I en särskild kommittémotion har centerpartiet föreslagit
en kraftfull utbyggnad av antalet utbildningsplatser inom
högskolans grundutbildning. Om riksdagen följer vårt
förslag kommer ytterligare 6 000 platser att inrättas. Vi har
vidare anvisat resurser för att öka högskolans möjligheter
att svara för fort- och vidareutbildning av redan
yrkesverksamma, främst inom ramen för utbudet av
fristående kurser.
Vi förutsätter att dessa utökade resurser kommer att
fördelas över hela landet med tyngdpunkten förlagd till de
mindre och medelstora högskolorna.
Efter högskolereformen 1977 inleddes en snabb
utbyggnad av regionala högskolor med målsättningen att
varje län skulle ha minst en högskola. I dag har vi nått
därhän att alla län har egna högskolor, förutom
Södermanland och Västmanland som delar på högskolan i
Eskilstuna-Västerås och Gotland som dock har egen
högskoleverksamhet förlagd till Visby.
I förhållande till de båda länens -- Södermanland och
Västmanland -- sammanlagda befolkningstal har högskolan
i Eskilstuna-Västerås mycket små resurser. Detta gäller
såväl grundutbildningen som fristående kurser. Genom den
sneda fördelningen inom högskolan med mer än två
tredjedelar av utbudet i Västerås kan Södermanland anses
vara särskilt missgynnat. Detta kommer bl a till uttryck i det
knappa utbud av decentraliserad högskoleutbildning till
andra orter i länet som i sin tur är följden av otillräckliga
resurser.
Resultatet har blivit att Södermanland har halkat efter
när det gäller andelen ungdomar som går vidare till högre
studier, framför allt inom det egna länet. De som söker sig
till utbildning på annat håll, främst Stockholm och
Linköping, stannar ofta på utbildningsorten och sugs upp av
den expansiva arbetsmarknad som skapas i utbildningens
närhet. Detta leder på sikt till en ogynnsam åldersstruktur i
Södermanland och en låg andel av arbetskraften med
högskoleutbildning. Därmed konserveras också den
industristruktur som gör att länet är extremt
konjunkturkänsligt.
Tillgången till en egen högskola med tillräckliga resurser
att erbjuda utbildningar inom såväl de tekniska och
ekonomiska områdena som de humanistiska och
samhällsvetenskapliga är av grundläggande betydelse för ett
län. Om man därtill lägger ett bra utbud av lokala linjer och
fristående kurser som kan ges på flera orter, så stärks även
den inomregionala balansen. Den egna högskolan i länet
har också betydligt större möjligheter att få en fast
förankring i näringslivet och inom den offentliga sektorn.
Detta leder till ett ökat engagemang som gör högskolan
stark och slagkraftig, även som ett regionalpolitiskt
instrument.
Jag föreslår därför att högskolan i Eskilstuna-Västerås
delas i två separata högskolor och utgår från -- mot
bakgrund av det resonemang som förts här ovan -- att
summan av de resurser som då kommer att tillföras de två
högskolorna vida överstiger den resurs de nu disponerar
över gemensamt.
Riksdagen bör således nu fatta beslut om en delning och
samtidigt hos regeringen begära förslag om den framtida
organisationen vid de två nya högskolorna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om en delning av högskolan i
Eskilstuna-Västerås i två separata enheter,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om den
framtida organisationen vid de två nya högskolorna.