Vänsterpartiet föreslår i denna motion en långt större
satsning på forskning och högre utbildning än de mycket
måttliga nysatsningar som regeringen presenterar i sitt
budgetförslag. I motionen föreslås bland annat en ökad
dimensionering av den högre utbildningen motsvarande
cirka 7 760
platser. Partiet menar att en stark satsning på den
högre utbildningen, för att ge flera möjlighet att studera,
inte bara är viktigt för den enskilde utan också för
produktionsutveckling, sysselsättning och välfärd. Det förs
i motionen också fram förslag av kvalitativ art. Bland annat
föreslås försöksverksamhet med vetenskaplig grundkurs
och en översyn av hela linjesystemet i syfte att luckra upp
denna stela struktur som kan motverka ett effektivt
resursutnyttjande. Det föreslås dessutom åtgärder för att
bryta den sociala snedrekryteringen.
För forskningen föreslår vänsterpartiet en snabbare
omvandling av utbildningsbidragen till doktorandtjänster
med syfte att åstadkomma bättre sociala villkor för de
forskarstuderande och därmed öka antalet
forskarutbildade. Motionen för också fram idéer för att
öppna forskningen mot samhället.
Vänsterpartiets förslag till budgetsatsningar på
högskoleområdet
Barn och ungdomsped. linje
1400 platser
52 milj.kr.
Hälso- och sjukvårdslinjen
500 platser
25 milj.kr.
Läkarlinjen
40 platser
5 milj.kr.
Psykologlinjen
20 platser
2 milj.kr.
Ökade grundanslag
LIF anslaget (motsvarar ca 5000 platser på fristående
kurser)
85 milj.kr.
Stimulansbidrag för ökad lärarförsörjning på tekniska
utbildningar
4 milj.kr.
Psykologlinjen
10 milj.kr.
Forskning
Forskningsresurser till Växjö, Karlstad, Örebro och
Sundsvall/Härnösand
40 milj.kr.
Omvandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster
30 milj.kr.
''Vetenskapens Hus''
10 milj.kr.
''Vetenskapsbutiker''
7 milj.kr.
Professur i psykologi till universitetet i Linköping
1 milj.kr.
Forskning och forskarutbildning
10,137 milj.kr.
(regeringens föreslagna anslagsminskning)
Samarbete mellan statlig och kommunal högskola
10 milj.kr.
Lokaler och utrustning
150 milj.kr.
Summa
503,137 milj.kr.
Inledning
Vänsterpartiets högskolepolitik syftar till att utveckla
samhället mot rättvisa och jämlika villkor mellan
människor. Vår högskolepolitik skall alltså ses som en del
av partiets samlade fördelningspolitik.
Många fler måste beredas möjlighet att studera på
högskolan. Jämfört med övriga högindustrialiserade länder
har Sverige en anmärkningsvärt låg andel
högskoleutbildade. Därtill kan läggas det faktum att antalet
sökande vida överskrider antalet platser inom högskolan.
Denna önskan om utbildning hos många människor bör
tillvaratas, så att samhället kan öka sina möjligheter att
möta ett framtida arbetsmarknadsbehov av
högskoleutbildade.
Behovet av fler högskoleutbildade innebär att även lägre
socialgrupper måste ges reella möjligheter att studera på
högskolenivå. Bland annat för att möjliggöra detta vill
vänsterpartiet främja den enskildes val av studier.
Kunskaper ger människor redskap att ställa krav på
samhället. Det gäller ansvaret för sin egen situation liksom
vårt gemensamma ansvar för miljön och för situationen i
tredje världen.
Det återstår dock mycket att göra när det gäller
högskolans uppgift att aktivera studenter till självständiga
ställningstaganden och ett kritiskt tänkande.
Ökad tillgänglighet och fördjupad kvalitet
Det är otvivelaktigt så att vissa strukturella åtgärder
behöver vidtas för högskolans del om verksamheten skall
kunna svara upp mot de krav som ställs inför 2000-talet. Det
är till exempel högst otillfredsställande att vi nu har en
ökande social snedrekrytering. De lägre socialgrupperna är
alltså starkt underrepresenterade inom högskolesystemet.
Av jämlikhetsskäl, men också för att öka rekryteringen till
högskolan, måste den sociala snedrekryteringen brytas.
Åtgärder måste nu vidtas för att vrida utvecklingen mot
en ökande rekrytering bland socialgrupper som traditionellt
inte söker högre utbildning.
