 1992 till 33 800 kr. i alternativ 1 resp. 34
100 kr. i alternativ 2.

Tabell 7:3 Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll

Miljarder kr.,                          Procentuell förändring,

löpande priser                       1980 års priser

1989

1990

1991

1992

1989

1990

1991

1992

Alternativ 1

Från staten

106,1

117,9

133,0

142,7

2,1

0.6

2,9

4.1

Barnbidrag

Folkpension inkl. KBT

10,5

12,2

16,4

18,7

-4,4

5,7

22,1

10,4

och delpension

64,1

68,9

75,8

79,5

1,3

-2,7

0,3

1,6

Tjänstepensioner

3,1

3,1

3,6

3,6

4,2

-7,1

3,2

-1,0

Arbetsskadeförsäkring

8,3

10,1

10,2

11,8

13,3

10,0

-7,9

12,3

Övrigt

20,1

23,5

27,0

29,1

3,8

5,6

4,8

4,6

Från kommunerna

23,0

25,5

29,1

30,0

3,1

0,7

4.0

-0,1

Bostadsbidrag

3,2

3,6

5,4

5,4

4,3

1,1

37,2

-2,3

Tjänstepensioner

3,5

4,1

4,4

4,6

-6,2

6,5

-2,9

1,9

Socialbidrag

4,3

4,8

5,2

5,3

0,8

1,9

-0,8

-1,1

Övrigt

12,0

13,1

14,2

14,7

6,7

-1,4

-1,2

0,4

Från socialförsäkrings-
sektorn

121,1

134,9

143,7

152,9

4,4

0,9

-2,9

3,2

Allmän tilläggspension

69,2

77,5

88,1

96,5

7,3

1,5

3,6

6,2

Sjukförsäkring m.m.

45,9

50,4

44,7

42,7

3,5

-0,7

-19,0

-7,4

Arbetslöshetsförsäkring

6,0

7,1

10,9

13,8

-16,3

7,1

40,4

22,6

Summa inkomstöverföringar 250.2

278,3

305,8

325,6

3,3

0.8

0.2

3,3

Alternativ 2

308,9

333,3

0,8

3,6

Anm: Deflatering är gjord med konsumentprisindex.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Utbetalningarna från sjukförsäkringen ökade kraftigt 1988 efter att
sjukförsäkringen reformerats. Det s.k. sjuktalet (antal ersatta dagar per
sjukpenningförsäkrad) steg. Förra året bröts uppgången av sjukfrånvaron
och vändes till en nedgång, som väntas fortsätta i år, delvis till följd av
det försämrade läget på arbetsmarknaden. Till en minskad sjukfrånvaro
bidrar även den beslutade omläggningen av sjukförsäkringen. Omlägg-
ningen innebär att ersättningsnivån i sjukförsäkringen från den 1 mars i
år sänks från 90% till 65 % de tre första dagarna av en sjukperiod och till
80% mellan 3 till 90 dagar. Vidare ska en samordning ske av sjuk- och
arbetsskadesjukpenningen. Ersättningsnivån för vård av sjukt barn sänks
till 80% de första 14 dagarna per kalenderår. Inom arbetslöshetsför-

53

säkringen höjs den högsta dagpenningen fr.o.m. 1990 årligen i takt med Prop. 1990/91:100
löneutvecklingen för industriarbetare. Utbetalningarna av bidrag till Bil. 1.1
personer i arbetsmarknadsutbildning och till arbetslösa stiger till följd av
det gradvis försämrade arbetsmarknadsläget.

Hushållens nettoinkomster av räntor och utdelningar försämrades med
ca 20 miljarder kr. mellan 1986 och 1990 till följd av att skulderna ökade
mer än de finansiella tillgångarna. Detta illustrerar den belastning på
hushållens inkomster som lånefinansieringen av den privata konsumtionen
inneburit. Den kraftiga uppgången av sparandet förra året och den
fortsatta förbättringen av sparandet, som väntas de närmaste åren, leder
till att räntenettot upphör att försämras under prognosperioden. Ett
betydande underskott av räntor och utdelningar beräknas dock kvarstå
1992. Den uppgång av räntan som skett sedan oktober förra året
påverkar inte direkt den totala hushållssektoms räntenetto. Vid oföränd-
rade finansiella tillgångar och skulder ökar ränteinkomsterna och
ränteutgifterna i stort sett lika mycket på kort sikt. Däremot medför en
höjd räntenivå en återhållande inverkan på hushållens nyupplåning
samtidigt som det blir lönsammare att spara eller minska sina skulder.

Skattereformen för 1991 innebär en genomgripande förändring av
skattesystemet. Arbetsinkomster som uppgår till högst 180 000 kr. blir
i stort sett endast föremål för kommunalskatt. För inkomster över
180 000 kr. utgår statlig skatt om 20%. För taxerade inkomster mellan
ca 60 000 kr. och ca 180 000 kr. utgår en skatterabatt i form av förhöjt
grundavdrag. Skatterabatten är högst vid taxerade inkomster på ca 95 000
kr. för att sedan trappas ned. Alla kapitalinkomster sammanförs till ett
inkomstslag och beskattas med en enhetlig statlig skatt om 30%.
Skattebortfallet genom sänkta skattesatser m.m. beräknas till ca 55
miljarder kr. jämfört med en indexreglering av 1990 års skatteskalor.
Skattesänkningen finansieras delvis inom inkomstskattesystemet genom
basbreddningar och skärpning av kapitalbeskattningen. Nettoeffekten på
inkomstskatten av skattereformen innebär att hushållens inkomstskatt
minskar med ca 33 miljarder kr. jämfört med en index reglering av 1990
års skattesystem. För 1992 justeras skatteskalan genom att grundavdraget
höjs i takt med basbeloppets ökning och skiktgränsen för statsskatten
räknas upp med ökningen av konsumentprisindex (mellan oktober 1990
och oktober 1991) plus 2 procentenheter. Genom att skatteskalan räknas
upp med den historiska inflationen blir skattesänkningen särskilt stor i
reala termer när löneökningarna och inflationen avtar. Med den för-
väntande utvecklingen av löner och priser i år och nästa år blir det en
real skattesänkning 1992 på ca 4 miljarder kr.

Reallönen per timme minskade i början av 1980-talet, se diagram 7:1.
Ar 1985 böljade reallönen åter stiga och 1989 låg realönen före skatt
högre än 1980. Efter skatt ökade reallönen förra året med ca 2% men
nivån var dock fortfarande något lägre än 1980. Skattereformen 1991
medför att, även i alternativ 1, erhålls en real löneökning efter skatt på
ca 2% för löntagare i genomsnitt. För 1992 medför nedgången i infla-
tionen och den ovan nämnda skattesänkningen en fortsatt ökning av
reallönerna. Det bör påpekas att beräkningarna av den genomsnittliga

54

reallönen efter skatt alltid är behäftade med osäkerhet. Dels har hänsyn
bara tagits till preliminär A-skatt, vilken kan skilja sig från den slutliga
skatten och dessutom påverkas av andra inkomster och avdrag. Dels är
uppdelningen av total preliminär A-skatt på sådan som avser lönein-
komster och sådan som avser annat svår att göra både principiellt och
praktiskt. Osäkerheten avseende 1991 blir naturligtvis extra stor då ett
nytt skattesystem introduceras.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 7:1 Reallön per timme före och efter skatt

1980 års priser, index 1980= 100

Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Hushållens löneinkomster har under 1980-talet, genom den stigande
sysselsättningen, ökat betydligt snabbare än timlönen. Förra året var den
reala lönesumman efter skatt drygt 13% högre än 1980 trots att den reala
timlönen efter skatt var något lägre. För prognosperioden väntas bidraget
från sysselsättningen till lönesummeutvecklingen bli negativt i år och öka
marginellt i alternativ 1 nästa år. I alternativ 2 fortsätter sysselsättnings-
nedgången även 1992.

7.2 Privat konsumtion och sparande

Efter avregleringen av kreditmarknaden hösten 1985 ökade den privata
konsumtionen kraftigt. Under perioden 1986 t.o.m. 1988 steg konsum-
tionen med i genomsnitt nära 4% per år. Avregleringen sammanföll i
tiden med en cyklisk uppgång i bilförsäljningen, som kulminerade 1988
då antalet nyregistrerade bilar uppgick till rekordhöga 350 000. Hus-
hållens skulder ökade med 60% och sparkvoten föll med 7 procenten-
heter mellan 1985 och 1988.

55

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 7:2 Disponibel inkomst och privat konsumtion

Miljarder kr., 1985 års priser

Anm.: Punkterna för 1991 och 1992 visar utvecklingen enligt alternativ 2.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Ar 1989 skedde en dämpning av konsumtionstillväxten och sparandet
förbättrades något, se diagram 7:2. Förra året steg konsumtionen med
mindre än 0,5 % de tre första kvartalen enligt nationalräkenskaperna, se
tabell 7:4. Bakom den låga tillväxten låg främst ett kraftigt ras för
bilförsäljningen, vilket drog ned den totala privata konsumtionen med ca
1 procentenhet. En mycket stark försäljning av s.k. sällanköpsvaror i
detaljhandeln höll uppe konsumtionen under första halvåret 1990. När
takten i inkomstökningarna avtog under andra halvåret dämpades också
sällanköpsvaruhandeln. Att mervärdeskatten höjdes den 1 juli har
sannolikt bidragit till att hushållen tidigarelagt vissa inköp av kapital-
varor. Uppgifter om fortsatt minskad bilförsäljning och en svag utveck-
ling av detaljhandeln under hösten tyder på en stagnation av den privata
konsumtionen för helåret 1990. Då de realt disponibla inkomsterna
beräknas ha ökat med 3,5% förra året så steg sparkvoten med ca 3,5
procentenhet. Det var det finansiella sparandet som förbättrades, se
diagram 7:3. Av sparandeökningen svarade det obligatoriska sparandet
för ca 1 procentenhet.

För de närmaste två åren talar flera faktorer för en fortsatt uppgång av
hushållens sparande. Trots den starka förbättringen var sparkvoten
fortfarande negativ förra året. Det innebär att konsumtionsnivån översteg
de disponibla inkomsterna.

Skattereformen 1991 kommer att påverka hushållens ekonomi i stor
utsträckning de närmaste åren. Ännu är det få hushåll som egentligen vet
hur deras inkomster och utgifter påverkas av det nya skattesystemet.
Denna osäkerhet kommer troligen att avspegla sig i ett mycket avvaktan-
de beteende, vilket gynnar ett ökat sparande. Skattereformen ökar
hushållens räntekänslighet genom att skattelättnaden för en ränteutgift

56

sänks från 40% 1990 till 30% 1991. Därigenom väntas hushållen bli
mindre benägna att låna till konsumtion. Till ett ökat sparande bidrar
även att hushållen torde komma att använda en del av framtida inkomst-
ökningar för att minska sina skulder. En återhållande effekt på sparandet
uppstår av att grundavdraget på 1 600 kr. för inkomsträntor slopas och
av att avkastning från allemansspar och ungdomsbospar börjar beskattas.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 7:4 Privat konsumtion

Miljarder
kronor,
löpande
priser
1989

Procentuell förändring, 1985 års priser

1985

1986

1987

1988

1989

1990
t.o.m.

kv. 3

Dagl igvaror

133,3

0,4

2,3

0,8

0,9

0,7

-0,3

Sällanköpsvaror

122,9

3,5

9,0

8,5

4,5

5,0

5,2

Bilar

26,6

9,6

29,7

30,0

8,4

-15,3

-30,0

Energi

24,3

12,8

-0,6

0,7

-7,5

-4,1

0,3

Övriga varor

66,9

1,6

5,3

2,9

3,0

0,4

-3,0

Bostader

125,2

1,1

1,1

1,1

1,0

0,8

1,4

Övriga tjänster

128,9

3,2

4,8

5,3

3,6

2,0

-0,2

Turism - import

27,8

9,0

16,9

11,2

10,1

9,4

5,4

Turism - export

-17,4

5,7

3,3

8,9

5,3

6,7

-6,3

Privat konsumtion

638,6

2,8

5,2

4,6

2,5

1,1

0,3

Anm.: Varuindelningen är en omgruppering av nationalräkenskapernas klassificering
av den privata konsumtionen.

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Diagram 7:3 Hushållens nettosparkvot

Sparande i procent av disponibel inkomst

Anm: Den finansiella sparkvoten är beräknad exklusive kapitaltransfereringar 1987
och 1989. Punkterna för 1991 och 1992 visar utvecklingen enligt alternativ 2.
Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

57

Uppgången på fondbörsen och stigande fastighetspriser under andra Prop. 1990/91:100
hälften av 1980-talet möjligjorde att hushållen kunde öka sin förmögenhet Bil. 1.1
trots minskat sparande. Värdeökningar ersatte i viss mån eget sparande
och skapade ett underlag för ökad belåning. Under 1990 sjönk kurserna
på aktier med ca 30% på Stockholmsbörsen och många uppgifter visar
nu på en vikande marknad för villor och bostadsrätter. Banker och andra
finansinstitut har blivit försiktigare med krediter. Denna utveckling under
förra året väntas bidra till en fortsatt uppgång av sparandet.

Hushållens ekonomiska förväntningar undersöks av SCB i hushållens
inköpsplaner (HIP) sedan 1973. Både teoretiska överväganden och
erfarenheter från andra länder tyder på att hushåll är mer villiga att öka
sin konsumtion och sin skuldsättning då förväntningarna är mer
optimistiska. Utvecklingen av hushållens förväntningarna och nettospar-
kvoten har under 1980-talet visat just ett sådant mönster. När framtids-
förväntningarna ljusnade i mitten av 1980-talet sjönk sparkvoten. De
alltmer pessimistiska förväntningar som registrerats sedan 1989 avspeglas
i ett ökat sparande. Enligt den senaste HIP-undersökningen från oktober
1990 är de ekonomiska förväntningarna för 1991 mycket mörka, se
diagram 7:4. Inte sedan 1981 har hushållen varit så pessimistiska. De
rådande förväntningarna talar för att hushållen kommer att öka sitt
sparande.

Diagram 7:4 Hushållens förväntningar om den egna ekonomin 12 månader
framåt - t.o.m. oktober 1990.

Anm: Diagrammet visar skillnaden mellan andelen hushåll som tror på en förbättring
och andelen som tror på en försämring, säsongrensat.

Källa: Statistiska centralbyrån.

Skattereformen, förmögenhetsutvecklingen och hushållens alltmer
pessimistiska förväntningar indikerar alla en uppgång i sparandet.
Samtidigt talar vissa andra faktorer emot en snabb förbättring av
sparkvoten.

58

Inbetalningarna till det obligatoriska sparandet upphörde 1 januari 1991 Prop. 1990/91:100
och nästa år återbetalas 1989 års sparande. Det medför att hushållens Bil. 1.1
köpkraft ökar mer än vad den disponibla inkomstökningen anger.
Likviditetseffekten motsvarar ytterligare 1 procentenhet 1991 och 0,3
procentenheter 1992. Om hushållen inte ökar sitt frivilliga sparande i
motsvarande grad när det obligatoriska upphör försämras sparkvoten
automatiskt.

Vissa tillfälliga effekter som dämpat konsumtionsutvecklingen under
1989 och 1990 beräknas de närmaste åren avta eller falla bort. Den
neddragande effekt som bilinköpen bidrog med på den totala konsum-
tionstillväxten kommer under året att dämpas och antas vara helt
försvunnen 1992. De senaste årens vintrar var ovanligt varma, vilket
sänkte kostnaderna för husuppvärmning. Om det blir en återgång till en
mer normal temperatur medför det en ökad förbrukning för energi
motsvarande knappt en halv procentenhet av den totala konsumtionen.

Prognosen utgår från att hushållens pessimistiska förväntningar och den
osäkerhet som omläggningen till ett nytt skattesystem medför leder till en
tämligen måttlig konsumtionsökning. I alternativ 1 beräknas den privata
konsumtionen stiga med 0,7% 1991. Utifrån de inkomstökningar som
redogjorts för i tidigare avsnitt förbättras sparkvoten då med 1 procenten-
het. Under 1991 kommer därmed sparkvoten att åter bli positiv efter att
ha varit negativ de senaste fem åren.

För 1992 antas osäkerheten som följer av skattereformen minska. Den
tillfälliga höjningen av mervärdeskatten försvinner 1 januari 1992 och
därmed bortfaller också ett incitament att skjuta större inköp på framtiden
hos hushållen. Tillväxten i den totala konsumtionen beräknas öka med
1,0% och sparkvoten förbättras med ytterligare drygt 1 procentenhet.

I alternativ 2 medför den högre inkomstökningen också att konsum-
tionen blir något större än i alternativ 1 för båda åren. En del av
inkomstskillnaden mellan alternativen beräknas dock användas till
sparande.

59

8 Investeringar

Den starka tillväxten av bruttoinvesteringarna som pågått sedan 1987
bromsades upp till preliminärt närmare 2% 1990. Utvecklingen dämpades
inom samtliga sektorer. Förändringen var störst inom näringslivet där
tillväxttakten minskade från 12,4% 1989 till ca 1 % 1990. Därav var om-
slaget inom industrin mest markant, från en uppgång på ca 14 % 1989
till en nedgång med 3%. Även i det övriga näringslivet bromsades ut-
vecklingen betydligt. Samtidigt avtog tillväxten av bostadsinvesteringar-
na till ca 3%. Även inom de offentliga myndigheterna sjönk tillväxttak-
ten, till ca 3%.

Investeringsförloppet 1991 och 1992 är beroende av kostnadsutveck-
lingen. Om det ogynnsamma mönstret i lönebildningen bryts väntas de
totala investeringarna sjunka med ca 1,5% 1991, för att under 1992 åter
uppvisa svagt positiva tillväxttal. Om löneökningarna fortsätter att stiga
enligt alternativ 2 försämras investeringsklimatet. Det gäller särskilt inom
näringslivet, men även i viss mån inom de offentliga myndigheterna. De
totala investeringarna sjunker då med drygt 3% 1991 och med ca 2%
1992. Bostadsinvesteringama faller 1991 och 1992, till följd av minskad
efterfrågan. Såväl nyproduktionen som ombyggnaderna minskar.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 8:1 Bruttoinvesteringar efter näringsgren

Miljarder
kr 1989
löpande
priser

Ärlig procentuell volymförändring

1988

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Näringsliv

163,9

4,1

12,4

1,1

-0,7

-3,6

2,9

-0,4

Offentliga myndigheter

31,6

6,9

10,5

3,2

0,1

-1,0

2,2

-0,7

Bostäder

64,3

11,2

6,8

3,1

-4,3

-4,3

-7,2

-7,2

Totalt

259,8

6.0

10,9

1,8

-1,4

-3,4

0.6

-1,9

därav maskiner

116,8

7,6

15,7

1,9

-0,9

-4,1

2,9

-0,7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.1 Näringslivets investeringar

Efter de första åren under 1980-talet utvecklades näringslivets investe-
ringar starkt, förutom en tillfällig svacka 1986. Mellan 1986 och 1989
steg investeringarna i näringslivet med ca 25%. Under 1990 bromsades
expansionen och uppgången stannade på ca 1 %. Tyngdpunkten i upp-
gången låg, liksom de närmast föregående åren, på maskiner. Under
perioden 1986 till 1990 ökade maskininvesteringarna med närmare 35%,
medan byggnadsinvesteringarna steg med knappt 7 %.

Efter en markant uppbromsning 1986 tog industriinvesteringarna åter
fart. Mellan 1986 och 1989 steg industriinvesteringarna med över 30%.
1990 vände utvecklingen och en nedgång av investeringsvolymen med
3% noterades. Industrins investeringar minskade då för första gången

60

sedan 1982. Ett sämre efterfrågeläge och vikande lönsamhet inverkade Prop. 1990/91:100
på utvecklingen. Under perioden 1986 till 1989 utvecklades byggnadsin- Bil. 1.1
vesteringama svagare än maskininvesteringama. Under 1990 var ned-
gången for byggnader kraftigare än för maskiner.

Tabell 8:2 Bruttoinvesteringar i näringslivet

Miljarder
kr. 1989,
löpande
priser

Årlig procentuell volymförändring

1988

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt. 2

Alt.l

Alt.2

Industri

50,9

5,4

13,9

-3,0

-6,0

-13,0

5,0

-5,0

Basindustri

13,7

18,1

16,4

-4,0

-11,0

-22,0

5,0

-6,0

Verkstadsindustri

19,3

-5,6

16,6

-5,0

-6,0

-16,0

7,0

-9,0

Övrig industri

17,9

9,8

9,5

-1,0

2,0

-3,0

2,0

-1,0

Övrigt näringsliv

113,0

3,6

11,7

3,1

1,6

0,6

2,0

1,3

Totalt

163,9

4,1

12,4

1,1

-0,7

-3,6

2,9

-0,4

därav byggnader

55,3

-1,7

4,9

0,8

0,1

-1,7

2,5

0,1

maskiner

107,6

7,0

16,2

1,5

-1,1

-4,4

3,0

-0,7

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Under 1990 sjönk investeringarna inom verkstadsindustrin med preli-
minärt ca 5 %. Bilden är delvis splittrad med kraftiga minskningar i tran-
sportmedels- och maskinindustri medan övrig verkstadsindustri redovisar
ökningar. Inom basindustrin föll investeringarna med närmare 5 %. Inom
övrig industri kvarstod i stort sett oförändrad volym. Elektroindustrin
tillhör den del inom denna industri som expanderade.

Utvecklingen 1991 och 1992 är svårbedömd. Statistiska centralbyråns
investeringsenkät i oktober pekar mot en fortsatt, och än starkare, ned-
gång i industrins investeringsplaner 1991. Skälen till detta är flera. Ett
svagare efterfrågeläge med vikande lönsamhet, avtagande produktionsut-
veckling, höga räntor, ett minskat kapacitetsutnyttjande samt en ytterli-
gare försämrad konkurrenskraft gör att investeringsklimatet märkbart
försämras.

Om löneökningstakten växlas ned, i enlighet med alternativ 1, kommer
dock ovanstående negativa tendenser att motverkas. Nedgången 1991 be-
räknas då stanna på 6%. Det är främst basindustrin och verkstadsindu-
strin som planerar för minskade investeringar. En återhämtning inom in-
dustrin totalt förutses 1992, med 5% ökad investeringsvolym.

Med fortsatt relativt snabb löneutveckling förstärks problemen inom
industrin ytterligare. I prognosen förutses ett fäll i investeringsvolymen
med 13% 1991 och med 5% 1992. Främst drabbas verkstadsindustri och
basindustri. Det innebär att de totala industriinvesteringarna sjunker till
den nivå som rådde 1986, innan de senaste årens kraftiga expansion
inleddes.

61

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 8:1 Näringslivets investeringar

Miljarder kr., 1985 års priser

Källor: Statistiska centralbyrån, konjunkturinstitutet och finansdepartementet.

Tabell 8:3 Offentliga investeringar

Miljarder
kr. 1989,
löpande
priser

Årlig procentuell volymförändring

1988

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Statliga myndigheter

8,8

1,4

16,9

13,1

1,0

1,0

0,9

0,9

Statliga affärsverk

18,6

-4,5

9,7

4,7

10,0

10,0

5,0

5,0

Staten

27,4

-2,8

11,9

7,3

5,4

5,4

2,4

2,4

Kommunala myndig-
heter

22,8

9,1

8,0

-0,9

-0,4

-2,0

2,8

-1,5

Kommunala affärsverk

4,3

-1,4

-6,8

13,1

3,6

3,6

0,9

0,9

Kommunerna

27,1

7,0

5,3

1,4

0,4

-1,0

2,4

-1,0

Totalt

54,5

1,7

8,7

4,5

3,1

2,5

2,4

0.9

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

De närmaste åren väntas tillväxttakten inom det övriga näringslivet
kvarstå på en relativt stabil och låg nivå. Under 1990 avtog ökningstak-
ten markant, från närmare 12% 1989 till ca 3% 1990. De offentliga
affärsverken ökade starkt. Där skedde en kraftig expansion inom statens
järnvägar och postverket. I de flesta övriga näringsgrenar noterades en
nedgång. Under 1991 och 1992 beräknas investeringsaktiviteten avta in-
om varuhandel, hotell- och restaurang samt delar av finanssektom, efter
de senaste årens expansion. Den i samband med åtstramningspaketet
tillfälligt höjda fastighetsskatten 1991 och 1992, verkar i dämpande rikt-
ning. Borttagandet av ramarna för övrigt byggande i landet, förutom i
Stockholms län och Göteborgs och Bohus län, verkar i motsatt riktning.
Inom de statliga affärsverken väntas investeringarna fortsätta att stiga
starkt 1991 till följd av att det skett en förskjutning av planerna framåt

62

i tiden. Även 1992 väntas en uppgång, dock inte lika stark som föregå-
ende år. Därmed förhindras ett fäll för investeringarna i övrigt närings-
liv. Både under 1991 och 1992 stiger de med knappt 2%. I och med att
investeringarna i denna sektor inte antas vara särskilt känsliga för kost-
nadsutvecklingen blir utvecklingen endast något lägre i fallet med fortsatt
höga löneökningar.

Sammantaget innebär det att näringslivets investeringar, sett som andel
av BNP, kvarstår på i stort sett oförändrad hög nivå 1991 och 1992 med
ca 14,5% av BNP. I fallet med den högre löneutvecklingen förutses en
något lägre andel, ca 14% av BNP. Andelen fortsätter därmed att över-
stiga den nivå som rådde innan den starka nedgången i slutet av 1970-
talet inträffade.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 8:2 Näringslivets investeringar

Procent av BNP, 1985 års priser

Anm: Punkterna för 1991 och 1992 avser utvecklingen enligt alternativ 2.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartemenetet.

8.2 Bostadsinvesteringar

Vid sidan av industrin har bostadsbyggandet tillhört de mest expansiva
investeringsområdena under perioden 1986 till 1989. Under denna period
expanderade bostadsproduktionen med hela 30%. Under 1990 steg bo-
stadsinvesteringama med ca 3% ytterligare. Det innebar en betydligt
lägre ökningstakt än tidigare.

Sedan 1986 har investeringsvolymen gällande nyproduktion av bostäder
fördubblats. 1990 avtog ökningstakten något, då volymen steg med ca
12%. Den kraftiga uppgången av efterfrågan på bostäder, från ett läge
med 37 000 outhyrda lägenheter 1983,ledde så småningom till bostads-
brist i stora delar av landet och medverkade till en markant stigande bo-
stadsproduktion. Den starkt växande efterfrågan orsakades av en förbätt-
ring av hushållens ekonomi till följd av bl.a. ökade reallöner och stigande

63

sysselsättning. Även förändringar i befolkningssammansättningen, ökad
regional rörlighet och en hög nettoinvandring inverkade dock till utveck-
lingen. Tecken på en något dämpad efterfrågan kunde skönjas under 1990
genom att köerna vid bostadsförmedlingarna i landet slutade att växa,
med undantag för Stockholmsområdet. En svagt uppåtgående trend av
antalet outhyrda lägenheter hos de allmännyttiga bostadsföretagen note-
rades. I september uppgick antalet outhyrda lägenheter till knappt 4 000.
Det innebär en uppgång med 1 000 lägenheter sedan september föregåen-
de år. Nivån är dock fortfarande mycket låg, motsvarande 0,5 % av be-
ståndet. Bristen på lägenheter gäller inte enbart storstadsområdena. I
nästan hälften av kommunerna i landet fanns ingen ledig lägenhet regi-
strerad hos allmännyttan i september 1990.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 8:3 Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade lägenheter

Anm: Antalet outhyrda lägenheter avser den 1 mars respektive år t.o.m. 1989 samt
antalet outhyrda lägenheter hos allmännyttan i september 1990. Antalet påbörjade
lägenheter omfattar både flerfamiljshus och småhus.

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

I oktober 1988 fördubblades Jen statligt garanterade räntan för om-
byggnadslån. Samtidigt infördes länsvisa ramar för omfattningen av om-
byggnadsverksamheten i hela landet. Tidigare hade sådana funnits inom
storstadsområdena sedan början av 1987. Övergångsbestämmelser mild-
rade effekterna av de nya reglerna något under 1989. Ombyggnadsvoly-
men sjönk då med 12%. Utanför storstadsområdena är det främst den
högre räntan som begränsat ombyggnadsvolymen. Ramarna för 1990 var
snävare än under 1989. Restriktionerna fick starkare genomslag och
därigenom minskade också ombyggnadsinvesteringama kraftigt, med
ytterligare ca 14%.

Utvecklingen av bostadsproduktionen 1991 och 1992 är mycket svårbe-
dömd. De höga kostnaderna i nyproduktionen kan få till följd att efter-
frågan dämpas. Även effekterna av skattereformen samt det nya bostads-
finansieringssystemet, som träder i kraft den 1 januari 1992, är svåra att

64

förutse. Relativprishöjningen av bostäder till följd av skattereformen tor-
de medföra en minskad efterfrågan. I motsatt riktning verkar det köp-
tillskott som hushållen får genom skattereformen, vilket kan komma till
uttryck i ökad bostadskonsumtion.

Det föreligger stora svårigheter att prognosticera det långsiktiga beho-
vet av bostäder. Förutom demografiska faktorer inverkar även hushållens
inkomstutveckling och utvecklingen av bostadsprisema på efterfrågan av
nyproduktion. Enligt boverkets bedömning behövs ett årligt tillskott under
1990-talet på mellan 37 000 och 45 000 lägenheter för att tillgodose det
behov som följer av ökad efterfrågan och avgången av lägenheter ur
beståndet. Till detta kommer vad som behövs för att på kortare sikt upp-
nå balans på bostadsmarknaden. I bilaga 15 till LU90 beräknades det
långsiktiga behovet enligt huvudalternativet uppgå till 63 000 lägenheter
per år. Det s.k. nolltillväxtaltemativet i samma bilaga ligger närmare
boverkets bedömning. Eftersom beståndet är stort i förhållande till ny-
tillskottet, får en liten förändring av efterfrågan stor betydelse för ny-
produktionen av bostäder.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 8:4 Bostadsinvesteringar

Miljarder Årlig procentuell volymförändring

kr. 1989,  ----------------------------------

löpande
priser

1988

1989

1990

1991

1992

Nybyggnad

43,6

40,3

20,3

12,0

-2,0

-8,0

Flerbostadshus

22,1

42,4

20,9

17,5

5,9

-5,0

Småhus

21,6

38,1

19,7

6,3

-11,0

-12,0

Ombyggnad

20,7

-13,7

-12,1

-14,0

-10,0

-5,0

Flerbostadshus

17,3

-15,5

-12,7

-13,9

-7,9

-5,0

Småhus

3,4

-2,9

-9,2

-14,6

-21,0

-5,0

Totalt

64,3

11,2

6,8

3,1

-4,3

-7,2

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Boverkets lånestatistik tyder på fortsatt expansiva planer för investe-
ringar i nyproduktion av bostäder 1991. I prognosen väntas dock efter-
frågan avta något jämfört med den höga nivån 1990. Antalet påbötjade
lägenheter beräknas minska från 62 000 1990 till ca 56 000 1991. Det
innebär att investeringsvolymen sjunker med ca 2%. Nedgången väntas
fortsätta också 1992, då investeringarna i bostäder beräknas fälla med 8%
i volym. Antalet påbörjade lägenheter avtar då till 54 000.

Ramarna för ombyggnader tas bort 1991 i hela landet förutom i
Stockholms län och Göteborgs och Bohus län. I prognosen beräknas om-
byggnaderna fortsätta att sjunka 1991, dock i något lägre takt än under
1990, eller med 10%. Under 1992 förutses ombyggnadsinvesteringama
minska med 5%. Det förutsätter ett tekniskt antagande att 1991 års
restriktioner kvarstår. Det innebär att de totala bostadsinvesteringama
sjunker med drygt 4% 1991 och med ca 7% 1992.

5 Riksdagen 1990/91. I samt. Nr 100. Bilaga 1.1

65

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 8:4 Bostadsinvesteringar

Miljarder kr., 1985 års priser

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

8.3 Byggnadsverksamheten

Byggkonjunkturen var fortsatt stark även 1990. Efter den långa perioden
av mycket hög aktivitet tillkom dock alltfler tecken på en något mindre
överhettad byggmarknad under loppet av året. Bristen på byggnadsarbeta-
re har avtagit sedan slutet av 1989, enligt konjunkturinstitutets byggbaro-
meter. Sedan september 1989 har andelen företag som uppger brist på
byggnadsarbetare i princip halverats. Arbetslösheten bland byggnadsarbe-
tare har stigit under andra halvåret 1990. I slutet av november var 3,1 %
av kassamedlemmama arbetslösa, mot 2,3% november 1989. Kostnadsut-
vecklingen inom byggsektorn, som blivit ett problem för hela samhälls-
ekonomin, tenderade att avta något mot slutet av året.

Uppgången i byggefterfrågan inleddes 1986. Byggnadsinvesteringarna
i näringslivet böljade då stiga samtidigt som behovet av ett kraftigt ökat
nybyggande av bostäder accentuerades. Ombyggnadsverksamheten nådde
sin topp under 1987. Subventionerna i ROT-sektom (reparation, om- och
tillbyggnad) från 1980-talets böljan gav en snabb volymökning av om-
byggnaderna t.o.m. 1987. Under 1988 skedde en viss nedgång av
näringslivets byggnadsinvesteringar. Samtidigt uppvisade nybyggandet
av bostäder rekordstora tillväxttal. 1989 var ökningstakten åter stark in-
om näringslivet, samtidigt som bostadssektorns tillväxt bromsades genom
restriktionerna mot ombyggnadssektom.

Under 1990 avtog näringslivets tillväxt markant. Bostadsproduktionen
ökade också svagare än året innan, dels genom att ombyggnadsrestriktio-
nema fick större effekt, dels genom att nyproduktionen nått en mycket
hög nivå och därigenom uppvisade en avtagande tillväxt. Sysselsättningen
inom byggområdet har dock fortsatt att öka. Enligt AKU steg antalet

66

sysselsatta inom bygggnadsverksamheten från 257 OOO personer 1986 till Prop. 1990/91:100
313 000 personer 1990. Det motsvarar en uppgång med över 20 %, varav Bil. 1.1
ökningen under 1990 svarade for 8 procentenheter.

Överhettningen på byggmarknaden de senaste åren har tvingat fram
alltmer omfettande regleringar. Avsikten med dessa har dels varit att
dämpa det allmänna efterfråge- och kostnadstrycket på byggmarknaden,
dels att frigöra resurser till nyproduktion av bostäder. Förutom begräns-
ningarna av ombyggnadsverksamheten gällande bostäder infördes också
ramar för s.k. övrigt byggande i hela landet. I Stockholms län och i
Göteborgs och Bohus län har byggnadstillståndsgivning använts sedan
1987 i syfte att begränsa den totala byggvolymen till 1986 års nivå. I
övriga landet fick arbetsmarknadsstyrelsen i uppdrag att under 1989,
med stöd av lagen om byggnadstillstånd, begränsa volymen av övrigt
byggande till 95% av 1988 års volym. Det gällde även för 1990. År
1991 tas ramarna för övrigt byggande bort i hela landet utom i Stock-
holms län och Göteborgs och Bohus län.

Åtgärderna mot ombyggnadsverksamheten resulterade i en nedgång av
investeringarna inom denna sektor med ca 40% mellan 1986 och 1990.
1991 väntas nedgången fortsätta, dock i något lugnare takt. Effekterna av
regleringarna av övrigt byggande är mer oklara. Ramen för övrigt
byggande 1990 var i slutet av november i stort sett fylld av pågående och
planerat byggande enligt AMS.

I maj 1989 infördes en investeringsskatt uppgående till 10% på s.k.
oprioriterat byggande inom Stockholms län, med undantag av Norrtälje
och Södertälje kommuner. Den höjdes till 30% under våren 1990 och
utvidgades till att även omfetta Göteboigsområdet. I oktober 1990 undan-
tags Göteborgsområdet från investeringsskatten. Från den 1 januari 1991
undantas även Nynäshamns kommun. Den höjda investeringsskatten har
medverkat till att byggnadsinvesteringarna inom varuhandel-, hotell och
restaurang har minskat.

Tabell 8:5 Byggnadsverksamhet

Miljarder
kr 1989
löpande
priser

Årlig procentuell volymförändring

1988

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Byggnadsinvesteringar

142,0

4,4

6,6

1,9

-1,9

-2,8

-1,7

-3,2

därav näringsliv

55,3

-1,7

4,9

0,8

0,1

-1,7

2,5

0,1

myndigheter

22,4

3,6

10,3

1,9

-0,1

-1,3

2,4

-0,7

bostäder

64,3

11,2

6,8

3,1

-4,3

-4,3

-7,2

-7,2

Reparationer och

underhåll

51,1

0,9

5,5

4,3

2,3

2,3

1,1

1,1

Summa

193,1

3,4

6.3

2.6

-0,7

-1,3

-0.8

-1,9

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

1990 avtog ökningstakten inom den totala byggnadsverksamheten. Ba-
kom stagnationen låg en lägre tillväxttakt inom såväl näringsliv som
offentliga myndigheter samt ett mindre expansivt bostadsbyggande.

67

Reparations- och underhållssektom steg relativt starkt, med ca 4%.

Utvecklingen inom byggsektorn 1991 och 1992 är mycket svårbedömd
i och med att skattereformen och ett nytt bostadsfinansieringssystem med-
för ett antal nya förutsättningar. I det lägre lönealtemativet stagnerar
samtidigt näringslivets investeringar. Sammantaget väntas en nedgång
inom byggnadsverksamheten med närmare 1% både 1991 och 1992. Om
löneökningstakten blir fortsatt hög förstärks nedgången genom en mer
ogynnsam utveckling inom näringslivet och de kommunala myndigheter-
na. Utvecklingen av bostadsinvesteringama verkar också neddragande
oavsett lönealtemativ. I motsatt riktning verkar reparations- och under-
hållssektom där aktiviteten fortsätter att stiga, dock med en svagare takt.
Totalt fäller byggnadsverksamheten i alternativ 2 med ca 1,5% respektive
ca 2% 1991 och 1992.

8.4 Lagerinvesteringar

Perioden 1981-1988 kännetecknades av kraftig och ihållande lageravveck-
ling. Totalt sett drogs lagren ner med närmare 50 miljarder kr. (1985 års
priser). Denna avveckling var koncentrerad till industrin och partihan-
deln. Inom partihandeln skedde speciellt stora neddragningar av spann-
målslagren samt lagren av oljor och bränsle.

Enligt de preliminära nationalräkenskaperna i våras hade en lagerupp-
byggnad inträffat under 1989. Dessa hade dock placerat en korrektions-
post som uppstod vid avstämning mellan produktions- och användnings-
beräkningar som en lagerpost. Denna är nu eliminerad och detta tillsam-
mans med en rad mindre revideringar gör att lagren totalt sett minskade
något även 1989.

Under 1990 bröts dock den långa perioden av lagemeddragningar. In-
om industrin böljade lagren växa redan under hösten 1989. Denna ut-
veckling accentuerades sedan under första halvåret 1990 då färdigvaru-
lagren ökade kraftigt. Under hösten anpassades sedan produktionen till
den vikande efterfrågan och en marginell nedgång av färdigvarulagren
noterades. Däremot ökade lagren av insatsvaror och varor i arbete. Även
lagren av råolja och bränsle steg kraftigt under första halvåret 1990 för
att sedan under hösten avvecklas så mycket att en minskning under 1990
med ca 0,4 miljarder kr. inträffade. Lagren i detaljhandeln exklusive
bilar ökade, speciellt under hösten. Denna lageruppbyggnad är i huvud-
sak ofrivillig och en följd av hushållens alltmer försiktiga konsumtions-
beteende. Lagren av bilar och bildelar steg kraftigt 1989 när efterfrågan
började vika. Under 1990 har endast en mindre del av dessa ofrivilliga
lager kunnat avvecklas, då efterfrågan försvagats än mer.

Totalt innebär detta att lagren förra året ökade med ca 2,2 miljarder kr.
och därmed lämnar ett positivt bidrag till BNP-tillväxten med 0,3 pro-
cent. I finansdepartementets höstprognos var bedömningen att bidraget
skulle vara svagt negativt (0,1%). Denna skillnad förklaras till betydande
del av de revideringar som gjorts i nationalräkenskaperna för 1989.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

68

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 8:5 Lagervolymförändringar

Miljarder kr., 1985 års priser

1980       1982

1984

1986      1988

1990

Källor: Statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Under 1991 väntas industrilagren (exkl. olja- och bränsleprodukter)
minska svagt. Efterfrågeläget bedöms inte vara tillräckligt starkt för att
en mer påtaglig reducering av färdigvarulagren ska kunna komma till
stånd. Dessa förblir därmed tämligen stora. Anpassningen av insatsvaru-
lagren till den lägre produktionstakten väntas fortsätta varför dessa min-
skar måttligt. Bilhandeln väntas 1991 får större möjligheter att minska
sina stora lager. Däremot förutses en uppgång av olje- och bränslelagren
med drygt en miljard. Därmed skulle lagren totalt sett sjunka med ca 1
miljard kr, vilket innebär ett negativt bidrag till BNP-tilväxten med
0,3%.

Under 1992 väntas neddragningarna av lagren fortsätta i något snabbare
takt än 1991. Det något starkare efterfrågeläget ger möjligheter för indu-
strin att dra ner sina tämligen stora färdigvarulager. Även inom parti-
och detaljhanden väntas neddragningar ske. Det negativa bidraget till
BNP-tillväxten blir dock mycket litet.

69

6 Riksdagen 1990/91. 1 sainl. Nr 100. Bilaga 1.1

9 Den offentliga verksamheten                       Pr0P- 1990/91 :ioo

Bil. 1.1

9.1 Den offentliga sektorn och samhällekonomin

Den offentlig sektorns finanser har förbättrats markant sedan 1982 då det
finansiella sparandet visade ett underskott motsvarande 7% av BNP. Ar
1987 fick den offentliga sektorn ett överskott efter nio år i följd av
underskott och 1989 uppgick det finansiella sparandet till över 5% av
BNP.

Förbättringen av den offentliga sektorns finansiella sparande beror på
en kraftig ökning av inkomsterna, samtidigt som utgiftsutvecklingen har
varit relativt dämpad. De offentliga inkomsternas andel av BNP steg från
ca 60% 1982 till 65,5% 1989, vilket avspeglar en ökad skattekvot.
Under samma period minskade utgifternas andel av BNP från 66,5%
1982 till ca 60% 1989. Den reala resursförbrukningen inom den
offentliga sektorn i form av investeringar och konsumtion sjönk från
33,5% 1982 till 28,5% 1989 som andel av BNP. Transfereringarna till
hushåll steg som andel av BNP under perioden med 1,5 procentenheter
till ca 20,5% 1989, se diagram 9:1. Den offentliga sektorns övriga
utgifter består av transfereringar till företag och u-landsbistånd samt
ränteutgifter. Dessa utgifters andel av BNP har minskat med 4 procenten-
heter sedan 1985 främst beroende på lägre ränteutgifter på statskulden
och minskat stöd till företag.

Diagram 9:1 De offentliga utgifternas andel av BNP

Källa: Finansdepartementet.

År 1990 steg utgifternas andel av BNP till ca 61,5% medan inkomster-
nas andel var oförändrad. Det finansiella sparandet beräknas ha minskat
till ca 4% av BNP. Den ökade utgiftsandelen förra året berodde
huvudsakligen på att kostnaderna för den offentliga konsumtionen ökade
kraftigt till följd av de höga löneavtalen inom det offentliga området. I
volym beräknas den offentliga konsumtionen ha stigit med 1,3%.

70

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 9:1 Skattekvoten
Procentandel av BNP

1989

1990

1991

1992

Alt. 1

Alt. 2

Alt.l

Alt.2

Direkta skatter

25,3

24,3

21,3

21,6

21,3

21,7

Hushåll

22,5

21,9

19,5

19,7

19,1

19,5

Företag

2,8

2,4

1,9

1,9

2,2

2,2

Indirekta skatter exkl.

arbetsg ivaravg i fter

14,7

15,1

16,9

16,8

16,4

16,3

Mervärdeskatt

7,6

8,2

9,8

9,8

9,2

9,2

Övrigt

7,1

6,9

7,1

7,1

7,2

7,1

Arbetsgivaravgifter

16,5

17,4

17,8

17,9

17,8

18,0

Skatter och avgifter

56,4

56,8

56,0

56,3

55,4

55,9

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och
finan sdepartementet.

Den offentliga sektorns inkomster består till 85% av skatter och av-
gifter. Skatternas och arbetsgivaravgifternas andel av BNP (skattekvoten)
steg med ca 7 procentenheter mellan 1982 och 1989. För 1990 beräknas
skattekvoten ha ökat med ytterligare ca 0,5 procentenheter till knappt
57%. För 1991 och 1992 beräknas en succesiv nedgång av skattekvoten
till 55,5 - 56%, se tabell 9:1. Förändringen av skattekvoten beror dels
på hur skatteunderlagen utvecklas i förhållande till BNP, dels på föränd-
ringen i skatteuttagen. Även betalningsrutiner och redovisningsprinciper
påverkar skattekvoten.

Ett första steg i skattereformen togs förra året. Den statliga inkomst-
skatten sänktes med 7 procentenheter. Den kraftiga ökningen av lönerna
(skatteunderlaget) och höjd kommunalskatt medförde dock, att endast en
mindre nedgång av skatteuttaget från hushållens direkta skatter kom till
stånd 1990. I år leder det nya skattesystemet till kraftigt sänkta inkomst-
skatter for hushållen. Även nästa år minskar andelen av hushållens
direkta skatter i de totala skatteinkomsterna. Genom att skatteskalan
räknas upp med i princip den historiska inflationen uppkommer en
negativ effekt på skatteinkomsterna ("omvänd ftscal drag") när löneök-
ningarna blir mindre än föregående års inflation.

Den starka uppgången i företagens vinster under 1980-talet har efter-
hand medfört att företagens skatteinbetalningar ökat från ca 1,5% av
BNP 1985 till nära 3% av BNP 1989. Skattereformen bidrar till ökat
uttag från företagens direkta skatter genom att avkastningen på pensions-
fonder och vissa försäkringspremier beskattas. Nedgången i företagens
resultat under det senaste året leder dock till en kraftig minskning av
företagsskatterna i år. Nästa år hålls skatteinkomsterna från företagen
uppe genom upplösning av skatteskulden på dolda reserver.

Finansieringen av inkomstskattesänkningama 1990 och 1991 sker till
stor del genom breddning av underlaget för mervärdeskatten. Dessutom
är skattesatsen tillfälligt höjd med 1 procentenhet från den 1 juli 1990 till
utgången av 1991. Mervärdeskatten på den kommunala sektorns inköp

71

av varor och tjänster lyfts av fr.o.m. 1 januari och på den statliga
sektorns inköp fr.o.m. 1 juli i år. Dessa avlyft bidrar till en minskning
av skattekvoten med ca 1/2 procentenhet 1991 och 1992.

Övriga indirekta skatter uppgick som andel av BNP till ca 7% 1989.
Återkommande höjningar av skattesatserna på t.ex. tobak, vin och sprit,
bensin och olja har hållt denna andel relativt stabil. Den väntas också i
år vara i stort sett oförändrad. Inkomsterna av fastighetsskatt stiger till
följd av skattereformen och en tillfällig höjning av skatten på kommer-
siella lokaler under 1991 och 1992.

Den kraftiga ökningen av lönesumman förra året och en tillfällig
arbetsmiljöavgift på 1,5% under perioden september 1989 t.o.m.
december 1990 medförde att inkomsterna av arbetsgivaravgifter steg med
ca 1 % som andel av BNP. Skattereformen leder till att en ökad andel av
skatteinkomsterna kommer från arbetsgivavgifter. I reformen ingår
nämligen en breddning av underlaget för arbetsgivaravgifter samt en
särskild löneskatt på pensionspremier m.m.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 9:2 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter
Löpande priser

Miljarder kr.

Procentuell förändring

1989    1990

1991

1992

1989    1990    1991

1992

Alternativ 1

Inkomster

800,5

888,3

934,2

962,5

13,9

11,0

5,2

3,0

Skatter

514,4

569,7

589,3

600,0

13,5

10,7

3,4

1,8

Social försäkringsavgifter

176,5

201,1

215,2

224,5

14,7

14,0

7,0

4,3

Övriga inkomster

109,6

117,4

129,7

137,9

14,6

7,1

10,4

6,4

Utgifter

736,5

833,2

881,9

915,5

11,0

13,1

5,8

3,8

Transfereringar tillhushåll

250,2

278,3

305,8

325,6

10,0

11,3

9,9

6,5

Ränteutgifter

66,8

68,5

67,7

68,7

7,5

2,6

-1,2

1,5

Övriga transfereringar

71,8

80,6

92,7

93,9

17,7

12,2

15,0

1,3

Konsumtion

317,7

366,0

373,4

382,6

10,8

15,2

2,0

2,5

Investeringar1

30,1

39,8

42,4

44,7

15,3

31,9

6,4

5,6

Finansiellt sparande

64,0

55,0

52,3

47,0

Procent av BNP

Skatter och avgifter

56,4

56,8

56,0

55,4

Utgifter

60,2

61,4

61,4

61,6

Finansiellt sparande

5,2

4,1

3,6

3,2

Alternativ 2

Inkomster

944,5

982,1

6,3

4,0

Utgifter

891,6

937,6

7,0

5,2

Finansiellt sparande

53,0

44,5

1 I investeringar ingår investeringar i personalbostäder, lagerinvesteringar samt nettot av köp och försäljning
av fastigheter och mark.

Källor: Konjunkturinstitutet, statistiska centralbyrån, riksrevisionsverket och finansdepartementet.

De offentliga utgifternas andel av BNP beräknas ligga kvar på ca
61,5% 1991 och 1992 i alternativ 1. I det andra alternativet blir
utgifterna, liksom inkomsterna, något större. Utgifterna dras upp av
ökade transfereringar till hushåll. Det är en följd av, dels fördelnings-
politiska åtgärder i skattereformen, dels det försämrade läget på arbets-

72

marknaden. Övriga transfereringar beräknas vara oförändrade som andel  Prop. 1990/91:100

av BNP de närmaste två åren. Neddragning av utgifterna sker genom att  Bil. 1.1

räntebidragen till bostäder reduceras och genom att mjölksubventionema
tas bort. Utgiftsökningar sker genom att fördyringen av bostadsbyggan-
det, till följd av ökad mervärdeskatt, kompenseras av investerings-
bidrag. Om dessa investeringsbidrag, i stället för att räknas som utgift,
skulle avräknas från mervärdeskatteintäktema minskar både skatte- och
utgiftskvoten. _ Genom besparingar i den statliga administrationen begrän-
sas den offentliga konsumtionens volymtillväxt till ca 0,5% per år.

Dessutom bidrar det ovannämnda avlyftet av mervärdeskatt till att ut-
gifterna för den offentliga konsumtionen och investeringarna minskar
som andel av BNP.

Summan av skatter och utgifter med tillägg för den offentliga sektorns
övriga inkomster, som till 1/3 består av AP-fondens ränteinkomster, ger
det finansiella sparandet. För 1991 beräknas detta uppgå till drygt 52
miljarder kr. och för 1992 till 47 miljarder kr. i alternativ 1, se tabell
9:2. I det andra alternativet blir sparandet något högre för 1991. Nästa
år medför dock den sämre ekonomiska utvecklingen i det andra alterna-
tivet, att det finansiella överskottet i den offentliga sektorn blir lägre än
i alternativ 1.

För att belysa hur den offentliga sektorns inkomster och utgifter
påverkar samhällsekonomin, har en enkel modell använts i national-
budgetarna i många år. Med antagande om marginella import- och
konsumtionsbenägenheter kan multiplikatorer beräknas. De anger hur
reala förändringar av olika typer av inkomster och utgifter bidrar till
förändringar av BNP. Multiplikatorema är konstanta över tiden och
beaktar således inte t.ex. förändringar av hushållen sparande. Både
beslutade och automatiska förändringar av inkomster och utgifter
inkluderas i modellen. Däremot ingår inte de effekter finanspolitiken ger
via pris- och lönebildning och kreditmarknad.

