med anledning av prop. 1990/91:18 Ansvaret för skolan
Under en lång följd av år har centerpartiet drivit
kravet på en ökad decentralisering inom
skolväsendet. Av en sådan decentralisering följer
ett ökat kommunalt ansvar för skolan och en
klarare ansvarsvarsfördelning mellan de olika
beslutsnivåerna. Samtidigt har vi också betonat att
skolan är av ett betydande nationellt intresse där
regering och riksdag har ett stort ansvar för att
garantera en likvärdig utbildningsstandard i hela
landet.
I vår kommittémotion om grundskolan och
gymnasieskolan i januari skrev vi bl a följande:
Ett ökat kommunalt ansvar måste således
kombineras med ekonomiska garantier från statens
sida som är så utformade att de utjämnar skillnader
i kommunernas förmåga att bära det vidgade
ansvaret för skolan.
I samma motion erinrade vi också:
En av grundstenarna i centerpartiets
utbildningspolitik är en över hela landet likvärdig
utbildningsstandard. Alla barn och ungdomar skall
ha rätt till en god utbildning inom rimligt avstånd
från hemmet. Denna rättighet gäller alla, oavsett
var man bor och oavsett social eller ekonomisk
bakgrund. Skolan har därutöver ett särskilt ansvar
att med extra insatser stödja dem som har
svårigheter i skolan.
Vi kan nu med tillfredsställelse konstatera att
regeringen delar dessa grundläggande värderingar
och att man är beredd att säkerställa denna rätt till
likvärdig utbildning i hela landet genom skollagen.
Vi noterar vidare att även regeringen inser att:
En förutsättning för att detta mål skall kunna nås
är att alla kommuner har så långt möjligt likvärdiga
ekonomiska förutsättningar för verksamheten i
skola. (prop. s. 53)
Detta kräver i sin tur ett statsbidragssystem som
är rättvist och som tar hänsyn till kommunernas
skiftande strukturella och befolkningsmässiga
förutsättningar och behov som gör att skolan kostar
olika mycket i kommunerna. Men det räcker inte
med detta. Det krävs också ett statsbidrag som är
tillräckligt omfattande och att staten tar minst
samma andel av skolans finansiering som idag så att
övergången till ett nytt bidragssystem inte leder till
ytterligare kostnadsövervältringar på
kommunerna. Mot den bakgrunden är det viktigt
att redan inledningsvis slå fast att det år som skall
utgöra basen för beräkningarna i det nya
bidragssystemet skall vara budgetåret 1990/91. Vid
övergången till det nya bidragssystemet inför
budgetåret 1991/92 skall dessutom bidraget räknas
upp enligt de angivna principerna för
kostnadskompensation inom skolsektorn
(skolindex).
Vad som här angivits beträffande basår och
kostnadskompensation vid övergången till ett nytt
bidragssystem bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Skolplan
Redan vid det första tillfället då riksdagen
behandlade centerpartiets förslag om kommunala
skolplaner framhöll vi att dessa borde antas av
kommunfullmäktige och att detta borde ske
årligen. Våra förslag avslogs vid den tidpunkten
men riksdagen har senare fattat beslut om att
skolplaner skall finnas men att de endast behöver
fastställas en gång per mandatperiod. Med den
ökade betydelse som nu tillmäts skolplanen, inte
minst som underlag för utvärdering, vill vi åter
föreslå att skolplanen blir föremål för årliga beslut.
Vi föreslår att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att skolplanen årligen skall
fastställas av kommunfullmäktige.
Ett generellt finansiellt stöd till
primärkommuner
I detta sammanhang vill vi aktualisera en viktig
fråga som hänger samman med landstingens
fortsatta huvudmannaskap för vissa utbildningar.
Vi delar regeringens uppfattning att landstingens
utbildningsorganisation är väl utbyggd och att
utbildningen är av god kvalitet. Därför får denna
utbildningsorganisation inte äventyras.
När det gäller vårdutbildningarna finns det ett
naturligt intresse hos landstingen, som ansvariga
för en betydande del av vårdområdet, att medverka
till sin egen personalförsörjning. Däremot finns
inte samma naturliga samband när det gäller
utbildningar inom konsumtions-, jordbruks-,
skogsbruks- och trädgårdsområdena, varför dessa
utbildningar kräver särskild uppmärksamhet.
Utbildningarna inom JST-sektorn är mycket
resurskrävande och därmed dyra.
