Utbildning och forskning vid högskolorna i skogslänen
Utbildning och forskning är viktiga inslag i det
näringspolitiska arbetet. Konkreta åtgärder och insatser
inom utbildning och forskning behövs inte minst för att vi
skall kunna stimulera den regionala utvecklingen.
Satsningen på högskolorna har gett många positiva resultat.
Erfarenheten visar att högskolorna är viktiga instrument
när staten skall stödja olika regioner och vitalisera
näringsliv och förvaltning. Sådana satsningar har en stark
regionalpolitisk genomslagskraft.
Det är inget tvivel om att högskolorna inom skogslänen
i hög grad har bidragit till att främja utvecklingen av
forskning och utbildning. Vi har konstaterat att
högskoleutbildningen har ökat i omfattning. Det har
bidragit till att höja utbildningskompetensen. Även
efterfrågan på utbildning har stigit. Det har skett i en
omfattning som knappast var förutsedd när skolorna en
gång inrättades. Ett ökat ämnesurval, varvad
vuxenutbildning och fler utbildningsplatser har inte minst
för många vuxna elever inneburit en helt ny situation och
ett ökat behov av fortsatt högskoleutbildning.
Den regionala obalansen gör sig emellertid gällande
även inom utbildning och forskning. Det gäller att bredda
basresurserna för verksamheten -- att i ökad omfattning
styra satsningar främst till de regioner som står inför en
omfattande strukturomvandling. Vi har tacksamt noterat de
framgångar som skogslänen hittills haft. Nu är det
nödvändigt att arbeta vidare.
De fortsatta tekniska förändringarna kommer att
innebära ökade krav på att samhället för stora delar av
befolkningen inom de aktuella områdena skall höja
utbildningskompetensen. Närheten till studieorterna spelar
i många fall en avgörande roll för den enskilde som vill
förkovra sig och genomgå ytterligare utbildning.
Svårigheten med långa avstånd till studieorterna är ett
ständigt återkommande problem.
Fördelningen av resurserna mellan högskolorna i
skogslänen och framför allt universiteten är en fråga som
oavbrutet diskuteras. Faktum kvarstår att merparten av
forskningsresurserna av olika skäl slussas till
storstadsregionerna. Vi förutsätter att statsmakterna
fortlöpande följer utvecklingen och med olika åtgärder
motverkar den koncentration av forskningen till några få
orter som sker.
En fördelning av forskningsanslagen som stimulerar
utvecklingen vid högskolorna i skogslänen är en mycket
viktig regionalpolitisk åtgärd. Statsmakterna bör
målmedvetet planera för en successiv utbyggnad av fasta
forskningsresurser vid en del av landets små och medelstora
högskolor. Det bör redan nu slås fast att fasta
forskningsresurser skall tillföras vissa högskolor under
1990-talet. Det är viktigt att statsmakterna metodiskt
arbetar utifrån denna målsättning.
De små och medelstora högskolorna har en begränsad
forskning med eget programansvar. Det finns synnerligen
goda förutsättningar att öka samarbetet i forskningen
mellan en del av högskolorna. Speciella åtgärder bör också
vidtas för att öka forskningskompetensen för lärare vid de
små och medelstora högskolorna. Vi anser mot den
bakgrunden att forskningsstöd i högre grad än hittills bör
riktas mot högskolor som verkar inom sysselsättningssvaga
regioner. De privata organ som bidrar till att finansiera
forskning -- t.ex. stiftelser av olika slag -- bör stimuleras att
mera metodiskt styra resurser till dessa regioner.
Det senaste forskningspolitiska beslutet var ett steg i rätt
riktning när det gäller den framtida forskningen i vårt land.
Det är särskilt viktigt att statsmakterna med de åtgärder
som vidtas ökar forskningen vid skogslänens högskolor.
Forskning och utbildning spelar en central roll i det
regionalpolitiska arbetet -- de är för evigt invävda i våra
regioners framtid.
Endast om vi skapar en strategisk och offensiv satsning
på kunskap, utbildning och forskning kan våra läns och
regioners vitalitet vidmakthållas och ytterligare utvecklas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utbildning och forskning vid
högskolorna i skogslänen.
Stockholm den 23 januari 1991
Magnus Persson (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Roland Brännström (s)
Bo Holmberg (s)
Nils-Olof Gustafsson (s)
Eivor Husing (s)
Ove Karlsson (s)
Axel Andersson (s)