Tabell 9:3 Finanspolitiska effekter

Procent av BNP i fasta priser

1986

1987

1988

1989

1990

1991

1992

Alt.l

Alt.2

Alt.l

Alt.2

Staten inkl, socialförsäkring

-1.0

-3,6

-0,5

-1,2

0,1

1,6

1,4

1,4

1,3

Kommunerna

0,3

-0,1

0,7

0,4

0,7

-0,7

-0,6

-0,8

-0,6

Totala offentliga sektorn

-0,7

-3.7

0,2

-0,7

0,8

0,9

0,8

0,7

0,7

Källa: Finansdepartementet.

Beräkningarna visar att den statliga (inkl, socialförsäkring) finanspoliti-
ken har haft en kontraktiv inverkan på BNP under andra hälften av 1980-
talet. Kommunerna har under de senaste åren ökat sina utgifter betydligt
snabbare än inkomsterna vilket haft en expansiv effekt på ekonomin, se
tabell 9:3.

Försämringen av statens finanser 1991 och 1992 ger en stimulerande

73

effekt på samhällsekonomin. Detta motvägs till en del av en kontraktiv Prop. 1990/91:100
effekt på BNP från den kommunala sektorn. Finanspolitikens expansiva Bil. 1.1
effekt på BNP 1991 och 1992 beror på att inkomsterna ökar relativt
måttligt delvis som en följd av bl.a. den, i båda alternativen, förutsatta
kraftiga nedgången i löneökningstakten. Det försämrade ekonomiska läget
leder till ökade offentliga utgifter i form av arbets-löshetsunderstöd m.m.
Dessutom bidrar den väntade uppgången i hus-hållens sparande till
minskad finansiering via mervärdeskatt av årets inkomstskattesänkning.

9.2 Statens finanser

Bakom uppgången av den offentliga sektorns finansiella sparande sedan
1982 ligger huvudsakligen en kraftig förbättring för staten. Statens
finansiella sparande har vänts från ett underskott 1982 på ca 64 miljarder
kr. till ett överskott 1989 på ca 36 miljarder kr. Den relativt höga
ekonomiska aktiviteten under perioden har bidragit till en snabb inkomst-
ökning och till att insatserna inom arbetsmarknads- och industripolitiken
har kunnat minskas. De under senare år accelererande löne- och prisök-
ningarna har dragit upp skatteunderlagen. För 1990 beräknas det statliga
finansiella sparande till ca 27 miljarder kr. Vid jämförelse med 1989 bör
beaktas att en växling på 2% mellan folkpensionsavgiften och ATP-
avgiften genomfördes fr.o.m. den 1 januari förra året. Därigenom
överfördes inkomster på ca 12 miljarder kr. från staten till socialför-
säkringssektorn 1990.

De närmaste två åren sker en kraftig nedgång av statens finansiella
sparande och 1992 beräknas statsfinanserna visa ett finansiellt underskott
på nära 10 miljarder, kr. i alternativ 1. I det andra altemtivet blir
underskottet något lägre, se tabell 9:4.

Försämringen av statsfinanserna beror till stor del på vikande skatte-
underlag. Det är en följd av den förutsedda nedgången av löneöknings-
takten tillsammans med konjunkturavmattningen. Statens skatteinkomster
1991 och 1992 dras dessutom ned av, att ubetalningama av kommunal-
skattemedel stiger kraftigt, och att de offentliga myndigheterna får lyfta
av ingående mervärdeskatt fr.o.m 1991. För de kommunala myndig-
heternas avlyft kompenseras staten genom avräkningsskatt, som i tabellen
redovisas som negativa statsbidrag. De statliga myndigheternas avlyft av
mervärdeskatt motsvaras av sänkta utgifter för konsumtion och in-
vesteringar. Inkomsterna av den tillfälliga arbetsmiljöavgiften på 1,5%,
som gav 9 miljarder kr. 1990, faller bort 1991. Mervärdeskatten är
tillfälligt höjd med 1 procentenhet under perioden 1 jul 1990 - 31
december 1991. En särskild premieinkomstskatt av tjänstegrupplivför-
säkring utgår fr.o.m. 1991 på försäkringsgivare. Fastighetsskatten på
kontor, butiker m.m. höjs tillfälligt vid 1992 och 1993 års taxeringar till
3,5% av taxeringsvärdet. Statens övriga inkomster beräknas öka relativt
kraftigt i år till följd av ökade inleveranser från affärsverken.

Statens utgifter dras upp av en fortsatt relativt stark ökning av
transfereringarna till hushåll. Särskilda fördelningspolitiska åtgärder

74

ingår i skattereformen. Som kompensation för höjda indireka skatter Prop. 1990/91:100
m.m. uppjusteras pensionstillskotten, det kommunala bostadstilläggen och Bil. 1.1
studiemedlen i år. Barnbidragen har höjts i år till en kostnad av ca 4
miljarder kr. och höjs med ytterligare ca 2 miljarder kr. nästa år.

Kostnaderna för bidrag vid arbetsmarknadsutbildning väntas stiga
kraftigt till följd av det försämrade läget på arbetsmarknaden.

Tabell 9:4 Statens inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. statliga affärsverk och aktiebolag

Miljarder kr.

Procentuell förändring

1989

1990

1991

1992

1989

1990

1991

1992

Alternativ 1

Inkomster

433,7

465,2

467,4

443,5

15,1

7,3

-0,5

-5,1

Skatter

326,9

359,6

352,5

323,7

15,7

10,0

-2,0

-8,2

Social försäkringsavgifter

63,7

61,6

65,4

67,8

12,2

-3,3

6,2

3,6

Övriga inkomster

43,1

44,0

49,5

52,1

15,5

2,1

12,6

5,2

Utgifter

397,4

438,4

457,6

453,2

10,5

10,3

4,4

-1,0

Transfereringar till hushåll

106,1

117,9

133,0

142,7

8,7

11,1

12,8

7,3

Ränteutgifter

59,4

59,4

59,0

60,5

6,5

-0,2

-0,6

2,5

Övriga transfereringar

136,5

149,8

150,6

138,3

9,9

9,7

0,5

-8,2

Konsumtion

86,7

96,9

98,8

96,4

12,9

13,0

1,9

-2,5

Investeringar1

9,6

14,5

16,2

15,4

58,4

50,3

12,0

-4,9

Finansiellt sparande

36,3

26,8

9,8

-9,7

Utlåning m.m.

-4,8

-3,7

Korrigeringspost

15,8

27,4

Budgetsaldo

25,3

3,1

Budgetsaldo i % av BNP

2,1

0,2

Alternativ 2

Inkomster

474,9

457,5

2,1

-3,7

Utgifter

462,9

463,7

5,6

0,2

Finansiellt sparande

12,0

-6,2

1 1 investeringar ingår även lagerreserveringar samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

Bland statens transfereringar till företag genomförs flera förändringar
1991 och 1992. Mjölksubventionema, som uppgått till ca 2 miljarder
kr., tas bort i år. Ett investeringsbidrag till bostadsbyggande införs 1991,
då de särskilda reduceringsreglema för mervärdeskatten på byggnads-
entreprenader slopas. Räntebidragen till bostäder reduceras; i år genom
en extra upptrappning av den garanterade räntan; och fr.o.m. 1992
genom att ett nytt bostadsfinansieringssystem (räntelån) börjar införas.

Statens utgifter påverkas också av regeländringar beträffande transfe-
reringar inom den offentliga sektorn. Statsbidragen till sjukförsäkringen
minskar genom sänkt ersättningsnivå och färre antal sjukdagar. För att
neutralisera effekterna av skattereformen för den kommunala sektorn
skall 7,5 miljarder kr. 1991 och 16,5 miljarder kr. 1992 återföras från
kommunerna till staten. Genom en tillfällig extra höjning av skatteut-
jämningsavgiften 1992 tillförs staten 3 miljarder från kommunerna nästa
år. I tabellen har statsbidragen minskats med dessa belopp. Den stigande

75

arbetslösheten medför att statsbidragen till arbetslöshetskassorna ökar Prop. 1990/91:100
kraftigt.                                                                            Bil. 1.1

Den statliga konsumtionen beräknas ha ökat i volym med 0,7% 1990.

Genom besparingar i den statliga administrationen väntas den statliga

konsumtionen minska med knappt 1 % per år 1991 och 1992.

9.3 Socialförsäkringssektorns finanser

Socialföräkringssektom omfattar allmänn tilläggspensionering (inkl,
löntagarfonder), allmänn sjukförsäkring (inkl, föräldraförsäkring) samt
arbetslöshetsförsäkring. Det finansiella sparandet inom socialförsäkrings-
sektorn består i stort sett av uppbyggnaden av allmänna pensionsfonden.
De övriga delarnas sparande är obetydligt.

Den allmänna tilläggspensioneringen (ATP) finansieras genom avgifter
och avkastning på AP-fondemas tillgångar, som huvudsakligen utgörs av
räntebärande tillgångar. Sedan 1982 har pensionsutbetalningama varit
större än avgiftsinkomsterna och 1989 uppgick underskottet till ca 10
miljarder kr. Genom AP-fondemas inkomster av räntor, utdelningar och
skatter på ca 44 miljarder kr. visade det finansiella sparande ett överskott
på ca 33 miljarder kr. 1989. ATP-avgiften höjdes den 1 januari 1990
med 2 procentenheter. Höjningen bidrog till att avgiftsinkomsterna
balanserade utbetalningarna förra året. Det finansiella sparandet ökade till
drygt 47 miljarder kr. 1990.

Tabell 9:5 Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter

Löpande priser

Miljarder kr.

Procentuell förändring

1989

1990

1991

1992

1989

1990

1991

1992

Alternativ 1

Inkomster

182,5

213,8

223,4

230,2

12,7

17.1

4.5

3,0

Avgifter

112,7

139,5

149,8

156,8

16,3

23,7

7,4

4,7

Bidrag från staten

25,7

26,6

21,3

19,9

3,5

3,3

-20,1

-6,2

Ränteinkomster m.m.

37,6

42,3

48,0

52,6

8,1

12,5

13,5

9,5

Skatter

6,4

5,4

4,3

0,9

20,2

-16,0

-19,6

-79,3

Utgifter

149,9

166,5

176,9

186,2

11,8

11,1

6,2

5.3

Transfereringar till hushåll

121,1

134,9

143,7

152,9

11,2

11,4

6,5

6,4

Övriga transfereringar

24,5

26,7

28,1

28,1

16,2

8,8

5,5

-0,1

Konsumtion m.m.

4,3

4,9

5,0

5,1

6,9

14,2

2,6

2,9

Finansiellt sparande

32,7

47,4

46,6

44,0

Alternativ 2

Inkomster

227,9

239,3

6,6

5,0

Utgifter

179,4

192,4

7,8

7,2

Finansiellt sparande

48,5

46,9

Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

76

Den 1 juli 1990 upphörde lagen om vinstdelningskatt att gälla. På
grund av eftersläpning av betalningar redovisas här ändå inkomster av
vinstdelningsskatt både 1991 och 1992.

Fr.o.m. 1991 breddas avgiftsunderlaget för arbetsgivaravgifter till följd
av skattereformen, men utbetalningarna blir åter större än avgiftsinkoms-
terna. I alternativ 1 minskar det finansiella sparandet succesivt de
närmaste åren, delvis till följd av att räntan antas gå ned i detta
alternativ. I alternativ 2 bidrar större avgiftsinkomster och högre
räntenivå till ett bättre sparande än i alternativ 1, se tabell 9:5.

Sjukförsäkringen finansieras genom arbetsgivaravgifter och statsbidrag.
Utbetalningarna till hushållen har ökat kraftigt sedan 1988 till följd av
sjukförsäkringsreformen och den förbättring av föräldraförsäkringen som
genomfördes 1989. Minskande sjuktal och sänkt ersättningsnivå fr.o.m
den 1 mars 1991 väntas medföra att utgifterna inom försäkringen minskar
i år och nästa år. Därigenom kan statsbidragen till sjukförsäkringen dras
ned. I kostnaderna för sjukförsäkringen ingår även bidrag till privat och
offentlig sjukvård samt läkemedelssubventioner. Dessa utgifter beräknas
uppgå sammanlagt till ca 27 miljarder kr. 1991 och 1992.

Utbetalningarna inom arbetslöshetsförsäkringen finansieras, sedan
reglerna ändrades 1 juli 1988, i stort sett helt av statsbidrag. De utbetalda
arbetslöshetsersättningarna minskade 1988 och 1989 till följd av den
sjunkande arbetslösheten. Fr.o.m. 1990 höjs den högsta dagpenningen i
arbetslöshetsföräkringen årligen i takt med löneutvecklingen för
industriarbetare. Den nu stigande arbetslösheten medför att utbetal-
ningarna väntas öka kraftigt under prognosperioden.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

9.4 Kommunernas finanser

Den kommunala sektorn består av primär- och landstingskommuner samt
församlingar och kommunalförbund. Sedan 1985 har sektorn haft ett
negativt finansiellt sparande. Inkomsterna har dock täckt de löpande
utgifterna medan en del av investeringarna finansierats med upplåning,
försäljning av tillgångar eller neddragning av rörelsekapitalet.

Ar 1989 var kommunernas finansiella sparandeunderskott 5 miljarder
kr. Försäljning av fastigheter m.m. på drygt 7 miljarder kr. bidrog till
att hålla nere underskottet. Förra året beräknas det finansiella under-
skottet till ca 19 miljarder kr. För åren 1991 och 1992 väntas en kraftig
förbättring av den kommunala ekonomin trots det rådande skattestoppet.
I alternativ 1 beräknas det finansiella sparandet förbättras med ca 15
miljarder kr. per år. och sektorn visa ett överskott på drygt 12 miljarder
kr. 1992. I det andra alternativet blir de kommunala utgifterna större än
i alternativ 1 och det finansiella överskottet begränsas till ca 4 miljarder
kr. 1992, se tabell 9:6.

Den förbättrade finansiella situationen är en följd av den tvååriga
eftersläpningen och avräkningsförfarande! vid utbetalningen av kommu-
nalskattemedel. Skatteinkomsterna 1991 och 1992 stiger kraftigt till följd
av de höga löneökningarna två år tidigare. Samtidigt leder den förutsedda

77

7 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga I.1

dämpningen av löneökningarna till att de kommunala utgifter-na de
närmaste två åren inte växer i samma snabba takt.

Statsbidragen består av allmänna och specialdestinerade bidrag. Skatte-
utjämningsbidraget uppgår till 10,5 miljarder kr. netto 1991. Detta bidrag
finansieras delvis genom en avgift, som för 1991 uppgår till 79 öre för
primärkommunema och 56 öre för landstingen. Nästa år höjs avgiften
med 11 öre för att finansiera den automatiska ökningen av skatteutjäm-
ningsbidragen. Därutöver höjs avgiften tillfälligt med 25 öre, vilket
medför att ca 3 miljarder kr. dras in från kommunerna 1992. I kom-
pensation för slopandet av beskattningsrätten av juridiska personer
erhåller sektorn ca 1 miljard kr. För att neutralisera skattereformens
effekter på den kommunala ekonomin har fr.o.m. 1991, dels bidraget till
kommunerna avseende garantibeskattningen avskaffats, dels en särskild
skatt införts (avräkningsskatt). Skatten beräknas på kommunernas skatte-
underlag och beräknas uppgå till ca 6,5 miljarder kr. 1991 ca 16 miljar-
der kr. 1992. I tabellen har statsbidragen minskats med detta belopp.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Tabell 9:6 Kommunernas inkomster och utgifter

Löpande priser. Exkl. kommunala aktiebolag och stiftelser

Miljarder kr.

Procentuell förändring

1989

1990

1991

1992

1989

1990

1991

1992

Alternativ 1

Inkomster

294,4

326,8

354,6

388,8

10,0

11,0

8,5

9,6

Skatter

181,1

204,7

232,5

275,4

9,7

13,0

13,6

18,5

Bidrag från staten och

socialförsäkringssektorn

74,7

80,2

78,5

68,3

9,8

7,4

-2,1

-13,1

Övriga inkomster

38,6

41,8

43,6

45,1

11,5

8,5

4,2

3,5

Utgifter

299,4

345,9

358,7

376,2

9.4

15,5

3,7

4,9

Transfereringar till hushåll

23,0

25,5

29,1

30,0

9,7

11,2

14,1

3,0

Övriga transfereringar

28,2

30,8

33,8

35,7

9,0

9,1

9,9

5,5

Konsumtion

227,8

264,2

269,6

281,2

10,1

16,0

2,0

4,3

Investeringar1

20,4

25,3

26,1

29,3

2,2

24,1

3,2

12,1

Finansiellt sparande

-5,0

-19,1

-4,1

12,6

Alternativ 2

Inkomster

355,2

390,1

8,7

9,9

Utgifter

362,7

386,2

4,9

6,5

Finansiellt sparande

-7,5

3,9

1 I investeringar m.m. ingår förutom kommunala myndigheters investeringar även kommunala affärsverks
investeringar, investeringar i personalbostäder samt nettot av köp och försäljning av fastigheter och mark.
Källor: Konjunkturinstitutet, riksrevisionsverket, statistiska centralbyrån och finansdepartementet.

De specialdestinerade statsbidragen, som beräknas till ca 57 miljarder
kr. för 1991 och ca 60 miljarder kr. 1992, är kopplade till vissa verk-
samheter inom kommunerna. Av bidragen till primärkommunema går
hälften till skolutbildningen, ca 20% till barnomsorgen och ca 10% till
äldreomsorgen och övrig social omsorg. Bidragen från socialförsäkrings-
sektorn utgår till sjukvården och beräknas uppgå till ca 15 miljarder kr.
per år 1991 och 1992.

De kommunala utgifterna består till 3/4 av konsumtion. Förra året

78

beräknas konsumtionen ha stigit med ca 1,5% i volym. För i år och nästa
år talar det mindre strama arbetsmarknadsläget för att det blir lättare att
rekrytera personal till den kommunala sektorn. De kraftigt höjda löne-
kostnaderna (en föjd av 1990 års avtal) i kombination med det kommu-
nala skattestoppet, väntas dock medföra en begränsning av expansionen.
Förbättringen av kommunernas finanser 1991 och 1992 är nämligen
tillfällig. Fr.o.m. 1993 försämras den kommunala ekonomin och 1990 års
obalans kvarstår på lång sikt med nu gällande förutsättningar. I volym
beräknas därför den kommunala konsumtionen inte öka med mer än ca
1 % per år de närmaste två åren.

De kommunala utgifterna för inköp för konsumtion och investeringar
reduceras nästa år med ca 10 miljarder kr. (beräknad ingående mervärde-
skatt 1990) till följd av skattereformen. Fr.o.m. 1991 får nämligen
kommunerna lyfta av mervärdeskatten på dessa inköp. Effekten på den
kommunala ekonomin av avlyftet neutraliseras genom att kommunerna
ska återföra motsvarade belopp till staten. Beloppet ingår som en del av
den ovan nämnda avräkningsskatten.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

79

10 Kapitalmarknaden

10.1 Internationell ränte- och valutautveckling

Under 1990, fram till oktober, präglades de internationella kapital-
marknaderna av stigande räntor. Uppgången var speciellt tydlig för
obligationsräntorna, medan de korta räntorna uppvisade en stabilare
utveckling. Ränterörelserna i de stora industriländerna har följt olika
mönster. I Tyskland och Japan, å ena sidan, har penningpolitiken
inriktats på inflationsbekämpning med stigande marknadsräntor som följd.
Ränteuppgången under året har varit mest markant i Japan. I USA har
en svagare ekonomisk utveckling föranlett en lättare inriktning på
penningpolitiken. De korta räntorna i USA har, till skillnad från de
internationella, haft en nedåtgående trend under året samtidigt som
obligationsräntorna inte har stigit i samma omfattning som i omvärlden.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 10:1 10-åriga obligationsräntor 1989-1990

Procent

Anm: Månadsgenomsnitt. Sista observationen avser den 17 december 1990.
Källor: OECD och finanstidningen.

Iraks invasion av Kuwait i böljan av augusti har haft en betydande
inverkan på finansmarknaderna. Den omedelbara effekten av konflikten
var stigande oljepriser med tilltagande inflationsförväntningar som följd.
Den ökande internationella osäkerheten bidrog till försäljningar av
obligationer och aktier med stigande räntor och fallande aktiekurser.
Därefter har räntorna successivt fallit.

Under det gångna året har det blivit allt mer uppenbart att den amerikan-
ska ekonomin är i en nedgångsläs. Finansieringen av det omfattande
budgetunderskottet har fördröjt utvecklingen mot en lägre räntenivå.
Andra orsaker är högre internationella räntor och en svag amerikansk
valuta. Överenskommelsen i oktober om att reducera budgetunderskottet,

80

har emellertid tillsammans med konjunkturavmatt-ningen möjliggjort Prop. 1990/91:100
ytterligare penningpolitiska lättnader. Bland annat sänktes diskontot i Bil. 1.1
mitten av december med en halv procentenhet till 6,5%. Sex-månaders-
räntoma har fallit med knappt en procentenhet under året. Räntan på den
tio-åriga statsobligationen har fallit under framförallt november och fram
till mitten av december och ligger nu på ungefär samma nivå som vid
årsskiftet 1989/90.

I Tyskland har intresset fokuserats till integrationsprocessen mellan de
båda tyska staterna. I juli 1990 togs det första steget mot den tyska
återföreningen då den monetära unionen trädde i kraft. I oktober
genomfördes det politiska enandet och i december det första all-tyska
valet. Ekonomin uppvisar en försatt hög tillväxt. Det finns dock många
frågetecken kring enandet. En osäkerhetsfaktor är den ökande köpkraften
i östra Tyskland som driver upp inflationstakten. Det ökade inflations-
trycket har dock kunnat motverkas av ett högre ränteläge och en stark D-
mark. Bundesbank har klargjort att inflationsbekämpningen kommer att
prioriteras även i framtiden. En ytterligare fektor som bidrar till
osäkerhet är den offentliga sektorns ökade lånebehov i samband med
enandet av Tyskland. Enandet skall delvis finansieras genom upprättandet
av en återföreningsfond. Regeringen har lovat att uppbyggnaden av
fonden och det ökande budgetunderskottet inte skall skattefinansieras.
Under 1991 beräknas det samlade underskottet i den offentliga sektorn
öka till nästan 5% av BNP. De tyska marknadsräntorna har successivt
stigit under 1990. Till skillnad från övriga stora industriländer har
obligationsräntorna i Tyskland stabiliserats på en högre nivå.

Relativt andra länder har räntenivån i Japan varit låg. De japanska
obligationsräntorna bötjade emellertid att stiga vid årskiftet 1988/89 och
de korta räntorna i mitten av 1989. Centralbanken har fört en stram
penningpolitik på grund av en överhettad ekonomi och stigande in-
flationsoro. Under året har två diskontohöjningar genomförts med
sammanlagt 1,75 procentenheter till 6%. Ränteuppgången har förstärkts
av mellanöstemkonflikten och stigande oljepriser. Sedan september har
de japanska obligationsräntorna successivt fallit och nedgången har
förstärkts under första hälften av december.

Ränteutvecklingen för de stora ekonomierna har medfört att räntan på
dollarplaceringar nu är lägre än räntan på D-mark- och yenplaceringar.
Tidigare har de amerikanska räntorna överstigit både de tyska och de
japanska. Japanska investeringar i amerikanska räntebärande papper, som
tidigare skapat valutainflöden, har minskat. Under första halvåret 1990
var försäljningarna större än köpen, vilket bidrog till valutautflöden. Den
högre avkastningen har ökat efterfrågan på placeringar i D-mark och yen.
D-marken har även stärkts av att händelseutvecklingen i Östeuropa har
lockat kapital till Tyskland. Den amerikanska dollarn har sedan årsskiftet
1989/90 deprecierats med i genomsnitt 8% mot yenen och 13% mot D-
marken.

81

Diagram 10:2 Växelkursen för USA-dollar i D-niark och Yen 1989-1990

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Anm: Veckogenomsnitt. Sista observationen avser 19 december 1990.

1 oktober beslutade Storbritannien att pundet skulle inträda i växelkurs-
mekanismen ERM inom EMS. Beslutet kombinerades med en sänkning
av base rate med en procentenhet till 14%. Innan anslutningen stärktes
pundet av spekulationer om ett inträde i ERM och de höjda oljepriserna
till följd av mellanöstemkrisen. Efter beslutet har de brittiska marknads-
räntorna fallit. Pundet har samtidigt försvagats och är nu den svagaste
valutan inom ERM.

Under 1990 har aktiekurserna enligt ett världsmarknadsindex fallit med
i genomsnitt 16 procent, vilket till stor del tillskrivs Kuwaitkrisen och de
stigande oljepriserna. Aktiebörserna i New York och London har relativt
sett haft den bästa utvecklingen av de stora internationella börserna.
Tokyobörsen har utvecklats sämst. Den högre japanska räntenivån har
inneburit att avkastningskravet på aktier har höjts och aktiekurserna har
därmed fallit. Aktiekurserna på Frankfurtbörsen har haft hög kursrörlig-
het. Vid årets böijan steg aktiviteten på börsen i samband med liberali-
seringen i Östeuropa. Högre räntor, osäkerhet över kostnaden för det
tyska enandet och Kuwaitkrisen har därefter dämpat köpintresset. Sedan
årsskiftet har aktiekurserna fallit lika mycket som världsindex.

10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige

Penningpolitikens viktigaste uppgift är att hålla en fäst växelkurs. För
att uppnå detta måste räntorna anpassas så att balanserade valutaflöden
säkerställes. Det är främst vid två tillfällen under 1990 som stora
valutautflöden med åtföljande tendens till en försvagad krona har
registrerats, februari-mars samt september-oktober. Negativ ekonomisk
statistik över bl.a. bytesbalansen samt pris- och löneutvecklingen har ökat
oron beträffande den svenska ekonomins utveckling. Denna oro medförde

82

en osäkerhet om inriktningen av valutapolitiken, vilket ledde till valutaut-
flöden och åtföljande höjda korta räntor. Den korta räntan har till följd
av detta stigit betydligt mer i Sverige än i omvärlden.

Den första större oron med åtföljande valutautflöden uppstod under
februari i samband med bankkonflikten och regeringskrisen. En penning-
politisk åtstramning från riksbanken medförde att räntan för en sex-
månaders statsskuldväxel i slutet av februari steg med ett par procent-
enheter. Den därigenom höjda räntedifferensen medförde tillsammans
med ett svagare valutaindex ett incitament till valutainflöden. Valutaflöde-
na vände också omedelbart och index förstärktes vilket möjliggjorde en
successiv sänkning av marknadsräntorna. Overens-kommelsen i riksdagen
om en stramare finanspolitik mottogs också positivt och bidrog till att
läget stabiliserades. Räntedifferensen mellan statsskuldväxlar och
koigräntan, den vägda euroräntan för de länder som ingår i valutakorgen
med sex månaders löptid, som uppgick till 4,6 procentenheter i mitten av
februari, föll till ca 2,5 procentenheter under sommaren. Under böljan
av sommaren var läget stabilt och valutaflödena i balans. I juli noterades
räntorna för sex månaders statsskuldväxlar och femåriga statsobligationer
till i genomsnitt 12,8 respektive 13,1%.

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 10:3 Ränteutvecklingen 1989-1990

Enkla årsräntor

Procent

Anm: 6 månaders statsskuldväxlar och 5 åriga statsobligationer. Veckogenomsnitt,
Sista observationen avser 19 december 1990.

Konflikten vid Persiska viken i böljan på augusti medförde stigande
oljepriser och en uppgång av de internationella räntorna, i synnerhet de
längre. Den internationella utvecklingen i kombination med fortsatt svag
ekonomisk statistik i Sverige medförde att en förnyad oro uppstod under
september och de två första veckorna i oktober. Försämrade vinst-
rapporter från näringslivet och allvarliga likviditets- och soliditetsproblem

83

i vissa finansbolag förstärkte investerarnas tveksamhet till krontillgångar. Prop. 1990/91:100
Under den sista veckan i september och de två första veckorna i oktober Bil. 1.1
uppstod ett valutautflöde på 17 miljarder kronor. Kronan försvagades
samtidigt och kronindex steg till drygt 133. Under denna period anslöt
sig det brittiska pundet till ERM och den norska kronan knöts till
ECU:n, vilket sannolikt förstärkte osäkerheten på den svenska valuta-
marknaden. Riksbanken stramade åt penningpolitiken genom att höja
marginalräntan, dvs den ränta bankerna betalar för upplåning i riks-
banken, i tre steg från 12 till 17%. Samtidigt genomfördes omfattande
utförsäljningar av statsskuldväxlar för att snabbt uppnå önskade effekter
på marknadsräntorna. Riksbankens åtstramning medförde att marknads-
räntorna gick upp betydligt. Direkt efter den penningpolitiska åtstram-
ningen steg räntan på 180 dagars statsskuldväxlar till ca 17%. Den
vidgade räntemarginalen gentemot korgräntan, vilken som mest uppgick
till drygt 7 procentenheter, lockade utländska placerare till att skaffa
tillgångar i kronor t.ex. räntebärande kronpapper samtidigt som svenska
placerares intresse för lån i utländsk valuta ökade. Obligationsräntorna
har däremot utvecklats i paritet med utlandet. Placerarna reagerade
positivt på den penningpolitiska åtstramningen och det efterföljande
krispaketet från regeringen. Riksbanken kunde successivt sänka marginal-
räntan med tre procentenheter under de två sista veckorna i oktober och
under november varvid kostnaden för bankernas upplåning i riksbanken
föll till 14%- steget.

Marknadsräntorna har sedan mitten av oktober fallit och noterades i
mitten på december till 14,1% och 12,6% för sex månaders statsskuld-
växlar respektive femåriga statsobligationer. Totalt under året har
halvårsräntan stigit med ca 1,5 procentenheter medan de längre obliga-
tionsräntorna t.o.m. är lägre än i böljan på året. Investerarna har bl.a.
tagit intryck av de allt klarare signalerna om en konjunkturnedgång i
Sverige. Diskontot har till följd av stigande räntor under 1990 justerats
upp med totalt en procentenhet till 11,5%.

Sedan mitten av oktober och fram t.o.m. mitten på december har
sammanlagt 49 miljarder kronor flutit in i landet. Kumulativt från
årsskiftet har 58 miljarder kronor flutit in. Valutareserven uppgår för
närvarande till ca 105 miljarder kronor. Kronan har sedan mitten på
oktober varit stabil och valutakursindex har pendlat kring 132,8.

Kapitalflödena in i och ut ur landet har således varit fortsatt stora under
1990. Det växande bytesbalansunderskottet samt investeringar i företag,
fastigheter och aktier i utlandet leder till utflöden. Både institutioner och
andra placerare såsom hushåll har under det senaste året ökat sina inköp
av utländska tillgångar. Per den 30 september utgjordes 10% av försäk-
ringsbolagens placeringar av utländska tillgångar. Under de tre första
kvartalen 1990 svarade investeringarna i utlandet för närmare 75% av
försäkringsbolagens nyplaceringar. På fondmarknaden, där framförallt
hushållen agerar, svarar de utlandsplacerande fondema för närmare 20%
av de totala tillgångarna, eller närmare bestämt 13,8 miljarder per den
30 september. Sedan avregleringen i januari 1989 och fram till oktober
1990 har svenska placerare köpt utländska aktier för ca 47 miljarder
kronor.

84

Diagram 10:4 Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Anm: Valutaflödena avser rapportveckor (4 rapportveckor per månad). Sista
observation avser 8-15 december 1990.

Tabell 10:1 Betalningsbalansen
Miljarder kr.

1988

1989

1990, 12 mån.

t.o.m oktober

Direkta investeringar

-35,1

-52,8

-80,5

därav: fastigheter

-5,4

-12,4

-15,1

Handel med aktier

-5,8

-29,8

-22,1

Lån/obl m.m. i uti valuta

59,5

114,2

141,8

Lån/obl m.m. i kronor

0,0

38,3

65,3

Övrigt inkl, restpost

1,8

-29,0

-38,8

Kapitalbalans

20,4

40,9

65,7

Bytesbalans

-4,3

-19,1

-35,5

Valutaflöde

16,1

21,8

30,4

Statens lån i uti valuta

-12,5

-13,5

-17,0

Riksbankens tillg & skulder

-

-

2,8

Valutares. transförändringar

3,6

8,3

16,2

Källa: Riksbanken

Genom att hålla en högre ränta än omvärlden lockas dels svenska
placerare till att ta lån i utländsk valuta för placeringar i svenska kronor
och dels utländska placerare till placeringar i krontillgångar. Sedan
avregleringen i juni 1989 har utlandet köpt kronpapper för sammanlagt
71,3 miljarder kronor.

Omsättningsskatten på penning- och obligationsmarknaden avskaffades
i mitten av april 1990. Den dagliga omsättningen av statspapper som i
genomsnitt låg på ca 6,5 miljarder kronor under 1989 har under hösten

85

1990 stigit till ca 20 miljarder kronor. Handeln i terminer och optioner Prop. 1990/91:100
har återupptagits. Alltjämt domineras avistahandeln på andrahands- Bil. 1.1
marknaden av ett fåtal standardlån med stor spridning på marknaden,
företrädesvis statspapper. Vidare har ränteskillnaderna mellan olika typer
av lån tenderat att växa under hösten. Skillnaden i avkastningskrav
mellan stats- och bostadsobligationer med fem års löptid har vidgats från
0,5 procentenheter under första halvåret 1990 till ca 1 procentenhet under
november och december. Det finns flera orsaker till detta. Likviditeten
är lägre för bostadsobligationer. Höstens ränteoro har medfört att
placerarna föredragit statspapper. Därtill har kapitaltäckningsreglema för
placeringar i bostadsobligationer skärpts för banker och andra kredit-
institut. Vidgningen av räntedifferensen kan också vara en del av en
utveckling mot att ränteskillnaden mellan olika placeringar på den
svenska räntemarknaden i större utsträckning speglar placerarnas upp-
fattning om institutens riskprofil.

Diagram 10:5 Dagsomsättning av statspapper

MDR KR

Anm: Månadsgenomsnitt, fr.o.m. april 1987 t.o.m. november 1990.
Källa: Riksbanken.

10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden

De stigande räntorna har bidragit till en påtaglig minskning av utlåningen
i svenska kronor. Såväl hushållen som företagen har reducerat sin
upplåning i svenska kronor hos banker och finansbolag. Om hänsyn tas
till den kraftiga ökningen av krediter i utländsk valuta förändras bilden
avsevärt. Det är i första hand företag som svarar för den kortfristiga
upplåningen i utlandet. Företagen använder de upplånade medlen bl.a. till
att placera i kortfristiga räntebärande tillgångar i svenska kronor.
Hushållens andel av upplåningen i utländsk valuta är alltjämt blygsam.
Den uppgick till 16,9 miljarder vid utgången av september.

86

Bostadsinstitutens utlåning har fortsatt att expandera under 1990. Sedan Prop. 1990/91:100
1989 har deras utlåning gynnats av möjligheten att ge krediter till rörlig Bil. 1.1
ränta. Det högre ränteläget och den svaga fastighetsmarknaden medför
sannolikt att bostadsinstitutens kreditexpansion kommer att avta.

Finansbolagssektoms utlåning har under året kännetecknats av en
fortsatt dämpning. En nettoamortering har ägt rum av krediter i svenska
kronor medan krediter i utländsk valuta har ökat.

Tabell 10:2 Nettoutlåning till allmänheten

12-månaders förändring, okt-sept.

Miljarder kronor

1989

1990

1990, saldo 30/9

Sv kr.

Uti val.

Sv kr.

Uti val.

Sv kr.

Uti val.

Banker

51,2

84,3

14,4

163,9

470,2

440,8

Bostadsinstitut

112,6

0,0

106,2

0,9

730,9

0,9

Finansbolag

-3,8

6,2

-0,6

17,5

103,1

25,4

Totalt

160,0

90,5

120,1

182,3

1 304,2

467,1

Källa: Riksbanken.

Tabell 10:3 Nettoutlåning till hushållen

12-månaders förändring, okt-sept.
Miljarder kr.

1989

1990

1990, saldo 30/9

Banker

21,4

1,1

247,1

Bostadsinstitut

43,8

49,5

341,7

Finansbolag

-8,9

-11,5

29,8

Totalt

56,3

39,1

618,6

Källa: Riksbanken.

Sammantaget intar hushållen en betydligt försiktigare hållning till ökad
upplåning. Förutom det höga ränteläget utgör den sänkta kapitalinkomst-
skatten med den skärpta avdragsbegränsningen under 1990 och 1991 en
återhållande faktor. Konjunkturavmattningen och den tilltagande osäker-
heten om framtiden har sannolikt också stor betydelse för hushållens
agerande. Höstens börsfäll samt de sjunkande villa- och bostadsrätts-
prisema medför också att hushållens förmögenhet har minskat. Många
hushåll försöker i ett sådant läge amortera sina skulder.

Under en lång följd av år har den svenska fastighetsmarknaden
kännetecknats av brist på kommersiella lokaler, stigande hyror och
stigande fastighetspriser. Sedan slutet av 1989 kännetecknas fastighets-
marknaden av sjunkande priser. Konjunkturavmattningen leder till att
efterfrågan på lokaler minskar samtidigt som ränteuppgången fördyrar
lånefinansierade köp. Den tidigare fästighetsboomen har medfört att
belåningsvärdena för fastigheter successivt förskjutits uppåt. Bostads-

87

instituten har i de flesta fäll stannat vid en 85-procentig belåning. Vissa Prop. 1990/91:100
institut, företrädesvis finansbolag har emellertid lämnat lån till hela Bil. 1.1
marknadsvärdet. Direktavkastningen, dvs hyresintäkter minus drift-
kostnader i relation till fastighetsvärdet, har i många fäll varit mycket
låg och utlåningen har betingats av kalkyler om en fortsatt snabb
prisstegring.

Höstens problem inom fmansbolagssektom skall ses mot bakgrund av
prisfällen på aktie- och fästighetsmarknadema, främst i Sverige men även
i viss utsträckning i utlandet. Många lånekunder hos finansbolagen har
problem med att betala räntor och amorteringar. Under september och
oktober framkom uppgifter om ökade kreditförluster, i synnerhet bland
icke bankanknutna finansbolag. Uppgifterna har medfört att finans-
bolagens kreditvärdighet ifrågasatts. En förtroendekris har därmed
uppkommit varvid marknaden för finansbolagens upplåningsinstrument
i praktiken upphört att fungera. Detta vållade en akut likviditetskris för
de finansbolag som är beroende av löpande emissioner. En omfättande
rekonstruktion pågår för närvarande inom sektorn, medförande bl.a. en
bantning av balansräkningarna, sammanslagningar och nedläggningar.
Utvecklingen visar att penningmarknaden inte varit tillräckligt väl
utvecklad. Räntesättningen har inte speglat aktörernas varierande
ekonomiska styrka och instrumentens olika riskinnehåll.

Även bankerna har fått kännas vid ökade kreditförluster och lön-
samheten förväntas bli pressad, inte minst mot bakgrund av de försämra-
de konjunkturutsiktema och den minskade kreditefterfrågan. I ljuset av
höstens omfättande kreditförluster framstår de höjda kapitaltäckningkrav
som beslutats efter internationella överenskommelser som väl motiverade.
Mot bakgrund av riskerna för växande kredit-förluster väntas bankerna
bli alltmer försiktiga i sin kreditgivning. Därmed uppstår en fäktisk
kreditåtstramning.

10.4 Aktiemarknaden

Kursutvecklingen på Stockholmsbörsen har under 1980-talet varit excep-
tionell. Inte minst företagens goda vinstutveckling efter devalveringarna
1981 och 1982 har bidragit till den positiva utvecklingen. Under åren
1980-89 steg generalindex med i genomsnitt 31 % per år. Börsvärdet steg
under samma period från 44 miljarder till 744 miljarder kronor vid ut-
gången av 1989. De höjda aktiekurserna stimulerade företagen till nye-
missioner samtidigt som ett stort antal företag nyintroducerades. Under
1990 har kursutvecklingen vänt. Den för-sämrade konkurrenssituationen
för industrin böljar nu ge utslag i form av lägre företagsvinster. Ett
utmärkande drag är att de svenska företagen tappar marknadsandelar på
världsmarknaden samtidigt som de har svårt att höja priserna. Detta
förstärks av en konjunkturnedgång på för Sverige viktiga marknader
såsom USA och Storbritannien. Vinsterna i synnerhet för skogs- och
bilföretagen har fallit kraftigt under 1990.

88

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

Diagram 10:6 Börsutvecklingen 1990

Index ultimo 1989 = 100

Anm: Dagsnoteringar. Sista observationen avser 19 december 1990.

Krisen vid Persiska viken med därtill fallande internationella börser och
stigande räntor har bidragit till att förstärka kursfallet på Stockholms-
börsen. I genomsnitt har aktiekurserna fallit med ca 30% under 1990.
Utvecklingen på Stockholmsbörsen har därmed varit sämre än för
flertalet andra stora internationella börser. Den största nedgången
registreras för skogs- och bilföretagen samt för aktier tillhörande
fastighets- och finanssektom.

En viss återhämtning har iakttagits under de första veckorna i
december. Omsättningen har under 1990 varit fortsatt låg. Vid årsskiftet
halverades omsättningsskatten på aktier vilket beräknas ge en positiv
effekt på omsättningen under 1991.

89

Innehåll

Prop. 1990/91:100

1

Sammanfattning

2

2

Den internationella utvecklingen

11

2.1 Allmän översikt

11

2.2 Länderöversikter

16

3

Utrikeshandeln

23

3.1 Exporten

23

3.2 Importen

27

3.3 Bytesbalansen

28

4

Industrin

32

4.1 Produktion

32

4.2 Lönsamhet

34

5

Arbetsmarknaden

37

5.1 Sysselsättning

38

5.2 Utbud av arbetskraft

41

5.3 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder

42

6

Löner och konsumentpriser

45

6.1 Löner

45

6.2 Konsumentpriser

47

7

Hushållens ekonomi och privat konsumtion

51

7.1 Hushållens disponibla inkomster

51

7.2 Privat konsumtion och sparande

55

8

Investeringar

60

8.1 Näringslivets investeringar

60

8.2 Bostadsinvesteringar

63

8.3 Byggnadsverksamheten

66

8.4 Lagerinvesteringar

68

9

Den offentliga verksamheten

70

9.1 Den offenliga sektorn och samhällsekonomin

70

9.2 Statens finanser

74

9.3 Socialförsäkringssektorns finanser

76

9.4 Kommunernas finanser

77

10

Kapitalmarknaden

80

10.1 Internationell ränte- och valutautveckling

80

10.2 Räntor och valutaflöden i Sverige

82

10.3 Utvecklingen på kreditmarknaden

86

10.4 Aktiemarknaden

88

90

Tabeller

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

1:1   Internationella förutsättningar                                    3

1:2  Löner och priser                                            4

1:3   Försöijningsbalans                                             6

1:4  Bidrag till BNP-tillväxten                                     7

1:5   Nyckeltal                                                      9

1:6  Finansiellt sparande                                          10

2:1  Bruttonationalproduktens utveckling i vissa OECD-länder 11

2:2  Konsumentprisernas utveckling i vissa OECD-länder         14

2:3  Arbetslöshet i vissa OECD-länder                          14

2:4  Bytesblanser i vissa OECD-länder                         15

3:1   Exportmarknadstillväxt, relativa priser, marknadsandelar

och export av bearbetade varor                             23

3:2  Export av varor                                            26

3:3  Import av varor                                            28

3:4  Bytesbalans                                                31

4:1   Industriproduktion                                           33

4:2  Rörliga kostnader, produktpriser, marginaler per producerad

enhet samt bruttoöverskottsandel                            36

5:1  Arbetsmarknad                                          38

5:2  Produktion och sysselsättning i timmar                     40

5:3   Relativa arbetskraftstal för olika åldersgrupper                41

5:4  Relativ arbetslöshet i olika åldrar                            43

5:5  Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder            44

6:1   Timlöner och arbetskraftskostnader                         45

6:2  Konsumentpriser                                        50

7:1   Skattereformens effekter på hushållens disponibla inkomster 51

7:2  Hushållssektoms disponibla inkomster, konsumtion

och sparande                                            52

7:3   Inkomstöverföringar från offentlig sektor till hushåll          53

7:4  Privat konsumtion                                         57

8:1   Bruttoinvesteringar efter näringsgren                          60

8:2  Bruttoinvesteringar i näringslivet                             61

8:3   Offentliga investeringar                                       62

8:4  Bostadsinvesteringar                                          65

8:5  Byggnadsverksamhet                                     67

9:1   Skattekvoten                                                  71

9:2  Den offentliga sektorns inkomster och utgifter               72

9:3   Finanspolitiska effekter                                       73

9:4  Statens inkomster och utgifter                                75

9:5   Socialförsäkringssektorns inkomster och utgifter              76

9:6  Kommunernas inkomster och utgifter                      78

10:1  Betalningsbalansen                                         85

10:2  Nettoutlåning till allmänheten                                87

10:3  Nettoutlåning till hushållen                                   87

91

Diagram

Prop. 1990/91:100

Bil. 1.1

1:1 BNP och produktivitetsutveckling                             5

1:2 Handels-och bytesbalans                                    8

2:1 Oljepris, realt och nominellt                                   12

3:1 Marknadsandel och relativpris för Sveriges export av

bearbetade varor till 14 OECD-länder                      24

3:2 Industrins relativa arbetskraftskostnad per producerad

enhet och relativa produktivitet                              25

3:3  Sveriges "terms of trade", exportpris/importpris              29

3:4  Resevaluta, inkomster och utgifter                            30

4:1  Trång sektion för ökad produktion inom industrin           32

4:2  Industriproduktion                                         34

4:3  Avkastning på totalt kapital för transportmedels-

industrin                                                     35

4:4  Industrins bruttoöverskottsandel                              36

5:1  Varsel om uppsägningar                                  37

5:2  Arbetslösheten                                             42

6:1  Nominell timlönekostnad inom industrin                    46

6:2  Konsumentprisutvecklingen                               49

7:1   Reallön per timme före och efter skatt                       55

7:2  Disponibel inkomst och privat konsumtion                  56

7:3  Hushållens nettosparkvot                                   57

7:4  Hushållens förväntningar om den egna ekonomin

12 månader och framåt t.o.m. oktober 1990                58

8:1   Näringslivets investeringar                                   62

8:2  Näringslivets investeringar, procent av BNP                  63

8:3  Antal outhyrda lägenheter respektive antal påbörjade

lägenheter                                                    64

8:4  Bostadsinvesteringar                                          66

8:5  Lagervolymförändringar                                  69

9:1   De offentliga utgifternas andel av BNP                       70

10:1   10-åriga obligationsräntor                                    80

10:2  Växelkursen för USA-dollar i D-mark och Yen             82

10:3  Ränteutvecklingen 1989-1990                              83

10:4  Valutaflöden och räntedifferens mot utlandet 1990            85

10:5  Dagomsättning av statspapper                              86

10:6  Börsutvecklingen 1990                                     89

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

92

Bilaga 1.2

Utdrag ur riksrevisionsverkets
inkomstberäkning

Regeringen
Finansdepartementet

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

Riksrevisionsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1991/92

Enligt riksrevisionsverkets (RRV) instruktion skall RRV varje år till rege-
ringen lämna en beräkning av statsbudgetens inkomster for det kommande
budgetåret, avsedd som underlag för inkomstberäkning i budgetproposi-
tionen.

RRV redovisar i denna skrivelse förslag till beräkning av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1991/92. Beräkningarna har gjorts för varje
inkomsttitel för sig. I anslutning till beräkningarna har bedömningar gjorts
även av det väntade utfallet för budgetåret 1990/91. Underlag för beräk-
ningarna har bl. a. hämtats från berörda myndigheter. För beräkningarna
av inkomstskatterna har dessutom uppgifter från RRVs taxeringsstatisti-
ska undersökning och aktiebolagsenkät utnyttjats.

Här presenteras en sammanfattning av beräkningsresultaten. I den av
RRV utgivna publikationen Inkomstberäkningen hösten 1990 redovisas
förutsättningar, antaganden och beräkningsresultat för de olika inkomst-
titlarna. För att underlätta en jämförelse med prognoserna i den prelimi-
nära nationalbudgeten presenteras i bilaga beräkningsresultaten kalender-
årsvis för åren 1990, 1991 och 1992.

Den av RRV utgivna Inkomstliggaren för budgetåret 1990/91 kan an-
vändas som komplement till RRVs inkomstberäkning. Inkomstliggaren
innehåller utförliga beskrivningar av vad de olika inkomsttitlarna avser
och vilka bestämmelser som gäller för dem.

Överdirektör Arne Gadd har beslutat i detta ärende i närvaro av direk-
tör Gert Jönsson, revisionsdirektör Georg Danielsson, byrådirektör Göran
Isberg, byrådirektör Margareta Nöjd, förste revisor Ann-Sofie Dalmo,
förste revisor Mats Åberg, byråassistent Catarina Frank-Lundkvist och
föredragande, avdelningsdirektör Birgitta Aronsson.

Stockholm den 17 december 1990

Arne Gadd

Birgitta Aronsson

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.2

Sammanfattning

Förutsättningar

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

RRVs förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster under budgetåret
1991/92 och den nu gjorda prognosen av inkomsterna under budgetåret
1990/91 har utförts under sedvanligt antagande om oförändrad ekonomisk
politik. Förändringar av ekonomisk-politisk karaktär har beaktats i de fall
det föreligger beslut av statsmakterna eller förslag därom har lagts fram av
regeringen i propositioner offentliggjorda före den 23 november 1990. Till

grund för beräkningen ligger följande propositioner:

— 1990/91: 5 om en modernisering av företagens självdeklarationer och

förfarandefrågor i anslutning till skattereformen, m. m.

— 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa

tillväxten av de offentliga utgifterna

— 1990/91:54 om kvarvarande frågor i reformeringen av inkomst- och

företagsbeskattning, m. m.

— 1990/91:56 om tillfällig höjning av fastighetsskatten, m. m.

— 1990/91: 59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen, m. m.

Förutom dessa förutsättningar är bedömningen av konjunkturutveck-

lingen betydelsefull för beräkningen av statsbudgetens inkomster. Den
bedömning av det ekonomiska läget som presenterades i konjunkturinsti-
tutets höstrapport 1990 har utgjort det huvudsakliga underlaget för anta-
gandena om den samhällsekonomiska utvecklingen. RRV har också haft
kontakter med finansdepartementet under det där pågående arbetet med

den preliminära nationalbudgeten för år 1991. På grundval härav har
RRV utgått från följande antaganden för beräkningarna:

1990

1991

1992

Utbetald lönesumma1

12,7

4,6

3,6

Konsumentprisindex,

årsmedeltal1

10.4

9,7

2,7

Privat konsumtion, volym1

0.6

0.9

1,2

Privat konsumtion, löpande pris'

11,2

11,0

4,0

Basbelopp, kr.

29 700

32 200

33 800

Bostadsiåneränta, procent

11.4

13,8

11,8

Statens avkastningsränta.

procent2

11,5

12,25

-

' Procentuell förändring från föregående år

2 Avser budgetåren 1990/91 och 1991/92

I begreppet utbetald lönesumma i tablån ingår inte de basbreddningar
som införts eller kommer att införas fr. o. m. inkomståret 1990. Föränd-
ringstalen avser därför lönesummebegreppet för 1989. För de inkomst-
titlar där lönesumman direkt används har särskilda beräkningar gjorts på
finansdepartementet för de tillägg som måste göras till följd av dessa
basbreddningar.

En av RRV genomförd enkätundersökning till nära 4000 svenska aktie-
bolag, sparbanker och försäkringsbolag ligger även till grund för beräk-
ningen av juridiska personers skatter. I denna enkät har det bl. a. fram-
kommit att skatteunderlaget för juridiska personer beräknas öka med ca
9% mellan åren 1989 och 1990.

En specifikation av RRVs beräkningar av statsbudgetens inkomster Prop. 1990/91:100
under budgetåren 1990/91 och 1991/92 framgår av tabell 3.                 Bil. 1.2

Statsbudgetens totala inkomster budgetåren 1990/91 och 1991/92

Enligt de nu redovisade beräkningarna uppgår statsbudgetens inkomster
budgetåret 1990/91 till 440840 milj. kr. Det är 39288 milj. kr. eller 9,8%
mer än utfallet for budgetåret 1989/90.

STATSBUDGETENS INKOMSTER

Budgetåret 1991/92

18%

Totalt 434 miljarder kr.

