Umeå universitet har idag den mest heltäckande miljö-
och hälsoskyddsutbildningen i Sverige. Den omfattar miljö-
och hälsoskyddslinjen med påbyggnadsmöjligheter. Till
detta kommer ett stort antal fristående kurser ämnade bl.a.
för utbildning och vidareutbildning.
Vidare tas miljöaspekterna upp i ökande omfattning i de
naturvetenskapliga, tekniska och medicinska
utbildningslinjerna. Viktigt är också att detta börjar ske i de
samhällsvetenskapliga utbildningarna samt i
lärarutbildningarna.
Miljöforskningen vid universitet är sedan många år både
brett och djupt företrädd främst inom det
naturvetenskapliga och medicinska området. En väl
etablerad miljögiftsforskning finns exempelvis inom det
miljökemiska området och forskning rörande
bräckvattenmiljön byggs för närvarande upp vid Umeå
Marina Center i Norrbyn. Forskning inom
miljökonsekvensområdet håller också på att utvecklas i
anslutning till miljö- och hälsoskyddslinjen.
Vidare förekommer i Umeå miljöforskning vid SLU,
Skogshögskolan och Röbäcksdalen, samt vid FOA 4,
Försvarets forskningsanstalt, och vid Arbetsmiljöinstitutet.
För att i viss mån utveckla och samordna denna
forskning finns vid universitetet sedan ett antal år ett
centrum för miljövetenskaplig forskning, CMF. Detta är en
början till en samordning av miljöforskningen i Umeå. Men
CMF behöver ytterligare stöd för att verkligen kunna hålla
samman den i dag relativt splittrade tvärvetenskapliga
miljöforskningen. Särskilt viktigt är det att ökade resurser
läggs ned på spridningen av forskningsresultat till skolor,
myndigheter, företag och allmänhet.
Efter en grundlig utredning av den högre
miljöutbildningen i Sverige finns sedan hösten 1990 ett
förslag om att avsevärt utöka utbildningsinsatserna inom
området. Universitets- och högskoleämbetet föreslår bl.a.
att miljö- och hälsoskyddslinjen i Umeå skall utökas med 30
utbildningsplatser och att linjen skall förlängas från att vara
3-årig till att bli 4-årig. Arbetsmarknadsbehovet på främst
kommunal nivå är fortfarande mycket stort av
högskoleutbildade miljö- och hälsoskyddare.
Denna utökning och förlängning av linjen skall därför
ske så snart som möjligt. Utökningen måste också
långsiktigt ses som fördelaktig för forskningen och
forskarutbildningen inom miljöområdet.
Som helhet har alltså Umeå en god och utvecklingsbar
forsknings- och utbildningsbas inom större delen av
miljöområdet. Det som nu behövs är att utbildningen,
forskningen och forskningsinformationen knyts samman
med den övergripande miljöpolicy som universitetet har
''att utveckla och stärka utbildning och forskning inom
området miljö- och hälsoskydd.
.
.''.
Miljöaspekterna måste in i större delen av all forskning
och utbildning. Viktigt är också att universitetet agerar som
föregångare vad gäller föreskrifter, planering, byggande,
lokal- och utrustningsutnyttjande osv. En satsning på
fortbildning behövs för all universitetspersonal inom detta
område.
För att förverkliga allt detta borde en miljövetenskaplig
fakultet inrättas. Ett mer gångbart namn kunde vara
''Miljöhögskolan i Umeå''. Detta skulle tydligt peka mot
ambitionen att utveckla kunskaper för ett långsiktigt
hållbart samhälle.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att inrätta en miljöhögskola vid
Umeå universitet.