Turismen är både internationellt och inom landet en av
de största och allra snabbast växande näringarna. Dess
betydelse för Sverige utmärks bl.a. av att ca 235 000
människor har sin huvudsakliga sysselsättning inom
turismen, vilket är ca 5 %
av samtliga sysselsatta och att den omsätter mer än
100 miljarder kronor, vilket motsvarar en andel av
bruttonationalprodukten på 3--4 %.
Sverige
är en av världens största importörer av
turisttjänster men också en stor exportör. Räknat per
invånare ligger Sverige före sådana välkända turistländer
som Frankrike, Grekland och Italien i fråga om intjänad
resevaluta. Totalt sett är exporten av resetjänster i
storleksordningen fyra gånger större än värdet av
malmexporten. Exporten av turisttjänster är värdemässigt
större än exporten av pappersmassa och närmar sig
exporten av bilar. Det är således hög tid att betrakta
turismen som en basnäring med avgörande betydelse för
ekonomi och sysselsättning. Det finns emellertid även
anledning att därutöver understryka den betydelse som
turism och resande har som välfärdskomponent i
fritidssamhället.
För att den fortsatta utvecklingen av turism- och
resenäringarna skall bli till fortsatt fördel för landet sett
både ur ekonomiskt och livskvalitetsperspektiv är det
utomordentligt viktigt att den stöds av insatser på
utbildningsområdet som i omfattning och kvalitet motsvarar
de krav och förväntningar som ställs på turismen i dagens
och morgondagens samhälle. Inte minst viktigt är det under
perioder då turismnäringen, som för närvarande möter
svårigheter och motgångar, att kunna möta dessa med en
god utbildning hos personal i alla befattningar som ett
effektivt vapen.
I flera sammanhang och under många år har krav på en
förbättrad utbildning för turism förts till torgs av många och
representativa företrädare för turismen. Senast har det i en
utredning som initierats av Sveriges Turistråd och där
arbetsmarknadens parter och berörda myndigheter deltagit
ställts både nya och förnyade krav på åtgärder för att
förbättra utbildningssituationen. (''Kompetensförsörjning
inom turism- och resenäringarna'' Rapport 1990:5.)
Förslagen gäller utbildningen inom gymnasieskolan,
kompetenshöjning hos de redan yrkesverksamma,
småföretagarutbildning och förstärkt högskoleutbildning.
Vi har funnit dessa förslag -- både gamla och nya --
välgrundade och har därför med tillfredsställelse
konstaterat att regeringen i budgetpropositionen aviserar
åtgärder riktade till små och medelstora företag inom
turistsektorn. Vi förväntar oss även att turismen skall få sina
mest grundläggande utbildningsbehov tillgodosedda inom
den nya gymnasieorganisationen, men tvingas konstatera
att högskoleutbildningen fortfarande inte når upp till de
krav som sedan länge ställs på denna utbildning till
omfattning och därmed till kvalitet.
Inte i något fall, som gäller den yrkesinriktade
högskoleutbildningen i övrigt, ter sig skillnaden mellan
kraven på utbildningen och den utbildning som erbjuds så
stor som i fråga om turismlinjen. Medan andra motsvarande
linjer nästan undantagslöst omfattar en minst treårig
studiegång för att bl.a. medge både ämnessammansatta och
ämnesfördjupade studier, är den allmänna turismlinjen
inskränkt till två år.
Eftersom en så kort studiegång har prövats vara helt
otillfredsställande, har de tre berörda högskolorna sett sig
nödsakade att inrätta ett tredje år, utformat som en eller
flera fristående kurser, där man försöker ge plats åt alla de
studenter som önskar gå vidare. Studenternas positiva
inställning till och manifesterade efterfrågan på en förlängd
studietid bör i sammanhanget ses som ett uttryck för de krav
som yrkena och arbetsmarknaden kräver. De tillkommande
kurserna under det tredje året finansieras för närvarande
med hjälp av de anslag för fristående kurser som
högskolorna förfogar över, till men för bl.a. möjligheterna
att tillfredsställa andra högt prioriterade önskemål om
kurser exempelvis i turism för yrkesverksamma.
En utbyggnad med ett tredje år skulle betyda mycket för
en kompetens hos de studenter som lämnar turismlinjen.
Det skulle även betyda en breddning av kompetensen inom
lärarkåren och en stabilare bas för den forskning som är
nödvändig för turismens utveckling och för att
turismutbildningen skall utvecklas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förlängning av den allmänna
linjen, turismlinjen, vid högskolorna i Kalmar, Borlänge
och Östersund till att omfatta tre år, dvs. 120 poäng.
Stockholm den 24 januari 1991
Nils T Svensson (s)
Lennart Nilsson (s)