För budgetåret 1991/92 beräknas statsbudgetens inkomster till 434209
milj. kr. Minskningen i förhållande till budgetåret 1990/91 blir 6 631 milj,
kr. vilket motsvarar 1,5% i minskningsstakt.

Utveckling av inkomsterna

De beräknade förändringarna av inkomsterna på statsbudgeten på

+ 39288 milj. kr. resp. —6631 milj. kr. mellan resp, budgetår har delats
upp i tabell 1 på några av de största inkomsttitlarna. De största förändring-
arna avser fysiska personers inkomstskatt och mervärdeskatten. De be-
skrivs närmare i nästa avsnitt.

Av diagrammet framgår att utvecklingen av inkomsterna under budget-
åren 1989/90 och 1990/91 är relativt hög. En förklaring är breddningen av
mervärdeskatten under 1990 och 1991 samt den tillfälliga höjningen av
mervärdeskatten på 1 % fr. o. m. den 1 juli 1990. De höga utvecklingstalen                     3

fl Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 1.2

Tabell 1. Förändringar mellan budgetåren 1989/90—1990/91 och 1990/91 —1991/92 Prop. 1990/91:100
(mi|j-kr->_____________________________________________________________________________ Bil. 1.2

Inkomstgrupp/                                  1989/90 till       1990/91 till

Inkomsttitel                                  1990/91          1991/92

1111

Fysiska personers inkomstskatt

-11961

-48 164

1121

Juridiska personers inkomstskatt

399

+

3621

1123

Särskild skatt på tjänstegruppliv-
försäkring

+

1 800

1211

Folkpensionsavgift

-

975

+

1 689

1221

Sjukförsäkringsavgift, netto

+

4531

+

5 283

1231

Barnomsorgsavgift

+

1 576

+

602

1281

Allmän löneavgift

+

3806

-

2 743

1291

Särskild löneskatt

+

595

+

8 902

1312

Fastighetsskatt

+

21

+

2 570

1342

Skatt på värdepapper

-

734

-

2000

1411

Mervärdeskatt

+ 33486

+

7 700

1428

Energiskatt

+

435

+

2 300

1471

Tullmedel

+

108

+

1 900

1481

Övriga skatter på varor och tjänster

+

664

+

600

1511

Avräkningsskatt

+

3 232

+

7 904

2000

Inkomster av statens verksamhet

+

2 590

2 690

3000

Inkomster av försåld egendom

1 163

+

1

4000

Återbetalning av lån

+

1085

+

574

5000

Kalkylmässiga inkomster

+

156

-

691

Övrigt, netto

+

2235

-

1 169

Summa förändringar

+ 39288

-

6631

Hur inkomsterna på statsbudgeten utvecklas i förhållande till tidigare budgetår
framgår av nedanstående diagram

STATSBUDGETENS INKOMSTER
Utveckling mellan åren

Procent

Källa RRV

Budgetår

för budgetåren 1983/84—1984/85 förklaras till en viss del av att en rad Prop. 1990/91: 100
olika omläggningar fick positiva engångseffekter som gynnade inkomstut- Bil. 1.2
vecklingen under dessa budgetår. Budgetåret 1991/92 är utvecklingen ne-
gativ bl. a. beroende på vissa periodiseringseffekter som uppstår vid infö-
randet av skattereformen.

Skattereformen påverkar ett flertal av de större inkomsttitlarna på stats-
budgeten. Viktigare regelförändringar som ingår i de olika propositionerna
beskrivs i anslutning till resp, inkomsttitel.

1 det följande redogörs for de större förändringarna i de beräknade
inkomsterna mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 resp. 1990/91 och
1991/92.

Fysiska personers inkomstskatt

Fysiska personers inkomstskatt beräknas minska med 11 961 milj. kr.
mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Inkomsterna beräknas öka med
drygt 4,4 % och utgifterna beräknas öka med 11,4%. Den lägre ökningstak-
ten för inkomsterna beror främst på sänkningen av inkomstskatten i och
med skattereformen 1991. Den högre ökningstakten for utgifterna beror
främst på ökningen av kommunalskatteutbetalningarna. Dessa baseras på
de högre utvecklingstakterna för utbetald lönesumma två år tidigare.

För budgetåret 1991/92 beräknas titeln Fysiska personers inkomstskat-
ter till 21213 milj, kr., vilket är en minskning med 48164 milj. kr.
Inkomsterna på titeln minskar med 3,8%. medan utgifterna ökar med
14,4%.

Juridiska personers inkomstskatt

Nettot på titeln Juridiska personers inkomstskatt beräknas minska med
399 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Budgetåret 1990/91
beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till 22 901 milj. kr.

Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas titeln på Juridiska
personers inkomstskatt öka med 3 621 milj. kr. Inkomsterna på titeln,
främst i form av preliminärskatt, ökar med 5 033 milj. kr. Ökningen beror
främst på att den slutliga B-skatten, inkomståret 1991, beräknas bli ca
12,6% högre jämfört med inkomståret 1990. Ökningen kan hänföras till en
ökad fastighetsskatt och skatt på avkastning från pensionsfonder. Utgifter-
na på titeln ökar med 1412 milj. kr. mellan budgetåren.

Budgetåret 1991/92 beräknas titeln Juridiska personers inkomstskatt till

26 522 milj. kr.

Lagstadgade socialavgifter

Inkomsterna från de lagstadgade socialavgifterna beräknas öka med 8,7
miljarder kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Budgetåret 1990/91
beräknas inkomsterna från lagstadgade socialavgifter till 63 740 milj. kr.

För budgetåret 1991/92 beräknas inkomsterna från de lagstadgade so-
cialavgifterna till 75 985 milj. kr.

Orsaken till att inkomsterna ökar mellan budgetåren 1990/91 och Prop. 1990/91: 100
1991/92 är främst införandet av Särskild löneskatt vilket får full effekt Bil. 1.2
1991/92 och regeringens förslag till omläggning av sjuk- och föräldraför-
säkringen.

Avgiftsuttaget kommer att minska med 1,5 procentenheter fr. o. m. den

1 januari 1991. Orsaken är att det då inte längre sker något uttag av

Arbetsmiljöavgift. Intäkterna påverkar dock inte statsbudgetens saldo ef-
tersom denna avgift förs till ett konto hos riksgäldskontoret.

Skattereformen 1990 och 1991 leder till en breddad bas för uttag av
socialavgifter på ca 3,5%. Den breddade basen ger en budgetförstärkning
för budgetåret 1990/91 på ca 2 700 milj. kr. och for budgetåret 1991/92 på
ca 4 700 milj. kr.

Skatt på egendom

Fastighetsskatten för budgetåret 1990/91 beräknas till 5 986 milj, kr.,
vilket är nära nog oförändrad skatt jämfört med budgetåret 1989/90. För
budgetåret 1991/92 beräknas skatten till 8 556 milj. kr. Ökningen beror
främst på de nya taxeringsvärdena på småhus 1990 och på ett höjt beräk-
ningsunderlag för övriga fastigheter.

Skatt på varor och tjänster

Inkomsten av mervärdeskatt, som netto är den största inkomsttiteln på
statsbudgeten, uppgick till 100214 milj. kr. budgetåret 1989/90. Förbud-
getåren 1990/91 och 1991/92 beräknas nu inkomsterna till 133 700 milj,
kr. resp. 141 400 milj. kr. Inkomstökningarna beror bl. a. på breddning av
mervärdeskatteunderlaget till föjd av skattereformen. Den 1 januari 1990
infördes mervärdeskatt på tillhandahållande av vatten samt tjänster avse-
ende avloppsrening och sophämtning. Vidare tas full mervärdeskatt ut på
hotell- och restaurangtjänster. Den 1 mars 1990 infördes mervärdeskatt på
energi. Fr. o. m. den 1 januari 1991 slopas reduceringsreglerna för bygg-
nads- och markentreprenader. Samtidigt införs mervärdeskatt på de flesta
varor och tjänster med vissa undantag som t. ex. läkemedel, sjukvård,
social omvårdnad och finansiella tjänster. En tillfällig höjning på 1 % av
mervärdeskatten infördes den 1 juli 1990 och skall gälla till den 31 decem-
ber 1991. Fr. o. m. år 1991 får den offentliga sektorn i princip kompensa-
tion för all ingående mervärdeskatt, statliga myndigheter från den 1 juli
1991, vilket gör att utgifterna på titeln Mervärdeskatt kommer att öka.

Antagandet om utvecklingen av privat konsumtion påverkar också be-
skattningsunderlaget för mervärdeskatt. Som tidigare har nämnts antar
RRV att den privata konsumtionen i löpande priser ökar med 11,2% år
1990. 11,0% år 1991 och med 4,0% år 1992.

Inkomsterna av energiskatt uppgick till 16065 milj. kr. budgetåret
1989/90. Förbudgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna till
16 500 milj. kr. resp. 18 800 milj. kr. Inkomsterna beräknas öka med 435
milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Mellan budgetåren
1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna öka med 2300 milj. kr. Ök-

ningarna mellan budgetåren beror på att en koldioxidskatt på bränslen Prop. 1990/91: 100
införs den 1 januari 1991.                                                   Bil. 1.2

A vräkningsskatt

Från den 1 januari 1991 skall landstingskommun och primärkommun
erlägga avräkningsskatt till staten. Syftet med denna skatt är att åstads-
komma ett budgetmässigt neutralt utfall av skattereformen mellan stat och
kommun. Detta innebär att visst belopp återförs till staten från kommu-
nerna. I annat fall skulle budgeteffekten av de sänkta statliga skattesatser-
na belasta staten medan en betydande del av budgetförstärkningen genom
basbreddningar skulle tillfalla kommunerna.

Övriga inkomster

Inkomstgruppen Inkomster av statens verksamhet beräknas öka med 2 590
milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 samt öka med2690milj.

kr. mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92.

Ränteinkomsterna beräknas öka med 475 milj. kr. mellan budgetåren
1989/90 och 1990/91. Ökningen av ränteinkomsterna kan till stor del
förklaras av ökade intäkter från ränteinkomster på lån för bostadsbyggan-
de.

Inkomsterna från offentligrättsliga avgifter beräknas öka med 2228
milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91 samt med 1 626 milj. kr.
mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Ökningarna avser främst in-
komster från skatteutjämningsavgifter.

Inkomstgruppen Återbetalningar av lån beräknas öka med 1 085 milj.

kr. mellan budgetåren 1989/90 och 1990/91. Mellan budgetåren 1990/91
och 1991/92 beräknas återbetalningarna öka med 574 milj. kr. Ökningarna
förklaras till största delen av återbetalningar på lån för bostadsbyggande.

Inom inkomstgruppen Kalkylmässiga inkomster beräknas avskrivningar
och amorteringar öka med 156 milj. kr. mellan budgetåren 1989/90 och
1990/91. Mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92 beräknas inkomsterna
minska med 691 milj. kr.

Känslighetskalkyl

Storleken på förändringar för den totalt utbetalda lönesumman och den
privata konsumtionen har en avgörande betydelse för beräkningsresulta-
ten för flera inkomsttitlar. RRV har därför utfört en tentativ känslighets-
kalkyl för vissa inkomsttitlar.

Om utvecklingen av privat konsumtion och löner förändras med en
procentenhet i förhållande till vad som nu ligger som antagande för åren
1991 och 1992 kommer inkomsterna på statsbudgeten att utvecklas som i
nedanstående tablå (miljarder kr.).

Statsbudgeten

1990/91

Prognos

1991/92

Prognos

Summa inkomster

±2,1

±6,9

Inkomsterna kommer enligt denna känslighetskalkyl att uppgå till 442,9 Prop. 1990/91: 100
miljarder kr. for budgetåret 1990/91 och till 441,1 miljarder kr. for budget- Bil. 1.2
året 1991/92 om utvecklingen ökar. Till viss del återspeglar dessa föränd-
ringstal att endast en halvårseffekt uppkommer för budgetåret 1990/91 och
att ett nivålyft inträffar som blir utgångspunkt för budgetåret 1991/92.

Det bör framhållas att denna känslighetskalkyl utgår från den konjunk-
turbedömning som inkomstberäkningen grundas på. Av den anledningen
kan känslighetskalkylen endast appliceras på mindre förändringar av dessa
antaganden.

Bruttoredovisning av statsbudgetens inkomster

På de flesta inkomsttitlar på statsbudgeten redovisas endast inkomster. På
ett mindre antal titlar, men med betydande belopp, redovisas även utgif-
ter. För dessa titlar sker en nettoredovisning, dvs. saldot av inkomster och
utgifter tas upp på statsbudgetens inkomstsida. 1 tabell 2 görs en samman-
ställning av bruttobeloppen budgetåren 1989/90, 1990/91 och 1991/92. I
RRVs prognosarbete ingår att bedöma utvecklingen av bruttobeloppen för
såväl inkomster som utgifter. En närmare redovisning av dessa belopp
finns i beskrivningen av resp, inkomsttitel.

Av tabell 2 framgår att bruttoinkomsterna för budgetåret 1991/92 beräk-
nas uppgå till 1 033 830 milj. kr. vilket är mer än dubbelt så mycket som
inkomsterna netto på statsbudgeten. Utgifterna på inkomsttitlarna beräk-
nas till 599621 milj. kr. för samma budgetår.

Den största differensen mellan brutto- och nettoredovisningen finns på
inkomsttypen 1000 Skatter. Inkomsterna på huvudgruppen 1100 består till
största delen av preliminärskatter (statlig och kommunal inkomstskatt
m. m.). Utgifterna utgörs bl. a. av utbetalningar av kommunalskattemedel
och överskjutande skatt. För huvudgrupp 1100 beräknas bruttoinkomster-
na minska med 1,4% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92. Mellan
samma budgetår ökar bruttoutgifterna med 14,1 %. Till följd härav mins-
kar nettot på inkomsthuvudgruppen med 44,7%.

Inkomsterna på huvudgruppen 1200 består i huvudsak av arbetsgivarav-
gifter. I bruttosammanställningen ingår såväl ATP-avgifter som de övriga
arbetsgivaravgifter som överförs till fonderade medel utanför statsbudge-
ten. Utgifterna utgörs av utbetalningar till ATP-systemet och till olika
fonderingar utanför statsbudgeten. Vidare utbetalas sjukförsäkringsavgif-
ternas andel av sjukförsäkringens kostnader. Bruttoinkomsterna för
huvudgruppen 1200 beräknas öka med 0,5% mellan budgetåren 1990/91
och 1991/92, medan bruttoutgifterna beräknas minska med 5,9% mellan
samma budgetår.

Bruttoinkomsterna på huvudgruppen 1400 beräknas till 284672 milj,
kr. for budgetåret 1990/91 och bruttoutgifterna till 79 700 milj. kr. for
samma år. Bruttoutgifterna utgör återbetalningar av mervärdeskatt. Brut-
toinkomsterna ökar med 11,5% mellan budgetåren 1990/91 och 1991/92
medan utgifterna beräknas öka med 24,2% under samma period. Den
kraftiga ökningen av utgifterna beror på att offentliga sektorn kommer att
få kompensation för i princip all ingående mervärdeskatt.

Omföringar mellan huvudgrupperna 1200 och 5200 av de statliga ar- Prop. 1990/91: 100
betsgivaravgifterna liksom omföringar mellan huvudgrupperna 1100, Bil. 1.2

1200 och 1300 av egenavgifter, förmögenhetsskatter etc. är exkluderade i
tabell 2.

r~-                                      os

—  Tf x o      TT > o

un so o cd c- o oo oo cm

—   n   oo n c- cm    rf

oo   un r- — rt            cd

CD         CM                 rr

cd
CM
r-
o
O>
cd

unOCMOOr-Osrtun
r- Tf r— un cd oo cd oo
cm > o C nr un r-
IT) c*', Tj- o SO CD
O' O O

CM

O
Tf
00
§
Tf

un  Tt — O

un  O T) O

cd   cm tt r~

r-   un cm O

cm   o oo c-

un   cm —

r-   tt un oo

cd   Tt o oo

O>  > (M O

oo   o cd un

so   cm o r~

rf   CM —

OO
cd
oo
nt
un
o\

OO
r-

O

oo

os

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

un — cm
cd nt o
cd un cd
un r- r~-
un tj- —<
cd cm cd

O O id
nr os
CM cm id
sO sO CD
CM CM ID

ID

oo oo

CM CM

id
ID

O O

Os

CM CM

00

o oo cd cm o
■^- cd \o nr r-
r- o — —
cm r- cn c-
Tt      CM CM

o- — cm oo r- os
r- o C" un cd oo
Tt —< \O O Tt
so
O OO M"

CD CM CM

O     OO Os OO

un cm os so
O   — CM Xt Tt

cd    r- oo -

cm   cd — nr cd

OO   CD CM CM

C

CD

00

nt
C-
r-

Os
CM

un
CM
O
r-
CM

Tf
Os
Os

Os un un O r~-
Os o Os CD o

— nr un oo r-

— un cd — c
CM CM Os

00

CM CD tT un >

05

E

E


czi

10

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

Tabell 3. Sammanställning av beräkningsresultatet for budgetåren 1990/91 och 1991/92 (tkr)

Inkomsttitel

1989/90

Utfall

1990/91

Statsbudget

1990/91

Prognos

1991/92

Prognos

Förändring

1990/91-1991/92

Belopp

Procent

1000 Skatter:

354103369

374047901

390722 501

381517001

-9205 500

-2,36

1100 Skatt pä inkomst:

107 409670

90 248900

95274900

52644000

-42630900

-44,75

1110 Fysiska personers inkomstskatt:

81337573

59308000

69377000

21213000

-48164000

— 69.42

1111 Fysiska personers inkomstskatt

81 337573

59 308000

69 377000

21213000

-48 164000

-69,42

1120 Juridiska personers inkomstskatt:

23300073

27998000

22901000

28322000

5 421000

23.67

1121 Juridiska personers inkomstskatt

23 300073

27998000

22901000

26 522000

3621000

15.81

1122 Avskattning av företagens

reserver

0

0

0

0

0,00

1123 Särskild skatt på tjänstegrupp-

livförsäkring

0

0

0

1 800000

1 800000

100,00

11J0 OlÖrdelbara inkomstskatter:

906092

/100000

1100000

/ 100000

0

0.00

1131 Ofördelbara inkomstskatter

906092

1 100000

1 100000

1 100000

0

0,00

1140 Övriga inkomstskatter:

1865932

1842 900

1896 900

2009000

112100

5.91

1141 Kupongskatt

274 127

360000

310000

445 000

135000

43,55

1142 Utskiftningsskatt och

ersättningsskatt

3430

10000

36 900

35000

-1900

-5,15

1143 Bevillningsavgift

3 897

5000

5000

5000

0

0,00

1144 Lotterivinstskatt

1 584478

1467 900

l 545000

1524000

-21000

-1,36

1200 Lagstadgade socialavgifter:

55023324

52 520000

63740000

75985000

12 245000

19,21

1211 Folkpensionsavgift

48719817

45 740000

47 745000

49434000

1 689000

3,54

1221 Sjukförsäkringsavgift, netto

-4852985

-7205000

-322000

4961000

5 283000

1617,70

1231 Barnomsorgsavgift

12420241

13 379000

13996000

14 598000

602000

4,30

1241 Vuxenutbildningsavgift

1 473606

1 583000

1662000

1731000

69000

4,15

1251 övriga socialavgifter, netto

-4823 114

-6927000

-5871000

-7401000

-1 530000

-26,06

1271 Inkomster av arbetsgivaravgifter

till arbetarskycdsverkets och

arbetsmiljöinsitutets verksamhet

182518

182000

226000

199000

-27000

-11,95

1281 Allmän löneavgift

1 903 241

2068000

5 709000

2 966000

-2 743000

-48,05

1291 Särskild löneskatt

0

3 700000

595 000

9497000

8 902 000

1496,13

1300 Skatt på egendom:

23159342

22851000

23 503600

23450000

-53600

-0,23

1310 Skatt på fast egendom:

6396389

6490000

6426300

8 996 000

2569 700

39.99

1311 Skogsvårdsavgifter

430678

440000

440000

440000

0

0,00

1312 Fastighetsskatt

5965711

6050000

5 986 300

8 556000

2 569 700

42,93

1320 Förmögenhetsskatt:

3200111

3641000

3877300

3004000

— 873300

— 22.52

1321 Fysiska personers förmögenhets-

skatt

3 134 757

357IOOO

3 802 000

2 924000

-878000

-23.09

1322 Juridiska personers förmögen-

hetsskatt

65 354

70000

75 300

80000

4 700

6,24

1330 Arvsskatt och gåvoskatt:

1364655

1240000

1300000

1300000

0

0.00

1331 Arvsskatt

1092658

950000

1000000

1000000

0

0,00

1332 Gåvoskatt

271 997

290000

300000

300000

0

0,00

1340 övrig skatt på egendom:

12198187

11480000

11900000

10150000

— 1750000

— 14.71

1341 Stämpelskatt

-6063 944

5 880000

6 500000

6750000

250000

3,85

1342 Skatt på värdepapper

6134243

5 600000

5 400000

3 400000

-2000000

-37,04

1400 Skatt på varor och tjänster:

168511033

205178001

204972001

218302001

13330000

6,50

1410 Allmänna försäljningsskatter:

100213615

131600000

133 700000

141400000

7 700000

5,76

1411 Mervärdeskatt

100213615

131600000

133 700000

141400000

7 700000

5,76

1420.1430 Skatt på specifika varor:

55 729051

59649001

57124001

60090001

2 966000

5,79

1421 Bensinskatt

16581 360

18 900000

I7 3OOOOO

17 500000

200000

1,16

1422 Särskilda varuskatter

1 117449

1 144000

1 150000

1 200000

50000

4.35

1423 Försäljningsskatt på motor-

fordon

2 343 643

2 297 000

1 850000

1 850000

0

0.00

1424 Tobaksskatt

5400619

5 660000

5670000

5 926000

256000

4,51

11

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

Inkomsttitel

1989/90

Utfall

1990/91

Statsbudget

1990/91

Prognos

1991/92

Prognos

Förändring

1990/91 - 1991/92

Belopp

Procent

1425 Skatt på spritdrycker

6217383

6 520000

6 520000

6 700000

180000

2,76

1426 Skatt på vin

2811 100

2 780000

3100000

3430000

330000

10,65

1427 Skatt på malt- och läskedrycker

2466 277

2810000

2 781000

3094000

313000

11,25

1428 Energiskatt

1429 Särskild avgift på svavclhaltigt

16065039

17 250000

16 500000

18 800000

2 300000

13,94

bränsle

1431 Särskild skatt för oljeprodukter

25

1

1

1

0

0.00

m. m.

1 249466

825000

825000

200000

-625000

-75,76

1432 Kassettskatt

185027

206000

200000

230000

30000

15.00

1433 Skatt på videobandspelare

199998

252000

202 000

202000

0

0,00

1434 Skatt på viss elektrisk kraft

1029 123

962000

983000

958000

-25000

-2.54

1435 Särskild skatt mot försurning

1440 Överskott vid försäljning av

62 542

43000

43000

0

-43000

-100.00

varor med statsmonopol:

1441 AB Vin- & Spritcentralens

331614

260000

350000

350000

0

0.00

inlevererade överskott

1442 Systembolaget AB:s inlevererade

98060

100000

150000

150000

0

0,00

överskott

233 554

160000

200000

200000

0

0,00

1450 Skatt på t fäns ter:

2119250

2 194 000

2248000

2387000

139000

6,18

1451 Reseskatt

400602

444000

409000

417000

8000

1.96

1452 Skatt på annonser och reklam

1041 388

1 095 000

1 133000

1230000

97000

8.56

1453 Totalisatorskatt

594612

575000

620000

650000

30000

4,84

1454 Skatt på spel

82 648

80000

86000

90000

4000

4,65

1460 Skatt på vägtrafik:

6889341

7525 000

7200000

7400000

200000

2.78

1461 Fordonsskatt

3 892 286

4035 000

4000000

4 100000

100000

2,50

1462 Kilometerskatt

2 997055

3490000

3 200000

3 300000

100000

3.13

1470 Skatt på import:

3 192089

3300000

3300000

5 200000

1900000

57.58

1471 Tullmedel

1480 Övriga skatter pä varor och

3 192089

3 300000

3 300000

5 200000

1 900000

57,58

tjänster:

1481 Övriga skatter på varor och

36073

650000

1050000

1475000

425 000

40.48

tjänster

1482 Tillfällig regional investerings-

36073

300000

700000

1 300000

600000

85,71

skatt

0

350000

350000

175 000

-175000

- 50,00

1500 Avräkningsskatt

0

3 250000

3 232 000

11 136000

7904000

244,55

1511 Avräkningsskatt

3250000

3 232000

11 136000

7 904000

244,55

2000 Inkomster av statens verksamhet:

37467961

39 182 312

40058 228

42 748778

2690 550

6,72

2100 Rörelseöverskott:

2110 Affärsverkens inlevererade över-

11 268 544

11889715

11361471

12 106877

745406

6,56

skott:

2111 Postverkets inlevererade över-

/ 792583

2 706 648

2317171

3110377

793206

34.23

skott

2112 Televerkets inlevererade över-

35 189

47 190

58 566

49 577

-8989

-15.35

skott

2113 Statens järnvägars inlevererade

199 702

202092

190185

212 300

22 115

11,63

överskott

2114 Luftfartsverkets inlevererade

0

0

0

0

0

0.00

överskott

2115 Affärsverket FFV:s inlevererade

237 562

508000

291000

395000

104000

35.74

överskott

2116 Statens vattenfallsverks inlevere-

98 935

97 200

79000

0

-79000-

-100,00

rade utdelning

2117 Domänverkets inlevererade

500000

750000

750000

1 540000

790000

105,33

överskott

80853

188000

181 000

191000

10000

5,52

12

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

1989/90     1990/91     1990/91     1991/92 Förändring

Inkomsttitel                                                                                1990/91 — 1991/92

Utfall       Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

2118 Sjöfartsverkets inlevererade
överskott

2119 Statens vattenfallsverks inleve-
rans av motsvarighet till statlig
skatt

2120 Övriga myndigheters inlevere-
rade överskott:

2121 Vägverkets inlevererade:
överskott

2123 Inlevererat överskott av uthyr-
ning av ADB-utrustning

2124 Inlevererat överskott av riks-
gäldskontorets garantiverksamhet

2130 Riksbankens inlevererade
överskott:

2131 Rikabankens inlevererade
överskott

2150 Överskott från spelverksamhet:

2151 Tipsmedel

2152 Lotterimedel

2200 Överskott av statens fastighets-
förvaltning:

2210 Överskott av fastighets-
förvalting:

2214 Överskott av byggnadsstyrelsens
verksamhet

2300 Ränteinkomster:

2310,2320 Räntor på näringslån:

2311 Räntor på lokaliseringslån

2313 Ränteinkomster på statens
avdikningslån

2314 Ränteinkomster på lån till
fiskerinäringen

2316 Ränteinkomster på vatten-
kraftslån

2317 Ränteinkomster på luftfartslån

2318 Ränteinkomster på statens lån
till den mindre skeppsfarten

2321 Ränteinkomster på skogsväglån

2322 Räntor på övriga näringslån,
Kammarkollegiet

2323 Räntor på övriga näringslån,
Lantbruksstyrelsen

2324 Räntor på televerkets statslån

2325 Räntor på postverkets statslån

2326 Räntor på afifärverkets FFV:s
statslån

2327 Räntor på statens vattenfalls-
verks statslån

2330 Räntor på bostadslån:

2332 Ränteinkomster på lån for
bostadsbyggande

2333 Ränteinkomster på lån for
bostadsförsörjning for mindre be-
medlade barnrika familjer

47 942

47 500

47 420

592 400

866666

720000

140 788

286 967

141300

40045

0

0

100 743

149 237

141300

0

137 730

0

7000000

6400000

6400000

7000000

6400000

6 400000

2335173

2 496 100

2503000

1 355 834

1 454000

1 370000

979 339

1042 100

1 133000

1036636

626 827

1030893

1036636

626827

1030893

1036 636

626827

1030893

14508931

14568625

14983959

294 7 056

2904 428

2844215

138 341

140000

130000

6

40

5

9441

9038

9 285

157

148

147

19

10

10

4341

5000

3100

51

35

35

131 880

203 063

142858

2 103

2 530

2220

250436

257 340

256000

23 119

47510

70385

36 771

17000

11 362

2 350391

2222714

2218808

6143356

6551180

6 754350

6 141009

6 550000

6 752000

160

180

150

49 500

2080

4,39

673000

-47000

-6,53

212000

70 700

50,04

0

0

0,00

212OGO

70 700

50,04

0

0

0,00

6200000

— 200000

-3,13

6200000

-200000

-3.13

2584500

81500

3,26

1435000

65000

4,74

1 149 500

16 500

1,46

975701

-55192

-5,35

975 701

-55192

— 5,35

975 701

-55 192

-5.35

15139574

155615

1,04

2 746834

— 97381

-3,42

130000

0

0,00

5

0

0.00

9 546

261

2,81

132

-15

-10,20

0

-10

-100,00

2000

- 1 100

-35,48

30

-5

-14,29

113229

-29629

-20.74

2 165

-55

-2,48

272 700

16 700

6,52

50 348

-20037

-28,47

0

-11362

-100,00

2166 679

-52 129

-2.35

7725 240

970 890

14,37

7 723000

971 000

14,38

140

-10

-6,67

13

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

1989/90     1990/91     1990/91     1991/92 Förändring

Inkomsttitel                                                                                 1990/91 — 1991/92

Utfall       Statsbudget Prognos Prognos Belopp Procent

2334 Räntor pä övriga bostadslån,
Boverket

2340 Räntor på studielån:

2341 Ränteinkomster på statens lån
för universitetsstudier och garan-
tilån för studerande

2342 Ränteinkomster på allmänna
studielån

2350 Räntor på energisparlån:

2351 Räntor på energisparlån

2360 Räntor på medel avsatta till
pensioner:

2361 Räntor på medel avsatta till
folkpensionering

2370 Räntor på beredskapslag ring:

2371 Räntor på beredskapslagring och
förrådsanläggningar

2380, 2390 Övriga ränteinkomster:
2381 Ränteinkomster på lån till
personal inom utrikesförvaltning-
en m. m.

2383 Ränteinkomster på statens
bosättningslån

2384 Ränteinkomster på lån för kom-
munala markförvärv

2385 Ränteinkomster på lån för
studentkårslokaler

2386 Ränteinkomster på lån för all-
männa samlingslokaler

2389 Ränteinkomster på lån för inven-
tarier i vissa specialbostäder

2391 Ränteinkomster på markförvärv
för jordbrukets rationalisering

2392 Räntor på intressemedel

2394 Övriga ränteinkomster

2395 Räntor på särskilda räkningar i
riksbanken

2396 Ränteinkomster på det av bygg-
nadsstyrelsen förvaltade kapitalet

2400 Aktieutdelning:

2410 Inkomster av statens aktier:

2411 Inkomster av statens aktier

2500 Offentligrättsliga avgifter:

2511 Expeditionsavgifter

2522 Avgifter for granskning av filmer
och videogram

2523 Avgifter for särskild prövning
och fyllnadsprövning inom
skolväsendet

2527 Avgifter för statskontroll av
krigsmaterieltillverkningen

2528 Avgifter vid bergsstaten

2529 Avgifter vid patent- och registre-
ringsväsendet

2 187

24 803

1000

20670

2 200

6/70

179

170

170

24624

348038

348038

20500

330000

330000

6000

389000

389000

7660

6000

6000

7 660

535 694

6000

623123

6000

596253

535 694

4502324

623123

4133224

596 253

4387971

0

0

0

270

200

200

27

0

25

40

100

35

13 626

15000

13 500

113

124

112

1421

11 904

118377

800

10000

70000

1 300

2000

41 196

2 920958

2400000

2 800000

1 435 588

1 637000

1 529603

976300

976300

976 300

712 584

712584

712584

1081 849

1081849

1081849

7 177 873

639 541

9163591

627 706

9405485

672 600

6277

5 200

6 200

1 625

1 540

1 600

-253

3 239

I

2 100

1

3 209

7 540

7 205

8541

2 100

5170

-100

-1000

-4,55

-16,21

170

0

0,00

5000

408000

408000

-1000

19000

19000

-16,67

4,88

4,88

6000

0

0,00

6000

592286

0

-3967

000

— 0,67

592 286

3656044

-3967

- 73/ 927

-0,67

— 16,68

0

0

0,00

50

- 150

-75,00

24

-1

-4,00

30

-5

-14,29

13000

-500

-3,70

111

-1

-0,89

1 200

2000

35 820

-100

0
-5 376

-7,69

0,00

-13,05

2 100000

-700000

-25,00

1 503 809

-25 794

-1.69

1 290072

1290 072

1 290072

208223

208223

208 223

19,25

19,25

19,25

11031481

651450

1625996
-21 150

17,29

-3,14

6 200

0

0,00

1600

0

0,00

1

3 183

0

-26

0.00

-0,81

8 153

-388

-4,54

14

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

1989/90

1990/91

1990/91

1991/92

Förändring

Inkomsttitel

1990/91-1991/92

Utfall

Statsbudget

Prognos

Prognos

Belopp      Procent

2531 Avgifter för registrering i för-

enings m.fl. register

29 527

34 377

34 377

36043

1 666

4,85

2532 Utsökningsavgifter

127026

120000

120000

120000

0

0,00

2534 Vissa avgifter for registrering av
körkort och motorfordon

169 749

183025

172 825

183 548

10723

6,20

2535 Avgifter för Statliga garantier

138473

24287

150187

145714

-4473

-2,98

2536 Lotteriavgifter

1 283

1 500

1 500

1 500

0

0,00

2537 Miljöskyddsavgift

46029

100 700

101 700

90000

- 11 700

-11,50

2538 Miljöavgift pä bekämpnings-
medel och handelsgödsel

188 208

172 100

182 300

182400

100

0,05

2539 Täktavgift

21422

16600

50000

35000

-15000

-30,00

2541 Avgifter vid tullverket

111 449

125000

114000

116000

2000

1.75

2542 Patientavgifter vid tandläkar-
utbildningen

6410

5 100

5 100

5 100

0

0,00

2543 Skatteutjäniningsavgift

5 648 246

7698000

7 737000

9 395000

1 658000

21,43

2544 Avgifter i ärenden om lokala
kabelsändnjngar

17 234

22 334

22 334

28094

5 760

25,79

2545 Närradioavgifter

4690

4095

4050

4250

200

4,94

2546 Avgifter vid registrering av
fritidsbåtar

9000

9000

14240

14400

160

1.12

2547 Avgifter for statens telenämnds
verksamhet

1 158

3721

3721

3 845

124

3.33

2600 Försäljningsinkomster:

1 222498

1 167190

1 114108

1103 116

-10992

-0,99

2611 Inkomster vid kriminalvården

189287

I75OOO

202000

214000

12000

5,94

2612 Inkomster vid statens rättskerni-
ska laboratorium

12 545

10885

12 800

12000

-800

-6.25

2619 Inkomster vid riksantikvarie-
ämbetet

300

300

300

0

-300-

- 100,00

2624 Inkomster av uppbörd av felpar-
kcringsavgifter

77858

81005

84008

87 116

3 108

3,70

2625 Utförsäljning av beredskapslager

248 656

140000

65 000

0

-65000-

- 100,00

2626 Inkomster vid banverket

693 852

760000

750000

790000

40000

5,33

2700 Böter m. m.:

645330

723 780

680463

701957

21494

3,16

2711 Restavgifter

370885

445 363

387913

402 407

14494

3,74

2712 Bötesmedel

274 395

278400

292 500

299 500

7000

2,39

2713 Vattenfororeningsavgift

50

17

50

50

0

0.00

2800 Övriga inkomster av statens verk-
samhet:

631849

330000

400000

400000

0

0,00

2811 Övriga inkomster av statens
verksamhet

631 849

33QOQO

400000

400000

0

0.00

3000 Inkomster av försåld egendom:

1 199125

26300

36 500

37700

1 200

3,29

3100 Inkomster av försålda byggnader
och maskiner:

15323

3300

5000

5000

0

0,00

3110 Affärsverkens inkomster av försål-
da fastigheter och maskiner:

0

0

0

0

0

0.00

3113 Statens järnvägars inkomster av
försålda fastigheter och maskiner

0

0

0

0

0

0,00

3/20 Statliga myndigheters inkomster
av försålda byggnader och maski-
ner:

/5J23

3 300

5000

5 000

0

0.00

3121 Kriminalvårdsstyrelsens inkoms-
ter av försålda byggnader och
maskiner

5 721

300

0

0

0

0,00

15

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

1989/90

1990/91

1990/91

1991/92

Förändring

Inkomsttitel

1990/91-1991/92

Utfall

Statsbudget

Prognos

Prognos

Belopp      Procent

3122 Vägverkets inkomster av försålda

byggnader och maskiner

3 308

0

0

0

0

0,00

3124 Statskontorets inkomster av för-
sålda datorer m. m.

79

0

0

0

0

0,00

3125 Byggnadsstyrelsens inkomster av
försålda byggnader

6215

3000

5000

5000

0

0.00

3200 Övriga inkomster av markförsälj-
ning:

8026

1000

1000

1000

0

0,00

3211 Övriga inkomster av markförsälj-
ning

8026

1000

1000

1000

0

0,00

3300 övriga inkomster av försåld egen-

dom:

1 175776

22 000

30500

31700

1 200

3,93

3311 Inkomster av statens gruvegen-

dom

30495

22000

30500

31 700

1 200

3,93

3312 Övriga inkomster av försåld

egendom

1 145281

0

0

0

0

0,00

4000 Återbetalning av län:

5404820

8806324

6489476

7 063041

573565

8,84

4100 Återbetalning av näringslån:

979892

273124

1038059

428393

-609666

-58,73

4110 Återbetalning av industrilån:

255521

90000

90000

80 000

-10000

-11.11

4111 Återbetalning av lokaliseringslån

255521

90000

90000

80000

-10000

-11,11

4120 Återbetalning av jordbrukslån:

4122 Återbetalning av statens avdik-

28502

38 771

27415

29038

1623

5,92

ningslån

8

5

5

2

-3

-60.00

4123 Återbetalning av lån till fiskeri-

näringen

28494

38 766

27410

29036

1626

5,93

4130 Återbetalning av övriga närings-

lån:

695869

144353

920644

319355

— 601289

— 65,31

4131 Återbetalning av vattenkraftslån

265

276

276

248

-28

- 10,14

4132 Återbetalning av luftfartslån

4133 Återbetalning av statens lån till

197

0

206

0

-206-

-100,00

den mindre skeopsfarten

10961

20000

11000

4200

-6800

-61,82

4135 Återbetalning av skogsväglån

4136 Återbetalning av övriga närings-

114

57

84

57

-27

-32.14

lån. Kammarkollegiet

510041

105 000

242 628

102 600

-140028

-57,71

4137 Återbetalning av övriga närings-

lån, Lantbruksstyrelsen

1 551

1 750

950

950

0

0,00

4138 Återbetalning av tidigare infriade

statliga garantier

172 740

17 270

665 500

211300

-454200

-68,25

4200 Återbetalning av bostadslån

m. m.:

2 042159

6001300

3008 467

4008467

1000000

33,24

4212 Återbetalning av lån för bostads-

byggande

2 033 704

6000000

3000000

4000000

1000000

33,33

4213 Återbetalning av lån för bostads-

försörjningen för mindre bemed-
lade barnrika familjer

507

800

507

507

0

0.00

4214 Återbetalning av övriga bostads-

lån, Boverket

7 948

500

7 960

7 960

0

0,00

4300 Återbetalning av studielån:
4311 Återbetalning av statens lån för

1918 895

2 094050

2008650

2197150

188 500

9,38

universitetsstudier

136

150

150

150

0

0.00

16

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1.2

1989/90

1990/91

1990/91

1991/92

Förändring

Inkomsttitel

1990/91-1991/92

Utfall

Statsbudget

Prognos

Prognos

Belopp      Procent

4312 Återbetalning av allmänna stu-
dielån

4313 Återbetalning av studiemedel

5 923

1 912836

5 500

2088 400

5 500

2003000

5000

2192000

-500

189000

-9,09

9,44

4400 Återbetalning av energisparlån:

256881

300000

300000

300000

0

0,00

4411 Återbetalning av energisparlån

256 881

300000

300000

300000

0

0.00

4500 Återbetalning av övriga lån:
4511 Återbetalning av lån till personal

206993

137850

134300

129031

-5 269

-3,92

inom utrikesförvaltningen m.m.

8

0

0

0

0

0,00

4513 Återbetalning av lån för kommu-

nala markförvärv

143

0

150

150

0

0,00

4514 Återbetalning av lån för student-

kårlokaler

102

150

102

102

0

0,00

4515 Återbetalning av lån för allmän-

na samlingslokaler

6 877

6000

6 890

6 890

0

0,00

4516 Återbetalning av utgivna startlån

och bidrag

9 850

10000

9000

9000

0

0,00

4517 Återbetalning från Portugalfon-

den

5 788

0

100

100

0

0,00

4519 Återbetalning av statens bo-

sättningslån

419

700

700

200

-500

-71,43

4521 Återbetalning av lån för inven-

tarier i vissa specialbostäder

319

1000

318

318

0

0,00

4525 Återbetalning av lån för svenska

FN-styrkor

74279

75000

70000

70000

0

0,00

4526 Återbetalning av övriga lån

109 208

45000

47040

42 271

-4769

- 10,14

5000 Kalkylmässiga inkomster:

3 377 269

2342477

3533517

2842 300

-691 217

-19,56

5100 Avskrivningar och amorteringar:

5110 Affärsverkens avskrivningar och

1708593

2 046 298

2696517

1963300

-733217

-27,19

amorteringar:

785000

1085000

1428950

1035 000

- 393950

-27,57

5113 Statens järnvägars avskrivningar

0

0

0

0

0

0,00

5115 Affärsverket FFVs amorteringar

5116 Statens vattenfallsverks amorte-

50000

50000

197 600

0

-197 600-

-100,00

ringar

735000

1035 000

1 231 350

1035000

-196 350

-15,95

5120 A vskrivningar på fastigheter:

347241

393 000

361000

361000

0

0.00

5121 Avskrivningar på fastigheter
5130 Uppdragsmyndigheters komple-

347 241

393000

361000

361000

0

0,00

mentkostnader:

106 687

130000

110000

110000

0

0.00

5131 Uppdragsmyndighetersm.fi.

komplementkostnader

106687

130000

110000

110000

0

0,00

5140 övriga avskrivningar:

469665

438298

796 567

457300

— 339267

— 42,59

5141 Vägverkets avskrivningar
5143 Avskrivningar på ADB-utrust-

105 936

0

364287

0

-364287-

-100,00

ning

315627

393 265

396 400

424000

27 600

6,96

5144 Avskrivningar på förrådsanlägg-

ningar för civilt totalförsvar

48 102

45033

35 880

33 300

-2 580

-7,19

5200 Statliga pensionsavgifter, netto:

1612 253

247000

785000

879000

94000

11,97

5211 Statliga pensionsavgifter, netto

1 612253

247000

785 000

879000

94000

11,97

5300 Statliga avgifter:

56423

49179

52000

0

-52 000-

-100,00

5311 Avgifter för företagshälsovård

56423

49 179

52000

0

-52 000-

-100,00

SUMMA INKOMSTER

401552 544

424405314

440840 222

434208820

-6631402

-1,50

17

Bilaga 1.3

Vissa tabeller
rörande den statsfinansiella
utvecklingen, m.m.

Un
r-

os

©
Os
TT

Os
cn
r-

Cl

rn

Tt

r*

Prop. 1990/91:100

Bilaga 1.3

Tt
c-

m
c-

Os

m
c-

Cl
r-
os

cl
r-

c-
os

cl

Os

oo

o
r-

cn

Un

r~

un

Os

TT

o

_(

Un

so

©
cn

£
TT

O
r-
un

v—4

•c

un

ir,

un

un

cn

OS

Cl

cn
un
so

un

00

■’T

TT

tT

C1
ci

O

Tt
o

tt

tt


r*n

Tt

oo
oo
cn

Tabell 1. Statsbudgetens utveckling 1966/67-1991/92

(Milj, kr.)

c-
SO

C\

s© r- o
—< TT Os
TT CC —’

cn s© so
r*n r*n m

TT
F"

QC

F"
r*n

Tt

m

r*n

m

cn

cn

cn

m

00

TT

un

un

Tt

m

1

r~-

Os

OO

oo

C1

■—
c*n

Cl

os

m

o

oo

Cl

B

Os

Cl

ös

00

+

1

ci

ci

+

i

f-

cn

cn

s

Os

00

£

tT

©s

oo

QC

00

Tt

r*n

o i

ci

Cl

00

un

Os

oo

r-'

o

8

Os

Os

K

m

(

ci

m

+

SO

un

cl

TT

Cl

Cl

r*n

r-

o

00

f*n

00

Tt

en

Tt

ci

00

Cl

o

oo

r>

un

—4

$

OS

r*n

Os

1

1

ci

Cl

1

1

cn

,

87

un

r-

00

cn

cn

un

un

o

Cl

Cl

O

Tt

ös

r*n

un

un

F-

Os

os

un

r*

un

i

!

ci

Cl

+

i

tT

Cl

O

un

§

00

TT

OO

r*n

00

Os

r>

un

00

cn

OS

TT

TT

Tt

O

OS

Cl

c-

ci

Cl

SO

Os

Os

cn

00

m

TT

i

i

Cl

+

i

un

r*

Os

3

cn

3

c-

r-

TT

00

C'

00

f*n

c-

Cl

p*n

r-

Os

Tt

Os

un

1

+

i

Cl

1

ri

00

00

f*n

ci

f-

os

r-

-t

c-

OS

so

t"

t—

i-H

ci

Tt

Os

ci

c-

Cl

C-

—■>

un

OS

F-H

cn

00

rq

4-

+

r-

c-

O

un

un

o

TT

un

cn

os

C-

SO


r*n

3

s

§

Cl

F"

TT

TT

00

o

OS

O

un

fH

4-

i

+

1

3

SO

TT

sO

TT

cn

r-

cn

un

on

Cl

Cl

un

©S

m

Tt

t"

-<

r-
Os

r*n
©S

S;

so

cn

cn

+

4-

i

so

8

i

00

Cl

Cl

Cl

OS

Os

un

O

un

un

TT

un

Tt

un

un

un

TT

TT

Tt

i

OS

r>

r-

TT

un

un

©

Os

un

un

o

r*

o

—i

Os

Cl

1

C*n
TT

3

cn
Tt

un

TT

Tt

8

OS

©

©s

Os

oc

TT

©

un

un

TT

un

Os

un

Cl

Cl

TT

TT

Tt

1

cn

©

00

cn

un

TT

Os

Tt

un

T-H

00

Cl

TT

O

s

c-
Os

cn

TT

r*n

cn

4-

4-

r>.

s

so

SO

Cl

cl

©

r*

so

r-

©s

Os

QC

TT

Tt

cn

r*n

cn

i

4-

Cl

Os

sO

r*

un

3

un

00

un

00

Cl

so

TT

<*n

cn

cn

c*n

cn

m

1

1

un
o

3

§

O
r->

tH

Cl

Os

Cl

©

•/n

Tt

un

n

cn

cn

f*n

r*n

cn

4-

i

Os

o

Cl

Os

§?

Tt

Tt

©

O

Cl

cn

un

p-f

cl

Cl

Cl

TT

Cl

r*n

cn

>

i

Cl

Tt

©

©s

cn

cc

Tt

TT

un

Cl

un

o

Os

c-

00

Cl

Os

©

Cl

r*n

1 Riksdagen 1990/91. 1 samt. Nr 100. Bilaga 1.3

c*C

Os Tt

O

1

rc

f-

so

Tt

WC Tt

J© O —

MC

op

WC

so rc

wc

o

SO

rc

tX

00

Tt Tt

rc

W)

wc mc

Tt

wc

WC

Os

Cj

t-

CM CM

'C —■

O

©

O rc

c-

i

3

CM

_<

c-

Os Os

Crj _< 00

Tt

rc

O

rc cm

Tt

Os

Cl

o

so Tt

© wc

T

—* CM

rc

CM

s

—< rc

rc

o

Os

oo

mc

rc

SO sO

O\ Tt

tx

r- cm

<5/

rc

•—<

Cl

N

3

wc cl

••x 3 rc

CM

c-

oo o

00

O

MC

wc

tx

OO cl

00

r->

ci —

rC

Os

00

Os

oo

8

OO

cm rc

rc cm oo

CM

oc

CM O

Tt

-sr

00

F-

Os

SO Tt

MC Tt

rc

— CM

rc

CM

CM

Os Cl

os

,

O

g

O

—< 00

O Tt rc
x o oo

Sf > c

rc

Os

m
»o

r- r-
OO Tt

s

Cl
t-

g

cl
oo

wc
oo

38

C)

bs

tx

CM
rc

Os rc
Os os

Os
rc

SO
f*C

Tt
00

(M
r~

s

C*

88

Cj?01"

MC

rc

f*C

•X

wc

r-

00

rc

WC

Tt

sO

C- —<

ci c- r-

00

<*>

O

s

SO

CM

rc

8

Ä

rc rc

X7S Cl

Cl

M-

CM

O

oo

Cl

rc rc

00 — o

SO

M-

O

Q rc
Os OO

so

WC

CM

O

Cl

£}

wc

00 o

fc o o

rc

MC

CM

Tt

f*C

00

C-

00

00

wc Tt

S© MC —

C*C

rc

X

£

O sO

rc

.

os

CO

so

Os

f-

O cl

o so r-
QICCC

SO

5-

r- —

£

so

WC

CM

Cl Os

Os

o

wc WC

O

t*

(M

MC

X

CM

F- —<

MC — WC

00

’**

wc

oo Tt
sO sO

CM

T

s

O

£>

C~

Tf Tt

SO

'St

t"

Tt

CM

C-

tX

r-

WC Tt

CM

rc

X

oo r-

r>

r-

cl

WC

X

so

o. SO

SO WC
rc o f
CM Cl Os

rc

©s
wc

— Os
C*C C-

00

Tt

rc

Tt
Cl

CM

Tt

tx
mc

cl
t^-

8-

WC

O

O

mc so

00

Os

8

—<

8

Os

F" C l

J*c so rc

MC

°c

r-> Tt

rc

CM

F"

—i

SO

mc Tt

tX Tt —

—i

CM

f*C

X

«rc

wc r-

rc

WC

rc

8

t"

O

CM CM

tx Cl MC

8

£

r- ci

sO

SO

00

g

00

SO so

00 Tt Tt

X

O so

Tt

CM

oo

C-

rc

rc —<

'CMC1C

©

rc Tt

rc

£

O

so

Tt

ci

rc

Cl c-

e> o cm r-

'st

CM

wc rc

C*C

F"

mc

Mc

so

wc rc

© Tt —«

©

CM

CM

'■'T

Prop. 1990/91:100

Bilaga 1.3

Tabell 2. Statsbudgetens realekonomiska utveckling 1979/80-1989/90

Milj, kr., löpande priser.

Os
c-
os

O

O O O

O

O O O

O

O

Q °

O O O

O

00

Cl

MC

X

MC —< Tt

O]

MC

© wc

Tt —’

00 S0 00

00

Tt wc Os

"T

Cl

CC WC

C) o

r~ Tt

“X

Cl SO

r-

MC Cl Cl

tx

Os

C- O

00 Tt

OS Tt

tx

OS

Tt

cc

K

SO MC —

't

wc

Tt Tt

Tt rc

•X

CM

**•<

O

f*C

8

o

00

8

O

q o o

Cl cc

8

8

o o
r- —■

? °
Cl Tt

88

Os

Tt so

oo O C-

— rc

tx t-<

—< Tt

Os

OO

SO

•D

Q Os —

Tt

wc

WC Tt

tx OS

C- —

•X

cc

O cl

cc

Tt —

oc

wc

Tt rc

CJ —.

