Många invandrare och flyktingar med akademisk utbildning har svårt att få arbete inom det område som man utbildat sig för. Åtskilliga invandrare kan vittna om att de trots överlägsna eller jämförbara meriter med svenska sökanden fått se sig utslagna i konkurrensen om ett arbete.
En vanlig förklaring från arbetsgivarens sida är att man inte vågar anställa invandraren på ett kvalificerat arbete i företaget eftersom man varit osäker på dennes kunskaper i svenska språket. Förmågan att uttrycka sig på svenska i tal och skrift tillmäts i många yrken stor betydelse för möjligheterna att klara sitt arbete på ett bra sätt.
Det finns idag ingen bra metod för en invandrare att bevisa att man har kvalificerade kunskaper i svenska språket. Med kvalificerade kunskaper avses här den nivå man anses ha efter att ha genomgått en treårig gymnasial utbildning.
En lösning skulle kunna vara om man som invandrare hade möjligheter att få ett intyg på att man har kvalificerade kunskaper i svenska språket och lätt att uttrycka sig i tal och skrift. Ett sådant intyg bör utfärdas av en svensk utbildningsmyndighet, förslagsvis ett universitet eller en högskola för att inge förtroende hos arbetsgivaren.
Enligt min mening bör man kunna, på samma sätt som det nu ordnas särskilda högskoleprov, erbjuda invandrare möjligheter att på några orter i landet mot en mindre avgift få genomgå språktest. Testet bör omfatta såväl muntlig som skriftlig framställning. Efter genomgånget test utfärdas ett intyg på på vilken nivå man har kunskaper i svenska språket. Ett sådant intyg skulle stärka många invandrares möjligheter på arbetsmarknaden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anordnandet av språktest och utfärdandet av intyg om kunskaper i svenska språket för invandrare.
Stockholm den 24 januari 1991 Rune Backlund (c)