med anledning av prop. 1990/91:87 Näringspolitik för tillväxt
Högskolan i Kristianstad
Bakgrund
Riksdagen behandlade regionalpolitiken i juni 1990
(prop.76, AU13, rskr. 346). Det lades då fast att politiken
skall inriktas på att ge människor tillgång till arbete, service
och god miljö oavsett var de bor i landet.
Näringslivets och tjänsteproduktionens struktur i
Sverige har till stor del vuxit fram genom den
kunskapsutveckling och därav följande
färdighetsuppbyggnad som ägt rum i landet under senare
delen av 1900-talet. Inte minst beror detta på de regionala
högskolornas tillkomst. Närhet till utbildning, och då
framförallt närhet till utbildning som innebär en
fortbildnings- eller vidareutbildningsmöjlighet, är en faktor
som till stor del styr den enskilda människans sökande efter
personlig utveckling. En sådan utveckling är i sin tur en
förutsättning för näringslivets och tjänsteproduktionens
utveckling.
Både ur den enskildes och samhällets synvinkel måste
det föreligga likvärdiga förutsättningar i landets regioner
för att riksdagens intentioner vad avser regionalpolitiken
skall kunna uppfyllas. Likvärdigheten blir därvid inte ett
mål, men väl ett medel för en fortsatt uppbyggnad av
kunskapssamhället.
I regeringens proposition (prop. 1990/91:87)
Näringspolitik för tillväxt understryker föredraganden att
'' -- -- -- en ytterligare utökning av insatserna på
högskoleområdet är av grundläggande betydelse i ett
fortsatt tillväxtperspektiv. Förstärkningarna bör i första
hand gälla den högre tekniska utbildningen samt de resurser
som står till högskolornas förfogande för lokala beslut om
utbildningens utveckling och förnyelse -- -- --'' (s. 42). Han
återkommer senare (s. 229) och framhåller ''-- -- -- är det
också av olika skäl angeläget att förstärka länens
centralorter eller andra stödjepunkter som svarar för
viktiga funktioner för en större region. I ett nationellt
perspektiv bör genom sådana åtgärder dessa orter kunna bli
bättre lokaliseringsalternativ till bl.a. storstäderna och
universitetsorterna i södra Sverige -- -- --'' En således ''-- -- --
fungerande regionalpolitik (är) en viktig förutsättning för
hela landets ekonomiska tillväxt -- -- --''.
Kristianstadsregionens situation
Sverige befinner sig för närvarande i en lågkonjunktur,
förorsakad av regeringens kraftlösa näringspolitik.
Massmedia rapporterar varje dag om nya nedläggningar,
varsel och uppsägningar. Särskilt hårt drabbas ungdomen.
Ungdomsarbetslösheten stiger kraftigt. I Kristianstads
län stiger den med oroväckande hastighet.
Länsarbetsnämndens statistik visar att den fördubblats
under det senaste året. Inom delar av länet är nu nio gånger
så många ungdomar arbetslösa som för ett år sedan. Den
genomsnittliga arbetslöshetssiffran för ungdomar i åldern
18--19 år är fem procent och för dem i åldern 20--24 år är
den 5,1 procent. För ett år sedan var siffrorna 2,4 respektive
2,6 procent. Kommunerna har visserligen skyldighet att
ställa inskolningsplatser till ungdomarnas förfogande men
den möjligheten står knappast till buds i dag, när
kommunerna inte kan sysselsätta sin egen personal. Det är,
enligt uttalande från länsarbetsdirektören, inte medel som
saknas denna gång utan faktiska arbetsplatser.
För den vuxna generationen är situationen inte mer
gynnsam. Bilindustrins krissituation har väckt stor
uppmärksamhet vad gäller Malmö kommun och Blekinge
län, men är för underleverantörssidan lika krisartad i
Kristianstads län. Underleverantörer till både SAAB och
Volvo med sammanlagt många hundra anställda finns från
Båstad till Simrishamn. SAAB-Scania har lagt ner gjuteriet
i Sibbhult. Nedläggningar och permitteringar i Kallinge och
Olofström är inte ett isolerat Blekingeproblem, eftersom en
stor del av arbetskraften pendlar från bostadsorter i
Kristianstads län.
Tarketts golvindustri har minskat produktionen och
därmed arbetsstyrkan. Företaget håller delvis på att flytta
utomlands. LB-invest, landets näst största
småhustillverkare, har även så minskat produktionen och
därmed personalstyrkan.
Karpalunds sockerbruk är nedlagt till följd av
Sockerbolagets strukturrationalisering. Flera hundra
arbetsplatser försvann genom denna nedläggelse.
Hela regionen är under kraftig omstrukturering.
Jordbruket och livsmedelsindustrin, länets basnäringar, står
inför en kraftig omvandling. Den dominans som jordbruket
och livsmedelsindustrin har i regionen är inte resultatet av
nyare tiders industripolitik utan en följd av naturliga
förutsättningar och generationers tålmodiga strävan att
trygga sin egen och omgivningens levnadsvillkor. Sveriges
grad av självförsörjning inom livsmedelsområdet har till
stora delar byggt på detta. I sammanhanget kan nämnas att
43 procent av tillverkningsarbetskraften inom Kristianstads
kommun är sysselsatt inom livsmedelsindustrin. En
förändring inom näringsgrenen får således betydelse för
nästan hälften av den sysselsatta befolkningen i kommunen.
