Nyuppförda byggnader och anläggningar visar tydligt att de kunskaper och den erfarenhet som finns kring hur man bygger för t.ex. synskadade saknas eller inte tillämpas.
Det är viktigt för den synskadade att kunna hitta rätt, känna sig säker och kunna använda lokaler och utrustning. Oklara gränser mellan gång- och möbleringsytor, bländande belysning och speglande material, utskjutande föremål i ögonhöjd är exempel på saker som är besvärande eller farliga för synskadade.
Alla inblandade parter i byggprocessen behöver ökade kunskaper om hur man bygger mera tillgängligt och användbart för olika handikapp. Utbildningen och kunskapen måste därför förbättras, så att arkitekter, projektörer och byggare kan göra ett gott jobb.
Naturligtvis gäller detta också den omgivande miljön som trafikplanering m.m.
En kartläggning borde göras av vilka utbildningar som är betydelsefulla för de handikappades miljö. Arkitekter, inredare, materialproducenter, byggnadsarbetare och många andra påverkar och utformar närmiljön. I samtliga utbildningar som bedöms vara av betydelse för densamma, måste relevant handikappkunskap ingå.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kartläggning av utbildningar där handikappkunskap måste ingå för att trygga de handikappades boende- och närmiljö.
Stockholm den 23 januari 1991 Eva Goe s (mp) Kjell Dahlström (mp) Claes Roxbergh (mp)