Den sociala snedrekryteringen är enligt vårt sätt att se
ett mått på att högskolan inte nått resultat vad gäller de
politiskt utsatta målen. Vi biträder därför regeringens
förslag om att utreda faktorer bakom den sociala
snedrekryteringen. Dock kan vi redan nu identifiera
förhållanden som ökar tendenser till snedvriden social
rekrytering.
Den sociala snedrekryteringen förstärks av
studiemedelssystemet eftersom det finns en större
tveksamhet till skuldsättning bland människor i lägre
socialgrupper. Vänsterpartiet lägger i en annan motion till
årets riksmöte förslag till förändringar av detta.
Vänsterpartiet menar vidare att det behövs en förstärkt
studievägledning för att nå ut till andra grupper. Även
geografiskt långa avstånd ger en lägre benägenhet att söka
sig till högskolor. De regionala högskolorna har därför fyllt
en viktig uppgift.
En ökad effektivitet i högskolesystemet är också ett
viktigt samhällsintresse. Det betyder inte ett mekaniskt
synsätt där effektivitet i högre utbildning mäts i termer av
antal avlagda examina. Att värdera effektivitet av kritiskt
tänkande, oväld, beprövad erfarenhet etc. är så
komplicerat att det inte kan uttryckas i ett algebraiskt
hokuspokus.
Snarare bör effektivitet kunna mätas utifrån hur de mål
nås som fastställs av regering och riksdag. Vidare bör
högskolans egen uppföljning och utvärdering vara ett
verktyg för förnyelse och förändring. Men det förutsätter
att erfarenheter och slutsatser som dras verkligen får en
tillämpning i verksamheten. Det är svårt att avgöra i vilken
utsträckning detta görs idag. Dock kan konstateras att det
råder vissa svårigheter då det gäller att överföra kunskaper
från en verksamhetsdel till en annan i högskolan. Ett
exempel på detta är den utveckling som skett inom
forskningsverksamhet men som inte i önskvärd omfattning
kommit grundutbildningen till del.
De förslag till förbättringar av effektiviteten
vänsterpartiet här framför syftar till att i ökad grad uppnå de
av samhället fastställda politiska målen för högskolan. Det
betyder att våra förslag är ägnade att leda till
strukturförändringar och nya arbetsvillkor för högskolan.
Vetenskaplig grundkurs
Högskolelagen talar om att all undervisning vid svenska
högskolor skall bedrivas på vetenskaplig grund. Fenomenet
vetenskap är dock inte oproblematiskt. I ett samhälle där
kunskap är ett avgörande produktionsmedel och en allt
större maktfaktor måste det föras en ständig diskussion om
vetenskapens framväxt och organisation. En konkret åtgärd
för att höja studenters kritiska förmåga och ge distans till en
ensidig ämnesutbildning är inrättandet av en vetenskaplig
grundkurs. En utredning har nu till uppgift att undersöka
förutsättningarna för vetenskaplig grundkurs; oaktat detta
vill vi redan nu föreslå en försöksverksamhet.
En vetenskaplig grundkurs bör exempelvis innehålla
sådana moment som vetenskapsteori, vetenskapshistoria,
argumentationsanalys och logik. Den måste ge insikt om
vetenskapens relativitet och dess beroende av tids-, klass-,
köns-, och kulturella/geografiska förhållanden. En viktig
fråga är också att belysa likheter och olikheter mellan
frågeställningar, metoder och arbetssätt inom olika ämnen
och forskningstraditioner.
För en vetenskaplig grundkurs talar också
internationaliseringsperspektivet. För att svenska studenter
skall kunna tillgodogöra sig utbildningar utomlands måste
de ha grundläggande kunskaper om de i det internationella
vetenskapssamhället gängse teorierna.
Vi vill föreslå en försöksverksamhet med vetenskaplig
grundkurs omfattande 20 poäng på filosofisk fakultet. En
försöksverksamhet där två universitet och tre mindre eller
medelstora högskolor deltar kunde vara en lämplig storlek
på försöksverksamheten. Med en omfattning av cirka 250
årsstudieplatser bedömer vi kostnaden till totalt 10 miljoner
kr. Försöksverksamheten bör komma igång 1992 och sedan
pågå under sex terminer med kontinuerlig utvärdering. I
samband med utvärderingarna är det också viktigt att ta
med erfarenheterna från högskolor som redan idag bedriver
någon typ av vetenskaplig grundkurs, till exempel på
universiteten i Lund, Oslo och Stockholm.
Jämställdhet
Kvinnorna har kommit mycket sent in i
universitetsvärlden, historiskt sett. När de väl gjorde det var
det till färdiga manliga strukturer, en värld uppbyggd av
män för att passa män.