Upptagningsområdena är hela län, eller i vissa fall,
ännu större områden, varför internatförläggning är
nödvändig. Vi är inte nu beredda att föreslå en
särlösning för dessa skolor som skulle slå sönder
principen om att bidraget skall gå till
hemortskommunen, men vi menar att den fortsatta
utvecklingen kräver en skärpt uppmärksamhet för
att JST-utbildningarna även fortsättningsvis skall
ha en tillräcklig omfattning.
Vi kommer senare att föreslå en parlamentarisk
uppföljning av hela reformen och JST-sektorn bör
därvid ses som ett prioriterat område.
Vad som här anförts om JST- sektorn bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Statens skolor för vuxna
Det generella stödet för vuxenutbildning skall
även det gå direkt till hemortskommunen som
därefter har det fulla utbildningsansvaret. Detta
system tar dock inte hänsyn till de speciella
förhållanden som gäller för statens skolor för vuxna
i Norrköping och Härnösand. Framför allt vid den
senare skolan pågår ett intressant utvecklingsarbete
med nya distributionsformer för
distansundervisning av vuxna. Denna verksamhet
får inte äventyras.
Centerpartiet har i olika sammanhang -- senast
under allmänna motionstiden i januari -- pekat på
de möjligheter som nu står till buds för utbildning
på distans via modern mediateknink. Vi har därvid
föreslagit att ett nationellt program för utveckling
av eterburen radio- och TV-teknik liksom de
möjligheter som satelittekniken erbjuder skall tas
fram. Vi har också framhållit att utvecklingen nu
öppnar nya möjligheter för stöd till undervisningen
vid svenska skolor i utlandet.
Inom utbildningsradion -- UR AB -- pågår också
ett intressant utvecklingsarbete, och det borde vara
naturligt att detta sammanlänkades med arbetet
inom SSVH.
Vi föreslår att regeringen återkommer med ett
konkret förslag med detta syfte i den kommande
budgetpropositionen.
Vad som här har anförts om utveckling av
distansundervisning bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Beräkningsmodell -- gymnasieskola
Vi noterar med tillfredsställelse att bidraget
beräknas med utgångspunkt i antalet 16--19-åringar
och med en skyldighet för kommunen att erbjuda
alla ungdomar under 20 år en gymnasieutbildning.
Därigenom uppfylls ett gammalt centerkrav om en
''totaldimensionerad'' gymnasieskola.
I modellen ingår inte några resurser för
specialpedagogiska insatser i gymnasieskolan.
Detta har i och för sig ingen betydelse för beräkning
av den samlade resursens storlek eller dess slutliga
användning eftersom hela resurstillskottet
disponeras fritt av kommunen men det kan ha en
viss betydelse för att markera vikten av att elever
med svårigheter får stöd, också i gymnasieskolan. I
ett läge då praktiskt taget hela årskullen går vidare
från grundskolan till gymnasieskolan kommer
behoven av specialpedagogiska insatser att öka. Vi
ställer här inget yrkande utan menar att denna fråga
främst bör uppmärksammas i lärarutbildningen och
i fortbildningen av redan yrkesverksamma lärare.
I statsbidraget kommer även de särskilda medel
som nu utgår till försöksverksamheten med treårig
yrkesutbildning (ÖGY) att ingå. Däremot sägs
inget om hur den fortsatta försöksverksamheten
skall finansieras. Vi utgår ifrån att det blir
nödvändigt att anvisa särskilda resurser för detta
ändamål även de närmast kommande åren fram tills
försöksverksamheten kan övergå i permanent
treårig gymnasial yrkesutbildning.
Vad som anförts om finansieringen av den
fortsatta försöksverksamheten med ÖGY bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Planering m.m. av gymnasieutbildningen
I propositionen föreslås att de nuvarande
gymnasieregionerna skall bestå och att
utbildningen även i fortsättningen skall bedrivas vid
de nuvarande gymnasieorterna såvida inte de i
gymnasieregionen ingående kommunerna kan enas
om en förändring. Med denna ordning bibehålls i
all huvudsak den statliga etableringskontrollen och
den kommunala friheten blir kraftigt beskuren. Vi
delar inte de farhågor som kommit till uttryck i
många remissvar om att den gamla organisationen
skulle komma att tunnas ut och att elevernas
valfrihet skulle begränsas.
Förutsättningarna för en nyetablering av
gymnasieutbildningar kommer dock att öka om
gymnasieskolans linjestruktur förändras på det sätt
som den nyligen genomförda remissomgången ger
förhoppningar om. Samtidigt bör man se de
positiva möjligheter som det nya bidragssystemet
öppnar när det gäller samverkan med den
kommunala vuxenutbildningen. En restriktiv
inställning på denna punkt skulle motverka viktiga
delar av syftet med reformen.