•X

CM

©<

g

o

Cl

8

O
r-

O

Tt

888

O
"c

888

b Tr

88

i

CM

Tt

Tt

Tt

CM

— t- Tt

OO

oo r-

tx Tt

rc os

O\

ID

sO

00

O

>D

sO wc O

O

Os

00

rc oo

Tt

Tt

•D

cc

Os

CM

WC Tt —

C)

Tt

Tt CM

Cl —

x,

CM

g

8

O

8

O
r-

O O O
-Tt >

g

O

00

3258

O O
oo rc

£

Tt

Os

Os

MC

Tt

oo — SO

Tt

Tt

—• Os

MC F"

tx

CM

SO

00

S0

CM

cl rc Os

T-H

SO Tt

Tt Cl

r-H

CM

CD

cc

C-

00

W) Tt

T

Tt

rc ci

X

OS Cl
c- oo
Os vi

OO -"T

oOfrOxOfrfrfrClxö
xOfricicifrivior-o
rrc~—■■'©vifrxofriTi

onciO'--oonn
cifr7i7i\©x©7i7i7i

OO

fri

fri

Cl

o

o

©

©

oo

©

>zi

VI

r-

r-

c*

Os

Os

fri

cl

c-

C-

O

Cl

fri

Cl

'T

oo

•71

Cl

Q

oo

c-

VI

frt

Os

O

T

Cl

—•

©

VI

-fr-

cl

Cl

_■

Cl

Os

O

OO

O

fri

fri

fri

'T

oo

O

fri

Cl

n

O

00

Prop. 1990/91:100

Bilaga 1.3

Tabell 3. Statsskulden vid slutet av budgetåren 1978/79 - 1989/90 m.m. (Milj.kr.)

ccoxOxOfrfrxOfrxOTifrri
\or~-c-x©x©ciooosOOxcivi

frifrxocfrTifrOccoonco

frfrfr-cfrr-socicifrfrxo
O— f^CO-txOCOOCIOOCO
o~>-ermC'Or^ooooOoo
ooQwioofrs©—•.—Tifrfrci
—• — — ci ci fr» fri m ci ci ci

vifrifrifrifri00 00OOOOO
— — O \O n ci ci ci ci - n m
x©vicicifrifrifrifrifrifri

Cl Cl--

O O — frixOrj-xovifricioooo
— — ci ci cl ci ci ti ti ti ti fr

r-r-cioooo — r"
fri fri © c- oo Ox O

r-
fri
+

vi o
cl —
4- +

os fr»

vi oo c n oo co (?o O\ cl
cl co c -t ro — vi os -fr fri fri »ti
OfriooOcifri-^-ooosOxOsoo

os oo c- o — Os — n fr Os co ©
oo o —^OcootT/coOTn

OOOOOOwlO^T)» — CIO
oooo©ooclfrivi—frci — vi
O O Os © fri © fr O cl © c fr
os ci ci os r- ci o © O\ r- o ci
n O ti -•oootnaxQOsoooo
- — ci m t -t 71 71 £ Wl 71 71

Os o —• cl m -t 71     co fr O

c-ooooooooooooooooooooo>

OOOxO—Clfr1frvi©r~-oOOS
r^r-oooocooooooooooooooo
OsOx^OsOsOsOxOxOsOsO»^

4) cOQcifrxÖTiOfrciCTn

U fri © Ox © OO —■ fr 71 71 QQ CO

— fri -fr — Cl O — 71 Os O O O

50 Cl —   VI fri — —     — Cl —

■O + + + + +,+.....

-C

, M Cl O 0O fr - fri \O 71 C fr xO
o» fr Q oo — fri — ci Ti n ci Q ti
t- »OcocOriXTicixOfrci

“ CinQxOfr-TlsOO^—fr-fr
-3 frii/i©©oor~c»fri — —>
04)+ + + + + + + + +, , ,

C

-2 frO-clrifrTi^froOfrO
q C-OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOx
:«S oo Os Q —•ClCifrTixOfrcofr
u r-r^oooooooocooooooooooo
;© frfrfrfrfrfrfrfrfrfrfrlfr

Innehåll
Finansplanen

1 Den ekonomisk-politiska strategin i sammanfattning

2 Den ekonomiska utvecklingen

3 Europa-politiken

4 Stabiliseringspolitiken

5 Tillväxtpolitiken

6 Budgetpolitiken

7 Slutord

Prop. 1990/91: 100

Bil. 1

1

10

15

17

22

27

34

Statsbudgeten och särskilda frågor

1 Statsbudgeten budgetåren 1990/91 och 1991/92                   36

2 Underliggande budgetutveckling                               44

3 Statens lånebehov och statsskuldens förändring                   44

4 Rörlig kredit                                                      46

5 Budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret 1991/92              46

6 Utvidgad försöksverksamhet med lån i riksgäldskontoret för

ADB- och kommunikationsutrustning                         48

7 Finansiell styrning av statsförvaltningen                           50

8 Redovisning av verksamheten med statliga garantier m.m. för

budgetåret 1989/90                                             62

9 Lönenivån i anslagsberäkningarna                               66

Hemställan

67

Bilagor

Bilaga 1.1 Preliminär nationalbudget

Bilaga 1.2 Utdrag ur RRV:s inkomstberäkning

Bilaga 1.3 Vissa tabeller rörande den statsfmansierade
utvecklingen, m.m.

1 Riksdagen 1990/9!. 1 saml. Nr 100. Innehål!

Regeringens proposition

1990/91:100 Bilaga 2

Civildepartementet

Utveckling av offentlig sektor

Gemensamma frågor

».♦.4tA4

I Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

Bilaga 2 till budgetpropositionen 1991

Utveckling av offentlig sektor

Gemensamma frågor

Prop.

1990/91:100

Bil. 2

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande: statsrådet Johansson

Anmälan till budgetpropositionen 1991

Bilagans huvudsakliga innehåll

I bilaga 2 behandlas frågor om utvecklingen av den offentliga sektorn.

Inledningsvis redovisas de allmänna utgångspunkterna för regeringens
arbete med att utveckla den offentliga sektorn.

Vidare lämnas en redogörelse för olika utvecklingsinsatser inom den stat-
liga och den kommunala sektorn.

Reformarbetet inom den statliga sektorn får också konsekvenser för den
statliga administrationen. Ett treårigt program skall genomföras där den
statliga administrationen genom strukturella förändringar reduceras med
10%. En del av dessa förändringar redovisas i bilagan.

Verksstyrelsernas befogenheter och ansvar skall utredas, bl.a. mot bak-
grund av att ansvaret för en ledamot av en sådan styrelse för närvarande är
oreglerat. Inom ramen för den nya budgetprocessen genomförs en första
fördjupad prövning av vissa myndigheter. Åtgärder aviseras för att effekti-
visera den årliga revisionen. En översyn av konkurrensutsatt affärsverksam-
het hos förvaltningsmyndigheterna skall göras. Syftet är att utveckla rikt-
linjer för val av verksamhetsform för sådan verksamhet.

Konkurrensutredningen (C 1989:03) skall i sitt fortsatta arbete med att se
över bl.a. statliga regleringar uppmärksamma frågan om alternativa verk-
samhetsformer i den offentliga sektorn.

Inom den kommunala sektorn har ett särskilt förnyelseprojekt startat i
Örebro län, i samverkan mellan civildepartementet och samtliga kommu-

ner, landstinget och länsstyrelsen. Förslag till lagstiftningsåtgärder har lagts
fram för att på försök möjliggöra en ny organisation for hälso- och sjukvår-
den, den s.k. Dalamodellen. För att ytterligare fördjupa kontakterna mellan
företrädare för regeringen och ledningarna för de båda kommunförbunden
har stat-kommunberedningen ombildats. Ett arbete har inletts för att belysa
utvecklingen av produktivitet och effektivitet i den kommunala sektorn.

Regeringen avser att presentera ett förslag till ny kommunallag som syftar
till att underlätta förändringsprocessen i kommuner och landsting. Frikom-
munförsöket kommer att utvärderas.

Avslutningsvis behandlas regeringens arbete med regelreformering och
delegering, d.v.s. arbetet med att dels begränsa antalet regler och höja reg-
lernas kvalitet, dels delegera beslutanderätten i förvaltningsärenden från
regeringen till domstolar och andra myndigheter.

Till protokollet i detta ärende har förts två bilagor, nämligen en samman-
ställning från statsrådsberedningen om resultatet av regeringens arbete med
regelreformering och delegering samt en sammanställning från civil-
departementet om regelbeståndet och regelregistreringen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

1 Allmänna utgångspunkter

Den offentliga sektorn har expanderat i snabb takt. Det har kunnat ske
genom ökade skatteinkomster till följd av höjda skattesatser och en snabb
ekonomisk tillväxt. Sedan början av 1960-talet har de offentliga utgifterna
fördubblats som andel av BNP. Skattetrycket har nått en sådan nivå att
det måste sänkas. Dessutom har tillväxttakten i samhällsekonomin succes-
sivt avtagit. 1 år finns det risk för att den ekonomiska tillväxten helt uteblir.

Under 1980-talet har vi kunnat bevittna den kanske längsta samman-
hängande högkonjunkturen hittills. Samtidigt har dock de svenska priserna
och lönekostnaderna ökat snabbare än i våra konkurrentländer. Det har lett
till en successivt urholkad konkurrenskraft för industrin och en tilltagande
oro över den svenska ekonomins utveckling. För att komma tillrätta med
problemen krävs en snabbare ökning av produktiviteten och att kostnads-
ökningarna dämpas. Det är mot denna bakgrund nödvändigt att föra en
stram finanspolitik med direkta besparingar och omprioriteringar av de
offentliga utgifterna. Utgiftstrycket måste sänkas för att på sikt möjliggöra
en sänkning av skattetrycket.

Den förnyelse av den offentliga sektorn som utvecklingen kräver bör
bedrivas från vissa grundläggande utgångspunkter.

Välfärdspolitikens mål ligger fast. Sjukvård, skola och barnomsorg skall
vara tillgänglig för alla på ett likvärdigt sätt. Alla skall ha rätt till trygghet vid
ålderdom, handikapp och sjukdom. Den offentliga sektorn skall finansieras
solidariskt.

Den offentliga sektorn skall bidra till en stark samhällsekonomi. Utbild-
ning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall utformas till nytta för
såväl den enskilde individen som för ekonomins utveckling i stort. Arbets-

linjen skall vara vägledande vid utformningen av socialförsäkringen. För- Prop. 1990/91: 100
värvsarbete skall underlättas av en väl utbyggd barnomsorg.                 Bil. 2

Utgiftsexpansionen måste dämpas. För att tillgodose nya eller ändrade
behov krävs att resurser i ökad utsträckning frigörs inom den offentliga
sektorn. Detta måste ske genom såväl omprioriteringar som effektivise-
ringar. Det innebär bl. a. att åtgärder måste vidtas i transfereringssystemen
för att minska takten i utgiftsökningarna. Utrymme kan därigenom skapas
för nödvändiga samhällsinvesteringar i t. ex. vägar och järnvägar. Vidare
måste kommunernas och landstingens verksamheter anpassas till vad som
långsiktigt kan finansieras utan skattehöjningar.

De offentliga verksamheterna måste anpassas till lokala förhållanden
och enskilda medborgares behov och önskemål. Det innebär en fortsatt
decentralisering och delegering samtidigt som detaljregler avskaffas. Där-
igenom ges de verksamhetsansvariga större utrymme för anpassningar till
medborgarnas önskemål.

Från dessa grundläggande utgångspunkter bör förändringsarbetet inom
den offentliga sektorn drivas vidare enligt följande riktlinjer.

Omprövning av verksamhet

Den offentliga sektorns utbyggnad har skett för att tillgodose medborgar-
nas behov av trygghet och service. I ett föränderligt samhälle är det naturligt
att regelbundet pröva om verksamheterna uppfyller de mål och löser de
problem som de byggts ut för. Med det nya statliga budgetsystemet har
regeringen skaffat sig ett viktigt instrument för ett sådant arbete. De om-
prövningar som kommer att krävas måste dock ske på såväl statlig som
kommunal nivå. Utgångspunkten för omprövningarna måste vara att kär-
nan i den offentliga sektorn i första hand skall värnas — rättsväsende, för-
svar, omsorg, vård, utbildning och ekonomisk trygghet vid ålderdom, han-
dikapp och sjukdom. Det hindrar inte att förändringar och effektiviseringar
måste ske även inom dessa områden.

Nya finansieringsformer

Nya finansieringsformer skall sökas för den offentliga sektorn. Förnyel-
sen av infrastrukturen är en nödvändig förutsättning i arbetet med att
stärka svensk konkurrenskraft. Utbyggnad och vidmakthållande av infra-
strukturen innebär stora kostnader. Medel för dessa investeringar kommer
inte i sin helhet att kunna tillföras via statsbudgeten. Därför måste medfi-
nansiärer sökas. Det är också rimligt mot bakgrund av att investeringarna i
infrastrukturen ofta ger fördelar för berörda branscher, företag samt kom-
muner och landsting.

De avgifter som medborgarna betalar för samhälleliga tjänster måste
prövas kontinuerligt. Avgifter kan användas i två syften: dels för att bidra
till finansieringen av verksamheten, dels för att styra inriktning och om-
fattning. Avgifternas nivå bör prövas mot bakgrund av såväl de samhälls-
ekonomiska förutsättningarna som förändringar i medborgarnas inkomst-
förhållanden. Den grundläggande principen att ingen skall behöva avstå

från vård, omsorg och utbildning på grund av begränsad betalningsförmåga Prop. 1990/91: 100
ligger dock fast.                                                                    Bil. 2

Ökad konkurrens

Den offentliga sektorns verksamheter utsätts i dag sällan för konkurrens. I
verksamhet som inte är konkurrensutsatt finns inte samma effektiva spär-
rar mot kostnadsökningar, m.m. Den offentliga sektorn måste därför
utsättas för mer marknadsliknande förutsättningar. Det innebär att
producent- och beställarrelationer bör utvecklas. Entreprenader och upp-
handling bör prövas systematiskt i den offentliga verksamheten. Det skapar
utrymme för alternativa produktionsformer och olika lösningar. Entrepre-
nadverksamhet låter sig väl inordnas inom ramen för den generella välfärds-
politiken.

Minskad byråkrati

Byråkrati och detaljstyrning av verksamheterna skall minska. Uppbygg-
naden av viktiga verksamheter i den svenska välfärden, t. ex. utbildning,
har krävt samordning, enhetlighet och pådrivande instanser. Därför har
betydande administrativa resurser och regelverk byggts upp. Detta upp-
byggnadsskede är i huvudsak genomfört. Nu krävs flexibilitet, ompröv-
ning och anpassning till lokala förhållanden. Därför måste beslut och
ansvar delegeras till den personal som arbetar närmast användarna av
olika verksamheter. Det kräver att målen för verksamheterna preciseras
och att uppföljnings- och utvärderingssystem utvecklas. Det innebär att
byråkratin kan minska, administrationen skäras ned, beslutsvägarna kor-
tas och antalet styrande regler minska.

Ökad valfrihet

Medborgarnas möjlighet att välja mellan olika alternativ skall öka. En
ökad valfrihet gör att medborgarnas individuella önskemål kan tillgodoses

1 ökad utsträckning. Beslutsfattarna får också signaler om vilka verksam-
heter som fungerar bra och vilka som fungerar mindre bra. Alternativa
verksamhetsformer som entreprenader och kooperativ ger ökade förutsätt-
ningar för en reell valfrihet. Det kan därför bidra till en högre grad av
måluppfyllelse i den offenliga sektorn. En ökad valfrihet bör kompletteras
med s. k. brukarinflytande för dem som utnyttjar offentlig verksamhet.

2 Den offentliga sektorn i ett internationellt
perspektiv

Jämfört med de flesta andra länder har Sverige en stor offentlig sektor. De
offentliga utgifternas andel av BNP är högre än i vår omvärld. Även den
offentliga konsumtionens andel av BNP är högre än i något annat OECD-
land. Skillnaderna inom OECD är dock avsevärda.

Den offentliga sektorns omfattning, struktur och utvecklingstendenser Prop. 1990/91: 100
varierar avsevärt mellan olika länder. Möjligheterna att göra meningsfulla Bil. 2
jämförelser och analyser försvåras dessutom av tillgången på jämförbar
statistisk. Det gäller inte minst i vilken utsträckning socialförsäkring och
transfereringar ingår i den offentliga sektorns utgifter. När det gäller de
västerländska industriländerna ger OECDs material vissa möjligheter till
jämförelser.

År 1960 var de offentliga utgifterna i Sverige ungefär av samma omfatt-
ning som i övriga OECD-området. Under de följande två årtiondena växte
de offentliga utgifterna i Sverige snabbare än i samtliga övriga länder och i
början av 1980-talet nåddes maximum, 66 % av BNP. Därefter har tillväx-
ten i de offentliga utgifterna varit lägre än BNP-tillväxten. I OECD-
Europa och i de övriga nordiska länderna har de offentliga utgifternas
andel av BNP fortsatt att öka, men i lägre takt under 1980-talet än tidigare.
Under större delen av 1980-talet har således skillnaderna minskat mellan
Sverige och övriga OECD-länder i Europa.

Offentliga utgifter i procent av BNP 1960—1988

E3 Sverige

0 Övriga Norden

□ OECD-Europa

Källa: OECD

Den offentliga konsumtionen är den del som vuxit snabbast. Transfere-
ringarna har också vuxit snabbt i förhållande till BNP, men inte avsevärt
snabbare än i andra länder. Transfereringarnas andel av BNP är numera
endast något högre i Sverige. Transfereringarna till den privata sektorn är i
flera länder högre än i Sverige. De offentliga investeringarnas andel av
BNP har successivt minskat och ligger numera på en lägre nivå än i OECD-
Europa och de övriga nordiska länderna.

Offentliga utgifter i procent av BNP 1988

□ Transfereringar

E3 därav socialförs.

E3 Konsumtion

■ Investeringar

Källa: OECD

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Danmark och Norge har i likhet med Sverige höga offentliga utgifter,
medan Finland ligger på en lägre nivå än många andra länder i Europa.

Den offentliga konsumtionen utgör i vårt land 26 % av BNP jämfört
med ca 22 % för de övriga nordiska länderna och ca 19 % som genomsnitt
för Europas OECD-länder. Danmark ligger på samma nivå som Sverige,
medan Norge och Finland endast ligger något över nivån i OECD-Europa.

Andelen offentligt anställda är högst i Sverige, men ligger på en hög nivå
även i Danmark och Norge.

Den främsta orsaken till Sveriges stora offentliga sektor är att vi valt en
generell välfärdspolitik med offentliga åtaganden. Till skillnad från flerta-
let västländer bedrivs nästan all vård, omsorg och utbildning i offentlig
regi. Fördelningspolitiska åtgärder är endast i begränsad omfattning be-
hovsprövade. En studie som gjorts om inkomstfördelningen i 7 st OECD-
länder (Review of Income and Wealth, 35, June 1989) visar att Sverige har
den jämnaste inkomstfördelningen oberoende av vilken indikator som
används. Transfereringar och skatter minskar enligt studien skillnaderna i
disponibel inkomst mer än i något av de andra länderna.

Det finns därutöver viktiga strukturella skillnader som delvis kan förkla-
ra de högre offentliga utgifterna. Den höga andelen äldre i Sverige kräver
en större satsning på vård och omsorg än i andra länder. De demografiska
förändringarna förklarar dock endast en del av de offentliga verksamheter-
nas expansion.

I bilaga 21 till långtidsutredningens (LU90) betänkande (SOU 1990:14)
Den offentliga sektorn ges ytterligare några förklaringar till de offentliga
utgifternas storlek. Om hänsyn tas till skillnaden i beskattning av transfere-
ringar, skillnaden i andelen äldre samt skillnaden i sjukvårdsfinansiering
nyanseras bilden av de svenska offentliga utgifterna. Några länder, Bel-
gien, Holland och Irland, får med dessa korrigeringar ett högre offentligt

utgiftstryck, men Sverige tillhör fortfarande länderna med de högsta of-
fentliga utgifterna.

Inte i något utvecklat industriland förvärvsarbetar båda föräldrarna utan-
för hemmet i så stor utsträckning som i Sverige. Förvärvsfrekvensen for
kvinnor är högre än i andra länder. Detta ställer krav på bl. a. barn- och
äldreomsorg.

De problem inom den offentliga sektorn, som diskuteras i Sverige finns
också i andra länder. I flera länder har underskott i de nationella budgetar-
na lett till krav på begränsningar av de offentliga utgifterna. Sätten att lösa
de offentliga resursproblemen varierar emellertid.

Det har skett förändringar i skattesystem och i statsbidragssystem till den
kommunala sektorn. Många kommuner i bl a Danmark, England och USA
har hamnat i kris bl. a. till följd av nedskärningar i statsbidragen.

I andra länder görs också ansträngningar att öka produktivitet och effekti-
vitet i den offentliga sektorn och försök görs att bygga in olika former av
marknadsmekanismer i de offentliga verksamheterna.

Problemen att mäta produktiviteten i offentliga verksamheter är bety-
dande. Det återstår att lösa en rad metodologiska problem för att produk-
tiviteten skall kunna mätas på ett tillfredsställande sätt.

De kostnads- och kvalitetsjämförelser mellan de nordiska länderna (det
s. k. KRON-projektet) som statskontoret genomfört tyder dock på att
resursåtgången for att producera offentliga tjänster i mitten av 1980-talet var
högre i Sverige än i de övriga nordiska länderna. Skillnaderna förklarades
bl. a. av högre personalinsats per serviceprestation och högre arbetskrafts-
kostnader. Dessa två faktorer förklarar dock inte hela kostnadsskillnaden,
utan andra kostnader eller skillnader i kvalitet måste finnas mellan län-
derna. Inom vissa verksamheter har en högre kvalitet kunnat påvisas.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

3 Den statliga sektorn

3.1 Den statliga förvaltningen

Några huvudpunkter

— Ett treårigt program genomfors där den statliga administrationen
skall reduceras med 10 %.

— Statsförvaltningens struktur utvecklas.

— Samverkan mellan offentliga myndigheter förbättras.

— Verksstyrelsemas ansvar ses över.

— Entreprenadlösningar stimuleras.

— Inom ramen för den nya budgetprocessen genomförs en första
fördjupad prövning av vissa verksamheter.

— Den årliga revisionen effektiviseras.

— Transfereringssystemen bör utvärderas återkommande.

— ADB-användningen effektiviseras.

— Regeringskansliets arbetsformer utvecklas.

Ett treårigt program för minskningen av den statliga administrationen

I regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekono-
min och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna redovisas ett flertal
åtgärder för att begränsa utgiftstrycket i den offentliga sektorn. Det gäller
både att minska utgifterna i nästa års budget och att på sikt minska
expansionen i existerande utgiftssystem. Detta måste bl. a. ske genom
strukturella åtgärder som både på kort och på lång sikt påverkar utgifter-
nas utveckling.

En av de åtgärder som redovisas i skrivelsen är att genomföra ett treårigt
program där hela den statliga administrationen genom strukturella föränd-
ringar skall reduceras med 10%.

Antal anställda i statsförvaltningen, exkl. affärsverken, 1000-tal

1970        1980        1985        1987        1989

198          254          248          247          246

Källa: Statistiska centralbyrån

Utgångspunkten för omställningen och minskningen av den statliga admi-
nistrationen skall vara en sektors- eller verksamhetsanalys av vilken också
slutsatser skall kunna dras för den statliga administrationens omfattning
och verksamhetsinriktning. Viktiga utgångspunkter för en sådan analys är
den ökade internationaliseringen, strävan mot en ökad avreglering och de-
centralisering.

Genom en övergång till resultatorienterad styrning ställs nya krav på de
centrala myndigheterna. En resultatinriktad intern styrning, med mindre
inslag av planering samt detalj- och regelstyrning, ger samtidigt utrymme

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

10

for en betydande delegering till regional och lokal nivå. De centrala myn- Prop. 1990/91: 100
digheternas storlek och uppgift måste anpassas till denna utveckling. Som Bil. 2
exempel på myndigheter som berörs av sådana förändringar kan nämnas
riksförsäkringsverket, riksskatteverket och rikspolisstyrelsen.

Den statliga detaljregleringen av de kommunala verksamheterna skall
minska. Det innebär att de statliga myndigheternas uppgifter måste ut-
vecklas från planering och detaljreglering till uppföljning och utvärdering.
Myndigheter som berörs är bl. a. socialstyrelsen, skoladministrationen och
den nya länsförvaltningen.

En annan viktig utgångspunkt i förändringsarbetet är att verka för en
ökad samverkan mellan olika myndigheter. Insatser från olika organ inom
ett visst område kan behöva samordnas. Aktuella områden är trafiksäker-
heten, näringspolitiken och miljön. På regional nivå innebär den nya
länsförvaltningen möjligheter till en förbättrad samordning och en ökad
effektivitet.

En högre grad av efterfrågestyrning bör tillämpas i den statliga administ-
rationen. Områden som berörs är lokalförsörjning, statistikproduktion, per-
sonalutbildning, medelsförvaltning etc.

Under 1980-talet har internationaliseringen kommit att påverka många
verksamhetsområden. Delar av den statliga administrationen, bl. a. de
näringspolitiska myndigheterna, måste nu mot denna bakgrund ses över
och reformeras.

Följande förändringar hör till dem som är aktuella redan nu. Regeringen
avseratt återkomma med ett samlat program i kompletteringspropositionen
våren 1991.

Inom justitiedepartementets område pågår f. n. en utredning av åklagar-
väsendet i syfte att göra verksamheten effektivare. En resultatorienterad
styrning med mindre inslag av detalj- och regelstyrning ger ett utrymme för
en betydande delegering till regional och lokal nivå. Under våren 1991
kommer frågan om strukturförändringar på domstolsverket och kriminal-
vårdsstyrelsen att tas upp med sikte på omställningar och minskningar. För
kriminalvårdsverket föreslås en besparingsplan för fem år.

Inom utrikesdepartementet har en särskild utredare tillkallats för att ta
fram underlag för beslut om vilka utlandsmyndigheter som bör komma
ifråga för nedläggning. Underlag för omprioriteringar tas också fram.
Vidare kommer förutsättningarna för att samlokalisera biståndsmyndighe-
terna att utredas.

När det gäller jorsvarsdepartementet kommer en särskild proposition att
föreläggas riksdagen i februari 1991. Då kommer bl. a. förslag om inrikt-
ningen av den framtida lednings- och myndighetsstrukturen inom försva-
ret att presenteras.

Förslagen i dessa avseenden syftar till att det under den kommande
försvarsbeslutsperioden skall kunna genomföras en minskning och om-
ställning av den statliga administrationen. Chefen för försvarsdepartemen-
tet kommer emellertid senare idag att föreslå att försvarets rationalise-
ringsinstitut avvecklas redan den 1 juli 1991 (bil. 6 till denna budgetpropo-
sition).

11

Inom socialdepartementets område kommer översyner att initieras som
bl. a. gäller socialförsäkringsadministrationen och socialstyrelsen.

Socialstyrelsen har ett funktionsansvar för den civila hälso- och sjukvår-
den, hälsoskyddet och socialtjänsten i krig. Överbefälhavaren har ett funk-
tionsansvar for den militära hälso- och sjukvården samt försvarsmaktens
hälsoskydd i krig.

För att uppnå rationaliserings- och effektivitetsvinster kommer en sär-
skild översyn att genomföras av hur socialstyrelsens uppgifter som funk-
tionsansvarig myndighet kan lösas framöver. I sammanhanget bör också
övervägas om det finns några samordningsvinster att uppnå vid en samord-
ning av hela eller delar av verksamheten vid socialstyrelsen med nuvarande
uppgifter av likartat slag hos försvarsmakten. En utgångspunkt bör vara att
funktionsansvaret för hälso- och sjukvård m.m. skall ligga kvar inom so-
cialdepartementets verksamhetsområde. Detta ökar förutsättningarna för
att beredskapsaspekterna skall beaktas inom olika delar och på olika nivåer
av det omfattande verksamhetsområdet.

Både AIDS-delegationen, som är knuten till socialdepartementet, och
socialstyrelsen initierar och bedriver med stöd av statliga AIDS-medel
informations- och utbildningsaktiviteter som syftar till att motverka
smittspridning. Genom en bättre samordning av de utåtriktade förebyg-
gande insatser, som bedrivs från socialstyrelsens och socialdepartementets
sida, bedöms kostnadsbesparingar vara möjliga.

För administrationen av socialförsäkringen är resursneddragningar inte
möjliga att uppnå genom marginella anpassningar eller allmän produktivi-
tetsförbättring. En översyn av socialförsäkringsadministrationen kommer
att genomföras med syfte att utforma en strategi för regelförändringar,
rationaliseringar och organisatoriska strukturförändringar.

Inom kommunikationsdepartementets område kommer omfattande ra-
tionaliseringar att göras inom vägverket under de närmaste budgetåren.
Vidare kommer transportrådet att avvecklas.

Trafiksäkerhetsarbetets inriktning och organisation kommer att ses
över. Avsikten är att effektivisera trafiksäkerhetsarbetet.

Inom finansdepartementets område pågår en omstrukturering av skatte-
förvaltningen som förväntas ge riksskatteverket och ledningen för skatte-
förvaltningen i länen bättre styr- och ledningsmöjligheter, en mer flexibel
resursanvändning och ökade möjligheter till rationalisering. Förändringar-
na i organisation och arbetssätt på regional och lokal nivå är så genomgri-
pande att det är naturligt att också inleda en översyn av fördelningen av
arbetsuppgifter och ansvar mellan centralmyndigheten och den regionala
förvaltningen. Översynen kommer att omfatta all verksamhet som bedrivs
centralt, formerna för styrning, utveckling och drift av tekniska system etc.
Övergripande mål för översynen är decentralisering, utvecklad målstyr-
ning och besparingar.

Den nyligen genomförda skattereformen och det ökade intresset för
privatekonomin förändrar förutsättningarna för spardelegationens arbete.
Bl. a. kommer sparandet att gynnas i det nya skattesystemet samtidigt som
låntagandet kommer att missgynnas genom sänkningen av marginalskat-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

12

terna och förändringar i kapitalbeskattningen. Mot den bakgrunden före- Prop. 1990/91: 100
slås en avveckling av spardelegationen.                                     Bil. 2

Inom utbildningsdepartementets område genomförs en kraftig minsk-
ning av den statliga skoladministrationen. Skolöverstyrelsen och länsskol-
nämnderna avvecklas. Ett stort antal arbetsuppgifter som den nuvarande
skoladministrationen har försvinner. En ny myndighet, skolverket, kom-
mer i huvudsak att ha till uppgift att svara for uppföljning, utvärdering och
att ta fram underlag och förslag till utveckling av skolan.

Ett förändringsarbete kommer att påbörjas avseende den grundläggande
utbildningen i högskolan (regeringens skrivelse 1990/91:50). Målen for hög-
skolornas och institutionernas verksamhet skall preciseras ytterligare och
resursfördelningen bör i större utsträckning än nu knytas till faktiskt upp-
nådda resultat. Högskolorna skall få större frihet att bestämma hur de vill
uppnå målen. Detta arbete kommer att göra det möjligt att minska
universitets- och högskoleämbetets och högskolornas administration.

Inom jordbruksdepartementets område förbereds omorganisationer som
leder till besparingar genom att ett jordbruksverk bildas samtidigt som
lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden upphör. Vidare kommer en
översyn av lantbruksnämnderna att ske bl. a. med syfte att överföra
rådgivningsverksamheten till näringen. En översyn skall också göras av
veterinärväsendet. Fiskeriadministrationen har setts över och förslag
kommer att föreläggas riksdagen som innebär besparingar genom effektivi-
sering, omorganisation och administrationsfÖrändringar. Besparingar görs
också bl. a. inom skogsvårdsorganisationen, på livsmedelsverket, statens
veterinärmedicinska anstalt, distriktsveterinärorganisationen, skogs- och
jordbruksforskningrådet och statens lantbruksuniversitet.

Inom arbetsmarknadsdepartementets område pågår bl. a. en översyn av
Stiftelsen Samhall. Ett uppdrag kommer vidare att lämnas till arbetar-
skyddsstyrelsen om att utreda möjligheterna att avgiftsbelägga viss för-
handsgranskning. Regeringen kommer också att i prop. 1990/91:69 om
arbetslivsforskningens organisation m.m. föreslå en översyn av arbetslivs-
centrum som innebär att antalet fasta forskningstjänster reduceras och att
den administrativa personalen minskas väsentligt i förhållande till dagens
nivå.

Utredningsansvaret i asylärenden avses föras över från polisen till sta-
tens invandrarverk. Invandrarverket får därmed ökade möjligheter att
samordna handläggningen av asylärenden så att handläggningstiderna kan
bli kortare.

Inom bostadsdepartementet planeras en översyn av administrativa styr-
medel inom bostadsförsörjningen. Vidare kommer en särkild utredare att
tillkallas for att se över länsbostadsnämndernas organisation, arbetsformer
och dimensionering med anledning av riksdagens beslut om en ny bostads-
finansiering. (Prop. 1990/91:34, BoU 4, rskr. 92)

En särkild utredare (Bo 1990:02) har tillkallats for att bl. a. överväga nya
organisations- och arbetsformer vid statens råd för byggnadsforskning,
pröva uppgiftsfördelningen mellan rådet och boverket respektive statens
energiverk samt föreslå de organisatoriska och andra åtgärder som kan
behövas.                                                                              13

Inom industridepartementet bedrivs ett utredningsarbete i syfte att sam-
ordna de verksamheter som statens industriverk, styrelsen för teknisk ut-
veckling och statens energiverk bedriver.

Den framtida omfattningen och inriktningen av versamheten vid nämn-
den för statens gruvegendomar bör bli föremål för ytterligare överväganden.

Inom civildepartementets område kommer det bl. a. att göras en översyn
av organisationsstrukturen inom polisväsendet. Målet for översynen bör
vara att föreslå de förändringar i fråga om organisation och uppgifter på
alla nivåer som behövs för att polisen skall kunna fungera effektivt. När
det gäller rikspolisstyrelsen bör översynen inriktas på att i högre grad
koncentrera styrelsens uppgifter på uppföljning och utvärdering.

De s.k. stabsmyndigheterna (främst statskontoret, riksrevisionsverket,
statens arbetsgivarverk och statens institut för personalutveckling) ses
fömärvarande över av en särskild utredare (C 1990:04). Denne kommer
att få tilläggsdirektiv som bl. a. innebär att en sammanlagd besparing av
administrationskostnaderna om minst 50 milj. kr. skall genomföras.

Regeringen har uppdragit åt en särskild utredare att se över den statliga
statistikens styrning, finansiering och samordning (C 1990:68). Samtidigt
skall förutsättningarna för den statliga statistikproduktionen klarläggas.
Denna översyn bör leda till betydande besparingar inom det statliga stati-
stikområdet när statistiken anpassas till en mindre reglerad statlig förvalt-
ning.

Inom länsstyrelserna genomförs under de två närmaste budgetåren be-
sparingar om minst 30 milj. kr. Ytterligare besparingar kommer senare att
aktualiseras.

Avregleringarna och internationaliseringen påverkar förutsättningarna
for flera myndigheters arbete. Uppgifterna och ansvarsförhållanderna när-
mar sig varandra. Det pågår översyner där det finns beröringspunkter. Ini-
tiativ kommer därför att tas till en översyn av vissa berörda myndigheters
verksamhetsområden for att precisera ansvarsgränser. Översynen skall
också ses som ett led i regeringens program for en omställning och minskning
av den statliga administrationen.

Inom miljödepartementet pågår en översyn av naturvårdsverket, som
skall avrapporteras under våren 1991 (M 1990:05).

Personalfrågorna i omställningen av den statliga administrationen

Omställningen av den statliga administrationen kommer att ställa krav på
både arbetsgivare och anställda. De som blir övertaliga eller berörs av
andra forändringskrav kommer att utsättas for påfrestningar. Ett stort
ansvar vilar därmed på dem som på olika nivåer skall ansvara for genom-
förandet av förändringarna. Det är angeläget att alla känner till och ut-
nyttjar de möjligheter till stöd som finns inom ramen för den statliga
personalpolitiken.

Sedan den 1 april 1990 finns inom staten ett trygghetssystem som gör det
möjligt att lösa övertalighetsfrågor på ett helt annat sätt än tidigare. Syste-
met är utformat med förebild från det trygghetssystem som finns inom
SAF-PTK-området. Trygghetssystemet innefattar ett trygghetsavtal, fon-

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

14

derade medel om 350 milj. kr. som parterna på den statliga arbetsmarkna- Prop. 1990/91: 100
den har avsatt, samt en partsgemensam stiftelse, Trygghetsstiftelsen, som Bil. 2
ger råd och stöd och som ansvarar för användningen av de avsatta medlen.

Det nya trygghetssystemet bygger på tre förutsättningar. Den första är
att trygghetsarbetet skall ske lokalt med arbetsgivaren som ansvarig. Arbe-
tet sker i samverkan med bl. a. arbetsförmedling, utbildningsanordnare
och företagshälsovård samt med stöd från stiftelsen. Den andra är att
trygghetsarbetet bedrivs utan närmare regleringar eller restriktioner. Hän-
syn skall kunna tas till olika individers skiftande förutsättningar och
möjligheter. Den tredje förutsättningen är att ett framgångsrikt trygghets-
arbete förutsätter aktiv medverkan från den enskilde.

Enligt trygghetsavtalet dubbleras uppsägningstiden vid uppsägning på
grund av arbetsbrist, i förhållande till vad som stadgas i lagen (1982:80) om
anställningsskydd eller i kollektivavtal. Följande förmåner kan vidare
erbjudas vid uppsägning p. g. a. arbetsbrist:

— Täckning av kostnader för individuella trygghetsåtgärder som t. ex.

kostnader för utbildning, starta-eget, resor och logi.

— Inkomsttrygghetstillägg som i princip garanterar en tidigare lönenivå
vid nyanställning.

— Avgångsersättning som i princip ersätter skillnaden mellan kontant
arbetsmarknadsstöd och 85% av tidigare lön.

— Pensionsersättning. Övertalig arbetstagare som har fyllt 60 år har rätt
till ersättning som motsvarar den ålderspension som skulle ha utgått om
han eller hon haft rätt till ålderspension.

— Särskild pensionsersättning som motsvarar pensionsersättning och som
kan utgå under vissa omständigheter till arbetstagare som har fyllt 55
år.

Ansvaret för genomförandet av omställningarna vilar, som framhållits
ovan, på respektive myndighetsledning. Här bör också framhållas det
ansvar som statens arbetsgivarverk (SAV) har. SAV är den myndighet
som gentemot andra myndigheter har till uppgift att ge råd och stöd,
utbildning och information i frågor som rör strukturförändringar och
trygghet. SAV bör prioritera denna verksamhet och på ett aktivt sätt
svara mot de behov av stöd som omställningen kommer att skapa hos
de berörda myndigheterna.

I 1989 — 90 års avtalsrörelse har parterna avsatt 300 milj. kr. för
kompetensutveckling. Dessa medel ger både stora och små myndigheter
bättre förutsättningar att kunna genomföra de kompetensutvecklingsin-
satser som förändringarna kan komma att kräva. Även de möjligheter
till ett mer långsiktigt förnyelsearbete som de statliga förnyelsefonderna
erbjuder bör tas tillvara. Detsamma gäller för den förebyggande trygg-
hetsverksamhet, s. k. verksamhetsanknutna trygghetsåtgärder, som ad-
ministreras av Trygghetsstiftelsen och som innebär möjlighet till ut-
veckling för grupper, vilkas sysselsättning är hotad på sikt.

15

Statsförvaltningens struktur                                             Prop. 1990/91:100

Ril 7

Den statliga förvaltningen måste anpassas till nya förutsättningar och ’
behov, i takt med ändrade förhållanden i samhället och i linje med den
resultatorienterade styrning som utvecklas.

En del förvaltningsgrenar har byggts upp som en enda rikstäckande
myndighet med regionala och lokala nivåer inom myndigheten. Andra
grenar har strukturerats med ett antal myndigheter med olika slags
hierarkiskt ansvar eller sidoordnat ansvar. I vissa fall saknas det klarläg-
gande föreskrifter från riksdagens och regeringens sida om hur förvalt-
ningsansvaret mellan myndigheter i en sådan myndighetsstruktur skall
vara fördelat. 1 verksinstruktionerna används ofta ganska obestämda ut-
tryck av typen tillsyn, kontroll, samråd, etc. I och med det kan ansvarsför-
hållandena också bli oklara eller också i praxis utvecklas efter riktlinjer som
inte övervägts närmare.

Självfallet måste uppbyggnaden av varje förvaltningsgren få sin prä-
gel av den verksamhet som skall bedrivas. Men det är naturligtvis
nödvändigt att uppbyggnaden av en förvaltningsgren, som omfattar
flera myndigheter med ett hierarkiskt eller ett sidoordnat ansvar, bygger
på genomtänkta principer vad gäller ansvars- och arbetsfördelningen,
för att bl. a. regeringens styrning och kontroll av myndigheterna skall
kunna ske på ett effektivt sätt.

En resultatinriktad intern styrning inom en förvaltningsgren, med
mindre inslag av detalj- och regelstyrning, bör ge utrymme för en bety-
dande delegering till lokal nivå. De centrala myndigheternas uppgifter
bör mot denna bakgrund koncentreras till samordning och uppföljning
av de verksamheter som ingår i en förvaltningsgren. Verksamheten på
den lokala nivån bör samtidigt stärkas och breddas och ev. mellanni-
våer inom förvaltningsgrenen slopas eller bantas kraftigt.

Regeringen och riksdagen måste också få bättre redovisningar och
bedömningar av uppnådda resultat för att kunna fatta beslut om resurs-
tilldelning och verksamhetsinriktning. För att regeringens uppföljning
av en förvaltningsgren skall kunna ske på ett effektivt sätt bör förvalt-
ningsgrenen kunna indelas i någon form av resultatområden, som kom-
plement till den organisatoriska indelningen.

Dessa allmänna riktlinjer bör vara vägledande vid bl. a. omställningen
och minskningen av den statliga administrationen.

Ett led i förnyelsen av den offentliga sektorn är att skapa en klarare
ansvarsfördelning mellan stat och kommun. Genom att skapa en
sammanhållen och samordnad regional statlig förvaltning underlättas
dialogen mellan stat och kommun och brytpunkten läggs så nära kom-
munerna som möjligt. Länsstyrelsernas ökade ansvar vad gäller upp-
följning och utvärdering av offentlig verksamhet skall ses som en del i
en sådan dialog. Det finns flera olika linjer i debatten om den regionala
nivåns utformning och om uppgiftsfördelningen mellan olika samhälls-
nivåer. Enligt regeringens uppfattning bör en sådan diskussion främst
koncentreras på frågan hur man bäst löser den offentliga sektorns ar-
betsuppgifter, skapar en bra service och en jämn fördelning av samhäl-

16

lets resurser samtidigt som verksamheten anpassas till de krav och
behov som ställs. Uppgiften att följa upp och utvärdera samverkande
insatser som delegerats till lokal nivå ligger i linje med länsstyrelsernas
ökade ansvar för en samordnad statlig dialog med kommunerna. En
viktig utgångspunkt för rollfördelningen inom samhällsorganisationen
är att ytterligare stärka den lokala nivån. I alla regioner finns skäl att
samverka över nuvarande länsgränser kring större insatser inom flera
områden.

Som framgår av följande sammanställning, som är hämtad från stats-
kontorets rapport (1988:23) Översyn av små myndigheter, finns det
inom de olika departementsområdena många små myndigheter, med
under 100 anställda.

Departements-
område

Antal småmyndigheter fördelade efter personalstorlek

0

1-5

6-10

11-

20

21-

40

41-

60

61-

80

81-

100

To-
talt

Justitie

6

1

3

2

1

13

Utrikes

6

1

2

2

1

1

13

Försvars

3

2

1

1

4

1

2

1

15

Social

4

3

7

10

4

4

5

37

Kommunika-

tions

4

2

1

1

1

1

1

11

Finans

13

2

1

4

20

Utbildnings

2

4

13

9

6

6

24

6

70

Jordbruks

1

2

2

1

I

1

8

Arbetsmark-

nads

5

3

1

1

1

11

Bostads

5

1

1

7

Industri

1

2

1

4

1

9

Civil

10

2

1

1

14

Miljö

4

3

1

2

2

12

Totalt

64

24

34

28

25

13

35

17

240

I många fall kan det vara svårt att genomföra större verksamhetsför-
ändringar och andra effektiviseringar i små myndigheter. Genom samman-
slagningar av myndigheter med liknande uppgifter inom t. ex. ett departe-
mentsområde bör ett effektivare kompetens- och resursutnyttjande och en
bättre styrning kunna åstadkommas. Vidare bör administrativa uppgifter
hos små myndigheter samordnas i så stor utsträckning som möjligt, bl. a. för
att öka flexibiliteten i resursanvändningen. På den regionala nivån spelar
länsstyrelserna en viktig roll för samordningen.

Samverkan mellan statliga myndigheter och mellan offentliga huvudmän

Den offentliga sektorn omfattar en mångfald myndigheter och andra
organ med varierande uppgifter. Förutom regeringskansliet finns det
närmare 400 statliga myndigheter. Var och en av de sammanlagt 307
primär- och landstingskommunerna omfattar olika nämnder och styrel-
ser som i sin tur styr ett stort antal sjukhus, skolor, daghem. En viktig
utgångspunkt för förnyelsen av den offentliga sektorn är att myndighe-
ter och andra organ bör samverka över myndighets- och sektorsgränser-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

17

2 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

Rättelse: S. 29 rad 36 står: mer marginell Rättat till: mer än marginell

na för att göra den offentliga förvaltningen mer serviceinriktad, mindre
resurskrävande och mindre beroende av indelningen i organisatoriska
enheter.

Offentlig service på lokal nivå administreras inte sällan av flera
huvudmän — stat, kommun och landsting. Den offentliga verksamheten bör
bedrivas utifrån en helhetssyn på människa och samhälle och en sådan
ansvarsuppdelning kan upplevas som irrationell från medborgarnas sida.
Problemen kan i vissa fall lösas genom ändrade ansvarsförhållan-
den. Det är därutöver nödvändigt att olika former för samverkan mel-
lan statliga myndigheter och mellan olika offentliga huvudmän utveck-
las, där t. ex. hela ansvaret för vissa uppgifter inom ett verksamhetsom-
råde, där ansvarsgränserna är överlappande eller näraliggande, läggs på
en myndighet eller en huvudman.

Genom samordning av lokaler, utrustning och personal kan den
offentliga verksamheten göras billigare. Ett exempel på ett sådant sam-
arbete över sektorsgränserna är det s. k. Sambruksprojektet. Det inne-
bär att stat, kommuner och landsting samarbetar inom verksamheter
som hittills skötts av varje enskild sektor for sig. Det är således frågan
om ett gemensamt utnyttjande av resurser inom den offentliga sektorn
och ett sätt att minska kostnader och ge bättre service åt medborgarna.
Bristande beslutsbefogenheter hos myndigheter utgör ofta ett hinder for
sådant sambruk. Regeringen har uppdragit åt statskontoret att kartlägga i
vilken omfattning lokala och regionala statliga myndigheter för närvarande
har ett eget budgetansvar m. m. for sin upphandling.

Regeringen avser inom kort att meddela föreskrifter om statliga myndig-
heters rätt att ta ut ersättning for varor och tjänster med utgångspunkt i
riksdagens riktlinjer (prop. 1989/90:100 bil.2, FiU 20, rskr. 204). Häri-
genom underlättas avsevärt samverkan mellan olika myndigheter.

Verksstyrelsernas befogenheter och ansvar

En statlig myndighet leds av en chef som har ansvaret för verksamhe-
ten. Verksstyrelsens roll i myndigheten är enligt verksförordningen
(1987:1100) att biträda myndighetschefen. Styrelsen skall härutöver
fatta beslut om myndighetens anslagsframställning, bokslut, RRV:s
revisionsberättelse samt föreskrifter som riktar sig till enskilda kommu-
ner och landstingskommuner. Styrelsen skall också pröva om myndig-
hetens verksamhet bedrivs effektivt och i överenstämmelse med syftet
för verksamheten.

Det formella ansvaret för en ledamot i en statlig styrelse är för
närvarande oreglerat. Det föreligger t. ex. inte något ekonomiskt ansvar
trots att ledamöter i statliga styrelser i vissa fall tar beslut i frågor av stor
ekonomisk betydelse.

Revisionsutredningen föreslår i rapporten (SOU 1990:64) Årlig revision
i statsförvaltningen att revisionsberättelsen skall lämnas till regeringen och
inte som för närvarande till myndigheten. Genom denna ordning blir det
regeringen som skall ta ställning till de åtgärder som revisionsberättelsen
kan föranleda. Det får i praktiken betydelse främst när berättelsen innehål-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

18

ler anmärkningar mot t. ex. myndighetens ekonomiska redovisning. RRV Prop. 1990/91: 100
har tidigare hemställt att regeringen utreder frågan om styrelseledamöters Bil. 2
ansvar. Frågan har också uppmärksammats av riksdagen som hänvisat till

RRV:s hemställan (FiU 1989/90:23).

Regeringen avser mot denna bakgrund att göra en översyn av verkstyrel-
sernas ansvar. Översynen bör också omfatta en utvärdering av den ordning
för styrelsernas uppgifter och sammansättning som beslutades år 1987
(prop. 1986/87:99, KU 29, rskr. 226).

Alternativa verksamhetsformer

Enligt 11 kap. 6 § regeringsformen kan en förvaltningsuppgift överläm-
nas till bolag, förening, samfällighet, stiftelser eller individ. Om uppgif-
ten omfattar myndighetsutövning krävs stöd i lag. Vissa utvecklings-
projekt har genomförts eller påbörjats som syftar till att utveckla rikt-
linjer för användningen att andra verksamhetsformer än myndighet för
sådana förvaltningsuppgifter som omfattas av bestämmelsen i regeringsfor-
men.

RRV har i rapporten (1989:422) Stiftelser för statlig verksamhet bl. a.
gjort en kartläggning av totalt 201 statliga stiftelser och stiftelseliknande
organisationer. 57 stiftelser har staten som ensam stiftare. 126 stiftelser
är stiftelser med delat huvudmannaskap. Stiftelseliknande organisatio-
ner representeras i kartläggningen av 18 kollektiva forskningsinstitut.

Departement

Antal stiftelser

Justitie

3

Utrikes

6

Försvars

7

Social

1

Kommunikations

-

Finans

Utbildnings

69

Jordbruks

12

Arbetsmarknads

29

Bostads

Industri

67

Civil

1

Miljö/energi

5

Övrigt

1

Totalt

201

(Källa: RRV:s rapport 1989:422)

De aktuella stiftelserna har ett sammanlagt stiftelsekapital på 4,5
miljarder kr., varav staten tillskjutit 3,3 miljarder kr. Stiftelserna fick
budgetåret 1988/89 tillsammans knappt 5 miljarder kr. i anslag och
bidrag. Omkring hälften av stiftelserna har tillkommit under 1980-talet.

Två kriterier ligger till grund för RRV:s förslag till riktlinjer för

statens medverkan i stiftelsebildning, nämligen om den verksamhet                  19

som skall bedrivas är av central betydelse for staten samt om det finns  Prop. 1990/91:100

lämpliga alternativ till stiftelseformen för denna verksamhet. Stiftelse-   Bil. 2

formen bör enligt RRV inte användas för verksamhet som är av så pass
central betydelse för staten att man vill stå ensam som huvudman, ha
det huvudsakliga finansieringsanvaret samt ha stora möjligheter till
insyn och direktstyrning. Myndighetsformen är det naturliga valet för
denna typ av verksamhet. I vissa fall kan bolagsformen övervägas, t. ex.

om det är fråga om konkurrensutsatt näringsverksamhet.

RRV anser att stiftelseformen kan användas för icke konkurrensutsatt
statlig verksamhet av central betydelse och varaktig natur där en förutsätt-
ning för att få till stånd och driva verksamheten är att huvudmannaskapet
delas med en eller flera parter. I dessa fall finns inga andra verksamhetsfor-
mer som på ett ändamålsenligt sätt medger ett delat huvudmannaskap för
verksamheten i fråga. RRV menar att de föreslagna riktlinjerna också bör
leda till och användas vid en omprövning av statens engagemang i befintliga
stiftelser. Detta får framför allt konsekvenser för de helstatliga stiftelserna,
då RRV:s förslag innebär att staten inte skall använda helstatliga stiftelser
för statlig verksamhet.

RRV:s rapport bereds för närvarande i regeringskansliet. Redan nu bör
dock några principer läggas fast.

