Verkstadsindustrin är en av Sveriges exportmotorer.
Dess framtid avgör vårt materiella välstånd. Branschen är
kunskapsintensiv och starkt internationaliserad.
Produktionstekniken är just nu stadd i snabb utveckling.
Branschens företag har mer än någonsin behov av
välutbildad personal av alla kategorier.
Svensk verkstadsindustri har ett tungt fäste i
Mälardalen. Här finns emellertid också ett stort antal
företag inom andra branscher, de flesta av dem
teknikintensiva och med internationella anknytningar. Det
måste vara en nationell angelägenhet att värna om
utvecklingsmöjligheterna för detta Sveriges industriella
kärnområde. Rejäla satsningar på utbildning och forskning,
på teknikspridning och på internationellt utbyte är viktiga
inslag i en sådan satsning.
I ett särskilt regionalpolitiskt avsnitt av årets
budgetproposition konstaterar utbildningsministern att
''högskolans organisation geografiskt nått sin fulla
utbyggnad. I varje län finns nu minst en högskola.''
Högskolan i Eskilstuna/Västerås har dock en för landet
unik situation. Den har som närregion både Södermanlands
län och Västmanlands län. Trots att den kan sägas ''ansvara''
för två län av normalstorlek får den alltid tilldelning som
ett medelstort län, med en medelstor högskola.
Detta innebär att resursbristen ackumulerar för varje
resurstilldelning.
En uppdelning av högskolan skulle inte heller vara
lycklig i dagens läge. De två delarna skulle bli alltför svaga
var för sig. Dessutom skulle en delning medföra en
dubblering av administrationen och ställa krav på
omfattande samplanering. En högskola som HE/V måste ha
ett varierat utbildningsutbud. Det bör innehålla ett
utbildningslinjeprogram som rekryterar studerande både
från den omgivande regionen och från övriga delar av
landet. Vidare bör man ha ett utbud av fristående kurser för
såväl fortbildning och vidareutbildning som mer allmänna
ungdomsstudier.
När det gäller LIF-anslagen -- som skall finansiera dessa
utbildningar -- ligger HE/V på sista plats, i förhållande till
folkmängden, bland de mindre och medelstora
högskolorna.
När LIF-anslaget är litet uppkommer svåra
prioriteringskonflikter för att finansiera de lokala linjerna.
Vid HE/V har man valt att satsa en relativt stor del för att
introducera två- och treåriga tekniska utbildningslinjer på
ingenjörsnivå.
I förra årets budgetproposition påbörjades en
neddragning av LIF-anslaget. Detta fick ekonomiska
konsekvenser för de högskolor, däribland HE/V, som tagit
initiativ och ''bidragit till att bana väg för den nya
ingenjörsutbildningen'' (Prop 1989/90:100 bil 10 s 35),
medan de högskolor som inte gjort detta slipper en
anslagsreduktion.
Samtidigt som antalet platser på de två- och treåriga
ingenjörsutbildningarna ökar med endast 90 platser under
treårsperioden kommer betydligt fler T4-klasser att dras in
i gymnasieskolorna i de två länen. Detta kan illustreras av
nedanstående tabell:
Södermanland
Västmanland
1986
Antal elever i T3
358
358
Antal elever i T4
489
412
847
770
1993
Antal elever i T3
422
369
(började 1990)
Antal ingenjörselever
240
210
662
579
I år är denna minskning (med tekniska överföringar
borträknade) för HE/Vs del cirka 1,9 miljoner kronor, eller
15% av hela anslaget. Till detta kommer att Högskolan i
Eskilstuna/Västerås har landets lägsta LIF-anslag i relation
till länens befolkning. Det innebär att man inte på något sätt
kan ge ett kursutbud som svarar mot efterfrågan i de båda
länen. Om den nuvarande utvecklingen fortsätter kommer
man bara att kunna ge ett fåtal kurser per år.
I utbildningsdepartementets bilaga av årets
budgetproposition finns dock en mening som kan ge visst
hopp för framtiden:
Jag vill dessutom framhålla att när det blir fråga om att
kommande budgetår ta ställning till den fortsatta
avvecklingen av lokala linjer bör även de skiftande
ekonomiska konsekvenserna av detta för olika högskolor
beaktas vid den samlade avvägningen av anslagets
fördelning. (Prop 1990/91:100 bil 10 sid 167)
När man överväger hur LIF-anslaget skall fördelas i
framtiden bör alla mindre och medelstora högskolor, utom
de tidigare filialerna, ha samma anslag per innevånare i de
berörda länen. De tidigare filialerna har en annan struktur
på sin verksamhet vilket motiverar att de ligger högre. En
sådan princip skulle innebära att LIF-anslaget för HE/V
1993/94 skulle vara 9 milj. kr. högre än det blir om de
nuvarande planerna genomförs.
Hemställan
nMed hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högskolan i Eskilstuna/Västerås.
Stockholm den 24 januari 1991
Roland Sundgren (s)
Olle Svensson (s)
Anita Persson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Magnusson (s)
Reynoldh Furustrand (s)
Yngve Wernersson (s)
Alf Egnerfors (s)
Maria Hed (s)