Frågan om en bra utbildning för alla är i grunden en
demokratifråga. Det finns klara samband mellan
skolbakgrund och möjlighet att påverka politiska beslut.
Kort sagt ger en dålig utbildning sämre möjligheter att
påverka samhällsutvecklingen. Det är därför ur
demokratisk synvinkel mycket viktigt att alla med kort
skolgång får chansen att komplettera sin bristfälliga
utbildning.
Studieförbunden spelar en viktig roll i strävan efter ett
jämlikt utbildningsutbud. Inte minst gäller detta
glesbygden. Folkhögskolan har med sin långa
folkbildningstradition en central roll inom
vuxenutbildningen. Folkhögskolan är särskilt lämpad för
utbildning av elever utan studievana på grund av sin frihet
från centralt fastställda läro- och kursplaner.
Internatformen ger också en helhetsmiljö som i sig kan vara
viktig för elevernas sociala utveckling. Många
folkhögskolor drivs av folkrörelser och organisationer och
gör dem därmed särskilt lämpade i utbildningen av ledare
och förtroendevalda.
Krav för statsbidrag
Enligt propositionen skall riksdagen och regeringen
endast ställa upp allmänna mål för statsbidrag till
folkbildningen. För folkhögskolorna finns sedan egentligen
endast ett villkor som ska uppfyllas, och det är kravet att
minst 15 % av statsbidraget skall användas till allmän
kursverksamhet. Något krav att kurserna ska ha en viss
längd finns inte och inte heller någon begränsning av
mängden kortkurser.
Folkhögskolan är en viktig och omistlig del av den
samlade vuxenutbildningen. Den har sedan lång tid tillbaka
utvecklat en egen pedagogik och metodik som i sin tur varit
befruktande för andra delar av utbildningen. Ett särmärke
är de så kallade långkurserna på minst 30 veckor som idag
är en av förutsättningarna för statsbidrag.
Vi anser att det finns skäl att behålla ett minimikrav på
kurslängd för en del av folkhögskolornas kurser även i
fortsättningen. Kurser kortare än trettio veckor fyller ett
annat behov än de långa kurserna, som är omistliga
vuxenutbildningsmöjligheter för korttidsutbildade.
Propositionen föreslår vidare att folkrörelser och
bildningsorganisationer själva skall utforma regler och
principer för statsbidragsfördelningen. Skolöverstyrelsens
regelverk tas bort. Den självförvaltningstanke som ligger
till grund för detta är sympatisk. Det finns emellertid risk
för att den demokratiska tradition och uppbyggnad som är
så utmärkande för såväl folkhögskolan som
studiecirkelverksamheten blir uttunnad.
Rätt till inflytande
Ett folkbildningsråd, bestående av representanter från
bildningsförbundet, rörelsefolkhögskolornas
intresseförbund (RIO) och landstingsförbundet, övertar
vissa av SÖ:s uppgifter. Det är dessa paraplyorganisationer
som kommer att bli självförvaltande -- inte studieförbunden
eller de olika folkhögskolornas huvudmän och allra minst
de enskilda folkhögskolorna.
Vänsterpartiet anser det angeläget att det i
förordningstext säkerställs ett inflytande över
verksamheten för personal och elever. I annat fall är risken
stor att det blir mindre av självförvaltning på de enskilda
skolorna eller studieförbundsavdelningarna jämfört med
nuvarande situation. Verksamheten är ett gemensamt
ansvar för personal och elever. Möjligheterna att påverka
undervisningen och sin egen arbetssituation är nära
förknippat med de arbetsformer som används. Inflytandet
måste garanteras dels av demokratiska skäl, dels därför att
det krävs för att undervisningen ska ge bra resultat.
Slå vakt om pluralismen
Idag finns det 128 folkhögskolor av skiftande karaktär
och inriktning. Ytterligare 4 ansökningar om att få starta
folkhögskolor ligger och väntar på beslut från
utbildningsdepartementet.
I förra propositionen om folkhögskolan 1977
markerades att rörelser utan egen skola skulle ha förtur vid
inrättandet av ytterligare skolor. Det var en markering som
gjorde tydlig betydelsen av pluralism -- av att låta tusen
blommor blomma!
Om propositionen går igenom riskerar vi att på sikt få en
inskränkning av antalet skolor. Folkbildningsrådet kommer
med all sannolikhet att domineras av de stora, etablerade
rörelserna. Det finns då inga förordningar som garanterar
att mindre rörelsers skolor och bildningsverksamhet
kommer att erhålla statsbidrag.
Ett sådant skydd bör åstadkommas genom
förordningstext eller på annat sätt. Det är också angeläget
att regering och riksdag uttalar, att folkrörelser utan egen
skola också i fortsättningen bör ha förtur vid inrättande av
nya skolor.