Regeringen bör ha en restriktiv hållning till statlig verksamhet i stiftelse-
form. Myndigheterna bör ej medverka som stiftare eller via statuter skaffa
sig ett avgörande inflytande över stiftelser. Endast vid ett partssammansatt
agerande där ingen annan verksamhetsform finns att tillgå kan stiftelseform
övervägas för statlig versamhet. Följande förhållanden bör dessutom före-
ligga:

— behov av ekonomisk samverkan med annan part

— behov av självständig framtoning

— verksamheten är väl avgränsad

Stiftelseformen bör dock inte tillämpas om versamheten

— helt finansieras av staten

— är av betydande allmänt intresse

— kräver omfattande styrning.

1 rapporten (1990:19) Entreprenad inom statsförvaltningen har stats-
kontoret redovisat en kartläggning av och lämnat vissa förslag om
användningen av entreprenader. Statskontorets kartläggning har omfat-
tat över 400 myndigheter. Av civila statliga myndigheter på central och
regional nivå, exkl. affärsverken, hade ca 70% under budgetåret
1988/89 någon form av verksamhet utlagd på entreprenad. De totala
kostnaderna för dessa verksamheter uppgick till ca 8,8 miljarder kr.
Lokalvård är den verksamhet som oftast läggs ut på entreprenad och
utgör nära hälften av antalet entreprenadverksamheter. Därefter följer
bevakning, ADB- och servicetjänster. Andra vanligt förekommande
verksamheter är tryckeritjänster, utbildning och informationstjänster
m. m.

20

Antalet myndigheter som lagt ut verksamheter på entreprenad
budgetåret 1988/89

Fördelning efter anställda

Totalt -10     11-50   51-200 201-500 501 —

Ja                  71        58        65       74       74       90

Nej                26       35        33       23       22        7

(Källa: Statskontorets rapport 1990:19)

1 den offentliga sektorn integreras i stor utsträckning beställar- och
producentfunktionema. För att uppnå en effektiv produktion är det
enligt statskontoret mycket som talar för att beställarrollen i ökad
utsträckning bör separeras från producentrollen. Det kan bl. a. ske
genom ökad entreprenadupphandling inom den offentliga sektorn. Stats-
kontorets studie visar att det inom den civila statsförvaltningen är möjligt
att lägga ut verksamheter av mycket varierande karaktär på entreprenad. En
stor del av de myndigheter som gjort detta anser att det lett till
rationaliserings- och effektivitetsvinster. Statskontoret anser att regeringen
bör verka för att statliga myndigheter i ökad utsträckning överväger möj-
ligheterna att använda sig av entreprenader i sin verksamhet. Statskontoret
har bedömt att det finns anledning att på olika sätt stärka myndigheternas
beställarkompetens. Om vinsten med att anlita en entreprenör skall reali-
seras är det av största vikt att kostnaderna för egen regi beräknas korrekt och
att dessa jämförs med entreprenadkostnaderna. Statskontoret avser därför
att ge ut en handledning i kostnadskalkylering, m. m.

Effektivare ADB-användning

De produktivitetsvinster som ligger i datorisering av repetitiva arbetsupp-
gifter skördades i statsförvaltningen i huvudsak under 70- och 80-talen.
Möjligheterna till fortsatta vinster under 90-talet genom datainvesteringar
blir i ökande utsträckning beroende av att dessa kombineras med ompröv-
ning och omstrukturering av myndigheters verksamheter.

Under 90-talets första hälft ökar möjligheterna att använda data- och
kommunikationssystem för att rationalisera de statliga myndigheternas
ärendehandläggning, informationsutbytet mellan statliga myndigheter och
företag liksom informationsutbytet mellan statliga myndigheter och kom-
muner och landsting.

De statliga kostnaderna för datasystem hos myndigheter och affärsverk
har beräknats av statskontoret. De uppgick till 4,5 miljarder kr. för budget-
året 1988/89, med en ökningstakt på ca 20% per år under de senaste 5 åren.
Totalt för 1990-talet blir statens datakostnader 130 miljarder kr. i löpande
priser om utvecklingen fortsätter. Investeringarna kommer med denna ut-
veckling att under samma tidsperiod uppgå till mellan 50 och 75 miljarder
kr.

Det finns anledning att med olika åtgärder också minska de statliga
datakostnaderna under 90-talet. Det skall ske enligt följande huvudlinjer.

För det första skall investeringarna i data- och kommunikationssystem

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

21

vara mera strikt anpassade efter verksamhetens behov hos myndigheterna. Prop. 1990/91:100

För det andra är regeringens linje vid finansieringen av teknikinvestering- Bil. 2
arna att de skall finansieras med myndighetens egna medel eller besparingar
under systemets ekonomiska livslängd.

För det tredje bör infrastrukturen på data- och kommunikationsområ-
det ses över. Viktigt för infrastrukturen är upphandling, användning av
standarder i data- och kommunikationssystem samt användning av ge-
mensamma kommunikationstjänster.

De statliga kostnaderna för data- och telekommunikationer av olika
slag samt for överföring av meddelanden (hantering av brev och porto) är
höga. Statskontoret har genomfört en studie på kommunikationstjänste-
området som visar att ett samordnat uppträdande på beställarsidan med-
för besparingar i myndigheternas kostnader för datakommunikation på i
storleksordningen 25 %. Samtidigt skapas förutsättningar för myndigheter-
na att få mer ändamålsenliga tjänster som kommer att effektivisera myn-
digheternas verksamhet. Detsamma gäller i stor utsträckning telekommu-
nikationerna (telefon, telefax, m.m.).

Försök med en ny finansieringsmetod pågår, vad gäller investeringar i
datorutrustning, ADB-system, m.m. Försöket omfattar budgetåret 1990/
91 sex myndigheter och innebär att dessa skall finansiera ADB-utrustning
och övriga kommunikationssystem med lån i riksgäldskontoret. För bud-
getåret 1991/92 föreslås att ytterligare två myndigheter skall ingå i försö-
ket.

På längre sikt bör denna finansieringsmodell kunna tillämpas mer gene-
rellt. En inventering kommer att göras av vissa slag av investeringar, vilka
kan komma att finansieras enligt en sådan modell.

Resultatorienterad styrning

En första fördjupad prövning av vissa verksamheter

1 enlighet med riksdagens beslut sker nu en successiv övergång till den
nya budgetprocessen (prop. 1987/88:150, FiU 30, rskr. 394). I årets
budgetarbete har den första gruppen av myndigheter genomgått en
fördjupad prövning enligt den redovisning som lämnades i budgetpropo-
sitionen 1989 (bilaga 15, underbilaga 1). För de flesta berörda verksam-
heterna har ett första steg mot en resultatorinterad styrning tagits ge-
nom den fördjupade prövningen. I samtliga fall behövs dock fortsatt
utveckling av resultatstyrning och resultatmätning.

I avvaktan på ett ställningstagande till budgetpropositionsutred-
ningens förslag (SOU 1990:83), som behandlas senare, har vissa för-
ändringar gjorts av presentationen i årets budgetproposition av de
verksamheter som har genomgått en fördjupad prövning. Denna inne-
bär att en redovisning och en bedömning av verksamhetens resultat görs för
alla berörda verksamheter.

För omkring hälften av myndigheterna föreslår regeringen ett treårs-
beslut som innebär att regeringens förslag, utöver anslag m.m. för verk-
samheten, också omfattar huvudsaklig inriktning av verksamheten för

22

den kommande treårsperioden. Med huvudsaklig inriktning menas
övergripande mål för verksamheten samt riktlinjer for förändring av
verksamheten. Förändrad inriktning kan avse exempelvis delvis nytt
syfte med verksamheten, principiellt nya arbetsmetoder eller organisa-
toriska förändringar. 1 vissa fall redovisas också konkreta resultatmål
och resultatkrav. För ett par områden har dock inte någon verksamhets-
inriktning för hela treårsperioden föreslagits. För myndigheter med
förvaltningsanslag föreslår regeringen ramanslag och redovisar en tre-
årig budgetram.

I de fall regeringen inte föreslår ett treårsbeslut för verksamheten beror
detta på att verksamheten är eller kommer att bli föremål for översyn. Det
handlar till viss del om ett behov av ytterligare analyser till följd av regerin-
gens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder for att stabilisera ekonomin och
begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna. I detta sammanhang bör
understrykas att regeringen anser att den nya budgetprocessen är ett viktigt
instrument för att genomföra det treåriga programmet for att genom främst
strukturella förändringar reducera den statliga administrationen med 10%.

Förutsättningarna för förändra att styrningen varierar inom olika verk-
samheter, dels beroende på arten av verksamhet, dels på att myndigheterna
har kommit olika långt när det gäller t. ex. uppföljning och utvärdering.
Många myndigheter har betydande svårigheter att redovisa verksamhetens
resultat. Arbetet med att utveckla och förändra styrningen inom skilda verk-
samheter behöver därför drivas vidare med kraft i fortsatt dialog mellan
departement och myndigheter. De hittills gjorda erfarenheterna visar bl. a.
att myndigheternas redovisning samt det redovisningstekniska stödet be-
höver vidareutvecklas och att arbetet med att finna relevanta resultatmått
inom vissa områden är svårt och kräver tid.

Statskontoret har, på regeringens uppdrag, kartlagt vilka resultatmått
av olika slag som förekommer i statlig respektive kommunal och privat
sektor och hur de används. Stora likheter finns mellan sektorerna. Bl. a. finns
en betydande användning av icke-monetära resultatmått i privat sektor.
Dessa uppmärksammas inte så mycket eftersom de ofta endast utnyttjas
internt. Materialet i studien pekar också på stora och intressanta skillnader
mellan sektorerna.

Några huvudslutsater från kartläggningen:

— vaije verksamhet bör ha sin egen uppsättning av resultatmått

— i den statliga sektorn används inte resultatmått som direkt underlag for
åtgärder, vilket i stort sett genomgående är fallet i den privata sektorn

— resultatstyrning baserad på resultatmått kräver att hänsyn tas till kvali-
tetsdimensionen

— det behövs en tydlig beställare som ställer krav på att resultatmått
används

— att använda resultatmått måste bli en naturlig del av kulturen i organi-
sationen

— många myndigheter har lyckats identifiera sina prestationer, men till
skillnad från privat och delvis kommunal sektor, inte kunnat koppla
ihop dessa med resursförbrukningen.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

23

Resultatet av kartläggningen bereds nu i regeringskansliet. Mot bak- Prop. 1990/91:100
grund av bl. a. statskontorets slutsater konstaterar regeringen att det krävs Bil. 2
omfattande insatser för att utveckla och stimulera användningen av resul-
tatmått. Studien visar att behovet av en beställare som ställer krav på
resultatuppföljning inte nog kan understrykas. I det fortsatta arbetet med
att utveckla budgetdialogen bör bl. a. därför en ökad tonvikt läggas på
regeringens och regeringskansliets arbetsformer. Huvudansvaret för att
lämna förslag till hur resultatmått för en viss verksamhet bör utformas
faller naturligt på respektive myndighet. Insatserna behöver därför riktas
både mot myndigheterna och regeringskansliet.

Arbetet bör bl. a. inriktas på att i framtiden beräkna produktivitet på ett
verksamhetsanpassat och fullständigt sätt och att utveckla resultatmått som
även tar hänsyn till kvalitetsdimensionen. Det kommande utvecklingsarbe-
tet bör vara tillämpningsnära. Arbetet bör knytas till de olika verksamheter-
nas infasning i den nya budgetprocessen och ta hänsyn till varje verksamhets
förutsättningar för och erfarenheter av att tillämpa resultatorienterad styr-
ning. Det är viktigt att resultatstyrning tillämpas konsekvent i hela besluts-
kedjan.

Förändringsarbetet fortsätter genom ytterligare konkreta utvecklings-
steg. Regleringsbreven för de myndigheter som nu har genomgått fördju-
pad prövning kommer att ges en annan utformning. En ny utformning av
budgetpropositionen behövs om de av riksdagen fastlagda principerna för
styrning av statlig verksamhet skall kunna bli vägledande för riksdagens
eget arbete.

Innebörd och precisering av treärsbeslut

De treärsbeslut regeringen föreslår i årets budgetproposition är av en delvis
ny karaktär. Strävan har varit att utforma redovisning och förslag på ett
sådant sätt att de är ändamålsenliga som underlag för riksdagsbeslut vilka är
styrande och vägledande för regeringen. Det beslut riksdagen fattar kommer
att preciseras av regeringen i det första regleringsbrevet för perioden.

I de fall riksdagen fattar ett treärsbeslut för en verksamhet kommer
regeringen att ge ett samlat uppdrag till myndigheten inför treårsperioden.
För att ge ett reellt innehåll åt ett sådant uppdrag mellan regeringen som
beställare och myndigheten, i första hand dess ledning, som uppdragstaga-
re krävs följande. Uppdraget bör avse viss tid, normalt den kommande
treårsperioden. De ekonomiska förutsättningarna liksom befogenheter och
restriktioner i övrigt, förväntat resultat samt eventuella särskilda krav på
rapportering bör klargöras.

I förhållande till vad som hittills gällt innebär detta främst att regeringens
resultatförväntningar uttrycks. Vidare förs treårsperspektivet in vad gäller
både ekonomi och resultat. Budgetramen för förvaltningskostnader kom-
mer att uttryckas som ett planeringsdirekti v till myndigheterna. Sambanden
mellan de olika formerna för styrning av verksamheterna blir tydligare.
Kraven på samordning mellan allmänna regler för förvaltningen, instruk-
tionen för den enskilda myndigheten och utformningen av enskilda regle-
ringsbrev och enskilda regeringsbeslut ökar. Krav på resultat kommer i ökad

24

utsträckning att ställas i regleringsbreven genom att uppfoljningsbara rikt- Prop. 1990/91: 100
linjer for förändring av verksamhetens inriktning anges. Strävan skall också Bil. 2
vara att ange uppfoljningsbara resultatmål och resultatkrav.

Genom att regleringsbreven ges en karaktär av uppdrag erhålls en tydli-
gare rollfördelning mellan statsmakterna och myndigheterna. De berörda
myndighetsinstruktionerna kommer att ses över i syfte att klarare uttrycka
syftet med verksamheten i instruktionen. Härmed tas viktiga steg for att
genomfora riksdagens verksledningsbeslut (prop. 1986/87:99, KU 29, rskr.
226).

Regeringen har föreskrivit (budgetförordningen, 1989:400) att frågor
som regeringen tidigare har prövat för det närmast följande budgetåret
skall tas upp i den förenklade anslagsframställningen bara om väsentligt
ändrade förhållanden har inträffat eller om verksamhetsresultatet kraftigt
avviker från det planerade. Föreskriften avser både de resursmässiga förut-
sättningarna och riktlinjerna för verksamhetens inriktning.

Förändrade förhållanden for verksamheten som motiverar en ompröv-
ning av ett treärsbeslut kan vara av två skilda slag. Dels kan förhållandena
inom myndighetens verksamhetsområde och därmed grunderna för treårs-
beslutet ha förändrats märkbart. Dels kan de politiska avsikterna med
verksamheten ha förändrats. Det nya systemet bygger på att sådana om-
prövningar självfallet kommer att ske, men inte i sådan omfattning att
vinsterna med det treåriga budgetsystemet går förlorade.

Regeringen bör kunna ha dessa allmänna principer som utgångspunkt
för innebörden av de treärsbeslut som riksdagen fattar.

Utveckling av budgetpropositionen

Budgetpropositionsutredningen har som ett led i övergången till resultato-
rienterad styrning lämnat förslag, Ny budgetproposition (SOU 1990:83),
om hur bl. a. riksdagens möjligheter att utöva sin finansmakt kan under-
stödjas genom en väl fungerande budgetprocess och arbetsrytm. Förslagen
berör i hög grad riksdagens arbete.

Utredningen föreslår att innehållet i budgetpropositionen bör tydligare
riktas till riksdagen, bli fullständigare, mer aktuellt och relevant än för
närvarande. Redovisningen i budgetpropositionen bör fokuseras på en
redovisning och bedömning av verksamhetens resultat hittills samt ange
förslag till verksamhetens huvudsakliga inriktning för den kommande
perioden. Beredningstiderna bör kortas ned i alla led och budgetproposi-
tionen göras mer lättillgänglig.

Eftersom den nuvarande årsrytmen för budgetarbetet har vissa brister
bör enligt utredningen, som ett alternativ till dagens ordning, prövas att
förändra den tidsmässiga ramen för budgetbehandlingen.

Alternativet innebär att en fullständig budgetproposition lämnas till
riksdagen den 25 februari varje år, särpropositioner med anslagsförslag
undviks och lämnas före eller senast samtidigt med budgetpropositionen.
Vidare innebär det alternativa förslaget att kompletteringspropositionen i
april ersätts av en skrivelse från regeringen till riksdagen med sådana

25

kompletteringar som är nödvändiga för riksdagens slutliga reglering av Prop. 1990/91: 100
statsbudgeten. I stället lämnar regeringen en ekonomisk-politisk bedöm- Bil. 2
ning m. m. till riksdagen i nära anslutning till riksmötets öppnande på
hösten. Som en konsekvens av en sådan förändrad årsrytm i bl. a riksda-
gens arbete bör, enligt utredningen, övervägas att förlänga den allmänna
motionstiden så att den följer på den ekonomisk- politiska propositionen
på hösten. Motionsrätten på budgetpropositionen på våren skulle med
detta förslag endast gälla de förslag som framförs i propositionen.

Utredningens förslag kräver vissa förändringar i befintlig lagstiftning
och i andra avseenden innebär förslagen förändrade arbetssätt när det
gäller arbetet med budgetpropositionen. Former och tidplaner för arbetet i
både riksdagen, regeringen och regeringskansliet berörs.

Ett viktigt inslag i regeringens beredning av förslagen är att även inhäm-
ta riksdagens synpunkter. Utredningens betänkande har remitterats till
myndigheter m. fl.

Revisionen i statsförvaltningen effektiviseras.

Riksrevisionsverket (RRV) genomför löpande och årlig granskning av
redovisningen vid de statliga myndigheterna. Revisionen har successivt
förbättrats. Den granskning av boksluten för budgetåret 1989/90 som slut-
fördes under hösten resulterade i att antalet s. k. orena revisionsberättelser,
d. v. s. berättelser med erinringar mot redovisningen, ligger på samma höga
nivå som föregående år. Antalet orena berättelser är oacceptabelt högt och
karaktären på flera av anmärkningarna är uppseendeväckande.

Bland de påpekanden som görs av revisorerna är flera tecken på allvarli-
ga tendenser. Myndigheter missbrukar användningen av statsverkets
checkräkning för att tillgodogöra sig ränteinkomster. Respekten för de
villkor som är förknippade med olika anslagsformer och andra ekonomis-
ka bestämmelser förefaller minska. Styrelsernas roll och ansvar för ekono-
mi, redovisning och verksamhetsresultat är oklar, vilket kan medverka till
att brister inte åtgärdas tillräckligt snabbt. Regeringen kommer därför att
genomföra ett samlat åtgärdsprogram riktat mot orsakerna till de allvarliga
invändningar som revisionen har redovisat.

Ett arbete pågår för att anpassa revisionen till de nya förutsättningar
som följer av övergången till resultatorienterad styrning och den nya
budgetprocessen. Revisionsutredningen har lämnat sitt betänkande Årlig
revision i statsförvaltningen (SOU 1990:64). Utredningens förslag har
remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet. Vissa
frågor som utredaren har behandlat är beroende av vilken ställning som tas
bl. a. till budgetpropositionsutredningens förslag.

Revisionsutredningen föreslår bl. a. att de statliga myndigheterna varje
år upprättar en redovisning som skall innehålla samlad information om
myndighetens ekonomi och verksamhet. Utredningen förordar att doku-
mentet kallas årsredovisning. Det skall utöver en resultatredovisning en-
ligt budgetförordningen också innehålla ett utdrag ur bokslutet i form av
resultaträkning, balansräkning och finansieringsöversikt.

Utredningen föreslår att årsredovisningen skall revideras i sin helhet.

26

Det innebär också att myndighetens resultatredovisning skall granskas. Re-
visionen skall utföras enligt god revisionssed.

Förutom att regeringen bör erhålla årsredovisningen med revisionsbe-
rättelse föreslår utredningen att RRV bör informera regeringen om pro-
blem av mer generell karaktär som kommit fram vid revisionen.

Om revisionsberättelsen innehåller anmärkningar mot myndighetens
redovisning, bör myndigheten anmodas att till berört departement yttra
sig över den. Regeringen föreslås fatta beslut med anledning av den läm-
nande revisionsberättelsen. Beslutet har formell karaktär, om det inte
gäller en oren revisionsberättelse.

Utredningen anser inte att RRV med befintliga resurser kan genomföra
en revision enligt den modell som utredningen föreslår.

Även om utredningen för närvarande är föremål för beredning bör några
frågor redan nu avgöras.

Regeringen anser att de årliga resultatredovisningarna som myndighe-
terna kommer att lämna till regeringen fr. o. m. september 1992 också skall
revideras. Denna grundsyn framgår också av regeringens direktiv till den
särskilde utredaren. Att revidera resultatredovisningarna är en naturlig
åtgärd för att säkerställa att de krav på förbättrad resultatuppföljning som
den förändrade styrningen och nya budgetprocessen ställer också efterlevs
i praktiken.

Regeringen delar utredarens bedömning att denna utvidgning av den
löpande och årliga revisionen inte kan rymmas inom ramen for befintliga
resurser. De resurs- och verksamhetsmässiga konsekvenser detta får för
RRV under nästa budgetår behandlas under myndighetsanslaget (bil. 15).

Utvärdering av effektiviteten i transfereringssystemen

De offentliga transfereringarna, främst till hushåll och kommuner, uppgår
till ca 300 miljarder kr. och motsvarar drygt 30% av BNP.

Statens utgifter för transfereringar. Procentuell fördelning

1970

1987

1989

Hushåll

49

43

45

Företag

8

17

18

Utlandet

2

3

3

Övrig offentlig sektor

41

37

34

Summa

100

100

100

Källa: SCB, nationalräkenskaperna.

Många transfereringssystem följer till stor del automatiskt verkande
regler och de växer därför varje år även om inga beslut om nya utgifter
fattas. I ett längre perspektiv pekar långtidsutredningens (LU90) beräk-
ningar på transfereringssystemens växande anspråk. Huvudorsakerna är
den demografiska utvecklingen och de indexkopplingar till prisutvecklingen
som finns. En åldrande befolkning kommer också att ställa stora krav på
vård, omsorg och pensioner. Det ökade utgiftskrav som denna utveckling

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

27

medför understryker behovet av en omprövning av de offentliga utgifterna.

Som ett led i detta omprövningsarbete har regeringen föreslagit flera
förändringar i vissa transfereringssystem. Den omläggning av sjukförsäk-
ringen som beslutats syftar till att minska utgiftstrycket. Det nya
system for bostadsfinansiering som föreslagits är ett annat exempel. Ett
utgiftsprogram med dålig fordelningspolitisk effekt och med starka inslag
av automatik omprövas och ersätts med ett nytt som minskar belastningen
på statsbudgeten.

Vidare har branschstödet till industrin slopats. Frågan om transfere-
ringarna till kommunerna kan fördelas efter mer generella principer prö-
vas for närvarande av den kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04).

Arbetet med att minska de offentliga utgifternas andel av BNP skall
fullföljas for att skapa utrymme för ytterligare sänkningar av skattetrycket
och öka det offentliga sparandet. Investeringar för utveckling och struktur-
omvandling är nödvändiga i näringslivets konkurrensutsatta delar, men
också i t. ex. utbildning och infrastruktur. Sparandet är också i hög grad
beroende av bl. a. de offentliga transfereringssystemens utformning.

Mot denna bakgrund är det viktigt att att kontinuerligt utvärdera effek-
tiviteten och funktionsdugligheten i transfereringssystemen. En viktig ut-
gångspunkt för den nya budgetprocessen är att en myndighets hela verk-
samhetsområde skall genomgå en fördjupad prövning vart tredje år, d. v. s.
förvaltning, transfereringar, regelsystem, m.m. En sådan återkommande
utvärdering bör således kunna ske inom ramen för en fördjupad prövning
och omfatta t. ex. frågor om utgiftskontroll, beteendepåverkan, m. m.

Regeringens och regeringskansliets arbetsformer

Regeringskansliet skall utvecklas

Genom en övergång till resultatorienterad styrning ställs nya krav på
regeringens och regeringskansliets styrning och ledning av den offentliga
förvaltningen.

En annan förändring som påverkar regeringskansliets arbetssätt är rege-
ringens åtgärder för att utveckla en bättre samordning i regeringsarbetet.
Den nya organisationen i regeringsarbetet med tre sakpolitiska grupper-
den utrikespolitiska, den näringspolitiska och den välfärdspolitiska- syftar
till att bl. a. stärka samordningen i regeringen.

Vidare skall delegeringsarbetet intensifieras, d. v. s. arbetet med att av-
lasta regeringen ärenden av löpande karaktär. Syftet är frigöra resurser i
regeringskansliet som ger regeringen möjlighet att koncentrera sig på mer
långsiktigt, övergripande och analyserande arbete.

För att ett bra resultat i regeringens reformarbete skall kunna uppnås är
det viktigt att regeringskansliet har effektiva stabsmyndigheter till sitt
förfogande. Därför pågår en översyn av de s. k. stabsmyndigheterna som
bl. a. syftar till att utveckla ett sådant stöd.

Utvecklingen inom dessa olika områden innebär stora förändringar och
krav på regeringskansliets arbetsformer. Därför bör en utveckling av rege-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

28

ringskansliet ske. Den bör leda till en anpassning av organisation, dimen- Prop. 1990/91:100
sionering, kompetens och arbetsformer till de nya krav som gäller for Bil. 2
verksamheten.

Dispositionen av anslag till departementen m. m. vid ändrad
fördelning av ärenden mellan departementen

Grundlagsbestämmelserna om den institutionella ramen för regeringens
arbete är få och allmänt hållna. I regeringsformens kapitel om regeringsar-
betet stadgas endast att det for beredning av regeringsärenden skall finnas
ett regeringskansli i vilket ingår departement for skilda verksamhetsgrenar
och att regeringen fördelar ärendena mellan de olika departementen (7
kap. 1 § RF). Detta sker genom bestämmelserna i departementsförord-
ningen (1982:1177, ändrad senast 1990:1100).

I böljan av januari i år vidtog statsministern vissa förändringar i rege-
ringens sammansättning. I samband med detta planerades förändringar i
ärendefördelningen mellan några departement. Mot denna bakgrund före-
läde regeringen riksdagen reviderade förslag om anslag för budgetåret
1990/91 till berörda departement i prop. 1989/90:115. Riksdagen besluta-
de i enlighet med regeringens förslag (1989/90:JoU15, rskr. 196;
1989/90:BoUl 5, rskr. 215; 1989/90:AU28, rskr. 218; 1989/90:NU28, rskr.
248). Dessa anslagsbeslut avsåg ett kommande budgetår för vilket budge-
tregleringen pågick. Regeringens intentioner var emellertid att den ändrade
ärendefördelningen mellan departementen skulle kunna tillämpas snarast
möjligt, dvs. redan under det pågående budgetåret. Detta skulle medföra att
anvisade anslag till vissa av de berörda departementen och till dessa knutna
utredningar m. m. för budgetåret 1989/90 skulle behöva överskridas, medan
andra skulle komma att belastas i mindre utsträckning än vad som beräknats
när anslagen anvisades. I den nämnda propositionen begärde regeringen
därför riksdagens bemyndigande att under det löpande budgetåret dispo-
nera de aktuella anslagen på det sätt som krävdes för att den planerade
omorganisationen av regeringskansliet skulle kunna genomföras snarast.
Det begärda bemyndigandet gavs av riksdagen i samband med anslagsan-
visningarna för budgetåret 1990/91. Regeringen kunde därefter besluta om
den erforderliga ändringen i departementsförordningen, vilken trädde i
kraft den 15 maj 1990.

Behov av att omdisponera anslag aktualiseras varje gång det görs en
omfördelning av departementens arbetsuppgifter av mer än marginell bety-
delse. Regeringsformen förutsätter att det är regeringen som själv fördelar
ärenden mellan departementen och att statsministern utser departements-
chefer bland statsråden. Riksdagen har emellertid genom fmansmakten ett
avgörande inflytande över vilka departement som skall finnas och över
departementens anslagsresurser. Regeringen blir därför beroende av riks-
dagens medverkan i fråga om de resursmässiga konsekvenserna av åtmins-
tone större omfördelningar av ärenden mellan departement, liksom givet-
vis när det gäller inrättande av nya departement.

Regeringsformens innebörd är att regeringen skall ha stor handlingsfrihet
när det gäller utformandet av den beredningsorganisation som regerings-

29

kansliet utgör så att denna kan anpassas till växlande förhållanden (jfr
prop. 1973:90 s. 179). I senare praxis har emellertid regeringen ansett sig
behöva låta genomförandet av planerade ändringar av ärendefördelningen
inom regeringskansliet anstå till dess riksdagen godtagit att man använder
delar av anvisade anslag till ett departements verksamhet för att under
löpande budgetår bekosta verksamhet inom ett annat departement. Riks-
dagens medgivande tar ganska lång tid att inhämta, särskilt om riksdagen
inte skulle vara samlad när behovet aktualieras. Därigenom fördröjs ange-
lägna organisationsförändringar och man tvingas under ibland ganska
långa perioder arbeta med tidskrävande övergångslösningar.

Regeringskansliet måste ses som en samlad resurs för regeringen vid
regeringsärendenas beredning, även om det är organiserat i olika departe-
ment för skilda verksamhetsgrenar. Regeringen bör därför få ett generellt
bemyndigande att vid organisatoriska förändringar inom regeringskansliet
som hänger samman med omfördelningar av arbetsuppgifterna, få dispo-
nera anvisade anslag på ett annorlunda sätt än det för vilket anslagen
beräknats. Detta kan ske genom att regeringen beslutar om överskridan-
den av förslagsanslag, överföringar av medel på reservationsanslag mellan
olika huvudtitlar eller om merutgifter på ramanslag om sådana skulle
anvisas för att bekosta verksamhet inom regeringskansliet. En förutsätt-
ning för sådana åtgärder bör dock vara att den samlade anslagssumma som
riksdagen anvisat för regeringskansliet som helhet inte överskrids annat än
i mycket begränsad omfattning. Bemyndigandet bör gälla i fråga om de
anslag under de olika huvudtitlarnas littera A från vilka kostnaderna för
departementens och utredningarnas verksamhet bekostas. Bemyndigandet
bör även omfatta möjligheten att — inom ramen för den föreslagna ord-
ningen — bekosta verksamheten vid nya departement.

3.2 Viss statlig affärsverksamhet

Några huvudpunkter

— En utveckling av statens ägarroll är av central betydelse för en
effektiv styrning av affärsverken.

— Riktlinjer för val av verksamhetsform för konkurrensutsatt
affärsverksamhet hos förvaltningsmyndigheterna skall utredas.

Intäkter av myndigheternas verksamhet

De sammanlagda intäkterna för de statliga myndigheternas verksamheter,
enligt RRV:s publikation Om avgifter och andra ersättningar i staten 1989,
uppgick budgetåret 1989/90 till 95 miljarder kronor. Affärsverken svarade
för 78,2 miljarder kr av dessa intäkter.

Affärsverken ökade sina intäkter med 8 % och övriga myndigheter med
3% mellan budgetåren 1988/89 och 1989/90.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

30

Effektivare organisationsformer för affärsverken

Enligt regeringens skrivelse 1990/91:50 om åtgärder for att stabilisera
ekonomin, m.m. bör statlig verksamhet i framtiden ges den organisa-
tionsform som är effektivast för att skapa tillväxt och ett förbättrat resur-
sutnyttjande. I skrivelsen redovisas vissa åtgärder som skall ses som exem-
pel på en sådan utveckling.

Antalet anställda i affärsverken, 1000-tal

1970    1980    1985    1990

168     174     174     160

Vattenfall görs om till ett bolag och ges därmed en organisationsform
som är bättre anpassad till en alltmer internationell och kapitalintensiv
verksamhet. Domänverket skall ges en finansiell situation som motsvarar
den hos övriga skogsbolag.

Förslag lämnas senare (bil. 6) om hur SJ:s verksamhet skall kunna
effektiviseras genom att ytterligare delar av verksamheten omvandlas till
aktiebolag.

Inom regeringskansliet pågår en översyn av styrningen av affärsverken
inom kommunikationsdepartementets område. Bakgrunden är den succes-
siva övergången till en resultatorienterad styrning av affärsverken där rege-
ringens styrning i allt större utsträckning koncentreras mot uppföljning och
utvärdering av dels deras samhällsroll, dels den företagsekonomiska ef-
fektiviteten. En utveckling av statens ägarroll är av central betydelse för att
få till stånd en effektiv styrning av affärsverken.

Rationellare verksamhetsform för konkurrensutsatt verksamhet hos
förvaltningsmyndigheterna

Myndigheternas, utom affärsverkens, kostnader för egen verksamhet upp-
gick budgetåret 1988/89 till 107,4 miljarder kr.

Av myndigheternas intäkter (17 miljarder kr.) kommer 10 miljarder kr.
från andra statliga myndigheter, varav merparten från byggnadsstyrelsens
uthyrning av lokaler. Av övriga intäkter kommer 2,6 miljarder kr. från s. k.
offentligrättsliga avgifter som styrs av lagar och förordningar och som
består av avgifter för tillsyn, kontroll, tillståndsgivning, m. m. Återstående
intäkter — ca 5 miljarder kr. — kommer från försäljning av varor eller
tjänster till enskilda eller offentliga konsumenter.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

31

Departement

Kostnader mkr Intäkter mkr     Andel intäkts-

Egen verksamhet Avgifts- och     finansiering %

forsäljr.int

Justitie

12460

496

4

Utrikes

2096

117

6

Försvars

30 526

495

2

Social

1 591

543

34

Kommunikations

10261

1 127

11

Finans

13573

6658

49

Utbildnings

14 108

1 527

11

Jordbruks

3 342

1 441

43

Arbetsmarknads

11056

2515

23

Bostads

1 746

860

49

Industri

1486

444

30

Civil

3 324

711

21

Miljö- o energi

1 812

182

10

Totalt

107381

17117

16

(Källa: RRV:s publikation Om avgifter och andra ersättningar i staten 1989)

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

För närvarande är det ett hundratal myndigheter som bedriver sådan
försäljningsverksamhet. De flesta av dessa myndigheter har också en an-
slagsfinansierad verksamhet. Affärsverksamheten är i många fall av mind-
re omfattning och nära kopplad till en myndighets övriga verksamhet.

Ren konkurrensutsatt verksamhet bör enligt regeringen inte bedrivas i
myndighetsform. För sådan verksamhet bör bolagsformen övervägas. Vid
sådana överväganden bör alltid prövas om verksamheten bör bedrivas i
statlig regi. Det är i normalfallet inte lämpligt med bolag under myndigheter.
Detta synsätt gäller även för bolagsbildning för bedrivande av tjänsteexport.

Regeringen avser att inom kort ge RRV i uppdrag att göra en översyn av
konkurrensutsatt affärsverksamhet utanför affärsverkssektorn. RRV skall
som ett första led i översynen göra en kartläggning av konkurrensutsatt
affärsverksamhet av större omfattning som bedrivs hos förvaltningsmyn-
digheterna. RRV skall också föreslå riktlinjer för val av verksamhetsform
för sådan affärsverksamhet. Med utgångspunkt från kartläggningen och de
föreslagna riktlinjerna skall RRV vidare göra en bedömning av i vilka fall
affärsverksamheterna bör brytas ut ur myndigheterna och överföras till bo-
lag. RRV skall vidare överväga hur förvaltningsansvaret för bolagen bör
organiseras och lämna förslag om riktlinjer för styrningen och kontrollen av
bolagen, vad gäller t. ex. bolagsstyrelsernas sammansättning, bolagsord-
ningarnas utformning, revision, m. m.

3.3 Utnyttjande av konkurrens och marknadskrafter i offentlig
sektor

Några huvudpunkter

— Ökad konkurrens är av avgörande betydelse för att öka produkti-
vitet och tillväxt. Avregleringar av olika sektorer görs successivt
för att främja effektiviteten i ekonomin.

— Ett alternativ till privatisering är att skapa marknadsliknande
lösningar inom den offentliga sektorn genom att skilja på rollerna
som beställare och producent.

32

Väl fungerande marknader är en förutsättning för att konsumenternas
önskemål skall komma till uttryck i vad som produceras. Detta gäller i
såväl privat som i offentlig verksamhet. På väl fungerande marknader
finns signaler mellan producent och konsument som innebär att utbudet
av varor och tjänster på ett flexibelt sätt kan anpassas till konsumenternas
önskemål. Offentliga regelsystem, m. m. begränsar i vissa fall detta signal-
system och kan leda till ineffektivitet och bristande konsumentanpassning.
Under senare år har därför betydande avregleringar genomförts.

Konkurrensutredningen (C 1989:03) har hittills i tre rapporter sett
över konkurrensen inom privata näringsgrenar med omfattande reglering-
ar. Det gäller inrikesflyget (SOU 1990:58), livsmedelssektorn (SOU
1990:25) och bygg/bosektorn (SOU 1990:62). Dessa rapporter bereds för
närvarande i regeringskansliet.

Arbetet fortsätter nu med en analys av konkurrensförhållandena på
andra områden. Här spelar konkurrenslagen och dess tillämpning en avgö-
rande roll. I sitt fortsatta arbete bör konkurrenskommittén uppmärksam-
ma även sektorer på det offentliga området, där ökad konkurrens och me-
kanismer som stimulerar effektiv resurshushållning kan förenas med och
ofta främja de samhälleliga målen på området.

De senaste årens utveckling har understrukit behovet av större flexibili-
tet och effektivitet i resursanvändningen inom den offentliga sektorn. Ut-
vecklingsarbete med nya styrformer förekommer på många håll. En väsent-
lig utvecklingslinje är det arbete som pågår för att tydligare skilja på
beställar- och producentroll. Det blir också naturligt att utveckla kraven på
kvalitet och kvalitetsutveckling och att söka sig fram till den eller de produ-
center som är mest effektiva, dvs. ger störst utbyte för satsade resurser.

När det gäller vårdens och omsorgens organisation har viktiga initiativ
till större effektivitet och bättre behovsanpassning tagits av brukarkoope-
rativ inom t. ex. barnomsorgen och handikappomsorgen och stiftelser
inom t. ex. missbruksvården. Också producentkooperativ inom barnom-
sorgen kan numera få statsbidrag för sin verksamhet. Möjligheterna till
konkurrens mellan olika typer av producenter har därmed vidgats.

I takt med att allt fler typer av producenter uppträder inom den offentli-
ga sektorns traditionella verksamhetsområden skärps kraven på att under-
söka hur offentlig reglering, finansiering och kontroll i högre grad kan
användas för att uppnå omsorgens och vårdens grundläggande mål, oav-
sett huvudmannaskapet för verksamheten. Ett sådant utredningsarbete
kommer att inledas.

Inom regeringskansliet pågår ett utvecklingsarbete som syftar till att
utreda och analysera vilka krav som bör ställas på sociala styrsystem.
Också förmågan att i kontraktsliknande former utforma mål och kravspe-
cifikationer måste utvecklas. Syftet är att kunna tillgodose medborgarnas
och samhällets krav på en välfärd av hög kvalitet till alla i effektiva
verksamhetsformer där också konkurrens och marknadskrafter tas tillvara
som styrmedel inom den offentliga sektorn.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

3 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

4 Den kommunala sektorn

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Några huvudpunkter

— Handlingsutrymmet för kommunerna vidgas. Det sker bl. a. ge-
nom reformerna inom skolan och äldreomsorgen samt genom
övergång till mera generella statsbidrag.

— Ny kommunallag utarbetas.

— Mål- och resultatstyrning av kommunal verksamhet kräver kon-
kreta mål och bättre uppföljnings- och utvärderingsinstrument.

— Förändringsarbetet intensifieras i kommuner och landsting.

4.1 Inledning

Mer än 70% av den offentliga sektorns utgifter hanteras av kommuner och
landsting. Konsumtion och investeringar i kommuner och landsting upp-
går idag till ca 300 miljarder kr., d. v. s. drygt 20% av BNP. Kommuner
och landsting har ca 1,1 miljon anställda. Omkring 85% av de totala
kommunala utgifterna finansieras med skattemedel — kommunalsskatt
eller överföringar av skattemedel från staten.

Av utgifterna faller ca 2/3 på kommuner och 1/3 på landsting.

Den kommunala sektorns utgifter 1989 inkl, transfereringar och affärsmäs-
sig verksamhet m. m.

Källa: SCB. Kommunernas finanser 1989

Mål

Regeringens mål för förändringarna inom den kommunala sektorn är dels
att expansionen i kommuner och landsting skall anpassas till de samhälls-
ekonomiska förutsättningarna dels att verksamheten inom dessa ramar skall
anpassas till lokala förhållanden och medborgarnas behov och önskemål.

34

Efterfrågan på den kommunala sektorns tjänster har länge kunnat tillgo-
doses genom en snabb expansion. Denna väg står inte längre öppen. Den
lägre tillväxten i samhällsekonomin och nödvändigheten att undvika ytter-
ligare skattehöjningar gör att medborgarnas krav alltmer sällan kommer
att kunna tillgodoses genom tillskott av resurser. För att kunna tillgodose
förändrade behov av vård, omsorg, utbildning etc. är det därför nödvändigt
att utbytet av insatta resurser ökar. Det innebär att betydligt större krav
kommer att ställas på omprövning, rationalisering och förbättring av
effektiviteten. Utrymme måste också skapas genom omprioriteringar for
att kunna tillgodose nya och angelägna behov.

Den kommunala verksamhetens olika delar måste fungera så att de inger
förtroende. Det kräver en fortlöpande granskning av de olika verksamhe-
terna och utgifterna. Den kommunala verksamheten fungerar, trots kritik,
i stort väl och ger service, vård och omsorg av hög kvalitet. Ändå står den
kommunala verksamheten inför svåra prov. Kostnaderna ökar snabbt, det
finns otillfredsställda behov och köer, t. ex. inom barnomsorg och sjuk-
vård. Det finns även brister i styrning, organisation och uppföljning av
verksamheterna, vilket försvårar en ändamålsenlig användning av resur-
serna.

I arbetet med att utveckla och förnya den offentliga sektorn är det en
strävan att stärka den enskilde medborgarens möjligheter att påverka
utformningen av samhällets service och att erbjuda ett mer varierat utbud
av tjänster.

Riktlinjer

Den offentliga verksamheten måste ses som en helhet där staten, kommu-
nerna och landstingen har olika roller. För att den samlade offentliga
verksamheten skall fungera effektivt och tjäna medborgarna på ett bra sätt
krävs ett väl fungerande samspel mellan staten och den kommunala sek-
torn.

Staten ansvarar for de strukturella förhållandena genom att ange de
grundläggande förutsättningarna vad gäller ansvarsförhållanden mellan
stat, kommuner och landsting. Tydligare ansvarsfördelning, decentralise-
ring och en bättre samordning är viktiga utgångspunkter for förnyelsein-
satserna på många områden.

Kommuner och landsting bör inte åläggas nya uppgifter utan att de sam-
tidigt får möjligheter att finansiera eventuella nya åtaganden med andra
medel än höjda skatter.

Statens övergripande ansvar förutsätter att riksdag och regering på olika
områden anger mål och riktlinjer for vilka resultat den kommunala verk-
samheten skall uppnå. Den pågående utvecklingen mot ökad målstyrning
av den kommunlala verksamheten och ändrad lagstiftning som ger kom-
munerna större frihet att välja vilka medel man vill använda kan komma
att ställa krav på att statens mål på olika områden preciseras och görs mer
konkreta.

Kommunernas och landstingens handlingsutrymme måste ökas för att
man skall kunna klara sina uppgifter under 1990-talet. Regeringen avser
att fortsätta detta arbete genom förslag som leder till minskad detaljstyr-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

ning, mer generella statsbidrag och friare organisations- och verksamhets- Prop. 1990/91: 100
former.                                                                        Bil. 2

En ändrad styrning av den kommunala verksamheten ställer krav på att
såväl statens som kommunernas och landstingens uppföljnings- och utvär-
deringsinstrumentförbättras. Kommuner och landsting har ett ansvar for
att de nationella målen uppfylls. Staten har en viktig roll att följa upp och
utvärdera den kommunala verksamhetens resultat i förhållande till stats-
makternas uppsatta mål.

Som ett led i statens ändrade styrning av den kommunala verksamheten
kommer den statliga administrationen att förändras. De statliga myndighe-
ternas roll och uppgifter kommer att behöva ses över.

Den pågående utvecklingen mot en ökad målstyrning av den kommuna-
la verksamheten kan komma att ställa krav på att statens mål på olika
områden preciseras och görs mer konkreta. Denna fråga prövas för närva-
rande av den kommunalekonomiska kommittén (Fi 1990:04, dir.
1990:20). Om en sådan precisering bedöms nödvändig kommer regering-
en att vidta erforderliga åtgärder. En förändrad styrning kan leda till
krav på ändrade förutsättningar för att kommuner och landsting ska kunna
uppnå önskat resultat. Statliga myndigheter bör ges i uppdrag att göra en
systematisk genomgång av i vilken utsträckning de regler som styr den kom-
munala verksamheten överensstämmer med de mål som statsmakterna lagt
fast för de kommunala verksamheterna.

Statens nuvarande uppföljning av den kommunala verksamheten mot-
svarar inte kraven i ett nytt styrsystem. En samlad och systematisk upp-
följning av om resultaten överensstämmer med uttalade mål för de olika
verksamheterna saknas. Det ställer krav på att statens uppföljnings och
utvärderingsinstrument gentemot kommuner och landsting förbättras.
Motsvarande behov finns även i kommuner och landsting.

Under de närmaste åren måste mål- och resultatuppföljningen ställas i
fokus. Mål- och resultatuppföljning måste ingå som en naturlig del i ett
nytt generellt statsbidragssystem. En fördjupad mål- och resultatdialog
mellan stat, kommuner och landsting blir därför nödvändig. Regeringen
kommer att ställa krav på att resultatmått utvecklas och att kommuner och
landsting svarar för en ekonomisk och verksamhetsmässig redovisning.
Utvecklingsarbete pågår redan inom olika sektorsområden och i kommu-
ner och landsting. Inom utbildningsdepartementet har utvecklingen av ett
resultatorienterat uppföljningssystem för skolan nyligen påbörjats. Infor-
mationsstrukturen inom socialtjänsten utreds för närvarande av socialsty-
relsen och en motsvarande utredning pågår inom hälso- och sjukvården.
En för regeringskansliet och kommunförbunden gemensam arbetsgrupp,
som ska belysa de kommunala verksamheterna i avseenden som volym-
utveckling, produktivitet och effektivitet, har nyligen påbörjat sitt arbete.
Arbetsgruppen ska även belysa hur uppföljning och utvärdering i ett måls-
tyrt system bör gå till.

En ändrad styrning av den kommunala verksamheten innebär att berör-
da statliga myndigheters roll och uppgifter kommer att behöva ses över.
Deras uppgifter kommer att förändras i riktning från detaljstyrning och
medelstilldelning till uppföljning och utvärdering av kommunala verksam-

36

heter. De kommer således att få en viktig roll att svara for underlag för Prop. 1990/91:100
regeringens och riksdagens styrning av den kommunala verksamheten. De Bil. 2
nya länsstyrelserna har viktiga uppgifter i detta sammanhang. En genom-
gripande organisationsöversyn av den statliga skoladministrationen pågår.

4.2 Ökat handlingsutrymme för kommuner och landsting

Trots att det redan i dag finns ett stort utrymme för kommuner och
landsting att genomföra förändringar måste handlingsutrymmet i kommu-
ner och landsting ökas ytterligare. Därmed ökar förutsättningarna för att
man skall kunna klara sina uppgifter under 1990-talet. Då ökar också
möjligheterna att få verksamheten att bättre svara mot medborgarnas
behov vad gäller kvalitet och valfrihet.

Från regeringens sida har olika åtgärder vidtagits för att undanröja de
hinder som finns för att kommuner och landsting ska kunna prioritera
mellan olika uppgifter och att anpassa verksamheten till lokala förutsätt-
ningar och behov. Arbetet med att decentralisera beslut och prioriteringar
till kommuner och landsting har skett och pågår inom flera områden.

Ansvaret för hur skolan skall organiseras överförs till kommunerna

Utvecklingen inom skolan är exempel på ett område där man i ett sam-
manhang både decentraliserar beslutsfattandet, klarar ut ansvarsförhållan-
dena, generaliserar statsbidragen, övergår från regel- och resursstyrning till
målstyrning och skapar ett system för uppföljning och utvärdering.

Genom riksdagens beslut (prop. 1989/90:41, UbU 9, rskr. 58) har kom-
munerna fått ett helt och odelat arbetsgivaransvar för all personal inom
skolan. Under hösten har riksdagen fattat beslut om ett nytt statsbidragssy-
stem för grundskola, gymnasieskola och kommunal utbildning för vuxna
(prop. 1990/91:18, UbU 4, rskr. 76).

Statsbidraget blir i fortsättningen enbart ett finansiellt stöd som inte
skall styra verksamheten som det hittills har gjort. Den detaljerade statliga
styrningen av skolan upphör. Istället kommer riksdagen och regeringen att
ange mål och ramar. Ansvaret för genomförandet överlämnas till dem som
verkar och arbetar i kommunerna.

Man kommer i kommunerna att kunna fatta egna beslut om skolorgani-
sationen som kan skapa förutsättningar för ett bättre resursutnyttjande
och bättre möjligheter till samverkan med andra skolformer eller andra
verksamheter.

Regering och riksdag skall enligt riksdagsbeslutet följa och utvärdera de
nationella målen för att bilda sig en uppfattning om hur kommunerna
sköter sina uppgifter och vilka resultat som uppnås i skolan.

Barnomsorg och skola kan samordnas bättre

Den utveckling mot decentralisering och avreglering som inletts inom
skolområdet underlättar samarbetet mellan skola och barnomsorg. Den
kommunala huvudmannens ansvar och befogenheter inom de två område-

37

na blir mer likartade. Därmed förbättras kommunens förutsättningar att Prop. 1990/91:100
planera, organisera och administrera dessa ansvarsområden i ett samman- Bil. 2
hang. Flexibiliteten ökar, liksom förutsättningarna att utnyttja tillgängliga
resurser mer rationellt.

Med en utvecklad samverkan mellan barnomsorg och skola kan barnens
skolstart göras mer flexibel. Detta innebär ökad valfrihet för föräldrar och
elever. En sådan förändring kommer bl. a. att underlätta strävandena att
erbjuda alla som vill en plats inom barnomsorgen. Jämfört med en situa-
tion med full behovstäckning inom barnomsorgen kommer en övergång
från sju till sex år och de rationaliseringar detta möjliggör att kunna
medföra en besparing för kommunerna. På längre sikt bör förändringarna
kunna ge betydande samhällsekonomiska vinster. Rätten att välja en tidi-
gare skolstart skall införas fr. o. m. höstterminen 1991.

Äldreomsorgen får en enda huvudman

I syfte att skapa klara ansvarsförhållanden och ändamålsenliga organisato-
riska förutsättningar för äldre- och handikappomsorgen har riksdagen be-
slutat (prop. 1990/91:14, SoU 9, rskr. 97) att kommunerna ges ett samlat
ansvar för denna verksamhet fr. o. m. år 1992. För att ge möjligheter till
lokala lösningar ges kommunerna befogenhet att också erbjuda hemsjuk-
vård. En proposition om den ekonomiska regleringen i samband med
reformen avses att läggas fram under våren 1991. Principerna för denna
har dock redovisats.

Regeringen kommer att föreslå att nuvarande prestationsrelaterade
statsbidrag till kommunernas äldreomsorg dels utökas, dels fördelas efter
generella behovskriterier som även beaktar vissa strukturella faktorer.
Genom att också införa ett kommunalt betalningsansvar för den somatis-
ka långtidssjukvården samt de medicinskt färdigbehandlade inom akut-
sjukvården och inom de geriatriska klinikerna, bör goda förutsättningar
skapas för en effektivare äldreomsorg för såväl den enskilde som för
samhället. Regeringen avser dessutom att senare föreslå att försöksverk-
samhet med kommunalt huvudmannaskap för primärvården genomförs
för att vinna erfarenheter av en sådan ansvarsfördelning.