Fram till högskolereformen år 1977 dominerade männen
klart bland de högskolestuderande. Genom reformen
fördes flera traditionella kvinnoutbildningar till högskolan,
bl.a. förskollärar- och sjuksköterskeutbildningarna.
Härigenom dominerar kvinnorna antalsmässigt bland de
högskolestuderande, men den ojämna könsfördelningen
kvarstår. Särskilt markant är detta inom den tekniska
sektorn, vårdsektorn och undervisningssektorn där cirka 60
procent finns på utbildningar med en snedare
könsfördelning än 20--80. Generellt går kvinnor på kortare
utbilningar än män och det är också betydligt färre kvinnor
inom forskarutbildningen.
Det är av yttersta vikt att åstadkomma en jämn
könsfördelning inom olika utbildningar eftersom detta
sedan avspeglas i framtidens arbetsmarknad för lång tid
framåt.
Tyvärr vilar också studentkårernas jämställdhetsarbete
på mycket bräcklig grund. Enligt en undersökning som
Sveriges Förenade Studentkårer genomfört sjönk andelen
kvinnliga kårfullmäktigeledamöter från 40% 1981 till 25%
1987. Vänsterpartiet har i en annan motion till årets
riksmöte mer utförligt behandlat jämställhetsfrågorna i
utbildningen och där bland annat föreslagit att
jämställdhetslagen även skall omfatta studerande och
forskarstuderande. Vi vill också hänvisa till partiets motion
om forskningspolitiken där kvinnoforskningen mer utförligt
behandlas.
Internationalisering
Bred enighet råder om att svenskt deltagande i det
internationella kunskapssamhället är nödvändigt för att
svensk högskoleutbildning och forskning skall kunna hävda
sig i internationell konkurrens. Detta har avgörande
betydelse för produktionsutveckling, sysselsättning och
välfärd. Ökad kontakt med andra utbildningstraditioner
kan också komma att stimulera och vidga svensk
forskningstradition, som i dagsläget ofta är ensidigt
dominerad av anglosaxisk teoribildning och vetenskaplig
tradition.
Sedan ett flertal år diskuteras formerna för
internationalisering av den svenska högskoleutbildningen.
Enligt högskolelagen §2 är främjande av förståelse för
andra länder och för internationella förbindelser ett allmänt
mål för utbildningen.
Det perspektiv som präglar rådande förberedelser inom
högskola och förvaltning är starkt Europacentrerat.
Vänsterpartiet hävdar att arbetet i frågan måste präglas av
en målmedveten global ambition. Utbildningens
internationalisering får aldrig stanna vid en formaliserad
utbytesverksamhet för ett begränsat antal studenter vid
europeiska universitet.
Genom att knyta an till svensk tradition av global
solidaritet måste högskoleutbildningen skapa förståelse och
respekt för andra folk och kulturer. Detta är också ett led i
att ge de studerande ett allsidigt och kritiskt sätt att angripa
problem.
Det är ytterst viktigt att utformningen av
utbytesprogrammen sker under demokratiska former. De
avtal som ligger till grund för ländernas deltagande i till
exempel ERASMUS-programmet utformas av ett EG-
sekretariat i Bryssel, utan möjlighet till offentlig insyn och
påverkan. Sverige måste verka för ökat demokratiskt
inflytande och för att alla Europas stater skall kunna ingå i
programmen.
I dagsläget ställer Sverige krav på att gäststuderande
skall ha garanterad försörjning från sitt hemland för att få
uppehållstillstånd och utbildningsplats. Detta utestänger
effektivt studerande från tredje världen. En modell värd att
ta efter är den norska, där studiemedlen efterskänks till
studerande från utvecklingsländer när dessa återvänder.
Detta ses som en form av bistånd.
Internationaliseringen av svensk högskola kan inte
invänta ett eventuellt svenskt deltagande i ERASMUS-
programmet. Enda sättet att få en positiv utdelning av ett
deltagande i ERASMUS är att omgående göra en bred
satsning för att varje högskola skall kunna erbjuda lämpliga
kurser. Det gäller framför allt att kunna erbjuda kurser på i
första hand engelska men även andra internationella språk
kan komma ifråga.
Liksom Sveriges Förenade Studentkårer menar vi att det
sociala mottagandet är viktigt. Den största svårigheten är
att kunna erbjuda bostäder. Här måste varje högskola ta
ansvar för ett visst antal internationella studentbostäder där
utbytesstudenter kan erbjudas bostad. Dessa bostäder
måste öronmärkas till utbytesstudenter och
gästforskare/lärare. Detta är också nödvändigt för att
högskolan i praktiken skall kunna omfatta det globala
perspektiv som motionen framför.
