I budgetpropositionen 1991 föreslås att
tandhygienistutbildningen förlängs från 40 till 80 poäng
fr.o.m. 1 juli 1992. Den förlängda utbildningen skall baseras
på den försöksutbildning på 80 poäng som hösten 1990
utvärderats av UHÄ. För de studerande som inte har
genomgått tandsköterskeutbildning skall en frivillig delkurs
med tandsköterskemoment finnas. På det sättet skall de
som önskar erhålla dubbel kompetens.
I framtiden kommer en god tandvård och ett gott
resursutnyttjande att kräva ett flexiblare arbetssätt, där fler
än tandläkarna ger direkt vård till patienterna.
Tandsköterskor/tandhygienister kommer att få ett mer
självständigt arbete. Tandhälsan har blivit bättre hos en stor
del av patienterna och behovet av reparativ vård antas
minska till förmån för hälsokontroller och förebyggande
vård.
Ett maximalt utnyttjande av kompetensen och
arbetsförmågan hos framtidens
tandsköterskor/tandhygienister är nödvändigt för att
befolkningen skall få den tandvård den behöver. Antalet
tandläkare kommer successivt att minska för att något
årtionde in på 2000-talet endast uppgå till omkring två
tredjedelar av dagens antal.
Tandvårdsteamen kommer i framtiden att fördela
patientarbetet inom sig på ett annat sätt än i dag, men även
på lång sikt kommer det att finnas behov av assisterande
personal. Det är därför en fördel om alla som utbildas till
tandhygienist även får kompetens som tandsköterska. Med
den utbildningen kan alla utföra samtliga arbetsuppgifter
inom tandvårdsteamet, som inte är förbehållna tandläkaren
samt vid behov biträda och assistera vid behandling som
utförs av tandläkaren.
Nuvarande arbetsuppgifter för tandhygienisterna är
slitsamma. Inom yrkeskåren är det vanligt med
belastningsoch förslitningsskador i rygg, nacke, axlar och
leder. Det är ytterst få tandhygienister förunnat att orka
arbeta heltid inom sitt yrke. Inom folktandvården i
Stockholms läns landsting arbetar t.ex. närmre 80 % av
tandhygienisterna deltid.
Ett sätt att kunna både arbeta heltid och vara
yrkesverksam ända till pensioneringen är att variera
arbetsuppgifterna mellan eget patientarbete och assistans.
Detta medför en för kroppen betydligt skonsammare
arbetssituation. En förutsättning för detta är att
kunskaperna motsvarar de som ingår i både tandsköterske-
och tandhygienistutbildningarna. Den äldre, ettåriga
tandhygienistutbildningen bygger på
tandsköterskeutbildningen och ger således den dubbla
kompetensen.
Den föreslagna nya utbildningen förutsätter däremot
inte en tidigare genomgången tandsköterskeutbildning och
ger således inte samma förutsättningar för variation i
arbetet. Visserligen föreslås tandsköterskemomenten ingå
som en frivillig delkurs för dem som inte tidigare har
tandsköterskeutbildning. Det är dock osäkert om denna
delkurs kommer att te sig attraktiv för de studerande i ett
kort perspektiv.
Antagligen kommer företrädesvis unga personer att
söka den planerade tandhygienistutbildningen på 80 poäng,
där förkunskaper som tandsköterska inte är nödvändiga.
Dessa personer har många yrkesverksamma år framför sig.
De kommer med all sannolikhet inte att kunna arbeta med
enbart tandhygienistuppgifter fram till pensioneringen.
Tandsköterske- och tandhygienistyrkena är utpräglat
kvinnliga yrken. Det är inte tillfredsställande att skapa en
utbildningslinje, där förutsättningarna är dåliga för ett
fullgott och långt yrkesliv med arbete på heltid. För att
skapa en bättre grund för en lång och omväxlande
yrkesverksamhet utan stor risk för förslitningsskador, bör
därför tandsköterskemomenten i den framtida
tandhygienistutbildningen bli obligatorisk för dem, som inte
tidigare genomgått tandsköterskeutbildning. Detta är också
i enlighet med den bakomliggande utredningens förslag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att tandsköterskemomenten bör
ingå som en obligatorisk del i den nya
tandhygienistutbildningen för de studerande som inte
tidigare genomgått tandsköterskeutbildning.