Ett första steg mot samordning av sjukvård och sjukförsäkring

I syfte att få till stånd en effektivare sjukvård och en samordning mellan
sjukvården och sjukförsäkringssystemet som leder till ett bättre resursut-
nyttjande har regeringen redovisat (skr. 1990/91:50) ett antal åtgärder som
den avser att vidta.

Regeringen avser bl. a. att ta initiativ i syfte att åstadkomma en bättre
samordning av sjukvårdens och sjukförsäkringens finansiering och styr-
ning.

Försök kommer att inledas i några primärvårdsområden med befolk-
ningsbaserad resurstilldelning och ansvar för de samlade ekonomiska re-
surserna för hälso- och sjukvård, läkemedel, sjukresor, sjuk- och arbetsska-
deförsäkring samt förtidspension. Dessutom bör i några fall också övervä-

38

gas försök där totalkostnadsansvaret läggs på någon eller några försäk- Prop. 1990/91: 100
ringskassor. Jämförelser kommer då att kunna göras mellan olika lösning- Bil. 2

ar och deras förmåga att ge underlag for samverkan mellan olika sektorer.

Statsbidragen generaliseras

Den parlamentariska utredningen om statsbidragen och kommunernas
finansiering (Fi 1990:04, dir. 1990:20) som regeringen tillsatt arbetar bl. a.
med utgångspunkten att en förnyelse och utveckling av den offentliga
sektorn ska stimuleras. Utredningsarbetet skall, enligt direktiven, bedrivas
med utgångspunkten att kommunernas och landstingens verksamhet skall
anpassas till de samhällsekonomiska förutsättningarna och att statens
bidrag så långt möjligt fördelas efter generella principer. Vidare skall en
mer effektiv kommunal verksamhet stimuleras och kommittén skall över-
väga instrument for statlig målstyrning och hur uppföljning av kommunal
verksamhet bör utvecklas. Kommittén skall presentera alternativ som
innebär att skillnaden i utdebitering i första hand speglar skillnaden i
service- och avgiftsnivå och i effektivitet. Enligt direktiven bör utrednings-
arbetet vara avslutat senast den 31 oktober 1991. Förändringar bör kunna
börja genomföras fr. o. m. år 1993.

Utredningen skall följaktligen belysa och överväga flera viktiga och
grundläggande frågor som rör den kommunala ekonomin och styrningen
av den kommunala verksamheten. Utredningens arbete kan väntas få stor
betydelse inte minst för det fortsatta förnyelsearbetet.

Ny kommunallag ger friare organisationsformer

För att underlätta förändringsprocessen i kommuner och landsting kom-
mer regeringen att lägga fram förslag till en ny kommunallag, som grundar
sig på kommunallagskommitténs betänkande (SOU 1990:24) Ny kommu-
nallag. Avsikten är att kommuner och landsting skall ges stor frihet att välja
lämpliga organisationsformer samt att utveckla ändamålsenliga former for
ekonomisk styrning och förvaltning.

Kommunerna och landstingen bör också få ökade möjligheter att fora ned
ansvar och befogenheter till de anställda i den kommunala verksamheten
samtidigt som de förtroendevalda ges bättre föutsättningar att styra verk-
samhetsinriktningen. Regeringens avsikt är också att öka kommunernas och
landstingens möjligheter att själva bestämma hur nämnd- och förvaltning-
sorganisationen skall utformas. Detta bör kunna medverka till ökad decen-
tralisering i kommunerna samt till att samarbetet mellan olika verksamheter
stimuleras.

Frikommunförsöket ersätts av generella lagändringar

Regeringen avser också att under år 1991 lägga fram förslag på grundval av
försöksverksamheten med ökad kommunal självstyrelse, det s. k. frikom-
munförsöket. Denna försöksverksamhet avslutas under år 1991. Det är re-

39

geringens ambition att på så många områden som möjligt ersätta de nuva- Prop. 1990/91:100
rande försökslagarna med generella lagändringar som omfattar samtliga Bil. 2
kommuner och landsting.

För att få underlag för ett regeringsförslag beträffande frikommunförsö-
ket har civilministern bemyndigats att tillkalla en utredare med uppgift att
lämna en samlad redovisning av erfarenheter av frikommunförsöket. Det-
ta arbete bör redovisas senast den 1 juni 1991.

Inom ramen för frikommunförsöket finns möjlighet att pröva nya orga-
nisations- och verksamhetsformer.

Ett särskilt förnyelseprojekt har inletts i samverkan mellan civildeparte-
mentet och samtliga kommuner, landstinget samt länsstyrelsen i Örebro
län (prop. 1990/91:44, KU 17, rskr. 52). Samtliga kommuner i länet har
utsetts till frikommuner. Projektet är unikt i den meningen att i princip
hela den offentliga sektorn i ett län deltar.

En viktig utgångspunkt för uppläggningen av länsförnyelseprojektet är
att kommunerna, landstinget och länsorganen själva anger de frågor som
bör tas upp. I propositionen berörs dock några frågor som från nationell
synpunkt är angelägna att få behandlade.

Således bör länsförnyelseprojektet inriktas mot fördjupat medborgerligt
deltagande, ökad lokal och regional samverkan samt ändrade former för
styrning och arbetsorganisation. Frågor om kommunal ekonomi och ett
bättre resursutnyttjande bör behandlas, och stort intresse bör ägnas åt
uppföljning och utvärdering av offentlig verksamhet. En särskild studie
skall göras om behovet av förändringar i ansvars- och uppgiftsfördelningen
mellan olika samhällsorgan. Kvinnors inflytande i kommunala besluts-
och förändringsprocessen hör också till de frågor som bör uppmärksam-
mas.

En regional projektorganisation skall tillsättas med uppgift att svara för
projektets genomförande, uppföljning och utvärdering. Projektet skall
pågå under fyra år och erfarenheterna skall årligen avrapporteras till
regeringen.

Inom civildepartementet bedrivs en rad olika utvecklingsprojekt som
syftar till att skapa förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande i
kommuner och landsting. En särskild arbetsgrupp kommer i början av
år 1991 att redovisa förslag till förenkling av kommunala regler.

Kommunala avgifter utreds

Det finns idag en klar strävan att ge avgifterna en större betydelse som
finansieringskälla. För detta talar bl. a. önskemålet att undvika skattehöj-
ningar. Vidare finns det inom skilda kommunala verksamhetsområden
stora behov av underhåll och reinvesteringar som idag är svåra att tillgodo-
se. Avgiftssättningen i de tekniska verksamheterna är i dag lagreglerad och
flertalet kommuner ligger redan nu på den högsta tillåtna nivån. Trots
detta är det inte möjligt att få full kostnadstäckning för drift, underhåll och
reinvesteringar. Stat-kommunberedningen (C 1983:02) har i tilläggsdirek-
tiv (dir. 1990:18) fått i uppdrag att överväga vissa frågor om avgifter i
kommunal verksamhet. Det handlar i första hand om kommunernas af-

40

färsdrivande verksamhet inom de tekniska områdena. Beredningen har
överlämnat delbetänkandet (SOU 1990:07) Självkostnadsprincipens grän-
ser. Det fortsatta utredningsarbetet kommer att bedrivas av en särskild
utredare. Utredningsarbetet skall vara slutfört senast den 1 november
1991.

Avgifter på övriga områden har mindre betydelse som finansieringskäl-
la. Även med relativt kraftiga avgiftshöjningar skulle detta fortfarande
gälla. Avgifterna kan på dessa områden i större utsträckning användas som
styrmedel att påverka efterfrågan på tjänster och därmed åstadkomma en
effekt på utgiftssidan. Den kommunalekonomiska utredningen skall bl. a.
analysera avgifternas roll som styrinstrument och finansieringskälla.

Kommunalskattesystemet ses över

Nuvarande system för utbetalning av kommunalskatt skapar planerings-
problem för kommunerna. Systemet med förskottsutbetalningar, som ba-
seras på ett två år gammalt inkomstunderlag, innebär att förändringar i
kommunernas kostnader och intäkter aldrig ligger i fas, medan systemet
med avräkningslikvid skapar stora svängningar i de totala kommunala
skatteintäkterna.

Om reglerna för kommunalskatt förenklades skulle kommunernas pla-
neringssituation underlättas och konflikten mellan rationella beslut på
kort och lång sikt minskar. Arbete pågår att i samråd med de båda kom-
munförbunden och berörda myndigheter se över utbetalningen av kom-
munalskatt.

Alternativa regiformer kan öka valfriheten

Att öka det demokratiska inflytandet i den offentliga sektorn är en viktig
utgångspunkt för förnyelsearbetet. Det gäller inte minst utrymmet för den
enskilde medborgarens personliga val och önskemål. Statliga regler har
utgjort ett hinder för en del alternativa regiformer. Under senare år har en
rad försök med kooperativa lösningar, entreprenader, föreningsdriven
verksamhet och verksamhet i bolagsform gjorts. Några landsting har
beslutat att skilja beställar- och producentrollema. Den snabba framväx-
ten av kooperativa lösningar inom främst barnomsorgen visar dock att det
med verksamhet i andra former är möjligt att uppnå hög kvalitet utan
ökade kostnader, och ibland till lägre kostnad, samtidigt som medborgarna
och de anställda får bättre möjligheter att påverka och utforma verksam-
heten.

Inom civildepartementet arbetar en särskild arbetsgrupp med att ut-
veckla praktiska former för ett ökat brukarinflytande. För att ytterligare
bredda valmöjligheterna för medborgare och anställda i syfte att öka
utbudet av barnomsorgsplatser har riksdagen beslutat (prop. 1990/91:38,
SoU 8, rskr. 49) att statsbidrag fr. o. m. år 1991 ska kunna utgå till perso-
nalkooperativ efter samma villkor som för annan alternativ barnomsorg.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

41

Uppföljningen och utvärderingen måste förbättras

Statens uppföljning och utvärdering av kommunal verksamhet har hittills
varit bristfällig. Högre produktivitets- och effektivitetsmål för den kom-
munala sektorn och en ändrad styrning av kommunal verksamhet ställer
nya krav på statens uppföljning och utvärdering.

Regeringen och de båda kommunförbunden är ense om behovet att öka
effektiviteten och produktiviteten i den kommunala verksamheten. Ett
gemensamt arbete har därför inletts för att dels belysa hur tillgänglig
information kan användas för att belysa utvecklingen av effektivitet och
produktivitet, dels stimulera utvecklingen av uppföljnings- och utvärde-
ringssystem.

Den nyinrättade stat — kommunberedningen kommer att ta upp frågor
av större vikt som rör relationerna mellan stat och kommun.

Exempel på frågor som bör övervägas av beredningen är folkstyrelsens
lokala och regionala förankring, statens styrning och uppföljning av kom-
munal verksamhet, effektivitet och produktivitet, kommunal ekonomi, ut-
vecklingsarbetet inom den offentliga sektorn samt internationaliseringens
betydelse för kommuner och landsting.

Beredningen skall i första hand behandla frågor av mer principiell och
långsiktig karaktär. Beredningen skall särskilt uppmärksamma behovet av
samordning och prioritering mellan olika samhällsområden. Ett viktigt
syfte med beredningens arbete är att stimulera till förnyelse och utveckling
inom den offentliga sektorn.

En förändrad styrning och ansvarsfördelning av den kommunala sek-
torns olika delar bygger på förutsättningen att kommuner och landsting är
beredda att ta ett stort ansvar för de olika verksamheterna. Den kommu-
nalekonomiska kommittén har bl. a. till uppgift att pröva frågan om even-
tuella sanktioner mot kommuner och landsting i ett målstyrt system med
generaliserade statsbidrag.

Utredningen ska bl. a. pröva om också utbetalningen av generella be-
hovsrelaterade statsbidrag skall förenas med någon form av motprestation
från den enskilda kommunens sida. Som ett minimikrav anges att kommu-
nerna bör redovisa vissa angivna kostnader och prestationer på ett enhet-
ligt sätt så att jämförbara uppgifter kan redovisas.

Liknande krav har framförts i propositionen om ansvaret för skolan
m. m. Där föreslås att viten skall kunna utkrävas av den skolhuvudman som
inte efterkommer bestämmelser om uppgiftsskyldighet. Vidare föreslås att
staten skall ha möjligheter att innehålla statsbidrag för skolverksamheten
om en kommun i något avseende åsidosätter sina skyldigheter på ett
sådant sätt att det inte bör passera opåtalat.

4.3 Vad händer i kommuner och landsting?

Inom den kommunala sektorn pågår ett omfattande förändringsarbete.
Det fortsatta arbetet med konkreta åtgärder måste givetvis också i fortsätt-
ningen ske i de enskilda kommunerna och landstingen. Det formella

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

42

utrymmet for många förändringar finns redan och utnyttjas också i dagslä-
get. Regeringen är beredd att vidta åtgärder för att ytterligare underlätta
det lokala arbetet.

Flertalet kommuner och landsting saknar idag större erfarenheter av de
strukturella åtgärder som kommer att krävas för att förnya den kommuna-
la sektorn. Deras erfarenheter bygger på en lång period av expansion som
först under senare år följts av besparingar i samband med det årliga
budgetarbetet. Större strukturförändringar kommer att ställa betydande
krav på utredning och planering. Dessutom krävs ofta initialt ökade kost-
nader för att uppnå ökad effektivitet och kostnadsbesparingar på sikt.

Än så länge och i arbetet med 1991 års budget förefaller de traditionella
besparingsmetodema fortfarande vara huvudinstrumenten för flertalet
kommuner och landsting, dvs. generella sparkrav, anställningsstopp,
minskat underhåll, uppskjutna och slopade investeringar, fortsatt försälj-
ning av anläggningstillgångar, senareläggning av nya verksamheter, av-
giftshöjningar och ökad lånefinansiering. Ett nytt inslag är dock att man nu
i vissa kommuner även börjat vidta åtgärder i befintlig verksamhet och
därmed också varslat personal om uppsägning.

Men det finns även nya inslag som gäller omorganisation, samordning
och effektivisering. Förändringsbenägenheten tilltar i kommuner och
landsting och det initieras allt fler projekt, större och mindre, med en mer
långsiktig inriktning på förändring. Dessutom pågår ett omfattande arbete
att utveckla medborgarinflytandet och politikerrollen liksom att förändra
nämndorganisationen. Förtroendeuppdragsutredningen (C 1988:01) har
behandlat frågan om de förtroendevaldas villkor i sitt slutbetänkande
(SOU 1989:108) Förtroendevald på 90-talet. Utmaningar och möjligheter.

Våra kunskaper om vilka effekter som har uppnåtts av förändrings- och
effektivitetsarbetet är begränsade. Det är viktigt att resultaten av föränd-
ringsarbetet utvärderas och sprids till andra kommuner, landsting och
statliga organisationer. Utvärderingar av mindre lyckade insatser kan vara
lika viktiga som utvärderingar av lyckade insatser. Det behövs underlag
och idéer för att påskynda och stimulera det fortsatta förändringsarbetet.
Genom att identifiera problem och utvecklingsmöjligheter och genom
konkreta insatser kan förebilder skapas för hur förnyelsearbetet kan drivas
i kommuner och landsting.

I följande avsnitt redovisas exempel på förändringsarbetets inriktning i
kommuner och landsting. De olika initiativ som tagits är viktiga delar i
förnyelsen av den kommunala sektorn. Det är angeläget att den utveck-
lings- och försöksverksamhet som pågår, bl. a. vad gäller styrformer samt
uppföljnings- och utvärderingsinstrument, snabbt följs av ett brett genom-
förande i hela den kommunala verksamheten.

Regeringen är beredd att vidta åtgärder för att stödja förändringsarbetet
i enlighet med de riktlinjer som tidigare redovisats.

Förändringsarbetet i kommunerna

Att det växer fram ett omfattande förändringsarbete i kommunerna fram-
går inte minst av det breda projektarbete för att öka effektiviteten i den
kommunala verksamheten som Svenska kommunförbundet för närvaran-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

43

de bedriver tillsammans med ett 80-tal kommuner. Alla typer av kommu-
ner finns representerade, i olika delar av landet. Ett hundratal olika pro-
jekt ingår for närvarande och nya projekt tillkommer successivt.

Syftet med detta arbete är att tillsammans med kommunerna utveckla
och sprida kunskap om olika konkreta förändringar som kan bidra till att
öka effektiviteten i den kommunala verksamheten.

Projekten innehåller ett stort antal förändrings- och förnyelsearbeten
med olika inriktning och utgångspunkter. I huvudsak har dock de olika
kommunprojekten en inriktning på att antingen utveckla uppföljnings-
och utvärderingsinstrumenten eller att utveckla styrformer, decentralise-
ring och konkurrens inom kommunal verksamhet.

Under år 1991 kommer arbetet bl. a. att inriktas på att sprida konkreta
exempel som kan bidra till en ökad effektivitet inom en rad olika områden.
Det kommer att ske genom rapporter och seminarier.

Ca 35 projekt är inriktade på att utveckla metoder för uppföljning och
utvärdering av olika kommunala verksamheter. I några kommuner har
projekten inriktats på att utveckla nyckeltal, mått- och mätmetoder inom
vissa verksamheter, främst för den sociala verksamheten och för skolan. I
några kommuner omfattar projektarbetet uppföljning av hela den kommu-
nala verksamheten, där syftet är att få fram instrument för att ge verksam-
hetsansvariga, politiker och medborgare en uppfattning om verksamheten
bedrivs på ett effektivt sätt jämfört med tidigare år och jämfört med andra
kommuner.

I flera kommunprojekt ingår även att utveckla metoder för att mäta och
ta tillvara kommuninvånarnas värderingar och uppfattningar av verksam-
heternas kvalitet. Här prövas bl. a. enkäter till hushållen för att få medbor-
garnas syn på värdet av olika verksamheter och hur väl kommunen har
lyckats lösa sina uppgifter inom respektive verksamhet. Erfarenheterna
från genomförda kund- och medborgarenkäter kommer att dokumenteras.
Härigenom kan andra kommuner ges råd om i vilka sammanhang sådana
enkätundersökningar är lämpliga att genomföra, hur de bör utformas och
hur man i övrigt bör gå tillväga.

Inom effektivitetsprojektets ram arbetar ca 25 kommuner med att ut-
veckla metoder och arbetsformer för mål- och resultatstyrning. Som en del
i arbetet ingår att formulera mål för verksamheten på olika nivåer och att
utveckla metoder för hur målen och resultaten kan följas upp. I några av
dessa kommuner har resultatenheter införts eller pågår samtidigt försöks-
verksamhet med delegerat budget- och personalansvar inom de verksam-
heter som projektet avser. I flera kommuner pågår samtidigt en utveckling
av ekonomisystemen så att de kan anpassas till kraven i en målstyrd
verksamhet. Utvecklingsarbetet omfattar vanligtvis en eller ett fåtal
delverksamheter, men i några kommuner omfattas hela den kommunala
verksamheten.

Som en förlängning av arbetet med att utveckla metoder för mål- och
resultatstyrning pågår i en del kommuner ett arbete att skapa mer själv-
ständiga reultatenheter inom organisationen. Dessa resultatenheter skall
ha frihet att själva utforma sin verksamhet så att uppsatta mål och resultat
nås.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

44

I ett 30-tal kommunprojekt är det gemensamma syftet att enheter inom  Prop. 1990/91: 100

den kommunala organisationen skall ges ett ökat ansvar för såväl ekono-   Bil. 2

miska som verksamhetsmässiga resultat. Ofta sker detta arbete samtidigt
med att man utvecklar en mål- och resultatorienterad styrning av den
aktuella verksamheten. I vissa projekt har det ekonomiska ansvaret be-
gränsats till endast vissa kostnader medan i andra verksamhetens alla
kostnader ingår. Exempel på projekt med decentraliserat ansvar finns
inom såväl barnomsorgen, äldreomsorgen och skolan som hela kommun-
delar och olika kommungemensamma servicefunktioner. Flera projekt rör
kommunernas fastighetsförvaltning eller andra verksamheter inom det
tekniska området där man i en del fall även kommer att skilja mellan
beställar- och utförarfunktioner. Här finns bl. a. projekt där fastighetskon-
tor fungerar som intern entreprenör och tillhandahåller de lokaler och
tjänster som nyttjaren vill köpa. Ett uttalat syfte för dessa projekt är att
åstadkomma ett effektivare resursutnyttjande av lokaler.

Inom effektivitetsprojektets ram ingår några projekt som rör konkurrens
inom den kommunala organisationen, jämförelser mellan entreprenad och
egen regi, alternativa driftformer inom barnomsorg, erbjudande om olika
barnomsorgsformer med olika avgifter samt särskilda projekt med kultur-
och måltidsverksamhet.

Förändringsarbetet i landstingen

Det pågår ett brett och omfattande förändringsarbete i landstingen. För-
ändringsarbetet pågår inom samtliga landsting. På senare tid har takten i
förnyelsearbetet drivits upp. Skälen är flera. Landstingens ekonomi har
försämrats, kraven på sjukvården ökar till följd av den medicinsk-tekniska
utvecklingen och det allt större antalet äldre. Det råder brist på arbetskraft
i vissa delar av landet och medborgarnas krav på tillgänglighet till och
valfrihet i vården ökar.

De pågående förändringarna gäller bl. a. decentralisering och nya former
för ekonomistyrning. Man prövar kooperativ och entreprenadlösningar
samt olika lösningar för att förbättra personalens arbets- och anställnings-
villkor. Flera projekt har syftet att förbättra tillgängligheten i vården.

De mest långsiktiga och genomgripande förändringsprojekten återfinns i
Bohuslandstinget och i Kopparbergs läns landsting. De innebär bl. a. att
primärvården får hela anslaget för sjukvården och köper den vård man
inte själva bedriver från sjukhus eller andra vårdinrättningar. Även den
politiska strukturen kommer att förändras. Avsikten är att dessa föränd-
ringar ska leda till både bättre och billigare vård.

Regeringen har lagt fram förslag till lagstiftning (prop. 1990/91:44, KU
17, rskr. 52) för att på försök möjliggöra denna nya organisation inom
ramen för den s. k. Dalamodellen, samtidigt som landstinget i Koppar-
bergs län föreslås ingå i frikommunförsöket. Förslaget innebär bl. a. att
reglerna om delegering av beslutanderätten vidgas och att kommuner i
ökad utsträckning kan ta över uppgifter inom primärvården.

I alla landsting pågår arbete för att förbättra produktivitet och effektivi-
tet. Ekonomistyrningen i form av ekonomisk planering och uppföljning

45

utvecklas och man prövar olika metoder för att fördela resurserna så att de Prop. 1990/91:100
bättre täcker vårdbehovet och främjar en effektiv verksamhet.              Bil. 2

En väg som prövas är befolkningsbaserad resursfördelning. Det nya
sättet att fördela resurserna skiljer sig från det traditionella dels genom
sättet att beräkna anslaget, dels genom att anslaget ges till distriktets
konsumtion och inte till deras produktion av sjukvård. Bl. a. kommer
landstinget i Gävleborg att tillämpa ett sådant resursfördelningssystem.
Samtidigt inrättas ett köp-sälj system mellan distrikten. Åtgärderna är ett
led i en strategi för att föra sjukvården i riktning mot ökat inslag av
marknadsstyrning.

En annan väg som prövas, där avsikten också är att utnyttja marknadens
funktionssätt inom den offentliga sektorn, är prestationsersättningar till
olika serviceenheter. Flera landsting håller på att göra om olika service-
funktioner till resultatenheter som t. ex. röntgen, laboratorier och fastig-
hetsförvaltning. Vissa landsting har fört över fastighetsförvaltningen till
bolag.

En tredje väg som prövas är att införa prestationsersättningar också till
vårdenheter. Oftast används metoden att gruppera vårdtillfällena på ett
sätt som tar hänsyn till både diagnos och hur stora resurser de normalt tar i
anspråk s. k. diagnosrelaterad gruppering (DRG). Kostnaderna för faktis-
ka vårdtillfällen kan därigenom jämföras med den genomsnittskostnad
som räknats ut för varje grupp. Systemet medger kostnadsjämförelser inte
bara inom utan också mellan olika sjukhus. Genom projekt i Spris regi
tillämpas DRG för närvarande på flera kliniker.

Kooperativa lösningar kan bidra till förnyelse framförallt genom att öka
personalens och brukarnas möjligheter till inflytande, samtidigt som verk-
samheten även kan bedrivas effektivare genom att de som känner den bäst
ges ökade möjligheter att styra den.

I Stockholms läns landsting finns flera exempel på brukarkooperativ och
personalkooperativ inom olika delar av vården. I några landsting finns
vårdcentraler som drivs på entreprenad.

Det pågår också olika förändringar som syftar till att öka valfrihet,
tillgänglighet och kontinuitet i vården. Möjligheter att välja vård inom
eller utom det egna landstinget finns redan på flera håll i landet. Fr. o. m.
år 1991 kommer samtliga landsting att ansluta sig till Landstingsförbun-
dets rekommendation att alla skall ha rätt att fritt välja vårdcentral eller
sjukhus inom resp, sjukvårdsdistrikt. Inom olika landsting förbättras kon-
tinuiteten i vården och tillgängligheten genom indelning i mindre distrikt,
längre öppettider, kortare köer och ökade möjligheter att komma till
samma läkare eller sköterska vid upprepade besök.

Under senare delen av 1980-talet har det varit mer eller mindre svårt att
rekrytera vårdpersonal i hela landet. Störst har problemen varit i storstads-
områdena. För att göra vårdyrkena mer attraktiva förändras arbetstiderna
så att större utrymme skapas för individuella önskemål. Man gör olika
insatser för att öka personalens inflytande över arbetet och för att förbättra
arbetsmiljön. Olika insatser görs för att rekrytera, behålla och utveckla
personal.

Landstingsförbundet och staten har kommit överens om en gemensam

46

kraftsamling för att öka tillgängligheten till och kapaciteten i hälso- och Prop. 1990/91: 100
sjukvården. Inom ramen för de s. k. Dagmarförhandlingarna har 50 Bil. 2
milj. kr. avsatts under år 1990 och 10 milj. kr. under år 1991 till projekt
som syftar till att öka kapaciteten och tillgängligheten i vården (DAGMAR
50). Det stora antalet ansökningar om medel visar på den uppslagsrikedom
som finns när det gäller aktiva åtgärder för att förbättra hälso- och sjukvår-
den. Några projekt rör större organisationsförändringar i hela landstinget
medan andra projekt omfattar en klinik.

I förhandlingarna inför år 1991 har arbetet vidgats till att omfatta ett
utvecklingsarbete i syfte att skapa förutsättningar att bättre styra verksam-
heten och underlätta resultatuppföljningen. Jämförelser och analyser av
grundläggande data från olika kliniker skall bl. a. användas för att lyfta fram
åtgärder som visat sig effektiva för att öka vårdens tillgänglighet och kapa-
citet.

Landstingsförbundet genomför i samarbete med socialstyrelsen och so-
cialdepartementet en förutsättningslös översyn av hälso- och sjukvården.
Bl. a. skall frågor om vårdens innehåll, struktur, styrning, organisation och
finansiering belysas. Det innebär att alternativ som förändrar ansvarsför-
hållanden mellan staten och den kommunala nivån samt mellan sjukvård
och sjukförsäkring kommer att presenteras. Eventuella åtgärder till följd
av utredningsarbetet kan komma att påverka vården redan under de
närmaste åren.

5 Regelreformering och delegering

1 de fem senaste årens budgetpropositioner har regeringen lämnat riksda-
gen redogörelser för arbetet med att begränsa reglerna i samhället och höja
reglernas kvalitet. Redogörelserna har också behandlat strävandena att
delegera beslutanderätten i förvaltningsärenden från regeringen till dom-
stolar och andra myndigheter. Den senaste redogörelsen finns i prop.
1989/90:100 bil. 2 p. 3.5.

Som ett konkret inslag i en motsvarande redogörelse i år har statsrådsbe-
redningen på grundval av uppgifter från departementen gjort en samman-
ställning av resultat som har nåtts och projekt som har inletts efter den
förra redogörelsen.

Sammanställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga

2:1.

I en annan sammanställning som civildepartementet har gjort och som
gäller regelbeståndet och regelregistreringen redovisas uppgifter om anta-
let författningar i Svensk författningssamling (SFS), om antalet regler i
myndigheternas regelförteckningar och om arbetet med att registrera reg-
ler i databaser.

Den sammanställningen bör fogas till protokollet i detta ärende som
bilaga 2:2.

47

5.1 Regelreformeringsarbetet

Regler som styrmedel

Några huvudpunkter

— Regelreformering, inte bara regelförenkling.

— Internationella aspekter allt viktigare.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

I många industriländer arbetar man i dag särskilt med att begränsa
regelfloran och höja kvaliteten på de regler som behövs. En sammanfattan-
de benämning på detta arbete inom OECD-länderna är regelreformering,
en term som också används i det följande.

Regelreformering har många aspekter. Vad allt arbete med regelfrågor
ytterst bör gå ut på är att reglerna skall vara i vid mening ändamålsenliga för
sitt syfte. I det ligger både att de skall vara så enkla, klara och språkligt
lättillgängliga som möjligt och att de skall vara ändamålsenliga med hänsyn
till sina sakliga effekter. Det är framför allt med hänsyn till det sistnämnda
som god regelkvalitet har sin största ekonomiska betydelse.

Det finns således en del regelreformeringsaspekter som kan sägas ha
övervägande juridisk-teknisk karaktär. Arbetet med denna inriktning går ut
på att t. ex.

— förenkla regelsystemen genom att göra dem mindre detaljerade, klarare
utformade och språkligt mer lättillgängliga,

— klarlägga den legala strukturen i regelsystemen, t. ex. genom att följa
upp normgivningsbemyndiganden,

— skapa register av olika slag för att hålla ordning i och reda på reglerna,

— ”sanera” regelsystem genom att avskaffa föråldrade eller onödiga regler
och allmänt verka för en minskning av antalet regler.

Arbete av detta slag har stor betydelse inte minst från rättssäkerhetssyn-
punkt. Formell ordning och reda är också en förutsättning för att kunna
utnyttja ADB-teknik i samband med regelgivning och för information om
regler.

Det finns emellertid också andra aspekter på regelreformering, nämligen
med utgångspunkt i reglernas sakinnehåll.

Regler fungerar som styrmedel för att påverka mänskligt handlande.
Den centrala kvalitetsfrågan beträffande en regel eller ett regelsystem gäller
med denna utgångspunkt frågan om regeln eller regelsystemet är det bästa
styrmedlet för att uppnå den avsedda effekten. I vad mån regler verkligen
fungerar på avsett sätt beror på en lång rad faktorer, bl. a. deras utform-
ning och genomslagskraft. Det betyder att man vid regelgivning måste
analysera exempelvis

— om de regler man tänker sig är det bästa medlet att uppnå det som man
vill åstadkomma (man brukar skilja mellan informativa, ekonomiska
och administrativa styrmedel),

— om en reglering är effektivt utformad i fråga om organisationen för

48

handhavandet, beslutsnivåer m. m. (delegering har nära anknytning till
regelförenkling),

— reglernas faktiska genomslagskraft och bieffekter,

— system för uppföljning och utvärdering.

Regelreformeringsarbete med den här utgångspunkten syftar till att man
i så stor utsträckning som möjligt hävdar dessa principer i samband med
ny regelgivning och att man utvärderar befintliga regler på motsvarande
sätt. Ett sådant arbete berör direkt dem som beslutar om vad reglerna skall
innehålla i sak och har därmed mycket vidare aspekter än de rent juridisk-
tekniska.

Den skisserade analysmodellen är inte politisk i sig. Däremot kan skill-
nader i politisk uppfattning medföra skilda uppfattningar om vad man vill
uppnå och ibland också om bästa sättet att uppnå ett visst mål, betydelsen
av att verksamhet drivs i statlig regi, vilka bieffekter som kan godtas m. m.

Ett begrepp som ofta används samman med regelförenkling är avregle-
ring. Normalt avses med det att man avskaffar någon form av administra-
tiv reglering (tillståndskrav, monopol, prisreglering osv.) så att rättsligt sett
nya förutsättningar uppkommer for dem som berörts av regleringen. Men
det behöver inte betyda att det därmed kommer att saknas regler på
området, eftersom även den nya situationen kan vara på olika sätt regel-
styrd. Också för ekonomiska styrmedel som skatter och avgifter behövs
regler.

Avreglering är inte — lika litet som regelreformering — ett entydigt
uttryck. Men det har dock karaktär av att sammanhängande regler avskaf-
fas (som t. ex. valutaregleringen) eller ändras från grunden. Ett vanligt
syfte med åtgärder av detta slag är att få till stånd bättre effektivitet genom
ökat inslag av konkurrens. Exempel på detta är de förändringar som har
beslutats för transport-, kredit- samt jordbruks- och livsmedelsmarknader-
na. Syftet har varit att stärka konsumenternas ställning och att öka konkur-
rensen i ekonomin. Fördelen med ekonomiska styrmedel är att det ligger i
aktörernas eget ekonomiska intresse att handla på det önskvärda sättet.
Exempel på användningen av ekonomiska styrmedel är energibeskattning-
en och olika avgifter på miljöområdet.

Privatisering av offentlig verksamhet kan sägas utgöra en form av avreg-
lering. Ett färskt exempel på detta är bolagiseringen av Affärsverket FFV.
En sådan övergång till aktiebolagsform behöver inte innebära att någon
annan än staten skall driva verksamheten. Aktiebolagsformen gör det dock
lätt att öppna for andra delägare, om detta skulle anses befogat. En annan
form för privatisering är när privata företag får möjlighet att verka på ett
område där myndigheter eller offentligägda företag haft monopol.

Frågan om god regelkvalitet gäller som nämnts reglernas ändamålsenlig-
het för sitt syfte. I praktiken är reglers innehåll ofta resultat av kompromis-
ser och intresseavvägningar och i en komplex verklighet finns ofta mål-
konflikter. Det gör inte frågan om regelkvalitet mindre betydelsefull.
Många regler har t. ex. fått helt andra effekter än som har avsetts eller
beräknats och detta har inte sällan berott på omständigheter som borde ha
varit möjliga att förutse vid en omsorgsfull konsekvensanalys.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

4 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

En särskild metod av betydelse för svensk regelkvalitet är att många
detaljregler med stor praktisk betydelse bestäms självständigt av sektors-
myndigheter med stöd av bemyndiganden från regeringen. Frågan om
detaljeringsnivåer i olika slags författningar har diskuterats i olika sam-
manhang (se t. ex. prop. 1987/88:22 s. 36 f). Inom en del områden torde
det vara ofrånkomligt att detalj regler beslutas på myndighetsnivå. Rege-
ringens kontroll av denna regelgivning sker bl. a. genom bestämmelserna i
begränsningsförordningen (1987:1347) och förordningen (1990:986) om
tekniska regler, som ålägger myndigheterna att göra konsekvensanalyser
och även underställa regeringen föreskrifter i vissa fall. Regelgivningen
sker dock i övrigt självständigt. En mycket viktig del av regelreforme-
ringsarbetet gäller därför myndighetsregler.

Betydelsen av att myndighetsregler utformas med stor omsorg kommer
också till uttryck genom att föreskrifter som riktar sig till enskilda, kom-
muner och landsting skall beslutas av myndighetens styrelse.

De pågående EES-förhandlingarna gör att regelfrågor nu måste ges sär-
skild uppmärksamhet. Vi står av allt att döma på många områden inför
grundläggande förändringar i våra svenska regler och delvis nya krav i
samband med regelgivning. Den internationella aspekten på våra regler är
inte ny och har under senare år blivit allt viktigare för en stor del av det
svenska regelsystemet. Ett nytt moment har dock kommit in genom EEA-
förhandlingarnas utgångspunkt att EFTA-länderna i princip skall ansluta
sig till EGs regelsystem. Ett anpassningsarbete är redan i gång på många
håll. Ett EES-avtal skulle innebära nya villkor för regelgivningen i enlighet
med vad som gäller inom EG. I ett sådant samarbete måste vi bl. a. räkna
med att svenska reglers förenlighet med våra åtaganden kommer att kunna
prövas i särskild juridisk ordning. På många områden kommer myndig-
hetsföreskrifter att ersättas med privaträttsliga standarder (jfr prop.
1989/90:88 s. 113).

Regelfrågorna kommer utan tvekan att öka i betydelse och en ökad
kompetens i regelfrågor kommer att bli nödvändig för svensk del, inte
minst i det internationella samarbetet.

Ett program för god regelkvalitet

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Några huvudpunkter

— Checklista för att pröva alternativ till regler.

— Konsekvensutredningar för att knyta ihop regler och ekonomi.

— Regelreformering skall drivas också inom kommittéväsendet.

— Regeluppföljning i budgetarbetet för att se om syftet med en regel
nås.

— Registrering för att hålla ordning i och reda på regler.

— Handböcker och annan vägledning för att reformera regler och öka
rättssäkerheten.

Under 1980-talet har en rad åtgärder vidtagits för att reglerna i samhäl-
let skall bli så ändamålsenliga som möjligt. Erfarenheterna av dessa åtgär-
der bör nu utvecklas till ett program för god regelkvalitet.

Checklista

En fast grund för all regelreformering har under år 1990 skapats med en
s. k. checklista för regelgivare (statsrådsberedningens PM 1990:2 ”Att
styra med regler?”).

Syftet med den är att påminna om att

— undvika kostsamma, onödiga och ineffektiva åtgärder,

— välja lämpliga styrmedel,

— göra rättsreglerna ändamålsenliga, enkla och klara.

Sådana krav har fått ökad betydelse genom utvecklingen av regeringens
verksamhetsplanering och den nya budgetprocessen. Checklistan skall ge
sakhandläggare och jurister i regeringskansliet, i utredningsväsendet och
hos myndigheterna ett stöd för att i det löpande reformarbetet ställa sig de
rätta och nödvändiga frågorna.

Listan är ordnad på ett systematiskt sätt för att passa för den mål- och
medelanalys som måste föregå varje beslut om regler. Den analysen ford-
rar bl. a. att samhällsekonomiska frågor prövas, att valet av styrmedel
bedöms och att den juridiska och språkliga tekniken övervägs.

Till varje regelgivares huvudfrågor hör enligt checklistan att ta ställning
till

1 vad problemet är,

2 om det över huvud taget behövs någon åtgärd,

3 vilka alternativa styrmedel som kan användas,

4 vilket resultat en konsekvensutredning ger och vilket styrmedel som
slutligt bör väljas.

Ifall regelstyrning framstår som det mest lämpade alternativet, måste
ställning också tas till

5 hur uppföljning och utvärdering sker,

6 hur de rättsliga problemen bör lösas,

7 hur reglerna sedan bör tillämpas i praktiken,

8 hur reglerna bör utformas språkligt.

Huvudfrågorna kompletteras enligt checklistan med ett antal delfrågor. De
är många men skall främst ses som en provkarta på de överväganden som
kan behöva göras i anslutning till huvudfrågorna. Alla delfrågorna behöver
alltså inte vara av betydelse för det aktuella problemet.

Även om checklistan är omfattande, är den inte uttömmande. Även
andra frågor kan alltså behöva ställas och besvaras innan en regel beslutas.

Även vid prövning av regler i den kommunala verksamheten eller på
avtalsområdena bör man kunna dra nytta av att söka svar på checklistans
frågor.

Konsekvensutredningar

En konsekvensutredning i regelgivningssammanhang skall belysa konse-
kvenserna av regeln, både ekonomiska och andra konsekvenser.

För att stryka under betydelsen av sådana analyser behövs konsekvens-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

51

bedömningar i regelarbetet i både regeringskansliet och hos myndigheter- Prop. 1990/91: 100
na.                                                                                  Bil. 2

Genom ett cirkulär (C 1989:7) har statsrådsberedningen samt finans-
och civildepartementen sålunda gemensamt fäst regeringskansliets upp-
märksamhet på detta. Enligt cirkuläret har varje departement ett ansvar
for att konsekvensutredningar görs i de författningsärenden som handläggs
inom departementet samt att andra berörda departement får tillfälle att ta
ställning till gjorda utredningar av det slaget innan en författning beslutas.

Krav på att myndigheterna skall bedöma konsekvenserna av sina regler
innan de beslutas finns som redan nämnts i bl. a. begränsningsförordning-
en. Riksrevisionsverket har regeringens uppdrag att följa tillämpningen
och redovisa erfarenheter av dessa krav (jfr prop. 1989/90:100 bil. 2 s. 46).
Uppdraget skall avrapporteras till regeringen redan kring årsskiftet
1990/91.

Konsekvensutredningarna är utan tvivel av stor betydelse för ett ända-
målsenligt beslut samtidigt som de på sikt blir en grund för jämförelser i
den uppföljning av regler som är en väsentlig del i den nya budgetpröv-
ningen — jfr 6 § budgetförordningen (1989:400).

Regelreformering skall drivas också inom kommittéväsendet

Det är viktigt att kraven på regelreformering genomsyrar arbetet inom
kommittéväsendet. Det gäller inte minst kravet att den juridisk-tekniska
och språkliga utformningen av regelsystemen skall bli av god kvalitet på de
olika nivåerna i normhierarkin. Om detta inte får fullt genomslag redan på
utredningsstadiet, kan det bli svårt att systematiskt och konsekvent se till
att så sker i den fortsatta beredningsprocessen.

Det blir därför numera allt vanligare att uttryckliga krav på regelrefor-
mering, inräknat analys av lämpliga styrmedel, skrivs in i kommittédirek-
tiv.

Här förtecknas några utredningsbetänkanden och direktiv till pågående
utredningar som belyser resultat och inriktning vad gäller arbetet med
regelreformering inom utredningsväsendet:

Avlämnade betänkanden

— Enklare skolförfattningar (SOU 1986:10—11)

— En ny kyrkolag m. m. (SOU 1987:4 — 5)

— Det civila försvaret (SOU 1989:42)

— Ny kommunallag (SOU 1990:24)

— Sätt värde på miljön! Miljöavgifter och andra ekonomiska styrmedel
(SOU 1990:59)

— En ny värnpliktslag (SOU 1990:89)

— Avtalsvillkor eller föreskrifter — en rättslig översyn av postens och
televerkets kundvillkor (SOU 1990:100)

52

Direktiv till pågående utredningar

— Förstärkt konkurrenspolitik (Dir. 1989:12)

— Utrednings- och forskningsprogram om produktivitetsutvecklingen i
näringslivet (Dir. 1989:19)

— Översyn av datalagen (Dir. 1989:26)

— Översyn av miljöskyddslagstiftningen (Dir. 1989:32)

— Översyn av hyreslagstiftningen (Dir. 1989:44)

— En översyn av lagstiftningen om offentlig anställning (Dir. 1989:50)

— Översyn av förarutbildningen och författningarna rörande körkort
m. m. (Dir. 1989:55)

— Utredning om teknisk översyn av mervärdeskatten (Dir. 1990:1)

— Statsbidragen och kommunernas finansiering (Dir. 1990:20)

— Ett nytt system för pantsättning av fastigheter (Dir. 1990:35).

Regeringen avser att fullfölja den angivna inriktningen i sina beslut om
kommittédirektiv.

Regeluppföljning i budgetarbetet

I de fördjupade anslagsframställningar som myndigheterna vart tredje år
skall lämna till regeringen skall i princip alla regler som har betydelse för
en myndighets verksamhet konsekvensanalyseras. När analyserna ger an-
ledning till det skall förslag lämnas till regeringen om bättre och mer
ändamålsenliga regler eller om övergång till andra styrmedel. Anslags-
framställningarna kommer därmed att bli ett underlag för arbetet i depar-
tementen också med att reformera regler.

Successivt förs skyldigheten att följa upp regler in i myndigheternas
budgetarbete. Budgetförordningen tillämpas på myndigheterna enligt en
treårsplan som sträcker sig från budgetåret 1990/91 till budgetåret
1994/95.1 den takten aktualiseras också kravet på regeluppföljningar.

I regeringens årliga direktiv för myndigheternas anslagsframställningar,
de senaste beslutade den 8 mars 1990 för budgetåret 1991/92, behandlas
frågor om regelreformer och regelförenkling. Bland annat görs myndighe-
terna uppmärksamma på att särskilda kontaktpersoner nu finns i varje
departement för frågor om regelförenkling. De skall kunna bistå myndig-
heterna i deras uppföljnings- och reformarbete.

I det uppföljningsarbete som budgetförordningen föreskriver är det
emellertid myndigheten själv som får formulera målen. I de s. k. myndig-
hetsspecifika direktiv för myndigheternas fördjupade anslagsframställ-
ningar som regeringen beslutar särskilt för varje myndighet kan därför
formuleras andra mål för uppföljningsarbetet än myndighetens egna och
uppföljningsarbetet exempelvis styras till sådana områden bland de olika
regelverken som befinns vara i särskilt behov av en översyn.

Vad gäller effekterna av regelreformeringsarbetet, utöver en fortgående
minskning av regelbeståndet och den uppföljning som nu skall ske i bud-
getarbetet hos myndigheterna, kan det vara på sin plats att också söka
mäta andra effekter av gångna års regelreformeringsarbete. Vad har det
inneburit och hur ser de materiella effekterna av det ut?

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

5 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

Riksrevisionsverket, som enligt vad jag redan har nämnt har regeringens   Prop. 1990/91:100

uppdrag att följa tillämpningen och redovisa erfarenheter av begränsnings- Bil. 2
förordningen vad gäller myndighetsregler, bör också ges i uppdrag att
belysa effekter av regelreformeringsarbetet på grundval av mera specifikt
formulerade krav på det och därmed komplettera myndigheternas regel-
uppföljning i budgetarbetet. En sådan analys bör gälla såväl lagar som
förordningar och myndighetsregler.

Specifika uppföljningskrav kan exempelvis vara att belysa huruvida
färre regler har gett medborgarna större frihet att välja mellan olika servi-
cealternativ eller administrationen större frihet att välja medel för att
uppfylla kraven på sin verksamhet. Ett annat krav kan vara att söka visa i
vad mån kvarvarande regler har blivit mer ändamålsenliga och därmed
bättre. Tillförsäkrar de medborgarna större frihet och rättssäkerhet? Sä-
kerställer de att skillnaderna i levnadsvillkor håller sig inom acceptabla
gränser? Ökar intresset hos allmänheten för rättsreglerna när de i större
utsträckning skrivs så att de kan förstås av dem som de riktar sig till?
Minskar behoven av verkställighetsforeskrifter till lagar och förordningar?
Minskar antalet tolkningskonflikter? Hur har regelreformeringsarbetet på-
verkat samhällsekonomin och vilka statsfinansiella effekter har det gett?

Redan i dag kan det konstateras att reformeringen av reglerna inom flera
viktiga områden har lett till betydande förenklingar och höjt regelkvalite-
ten märkbart. Som exempel kan nämnas

— skattereformen (prop. 1989/90:74, SkU32, rskr. 217),

— det kommunala huvudmannaskapet på lärarområdet med en förenklad

arbetsgivarroll (prop. 1989/90:41, UbU9, rskr. 58),

— reformeringen av köttkontrollen med enklare och enhetligare regler

(prop. 1988/89:68, JoU 14, rskr. 263),

— bostadsfinansieringsreformen med nya och enklare låneregler (prop.

1990/91:34).

Registrering

All regelreformering förutsätter ordning och reda i regelmängden. Det
gäller både lagar och förordningar, myndigheternas författningar, kommu-
nernas föreskrifter och avtalade regler.

Under senare år har datatekniken visat sig vara ett ovärderligt hjälpme-
del för att skapa den nödvändiga ordningen. Allt flera databaser med regler
byggs upp, både i fråga om författningsregler och avtalsregler.

Sedan arbetet i det närmaste har avslutats med att skriva in äldre lagar
och förordningar i Svensk författningssamling (SFS) i databaser och väl
fungerande rutiner har skapats för att alltid ha en aktuell databas kan
ansträngningarna koncentreras på att ordna upp myndigheternas författ-
ningar och göra dessa tillgängliga på ett liknande sätt.

Flera myndigheter arbetar numera också med datoriserad regelregistre-
ring. Bland annat har ett arbete påbörjats med att registrera länsstyrelser-
nas författningar. Men ett mer omfattande datoriserat registreringsarbete
behöver komma i gång hos myndigheterna.

54

Handböcker och annan vägledning                                      Prop. 1990/91:100

Handböcker och utbildning är också viktiga för god regelkvalitet. Utbild-
ning, bl. a. i anslutning till utgivandet av nya publikationer anordnas med
insatser av förutom statsrådsberedningen främst riksrevisionsverket, stats-
kontoret och statens institut för personalutveckling. De mera grundläggan-
de handböckerna för reformeringsarbetet svarar statsrådsberedningen för.

5.2 Delegeringsarbetet

Å rendeutveckli ngen

Några huvudpunkter

— Antalet regeringsärenden fortsätter att minska.

Delegeringsarbetet — dvs. arbetet med att befria regeringen från ären-
den av löpande karaktär — fortsätter efter de huvudlinjer som angavs i
budgetpropositionen 1990. Som en följd av bl. a. delegeringama har anta-
let regeringsärenden minskat ytterligare. För första gången under 1900-
talet har siffran 20 000 ärenden per år nu underskridits. Följande tabell
belyser utvecklingen under senare år.

I tabellen har statistiken i förra årets redogörelse byggts ut med siffror
för år 1989. Tabellen gäller ärenden som avgjorts under åren 1964 och
1982—1989. Kolumnen ”Totalt” avser samtliga regeringsärenden, alltså
även propositioner, författningar etc. Med ”förstainstansärenden” menas
förvaltningsärenden som regleringsbrev, anslags- och bidragsärenden,
tjänsteärenden samt dispens- och övriga partsärenden. Med ”överklagan-
den" menas förvaltningsärenden som regeringen prövar efter överklagan-
de. Siffrorna redovisas avrundade till hundratal.

År

Totalt

Förstainstans-
ärenden

Överklaganden

1964

35200

30000

2100

1982

25 100

14 400

7 800

1983

22 200

13 300

6200

1984

20 700

12 700

5 600

1985

22000

13400

6100

1986

21 700

12000

6 800

1987

20700

12 100

5 700

1988

20300

11600

5400

1989

19 300

10600

6200

Trots att många ärenden delegerats går som framgår av tabellen minsk-
ningen långsamt. Detta sammanhänger bl. a. med att andra ärenden samti-
digt har ökat i antal. Framför allt har antalet överklaganden i utlännings-
ärenden ökat. År 1989 prövade regeringen ca 1 000 fler sådana överklagan-
den än under år 1988.

55

Vilka ärenden har delegerats under år 1990?

Några huvudpunkter

— Många olika typer av förvaltningsärenden har delegerats under det
senaste året.

Som framgår närmare av bilaga 2:1 har delegeringsarbetet under år 1990
resulterat i att regeringen befriats från ytterligare ärenden. Arbetet har
samordnats med de översyner som pågår av instansordningarna i ärenden
där Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning kan göra
sig gällande.

Bl. a. har följande grupper av överklaganden flyttats över till kammar-
rätterna:

— tillstånd att sätta upp övervakningskameror,

— tillträde till militära skyddsområden m. m.

— tillstånd till taxitrafik,

— tillstånd till järnvägstrafik m. m.

— censurering av film,

— tillstånd att ta jordbruksmark ur produktionen,

— förelägganden och förbud enligt skogsvårdslagstiftningen och lagstift-
ningen om bekämpning av växtskadegörare,

— ingripanden mot kräftpest,

— tillstånd till införsel av djursperma,

— tillstånd till kvicksilverbetning av utsäde,

— statsplombering av utsäde,

— ersättning vid ingripanden enligt epizootilagstiftningen,

— undantag från fiskeriföreskrifter, tillstånd till fiskodling m. m.,

— godkännande av hingstar som avelsdjur,

— godkännande av fodertillsatser,

— licens för yrkesfiske,

— tillstånd till jakt, godkännande av fångstredskap m. m.,

— avgifter för livsmedelstillsyn.

För en del andra ärenden, som regeringen tidigare prövade efter överkla-
gande, har instansordningen skurits av så att en central förvaltningsmyn-
dighet eller länsstyrelse nu är slutinstans. Det gäller t. ex. vissa ärenden om
skydd för samhällsviktiga anläggningar, om statligt stöd på jordbruks-,
arbetsmarknads-, bostads- och industridepartementens områden och om
tillsättning av kommissarietjänster inom polisen.

