av Barbro Westerholm och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)
Etik, kommunikation m.m. i läkarutbildningen
Bakgrund
Läkarutbildningen i Sverige är statligt reglerad och
bedrivs enligt riktlinjer som fastställs av riksdagen. Mot
bakgrund av de av riksdagen givna ramarna utarbetar
Universitets- och högskoleämbetet (UHÄ) en
utbildningsplan som anger målsättningen för
grundutbildningen. På basen av denna utbildningsplan skall
varje lärosäte sedan utarbeta egen lokal studieplan.
Kursplaner och schemainnehåll är därför inte identiska
högskolorna emellan.
Utöver kunskaper i ämnen som anatomi, fysiologi,
medicin, kirurgi etc behöver läkaren ha förmåga att
utveckla en god patient-läkarrelation och att kommunicera
med patienten. Eftersom Sverige blivit ett mångkulturellt
land fordras att läkaren har kunskaper om andra länder,
kulturer och internationella förhållanden som är av
betydelse för att förstå invandrade patienters situation och
syn på hälsoproblemen. Läkaren behöver också vara väl
insatt i medicinskt--etiska frågeställningar. Eftersom vi
lever i en tid med begränsade resurser inom hälso- och
sjukvården är det också viktigt att läkaren har kunskaper i
hälsoekonomi, dvs. läkaren skall kunna värdera vilka
medicinska insatser som gör bäst nytta för patienten både
när det gäller behandlingsresultat och kostnader.
Dessa tankegångar återfinns i högskolelagen (1977:218)
och UHÄ:s utbildningsplan för läkarlinjen (l983-06-l7 med
ändring l990-10-30). En genomgång av de medicinska
högskolornas lokala utbildningsplaner visar dock på stora
skillnader inom de nämnda kunskapsområdena.
De lokala utbildningsplanerna
Göteborgs universitet har en mycket kortfattad
utbildningsplan. Medicinsk psykologi är det enda ämne som
står upptaget i planen vilket kan inrymma något av
ovanstående. Bakom den rubriken kan rymmas
samtalsmetodik och undervisning om
patient/läkarrelationer.
Lunds universitet har i sin lokala plan upprepat UHÄs
utbildningsmål och tagit upp familjen, social situation och
kulturella särdrag under terminerna 9--11.
Karolinska institutet genomför under termin 5--7
undervisning i medicinsk psykologi och medicinsk etik.
Syftet är att utveckla studentens personliga förutsättningar
till ställningstaganden i situationer som rör
livsåskådningsfrågor, förhållandet till människor och
respekt för personlig integritet. Vård i livets slutskede har
en framträdande plats under kurserna i långvårdsmedicin
och onkologi. Under kursen obstetrik och gynekologi har
man ett särskilt avsnitt om etik och livsfrågor.
I läkarutbildningen vid Linköpings hälsouniversitet går
beteendevetenskap, systematisk träning i kommunikation,
samtalsmetodik, livsvillkor och hälsa samt hälsoproblem i
olika kulturer som en röd tråd genom studierna. Etik och
hälsoekonomi utgör andra delar av undervisningen.
Vid Umeå universitet tar man upp avsnitt om
sjukvårdens organisation och ekonomi och kunskap om
andra länder och internationella förhållanden som är av
betydelse för den framtida yrkesfunktionen. Omvårdnad
och kommunikation såväl språkligt som i andra
uttrycksformer för kommunikation med patienterna finns
upptaget i studieplanen. De studerande skall också
uppmärksammas på egna attityder och värderingar och hur
dessa påverkar det egna beteendet i samspel med
patienterna, deras anhöriga och vårdpersonalen. Kunskap
om etniska minoriteters hälsoproblem utifrån deras
speciella utgångspunkter inryms också i studieplanen.
Uppsala universitet har i sin utbildningsplan för
terminerna l och 2 patientkontakt samt yrkes- och
könsroller i vårdarbetet. Under terminerna 6--8 tar man
upp prenataldiagnostik och rådgivning,
patient/läkarrelation och samtalsmetodik. Inom ämnena
yrkesmedicin, miljömedicin och företagshälsovård tar man
upp beteendevetenskaplig kunskap. Under kursen i klinisk
propedeutik lär man ut hur man möter sjuka människor
med empati och respekt. Medicinsk etik är ett eget
kunskapsområde. Det finns särskilda avsnitt om läkares
kommunikation med patienter, anhöriga, vårdpersonal etc.
Vikten av att lära studenterna att förstå patientens
upplevelser av sin sjukdom och betydelsen av läkarens egna
känslomässiga relationer och olika etiska referensramar
understryks i utbildningsplanen.
Åtgärder
Av det ovan framförda framgår att undervisningen i etik,
kommunikation, omvårdnad samt olika etniska gruppers
syn på hälsoproblem och vård varierar mellan lärosätena.
Också ämnet hälsoekonomi får olika utrymme på schemat
vid de olika studieorterna.
Vi anser att dessa områden är så viktiga att de måste ha
en tydlig plats i undervisningen för läkarstuderandena vid
samtliga medicinska högskolor. Läkare måste oberoende av
var de studerat vara väl rustade att leva upp till de krav som
ställs på dem inom dessa områden när de går ut i klinisk
verksamhet. Regeringen bör uppdra åt UHÄ att i
samarbete med linjenämnderna vid de olika universiteten få
en sådan förbättring till stånd.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om undervisning av läkare i etik,
kommunikation m.m.
Stockholm den 24 januari l991
Barbro Westerholm (fp)
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp)