Nyuppförda byggnader och anläggningar visar tydligt att
de kunskaper och den erfarenhet som finns kring hur man
bygger för t.ex. synskadade saknas eller inte tillämpas.
Det är viktigt för den synskadade att kunna hitta rätt,
känna sig säker och kunna använda lokaler och utrustning.
Oklara gränser mellan gång- och möbleringsytor,
bländande belysning och speglande material, utskjutande
föremål i ögonhöjd är exempel på saker som är besvärande
eller farliga för synskadade.
Alla inblandade parter i byggprocessen behöver ökade
kunskaper om hur man bygger mera tillgängligt och
användbart för olika handikapp. Utbildningen och
kunskapen måste därför förbättras, så att arkitekter,
projektörer och byggare kan göra ett gott jobb.
Naturligtvis gäller detta också den omgivande miljön
som trafikplanering m.m.
En kartläggning borde göras av vilka utbildningar som
är betydelsefulla för de handikappades miljö. Arkitekter,
inredare, materialproducenter, byggnadsarbetare och
många andra påverkar och utformar närmiljön. I samtliga
utbildningar som bedöms vara av betydelse för densamma,
måste relevant handikappkunskap ingå.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kartläggning av utbildningar där
handikappkunskap måste ingå för att trygga de
handikappades boende- och närmiljö.
Stockholm den 23 januari 1991
Eva Goe s (mp)
Kjell Dahlström (mp)
Claes Roxbergh (mp)