Vi föreslår således att de nuvarande
gymnasieregionerna avskaffas och att
gymnasieskolor på nya orter skall få etableras.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna.
Grundläggande lärarutbildning
Under denna rubrik ställer vi inga nya yrkanden
men vi vill i sammanhanget erinra om de förslag
som centerpartiet tidigare har framfört. Det gäller
framför allt lärarutbildningens dimensionering och,
i vissa fall, dess lokalisering. Det gäller också
lärarutbildningarnas forskningsanknytning där vi
ställt konkreta förslag om undervisningsforskning.
Vidare har vi lämnat en rad förslag som alla syftar
till att öka rekryteringen till läraryrket. Slutligen
har vi krävt en utvärdering av de pågående
utbildningarna för att -- om så erfordras -- göra de
korrigeringar som är nödvändiga för att garantera
den nationella likvärdigheten.
Vi återkommer till dessa frågor i annat
sammanhang.
Val av skola m.m.
De fristående skolorna utgör för många ett
värdefullt alternativ till det offentliga skolväsendet.
Trots detta har omfattningen av dessa skolor varit
relativt blygsam i vårt land. Den främsta orsaken
till detta står att finna i den restriktiva hållning som
visats när det gäller att bevilja nya skolor
statsbidrag och det nuvarande bidragets ringa
omfattning.
Centerpartiet menar att skolor med alternativ
pedagogik som verkar inom de kriterier som lagts
fast av riksdagen bör ges em mer generös
behandling i bidragshänseende.
Statsbidrag till de fristående skolorna tillkom i
sin nuvarande utformning redan 1982. Under de
senaste åren har vi från centerpartiets sida hävdat
att tiden är mogen för en revidering av nu gällande
regler. I vår kommittémotion i januari skrev vi bl.a.
följande:
I annat sammanhang har vi föreslagit ett helt
nytt statsbidragssystem för grundskolan. Med de
förändringar och förenklingar som vi där föreslagit
blir det fullt möjligt att föra över de fristående
skolorna till samma statsbidragssystem som gäller
för det allmänna skolväsendet. Då får också de
fristående skolorna möjlighet att verka på
likvärdiga ekonomiska villkor.
Nu föreligger förslag om ett sådant förenklat
system och vi ser det som fullt logiskt att överlåta
besluten om godkännande av fristående skolor och
frågan om bidrag i sin helhet att avgöras av
kommunerna.
Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Den statliga skoladministrationen
Vi accepterar regeringens förslag att
skolöverstyrelsen, länsskolnämnderna och
fortbildningsnämnderna avvecklas och att deras
arbetsuppgifter i tillämpliga delar övertas av det
nya skolverket. Däremot kan vi inte ställa oss
bakom förslaget att bilda sex regionala enheter som
placeras vid vissa länsstyrelser för att där
underställas respektive landshövding. Förutom en
rad praktiska och pedagogiska invändningar torde
man också kunna ifrågasätta förslaget ur
konstitutionell synpunkt.
Samtliga länsstyrelser kommer även i
fortsättningen att ha vissa uppgifter när det gäller
de delar av utbildningsplaneringen som har
betydelse för den regionala utvecklingen. För det
ändamålet bör det vid varje länsstyrelse finnas en
länsexpert -- med utbildningsfrågor som
ansvarsområde -- ingående i den samordnade
länsförvaltningen.
Inom det nyinrättade skolverket bör det finnas
en fältorganisation med ett antal
tjänstemän/inspektörer som är anställda direkt vid
verket men med huvuddelen av sina
arbetsuppgifter förlagda regionalt/lokalt. Med en
sådan ordning krävs det ingen särskild regional
organisation. Samtliga dessa tjänster i
fältorganisationen bör inrättas med tidsbegränsade
förordnanden för att ge möjlighet att ständigt
tillföra organisationen ny kompetens och aktuella
erfarenheter från utbildningsväsendet.
Vad som här anförts om skolverkets
organisation bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Skolverkets lokalisering
Riksdagen har tidigare uttalat att nya verk och
myndigheter bör lokaliseras utanför
Stockholmsområdet. Vid en sådan utlokalisering
bör man väga in såväl regionalpolitiska som
arbetsmarknadspolitiskta aspekter samtidigt som
man ser till att verket ges goda förutsättningar att
fullfölja sina arbetsuppgifter. Med den utveckling
som under senare år ägt rum inom tele- och
datakommunikationsområdet finns dessa
förutsättningar i praktiskt taget hela landet.
Mot denna bakgrund finner vi, vid en samlad
bedömning, att Härnösand är en lämplig
lokaliseringsort för det nya skolverket.
