Den socialdemokratiska regeringens förslag till näringspolitisk inriktning av vårt land är betydelsefullt för att kunna skapa tillväxt och därmed på ett stort antal områden främja den strukturomvandling som krävs för att möta bland annat ändrade efterfrågemönster, ökad internationell integration och nya konkurrentländer.
Inledningsvis vill vi hänvisa till de skrivningar som gjorts kring Kristianstads län i motionerna A478 av Kaj Larsson m.fl. och A418 av Gunnar Nilsson m.fl. gällande regionalpolitiken för 1990-talet.
Det är riktigt som anges i propositionen att förutsättningar måste skapas för att kunna ta tillvara hela landets resurser och därmed få till stånd en geografiskt balanserad tillväxt. Vi ser det därför som tveksamt att propositionen fått den inriktningen att tonvikten läggs på regioner som redan uppvisar en optimal tillväxt. Som exempel på detta kan nämnas Stockholmsområdet samt de mellersta och västra delarna av vårt land. Det är speciellt i Stockholmsområdet som det finns en överhettad arbetsmarknad med påföljande brist på arbetskraft.
Om de mål skall uppnås som anges i propositionens inledning måste satsningarna förläggas till regioner där det finns arbetsmarknadsmässiga förutsättningar för tillväxt. En av dessa regioner är östra Skåne. Vid en sådan inriktning kan vi också nå en snabbare tillväxt i landet.
En grundläggande förutsättning för att vi skall kunna uppnå en positiv samhällsutveckling är att det finns tillgång till goda kommunikationer. För att en sådan målsättning även skall kunna fullföljas i Skånes östra delar krävs det en utbyggnad av infrastrukturen i form av järnvägar och de större vägnäten. Som den internationella utvecklingen nu ser ut kommer Östeuropa att bli en av de stora marknaderna i framtiden. Inte minst för att möta detta och stärka utvecklingen av de sydöstra delarna av Sverige finns det anledning att rusta upp Europaväg 66 från Stockholmsområdet, längs ostkusten till Kristianstad samt vidare riksväg 20 till Ystad.
Även om det i propositionen framhålls att tonvikt skall läggas särskilt på en utbyggnad av de mindre och medelstora högskolorna, kan vi åter konstatera att högskolan i Kristianstad inte får del av utbildningsinsatserna. Detta kan inte accepteras med hänsyn till att strukturförändringen nu slår mycket hårt i vår region. Mot bakgrund av att högskoleutbildningen intar en så stor betydelse för den regionala utvecklingen vill vi understryka vikten av att delar av satsningen på utbildning förläggs till Kristianstads län. Detta i avsikt att få till stånd en riktigare fördelning av resurstillskottet utifrån tillväxt- och regionalpolitiska utgångspunkter. Större regionala hänsyn måste tas. Det är ytterst angeläget att högskolan i Kristianstad får del av LIF-anslaget för anordnande av fort- och vidareutbildning. Därmed täcker vi upp de utbildningsbrister som råder i nuvarande situation. Högskolesatsningen i Kristianstad skulle därmed medföra att företagen i denna landsdel kan förses med kvalificerad personal.
Den svåra arbetsmarknadssituationen i Kristianstads län har skärpts. Den relativa arbetslösheten i länet har ökat från 2,0 till 2,3 procent sedan december 1990.
Vid utgången av januari månad innevarande år fanns det i Kristianstads län 4 015 arbetslösa, vilka var beredda att omedelbart ta ett arbete. Detta är en ökning av antalet arbetslösa med 615 personer sedan december månad 1990. I jämförelse med januari månad 1990 har antalet arbetslösa ökat med 1 946 personer, d v s med 94 procent.
Av de totalt 4 015 arbetslösa var 412 långtidssökande, 89 arbetshandikappade, 1 402 ungdomar under 25 år, 1 959 var kvinnor och 208 personer utomnordiska medborgare. I jämförelse med januari 1990 har gruppen arbetslösa ungdomar under 25 år ökat med 101 procent.
Under januari månad fanns det totalt 11 786 personer inskrivna vid länets arbetsförmedlingar och arbetsmarknadsinstitut. Detta är en ökning med 1 324 personer sedan föregående månad.
Antalet nyinskrivna (samtliga) under januari var 2 155 personer, vilket är en ökning med 46 procent sedan föregående månad. I jämförelse med januari 1990 har antalet nyinskrivna ökat med 17 procent, d v s med 315 personer.
Under januari nyanmäldes 1 586 platser till länets arbetsförmedlingar, vilket är 308 färre än motsvarande månad 1990. Detta innebär en minskning med 16 procent. Samtliga platser var 2 052, vilket är 29 procent färre än i januari 1990.
I januari 1990 berördes 504 personer på 16 arbetsställen av varsel om uppsägning. I år är denna siffra 971 personer fördelade på 52 arbetsställen. Av dessa är 851 sysselsatta inom tillverkningsindustrin.
Den nu beskrivna arbetsmarknadssituationen förstärker kraven på statliga insatser för östra Skåne.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildningsmässiga satsningar i östra Skåne,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om infrastrukturella satsningar i östra Skåne.1]
Stockholm den 6 mars 1991 Börje Nilsson (s) Kaj Larsson (s) Johnny Ahlqvist (s) 1 1990/91:T59