Regeringen har också befriats från överklaganden om tillsättning av
rektorer, studierektorer och kyrkomusiker. Detta som en följd av att den
statliga regleringen av dessa tjänster har slopats.

Andra delegeringar under det senaste året har avsett ärenden som rege-
ringen prövat som första instans. Som exempel kan nämnas vissa tjänstle-
digheter för kammarrättsdomare, vissa skaderegleringar, en del tjänstetill-
sättningar på försvarsdepartementets område, nedsättningar och eftergif-
ter av överlastavgifter samt vissa ärenden om regionalpolitiskt företags-
stöd.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

56

Det fortsatta delegeringsarbetet

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

Några huvudpunkter

— Förslag om ytterligare delegeringar har lagts fram.

— Möjligheterna till ännu fler delegeringar undersöks systematiskt.

I bilaga 2:1 redovisas ett antal förslag och projekt som kan komma att
leda till delegeringar. Ett förslag är det som har lagts fram i betänkandet
(SOU 1990:79) Utlänningsnämnd och som innebär att flertalet utlän-
nings-och medborgarskapsärenden hos regeringen skall föras över till en
särskild nämnd. Om detta förslag genomförs, befrias regeringen från ca
20% av det totala antalet regeringsärenden.

Bland övriga förslag och projekt i bilagan finns flera där det är aktuellt
att flytta prövningen av överklaganden från regeringen till förvaltnings-
domstolar med hänsyn till bl. a. Europakonventionens krav på tillgång till
domstolsprövning. En övergång till domstolsprövning i en del ärendegrup-
per kan för övrigt komma att aktualiseras också för att Sverige skall
anpassa sig till krav som uppställs i vissa EG-direktiv.

Allmänt gäller att delegeringsarbetet måste fullföljas med fasthet och
konsekvens. Alla möjligheter att befria regeringen från ärenden av löpande
karaktär bör uppmärksammas och tas till vara för att regeringen skall
kunna ägna mer tid och kraft åt reformarbete och åt övergripande frågor
som att lägga fast verksamhetsmål, följa upp resultat av verksamheter och
göra prioriteringar.

6 Hemställan

Jag hemställer att regeringen

1. föreslår riksdagen att bemyndiga regeringen att disponera anvisade an-
slag till departement och utredningar m.m. i enlighet med vad jag
förordat i det föregående (avsnitt 3.1, s. 29 — 30),

2. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om utvecklingen
av den offentliga sektorn.

57

Bilaga 2:1

Regeringens arbete med
regelreformering och
delegering — en samman-
ställning från statsråds-
beredningen

Bilaga 2:1 Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Regeringens arbete med regelreformering och delegering -
en sammanställning från statsrådsberedningen

J ustitiedepartemen tet

1 Regelreformering

Efter forslag i prop. 1989/90:85 har reglerna för den summariska processen
förenklats avsevärt. Lagsökningslagen från år 1946 och handräcknings-
lagen från år 1981 har ersatts av en enda lag, lagen (1990:746) om betal-
ningsföreläggande och handräckning. Som en följd av den nya lagen blir
även ytterligare förenklingar av regelsystemet möjliga. Förslag om detta
läggs inom kort fram i en departementspromemoria.

I en lagrådsremiss har föreslagits att hyresmål och bostadsrättsmål flyttas
över från fastighetsdomstolarna till de allmänna domstolarna. Genomförs
förslaget, kommer flera specialregler i bl. a. jordabalken och rättegångsbal-
ken att kunna avskaffas.

Regeringen har utfärdat en ny förordning (1990:893) om underrättelse
om dom i vissa brottmål, m. m.. Förordningen ersätter en tidigare förord-
ning i samma ämne och innebär förenklingar av regelsystemet, bl. a. i fråga
om olika expedieringsfristers längd.

Inom justitiedepartementet har det inletts en översyn av lagstiftningen
om internationell rättshjälp i brottmål. Översynen kan väntas leda till
avsevärda förenklingar på detta lagtekniskt svåröverblickbara område.

Notarieförordningen (1984:488) har ersatts av en ny notarieförordning
(1990:469). I anslutning till att notariemeriteringen ändrades förenklades
även vissa regler i bl. a. tingsrätts- och länsrättsinstruktionerna.

En översyn av de administrativa beslutsbefogenheterna i domstolarna
har inletts. Ett av syfterna med översynen är att skapa enkla och lättfattliga
regler i detta avseende. Likaså har en översyn av bestämmelserna om
arvoden till uppdragstagare inom domstolsväsendet m.m. påbörjats.
Översynen syftar bl. a. till att reducera antalet detaljbestämmelser inom
detta område.

I prop. 1989/90:160 föreslås förenklingar i aktiebolagslagen så att det
inte längre skall krävas svenskt medborgarskap för styrelseledamöter,
verkställande direktör eller vissa andra funktioner i aktiebolag. Även
kraven på funktionärernas bosättning i Sverige föreslås mjukas upp. Mot-
svarande lagändringar har i förekommande fall föreslagits också när det
gäller andra företagsformer.

I förmynderskapsutredningens betänkande (SOU 1988:40) Föräldrar
som förmyndare föreslås bl. a. att föräldrar skall få en större bestämman-
derätt när det gäller förvaltningen av omyndiga barns egendom. Förslaget,
som innebär en mindre omfattande överförmyndartillsyn, har remissbe-
handlats. En lagrådsremiss beräknas kunna överlämnas inom kort.

Datalagsutredningen (Ju 1989:02) som har till uppgift att göra en över-
syn av datalagen (dir. 1989:26) har överlämnat ett delbetänkande (SOU
1990:61) Skärpt tillsyn — huvuddrag i en reformerad datalag. Utredaren

61

f6 Riksdagen 1990/91. I saml. Nr 100. Bilaga 2

föreslår bl. a. ett förenklat system som innebär att det nuvarande till- Prop. 1990/91: 100
stånds- och licensförfarandet för vissa personregister slopas. 1 stället införs Bil. 2
en anmälningsplikt för vissa mera integritetskänsliga register. Förslaget
remissbehandlas för närvarande.

2 Delegering

Efter förslag av regeringen i prop. 1989/90:119 har riksdagen antagit en ny
lagom övervakningskameror        rskr. 320, SFS 1990:487). Den ersat-

te 1977 års lag om TV-övervakning. Genom den nya lagen tillämpas ett
enklare förfarande vid länsstyrelsen i ärenden där risken för integritetsin-
trång vid användning av övervakningskamera är liten. Beslut av länsstyrel-
sen skall enligt den nya lagen överklagas till kammarrätt i stället för som
tidigare till regeringen. Den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 1990.

Regeringen har den 20 september 1990 bemyndigat kammarrätterna att
för fiskaler, assessorer och ordinarie domare besluta om tjänstledighet för
tjänstgöring i försäkringsrätt.

Förordningen (1972:416) om statsmyndigheternas skadereglering i vissa
fall har ändrats (1990:290) så att en central förvaltningsmyndighet får
handlägga ärenden om åtagande för staten att utge skadestånd upp till
25000 kr. (tidigare 10000 kr.) och justitiekanslern utan regeringens be-
myndigande får handlägga ärenden där fråga uppkommer och åtagande för
staten att utge skadestånd upp till 250000 kr. (tidigare 100000 kr.).

I direktiven till datalagsutredningen nämns särskilt frågan om vilken
instans som bör pröva överklaganden av datainspektionens beslut. För
närvarande är det regeringen som har denna uppgift. Med hänsyn till den
översyn som pågår inom regeringskansliet av instansordningen i ärenden
där Europakonventionens krav på tillgång till domstolsprövning kan göra
sig gällande finns det skäl att överväga frågan. Utredaren har därför fått i
uppdrag att redovisa de motiv som talar för eller emot den ena och den
andra lösningen och ge sina synpunkter på vilken som bör väljas.

I en nyligen avlämnad proposition om offentlighet, integritet och ADB
(prop. 1990/91:60) föreslår regeringen att myndigheters beslut att avslå en
begäran om underrättelse enligt 10 § datalagen (1973:289) skall överklagas
hos kammarrätten. 1 dag prövar regeringen sådana överklaganden.

Utrikesdepartementet

/ Regelreformering

Regeringen har beslutat en ny förordning (1990:986) om tekniska regler.
Förordningen innebär skärpta krav på myndigheterna när det gäller an-
passningen av deras regler till vad som gäller internationellt och då särskilt
inom EG. För den som de tekniska reglerna riktar sig till är enhetliga regler
ofta viktigare än reglernas detaljinnehåll. En harmonisering av reglerna
har därför i sig förenklingsaspekter.

En översyn av instruktionen (1967:83) för utrikesrepresentationen

(IFUR) pågår i departementet.                                                          62

Arbetet med utgivningen av föreskrifter fortsätter enligt det nya regel-
system som föreslogs i promemorian (Ds UD 1986:7) Utrikesförvalt-
ningens regelsystem — Utredning och förslag. Den första utgåvan av
publikationen Utrikesdepartementets föreskrifter (UF) gavs ut i februari
1988. Under arbetets gång har åtskilliga föreskrifter kunnat upphävas. Nya
föreskrifter ges ut fortlöpande under året. Dessa sammanställs och ges ut
tillsammans med redan tidigare utgivna föreskrifter i en bunden upplaga
av UF i början av varje år. Publikationen innehåller också en förteckning
över utrikesförvaltningens samlade regelbestånd. Den 1 juni 1991 räknar
departementet med att samtliga föreskrifter som beslutats före den 1 juli
1987 skall ha ersatts av nya föreskrifter eller upphävts.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

2 Delegering

Sedan flera år tillbaka har utlandsmyndigheterna erhållit delegerade medel
för sina driftbudgetar. En försöksverksamhet med en modifierad form av
treårsbudgetering och med utökad delegering påbörjades för åtta utlands-
myndigheter den 1 juli 1990. En utvärdering av verksamheten kommer att
ske före hösten 1993. Försöksverksamheten är en följd av överväganden,
som gjorts av utredningen om utrikesförvaltningens inriktning och organi-
sation (SOU 1988:58).

En ytterligare delegering till utlandsmyndigheterna att självständigt
handlägga biståndsärenden har skett.

Vidare övervägs att delegera handläggningen av vissa utlänningsärenden
till utlandsmyndigheterna.

Försvarsdepartementet

1 Regelreformering

En ny lag (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m. har
antagits av riksdagen och skall träda i kraft den 1 april 1991. Den nya
regleringen innebär bl. a. förenkling av bestämmelserna om militära
skyddsområden.

En ny reservojficersförordning (1990:202) har utfärdats. Den innebär en
avsevärd förenklad reglering.

Civilförsvarslagutredningens betänkande Det civila försvaret bereds
inom departementet. Utredningens förslag till en ny lag om civilt försvar
innebär att bestämmelserna som nu finns i flera olika lagar samlas i en
författning.

Översynen av värnpliktslagen (1941:967) och dess följdförfattningar har
resulterat i ett betänkande med förslag till en ny, enklare och överskådliga-
re värnpliktslag.

En utredning om översyn av de frivilliga försvarsorganisationernas verk-
samhet inom totalförsvaret har tillsatts. I uppdraget ingår att göra en
författningsteknisk översyn av reglerna på området.

Inom försvarsdepartementet sker en kontinuerlig genomgång av författ-                  63

17 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

ningama. Ett stort antal förordningar har upphävts, senast genom en Prop. 1990/91: 100
förordning den 13 december 1990.                                       Bil. 2

2 Delegering

Genom ändringar i förordningen (1983:276) om verksamheten inom
försvarsmakten, förordningen (1988:548) om handläggning av ärenden,
tjänstetillsättning m. m. inom försvarsmakten och andra myndighetsin-
struktioner har åtskilliga tjänstetillsättningsärenden och organisationsfrå-
gor delegerats från regeringen till myndigheterna själva.

Regeringen har utfärdat en ny förordning i anslutning till lagen
(1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m. m.. Förordning-
en innebär bl. a. den nyheten att beslut om skyddsobjekt inte längre skall
kunna överklagas till regeringen.

Enligt förslag av värnpliktslagutredningen skall frågan om ny inkallelse av
värnpliktsvägrare inte längre prövas av regeringen (SOU 1990:89).

Socialdepartementet

1 Regelreformering

Inom socialförsäkringsområdet bedrivs sedan ett flertal år tillbaka ett
löpande arbete med att utveckla och förenkla regelsystemet. Arbetet byg-
ger bl. a. på förslag från de anställda i socialförsäkringsadministrationen.
Riksförsäkringsverket har varje år redovisat förändringsarbetet i en sär-
skild rapport. År 1990 har verket lämnat en sådan redovisning i sin
anslagsframställning. I fall då riksförsäkringsverkets arbete aktualiserar
ändringar som fordrar ställningstagande av regeringen eller riksdagen görs
särskilda framställningar till regeringen. I årets anslagsframställning re-
dovisar verket att hittills 38 framställningar har gjorts till regeringen och
att drygt 20 av dessa förslag är genomförda helt eller delvis.

Riksförsäkringsverket har också inlett ett projekt tillsammans med bl. a.
socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Sveriges Läkarförbund och försäk-
ringskassorna i avsikt att revidera verkets allmänna råd såvitt avser vissa
frågor om sjukvårdsersättning enligt lagen (1962:381) om allmän försäk-
ring.

En ändring har den 1 juli 1990 gjorts i reglerna för återfående av
förtidspension. Om en förtidspension eller ett sjukbidrag enligt lagen om
allmän försäkring har dragits in eller minskats på grund av att den försäk-
rade har böljat förvärvsarbeta kan denne sedermera — om förvärvsarbetet
upphör — återfå pensionen genom ett förenklat ansökningsförfarande och
utan nytt läkarutlåtande. Genom ändring i kungörelsen (1962:394) med
vissa bestämmelser rörande ansökan om pension enligt lagen om allmän
försäkring, m. m. (SFS 1990:207) har den tid, inom vilken det förenklade
förfarandet kan tillämpas, förlängts från två till fem år räknat från den
tidpunkt då pensionen drogs in eller minskades. Syftet är att stimulera
personer med förtidspension att göra arbetsförsök som ett led i en rehabili-
tering (jfr prop. 1989/90:62).

64

Beslut har fattats om att avskaffa möjligheten att få förtidspension av Prop. 1990/91:100
enbart arbetsmarknadsskäl. Till följd härav har reglerna i lagen om allmän Bil. 2
försäkring om sådan form av pension slopats. Lagändringen träder i kraft
den 1 oktober 1991 (prop. 1989/90:62, SfU12, rskr. 185).

Efter beslut av riksdagen utges inte längre någon ersättning för konva-
lescentvård från den allmänna sjukförsäkringen eller arbetsskadeförsäk-
ringen. Reglerna om denna förmån har utgått ur lagen om allmän försäk-
ring och lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring. Skälet till detta är att
ersättningsformen ansetts otidsenlig och administrativt betungande (prop.
1989/90:100 bil. 7, SfU 10, rskr. 184).

Den 1 juli 1990 inrättades en ny myndighet, läkemedelsverket. Läkeme-
delsverket har ersatt socialstyrelsens läkemedelsavdelning, som upphörde i
och med att den nya myndigheten bildades. Inom socialstyrelsen har med
anledning härav gjorts en noggrann genomgång av styrelsens författningar.
Detta har lett till att socialstyrelsen kunnat upphäva 23 författningar och
ersätta dessa med en.

I anslutning till en överenskommelse som träffats med företrädare för
sjukvårdshuvudmännen om vissa ersättningar från sjukförsäkringen för år
1991 (jfr prop. 1990/91:51) begränsas den statliga regleringen av patient-
avgifter inom den öppna hälso- och sjukvården. Syftet är att ge sjukvårds-
huvudmännen möjligheter att genom anpassning av avgiftsnivåerna kun-
na utnyttja vårdresurserna effektivare. Ändringar som träder i kraft den 1
januari 1991 har gjorts i förordningen (1984:908) om vissa ersättningar till
sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om all-
män försäkring samt i läkarvårdstaxan (1974:699) och förordningen
(1976:1018) med taxa för sjukvårdande behandling.

2 Delegering

Frågan om att begränsa rätten att överklaga till regeringen övervägs fortlö-
pande i författningsarbetet. För närvarande övervägs möjligheterna att
ändra instansordningen vad avser överklagande av beslut om tjänstetill-
sättning på jorsäkringskasseområdet.

Arbetet på en ny läkemedelslagstiftning pågår inom socialdepartementet
på grundval av betänkandet (SOU 1987:20) Läkemedel och hälsa. En
fråga som är aktuell i det sammanhanget är att mer generellt föra över
uppgiften att överpröva beslut av den centrala förvaltningsmyndigheten
på läkemedelsområdet till allmän förvaltningsdomstol.

Enligt gällande bestämmelser överklagas vissa beslut av riksförsäkrings-
verket om rätt för tandläkare i enskild tandvård att vara anslutna till
tandvårdsförsäkringen till regeringen. En ändring av instansordningen
även avseende dessa beslut kommer att övervägas under budgetåret.

Det kan slutligen nämnas att det förslag till ny lagstiftning om psykiat-
risk tvångsvård som regeringen lagt fram i prop. 1990/91:58 innebär att
verksamheten vid utskrivningsnämnder och den psykiatriska nämnden
upphör då den nya lagstiftningen träder i kraft den 1 januari 1992. Detta
kommer att medföra att regeringen befrias från de ofta förekommande
ärendena om förordnande av ledamöter och suppleanter i dessa nämnder.

65

Kommunikationsdepartementet

1 Regelreformering

Den 1 juli 1990 trädde yrkestrafiklagen (1988:263) i kraft då det gäller
taxitrafik. De nya bestämmelserna innebär en avreglering av taxitrafiken
på så sätt att den tidigare behovsprövningen för tillstånd att bedriva
taxitrafik slopades. Vidare släpptes taxesättningen fri.

De nya bestämmelserna har inneburit en väsentligt minskad arbetsbör-
da hos länsstyrelsen, som prövar frågor om tillstånd till taxitrafik, och
transportrådet, som tidigare fastställde taxitaxan och prövade överklagan-
den i tillståndsärenden. En länsstyrelses beslut om yrkestrafiktillstånd kan
numera överklagas till kammarrätten.

Då det gäller post- och televäsendet har regeringen tillkallat en särskild
utredare som fått i uppdrag att se över postverkets och televerkets rättsför-
hållanden till enskilda. Enligt utredningens direktiv bör de privaträttsliga
rättsförhållandena regleras i annan ordning än genom föreskrifter. Utred-
ningen avlämnade sitt betänkande i november 1990. Betänkandet remiss-
behandlas för närvarande.

Lagen (1972:435) om överlastavgift har ändrats (SFS 1990:14). Ändring-
arna, som i huvudsak har trätt i kraft den 1 april 1990, innebär betydande
förenklingar vad avser avgiftsberäkningen. Bl. a. kan nämnas att fördel-
ningen av överlast på olika axlar tidigare har skett med hjälp av olika rela-
tionstal beroende på respektive axels placering. Numera sker en fördelning
med lika stor vikt på varje axel.

2 Delegering

Frågor om nedsättning eller eftergift av överlastavgifter har delegerats från
den 1 april 1990. Tidigare kunde endast regeringen pröva dessa frågor
medan numera samma myndigheter som beslutar om själva avgiften resp,
prövar överklaganden — länsstyrelsen och kammarrätten — även kan
pröva frågan om nedsättning eller eftergift av överlastavgiften.

Från och med den 1 juli 1990 gäller en ny instansordning i ärenden om
tillstånd till taxitrafik enligt yrkestrafiklagen (1988:263). Instansordning-
en, som tidigare var länsstyrelsen — transportrådet — regeringen, är nu
länsstyrelsen — kammarrätten — regeringsrätten.

Genom järnvägssäkerhetslagen (1990:1157) som gäller fr. o. m. den 1 ja-
nuari 1991 förs överklaganden om tillstånd till järnvägstrafik m.m. från
regeringen till förvaltningsdomstolarna.

Den 1 januari 1991 träder en bestämmelse i fordonskungörelsen
(1972:595) i kraft som innebär att regeringen enligt 10 kap. 3 § regerings-
formen till trafiksäkerhetsverket delegerat befogenheten att ingå sådan
internationell överenskommelse som enbart berör verkets föreskrifter. Tra-
fiksäkerhetsverket får även utse provningsorgan när detta behövs enligt
den internationella överenskommelsen. Tidigare var det regeringens upp-
gift att i dessa fall utse provningsorgan.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

66

Finansdepartementet

1 Regelreformering

Sedan lång tid har i varje lagstiftningsprojekt stor vikt lagts vid förenk-
lingsaspekten. I samband med reformeringen av inkomst- och företagsbe-
skattningen har ett stort arbete lagts ned på att förenkla reglerna om
beräkning av den beskattningsbara inkomsten. Den basbreddning som
kännetecknar reformen innebär att en hel del avdrag har försvunnit och
kompenserats av den lägre skattesatsen för såväl fysiska som juridiska
personer. Arbetet med skattereformen kommer nu att fullföljas med bl. a.
en översyn av skattelagstiftningen i syfte att redaktionellt modernisera och
förenkla de båda centrala lagverken kommunalskattelagen (1928:370) och
lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.

Genom bl. a. den nya taxeringslagen (1990:324) har ett utökat ompröv-
ningsförfarande gett skattemyndigheterna ökade möjligheter att rätta fel-
aktiga taxeringsbeslut. Detta leder till att taxeringsbeslut kan rättas enklare
och snabbare jämfört med dagens ordning. Taxering kommer så långt som
möjligt att ske hos skattemyndigheten och endast tvistiga ärenden kommer
att prövas av domstol. Skatteadministrationen i länen ändras så att nuva-
rande länsskattemyndigheter och lokala skattemyndigheter ersätts med en
skattemyndighet i vaije län. Genom en övergång till integrerad och mer
decentraliserad operativ verksamhet kan många av de problem som finns i
den nuvarande organisationen lösas. Man kan ta till vara de samband som
finns mellan de olika förfarandena, vilket med all sannolikhet kommer att
medföra effektivare resursutnyttjande och bättre service.

Företagens uppgiftslämnande i självdeklarationerna har moderniserats
(prop. 1990/91:5, SkU3, rskr. 57). Uppgiftslämnandet görs enhetligt och
anpassas till den eftersträvade inriktningen av kontrollverksamheten, före-
tagens bokföring och den tekniska utvecklingen. Genom reformen förbätt-
ras möjligheterna till en mera likformig och effektiv kontroll av företagen.
För många företag innebär den förenklingar genom att de uppgifter som
skall lämnas kan hämtas direkt ur bokföringen.

Ett väsentligt utvidgat omprövningsförfarande, som stämmer nära över-
ens med det som gäller enligt det nya taxeringsförfarandet, införs vid
uppbörd av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter (prop. 1990/91:46,
SkU7, rskr. 81). Det innebär också vissa förenklingar i förfarandet för
uppbörd av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter. Bl. a. skall skattemyn-
digheten inte behöva meddela särskilda beslut om betalningsskyldighet för
innehållen skatt och arbetsgivaravgifter som redovisats i en uppbördsdek-
laration innan indrivning kan ske. Vid uppbörd av arbetsgivaravgifter
slopas årsuppgiften.

På finansmarknadsområdet har vidare de författningsbestämmelser som
reglerar skyldighet för kreditinstitut och andra företag att betala avgifter
för bankinspektionens verksamhet förenklats. De nya reglerna innehåller
nu enhetligt utformade bemyndiganden för regeringen att ge närmare
föreskrifter om avgiftssättning.

I den pågående översynen av lagstiftningen på finansmarknadsområdet,
som motiveras bl. a. av den pågående europeiska integrationsprocessen,

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

67

övervägs också såväl förenklings- som delegeringsfrågorna. Konkreta för- Prop. 1990/91:100
slag till regelförenklingar kommer i samband med en proposition om Bil. 2
ändringar i bl.a. bankrörelselagen (1987:616) som planeras till våren
1991.

Inom finansdepartementet pågår även en översyn av förordningen
(1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m. m. Avsikten
med översynen är att göra förordningen mer överskådlig och att förtydliga
den på en del punkter.

Genom förordningen (1989:1060) om myndigheters försäljning av över-
skottsmateriel har sådan försäljning väsentligt förenklats för myndigheter-
na genom att de nu själva svarar för försäljningen av överskottsmateriel.

Sedan riksdagen godtagit principförslaget om ansöknings- och expedi-
tionsavgifter vid statliga myndigheter (prop. 1989/90:138 FiU 36, rskr.
288) fullföljs nu arbetet med de nödvändiga författningsändringarna. I
propositionen föreslogs genomgripande förenklingar av bestämmelserna
om avgifter för tillstånd, dispenser m.m. Syftena är bl.a. att skapa ett
enklare och mer lättöverskådligt system och att rationalisera stämpelme-
delsuppbörden.

2 Delegering

I förra årets redovisning beskrevs vilka effekter avseende delegering som
skattereformen skulle få.

Nu har skattereformen genomförts och det kan sålunda konstateras att
flertalet av de ärenden som regeringen i dag handlägger inom inkomst- och
företagsbeskattningens område kommer att försvinna.

Övergångsbestämmelserna är så utformade för flera av dessa ärendeka-
tegorier att ärendena försvinner successivt och att full effekt av reformen
nås först om några år.

Inom arvs- och gåvoskatteområdet förekommer ett flertal dispenser av
olika slag. På departementet pågår beredningen av arvs- och gåvoskatte-
kommitténs slutbetänkande (SOU 1987:62) Ny arvs- och gåvoskattelag.
Möjligheten till delegering av någon eller några dispenskategorier övervägs
i det arbetet.

Utbildningsdepartementet

1 Regelreformering

För skolväsendet har ett reformarbete inletts som innefattar betydande
regelförenklingar. Ett första led i detta arbete kom med riksdagens beslut
under riksmötet 1989/90 att avskaffa den statliga regleringen av tjänster
för lärare m.fl. Den delen av reformarbetet medför att ett omfattande
komplex av bestämmelser om tjänster upphävs. Huvudparten av föreskrif-
terna fanns i skolförordningen (1971:235), som omfattade mer än 200
paragrafer med personalbestämmelser.

Ett andra väsentligt steg i reformarbetet är införandet av ett nytt stats-
bidragssystem för skolväsendet. Förslag härom förelädes riksdagen i prop.

68

1990/91:18. Riksdagen har i allt väsentligt bifallit förslaget. Principerna
bakom det nya statsbidragssystemet innebär att landets kommuner får ett
samlat bidrag för sin grundskola, gymnasieskola och vuxenutbildning.
Bidraget beräknas på demografiska data och har ingen koppling till hur
kommunerna organiserar sitt skolväsende. Reformen medför att ett stort
antal statsbidragsbestämmelser kan ersättas med en förhållandevis kortfat-
tad förordning i ämnet.

Riksdagens beslut med anledning av den nyssnämnda propositionen
innebär också att bestämmelserna i den hittillsvarande skollagen och vux-
enutbildningslagen slås samman. I projektets fortsättning ligger en genom-
arbetning av de avsnitt i den gemensamma lagen som skall behandla de
olika skolformerna. Därvid avses väsentliga reformer bli föreslagna när
det gäller gymnasieskolan och vuxenutbildningen. Förändringarna i skol-
lagstiftningen bör i sin tur leda till en minskning av antalet regler också i de
förordningar som finns om de skilda skolformerna.

Beträffande arkivväsendet har riksdagen under riksmötet 1989/90 anta-
git en arkivlag (SFS 1990:782) som i sammanlagt sexton paragrafer ger de
grundläggande reglerna för myndighetsarkiv både på den statliga och den
kommunala sidan. Lagen avses bli kompletterad med en förhållandevis
kort arkivförordning. Den innehåller fjorton korta paragrafer. Med denna
reglering kan ett flertal förordningar med detaljregleringar upphävas, där-
ibland 1961 års arkivstadga med omkring fyrtio paragrafer.

2 Delegering

Under avsnittet om regelreformering har arbetet med att reformera skolvä-
sendet nämnts. Detta arbete innefattar också delegering. Den nu introdu-
cerade principen för styrning av det offentliga skolväsendet innebär att
statsmakterna i föreskrifter slår fast vilka mål som skall uppnås kvantita-
tivt och kvalitativt, medan det är en uppgift för skolhuvudmännen att på
bästa sätt uppnå de satta målen. I systemet ligger alltså att det i princip
delegeras till huvudmännen att besluta om hur målen skall uppnås. Som
framgår av avsnittet om regelreformering får huvudmännen också det
odelade arbetsgivaransvaret för skolpersonalen. Även den delen innebär
att åtskilliga ärenden angående skolledar- och lärartjänster försvinner från
de statliga myndigheterna och, i flera fall, från regeringen. De ärenden som
regeringen befrias från gäller överklaganden om tillsättning av rektorer och
studierektorer. Det nya statsbidragssystemet innebär att besluten om hur
de ekonomiska resurserna skall fördelas i allt väsentligt flyttas från riks-
och länsnivå till kommunerna.

Från medieområdet bör nämnas att med den nya lag (1990:886) om
granskning och kontroll av filmer och videogram som antogs vid riksmötet
1989/90 (prop. 1989/90:70, KrU30, rskr. 309) har regeringens befattning
med filmcensurärenden upphört. Överklaganden av biografbyråns beslut i
granskningsärenden går sålunda numera till kammarrätten.

Tillsammans med finansdepartementet övervägs om inte antalet rege-
ringsärenden om tillstånd att ta emot gåvor för statens räkning kan ned-
bringas genom en justering av beloppsgränsen, som idag är 1 milj. kr.

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

69

Jordbruksdepartementet

1 Regelreformering

Våren 1990 beslutade riksdagen efter förslag av regeringen om en ny
livsmedelspolitik (prop. 1989/90:146, JoU25, rskr. 327). Beslutet innebär
en marknadsanpassning och avreglering av jordbruket. Nuvarande jord-
bruksprisreglering upphör den 1 juli 1991. För vissa produktionsgrenar
skall de interna regleringarna dock avvecklas stegvis med början den 1 juli
1991.

Per den 1 juli 1990 upphävdes lagen (1959:99) om köttbesiktning m. m.
Lagen ersattes med föreskrifter för köttkontroll som meddelas med stöd av
livsmedelslagen (1971:511). Reformen har inneburit en kraftig minskning
av myndigheternas regelbestånd när det gäller föreskrifter om kött. Statens
livsmedelsverk har ersatt 26 äldre författningar med endast 3 nya. Härtill
kommer att regeringen har upphävt 16 länsstyrelseförfattningar om slakte-
ritvång.

2 Delegering

I syfte att minska antalet överklaganden hos regeringen gjordes under
hösten 1989 en allmän översyn av gällande lagar inom departementets
ansvarsområde. Arbetet resulterade i en proposition till riksdagen om
ändrad instansordning för vissa ärendegrupper inom jordbruksdeparte-
mentets område m.m. Riksdagen antog propositionen under våren 1990
(prop. 1989/90:57, JoU13, rskr. 114). Härigenom ändrades lagen
(1950:596) om rätt till fiske, lagen (1952:166) om häradsallmänningar,
lagen (1952:167) om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna, lagen
(1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m., växtskyddslagen
(1972:318), bisjukdomslagen (1974:211), lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark, skogsvårdslagen (1979:429) och ädellövskogslagen
(1984:119). Se SFS 1990:89-97.

Ändringarna innebär bl. a. att sådana ärenden enligt lagen om häradsall-
männingar och lagen om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna som
regeringen har prövat som första instans numera skall prövas av länsstyrel-
sen. Vidare har prövningen av överklaganden enligt dessa båda lagar samt
enligt lagen om skötsel av jordbruksmark, skogsvårdslagen och ädellövs-
skogslagen flyttats från regeringen till kammarrätten. Genom de ändringar
som genomförts har också instansordningen i ärenden om ersättning vid
myndighetsingripanden på djurhälsoområdet och växtskyddsområdet
gjorts mer enhetliga.

Arbetet med att minska antalet överklagade ärenden hos regeringen har
fortsatt under våren 1990. En omfattande genomgång av departementets
förordningar har gjorts. Som riktlinjer för arbetet har gällt att ärenden där
Europakonventionens krav på domstolsprövning gör sig gällande skall
kunna överklagas till kammarrätten och att ärenden om statligt stöd i
princip skall avgöras av den centrala myndigheten som sista instans. Även
en teknisk översyn av överklagandebestämmelserna har gjorts i syfte att
göra dessa så enkla och enhetliga som möjligt. Arbetet har lett till att

Prop.1990/91:100

Bil. 2

70

åtskilliga grupper av överklaganden flyttats från regeringen till kammarrät-
terna. Dessa delegeringar gäller förelägganden, förbud, tillstånd och andra
beslut om djurhälsovård, växtskydd, jakt, fiske m. m. (se vidare SFS
1990:847, 848, 851-853, 856, 858, 861, 865, 868, 869 och 872). Samti-
digt har regeringen befriats från ett 10-tal grupper av ärenden om statligt
stöd genom att instansordningen skurits av så att en central förvaltnings-
myndighet numera är slutinstans (SFS 1990:845, 854, 855, 857, 860,
862-864, 866 och 869-871).

Arbetsmarknadsdepartementet

l Regelreformering

På det arbetsmarknadspolitiska området pågår en översyn av 1935 års
arbetsförmedlingslag. Översynen, som bl. a. syftar till klarare och enklare
regler för arbetsförmedlingen, är ännu inte avslutad. Det departements-
förslag som presenterades förra året har föranlett många synpunkter under
remissbehandlingen. En proposition planeras för behandling av riksdagen
under våren.

När det gäller arbetsmarknadsstyrelsens verksamhet planeras en föränd-
rad anslagsstruktur inom ramen för en effektivare mål- och resultatstyr-
ning. Dessa förändringar innebär bl. a. enklare regleringsbrev med mins-
kad detaljstyrning av myndighetens verksamhet, men med tydliga uttalade
krav på verksamhetens resultat i olika avseenden.

Sedan förra hösten pågår en översyn av de föreningstekniska delarna av
lagen om arbetslöshetsförsäkring. Syftet med översynen är att göra lagen
lättare att förstå och att förenkla regelsystsemet. En utredning har avläm-
nat betänkandet (Ds 1990:66). Översyn av de föreningsrättsliga bestäm-
melserna i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring. Betänkandet re-
missbehandlas för närvarande.

På arbetslivsområdet kommer arbetsmiljökommissionens förslag i be-
tänkandet (SOU 1990:49) Arbete och hälsa att behandlas i en proposition
om arbetsmiljö och rehabilitering. Propositionen, som är avsedd att läm-
nas till riksdagen under våren, kommer även att behandla förslag från den
arbetsgrupp inom arbetsmarknadsdepartementet som haft till uppgift att
se över vissa bestämmelser i arbetsmiljölagen. Förslagen från kommissio-
nen och arbetsgruppen syftar bl. a. till att skapa en klarare ansvarsfördel-
ning i arbetsmiljölagen samt till att ge föreskriftsbemyndigandena på ar-
betsmiljöområdet en sådan utformning att oklarheter om normgivnings-
kompetensens omfattning undanröjs. Bl. a. föreslås att arbetsmiljölagen
tillförs ett bemyndigande att meddela även sådana föreskrifter om arbets-
miljön som inte är straffsanktionerade.

Inom arbetarskyddsstyrelsen fortsätter arbetet med att utveckla metoder
för utvärdering och uppföljning av styrelsens regler. På grundval av de
erfarenheter som det tidigare projektet inom området och gjorda utvärde-
ringar givit avser styrelsen att finna former för att utnyttja metoderna i det
löpande arbetet.

Förslag till förändringar i reglerna för lönebidrag läggs fram i budgetpro-

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

71

positionen 1991. Förslaget innebär dels att bidragsreglerna blir mindre Prop. 1990/91: 100
detaljerade, dels att föreskrifterna i regleringsbreven förenklas.               Bil. 2

På arbetsrättens område planeras en översyn av det arbetsrättsliga regel-
systemet. De förslag om förenklingar i formföreskrifterna i lagen
(1982:80) om anställningsskydd, som nämndes i förra årets redovisning,
har nu genomförts (SFS 1989:963).

På det invandrarpolitiska området analyseras erfarenheterna av den nya
utlänningslagen (1989:589).

Vidare införs ett nytt system för ersättning till kommunerna för flykting-
mottagandet (prop. 1989/90:105, SfU21, rskr. 281, SFS 1990:927 och
928). Det nya systemet innebär att nuvarande ersättning till kommunerna
för ekonomiskt bistånd till flyktingar och huvuddelen av övriga bidrag till
kommunerna för flyktingmottagandet läggs samman i en schabloniserad
ersättning som normalt utgår per mottagen flykting. Schablonersättningen
skall täcka även kommunernas kostnader för lagstadgad svenskundervis-
ning av vuxna flyktingar.

En arbetsgrupp inom regeringskansliet har sett över de administrativa
rutinerna i ärenden om tidsbegränsade arbetstillstånd. Arbetsgruppen fö-
reslår ett förenklat tillstånd, som endast innefattar ett begränsat antal
tillståndskriterier och som görs mer generellt. Förslaget övervägs nu i
regeringskansliet.

2 Delegering

Den av regeringen förra året tillsatta asylprövningskommittén lämnade i
september 1990 sitt betänkande (SOU 1990:79) Utlänningsnämnd. I be-
tänkandet föreslås bl. a. att en särskild utlänningsnämnd inrättas med
uppgift att i stället för regeringen slutligt avgöra flertalet överklaganden i
utlännings- och medborgarskapsärenden. Förslaget innebär bl. a. att rege-
ringen befrias från omkring 4 000 ärenden om året, vilket motsvarar
ungefär 20 procent av det totala antalet regeringsärenden. Förslaget är nu
ute på remiss.

Den möjlighet som tidigare fanns att till regeringen överklaga invandrar-
verkets beslut om bidrag till invandrarpolitiska projekt har tagits bort
(prop. 1989/90:86, SfU18, rskr. 283, SFS 1990:632).

Bostadsdepartementet

1 Regelreformering

Ett arbete pågår för närvarande med en ny hissförordning. Förordningens
huvudsakliga syfte är att åstadkomma en enhetlig reglering som inte om-
fattar bara vissa hissar och maskindrivna portar utan även skidliftar,
rulltrappor etc. Reglerna skall för den löpande kontrollen av hissar och
maskindrivna portar bli mer flexibla och bättre anpassade till de varieran-
de behoven.

Vidare pågår en översyn av de administrativa styrmedel som är knutna
till statens stöd till bostadsfinansieringen. Arbetet syftar till förenklingar

72

av de regler som behövs för att främja statens och kommunernas bostads- Prop. 1990/91:100
politiska mål.                                                                 Bil. 2

2 Delegering

Regeringen har utfärdat en förordning om stöd till vissa icke-statliga kul-
turlokaler (SFS 1990:573). Förordningen ersatte till viss del förordningen
(1984:703) om statsbidrag till vissa teaterlokaler m.m. Den nya förord-
ningen innebär bl. a. att man har begränsat möjligheterna att till regeringen
överklaga beslut om stöd, se närmare 14 §.

Genom förordningen (1990:818) om bidrag för experimentbyggande
m. m. har den gamla långivningen på detta område ersatts av ett bidrags-
system. Förordningen innebär bl. a. att regeringen avlastats vissa ärenden
som rör sådana lån. Enligt den nya förordningen prövar statens råd för
byggforskning frågor om bidrag. Rådets beslut om bidrag får inte överkla-
gas. Däremot är det möjligt att till regeringen överklaga beslut av rådet om
viss ersättningsskyldighet enligt förordningen. I fråga om lån som redan
beviljats enligt äldre bestämmelser har föreskrifter meddelats genom för-
ordningen (1990:916) om vissa lån till forskningsinriktat experimentbyg-
gande. Även dessa bestämmelser innebär att regeringen avlastas den pröv-
ning regeringen tidigare haft såvitt gäller långivningen. Det är nu bygg-
forskningsrådet som beslutar. Rådets beslut får inte överklagas annat än
om det är fråga om eftergift av ett lån. Ett överklagande i en sådan fråga
prövas av regeringen.

Genom förordningen (1990:922) om ändring i förordningen (1983:974)
om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus har möjligheterna avsku-
rits att till regeringen överklaga boverkets beslut enligt förordningen.

Vad gäller övriga låneförfattningar kan sägas att ett flertal av dessa varit
avhängigt frågan om ett nytt bostadsfinansieringssystem. Därmed har
också frågan om delegering fått avvakta.

En proposition om en ny bostadsrättslag har nyligen avlämnats. Där
föreslås bl. a. att vissa överklaganden om behörighet som intygsgivare skall
flyttas över till kammarrätten. Enligt gällande regler får överklagande ske
till regeringen.

Inom departementet pågår för närvarande en översyn av reglerna om
överklagande enligt plan- och byggnadslagstiftningen.

Industridepartementet

1 Regelreformering

Den till industridepartementet knutna normgruppen, som bildades 1984,
har haft ett samordnande ansvar i fråga om regelförenkling gentemot
näringslivet. Sedan gruppen upphört och dess sekretariat inordnats i indu-
stridepartementets linjeorganisation, har arbetet med avreglering och re-
gelförenkling gått vidare och inriktats på fortsatt bevakning av reglers
konsekvenser för näringslivet samt fortsatt kontaktverksamhet mot myn-
digheter och näringsliv.

73

Arbetet har våren 1990 redovisats för riksdagen i propositionen om Prop. 1990/91: 100
vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88 s. 53). Av särskild betydel- Bil. 2
se för ett långsiktigt resultat är den integrering av regelarbete i budgetpro-
cessen som nu är på väg. Den nya budgetprocessen är inriktad på att
genomlysa myndigheternas hela verksamhet inklusive regelsystemet inom
myndighetens område, att förslag till sådana regeländringar som myndig-
heten inte själv kan besluta om skall ingå i anslagsframställningen och att
konsekvensanalyser skall göras.

Att regelsystems effektivitet och reglers ekonomiska konsekvenser blir
ordentligt belysta är mycket angeläget för näringslivet. Den utbildning i
”regelekonomi” som riksrevisionsverket och statens institut för personal-
utveckling genomför inom statsförvaltningen är därför värdefull.

På många områden (skatteområdet, livsmedelsområdet osv.) genomförs
nu reformer med avreglerings- och förenklingsaspekter som är av stor
betydelse för näringslivet. Produktivitetsdelegationen (I 1989:02) har i
uppdrag bl. a. att belysa hur samhällets regelsystem kan tänkas inverka på
produktivitetsutvecklingen.

Betydelsefulla förändringar har skett inom området statligt företagande
med syfte att åstadkomma mer ändamålsenliga verksamhetsformer. Så-
lunda har affärsverket FFV ombildats till aktiebolag och ett nytt förvalt-
ningsbolag bildats för förvaltning av statens aktier (prop. 1988/89:88,
NU35, rskr. 249).

Vi kan nu tydligt se att ett närmare EG/EFTA-samarbete kommer att få
utomordentligt stor betydelse för innehållet i våra regler, som i större
utsträckning än hittills kommer att bygga på resultat från ett internationellt
harmoniseringsarbete. I harmoniseringen ligger den förenklingsaspekten att
en regel ersätter flera andra inte alltid lika regler, men den kan också inne-
bära att Sverige på vissa områden får en mera detaljerad reglering än tidi-
gare.

I det europeiska arbetet på att få till stånd enhetliga regler spelar stan-
dardisering en betydelsefull roll (jfr prop. 1989/90:88 s. 113). På många
områden kommer standarder att få samma roll som myndighetsföreskrif-
ter har i dag, vilket betyder att myndigheter måste följa och vid behov
delta i standardiseringsarbete även utanför Sverige. Att förenklingsaspek-
ter uppmärksammas även i sådant arbete är viktigt.

Inom området teknisk provning och kontroll har det under senare år
fortlöpande bedrivits ett arbete i syfte att anpassa den svenska infrastruk-
turen till den västeuropeiska. Detta är nödvändigt för ett svenskt deltagan-
de i det västeuropeiska samarbete som håller på att byggas upp för prov-
nings- och kontrollverksamhet. Under år 1990 har som ett led i detta vissa
ändringar gjorts i lagen (1989:164) om kontroll genom teknisk provning
och om mätning.

Statens mät- och provstyrelse har sålunda den 1 juli fått befogenhet att
ackreditera certifierings- och kontrollorgan (SFS 1990:728).

Vidare har EFTA-konventionen om ömsesidigt godtagande av prov-
ningssresultat och bevis om överensstämmelse, vilken undertecknats i
Tammerfors den 15 juni 1988, trätt i kraft den 1 oktober 1990.1 anslutning
till detta har vissa till konventionen anknytande bestämmelser i den

74

nämnda lagen satts i kraft (SFS 1990:900). Genom bestämmelserna åläggs Prop. 1990/91: 100
svenska myndigheter och andra organ, som genom godkännande eller Bil. 2
annan åtgärd som förutsätter provning medger att en produkt får föras ut
på den svenska marknaden eller användas i Sverige, att därvid godta dels
provningssresultat från vissa utländska ackrediterade provningsorgan,
dels provningsresultat och bevis om överensstämmelse som närmare anges
i sektorsöverenskommelser under konventionen.

På det regionalpolitiska området har regeringen, sedan riksdagen god-
känt regeringens förslag i propositionen om regionalpolitik för 90-talet
(prop. 1989/90:76, AU 13, rskr. 346), beslutat nya regler om regionalpoli-
tiskt företagsstöd och om glesbygdsstöd. Förordningen (1990:642) om
regionalpolitiskt företagsstöd, som trädde i kraft den 1 juli 1990, innebär
förenklingar genom att antalet stödformer minskar och beslutsfattandet
koncentreras till farre myndigheter. Förordningen (1990:643) om gles-
bygdsstöd, som trädde i kraft den 1 juli 1990, innebär bl. a. att antalet
stödformer minskar.

2 Delegering

Frågor om regionalpolitiskt stöd och energi har överförts från arbetsmark-
nads- och miljödepartementen till industridepartementet. Antalet ärenden
i industridepartementet har därmed ökat kraftigt.

I syfte att undersöka möjligheterna att i ökad utsträckning frigöra resurser
för mer långsiktigt inriktade uppgifter av typen uppföljning, utvärdering,
omprioritering etc. har en särskild arbetsgrupp inom departementet sett
över delegeringsmöjligheterna. En inventering har gjorts sakområdesvis av
samtliga ärendegrupper inom departementet. Utifrån det materialet har
gruppen analyserat möjligheterna att delegera beslutanderätten och för-
enkla prövningsförfarandet i de skilda ärendetyperna. Arbetsgruppens har
i december 1990 lämnat en rapport som nu bereds vidare i departementet.

Den inom industridepartementet upprättade departementspromemori-
an (Ds 1989:57) Ändrade regler om utländskaföretagsförsvärv har remiss-
behandlats. I regeringskansliet övervägs för närvarande den fortsatta be-
handlingen av frågan (se prop. 1989/90:88 s. 164). Promemorians förslag
innebär ett förenklat prövningsförfarande och en ökad delegering av ären-
den från regeringen till länsstyrelsen.

På det regionalpolitiska området innebär den nya förordningen
(1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd att prövningen av vissa ären-
den i första instans har flyttats från regeringen till statens industriverk.
Samtidigt har möjligheten att överklaga verkets beslut i dessa och andra
ärenden på området skurits av.

75

Civildepartementet

1 Regelreformering

Takten ökar i avregleringen och i omstruktureringen av regler som fortfa-
rande behövs. För närvarande är inemot hälften av departementets lagar
och förordningar föremål för översyn, antingen i departementet eller i
någon utredning eller arbetsgrupp som hör till departementet.

På statistikområdet har statistikregelutredningen lämnat sitt betänkande
(SOU 1990:43) Förenklad statistikreglering. Betänkandet har remissbe-
handlats och frågan övervägs nu i civildepartementet.

På det löne- och personalpolitiska området har som en följd av det nya
trygghetsavtal som började att gälla den 1 april 1990 en betydande avregle-
ring skett både i fråga om författningar och avtalsbestämmelser. Som
exempel på upphävda författningar kan nämnas omplaceringsförordning-
en (1984:110, upphävd 1990:73). Den innehöll en mängd betungande
föreskrifter för myndigheterna vid personalrekrytering. Ett annat exempel
är kunggörelsen (1968:351) om måltidspriser vid personalserveringar
inom statlig verksamhet, m. m. (upphävd 1990:1109).

Andra avregleringar, som delvis har personalanknytning, är att begräns-
ningar i myndigheters möjligheter att utnyttja vikarier och ett krångligt
samrådsförfarande mellan myndigheter vid vissa personalinskränkningar
har slopats (SFS 1990:950 och 951).

En arbetsgrupp för enklare regler på det löne- och personalpolitiska
området, ALP-gruppen, fortsätter sitt arbete för att få fram en ny regel-
struktur i författningarna på området. Arbetet skall leda både till färre och
enklare regler och till färre författningar. Det knyter an till den översyn av
lagen (1976:600) om offentlig anställning m.m. som LOA-utredningen (C
1989:07) har i uppdrag att genomföra.

På det marknadspolitiska området har utfärdats en ny lag (1990:1183)
om tillfällig försäljning. Den innebär bl. a. att tillfällighetshandeln i prin-
cip blir fri från näringsrättsliga tillståndskrav.

Konkurrensutredningen (C 1989:03) har lämnat ett delbetänkande
(SOU 1990:25) Konkurrensen inom livsmedelssektorn. Andra delbetän-
kanden från denna utredning är (SOU 1990:58) Konkurrensen inom flyg-
sektorn, där det föreslås en avreglering delvis av det svenska inrikesflyget,
samt (SOU 1990:62) Konkurrensen inom Bygg/bosektorn. Betänkandena
har remissbehandlats. Utredningen fortsätter sitt arbete och avser i ett
huvudbetänkande att lämna generella förslag om konkurrensen i ekono-
min.

På folkrörelseområdet har utredningen (C 1990:03) om den kooperativa
företagsformens utvecklingsmöjligheter på nya områden bl. a. i uppdrag
att pröva regler som i dag försvårar en utveckling av den kooperativa
verksamhetsformen och hur sådana regelhinder kan undanröjas.

Länsstyrelsernas regler fortsätter att bli färre. Den 1 juli 1986 fanns ca
5000 regelrubriker förtecknade hos länsstyrelserna. Antalet har minskat
till knappt 2 000 regelrubriker. Nu vidtar översyner av de kvarvarande
reglernas innehåll och utformning i syfte att förenkla reglerna och minska
antalet ytterligare. En särskild arbetsgrupp inom civildepartementet för

Prop. 1990/91: 100

Bil. 2

76

förenkling av länsstyrelsernas regler — LON-gruppen — har viktiga upp-
gifter i det översynsarbetet.

Den 1 juli 1990 avslutade länsstyrelsen i Västerbottens län ett försöks-
projekt med datoriserad regelregistrering (jfr prop. 1989/90:100 bilaga
2:1, s. 79). I en rapport den 7 september 1990 (dnr C90/1795/RÄ) Försök
med datoriserad regelregistrering, Västerbottens län, har länsstyrelsen re-
dovisat sina erfarenheter från försöket. Registreringen har gett väsentliga
bidrag till regelförenklingsarbetet hos länsstyrelsen dels genom att ordna
länsstyrelsens egna regler på ett sätt som ansluter till vad som gäller för
författningarna i SFS, dels genom att avslöja brister i regelmaterialet,
brister som nu kan rättas till. Erfarenheterna från projektet kommer att
föras över till de andra länsstyrelserna av länsstyrelsernas organisations-
nämnd (LON) i samband med de allmänna råd för regelarbetet hos läns-
styrelserna som LON tar fram (jfr prop. 1989/90:100 bilaga 2:2, s. 87).

På det kommunala området har regeringen vid flera tillfällen under år
1990 ökat kretsen av kommuner som deltar i frikommunförsöket (SFS
1990:482, 965 och 1182). Fr.o.m. den 1 januari 1991 deltar 35 primär-
kommuner och fyra landsting.

Ett projekt för förnyelse av den offentliga verksamheten skall genomfö-
ras i Örebro län i samarbete mellan Örebro kommun, landstinget och
länsstyrelsen. Projektet har starka inslag av regelförenkling (prop.
1990/91:44, KU 17, rskr. 52).

Stat-kommunberedningens (C 1983:02) arbetsgrupp för regelförenkling
på det kommunala området har genomfört två studier av reglerna på det
kommunala området. Nu utvärderas studierna för att få fram förslag till
hur regelreformeringsarbete med kommunala regler kan bedrivas.