Ett område där åtgärder för internationalisering är
särskilt viktigt är lärarområdet. De som har ansvaret för
barns och ungdomars utbildning är särskilt viktiga som
opinionsbildare och måste således få en utbildning som
syftar till att skapa global öppenhet, medvetenhet och
handlingsberedskap. Som exempel på ett framgångsrikt
samarbete vill vi nämna lärarutbildningen i Karlstad som
haft ett samarbete med lärarutbildning i Indien.
Vänsterpartiet vill föreslå 10 miljoner kr till UHÄ:s
disposition för ökad internationalisering särskilt på
lärarområdet.
Ökad dimensionering
Vi har i Sverige haft i stort sett lika många
högskoleplatser under två decennier. Denna brist på
utveckling är förödande mot bakgrund av att vi övergår till
en allt mer kunskapsintensiv produktion. Problemet har
inte heller varit att vi inte haft intresserade sökanden. Förra
året var antalet sökande till högskolan rekordstort. Risken
är att vi på sikt med oförändrad dimensionering inom vissa
områden får en faktisk minskning av antalet
högskoleutbildade. Detta på grund av stora
pensionsavgångar i början på 2000-talet.
Det är offensivt att satsa på utbildning i en situation där
vi av allt att döma riskerar att drabbas av en lågkonjunktur
med åtföljande arbetslöshet. Tyvärr finns det annars en stor
risk för att arbetslösheten skall drabba stora
ungdomsgrupper. Rekryteringsunderlaget till högskolan
kommer dessutom att ha goda chanser att öka i och med att
gymnasieutbildningen nu blir treårig.
När de 25 000 nybörjarplatserna var fördelade under
hösten 1990 återstod mellan 12 000 och 14 000 personer som
inte erbjudits någon högskoleplats trots att de var behöriga
och trots att arbetslivet är i behov av fler högskoleutbildade.
Mot bakgrund av ovanstående vill vänsterpartiet föreslå
en kraftig ökning av antalet utbildningsplatser inom
högskolan. Vi gör denna satsning främst inom vård- och
utbildningsområdet eftersom det där förefaller vara de
största behoven av utbildad personal.
Utöver en ökad dimensionering i form av faktisk ökning
av antalet studerandeplatser är det viktigt att gå vidare med
en uppluckring av linjesystemet. Riksdagen har beslutat om
en stegvis uppluckring av linjesystemet.
Vi menar att ytterligare steg nu måste tas. En
genomgripande inventering måste därför ske ute på
högskolorna av hur linjestrukturen kan förändras så att
delar och moment kan erbjudas till fler studenter som fria
individuella val. På så sätt menar vi att det dels kommer att
leda till att fler kan erbjudas plats på högskoleutbildning
och att hushållningen med samhälleliga medel för
högskoleutbildning kan förbättras.
I detta inventeringsarbete får inget vara ''heligt''. Vi
utesluter inte att en väg att gå kan vara en översyn och
förändring av terminsystemet för att öka effektiviteten. Inte
heller utesluter vi att arbetet kan komma att leda till att hela
eller delar av linjer kan komma att läggas ner på vissa orter.
I sammanhanget är det också nödvändigt att inte bara se
över den högskoleutbildning som ligger inom den ram som
kan kallas det allmänna högskoleväsendet. Översynen med
ovannämnda ambitioner måste omfatta all
högskoleutbildning som också ligger utanför UHÄ:s
domäner. Det är alltså enligt vår mening nödvändigt att
lyfta in t.ex. kommunal, polis- och militär
högskoleutbildning i den samlade bilden.
Vi bedömer att detta arbete kan pågå under de två
kommande budgetåren så att de strukturförändringar som
blir nödvändiga kan koordineras med 1993 års
forskningspolitiska beslut. Riksdagen bör uppdra åt
regeringen att på lämpligt sätt utföra ovannämnda
utredningsarbete.
Grundskollärarlinjen
Vänsterpartiet föreslår en utökning av antalet platser på
grundskollärarlinjen med 700 platser utöver regeringens
förslag. Det innebär totalt 1 400
nya platser på linjen. Skälen till denna stora satsning
på lärarutbildningen är att behovet av lärare ökar
dramatiskt av flera orsaker bland annat en positiv
elevutveckling på grund av ökande födelsetal och
nettoinvandring, stora pensionsavgångar de närmaste åren
samt att det senaste läraravtalet ledde till minskad
undervisningsskyldighet för stora lärargrupper.
