I en särskild kommittémotion har centerpartiet föreslagit en kraftfull utbyggnad av antalet utbildningsplatser inom högskolans grundutbildning. Om riksdagen följer vårt förslag kommer ytterligare 6 000 platser att inrättas. Vi har vidare anvisat resurser för att öka högskolans möjligheter att svara för fort- och vidareutbildning av redan yrkesverksamma, främst inom ramen för utbudet av fristående kurser.
Vi förutsätter att dessa utökade resurser kommer att fördelas över hela landet med tyngdpunkten förlagd till de mindre och medelstora högskolorna.
Efter högskolereformen 1977 inleddes en snabb utbyggnad av regionala högskolor med målsättningen att varje län skulle ha minst en högskola. I dag har vi nått därhän att alla län har egna högskolor, förutom Södermanland och Västmanland som delar på högskolan i Eskilstuna-Västerås och Gotland som dock har egen högskoleverksamhet förlagd till Visby.
I förhållande till de båda länens -- Södermanland och Västmanland -- sammanlagda befolkningstal har högskolan i Eskilstuna-Västerås mycket små resurser. Detta gäller såväl grundutbildningen som fristående kurser. Genom den sneda fördelningen inom högskolan med mer än två tredjedelar av utbudet i Västerås kan Södermanland anses vara särskilt missgynnat. Detta kommer bl a till uttryck i det knappa utbud av decentraliserad högskoleutbildning till andra orter i länet som i sin tur är följden av otillräckliga resurser.
Resultatet har blivit att Södermanland har halkat efter när det gäller andelen ungdomar som går vidare till högre studier, framför allt inom det egna länet. De som söker sig till utbildning på annat håll, främst Stockholm och Linköping, stannar ofta på utbildningsorten och sugs upp av den expansiva arbetsmarknad som skapas i utbildningens närhet. Detta leder på sikt till en ogynnsam åldersstruktur i Södermanland och en låg andel av arbetskraften med högskoleutbildning. Därmed konserveras också den industristruktur som gör att länet är extremt konjunkturkänsligt.
Tillgången till en egen högskola med tillräckliga resurser att erbjuda utbildningar inom såväl de tekniska och ekonomiska områdena som de humanistiska och samhällsvetenskapliga är av grundläggande betydelse för ett län. Om man därtill lägger ett bra utbud av lokala linjer och fristående kurser som kan ges på flera orter, så stärks även den inomregionala balansen. Den egna högskolan i länet har också betydligt större möjligheter att få en fast förankring i näringslivet och inom den offentliga sektorn. Detta leder till ett ökat engagemang som gör högskolan stark och slagkraftig, även som ett regionalpolitiskt instrument.
Jag föreslår därför att högskolan i Eskilstuna-Västerås delas i två separata högskolor och utgår från -- mot bakgrund av det resonemang som förts här ovan -- att summan av de resurser som då kommer att tillföras de två högskolorna vida överstiger den resurs de nu disponerar över gemensamt.
Riksdagen bör således nu fatta beslut om en delning och samtidigt hos regeringen begära förslag om den framtida organisationen vid de två nya högskolorna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar om en delning av högskolan i Eskilstuna-Västerås i två separata enheter,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om den framtida organisationen vid de två nya högskolorna.
Stockholm den 24 januari 1991 Larz Johansson (c)