På samma sätt befinner sig fiskerinäringen och
fiskeriindustrin i stora svårigheter. Nedsmutsningen av
Östersjön har medfört minskade fångster och därav
betingad minskad lönsamhet. Fortsätter utvecklingen, och
ingenting pekar på en snar förändring, kommer ytterst få
människor i regionen att i framtiden kunna få sin utkomst
inom denna näringsgren.
Likaså kommer förändringen av den civila offentliga
sektorn liksom de förändringar som diskuterats inom det
militära området att få avgörande betydelse för regionens
livskraft och tillväxt.
Omstruktureringen av jordbruket och den därav
beroende industrin, liksom av annan industri, kommer
tillsammans med svårigheterna inom fiskerinäringen och
förändringarna inom både civil och militär offensiv
verksamhet bl.a. ställa krav på utbildningsanordnarna i
länet för att med utbildningens hjälp skapa ny eller
fördjupad kompetens.
Utbildning som medel för tillväxt
Mot denna bakgrund är det förvånansvärt att
regeringens förslag i tillväxtpropositionen så markant
diskriminerar Kristianstadsregionen vad gäller möjlighet till
högre utbildning. Problemen är inte mindre inom denna
region än inom de delar av landet som genom skilda förslag
avses få stöd för en fortsatt utbyggnad av såväl
grundläggande teknisk utbildning som sådan utbildning
vilken beslutas lokalt av högskoleenheterna. Genom
regeringens förslag ges inte denna region och dess invånare
samma möjligheter som andra till en fortsatt god utveckling
och tillväxt.
I en situation där hotbilden dominerar finns dock alltid
alternativ som minskar trycket för samhället och den
enskilda människan. I Kristianstads län finns möjligheter
till utveckling och förnyelse inom delar av näringslivet som
i en sådan här situation blir särskilt värdefulla att ta tillvara.
Stenindustrin är ett bra exempel på detta. På kajen i Åhus
kan man se jättelika stenblock av den berömda diabasen.
Dessa skeppas till Italien för slutförädling i stället för att
detta sker inom landet.
Länet har landets näst största färdigtillverkning inom
träindustrin, baserad på relativt många men små och
medelstora företag. Konkurrensen inom området är hård
och produktionen är beroende av en god formteknik och
design.
Livsmedelsindustrin är dominant, men frånsatt visst
utvecklingsarbete bedrivet av lantbruksuniversitetet inom
växtförädlingsområdet vid Balsgård finns mycket liten
vidareutbildning och ingen forskning inom länet.
Högskolan i Kristianstad har viss utbildning för
arbetsledare inom området livsmedelskvalitet, men denna
utbildning ger endast fördjupad kunskap inom en mycket
smal sektor av denna breda näringsgren.
Kompetensen hos verktygsmakarna kan
vidareutvecklas. Den spetskompetens som finns t.ex. i
Tyskland kan mycket väl utvecklas också i Sverige.
Verktygsmakarna är nyckelpersoner i all industriell
tillverkning, hög kompetens hos dessa ger formgivare
möjlighet att utveckla och förnya de egna produkterna. I en
hårdnande konkurrens är detta en förutsättning för fortsatt
lönsamhet för delar av industrin inom regionen.
Många människor bär på egna utvecklingsmöjligheter
som endast kan utlösas genom ökad kunskap om
företagsamhet och produktutveckling. Likaså finns redan
etablerade företag som hesiterar inför en framtid som synes
sakna signaler om regeringens förmåga och önskan att vilja
satsa också på dem.
Tillväxttakten i Umeå, tillskapandet av forskningsbyar i
Lund, Linköping och Växjö kan ses som goda exempel på
den stora betydelse som närheten till utbildning har för en
regions tillväxt. Regeringens satsning i
tillväxtpropositionen på sydöstra Sverige och Lund kan
synas ha betydelse också för Kristianstads län. Den
närheten är dock en fiktion. Den fortbildning och
vidareutbildning som krävs nu har presumtiva studerande
som samtidigt med att de behöver bygga upp en ny eller
fördjupad kompetens också har att ta ansvar för hem och
familj. För dem är Växjö eller Lund inga alternativ.Den
direkta närheten är av avgörande betydelse för viljan att
förnya sig. Detta stämmer också väl samman med
regeringens uttalande i propositionen om det angelägna i att
förstärka länens centralorter för att dessa orter skall kunna
bli bättre lokaliseringsalternativ till storstäderna och
universitetsorterna i södra Sverige.
Högskoleutbildning i Kristianstads län
I propositionen föreligger förslag till fördelning av
utbildningsplatser och medel för fristånde kurser till ett
stort antal högskoleenheter. Men för högskolan i
Kristianstad föreslås inga tillskott. För regionens del
innebär detta en stor besvikelse. Ånyo konstateras det att
regeringen finner regionens situation ointressant och
mindre värd att satsa på. Ånyo konstateras det att regionen
inte ges likvärdiga föutsättningar till en framtida tillväxt
jämfört med andra regioner.