Dessutom har vi redan nu en mycket oroande och snabbt
ökande lärarbrist som resulterar i många obehöriga vikarier
vilket sänker undervisningens kvalitet. Det finns också all
anledning att tro att det går att fylla utbildningsplatserna,
eftersom informationen om den nya utbildningen nu börjat
tränga igenom, lärarnas tjänstgöringsvillkor har förbättrats
och inte minst eftersom arbetsmarknadsläget för lärare nu
har förbättrats.
Vänsterpartiet föreslår alltså att det inrättas ytterligare
700 platser på grundskollärarlinjen, utöver regeringens
förslag, till en kostnad av 42 milj.kr.
Barn- och ungdomspedagogisk linje
Vänsterpartiet upprepar här sitt krav på en
sammanslagning av förskollärar- och fritidspedagoglinjen.
Vi vill samtidigt förlänga denna utbildning från 80 till 120
poäng. En förlängning av utbildningen skulle ge
förutsättningar att ge de studerande förbättrade kunskaper
inom bland annat pedagogik och utvecklingspsykologi.
Dessa kunskaper kommer att bli extra viktiga för att infria
våra ambitioner om ökad samverkan och samarbete mellan
förskola och skola.
Inom förskolan och fritidshemsverksamheten är det idag
en mycket stor brist på personal. Denna personalbrist
kommer enligt socialstyrelsens beräkningar att kvarstå bl.a.
på grund av kommunernas utbyggnadsplaner. För
vänsterpartiet är det mycket angeläget att den barnomsorg
som erbjuds barnen inte bara blir en förvaring med
outbildad personal och hög personalomsättning. För att
möjliggöra en framtida barnomsorg med hög kvalité vill vi
kraftigt öka utbildningen på den nya linjen. Vi föreslår 1 400
nya platser på den nya linjen i förhållande till
nuvarande platsantal på fritidspedagog- och
förskollärarlinjen.
Kostnaden för en utbyggd utbildning för barn- och
ungdomspedagogik enligt ovanstående beräknar vi till 52
milj.kr.
Hälso- och sjukvårdslinjen
Den nästan ständiga bristen på sjuksköterskor består.
För att förbättra situationen krävs det en ökad
dimensionering. Vänsterpartiet föreslår en ökning av
platserna på hälso- och sjukvårdslinjen med 500 platser. Vi
beräknar denna kostnad till ca 25 milj. kr.
Läkarlinjen
Det framtida behovet av läkare måste bedömas på
mycket lång sikt på grund av den långa utbildningstiden. I
vårdplaneringen nämns att vårdkostnaderna skall tillåtas
öka med en procent per år. Med nuvarande dimensionering
av läkarutbildningen kommer inte antalet färdigutbildade
läkare att hålla jämna steg med denna tillväxt. I början av
2000-talet kommer antalet läkare att växa ungefär hälften
så snabbt som den planerade ökningen av vårdkostnaderna.
Denna läkarbrist vet vi drabbar hårdast i glesbygden.
Vänsterpartiet föreslår därför ytterligare 40 platser på
läkarlinjen till en kostnad av ca 5 milj. kr.
Psykologlinjen
Med den utbildningsdimensionering som gäller för
närvarande kommer antalet nyutbildade psykologer inte på
långt när att kunna fylla de lediga platserna strax efter
sekelskiftet. Vänsterpartiet föreslår därför att ytterligare 25
platser tillskapas. Vi föreslår att dessa förläggs till
Linköping som saknar psykologlinje men redan nu har en
betydande kompetens vid institutionen för pedagogik och
psykologi. Förslaget innebär en kostnad av ca 2 milj. kr.
Ökade grundanslag
Vår ambition är att kraftigt öka antalet fristående kurser
genom satsningar på anslaget för lokala och individuella
linjer samt fristående kurser (LIF-anslaget). Detta är ett
sätt att successivt bryta upp det stela linjesystemet och
skapa ett mer flexibelt system där individen får en större
valfrihet.
Med en större satsning på individuella kurser ökar också
förutsättningarna att tillfredsställa de redan
yrkesverksammas behov av fort- och vidareutbildning. Med
ett arbetsliv i allt snabbare omvandling är detta en mycket
angelägen uppgift för högskolan. Det är också ett medel att
få in nya grupper i högskolan och därmed förändra den
sociala snedrekryteringen.