Stora och små skolor
I folkhögskolekommitténs betänkande finns en
medvetenhet om betydelsen av att små skolor ges möjlighet
att bli större, bland annat för att internat- och
administrationskostnaderna per elev inte ska bli orimligt
höga. Likaså finns det en klar uppfattning om riskerna för
att mycket stora skolor tenderar att ägna sig åt för
vuxenutbildningen och folkbildningen mindre angelägen
verksamhet. Också utbildningsministern har uttalat, att
folkbildningsanslaget inte skall få användas till att
subventionera organisationers konferenshotellverksamhet.
Den nu föreliggande propositionen har inga skrivningar
som gör dessa intentioner tydliga. Vi anser att det klart bör
framgå. Det är viktigt inte minst för den återkommande
utvärderingen.
Studieförbunden och folkhögskolorna har olika
uppgifter
Statsbidraget till folkbildningen, dvs studieförbund och
folkhögskolor, utgår enligt propositionen i princip som ett
anslag. Därigenom finns det risk för motsättningar mellan
parterna, vilka kan motverka en utveckling av
samordningen dem emellan som propositionen förutser.
Vänsterpartiet anser att det vore bättre om
folkbildningsanslaget delas upp i två anslag, ett för
studieförbunden och ett för folkhögskolorna. Samordning
och samarbete skulle gynnas av att respektive part visste
utgångspunkterna när det gäller statens anslag.
Folkbildningsrådet
Det nya folkbildningsrådet får betydligt större
befogenheter visavi folkhögskolan och studieförbunden än
skolöverstyrelsen nu har. Formellt kommer folkbildnings-
Sverige att -- på sikt -- välja sitt eget styrorgan. Det finns
dock inget i propositionen som reglerar detta nya styrorgan.
Riksdagen frånhänder sig möjligheten till inflytande över
den vuxenutbildning som folkhögskolan och
studieförbunden svarar för.
Folkhögskolekommittén har i sitt resonemang utgått från
att det fristående folkbildningsrådet ska vara ett statligt
förvaltnings- och tillsynsorgan. Det finns exempelvis risker
för att folkbildningen, styrd av ett folkbildningsråd som
både har att fördela resurserna och svara för uppföljning
och utvärdering, därmed utsätts för en
koncentrationsprocess som urholkar mångfald och
pluralism och att självförvaltning på skolor och i
cirkelverksamhet försämras. Dessa eventuella problem bör
noga följas och om det blir nödvändigt föranleda förändrad
organisationsstruktur och beslutsprocess. Vi utesluter inte
att en annan ordning också kan leda till att ett klagoinstitut
införs.
Treårsbudgetering
En av de stora fördelarna med folkhögskolekommitténs
betänkande var förslaget om treårsbudget, kopplat till en
fördjupad anslagsframställning. I propositionen har
förslaget om treårsbudget försvunnit, samtidigt som
treårsperioder präglar tänkandet när det gäller uppföljning
och utvärdering.
En av fördelarna med treårsbudgetering var att
möjligheterna till omfördelning och nysatsningar framstod
som mera realistiska i ett treårsperspektiv. En
underbudgetering ett år skulle kunna finansieras i ett
treårsperspektiv.
När nu förslaget om treårsbudgetering inte finns med i
propositionen så bedömer vi att nuvarande verksamhet blir
svårare att ompröva. Nya kursidéer och nya målgrupper blir
det få som vågar satsa på. För såväl folkhögskolorna som
studieförbunden är det av synnerlig vikt att kunna göra en
långsiktig planering, och vi ser ingen anledning till att
undanta folkbildningen från det som nästan blivit regel för
statliga bidrag inom andra områden, dvs treårsbudgetering.
Administrativa kostnader
Med hänvisning till produktivitetskrav som åvilar
samhället i övrigt föreslår propositionen att 100 miljoner kr
skall tas bort från folkbildningsanslaget. Samtidigt har inte
kostnaderna för den administration som SÖ tidigare stått
för bakats in i folkbildningsanslaget. Däremot förutsätts det
att framtida central administration skall belasta anslaget.
Därmed utsätts folkbildningsanslaget för dubbla
besparingskrav. Vänsterpartiet anser att medel för
folkbildningsrådets verksamhet ska utgå som särskilt
anslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om 30 veckors kurs som krav för
erhållande av statsbidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad som i motionen anförts om att personal och elever
garanteras ett inflytande över verksamheten på den egna
skolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om möjligheten att i framtiden starta
nya folkhögskolor,
4. att riksdagen beslutar om en uppdelning av
folkbildningsanslaget enligt vad som anges i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om folkbildningsrådet,
6. att riksdagen beslutar att treårsbudgetering, i enlighet
med folkhögskolekommitténs förslag, införs,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om medel
för folkbildningsrådets verksamhet över särskilt anslag.
Stockholm den 14 mars 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Maggi Mikaelsson (v)
Bertil Måbrink (v)
Jan-Olof Ragnarsson (v)
Annika Åhnberg (v)
Ylva Johansson (v)
Björn Samuelson (v)