Inom högskoleenheten finns kompetens och vilja inom
samtliga ovan uppräknade områden att bidra till en breddad
och fördjupad kompetens för länets arbetskraft.
Här finns en teknisk sektor där utbyggnad är fullt möjlig
både lokalmässigt och på andra sätt i Hässleholm. Landets
enda polymeringenjörsutbildning och formteknikutbildning
för polymera material finns i Kristianstad. En satsning inom
tekniksektorn skulle t.ex. möjliggöra för högskolan att
förlägga viss högskoleutbildning direkt till krisdrabbade
företag. En sådan ordning ökar ytterligare närheten till
utbildning. Högskolan är beredd att starta utbildning
genom fristående kurser i t.ex. kvalitetsteknik, moderna
digitala konstruktionsmetoder och material- och
produktionsstyrning inom maskiningenjörsområdet liksom
av utbildning i bearbetning och formteknik av polymera
material.
Det finns en ekonomisk utbildning som inom sig har
landets enda sakrevisionslinje, en linje som ger den
teoretiska kompetensen för att utöva yrket. Linjen, som ges
både på distans och som kvällsundervisning, är ständigt
översökt. Till årets 60 årsstudieplatser fanns 239 sökande.
Inom sektorn föreslås för nästa år ett stort antal fristående
kurser, som man erfarenhetsmässigt vet kommer att vara
översökta. Inom institutionen finns kompetens och vilja att
medverka i uppbyggnaden av ny företagsamhet grundad på
regionens egna förutsättningar.
Inom högskolan finns erfarenhet att utbilda instruktörer
inom räddningstjänsten, arbetsledare inom
livsmedelsindustrin etc. Kompetensen kan nyttjas för
liknande utbildningsinsatser inom andra områden.
Det finns kunskap och förutsättningar att medverka i en
efterfrågad designutbildning, väl ägnad att stödja de små
och medelstora tillverkningsföretag som av ekonomiska
skäl inte kan sända sin personal till Stockholm eller andra
större utbildningsorter för att nå en vidgad kompetens.
Utbildningssatsning för Kristianstads län
För att skapa likvärdiga möljligheter för medborgarna
också i Kristianstads län bör det också för denna region
tillskapas resurser för en större andel högre utbildning.
Behovet av sådan utbildning inom det egna närområdet är
väl belagt och kompetensen att genomföra den finns. Det är
resurserna som saknas. Högskolan i Kristianstad bör, i
likhet med vissa andra regionala högskolor, under anslaget
för lokala och individuella linjer samt fristående kurser
(LIF-anslaget) få ett resurstillskott om 720 000 kr. Detta
skulle innebära att regionen fick samma möjigheter som
andra regioner att utvecklas och att bli en stark länk i
landets totala tillväxt.
Finansiering av utbildningssatsningar
Regeringen föreslår i propositionen att föreslagna
åtgärder inom den högre utbildningen ''-- -- -- kommer till
stånd genom sådana omprioriteringar som regeringen
bedömer vara riktiga och rimliga. En motsvarande
proportionell minskning bör således göras av de i prop.
1990/91:100 bil. 10 beräknade anslagen D5, Utbildning för
tekniska yrken, D7, Utbildning för vårdyrken samt D8,
Utbildning för undervisningsyrken -- -- --''.
Regeringens förslag innebär att man tar med den ena
handen för att ge med den andra. Resultatet blir ingen
resursförstärkning utan endast en resursförsvagning inom
andra vitala sektorer. Med regeringens teknik för
finansiering borde det vara mer rimligt att i stället ange ett
antal utbildningar inom de utpekade sektorerna som
tillfälligt eller permanent ska läggas ner för att finansiera
propositionens förslag. Att minska resurserna inom t.ex.
civilingenjörsutbildningarna för att starta nya sådana synes
inte särdeles välbetänkt. En enklare tenkik än den
föreslagna inom LIF-anslaget hade med regeringens synsätt
varit att helt enkelt begära av högskolorna att öka antalet
årsstudieplatser inom oförändrad medelstilldelning.
Anslagen sänks för samtliga högskolor utan att alla
högskolor får del av besparingseffekten. Högskolan i
Kristianstad skulle med regeringens förslag vara med om att
finansiera reformen utan att själv kunna få delta i
tillväxtuppbyggnaden.
Folkpartiet liberalerna har valt en riktigare och ärligare
väg och föreslår i en partimotion att ytterligare 100 milj.kr.
skall anslås för att antalet nybörjarplatser vid landets
högskolor skall öka med totalt 6 000 till hösten 1991. Inom
ramen för denna satsning bör 720 000 kr. anvisas högskolan
i Kristianstad för att öka utbildningskapaciteten.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
[att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Kristianstadsregionens
situation,1]
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning som medel för tillväxt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om högskoleutbildning i
Kristianstads län,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökade anslag till högskolan i
Kristianstad.
Stockholm den 6 mars 1991
Bengt Harding Olson (fp)
1 1990/91:A19