Det torde stå alldeles klart för regeringen att de
förstärkningar riksdagen beslutat om vad gäller LIF-
anslaget är att hänföra till en vilja att öka det faktiska
utbudet av bl.a. fristående kurser. Regeringen fortsätter
trots detta att nagga på LIF-anslaget för att t.ex. föra
resurser till bl.a. den nya matematisk-naturvetenskapliga
linjen och ingenjörsutbildningen på högskolan.
Med vårt förslag om en kraftig uppräkning av LIF-
anslaget med 75 milj.kr. så mer än kompenserar vi anslaget
för de kostnader som är att hänföra till ovannämnda
utbildningar.
Vänsterpartiet vill även uppnå en ökad dimensionering
inom de tekniska utbildningarna. Tyvärr har vi en
bekymmersam situation vad det gäller lärarförsörjningen på
detta område. Vi vill därför föreslå ett stimulansbidrag på 4
miljoner kr. till UHÄ:s disposition för att åstadkomma
ökad lärarförsörjning på det tekniska området. Långsiktigt
kommer vi att återkomma med förslag om ökad
dimensionering även på detta område.
Den femåriga psykologlinjen, som inrättades 1982, har
kontinuerligt lidit av en besvärande resursbrist. UHÄ har
av och till pekat på behovet av resurstillskott och i sina
anslagsframställningar argumenterat för detta. Eftersom
utbildningen är både teoretisk och klinisk med betydande
inslag av kostnadskrävande handledning och dessutom
legitimationsgrundande krävs speciella resurser för att
genomföra den. Vänsterpartiet vill därför föreslå att 10
milj. kr. utöver regeringens förslag tillförs utbildningen i
psykologi.
Forskningen
Inledningsvis erinrade vi om högskolepolitiken som en
del av vänsterpartiets samlade fördelningspolitik. Vi tror att
den geografiska närheten till högre studier har en positiv
inverkan på möjligheten att nå grupper som traditionellt
inte söker sig till högre utbildning.
På högskolorna i Växjö, Karlstad, Örebro och
Sundsvall--Härnösand har det successivt under sjuttio- och
åttiotalet byggts upp viss vetenskaplig kompetens, och
forskningsverksamhet har kommit igång. Tyvärr har inte
denna verksamhet fått det statliga stöd som vi från vårt parti
ständigt föreslagit riksdagen.
Vi menar att det vore oklokt att, i en tid där vi ser ett
ökande behov av högt utbildade människor, inte ta tillvara
den resurs som ligger i de nämnda högskolorna. Det finns
en avsevärd potential för rekrytering till forskarutbildning
vid dessa högskolor, och vi tror också att ökad geografisk
närhet kan innebära att en ökande andel kvinnor kommer
att söka sig till forskningen.
För att ge stadga åt den forskningsverksamhet som
bedrivs vid högskolorna föreslår vi en resursförstärkning vid
dessa högskolor om 10 miljoner kronor vardera. En sådan
förstärkning underlättar också att ge dessa skolor fasta
forskningsresurser vid 1993 års forskningspolitiska beslut.
Vänsterpartiet har i motionen till den
forskningspolitiska propositionen föreslagit en omvandling
av alla utbildningsbidrag till doktorandtjänster under en
treårsperiod. Vi menar att det finns anledning att
återupprepa detta krav. Det är nämligen ett starkt
samhällsintresse att snabbt öka antalet forskarutbildade,
och en viktig förutsättning för detta är självklart att ge de
studerande drägliga ekonomiska villkor.
Det är dessutom i sig självklart att kunna erbjuda alla
grupper en godtagbar standard i synnerhet som det kan
medverka till att bryta social och könsmässig
snedrekrytering till forskarutbildningen.
Vänsterpartiet vill alltså föreslå 30 miljoner till
omvandling av utbildningsbidrag till doktorandtjänster för
att möjliggöra för fler forskarstuderande att få en ordentlig
försörjning med de sociala förmåner som för övrigt finns på
den svenska arbetsmarknaden.
Högskolevärlden kritiseras ibland för att leva ett från
samhället i övrigt isolerat liv. Kritiken hamnar i en del fall
rätt, men det finns också motsatta exempel. Från
vänsterpartiets sida ser vi det som angeläget att det sprids
information om högre utbildning och vetenskapliga
framsteg till en bred publik. Vi menar att detta har en
positiv verkan då det gäller att nå nya grupper för högre
studier. Det är också så att den impuls som en utåtriktad
verksamhet innebär kan vara positiv för
högskoleverksamheten själv.
