Med den utbildningsdimensionering som gäller för
närvarande kommer antalet nyutbildade psykologer inte på
långt när att kunna fylla de lediga platserna efter
pensionsavgångarna kring sekelskiftet. I dag finns ca 5 500
verksamma psykologer medan antalet fortfarande
yrkesverksamma år 2013 beräknas till ca 3 300.
Detta är alarmerande siffror som visar att
dimensioneringen av psykologutbildningen är alltför liten.
Trots begränsad nyutbildning har antalet utlysta tjänster
ökat under 1980-talet. Största ökningen har skett inom
områdena vuxenpsykiatri, skola, barn- och
ungdomspsykiatri, omsorgs- och barnomsorgsverksamhet.
Om ingen utökning av utbildningen kommer till stånd
kommer mer än hälften av alla psykologtjänster att vara
vakanta i början på nästa decennium.
Psykologernas främsta uppgift i samhället är att med sin
speciella kompetens bidra till att skapa gynnsamma
arbetsvillkor och levnadsvillkor för enskilda individer och
grupper. Denna typ av insatser kan ha stor betydelse för den
enskilde, liksom att det innebär samhällsekonomiska
vinster om det skapas förutsättningar för så många som
möjligt att delta i arbetsliv och produktion.
En strävan att skapa ett jämlikt och rättvist samhälle
förutsätter att individer med svårigheter i sin
utbildningssituation, med bristande arbetstillfredsställelse
eller med personliga problem ges möjlighet till stöd och
vägledning under vissa skeden av livet. Ett välfärdssamhälle
bygger också på att skolor och arbetsplatser är utformade så
att såväl de individuella, kollektiva som ekonomiska
förutsättningarna är så gynnsamma som möjligt.
Psykologernas kunskap om individer, grupper och
organisationer är här av stor betydelse.
Det nationella behovet av en utökad dimensionering av
psykologutbildningen är väl dokumenterat. Särskilt
besvärlig är rekryteringen till lediga psykologtjänster inom
Linköpings högskoleregion som i dag helt saknar
psykologutbildning. Eftersom denna högskoleregion även i
övrigt har färre antal universitetsplatser per capita än övriga
Sverige finns det skäl att lokalisera psykologutbildning till
Linköping. I Linköping finns redan en institution för
pedagogik och psykologi med en infrastruktur som till stora
delar svarar mot de krav som en psykologlinje ställer.
Behov av professur i psykologi
För att tillförsäkra en hög kvalitet på
psykologutbildningen krävs en professur med därtill
kopplad forskning och kompetensutveckling. Institutionen
för pedagogik och psykologi vid Universitetet i Linköping
har under flera år befunnit sig i ett uppbyggnadsskede och
är nu väl rustad för att utgöra en vetenskaplig bas för såväl
psykologutbildning som avancerad forskning inom ämnet
psykologi.
För att bygga upp en kvalificerad forskningsstruktur i
anslutning till en planerad psykologlinje krävs således en
professur med allmänpsykologisk inriktning. En sådan start
på en forskningsuppbyggnad är också en utveckling som
Nationalkommittén för psykologiämnet (psykologiämnets
representation i vetenskapsakademin) förordar.
En psykologutbildning ger en gedigen grund för
yrkesutövande men utgör också en naturlig bas för
forskarutbildning i ämnet psykologi. Eftersom sådana
möjligheter i dag saknas inom Linköpings högskoleregion
utgör detta ytterligare ett skäl för inrättande av en
psykologiprofessur vid Universitetet i Linköping.
Med bakgrund av de motiveringar och behovsanalyser
som föreligger föreslås att en psykologlinje med 30
årsstudieplatser och en allmän professur i psykologi inrättas
vid Universitetet i Linköping med start den 1 juli 1993.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en psykologlinje och
en allmän professur i psykologi vid universitetet i
Linköping.
Stockholm den 24 januari 1991
Viola Furubjelke (s)
Maj-Inger Klingvall (s)
Sture Thun (s)