Vad som här anförts om skolverkets lokalisering
till Härnösand bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
Förenkla den kommunala skoladministrationen
Det nya statsbidragssystemet för skolan innebär
att den statliga skoladministrationen kan minskas
och förenklas mycket kraftigt. Enligt vår
bedömning bör det också vara möjligt att
genomföra en betydande förenkling också av den
kommunala skoladministrationen. Var och en av
Sveriges kommuner har för närvarande ett flertal
personer bundna i arbete som betingas av
förberedelser eller uppföljning av
statsbidragsansökningar. Genom det nya systemet
kan varje kommun få besked om sitt statsbidrag
genom en samlad enkel datakörning på skolverket.
Det är nu angeläget att de administrativa
rationaliseringar som det nya statsbidraget
möjliggör hämtas hem också på det kommunala
planet. Det är särskilt viktigt att man i
kommunerna nu eftersträvar att konstruera enkla
fördelningsnycklar när pengarna skall slussas ut till
kommundelar, rektorsområden och skolenheter.
Det skulle exempelvis vara olyckligt om det gamla
administrativt betungande statsbidragssystemet
överlever som inomkommunalt fördelningssystem i
tillämpliga delar. Det bör bli en betydelsefull
uppgift för det nya skolverket att i samverkan med
Svenska Kommunförbundet genom tips och
erfarenhetsförmedling medverka till att
kommunerna snabbt kan ta till vara möjligheterna
att förenkla den kommunala skoladministrationen.
Ett statligt institut för handikappfrågor
Vi avstyrker förslaget om inrättandet av ett
särskilt institut med de arbetsuppgifter som
redovisats i propositionen. Vi föreslår i stället att
denna verksamhet blir en del i det nya skolverket.
Därigenom handlar man i enlighet med samhällets
uttalade mål om normalisering och integrering av
handikappade. Ett särskilt institut för
handikappfrågor skulle verka i motsatt riktning.
Skall vi få en skola för alla måste skolverket ha lika
stort ansvar för handikappade elever som för övriga
elever.
Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
En parlamentarisk uppföljning
Den nu föreliggande propositionen om ansvaret
för skolan innehåller en rad förslag om långtgående
förändringar inom skolväsendet. En del av dessa
förslag är av den karaktären att det är svårt att fullt
ut förutsäga alla konsekvenser av förändringarna. I
vår motion har vi fäst uppmärksamheten på några
områden som kan komma att påverkas på ett icke
önskvärt sätt. Dit hör t ex gymnasieskolans JST-
utbildningar.
För att hålla en hög beredskap att snabbt kunna
vidta erforderliga förändringar om negativa
effekter skulle uppstå bör genomförandet av det
nya bidragssystemet, och därmed
sammanhängande beslut, följas av en
parlamentariskt sammansatt kommitté. Denna
kommitté bör ges sådana direktiv att den
fortlöpande kan redovisa sina intryck och lägga
förslag om förändringar i systemet. Kommittén bör
tillsättas snarast efter det kommande
riksdagsbeslutet för att också kunna följa
förberedelserna och informationsinsatserna inför
genomförandet.
Vad som här har anförts om en parlamentarisk
uppföljningskommitté bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om 1990/91 som
basår för beräkningarna av det nya statsbidraget
samt uppräkning med skolindex inför budgetåret
1991/92,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om årlig
fastställelse av skolplan i kommunfullmäktige,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om uppföljning av
utvecklingen för JST-utbildningarna,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
sammanlänkning av utvecklingsarbetet vid
utbildningsradion och statens skolor för vuxna i
Härnösand,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utveckling av
distansundervisning,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om finansiering av
den fortsatta försöksverksamheten med ÖGY,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om avskaffande av
gymnasieregioner och nyetablering av
gymnasieskolor på nya orter,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om överlåtande av
godkännande- och bidragsbeslut ifråga om
fristående skolor i sin helhet till kommunerna,
9. att riksdagen avslår propositionens förslag att
bilda sex regionala enheter för
skoladministrationen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om organisation
av fältorganisation för det nya skolverket,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lokalisering av
det nya skolverket till Härnösand,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om tillsättande av
en parlamentarisk kommitté för att följa
genomförandet av det nya statsbidragssystemet.
Stockholm den 24 oktober 1990
Larz Johansson (c)
Marianne Jönsson (c)
Jan Hyttring (c)
Görel Thurdin (c)
Stina Eliasson (c)
Rune Backlund (c)
Pär Granstedt (c)
Marianne Andersson (c)
i Vårgårda