Vi vill föreslå att ett särskilt anslag inrättas om 10
miljoner kronor för att stimulera uppbyggandet av vad vi
kallar för vetenskapens hus. Tanken är att kommuner i
samarbete med högskolor skall kunna bygga upp dessa
''hus''. Verksamheten, där högre utbildning och forskning
presenteras på ett populärt sätt, bör i första hand vända sig
till grundskole- och gymnasieelever.
Näringslivet och andra kapitalstarka sammanslutningar
har stora möjligheter att inleda samarbete med forskare på
högskolan och få olika typer av forskningsuppgifter utförda.
Även statsmakterna kan på olika sätt beställa och få
forskning utförd. Däremot saknas det möjligheter för
resurssvaga grupper att få forskning utförd av kvalificerade
forskare på högskolan.
Lösningen kan heta vetenskapsbutiker.
Vetenskapsbutiker finns sedan lång tid tillbaka på
universiten i Nederländerna, Belgien, Västtyskland,
Frankrike och Storbritannien. Syftet är just att bereda
finansiellt svaga icke-kommersiella organisationer
möjlighet att initiera och få forskning utförd på högskolan.
Som helhet är erfarenheterna mycket goda varför det
rimligen nu borde vara dags för Sverige att inleda en
försöksverksamhet. Vänsterpartiet föreslår därför att 7
miljoner ställs till forskningsrådsnämndens förfogande för
att initiera en sådan försöksverksamhet.
Analogt med vad vi anfört om behovet av en ny
psykologlinje vid universitetet i Linköping vill vi föreslå att
det inrättas en professur med allmänpsykologisk inriktning
vid Linköpings universitet. Detta beroende på att en så
omfattande utbildning som psykologlinjen kräver en
forskningsorganisation och möjlighet till forskarutbildning.
Detta kräver i sin tur en professur. Vänsterpartiet föreslår
därför att 1 miljon anslås till en professur enligt ovan.
I budgetpropositionen 1990/91:100 bil. 10 s. 175 anmäler
statsrådet att de förstärkningar inom forskningsområdet om
10 137 000 kr som riksdagen beslutat om i samband med
1989 års budgetproposition och 1990 års
forskningsproposition återtas genom att motsvarande
minskning görs på de olika anslagen till forskning och
forskarutbildning. Vi menar att regeringen misstolkar
riksdagens beslut i dessa frågor. Riksdagen bör därför
besluta att tillföra de olika anslagen för forskning och
forskarutbildning de medel som regeringen föreslår en
minskning av.
Samarbete mellan statlig och kommunal högskola
Vänsterpartiet har tidigare lagt förslag om ett enhetligt
statligt huvudmannaskap för all högskoleutbildning. I
utredningsuppdraget att se över de medellånga
utbildningarna ligger enligt vårt sätt att se också ett
deluppdrag att belysa frågor kring huvudmannaskapet. Vi
menar att forskningsanknytningen för bl.a. de medellånga
vårdutbildningarna skulle främjas av ett samlat
huvudmannaskap.
Vi vill trots pågående utredning föreslå riksdagen att
besluta om ett stimulansbidrag för att främja
samarbetsprojekt mellan den kommunala och statliga
högskolan. Det borde ligga samhällsekonomiska vinster i
t.ex. samutnyttjande av lokaler, del i gemensamma
administrativa resurser, gemensam utrustning etc.
Erfarenheterna av dessa samarbetsprojekt bör tas
tillvara för ett prövande av huvudmannaskapsfrågan.
Dessutom bör projekten kunna ge erfarenheter för en ökad
forskningsanknytning vars vikt tidigare nämnts. De olika
projekten bör utvärderas kontinuerligt så att viktiga
erfarenheter kan komma till nytta i 1993 års
forskningspolitiska beslut.
Riksdagen bör alltså besluta om att anslå 10 miljoner
kronor för försöksverksamhet i enlighet med ovannämnda
förslag. Medlen kan disponeras av UHÄ.
Lokaler och utrustning
Den utbyggnad av högskolutbildningen vi föreslår ställer
särskilda krav vad gäller investeringar i lokaler och
utrustning.
Det finns ett sen många år uppdämt behov av åtgärder
på nämnda områden. Lokalerna är på vissa orter i dåligt
skick, nedslitna och i en del fall helt otillräckliga.
Utrustningen har en bristfällig standard och är i vissa fall
hopplöst föråldrad.
Utrustnings- och lokalbeståndet måste för utbildningens
kvalitativa nivås skull moderniseras och rustas upp. Även
arbetsmiljöskäl talar för sådana åtgärder.
