Utbildningen av förskollärare och fritidspedagoger
Att kunna rekrytera och behålla personal är avgörande
för att kommunerna skall uppnå riksdagens mål om en
förskola för alla barn. I dag är det främst storstäderna och
områdena runt om som känner av problem med
personalförsörjningen. Det handlar då oftast om alla sorters
personal. Gemensamt för många kommuner är att de har
svårigheter att rekrytera dagbarnvårdare och
fritidspedagoger.
Aktionsgruppen för barnomsorg konstaterar i sitt
betänkande SOU:80 att det behövs fler utbildningsplatser
på förskolläraroch fritidspedagoglinjerna, både 100- och 50-
poängsutbildning. ''I kommunerna finns önskemål om fler
utlokaliserade 50-poängsutbildningar. Under 1990 finns
sådana utbildningar på drygt 30 orter i landet. Många
kommuner har god tillgång på barnskötare. De är inte
oroliga för att 'ta barnskötare' från verksamheten. Man kan
på många håll än så länge rekrytera nya barnskötare.
Erfarenheten är att en förskollärare som varit barnskötare
och 'bestämt sig en gång till för yrket' är en mycket pålitlig
arbetskraft. För andra kommuner kan en mer flexibel
utbildning vara bättre t ex att läsa på halvfart och samtidigt
arbeta i barnomsorgen på resterande tid.''
Budgetpropositionen 1990/91 innehöll en efterlängtad
utökning av antalet utbildningsplatser på förskollärarlinjen,
150 100-poängsplatser och 120 50-poängsplatser. Dessutom
beslutade regeringen om ytterligare 270 platser, totalt 540
uppdelat på 100- och 50-poängsutbildningar. Årets
budgetproposition innehåller tyvärr inte dessa platser. Av
utökningen återstår 150 100-poängsplatser. Det är
beklagligt att så många platser på 50-poängsutbildningen
inte finns kvar. Inte minst mot bakgrund av ovan redovisade
erfarenheter från kommunerna. Till detta kommer att 50-
poängsutbildningen är en reell karriärväg för erfarna
barnskötare inom barnomsorgsyrkena.
Många kommuner har i dag svårigheter att rekrytera
fritidspedagoger. Detta i ett läge då det i landet som helhet
pågår ett stort utvecklingsarbete inom skolbarnsomsorgen.
Det är mycket viktigt att detta arbete möts av ett tillräckligt
antal utbildade fritidspedagoger.
Enligt vår mening krävs en utökning av antalet
utbildningsplatser på förskollärar- och
fritidspedagogutbildningen utöver vad som föreslås i
budgetpropositionen. Särskild uppmärksamhet bör riktas
på möjligheterna till 50-poängsutbildningen för
barnskötare.
Den svenska förskolan åtnjuter ett stort förtroende. Den
är ett nödvändigt och viktigt inslag i många barnfamiljers
vardag. Samtidigt ställs det stora krav på barnomsorgen,
hög pedagogisk kvalitet i verksamheten, resurser att klara
barn med behov av särskilt stöd av olika slag, flexibilitet i
organisation och öppethållande.
Allt detta innebär att personalens roll är central i
barnomsorgen. Välutbildade förskollärare,
fritidspedagoger och barnskötare är en förutsättning för en
hög kvalitet i förskolan.
Till detta kommer ytterligare aviserade förändringar. I
budgetpropositionen skriver man dels om att ett nytt
gemensamt måldokument för barnomsorgen och skolan
skall arbetas fram, dels finns ett förslag om flexibel skolstart
som kommer att få stor betydelse för samverkan och
samarbete mellan de olika personalkategorierna.
En förlängning av grundutbildningen av förskollärare
och fritidspedagoger har diskuterats under många år. Redan
1983 gav regeringen UHÄ i uppdrag att se över
förskollärar- och fritidspedagogutbildningen. Ett förslag till
ny barnpedagogisk utbildning remissbehandlades av UHÄ
under våren 1985. UHÄ föreslog då en förlängning av
grundutbildningarna till 120 poäng med samläsning ca halva
tiden. Förlängningen syftade främst till att ge
förutsättningar till ett fördjupat temaarbete med
forskningsanknytning i enlighet med högskolelagen.
Nu finns det ännu starkare skäl att hävda att
barnomsorgsutbildningarna måste reformeras inte minst
genom de förändringar som skett inom barnomsorgen
under hela 80-talet och som nu är på gång inom skolan. Den
ökande samverkan mellan olika personalgrupper som en
flexibel skolstart och en samordnad skola-skolbarnsomsorg
innebär, kräver en förlängning av förskollärar- och
fritidspedagogutbildningen.
En god kvalitet på utbildningarna är helt nödvändig för
att höja barnomsorgsyrkenas status. Den skillnad som
uppstått i utbildningslängd mellan förskollärare och
fritidspedagoger jämfört med grundskollärare ökar klyftan
mellan dessa utbildningar och riskerar att försvåra dels
samordningen av lärarutbildningarna, dels den samverkan
och det samarbete som nu måste stärkas och utvecklas
mellan olika lärarkategorier.
Målet med en förlängning av förskollärar- och
fritidspedagogutbildningen måste därför vara att den blir
lika lång som den kortare varianten av den nya
grundskollärarutbildningen, nämligen den som omfattar
140 poäng.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av utökat antal
utbildningsplatser på förskollärar- och
fritidspedagoglinjerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en förlängning av
förskollärar- och fritidspedagogutbildningen.
Stockholm den 24 januari 1991
Maj-Inger Klingvall (s)
Margareta Winberg (s)
Ingegerd Sahlström (s)
Inez Uusmann (s)