På det kyrkliga området har den 1 juli 1990 lagen (1989:8) om kyrkomu-
siken i svenska kyrkan trätt i kraft (prop. 1987/88:144, 1988/89:KrU6,
rskr. 77). Den nya lagen innebär en kommunalisering av kyrkomusiker-
tjänsterna. Härigenom har mycket omfattande och detaljerade föreskrifter
om dessa tjänster kunnat slopas.

Riksdagen har beslutat om en ny begravningslag (SFS 1990:1144). Den
innebär både en förnyelse och en förenkling och omstrukturering av be-
gravningssreglerna.

Regeringen har beslutat om en skrivelse till kyrkomötet med förslag till
en ny kyrkolag (RegSkr 1990:1). Förslaget innebär att 1686 års kyrkolag
och 35 andra kyrkliga författningar skall ersättas med en enda lag. Efter det
att kyrkomötet har yttrat sig över förslaget i augusti 1991, skall regeringen
förelägga riksdagen en proposition i ämnet.

Ett antal kyrkliga författningar har upphävts (SFS 1990:43 m.fl.).

2 Delegering

Arbetet med att delegera regeringsärenden fortsätter planenligt.

Riktlinjer för förnyelse inom polisen har lagts fast (prop. 1989/90:155,
1990/91 :JuU 1, rskr. 1). De innebär bl. a. att den redan långt drivna delege-
ringen av befogenheter och ansvar inom polisen utvecklas ytterligare.
Sålunda får polismyndigheterna sedan den 1 juli 1990 själva bestämma sin

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

77

organisation (SFS 1990:521). Från den 1 januari 1991 är det vidare
länsstyrelsen, och inte regeringen, som är högsta instans i ärenden om
tillsättning av kommissarietjänster (SFS 1990:1071).

Sedan den 1 juli 1990 är kyrkomusikertjänsterna inte längre statligt
reglerade anställningar. Ärenden om tillsättning av sådana tjänster kan
därför inte längre överklagas hos regeringen (SFS 1989:8).

Beslut om flyttning av gravsatt stoft eller aska skall enligt riksdagens
beslut om ny begravningslag inte längre kunna överklagas hos regeringen. I
stället skall överklagande kunna ske hos kammarrätten.

Ytterligare ett antal delegeringar förbereds till år 1991 samtidigt som
utredningar pågår om möjligheten till ännu fler under år 1992.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Miljödepartementet

1 Regelreformering

1 strålskyddslagen (1988:220) och lagen (1984:3) om kärnteknisk verksam-
het har det införts avgiftsbemyndiganden för regeringen eller den myndig-
het som regeringen bestämmer. Föreskrifterna ersätter tidigare bemyndi-
ganden som beslutats av riksdagen men som inte haft lagform.

Den s. k. substitutionsprincipen har förtydligats i lagen (1985:426) om
kemiska produkter. I lagen anges numera också uttryckligen att straffregler-
na omfattar sådana varor på vilken lagen är tillämplig.

Avgiftsbeloppen i förordningen (1989:598) om avgifter för myndigheters
verksamheten enligt miljöskyddslagen (1969:387) har med verkan från och
med den 1 juli 1990 justerats med utgångspunkt i verksamhetens omfatt-
ning. Avgiftssystemet har därigenom blivit smidigare för såväl myndighe-
ter som enskilda.

2 Delegering

Delegeringsfrågan uppmärksammas regelmässigt i samband med allt för-
fattningsarbete inom departementet.

Den särskilda utredare som har regeringens uppdrag att utreda natur-
vårdsverkets framtida uppgifter och organisation (dir. 1990:67) skall också
uppmärksamma de möjligheter som kan finnas att låta verket ta över vissa
ärenden som i dag prövas av regeringen.

I en lagrådsremiss på grundval av betänkandet (SOU 1990:38) Översyn
av naturvårdslagen har regeringen föreslagit att vissa grupper av överkla-
ganden skall flyttas från regeringen till kammarrätten. Det gäller ärenden
om skydd för växt- och djurarter och om vilthägn.

78

Bilaga 2:2

Regelbeståndet och
regelregistreringen — en
sammanställning från
civildepartementet

Bilaga 2:2 Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Regelbeståndet och regelregistreringen — en
sammanställning från civildepartementet

Översiktligt skall här närmast redovisas hur regelbeståndet har utvecklats
både i SFS och i myndigheternas författningssamlingar. Siffrorna ansluter
till tidigare års redovisning. Redovisningen inleds med en redogörelse för
statsrådsberedningens arbete med att registrera normgivningsbemyndi-
ganden.

Därefter följer en redogörelse för reformeringen av avtalsregler allmänt
hos staten och av kommunala regler.

Redogörelsen avslutas med en redogörelse för arbetet med att registrera
regler.

Normgi vningsbemyndiganden

Några huvudpunkter

— Uppföljningen av riksdagens normgivningsbemyndiganden fort-
sätter.

— Registreringen av normgivningsbemyndigandena utvidgas succes-
sivt till att omfatta också regeringens bemyndiganden.

I december 1989 lämnade statsrådsberedningen till konstitutionsutskot-
tet sitt senaste register över riksdagens olika normgivningsbemyndiganden.
Registret har behandlats av riksdagen (1989/9O:KU3O, rskr. 258). Av
konstitutionsutskottets betänkande framgår att registret används av ut-
skottet i dess granskning av regeringens normgivning och av riksdagens
revisorer i deras granskningsverksamhet.

Statsrådsberedningen avser att i början av år 1991 lämna riksdagen ett
aktualiserat register.

Vad gäller regeringens bemyndiganden till myndigheterna att besluta
föreskrifter finns i dag ingen samlad, aktuell registrering. En datasökning i
SFS-registret har dock preliminärt givit vid handen att det den 1 juli 1990
fanns ca 1 000 föreskriftsbemyndiganden från regeringen till myndigheter-
na. En närmare registrering av detta material övervägs för närvarande.

En viktig beståndsdel i reformarbetet är att lägga regler på rätt nivå i
”regelpyramiden” (se prop. 1987/88:100 bil. 2 s. 10), inte minst när
bemyndiganden beslutas. Uppgifter om bemyndiganden behövs också för
att kunna strukturera om och förenkla regleringarna. Det torde även vara
uppenbart att en kontroll kan behövas av hur de givna bemyndiganden
utnyttjas av myndigheterna. Är myndighetsförfattningarna exempelvis de
bindande rättsregler som regeringen avsåg med sina bemyndiganden och
har myndigheterna utnyttjat rätt bemyndigande för sina författningar?

Inom civildepartementet har ett arbete med att registrera bemyndigan-
dena bakom författningarna i myndigheternas regelförteckningar därför

81

8 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 2

inletts under år 1990. På länsstyrelseområdet har redan, med några undan-
tag, de regelfbrteckningar som har lämnats till regeringen den 1 september
1990 försetts med sådana uppgifter. Sammantaget rör det sig om ett
hundratal olika bemyndiganden som finns med i förteckningarna. Arbete
har påbörjats i regeringskansliet med att analysera uppgifterna.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Lagar och förordningar

Några huvudpunkter

— Antalet lagar och forordningar ligger på samma låga nivå som år
1989.

— Kvaliteten på utformningen av gällande föreskrifter förbättras fort-
löpande.

Det siffermaterial om antalet lagar och förordningar som redovisats
tidigare år har kompletterats med 1990 års nytillkomna grundförfattningar
samtidigt som äldre, under år 1990 upphävda författningar, har strukits ur
materialet. Siffrorna är hämtade ur datoriserade register över författningar
som ingår i SFS.

Sådana register förs av statsrådsberedningen och justitiedepartementet.

Resultatet sammanfattas i följande tabell och diagram över antalet för-
fattningar. I siffrorna ingår också ett mindre antal författningar som har
beslutats av förvaltningsmyndigheter och kungjorts i SFS.

1970 den 31 december

4665

1971 ”

4719

1972 ”

4 569

1973 ”

3690

1974 ”

3657

1975 ”

3710

1976”

3811

1977 ”

3 808

1978 ”

3 850

1979 ”

3951

1980”

3979

1981 ”

4016

1982 ”

3810

1983 ”

3 790

1984”

3816

1985 ”

3 858

1986 ”

3 880

1987”

3 722

1988 ”

3695

1989”

3575

1990 den 1 december

3577

82

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

REGELBESTÅNDET I SFS under perioden 1970-1990

Isl Författningar

Fl Lagar

I-] Förordningar

iil 1970-1987

Lii 1988-1989

LJ 1988-1990

Antalet författningar håller sig i stort sett kvar på förra årets nivå som
var den lägsta på 20 år.

Författningsbeståndet kan med hjälp av registren delas upp på lagar och
förordningar. Till ”lag-gruppen” har förts sådana föreskrifter som bedöms
vara lagar i regeringsformens mening.

Med denna definition av en lag blir fördelningen av 1990 års gällande
författningar i SFS avrundade till närmaste hundratal ca 1 200 lagar och ca
2 400 förordningar. Det är ungefär samma fördelning som år 1989.

Undertiden den 1 januari — den 1 december 1990 har totalt 1 038 titlar
kungjorts. Motsvarande siffra från samma period 1989 var 846 titlar.
Ökningen i antalet kungjorda författningar vittnar — mot bakgrund av det
oförändrade antalet grundförfattningar — om en fortsatt god takt i regelre-
formeringsarbetet.

Fördelningen på de olika departementen etc. av SFS-författningarna per
den 1 december 1990 är följande. Myndighetsförfattningarna redovisas
under det departement som myndigheten hör till.

83

Departement etc.

Antal författningar i SFS

Justitiedepartementet

712

Utrikesdepartementet

135

Försvarsdepartementet

147

Socialdepartementet

313

Kommunikationsdepartementet

241

Finansdepartementet

770

Utbildningsdepartementet

260

Jordbruksdepartementet

182

Arbetsmarknadsdepartementet

129

Bostadsdepartementet

128

Industridepartementet

156

Civildepartementet

324

Miljödepartementet

68

Riksdagen

1

Riksbanken

11

Summa

3577

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Det kan noteras att en del av miljödepartementets författningar under år
1990 har förts över till industridepartementet.

Myndighetsregler

Några huvudpunkter

— Myndighetsreglerna fortsätter att minska, mellan 1989 och 1990
med 1 200 regler.

— Länsstyrelsernas regler minskar.

De regelförteckningar som myndigheterna lämnade till regeringen hös-
ten 1990 tillsammans med sina anslagsframställningar innehåller 14 400
rubriker. Det innebär en minskning med 1 200 titlar sedan den 1 septem-
ber 1989.

Antalet regelrubriker per departementsområde är ungefär följande.

Område

Antal titlar
(avrundade
hundratal)

Justitiedepartementet

100

Utrikesdepartementet

100

Försvarsdepartementet

2000

Socialdepartementet

600

Kommunikationsdepartementet

2000

Finansdepartementet

2 500

Utbildningsdepartementet

1 700

Jordbruksdepartementet

800

Arbetsmarknadsdepartementet

1200

Bostadsdepartementet

400

Industridepartementet

100

Civildepartementet

2 700

Miljödepartementet

200

Summa

14400

84

Minskningen i antalet regler kan nästan helt hänföras till länsstyrelseom- Prop. 1990/91:100
rådet och får i hög grad ses som ett resultat av det arbete som en arbets- Bil. 2
grupp inom civildepartementet — LON-gruppen — utför i samarbete med
länsstyrelserna. Sålunda har regelmängden kunnat begränsas från ur-
sprungligen ca 5000 den 1 juli 1986 till i dag ca 2000. Det är en minskning
med närmare 60%.

Flera myndigheters regelförteckningar är dock fortfarande i ett sådant
skick att de inte utgör något bra mått på hur många myndighetsregler som
finns. Så långt det går att döma av förteckningarna behövs det insatser för
att få mera enhetliga uppställningar av reglerna, få till stånd en klarare
åtskillnad mellan grundförfattningar och ändringsförfattningar samt an-
sluta författningarna till de lagar och förordningar som de är verkställig-
hetsföreskrifter till.

Det datoriserade registreringsarbete med myndighetsregler som nu har
påbörjats hos civildepartementets myndigheter och krav på uppgifter om
vilka bemyndiganden som myndigheterna har stött sig på i sin regelgivning
avses på sikt leda till att regelförteckningarna erbjuder ett fullgott mått på
dessa myndigheters regler. Förteckningarna avses bli jämförbara med SFS-
registret exempelvis som grund för att fastställa antalet författningar. Men
ett likartad arbete behöver komma i gång också hos andra myndigheter för
att den eftersträvade kvaliteten i regelförteckningarna skall kunna nås.

Vad gäller effekterna på myndighetsreglerna av regelreformarbetet är det
självfallet lika angeläget att kunna mäta dem som när det gäller författ-
ningarna i SFS.

Fortfarande förekommer det att myndigheterna beslutar författningar
vars innehåll och utformning inte svarar mot de krav som numera ställs på
myndighetsföreskrifterna. Kvaliteten behöver höjas.

Statliga kollektivavtal

Några huvudpunkter

— Ny struktur på avtalsreglerna.

— Nya trender i reglerna.

Strukturen i kollektivavtalsreglerna på det statliga området förändras.
Från att ha varit samlade i allmänna avtal (allmänt avlöningsavtal för
tjänstemän — AST, allmänt arbetstidsavtal — ARB, allmänt arvodesavtal
— ARV etc.) går man nu över till sektorsanknutna avtal, där alla regler
som gäller för en viss sektor samlas i ett avtal (sektoravtal för civil statsför-
valtning (SA-C), sektoravtal för affärsverken (SA-A), sektoravtal för för-
svaret (SA-F) etc. Avsikten med att dela upp avtalsreglerna efter sektorer
är att reglerna bättre skall kunna anpassas efter den verksamhet, som de
avser.

I arbetet med sektoravtalen ingår givetvis att begränsa och förenkla
regler samtidigt som man använder sig av ett mer begripligt språk, en

85

enhetlig terminologi och en överskådligare disposition. Exempelvis inne-
bär de nya arbetstidsavtalen en väsentligt minskad detaljreglering.

Den reformering av det statliga tjänstesystemet som har genomförts och
som tidigare har redovisats (prop. 1988/89:100 bil. 2 s. 51) är ett annat
exempel på enklare avtalsregler. De nya avtalen har sedan följts upp av
regeringen med ändringar på forfattningssidan. Omvänt gäller att behovet
av förenklingar på forfattningssidan har lett till förenklingar också på
avtalssidan.

Det är självfallet av betydelse att man i regelarbetet både hos arbetsgi-
varna och hos arbetstagarna förutsättningslöst kan pröva om en fråga bör
regleras i avtal eller författningsvägen. En sådan prövning bör i förekom-
mande fall vara en naturlig delfråga i den s.k. checklista för regelgivare
som ingår i ett program för god regelkvalitet (jfr bil. 2 p. 5.1 till denna
budgetproposition).

Ett viktigt reformarbete på forfattningssidan av personalområdet som
berör den avtalsreglerade delen av området är arbetet i LOA-utredningen
(C 1989:07). Den har till uppgift att se över lagstiftningen om offentlig
anställning. Men också de närmare 60 andra författningar på området
(utom pensionsförfattningarna) kommer att beröras av översynen. Näm-
nas kan också det översynsarbete på området som utförs av en arbetsgrupp
inom civildepartementet — ALP-gruppen. Den gruppen har i uppdrag att
på något kortare sikt ta fram förslag till regelförenklingar och till en annan
och mer översiktlig struktur på reglerna i de nämnda närmare 60 författ-
ningarna.

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Kommunernas föreskrifter

Några huvudpunkter

— En arbetsgrupp inom stat-kommunberedningen tar fram förslag
om kommunernas arbete med att förenkla sina regler.

Arbetsgruppen inom stat-kommunberedningen (C 1983:02) har under
år 1990 låtit utföra två kommunala studier för att i första hand kartlägga
den kommunala regelgivningen och få fram exempel på sådana regleringar
som i särskild grad har betydelse för den kommunala verksamheten, både
statliga sådana och kommunernas egna. För det primärkommunala områ-
det har studier utförts i samarbete med Eskilstuna kommun och för det
landstingskommunala området i samarbete med landstinget i Skaraborgs
län. Studierna, som nu bearbetas inom arbetsgruppen, är avsedda att ligga
till grund för de förslag som arbetsgruppen planerar att lämna till stat-
kommunberedningen under våren 1991.

86

Regelregistreringsarbetet

Prop. 1990/91:100

Bil. 2

Några huvudpunkter

— Databaserna med register över författningarna i Svensk författ-
ningssamling (SFS) utnyttjas alltmer i författningsarbetet.

— Myndighetsregler registreras så de ansluter till SFS-registren.

Databaserna med SFS-författningarna används i allt större utsträckning
i författningsarbetet i departementen. Samtliga departement har nu möj-
lighet att söka i baserna.

Av uppgifter från justitiedepartementet framgår att användningen av
informationssystemet har ökat kraftigt under år 1990. Inte bara i departe-
mentsarbetet utan också i arbetet hos riksdagen och hos myndigheterna
söker man numera efter och hämtar uppgifter ur databaserna.

Det är avsikten att under år 1991 från justitiedepartementet föra över
ansvaret för SFS-baserna till statsrådsberedningen. Den organisatoriska
förändringen kommer till stånd både för att förenkla och decentralisera
hanteringen.

En datoriserad regelregistrering är en väsentlig beståndsdel i arbetet
med att få en god regelkvalitet. Den är en förutsättning för ett framgångs-
rikt reformarbete. Den behövs i kontrollsyften och den är i många fall en
förutsättning för att kunna reformera regler till följd av organisatoriska
förändringar av verksamheterna. Tillgång till regler i en databas bör också
kunna bidra till en bättre produktivitet hos myndigheterna. Tempot behö-
ver alltså ökas i arbetet med att ta in myndighetsregler i databaser.

På lite längre sikt kan värdet av en datoriserad regelregistrering antas väl
motsvara de resurser som på något kortare sikt kan behöva sättas till i ett
registreringsarbete. Ett ökat tempo i datoriseringen av regelregistreringen
bör alltså på sikt kunna rymmas inom ramen för myndigheternas nuvaran-
de resurser, särskilt som en långsiktighet i resursplaneringen nu underlät-
tas av den nya budgetprocessens treåriga budgetramar.

En väsentlig andel av de regelrubriker som finns intagna i regelförteck-
ningarna svarar länsstyrelserna för. Ca 15 % av reglerna är länsstyrelser-
nas. De flesta av dessa regler finns intagna i länens författningssamlingar.
De reglerar frågor av många olika slag inom skilda verksamhetsområden.
Bl. a. dessa förhållanden var bakgrunden till det uppdrag regeringen läm-
nade hösten 1989 till länsstyrelsen i Västerbottens län att upprätta en
databas för länsstyrelsens gällande föreskrifter och allmänna råd (jfr bud-
getpropositionen 1990 bil. 2:1 s. 79).

Sedan uppdraget har avrapporterats fortsätter nu arbetet med att få
övriga länsstyrelser att registrera sina regler på ett liknande sätt.

87

Innehåll

Bilagans huvudsakliga innehåll.................................

1 Allmänna utgångspunkter ...................................

2 Den offentliga sektorn i ett internationellt perspektiv............

3 Den statliga sektorn ........................................

3.1 Den statliga förvaltningen ...............................

3.2 Viss statlig affärsverksamhet .............................

3.3 Utnyttjande av konkurrens- och marknadskrafter i offentlig

sektor ................................................

4 Den kommunala sektorn ....................................

4.1 Inledning..............................................

4.2 Ökat handlingsutrymme för kommuner och landsting .......

4.3 Vad händer i kommuner och landsting? ...................

5 Regelreformering och delegering .............................

5.1 Regelreformeringsarbetet................................

5.2 Delegeringsarbetet......................................

6 Hemställan................................................

Prop. 1990/91: 100

3   Bil-2

4

6

io-

10

30

32

34

34

37

42

47

48

55

57

Bilaga 2:1 Regeringens arbete med reglereformering och delegering

— en sammanställning från statsrådsberedningen......  61

Bilaga 2:2 Regelbeståndet och regelregistreringen — en samman-
ställning från civildepartementet .................... 81

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1991

88

Bilaga 3 till budgetpropositionen 1991

Kungliga hov- och slottsstaterna

(första huvudtiteln)

Prop.

1990/91: 100

Bil. 3

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande; statsrådet Johansson

Anmälan till budgetpropositionen 1991

A. Kungliga hovstaten

A 1. Hans Maj:t Konungens och det Kungliga Husets
hovhållning.

Anslaget är för innevarande budgetår uppfort i statsbudgeten med
18475000 kr.

Anslaget är for närvarande obetecknat, vilket innebär bl. a. att beloppet
inte kan överskridas. Eftersom större delen av anslaget används for att
betala lönekostnader till anställd personal, medför anslagskonstruktionen
problem att täcka merkostnader till följd av avtalsenliga löneökningar.
Sådana medel har därför hittills anvisats från trettonde huvudtitelns an-
slag Täckning av merkostnader för löner och pensioner m. m. Jag förordar
emellertid att anslaget från och med budgetåret 1991/92 förs upp som ett
förslagsanslag i statsbudgeten. Regeringen kan då medge att anslaget får
överskridas med det belopp som motiveras av avtalsenliga löneökningar.
Jag vill betona att någon ytterligare belastning på statsbudgeten inte upp-
kommer genom det ändrade förfarandet.

Jag beräknar anslagsbehovet för nästa budgetår till 20450000 kr.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Hans Maj.t Konungens och det Kungliga Husets hovhåll-
ning för budgetåret 1991/92 anvisa ett förslagsanslag på 20450000
kr.

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 3

B. Kungliga slottsstaten

B 1. De kungliga slotten: Driftkostnader

Prop. 1990/91: 100

Bil. 3

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

26088066

21882000

23212000

Stockholms slott används av kungen och inrymmer representationsloka-
ler och kontor. I Stockholms slott finns bl. a. riksmarskalksämbetet, ståt-
hållarämbetet, husgerådskammaren och Bernadottebiblioteket. Vissa de-
lar av slottet visas även for allmänheten. Drottningholms slott används av
kungen och hans familj som bostad och visas för allmänheten. Ulriksdals
slott har delvis upplåtits till kansli för Världsnaturfonden men har även
öppnats för allmänheten och används för utställningsverksamhet. Haga
slott används av regeringen som bostad för prominenta gäster från utlan-
det. Gripsholms slott utnyttjas som museum och för utställning av en del
av svenska statens porträttsamling. Strömsholms slott visas för allmänhe-
ten. För användningen av hela Strömsholms kronoegendom finns en sam-
arbetsgrupp, tillkallad av länsstyrelsen i Västmanlands län med represen-
tanter för bl. a. byggnadsstyrelsen, domänverket, kommunen och lands-
tinget samt Ridfrämjandet. Rosersbergs slott disponeras till större delen av
statens räddningsverk. De två övervåningarna i slottet har dock fått behål-
la sin ursprungliga karaktär och visas för allmänheten. Tullgarns slott är
upplåtet för visning.

Från detta anslag avlönas närmare 80 anställda, varav ca 25 i park- och
trädgårdsvård och tolv för lokalvård. Härtill kommer ett tjugotal personer
med uppdrag av deltids- eller bisysslekaraktär. Från anslaget betalas även
andra driftkostnader för de kungliga slotten utom rent fastighetsunderhåll.

Riksmarskalksämbetet har — i anslutning till en framställning från
ståthållarämbetet — hemställt att 25 295 700 kr. anvisas för driften av de
kungliga slotten under nästa budgetår. Vid beräkningen av det angivna
medelsbehovet har någon löneomräkning av utgiftsposten lönekostnader
inte gjorts.

En successiv utvidgning av visningsverksamheten vid de kungliga slot-
ten har skett under senare år. Vid Ulriksdals slott har ytterligare ett antal
rum ställts i ordning för visning inom slottet och ett skulpturmuseum i det
s. k. Orangeriet har öppnats liksom en utställningslokal för drottning
Kristinas kröningsvagn.

Installation och underhåll av larmanläggningar medför ökade lokalkost-
nader. Även i övrigt ökar kostnaderna för verksamheten. Ståthållarämbe-
tet anser det rimligt att detta anslag budgeteras på ett sätt som motsvarar
faktiska behov och faktisk förbrukning.

Sammanställning

1990/91

Beräknad ändring
1991/92

Föredraganden

Anslag

Förva It n i ngskost nader
(därav lönekostnader)

Lokalkostnader

19617000

(16500000)

3 365000

+ 1 747000

(+1 980000)

- 182000

Summa utgifter

22 982 000

+ 1565000

Avgår:

Uppbördsmedel

1 100000

+ 235000

Summa anslag

21882 000

+ 1330000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 3

Föredragandens överväganden

Mitt förslag till medelsberäkning framgår av sammanställningen.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till De Kungliga slotten: Driftkostnader för budgetåret 1991/92
anvisa ett förslagsanslag på 23 212000 kr.

B 2. Kungliga husgerådskammaren

1989/90 Utgift

1990/91 Anslag

1991/92 Förslag

8 777000

7 459000

9059000

Husgerådskammarens uppgift är att svara för underhåll och vård av de
konstverk, möbler och andra inventarier i de kungliga slotten som tillhör
staten men disponeras av kungen, att vetenskapligt bearbeta samlingarna
samt att genom skrifter och visningsverksamhet presentera samlingarna
för allmänhet och forskare. Dessutom förvaltar husgerådskammaren de
Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av möbler, konst och konst-
hantverk samt administrerar Bernadottebiblioteket. Slutligen hjälper hus-
gerådskammaren till vid tillfällig möblering för representation o. dyl.

Av medel från detta anslag avlönas ca 30 anställda.

I samband med anslagsframställningen förbudgetåret 1989/90 lade hus-
gerådskammaren fram en långtidsplan för en upprustning under perioden
1989- 1999, som skulle ge kammaren möjlighet att hålla en godtagbar
kontroll över samlingarnas kondition och resurser för de mer akuta vård-
insatserna. Husgerådskammaren har därefter tillförts ökade resurser för
detta ändamål.

1 anslagsframställningen för budgetåret 1991/92 begär nu husgeråds-
kammaren inom ramen för långtidsplaneringen ytterligare resursförstärk-
ningar.

Riksmarskalksämbetet tillstyrker husgerådskammarens framställan om
anslag för budgetåret 1991/92 — 9 509000 kr, varav 400000 kr. i engångs-
anslag — vilken överensstämmer med tredje året av den framtagna lång-
tidsplanen.                                                                                      3

Riksmarskalksämbetet anhåller vidare om att särskilda medel anvisas Prop. 1990/91: 100
under detta anslag för nyanskaffning och vård av uniformer som används i Bil. 3
samband med statsbesök, högtidliga audienser, officiella middagar m. m.
Slutligen anhåller riksmarskalksämbetet om särskilda medel för förbätt-
rade vårdinsatser av de Bernadotteska familjestiftelsernas bestånd av
möbler, konst och konsthantverk.

Sammanställning

1990/91

Beräknad ändring

1991/92

Föredraganden

Anslag

Förvaltningskostnader

7555000

+ 1 600000

(därav lönekostnader)

(6651000)

(+1 400000)

Avgår:

Uppbördsmedel

96 000

-

Summa anslag

7459000

+ 1600000

Föredragandens överväganden

Min bedömning av medelsbehovet framgår av sammanställningen i det
föregående. Utöver pris- och löneomräkning beräknar jag medel för en viss
förstärkning av resurserna för vården av samlingarna. Jag har dessutom
beräknat 400000 kr. för nyanskaffning och vård av uniformer. När det
gäller vården av de Bernadotteska familjestiftelsernas samlingar är jag för
närvarande inte beredd att föreslå några ändrade finansieringsformer.

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen

att till Kungliga husgerådskammaren för budgetåret 1991/92 an-
visa ett förslagsanslag på 9059000 kr.

Vid bifall till mina förslag till medelsberäkning för nästa budgetår kom-
mer första huvudtitelns slutsumma för budgetåret 1991/92 att uppgå till
52 721 000 kr. Detta betyder en ökning i jämförelse med det av riksdagen
för budgetåret 1990/91 anvisade beloppet med 4 905 000 kr.

Register

sid.

A. Kungliga hovstaten

1.  Hans Maj:t Konungens och det
Kungliga Husets hovhållning

B. Kungliga slottsstaten

2.  De kungliga slotten:

Driftkostnader

3.  Kungliga husgerådskammaren

Anslag kr.

20 450000

Prop. 1990/91: 100

Bil. 3

Totalt för kungliga hov- och
slottsstaterna

23212000

9059000

32 271000

52721000

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1990

Bilaga 4 till budgetpropositionen 1991

Justitiedepartementet

(andra huvudtiteln)

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

ÖVERSIKT

Justitiedepartementet svarar för beredning av lagstiftningsärenden på
många områden av samhällslivet.

Till justitiedepartementet hör åklagarväsendet, huvudparten av dom-
stolsväsendet, rättshjälpen och de allmänna advokatbyråerna samt
kriminalvården. Inom departementets område faller också den verksamhet
som utövas av justitiekanslem, datainspektionen, brottsförebyggande rådet,
bokföringsnämnden och brottsskadenämnden.

Utgifterna inom justitiedepartementets område beräknas under budgetåret
1991/92 komma att öka med 1 319,7 milj. kr. till 7 127 491 milj. kr.

Utvecklingen inom rättsväsendet

Huvuddelen av verksamheten på justitiedepartementets område avser
uppgifter som direkt eller indirekt regleras genom lagstiftning.
Myndigheterna har begränsade möjligheter att själva påverka verksamhe-
tens omfattning.

Den verksamhet som avser samhällets åtgärder mot brott bestäms till
stor del av brottsutvecklingen och inom de olika delområdena av sådana
faktorer som antalet anmälda brott, mängden mål och dessas svårighetsgrad
samt inom kriminalvården av antalet utdömda frihetsstraff och straffti-
dernas längd. Brottsutvecklingen är stigande. Arbetsbelastningen inom
rättsväsendet ökar.

Åklagarväsendet

Åklagarväsendet får en treårig budgetram. Ramen ger åklagarväsendet ett
utrymme under treårsperioden att rationalisera genom ADB och utbildning.
Medel tillförs också för vissa personalförstärkningar.

Domstolsväsendet

Domstolarna erhöll en treårig budgetram budgetåret 1989/90. Enligt
tidigare beslut tillförs domstolarna resurser för rationaliseringar genom
ADB och utbildning. Domstolarna får också medel för handläggning av
nya måltyper.                                                                               1

1 Riksdagen 1990/91. 1 saml. Nr 100. Bilaga 4

Kriminalvården

Kriminalvärdsanstaltema Härianda och Karlskrona föresläs bli nedlagda.
Platserna vid Härlandaanstalten ersätts genom om- och tillbyggnader vid
vissa kriminalvårdsanstalter. Nedläggningen av anstalten i Karlskrona bör
ske i anslutning till att ett nytt häkte tas i bruk på samma ort.

Rationaliseringar inom kriminalvården beräknas uppgå till drygt 31 milj,
kr. Omkring 20 milj. kr. återförs till kriminalvården för effekti-
vitetsbcfrämjande åtgärder, bl.a. för metodutveckling och utbildning.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

Sammanfattning

Förändringarna inom justitiedepartementets område i förhållande till
budgetåret 1990/91 framgår av följande sammanställning. Beloppen anges
i milj. kr.

Anvisat

1990/91

Förslag

1991/92

Förändr.

Andra huvudtiteln

A. Justitiedepartementet m.m.

107,7'

127,7

20,0

B. Vissa tillsynsmyndig-

5,0

6,1

1,1

heter m.m.

C. Åklagarväsendet

421,8

498,2

76,4

D. Domstolsväsendet m.m.

1941,7

2254,1

312,4

E. Kriminalvården

2478,42

2992,0

513,6

F. Rättshjälp m.m.

637,0

914,1

277,1

G. Övriga myndigheter

34,2’

45,0

10,8

H. Diverse

182,0

290,3

108,3

Summa för justitiedepar-

5807,8

7.127,5

1.319,7

tementet

'Innefattar även ett belopp av 1 milj. kr. som anvisats efter förslag i prop. 1989/90:90
om forskning.

2Summan omfattar inte ett belopp av 6 milj. kr. som anvisats på tilläggsbudget I
för budgetåret 1990/91.

'Innefattar även belopp som har anvisats efter förslag i prop. 1989/90:90 om forskning.

Justi ti edepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 december 1990

Föredragande: statsrådet Freivalds

Anmälan till budgetpropositionen 1991

1         Allmänt

1.1         Mål för verksamheten

Justitiedepartementet bereder lagstiftningsärenden pä många områden.
Först och främst bör grundlagarna nämnas. Departementet handlägger
också viktiga delar av den lagstiftning som reglerar de enskilda
medborgarnas förhållande till staten och andra offentliga organ. Hit hör
bl.a. strafflagstiftningen, de regler som styr polisens och åklagarnas
verksamhet samt reglerna om förfarandet vid våra domstolar. Ett annat
betydelsefullt område är lagregler om enskildas inbördes förhållanden,
t.ex. inom familjerätten, köprätten och bolagsrätten.

Till justitiedepartementets verksamhetsområde hör bl.a. domstolsvä-
sendet, åklagarväsendet och kriminalvården.

Verksamheten på justitiedepartementets område har central betydelse
för rättssäkerhet och rättstrygghet. För arbetet på detta område kommer
trygghet och rättvisa för medborgarna, jämlikhet och solidaritet samt
effektivitet i den offentliga förvaltningen särskilt i blickpunkten.

Departementets myndigheter och lagstiftning utsätts fortlöpande för en
öppen och genomträngande granskning. Min uppfattning är att
rättsväsendet har klarat sina uppgifter väl men att det ändå finns skäl
att på olika sätt verka för att rättssamhället ytterligare befästs och
stärks.

Det är angeläget att man tar till vara alla möjligheter att rationalisera
och effektivisera verksamheten inom rättsväsendet utan att rättssä-
kerheten eller medborgarnas anspråk på hjälp från de rättsvårdande
myndigheterna åsidosätts. Regeringen har nyligen i skrivelse till
riksdagen (1990/91:50) presenterat ett omfattande åtgärdsprogram för
att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga
utgifterna. Inom justitiedepartementets område granskas myndigheterna
successivt med sikte på att öka effektiviteten i deras verksamhet. Både
domstolsväsendet och åklagarväsendet ses för närvarande över i detta
syfte.

Genom en övergång till resultatorienterad styrning beräknas
statsmakterna få bättre redovisningar och bedömningar av uppnådda
resultat. En resultatinriktad styrning, med mindre inslag av detalj- och
regelstyrning, ger samtidigt utrymme för betydande delegering till
regional och lokal nivå och uppmuntrar och underlättar initiativ till
effektivisering och rationalisering på dessa nivåer. De centrala
myndigheternas storlek och uppgift måste anpassas till denna
utveckling. Jag avser att under våren 1991 ta upp frågan om

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

strukturförändringar inom departementets område med sikte på sådana
omställningar och bantningar. Domstolsverket och kriminal-
vårdsstyrelsen kommer att behandlas i denna genomgång.

Det är av yttersta vikt att vi har domare och åklagare som tillgodoser
högt ställda krav. Domstolarnas och åklagarmyndigheternas arbetsläge
är ansträngt, och arbetsvillkoren måste förbättras. Bl.a. i detta syfte
arbetar för närvarande två utredningar, domstolsutredningen och
åklagarutredningen -90, med frågor om uppgifter, arbetssätt och
organisation inom respektive verksamhetsområde.

Brottsbekämpning är en central uppgift för rättsväsendet men också
för andra myndigheter. Till de grundläggande målen hör tryggheten för
liv, hälsa, integritet och personlig egendom. Av särskild betydelse är att
utveckla insatserna för att motverka våld och stödja brottsoffer.

Kampen mot narkotikan och den ekonomiska brottsligheten står också i
förgrunden.

Verksamheten inom kriminalvården skall bedrivas med hög säkerhet,
samtidigt som anstaltstiden bör användas för att på bästa sätt anpassa
den dömde till samhället.

Jag vill i sammanhanget också erinra om att en långsiktigt fram-
gångsrik kriminalpolitik måste bygga på ett väl utvecklat brotts-
förebyggande arbete.

Polisen har en central roll inom rättsväsendet. Viktiga uppgifter utförs
även av bl.a. socialtjänsten och den psykiatriska vården. Föreningslivet
och frivilliga sammanslutningar uträttar också ett värdefullt arbete.
Frågor som rör dessa områden berörs av civilministern, socialministern,
biträdande socialministern och biträdande civilministern i deras
respektive anmälningar till budgetpropositionen.

Utvecklingen på det internationella området har under senare år fått
en allt större betydelse för svenskt rättsväsende och svensk lagstiftning.
En huvuduppgift under den närmaste framtiden är att åstadkomma de
förändringar i vårt rättssystem som föranleds av ett kommande avtal
mellan EFTA-ländema och EG. Också de förändringar som kan
föranledas av ett eventuellt medlemsskap i EG bör belysas.

Sverige har en viktig roll att fylla när det gäller att bidra till
utvecklingen i Central- och Östeuropa. Inom justitiedepartementets
område har svenska bidrag till utvecklingen i dessa delar av Europa
kunnat lämnas framför allt genom att man från svensk sida kunnat
redovisa erfarenheter av olika rättsliga regelsystem. Dessa erfarenheter
har sedan kunnat ingå i det underlag som olika länder i Central- och
Östeuropa har behövt för att själva kunna ta ställning till uppbyggnaden
av de nya rättsliga system som den politiska och ekonomiska
utvecklingen i dessa länder gjort nödvändig.

Samverkan av detta slag har framför allt ägt rum med de baltiska
republikerna. Utbyte av synpunkter har skett på såväl ministernivå (med
Lettland och Litauen) som på tjänstemannanivå (med alla tre baltiska
republikerna). Ett gemensamt intresse vid diskussionerna har varit att få
del av svenska erfarenheter och synpunkter rörande rättsväsendets
organisation och arbetssätt och lagstiftningsarbetet. På det civilrättsliga
området har intresset särskilt knutits till associationsrätten och

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

egendomsrätten. Även frågor om bekämpande av brott och om
kriminalvård har diskuterats. Motsvarande kontakter har också
förekommit med Ryska federativa republiken.

Utöver de kontakter som olika länder i Central- och Östeuropa har
haft direkt med det svenska justitiedepartementet har dessa länder haft
liknande kontakter för erfarenhetsutbyte och diskussion med olika
myndigheter och organisationer i Sverige, t.ex. riksåklagaren, Sveriges
advokatsamfund och Sveriges domareförbund samt med universiteten.
Bl.a. har det därvid i Sverige anordnats seminarier för jurister på hög
nivå inom Sovjetunionen. Vid dessa har företrädare för ett stort antal
olika republiker inom Sovjetunionen deltagit.

1.2          Lagstiftning som medel i reformarbetet

1.2.1        Allmänt

Lagstiftning är ett viktigt medel i samhällsbyggandet. Det är å andra
sidan angeläget att man inte överskattar lagstiftningens betydelse.
Detta perspektiv blir särskilt angeläget i ljuset av det uttalade
önskemälet att minska regelmängden. Lagstiftning bör användas med
urskiljning och endast i fall då den bedöms som nödvändig eller i
varje fall som det mest verksamma medlet för att man skall nå de mål
som har satts upp. När det sker, måste lagarna utformas så att man så
långt möjligt kan förutse resultatet i tillämpningen och så att lika fall
behandlas lika.

1.2.2         Uppföljning och utvärdering av lagstiftning

Inom justitiedepartementet genomförs sedan åtskilliga år systematiska
utvärderingar av lagstiftning som har varit i kraft någon tid. Under år
1990 har s.k. hearings hållits med företrädare för berörda myndigheter
och organisationer m.fl. för att departementet skall få del av erfa-
renheterna av lagen om fastighetsmäklare (se avsnitt 4.2) och
kreditupplysningslagen (jämför avsnitt 3.3).

I justitiedepartementets regi har vidare uppföljningar gjorts av den år
1987 införda möjligheten att förverka fordon som använts vid
trafikbrott (se avsnitt 5.4), lagen om målsägandebiträde, reglerna om
allmän rättshjälp vid bodelning och vissa frågor om rättshjälp i ange-
lägenheter utomlands (se avsnitt 2.3).

Domstolsverket har på regeringens uppdrag tillsammans med
riksförsäkringsverket utvärderat vissa frågor som rör handläggningen
av socialförsäkringsmål.

Den lagstiftning om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut som
infördes år 1988 är tidsbegränsad och upphör att gälla vid årsskiftet
1991/92. En utvärdering av lagstiftningen förbereds för närvarande
inom regeringskansliet. Också i fråga om förvaltningslagen har viss
uppföljning skett såvitt gäller handläggningstiderna inom för-
valtningen. Se avsnitt 3.4.

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

I sammanhanget bör också nämnas att det ingår i domstolsutred-
ningens uppdrag att skaffa sig en bild av hur de hittillsvarande
omprövningsreglema i förvaltningslagen och andra lagar tillämpas
och, i den mån utredningen finner brister i reglerna eller deras
tillämpning, föreslå de ändringar som kan anses påkallade (dir.
1989:56 s. 20 och 21).

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

1.2.3        Internationellt samarbete

Stora delar av lagstiftningen på centrala rättsområden, t.ex. inom
familjerätten och på det köp- och avtalsrättsliga området, har tillkommit
i nordiskt samarbete. Detta har resulterat i att vi på flera områden har
överensstämmande lagregler i de nordiska länderna. Denna rättslikhet är
enligt min uppfattning av stort värde. Det finns därför anledning att
vidmakthålla ett nära nordiskt samarbete på lagstiftningsområdet.

Det nordiska lagstiftningssamarbetet har i ökande utsträckning
inriktats även på behovet av lagstiftning i ett mer långsiktigt perspektiv.
Det gäller bl.a. de skadeståndsrättsliga reglernas framtida funktion på
personskadeområdet (se avsnitt 4.4), den internationella familjerätten
(se avsnitt 4.1), eventuella lagstiftningsbehov på aktiebolagsrättens
område (se avsnitt 4.7) samt frågan om s.k. grupptalan (se avsnitt 2.3).

På samma sätt som det nordiska lagstiftningssamarbetet har kommit
att bli ett naturligt och självklart inslag i beredningen av lagstift-
ningsärenden inom justitiedepartementets ansvarsområde har Sveriges
medverkan i andra former av internationellt lagstiftningssamarbete fått
en ökad betydelse. Det gäller inte bara samarbetet inom Europarådet
utan även det arbete på att åstadkomma enhetlig lagstiftning som sker
inom olika organisationer inom FN-systemet, exempelvis IAEA
(atomansvarighet), IMO (sjörätt), UNCITRAL (handelsrätt) och WIPO
(immaterialrätt). Sådant samarbete sker vidare i stor omfattning inom
andra mellanstatliga organisationer, såsom Haagkonferensen för inter-
nationell privaträtt, OECD (atomansvarighet m.m.) och Unidroit
(civilrätt).

På senare tid har justitiedepartementets medverkan i arbetet på den
västeuropeiska integrationen fått en allt större omfattning. En viktig
fråga också under det gångna året har varit arbetet med institutionella
och rättsliga frågor som ett led i EG-EFTA-överläggningama om ett
närmare samarbete. Ett resultat av detta arbete är ett förslag om
grundlagsändring (se avsnitt 3.1). Inom ramen för samarbetet mellan
EG och EFTA har vidare fortsatta överläggningar ägt rum bl.a. rörande
produktansvar (se avsnitt 4.4), handelsagentur (se avsnitt 4.3),
bolagsrätt (se avsnitt 4.7) och immaterialrätt (se avsnitt 4.8).

Också i fråga om straffrätten har det internationella samarbetet varit
intensivt under de senaste åren. Under år 1990 infördes bl.a. ny
lagstiftning med anledning av olika internationella överenskommelser
mot terrorism. En departementspromemoria med förslag till de
lagändringar som behövs för ratificering av FN:s narkotikabrottskon-
vention har remissbehandlats (se avsnitt 5.3). Sverige har vidare

signerat en ny europarädskonvention om internationellt samarbete vid
förverkande på grund av brott. Sverige har också deltagit aktivt i
förberedelserna för och genomförandet av FN:s åttonde kongress om
"The prevention of crime and treatment of offenders" som avhölls kring
månadsskiftet augusti september. Vid kongressen antogs bl.a.
modellavtal om utlämning och internationell rättshjälp samt dokument
om principerna för behandlingen av ungdomar som berövats friheten
och utformningen av påföljder som inte innefattar frihetsberövande.
Från processrättens område kan nämnas arbetet på den konvention om
domstolsbehörighet och om verkställighet av domar på privaträttens
område (Luganokonventionen) som hösten 1988 antogs av de 18 EG-

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

och EFTA-statema.

2        Domstolsväsendet,  åklagarväsendet och
processrätten

2.1         Domstolsväsendet

Sedan flera år pågår ett målmedvetet arbete för att komma till rätta
med domstolarnas svårigheter, som har yttrat sig i en växande
arbetsbörda och tilltagande personalförsörjningsproblem. I 1990 års
budgetproposition gjordes en översikt av detta arbete. Jag kan nu
konstatera att de gjorda och planerade insatema i stor utsträckning
redan har lett till resultat i så måtto att det tidigare talet om domstolar
i kris har försvunnit ur debatten. Som nämnts i 1990 års budgetpro-
position påbörjades inom ramen för justitiedepartementets verk-
samhetsplanering under år 1988 en förutsättningslös och framtids-
inriktad diskussion om domstolsväsendet. Som ett led i diskussionen
utarbetades och remissbehandlades promemorian (Ds 1989:2)
Domstolarna i framtiden - en idéskiss. Diskussionen utmynnade i att
jag i slutet av år 1989 fick regeringens bemyndigande att tillkalla cn
parlamentariskt sammansatt kommitté för att se över domstolarnas
uppgifter, arbetssätt och organisation. Kommittén, som antagit namnet
domstolsutredningen (Ju 1989:06), har nu arbetat ett år och skall
redovisa sitt uppdrag före utgången av år 1991.

Våren 1990 fattade riksdagen ett principbeslut om att integrera
försäkringsrätterna med de allmänna förvaltningsdomstolarna. Sedan
domstolsverket utrett de närmare konsekvenserna av principbeslutet (i
DV Rapport 1990:2) har inom justitiedepartementet utarbetats
promemorian (Ds 1990:80) Rättskipningen i socialförsäkringsmål.
Instansordning och organisation. Promemorian, som gick ut på remiss i
mitten av november 1990 och även behandlades vid en hearing i slutet
av samma månad, ligger till grund för en nyligen avlämnad lagråds-
remiss i ämnet. Jag återkommer till detta vid min behandling av
anslagen till domstolsväsendet.

Efter förslag av regeringen (prop. 1989/90:79) fattade riksdagen
våren 1990 beslut om en reformerad domarbana m.m. (JuU 25, rskr.

193). Den nya ordningen började tillämpas den 1 juli 1990 och innebär
bl.a. att alla ordinarie domartjänster skall tillsättas efter en skick-
lighetsbedömning. Domarutbildningen skall alltjämt innehålla de tre
obligatoriska inslagen aspiranttjänstgöring, underrättstjänstgöring och
adjunktionstjänstgöring, men utbildningen skall koncentreras så att den
inte tar mera tid i anspråk än de sammanlagda minimitiderna för de
obligatoriska momenten. Reformen syftar till att förbättra möjligheterna
att rekrytera och behålla kvalificerad personal i domstolsväsendet. Till
ett förbättrad rekryteringsläge har också bidragit den i de senaste
löneavtalen höjda lönenivån för domare.

I enlighet med vad jag förutskickade i 1990 års budgetproposition har
vissa ändringar gjorts i reglerna om notariemeriteringen. Ändringarna
innebär att tiden för notariemeritering har förkortats från två och ett
halvt till två år och att vissa justeringar har gjorts när det gäller
notariernas behörighet att självständigt fatta beslut m.m. Även i denna
reform har personalförsörjningsaspekten en framträdande roll.

Domstolsväsendet deltar i den försöksverksamhet med treåriga
budgetramar som pågår. Härigenom har möjligheterna till långsiktig
planering och smidigare användning av anslagsmedlen ökat, något som
är särskilt betydelsefullt med hänsyn till den växande arbetsbördan.

Fr.o.m. årsskiftet 1990/91 träder en ny ordning för handläggning av
rättshjälpsfrågor i kraft. Reformen innebär att bl.a. domstolarna
avlastas uppgifter på rättshjälpsområdet och att dessa uppgifter i stället
utförs av en ny myndighet, rättshjälpsmyndigheten, belägen i
Sundsvall. Rättshjälpsmyndigheten ersätter de fyra tidigare
rättshjälpsnämndema, vars verksamhet upphör.

2.2         Åklagarväsendet

Också åklagarväsendet har kämpat med likartade problem som
domstolarna. Arbetsbördan har ökat och det har varit svårt att rekrytera
och behålla främst yngre jurister. Riksåklagaren har gjort betydande
ansträngningar för att förbättra rekryteringsläget. De under året
ingångna löneavtalen har för åklagarnas del lett till en sådan höjning
av lönenivån att det finns anledning räkna med att rekryteringsläget
kan förbättras.

Efter mönster av det framstidsinriktade arbete som pågår beträffande
domstolsväsendet har också på åklagarväsendets område tillkallats en
parlamentariskt sammansatt kommitté med ett sektorsövergripande
uppdrag, nämligen åklagarutredningen -90 (Ju 1990:04). Utredningens
uppgift är att se över åklagarväsendet och reglerna om förundersök-
ning. Utredningen skall överväga möjligheterna att ytterligare renodla
åklagarnas arbetsuppgifter, bl.a. genom att åklagarna befrias från
uppgifter som kan skötas av annan personal eller andra myndigheter.
Andra viktiga frågor rör ett effektivare förundersökningsförfarande och
utvidgad användning av ordningsbot och strafföreläggande samt frågor
om avkriminalisering. Även organisatoriska frågor omfattas av

Prop.

1990/91:100

Bilaga 4

utredningens uppdrag, som skall vara slutfört före utgången av juni
1992.

Åklagarväsendet går fr.o.m. budgetåret 1991/92 in i en ny treårig
budgetperiod. Möjligheterna till långsiktig planering och resurs-
utnyttjande bör i förening med fortsatta satsningar på ADB öka
möjligheterna att bemästra den växande arbetsmängden i avbidan på de
mera genomgripande förslag som kan förväntas av åklagarutredningen.

2.3         Rättegångsförfarandet

Reglerna i rättegångsbalken (RB) om förfarandet vid de allmänna
domstolarna har under det senaste årtiondet varit föremål för ett
omfattande reformarbete. Bestämmelserna om rättegången vid
tingsrätterna har moderniserats och effektiviserats genom en reform
som trädde i kraft den 1 januari 1988. Under år 1989 har reglerna för
högsta domstolens verksamhet reviderats efter förslag i prop.
1988/89:78, varigenom högsta domstolens roll som prejudikatinstans
har stärkts. Vidare har under år 1989 en hel del ändringar i förfaran-
dereglema för hovrätterna genomförts. Ytterligare ändringar i det
processuella regelsystemet vilka berör huvudsakligen de allmänna
domstolarna har gjorts under år 1990 på grundval av prop. 1989/90:71.
Ett viktigt steg mot en renodling av domstolsväsendet togs på
försommaren 1990 när riksdagen efter förslag av regeringen i prop.
1989/90:85 beslutade att den summariska processen skall flyttas över
från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna. Det pågår nu ett
intensivt förberedelsearbete för att den nya ordningen skall kunna
genomföras enligt planerna den 1 januari 1992.

Ytterligare ett par reformprojekt har helt nyligen lett till lagstiftning.
Det gäller dels en omfördelning av vissa måltyper från fastighetsdom-
stol till allmän domstol (prop. 1990/91:32), dels en effektivisering av
delgivningssystemet (prop. 1990/91:11). Framför allt den sistnämnda
reformen bör kunna bidra till efterlängtade förbättringar av domstolar-
nas möjligheter att hantera målen på ett ändamålsenligt sätt.

En stor del av reformarbetet på den centrala processrättens område är
för den närmaste framtiden knuten till domstolsutredningen. En viktig
uppgift för den