Vänsterpartiet föreslår mot bakgrund av ovan sagda att
anslagen till lokaler och utrustning räknas upp med
sammanlagt 150 miljoner.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen till försöksverksamhet med vetenskaplig
grundkurs för budgetåret 1991/92 anvisar 10 000 000 kr.,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbytesprogram,
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om studiemedel till studerande från
utvecklingsländer,1]
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationella studentbostäder,
4. att riksdagen till UHÄ 10 000 000 kr. för ökad
internationalisering,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av
högskoleutbildningen,
6. att riksdagen till Utbildning för undervisningsyrken,
D8, för budgetåret 1991/92 anvisar 42 000 000 kr. för
inrättande av 700 nya platser på grundskollärarlinjen utöver
vad regeringen har föreslagit,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
inrättandet av en ny barn- och ungdomspedagogisk linje på
120 poäng,
8. att riksdagen till Utbildning för undervisningsyrken,
D8, för budgetåret 1991/92 anvisar 52 000 000 kr. för
inrättande av 1
400 nya platser på barn- och ungdomspedagogisk linje
utöver vad regeringen har planerat för motsvarande
utbildningar,
9. att riksdagen till Bidrag till kommunal
högskoleutbildning m.m., D11, för budgetåret 1991/92
anvisar 25 000 000 kr. för att möjliggöra inrättande av 500
nya platser på hälso- och sjukvårdslinjen utöver vad
regeringen har föreslagit,
10. att riksdagen till Utbildning för vårdyrken, D7, för
budgetåret 1991/92 anvisar 5 000 000 kr. för inrättande av 40
nya platser på läkarlinjen utöver vad regeringen har
planerat,
11. att riksdagen till Utbildning för administrativa,
ekonomiska och sociala yrken, D6, för budgetåret 1991/92
anvisar 2 000 000 kr. för inrättande av 20 nya platser på
psykologlinjen utöver vad regeringen har föreslagit,
12. att riksdagen till Lokala och individuella linjer samt
fristående kurser, D10, för budgetåret 1991/92 anvisar 75
000 000 kr. för inrättande av fristående kurser utöver vad
regeringen har föreslagit,
13. att riksdagen till UHÄ, D1, för budgetåret 1991/92
anvisar 4 000 000 kr. utöver vad regeringen föreslagit till
stimulansbidrag för att åstadkomma en bättre
lärarförsörjning på det tekniska området,
14. att riksdagen till Utbildning för administrativa,
ekonomiska och sociala yrken, D6, för budgetåret 1991/92
anvisar 10 000 000 kr. till psykologlinjen utöver vad
regeringen har föreslagit,
15. att riksdagen till Vissa särskilda utgifter för
forskningsändamål, E12, för budgetåret 1991/92 anvisar 10
000 000 kr. till vardera högskolan i Växjö, Karlstad, Örebro
och Sundsvall/Härnösand utöver vad regeringen har
föreslagit,
16. att riksdagen till Forskning och forskarutbildning, E,
för budgetåret 1991/92 anvisar 30 000 000 kr. för ökat antal
forskningsbidrag utöver vad regeringen har föreslagit,
17. att riksdagen till Vissa särskilda utgifter för
forskningsändamål, E12, för budgetåret 1991/92 anvisar 10
000 000 kr. för ''Vetenskapens Hus'',
18. att riksdagen till UHÄ, D1, för budgetåret 1991/92
anvisar 7 000 000 kr. för försöksverksamhet med så kallade
vetenskapsbutiker,
19. att riksdagen till Samhällsvetenskapliga fakulteterna
m.m., E4, för budgetåret 1991/92 anvisar 1 000 000 kr. för
en professur med allmänpsykologisk inriktning till
universitetet i Linköping,
20. att riksdagen till Forskning och forskarutbildning, E,
för budgetåret 1991/92 anvisar 10 137 000 kr. att tillföras de
olika anslagen för forskning och forskarutbildning som
regeringen föreslår en minskning av,
21. att riksdagen till UHÄ, D1, för budgetåret 1991/92
anvisar 10 000 000 kr. för samarbetsprojekt mellan statlig
och kommunal högskola,
22. att riksdagen till lokalkostnader m.m. vid
högskoleenheterna för budgetåret 1991/92 anvisar 150 000
000 kr. utöver vad regeringen föreslår.
Stockholm den 23 januari 1991
Lars Werner (v)
Berith Eriksson (v)
Bo Hammar (v)
Margó Ingvardsson (v)
Lars-Ove Hagberg (v)
Ylva Johansson (v)
Björn Samuelson (v)