Den nu föreslagna förlängningen av tandhygienistutbildningen till 80 p grundar sig på de försök med tvåårig utbildning som bedrivits på 5 platser och enligt UHÄs utvärdering med positivt resultat. Förlängningen ger möjlighet till fördjupning och träning i självständigt arbete vilket kommer att få än större betydelse i framtiden. I den aviserade propositionen om tandvård kommer enligt socialministern behörighetsreglerna för assisterande tandvårdspersonal att behandlas. Detta har efterlysts länge och vi förutsätter att det kommer att innebära utökad delegering till andra personalgrupper än tandläkare. Vi välkomnar därför förslaget till förlängning.
Trots denna förlängning och den utredning som gjorts om tandhygienistutbildning vore det enligt vår uppfattning värdefullt om denna utbildning omfattas av den översyn av de medellånga utbildningarna som ska genomföras. Det finns flera skäl för detta. För det första är det viktigt att tandvården inte hamnar vid sidan om annan vårdutbildning utan kommer med i samma sammanhang. Dessutom finns det anledning att på samma sätt som för övriga vårdutbildningar pröva den internationella jämförbarheten. Eventuella behov av påbyggnadsutbildning har inte heller prövats i den utredning som gjorts och behöver komma in i detta sammanhang. Tandhygienistlinjen måste vara en hälsoinriktad utbildning med utvecklingsmöjligheter.
Vi anser att den föreslagna frivilliga delkursen med tandsköterskemoment som föreslagits i utbildningen är olycklig. En sådan delkurs finns inte med i försöksutbildningen. Allmäntandvård skall ingå, men detta får inte blandas ihop med den föreslagna delkursen. Denna saknar internationell motsvarighet och äventyrar därmed tandhygienisternas internationella gångbarhet och linjens kvalitet. En sådan lösning förekommer inte i andra vårdutbildningar. Den tvååriga tandhygienistlinjen ger på samma sätt som övriga medellånga vårdutbildningar tillräckliga kunskaper upp till tandhygienistkompetens, vilket gör en flexibilitet möjlig utan delkurs.
Vi anser också att det är olyckligt om tandvården helt skulle lyftas ur gymnasieskolan vilket nu förefaller var avsikten. Även i fortsättningen kommer tandvården att ha behov av assisterande tandvårdspersonal vilket också konstateras i budgetpropositionen. Det kan inte vara ekonomiskt försvarbart och inte heller nödvändigt att tandvården endast ska ha högskoleutbildad personal. Tandvården, liksom omsorg och övrig hälso- och sjukvård, kommer även i framtiden att ha behov av att rekrytera personal med gymnasieutbildning. Dessa behöver då ha tandvårdsutbildning. Enligt vår uppfattning bör tandvården även på gymnasienivå jämställas med övrig vårdutbildning, och tandvård skulle kunna ingå som ett delmoment i omvårdnadslinjen. Den föreslagna frivilliga delkursen inom tandhygienistutbildningen skulle med fördel kunna förläggas till omvårdnadslinjen. Med en sådan lösning erbjuds flera valmöjligheter. Man kan antingen gå ut i arbetslivet direkt efter gymnasiet eller gå vidare till tandhygienist- eller tandläkarutbildning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tandhygienistutbildningen skall ingå i översynen av de medellånga vårdutbildningarna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den frivilliga delkursen i tandhygienistutbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tandvårdsutbildning i gymnasieskolan.
Stockholm den 25 januari 1991 Marianne Andersson (c) Stina Gustavsson (c) i Vårgårda